Avskaffande av balanskravet
Skriftlig fråga 2006/07:663 av Rådhström, Jan-Evert (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-02-16
- Anmäld
- 2007-02-16
- Besvarad
- 2007-02-21
- Svar anmält
- 2007-02-21
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 16 februari
Fråga
2006/07:663 Avskaffande av balanskravet
av Jan-Evert Rådhström (m)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
I Sverige infördes 2005 nya regler för adoptionsorganisationer bland annat i form av balanskravet, vilket innebär att om två adoptionsorganisationer begär auktorisation i samma givarland, ska enbart den minsta organisationen bli auktoriserad. Detta medför en snedvriden konkurrenssituation och minskad valfrihet. Anmärkningsvärt anförs dock som ett av skälen till ändringen att valfriheten ökar genom balanskravet men resultatet har blivit det precis motsatta. Den som vill adoptera från ett särskilt land som exempelvis Bolivia kan med balanskravet nu enbart vända sig till en enda organisation. Som exempel nekades Adoptionscentrum att etablera sig i Bolivia på grund av att man ansågs vara en alltför stor organisation. De människor som blir lidande av detta är i slutändan utan tvekan de barn som förvägras rätten till en familj och en bättre framtid, när de biologiska föräldrarna är avlidna eller inte längre har möjlighet att ta hand om sina barn. Sverige har även ett internationellt gott rykte när det gäller adoptioner. Barns välbefinnande kan inte heller dikteras av kallsinniga byråkrater och balanskravet har ett märkligt skimmer av planekonomi över sig. Än värre riskerar etablerade adoptionsorganisationer att tvingas avbryta samarbetet med givarländer och medföljande kontaktnät som det tagit år att bygga upp. Därmed kommer färre barn att växa upp med föräldrar. För att fler barn ska få möjlighet till nya föräldrar i Sverige bör balanskravet avskaffas. Lagstiftningens mål måste alltid vara att uppmuntra och ge incitament till förbättring för barnens bästa. Inte att hindra och försvåra.
Avser socialministern därför att inom en snar framtid reformera och avskaffa det orättfärdiga balanskravet för adoptionsorganisationer?
Svar på skriftlig fråga 2006/07:663 besvarad av Socialminister Göran Hägglund
Svar på fråga
2006/07:663 Avskaffande av balanskravet
Socialminister Göran Hägglund
Jan-Evert Rådhström har frågat mig om jag är beredd att reformera och avskaffa det så kallade balanskravet som gäller för auktoriserade adoptionsorganisationer.
Auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Sverige får enligt 6 § lagen om internationell adoptionsförmedling (LIA 1997:192) endast ges åt sammanslutning som har till huvudsakligt syfte att förmedla internationella adoptioner. Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA) har till uppgift att lämna sådan auktorisation.
Enligt 6 a § LIA får en sammanslutning beviljas auktorisation för att arbeta i ett annat land endast under förutsättning att det andra landet har en tillförlitlig reglering av den internationella adoptionsverksamheten och en fungerande administration och att sammanslutningen kan redovisa kostnaderna i utlandet och hur de fördelar sig samt att det med hänsyn till kostnadsbilden, balansen mellan de svenska sammanslutningarna och omständigheterna i övrigt bedöms som lämpligt att sammanslutningen inleder eller fortsätter ett adoptionssamarbete i landet. Sammanslutningen får dessutom endast verka i det aktuella landet om behörig myndighet har gett sitt tillstånd till det eller har förklarat att den är beredd att acceptera sammanslutningens verksamhet i landet.
Regeln om balansen mellan de svenska sammanslutningar som har auktorisation för att förmedla internationella adoptioner tillkom som en åtgärd för att skapa en möjlighet för de mindre sammanslutningarna att växa och öka valfriheten för svenska sökande när det gäller sammanslutning. Som situationen är i dag finns det en stor sammanslutning, tre mindre och en mycket liten sammanslutning.
Enligt förarbetena till 6 a § LIA (prop. 2003/04:131) bör därför adoptionsmyndigheten vid beslut om auktorisation eftersträva en bättre balans i storlek mellan de svenska sammanslutningarna. Om flera sammanslutningar ansöker om auktorisation för samma land, skulle det till exempel vara möjligt att ge de mindre sammanslutningarna prioritet, om sammanslutningarna i övrigt är kvalitetsmässigt likvärdiga.
En övrig omständighet som framfördes i förarbetena till 6 a § LIA var den konkurrens som kan riskera att uppstå mellan flera sammanslutningar som får auktorisation för ett visst land, särskilt när det gäller länder där det endast finns ett fåtal barn att förmedla. Därvid anfördes att om en sammanslutning verkar i ett land, kan det vara olämpligt att en annan sammanslutning ges auktorisation för det landet om det finns risk för att denna sammanslutning konkurrerar ut den sammanslutning som redan har auktorisation för det landet.
Enligt min mening är det olyckligt om bestämmelsen får till följd att valfriheten snarare minskar än ökar för svenska sökande. Den så kallade balanskravsregeln är emellertid förhållandevis ny och har såvitt jag känner till fram till i dag inte haft någon avgörande betydelse för hur många barn som kommer till Sverige för internationell adoption. Jag kommer att noga följa tillämpningen av bestämmelsen och vilka konsekvenser den medför för adoptionssammanslutningarna.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.