Från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska församling

Redogörelse 2016/17:ER1

Redogörelse till riksdagen

2016/17:ER1

Från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska församling

Sammanfattning

Under 2016 debatterade församlingen vid flera tillfällen migration, flyktingkrisen och kampen mot terrorism. Liksom tidigare år stod också Rysslands annektering av Krim och utvecklingen i östra Ukraina högt på dagordningen. Besluten i april 2014 och i januari 2015 att temporärt dra in Rysslands rösträtt fick till följd att Ryssland inte presenterade en delegation 2016. Under året aktualiserades vidare oron för flera länders brist på respekt för sina åtaganden inom ramen för medlemskapet i Europarådet ytterligare. Situationen i Turkiet debatterades flitigt, främst efter kuppförsöket den 15 juli, men även innan dess. Den svenska delegationen har deltagit aktivt i församlingens verksamhet genom bl.a. flera inlägg i debatterna. Under året antog församlingen 56 resolutioner, 14 rekommendationer och 2 yttranden.

Riksdagens Europarådsdelegation överlämnar härmed den bifogade redogörelsen för verksamheten inom den parlamentariska församlingen under 2016. Till redogörelsen bifogas en förteckning över de rekommendationer, resolutioner och yttranden som församlingen har antagit under perioden.

Stockholm den 16 februari 2017

På delegationens vägnar

Jonas Gunnarsson

Magnus Nordström


Europarådets medlemsländer 2016

1 Albanien, 2 Andorra, 3 Armenien, 4 Azerbajdzjan, 5 Belgien, 6 Bosnien och Hercegovina, 7 Bulgarien, 8 Cypern, 9 Danmark, 10 Estland, 11 Finland, 12 Frankrike, 13 Georgien, 14 Grekland, 15 Irland, 16 Island, 17 Italien, 18 Kroatien, 19 Lettland, 20 Liechtenstein, 21 Litauen, 22 Luxemburg, 23 Makedonien, 24 Malta, 25 Moldavien, 26 Monaco, 27 Montenegro, 28 Nederländerna, 29 Norge, 30 Polen, 31 Portugal, 32 Rumänien, 33 Ryssland, 34 San Marino, 35 Schweiz, 36 Serbien, 37 Slovakien, 38 Slovenien, 39 Spanien, 40 Storbritannien, 41 Sverige, 42 Tjeckien, 43 Turkiet, 44 Tyskland, 45 Ukraina, 46 Ungern, 47 Österrike.

Demokratipartner i församlingen: Marocko, Palestina och Kirgizistan.

Observatörer i församlingen: Israel, Kanada och Mexiko.

Observatörer i ministerkommittén: USA, Kanada, Mexiko, Japan och Heliga stolen.

Innehållsförteckning

1 Europarådet och dess institutioner

Europarådet har sedan det bildades 1949 varit en huvudaktör när det gäller att skapa en gemensam europeisk värdegrund baserad på krav på mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Europarådets uppdrag är att åstadkomma ett nära och etablerat samarbete mellan medlemmarna, bl.a. genom att upprätta internationella konventioner och rekommendationer. Genom sina 219 konventioner är Europarådet en viktig normgivande institution inom europeisk politik.

Sverige var en av grundarna när Europarådets stadgar undertecknades av tio västeuropeiska stater i London den 5 maj 1949. Sedan Berlinmurens fall har Europarådets medlemskrets mer än fördubblats. Vid årsskiftet 2015/16 hade Europarådet 47 medlemsländer. Samtliga europeiska länder utom Vitryssland, Kosovo och Vatikanstaten ingår. Stöd för och uppföljning av samhällsutvecklingen i Öst- och Centraleuropa är och har varit en viktig del av arbetet i den parlamentariska församlingen. Medlemskap i Europarådet bidrar till att stärka de rättsstatliga institutionerna och främjar säkerställandet av de mänskliga fri- och rättigheterna i medlemsländerna.

En majoritet av länderna inom Europarådet är i dag EU-medlemmar. Man eftersträvar kompletterande roller; under senare år har samarbetet mellan Europarådet och EU intensifierats och det finns nu konkreta samarbetsprojekt inom området för mänskliga rättigheter.

Europarådet arbetar på tre politiska nivåer med ett beslutande och verkställande organ (ministerkommittén), ett rådgivande och pådrivande organ (den parlamentariska församlingen) och ett organ för samarbete på lokal och regional nivå (Europarådets kongress för lokala och regionala organ, den s.k. kommunalkongressen).

1.1 Den parlamentariska församlingens roll och uppgifter

1.1.1 Sammansättning

Den parlamentariska församlingen var den första i sitt slag i Europa. Ledamöterna utses av medlemsländernas parlament och ska vara medlemmar av dessa. Antalet representanter i de nationella delegationerna fastställs i förhållande till landets invånarantal. Enligt församlingens stadga bör det underrepresenterade könet företrädas i varje delegation i minst samma utsträckning som i det nationella parlamentet. Minst en person i delegationen ska tillhöra det underrepresenterade könet.

Församlingen har 324 medlemmar och lika många suppleanter. Dessutom deltar parlamentariker från Israel, Kanada och Mexiko som observatörer i församlingens arbete. Genom att ansöka om observatörsstatus anses landet ha gjort ett politiskt åtagande att respektera och främja principerna om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Församlingen följer upp situationen för mänskliga rättigheter i observatörsländerna som dock inte är formellt bundna att följa Europarådets normer och konventioner.

För att utveckla relationerna till fler länder i grannområdena införde församlingen 2010 en ny status, partner för demokrati. Med den statusen får landets delegation delta i församlingens sessioner och möten men inte i omröstningar. Marockos parlament och Palestinas nationella råd fick denna status 2011 och Kirgizistan 2014. Jordanien fick partnerstatus vid januarisessionen 2016.

Genom denna breddning av medlemskretsen har Europarådet fått en mer heterogen sammansättning, vilket ställer speciella krav när det gäller att upprätthålla värderingar och principer. Vikten av att säkerställa att Europarådets grundläggande värderingar, och därigenom dess trovärdighet, inte försvagas har stått alltmer i fokus under de senaste åren. Det betonas att det inte räcker med att ett land ingår en principiell överenskommelse att respektera de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer. Landet måste i praktisk tillämpning visa att lagstiftningen följs och att man lever upp till vad ett medlemskap innebär.

Ackrediteringen av ledamöter till församlingen kan användas som ett instrument för att förmå medlemsländerna att fullfölja sina åtaganden. Enligt stadgan ska församlingen vid öppnandet av de årliga sessionerna kontrollera och ratificera medlemmarnas och suppleanternas ackreditering. Den ryska delegationens ackreditering ifrågasattes i april 2014 och därefter i januari 2015 som en följd av annekteringen av Krim. Under 2016 valde Ryssland att inte nominera en delegation till församlingen.

1.1.2 De partipolitiska grupperna

Församlingen representerar nästan hela den partipolitiska skalan i medlemsländerna, något som bidrar till dess auktoritet. Fem partigrupperingar är verksamma inom Europarådets parlamentariska församling: den socialistiska gruppen (SOC), det europeiska folkpartiet (EPP/CD), alliansen för Europas liberaler och demokrater (ALDE), europeiska konservativas grupp (EC) och den förenade europeiska vänstern (UEL). De två svenska ledamöterna från Sverigedemokraterna står tillsammans med ett trettiotal andra parlamentariker utanför dessa partigrupperingar.

1.1.3 Församlingens externa relationer

Församlingens externa relationer består av samverkan med Europeiska unionen (EU), Europaparlamentet, vissa utomeuropeiska länder genom deras status som observatör eller partner för demokrati samt med internationella organisationer.

Formellt har församlingen samarbetsavtal eller samverkansarrangemang med en lång rad organisationer: Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Panafrikanska parlamentet, Europaparlamentet (EP), Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Oberoende staters samvälde (OSS), Interparlamentariska unionen (IPU) och Nordiska rådet. Församlingens politiska underutskott för externa relationer deltar årligen i FN:s generalförsamling.

1.1.4 Samspelet mellan den parlamentariska församlingen och ministerkommittén

Europarådets beslutsfattande organ är ministerkommittén som består av medlemsländernas utrikesministrar. Ministerkommittén sammanträder normalt en gång om året i denna sammansättning. Däremellan representeras länderna i det löpande arbetet av ambassadörerna i Strasbourg. Ordförandeskapet i ministerkommittén roterar halvårsvis från maj till november. I maj 2016 lämnade Bulgarien över till Estland, och i november tog Cypern över. Ministerkommittén och den parlamentariska församlingen samarbetar för att nå de gemensamma målen. Ordföranden i ministerkommittén, tillika utrikesministern i ordförandelandet, presenterar vid varje församlingssession en översikt över verksamheten i ministerkommittén och svarar på parlamentarikernas frågor.

Församlingens ambition är att stärka den parlamentariska dimensionen inom Europarådet för att bättre främja öppenhet, demokratisk legitimitet och ansvarsutkrävande i organisationen. De rekommendationer som församlingen antar riktas till medlemsstaternas regeringar, och ministerkommittén ska lämna sitt svar inom sex månader.

Parlamentarikerna har möjlighet att ställa skriftliga frågor till ministerkommittén, och dessa ska besvaras skriftligen eller muntligt av kommitténs ordförande vid den efterkommande sessionen. Det händer dock att ministerkommittén på grund av formella regler som konsensusbeslut inte besvarar frågor från medlemmar i församlingen om t.ex. mänskliga rättigheter i vissa medlemsländer.

1.1.5 Utvecklingstendenser inom församlingen

Sedan några år har debatten i församlingen alltmer kommit att handla om bristen på flera medlemsländers värnande av grundprinciperna demokrati, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter. Vissa länder har i både ord och handling visat att de inte delar de grundläggande värderingar som Europarådet står för. Detta har, menar kritiska röster, skadat organisationens trovärdighet som främsta företrädare och försvarare av mänskliga rättigheter.

Det anses vara ett allvarligt steg bakåt för Europarådet att länder som Ryssland, Ungern, Ukraina, Azerbajdzjan m.fl. fortsätter att åsidosätta de åtaganden som ett medlemskap innebär. Storbritanniens agerande upplevs också negativt med ifrågasättanden och kritik av Europarådets verksamhet. Under 2016 tillkom ökad kritik mot Turkiets agerande i kuppförsökets efterdyningar. I diskussioner som förekommit under året har röster hörts som betonar vikten av att medlemsländer inte accepterar att auktoritära regimer utnyttjar sitt medlemskap för att legitimera brott mot mänskliga rättigheter. Samtidigt finns röster som arbetar för att inkludera och föra dialog – även med medlemmar som glidit ifrån i sitt upprätthållande av Europarådets kärnvärderingar. Skiljelinjen har blivit alltmer tydlig mellan de olika ståndpunkterna.

1.2 Europakonventionen och Europadomstolen

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den s.k. Europakonventionen, är Europarådets främsta rättesnöre. Europarådets 47 medlemmar, inklusive alla EU-medlemmar, har ratificerat konventionen. Den undertecknades 1950 och efterlevnaden av konventionen övervakas av Europadomstolen sedan 1959.

Europadomstolen har sitt säte i Strasbourg och består av 47 domare, en från varje medlemsland. Medlemsländernas regeringar nominerar tre kandidater till domare. Sedan 2014 säkerställer ett särskilt utskott i församlingen att samtliga kandidater lever upp till kraven som domare och lämnar en rekommendation om vem av de tre som är bäst lämpad. Därefter väljer församlingen domare. I församlingens riktlinjer anges att nomineringsförfarandet i medlemsstaterna bör vara öppet och att både män och kvinnor ska finnas representerade bland de tre kandidaterna. Kandidaterna ska ha gedigen erfarenhet inom området för mänskliga rättigheter. Helena Jäderblom är sedan 2012 svensk domare vid domstolen.

Hur församlingens medlemmar uppfyller sina åtaganden i förhållande till Europakonventionen och andra konventioner undersöks inom ramen för församlingens granskningsförfarande.

1.2.1 EU och Europakonventionen

I samband med att Lissabonfördraget trädde i kraft 2009 fick EU en skyldighet att ansluta sig till Europakonventionen, och därmed underkasta sig Europadomstolens jurisdiktion. Tanken är att det ska bli möjligt för enskilda och stater att klaga till Europadomstolen och få en prövning av om en åtgärd från EU:s institutioner eller organ strider mot Europakonventionen. Härigenom skulle också en mer enhetlig rättstillämpning mellan EU-rätten och Europakonventionen uppnås. EU och Europarådets medlemsstater har förhandlat fram en överenskommelse om ett avtalsutkast för anslutningen. EU-kommissionen begärde 2013 att EU-domstolen skulle pröva om utkastet var förenligt med EU-fördragen. EU-domstolen gav i ett utlåtande i december 2014 uttryck för att avtalsutkastet inte var fullt förenligt med fördragen. Vägen framåt är fortfarande osäker.

1.2.2 Avskaffande av dödsstraff och förhindrande av tortyr

Rätten till liv är en mänsklig rättighet, och respekten för liv tillhör Europarådets grundläggande värderingar. Därför ställer Europarådet kategoriska krav på att dödsstraffet ska avskaffas, inte bara i Europa utan i hela världen. Ryssland är det enda medlemslandet som inte ratificerat tilläggsprotokoll nr 6 till Europakonventionen som förbjuder dödsstraff, men någon avrättning har inte ägt rum sedan 1996. Det är endast i Vitryssland, som inte är medlem i Europarådet, som dödsstraff fortfarande verkställs.

Förekomsten av dödsstraff i några observatörsländer i Europarådet är föremål för bevakning av församlingen, som konsekvent kritiserar USA och Japan. Europadagen mot dödsstraff infaller den 10 oktober varje år.

Den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning trädde i kraft den 1 februari 1989. Konventionen bygger på artikel 3 i Europakonventionen och har ratificerats av samtliga medlemsstater. Europeiska kommittén till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling (CPT) inrättades 1990 för att kontrollera behandlingen av frihetsberövade. Kommittén består av en representant för varje medlemsland. Medlemmarna är oberoende experter inom olika områden med anknytning till kommitténs uppgift. Församlingens nationella delegationer nominerar kandidater till CPT, men valet sker i ministerkommittén. Sveriges representant i CPT är rättspsykiater Per Granström. Mandatperioden sträcker sig till december 2017.

1.2.3 Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter

I mandatet för Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter ingår att främja utbildning i och öka kunskapen om mänskliga rättigheter i Europarådets medlemsländer, identifiera eventuella brister i lagar och regler samt främja respekten för de mänskliga rättigheterna så som de fastställts i Europarådets olika instrument. Kommissionären väljs av församlingen, och institutionen har sedan den inrättades 1999 åtnjutit stor respekt. Samarbete med institutioner utanför Europarådet är en viktig del i arbetet, särskilt vad gäller EU, UNHCR och OSSE. Mandatperioden är sex år och den nuvarande kommissionären, Nils Muižnieks från Lettland, tillträdde sin post 2012.

Vid den andra delsessionen 2016 lämnade Muižnieks sin årliga redogörelse inför församlingen. Han informerade om utvecklingen under det senaste året och utmaningar framöver. Migration och flyktingkrisen var i fokus, och då främst de mänskliga rättigheterna för skyddsbehövande. Behovet av att upprätthålla respekten för rättsstaten och de mänskliga rättigheterna i samband med terroristbekämpning togs också upp. Situationen för människorättsförsvarare i framför allt Azerbajdzjan men också i Ryssland lyftes fram, liksom situationen för journalister i Turkiet.

1.3 Venedigkommissionen

Venedigkommissionen är ett oberoende expertorgan inom Europarådet som har funnits sedan Berlinmurens fall 1990. Arbetet är inriktat på konstitutionella och andra rättsliga frågor av särskild betydelse för demokratiutvecklingen i ett land. Venedigkommissionen bistår medlemsländer, och även andra stater, genom att bl.a. ta fram demokratiska författningar och erbjuda rådgivning i frågor om val, mänskliga rättigheter och oberoende domstolar. Församlingen har ett mycket nära samarbete med Venedigkommissionen, och representanter bjuds ofta in till utskottsmöten.

2 Den parlamentariska församlingens verksamhet 2016

Europarådets parlamentariska församling möttes under året i fyra delsessioner. Samtliga hölls i Strasbourg och ägde rum i januari, april, juni respektive oktober. Det ständiga utskottet, som beslutar på församlingens vägnar mellan delsessionerna, sammanträdde i mars i Paris, i maj i Tallinn och i november i Nicosia. Delegationens ordförande Jonas Gunnarsson (S) företräder delegationen vid dessa möten.

Under sessionerna och mötena i ständiga utskottet debatterade man utskottens rapporter, antog resolutioner och yttranden samt lämnade rekommendationer till ministerkommittén. Församlingens byrå, de politiska gruppledarnas samordningsgrupp och delegationsordförandena har en viktig roll när det gäller att dra upp riktlinjer för församlingens verksamhet. Ingen svensk ledamot var medlem i församlingens byrå under 2016.

Europarådet ska enligt artikel 1 i sin stadga utöver att värna de mänskliga rättigheterna behandla frågor också på de ekonomiska, sociala, kulturella, vetenskapliga, juridiska och administrativa områdena. Det ingår i Europarådets och därmed församlingens roll att fokusera på de mest utsatta samhällsgruppernas villkor och rättigheter. Bland dessa grupper märks äldre, sjuka, personer med funktionsnedsättning, barn, kvinnor, minoriteter, flyktingar, tvångsförflyttade och offer för katastrofer.

Församlingens ordförande väljs av församlingen för en mandatperiod på ett år med möjlighet till omval en gång för ytterligare ett år. Spanjoren Pedro Agramunt nyvaldes till ordförande vid vintersessionen. Församlingen valde också 20 vicepresidenter.

Europarådets generalsekreterare väljs av församlingen efter förslag från ministerkommittén. Generalsekreterare Thorbjørn Jagland omvaldes i juni 2014 för ytterligare en femårsperiod och ledde arbetet under 2016.

Det är ministerkommittén som beslutar i frågor om Europarådets samlade budget och sålunda också om församlingens resurser. Budgetfrågorna bereds i regelutskottet, och församlingen har rätt att yttra sig. Församlingens budget för 2016 omfattade 17 483 100 euro. Under 2015 beslutade Turkiet att ansenligt öka sitt bidrag till Europarådets ordinarie budget fr.o.m. den 1 januari 2016. Delar av det ökade bidraget används för att täcka ökade kostnader till följd av att turkiska blivit arbetsspråk i Europarådet.

2.1 Den svenska delegationens verksamhet 2016

En förteckning över den svenska delegation som utsågs efter valet 2014 finns i bilaga 1 tillsammans med en förteckning över delegationens uppdrag och vilka utskott ledamöterna tillhör.

De svenska ledamöterna deltog under 2016 aktivt i församlingens olika verksamheter. Deltagandet vid sessionerna var högt. Det svenska deltagandet i voteringar under 2016 hamnade på tredje plats enligt statistik från sekretariatet. Ledamöterna deltog i 77 procent av voteringarna. De deltog i flera debatter i plenum, signerade motioner och deklarationer, initierade och signerade ändringsförslag samt ställde frågor till ministerkommittén och till gästtalande stats- och regeringschefer m.fl.

Jonas Gunnarsson (S) deltog, som ordförande i delegationen, i två möten i det ständiga utskottet.

Vid den första sessionen utsågs Jonas Gunnarsson (S) till rapportör för brådskande debatt om händelsen i Köln, medan Kerstin Lundgren (C) utsågs till vice ordförande i underutskottet för Mellanöstern. Kerstin Lundgren lade fram en motion om mordet på Nemtsov, och Jonas Gunnarsson presenterade en motion till stöd för jämställda rättigheter inom privatliv och familj oavsett sexuell läggning.

Under den följande vårsessionen lämnade Tobias Billström (M) in en skriven deklaration som kritiserade Jordaniens bannlysning av filmen The Danish Girl. Billström påpekade att bannlysningen inte var förenlig med Jordaniens i januari beviljade status som partner för demokrati (se 2.2.2). Kerstin Lundgren (C) talade i den fria debatten om sin motion om mordet på Nemtsov.

I samband med den tredje sessionen presenterade Jonas Gunnarsson (S) en skriven deklaration som kritiserade de lagar som förbjuder information om hbtq-frågor och kränker yttrandefriheten för hbtq-personer och uppmanade alla regeringar att inte hämma någons yttrandefrihet oavsett kön och sexuell läggning. Tobias Billström följde upp sin deklaration om filmen The Danish Girl med en fråga till generalsekreterare Jagland som svarade att en dialog om mänskliga rättigheter hade inletts men att ett partnerland inte hade samma skyldigheter som ett land som tillträtt Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Vid årets sista session i oktober lade Lotta Johnsson Fornarve fram en motion om organtransplantation i Kina med ett antal förslag för ökad transparens och åtgärder mot att organ tas från samvetsfångar utan deras medgivande. Tobias Billström (M) lade fram en skriven deklaration som uttryckte stor oro om Turkiets agerande under undantagstillståndet och begärde att Turkiet respekterar Europakonventionen om mänskliga rättigheter och låter Europarådet övervaka situationen obehindrat.

De rapporter som lades fram för församlingen vid sessionerna och vid mötena i det ständiga utskottet hade förberetts och debatterats i fackutskotten eller i deras underutskott. Under 2016 antog församlingen 56 resolutioner, 14 rekommendationer och 2 yttranden. I bilaga 2 återfinns en lista över samtliga texter som antogs under året. I denna årsredogörelse kommenteras dock främst de sammanhang i vilka svenska ledamöter deltog.

2.2 Politiska frågor och demokratifrågor

2.2.1 Gemensam debatt:

Upptrappning av våldet i Nagorno-Karabach

Rapport 13930, Resolutionen avslogs

Invånare i gränsregioner i Azerbajdzjan berövas på vatten

Rapport 13931, Resolution 2085

En gemensam debatt vid januarisessionen om två rapporter om Nagorno-Karabach. I den första fördömdes upptrappning av våldet sedan sommaren 2014, och i den andra framfördes att parterna ska se till att befolkningen i området har tillräckliga vattenresurser. Debatterna blev intensiva både i ansvariga utskott och i plenum. Slutresultatet blev att resolutionen om upptrappning av våldet avslogs med knapp majoritet men att den andra om vattenresurser bifölls.

Lotta Johnsson Fornarve (V) talade för den förenade europeiska vänstern (UEL) som rekommenderade att församlingen skulle återremittera eller avslå rapporten om upptrappningen av våld. Den var enligt UEL obalanserad och beskrev Armenien på ett överdrivet negativt sätt, men UEL kände också oro för eskaleringen och höll med om att denna frusna konflikt, som orsakat och orsakar mycket lidande, måste nå en lösning. Båda sidor hade ett ansvar.

2.2.2 Begäran om partner för demokrati-status av parlamentet i Jordanien

Rapport 13936, Resolution 2086

Jordaniens parlaments begäran om partnerskap beviljades. I rapporten betonades behovet av att fördjupa reformer som syftar till att stärka demokratiska institutioner, rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna. Jordaniens parlament uppmanades att utse en delegation från dess demokratiskt valda ledamöter. Församlingen avsåg att efter två år se över hur långt Jordaniens parlament kommit i genomförandet av sina politiska åtaganden samt sina politiska och institutionella reformer.

Kerstin Lundgren (C) informerade om sina besök i Jordanien och konstaterade att flera viktiga steg i rätt riktning hade tagits men att flera utmaningar kvarstod. Framsteg måste göras när det gäller kvinnors rättigheter och tortyr, och dödsstraffet måste avskaffas. Hon hoppades på en positiv utveckling i fråga om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer.

2.2.3. Gemensam debatt:

Att bekämpa terrorism men samtidigt bibehålla Europarådets normer och värderingar (brådskande debatt)

Rapport 13958, Resolution 2090

Utländska stridande i Syrien och Irak

Rapport 13937, Resolution 2091, Rekommendation 2084

I den första rapporten betonades att all form av terrorism ska fördömas samt att demokratier har såväl rättigheten som skyldigheten att skydda sig. Att bekämpa terrorism och att försvara Europarådets värderingar om mänskliga rättigheter och rättsstatens funktion sågs inte som motsatser utan som komplement. Medlemsländernas parlament och regeringar uppmanades därför i resolutionen att ställa sig bakom vikten av proportionalitet i de åtgärder som vidtas i bekämpning av terrorism.

I den andra rapporten, om stridande i Syrien och Irak, konstateras att unga människor lämnat sina hemländer i Europa för att ansluta sig till Islamiska staten (IS) och andra våldsamma extremistiska grupper. Dessa utländska stridande har gett upphov till oro för myndigheter och brottsbekämpande organ på grund av risken för att de vid sin återkomst till Europa har både kompetens och motivation för att utföra terroristattacker. Rapporten syftade till att öka allmänhetens kunskap om utländska stridande och ge information om fenomenets omfattning, de bakomliggande orsakerna samt åtgärder som kan vidtas för att hantera problemet. I resolutionen föreslogs det att man skulle intensifiera det internationella samarbetet, och Europarådets roll i att ta itu med de bakomliggande orsakerna framfördes.

Boriana Åberg (M) betonade att radikalisering är ett stort hot mot vår säkerhet och att förebyggande åtgärder är centrala. Skolor, religiösa institutioner och sociala myndigheter kan spela en roll i att upptäcka och motverka radikalisering. Fattigdom och socialt utanförskap är några förklaringsfaktorer men den främsta drivkraften för militant islamism är hatet mot tolerans och öppna samhällen. Kampen mot terrorism måste bedrivas med kraft men utan att kompromissa med grundläggande demokratiska värden.

Julia Kronlid (SD) framförde att alla former av extremism måste bekämpas. Terrorism är ett hot mot internationell fred och säkerhet. Hon uttryckte sympati för offren för attentaten i Paris men också i andra länder. Deltagande i terroristorganisationer och medverkan i mord, ibland folkmord, samt resandeverksamhet ska vara att betrakta som en kriminell handling och följas av konsekvenser i enlighet med artikel 6 i Europarådets konvention om förebyggande av terrorism.

2.2.4 Aktuell debatt: Bekräftandet av församlingens roll som ett paneuropeiskt forum för interparlamentarisk dialog och samarbete

Ingen rapport

Debatten kretsade kring att den parlamentariska församlingen främjar samarbete mellan parlamentariker för att uppnå Europarådets mål att förena demokratiska rättsstater kring gemensamma värderingar om mänskliga rättigheter. Församlingen har en viktig brobyggande roll under en tid med växande brist på sammanhållning och ömsesidigt förtroende mellan Europarådets medlemsstater. Faktumet att ett av organisationens medlemsländer, Ryssland, inte har deltagit i församlingens arbete två år i rad, begränsade församlingens kapacitet. Vikten av att hålla kommunikationskanalerna öppna med det ryska parlamentet och utforska alla möjligheter till dialog underströks i debatten.

Tobias Billström (M) talade å EPP/CD:s vägnar under den aktuella debatten. Han lyfte vikten av mellanparlamentariskt samarbete och att vissa krav behöver uppfyllas för en fungerande dialog. Av denna anledning borde Europarådets medlemmar vara fortsatt vaksamma, exempelvis i situationer som vid Rysslands olagliga annektering av Krim och kriget mot en annan stat i Europarådet, vilket lett till att Ryssland valt att inte delta i den parlamentariska församlingens arbete. För att dialog ska återupptas behöver Ryssland visa genuin villighet att rätta sig efter organisationens principer.

2.2.5 Aktuell debatt: Situationen i Turkiet i ljuset av kuppförsöket

Ingen rapport

Debatten fokuserade på den senaste utvecklingen i Turkiet efter kuppförsöket den 15 juli. Den hade dagen innan föregåtts av ett anförande av Turkiets utrikesminister och en frågestund med honom. Flera ledamöter, precis som de partipolitiska grupperna, fördömde kuppförsöket, men en stor majoritet uttryckte också oro för att åtgärderna under de förlängda undantagslagarna inte var proportionella. De krävde att rättsstatens principer skulle respekteras och att ingen skulle fängslas, avskedas eller på annat sätt utsättas för sanktioner utan åtal och laglig behandling i domstol.

Eva-Lena Jansson (S) framhöll Turkiets säkerhetsutmaningar men betonade samtidigt att dessa inte kunde rättfärdiga fängslandet och avskedandet av tusentals journalister, oppositionspolitiker, MR-aktivister, lärare, akademiker, domare och tjänstepersoner. De kunde inte heller rättfärdiga oproportionerligt militärt ingripande mot den kurdiska befolkningen i sydöstra Turkiet. Hon menade också att församlingen borde fördöma inskränkningarna i yttrandefriheten och den allt värre repressionen mot journalister och samtidigt sträva kraftfullt för att Turkiets utveckling återgår i demokratisk riktning.

Tobias Billström (M) menade att situationen sedan kuppförsöket konstant förvärrats i Turkiet men fördömde också försöket att störta en vald regering. Han kritiserade den utrensning som gjorts i kuppens kölvatten och frågade hur man kunde vara säker på att de 20 000 lärare som avskedats verkligen begått de brottsliga handlingar de anklagats för. Inga konkreta bevis hade hittills förts fram. Billström uttryckte också stor oro för signalerna om att Turkiet tänkte återinrätta dödsstraffet.

2.2.6 Gemensam debatt:

Politiska konsekvenser av konflikten i Ukraina

Rapport 14130, Resolution 2132

Juridiska mått och steg för att motverka kränkningar av mänskliga rättigheter i områden utanför den ukrainska statens kontroll

Rapport 14139, Resolution 2133

Debatten, som främst koncentrerades kring politiska konsekvenser av konflikten, ledde till en förstärkning av kritiken mot den ryska ockupationen av Krim. I resolutionen beklagades det att säkerhetssituationen inte förbättrats i avsaknad av en hållbar vapenvila och att det inte gjorts några framsteg när det gäller de politiska aspekterna av åtgärdspaketet för genomförande av Minskavtalen. Den upprepade sitt stöd för en fredlig lösning på konflikten och för Minskprocessen och uppmanade Ryssland att dra tillbaka sina trupper från Ukrainas territorium och stoppa militära leveranser till separatister. I rapporten betonades också att endast ett demokratiskt Ukraina med stabila, effektiva och ansvarsfulla institutioner kommer att vara kapabelt att återställa fred och välstånd. De ukrainska myndigheterna uppmanades också att vidta ett antal åtgärder.

Den andra rapporten uttryckte djup oro över situationen för de mänskliga rättigheterna på Krim och i de självutnämnda folkrepublikerna Donetsk och Luhansk (DPR och LPR) och bristen på rättsmedel för offer för kränkningar. Resolutionen fastslog att Ryssland är ansvarigt genom sin administrativa och militära kontroll av områdena.

Tobias Billström (M) stödde resolutionen och beklagade kränkningar av de mänskliga rättigheterna i områden som varit föremål för rysk aggression och att det från rysk sida varken fanns vilja att återlämna Krim, vilja att respektera Minsköverenskommelserna eller vilja till kompromiss.

Europarådets värderingar behöver upprätthållas för att inte skada församlingens trovärdighet, och hur skulle representanter för en medlemsstat som i handling inte delar dessa värderingar kunna välkomnas tillbaka?

Johan Nissinen (SD) stödde också resolutionen och poängterade att rapporterna visade på behovet av att återställa Ukrainas territoriella integritet och att kritiken i rapporten av naturliga skäl främst var riktad mot Ryssland. Nissinen pekade på hur konflikten sår split och ökar spänningar i Europarådets område och framhöll vikten av att försvara Europarådets värden och fortsätta att bevaka utvecklingen i områdena.

2.3 Juridiska frågor och mänskliga rättigheter

De relevanta debatterna om juridiska frågor och mänskliga rättigheter togs gemensamt med politiska frågor och finns av det skälet i kapitel 2.2 – närmare bestämt:

2.2.1 om rätt till vatten i Azerbajdzjan

2.2.3 om att bekämpa terrorism men bibehålla Europarådets normer

2.2.5 om situationen i Turkiet i ljuset av kuppförsöket

2.2.6 om juridiska mått och steg för att motverka kränkningar av mänskliga rättigheter i områden utanför den ukrainska statens kontroll.

2.4 Sociala frågor, hälsa och hållbar utveckling

2.4.1 Gemensam debatt:

Att förebygga radikalisering av unga genom att motverka de bakomliggande orsakerna

Rapport 14010, Resolution 2103, Yttrande 14025, Yttrande 14024

Till ett kompetensramverk för demokratiskt medborskap

Rapport 13992, Resolution 2104, Rekommendation 2088

Under ämnet radikalisering konstaterades en oroande trend: att ett ökande antal barn och ungdomar dras in i extremiströrelser i sitt sökande efter en meningsfull plats i samhället. Som bakomliggande orsaker lyfts känslan av orättvisa och socialt utanförskap fram. I resolutionen uppmanade församlingen Europarådets medlemsstater att göra sitt yttersta för att åstadkomma social integration av barn och ungdomar i riskzonen genom utbildning och riktade förebyggande, avradikaliserings- och rehabiliteringsprogram.

Rapporten om demokratiskt medborgarskap betonade utbildningens fundamentala roll för att ge ungdomar de kunskaper som krävs för att bygga ett pluralistiskt samhälle grundat på solidaritet, demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter. Resolutionen föreslog framtagande av ramverk och verktyg för att bedöma och förbättra denna del av utbildningen.

Boriana Åberg (M) framförde att extremister utnyttjar unga invandrares känsla av utanförskap genom att erbjuda en möjlighet att ingå i ett sammanhang och känna tillhörighet. Hon menade att vi i Sverige inte skilt tillräckligt mellan religiösa samfund som står för en tolerant version av islam och de som propagerar för hat. Hon lyfte fram vikten av förebyggande åtgärder.

2.4.2 Motverkande av barns översexualisering

Rapport 14080, Resolution 2119, Rekommendation 2092

Rapportören påvisade faktumet att översexualiseringen av barn är ett utbrett fenomen i medier, marknadsföringskampanjer, tv-program och konsumentprodukter. Detta kan få dramatiska konsekvenser för barnens fysiska och psykiska hälsa. Resolutionen uttryckte oro över den ökande trenden av översexualiseringen av barn och uppmanade medlemsstaterna att stärka sin lagstiftning och politik i frågan.

Boriana Åberg (M) tog upp att vi i Sverige, trots förbud mot reklam som porträtterar individer som sexobjekt, inte kan påstå att barn är skyddade. Hon menade vidare att vi bör lära barn att tänka kritiskt på innehållet i det de ser. Sexualundervisning i skolor är ett utmärkt forum för diskussion, och även föräldrar bör finnas till hands för att besvara frågor.

2.4.5 Barns rättigheter relaterade till surrogatmoderskap

Rapport 14140, Resolutionen antogs inte

Rapportören beskrev barnets rättigheter i förhållande till surrogatmoderskap och förslaget till resolution uttryckte att församlingen borde överväga om det var önskvärt och genomförbart att utarbeta europeiska riktlinjer för att skydda barns rättigheter i relation till surrogatmoderskap. Resolutionen utsattes för mycket kritik både i utskott och i församlingen. Försök gjordes att ändra resolutionen så att den skulle fördöma surrogatmoderskap, men det slutade med att varken den ursprungliga resolutionen eller försöket till ändring fick tillräcklig majoritet.

Jonas Gunnarsson (S) uttryckte sitt stöd för rapportören som under processen utsatts för tidvis mycket hätsk kritik av motståndare till surrogatmoderskap och påpekade att rapporten inte tog ställning till surrogatmoderskap i sig utan lyfte surrogatbarnens rättigheter.

Boriana Åberg (M) uttryckte sitt stöd för resolutionen och debatterade för alla kvinnors rätt att besluta över sina egna kroppar oavsett om det gällde att avsluta en graviditet eller att bära någon annans barn.

2.5 Migrations- och flyktingfrågor

2.5.1 Gemensam debatt:

Ett starkare europeiskt svar på den syriska flyktingkrisen

Rapport 14014, Resolution 2107

Mänskliga rättigheter för flyktingar och migranter – situationen på västra Balkan

Rapport 14013, Resolution 2108

Situationen för flyktingar och migranter under överenskommelsen mellan EU och Turkiet från den 18 mars 2016 (brådskande debatt)

Rapport 14028, Resolution 2109

I den första rapporten konstaterades att det fanns över 4 miljoner flyktingar i grannländerna Jordanien, Libanon och Turkiet men att syrier i dessa inte erkänns som flyktingar enligt konventionen från 1951 om flyktingars rättsliga ställning, även om de i princip skyddas mot avvisning. Syriska flyktingar möter problem i varierande grad. I resolutionen uppmanade församlingen medlemsländerna och det internationella samfundet att göra mer, bl.a. genom att skapa legala vägar, prioritera de mest utsatta samt underlätta familjeåterförening. Samtliga borde också ge ett generöst svar på FN:s byrå för palestinska flyktingar UNRWA:s vädjan om katastrofhjälp.

Den andra rapporten beskrev flykting- och migrationskrisen på västra Balkan och i resolutionen uppmanades till kollektiva insatser och en rättvis fördelning av ansvar, med full respekt för de mänskliga rättigheterna för flyktingar och migranter och de grundläggande principerna i internationell rätt och europeisk lag.

I den brådskande debatten om avtalet mellan EU och Turkiet menade flera att överenskommelsen på olika sätt riskerade att kränka migranternas och flyktingarnas mänskliga rättigheter. Flera ansåg inte att Turkiet var ett säkert asylland. I resolutionen gavs ett antal rekommendationer till EU, Turkiet och Grekland för att säkerställa att det internationella regelverket efterlevs.

Carina Ohlsson (S) lämnade in sitt tal till protokollet på grund av tidsbrist. Ohlsson betonade att den enda lösningen på flyktingkrisen var fred i Syrien. Men till dess är det allas ansvar att ge samordnat solidariskt stöd och skydd till de flyende. Det är centralt att se bortom kortsiktiga lösningar, och ett genderperspektiv i asyl- och migrationspolitiken är nödvändigt och brådskande.

Markus Wiechel (SD) lämnade av samma skäl in sitt tal i efterhand och framförde att länderna i Syriens närområde behövde och förtjänade ytterligare finansiellt stöd. Skydd för flyktingar i närområdet är enligt honom långt mer kostnadseffektivt än mottagande i länder långt borta. Vidare betonade Wiechel att Dublinförordningen spelat ut sin roll och borde ses över.

2.5.2 Flyktingar i riskzonen i Grekland

Rapport 14082, Resolution 2118

Debatten berörde Former Yugoslav Republic of Macedonia (Fyroms) stängning av sina gränser mot Grekland och att EU–Turkiet-avtalet lämnat Grekland med en oproportionerlig börda. Rapporten menade att den parlamentariska församlingen borde uppmana de grekiska myndigheterna, EU och dess medlemsstater och andra stater som deltar i EU:s omlokaliseringssystem att vidta åtgärder för att garantera respekten för de grundläggande rättigheterna för flyktingar och invandrare.

Eva-Lena Jansson (S) informerade om sitt besök med Europarådet till Grekland för att inspektera situationen för flyktingar. Hon sa att deras levnadsstandard var oacceptabel och att Grekland hade varken resurser eller kapacitet att hantera situationen utan hjälp. Hon menade vidare att Europarådets medlemsstater hade ett ansvar för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna och att de måste svara på migrationskrisen med solidaritet.

Lotta Johnsson Fornarve (V) lämnade på grund av tidsbrist in sitt anförande till protokollet. Hon menade att Europa måste ta ett större ansvar, att levnadsstandarden för flyktingar i Grekland är mycket dålig och att en viktig fråga i sammanhanget är familjeåterförening.

2.5.3 Våld mot migranter

Rapport 14066, Resolution 2128

Rapporten visade att våldet mot migranter ökat i hela Europa under de senaste åren. I rapporten föreslogs bl.a. förbättrad lagstiftning, ökat skydd och stöd till våldsoffer samt medvetandehöjande åtgärder och informationsutbyte. De lokala samhällenas roll i att förebygga våld mot invandrare framhölls samt att stödja migranternas integration genom bostäder, social integration och sysselsättningsskapande åtgärder.

Carina Ohlsson (S) menade att Europarådets medlemsstater, i enlighet med rapporten, kan arbeta mot rasism genom att förbättra nationell lagstiftning, öka medvetenheten om motverkandet av våld och stödja lokala myndigheter. Särskilt stöd borde ges till kvinnor, barn och hbt-personer, och stöd bör även ges till det civila samhällets organisationer.

Boriana Åberg (M) talade i debatten om de problem som kvinnor som migrerat stöter på i mottagarländerna och om vårt ansvar som mottagarländer att se till att övergrepp inte äger rum. Hon tryckte på att flyktingar behöver anpassa sig till det nya landets värderingar och att det ska skickas tydliga signaler om detta i samhällen som tar emot migranter.

2.6 Kultur, vetenskap, utbildning och medier

2.6.1 Gemensam debatt:

Kultur och demokrati

Rapport 14070, Resolution 2123, Rekommendation 2093

Utbildningsnätverk och kulturella nätverk i diasporasamhällen

Rapport 14069, Resolution 2124

I rapport 14070 konstaterades att kultur och konst är en källa till mänsklig tillväxt och intellektuell förnyelse – ett kraftfullt verktyg för att förebygga radikalisering och stärka det civila samhället samt för att bygga demokratiskt medborgarskap. Rapporten pekar på behovet av att medlemsstaterna bättre integrerar kulturella aktiviteter i systemet för utbildning och förbättrar tillgången till kultur för marginaliserade och utsatta barn och ungdomar.

Rapport 14069 berörde att integration av invandrare och diasporasamhällen är en stor utmaning för europeiska samhällen i dag. Den rekommenderade att man systematiskt engagerar diasporan i utbildningsnätverk och kulturella nätverk. Rapporten förespråkade även inrättandet av ett europeiskt parlamentariskt nätverk för diasporapolitik som en plattform för att främja utbyte av bästa praxis och utveckling av gemensamma projekt.

Lotta Johnsson Fornarve (V) talade för partigruppen UEL och framförde att samhället bör säkerställa tillgång till kultur för alla, oavsett ekonomisk bakgrund. Kultur bör vara tillgänglig för äldre och sjuka, och ideella kulturorganisationer som får offentligt stöd bör också vara demokratiskt styrda och jämställda. Till sist betonade hon vikten av att konstnärer kan uttrycka sig fritt och utan rädsla för censur.

2.6.2 Idrott för alla: en brygga till jämställdhet, integration och social delaktighet

Rapport 14127, Resolution 2131

Rapporten pekade på att tillgången till idrott hindras av könsfördomar och ursprungsbaserad diskriminering, samt till följd av social utsatthet, inklusive funktionsnedsättningar och kulturell bakgrund. Rapporten var en strävan att uppmuntra en mer integrerad och dynamisk strategi för att främja tillgången till idrott. Vidare uppmanades medlemsstaterna att minska könsbaserade ersättnings- och prisskillnader, att erkänna kvinnliga idrottares prestationer och att väsentligt öka mediesynligheten av kvinnor inom idrott.

Lotta Johnsson Fornarve (V) betonade hur viktig jämställdhet är för både idrott och demokrati. Johnsson Fornarve gav flera exempel på att idrotten inte var jämställd och poängterade behovet av att unga kvinnor uppmuntras genom tillgång till träningslokaler men också fler kvinnliga tränare och ledare. Hon menade också att idrotten ska välkomna alla oavsett kön, sexuell läggning, kultur och funktionsnedsättning.

Carina Ohlsson (S) stödde också resolutionen och tog upp idrottens positiva roll för fysiskt och psykiskt välbefinnande samt dess förmåga att överbrygga olikheter och fungera som mötesplats för alla. Samtidigt är inte tillgången till idrott jämställd. Både kvinnor och socialt utsatta grupper är diskriminerade i förhållande till männen. Ohlsson gav också på exempel på hur hon som ordförande för Lidköpings fotbollsklubb arbetade med jämställdhet och inkludering.

Niklas Karlsson (S) lyfte också, med avstamp i egen erfarenhet som ungdomstränare i fotboll, fram idrottens betydelse för samhörighet och tillhörighet och varnade för att idrotten inte får glömma dessa grundvärderingar i sin jakt på resultat.

2.7 Jämställdhet och icke-diskriminering

2.7.1 Förnyat engagemang i kampen mot antisemitism i Europa

Rapport 14008, Resolution 2106, Yttrande 14023

Rapporten pekade på att attacker mot medlemmar av det judiska samfundet i flera av Europarådets medlemsstater visar att antisemitismen fortfarande är ett hot. Mot bakgrund av ökad intolerans och främlingsfientlighet uppmanades medlemsländerna att öka ansträngningarna för att förebygga och motverka dessa fenomen. Det behövs omfattande antidiskriminerings- och antirasismregelverk, utbildning om Förintelsen, informationskampanjer samt särskilda åtgärder mot hets mot folkgrupp, inklusive på nätet, för att förebygga att antisemitismen slår rot.

Johan Nissinen (SD) menade att det är en paradox att antisemitismen ökar samtidigt som vi blir alltmer kunniga om de brott som begåtts mot Europas judiska befolkning. Arvet efter Raoul Wallenberg får inte glömmas bort utan ska i stället tjäna som inspiration i försvaret inte bara av judar utan av alla utsatta grupper.

Tobias Billström (M) lämnade in sitt tal till protokollet på grund av att talarlistan bröts. Förklaringen till ökad antisemitism i bl.a. Billströms hemstad Malmö går enligt honom att finna bl.a. i att migranter ibland har med sig en negativ bild av judar, vilket förstärker den negativa synen på judar som grupp. Samma mönster gäller tyvärr också fördomar mot muslimer, kristna och andra grupper. Detta är oacceptabelt och fördöms i det svenska samhället. Fördomar är roten till ondska och måste bekämpas.

2.7.2 En bedömning av effekter av åtgärder för att förbättra kvinnors politiska representation

Rapport 14011, Resolution 2111

Rapporten visade att även om siffrorna förbättrats är kvinnors representation i politiken fortfarande låg i de flesta av Europarådets medlemsstater. I resolutionen lyftes kvotering fram som den viktigaste åtgärden, men också andra åtgärder är nödvändiga, och utformningen beror på sociala, kulturella och politiska faktorer i varje land. Under utarbetandet av rapporten besökte rapportören Sverige, som lyftes fram som ett exempel där politisk representation speglar kvinnors roll i det offentliga livet i allmänhet.

Boriana Åberg (M) lämnade in sitt tal till protokollet eftersom talarlistan bröts. Åberg delade inte slutsatsen att kvotering är lösningen för att öka kvinnors representation i politiken. Sverige är ett av de mest jämställda länderna i världen, och kvinnor väljs utifrån sin kompetens, inte utifrån kön. Lika rätt till utbildning, ett sekulärt samhälle och ett system som främjar kvinnors deltagande i politiken och i yrkeslivet i övrigt, som t.ex. med god barnomsorg, är centralt. Kvotering, menade Åberg, går emot principen om lika rättigheter oavsett kön, etnicitet eller sexuell läggning.

Johan Nissinen (SD) lämnade också in sitt tal i efterhand.

Nissinen framhöll det självklara med lika möjligheter för män och kvinnor i politiken men var starkt kritisk mot att lagstiftad kvotering och sanktionsåtgärder skulle vara de bästa verktygen.

2.7.3 Kvinnor i de väpnade styrkorna: främjandet av jämställdhet för att sätta stopp för könsrelaterat våld

Rapport 14073, Resolution 2120

Rapportören behandlade faktumet att kvinnor som gått med i de väpnade styrkorna ställts inför en miljö utformad av och för män och mött många former av diskriminering. Rapportören menade att det var viktigt att öka ansträngningarna för att förebygga och motverka trakasserier med en nolltoleranspolitik. Det är också viktigt att vidta åtgärder för att främja rekryteringen av kvinnor till de väpnade styrkorna, utveckla flexibla karriärvägar och systematiskt beakta genusdimensionen i alla operationer som utförs av de väpnade styrkorna.

Lotta Johnsson Fornarve (V) talade för UEL-gruppen och poängterade att vi fortfarande lever i en värld utan jämställdhet, en verklighet som även reflekteras i de väpnade styrkorna. Hon föreslog ett antal åtgärder, bl.a. att lokalerna ska vara anpassade för båda könen, att den militära organisationen måste vara demokratisk och att den bör vara organiserad efter kvinnors behov.

2.7.4 Kvinnlig könsstympning i Europa

Rapport 14135, Resolution 2135

I rapporten konstaterades att könsstympning är en allvarlig kränkning av kvinnors och barns rättigheter. Förebyggande måste vara i centrum för alla berörda parter. Det gäller kvinnor och män i praktiserande samhällen, gräsrotsorganisationer, social- och utbildningsinstitutioner, polis, rättsväsen, hälso- och sjukvårdspersonal och migrationsmyndigheter. Medlemsstaterna måste stärka sin lagstiftning, utveckla medvetandegörande, information och utbildningskampanjer, samt utbildningsprogram för personer som arbetar med kvinnor och flickor som har utsatts för eller riskerar att utsättas för könsstympning.

Lotta Johnsson Fornarve (V) poängterade att mycket måste göras för att förändra beteendet hos dem som praktiserar könsstympning. Johnsson Fornarve höll med om rapportörens rekommendationer för att informera, arbeta förebyggande och stärka flickors kunskap om sina rättigheter.

Boriana Åberg (M) menade att kvinnlig könsstympning är ett bestialiskt sätt att kontrollera kvinnors sexualitet och att det inte finns några skäl att inte agera kraftfullt mot detta.

2.8 Granskningsförfarandet

2.8.1 Demokratiska institutioners funktion i Turkiet

Rapport 14078, Resolution 2121

Rapporten, som presenterades vid sommarsessionen innan kuppförsöket den 15 juli beskrev Turkiets svåra situation med det pågående kriget i grannlandet Syrien, mottagandet av nästan 3 miljoner flyktingar, kontinuerliga terroristhot och terroristattacker. Rapportören beklagade kollapsen av fredssamtalen i juli 2015 om den kurdiska frågan och den efterföljande upptrappningen av våldet i sydöstra Turkiet. Övervakningskommittén var allvarligt oroad över att immuniteten hävts för ett stort antal parlamentariker, missbruket av regler som begränsade yttrandefriheten och bristen på ett oberoende rättsväsen. Man menade att församlingen noga borde följa utvecklingen i landet och bjuda in Turkiet att anpassa sin lagstiftning och rättspraxis efter Europarådets normer.

Markus Wiechel (SD) tog i debatten upp att Turkiet, ett land som för inte länge sedan hade en god ekonomisk och demokratisk utveckling, har bytt väg. Han hänvisade till den ökade repressionen i Turkiet som behandlas i rapporten, exempelvis beväpnade interventioner i kurdiskbebodda områden, den väpnade konflikten på syriskt territorium, begränsningarna bland medier och journalister samt erosionen av den parlamentariska immuniteten. Han menade vidare att Turkiet har ett ansvar för att leva upp till Europarådets principer samt att organisationens medlemsstater har ett ansvar för att hjälpa Turkiet tillbaka på rätt väg.

2.9 Arbetsordning, immunitet och institutionella frågor

2.9.1 Införande av sanktioner mot parlamentariker

Rapport 13944, Resolution 2087, Rekommendation 2083

I rapporten framfördes att medlemmar av den parlamentariska församlingen hotats med straffrättsliga åtgärder för att ha utövat sin rätt till fri rörlighet, vilket står i strid med dessa staters åtaganden att garantera den fria rörligheten och immunitet för församlingens medlemmar. I resolutionen konstaterades att parlamentariker inte åtnjuter någon särskild status eller något särskilt skydd enligt folkrätten. För att ta hänsyn till parlamentariskt arbete på internationell nivå och skydda dem som utför det borde nationella parlamentariker ges tillräckliga garantier i förhållande till tredje land när de reser utomlands inom ramen för sina arbetsuppgifter och täckas av en fast, standardiserad rättslig ram för rättigheter och privilegier.

Johan Nissinen (SD) framförde att parlamentarisk diplomati borde ges sin rättmätiga plats på den internationella arenan vid sidan om den mer traditionella formen av diplomati. Parlamentariker riskerar dock att utsättas för sanktioner och åtgärder av olika slag, och därför är rapportens förslag om bättre legalt skydd, en speciell internationell status, enligt honom nödvändigt och välkommet.

2.10 Valobservation

Valobservation är ett komplement till granskningen av att medlemsländerna fullgör sina åtaganden som medlemmar i Europarådet. Den parlamentariska församlingen har under de senaste åren engagerat sig i ett stort antal valobservationsinsatser i framför allt Central- och Östeuropa, oftast i samarbete med OSSE och Europaparlamentet. Valen observeras i olika delar av landet där parlamentarikerna på plats i vallokaler bl.a. observerar valtillfället, förseglingen av röstsedlarna och rösträkningen. Efter samtliga valobservationer skrivs en rapport med åtföljande resolution och ibland rekommendation, och votering sker i samband med delsessionerna eller i det ständiga utskottet.

Parlamentariker som valobservatörer bedöms vara av stor politisk betydelse. Den svenska delegationens medlemmar deltog för den parlamentariska församlingens räkning i följande valobservationer under 2016:

Georgien, parlamentsval den 8 och den 30 oktober: Kerstin Lundgren (C)

Moldavien, parlamentsval den 30 oktober och den 13 november: deltagande i före-valobservation: Lotta Johnsson Fornarve (V).

2.11 Delegationens olika möten

Delegationen hade under året fyra delegationsmöten. Två sedvanliga möten med den svenska delegationen till Europarådets kongress för lokala och regionala organ (CLRAE) ägde rum. I samband med sessionerna hade delegationen gemensamma frukostmöten och ambassadör Torbjörn Haak bjöd på middag för att informera om verksamheten i ministerkommittén. Vid en middag deltog Tomáš Boček, generalsekreterare Jaglands särskilda representant för migration och flyktingar.

Under året hade delegationen, eller delar av denna, i samband med sessionerna möten med nationella delegationer och representanter för olika organisationer. Vid den första delsessionen ägde ett möte rum med Kosovos delegation inför debatten av en rapport om Kosovo och Europarådet. Vid den andra sessionen mötte Jonas Gunnarsson (S) sin ordförandekollega från Armenien som ville informera om sin syn på striderna den 2–3 april mellan Armenien och Azerbajdzjan.

Vid den tredje delsessionen träffade Tobias Billström (M) tre MR-aktivister från Azerbajdzjan om nomineringen av Ilgar Mammadov till Václav Havel-priset.

Vid den fjärde delsessionen möte Jonas Gunnarsson (S) och Tobias Billström (M) representanter för turkiska tv-kanaler som stängts ned och informerades om situationen för journalister och medier i Turkiet.

Den 17–18 maj höll utskottet för jämlikhet och icke-diskriminering utskottsmöte i Stockholm. Mötet ägde rum i Förstakammarsalen. Drygt 30 parlamentariker deltog. Första dagens utskottsmöte inleddes med tal av tredje vice talman Esabelle Dingizian och statsrådet Åsa Regnér. Vid mötet valdes Jonas Gunnarsson (S) om till talesperson för hbt-frågor. Den andra dagen möttes No Hate Parliamentary Alliance med fokus på romers situation och anti-ziganism i Europa. Mötet inleddes med ett tal av statsrådet Alice Bah Kuhnke.

I december besökte den österrikiska parlamentarikern Gisela Wurm Stockholm för att i utarbetandet av en rapport om skydd för kvinnor på flykt som utsätts för könsrelaterat våld, skaffa kunskap om hur denna fråga hanteras i Sverige. Under besöket sammanträffade Wurm med ordförande Jonas Gunnarsson (S).

2.11.1 Närmare nordisk-baltiskt samarbete

På norskt initiativ beslutades hösten 2015 att utöka samarbetet i den nordisk-baltiska kretsen inom ramen för församlingens verksamhet. Syftet var inte att eftersträva gemensamma positioner eftersom länderna, trots stor värdegemenskap, har olika uppfattningar i många frågor och eftersom det inte heller alltid råder samsyn i de nationella delegationerna. Däremot ansåg de nordisk-baltiska delegationerna att möten i kretsen är viktiga som en plattform för diskussioner om aktuella frågor på dagordningen samt för att undersöka var samarbete eventuellt kan vara relevant.

Ett första möte hölls vid vintersessionen med Norge som ordförande. Sverige var ordförande vid vårsessionens möte, följt av Danmark vid sommarsessionen och Estland vid höstsessionen.

2.12 Europarådets kampanjer

Inom ramen för Europarådets arbete pågår ett antal kampanjer inom olika områden. I den här sammanfattningen uppmärksammas de kampanjer där svenska delegationsmedlemmar har en aktiv roll.

2.12.1 Förhindrande av våld mot kvinnor

Europarådets konvention om våld mot kvinnor och våld i hemmet, den s.k. Istanbulkonventionen, antogs i april 2011 och ratificerades i augusti 2014.

I församlingens nätverk Kvinnor befriade från våld, som arbetar för en tillämpning av konventionen, ingick under året Eva-Lena Jansson (S) som riksdagens kontaktperson.

2.12.2 Kampanj för att stoppa sexuellt våld mot barn

Europarådets kampanj för att stoppa sexuellt våld mot barn inleddes 2010 och avslutades i november 2015. Huvudmålen med kampanjen har varit att få Europarådets 47 medlemsländer att ansluta sig till den s.k. Lanzarotekonventionen om att skydda barn mot sexuellt utnyttjande och misshandel, samt att sprida kunskap om sexuellt våld mot barn. Trots att kampanjen avslutades 2015 beslutades att det nätverk av parlamentariker som drivit arbetet skulle fortsätta sin verksamhet under 2016 och därefter beroende på tillgängliga medel. Carina Ohlsson (S) är riksdagens kontaktperson.

2.12.3 Parlamentarisk allians mot hatspråk

Den parlamentariska alliansen mot hatspråk lanserades i samband med vintersessionen 2015. Dess syfte är att som parlamentariskt kollektiv ta öppet och tydligt avstånd från alla former av hat, rasism och intolerans. Ansvarigt utskott är utskottet för jämlikhet och icke-diskriminering, och riksdagens kontaktperson är Jonas Gunnarsson (S).

2.13 Priser och utmärkelser

2.13.1 Europapriset

Sedan 1955 har församlingen delat ut ett årligt pris till en europeisk stad, kommun eller region som på ett föredömligt sätt arbetat för att stärka Europasamarbetet. Priskommittén utgörs av kommittén för sociala frågor, hälsa och hållbarhet samt underutskott i församlingens miljö- och jordbruksutskott. Europapriset 2015 gick till staden Vara i Västergötlands kommun för dess europeiska engagemang. År 2016 gick priset till den spanska staden Girona.

2.13.2 Václav Havel-priset

Församlingens pris för främjandet av mänskliga rättigheter som instiftades 2007 ersattes 2012 av Václav Havel-priset. Detta årliga pris delas ut av församlingen i samarbete med Václav Havel-biblioteket och Charta 77-stiftelsen. Prissumman är 60 000 euro och det är församlingens medlemmar som nominerar potentiella pristagare.

Vid den fjärde delsessionen 2016 tilldelades den yazidiska människorättsaktivisten Nadia Murad priset. Nadia Murad som själv varit fånge hos Islamiska staten i Irak men lyckats fly fick priset för sin kamp mot Islamiska statens förslavande av och handel med kvinnor och barn.

2.13.3 Associerad hedersmedlem

Tidigare ordföranden i den svenska delegationen, Marietta de Pourbaix-Lundin (M), och f.d. vice ordföranden Björn von Sydow (S) tilldelades utmärkelsen Associerad hedersmedlem i församlingen under en ceremoni den 25 januari 2016 i samband med den första delsessionen.

Bilaga 1

Den svenska delegationen 2016

Den svenska delegationen består av sex ordinarie ledamöter och sex suppleanter. Samtliga tolv ledamöter deltar aktivt i församlingen och dess organ. Sverige har dock endast sex röster vid voteringar i plenum. Efter riksdagsvalet i september 2014 valdes en ny delegation av riksdagen den 25 oktober 2014. Den 5 november höll delegationen ett konstituerande möte, där presidiet valdes. Den 20 januari 2015 ersatte Olof Lavesson (M) Hillevi Engström (M) som ordinarie ledamot i delegationen. Den 9 december ersatte Azadeh Rojhan Gustafsson (S) Monica Haider (S) som suppleant och den 10 december ersatte Tobias Billström (M) Olof Lavesson (M) som ordinarie ledamot. Den 18 april 2016 ersatte Johan Nissinen (SD) Julia Kronlid (SD) medan Markus Wiechel (SD) ersatte Johan Nissinen som suppleant.

Ordinarie ledamöter

Jonas Gunnarsson (S), ordförande

Tobias Billström (M)

Carina Ohlsson (S)

Tina Ghasemi (M)

Niklas Karlsson (S)

Johan Nissinen (SD)

Suppleanter

Azadeh Rojhan Gustafsson (S)

Boriana Åberg (M)

Eva-Lena Jansson (S)

Kerstin Lundgren (C)

Lotta Johnsson Fornarve (V)

Markus Wiechel (SD)

Svenska rapportörskap under 2016

Kerstin Lundgren

Granskningsförfarande för Georgien (medrapportör)

Pågående

Eva-Lena Jansson

Den humanitära krisen i Gaza

Pågående

Jonas Gunnarsson

Församlingens talesperson för hbt-frågor

Pågående

Representation i församlingens byrå, utskott och underutskott under 2016

Förteckningen beskriver situationen den 31 december 2016. Suppleanter inom parentes.

Byrån: Ingen svensk representant

Ständiga utskottet (består av delegationsordförande och ev. utskottsordförande): Jonas Gunnarsson

Politiska utskottet:

Niklas Karlsson (Jonas Gunnarsson)

Tobias Billström (Kerstin Lundgren)

Underutskottet för Mellanöstern: Kerstin Lundgren

Underutskottet för externa relationer: Jonas Gunnarsson

Underutskottet för relationer med OECD och EBRD: Niklas Karlsson (Jonas Gunnarsson)

Utskottet för juridiska frågor och mänskliga rättigheter:

Azadeh Rojhan Gustafsson (Jonas Gunnarsson)

Kerstin Lundgren (Tobias Billström)

Underutskottet för mänskliga rättigheter: Azadeh Rojhan Gustafsson (Jonas Gunnarsson)
Underutskottet för brottslighet och bekämpning av terrorism: Tobias Billström

Underutskottet för rättsstatens principer: Jonas Gunnarsson (Azadeh Rojhan Gustafsson)

Utskottet för sociala frågor, hälsa och hållbar utveckling:

Carina Ohlsson (Eva-Lena Jansson)

Markus Wiechel (Boriana Åberg)

Underutskottet för den europeiska sociala stadgan: Carina Ohlsson (Eva-Lena Jansson)

Underutskottet för miljö och energi: Boriana Åberg

Underutskottet för folkhälsa: Ingen svensk representant

Underutskottet för Europapriset: Carina Ohlsson

Utskottet för migration, flyktingar och fördrivna personer:

Eva-Lena Jansson (Carina Ohlsson)

Tina Ghasemi (Markus Wiechel)

Underutskottet för befolkning: Johan Nissinen

Underutskottet för integration: Tina Ghasemi (Eva-Lena Jansson)

Underutskottet för samarbete med icke-europeiska länder och ursprungs- och transitländer: Ingen svensk representant

Utskottet för kultur, vetenskap, utbildning och medier:

Lotta Johnsson Fornarve (Azadeh Rojhan Gustafsson)

Johan Nissinen (Tina Ghasemi)

Underutskottet för kulturell mångfald och kulturarvs Ingen svensk representant

Underutskottet för medier och informationssamhället: Lotta Johnsson Fornarve (Azadeh Rojhan Gustafsson)

Underutskottet för utbildning, ungdomar och sport: Johan Nissinen

Utskottet för jämställdhet och icke-diskriminering:

Jonas Gunnarsson

Boriana Åberg (Johan Nissinen)

Underutskottet för minoriteters rättigheter: Lotta Johnsson Fornarve (Boriana Åberg)
Underutskottet för jämställdhet mellan könen: Jonas Gunnarsson

Underutskottet för funktionshinder och inkludering: Ingen svensk representant

Utskottet för granskning av medlemsländernas uppfyllande av sina åtaganden:

Jonas Gunnarsson

Kerstin Lundgren

Utskottet för arbetsordningen, immunitet och institutionella frågor:

Ingen svensk representant

Utskottet för val av domare till Europadomstolen:

Ingen svensk representant

Bilaga 2

Resolutioner, rekommendationer och yttranden antagna av Europarådets parlamentariska församling under 2016

Resolutioner

2085 Invånare i gränsregioner i Azerbajdzjan berövas på vatten

2086 Begäran om partner för demokrati-status av parlamentet i Jordanien

2087 Införande av sanktioner mot parlamentariker

2088 Medelhavet: en öppen dörr för illegal invandring

2089 Organiserad brottslighet och migranter

2090 Att bekämpa terrorism men samtidigt bibehålla Europarådets normer och värderingar

2091 Utländska stridande i Syrien och Irak

2092 Proceduriellt ifrågasättande av den icke ratificerade ackrediteringen av republiken Moldaviens parlamentariska delegation

2093 De senaste attackerna mot kvinnor: behovet av uppriktig rapportering och ett samlat agerande

2094 Situationen i Kosovo och Europarådets roll

2095 Att stärka skyddet för och rollen som försvarare av mänskliga rättigheter i Europarådets medlemsstater

2096 Hur kan olämpliga restriktioner för civilsamhället förhindras i Europa?

2097 Tillgång till skola och utbildning för alla barn

2098 Korruption i rättsväsendet: brådskande behov av att genomföra församlingens förslag

2099 Behovet av att eliminera barns statslöshet

2100 Europas bibliotek och muséer i tider av förändring

2101 Systematisk insamling av data kring våld mot kvinnor

2102 Förändringar av församlingens stadgar

2103 Att förebygga radikalisering av unga genom att motverka de bakomliggande orsakerna

2104 Till ett kompetensramverk för demokratiskt medborgarskap

2105 Utvärdering av partnerskap för demokrati med palestinska nationella rådet

2106 Förnyat engagemang i kampen mot antisemitism i Europa

2107 Ett starkare europeiskt svar på den syriska flyktingkrisen

2108 Mänskliga rättigheter för flyktingar och migranter – situationen på västra Balkan

2109 Situationen för flyktingar och migranter under överenskommelsen mellan EU och Turkiet från den 18 mars 2016

2110 Immaterialrätt i den digital eran

2111 En bedömning av inverkan från åtgärder för att förbättra kvinnors politiska representation

2112 Humanitära problem med anledning av fångade människor under kriget i Ukraina

2113 Efter attackerna i Bryssel: ett brådskande behov av att ta sig an säkerhetsmisslyckanden och öka samarbete mot terrorism

2114 Hanterande av internationella hälsokriser

2115 Påtvingad migration: en ny utmaning

2116 Brådskande behov av att förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna under fredliga protester

2117 Att främja stad-till-stad-samarbete för kulturen

2118 Flyktingar i Grekland: utmaningar och risker – ett europeiskt ansvar

2119 Motverkande av barns översexualisering

2120 Kvinnor i de väpnade styrkorna: främjandet av jämställdhet för att sätta stopp för könsrelaterat våld

2121 Demokratiska institutioners funktion i Turkiet

2122 Administrativt frihetsberövande

2123 Kultur och demokrati

2124 Utbildnings- och kulturella nätverk i diasporasamhällen

2125 Transparens och öppenhet i europeiska institutioner

2126 Mandatets karaktär för medlemmar i den parlamentariska församlingen

2127 Parlamentarisk immunitet: utmaningar för omfattningen av privilegier och immunitet för församlingens medlemmar

2128 Våld mot migranter

2129 Trafiksäkerhet som en prioritet för hälsa

2130 Lärdomar från Panamadokumenten för att säkerställa skattemässig och social rättvisa

2131 Idrott för alla: en brygga till jämställdhet, integration och social delaktighet

2132 Politiska konsekvenser av den ryska aggressionen i Ukraina

2133 Juridiska mått och steg för att motverka kränkningar av mänskliga rättigheter i områden utanför den ukrainska statens kontroll

2134 Samarbete med den internationella brottsmålsdomstolen: mot ett konkret och utökat åtagande

2135 Kvinnlig könsstympning i Europa

2136 Ett harmoniserat skydd för ensamkommande barn i Europa

2137 Effekterna av den europeiska befolkningsdynamiken på migrationspolitiken

2138 Situationen i Aleppo

2139 Att säkerställa tillgång till hälsovård för alla barn i Europa

2140 Utvinnande av ickekonventionella kolväteföreningar i Europa

Rekommendationer

2083 Införande av sanktioner mot parlamentariker

2084 Utländska stridande i Syrien och Irak

2085 Att stärka skyddet för och rollen som försvarare av mänskliga rättigheter i Europarådets medlemsstater

2086 Hur kan olämpliga restriktioner för civilsamhället förhindras i Europa?

2087 Korruption i rättsväsendet: brådskande behov av att genomföra församlingens förslag

2088 Till ett kompetensramverk för demokratiskt medborgarskap

2089 Immaterialrätt i den digital eran

2090 Humanitära problem med anledning av fångade människor under kriget i Ukraina

2091 Argumentation mot rättslig reglering i Europarådet av ofrivilliga åtgärder inom psykiatrin

2092 Motverkande av barns översexualisering

2093 Kultur och demokrati

2094 Transparens och öppenhet i europeiska institutioner

2095 Parlamentarisk immunitet: utmaningar för omfattningen av privilegier och immunitet för församlingens medlemmar

2096 Situationen i Aleppo

Yttranden

291 Förslag till tilläggsprotokoll för den europeiska landskapskonventionen

292 Förslag till Europarådskonvention om gemensamproducerad film

Bilaga 3

Gästtalare under sessionerna

Rosen Plevneliev, Bulgariens president, 26 januari 2016

Lorella Stefanelli och Nicola Renzi, San Marinos kaptenregenter, 28 januari 2016

Jean-Claude Juncker, Europeiska kommissionens ordförande, 19 april 2016

Ahmet Davutoğlu, Turkiets premiärminister, 19 april 2016

Heinz Fischer, Österrikes president, 20 april 2016

José Manuel García-Margallo, Spaniens utrikesminister, 20 april 2016

Giorgi Kvirikashvili, Georgiens premiärminister, 21 april 2016

Marina Kaljurand, Estlands utrikesminister, ordförande för ministerkommittén, 21 juni 2016

Taavi Rõivas, Estlands premiärminister, 22 juni 2016

Alexis Tsipras, Greklands premiärminister, 22 juni 2016

François Hollande, Frankrikes president, 11 oktober 2016

Jürgen Ligi, Estlands utrikesminister, ordförande för ministerkommittén, 11 oktober 2016

Mevlüt Çavuşoğlu, Turkiets utrikesminister, 12 oktober 2016

Tryck: Elanders, Vällingby 2017

Tryck: Elanders, Vällingby 2017

Frank-Walter Steinmeier, Tysklands utrikesminister, 13 oktober 2016
Redogörelsen bereds i utskott

Händelser

Inlämnad: 2017-02-21 Bordlagd: 2017-02-21 Hänvisad: 2017-02-22 Motionstid slutar: 2017-03-08