Nationella minoriteter och minoritetsspråk inom hälso- och sjukvården
Skriftlig fråga 2017/18:1318 av Eva Lohman (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2018-05-18
- Överlämnad
- 2018-05-18
- Anmäld
- 2018-05-21
- Svarsdatum
- 2018-05-30
- Sista svarsdatum
- 2018-05-30
- Besvarad
- 2018-05-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
Kommunernas skyldigheter inom äldreomsorgen regleras i socialtjänstlagen (2001:453). Dock finns det inte någon bestämmelse som uttryckligen föreskriver en rätt för enskilda avseende äldreomsorg, beslut om sådan omsorg fattas i stället med stöd av de allmänna bestämmelserna om bistånd i socialtjänstlagen. Kommunerna ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli eller samiska där detta behövs i omvårdnaden om äldre människor, vilket regleras i socialtjänstlagens femte kapitel, sjätte paragrafen.
I övrigt regleras nationella minoriteters rättigheter i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Kommuner ska inom förvaltningsområden erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller del av den service och omsorg som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar finska, meänkieli och samiska. För kommuner utanför förvaltningsområden gäller detsamma, om kommunen har tillgång till personal som är kunnig i språket. Det vore rimligt med ett förtydligande av lagen samt att regleringen av omsorg på minoritetsspråken förtydligas.
Ett sätt kan vara att koppla ihop lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk med hälso- och sjukvårdslagen och patientlagen.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:
Hur ställer sig ministern till att koppla ihop lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk med hälso- och sjukvårdslagen och patientlagen för att få frågorna implementerade i hälso- och sjukvården?
Svar på skriftlig fråga 2017/18:1318 besvarad av Socialminister Annika Strandhäll (S)
S2018/03079/FS, S2018/03080/FS
Socialdepartementet
Socialministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2017/18:1317 av Eva Lohman (M)
Vård och omsorg på minoritetsspråk samt fråga 2017/18:1318 av Eva Lohman (M) Nationella minoriteter och minoritetsspråk inom hälso- och sjukvården
Eva Lohman har frågat mig hur jag ställer mig till att diskrimineringsgrunden för bristande tillgänglighet ska kunna tillämpas när vård och omsorg på minoritetsspråk inte erbjuds i förvaltningskommunerna enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Eva Lohman har också frågat mig hur jag ställer mig till att koppla ihop lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk med hälso- och sjukvårdslagen och patientlagen för att få frågorna implementerade i hälso- och sjukvården.
Jag vill inleda med att säga att målet med hälso- och sjukvården enligt hälso- och sjukvårdslagen och patientlagen är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Det innebär att möjligheterna att få del av hälso- och sjukvårdens tjänster ska vara lika för alla, oavsett var de bor i landet, nationalitet eller kulturella olikheter. I patientlagen finns också en bestämmelse om att information som lämnas till patienten ska anpassas till patientens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar. Det finns således redan ett ansvar för hälso- och sjukvården att anpassa vården och informationen utifrån patienten.
Landstingen och kommunerna ska beakta bestämmelserna om de nationella minoriteternas rättigheter och det allmännas skyldigheter att skydda och främja de nationella minoriteternas språk och kultur i minoritetslagen och i annan lagstiftning i syfte att säkerställa en jämlik vård för alla. Jag ser därför inte något behov av att koppla ihop lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk med hälso- och sjukvårdslagen och patientlagen.
Angående din fråga om diskriminering finns det sex olika former av diskriminering enligt diskrimineringslagen, varav bristande tillgänglighet är en form. Bristande tillgänglighet är när en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att en verksamhet inte genomför skäliga tillgänglighetsåtgärder för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning. Enligt diskrimineringslagen är funktionsnedsättning varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födseln, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå. De nationella minoritetsspråken kan således inte omfattas av diskrimineringsformen bristande tillgänglighet. Regeringen har i dagsläget inte för avsikt att ändra detta.
Slutligen vill jag återigen poängtera att målet för hälso- och sjukvårdspolitiken är bl.a. att befolkningen ska erbjudas en behovsanpassad hälso- och sjukvård som innebär att vården ska ges med hänsyn till den enskilda patientens behov.
Stockholm den 30 maj 2018
Annika Strandhäll
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.