Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

bostadssegregation

Skriftlig fråga 2004/05:1106 av Hassan, Maria (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-03-02
Anmäld
2005-03-02
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2005-03-11
Svar anmält
2005-03-15

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 2 mars

Fråga 2004/05:1106

 av Maria Hassan (s) till statsrådet Jens Orback om bostadssegregation

Befolkningsstrukturen i storstädernas förorter har kraftigt förändrats bara på de senaste åren. Bostadssegregationen är större än någonsin, framför allt i storstadsområdena.

De någorlunda etablerade familjerna flyttar från utsatta områden och koncentrationen av ekonomiskt och socialt utsatta individer blir alldeles för stor. Människornas livschanser försämras, bland annat på arbetsmarknaden. Det lokala näringslivet har stora svårigheter att överleva när köpkraften markant minskas. Utvecklingen är parallell med vad som sker i övriga Europa, men den måste hindras för att inte ytterligare försämras för de människor som bor i dessa områden. Lokaliseringen av myndigheter kan spela en stor roll för att bryta trenden mot större samhällsklyftor och segregation.

Myndigheters lokalisering kan vara av stor vikt om lokaliseringen sker i ett område där själva placeringen blir en del av att bryta utvecklingen mot större sociala och geografiska skillnader. En flyttning av myndigheter från den dyra citykärnan till exempelvis Rågsved, Vårberg, Husby, Hökarängen eller Tensta skulle innebära att det lokala centrumet har en chans att överleva, att stadsdelarna utvecklas och att segregationstendenserna bryts.

Med hänsyn till ovanstående vill jag fråga ansvarigt statsråd:

Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att få myndigheterna att flytta till de segregerade områdena i Stockholm?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1106 besvarad av

den 11 mars

Svar på fråga 2004/05:1106 om bostadssegregation

Statsrådet Jens Orback

Maria Hassan har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att få myndigheterna att flytta till de segregerade områdena i Stockholm. Enligt Maria Hassan kan myndigheternas lokalisering spela en stor roll för att bryta trenden mot större samhällsklyftor och segregation i dessa områden.

Mot bakgrund av problemen med ökande segregation driver regeringen sedan 1999 på riksdagens uppdrag en nationell storstadspolitik. Ett av målen i denna är att bryta den sociala, etniska och diskriminerande segregationen i storstadsregionerna och verka för jämlika och jämställda levnadsvillkor för storstädernas invånare. De problem som Maria Hassan tar upp gäller inte bara vissa områden i Stockholm. Situationen är likartad i till exempel Göteborg och Malmö.

Huvudprincipen för myndigheters placering är att myndigheterna själva ansvarar för sina lokaler och hur de disponeras. Innebörden av 8 § förordningen (1993:528) om statliga myndigheters lokalförsörjning är att varje myndighet har ansvar för sin lokalförsörjning. Det utesluter inte att regeringen i särskilda fall kan överväga att till exempel lokalisera myndigheter till andra orter i Sverige.

Koncentrationen av verksamhet till storstädernas centrala delar gäller inte bara statliga myndigheter utan i minst lika hög grad privat och kommersiell verksamhet. Det bör också nämnas att många myndigheter har verksamhet i förorter och stadsdelar utanför storstadskärnan. Jag är självklart positiv till att verksamheter av alla de slag sprids till de segregerade områdena i våra storstäder utifrån ett långsiktigt perspektiv. En livskraftig kommersiell service är en av många pusselbitar i regeringens strävan att skapa möjligheter till utveckling för såväl de människor som bor i dessa stadsdelar, som för stadsdelarna som sådana.

Segregationens mekanismer är dock komplexa. För att bryta segregationen krävs långsiktiga och samordnade insatser för att stärka människorna och tillvarata den kraft och kompetens de har. Det krävs också insatser för att öka stadsdelarnas attraktivitet. För att detta ska lyckas krävs en kombination av tvärsektoriella insatser, där också kommunernas egna resurser bör disponeras i samma riktning. Lika viktig är samverkan med näringsliv, föreningar, boende med flera aktörer.

Påtagliga förändringar har skett i de stadsdelar som omfattas av lokala utvecklingsavtal under åren som storstadsarbetet pågått. Det har på många sätt blivit bättre; i de flesta stadsdelar har bostäder och utemiljöer förnyats, sysselsättningen har ökat, skadegörelsen har minskat och den upplevda tryggheten och trivseln har ökat. Skillnaderna är dock fortfarande stora i förhållande till den omgivande regionen. Den geografiska och socioekonomiska segregationen kvarstår.

Det gäller att förutsättningslöst pröva alla vägar för att bekämpa segregationen och för att utveckla storstadspolitikens insatser för utsatta människor och stadsdelar. Frågan om statliga myndigheters lokalisering har i sammanhanget prövats i begränsad omfattning, till exempel finns Riksteatern i Hallunda i Botkyrka och Integrationsverket var under några år lokaliserat till Navestad i Norrköping. Jag är väl medveten om att det finns många aspekter på frågan om lokalisering av statliga myndigheter, och kommer därför att fortsätta följa frågans utveckling.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.