kooperativ verksamhet

Skriftlig fråga 1997/98:401 av Kronblad, Bengt (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1998-02-04
Anmäld
1998-02-09
Besvarad
1998-02-09

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1997/98:401 av Bengt Kronblad (s) till näringsministern om kooperativ verksamhet

Den kooperativa företagsformen har stor betydelse för jord- och skogsbruket. Den gör det möjligt för enskilda jord- och skogsbönder att samverka i rationella former och bidrar på så sätt till ett konkurrenskraftigt svenskt jord- och skogsbruk som främjar tillväxt och sysselsättning. Den internationella konkurrensen ökar alltmer och för att jord- och skogsbruket skall kunna hävda sig i den internationella konkurrensen, måste reglerna för kooperativ verksamhet utformas så att näringen kan fortsätta att utvecklas och stå stark i kooperativ form även i framtiden. Det har emellertid visat sig att den svenska konkurrenslagen lägger hinder i vägen för den samverkan som i dag förekommer inom skogsnäringen och det har också ifrågasatts om konkurrenslagens regler för kooperativ samverkan överensstämmer med EU:s jordbruks- och konkurrensregler. Flera rättsprocesser, bl.a. mot Södra Skogsägarna, pågår i olika instanser där det prissamarbete som förekommer inom skogsägarföreningarna är ifrågasatt. Dessa processer drar ut på tiden och skapar i sig en osäkerhet om framtiden. Det finns tydliga tecken på att detta riskerar hämma utvecklingskraften och investeringsviljan i näringen. Konkurrenslagens undantag för kooperativ samverkan borde därför utvidgas.

Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att se till att konkurrenslagen ändras så att konkurrensen i skogsbruket främjas och att kooperativ verksamhet får samma skydd som i EU?

 

Svar på skriftlig fråga 1997/98:401 besvarad av , ()

Svar på fråga 1997/98:401 om kooperativ verksamhet
    Näringsminister Anders Sundström

Bengt Kronblad har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att se till att konkurrenslagen ändras så att konkurrensen i skogsbruket främjas och att kooperativ verksamhet får samma skydd som i EU.

Sedan den nya konkurrenslagen infördes har erfarenheter av lagens tillämpning vunnits och en första allmän utvärdering har gjorts. En av erfarenheterna är att det tar lång tid att få fram praxis vid tillämpning av lagen i enskilda ärenden. Detta är otillfredsställande eftersom det, som Bengt Kronblad påpekar, skapar en osäkerhet för framtiden för berörda företag och försvårar företagens bedömning av rättsläget. Regeringen har därför för avsikt att på grundval av Konkurrenslagsutredningens förslag föreslå riksdagen att instansordningen skall ändras när det gäller bl.a. beslut om undantag och ålägganden. Ändringen skall träda i kraft den 1 juli 1998 och innebär att sådana beslut skall överklagas direkt till Marknadsdomstolen och inte till Stockholms tingsrätt. Ändringen för med sig att alla företag, såväl kooperativa som andra företagsformer, kommer att kunna få snabbare besked om ett tillämpat förfarande är förenligt med konkurrenslagens förbud mot konkurrensbegränsande samarbete.

En annan erfarenhet som vunnits av lagens tillämpning är att det finns skäl att överväga om konkurrenslagen har en lämplig utformning när det gäller de särskilda behov som små företag kan ha av att samverka med varandra, bl.a. för att stärka sin ställning i förhållande till stora företag. Regeringen har därför tillsatt en särskild arbetsgrupp som skall överväga om och i så fall hur konkurrenslagen bör ändras för att värna sådan samverkan som är till nytta för samhällsekonomin och konsumenterna.

Konkurrenslagens särskilda undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete för samverkan inom en primär lantbruksförening, det s.k. legalundantaget, är ett uttryck för att lagstiftaren har en positiv grundsyn på den typ av kooperativ samverkan mellan små företag som finns just inom jord- och skogsbruket. Min uppfattning är att den kooperativa företagsformen fyller en samhällsnyttig funktion och skall värnas inte minst inom den typ av produktion som jord- och skogsbruket representerar.

När det sedan gäller rättsprocesserna vill jag peka på att beslutet i Stockholms tingsrätt ju har gått i Södras favör. Vi får nu se hur Marknadsdomstolen tolkar konkurrenslagens undantag för jordbruket och skogen när det gäller förbudet mot samarbete. Vad domstolarna tolkar är självfallet den gällande lagen. Efter det att nuvarande undantag skrevs har det dock hänt mycket. EG-rättsfall har kommit som visar att vi i Sverige måste överväga på nytt om gränserna för undantaget från det svenska förbudet är rätt satta när det gäller jordbruket, eller om de är för snävt utformade. Jag menar vidare att i vårt land starka skäl talar för att behandla kooperativt samarbete lika vare sig det gäller jorden eller skogen.

Det här är en angelägen sak för mig, och det var på mitt initiativ som regeringen förra året satte till den arbetsgrupp som jag nämnde. Gruppen är sammansatt bl.a. med företrädare för alla berörda departement. Den arbetar specifikt med lantbruksfrågan, men lika mycket med småföretagssamarbete på andra områden. De här frågorna hänger ju starkt ihop. Konkurrenslagens utformning omprövas i gruppens arbete med utgångspunkten att sådant småföretagssamarbete som är samhällsnyttigt inte skall raseras. Finns det brister i lagen måste vi söka komma till rätta med dessa.

Jag anser också att det är mycket viktigt att i det nu pågående lagstiftningsarbetet försöka öka klarheten och förutsebarheten för dem som arbetar med jorden och skogen liksom för andra grupper av småföretag. Det konkurrenspolitiken skall handla om är att säkerställa och främja en balans mellan olika aktörer som kan påverka en och samma marknad och att motverka sådan marknadsmakt som kan sätta konkurrensen ur spel. Arbetet måste ta sin tid, men det är en fördel att det bedrivs parallellt med den slutliga domstolsprövningen i Södraärendet. Med denna uppläggning kan regeringens ställningstagande till behovet av lagändringar grundas på ytterligare erfarenheter av tillämpningen av lagen i sin nuvarande utformning.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.