3 G-nätet

Skriftlig fråga 2001/02:1397 av Eneroth, Tomas (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-06-28
Besvarad
2002-08-01
Anmäld
2002-09-30

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 28 juni

Fråga 2001/02:1397

av Tomas Eneroth (s) till miljöminister Kjell Larsson om 3 G-nätet

För närvarande pågår en utbyggnad av det så kallade 3 G-nätet i Sverige. I samband med planeringen av hur mobilbasstationerna ska placeras uppkommer ständigt frågor från omkringboende kring riskerna med strålning m.m. från basstationerna. För att ge råd och stöd till kommunerna vid planeringsprocessen har Socialstyrelsen följande kommentarer i sitt meddelandeblad nr 5/2002: "att det utifrån dagens kunskap inte finns skäl att anta att etablering av mobilbasstationer kan orsaka olägenhet för människors hälsa". Trots det anser Socialstyrelsen att samråd med närboende bör ske innan etablering och "att operatören/fastighetsägaren ska ha kunskap om vad sändaren kan orsaka för skada på människor och natur", "ska vidta de skyddsåtgärder som kan anses rimliga", "ska välja en plats som påverkar människa och miljö så lite som möjligt". För kommunens vidkommande blir det svårt att hantera konflikten mellan å ena sidan operatörernas ambition att fullfölja uppdraget att ge bra täckning, Socialstyrelsens tvetydiga besked och den egna ambitionen att beakta alla kommuninnevånares synpunkter. Inte minst blir det svårt att tillgodose exempelvis elöverkänsligas önskemål om strålningsfri miljö, när de nya antennerna måste stå med högst 500 meters avstånd från varandra i tätorter.

Avser statsrådet ta några initiativ för att öka kommunernas möjligheter att bättre tillgodose de boendes önskemål i samband med utplacering av master?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:1397 besvarad av

den 1 augusti

Svar på fråga 2001/02:1397 om 3 G-nätet

Statsrådet Lena Sommestad

Tomas Eneroth har frågat miljöminister Kjell Larsson om han avser att ta några initiativ för att öka kommunernas möjligheter att bättre tillgodose de boendes önskemål i samband med utplacering av master. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Jag vill framhålla att regeringen vid ett flertal tillfällen har uppmärksammat frågor kring utbyggnaden av mobiltelenätet. I syfte att bl.a. öka kunskapen på området gav regeringen 1997 Rådet för arbetslivsforskning (RALF) i uppdrag att redovisa en forskningsöversikt och utvärdering av såväl svenska som internationella forskningsresultat inom området elöverkänslighet och hälsorisker av elektromagnetiska fält. Rådet har i december 2000 redovisat en slutrapport där bl.a. frågor om hälsorisker av elektromagnetiska fält i frekvensområden som används vid mobil telekommunikation behandlas. I januari 2001 gav regeringen vidare Boverket i uppdrag att belysa bl.a. vilken inverkan en utbyggnad av mobiltelenätet kan få för främst natur- och kulturvärden. Boverket framhåller i sin redovisning av uppdraget bl.a. vikten av att telemaster samutnyttjas så att påverkan på natur- och kulturvärden kan begränsas. Regeringen gav också hösten 2001 Post- och telestyrelsen (PTS) i uppdrag att utreda och lämna förslag till utformningen av myndighetens sektorsansvar för miljöfrågor. Uppdraget har nyligen redovisats.

För att bl.a. möta kommunernas kunskapsbehov har förutom Socialstyrelsen bl.a. Kommunförbundet, Statens strålskyddsinstitut, PTS och länsstyrelser tagit initiativ till olika informationsåtgärder i form av kursdagar och informationsmaterial m.m. beträffande frågor som rör utbyggnaden av mobiltelenätet.

Vad gäller bygglovsprövningen så innehåller plan- och bygglagen, PBL, krav på bygglov för bl.a. telemaster. Utbyggnaden av den s.k. tredje generationens mobiltelefoni innebär bl.a. att ett stort antal bygglovsansökningar för telemaster kommer att inges inom en relativt kort tidsperiod. Detta ställer stora krav på kommunernas ärendehantering. Vid prövningen av bygglov ska bl.a. hälsoaspekter beaktas. Byggnader ska placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte medför fara eller betydande olägenheter för t.ex. grannar. Innan ett ärende avgörs ska de fastighetsägare och boende som berörs av den aktuella byggnadsåtgärden ges tillfälle att yttra sig. Det ankommer därefter på byggnadsnämnden att med tillämpning av reglerna i PBL pröva om bygglov ska lämnas. Nämnden har då att göra en avvägning mellan å ena sidan det intresse som talar för bygglov, t.ex. behovet av en mast, och å andra sidan sådana intressen som talar mot att bygglov lämnas, t.ex. att området är känsligt från natur- eller kulturvårdssynpunkt. Berörda grannar har möjlighet att överklaga ett beslut om bygglov.

Vad gäller beaktande av hälsoaspekter vid bygglovsprövningen måste prövningen enligt min mening ske utifrån det aktuella kunskapsläget om hälsorisker. Kunskapsläget vad gäller hälsorisker för allmänheten är inte i dag sådant att det generellt finns anledning att vägra bygglov för telemaster på grund av människors oro.

Reglerna i PBL ger således på olika sätt möjligheter för människor att påverka beslut om bygglov för master och kommunen har genom att bl.a. beakta konsekvenserna för omgivningen möjlighet att påverka lokaliseringen av master.

Regeringen har den 27 juni 2002 beslutat om direktiv till en parlamentariskt sammansatt kommitté som ska göra en samlad översyn av plan- och bygglagstiftningen (dir. 2002:97). Kommittén har som mål för sitt arbete bl.a. att utveckla plan- och bygglagstiftningen så att den bättre tillgodoser kraven på en effektiv beslutsprocess samtidigt som kraven på rättssäkerhet och medborgerligt inflytande kan säkerställas och utvecklas. De resultat som utredningen kommer fram till ska slutredovisas senast den 31 december 2004.

På grund av de omständigheter som jag redovisat ser jag för närvarande inga skäl att vidta några särskilda åtgärder när det gäller kommunernas möjligheter att tillgodose de boendes önskemål i samband med utplacering av master.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.