Till innehåll på sidan

Situationen för kvinnor och barn i irakiska flyktingläger

Skriftlig fråga 2017/18:1203 av Yasmine Posio Nilsson (V)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2018-04-19
Överlämnad
2018-04-20
Anmäld
2018-04-24
Svarsdatum
2018-05-02
Sista svarsdatum
2018-05-02
Besvarad
2018-05-02

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

 

Amnesty International har nyligen larmat om hur kvinnor och barn i flyktingläger i Irak blir kollektivt bestraffade genom släktband eller kopplingar till män som varit involverade i Daish/IS. I flera fall har det också handlat om män som enbart flytt områden där terrororganisationen är stark, som tvingats arbeta för terrororganisationen mot sin vilja eller som haft liknande namn som eftersökta soldater. I en rapport beskrivs hur kvinnorna nekas nödhjälp och tillgång till mat och vatten och dessutom om grova sexuella övergrepp i utbyte mot pengar och humanitär hjälp. Man har också svårighet att få nödvändiga id-handlingar eller andra dokument.

Säkerhetsläget och den humanitära situationen i Irak är allvarlig. Regionen är en av de mest instabila i världen och miljoner människor är på flykt. Flickor och kvinnor utsätts för ett omfattande och grovt våld. Det gäller inte minst inom Daish/IS, där flickor och kvinnor i stor omfattning blivit offer för människohandel, tvångsäktenskap och rent slaveri.

FN:s säkerhetsråd har antagit en rad resolutioner som behandlar sexuellt våld, däribland resolution 1820 som bland annat kräver att sexuellt våld upphör i konflikter och slår fast att våldtäkt kan utgöra ett krigsbrott. Utrikesministern har själv varit mycket engagerad i frågan, inte minst under tiden som FN:s särskilda representant i frågor som rör sexuellt våld i krig och konflikter och har därför god kännedom om att utvecklingen, trots vackra ord, är dyster.

De män och kvinnor som begått krigsbrott i Daish/IS namn ska naturligtvis ställas inför rätta. Men att kvinnor och barn på lösa grunder faller offer för ytterligare våld i flyktinglägren är inte acceptabelt. Ett flyktingläger ska vara en plats som tillfälligt erbjuder ett skydd från våld och lidande, inte motsatsen.

Min fråga till utrikesminister Margot Wallström är:

 

Vad avser ministern att göra inom EU och FN för att säkerställa att alla kvinnor och barn får den hjälp och det skydd de behöver i det internationella hjälparbetet i enlighet med resolution 1820 och övriga FN-resolutioner på området?

Svar på skriftlig fråga 2017/18:1203 besvarad av Utrikesminister Margot Wallström (S)



Utrikesdepartementet

Utrikesministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2017/18:1203 av Yasmine Posio Nilsson (V)
Situationen för kvinnor och barn i irakiska flyktingläger

Yasmine Posio Nilsson har frågat mig vad jag avser göra inom EU och FN för att säkerställa att alla kvinnor och barn – flickor och pojkar – får den hjälp och det skydd de behöver i det internationella hjälparbetet i enlighet med resolution 1820 och övriga FN-resolutioner på området.

Daesh’ skoningslösa förödelse har drabbat flera områden i Irak och är en mänsklig katastrof. Kvinnor och barn – både flickor och pojkar– har fallit offer för våld, inklusive i flyktingläger. Jag delar Yasmine Posio Nilssons syn att den humanitära situationen i Irak är mycket svår och att omfattande stöd behövs för att kunna garantera kvinnors och barns rättigheter. Den allvarliga humanitära situationen är också något som framgår av Utrikesdepartementets MR-rapport om Irak som publicerades förra året.

Sverige är en av de största givarna till Irak, där vårt engagemang är brett och långsiktigt. Sveriges Irakstrategi sträcker sig från 2017 till 2021 och omfattar en miljard kronor för Iraks långsiktiga utveckling. Målet är att Irak ska bli ett fredligt samhälle där kvinnors och barns rättigheter respekteras. Arbetet ska bidra till att förebygga och motverka sexuellt och könsbaserat våld samt att öka kvinnors deltagande i demokratiska och fredsbyggande processer. Strategin ska även bidra till korruptionsbekämpning samt till stöd för civilsamhällsorganisationer som arbetar med barn och ungdomar. Strategin ska också bidra till att erbjuda psykosocialt stöd och traumahantering för de kvinnor, män och barn som drabbats av våld.

Sverige ger också omfattande humanitärt stöd till Irak, 180 miljoner kronor under 2017 och ungefär 115 miljoner kronor planerat för 2018. Det humanitära stödet går främst till läger för internflyktingar, vilka till överväldigande del är kvinnor och barn.

Inom EU och FN verkar Sverige för ett ökat internationellt engagemang i Irak. Sverige lyfter regelbundet frågor om kvinnors och barns situation i diskussioner om Irak i FN. Irak är också ett land som särskilt diskuteras i FN:s säkerhetsråds informella expertgrupp om kvinnor, fred och säkerhet där Sverige är medordförande. Vi har också en regelbunden dialog med FN:s särskilda representant för sexuellt våld i konflikt, som nyligen var i Irak för att följa upp FN:s åtaganden. Sverige stödjer även FN:s befolkningsfond, UNFPA och UN Women, som bland annat arbetar med kvinnor och flickor i Irak som utsatts för sexuellt våld samt med kvinnors och flickors rättigheter i humanitära situationer. Vi stödjer även FN-organ som hjälper flyktingar och barn i Irak, exempelvis UNICEF och UNHCR. Därtill ger Sida stöd till organisationer inom civilsamhället som bedriver verksamhet i Irak, exempelvis Rädda barnen och Kvinna till Kvinna. Sveriges stöd till FN:s politiska insats i Irak, UNAMI, bidrar till ett fredsbyggande arbete i linje med resolution 2367 där UNAMI bland annat arbetar för att förhindra sexuellt våld.

Utrikesdepartementet och svenska institutet stod nyligen värdar för Stockholm Forum on Gender Equality där deltagare från över hundra länder samlades för att diskutera jämställdhet och utbyta erfarenheter. Bland annat medverkade en delegation från Irak som lyfte frågan om könsrelaterat våld.

Stockholm den 2 maj 2018

Margot Wallström

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.