Insatser för barn med funktionsnedsättning

Skriftlig fråga 2016/17:1050 av Jenny Petersson (M)

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

Att bli förälder till ett barn innebär en stor förändring, att bli förälder till ett barn med funktionsnedsättning innebär ytterligare en dimension.

Lyckligtvis har samhällets syn på personer med funktionsnedsättning ändrats parallellt med att synen på barn har förändrats. Barn med omfattande funktionsnedsättningar ansågs för ett par hundra år sedan inte ha några möjligheter att utvecklas. Den svenska historien med institutioner för barn med olika slags funktionsnedsättningar är minst sagt mörk, men i dag växer i stort sett alla barn med funktionsnedsättning upp i sina familjer. Anledningen är att det har byggts upp hållbara stödsystem för familjerna. Det ska vi vara stolta över. Men det måste uppenbart bli bättre, något som en ny rapport från Socialstyrelsen visar på.

I Socialstyrelsens nya rapport Insatser och stöd för personer med funktionsnedsättning – Lägesrapport 2017 framgår att kommunernas insatser för personer med funktionsnedsättning ökar, men att barnen hamnar efter. Både korttidsvistelse och korttidstillsyn har minskat de senaste åren, vilket ökar pressen på barnens närstående.

Sedan 2007 har antalet barn som beviljas korttidsvistelse, där läger och kortare tid på korttidshem eller hos korttidsfamilj ingår, minskat med 5 procent. Under samma period har insatsen korttidstillsyn, som ska ge en trygg och meningsfull fritid före och efter skolan samt på skollov och andra ledigheter, minskat med 15 procent.

Detta är en bekymmersam utveckling eftersom dessa insatser finns dels för att ge barnens närstående avlastning, dels för barnets rätt till utveckling. Ett barn med funktionsnedsättning ska kunna leva så likt barn utan funktionsnedsättning som möjligt. Det får aldrig nallas på.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér:

Hur avser statsrådet och regeringen att följa denna utveckling och arbeta för att barn med funktionsnedsättning och föräldrar till barn med funktionsnedsättning inte ska få mindre stöd och mindre insatser än vad de har rätt till och är i behov av?