regler för skattskrivning
Skriftlig fråga 1998/99:346 av Olsson, Lena (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-02-11
- Anmäld
- 1999-02-16
- Besvarad
- 1999-02-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 11 februari
Sälenfjällen ligger i Malungs kommun och är under vintertid den största vintersportorten i norra Europa med ca 4 000 fritidsfastigheter och ett flertal hotell. Kommunen har gjort betydande insatser i form av infrastruktur, VA-lösningar, utökad räddningstjänst, dagisplatser m.m.
Den arbetande befolkningen ökar med ca 25 % under vintern och visst är detta positivt men problemet är att i stort sett ingen betalar en krona i kommunal inkomstskatt i Malungs kommun, de allra flesta är skrivna i andra kommuner och betalar sin kommunalskatt dit. Skulle man vilja skriva sig i den aktuella kommunen där man har sitt arbete säger regelverket ifrån, säsongen är helt enkelt för kort.
Antag att de skulle vara skrivna i den kommun där de jobbar. Det skulle innebära betydande inkomster för kommunen som skulle generera nya arbeten för att kunna bistå med en god service i kommunen som både turister och näringsliv är beroende av.
Malungs kommun är inte unik som turistkommun det finns fler kommuner med liknande problem. Turismen är en näring på frammarsch som utvecklas och skapar tillväxt och det skall vi vara positiva över, men det kräver som sagt att turistkommunerna kan bistå med god service på alla vis, för att allt skall bli lyckat.
Avser ministern att vidta några åtgärder för att turistkommuner inte skall missgynnas av de nämnda reglerna?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:346 besvarad av
- Finansminister Erik Åsbrink
den 17 februari
Lena Olsson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att turistkommuner inte skall missgynnas av folkbokföringens regler.
Huvudregeln i folkbokföringslagen är att en person skall vara folkbokförd på den fastighet och i den territoriella församling där han är att anse som bosatt. En person anses i första hand vara bosatt på den fastighet där han regelmässigt tillbringar sin dygnsvila. Undantag från denna bestämmelse har emellertid gjorts när det gäller tillfälliga vistelser på annan ort. En tillfällig vistelse som är avsedd att vara högst sex månader och som utgör ett avbrott i en annars pågående bosättning skall inte anses leda till ändrad bosättning. Om familjen bor kvar på den ursprungliga bostadsorten skall motsvarande gälla även om den tillfälliga vistelsen är avsedd att vara en längre tid. Det krävs dock att tiden för vistelsen är bestämd i förväg och att personen skall ha för avsikt att återvända då.
Det är vanligt förekommande att en person på grund av ett tillfälligt arbete tillbringar sin dygnsvila på annan plats än den där han har sitt egentliga hemvist. I de flesta fall torde den som på grund av ett tillfälligt arbete bor i en annan bostad än den gemensamma familjebostaden uppfatta det som riktigast att vara folkbokförd tillsammans med övriga familjemedlemmar eller där han eller hon har sitt ordinarie hem. Vid införandet av folkbokföringslagen ansågs därför övervägande skäl tala för att tillfälliga vistelser på annan ort inte bör föranleda ändrad folkbokföring.
Hemortskommun vid taxeringen är den kommun där man skall vara folkbokförd den 1 november året före beskattningsåret. Detta innebär att endast i de fall turistsäsongen börjar före den 1 november skulle en ändring av folkbokföringsreglerna på det sätt som föreslås få önskad effekt. Det är också svårt att överblicka vilka konsekvenser en ändring skulle få för glesbygdskommuner med relativt få arbetstillfällen.
Folkbokföringen utgör grund för ett flertal rättigheter och skyldigheter i samhället. Beskattningen är endast ett av flera områden som berörs. Ändringar av principerna för folkbokföringen bör undvikas för att folkbokföringens användning i olika sammanhang inte skall påverkas negativt. Jag är därför inte nu beredd att vidta några åtgärder.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.