Till innehåll på sidan

assistansersättning under sjukhusvistelse

Skriftlig fråga 1997/98:105 av de Pourbaix-Lundin, Marietta (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
1997-11-03
Inlämnad
1997-11-04
Besvarad
1997-11-12

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1997/98:105 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till socialministern om assistansersättning under sjukhusvistelse

Att få ha kvar sin personliga assistans under en sjukhusvistelse kan många gånger vara livsavgörande för den funktionshindrade. Under själva sjukhusvistelsen behövs kontinuitet i assistansen och för att tolka och förstå vad den funktionshindrade vill.

Det förekommer att försäkringskassan säger nej till fortsatt assistans under sjukhusvistelsen. När en kommun är assistansordnare finns det nästan alltid andra arbetsuppgifter för personalen, medan det för de olika alternativa assistansgivare många gånger är omöjligt att ha kvar personalen. De tvingas nästan omgående säga upp personal.

Detta är mycket olyckligt för den funktionshindrade. När han eller hon kommer hem från sjukhusvistelsen finns det ingen personal och rekryteringen måste börja om på nytt. Därmed har den trygghet som LSS/LASS-reformen skulle medföra i form av kontinuitet försvunnit. Det är många funktionshindrade som vid sjukdom som leder till sjukhusvistelse blir väldigt oroade och ofta som följd av detta ännu sjukare.

Min fråga till socialministern är:

Vad avser socialministern göra för att kontinuitet och trygghet i den personliga assistansen skall kunna garanteras funktionshindrade vid sjukhusvistelse?

 

Svar på skriftlig fråga 1997/98:105 besvarad av , ()

Svar på fråga 1997/98:105 om assistansersättning under sjukhusvistelse
    Socialminister Margot Wallström

Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat mig vad jag avser att göra för att kontinuitet och trygghet i den personliga assistansen skall kunna garanteras funktionshindrade vid sjukhusvistelse. Bakgrunden till hennes fråga är att det kan vara svårt för alternativa assistansgivare att ha kvar personal under den tid de personer som behöver personlig assistans vistas på sjukhus. Kontinuitet och trygghet i den personliga assistansen kan då inte garanteras vid hemkomsten.

Lagen om assistansersättning trädde i kraft den 1 juli 1994 på grundval av en proposition av den dåvarande regeringen. I denna anges tydligt (4 §) att assistansersättning inte lämnas för tid då den funktionshindrade vårdas på en institution som tillhör eller drivs med bidrag från staten, en kommun eller ett landsting. Det parti Marietta de Pourbaix-Lundin företräder var det största partiet av dem som ingick i den regering som föreslog detta.

När sedan den socialdemokratiska regeringen i mars 1996 i propositionen 1995/96:146 Vissa frågor om personlig assistans föreslog att bestämmelserna om att assistansersättning inte får lämnas under sjukhusvistelser skulle mildras yrkade moderaterna avslag på denna proposition i sin helhet. Men sedan den 1 juli 1996 kan assistansersättning lämnas även för tid när den assistansberättigade vårdas för kortare tid på sjukhus. Jag kan alltså konstatera att Marietta de Pourbaix-Lundin och hennes partikamrater inte stödde detta förslag.

Men i grunden gäller frågan till vem och för vilka ändamål assistansersättning lämnas. Assistansersättning lämnas den som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. När den enskilde vistas på sjukhus tillgodoses hans eller hennes behov av assistans för sin dagliga livsföring av personal anställd på sjukhuset. Gällande lagreglering innebär att personlig assistans inte skall ersätta den omvårdnad som sjukvårdshuvudmannen är skyldig att ge. Men i motsats till vad som gällde före den 1 juli 1996 finns det numera alltså möjligheter att i vissa situationer få ta med sig den personliga assistansen under sjukhusvistelser, t.ex. vid akut intagning på sjukhus i de fall funktionshindrets karaktär gör det särskilt angeläget att den personliga assistenten finns till hands. Detta är en fråga som måste bedömas från fall till fall. Enligt min mening är nuvarande bestämmelser rimliga och jag har inte för avsikt att föreslå några förändringar.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.