Säkerheten för svensk trupp i Afghanistan

Skriftlig fråga 2010/11:88 av Oscarsson, Mikael (KD)

den 19 november

Fråga

2010/11:88 Säkerheten för svensk trupp i Afghanistan

av Mikael Oscarsson (KD)

till försvarsminister Sten Tolgfors (M)

Tisdagen den 19 oktober var sex svenska officerare och soldater som är mentorer (OMLT) åt afghanska armén i strid under närmare sex timmar. När de med hjälp av flygunderstöd drog sig tillbaka till sin bas fann de även den vara under attack. Det var med nöd och näppe alla klarade sig. Efteråt säger de (forsvaret.se den 20 oktober 2010): ”Hade vi haft möjlighet att styra flyget eller haft obemannade spaningsflyg i luften kunde vi ha agerat annorlunda och bättre.”

Att dessa resurser fattas är oroande, då en offert för ”taktisk luftburen underrättelseförmåga” begärdes in redan i december 2009 av högkvarteret. Då framgick också att ”omedelbara operativa behov kräver att förbandet disponerar UAV-förmåga” senast andra kvartalet 2010. Att Sverige inte beställde UAV-förmåga trots offertförfrågan beror enligt generalmajor Berndt Grundevik på juridiska problem kopplade till folkrätten (DN den 20 oktober 2010). Han medger att avsaknaden på UAV-förmåga utgör en nackdel för soldaternas säkerhet, vilket alltså soldaterna själva bekräftar i citatet ovan.

England, Australien, Kanada, Holland och Tyskland är alla länder som köper UAV-förmåga som tjänst, och flera av dem fick tillgång till de obemannade spaningsflygen inom fyra till sex månader efter förfrågan. Tyskland har sina system baserade på Marmal utanför Mazar-e Sharif och förlängde nyligen sitt kontrakt med två år. Frågan är varför Sverige inte tar hjälp av dessa länder för att reda ut de juridiska problemen så att soldaterna i Afghanistan kan få UAV-förmåga? Behovet finns, pengarna finns och utrustningen finns upptagen i materielplanen. Mot denna bakgrund vill jag fråga:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att den svenska Afghanistanstyrkan skyndsamt ska få tillgång till UAV-förmåga för att värna våra soldaters liv?