Barnfattigdom i Sverige
Skriftlig fråga 2009/10:634 av Olander, Ronny (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-03-12
- Anmäld
- 2010-03-12
- Besvarad
- 2010-03-17
- Svar anmält
- 2010-03-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 12 mars
Fråga
2009/10:634 Barnfattigdom i Sverige
av Ronny Olander (s)
till statsrådet Maria Larsson (kd)
I Sverige levde 2006 nästan 230 000 barn – det vill säga nära en kvarts miljon barn – i barnfattigdom, enligt definitionen barn som lever i ekonomiskt utsatta hushåll. Det visar Rädda Barnens senaste rapport. 2006 befann sig Sverige mitt i en högkonjunktur. Sverige befinner sig nu i en lågkonjunktur. Det finns således all anledning att befara att antalet barn som lever i barnfattigdom i Sverige i dag är betydligt högre.
Med en arbetslöshet på 9,4 procent och ökade klyftor mellan rika och fattiga ökar fattigdomen. När regeringen har förändrat trygghetssystemen drabbas barn och unga hårdast. Barn i fattiga hushåll upplever större otrygghet både i bostadsområdet, i skolan och på väg till och från skolan. Ekonomin påverkar också barnens fritidsaktiviteter. När andra barn går på bio eller deltar i sportaktiviteter och utflykter tvingas de fattiga barnen stanna hemma. Knappheten medför utanförskap.
Min fråga till statsrådet är därför:
Vilka initiativ avser statsrådet att ta i syfte att minska den ekonomiska och sociala utsattheten för att särskilt förändra barnens situation och minska deras utanförskap?
Svar på skriftlig fråga 2009/10:634 besvarad av Statsrådet Maria Larsson
Svar på fråga
2009/10:634 Barnfattigdom i Sverige
Statsrådet Maria Larsson
Ronny Olander har frågat mig vilka initiativ jag kommer att ta i syfte att minska den ekonomiska och sociala utsattheten för att särskilt förändra barnens situation och minska deras utanförskap.
När det gäller den ekonomiska utsattheten bland barn så kan denna mätas på flera sätt. Ett vanligt sätt är att utgå från det som brukar kallas för risk för fattigdom, det vill säga andelen som lever under 60 procent av medianinkomsten. Utgår vi från detta mått så ökar barnfattigdomen. Den relativa barnfattigdomen har ökat sedan 1994. Det beror till största delen på att förvärvsinkomsterna och kapitalinkomsterna har ökat i snabbare takt bland medel- och höginkomsttagare än bland låginkomsttagare. Men även om den relativa fattigdomen har ökat över tid så har den ekonomiska standarden ökat för samtliga hushåll. Statistiska centralbyrån visade så sent som bara för några dagar sedan att år 2008 var den ekonomiska standarden 32 procent högre än 1999. Ökningen har inte varit lika stor för alla grupper men när det gäller barn (0–19 år) var ökningen till och med högre än för medianvärdet i befolkningen. För barn var ökningen 36 procent. Barn har alltså haft en stor ökning av den ekonomiska standarden. Vissa grupper av barn har emellertid haft en mindre ökning än andra, till exempel barn till ensamstående. Dock vill jag konstatera att även dessa hushåll har ökat sin ekonomiska standard, det vill säga den ekonomiska standarden har ökat med 20 procent för dessa hushåll under perioden 1999 till 2008.
Mäter vi barnfattigdomen utifrån en absolut gräns, i stället för en relativ eller utifrån hur många barn som lever i hushåll som mottar ekonomiskt bistånd, ser vi följaktligen att antalet fattiga barn minskar. Glädjande kan jag konstatera att såväl andelen barn i hushåll med ekonomiskt bistånd och andelen absolut fattiga barn är till och med lägre år 2008 än vad det var vid början av 90-talet.
Jag vill också passa på att uppmärksamma att år 2010 är det europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Året syftar till att öka kännedomen om livsvillkoren för de personer som lever i utsatta situationer genom att främja en dialog mellan berörda, allmänhet och beslutsfattare såväl lokalt som nationellt. Vi hoppas att året ska bidra till att hitta nya strategier för arbetet mot fattigdom och social utestängning genom att ge en röst åt människor som lever i utsatta situationer och visa på vägar ut ur utsatthet. På öppningskonferensen den 8 och 9 mars i Lund träffade jag flera av de organisationer som i sitt dagliga arbete möter dessa människor. Det europeiska året mot fattigdom och socialt utanförskap kommer inte att lösa dessa problem men jag hoppas att året kommer att vara startskottet för en bred dialog mellan alla berörda för att på så sätt öka kunskapen och engagemanget och hitta nya vägar i arbetet mot fattigdom.
Barns ekonomiska situation har dock varit en viktig fråga för regeringen under hela mandatperioden. Vi strävar efter att ge alla barnfamiljer förbättrade förutsättningar för en god levnadsstandard och att minska antalet barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer.
De behovsprövade stöden, som till exempel bostadsbidraget, är direkt riktat till de hushåll som har de lägsta inkomsterna och ekonomiskt bistånd garanterar barnfamiljer en skälig levnadsnivå. När det gäller ekonomiskt bistånd har vi under mandatperioden infört att ungdomar numera kan uppbära inkomst utan avräkning på biståndet i syfte att stimulera till arbete vilket möjliggör för ungdomar vars föräldrar uppbär ekonomiskt bistånd att förbättra sin ekonomiska standard.
Att skapa förutsättningar för att människor ska kunna försörja sig själva är givetvis det långsiktiga målet. Målet för regeringens politik är att få fler i arbete och minska utanförskapet. För att åstadkomma det har regeringen genomfört reformer för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och öka drivkrafterna att arbeta. Kampen mot arbetslöshet möts med en politik på en rad olika områden i syfte att öka antal jobb, stimulera företagande och att ge stöd åt människor som drabbas av arbetslöshet. Utbildning och aktiva arbetsmarknadsåtgärder är hörnstenar i en sådan politik. Att ge de barnens föräldrar möjlighet till en egen försörjning är alltså det bästa och mest direkta sättet att minska barnfattigdomen. Vi avser dock följa hur barnfattigdomen utvecklas över tid.
Barn kan inte påverka sina egna livsvillkor och de är därför särskilt utsatta. Vi vet också att det finns risk att fattigdom överförs mellan generationer och därför är det extra viktigt att minska risken att barn tvingas in i en situation där de inte har möjlighet att utvecklas på bästa sätt. Här är inte minst insatser på skolans område betydelsefulla. Genom de insatser som regeringen genomfört på skolområdet bidrar vi till att färre barn går ut grundskolan utan godkänt resultat och därmed minimeras risken att dessa barn hamnar i fattigdom och social utestängning som vuxna.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.