Den svenska vargstammen

Skriftlig fråga 2017/18:292 av Åsa Coenraads (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2017-11-17
Överlämnad
2017-11-20
Anmäld
2017-11-21
Svarsdatum
2017-11-29
Sista svarsdatum
2017-11-29
Besvarad
2017-11-29

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Miljöminister Karolina Skog (MP)

 

Hur stor den svenska vargstammen ska vara är en fråga som berör och upprör många. Enligt ett riksdagsbeslut 2013 ska den svenska vargstammen, för att bibehålla en gynnsam bevarandestatus, uppgå till 170–270 individer. I dagsläget talar dock mycket för att vargstammen är betydligt större än det tak på 270 individer som riksdagen har beslutat om, och majoriteten av vargarna är dessutom koncentrerade till Västmanland, Värmland, Dalarna och Gävleborgs län. Den ökande populationen av varg leder till oacceptabla konflikter med människor och näringar på landsbygden, och regeringen måste därför se till att riksdagsbeslutet om hur stor den svenska vargstammen ska vara efterlevs.

Onsdagen den 15 september röstade EU-parlamentet för en förändring av EU:s naturvårdslagstiftning, vilket ger oss möjlighet att ändra skyddsstatusen för varg och andra arter som uppnått gynnsam bevarandestatus. Möjligheten för regeringen att omsätta riksdagens beslut i handling bör i och med detta öka betydligt.

Men anledning av ovanstående vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att riksdagsbeslutet om hur stor den svenska vargstammen ska vara efterlevs?

Svar på skriftlig fråga 2017/18:292 besvarad av Miljöminister Karolina Skog (MP)



PAGE

2


Dnr M2017/02840/Nm

Miljö- och energidepartementet

Miljöministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2017/18:292 av Åsa Coenraads (M) Den svenska vargstammen

Åsa Coenraads har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att riksdagsbeslutet om hur stor den svenska vargstammen ska vara efterlevs.

Åsa Coenraads hänvisar till en omröstning i Europaparlamentet onsdagen den 15 september som skulle ge Sverige möjlighet att ändra skyddsstatusen för varg och andra arter som uppnått gynnsam bevaran-destatus samt regeringen en ökad möjlighet att omsätta riksdagens beslut i praktiken. Jag tolkar det som att Åsa Coenraads avser parlamentets resolution från den 15 november om EU-kommissionens handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet (COM (2017)198). I resolu-tionen uppmanas EU-kommissionen och medlemsländerna att konkret adressera problem med konflikter mellan stora rovdjur och människor.

Det var efter utvärderingen av naturvårdsdirektiven som kommissionen i april 2017 presenterade handlingsplanen för naturen, människorna och näringslivet. Av planen framgår att kommissionen inte kommer att före-slå någon ny lagstiftning. Art- och habitatdirektivet och vargens skydds-status (strikt skydd) gäller följaktligen fortsatt. Europarlamentets resolu-tion ändrar inte detta och ger alltså ingen befogenhet för ett medlems-land att ändra skyddsstatusen för varg.

Jag har nyligen redovisat i ett interpellationssvar hur den dåvarande regeringen i sin proposition En hållbar rovdjurspolitik (2012/13:191) föreslog att Naturvårdsverket efter Riksdagens behandling skulle slut-föra rapporteringen till kommissionen av bl.a. rovdjursstammarnas referensvärden enligt art- och habitatdirektivet. Riksdagen slog fast att vargens referensvärde för en gynnsam bevarandestatus när det gäller populationen i Sverige, med utgångspunkt i Skandulvs redovisning av minsta livskraftiga population om 100 individer, ska vara 170–270 individer. Naturvårdsverket rapporterade 2013 att referensvärdet för vargpopulationen var 270 vargar. Den svenska vargstammen har dock haft en högre inavelsgrad än vad som anses acceptabelt. Den sårbar-hetsanalys som låg till grund för referensvärdet kritiserades för att inte beakta de genetiska aspekterna och regeringen gav därför under 2015 Naturvårdsverket i uppdrag att utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera sårbarhetsanalysen. Med den nya sårbarhetsanalysen som grund skulle Naturvårdsverket utreda vad som krävs för att vargpopula-tionen i Sverige ska anses ha gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet. Analysen (Delredovisning av regeringsuppdraget att utreda gynnsam bevarandestatus för varg, NV-02945-15) utgick från två vetenskapliga rapporter från två forskargrupper i Sverige respektive USA om när den svenska vargpopulationen anses ha gynnsam bevarandestatus. Den visade att givet att de svenska och skandinaviska vargarna utgör en del av den nordeuropeiska vargpopulationen behövs det minst 300 vargar i Sverige och att minst en invandrad varg från Finland eller Ryssland reproducerar sig med en skandinavisk varg under naturliga förhållanden varje femårsperiod.

Naturvårdsverket har det övergripande nationella ansvaret för rovdjursförvaltningen. Verket har delegerat rätten att besluta om vargjakt till berörda länsstyrelser. Regeringen kan inte ha några synpunkter på länsstyrelsernas bedömning i ärenden om skyddsjakt och licensjakt på varg.

Stockholm den 29 november 2017

Karolina Skog

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.