Nordiska rådets svenska delegations berättelse om verksamheten under 2016
Redogörelse 2016/17:NR1
Redogörelse till riksdagen 2016/17:NR1 | |
Nordiska rådets svenska delegations berättelse om verksamheten under 2016 | |
Sammanfattning
Nordiska rådets svenska delegation får härmed överlämna bifogade berättelse angående sin verksamhet under 2016. Berättelsen innehåller en redogörelse för rådets 68:e session den 1–3 november samt en översikt över rådets övriga verksamhet under året.
Stockholm den 15 mars 2017
Hans Wallmark
Delegationsordförande
Lena Eklöf
Delegationssekreterare
Innehållsförteckning
Bilaga 1 Nordiska rådets svenska delegation 2016 59
Bilaga 2 Framställningar, rekommendationer och interna beslut 2016 60
Bilaga 3 Resolution antagen vid den 25:e parlamentariska Östersjö-
konferensen 61
Bilaga 4 Nordiska rådets ramprogram 68
1 Inledning
Inom ramen för Nordiska rådet samarbetar de nordiska ländernas samt de självstyrande områdena Färöarnas, Grönlands och Ålands parlament och regeringar. Samarbetet grundas på Helsingforsavtalet som undertecknades 1962 och har reviderats flera gånger sedan dess. Helsingforsavtalet anger att samarbetet omfattar sociala och rättsliga frågor, kultur, ekonomi och näringsliv, kommunikationer, miljö och säkerhet. Helsingforsavtalet utesluter inte samarbete även på andra områden. Nordiska rådet har under de senaste åren aktivt utvecklat formerna för att ge en parlamentarisk dimension till samarbetet mellan regeringarna på det utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska området.
Nordiska rådets roll är att ta initiativ där man ser problem som kan lösas på nordisk nivå eller där nya möjligheter kan tas till vara genom nordiskt samarbete. Vidare är Nordiska rådet rådgivande i frågor som rör två eller flera nordiska länder. Begreppet ”nordisk nytta” är grundläggande och innebär att de nordiska länderna samarbetar om sådant de kan göra bättre tillsammans än om de agerar var för sig. Det handlar om att underlätta medborgarnas vardag, erfarenhetsutbyte inför reformer på olika samhällsområden och om att få genomslag för gemensamma nordiska värderingar i internationella sammanhang.
Nordiska rådet består av 87 valda medlemmar från de nordiska länderna samt Färöarna, Grönland och Åland. Verksamheten bedrivs inom ramen för presidiet och de fyra utskotten samt kontrollkommittén. Sessionen är rådets högsta beslutande organ och äger rum varje höst. Sedan 2012 arrangeras också en temasession varje år. Nordiska rådets slutsatser får oftast formen av en rekommendation som riktas till Nordiska ministerrådet eller en eller flera nordiska regeringar. Nordiska rådet följer upp och kontrollerar att rekommenda-tionerna genomförs på bästa möjliga sätt. Den svenska delegationen bidrar till detta inom ramen för arbetet i Nordiska rådet men också genom förankring i riksdagen och genom kontakter med regeringsnivån samt med organisationer och enskilda medborgare.
Danmark har under 2016 innehaft presidentskapet för Nordiska rådet. Vid sessionen 2015 presenterade rådets tillträdande president Henrik Dam Kristensen (S) huvuddragen i det kommande programmet för det danska ordförandeskapet 2016. Det danska ordförandeskapsprogrammet fokuserade på tre områden; försvars- och säkerhetspolitik, hälsopolitiskt samarbete samt turismsamarbete. Avsikten med ordförandeprogram är att lyfta fram de områden där man vill ta nya initiativ eller göra särskilda insatser. Det finns däremot inte utrymme i ett kortfattat program att nämna allt det samarbete som pågår fortlöpande inom Norden eller inom ramen för Nordiska rådet. Således har såväl utskotten som presidiet fortsatt sitt arbete också på andra sakområden, även om de frågor och åtgärdsförslag som tas upp i programmet betonats särskilt i rådets arbete under 2016.
Det finns en fortsatt stark önskan från parlamentarikerhåll att öka aktualiteten i Nordiska rådets arbete att förbättra nationell förankring och att arbeta med snabbare processer. Nordiska rådet har via sitt nyss genomförda reformarbete eftersträvat mer politisk dialog och mindre av konsensuslösningar. Flykting- och migrationskriser har visat på vissa skillnader, och under 2015/16 har den politiska debatten mellan länderna skärpts och dialogen intensifierats – så även i Nordiska rådet. Efter 50 år har den nordiska passfriheten blivit ifrågasatt. Nordiska rådet har uttryckt att de skärpta gränskontrollerna ofrånkomligen leder till ett avbräck i hela det positiva samarbetet för att främja tillväxten och utvecklingen i Öresundsregionen och Nordens största sammanhängande arbetsmarknadsregion.
Krisen i Ukraina och Rysslands agerande i närområdet har medfört att Nordiska rådet även intensifierat sitt engagemang för den parlamentariska falangen av det nordiska försvarssamarbetet för ett säkrare och tryggare Norden. Man upprätthåller de utökade kontakterna med de baltiska länderna, Visegradländerna och de östliga partnerskapsländerna.
Nordiska rådets svenska delegation har i uppdrag att utse riksdagens representanter i de permanenta kommittéerna för den parlamentariska Östersjökonferensen (Baltic Sea Parliamentary Conference, BSPC) och den arktiska parlamentarikerkonferensen (Conference of Parliamentarians of the Arctic Region, CPAR). Den parlamentariska Östersjökonferensen hålls varje år och den arktiska parlamentarikerkonferensen hålls vartannat år. Vidare ansvarar delegationen för riksdagens deltagande i det parlamentariska Barentssamarbetet och genom deltagande i dessa samarbeten också i parlamentarikermöten om EU:s nordliga dimension. Därmed uppnås en samordningseffekt i fråga om verksamheten i dessa delvis överlappande samarbetsstrukturer i norra Europa och riksdagens engagemang i dem.
2 Huvuddragen i verksamheten 2016
Nordiska rådets verksamhet bedrivs inom ramen för presidiet, de fyra utskotten och kontrollkommittén. Verksamheten inom dessa skildras i avsnitt 5 och 6. Nordiska rådet eftersträvar mer politisk dialog och vill att arbetet ska vara till så kallad nordisk nytta för medborgarna. År 2016 har inneburit att dagsaktuella gemensamma nordiska utmaningar varit högst uppe på dagordningen. Nedan skildras de frågor som under året haft störst inverkan på rådets övergripande verksamhet.
Den politiska utvecklingen i Europa och Nordiska rådets roll
Nordiska rådet har under en lång tid arbetat för att utveckla den parlamentariska dimensionen av det utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet. Den förändrade geopolitiska situationen som följt på utvecklingen i Ryssland har intensifierat det samarbetet. Nordiska rådet är mån om att bidra till ökad stabilitet i regionen. Händelserna i Ukraina under 2014 och därefter, med Rysslands olagliga annektering av Krim som uppenbart stod i strid med folkrätten, samt Rysslands agerande i närområdet, har aktualiserat frågan om Nordiska rådets fortsatta samarbete med ryska parlamentariker och formerna för detta.
Nordiska rådet ville under året fortsätta att markera mot det tilltagande försämrade politiska klimatet i Ryssland men fortsätta att ha kontakt och utbyte med oberoende krafter inom det ryska civila samhället. Eftersom man på regeringssidan har haft begränsade kontakter finns det ett behov av att upprätthålla parlamentariska forum såsom Östersjösamarbetet, Barentskonferensen samt det arktiska samarbetet. Nordiska rådet kommer enligt antagna riktlinjer att fortsätta att ha kontakter med ryska parlamentsledamöter, men begränsat fasta årliga evenemang. Den övergripande situationen har försämrats, men de nordiska länderna och Ryssland är fortfarande nära grannar, och relationer och kontakter bör till viss grad upprätthållas, särskilt på regional nivå.
Utvecklingen har medfört att Nordiska rådet har stärkt sitt samarbete med länder i närområdet. Särskilt med de baltiska staterna men även med Vise-gradländerna och de östliga partnerskapsländerna. De nya säkerhetspolitiska utmaningarna och möjligheterna att stödja demokratiska institutioner är centrala teman för samarbetet.
Nordiska rådet har under året även inlett diskussioner om relationen med grannarna i väst och följderna av det amerikanska presidentvalet och Storbritanniens EU-omröstning, deras globala konsekvenser och påverkan på vår
region.
Flyktingkris, integrationsfrågor samt gräns- och id-kontroller
Europa och Norden har under 2015/16 fortsatt att hantera den flykting- och migrationskris som följt på de krigs- och konflikthärdar som tvingar människor på flykt. I Norden, med utvecklade välfärdssamhällen som står upp för demokrati och jämlikhet, har flykting- och migrationskrisen visat på vissa politiska skillnader och under 2015 och 2016 intensifierades den politiska debatten mellan länderna – så även i Nordiska rådet.
Under vintern 2015/16 infördes gräns-, id- och tullkontroller vid de inre nordiska gränserna till följd av den stora flyktingströmmen till Norden, hanteringen av EU:s yttre gräns och de övriga EU-ländernas agerande. I Sverige fattades beslutet efter det att Migrationsverket meddelat att man inte längre kunde hantera situationen. Flyktingöverenskommelsen mellan EU och Turkiet minskade under året antalet asylsökande till Norden.
De nordiska länderna står i dagsläget inför liknande utmaningar till följd av flyktingkrisen, och i Nordiska rådet har man under året särskilt lyft fram frågor om den nordiska modellen och arbetsmarknads- och integrationsproblematik. I sitt arbete har rådets ledamöter satt mycket fokus på den utsatta gruppen av ensamkommande minderåriga asylsökande som är i särskilt behov av omsorg och trygghet.
Nordiska rådet har under året återkommande diskuterat gräns- och id-kontrollerna och hur de påverkar de nordiska medborgarna. Rådet har påpekat att kontrollerna varit ett hårt slag mot det öppna Norden och mot Öresundsre-gionen och dess tusentals pendlare som varje dag reser över Öresund. De skärpta kontrollerna mellan Danmark och Sverige har inneburit att nordbor, för första gången sedan 1954, måste legitimera sig när de korsar Öresund. Rådet har uttryckt att det ofrånkomligen leder till ett avbräck i hela det positiva samarbetet för att främja tillväxten och utvecklingen och kan få förödande konsekvenser för Nordens största sammanhängande arbetsmarknadsregion.
Vid vårens temasession lyfte Nordiska rådets medlemmar fram att det krävs lösningar på EU-nivå och ett starkare nordiskt samarbete för att lösa flyktingfrågan och få bort gränskontrollerna i Norden. Flera talare betonade behovet av att öka satsningarna på integration och intensifiera arbetet med att lindra de negativa konsekvenserna av gränskontrollerna.
Arbetet mot gränshinder
En viktig del av det nordiska samarbetet är att underlätta integrationen och arbetet mot alla former av gränshinder. Gränshinderfrågorna står alltid högt på dagordningen och vävs in i Nordiska rådets olika organ. Begreppet ”nordisk nytta” är grundläggande och innebär att de nordiska länderna samarbetar om sådant de kan göra bättre tillsammans än om de agerar var för sig. Det handlar om att underlätta medborgarnas vardag och erfarenhetsutbyte inför reformer på olika samhällsområden. Det nordiska samarbetet har sedan 1950-talet bedrivits med en stark medvetenhet om att fri rörlighet gynnar handel och kunskapsutbyte, som ger den tillväxt som bygger välfärd. Att avskaffa kvarstående gränshinder inom Norden och hindra att nya uppkommer tillhör samarbetets kärna. Som ett resultat av översynen av Nordiska ministerrådets organisation för gränshinderarbetet ersattes Gränshinderforum den 1 januari 2014 med Gränshinderrådet. Gränshinderrådet har som uppgift att identifiera och föreslå åtgärder för att avlägsna gränshinder för medborgare och företag i Norden. Pyry Niemi (S) var under 2016 Nordiska rådets representant i Gränshinderrådet.
Inom Nordiska rådet har en Gränshindergrupp med representation från samtliga utskott bildats. Från den svenska delegationen deltar Pyry Niemi (S), Peter Johnsson (S), Rikard Larsson (S), Thomas Finnborg (M), Lars-Arne Staxäng (M) och Håkan Svenneling (V). Gruppens utgångspunkt är inte att utreda eller driva egna gränshinderfrågor utan att stödja ministerrådets Gränshinderråd när det ger mening samt att meddela rådets representant i Gränshinderrådet om vilka konkreta gränshinder man från rådets sida anser bör prioriteras. Samtliga utskott och presidiet diskuterar kontinuerligt gränshinderfrågor.
3 Sveriges delegation
I enlighet med Helsingforsavtalet består Nordiska rådets svenska delegation av 20 medlemmar och 20 suppleanter som riksdagen årligen väljer bland sina ledamöter. Delegationens sammansättning framgår av bilaga 1. Hans Wallmark (M) var under året delegationens ordförande och Phia Andersson (S) delegationens vice ordförande. I delegationens arbetsutskott ingick, utöver delegationens ordförande och vice ordförande, Pyry Niemi (S), Lars-Arne Staxäng (M), Eva Sonidsson (S) och Aron Emilsson (SD). Suppleanter i arbetsutskottet var Maria Stockhaus (M), Staffan Danielsson (C), Jan Lindholm (MP), Lars Tysklind (L) och Håkan Svenneling (V). Nordiska rådets svenska delegation och arbetsutskott höll under året sex respektive tre möten. Delegationens ordförande och vice ordförande deltog dessutom i möten mellan talmannen, utrikesutskottets presidium och delegationspresidierna.
Uppföljning och förankring av Nordiska rådets rekommendationer
Medlemmarna av Nordiska rådets svenska delegation har liksom tidigare år följt upp Nordiska rådets rekommendationer och aktivt arbetat med att förankra dem och de nordiska frågorna i riksdagen. Delegationen har översänt de antagna rekommendationerna till relevanta utskott och även utsett särskilt ansvariga bland delegationens medlemmar till att följa upp behandlingen av rekommendationerna. Vidare har delegationens medlemmar genom motioner, frågor och interpellationer aktualiserat rekommendationerna och andra frågor av nordiskt intresse i riksdagen. Medlemmar har också utnyttjat den möjlighet som Helsingforsavtalet medger att ställa skriftliga frågor till Nordiska ministerrådet och de nordiska ländernas regeringar.
Nordiska rådets svenska delegation arrangerade, bland annat som ett led i uppföljningen av rådets rekommendationer, tre seminarier i riksdagen under 2016.
Studiebesök av ryska parlamentariker
Den svenska delegationen tog den 8–11 februari emot ryska parlamentariker som besökte Stockholm och Uppsala. Gruppen bestod av åtta ledamöter från den ryska statsduman och regionala parlament i nordvästra Ryssland, och temat för besöket rymdes inom den nordliga dimensionens partnerskap för hälsa och socialt välbefinnande. Den ryska delegationen träffade under sitt besök i riksdagen bland annat medlemmar av Nordiska rådets svenska delegation, den svensk-ryska parlamentariska vänskapsgruppen samt riksdagens socialförsäkringsutskott. I programmet ingick även besök på de nordiska institutionerna Nordens Välfärdscenter och Nordregio samt Uppsala kommun och Akademiska sjukhuset i Uppsala. Under besöket fick de ryska parlamentarikerna information om bland annat svensk hälsovård, socialförsäkringsfrågor, migra-tionsfrågor och asylpolitik, barns och ungas psykiska hälsa i Norden samt olika relevanta forskningsprojekt som bedrivs på området både nationellt och i Norden. I Uppsala informerades delegationen bland annat om hur kommunen arbetar med ungdomar, utanförskap och socialtjänst. På Akademiska sjukhuset informerades delegationen om hur sjukhuset bedriver specialiserad och högspecialiserad vård, både nationellt och internationellt.
Seminarium om psykisk ohälsa bland barn och unga i Norden
Nordiska rådet har i många år arbetat med frågor som rör barn och unga, och det finns oroande tecken som tyder på att unga människor i Norden mår allt sämre. Mot den bakgrunden anordnade Nordiska rådets svenska delegation den 25 maj ett seminarium på detta tema. Seminariet, som ägde rum i riksdagens förstakammarsal och samlade ett nittiotal deltagare, syftade till att stärka och utveckla de nordiska samarbetsformerna kring ungas psykiska ohälsa. Rikard Larsson (S), medlem i rådets utskott för välfärd i Norden, inledde seminariet och hälsade deltagarna välkomna. Lina Glans, politiskt sakkunnig på Socialdepartementet, redogjorde för regeringens politik kring dessa frågor och framhöll att psykisk ohälsa bland barn och unga är ett prioriterat område. Lidija Kolouh-Söderlund, projektledare på Nordens Välfärdscenter (NVC), presenterade projektet Unga i Norden – psykisk hälsa, arbete, utbildning och konstaterade att det är avgörande att både generella och riktade insatser sätts in för att stödja barn och unga i Norden. Lotta Jarvenius Rössner på Nordiska barn- och ungdomskommittén (Nordbuk), presenterade rapporten Barn och unga i Norden – en tvärsektoriell strategi för Nordiska ministerrådet 2016–2022 och pekade på tre prioriterade områden: stärkt stöd till utsatta barn, fortsatt stöd till civilsamhället samt förbättrad kunskapsdelning och kompetenshöjande insatser. Bris generalsekreterare Magnus Jägerskog framhöll att den psykiska ohälsan till stor del beror på en upplevd press i skolan och i det sociala livet och att det är svårt för unga att koppla bort yttre krav. Han betonade att samhället har det yttersta ansvaret och att det är viktigt att se helheten kring den värld barn och unga lever i i dag. I seminariet deltog även Selene Cortes från Föreningen Mind som utifrån egna erfarenheter underströk betydelsen av att arbeta för att få bort fördomar, skuld och skam när det gäller psykisk ohälsa.
Briefing om det isländska alltingsvalet
Med anledning av alltingsvalet i Island arrangerade Nordiska rådets svenska delegation den 23 november en lunchbriefing om valresultatet och den efterföljande regeringsombildningen. Islands ambassadör Estrid Brekkan och Jens Möller, utrikeskorrespondent på Sveriges Radio, var inbjudna för att analysera valresultatet, ge en historisk bild av isländsk politik samt ge en orientering kring framtida politiska utmaningar. Briefingen ägde rum i riksdagens Skandiasal och samlade ett trettiotal riksdagsledamöter och tjänstemän.
Lunchsamtal om nordiskt turismsamarbete
Norden är ett starkt varumärke och har en unik status internationellt när det gäller turism. Nya arbetstillfällen skapas kontinuerligt och turismen är en snabbt växande bransch, men trots detta har de nordiska länderna till stor del arbetat var och en för sig på detta område. Mot den bakgrunden arrangerade den svenska delegationen den 14 december ett lunchsamtal som var ämnat att belysa hur Norden kan dra största möjliga nytta av den potential som finns i det starka nordiska varumärket och hur samarbetet mellan länderna kan bli bättre. I panelen ingick från delegationen Pyry Niemi (S) och Håkan Svenneling (V) som är ordförande respektive medlem av Nordiska rådets utskott för tillväxt och utveckling. Övriga paneldeltagare var Anders Steene, docent i turismvetenskap, Michael Persson Gripkow, Brand Director på Visit Sweden samt Britt Bohlin, rådsdirektör för Nordiska rådet och regeringens särskilda utredare för turismpolitiken. Vid diskussionen kom det bland annat fram att de nordiska turistorganisationerna hittills haft olika mål från respektive parlament, vilket har försvårat ett närmare samarbete, men det finns goda exempel på både kommuner och regioner i Norden som samarbetar för att nå fler turister. Nya trender – såsom hållbar och miljövänlig turism, volontärarbete på en destination och en önskan att lära sig mer om platsen – lyftes också fram under lunchsamtalet.
Dialog med den nordiska samarbetsministern, inrikesministern och EU-ministern
Den svenska delegationen har under året haft en dialog med den nordiska samarbetsministern Margot Wallström (S) om aktuella nordiska samarbetsfrågor. Huvudfrågor har bland annat varit Nordiska ministerrådets arbete med att avlägsna gränshinder, försvarsfrågor, en nordisk profileringsstrategi samt arbetet med det kommande svenska ordförandeskapet i ministerrådet 2018.
Delegationen bjöd under året även in inrikesminister Anders Ygeman (S) för en orientering om bland annat gränskontrollerna och flyktingsituationen. Ministern beklagade de problem som gränskontrollerna innebär för de människor som pendlar i Öresundsregionen, men betonade samtidigt att åtgärderna var nödvändiga mot bakgrund av den stora inströmningen av flyktingar under hösten 2015. Delegationen informerades även om ett nytt avtal som innebär att nordisk polis vid akuta situationer kan agera över gränserna under det andra landets befäl.
Vid delegationens sista möte för året inbjöds EU-minister Ann Linde (S) till en diskussion om EU och Norden. Ministern redogjorde för regeringens arbete med EU-frågor och nya förutsättningar efter det amerikanska presidentvalet och Storbritanniens utträde ur EU, brexit. I fråga om brexit såg ministern oroande tecken på att den administrativa hanteringen i hög grad kan komma att stå i vägen för det rent politiska arbetet. Delegationen blev även informerad om regeringens ambitioner när det gäller den sociala dimensionen inom EU. Där vill regeringen få till stånd ett nära samarbete likt det som existerar på klimatområdet. Från delegationens sida framfördes synpunkter och frågeställningar om bland annat gränshinderarbetet, nordisk så kallad screening av EU-direktiv, Nord Stream, handelsavtal samt relationen till USA.
Övrig verksamhet
Den svenska delegationen har fortsatt att bjuda in Föreningen Norden, informationskontoret Norden i Fokus, informationstjänsten Hallå Norden samt representanter från Ungdomens Nordiska råd (UNR) till sina delegationsmöten för utbyte av information och gemensamma samarbetsprojekt. Delegationens medlemmar och suppleanter har även medverkat vid olika arrangemang inom ramen för det särskilda samarbetsavtal som den svenska delegationen har med Föreningen Norden.
Delegationen träffade under året Nordiska ministerrådets generalsekreterare Dagfinn Høybråten och Nordiska rådets direktör Britt Bohlin för att informera sig om aktuella prioriteringar inom respektive verksamhet. När det gällde ministerrådets reformarbete Nytt Norden låg tyngdpunkten bland annat på ett stärkt samarbete på ministernivå, en effektivisering av sekretariatet och en tydligare ägarstyrning av ministerrådets institutioner. Ett ökat fokus på Nordens roll i världen, nordiskt samarbete om integration och nordiska lösningar på globala utmaningar stod också högt på agendan. För Nordiska rådets vidkommande informerades delegationen om arbetet för ett bättre samspel mellan rådet och ministerrådet och en tidigare och tätare dialog om budgeten. Behandlingen av rådets rekommendationer med en effektivare politisk dialog med relevanta ministrar var också något som lyftes fram av rådsdirektören.
Ambassadör Ruth Jacoby delgav vid ett möte delegationen information om sitt nya uppdrag att delta i den nystartade nordiska arbetsgruppen om Norden och G20. Arbetsgruppen etablerades som en konsekvens av statsminister-
initiativet 2015 om nordiska lösningar på globala utmaningar. Initiativet bygger på att Norden har något att bidra med internationellt, såsom hög tillväxt, låg korruption, jämställdhet och innovationsförmåga. Gruppen höll sitt första möte i maj 2016, och tanken är att även ambassaderna ska involveras i det kommande arbetet.
4 Nordiska rådets 68:e session i Köpenhamn den 1–3 november 2016
Nordiska rådets session är årets största nordiska forum för dialog mellan parlamentariker, statsministrar, oppositionsledare och fackministrar från hela Norden. Den 68:e sessionen anordnades i danska Folketinget den 1–3 november 2016. Norden och FN:s världsmål, integrationsfrågor och frågor kring försvar och säkerhet var några av de ämnen som behandlades på sessionen. Det tillträdande norska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet presenterade sitt program liksom det kommande finska presidentskapet i Nordiska rådet. På programmet fanns även en diskussion om nordiska arbetsmarknadspolitiska problem, presentation av nya medlemsförslag samt traditionsenlig plenardebatt och votering om medlemsförslag.
Vid sessionen deltog gäster från bland annat Baltiska församlingen, den parlamentariska Östersjökonferensen och den arktiska parlamentarikerkonferensen, Europaparlamentet, ryska statsduman, ryska federationsrådet, nordvästra Rysslands parlamentariska församling (Parliamentary Association of North-West Russia, PANWR), Europarådets parlamentariska församling och Västnordiska rådet. Även flertalet av de nordiska talmännen fanns på plats under öppnandet med anledning av att de höll nordiskt möte parallellt med ses-sionen i Köpenhamn.
Det fullständiga protokollet från sessionen finns på www.norden.org.
Nordiskt toppmöte
Vid det inledande toppmötet med de nordiska statsministrarna diskuterades hur Norden kan hjälpa till för att uppnå FN:s nya utvecklingsmål och behovet av ett nära och tätt samarbete mellan de nordiska länderna även i fortsättningen. Det konstaterades att jämställdhet är nyckeln till hållbar utveckling.
Finlands statsminister Juha Sipilä (Centern) inledde med att säga att världen skulle ha legat betydligt bättre till i förhållande till FN:s utvecklingsmål om kvinnorna haft en starkare ställning. Statsminister Sipilä sa att inte ens Norden uppfyller målet för jämställdhet, sysselsättning och klimat och att vi i Norden behöver anstränga oss ytterligare för att tillsammans lyfta fram den nordiska välfärdsmodellen.
På den finska statsministerns anförande gav Phia Andersson (S) en replik och frågade hur vi i Norden kan samarbeta mer konkret, hitta goda exempel, dela erfarenheter med varandra och arbeta mer effektivt. Lars-Arne Staxäng (M) frågade hur Finland ser på ett eventuellt svenskt medlemskap i Nato, och Hans Wallmark (M) lyfte fram frågan om hållbar säkerhet och Europas behov av rysk gas.
Norges statsminister Erna Solberg (Høyre) sa att vi måste lyfta fram jämställdhetsfrågorna i globala sammanhang och involvera kvinnor i alla pågående fredsprocesser – samtidigt som Norden ska akta sig för att pracka på andra länder nordiska lösningar. Statsminister Solberg lyfte fram att de nordiska länderna har en lång tradition med att bidra internationellt med olika typer av bistånd men att vi nu måste utveckla vårt samarbete, exempelvis inom miljö- och klimatfrågorna som är centrala för att uppnå utvecklingsmålen.
På den norska statsministerns anförande frågade Cecilie Tenfjord-Toftby (M) om satsningar på järnvägssträckan Oslo–Göteborg–Köpenhamn för en hållbar miljö och för att förbättra för arbetspendlare. Lars Mejern Larsson (S) tog upp frågan hur den norska regeringen ska säkra att utsläppen och klimatgaserna minskar med 40 procent fram till 2030. Johan Andersson (S) frågade om minskat norskt bistånd till FN:s organisationer. Håkan Svenneling (V) frågade vad den norska regeringen ska göra för att minska sitt beroende av olja för att nå hållbarhetsmålen.
Sveriges statsminister Stefan Löfven (S) tog i sitt anförande upp att Nordens styrka ligger i att vara jämlika, att jämställda samhällen på grund av sin solidaritet och tolerans är rika och moderna och har gjort oss till världens mest integrerade, konkurrenskraftiga och hållbara region. Statsminister Löfven menade att Norden borde gå före i arbetet för att uppnå FN:s hållbarhetsmål. Löfven resonerade kring arbetet med att ta fram nationella handlingsplaner för 2030 som ska kompletteras med en gemensam nordisk sådan.
Staffan Danielsson (C) frågade den svenska statsministern om nordiskt stöd till Afrikas jordbruk och förbättrat nordiskt samarbete kring utvecklings- och biståndsinsatser.
Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen (Venstre) lyfte fram att Norden nyligen sett hur långt vi har kvar innan FN:s utvecklingsmål är uppnådda. Detta såg vi under 2015/16 när Europa och Norden tog emot stora migrations- och flyktingströmmar, inte bara från Syrien och andra krigsområden utan även från andra delar av världen där fattigdom driver människor på flykt. Statsminister Rasmussen sa att statligt bistånd och utvecklingsstöd inte ensamt kommer tillförsäkra att utvecklingsmålen nås. De ska förhoppningsvis fungera som en avfyringsramp för privata investeringar.
Pål Jonsson (M) frågade den danska statsministern om den försämrade säkerhetspolitiska utvecklingen i den nordisk-baltiska regionen och om investeringarna i det danska försvaret ligger på en tillfredsställande nivå.
Nordiska ministerrådets program 2017
Norges statsminister Erna Solberg (Høyre) presenterade huvudfokuset för det norska ordförandeskapet för Nordiska ministerrådet 2017, som kretsar kring Nordens förhållande till omvärlden i en tid av stora politiska förändringar. Ordförandeskapet grundas på tre teman:
Norden i omställning – som innebär en satsning på att utveckla en gemensam konkurrenskraft i den globala gröna omställningen
Norden i Europa – som ämnar förstärka den nordiska rösten i Europa
Norden i världen – där Norge vill fokusera på att vidareutveckla Nordens utrikespolitiska partnerskap.
Solberg lyfte också fram den stora kompetens som finns i Norden, däribland en välutvecklad innovationsförmåga och ett lyckat klimatarbete. Ett gott förvaltande av denna kompetens kommer, enligt statsministern, att gynna både Norden och omvärlden.
Hans Wallmark (M) hade en replik på detta där han välkomnade temat för ordförandeskapet och underströk att kontakten mellan Norden och Baltikum måste upprätthållas samt att Nord Stream 2 bör lyftas fram kontinuerligt till följd av dess säkerhetspolitiska och ekonomiska betydelse. Solberg instämde i vikten av goda relationer mellan Norden och Baltikum, men framhöll att hon ansåg att debatten om Nord Stream 2 är säkerhetspolitiskt komplicerad och en fråga som blir svår för Norge att ta upp eftersom landet är en alternativ gasleverantör till Ryssland.
Nya medlemsförslag
Flera nya medlemsförslag presenterades under sessionen. Som talesperson för den socialdemokratiska gruppen presenterade Lennart Axelsson ett medlemsförslag om hur hjälpen som erbjuds barn och unga som lider av psykisk ohälsa kan förbättras. Som den konservativa gruppens talesperson presenterade Hans Wallmark (M) gruppens medlemsförslag om en granskning av Nord Stream 2, vilket kom att bli ett väl debatterat ämne. Bland annat uttryckte Penilla Gunther (KD) från Mittengruppen sitt stöd för detta medlemsförslag. Vidare presenterades medlemsförslag om att förstärka fredsmedling som ett nordiskt varumärke (Mittengruppen), rätten till självbestämmande för folket i Västsahara (Vänstersocialistiska gröna gruppen) och förslag om en invandrarpolitisk grupp i Nordiska rådet (Nordisk Frihet).
Frågetimme om arbetsmarknadsfrågor
Vid sessionens sedvanliga frågetimme gavs Nordiska rådets medlemmar tillfälle att ställa frågor om den nordiska arbetsmarknaden. Frågorna besvarades av Finlands justitie- och arbetsminister Jari Lindström (Sannfinländarna) och Ålands vicelantråd Camilla Gunell (Ålands socialdemokrater). Det ställdes bland annat frågor om konkurrensavtalet mellan arbetsmarknadsparterna, arbetarskydd och säkerhetsfrågor, social dumpning, långtidsarbetslöshet samt gränshinderproblem i samband med avgifter till a-kassor. Från den svenska delegationen ställde Lars Tysklind (L) en fråga om ungdomsperspektivet och integration kopplat till antalet nya jobb. Lars Mejern Larsson (S) ställde en fråga om möjligheterna att länka samman de nordiska ländernas arbetsförmedlingars webbplatser i syfte att underlätta rekrytering och arbetssökande. Håkan Svenneling (V) ville veta vad de nordiska arbetsmarknadsministrarna gör för att försvara den nordiska modellen. Staffan Danielsson (C) åberopade Poul Nielsons rapport om den nordiska arbetsmarknaden och undrade hur Norden samarbetar på det europeiska planet och vad som uppnås. Med hänvisning till gränshinderproblematiken undrade Cecilie Tenfjord-Toftby (M) hur ministrarna arbetar för att någon som är yrkeskvalificerad i ett nordiskt land ska få rätt att utöva sitt yrke i ett annat nordiskt land, utan onödig byråkrati. Slutligen ställde Pyry Niemi (S) en fråga om hur ministrarna agerar när det gäller jämställdhetsperspektivet på den nordiska arbetsmarknaden, mot bakgrund av att kvinnor generellt tjänar mindre och har lägre pensioner än män.
Ministerrådsförslag och redogörelser
Vid sessionen presenterade Nordiska ministerrådet ett antal förslag och redogörelser:
samarbetsprogram 2017–2020 för fiskeri, havsbruk, jordbruk, livsmedel och skogsbruk (FJLS)
redogörelse om jämställdhet, redogörelse om utbildning och forskning
redogörelse om samarbete på hälsoområdet
redogörelse om en nordisk-baltisk ministerkonferens om digitalisering
redogörelse om gränshinder samt
ett förslag om nordiskt samarbetsprogram för integration av flyktingar och invandrare.
De svenska ledamöterna deltog i debatten både i egenskap av talespersoner för utskott och partigrupper, och i egenskap av enskilda medlemmar i Nordiska rådet.
Håkan Svenneling (V) tackade den finländske lantbruks- och miljöministern Kimmo Tiilikainen (Centern) för presentationen av samarbetsprogrammet på FJLS-området, men undrade samtidigt på vilket sätt programmet gynnar landsbygden och hur landsbygdens möjligheter tas till vara genom ministerrådets program. Jan Lindholm (MP) välkomnade programmet, men ställde också en fråga till ministern angående konkreta åtgärder, förutom ren konsumentpåverkan, med anledning av den ökande problematiken med antibiotikaresistens och nordiska företag som väljer att lägga sin produktion utanför Norden i syfte att kunna använda mer antibiotika, bland annat i samband med laxodling. Även Lars Tysklind (L) tog upp frågan om djurhållning och antibiotikaresistens och lyfte fram vikten av att skapa konkurrenskraft och lönsamhet genom bättre produkter. Även Staffan Danielsson (C), talesperson för utskottet för ett hållbart Norden, var positiv till programmet och till att det kan användas som ett instrument för att stötta de nordiska ländernas insatser i förhållande till FN:s världsmål. Danielsson betonade också att vi måste öka och fullt ut utnyttja Nordens potential till en hållbar livsmedelsproduktion och att matsvinnet måste reduceras.
Den finländske familje- och omsorgsministern Juha Rehula (Centern) presenterade ministerrådets redogörelse om jämställdhet. Ministern underströk att jämställdhet mellan könen är en av Nordens otvetydiga tillgångar och att ministerrådet har samarbetat i jämställdhetsfrågor i mer än 40 år. Han betonade även att Norden även i fortsättningen måste sätta upp ambitiösa mål och satsa ytterligare på jämställdhetsarbetet i det nordiska samarbetet, inte minst när det gäller arbetet med att integrera de flyktingar och invandrare som kommer till de nordiska länderna. Rehula presenterade även en redogörelse om nordiskt samarbete på hälsoområdet. Efter önskemål från Nordiska rådet fokuserade han i sitt anförande på narkotikapolitik och sällsynta sjukdomar, men framhöll också att ministerrådet genomfört ett flertal av de förslag som presenterades i Bo Könbergs rapport från 2014 om det framtida nordiska hälsosamarbetet. Jan Lindholm (MP) frågade om det fanns planer på att utöka samordningen mellan länderna när det gäller vård av människor med sällsynta sjukdomar och om det i ministerrådet fanns några funderingar på huruvida de höga medicinkostnaderna skulle kunna sänkas genom ett ökat samarbete i Norden.
Islands minister för undervisning, forskning och kultur Illugi Gunnarsson presenterade Nordiska ministerrådets redogörelse om uppföljningen av samarbetsprogrammet för utbildning och forskning. Ministern underströk att ministerrådet haft en god dialog med Nordiska rådet under utarbetandet av programmet och att man på utbildningsområdet gör en bred satsning på bland annat livslångt lärande, barns och ungas kompetens, högre utbildning samt
vuxenundervisning. Mot bakgrund av redogörelsen betonade den konservativa gruppens talesperson Lars-Arne Staxäng (M) att några av de viktigaste frågorna för länder är utbildning och forskning, och han framhöll att forskningen om sambanden mellan högre utbildning, industri och arbetsmarknad borde stärkas. Staxäng betonade även vikten av att finna en modell för godkännande av utländska utbildningar och yrkeskvalifikationer i Norden.
Med anledning av Illugi Gunnarssons redogörelse om en nordisk-baltisk ministerkonferens om digitalisering konstaterade Håkan Svenneling (V) att det skiljer ganska mycket mellan stad och land när det gäller bredbandsuppkoppling och möjligheten till utbyggt bredband och att utmaningen är att få landsbygden att få ta del av digitaliseringens möjligheter. Svenneling tillade att digitala möten är något som behöver utvecklas snabbt, inte minst av miljömässiga skäl.
Arbetet med att motverka och avlägsna gränshinder har även i fortsättningen hög prioritet i det nordiska samarbetet. Vid sessionen framlade den norska samarbetsministern Elisabeth Vik Aspaker (Høyre) samarbetsministrarnas årliga redogörelse om gränshinder. Hon konstaterade att handlingsplanen för nordisk rörlighet och Gränshinderrådet som upprättades 2014 har varit två framgångsrika faktorer i detta arbete. Ministern pekade på ett antal gränshinder som avlägsnats under 2016 och hon framhöll även att ministerrådets informationstjänster har en nyckelroll i arbetet mot gränshinder. Mot bakgrund av de införda id- och passkontrollerna mellan Sverige och Danmark framförde Thomas Finnborg (M) att kontrollerna starkt bidragit till ett minskat pendlande över gränsen och att de, enligt Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, kostar Öresundsregionen närmare 3 miljoner kronor per dag. Även Håkan Svenneling (V) lyfte upp problemen och kostnaderna i samband med gränskontrollerna, men tog även upp problemen med det så kallade dubbelbeskattningsavtalet som framför allt drabbar människor som bor i nordiska gränskommuner.
I debatten om Nordiska ministerrådets förslag om ett nordiskt samarbetsprogram för integration av flyktingar och invandrare menade den åländska samarbetsministern Nina Fjellman (ÅSD) att utmaningen för de nordiska länderna är att kunna integrera nyanlända människor på ett respektfullt, effektivt och humant vis. Ministern var nöjd med programmets förankring, i vilket både nordiska institutioner och övriga sektorer bidragit med en mängd aktiviteter, kunskaper och resurser. Aron Emilsson (SD) deklarerade att Sverigedemokraterna reserverade sig mot utskottets förslag till betänkande och framhöll att förslaget behövde preciseras och föregås av tydliga kunskapsmål. Han tillade att Sverigedemokraterna i grunden är positiva till en gemensam nordisk strategi för integration, men att fokus måste ligga på integration i nordiska språk, kultur, samhällssystem och värderingar.
Som ett önskemål från utskottet för ett hållbart Norden presenterade även den färöiska samarbetsministern Högni Hoydal Nordiska ministerrådets redogörelse om sjösäkerhet i Arktis. Den svenske ledamoten Jan Lindholm (MP) påtalade i debatten att redogörelsen inte motsvarat vad utskottet efterfrågat eftersom den huvudsakligen redogör för projektet Arctic Web, i vilket Danmark, Norge och Grönland deltar. Han uttryckte att utskottet hade önskat en dokumentation över vad varje enskilt land gör inom alla delar av frågan som rör sjöfartssäkerhet i Arktis. Nordiska rådet beslutade därmed att notera Nordiska ministerrådets redogörelse för kännedom.
Internationell politik
Under dagordningspunkten internationell politik presenterades utrikesministrarnas redogörelse, försvarsministrarnas redogörelse, ett ministerrådsförslag om nya riktlinjer för samarbetet med grannarna i väst, en redogörelse om ett förstärkt nordiskt samarbete om EU-politiken och en redogörelse om samarbete med Ryssland.
Utrikesministrarnas redogörelse presenterades av Finlands utrikesminister Timo Soini (Sannfinländarna) som inledde med att konstatera att osäkerheten har ökat, både globalt och i närområdet, och att den militära aktiviteten i Östersjöregionen eskalerar. Soini berörde i redogörelsen bland annat den alltmer spända relationen till Ryssland, Storbritanniens utträde ur EU, utmaningarna med migrations- och flyktingsituationen i de nordiska länderna samt situa-tionen i Syrien. Ministern välkomnade också att Sverige valts in i FN:s säkerhetsråd, inte minst mot bakgrund av att de nordiska länderna ofta talar med en röst i FN-frågor. I den efterföljande debatten framhöll Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) styrkan i det nordiska samarbetet och förmågan att kompromissa och att i olika multilaterala forum försvara demokratins principer. Rörande det kommande arbetet i FN:s säkerhetsråd betonade Margot Wallström vikten av att förebygga krig och konflikter, och hon angav kvinnors rättigheter, fred och säkerhet som genomgående, viktiga teman. Hans Wallmark (M) lyfte fram att det är 25 år sedan Norden återigen kunde etablera kontakter med de tre baltiska staterna och att de nordiska länderna har gjort stora insatser med att stötta Estland, Lettland och Litauen i arbetet med att återupprätta frihet och självständighet. Wallmark ansåg att det samarbetet mellan de åtta länderna borde stärkas och fördjupas, inte minst inom området frihandel. Flera av de svenska medlemmarna tog upp Sveriges relation till Nato, inte minst mot bakgrund av den försämrade säkerhetssituationen i norra Europa.
Danmarks försvarsminister Peter Christensen (Venstre) redogjorde för det nordiska försvarssamarbetet Nordefco (Nordic Defense Cooperation) som syftar till att skapa ett tätt, praktiskt militärt samarbete på ett ökande antal områden och därigenom bidra till ett säkrare Norden. Ministern uttryckte en oro över den tilltagande osäkerheten, både globalt och i Östersjöregionen och menade att ett flexibelt, nordiskt försvarssamarbete är nödvändigt för att kunna hantera många olika utmaningar i närområdet. Presidiets talesperson Hans Wallmark (M) saknade en diskussion om Nordefco i de nordiska parlamenten och underströk värdet i att det under Nordiska rådets session ges möjlighet till en sådan debatt. Han betonade också betydelsen av att bemöta den tilltagande strategiska kommunikationen, det vill säga spridande av propaganda och desinformation och vikten av att Norden samarbetar på det området.
Utrikesminister Margot Wallström (S) presenterade ministerrådets förslag om nya riktlinjer för samarbetet med grannarna i väst och inledde med att ge en historisk bild över hur relationerna utvecklats genom åren, från det att Arktiska rådet etablerades 1996 till utställningen Nordic Cool i Washington 2012. Ministern redogjorde för ett aktuellt samarbetsavtal med Québec i Kanada i vilket en rad olika områden uppmärksammas, såsom handel, utbildning, forskning, innovation, klimat, miljö och kultur. Den socialdemokratiska gruppens talesperson Phia Andersson (S) välkomnade intentionerna i ministerrådets förslag och pekade på det engagemang som finns i Nordiska rådet för att utveckla goda relationer med väst och exemplifierade med rådets observatörsstatus i både Arktiska parlamentarikerkonferensen och Västnordiska rådet.
Vid sessionen presenterade Finlands samarbetsminister Anne Berner (Centern) en redogörelse om ett förstärkt nordiskt samarbete om EU-politiken. Ministern fastslog att EU-frågorna är prioriterade för ministerrådet och att en fördel med ett förstärkt nordiskt samarbete kring EU är att Norden då kan vara med och påverka redan i den tidiga fasen av EU:s lagstiftningsprocess. Staffan Danielsson (C) från Mittengruppen välkomnade redogörelsen och delade bedömningen att EU-frågorna är mycket viktiga och att det är ett långsiktigt arbete.
I debatten om ministerrådets redogörelse om samarbete med Ryssland pekade Mittengruppens talesperson Jan Lindholm (MP) på det positiva i ambi-tionen att utveckla samarbetet med Ryssland. Mittengruppen ställde sig bakom de aktiviteter som presenterades i redogörelsen, men ville ändå understryka att möjligheterna att ytterligare samarbeta på miljö- och klimatområdet är stora. Hans Wallmark (M) uttryckte, liksom ministerrådet, en oro över att informa-tionskontoren i Sankt Petersburg och Kaliningrad blivit stämplade som utländska agenter och menade vi måste inse allvaret i detta och inte vara naiva. Wallmark uppskattade också ministerrådets intention att samarbeta mer med frivilligorganisationer, civilsamhället och kultursektorn för att mer effektivt kunna nå ut till människor.
Presidieförslag, utskottsförslag och betänkanden över medlemsförslag
Lennart Axelsson (S), talesperson för utskottet för välfärd i Norden redogjorde för förslag om gemensamma medicininköp som syftar till att föreslå ett avtal som innebär att de nordiska länderna kan samverka kring inköp av medicin för att på så vis kunna få ned priserna. Utskottet framhöll i förslaget att de baltiska länderna redan har ett liknande avtal och att det borde vara möjligt för Norden att få till ett sådant avtal. Förslaget välkomnades av rådets medlemmar och röstades igenom.
Det förslag som rönte mest debatt var förslaget om ett Brysselkontor för Nordiska rådet. Det rådde delade meningar i plenarförsamlingen om värdet för rådet av att ha en samordnande person placerad i Bryssel. Jan Lindholm (MP) ansåg att det nuvarande systemet med en tjänsteman i Bryssel anställd av respektive lands parlament fungerade mindre bra och framhöll att en samordnande person för Nordiska rådet, med syfte att ge parlamentariker information i god tid, kunde vara en god idé. Hans Wallmark (M) meddelade att den konservativa gruppen stod fast vid sin tidigare ståndpunkt att inte företa sig något med anledning av förslaget och hänvisade till tidigare diskussioner förda i presidiet.
Medlemsförslaget om att hålla ett idrottstoppmöte var ursprungligen framlagt av den socialdemokratiska gruppen och senare enhälligt godkänt av utskottet för kunskap och kultur i Norden. Svenske ledamoten Lars-Arne Staxäng (M) från den konservativa partigruppen deltog och framhöll aktualiteten i förslaget genom att beröra ett stort antal frågeställningar såsom integration, matchfixning, antidopning, folkhälsa och barn och unga. Nordiska rådet beslutade att godkänna förslaget.
Medlemsförslaget om ökad och hållbar turism i Norden var ursprungligen framlagt av den socialdemokratiska gruppen och därefter behandlat och godkänt i utskottet för tillväxt och utveckling i Norden. Redan i utskottet uttryckte den konservativa gruppen stark kritik mot den slutliga utformningen av förslaget som ansågs allt för detaljstyrt. Oenigheten i utskottet speglades i kammardebatten där ett flertal svenska ledamöter från detta utskott deltog, Pyry Niemi (S), Johan Andersson (S), Håkan Svenneling (V) och Lars Tysklind (L), och samtliga stödde förslaget. Nordiska rådet beslutade att godkänna förslaget.
Medlemsförslaget om smart utnyttjande av matavfall och bekämpandet av matspill var ursprungligen framlagt av den socialdemokratiska gruppen och därefter behandlat i utskottet för ett hållbart Norden. Den svenske ledamoten Jan Lindholm (MP) talade för Mittengruppen som ställde sig bakom förslaget och ville samtidigt själv tillföra ytterligare en dimension till diskussionen, nämligen vatten – och vattenbristen, det vill säga att importen av mat från den fattiga delen av världen kan ses som vattenstöld. Lindholm argumenterade för att det är viktigt att öka självförsörjningen av livsmedel i våra nordiska länder. Nordiska rådet beslutade att godkänna förslaget.
Medlemsförslaget om att underlätta rörlighet mellan nordiska länder var ursprungligen framlagt av Mittengruppen och senare behandlat av utskottet för tillväxt och utveckling i Norden. Den svenske riksdagsledamoten tillika utskottets talesperson Lars Tysklind (L) poängterade att förslaget knyter an till Nordiska rådets kärnfråga att få till en bra och fungerande gränsöverskridande arbetsmarknad i Norden. Förslaget fokuserar på matchning av yrkeskunskaper och arbetsmarknadsbehov över gränserna genom att se över lagreglerade yrken, effektivare validering och harmonisering av branschregler. Den svenska riksdagsledamoten Cecilie Tenfjord-Toftby (M) meddelade att den konservativa gruppen stödde förslaget och underströk betydelsen av att undanröja gränshinder som motverkar rörlighet över gränserna i Norden. Nordiska rådet beslutade att godkänna förslaget.
Utskottsförslag om icke ledsagade flyktingbarn tar upp de barn som får sin asylansökan behandlad i de nordiska länderna och att dessa barn bör få tillgång till undervisning, fritidsaktiviteter och meningsfullt innehåll i vardagen. Utskottets förslag innehåller en niopunktsplan för att göra det lättare att vara minderårig asylsökande i Norden. Punkterna behandlar bland annat väntetider för asylförfarande och beslut, väntetidens innehåll, uppföljning i förhållande till hälsa och rättigheter, åldersbestämning och sökandet av försvunna asylbarn. Förslaget debatterades med inlägg från flertalet partigrupper. De svenska ledamöterna Dennis Dioukarev (SD) och Rickard Larsson (S) deltog i debatten. Nordiska rådet beslutade att godkänna förslaget.
Medlemsförslaget om fortsatt fri rörlighet, öppenhet och samarbete i Norden väcktes ursprungligen av Mittengruppen och behandlades senare av presidiet. Förslaget väckte lång debatt med anledning av att den konservativa och den socialdemokratiska gruppen ansåg att två av förslagets tre att-satser redan var att anse som uppfyllda, dels genom Nordiska ministerrådets statsministerinitiativ för ett proaktivt integrationsarbete, dels genom Helsingforsavtalets formulering. Dessutom önskade dessa partigrupper en reservation som utöver strykningarna även specificerade att frågan gällde passkontroller. Nordiska rådet beslutade att godkänna reservationen med dessa strykningar och specificeringar. De svenska ledamöterna Phia Andersson (S), medlem av presidiet, och Staffan Danielsson (C), medlem av Mittengruppen, deltog i debatten.
Ytterligare medlemsförslag som diskuterades handlade om bäst möjliga integration av asylbarn och alla skolformers ansvar samt utskottsförslag om en gemensam nordisk insats för en giftfri vardag. Ingen svensk ledamot deltog i dessa debatter. Det förra förslaget lades ursprungligen fram av den socialdemokratiska partigruppen och debatterades av flertalet partigrupper. Det senare förslaget presenterades av talespersonen för utskottet för ett hållbart Norden. Nordiska rådet har i flera år arbetat med frågan men pekar på att utvecklingen går långsamt och ytterst är en fråga om politisk vilja. Utskottet menar i förslaget att Norden bör gå samman och i spetsen för ett förbud mot hälsoskadliga kemikalier i byggprodukter och i produkter som barn kommer i kontakt med i sitt dagliga liv. Nordiska rådet beslutade att godkänna båda förslagen.
Nordiska ministerrådets samlade budget 2017
Den finländska samarbetsministern Anne Berner (Centern) redogjorde för Nordiska ministerrådets planerade budget 2017. Efter att budgeten genomgått reduktioner de senaste tre åren kommer den totala utgiftsramen för 2017 att vara oförändrad. Cirka 15 miljoner danska kronor kommer att avsättas till ett tvärgående samarbetsprogram om integration. Nordiska ministerrådet fortsätter att prioritera profilering och positionering av Norden i världen genom en kulturinsats vid Southbank Centre i London, en uppföljning av Nordic Cool-insatsen i Washington 2013. Dessutom lanseras det nya statsministerinitiativet om nordiska lösningar på globala utmaningar 2017. Satsningen för att bidra i kampen mot våldsbejakande extremism liksom satsningen på demokrati, inkludering och säkerhet fortsätter. Det tillträdande norska ordförandeskapet kommer inom ramen för prioriteringsbudgeten att fokusera på grön omställning och konkurrenskraft i nordiska stadsregioner, bioekonomi, hälsa, integration, ett stärkt samarbete mellan de nordiska utrikespolitiska instituten samt nordiskt energisamarbete. Berner avslutade med att tacka Nordiska rådet för det konstruktiva och fortlöpande samarbetet som har varit under det finska presidentskapsåret.
I den efterföljande debatten om budgeten deltog de svenska ledamöterna Suzanne Svensson (S) med en fråga om remissinstans för att undvika uppkomsten av gränshinder vid ny lagstiftning och Rickard Larsson (S) med en fråga om gränskontrollerna mellan Sverige och Danmark som utgör ett mycket stort problem för Öresundspendlarna. Efter avslutad debatt beslutade Nordiska rådet att godkänna Nordiska ministerrådets förslag till budget 2017.
Generaldebatten
Generaldebatten behandlade samarbetsministrarnas redogörelse 2016, presenterad av den finländska samarbetsministern Anne Berner, och följdes av en öppen debatt om det nordiska samarbetet med inlägg från två gästande talare från Europaparlamentet, Ungdomens Nordiska råd, Västnordiska rådet och Baltiska församlingen. Vad gäller samarbetsministrarnas redogörelse konstaterade minister Berner att de tre senaste åren av Nordiska ministerrådets arbete präglats av den reform- och moderniseringsdagordning som gått under namnet Nytt Norden. Reformen har påverkat alla delar av samarbetet och bidragit till ett mer politiskt och relevant nordiskt samarbete. Statsministrarna har även under året ställt sig bakom målsättningen att Norden ska vara världens mest integrerade region. Samarbetsministrarna har även beslutat att bidra till hållbar tillväxt i Norden och att öka samarbetets relevans för nordiska medborgare genom dialog och involvering. Målet har även varit att säkra en mer dynamisk budget som skapar möjlighet för tillfälliga samarbeten för att kunna agera mycket snabbt i situationer där länderna står inför nya utmaningar, så som skett i förhållande till integrationsarbetet. Finland har även under året aktivt arbetat för mer nordisk nytta i EU genom att relevanta EU-frågor tas upp vid nordiska ministermöten.
Partigruppernas talespersoner deltog alla med inlägg efter att samarbetsministrarnas redogörelse presenterats. Den konservativa gruppens talesperson, Hans Wallmark (M), fokuserade i sitt anförande på bristen på resultat från Nordiska ministerrådets uttalade ambition att värna rörligheten och samarbeta med de ministrar som har ansvar för gränskontroller för att komma till rätta med situationen med id- och passkontroller mellan Sverige och Danmark. Där behövs ett annat system med en rimligare lösning för att kunna behålla de tillfälliga kontrollerna och samtidigt värna rörligheten.
Politisk dialog om upprätthållna rekommendationer
Vid sessionen behandlades endast en upprätthållen rekommendation, nämligen 25/2013/näring, Samarbete om standardisering och reglering inom byggsektorn. Den finländska samarbetsministern Anne Berner talade å Nordiska ministerrådets vägnar i denna sak. Från Nordiska rådets sida talade utskottet för tillväxt och utveckling i Nordens ordförande, svenske ledamoten Pyry Niemi (S), mot bakgrund av utskottets förslag om samarbetet om standardisering och reglering inom byggsektorn. Han efterlyste aktiviteter som utlovats redan i det ursprungliga svaret 2013, som exempelvis en årlig byggkonferens med byggbranschens aktörer. Samarbetsminister Anne Berner pekade på att Nordiska ministerrådet anser att dessa frågor är viktiga även i fortsättningen och hanteras av Gränshinderrådet och genom samarbete på tjänstemannanivå genom signaler från den politiska nivån och samarbete inom branschen. Den svenska byggindustrin är även den aktör som frivilligt och välvilligt tagit på sig att ordna en konferens och ett möte under 2017.
Val 2017
Valkommitténs ordförande, svenske ledamoten Lars Tysklind (L), redogjorde för valkommitténs arbete. Antalet ordförande- och viceordförandeposter krympte 2015 med den nya utskottsstrukturen. Därför har valkommittén haft en ny inriktning: att fördela poster efter styrkeförhållandena och med hänsyn till viss kontinuitet och ambitionen att även balansera i förhållande till nation och kön. Det finländska tillträdande presidentskapets delegation hade nominerat Britt Lundberg (Åländsk Center – Mittengruppen) till president och Juho Eerola (Nordisk Frihet) till vice president, vilket valkommittén ställde sig bakom. Nordiska rådet beslutade att godkänna valkommitténs förslag till Nordiska rådets organ 2017.
Nordiska rådets program 2017
Vid den 68:e sessionen i Köpenhamn valdes Britt Lundberg från Mittengruppen till president, och till vice president valdes Juho Eerola från Nordisk Frihet. Under det finländska presidentskapet i Nordiska rådet 2017 prioriterar Finland tre områden: Det bildade Norden, Den rena energins Norden och Det nätverkande Norden. Dessutom finns gränshinder med som ett tvärgående tema och därmed inkluderat i samtliga tre huvudteman. Gränshinderarbetet har alltid varit ett av de viktigaste nordiska samarbetsområdena. För gränshinderarbetet gäller inte bara att arbeta för att undanröja existerande gränshinder utan att också parallellt förhindra att nya gränshinder uppstår.
Nordiska rådets priser
Nordiska rådets priser i kategorierna litteratur, barn- och ungdomslitteratur, film, miljö samt musik utdelas en gång per år, i samband med sessionen och vid en nordisk gala som även tv-sänds i de nordiska public service-kanalerna. Av priserna är litteraturpriset, som instiftades 1962, det äldsta och barn- och ungdomslitteraturpriset, som instiftades 2013, det yngsta. Nomineringsproceduren och bedömningskommittéernas sammansättning skiljer sig åt för priserna. Följande personer mottog årets priser:
Nordiska rådets litteraturpris: författaren Katarina Frostenson (Sverige) för diktsamlingen Sånger och formler.
Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris: författaren Arnar Már Arngrímsson (Island) för boken Sölvi, sagan om en yngling.
Nordiska rådets filmpris: regissören och manusförfattaren Joachim Trier, manusförfattaren Eskil Vogt och producenten Thomas Robsahm (Norge) för filmen Louder Than Bombs.
Nordiska rådets miljöpris: Stian Olesen och Klaus B. Pedersen (Danmark) för appen Too Good To Go.
Nordiska rådets musikpris: kompositören Hans Abrahamsen (Danmark) för sångcykeln Let Me Tell You.
(För mer information om priserna se http://www.norden.org/sv/nordiska-raadet/nordiska-raadets-priser.)
5 Presidiet
Nordiska rådets presidium bereder övergripande politiska frågor och har ansvar för den allmänna inriktningen och utvecklingen av Nordiska rådets verksamhet samt för att denna samordnas med arbetet i de nationella parlamenten och med andra internationella organisationer. Vidare behandlar presidiet budgeten för det nordiska samarbetet samt utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Presidiet är rådets högsta beslutande organ när plenarförsamlingen inte är samlad och kan då fatta beslut i dess ställe. Nordiska rådets presidium består enligt arbetsordningen av en president, en vice president och högst elva andra av Nordiska rådets valda medlemmar. Enligt den nya ordning som trädde i kraft den 1 januari 2012 ska varje land och varje partigrupp vara representerade i presidiet. Presidiets medlemmar väljs av plenarförsamlingen. Svenska medlemmar av presidiet under 2016 var Hans Wallmark (M), Phia Andersson (S) och Penilla Gunther (KD).
Enligt den rotationsordning som tillämpas hade Danmark presidentskapet för Nordiska rådet 2016. Vid den 67:e sessionen i Reykjavik 2015 valdes Henrik Dam Kristensen (S) till president och Mikkel Dencker (DF) till vice president för Nordiska rådet 2016.
Samarbetet under 2016
Samarbetet med olika aktörer i Nordens närområden inleddes i mitten av 1990-talet och har hög prioritet. Samarbetet har vuxit på senare år, både vad gäller samarbetspartner och antal politiska sakområden som varit föremål för diskussioner. Det bedrivs nu både bilateralt med parlament i Nordens grannländer genom ömsesidiga inbjudningar till seminarier och sessioner samt i form av aktivt deltagande i de regionala parlamentariska samarbetsstrukturer som finns för Arktis-, Barents- och Östersjöområdena, vilka behandlas i avsnitt 7–9. För Nordiska rådet har kontakterna och samarbetet på parlamentarisk nivå med Estland, Lettland och Litauen och de tre baltiska parlamentens samarbetsorgan Baltiska församlingen varit av särskild vikt. Presidierna i de båda organisa-tionerna träffas årligen för att diskutera arbetsplaner och samarbete det kommande året.
En delegation ur Nordiska rådets presidium gästade Baltiska församlingens årliga session i Riga den 27–28 oktober. Från svensk sida deltog Hans Wallmark (M). Vid sessionen diskuterades bland annat vikten av ett ännu starkare samarbete mellan de baltiska och de nordiska länderna för att stödja balterna i deras självständighet gentemot Ryssland. I samband med mötet fick Hans Wallmark ta emot en medalj, Medal of Baltic Assembly. De båda presidierna möttes igen i samband med presidiets möte i Keflavik den 28–29 november för att bland annat samtala om 25 år av självständighet för de baltiska länderna, den nya oroliga politiska utvecklingen i regionen och samarbetet framöver.
Presidiet har under en längre tid lagt stor vikt vid att vidareutveckla kontakterna och samarbetet med parlament i Ryssland, särskilt i de regioner i nordvästra Ryssland som ligger nära Norden, för att bland annat ge samarbetet mellan regeringarna på det utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska området en parlamentarisk dimension. Nordiska rådet kommer enligt antagna riktlinjer att fortsätta arbeta med ryska parlamentsledamöter men kommer, efter utvecklingen i Ukraina under 2014 och därefter, att begränsa fasta årliga evenemang och i stället titta på andra alternativ för dialogmöten. Den övergripande situationen har försämrats, men de nordiska länderna och Ryssland är fortfarande nära grannar, och relationer och kontakter bör till viss grad upprätthållas, särskilt på regional nivå. Vid sessionen genomfördes det sedvanliga mötet med ryska parlamentariker.
Sedan 2007 har Nordiska rådet haft en dialog med Vitryssland, och rundabordssamtal, även utan deltagande av det officiella Vitryssland, har arrangerats. Händelserna i samband med presidentvalet 2010 medförde emellertid markanta steg tillbaka i auktoritär riktning, och presidiet avbröt kontakterna med officiella institutioner i Vitryssland, inklusive parlamentet. Presidiet utser bland sina medlemmar en rapportör för Vitryssland som har till uppgift att följa utvecklingen. Nordiska rådet lägger stor vikt vid fortsatta kontakter med vitryska organisationer och oppositionspartier utanför parlamentet som står för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Vid ett numera årligt seminarium om Vitryssland, denna gång i Vilnius den 5 december, deltog Pyry Niemi (S). För första gången sedan 2010 deltog både vitryska parlamentariker från regeringssidan och från oppositionen.
Krisen i Ukraina och Rysslands agerande i närområdet har medfört att Nordiska rådet även stärkt sitt samarbete med Visegradländerna och de östliga partnerskapsländerna. De nya säkerhetspolitiska utmaningarna, krisen i Ukraina och möjligheterna att stödja demokratiska institutioner är centrala teman för samarbetet.
Samarbetet med Västnorden och Nordens grannländer mot väst är också högt prioriterat. Dessa områden har en helt unik natur samtidigt som de miljömässigt är ytterst sårbara i en tid av snabba klimatförändringar. Nordiska rådet har observatörsstatus till Västnordiska rådet (Island, Färöarna och Grönland), och presidiets rapportör är Phia Andersson (S). Under 2016 deltog Phia Andersson vid bland annat Västnordiska rådets årsmöte.
Det finns en strävan i Nordiska rådet att förtydliga kontakterna med Europaparlamentet och de nordiska Europaparlamentarikerna. När representanter för rådet har besökt EU-parlamentet har man bland annat diskuterat utrikes- och säkerhetsfrågor, Östersjöfrågor och antibiotikaresistens.
Under året ansökte Slesvig-Holstein om observatörsstatus i Nordiska rådet. Presidiet beslutade att Nordiska rådet ska samarbeta med Lantdagen, delstatsparlamentet i Slesvig-Holstein, dels genom att företrädare för Lantdagen bjuds in som gäster till Nordiska rådets session, dels att de genom ett beslut kan delta i relevanta evenemang, workshoppar och liknande i Nordiska rådet. Presidiet beslutade även att inrätta en arbetsgrupp med företrädare från varje partigrupp och land för att utvärdera Nordiska rådets internationella samarbete och strategi.
Ärenden under 2016
Nordiska rådet beslutade efter betänkande från presidiet att ge Sametingen i Finland, Norge och Sverige ett utvidgat observatörskap (A1664/presidiet). Detta ger dem rätt att delta vid utskottsmöten när ärenden på dagordningen berör samerna. Utskotten avgör till vilka möten som Sametingen ska bjudas in. Ingen rösträtt ges.
Mittengruppen väckte under 2015 förslag om ett Brysselkontor för Nordiska rådet, och ärendet behandlades av presidiet under 2016 (A1667/presidiet). Nordiska rådet fattade vid sessionen i Köpenhamn, efter intensiv debatt och med 38 röster mot 32, beslut om att tillsätta en tjänst i Bryssel. Den utsända ämbetsmannens uppgift ska bland annat vara att koordinera möten och seminarier mellan Nordiska rådets medlemmar och de nordiska Europaparlamentarikerna. Nordiska rådet menar att en politisering av det nordiska samarbetet förutsätter en närvaro där makten finns och besluten fattas. Enligt budgetplanering avsätter man 1 miljon danska kronor (av befintliga medel) för tjänsten som ska tillsättas under en prövotid på tre år. Det ursprungliga förslaget från Mittengruppen var att Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet tillsammans skulle instifta ett kontor och en utsänd ämbetsman i Bryssel för att ge det nordiska samarbetet mer politisk slagkraft och tyngd. Nordiska ministerrådet har sagt nej till detta förslag.
Mittengruppens medlemsförslag om fri rörlighet, öppenhet och samarbete inom Norden diskuterades under året (A1671/presidiet). Vid sessionen beslutade Nordiska rådet, efter debatt och där reservationen röstades igenom, att rekommendera de nordiska regeringarna att samråda med alla de övriga nordiska regeringarna om eventuella planer på skärpning av regler som kan få negativa konsekvenser för det nordiska samarbetet om passkontroll.
Under hösten lämnade Färöarna in en ansökan om fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet, och önskar därmed också att omfattas av samtliga nordiska avtal och konventioner (A1704/presidiet). De nordiska samarbetsministrarna diskuterade Färöarnas ansökan på sitt möte i Köpenhamn i samband med sessionen den 1 november. Mot bakgrund av diskussionerna på mötet konstaterade samarbetsministrarna att det inte finns konsensus om att ge ett medgivande till Färöarnas ansökan om fullvärdigt medlemskap. Samma slutsats konstaterades när Nordiska rådets presidium tog upp frågan vid möte i november. Vid mötet lyfte den färöiska medlemmen fram att färöingarna inte uppfattar sig som ett självstyrande område utan som ett folk och en nation. Nordiska rådets danska president Henrik Dam Kristensen sa att den danska regeringen stöder de självstyrande områdenas önskan om en stärkt roll i det nordiska samarbetet så långt det är politiskt och juridiskt möjligt, och inom ramen för den danska grundlagen.
Presidiet diskuterade och beslutade att rekommendera att ministerrådet genomför sitt förslag om nya riktlinjer för samarbetet med grannarna i väst; USA, Kanada, Irland, Storbritannien inklusive Skottland och Shetlandsöarna (B309/presidiet). Även Nordiska rådet önskar stärka dessa relationer i ljuset av bland annat brexit.
Nordisk utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik
Nordiska rådet bidrar med en parlamentarisk dimension i det utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet. Presidiet möter i samband med ses-sionerna de nordiska utrikesministrarna för en dialog om aktuella frågor. Försvarsfrågor har även i år varit högt uppe på dagordningen i Nordiska rådet eftersom Danmark som ordförandeland har haft försvarssamarbete som ett prioriterat område. Den spända situationen i Östersjön har också bidragit till detta.
En första rundabordskonferens om det försvarspolitiska samarbetet i Nordiska rådets regi hölls i Helsingfors 2013. Erfarenheterna från rundabordssamtalet visade att det var en lyckad form för att åstadkomma en levande och konstruktiv dialog om frågorna, och det beslutades bli årligt återkommande i landet som har ordförandeskapet i Nordefco (Nordic Defence Cooperation).
Eftersom Danmark hade presidentskapet 2016 arrangerade Nordiska rådet och den danska delegationen den 10 oktober en försvars- och säkerhetskonferens på Kronborgs Slott i Danmark. Förutom parlamentariker i Nordiska rådet deltog bland annat presidier från berörda fackutskott i de nordiska länderna. Vid mötet var det situationen i Ryssland och relationerna mellan Ryssland och väst som dominerade samtalet.
Den konservativa gruppens medlemsförslag om en nordisk-baltisk säkerhetskonferens diskuterades under året (A1652/presidiet). Presidiet beslutade vid sitt sommarmöte att inte gå vidare med frågan då man redan sätter stort fokus på dessa frågor. Presidiet tog även ställning till medlemsförslag från den konservativa gruppen om att förstärka de nordiska kontoren i Baltikum (A1653/presidiet). Presidiet stöder informationsarbetet i de baltiska länderna och i synnerhet den del som är riktad mot den ryskspråkiga befolkningen. Det konstaterades att Nordiska ministerrådet fokuserar på samma mål, och ansträngningarna och de ekonomiska anslaget är därför redan förstärkt efter stängningen av kontoret i Sankt Petersburg. Mot denna bakgrund ansåg presidiet, på rekommendation av budgetordförandena, att man inte ville gå vidare med förslaget.
Budget för det nordiska samarbetet 2016 och 2017
Budgeten för det nordiska samarbetet inom ramen för Nordiska ministerrådet 2016 uppgick till 927 546 miljoner danska kronor, vilket innebar en neddragning av totalramen med 1 procent i förhållande till året innan. Denna minskning var uppdelad mellan de två huvudsektorerna, nämligen samarbetsministrarnas egen budget samt utbildning och forskning med 70 respektive 30 procent av minskningen. Ministerrådet beslutar om budgetramen och ska enligt Helsingforsavtalet genomföra de förslag till ändringar som Nordiska rådet rekommenderar om det inte finns synnerliga skäl att inte göra det. Budgeten för det nordiska samarbetet 2017 uppgår till 927 546 miljoner danska kronor, vilket innebär att man ligger kvar på 2016 års nivå. Presidiet och partigruppernas budgetordförande har i förhandlingarna med Nordiska ministerrådet rekommenderat ändringar i budgetförslaget vilka till stor del har tillmötesgåtts.
Nordiska rådets egen budget för 2016 uppgick till 36 460 000 danska kronor, och för 2017 uppgår den till 36 260 000 danska kronor. Sverige betalar 31,8 procent av kostnaden.
6 Utskotten och kontrollkommittén
Utskottet för ett hållbart Norden
Utskottet för ett hållbart Norden ansvarar för ärenden som berör bland annat klimatfrågor, hållbart brukande av naturresurser, miljö- och naturskydd, fiskeriförvaltning, livsmedel och biologisk mångfald. Frågorna rör både globala och nordiska utmaningar. Suzanne Svensson (S), Thomas Finnborg (M), Jan Lidholm (MP) och Staffan Danielsson (C) är utskottets svenska medlemmar.
Samarbetet under 2016
Under 2016 har utskottet arbetat med en rad olika frågor, däribland en giftfri vardag, matavfall, plastavfall, fiskeri och jordbruk, antibiotikaresistens och ett gemensamt nordiskt pantsystem. Årets sommarmöte hölls på Västmannaöarna på Island, med havsfrågor som huvudtema.
De svenska ledamöterna har varit mycket aktiva i utskottsarbetet. Suzanne Svensson (S) representerade utskottet gällande transportfrågor, Thomas Finnborg (M) var talesperson för frågan om ett gemensamt pantsystem, Jan Lindholm (MP) var utskottets rapportör för arktisk politik och för frågan om ett förbud mot hormonstörande ftalater, och Staffan Danielsson (C) var bland annat talesperson för en reformering av EU:s vattenramdirektiv och för Nordiska ministerrådets samarbetsprogram för fiske och jordbruk.
Under året har sju nya medlems- och utskottsförslag väckts av utskottet, och sex rekommendationer från 2015 har följts upp i riksdagen av utskottets svenska ledamöter. Utskottets arbete 2016 resulterade i sex nya rekommenda-tioner som antogs av Nordiska rådet.
Huvudteman och prioriterade sakfrågor under 2016
Cirkulär ekonomi och avfallspolitik
Flera frågor som utskottet diskuterat under året faller in under cirkulär ekonomi. En cirkulär ekonomi innebär att avfall (exempelvis plast, matsvinn och aluminiumburkar) tillvaratas och får nya användningsområden. Fokus på cirkulär ekonomi lades fram som en av fyra önskade prioriteringar som utskottet vill se i Nordiska ministerrådets budget för 2018.
Plastavfall
Forskning visar att stora mängder plastavfall, i form av bland annat påsar och förpackningar, och mikroplaster i dag finns i Nordens sjöar och vattendrag. Under sommarmötet diskuterades frågan, och utskottet ställde ett flertal skriftliga frågor till Nordiska ministerrådet och de nordiska regeringarna. Under septembermötet besöktes utskottet av Leif Nilsson och Anna Winblad von Walter från Svensk Plastindustriförening.
Utskottet diskuterade under året hur plastavfallet kan reduceras genom att industrin kan utveckla förpackningar som är lättare att återvinna genom att inte blanda så många olika plasttyper som sedan måste separeras innan återvinningen. Reducering av konsumentavfall var också en fråga som fick stort utrymme. En metod som diskuterades var möjligheten att skapa ett pantsystem för plast, vilket skulle ge konsumenten incitament att återvinna mer av sitt plastavfall.
Mikroplaster från bland annat kosmetika och bildäck förorenar hav och sjöar och förtärs sedan av fiskar, vilket också blir skadligt för människor. Flera av de svenska ledamöterna var mycket aktiva i frågan om reduceringen av mikroplaster i de nordiska vattendragen. Suzanne Svensson (S) föreslog bland annat förbättrade filter på reningsverken för att minska utsläppen av mikroplaster från kosmetiska produkter, medan Jan Lindholm (MP) påpekade att stora delar av mikroplasterna kommer från bildäck och når vattendrag genom regnvatten och således inte passerar något reningsverk. Han ansåg därför att åtgärder borde vidtas av bildäcksindustrin. Ett medlemsförslag lades fram av Mittengruppen som bland annat uppmanade till förbud mot mikroplaster i kosmetika och vissa plastpåsar, vilket skapar incitament till att plastpåsar avskaffas inom partihandeln så att hållbara alternativ för konsumenterna i stället utvecklas (A1700/hållbart). Den socialdemokratiska gruppen lade också fram ett medlemsförslag om ett förbud mot mikroplaster i kosmetika (A1692/hållbart). Leif Nilsson framhöll att det ofta finns många bra alternativa ämnen i kosmetiska produkter som kan tillsättas i stället för mikroplaster, utan att funktionen försämras. Utskottet biföll båda medlemsförslagen, och de skickades på remiss till relevanta instanser.
Matavfall
Stora mängder mat slängs i Norden varje år, och under 2016 har utskottet arbetat aktivt med frågan. Under septembermötet gästades utskottet av Ingela Dahlin från Livsmedelsverket och Ulrika Franke från Svenska Jordbruksverket. De poängterade att stora mängder av avfallet kom från restauranger och matvarubutiker, och att ett effektivt sätt att förvalta detta avfall är att upprätta matbanker som sedan kan fördela varorna till olika välgörenhetsorganisa-tioner. Jan Lindholm (MP) poängterade att det även finns stor förbättringspotential i hur matavfall kan omvandlas till energi för transporter.
Två rekommendationer utfärdades i ämnet, på förslag av den socialdemokratiska gruppen. Den första rekommendationen (rek. 17/2016) syftar till att minska matsvinnet genom att rekommendera de nordiska regeringarna att harmonisera reglerna för datummärkning. Den andra rekommendationen (rek. 18/2016) riktades till Nordiska ministerrådet och uppmanade till en förbättrad användning av det matavfall som ändå uppstår, till exempel genom att utveckla system för donering av mat till välgörenhet samt att utreda hur avfallet kan omvandlas till energi.
Kartläggning av avfallsströmmarna
Under året antog Nordiska rådet även utskottets rekommendation (rek. 4/2016) om kartläggning av avfallsströmmarna inom Norden, samt mellan andra länder och Norden. Initiativ till rekommendationen togs av den socialdemokratiska gruppen. Nordiska ministerrådet meddelade att de under 2017 kommer att initiera insatser som är i linje med rekommendationen, varpå utskottet för ett hållbart Norden föreslog att rekommendationen kan avskrivas.
Ett gemensamt pantsystem
Utskottet har under 2016 fortsatt sitt arbete om ett gemensamt pantsystem och ett samarbete med Tyskland. Thomas Finnborg (M) har som en av utskottets representanter i gränshindergruppen, och som talesperson för denna fråga, arbetat aktivt med att försöka hitta lösningar på problematiken.
Under året mottog utskottet ett gemensamt svar från den svenska regeringen om förra årets pantrekommendationer riktade till de svenska, norska, danska och finska regeringarna (rek. 17–20/2015). Regeringarna meddelade att de inte anser att det finns ett behov av ett sådant gemensamt system och att de således inte kommer att följa rekommendationen. År 2017 kommer utskottet att beställa en utredning från Nordiska ministerrådet som bland annat ska behandla gränshandeln mellan Sverige och Norge samt Sverige och Danmark och den ekonomiska nyttan av att ingå bilaterala pantavtal. Vidare kommer utskottets medlemmar att ta upp frågan i Stortinget, riksdagen och Folketinget.
Miljöskydd och klimatsamarbete
Utskottet arbetade under 2016 med många frågor som rör miljöskydd och klimatsamarbete, om vilken roll Norden bör ha i det internationella samarbetet samt vikten av regionalt samarbete inom Norden för att hantera dagens klimat- och miljöutmaningar.
Under året har utskottet behandlat ministerrådsförslaget om ett samarbetsprogram för 2017–2020 om fiskeri, havsbruk, jordbruk, livsmedel och skogsbruk. Samarbetsprogrammet beskriver vad Nordiska ministerrådet anser vara de viktigaste prioriteringarna i de olika sektorerna. Utskottet hade ett flertal synpunkter, vilket resulterade i en rekommendation som också antogs av Nordiska rådet (rek. 5/2016). Staffan Danielsson (C) var utskottets talesperson i frågan under Köpenhamnssessionen.
En viktig fråga för utskottet att inkludera i rekommendationen var en uppmaning om ökade insatser mot spridningen av antibiotikaresistens. Detta är ett område som utskottet har jobbat med tidigare och något som också lades fram som en punkt som utskottet önskade se som en prioritering i Nordiska ministerrådets budget för 2018. Vidare uppmanades Nordiska ministerrådet bland annat att eftersträva gemensamma positioner i EU i de frågor som omfattas av samarbetsprogrammet samt att verka för att förhindra att nya gränshinder uppstår när nya EU-direktiv genomförs. Insatser för att reducera den så kallade akvakulturens (vattenbrukets) negativa inverkan på den biologiska mångfalden efterfrågades också, liksom insatser för att förbättra Nordens kapacitet till hållbar produktion av mat och bioenergi.
Samråd med de nordiska miljöministrarna
Klimatpolitik och EU:s ETS-system, EU:s kommande reform av vattenramdirektivet samt en nordisk certifiering för hållbara turistdestinationer diskuterades under utskottets årliga samrådsmöte med miljöministrarna. Staffan Danielsson (C) var talesperson för frågan om EU:s reform av vattenramdirektivet och framförde utskottets önskan om ett tätare nordiskt samarbete för att bevaka gemensamma nordiska intressen, eftersom de nordiska vattenförhållandena skiljer sig från många andra delar av Europa. Nordiska ministerrådet hade tidigare klargjort att de inte hade för avsikt att följa Nordiska rådets rekommendation om detta från året innan (rek. 15/2015). Under mötet framkom det dock att miljöministrarna menade att det redan fanns ett stort utbyte mellan de nordiska länderna och att de redan stöttade varandra i tillräckligt stor utsträckning i partigrupperna i EU-parlamentet, varpå de menade att det inte är nödvändigt att eftersträva en gemensam nordisk ståndpunkt i frågan.
Klimatkonferens
Som en del av sitt arbete med klimatpolitiken och uppföljningen av COP 21 arrangerade utskottet en klimatkonferens under septembermötet för att behandla bland annat energipolitik, jordbruk- och klimatpåverkan samt nationell klimatramlagstiftning. Talarna inkluderade Merethe Dotterud Leiren, Cicero, Hans Jørgen Koch, direktör för Nordisk Energiforskning, Jørgen E. Olesen, Århus Universitet, Eva Svedling, statssekreterare på UD hos ministern för internationellt utvecklingssamarbete och klimat, Anders Wijkman, ordförande för Miljömålsberedningen samt Matilda Ernkrans (S), ordförande i miljö- och jordbruksutskottet.
Under mötet presenterades diverse klimatutmaningar som de nordiska länderna står inför. Men vikten av att uppmärksamma skillnaderna i de nationella förutsättningarna i fråga om hur dessa utmaningar kan hanteras poängterades av flera talare, exempelvis förutsättningar för att utveckla vattenkraft. Flera talare menade att det krävs mer nordiskt samarbete kring biomassa, cirkulär ekonomi samt jord- och skogsbruk. Under konferensen blev det tydligt att många anser att Norden kan, och bör, ha en framträdande roll i den globala klimathanteringen eftersom vi, trots de inbördes skillnader i framgång som våra nordiska länder har uppvisat inom olika sektorer, har lyckats möta klimatförändringarna bättre än många andra länder.
Utskottet beslutade att göra klimatkonferensen till ett årligt återkommande evenemang för att upprätthålla ett forum där parlamentariker från de nationella parlamenten med ett särskilt ansvar för klimatfrågor kan utveckla idéer och erfarenheter med medlemmar av Nordiska rådet och sakkunniga personer.
Arktis
Under året har utskottet fortsatt sitt arbete för att reducera riskerna bundna till sjöfart och klimatpåverkan i Arktisregionen. Jan Lindholm (MP) var utskottets rapportör för arktiska frågor. Utskottet uttryckte under året att de vill se konkreta initiativ för utfasning av tungoljor i den arktiska sjöfarten i Nordiska ministerrådets budget för 2018.
En giftfri vardag
Detta är en fråga som, liksom de två senaste åren, har fått stort utrymme i utskottsarbetet under 2016. Jan Lindholm (MP) var en av utskottets rapportörer som under året samordnade med en rapportör från utskottet för välfärd i Norden i frågan om en gemensam nordisk insats för en giftfri vardag. Årets arbete ledde till två rekommendationer. Nordiska rådet beslutade att rekommendera de nordiska regeringarna att bland annat arbeta för ett generellt förbud i EU mot fyra hormonstörande ftalater (DEHP, DBP, BBP och DIBP) i produkter som barn kommer i kontakt med, samt att införa ett sådant förbud i Norden från och med 2019 om EU då inte redan lagstiftat i ärendet (rek. 21/2016). Vidare rekommenderades Nordiska ministerrådet bland annat att upprätta ett nordiskt kunskapscenter för en giftfri vardag samt att kontinuerligt uppdatera kriterierna för miljömärket Svanen för att försäkra att inga hormonstörande ämnen tillåts i svanmärkta produkter (rek. 22/2016).
Samarbete 2017
Under 2017 kommer utskottet att inleda arbetet med att eftersträva ett nordiskt perspektiv i det kommande TTIP-avtalet gällande jordbruksfrågor och miljöskydd. Vidare kommer utskottet för första gången att behandla sjöfart och IMO med fokus på sjöfartssäkerhet och utsläpp av klimatgaser, samt verka för att konsumenten inkluderas bättre i miljöpolitiken. Utskottet kommer också att fortsätta att arbeta aktivt med frågan om hanteringen av plastavfall. Utöver detta kommer också rekommendationer som ännu inte är avskrivna att följas upp, såsom samordning av de nordiska pantsystemen och matavfall. Sommarmötet 2017 kommer att hållas i Sverige och ha fokus på den gröna bioekonomin och bioenergin.
Utskottet för kunskap och kultur i Norden
Utskottet för kunskap och kultur i Norden arbetar med frågor om kultur och konst, ett mångkulturellt och multietniskt Norden, film och media samt språk och idrott. Utskottet arbetar också med frågor som rör utbildning och forskning, barn- och ungdomslitteratur, folkbildning, vuxenundervisning samt civilsamhället och frivilligsektorn. Svenska medlemmar i utskottet har under året varit Aron Emilsson (SD), Peter Johnsson (S), Eva Sonidsson (S) och Lars-Arne Staxäng (M).
Utskottets arbete 2016
Utskottet för kultur och kunskap i Norden fortsatte under året sitt arbete med att stärka civilsamhället och dess roll i det nordiska kultursamarbetet. Andra frågor som utskottet behandlade berörde integration, barns och ungdomars psykiska hälsa, sport- och idrottsfrågor, cybersäkerhet, skola och utbildning samt nordiskt forskningssamarbete.
Liksom tidigare år mötte utskottet ett antal sakkunniga och experter för att inhämta information och kunskap inom relevanta områden, däribland representanter från Nordiska ministerrådet för utbildning och forskning, Nordens Välfärdscenter, Nordiska kulturfonden, Samiskt Filminstitut, Nordisk Ungdoms Filmfestival samt by:Larm som är en av Nordens största musikfestivaler. Utskottet besökte också, tillsammans med kontrollkommittén, det nordiska forskningsinstitutet Nordforsk för en presentation av institutets övergripande verksamhet, prioriterade områden och finansiering av olika projekt.
Utskottets sommarmöte ägde rum den 31 juli–4 augusti och förlades till landskapet Trøndelag i Norge. Övergripande teman för mötet var bland annat nordiskt forskningssamarbete, utbildning och skolgång, kultur- och upplevelseturism samt nordisk matkultur. I samband med sommarmötet besökte utskottet bland annat Norges tekniska-naturvetenskapliga universitet (NTNU), Trondheims universitetssjukhus, forskningsinstitutionen Sintef samt kommunen Frøya.
Som brukligt höll utskottet ett samrådsmöte med de nordiska kultur- och utbildningsministrarna i samband med Nordiska rådets höstsession. Bland de frågor som behandlades under mötet fanns samverkan om att stärka språkförståelsen i Norden, asylbarns rätt till utbildning samt hur det nordiska samarbetet kan stödja att ungdomar väljer att fortsätta till och genomföra en gymnasieutbildning. Utskottet tog även upp frågan om erkännande av examensbevis från de nordiska länderna och en uppföljning av utskottets förslag om ett nordiskt idrottstoppmöte.
Kultur- och utbildningsfrågor
Utskottet för kultur och kunskap i Norden behandlade under året ett medlemsförslag från den socialdemokratiska gruppen om bästa möjliga integration av asylsökande barn och alla olika skolformers ansvar. Utskottet konstaterade att alla asylsökande barn i de nordiska länderna har lagstadgad rätt till utbildning, men att det stora antalet ensamkommande flyktingbarn under 2015 satte utbildningssystemen under stark press. I ett svar från de nordiska regeringarna på en skriftlig fråga i ärendet framkom att såväl kommuner som skolväsen har olika metoder och verktyg att hantera denna utmaning. Det framfördes också att fördelningen av barnen var tämligen ojämn, vilket har medfört att vissa skolor fått ta emot en oproportionerligt stor andel asylsökande. Utskottet inhämtade även synpunkter från Nordiska rådets utskott för välfärd i Norden som ställde sig positivt till förslaget. Arbetet med medlemsförslaget resulterade i en rekommendation i vilken Nordiska ministerrådet uppmanas att anordna en gemensam nordisk konferens med företrädare från kommuner och skolor i syfte att diskutera erfarenheter och ge exempel på när integrationen av asylsökande barn lyckats väl, samt att dryfta samtliga skolformers ansvar i förbindelse med integration (rek. 13/2016).
Nordiska ministerrådet presenterade 2016 ett förslag om att göra ramprogrammet Nordic Master permanent för perioden 2017–2021 (rek. 27/2016). Programmet syftar bland annat till att utveckla och underlätta samarbetet mellan universitet och högskolor i Norden genom att organisera gemensamma studieprogram på masternivå. Utskottet för kultur och kunskap konstaterade i sitt betänkande över förslaget att man inte haft möjlighet att ge synpunkter under processens gång, men ansåg att programmet ligger väl i linje med utskottets önskan om att skapa rörlighet och samverkan mellan nordiska universitet och högskolor. Utskottet välkomnade också att Nordic Master-programmet, till skillnad från tidigare, nu får en stabil finansiering och framhöll att detta kan bidra till att kvaliteten på verksamheten höjs ytterligare
Utskottet för kunskap och kultur i Norden behandlade under året ett ministerrådsförslag om förlängd period för Kultur- och konstprogrammet 2017–2019. Programmet, som främjar och utvecklar nordiskt kulturellt samarbete, har funnits sedan 2007 och administreras av Kulturkontakt Nord i Helsingfors. Bakgrunden till förslaget var att de nordiska kulturministrarna efter en utvärdering av verksamheten beslutat att man önskar förlänga programmet. Utskottet noterade i sitt betänkande att programmet fungerar enligt intentionerna och välkomnade att ministerrådet hörsammat utskottets önskan om att föra in nordisk språkförståelse som ett element vid bedömningen av de olika projekten. Utskottet föreslog också att resultatet av skrivningen om språkförståelsen skulle följas upp i kommande genomlysningar av Kultur- och konstprogrammet.
På uppmaning av Nordiska rådet presenterade Nordiska ministerrådet 2016 en redogörelse om uppföljningen av samarbetsprogrammet för utbildning och forskning 2015–2017. Rådet ville bland annat bli orienterat om i vilken grad ministerrådet hörsammat de förslag som Nordiska rådets dåvarande kultur- och utbildningsutskott och näringsutskott framförde 2015 i sina remissvar. Vid utskottets genomgång av redogörelsen framgick att ministerrådet har satt igång insatser på ett antal av de områden som de tidigare rådsutskotten pekat på, däribland kunskapsförmedling mellan de nordiska länderna, nordiskt samarbete om gemensamma utbildningsmoduler i de nordiska ländernas lärarutbildningar samt en kartläggning av modeller för godkännande av utländska utbildningar och yrkeskvalifikationer. Däremot framgick inte av redogörelsen huruvida förslagen om ett gemensamt nordiskt antagningssystem till högre utbildning, fri läxhjälp till de elever som behöver extra stöd samt insatser för att få fler kvinnor att söka sig till forskningen hade hörsammats av ministerrådet. Utskottet föreslog att ärendet kunde följas upp under de kommande åren.
Nordiska ministerrådet för kultur utvärderade under året Strategin för det nordiska kultursamarbetet 2013–2020 och beslutade att en uppdatering av texten var relevant. Utskottet för kunskap och kultur var involverade i processen när den reviderade strategin togs fram och planerar att arbeta vidare med frågan under 2017.
Cybersäkerhet
Cybersäkerhet är ett område som utskottet för kunskap och kultur i Norden arbetat vidare med under 2016. Nordiska rådet antog 2015 en rekommendation till de nordiska regeringarna om utökad nordisk cybersäkerhet där man bland annat ville se en kartläggning av relevanta nordiska initiativ och framåtblickande åtgärder, både i förhållande till CERT-samarbetet (CERT, Computer Emergency Response Team) och i relation till barns och ungas mediekompetens. Rådet ville även se en informationskampanj i nordisk regi med fokus på kunskap och kompetens rörande it-säkerhet. Nordiska ministerrådet anförde i ett meddelande till utskottet att detta område är högt prioriterat för de nordiska regeringarna och att ett tätt samarbete när det gäller informationsutbyte mellan de nordiska länderna redan är etablerat. När det gällde frågan om en kartläggning av barns och ungas mediekompetens önskade ministerrådet återkomma om detta vid Nordiska rådets höstsession 2016 i Köpenhamn, men i stället lämnade ministerrådet en redogörelse om en kommande nordisk-baltisk ministerkonferens om digitalisering. Utskottet uttryckte vid sessionen sin förvåning över det inträffade och beslutade att be ministerrådet om en redogörelse om rekommendationen vid Nordiska rådets temasession 2017.
Sport och idrott
Utskottet för kunskap och kultur i Norden behandlade under året ett medlemsförslag från den socialdemokratiska gruppen om att hålla ett nordiskt idrottstoppmöte vartannat år med start 2017. Bakgrunden till förslaget var ett nordiskt idrottstoppmöte som hölls 2015 där frågor som matchfixning, spelpolitik, dopning, huliganism och korruption diskuterades. Mötet ansågs ha varit lyckat, och många frågor som diskuterades är i hög grad fortfarande aktuella. Utskottet framhöll i sitt betänkande över förslaget att det är högst motiverat att nordiska ministrar, politiker, representanter för spelbolag, polis och idrottsorganisationer regelbundet träffas för att dryfta gemensamma utmaningar och lösningar på dessa problem. Med hänvisning till flyktingkrisen och det stora antalet asylsökande i de nordiska länderna betonade utskottet även vikten av att diskutera vilken roll idrotten kan ha för att bidra till en bra integration. Arbetet med förslaget utmynnade i en rekommendation som antogs vid Nordiska rådets höstsession (rek. 14/2016).
Budgetfrågor
När det gäller Nordiska ministerrådets budget för 2017 informerades utskottet om att Nordiska rådets partigrupper har ett överordnat ansvar att bidra med inspel till budgeten, men att även utskotten har möjlighet att göra prioriteringar och påverka vissa budgetposter. Inom kulturområdet planerade de nordiska kulturministrarna bland annat en nordisk satsning på barn, unga, kultur och språk, ett gemensamt nordiskt biblioteksprojekt samt en satsning på nordisk barn- och ungdomslitteratur. Utskottet ville även lyfta fram det nordiska samarbetet om integration av flyktingar och invandrare, en satsning på nordiskt friluftsliv, nordisk språkförståelse i skolan samt en nordisk insats för att motverka avhopp från skolan och gymnasiet.
Under hösten 2016 hade Nordiska rådets olika utskott även möjlighet att ge synpunkter och förslag till långsiktiga fokusområden inför ministerrådets budget för 2018 och framåt. Utskottet för kunskap och kultur i Norden diskuterade möjliga inspel till budgeten och beslutade att, utöver de tidigare prioriterade områdena, föreslå en genomlysning av matchningen av efterfrågad arbetskraft kontra utbildningar på den nordiska arbetsmarknaden. Anledningen är att många branscher i Norden har svårt att hitta rätt kompetens vid nyrekryteringar. Det informerades om att Nordiska rådets presidium bearbetar och sammanställer fackutskottens förslag och tar upp dem till diskussion med Nordiska ministerrådet innan arbetet med 2018 års budget inleds i början av 2017.
Utskottets arbete 2017
Utskottet för kunskap och kultur i Norden kommer under 2017 att fortsätta att fokusera på utbildningsfrågor och forskning, integration av nyanlända barn och unga i Norden, idrottsfrågor och friluftsliv samt relevanta EU-frågor. Andra prioriterade områden kommer att vara avhoppsproblematiken i de nordiska skolorna, kopplingen mellan utbildningsinstitutioner och den privata sektorn samt nordiskt kultursamarbete. Utskottet beslutade att sommarmötet ska äga rum i Finland som 2017 firar 100 år som självständig stat. Finland uppmärksammar även under året att den finska grundskolan fyller 45 år.
Utskottet för tillväxt och utveckling i Norden
Utskottet för tillväxt och utveckling i Norden arbetar med ämnen och frågor som handlar om arbetsmarknad och arbetsmiljö, näringsliv, handel och industri, energi, bekämpandet av gränshinder samt transport och transportsäkerhet. Dessutom behandlar utskottet frågor inom finanspolitiken och den ekonomiska politiken – härunder ramvillkoren för forskning, produktion och handel. Regional- och strukturpolitik, kommunikation och it hör också till arbetsområdena. Utöver detta har utskottet numera det samlade operativa ansvaret för arbetet med gränshinder även om övriga utskott också kommer att arbeta med gränshinder inom sina respektive politikområden. Svenska medlemmar i utskottet har under året varit Pyry Niemi (S), Lena Asplund (M), Lars Tysklind (L) samt Håkan Svenneling (V). Pyry Niemi har även varit utskottets ordförande.
Möten och dialog 2016
Under 2016 har utskottet traditionsenligt hållit sammanlagt fem möten. Det traditionsenligt förlängda sommarmötet hölls detta år på Färöarna. Ett stort antal externa gäster hade inbjudits att delta vid utskottets möten för informa-tion och dialog om särskilda sakfrågor, bland annat rapportförfattare Poul
Nielson med anledning av Nordiska ministerrådets genomlysning av arbetsmarknaden, ordföranden för Nordiska ministerrådets Gränshinderråd Risto Penttilä, forskare, representanter från Nordiska investeringsbanken, den regio-nala beslutsnivån i Sverige, liksom från det privata näringslivet. Årets sommarmöte hölls på Färöarna med fokus på energifrågor och arbetsmarknadsfrågor. Med anledning av ej avskrivna rekommendationer mötte även utskottet den finländska samarbetsministern Anne Berner (Centern) i början av året. Två separata sammankomster anordnades även för fördjupad dialog: ett dialogmöte om nordiskt turismsamarbete i regi av det danska presidentskapet och ett rundabordssamtal med de nordiska transportministrarna i utskottets egen regi.
Prioriterade sakfrågor 2016
Inför 2016 hade utskottet valt att primärt prioritera transportfrågor, energifrågor och arbetsmarknadsfrågor. Arbetsgrupper finns sedan tidigare på vart och ett av dessa områden, varav arbetsgruppen för energifrågor leds av svenska ledamoten Lena Asplund (M). Det danska presidentskapet hade därtill turism som en av sina prioriterade frågor, vilket sammanföll med utskottets verksamhet. Vid sidan av de prioriterade sakfrågorna har utskottet även arbetat med en rad andra frågor för vilka dialog med Nordiska ministerrådet om pågående projekt varit en återkommande arbetsmetod.
Transport
Den 9 november hölls ett rundabordssamtal i Stockholm med de nordiska transportministrarna som varit planlagt sedan en längre tid tillbaka. De svenska ledamöter som deltog var Pyry Niemi (S), Lars Tysklind (L) och Håkan Svenneling (V) samt Suzanne Svensson (S) från utskottet för ett hållbart Norden. Samtliga länder samt ett självstyrande område fanns representerade med sammanlagt fyra ministrar och två ställföreträdande ministrar. Vid mötet presenterade myndigheten för trafikanalys aktuell transportpolitik i respektive land samt Vision 2050 , och efteråt hölls en dialog mellan utskottsledamöterna och ministrarna.
Mötet förbereddes av transportgruppen och ägde bland annat rum mot bakgrund av att det formella Nordiska ministerrådet för transportpolitik lades ned 2005. Utskottets ledamöter ställde därför frågor om behovet av att återigen upprätta ett mer formellt och strukturerat samarbete på detta område, och det konstaterades att gränshinder borde stå i fokus för planläggningen av transportpolitiken. Sträckor som lyftes fram som särskilt viktiga var järnvägen mellan Rovaniemi och Tromsö eller Kiruna, Torneå–Haparandabanan, tågtrafiken mellan Oslo och Stockholm samt Köpenhamn och Oslo. Utskottet uttryckte även önskemål om regelbundna möten och ett helhetsgrepp om den nordiska transportpolitiken.
Från ministrarnas sida konstaterades att ett fördjupat samarbete är av stort värde, i synnerhet på myndighetsnivå, men att det i dagsläget inte finns behov av ett mer formaliserat samarbete i form av en gemensam nordisk transportplan. Det finns redan i dag en rad samverkansorgan. Dessa behöver få tydligare uppdrag där även gränsöverskridande transporter lyfts fram, och nationella myndigheter behöver finna nya samverkansformer. Myndighetsnivån bör prioritera viktiga stråk och lägga in det i de nationella planerna. Sträckor i de nordliga delarna av Norden och Fehmarn bält är centrala. Ministrarna menade även att det kunde vara intressant med gemensamma prognosmodeller (för att kunna bedöma framtida transportbehov) och att även titta på frågor kring alternativa bränslen, digitalisering och sjöfart/infrastruktur för flytande naturgas (LNG, liquid natural gas).
Slutligen konstaterades från såväl regeringsföreträdare som parlamentariker att samtalen varit givande och att det kan finnas god anledning att ses igen med viss regelbundenhet och i samma format, exempelvis årligen, för en fortsatt och kontinuerlig dialog.
Energi
Energigruppen presenterade under våren sin slutrapport på temat Nye initiativ om nordisk samarbeid om energipolitikk. Rapporten innehåller 27 initiativ som gruppen menar bör bli en del av det nordiska energisamarbetet inom en snar framtid och rör energiforskning, Norden och EU, gemensam elmarknad, transport på land och hav, energieffektivitet och nordiska städer.
Rapporten lyfter särskilt fram följande sju förslag:
att Nordiska ministerrådet får ett klart mandat att samordna och stärka den nordiska regionens gemensamma energipolitik i förhållande till EU
att Danmark, Finland, Norge och Sverige arbetar för ett harmoniserat marknadsbaserat system för att främja produktion av förnybar energi som går att använda i samtliga nordiska länder
att det utvecklas en gemensam nordisk modell för elektroniska laddningsstationer för olika transportmedel
att det utvecklas ett långsiktigt samarbetsprogram om utvecklingen av eldrivna färjor
att det utvecklas ett samnordiskt program för energieffektivitet i energiintensiva industrier
att länderna intensifierar och synkroniserar det operativa samarbetet för en gemensam nordisk slutförbrukarmarknad för energi samt
att det tillförs tillräcklig basfinansiering till Nordisk Energiforskning (NEF) från Nordiska ministerrådet och att de nationella bidragen dessutom ökas proportionellt.
Energigruppen tog även initiativ till en ”input-konferens” med rundabordssamtal för dialog och input till ministerrådets utredare Jorma Ollila, med anledning av den strategiska genomlysningen baserat på rapportens konklusioner som även tillsänts utredaren. Konferensen genomfördes i anslutning till vårens temasession i Oslo. Energigruppens rapport har även översatts till engelska och publicerats digitalt.
Arbetsmarknad
Arbetsmarknadsgruppen har bland annat haft till uppgift att följa den strategiska genomlysningen av det nordiska arbetsmarknadssamarbetet, i synnerhet i relation till EU. Dialog har förts vid flera tillfällen med författaren av genomlysningen, Poul Nielson, med uppmaning att fokusera på förslag där det finns förutsättningar för länderna att uppnå enighet.
Arbetsmarknadsfrågor har därtill varit i fokus för utskottsarbetet och koncentrerats till frågor om förbättrad rörlighet på den nordiska arbetsmarknaden – mellan länderna – genom åtgärder med sikte på harmonisering av regelverk och validering. Arbetet har utmynnat i följande rekommendationer: 2/2016 Flygsäkerhet och arbetsvillkor inom flyget (A 1647/näring), 3/2016 Mobilitet och rättvis konkurrens (A 1624/näring), 19/2016 Harmonisering av branschregler samt validering för underlättad mobilitet samt 20/2016 Nationell hantering av validering av yrkeskvalifikationer (A 1665/näring).
Turismsamarbetet
Även turismsamarbetet har varit en viktig fråga för utskottet under året, även om det faller utanför de tre prioriterade teman som utskottet valt att jobba med under 2016. Turismsektorn har en tydlig koppling till utskottets verksamhetsområde. Eftersom ordförandeskapet valt att prioritera frågan inkluderades utskottet i arbetet som främst bestod i ett dialogmöte om nordiskt turismsamarbete som hölls den 1 september i Köpenhamn. Vid mötet deltog de svenska ledamöterna Pyry Niemi (S) och Håkan Svenneling (V). Dialogen var mellan politiker, nationella departements- och myndighetsrepresentanter, Nordiska ministerrådet, forskare och de nordiska Visit-organisationerna. Mötet tog sin utgångspunkt i den enkät som gjorts med nämnda aktörer om erfarenheter och behov för att uppnå ett bättre samarbete och utnyttja den potential som finns i denna sektor. Vid dialogmötet blev det tydligt att det finns såväl vilja som behov och visioner för ett mer professionaliserat turismsamarbete i Norden, men att politisk uppbackning behövs liksom nordiska medel i en uppstartsfas för att kunna skapa ett mer långsiktigt samarbete. Stor enighet fanns också om den stora outnyttjade potentialen, medan det i dagsläget är mer oklart vem som tar ansvar för att denna potential utnyttjas, det vill säga vem som har det överordnade ansvaret och koordinerar samarbetet. Turismfrågan har även behandlats i utskottet och utmynnat i två nya rekommendationer; 15/2016 Ökad och hållbar turism i Norden (A 1656/näring) och 16/2016 Nationell koordinering för fler besökare i Norden (A 1656/näring).
Gränshinder
Med anledning av att utskottet numera har ansvaret för det samlade operativa arbetet med gränshinder i Norden har utskottet även rätt att utse en representant till regeringssidans Gränshinderråd. Utskottets ordförande, den svenske ledamoten Pyry Niemi (S), har utsetts till en sådan representant. Därtill har utskottets vice ordförande utsetts till sammankallande för den tvärpolitiska gränshindergruppen där det finns representanter från samtliga utskott. Två av utskottets svenska medlemmar ingår i den tvärpolitiska gruppen: Pyry Niemi (S) och Håkan Svenneling (V).
Som det står ovan har de flesta av utskottets nya rekommendationer gränshinder i fokus, exempelvis rörlighet och rättvis konkurrens, harmonisering av branschregler samt validering för att underlätta rörlighet.
Prioriterade frågor 2017
Under 2017 kommer utskottet i första hand att fokusera på följande fem frågor:
uppföljningen av Jorma Ollilas strategiska genomlysning av det nordiska energisamarbetet
att biobränslen – i EU:s hållbarhetsdirektiv – klassas som förnybara energislag
FN:s hållbarhetsmål
digitalisering samt
transporter.
Utskottet för välfärd i Norden
Utskottet för välfärd i Norden behandlar välfärdsfrågor i bred bemärkelse. Här utformas politiken för bland annat omsorg av barn, unga, äldre och personer med funktionsnedsättning. Även missbruksproblematik och droger är ämnen som hamnar på utskottets bord. Utöver det tar utskottet upp demokrati och mänskliga rättigheter, liksom migration, integrationspolitik och flyktingfrågor i stort. Under 2016 låg ett särskilt fokus på det sistnämnda spörsmålet. Svenska ledamöter i utskottet var Cassandra Sundin (SD), Lennart Axelsson (S), Maria Stockhaus (M), Paula Bieler (SD) och Rikard Larsson (S).
Utskottets arbete under 2016
En avsevärd del av arbetet i utskottet kretsade kring migrations- och integra-tionsfrågor. Eftersom Sverige är det nordiska land som under senare år har tagit emot flest asylsökande hölls också sommarmötet i Stockholm, och temat var just integration och migration (se stycket nedan). Utöver det har utskottet behandlat barns och ungas psykiska ohälsa, som också uppmärksammades med ett seminarium (dock inte i utskottets regi). Även hälsa med fokus på medicininköp och sällsynta diagnoser har under året varit ett prioriterat tema.
Migrations- och integrationsfrågor
Med tanke på den flyktingkris som drabbade Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet under slutet av 2015, var det inte förvånande att migrationsfrågor och integration kom i fokus under 2016. Det visade sig bland annat i att utskottet under mötet i april i Oslo besökte ett transitboende för minderåriga ensamkommande asylsökande i Asker. Här fanns plats för upp till 110 ungdomar i åldern 15–18 år som väntar på besked om var i Norge de ska placeras. Här, liksom i Sverige, var en majoritet unga män och merparten kom från Syrien och Afghanistan.
Temat med ensamkommande unga asylsökande förstärktes ytterligare två månader senare under Sommarmötet i Stockholm, som helt kom att ägnas åt dessa frågor. På programmet stod bland annat ett besök vid Socialdepartementet där utskottet fick en introduktion om hur den aktuella situationen ser ut för ensamkommande asylsökande i Sverige – hur många personer det handlar om, hur den historiska trenden ser ut, varifrån de huvudsakligen kommer och orsaker till flykten till Sverige. På programmet stod också ett besök hos Barnombudsmannen samt en diskussion med socialutskottet och Migrationsverket. Dessutom fick utskottet träffa en representant för organisationen Ensamkommandes förbund. Ett besök på Fryshuset och dess arbete med ensamkommande unga var en annan punkt på programmet i Stockholm som varade i två dagar.
Sverige är det land i Norden som under senare tid har tagit emot flest asylsökande. Det gäller i synnerhet underåriga. År 2015 tog Sverige emot omkring 35 000 ensamkommande asylsökande underåriga av vilka 85 procent var pojkar.
Tre månader senare, vid utskottsmötet i Stockholm i september, återkom migrationstemat genom att Nordic Institute on Migration (NIM), presenterade sin verksamhet. NIM är ett forskningsinstitut som inrättades i januari 2016 och som har styrelsemedlemmar från samtliga nordiska länder. Framför allt inriktas forskningen på de juridiska sidorna av migrationen till Norden. Det kan handla om gränskontrollsrutiner, återvändande eller om fördelningen av asylsökande mellan länderna. Tanken är att institutets arbete ska öka kunskapen och bidra till politikutvecklingen på området.
Utskottet betonar det viktiga i att forskningsresultaten får spridning. Utskottet uttryckte också oro över vad det innebär för FN:s flyktingkonvention på längre sikt om ett land väljer att ta en paus i sitt mottagande. Dessutom vill utskottet ha belyst hur man bör agera när ett land vägrar ta emot sina egna medborgare, när dessa nekas asyl i Norden.
Trots att de nordiska länderna har ganska olika synsätt i frågan om migra-tion betonar utskottet att det centrala är att institutet fokuserar på likheterna mellan de nordiska länderna, inte skillnaderna. Institutet meddelar att man alltid välkomnar input och förslag på forskningsområden från Nordiska rådets parlamentariker.
Vikten av ett nordiskt samarbete på integrationsområdet betonas. Även om länderna för olika politik, kan man säkert lära av varandra när det gäller skolgång, ensamkommande flickor eller arbetslöshet i förhållande till den nordiska arbetsmarknadsmodellen. Man rekommenderar också att Nordiska rådet uppmanar Nordens regeringar att väntetiderna för underåriga asylsökande ska minimeras och att de asylsökande ska erbjudas undervisning och fritidsaktiviteter under väntetiden. Dessutom vill utskottet stödja utvecklingen mot säkrare åldersbedömningar av underåriga (rek. 6/2016/välfärd). Särskilt fokus ska läggas på ensamkommande asylsökande barn (rek. 23/2016/välfärd).
I oktober, en månad efter mötet i Stockholm, höll NIM en konferens i Oslo med temat European migration and asylum policies for the future, där Norges statsminister var en av talarna.
Hälsofrågor
Ett annan prioriterad fråga under året har varit hälsa i bred bemärkelse. Det kan handla om sällsynta diagnoser eller om medicininköp eller om barns och ungas växande psykiska ohälsa. Klart är att den psykiska ohälsan ökar bland unga i Norden. Den yttersta konsekvensen av psykisk ohälsa är självmord. Dödligheten i Norden är i dag lika hög för självmord som för rökning. Eftersom stora grupper drabbas är det också svårt att peka ut några avgörande riskfaktorer för att drabbas. Klart står i alla fall att unga vars föräldrar lider av psykisk ohälsa är en uttalad riskgrupp, liksom hbtq-personer, unga som lever under fattiga förhållanden eller unga vars föräldrar lever i långtidsarbetslöshet. Om individen dessutom upplever ensamhet, otrygghet, prestationsångest, våld och en känsla av att inte passa in, ökar risken för att drabbas. En generell slutsats är att tidigare insatser är nödvändiga. Ju tidigare psykisk ohälsa upptäcks hos en ung person, desto effektivare (och billigare) är det, generellt, att motverka fenomenet. Unga kvinnor förefaller insjukna i större utsträckning än unga män, och åtta av tio som söker vård för psykisk ohälsa är kvinnor eller flickor.
Nordiska rådets vision är att Norden ska vara den bästa platsen i världen för barn och unga. För att nå dit kommer omfattande insatser att krävas. Dit hör bland annat, som nämnts, insatser under ett tidigt skede. Dit hör också att synen på psykisk ohälsa behöver förändras, att sjukdomen blir mindre stigmatiserad och tabubelagd.
Nordiska ministerrådet har i en strategi som ska vara i sex år (2016–2022) slagit fast två övergripande mål: dels att rådet i större utsträckning ska ett barn- och ungdomsperspektiv i sitt arbete, dels att rådet ska fokusera på stärkt stöd till utsatta barn, fortsatt stöd till civilsamhället och förbättrad kunskapsdelning (rek. 1/2016/välfärd). Den tvärsektoriella strategin ska följas upp vartannat år för att sedan utvärderas före utgången av 2022. Målgrupperna är barn och unga, vilket definieras som personer mellan 0 och 25 år. Eftersom det inte finns någon skarp gräns mellan ung och vuxen kan även personer över 25 år vara aktuella för vissa insatser.
En fördel med Norden och nordiskt samarbete är att alla länder har liknande strukturer. Därför är det relativt lätt att lära av varandra och implementera lärdomar i respektive land.
Stalkning, alltså olaga förföljelse, är ett annat fenomen som växer i Norden och kan orsaka avsevärt psykiskt lidande. Oftast är det kvinnor som utsätts. Inte sällan handlar det om en före detta partner som inte kan släppa taget utan fortsätter att söka upp en person och komma med ovälkomna inviter. Trakasserierna kan ske både per telefon, via internet eller genom att gärningsmannen dyker upp fysiskt.
Sverige, Finland och Danmark har lagstiftning mot fenomenet medan Norge inte har det. Utskottet rekommenderar därför att den övergripande nordiska stalkningsproblematiken belyses genom att en nordisk konferens om stalkning arrangeras (rek. 11/2016/välfärd).
Utskottet rekommenderar Nordiska rådet att be ministerrådet att utarbeta ett nordiskt avtal för gemensamma inköp av mediciner och medicinsk utrustning (rek. 10/2016/välfärd). Ett avtal av den typen har träffats mellan de baltiska staterna och erfarenheterna därifrån är goda. Ett liknande system i Norden skulle kunna pressa priserna på dyra mediciner och utrustning samtidigt som effektiviteten i upphandlingen skulle öka. Inom EU diskuteras ett liknande avtal. Det vore inte minst av det skälet bra om Norden kunde gå före och visa EU vägen. Lennart Axelsson (S) är en av utskottets talespersoner i denna fråga.
Brandmäns överrepresentation i cancerdödlighet är ett annat område där utskottet rekommenderar ministerrådet att sammanställa en nordisk forskningsstudie kring olika yrkesgruppers utsatthet när det gäller cancer (rek. 8 och 9/2016/välfärd). Nordens regeringar rekommenderas också att utarbeta rutiner så att exponeringen mot cancerogena ämnen i yrkeslivet minimeras. Studier från USA och Kanada visar att ju längre någon arbetar som brandman, desto större är risken att drabbas av cancer.
Fallolyckor, inte minst i hemmet, är en ofta förbisedd form av olycka som inte sällan medför stort lidande för den som drabbas. Därför föreslår utskottet att Nordiska rådet rekommenderar ministerrådet att Nordisk Välfärdscenter (NVC) får i uppdrag att arbeta för en begränsning av antalet fallolyckor (rek. 25/2016/välfärd). Det kan ske exempelvis genom ett nordiskt nätverk där kunskap utbyts eller genom en gemensam nordisk konferens i frågan. Ofta är det äldre personer som drabbas av denna typ av olyckor.
Hörsel- och synnedsättning är en annan hälsofråga där utskottet vill se en förändring. Man önskar ökad forskning på området med fokus på att underlätta vardagen för den som har en hörsel- och/eller synnedsättning (rek. 26/2016/välfärd).
Gränshinderfrågor
Frågan om gränshinder är av pågående natur och präglar arbetet inom Nordiska rådet, oavsett utskott. När ett hinder har undanröjts, brukar ett nytt uppstå.
Ett gränshinderproblem som under lång tid har präglat arbetet i utskottet är frågan om norska pensionärer som har bosatt sig i Sverige och som anser att de har blivit felinformerade av myndigheterna efter ändringarna i det nordiska skatteavtalet 2008. Företrädare för utskottet träffade den svenska finansministern Magdalena Andersson (S) i december 2016 i ett försök att utverka skatteamnesti för denna grupp. Ministern gick inte utskottet till mötes utan hänvisade till att regeringen inte kan ta ställning i enskilda fall. Den som anser sig felaktigt behandlad måste vända sig till Skatteverket. Det handlar om mellan 600 och 700 norska pensionärer som har flyttat till Sverige efter april 2008 och som ska betala svensk skatt på sin norska pension. De anser att Skatteverket informerade dem om att de bara skulle behöva betala skatt i Norge, där den är lägre, och inte i Sverige. Rikard Larsson (S), utskottets rapportör i gränshinderfrågor, menade att även om vi nått slutet i detta ärende kommer arbetet att fortsätta för att göra det lättare för nordiska medborgare att få den information de behöver och vill ha när de flyttar mellan de nordiska länderna.
Frågan om ett gemensamt nordiskt personnummer är också en fråga som kan sorteras in under gränshinder. Tanken är att med ett gemensamt nordiskt personnummer skulle åtskillig nordisk byråkrati förenklas när man bosätter sig tillfälligt eller permanent i ett annat land inom Norden. År 2015 var det 44 500 nordbor som valde att bosätta sig i ett annat nordiskt land. I Sverige krävs ofta personnummer för den som handlar en vara på internet. Den som inte har ett svenskt personnummer kan därför inte handla, vilket kan ses som diskriminering.
Det är Mittengruppen som har väckt förslaget som både handlar om ett nordiskt medborgarskap (som komplement till det nationella medborgarskapet) och ett personnummer som kan kopplas till detta. Syftet är att garantera likabehandling av nordiska medborgare oavsett i vilket land de väljer att bosätta sig i.
Utskottets arbete 2017
Utskottet välfärd i Norden arbetar som nämndes inledningsvis med välfärdsfrågor i bred bemärkelse. Emellertid innebär varje nytt år också vissa fokusområden. Under 2017 kommer utskottet framför allt att fokusera på jämställdhet och därmed förbundna frågor om mångfald. Patientsäkerhet blir ett annat prioriterat område, liksom livskvalitet och välfärdsteknologi, i synnerhet med fokus på barn, unga och äldre. I likhet med föregående år kommer också flyktingpolitik och migration vara frågor som kommer att prioriteras även under 2017. De politiska prioriteringarna avspeglas självfallet också i utskottets budgetprioriteringar. Följaktligen ska migration och integration ha en fast budgetpost. Social- och hälsopolitik ska också separeras i budgeten.
Utskottets sommarmöte planeras till slutet av juni 2017 och ska hållas på Färöarna. Under tre dagar ska medlemmarna bland annat få bekanta sig med färöisk jämställdhetspolitik och hur hbtq-frågor och frågor som rör andra minoriteter behandlas på den självstyrande ögruppen.
Kontrollkommittén
Kontrollkommittén utövar den parlamentariska kontrollen över den verksamhet som finansieras med gemensamma nordiska medel, inklusive de nordiska institutionerna, samt genomför annan granskning av det nordiska samarbetet som plenarförsamlingen beslutar om. Kontrollkommittén kan därutöver lämna utlåtanden till Nordiska rådets presidium i frågor som rör Helsingforsavtalet, andra avtal om nordiskt samarbete, rådets arbetsordning och andra interna bestämmelser.
Kontrollkommittén består av en ordförande, en vice ordförande samt fem medlemmar, och var och en av dessa ska ha en personlig suppleant. Svenska medlemmar var under året Jan Lindholm (MP) och Eva Sonidsson (S). Suppleanter var Staffan Danielsson (C) och Lennart Axelsson (S). Jan Lindholm var under året ordförande i kontrollkommittén.
Kontrollkommitténs verksamhet 2016
Kontrollkommittén har vissa fasta uppgifter, som att granska danska Rigsrevisionens berättelser över Nordiska ministerrådets, Nordiska rådets och Nordiska kulturfondens räkenskaper. Därutöver kan kontrollkommittén på begäran av övriga rådsorgan eller på eget initiativ genomföra särskilda granskningsuppgifter.
Särskilda granskningsuppgifter
Vid sitt möte i september 2015 beslutade kontrollkommittén att sätta igång två utredningar: effekterna av nedläggningen 2005 av ministerrådet för transport (MR-Transport) samt konsekvenserna av Nordiska ministerrådets budgetnedskärningar med ca 8 procent under perioden 2014–2016. I samband med genomlysningen av budgeten ville kommittén även titta närmare på utnyttjandet och den nordiska nyttan av den särskilda prioriteringspost som infördes 2013 och som bland annat kan användas till ländernas ordförandeskapssatsningar. Rapporterna från utredningarna presenterades vid kommitténs möte i maj 2016.
När det gäller nedläggningen av MR-Transport konstaterade utredarna från Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm i sin rapport att det var svårt att ge en tydlig bild av vilka effekter detta har fått, men att det finns en insikt hos de nordiska regeringarna om vikten av ett gränsöverskridande och strukturerat samarbete mellan länderna. Samtidigt är stödet svagt för ett mer formaliserat samarbete inom ramen för det officiella nordiska samarbetet. Rapporten presenterade ett antal förslag som skulle kunna främja det nordiska samarbetet på transportområdet, bland annat en nordisk transportstrategi med fokus på ett antal konkreta, gränsöverskridande, projekt. En sådan strategi skulle enligt rapporten kunna bidra aktivt till arbetet med att reducera gränshinder, något som är högt prioriterat i det nordiska samarbetet.
Rörande kontrolluppdraget om effekterna av Nordiska ministerrådets budgetneddragningar 2014–2016 konstaterade utredaren (Kofod Consult) att nödvändiga omprioriteringar medfört en kraftigt reducerad budget till vissa institutioner och projekt, samtidigt som detta inneburit en ökad fokusering och en skärpning när det gäller styrningen av projekten. I rapporten fastslogs också att Nordiska rådet konkret påverkar en mycket liten del av den totala budgeten och att rådet skulle kunna få ett ökat inflytande om man agerade än mer proaktivt. Utredaren betonade även vikten av att rådet har en löpande dialog med ministerrådet om sina önskemål och prioriteringar och att rådets fackutskott intar en mer aktiv roll i sin behandling av Generalsekreterarens budgetförslag.
Genomlysning av institutioner och samarbetsorgan
Kontrollkommittén har sedan 2011 genomfört en systematisk genomlysning av verksamheten vid Nordiska ministerrådets institutioner och samarbetsorgan. Detta arbete fortsatte under 2016 med besök på Nordforsk i Oslo och Nordgen i Alnarp, Sverige. Syftet med dessa besök är dels att få en djupare inblick i institutionernas organisation och verksamhet och dels att belysa vilken nordisk nytta de skapar. Efter varje institutionsbesök upprättas en kort rapport med kontrollkommitténs allmänna intryck av verksamheten. Rapporterna – som översänds till den besökta institutionen, Nordiska ministerrådet, Nordiska rådets presidium samt till berört rådsutskott – lyfter i vissa fall även fram synpunkter och observationer som kan leda till uppföljande frågor och en grundligare genomlysning av institutionen. Kommittén konstaterade vid en utvärdering av besöken att dessa är konstruktiva och givande och att även institutionerna ser positivt på att det finns ett parlamentariskt intresse för de olika verksamheterna. Kommittén beslutade därför att man även i fortsättningen ska genomföra institutionsbesök, men att de i fortsättningen ska baseras på en behovsprövning.
Kontrollkommittén har även under året gått igenom och granskat de nordiska institutionernas årsrapporter. Kommittén kunde vid genomgången konstatera att verksamheterna generellt sett fungerar bra och att man når de mål som är angivna i de ingångna resultatkontrakten med Nordiska ministerrådet.
Åttaårsregeln
Kontrollkommittén arbetade 2014 fram ett förslag om att se över Nordiska ministerrådets åttaårsregel. Bakgrunden till förslaget var att kommittén vid sina institutionsbesök kunnat konstatera att regeln i vissa fall kan medföra problem i den löpande verksamheten. I ett meddelande till kontrollkommittén 2015 hänvisade Nordiska ministerrådet bland annat till den pågående moderniseringsreformen, som medger en viss flexibilitet när det gäller åttaårsregeln. Man ansåg därför att ärendet kunde avslutas. Kontrollkommittén ansåg dock att vissa problem kvarstår att lösa, inte minst när det gäller uttaget av föräldraledighet, ett område där regeln i många fall missgynnar kvinnor. I januari 2016 hade kommittén en dialog med den finländska samarbetsministern Anne Berner i ärendet. Mot bakgrund av dialogen öppnade ministern upp för möjligheten att ministerrådet skulle kunna titta närmare på ärendet. Kontrollkommittén konstaterade därför att det finns anledning att ha ett fortsatt fokus på denna fråga och att ett initiativ till en förnyad dialog med ministerrådet kan tas vid lämpligt tillfälle, om kommittén önskar det.
Administration av beviljningar och projekt
Som ett led i Nordiska ministerrådets reformarbete utarbetas sedan 2015 årliga beviljningsbrev till de nordiska institutionerna. Detta i syfte att få en bättre överblick över verksamheten, bättre transparens och ökade möjligheter att utöva en parlamentarisk kontroll. Kontrollkommittén ser positivt på denna nyordning och har därför beslutat att införa beviljningsbreven som en fast punkt på dagordningen.
Kontrollkommittén har under året även följt ministerrådets arbete med att förbättra administrationen och synligheten av projektverksamheten genom att registrera alla projekt och resultaten av dessa i en offentlig nätdatabas eller projektportal. Dessa åtgärder välkomnas av kommittén som vid upprepade tillfällen påtalat behovet av en tydligare och mer lättillgänglig redovisning av ministerrådets olika projekt.
Årliga uppgifter
Till kontrollkommitténs årliga uppgifter hör att granska den danska Rigsrevi-sionens redogörelser över Nordiska ministerrådets, Nordiska rådets och Nordiska kulturfondens verksamhet och räkenskaper för föregående år. Kommittén redogör även för behandlingen av räkenskaperna vid Nordiska rådets ses-sion. När det gällde redovisningen för Nordiska ministerrådet fann Rigsrevi-sionen att räkenskaperna för 2015 inte motiverade några väsentliga anmärkningar. Kontrollkommittén fann det dock anmärkningsvärt att ett antal nordiska institutioner, trots tidigare års påpekanden om administrativa brister, ännu inte har förbättrat sina rutiner. Rörande Nordiska rådets och Nordiska kulturfondens räkenskaper för 2015 konstaterade Rigsrevisionen att bokslut och balans var tillfredsställande, en bedömning som delades av kommittén.
Kontrollkommitténs verksamhet 2017
Förutom de årligt återkommande uppgifterna ska kontrollkommittén bland annat arbeta vidare med Nordiska ministerrådets åttaårsregel ur ett jämställdhetsperspektiv. Eftersom det fortfarande råder stora skillnader mellan män och kvinnor i Norden vill kommittén fokusera på den problematik som rör anställningsvillkor och uttag av föräldraledighet. Kommittén kommer även att titta på hur de anställda på Nordiska rådet respektive Nordiska ministerrådet är organiserade fackligt.
Kontrollkommittén planerar att under våren besöka Nordens Institut på Grönland (Napa) för att informera sig om hur institutet arbetar med att sprida den grönländska och nordiska konst- och kulturscenen. Utöver Napa kommer kommittén även besöka informationstjänsten Hallå Norden och andra intressanta organisationer belägna på Grönland.
Kontrollkommittén bjöd, liksom tidigare år, in Nordiska rådets olika organ till att föreslå särskilda granskningsuppgifter för 2017. Något definitivt beslut om vilka områden som kommittén vill titta närmare på fanns inte vid 2016 års utgång.
7 Den parlamentariska Östersjökonferensen (BSPC)
Östersjösamarbetet på parlamentarisk nivå äger rum inom ramen för den parlamentariska Östersjökonferensen (Baltic Sea Parliamentary Conference, BSPC). Samarbetet syftar till att främja den parlamentariska dialogen i Östersjöregionen, på såväl nationell som regional nivå, och till att påverka utveck-lingen av det samarbete som bedrivs av regeringarna genom Östersjöstaternas råd (Council of the Baltic Sea States, CBSS). Syftet med det parlamentariska samarbetet är vidare att uppmärksamma och driva frågor av betydelse för Östersjöregionen samt att stödja olika initiativ som främjar en miljömässigt och socialt hållbar utveckling i regionen.
Den parlamentariska Östersjökonferensen arrangerades för första gången 1991 på initiativ av Nordiska rådet och har därefter ägt rum en gång per år, vanligen i slutet av augusti. Efter hand har konferensen fått fastare former. För närvarande är elva nationella parlament, elva regionala parlament, Europaparlamentet samt fyra interparlamentariska organisationer medlemmar. Dessa har bland annat antagit en arbetsordning, etablerat den permanenta kommittén och beslutat ge ett antal organisationer observatörsstatus.
Vid den årliga konferensen ges redogörelser för regeringssamarbete som rör regionen, det vill säga CBSS, den nordliga dimensionen samt EU:s Östersjöstrategi. Vidare behandlas sakområden som bedöms särskilt viktiga för Östersjöområdet. På senare år har främst miljö, energi, arbetsmarknad, rättsligt samarbete, hälsa, välfärd och sjösäkerhet stått på dagordningen. På flera av dessa områden har den parlamentariska Östersjökonferensen tillsatt arbetsgrupper med uppgift att utarbeta rapporter med politiska rekommendationer. Samarbetet tjänar också som ett viktigt forum för kontakter mellan Ryssland och EU:s medlemsstater i regionen, och bidrar till ett ökat informationsutbyte och nätverksbyggande mellan parlamentariker från samtliga Östersjöländer.
Vid den parlamentariska Östersjökonferensen deltar riksdagen med en delegation som består av upp till fem ledamöter. Riksdagen beslutar för varje mandatperiod hur delegationen ska vara sammansatt. Under mandatperioden 2014–2018 är den partipolitiska fördelningen tre ledamöter för de rödgröna och två ledamöter för Alliansen. Inför varje konferens inhämtas nomineringar från partigrupperna, varefter talmannen fastställer delegationens sammansättning.
Permanenta kommittén
Den permanenta kommittén är konferensens fasta politiska organ. Kommittén har som främsta uppgift att i samarbete med värdlandet förbereda den årliga konferensen, och att förbereda och följa upp den parlamentariska Östersjökonferensens resolutioner. Den permanenta kommittén samarbetar med Östersjöstaternas råd (CBSS), regeringarnas organ för samarbetet mellan Östersjöländerna, och har även kontakter med andra relevanta organisationer som är verksamma i regionen. Vidare svarar den permanenta kommittén för konferensens finansiering och administration. I år har även arbetet präglats av det vitryska parlamentets ansökan om observatörsstatus i BSPC, vilket medförde ett studiebesök i landet och att frågan återkommande diskuterats vid kommitténs möten med fokus på frågor om mänskliga rättigheter, fria val och förekomsten av dödsstraff.
Den permanenta kommittén består sedan 2012 av representanter för samtliga nationella och regionala parlament som deltar, samt därutöver en representant vardera för Nordiska rådet, Europaparlamentet och Baltiska församlingen. Kommittén har, i enlighet med tidigare praxis, mötts fyra gånger under 2016, varav en i samband med själva konferensen.
Sedan riksdagsvalet i september 2014 är Hans Wallmark (M) svensk medlem och Pyry Niemi (S) svensk suppleant i den permanenta kommittén.
Den 25:e parlamentariska Östersjökonferensen i Riga
Den 25:e parlamentariska Östersjökonferensen ägde rum under lettiskt värdskap i Riga, Lettland, den 28–30 augusti 2016 under rubriken High Quality Education and Labour – The Future of the Baltic Sea Region. Omkring 200 parlamentariker, experter och företrädare för olika organisationer deltog. Konferensen öppnades med ett välkomsttal av Lettlands president Raimonds Vejonis och talmannen för det lettiska parlamentet Inara Murniece.
Vid konferensens tre tematiska sessioner debatterades tillståndet i Östersjöregionen genom fokus på
Cooperation in the Baltic Sea Region
How to develop competitiveness in the Baltic Sea Region by linking education and the labour market och
Realising employment opportunities – Improving labour mobility and combating youth unemployment.
Bland talarna fanns bland annat vice ordförande för EU-kommissionen, presidenten för PABSEC tillika talman för Serbiens parlament, Lettlands utrikesminister, Lettlands utbildningsminister, Lettlands välfärdsminister, Lettlands arbetsmarknadsminister, statssekreteraren från Tysklands arbetsmarknadsdepartement, statssekreteraren från Norges arbetsmarknadsdepartement, företrädare för fackförbund i regionen, för Baltiska församlingen och för Helcom. Då det i år var 25-årsjubileum för Östersjökonferensen hölls även en ceremoniell session under rubriken Baltic Sea parliamentary cooperation: yesterday, today, tomorrow. Resolutionen och en rapport från konferensen kan hämtas på www.bspc.net. Till årets konferens hade även en ledamot av det vitryska parlamentet bjudits in att hålla ett anförande med anledning av det vitryska parlamentets ansökan om observatörsstatus i BSPC.
Från riksdagen deltog Pyry Niemi (S), Cecilie Tenfjord-Toftby (M), Suzanne Svensson (S), Fredrik Christensson (C) samt Daniel Riazat (V).
I och med konferensen avslutades ordförandeperioden för Lettland. Till ny ordförande för BSPC, fram till nästa konferens som hålls i Hamburg den 28–30 augusti 2016, valdes Carola Veit, talman för Hamburgs parlament. Till vice ordförande valdes Jörgen Pettersson från Ålands lagting.
Östersjökonferensens arbetsgrupper och rapportörer
Sedan 2009 har den parlamentariska Östersjökonferensen tillsatt arbetsgrupper bestående av parlamentariker för att på så sätt kunna föra en fördjupad diskussion och utarbeta rapporter med förslag till åtgärder inom valda områden av särskilt stor betydelse och där samarbete kan vara särskilt gynnsamt. Arbetsgrupperna är öppna för samtliga parlament och parlamentariska organisationer som deltar i Östersjökonferensen.
Den permanenta kommittén har i flera fall ansett att Östersjökonferensen borde följa utvecklingen på de sakområden arbetsgrupperna behandlat även efter det att deras slutrapporter lämnats. I de fallen utses någon från arbetsgruppen till rapportör för dessa frågor. Så har bland annat skett i frågan om den arbetsgrupp om grön tillväxt och energieffektivitet som lämnade sin slutrapport 2013, för vilken Cecilie Tenfjord-Toftby (M) var ordförande och sedermera rapportör.
Rapportörer kan utses även utan att BSPC haft någon arbetsgrupp för ett visst sakområde. Till exempel har två medlemmar av den permanenta kommittén till uppgift att särskilt bevaka arbetet inom Helcom om Östersjöns miljö. Generellt sett är rapportörernas uppgift att följa utvecklingen i Östersjöområdet på det aktuella sakområdet och att rapportera till den årliga Östersjökonferensen eller till den permanenta kommittén. Rapportörerna kan vidare representera BSPC på vissa möten och konferenser.
Vid den 24:e Östersjökonferensen i Riga 2015 tillsattes den arbetsgrupp som för närvarande är verksam på temat Hållbar turism. Mandatet sträcker sig två år varför gruppens slutrapport med rekommendationer kommer att presenteras vid den 26:e Östersjökonferensen i Hamburg, Tyskland. Pyry Niemi (S) representerar riksdagen i denna arbetsgrupp och Lars Tysklind (L) är suppleant.
8 Den arktiska parlamentarikerkonferensen
Det arktiska parlamentarikersamarbetet äger rum inom ramen för Conference of Parliamentarians of the Arctic Region (CPAR). Syftet med samarbetet är att ta initiativ till vidare arktiskt samarbete, fungera som forum för debatt och informationsutbyte mellan parlament, regeringar, ursprungsbefolkningar, internationella organisationer och frivilligorganisationer, och att utgöra den parlamentariska dimensionen till Arktiska rådet. Förutsättningarna att möta utmaningarna och ta till vara möjligheterna i ett förändrat Arktis står i fokus för samarbetet. Miljöfrågor och hållbart utnyttjande av naturresurserna, befolkningens villkor och hälsotillstånd, civil säkerhet och den ekonomiska utveck-lingen i regionen är huvudfrågorna. Forsknings- och utbildningsfrågor får stor uppmärksamhet. Ursprungsbefolkningarna i regionen deltar i samarbetet och har en särskild status som ”permanent participants” (permanenta deltagare), vilket säkerställer ett brett deltagande i samarbetet. Det internationella intresset för den arktiska regionen återspeglas i samarbetet.
Den första arktiska parlamentarikerkonferensen hölls 1993 i Reykjavik. I konferensen deltar delegationer som utses av parlamenten i Danmark/Grönland, Finland, Island, Kanada, Norge, Ryssland, Sverige och USA samt Europaparlamentet. Färöarna har under året fått större utrymme inom ramen för deltagandet från Danmark. I konferensen deltar representanter för ursprungsbefolkningarna i regionen med särskild status som permanenta deltagare. Konferensen arrangeras vartannat år och utgör ett forum för att utbyta erfarenheter och skapa kontakter mellan parlamentariker och urfolk i regionen, forskningsmiljöer, näringsliv och andra med intresse för utvecklingen i Arktis. Den 12:e arktiska parlamentarikerkonferensen ägde rum i Ulan Ude i Ryssland den 13–17 juni 2016. Nästa konferens, den 13:e, äger rum i Finland 2018.
Riksdagen deltar i den arktiska parlamentarikerkonferensen med en delegation som består av upp till fem ledamöter. Riksdagen beslutar för varje mandatperiod hur delegationen ska vara sammansatt. Under innevarande mandatperiod är den partipolitiska fördelningen tre ledamöter för de rödgröna och två ledamöter för Alliansen. Inför varje konferens inhämtas nomineringar från partigrupperna, och talmannen fastställer delegationens sammansättning.
Den permanenta arktiska parlamentarikerkommittén (SCPAR)
Den permanenta arktiska parlamentarikerkommittén, (Standing Committee of Parliamentarians of the Arctic Region, SCPAR) bildades 1994 och upprätthåller arbetet, verkställer besluten mellan konferenserna och förbereder nästa konferens. I egenskap av observatör följer kommittén Arktiska rådets arbete på nära håll. Kommittén har en nära dialog med forskningsmiljöer med inriktning på den arktiska regionen, särskilt verksamheten vid det arktiska nätverksuniversitetet University of the Arctic (UA). I kommitténs möten deltar representanter för ursprungsbefolkningarna samt observatörer. Svensk medlem i den arktiska parlamentarikerkommittén är Sara Karlsson (S) och svensk suppleant är Lars Tysklind (L).
Den permanenta kommittén har hållit fem möten under året: i Stockholm den 2–3 mars, Bodø den 23–24 maj, två möten i anslutning till konferensen i Ulan Ude i juni, samt i Ottawa den 14–15 november. Vid mötet i Ottawa hade ingen av de svenska ledamöterna möjlighet att delta.
Vid kommitténs möten redovisas och förs en dialog om staternas syn på och insatser för utvecklingen av regionen. Vid mötet i Stockholm den 2–3 mars låg fokus – utöver den svenska arktiska strategin och den miljöpolicy regeringen antagit för Arktis – på svensk arktisk forskning, möjligheterna att utvinna naturresurserna i Arktis med särskilt fokus på hållbar utvinning i norra Sverige, Norge och Finland, samt en uppdatering av resultaten i Arctic Resilience Assessment inför den slutrapport som skulle lämnas senare under hösten.
Kommittén har nära följt arbetet inom Arktiska rådet under det amerikanska ordförandeskapet 2015–2017. Fokusfrågor för arbetet i kommittén har varit klimatet, hållbart utnyttjande av naturresurserna, utbildnings- och forskningsfrågor, hälsosituationen och den ekonomiska utvecklingen i regionen. Kommittén utsåg särskilda rapportörer för de temaområden som konferensen i Ulan Ude skulle omfatta. Sara Karlsson utsågs till särskild rapportör för klimatfrågan.
För första gången arrangerades under året ett möte mellan de nordiska arktiska delegationerna. Mötet ägde rum i Oslo den 3–4 februari och fokuserade i första hand på kunskapsinhämtning och informationsutbyte. I mötet deltog från svenskt håll Lars Tysklind (L) och Thomas Finnborg (M). Mötet var mycket uppskattat. Deltagarna ansåg dock inte att det fanns anledning att regelbundet arrangera sådana möten.
Den 12:e arktiska parlamentarikerkonferensen i Ulan Ude, Ryssland, den 13–17 juni 2016
Den 12:e arktiska parlamentarikerkonferensen (CPAR) ägde rum i Ulan Ude i Ryssland den 13–17 juni 2016 under värdskap av ryska duman. Konferensen samlade parlamentariker från såväl de arktiska staterna och Europaparlamentet som Storbritannien, Japan och Singapore. Från riksdagen deltog Sara Karlsson (S), Staffan Danielsson (C) och Lars Mejern Larsson (S). Konferensen hade tre huvudteman: Levnadsvillkoren i ett förändrat Arktis, det arktiska samarbetet i ljuset av resultaten från klimatmötet i Paris COP 21 samt utveck-lingsmöjligheterna i ett förändrat Arktis. I anslutning till konferensen mötte SCPAR de deltagande observatörerna och deltog i ett rundabordssamtal med deltagande av ryska urfolk.
Konferensen inleddes med hälsningsanföranden från federationsrådets talman Valentina Matvienko och dumans talman Sergey Naryshkin. Samtliga ryska talare underströk vikten av ett fredligt och konstruktivt samarbete.
Rapportör för det första temat var Scott Simms från Kanada. Han pekade på att den ökade tillgängligheten till Arktis innebär ekonomiska möjligheter och nya arbetstillfällen men också sociala och miljömässiga påfrestningar. Utbildning är viktig för att göra befolkningen anställningsbar i den nya ekonomin. Digitaliseringen har minskat isoleringen för många men inkluderar inte alla. Bättre transportmöjligheter och teknologi för att utvinna naturresurserna ökar tillgängligheten till marknaden men också uppmärksamheten på de sociala och miljömässiga effekterna. Klimatförändringen ställer krav på anpassningsförmåga men också åtgärder för att minska effekterna av den. Befolkningen påverkas på olika sätt beroende på var i Arktis man bor.
Sara Karlsson, i egenskap av rapportör för klimatfrågan, underströk vikten av fortsatt samarbete för att uppfylla målen i Parisöverenskommelsen och bygga motståndskraftiga samhällen. Trots att de arktiska staterna inte förhandlat gemensamt har man lyckats rikta fokus på regionen. Sara Karlsson underströk vikten av samarbete med urfolken. Vidare lyfte hon fram arbetet för att minska kortlivade klimatföroreningar, som till exempel sot. De arktiska staterna har ett särskilt ansvar för att minska dessa. En stor del av världens outnyttjade fossila resurser finns i Arktis. För att skydda den känsliga miljön och uppnå 2-gradersmålet bör huvuddelen av dessa förbli oexploaterade. De marina områden som tidigare varit täckta av is bör skyddas, och enbart den bästa tillgängliga tekniken användas vid utvinning. Ny teknik bör utvecklas för att kunna hantera eventuella oljeutsläpp. Hon riktade särskild uppmärksamhet mot att arbetet med att skapa motståndskraftiga och robusta samhällen bör implementeras i de lokala beslutsprocesserna.
Under temat utvecklingsmöjligheter lyfte Katri Kulmunen från Finland särskilt fram turismen och möjligheterna att locka verksamheter som kan dra nytta av det kalla klimatet som möjliga utvecklingsområden. Yoko Kamikawa från Japan underströk vikten av samarbete inom forsknings- och utvecklingsfrågor.
I debatterna lyftes särskilt fiskefrågor, urfolkens deltagande i processerna, infrastruktur och forskning fram.
Resolutionen från konferensen och övrig information finns på www.
arcticparl.org.
Den 13:e arktiska parlamentarikerkonferensen 2018
Den 13:e arktiska parlamentarikerkonferensen äger rum i Finland 2018. Plats och tidpunkt för konferensen är ännu inte fastställd.
9 Den parlamentariska Barentskonferensen
Sedan 1993 bedrivs ett multilateralt samarbete i Barentsregionen baserat på den deklaration som samma år antogs vid en utrikesministerkonferens i Kirkenes. Den så kallade Kirkenesdeklarationen undertecknades av Danmark, Finland, Island, Norge, Ryska federationen, Sverige och EU-kommissionen. Undertecknandet ledde till bildandet av Barentsrådet (Barents Euro-Arctic Council, BEAC) som utgör regeringssidans samarbetsorgan. Samtidigt undertecknade landshövdingar, guvernörer och representanter för urfolk i regionen ett protokoll som etablerade Barents regionråd. Sammanlagt ingår 13 fylken, län och provinser i regionrådet. För Sveriges del ingår Norrbottens och Västerbottens län. Ordförandeskapet i Barentsrådet roterar vartannat år mellan Finland, Norge, Ryssland och Sverige.
Det parlamentariska Barentssamarbetet har karaktären av ett nätverk, och har därför inga stadgar, ingen styrelse eller andra permanenta organ. Barentsnätverket består av aktiva politiker i regionen som möts informellt och ad hoc för att diskutera aktuella samarbetsfrågor i Barentsområdet.
De parlamentariska Barentskonferenserna
År 1999 arrangerade det norska Stortinget i samarbete med Nordiska rådet en första parlamentarikerkonferens i anslutning till Barentssamarbetet. Under 2000-talet har en praxis vuxit fram som innebär att parlamentet i det land som innehar ordförandeskapet för Barentsrådet arrangerar en parlamentarisk Barentskonferens mot slutet av landets ordförandeskapsperiod. Detta innebär att en parlamentarisk Barentskonferens hålls vartannat år. Eftersom det inte finns någon formell struktur för det parlamentariska Barentssamarbetet mellan själva konferenserna faller förberedelsearbetet för dessa konferenser på värdlandets parlament, för de nordiska ländernas del i praktiken på dess delegation till Nordiska rådet.
Innevarande ordförandeskap 2015–2017
Innevarande ordförandeskap innehas av Ryssland (2015–2017). Den 8:e parlamentariska Barentskonferensen kommer därför att hållas i Naryan-Mar i Ryssland den 6–9 juni 2017. Den svenska delegationen till konferensen kommer att väljas under våren 2017.
Fokus för det innevarande ryska ordförandeskapet är att främja hållbar social och ekonomisk utveckling i Barentsregionen, bygga modern infrastruktur, förbättra regionens konkurrenskraft och locka investerare. Dessutom ligger fokus på att parallellt nyttja egna vetenskapliga, innovativa och resursmässiga förmågor i regionen i enlighet med rådande miljöstandarder och med hänsyn till ursprungsbefolkningens behov.
Den senaste och 7:e parlamentariska Barentskonferensen hölls den 28–30 september 2015 i Helsingfors under finskt ordförandeskap (2013–2015). Den svenska delegationen till konferensen bestod då av Pyry Niemi (S), Krister Hammarbergh (M), Håkan Svenneling (V) samt Staffan Danielsson (C). Dessutom deltog även Phia Andersson (S) som Nordiska rådets representant samt Sara Karlsson (S), Cecilie Tenfjord-Toftby (M) och Ola Johansson (C) som inbjudna talare vid konferensen.
Bilaga 1
Bilaga 2
Bilaga 3
Bilaga 4
Tryck: Elanders, Vällingby 2017
Tryck: Elanders, Vällingby 2017