Ensamheten i Sverige
Skriftlig fråga 2012/13:622 av Oskarsson, Christina (S)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-06-26
- Anmäld
- 2013-06-26
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2013-08-06
- Svar anmält
- 2013-08-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 26 juni
Fråga
2012/13:622 Ensamheten i Sverige
av Christina Oskarsson (S)
till socialminister Göran Hägglund (KD)
Medierna kunde nyligen berätta om en person som legat död i två år innan bostadsföretaget hittade honom i samband med att underhåll i lägenheten skulle utföras.
Det uppges att svenskar är mer ensamma i dag än för 20 år sedan, och social isolering ökar risken för att dö i förtid med 50 procent, enligt en amerikansk studie. Den akademiska sakkunskapen menar att människor är skapade för att tillhöra en grupp. Att inte ha någon tillhörighet påverkar oss negativt. Ofta när man har relationer håller man sig till en norm. Då undviker man olika typer av riskbeteenden, som till exempel att dricka mycket alkohol. Den som är socialt isolerad utsätts också för mer stress än någon med vänner. Den som är ensam blir ofta deprimerad, vilket ökar risken för självmord. En deprimerad person löper 32 gånger större risk att begå självmord än en ”normalfrisk” person. Det är en av slutsatserna i en omfattande studie av psykiska, kroppsliga och sociala självmordsfaktorer som forskare i Lund gjort tillsammans med amerikanska kolleger. Relationer är stressdämpande i sig. Man blir tryggare och lyckligare. Händer det något, till exempel att man förlorar jobbet, finns någon där och stöttar en.
Ensamhet är både en folkhälsofråga och en klassfråga. Sociologiska studier visar att äldre samt personer som tillhör lägre social klass eller är utlandsfödda är mer ensamma än andra. Sannolikt finns också ett genusperspektiv. Man kan anta att män är överrepresenterade bland de socialt isolerade utifrån självmordsfrekvens, missbruksstatistik etcetera.
Genom vilka insatser avser socialministern att minska ensamheten i Sverige?
Svar på skriftlig fråga 2012/13:622 besvarad av Socialminister Göran Hägglund
den 6 augusti
Svar på fråga
2012/13:622 Ensamheten i Sverige
Socialminister Göran Hägglund
Christina Oskarsson har frågat mig vilka insatser jag avser att göra för att minska ensamheten i Sverige.
Christina Oskarsson tar upp ett svårt och komplext problem som rör en rad olika faktorer i samhället och som därmed inte heller har någon enkel och självklar lösning. Det är heller inte så att det offentliga förfogar över alla de faktorer som behövs för att komma till rätta med ensamheten i Sverige. Om en person blir ensam beror ju framför allt på den enskilde personens sociala nätverk av familj, vänner och arbetskamrater. Men vi som medborgare, föräldrar och övrig släkt, företagare och arbetskamrater, politiker, föreningsmedlemmar och grannar har också ett ansvar som är både personligt och gemensamt.
Arbetet för jämlik hälsa och jämlik vård liksom arbetet för goda uppväxtvillkor, delaktighet och inflytande, ett hållbart arbetsliv, vidareutbildning och en skola av hög och likvärdig kvalitet för alla är viktiga insatsområden för att minska utanförskap och öka chanserna till sammanhållning i samhället och därmed minska risken för ensamhet. Regeringen gör insatser inom samtliga dessa områden.
Det görs också många insatser för att skapa mötesplatser, av kommuner och inte minst av det civila samhället. Viktiga insatser görs också av olika frivilligorganisationer. Stat och kommuner ger också ekonomiskt stöd till många av dessa organisationer för att de ska kunna utföra detta viktiga arbete.
Som svar på Christina Oskarssons fråga kan jag säga att jag kommer att fortsätta mina ansträngningar för minskat utanförskap, en god hälsa och sammanhållning, bland annat genom att utveckla kvalitet och metoder inom både hälso- och sjukvården och socialtjänsten för att så långt möjligt motverka utanförskap och minska risken för ensamhet. Det breda arbetet för en jämlik hälsa är också avgörande där både arbetet med genomförandet av En folkhälsopolitik med människan i centrum och arbetet med Strategi för en god och mer jämlik vård är prioriterat. Jag kommer också att fortsätta verka för att det civila samhället och de idéburna organisationerna ska ha goda förutsättningar för sin verksamhet.
En sak till vill jag lyfta fram. Många människor tycker också att det är svårt att diskutera nedstämdhet, depression och livsleda. Ökad kunskap om den psykiska ohälsan och om vilka strategier som finns för att uppmärksamma den och stödja människor som drabbas är av stor vikt. Regeringen har därför finansierat en prövning av programmet Mental Health First Aid (MHFA), som är en utbildning för allmänheten som är tänkt att ge människor kunskap om hur man hjälper någon som drabbas av en akut kris eller av psykisk ohälsa. Socialstyrelsen, som har utvärderat programmet, konstaterar att kunskapen har ökat hos dem som genomgått programmet. Just nu prövas en särskild ungdomsversion av samma program.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.