Riksdagens Skrifvelse N:o 70

Riksdagsskrivelse 1891:70

Riksdagens Skrifvelse N:o 70.

1

N:o 70.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1891.
— — — — Andra Kammaren den 13 — '' —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj ds
proposition angående disposition af en del af indragna
fanjunkarebostället Refvinge n:is 3 och 10 i Malmöhus
län.

(Statsutskottets utlåtande n:o 23.)

Till Konungen.

Med bifall till en af Eders Kongl. Maj:t aflåten proposition, medgaf
1886 års Riksdag, att vid indragning till statsverket den 14 mars
1890 af fanjunkarebostället 1 mantal Refvinge n:is 3 och 10 i Refvinge
socken och Torna härad af Malmöhus län från bostället finge afsöndras
mark af omkring 225 tunnlands vidd för att användas såsom vapenöfningsplats
för södra skånska infanteriregementet. Sedan chefsembetet
vid regementet gjort framställning om utvidgning af det för mötesplatsen
bestämda område, föreslog Eders Kongl. Maj:t i eu till 1889
års Riksdag aflåten proposition, att vid bostället Refvinges indragning
till statsverket fyra till bostället hörande jordområden om tillsammans
40 hektar 20 ar jemte derå befintliga, kronan tillhöriga byggnader
skulle afsöndras från bostället och öfverlemnas till disposition af södra
skånska infanteriregementet. Jemväl denna framställning blef af Riksdagen
bifallen.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1891. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 15 Höft. (N:is 70—77). 1

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 70.

1 fråga om dispositionen för tiden efter den 14 mars 1890 af den
del af omförmälda boställe, som ej var afsedd att användas för södra
skånska infanteriregementets behof, hade domänintendenten i Malmöhus
län uti ett af honom med anledning af framställningen om vapenöfningsplatsens
utvidgning till Eders Kong!. Maj:t afgifvet yttrande anfört,
att då de till bostället hörande egor, hvilka, med undantag af några
torfmossar och en del madäng, bestode af särdeles mager sandjord,
delvis flygsandsfält, hvilken såsom åker hade ett mycket ringa värde,
med få undantag egnade sig bättre till skogs- än landtbruk, det syntes
vara för kronan fördelaktigast att upplåta all boställets qvarvarande
mark till skogsodling, med undantag af madängarne vid Löddeström,
hvilka kunde bortarrenderas särskildt eller tilläggas indragna militiebostället
Refvinge n:is 4 och 6 eller ock så förvaltas, att höskörden
årligen försåldes.

Sedan Eders Kongl. Maj:t, vid anmälan af den Riksdagens skrifvelse,
deri meddelats bifall till ofvan omförmälda proposition angående
utvidgning af Refvinge exercisfält, anbefalt domänstyrelsen att under
ett år från den 14 mars 1890 på för kronan förmånligaste vilkor ombesörja
skötsel och vård af den för södra skånska infanteriregementet
icke afsedda del af bostället samt att i god tid före utgången af berörda
tid till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag till disposition för
framtiden af ifrågavarande del af bostället, hade domänstyrelsen i skrifvelse
den 28 mars 1890 hos Eders Kongl. Maj:t anmält, att styrelsen
från Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande mottagit två särskilda,
genom dess försorg afskräde skriftliga arrendeaftal, det ena angående
ett till bostället hörande, i handlingar öfver enskifte i Refvinge by år
1831 med litt. B betecknadt utskifte, innefattande, förutom impedimenter,
1 hektar 83,7 ar åker och tomter samt 17 hektar 8,8 ar äng, för hvilket
område i arrende erhållits 175 kronor, och det andra rörande upplåtelse
af den bostället i öfrigt tillhörande jord, som icke ingått i den för
södra skånska infanteriregementet afsedda del af bostället, utvisande
att för berörda jord, hvars ytvidd, impedimenter oberäknad!, utgjorde
115 hektar 17,3 ar, hvaraf 79 hektar 7,5 ar åker och tomter samt 36
hektar 9,8 ar äng, betingats en arrendeafgift af 1,300 kronor.

Domänstyrelsen har vidare anfört, att då, hvad först anginge
utskiftet, detta, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
numera upplyst, vore beläget på nära 1/2 mils afstånd från boställets
öfriga egor, men intill ett utskifte, tillhörande indragna rnilitiebostället
Refvinge n:is 4 och 6, samt nästan uteslutande bestode af torfjord, som
till större delen vore odlingsbar och föga syntes egna sig till skogs -

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 70.

odling, styrelsen ansett sig i fråga om berörda skifte böra frångå förut
väckt förslag och hemställa, att detta skifte finge genom styrelsens
försorg utarrenderas till den 14 mars 1897, då gällande arrendekontrakt
för sistnämnda boställe utginge, för att derefter sammanslås med detta
under ett arrende.

Återstoden af den mark, som ej anslagits till exercisfält och hvars
areal, på sätt förut nämnts, utgjorde 115 hektar 17,3 ar, vore, såsom
utvisades af en domänstyrelsens skrifvelse bilagd karta, fördelad i två
af exercisfältet skilda egotrakter, af hvilka den mindre, norr om fältet
belägna, med en areal af omkring 14 hektar, utgjordes hufvudsakligen
af madängar, och den andra, innehållande omkring 100 hektar, hvaraf
cirka 78 hektar åker och tomter samt cirka 22 hektar äng, enligt hvad
revirförvaltaren meddelat, bestode till största delen af ren flygsand.

Orsaken till det jemförelsevis höga arrendet af omkring 11 kronor
per hektar, som erhållits för ifrågavarande egotrakter, derå ej funnes
något kronan tillhörigt hus, vore enligt revirförvaltarens åsigt att söka
deri, att i arrendet inginge madängarne, som uppgåfves kunna lemna
årligen ända till 100 lass hö och ansåges ega ett arrendevärde af 700
å 900 kronor, samt att den antagna arrendatorn vore i tillfälle att erhålla
underarrendatorer af den upplåtna marken i torpare, som bebodde
egna hus å egorna.

Domänstyrelsen hade i öfverensstämmelse med tillförene uttalad
åsigt ansett nu ifrågavarande egotrakter ej böra såsom jordbruksdomän
bibehållas. Utom det af styrelsen förut framhållna förhållande, att
större delen af marken lämpade sig mera för skogsodling än för jordbruksändamål,
talade härför äfven den omständighet, att å ingendera
egotrakten funnes någon kronan tillhörig byggnad; och utan åbyggnader
syntes ej ett nöjaktigt arrende kunna påräknas för så lång tid
som den, hvarunder kronodomän enligt kongl. kungörelsen den 10 november
1882 borde upplåtas, eller 20 år. Väl funnes å egorna torplägenheter
med innehafvarne tillhöriga hus, men äfven om dessas belägenhet
och förhållandena i öfrigt skulle medgifva, att ifrågavarande
egoområden till brukning fördelades mellan torpen, vore ovisst, om
torparne, hvilka ju i sådant fall blefve de ende, som med fördel kunde
arrendera de särskilda lotterna, vore i stånd att prestera erforderlig
säkerhet för arrendevilkorens fullgörande. I allt fall skulle förfarandet
att på detta sätt öka de små arrendeegendomarnes antal stå i strid
med de grundsatser, som under senare tider gjort sig gällande i afseende
å domänförvaltningen. Under åberopande i öfrigt af hvad i styrelsens
förut i ärendet afgifna utlåtande anförts, hade styrelsen hemstält, att

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 70.

ifrågavarande, exercisfältet i norr och söder angränsande egotrakter
finge, ställas under skogsstatens vård och förvaltning såsom kronopark,
i hvilket fall de bland egorna ingående rnadängar kunde upplåtas i
enlighet med de stadgande!), som gälde i afseende å kronopark tillhörande
höslåtter, och de smärre egostycken i öfrigt, som ej genast
kunde till skogsplantering användas, utlegas till de å egorna bosatte
torpare, med skyldighet för desse att biträda vid förefallande skogsarbeten.

Under förmälan att Eders Kongl. Maj:t den 24 april 1890 meddelat
beslut i öfverensstämmelse med domänstyrelsens förslag i fråga
om det till bostället hörande utskifte samt anbefalt domänstyrelsen att
under ett år från den 14 nästinstundande mars på de för kronan förmånligaste
vilkor ombesörja skötsel och vård af återstoden af den till
exercisplats ej anslagna delen af bostället, har Eders Kongl. Maj:t uti
proposition af den 31 december 1890, med afseende å hvad domänstyrelsen
anfört, föreslagit Riksdagen att medgifva, att de till ifrågavarande
boställe hörande, exercisplatsen i norr och söder angränsande
egotrakter om till hopa 115 hektar 17,3 ar måtte från den 14 mars
1892 ställas under skogsstatens vård och förvaltning.

Enligt meddelad upplysning äro nu ifrågavarande egotrakter utarrenderade
för en arrendeafgift af 1,600 kronor. Häraf synes, enligt
Riksdagens förmenande, framgå, att dessa egors fortsatta upplåtande
till jordbruk skulle för kronan medföra större fördel än om desamma,
på sätt Eders Kongl. Maj:t föreslagit, blefve stälda under skogsstatens
vård och förvaltning för att till hufvudsakliga delar användas för skogsodling.
Riksdagen, som redan af denna anledning icke funnit den
ifrågasätta dispositionen af nämnda jord tillrådlig, har derjemte fäst
sin uppmärksamhet vid en omständighet, som synes innebära ett ytterligare.
skäl för densammas bibehållande såsom jordbruksdomän. Énligt
hvad i ärendet blifvit upplyst, förefinnas nemligen å egorna åtskilliga
torplägenheter med innehafvarne tillhöriga hus; och den af Eders Kongl.
Maj:t, föreslagna anordningen skulle sannolikt lända derhän, att de flesta
af dessa lägenhetsinnehafvare blefve förr eller senare från lägenheterna
afhyste, en. åtgärd, som korande att stå i strid med den af Riksdagen
uttalade åsigt om önskvärdheten af att innehafvarne af de å kronaus
egendomar befintliga lägenheter må, der sådant befinnes gagneligt, beredas
tryggad besittningsrätt, och som särskildt i föreliggande fall vore
så mycket mindre lämplig, som ifrågavarande torps belägenhet invid
eu vapenöfningsplats sätter deras innehafvare i tillfälle att på mer än

Riksdagens Skrifvelse N:o 70. 5

vanligt fördelaktiga vilkor afyttra de produkter, de obetydliga jordbruken
kunna afkasta.

Riksdagen, som ej velat ingå i närmare bedömande af det sätt,
hvarpå förenämnda egotrakter böra genom domänstyrelsens försorg
förvaltas, har af ofvan anförda skäl icke bifallit Eders Kongl. Maj:ts
förevarande proposition.

Stockholm den 18 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad.