Framtiden för skärgårdsfisket

Skriftlig fråga 2017/18:847 av Jesper Skalberg Karlsson (M)

till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Fågelfamiljen skarv är en naturlig del i den svenska faunan. Skarvar lever i skärgårdar och längs med Sveriges långa kust – de är duktiga dykare och flitiga fiskare. Den som sett en upprätt sittande fågel med utsträckta vingar på sin båttur har antagligen sett en skarv som torkar sina vingar efter lyckat fiske. 

En annan skärgårdsbo är sälen. Den som fiskar i Stockholms skärgård har inte bara skarven att konkurrera med utan också ca 5 000 gråsälar. En sådan siffra kan vara svår att sätta i kontext – och kanske är det inte siffran som bör oroa mest. I stället är det sälarnas beteende inomskärs som är problematiskt. I grunda gäddvikar släpar de magen i dyn och äter lekande gäddor som sökt sig dit för att yngla av sig. 

Sammantaget blir detta en farlig mix för det skärgårdsfiske som bedrivs på olika håll. Skarven, som äter cirka ett halvt kilo fisk om dagen, äter uppskattningsvis runt 25 miljoner kilo fisk årligen. Sälen i Sverige, alltså även vikare och knubbsäl, står för en nästan lika stor del. Skärgårdsfisket, som är en viktig källa till rekreation och som dessutom bidrar till en levande skärgård, går på knäna till följd av detta. 

Många fiskare vittnar nu om att man tvingas söka sig till Mälaren, Hjälmaren och andra insjöar. Investeringar i lekvägar och gäddfabriker har blivit en dyr utfodring av säl och skarv i stället för att bidra till den levande skärgård som det var tänkt. Fiskeguider kan såklart byta fiskevatten genom att ta upp båten och köra den till nya platser – men då försvinner gästnätter, lagade måltider och framtidstro från våra skärgårdar. 

Motståndet mot säl och skarv har tidvis varit högljutt och kanske aningen överdrivet. Men de problem som tidigare var lokala har blivit nationella, och samsynen kring problematiken har ökat betydligt på senare år. Det som tidigare sågs som enskilda fiskares åsikter är nu en bitter verklighet för desto fler – och situationen ger skäl till oro. 

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

Hur avser statsrådet och regeringen att verka för ett levande skärgårdsfiske, med särskild hänsyn till den ohållbara utveckling som säl- och skarvbestånden ger upphov till?