biståndet
Skriftlig fråga 1998/99:182 av Ekholm, Berndt (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-12-11
- Anmäld
- 1998-12-14
- Besvarad
- 1998-12-18
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 11 december
Bistånd är ett komplement till andra insatser, t.ex. handel, för att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Därmed är syftet, att bistånd skall göra tjänst under en övergångstid, tills det aktuella mottagarlandet kan stå på egna ben. Ett sådant exempel är Botswana.
Det betyder att bistånd kan och skall fasas ut då det inte längre behövs. Tyvärr förekommer det också situationer, då vi misslyckas med biståndsinsatserna och av det skälet behöver fasa ut desamma.
Det är angeläget, att utfasningen av biståndet kan genomföras på ett genomtänkt sätt för att inte skada mottagarlandet och de insatser som är gjorda där samt för att inte skada biståndets rykte.
Jag vill fråga biståndsministern om regeringen har en strategi för hur biståndet skall fasas ut dels i länder där vi lyckats med våra insatser och dels i länder där vi tyvärr misslyckats.
Svar på skriftlig fråga 1998/99:182 besvarad av
- Statsrådet Pierre Schori
Berndt Ekholm har frågat om regeringen har en strategi för hur biståndet skall fasas ut dels i länder där vi lyckats med våra insatser och dels i länder där vi misslyckats.
Utgångspunkten för en diskussion om när och i så fall hur bistånd skall fasas ut bör vara erfarenheterna om vad som är effektivt bistånd. I en mycket uppmärksammad studie Assessing Aid, som presenterades för utrikesutskottet nyligen, har Världsbanken tydligt visat att bistånd, överföring av kapital och kunskap, kan vara avgörande för länders utveckling.
Bistånd har störst förutsättningar till framgång när samarbetslandet för en utvecklingspolitik som gynnar tillväxt, demokrati och fattigdomsbekämpning. Bistånd har störst förutsättningar till framgång när det är koncentrerat på just de målen och är väl samordnat under samarbetslandets ledning. Då kan ett brett partnerskap utvecklas mellan Sverige och våra samarbetsländer. Men vi måste också vara medvetna om hur vi skall handla i svårare situationer. Då ställs vi på prov.
I några fall är biståndsrelationen under omvandling därför att landets ekonomiska grundval nu är betydligt starkare. Botswana är ett sådant fall. Efter 30 års framgångsrikt bistånd, som bidragit till att lägga grunden till landets framsteg, kommer landet att upphöra att vara svenskt programland. Utfasningen av det hittillsvarande biståndet har pågått under en längre tid. Vad kommer då nu?
Med just det demokratiska Botswana kommer de utmärkta politiska relationerna att bestå, vårt samarbete i FN och multilaterala sammanhang, vårt samarbete i det afrikanska regionala samarbetet i SADC. Botswana och Sverige är båda medlemmar i IDEA. Sveriges handelsrelationer med Botswana har fått en god start. Scania och Volvo har investerat i fabriker där. Ericsson har fått exportorder. Annat är på gång. Att ett bredare näringslivsinriktat bistånd nu kan komma i gång är mycket välkommet. Samtidigt klassas ca 30 % av befolkningen som fortfarande mycket fattig. Hiv/aids är ett extremt allvarligt problem. Även om biståndets andel av Botswanas BNI i dag inte är högre än 1,5 %, är det uppenbart att biståndet kan spela en roll. Med andra ord, programlandsrelationen kan upphöra, men ett annat partnerskap kan utvecklas. Det är min övertygelse att vi behöver ägna mer uppmärksamhet åt detta steg.
Botswana är ett exempel på lyckat bistånd, även om andra faktorer än biståndet spelat en avgörande roll för de ekonomiska resultaten. Tyvärr finns det andra länder som uppvisar få eller inga positiva resultat trots långvarigt biståndssamarbete. Det betyder inte att alla insatser till dessa länder misslyckats - de kan ändå ha haft många positiva kortsiktiga och långsiktiga effekter för enskilda människor. Men effekterna på landet som helhet uteblir på grund av den politiska och institutionella miljön i landet. Sverige måste aktivt bevaka denna utveckling och dra konsekvenserna för utvecklingssamarbetet. I vissa fall kan slutsatsen vara att omorientera biståndet till nya områden, former eller kanaler, i andra fall är den enda rimliga slutsatsen att kraftigt minska volymen och kanske på sikt helt fasa ut det traditionella samarbetet.
Regeringen håller helt med frågeställaren om att det är viktigt att utfasning av bistånd sker på ett genomtänkt sätt. Men situationen i varje land är unik och vi tror inte det är meningsfullt att försöka utarbeta en generell strategi för utfasning. Detta bör i stället behandlas inom ramen för de landstrategier som regelbundet utarbetas för utvecklingssamarbetet med de större samarbetsländerna.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.