Konfiskering av syrianska egendomar i Turkiet
Skriftlig fråga 2016/17:1704 av Robert Halef (KD)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-06-29
- Överlämnad
- 2017-06-30
- Svarsdatum
- 2017-07-13
- Sista svarsdatum
- 2017-07-19
- Anmäld
- 2017-08-31
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Alltsedan 1960-talet har ett stort antal syrianer flytt från Turkiet på grund av etnisk och religiös diskriminering och förföljelse. Över en halv miljon syrianer har tagit sin tillflykt till Europa och över 100 000 bor i Sverige. Deras egendom har konfiskerats av turkiska staten och kurdiska klaner. Syrianer processar juridiskt för att erkännas som rättmätiga ägare till sina hus och egendomar, hittills utan framgång. De som kräver sin rätt blir motarbetade av den juridiska byråkratin och blir även hotade och misshandlade av kurdiska klaner.
År 2008 konfiskerades klostret Mor Gabriels egendom; denna egendom har varit en viktig del i syrianernas kulturella och religiösa arv sedan 400-talet. En juridisk process pågår mot turkiska staten, som vägrar att återlämna klostrets egendom trots kraftiga politiska påtryckningar från EU.
I nuläget har ett femtiotal kyrkor, kloster och kyrkogårdar konfiskerats av turkiska staten och överlämnats till ministeriet/myndigheten för religiösa frågor. I städerna Mardin och Midyat i sydöstra Turkiet har lantmäteriet konfiskerat sådan syriansk egendom som kyrkor, kloster och begravningsplatser. Detta förklaras av staten med att städerna fått status som ”storstad”. Detta innebär att rätten till ett flertal syrianska helgedomar, som varit registrerade på ”byherren”, i stället klassas som statlig egendom enligt de turkiska reglerna.
I och med konfiskeringen har syrianerna, som tidigare var i majoritet i dessa områden, förlorat nyttjanderätten till sina religiösa byggnader och begravningsplatser. De måste nu be om tillåtelse för gudstjänst, begravning och andra religiösa ceremonier. Framtiden för dessa kulturhistoriska byggnader och för den syrianska folkgruppen är osäker och risken finns att dessa kulturarv kan omvandlas till moskéer och säljas vidare som privat egendom.
Syrianer räknas som en minoritet i Turkiet enligt Lausannefördraget från 1923, vilket innebär att Turkiet har skyldighet att respektera deras religion och kultur. Det är därför orimligt att de syrianer som bor i Turkiet blir tvungna att be om tillåtelse för att nyttja sin egen egendom och berövas på sitt kulturarv och kommer ej att kunna praktiskt utöva sin religion. Det mest rimliga vore att turkiska staten återlämnar de konfiskerade egendomarna till deras rättmätiga ägare, vilket lämpligen bör vara de syrianska statligt accepterade stiftelserna i Mardin och Midyat.
Sveriges utrikesminister bör agera via EU, FN och bilateralt för att åstadkomma ett återlämnande av konfiskerade kyrkor, kloster och begravningsplatser till deras rättmätiga syrianska ägare.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
På vilket sätt kommer ministern att verka för att den konfiskerade syrianska egendomen återlämnas till syrianer?
Svar på skriftlig fråga 2016/17:1704 besvarad av Utrikesminister Margot Wallström (S)
Utrikesdepartementet |
Utrikesministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2016/17:1690 av Yilmaz Kerimo (S) Turkiets konfiskering av minoriteters egendom samt fråga 2016/17:1704 av Robert Halef (KD) Konfiskering av syrianska egendomar i Turkiet
Yilmaz Kerimo har frågat mig hur jag avser att agera för att visa den turkiska staten att Sverige och EU inte accepterar Turkiets fortsatta brott mot mänskliga rättigheter och förtryck av minoritetsgrupper. Robert Halef har frågat mig hur jag avser att verka för att den konfiskerade syrianska egendomen återlämnas till syrianer. Jag väljer att besvara frågorna i ett sammanhang.
Regeringen ser med djup oro på utvecklingen i Turkiet. Det gäller inte minst respekten för mänskliga rättigheter, demokratin och rättsstatens principer. Detta har vi framfört till turkiska företrädare i Stockholm och i Ankara och vi fortsätter att inom ramen för Sveriges bilaterala reformstöd stötta insatser för att öka kapaciteten hos det civila samhället, media och andra förändringsaktörer.
Sverige är inom EU och FN en stark och viktig röst för främjandet av respekten för de mänskliga rättigheterna, inklusive minoriteters åtnjutande av nämnda rättigheter. Inom ramen för Turkiets anslutningsprocess till EU utgör respekt för mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter en viktig komponent till det politiska Köpenhamnskriteriet.
Sverige och EU följer noggrant utvecklingen i Turkiet också när det gäller utvecklingen av ägandeförhållanden och processen att återlämna egendom. Det inbegriper även de juridiska processerna i Turkiet och Europadomstolen som rör kompensation för och återlämnande av exproprierad egendom, inklusive fall som rör assyrier/syrianers äganderätt. Sveriges ambassad i Ankara koordinerar för närvarande med likasinnande EU-länder i syfte att följa upp den senaste tidens händelseutveckling beträffande denna fråga, inklusive med relevanta turkiska myndigheter såväl centralt som lokalt i de aktuella områdena.
Som utrikesminister påtalar jag ofta att även personer som tillhör minoriteter måste kunna åtnjuta de mänskliga rättigheterna i Turkiet. I samtal med företrädare för den turkiska regeringen kommer regeringen fortsatt att framföra detta. Den oroande situationen uppmärksammas också i regeringens nya landrapport för Turkiet om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer.
De svenska utlandsmyndigheterna i Turkiet agerar på flera sätt för att belysa minoriteters rättigheter, bland annat genom att träffa företrädare för minoriteter och civilsamhället. Sverige bidrar till en rad projekt som syftar till att främja pluralism och dialog i Turkiet samt att förbättra kunskapen om, tillgången till och bevarandet av minoriteternas kulturarv.
Stockholm den 13 juli 2017
Margot Wallström
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.