Referensnivåer för LULUCF

Skriftlig fråga 2016/17:1109 av Eskil Erlandsson (C)

till Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Just nu förhandlas i rådet och Europaparlamentet frågan om inkludering av utsläpp och upptag från jordbruks- och skogssektorn. Uppgifter från dessa förhandlingar tyder på att Sverige är passivt och inte har tagit fram tydliga förhandlingsinstruktioner för dessa viktiga frågor. Det finns bland annat inga tydliga direktiv om hur Sverige ska agera i förhandlingarna om kriterierna för sättande av skogliga referensnivåer.

Enligt det nuvarande förslaget från EU-kommissionen ska de skogliga referensnivåerna beräknas med utgångspunkt från den historiska intensitet och tillämpning i skogsbruket som var under perioden 1990–2009. Detta riskerar för svensk del att innebära att vi måste rapportera utsläpp från skogsbruk trots att avverkningen är lägre än tillväxten och att virkesförrådet i skogen således fortsätter att växa.

Vad som är hållbar avverkningsnivå beräknas i dag i Sverige av Naturvårdsverket tillsammans med SLU i vad som kallas skogliga konsekvensanalyser. EU-kommissionens förslag skulle leda till att Sverige inte kommer att kunna nyttja hela den hållbara avverkningsnivån som anges i dessa analyser utan att rapportera det som utsläpp. Om skogsindustrins virkesbehov ökar med till exempel 1 procent per år i tio år ligger det inom den nivå som Skogsstyrelsen i 2015 års konsekvensanalys betraktar som hållbar, men det resulterar i rapporterade utsläpp motsvarande 10 miljoner skogskubikmeter, vilket ungefär motsvarar lika många ton koldioxid. Det är något som skulle hämma utvecklingsmöjligheterna inom bland annat träindustrin och skogsbruket.

Med anledning av detta är min fråga:

Hur avser statsrådet att verka för att säkerställa att kriterierna för sättande av referensnivån inte gör att ett hållbart nyttjande av skogen måste bokföras som ett utsläpp?