Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:114 Torsdagen den 28 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1997/98:114


Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1997/98:114 Torsdagen den 28 maj Kl. 12.00 - 17.56
19.00 - 22.58
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
----------------------------------------------------------------
1 §  Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 22 maj.
2 §  Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlades åter
Trafikutskottets betänkanden 1997/98:TU11 och
TU12
Utrikesutskottets betänkanden 1997/98:UU19 och
UU20
Skatteutskottets betänkanden 1997/98:SkU27 och
SkU26
3 §  Beslut rörande utskottsbetänkande som
slutdebatterats den 27 maj
KU25 Granskning av statsrådens tjänteutövning
och regeringsärendenas handläggning
Propositioner ställdes först beträffande envar av
de frågor som berördes i de reservationer som fogats
till betänkandet, därefter i ett sammanhang på övriga
upptagna frågor.
Statsrådet Göran Perssons uppgifter vid utfrågningen
om skolans kommunalisering år 1990 (avsnitt 1.1)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 1 (fp, m)
Votering:
215 för utskottet
96 för res. 1
38 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  150 s, 22 c, 18 v, 14 mp, 11 kd
För res. 1:     72 m, 24 fp
Frånvarande:    11 s, 8 m, 5 c, 2 fp, 4 v, 4 mp, 4 kd
Försvarsministern och Försvarsmaktens ekonomiska
problem (avsnitt 1.2)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 2 (fp, m, mp)
Votering:
191 för utskottet
124 för res. 2
34 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  151 s, 22 c, 18 v
För res. 2:     74 m, 24 fp, 15 mp, 11 kd
Frånvarande:    10 s, 6 m, 5 c, 2 fp, 4 v, 3 mp, 4 kd
Regeringens användning av medel till Europainfor-
mation (avsnitt 2.5)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 3 (c, v, mp)
Votering:
274 för utskottet
40 för res. 3
1 avstod
34 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  151 s, 74 m, 14 c, 24 fp, 11 kd
För res. 3:     6 c, 18 v, 16 mp
Avstod: 1 c
Frånvarande:    10 s, 6 m, 6 c, 2 fp, 4 v, 2 mp, 4 kd
Ingrid Skeppstedt (c) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.
Näringsminister Anders Sundströms handläggning av
frågan om tillstånd för anläggande av en lik-
strömskabel mellan Sverige och Polen (avsnitt 3.4)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 4 (fp, mp)
Votering:
277 för utskottet
39 för res. 4
1 avstod
32 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  151 s, 75 m, 21 c, 1 fp, 18 v, 11 kd
För res. 4:     23 fp, 16 mp
Avstod: 1 c
Frånvarande:    10 s, 5 m, 5 c, 2 fp, 4 v, 2 mp, 4 kd
Regeringens beslut om sekretess beträffande vissa
handlingar rörande Scientologikyrkan (avsnitt 3.5)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 5 (v, mp)
Votering:
277 för utskottet
35 för res. 5
4 avstod
33 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 75 m, 22 c, 22 fp, 10 kd
För res. 5:     1 fp, 18 v, 16 mp
Avstod: 2 s, 1 fp, 1 kd
Frånvarande:    11 s, 5 m, 5 c, 2 fp, 4 v, 2 mp, 4 kd
Regeringens utnämningspolitik (avsnitt 4.1)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 7 (m)
3. anmälan i res. 8 (fp, v)
Förberedande votering:
83 för res. 7
56 för res. 8
178 avstod
32 frånvarande
Kammaren antog anmälan i res. 7.
Huvudvotering:
183 för utskottet
76 för res. 7
58 avstod
32 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  150 s, 22 c, 1 fp, 10 kd
För res. 7:     75 m, 1 mp
Avstod: 1 s, 23 fp, 18 v, 15 mp, 1 kd
Frånvarande:    10 s, 5 m, 5 c, 2 fp, 4 v, 2 mp, 4 kd
Kommunikationsminister Ines Uusmanns tjäns-
teutövning i samband med projektet att bygga en
tunnel genom Hallandsåsen (avsnitt 4.3)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 10 (m)
Votering:
194 för utskottet
85 för res. 10
35 avstod
35 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  151 s, 22 c, 2 fp, 18 v, 1 kd
För res. 10:    75 m, 10 kd
Avstod: 19 fp, 16 mp
Frånvarande:    10 s, 5 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 4 kd
Regeringens föreskrifter om Säkerhetspolisens regis-
ter (avsnitt 5.1)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 14 (fp)
3. anmälan i res. 15 (v, mp)
Förberedande votering:
37 för res. 14
35 för res. 15
245 avstod
32 frånvarande
Kammaren antog anmälan i res. 14.
Huvudvotering:
248 för utskottet
35 för res. 14
34 avstod
32 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  151 s, 75 m, 22 c,
För res. 14:    24 fp, 11 kd
Avstod: 18 v, 16 mp
Frånvarande:    10 s, 5 m, 5 c, 2 fp, 4 v, 2 mp, 4 kd
Jerry Martinger (m) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.
Regeringens handläggning av målet Leander vs Sve-
rige (avsnitt 5.2)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 16 (fp, v, mp)
Votering:
247 för utskottet
69 för res. 16
33 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  151 s, 74 m, 22 c
För res. 16:    24 fp, 18 v, 16 mp, 11 kd
Frånvarande:    10 s, 6 m, 5 c, 2 fp, 4 v, 2 mp, 4 kd
Regeringens eller enskilda statsråds hantering av
kronförsvaret 1992 (avsnitt 8)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 18 (c, v, mp)
Votering:
272 för utskottet
38 för res. 18
3 avstod
36 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 74 m, 19 c, 21 fp, 10 kd
För res. 18:    1 s, 3 c, 18 v, 16 mp
Avstod: 1 s, 2 fp
Frånvarande:    11 s, 6 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 2 mp, 5 kd
Lisbeth Staaf-Igelström (s) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.
Övriga i betänkandet upptagna frågor
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Utskottets betänkande lades till handlingarna.
Meddelande om samlad votering
Talmannen meddelade att justitieutskottets betän-
kande JuU13 och konstitutionsutskottets betänkande
KU24 skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad
debatt.
4 §  Kvinnofrid
Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1997/98:JuU13
Kvinnofrid (prop. 1997/98:55)
Anf.  1  JEPPE JOHNSSON (m):
Fru talman! Betänkandet innehåller ett antal för-
slag kring vilka det råder enighet i justitieutskottet.
Flertalet av dessa förslag är okända för en bredare
allmänhet. Massmedierna har fokuserat sin bevakning
och debatt på det kontroversiella förslaget att krimi-
nalisera köp av sexuella tjänster. Jag återkommer
senare i mitt anförande till detta förslag. Vi är mot-
ståndare till förslaget. Vår viktigaste invändning är att
man med en kriminalisering bemöter sociala problem
med kriminalpolitiska instrument.
Inledningsvis vill jag lyfta fram några av de för-
slag som vi tycker är bra och ger vårt fulla stöd. Där-
efter kommer jag att kommentera några av de modera-
ta reservationerna. Längre fram i debatten kommer
Gun Hellsvik att ta upp brottsofferfrågorna, och Maud
Ekendahl tar upp polis- och resursfrågor.
Ett kvinnofridsbrott införs. Straffet skall vara
fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Brottet
tar sikte på upprepade och systematiska straffbara
kränkningar som riktas mot närstående kvinnor.
Brottet omfattar även upprepade kränkningar mot
barn och andra närstående personer. Straffvärdet för
varje enskilt brott behöver inte vara så högt, men i det
nya brottet skall varje enskilt brott ses som ett enda
fortlöpande brott. Vid bedömningen av straffvärdet
skall särskild hänsyn tas till det upprepade eller sys-
tematiska i beteendet. Vi ser det som en välkommen
skärpning i synen på denna typ av brott.
Våldtäktsbrottet utvidgas till att även omfatta brott
som i dag utgör sexuellt tvång. Underlåtelse att avslö-
ja eller anmäla vissa grova sexualbrott straffbeläggs.
Detta ger enligt regeringens bedömning, som delas av
utskottet, möjlighet att komma åt dem som t.ex. fun-
nits med vid en gruppvåldtäkt men som inte kan fällas
för att ha deltagit i själva våldtäkten.
Kvinnlig omskärelse skall i fortsättningen kallas
könsstympning. Ordet könsstympning beskriver vad
ingreppet innebär. Detta är mycket bra. Straffet för
könsstympning skärps. Böter tas bort ur straffskalan.
Brottet skall även omfatta den som förbereder eller
låter bli att anmäla könsstympning. Även förberedelse
och stämpling till brott liksom underlåtenhet att avslö-
ja brott kommer att bli straffbart.
Sverige har under många år, bl.a. inom olika FN-
organ och WHO, bedrivit ett aktivt internationellt
arbete för att eliminera kvinnlig könsstympning.
Fru talman! Jag övergår nu till att kommentera
några av de moderata reservationerna.
WHO uppskattar att 130 miljoner flickor och
kvinnor utsatts för könsstympning. 2 miljoner beräk-
nas varje år vara i riskzonen för könsstympning. Sve-
rige spelar redan i dag en aktiv roll i det internationel-
la arbetet mot könsstympning. Så långt är vi modera-
ter överens med utskottsmajoriteten. I en reservation,
gemensam med Centern, Folkpartiet och Kristdemo-
kraterna, framför vi vårt krav att den svenska rege-
ringen på ett än mer aktivt sätt skall driva frågorna om
könsstympning i olika internationella organ.
Kvinnor som utsatts för långvariga och systema-
tiska övergrepp är oftast i mycket dålig fysisk och
psykisk kondition och har stort behov av läkarvård
och olika terapeutiska behandlingar. Vi anser att des-
sa kvinnor skall ha rätt till kostnadsfri läkarvård,
kristerapi och övrig erforderlig behandling.
Kriminalvårdsstyrelsen har fått i uppdrag att i
samråd med Socialstyrelsen kartlägga vilka metoder
som används för behandling av män som dömts för
våldsbrott mot kvinnor samt överväga vilka behov
som finns för en utbyggnad av behandlingen för dessa
män. Vi moderater ser positivt på detta initiativ.
Grunden för en väl fungerande kriminalvård är att
strafftiden används på ett konstruktivt sätt. Under den
borgerliga regeringen 1991-1994 infördes därför en
rad program som syftade till att bl.a. ge sexualbrotts-
dömda vård och behandling. En förutsättning för att
kunna genomföra sådana program är att det finns
tillräckliga ekonomiska resurser inom kriminalvården
för detta ändamål. Enligt vår mening ger regeringens
budget för kriminalvården i dag inte utrymme för att
bedriva en bra verksamhet. Med det förslag till budget
som vi moderater presenterade i höstas hade förut-
sättningarna varit betydligt bättre.
Sexualbrottslingar kan i dag som ett led i behand-
lingen av sitt brottsliga beteende frivilligt genomgå
medicinsk behandling, s.k. kemisk kastrering. Vi har
tidigare motionerat om att regeringen skulle överväga
hur den framtida medicinska behandlingen av sexual-
brottslingar skall kunna utvecklas. Vi upprepar vårt
motionskrav i detta sammanhang och utgår från att
regeringen inom ramen för det arbete som nu pågår
inom Regeringskansliet också kommer att beakta vårt
motionsyrkande. För att den medicinska behandlingen
skall vara meningsfull förutsätts att den kombineras
med erforderlig terapeutisk behandling. Vårt yrkande
redovisas i en reservation med rubriken Behand-
lingsmetoder för män som dömts för vålds- och sex-
ualbrott.
Det är mycket viktigt att man finner effektiva me-
del att förhindra överträdelser av besöksförbud. Vi
välkomnar att regeringen undersöker möjligheten att
använda elektronisk fotboja för de män som inte re-
spekterar ett meddelat besöksförbud. Vi vill i detta
sammanhang klargöra att vi tar klart avstånd från
införandet av ett s.k. back door-system, dvs. att elek-
tronisk övervakning används som en form för verk-
ställighet utanför anstalten i slutet av verkställighets-
tiden. Det finns ingen anledning att förkorta ett ådömt
fängelsestraff på detta sätt. Detta gäller alla fängelse-
straff och inte minst när det är fråga om våldsbrott
mot närstående kvinnor. Elektronisk fotboja bör an-
vändas som s.k. front door, dvs. som ett sista försök
att undvika fängelsestraff vid förstagångsbrott och där
straffet stannar på två månader.
Det är också viktigt att socionomer och övrig be-
rörd socialtjänstpersonal utbildas och fortbildas i
brottsofferfrågor. Vi anser att socionomutbildningen
skall kompletteras med ett ämne benämnt brottsoffer-
kunskap, där utbildningsmomentet om våld mot kvin-
nor i hemmet skall utgöra ett självklart och viktigt
inslag.
Förslagen i den framlagda propositionen tar sin
utgångspunkt i maktförhållandena mellan könen.
Enligt regeringen är det mest extrema exemplet på
obalans i maktförhållandet mellan män och kvinnor
det våld som män riktar mot kvinnor som de har eller
har haft en nära relation till. Jämställdheten mellan
könen har successivt ökat i vårt land. Samtidigt har
kvinnors anmälningar mot män som misshandlat dem
eller begått sexuella övergrepp mot dem ökat under
den senaste tioårsperioden. Utvecklingen mot ökad
jämställdhet motsäger regeringens antagande om
orsaken till kvinnornas ökade antal brottsanmälningar
mot män.
I propositionen redovisas inte vilka källor eller
vilken forskning man stöder sina antaganden på. An-
tagandena behöver inte vara fel, men vi anser att det
är angeläget att ytterligare forskning kommer till
stånd. Inom ramen för den av regeringen aviserade
forskningen bör enligt vår mening även uppmärk-
sammas frågor som vilka män det är som slår, vilken
inverkan alkohol och andra droger har på våldet och
vad det är som gör att kvinnor i så stor utsträckning
inte vill hålla fast vid sin anmälan mot mannen. När vi
har svaren på bl.a. dessa frågor kan vi på allvar börja
dra slutsatser om det relationsnära våldets bakomlig-
gande orsaker.
Fru talman! Prostitutionsutredningen överlämnade
sitt betänkande Könshandel våren 1995. Utredningen
föreslog ett förbud mot all könshandel, dvs. att både
köpare och säljare av sexuella tjänster skulle krimina-
liseras. Att vara prostituerad beskrivs ofta som
"världens äldsta yrke". Jag vet inte hur det förhåller
sig, men det tillhör definitivt inte de allra bästa yrkena
här i världen. Jag är övertygad om att ingen i denna
kammare tycker att det är bra med prostitution. Jag
tror inte att någon förälder skulle vara stolt om hans
eller hennes barn blev prostituerad, och jag tror inte
heller att någon förälder skulle önska att hans eller
hennes barn gick till prostituerade.
Enligt Prostitutionsutredningen finns det upp-
skattningsvis 2 500 kvinnor som säljer sexuella
tjänster i Sverige. Antalet kvinnor i gatuprostitutionen
beräknas till ca 650. De övriga finns alltså i den mer
osynliga inomhusprostitutionen. Prostitutionen i Sve-
rige anses ha liten omfattning jämfört med andra
europeiska länder.
Vidare kan man läsa att ungefär hälften av de
prostituerade kvinnorna missbrukar narkotika eller
alkohol. Andelen kvinnor med psykiska störningar har
ökat på senare år, liksom även andelen utländska
kvinnor. Antalet mycket unga kvinnor i gatuprostitu-
tionen är däremot enligt utredningen ganska lågt.
Utredningen bedömer att detta är resultatet av poli-
sens och socialtjänstens arbete med att förhindra unga
människor från att etablera sig som prostituerade.
Den forskning som finns om prostitution visar att
de prostituerade oftast är kvinnor som på olika sätt
fått en dålig start i livet, som tidigt berövats självre-
spekt och fått en negativ självbild. På senare tid har
sambandet mellan prostitution och sexuella övergrepp
i barndomen blivit alltmer uppenbart.
Detta var litet grand om orsakerna till prostitution.
Det täcker naturligtvis inte alla orsaker, men det ger
en liten bakgrund till prostitutionen.
Utskottsmajoritetens förslag, som jag utgår från att
kammaren skall ta ställning till i dag, innebär att en-
dast den ena parten vid köp av sexuella tjänster skall
kriminaliseras. Det finns naturligtvis argument för en
kriminalisering av de prostituerades kunder, dvs. ett
förbud mot köp av sexuella tjänster. Vi menar dock
att nackdelarna med en sådan kriminalisering övervä-
ger.
En annan aspekt är att det blir lagligt att bjuda ut
sexuella tjänster mot betalning, men att köpa den
utbjudna tjänsten blir straffbart. Förnuftsmässigt och
moraliskt är denna tingens ordning mycket svår att
förstå. Det blir så att säga tillåtet att inbjuda till brott,
att bjuda ut en sexuell tjänst, men att köpa den tjänst
som bjuds ut blir straffbart.
Vi moderater är i likhet med flertalet tunga remiss-
instanser negativa till att kriminalisera både utbud och
köp av sexuella tjänster. Bland de remissinstanser
som avstyrker kriminalisering av könshandeln kan
nämnas Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Dom-
stolsverket, Riksåklagaren, JK, Kriminalvårdsstyrel-
sen, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Kriminolo-
giska institutionen vid Stockholms universitet, Sociala
institutionen vid Göteborgs universitet, Sveriges ad-
vokatsamfund, RFSU, RFSL, Sveriges kristna råd och
Brottsförebyggande rådet - en samling ganska tunga
remissinstanser.
Fru talman! Vi moderater ställer oss bakom det
som sägs i dessa remissyttranden. Jag tar dem som
mina egna funderingar.
Svea hovrätt skriver så här i sitt remissyttrande:
Det torde vara bättre att i stället för kriminalisering,
med åtföljande resursbehov hos polis, åklagare och
domstolar, avsätta medel till de sociala myndigheter
som tidigare har uppvisat relativt goda resultat i be-
kämpandet av prostitutionen.
Brottsförebyggande rådet skriver: Socialtjänstens
och polisens arbete för att förhindra nyrekrytering till
gatuprostitutionen, vilket synes vara relativt fram-
gångsrikt, skulle sannolikt försvåras genom att prosti-
tutionen i större utsträckning skulle komma att ske
fördold vid en kriminalisering. Rådet framhåller att
det i dag inte finns möjlighet att klara upp mer än 25-
30 % av de anmälda brotten. En kriminalisering
skulle innebära att utredningsresurser skulle få flytta
från någon eller några andra brottskategorier till
svårutredda prostitutionsbrott.
Socialstyrelsen anser att övervägande skäl talar
emot en kriminalisering av prostitutionen. Man skri-
ver: Argumentet att en kriminalisering skulle göra
könsköparna mer synliga och möjliga att nå för be-
handling, stöd och kontroll är rimligt i teorin, men
Socialstyrelsen ifrågasätter vilka resurser som finns
för behandling av könsköpare när det finns begränsa-
de resurser för kvinnor som utsatts för sexuella över-
grepp, barn som utsatts för incest och män som våld-
tagit.
Lagrådet har i sitt yttrande över regeringens för-
slag konstaterat att förslaget lades fram trots att en rad
tunga remissinstanser ställt sig negativa till en krimi-
nalisering, även om kriminaliseringen nu begränsas
till att endast omfatta den som köper tillfälliga sexuel-
la tjänster. Påföljden föreslås bli böter eller fängelse i
högst sex månader. Även försök till köp av sexuell
tjänst föreslås kriminaliseras. Lagrådet noterar att det
i brottsbalken inte finns något annat brott med samma
låga straffskala som är straffbart på försöksstadiet.
Även den socialdemokratiska partistyrelsens ytt-
rande över motioner till Socialdemokraternas parti-
kongress 1997 med krav på en kriminalisering av
torskarna, som man skriver, var emot en kriminalise-
ring av köp av sexuella tjänster. Man anförde som
skäl mot en kriminalisering att prostitutionen troligt-
vis skulle bli ännu mer osynlig än vad den är i dag
och därigenom svårare att kontrollera. Detta antogs
leda till en ökad risk för våld och övergrepp mot de
prostituerade. Vidare antogs att hallickarnas makt
skulle öka, samtidigt som bl.a. polisens möjligheter
att upptäcka och bekämpa köpen av sexuella tjänster
skulle bli utomordentligt små.
Vi moderater delar de här åsikterna, vilket natur-
ligtvis har bidragit till vårt beslut att inte vilja krimi-
nalisera köp av sexuella tjänster.
Jag kan inte heller låta bli att citera vad vår justi-
tieminister sade till TT den 18 december 1997: "Det
räcker förstås inte bara med ett förbud, och vi förstår
att det blir bekymmer med bevisning och annat."
Fru talman! Det beslut som kammarens majoritet
med all sannolikhet kommer att ställa sig bakom i dag
uppfattar vi moderater mer som symboliskt betingat
än motiverat av effektivitetshänsyn. Vår uppfattning
är att lagstiftningen inte kommer att bli effektiv med
hänsyn till bl.a. svårigheterna att kontrollera och bevi-
sa brott. Socialtjänstens och polisens arbete med att
förhindra nyrekrytering till gatuprostitutionen, vilket
enligt tillgängliga uppgifter tycks vara ganska fram-
gångsrikt, kommer att försvåras genom att gatuprosti-
tutionen kan antas komma att gå under jorden vid en
kriminalisering. Redan i dag finns verktyg - social-
tjänstlag, LVU och LVM - som möjliggör stöd och
hjälp till de prostituerade.
Slutligen vill jag peka på en av våra viktigaste in-
vändningar mot majoritetens förslag att kriminalisera
köp av sexuella tjänster. Omständigheten att det finns
en marknad för sexuella tjänster är mer ett socialpoli-
tiskt problem än ett kriminalpolitiskt. Den förstärk-
ning av inte minst de sociala myndigheternas insatser
som regeringens förslag i övrigt syftar till utgör enligt
vår mening det bästa sättet att så långt som möjligt
motverka förekomsten av prostitution i vårt samhälle.
Vi avvisar regeringens förslag att införa ett förbud
mot köp av sexuella tjänster.
Fru talman! Vi vänder oss mot att möta sociala
problem med kriminalpolitiska instrument. Vi står
givetvis bakom samtliga moderata reservationer, men
för vinnande av tid i kammaren yrkar jag bifall endast
till reservation 10.
I detta anförande instämde Gullan Lindblad, Eli-
sabeth Fleetwood, Gun Hellsvik, Maud Ekendahl,
Anders G Högmark och Åke Sundqvist (alla m).
Anf.  2  TALMANNEN:
Innan vi går vidare i debatten vill jag påminna om
den mycket ansträngda arbetssituation vi har i kam-
maren och vädja till ledamöterna att i möjligaste mån
försöka hålla de anmälda tiderna. Många av ledamö-
terna har ju långa anföranden i detta ärende.
Anf.  3  Andre vice talman GÖREL
THURDIN (c):
Fru talman! Detta är ett mycket viktigt och bety-
delsefullt betänkande som bygger på en efterlängtad
proposition med ett ganska omfattande innehåll.
Kvinnofrid utlystes redan under medeltiden i den
allmänna landslagen. Ett samhälle där män inte re-
spekterar kvinnor utan våldför sig på dem på olika
sätt är inte vare sig tryggt eller uthålligt. Barnen i det
samhället far fruktansvärt illa, och våldet får sina
utövare även i framtiden.
De flesta män i dag i Sverige vill ha ett tryggt
samhälle. Men alldeles för många ger sig fortfarande
på kvinnor och misshandlar dem, inte sällan inför
barnen och i många fall med dödlig utgång.
Denna proposition om kvinnofrid är därför öns-
kad, nödvändig och i det stora hela bra.
Det har under årens lopp kommit fram en hel del
om kvinnovåld. Ändå är det märkligt att den tillsatta
Kvinnovåldskommissionen har kommit fram till att
man vet för litet om kvinnovåldet. Jag vet inte hur
lång tid tillbaka som jag kan minnas att vi har diskute-
rat detta ämne i det svenska samhället. Ändå kan man
konstatera att vi vet för litet. Vad är det för fel på ett
samhälle som inte vill ta reda på det som faktiskt
berör halva befolkningen och som dessutom ställer till
en mängd elände? Det är märkligt.
Det måste finnas en samhällsstruktur när det gäller
sådana frågor som är motvillig till att ta krafttag och
som gör att man måste vänta länge tills indikationerna
blir väldigt tydliga och starka. Det finns inbyggda
attityder i det svenska samhället. Det har också visat
sig i Bengt Lindqvists bemötandeutredning. En funk-
tionshindrad person, tillika kvinna, får lägre ersätt-
ningar, sämre bemötande och mindre hjälp. Det har
med kvinnoattityd att göra.
Jag är övertygad om att det finns män som fylls av
obehag och känner sig oskyldigt anklagade i den
allmänna debatten om kvinnovåld. Det är naturligtvis
nödvändigt att skapa öppenhet i en debatt som rör oss
alla på något sätt. Även om det inte finns i den egna
familjen, så finns det någonstans i närheten. Våra
egna barn möter barn som haft det besvärligt i sina
familjer eller som bemöter våld på annat sätt på grund
av våld i familjerna.
Detta är inte en fråga som enbart skall behandlas
internt i varje familj. Detta är en fråga för oss alla -
kvinnor, män och barn.
Det handlar om att respekt måste visas från båda
hållen till det motsatta könet. Men öppenhet bidrar till
att det kan uppstå självkritik och självrannsakan, att
se till egna attityder hos både män och kvinnor. Hur
påverkar vi våra barn, och vilka attityder slås fast?
Det finns en attityd i botten när en man slår sin kvinna
i hemmet, inte bara en vilja att misshandla någon i
största allmänhet.
Det viktiga är att vi utgår från att vi behöver kun-
skap mer än att konstatera att den inte finns.
Vi i Centern välkomnar propositionen. Centern
har, anförd av centerkvinnorna, i många år krävt åt-
skilliga förändringar för att åstadkomma mera trygg-
het för kvinnor och barn i samhället.
Vi har en hel del reservationer som vi skall åter-
komma till, men jag yrkar bifall endast till reservatio-
nerna 4, 6 och 46.
Under allmänna motionstiden väckte vi från cen-
terkvinnorna, dvs. Ingbritt Irhammar och jag, en mo-
tion där vi bl.a. krävde kriminalisering av kunderna
vid köp av sexuella tjänster. Det har också lagts fram
som ett förslag i propositionen. Vi ställer oss bakom
det förslaget.
Det är ingenting som löses med en lagstiftning.
Det är viktigt att pröva denna fråga. Alla har så
många uppfattningar om vad det hela kommer att leda
till. När vi inför något nytt vet vi inte exakt vad det
kommer att leda till, även om vi försöker ta fram
tänkta konsekvensbeskrivningar. Det är inte fråga om
matematik, att sätta ihop en kalkyl.
Det är viktigt att följa denna fråga oerhört noga,
att backa upp med sociala insatser. Det behövs. Lagen
i sig bidrar inte till att allting får sin lösning. De socia-
la insatserna måste utgöra ett stöd till de utsatta kvin-
norna.
Det har kommit ett brev från Prostitutionsenheten
i Göteborgs stad. Där framgår att pengarna är slut.
Den här sortens viktiga arbete måste ges resurser. Det
är oerhört viktigt att följa upp de sociala insatserna.
Det måste ske en prövning och utvärdering. Då kan
det bli en konkretare debatt. Vi ställer oss alltså inte
bakom Moderaternas ställningstagande i frågan.
Det här handlar om kvinnor och barn. Låt mig ta
barnen först.
I reservation 2 har vi i Centern tillsammans med
Vänstern och Miljöpartiet tagit upp frågan om att barn
alltid går före. Även om det kan vara svårt för en
mamma att anmäla att hennes barn är utsatt, måste det
framgå att mamman har en skyldighet att göra det.
Barnet har aldrig någon möjlighet att klara sig i dessa
sammanhang. Aldrig! Därför måste kraven utgå från
att barnet måste skyddas - precis i enlighet med barn-
konventionen. Den ställer specifika krav just när det
gäller skydd av barn. Kravet måste ställas på den
förälder som åser och vet om att det begås övergrepp
mot barnet. Det skall vara en skyldighet att anmäla
detta.
Det är viktigt att känna till barnets perspektiv vid
t.ex. förhör av barn. Barn berättar ur deras perspektiv.
Vi vuxna berättar ur vårt perspektiv. Alltså måste man
lära sig vad ett barnperspektiv är, så att man förstår
vad barn berättar. Vi har en reservation som rör polis-
rapporter. De poliser som möter utsatta barn - många
gånger först - måste lära sig hur dessa barn hanteras
för att också barnen skall känna sig trygga att fritt
berätta vad de har upplevt. De skall inte känna krav
på att berätta vissa specifika saker.
Vi har tagit upp kravet på dubbel straffbarhet vid
könsstympning. Vi välkomnar att begreppet köns-
stympning används. Det är det det handlar om. De
flickor och kvinnor som blir utsatta för könsstymp-
ning får ett funktionshinder. För många är det fråga
om ett kraftigt funktionshinder, och för många leder
det till döden.
Frågan tas upp i barnkonventionen. Där framgår
att konventionsstaterna skall vidta alla effektiva och
lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella
sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. Detta är
skadligt för flickornas hälsa!
Vi anser att det redan finns grund att agera i frå-
gan om dubbel straffbarhet vid könsstympning. Vi
anser att det borde kunna införas i dag. Barnkommit-
tén har i sitt betänkande om barns bästa sagt att brot-
tet är så allvarligt att frågan om dubbel straffbarhet
måste ses över.
En företeelse som könsstympning handlar om kun-
skap, attityd, sedvänjor osv. Det handlar om att skapa
förebyggande åtgärder och att nå människorna på ett
bra sätt, en dialog och diskussion kring den sortens
företeelser. Det gäller också utveckling av behand-
lingsmetoder för dessa flickor och kvinnor som lider
svårt. Det krävs också ett internationellt arbete. Vi har
avgett flera reservationer tillsammans med andra
partier om att man skall ställa krav kring detta, efter-
som det är fråga om ett så kraftigt övergrepp på flick-
orna.
Vi har också tagit upp detta med myndigheters
samverkan. Det är naturligtvis nödvändigt, eftersom
dessa frågor också rör familjer. Det kan komma fram
signaler om en familj på många olika sätt. Det gäller
att samverka så att man får en helhetsbild och förstår
att den drabbade familjen behöver oerhört mycket
stöd och hjälp. Man får inte bara lämna den vind för
våg. Familjer som får problem i vårt svenska samhälle
seglar liksom i väg åt sidan. Det finns i dag inte något
socialt nätverk som tar tag i dessa familjer. Därför är
det väldigt viktigt att myndigheterna samverkar. Vi
har tagit upp detta på många olika sätt. Även kopplat
till de prostituerades situation och till prostituerade
med drogmissbruk måste det till en mycket tydlig
samverkan mellan myndigheter.
I reservation nr 31 tar vi upp detta med kostnadsfri
vård och behandling. Det är vi tillsammans med Mo-
deraterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet som
står bakom den reservationen. De kvinnor som har
varit utsatta för våld och övergrepp från en man som
står dem nära skall inte själva behöva ta det ekono-
miska ansvaret för den behandling som de behöver.
De är ju redan utsatta från början och har kanske inte
någon ekonomi för att klara detta. Samhället måste i
varje skede ställa sig på den svagare partens sida.
Man måste ha den synen när man skapar administrati-
va och kostnadsstödjande system så att dessa kvinnor
inte får problem i samband med att de får hjälp. Det
kommer för många signaler om att det är svårt för
kvinnorna att få förståelse, inte bara när det gäller det
som diskuteras i detta betänkande.
Det är klart att också många män som är vålds-
utövare behöver hjälp. Eftersom många som har varit
utsatta för våld som barn också blir utövare är det
många män som behöver direkt stöd. Det är också
många män som söker hjälp, men inte i tillräcklig
utsträckning. Därför måste vi skapa stödjande system
så att mäns benägenhet att använda våld nedbringas.
Däremot är vi ensamma om detta med besöksför-
bud. Det är ju märkligt att det är kvinnan som blir
fången i sin situation. Det är hon som skall utsättas för
övervakning och kontroll. Den som har begått brottet
och utövat våldet skall inte behöva övervakas på
samma sätt. Det har ju varit väldiga problem för dessa
kvinnor. Därför tycker vi att man skall pröva ett back
door-system, som bl.a. Jeppe Johnsson vände sig
emot. Det är den som har begått brottet som borde
utsättas för kontroll, inte den som har drabbats. Dessa
kvinnor skall inte behöva ha kontroll och övervakning
och bli klavbundna i en livssituation som är förfärlig.
Eftersom detta är mitt sista anförande i min egen-
skap av ledamot i justitieutskottet vill jag vända mig
till mina kolleger och ordföranden där och tacka dem
för ett väldigt fint samarbete under dessa fyra år. Vi
har haft många intressanta och intensiva diskussioner.
Vi har inte alltid tyckt samma saker, och det skall man
inte heller göra i ett samhälle som utvecklas. Det skall
utvecklas genom en dialog. Jag vill också tacka per-
sonalen på kansliet. Jag får väl tillfälle att önska trev-
lig sommar senare.
I detta anförande instämde Ingrid Skeppstedt,
Margareta Andersson och Gunnel Wallin (alla c).
Anf.  4  SIW PERSSON (fp):
Fru talman! I dag skall vi diskutera och besluta om
kvinnofrid, dvs. hur man skall göra för att minska -
kanske t.o.m. få bort - våldet mot kvinnor, inte bara
fysiskt våld utan även psykiskt våld och sexuellt våld.
Det är viktigt att komma ihåg att dagens förövare
alldeles för ofta är gårdagens offer. Våldtäktsmännen
och misshandlarna är ofta incestoffer eller har tidigare
varit utsatta för fysisk eller psykisk misshandel. Det
kan aldrig nog understrykas hur vikigt det är att
komma ihåg att de som är barn i dag är framtidens
vuxna. Vi måste verkligen se till att ge barnen en god
uppväxt. Det är också viktigt att komma ihåg att när
vi föds är vårt känsloliv fullt utvecklat.
Utredningen om kvinnovåld tillsattes av dåvaran-
de social- och jämställdhetsminister folkpartisten
Bengt Westerberg. Det var 1993. Utredningen var
klar i juni 1995, men tyvärr har frågan dragits i lång-
bänk. Men nu ligger propositionen här på riksdagens
bord för avgörande.
Vi i Folkpartiet liberalerna tycker att detta i många
stycken är en väldigt bra proposition. Det gäller bl.a.
lagstiftningen om att ersätta begreppet kvinnlig om-
skärelse med könsstympning samt den straffutvidg-
ning och straffskärpning som man föreslår när det
gäller våld mot kvinnor. Vi tycker även att förslagen
om skärpning på olika sätt i fråga om sociala myndig-
heter är bra. Men det finns ett antal områden där vi
tycker att man borde ha gått mycket längre. Jag skall
här peka på några av dessa.
Som jag sade välkomnar vi regeringens förslag till
nytt kvinnofridsbrott, men vi tycker inte att det är bra
att regeringen i den aktuella paragrafens första stycke
föreslår ett neutralt brott som kallas grov fridskränk-
ning. Själva kvinnofridsbrottet - dvs. grov kvinno-
fridskränkning - tas upp som ett specialfall i andra
stycket. Enligt Folkpartiets mening bör brottsbalken
bättre spegla den verklighet som finns. Vi anser att
brottet grov kvinnofridskränkning skall inleda para-
grafen.
När det gäller straffet sade Kvinnovåldskommis-
sionen att det skall vara fängelse i minst ett år. Tyvärr
har regeringen föreslagit att det lägsta straffvärdet
skall vara minst sex månader. Men vi i Folkpartiet
liberalerna anser att man måste fastställa ett straffmi-
nimum på minst ett års fängelse. Annars finns det risk
för att det inte utdöms fängelse, eftersom det har
utvecklats en praxis att det utdöms fängelse enbart vid
återfall och artsbrott när straffminimum är under ett
års fängelse.
Man måste kriminalisera all psykisk misshandel.
Kvinnovåldskommissionen föreslog att sådan psykisk
misshandel som inte är straffbelagd i dag skulle utgö-
ra ett kvinnofridsbrott, s.k. lindrig psykisk misshan-
del. Detta är inte så lätt att klara av rent lagtekniskt.
Därför anser vi i Folkpartiet att det behövs en ny
utredning som tittar närmare på detta.
Vi har också i en reservation markerat att det
måste finnas en skyldighet att ingripa vid brott mot liv
och hälsa. Det är bra att regeringen nu föreslår att
underlåtenhet att avslöja grova sexualbrott nu skall bli
jämställt med underlåtenhet att avslöja t.ex. rån.
Men vi menar också att vi måste se till att det
verkligen blir en lagstiftning om skyldigheten att
ingripa vid och hindra brott mot liv och hälsa. Vi är
mycket besvikna över att inget sådant förslag har
kommit i propositionen, och därför har vi också en
reservation i denna fråga.
Vi tycker att det är bra att regeringen utvidgar
våldtäktsbrottet så att det också omfattar gärningar
som är jämförbara med påtvingat samlag. Men enligt
vår mening är det mycket som talar för att frånvaron
av samtycke är det som skall vara avgörande vid
bedömning av våldtäkt snarare än graden av våld. Vi
pekar också på något som jag tror att vi alla är över-
ens om, att det är högst upprörande att ett sexuellt
övergrepp mot ett barn inte bedöms som våldtäkt om
barnet är så litet att något våld, enligt våldtäktspara-
grafens mening, inte krävs för att mannen skall ge-
nomföra övergreppet.
Vi har i Folkpartiet i alla år hävdat att man i olika
sammanhang, och definitivt när man blir våldtäktsof-
fer, behöver hjälp med psykoterapi. Tyvärr avvisar
regeringen Kvinnovåldskommissionens förslag att de
som blivit utsatta för sexuella övergrepp och miss-
handel skall få rätt till psykoterapi inom ramen för
vårdgarantin. Jag måste säga att jag inte förstår varför
man inte ser till att detta nu sker. Det är ju grundläg-
gande att för den som blir utsatt för en så traumatisk
upplevelse räcker det inte bara med hjälp somatiskt,
som det heter, utan man måste också få en möjlighet
att bearbeta upplevelserna med legitimerade psykote-
rapeuter.
För att markera hur viktigt det är tycker vi i Folk-
partiet att det inte räcker med att åklagaren skall vara
förundersökningsledare när det gäller misshandel eller
liknande av nära anhörig eller bekant. Vi menar att
huvudregeln skall vara att en åklagare alltid skall vara
förundersökningsledare så fort någon kvinna har blivit
utsatt för misshandel eller våld.
Vi i Folkpartiet understryker, precis som alla and-
ra partier, att det är oerhört viktigt att ha olika be-
handlingsmetoder för de män som har dömts för
våldsbrott mot kvinnor - alltså inte bara en kartlägg-
ning utan också åtgärder. För att det skall bli en god-
tagbar kvalitet på behandlingen måste det också göras
en utvärdering. Vi menar att detta skall inte kriminal-
vården och Socialstyrelsen själva sköta, utan det skall
vara en oberoende forskare som gör utvärderingen.
I propositionen har man också föreslagit betydligt
bättre skydd för förföljda kvinnor. Vi i Folkpartiet
tycker att man inte tillräckligt har markerat mot dem
som är orsak till det elände som många kvinnor blir
utsatta för, dvs. de män som misshandlar och våldför
sig på olika sätt. Då säger vi: Nu får det vara nog. Nu
skall de verkligen bli markerade på olika sätt. Man
skall se till att de inte kommer åt de här kvinnorna. Vi
föreslår t.ex. att man skall kunna använda elektronisk
boja. Om detta står det också i propositionen, men
man vill ha en utredning. Då säger vi: Det behövs inte
fler utredningar. Vi skall ta till oss erfarenheterna från
vissa stater i USA, där de män som förföljer kvinnor
redan har elektronisk boja. Varför inte se till att de
inte får ha körkort? På det sättet blir det litet svårare
att komma åt kvinnan.
För ett antal år sedan genomfördes förslaget om
besöksförbud. Det var ett väldigt bra förslag. Vi me-
nar att besöksförbudet skulle kunna utvidgas till att
inte bara gälla ett antal meter runt omkring kvinnan
och även barnen, som det ofta också gäller. Varför
inte titta på om man kan ha besöksförbud i hela det
område där kvinnan befinner sig? Detta låter sig sä-
gas, men det är inte så lätt att genomföra. Därför
menar vi att detta är någonting som man måste titta
närmare på.
Även om de utsatta kvinnorna i dag mycket oftare
än tidigare har möjligheter att få skyddspaket, dvs.
förprogrammerad telefon och annat, kan det hända att
det kan ta litet tid innan de får den hjälp som de ropar
på. Därför är vi inte främmande för att dessa kvinnor
skall kunna få vapenlicens så att de kan använda tår-
gassprej.
Någonting som också är oerhört viktigt är att man
verkligen stärker brottsoffrens ställning. Detta har vi
på olika sätt markerat i reservationen, för vi har tyvärr
inte fått igenom våra förslag. Låt mig bara nämna att
vi redan i budgetpropositionen i höstas avsatte 6 mil-
joner till brottsofferjourerna för att de skulle kunna
deltidsanställda brottsofferassistenter, som det heter.
Folkpartiet har efter lång diskussion och moget
övervägande sagt nej till kriminalisering av sexuella
tjänster, men vi säger ja till effektiva åtgärder. Det
gäller att komma ihåg att prostitutionen är ett socialt
problem. Många av de prostituerade har som barn
blivit utsatta för sexuella övergrepp. Ungefär hälften
av de prostituerade kvinnorna missbrukar narkotika.
Alldeles för många av dem lider av psykiska problem
eller har psykiska störningar.
Ett praktiskt problem är att prostitutionen i dag
inte så ofta är öppen utan oftast dold. Det kan vara
eskortverksamhet, call girl-service och sexklubb-
sverksamhet. Efter moget övervägande har vi kommit
fram till att nackdelarna överväger i detta med krimi-
nalisering. Därför säger vi nej till kriminalisering av
prostitution, men vi vill på alla sätt stödja den sociala
verksamheten på olika områden för att se till att de
unga kvinnorna inte hamnar i denna tragiska fälla.
Regeringen har föreslagit aktiva åtgärder mot sex-
uella trakasserier, men tyvärr har man stannat vid att
det bara skall gälla dem som är anställda. Man har då
glömt bort att det också finns en del andra som blir
utsatta för sexuella trakasserier. Bland dem är många
studenter och även totalförsvarspliktiga, och dem
måste vi också skydda. Därför har vi i Folkpartiet
liberalerna, eftersom vi inte fick igenom vårt förslag,
en reservation även på detta område.
Det är oerhört viktigt att vi arbetar internationellt.
Inför dagens avgörande drar jag mig till minnes en
artikel för några år sedan - jag kommer inte ihåg om
det var i Indien eller i Pakistan - om någon som gav
lån till kvinnor. Kvinnan köpte en symaskin. Hon
skaffade en enkel bostad, och barnen fick det väldigt
bra. Men det som jag särskilt fäste mig vid var att
mannen, när han kom till långivaren, sade: Ja, det är
jättebra att vi får de här pengarna till hjälp till själv-
hjälp. Men det värsta är att nu när min hustru fått de
här pengarna har hon fått en status, så nu kan jag inte
slå henne längre.
Hjälp till självhjälp har nästan alltid visat sig vara
väldigt väl använda pengar att satsa på kvinnan, för
hon använder dem till familjen på ett helt annat sätt än
vad mannen gör. På köpet får kvinnan en status som
hon annars hade haft svårt att få, för på det här sättet
blir det praktiskt konkret.
När vi diskuterar vårt biståndsmål är det viktigt
med både jämställdhet och annat som stärker kvinnan
ställning. Vi måste också se till att kvinnors hälsa blir
bättre. Det får inte vara så i fortsättningen att så
många kvinnor dör i barnsäng och vid aborter. Det får
inte heller vara så att många kvinnor också fortsätt-
ningsvis skall utsättas för könsstympning. Det finns
130 miljoner kvinnor och flickor i dag som utsatts för
könsstympning. Varje år är det ytterligare
två miljoner som riskerar att bli det. Det är alltså en
ofantlig uppgift. Vi måste verkligen se till att de blir
färre, att de 130 miljonerna inte blir så många fler.
Till sist, fru talman, vill jag säga några ord om
kvinnoimporten. Det är oerhört viktigt att vi ser till att
det blir slut på denna import av kvinnor som mer eller
mindre används som förbrukningsvaror. Därför är det
bra att man nu ser till att kvinnorna kan få uppehålls-
tillstånd även om de lämnar mannen efter mindre än
två år.
Fru talman! Vi har 27 reservationer som vi är en-
samma om eller har tillsammans med andra partier. Vi
skall naturligtvis inte yrka bifall till alla så att det blir
votering. Men självklart står vi bakom varje stavelse i
dem. För vinnande av tid skall jag dock bara ta upp en
reservation. Det är reservation 1, som jag yrkar for-
mellt bifall till.
Anf.  5  ALICE ÅSTRÖM (v):
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet anser att det här en
glädjens dag. Att vi nu har fått en proposition och ett
betänkande som lyfter fram situationen för de miss-
handlade kvinnorna i Sverige är ett tecken på att det
har betydelse att fler kvinnor kommer in i politiken.
Det har en betydelse att Sverige är det mest jämställda
parlamentet i världen.
Fru talman! Det finns oerhört många reservationer
till det här betänkandet. Men jag vill ändå lyfta fram
en sak. Till skillnad från i de flesta betänkanden, där
reservationerna handlar om att man går emot förslag
som läggs fram, är de allra flesta av reservationerna i
det här betänkandet s.k. positiva reservationer. Man
vill gå litet snabbare fram. Man vill gå litet längre.
Men man ställer sig bakom de förslag som finns i
betänkandet.
Jag tycker att det är viktigt att påpeka den oerhör-
da samsyn som ändå finns i fråga om det här betän-
kandet om kvinnofrid. Det är viktigt att det här kom-
mer ut och att vi poängterar att det här är en kamp
som vi för gemensamt, en kamp som de flesta kvinnor
i alla politiska partier driver med kraft och kommer
att fortsätta driva.
Men, fru talman, det är också på ett sätt en skam-
mens dag. Det är en skammens dag eftersom vi i Sve-
rige, som räknas som ett av världens jämställda län-
der, skall behöva lägga fram en sådan här proposition
1998, en proposition som handlar om hur vi skall
kunna möta de grova misshandlarna, symtomen på det
manliga förtrycket, och om hur vi skall kunna förmå
rättsväsendet att faktiskt bemöta dessa kvinnor på ett
riktigt sätt.
Den handlar om hur vi skall kunna få en lagstift-
ning som innebär att vi i fråga om kvinnor som gång
på gång misshandlas av sina män skall kunna få de
relevanta straff som dessa brott borde innebära. Det är
skamligt att vi skall behöva lägga fram ett förslag om
handlar om kvinnofridsbrott, som handlar om alla de
tusentals kvinnor i Sverige som blir misshandlade och
om hur vi skall kunna bemöta, hjälpa och skydda
dessa kvinnor.
Vi i Vänsterpartiet säger att vi lever i ett patriarkat
där kvinnorna konsekvent är underordnade männen.
Det sexualiserde våldet är det yttersta tecknet på detta
förtryck. Därför ser vi väldigt positivt på att regering-
en i sin proposition också gör den här mer djupgående
analysen av maktstrukturerna i samhället och att man
lyfter fram att det sexualiserade våldet är en konsek-
vens av maktfördelningen i samhället.
Fru talman! Att synliggöra det här maktperspekti-
vet är en av de allra viktigaste uppgifterna i kampen
mot det sexualiserade våldet. Kampen får inte stanna
vid hur vi skall bemöta symtomen.
Tidigare har vi hört från talarstolen att även de
män som slår har varit utsatta för övergrepp, att det
oftast finns en tragisk historia bakom. Men det är en
maktstruktur som ligger bakom. Att försöka förstå
både strukturerna och mekanismerna bakom det sex-
ualiserade våldet behöver inte utesluta alla individuel-
la lösningar. Att män slår kvinnor som de sammanle-
ver med, eller har sammanlevt med, förklaras ofta
med alkoholism, arbetslöshet, att de själva varit utsat-
ta för sexuella övergrepp, problem med relationer,
mäns sämre förmåga att uttrycka känslor, frustration
osv.
Men det är inte sanningen. Kvinnomisshandel fö-
rekommer ju i alla samhällsklasser. Det förekommer i
familjer med skilda villkor. Det gemensamma för de
allra flesta män som misshandlar är att de inte slår
andra närstående. De slår inte grannarna. De slår inte
arbetskamraterna. De slår inte sina vänner. Men de
slår sina kvinnor. Det är uttrycket för den maktstruk-
tur som finns. Därför är det inte de individuella lös-
ningarna som kommer att lösa de här problemen, utan
det är kampen för ett samhälle där det inte finns något
könsförtryck.
Fru talman! Flera av talarna här uppe i talarstolen
har berört frågan om kriminaliseringen av könsköpar-
na. Argumentationen mot att kriminalisera, och även
argumenten från en hel del av remissinstanserna, som
bl.a. Moderaternas talesman tog upp, är exempelvis
att Socialstyrelsen har sagt att det finns begränsande
resurser för att hjälpa kvinnor som utsätts för miss-
handel, incest osv. Därför skall vi inte lägga pengar i
rättsväsendet på att jaga dem som utnyttjar dessa
kvinnor.
Det har också tagits upp att det här är ett socialt
problem, att de här kvinnorna oftast är missbrukare
och att de varit utsatta för sexuella övergrepp, t.ex.
incest, i barndomen. Det finns den här tragiska histo-
rien bakom. Det finns det forskning och undersök-
ningar som visar. Men det är just därför som vi har
valt lösningen att inte kriminalisera de prostituerade.
Vi kriminaliserar just de könsköpare som fortsätter att
utnyttja och förtrycka dessa kvinnor.
Det är en oerhört viktig markering att vi i den här
kammaren i dag kommer att besluta att kriminalisera
könsköparna, att kriminalisera att män skall ha rätt att
köpa kvinnors kroppar, kvinnor som dessutom har
varit utsatta för förtryck tidigare. Vi i Vänsterpartiet
ser därför med glädje på, och står bakom, det förslag
som regeringen har lagt fram om att kriminalisera
könsköparna.
Fru talman! Däremot anser vi i Vänsterpartiet att
det finns en tydlig brist i hela kvinnofridspropositio-
nen. Det är att man i stort sett på alla områden pratar
om kvinnor, vuxna kvinnor. Men för att kunna bemö-
ta, förhindra och förändra är det oerhört viktigt att alla
insatser också riktar in sig på unga kvinnor, unga
flickor. Det är där vi kan börja bygga upp en föränd-
ring i strukturen. Därför anser vi i Vänsterpartiet att
utsatta flickors situation bör tas med på alla områden.
Därför yrkar jag bifall till reservation 27 som handlar
om just detta.
Fru talman! En mycket viktig fråga, som också be-
rörs i betänkandet men där det inte fattas något beslut
i dag, handlar om uppehållstillstånd för de kvinnor
som i dag blir utsatta för misshandel och förtryck av
män. Män importerar kvinnor från utlandet, utnyttjar
dem sexuellt, misshandlar dem och kastar sedan ut
dem innan tvåårsregeln trätt i kraft. Män i Sverige i
dag kan faktiskt importera kvinnor med en garanti för
att kunna utnyttja dem, bara det görs innan tiden en-
ligt tvåårsregeln gått ut. Den kvinna som i dag anmä-
ler och går ifrån en man före tvåårsgränsen blir näm-
ligen utvisad till sitt hemland igen.
Därför anser vi i Vänsterpartiet - även om det
finns en utredning och man kommer att ta upp frågan
- att vi inte kan vänta längre. Redan i dag bör en
tillfällig förordning tas för att de kvinnor som i dag är
gömda och som alltså befinner sig i den situationen
tryggt skall kunna ge sig till känna och tryggt skall
kunna polisanmäla det förtryck som de är utsatta för,
utan att behöva känna rädsla för att kastas ut. Därför
yrkar jag bifall till reservation 22.
En annan mycket viktig fråga - de flesta frågorna i
detta sammanhang är oerhört viktiga - handlar också
om handel med kvinnor, dvs. att män gång på gång tar
in kvinnor. Vi har inte kunnat hitta ett sätt att möta
detta. Precis som det är viktigt att ge de här kvinnorna
ett skydd när de väl har kommit hit och för att undvi-
ka att de hamnar i ett utsatt läge är det viktigt att hitta
ett medel för att förhindra den här handeln och impor-
ten av kvinnor som bara är ett uttryck för kvinnoför-
nedring.
Fru talman! Den viktiga frågan om kvinnomiss-
handel, som gång på gång måste lyftas, bör man möta
med information. Frågan får inte tystna. Därför har vi
i Vänsterpartiet lagt fram ett förslag om att ha regel-
bundet återkommande informationskampanjer där
olika områden och olika aspekter av frågan tas upp,
precis som sker i en hel del andra länder där detta fått
effekten att frågan ständigt lyfts och att man ständigt
har informationskampanjer.
Regeringen anser att det inte behövs; det finns till-
räckligt med information och det kommer kampanjer
då och då. Men den här frågan har funnits med väldigt
länge i historien. Förtrycket har varat genom hela
historien och riskerar att finnas även i framtiden om vi
inte hela tiden lyfter frågan och håller informationen
levande och om vi inte hela tiden från samhällets sida
ser till att det är offren som skall känna att de har
rätten på sin sida. Den här frågan är så viktig att man
aldrig får tiga. Därför yrkar jag bifall till reserva-
tion 54.
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet skulle kunna tänka
oss att ställa oss bakom i stort sett de flesta reserva-
tionerna i detta betänkande. Givetvis står vi bakom
alla reservationer som vi har undertecknat. Men även
de flesta av de reservationer som vi inte har under-
tecknat är viktiga och är framtida steg. Vi har dock
valt att i dagsläget, med betänkandet i ryggen, stanna
vid att lyfta fram de frågor där vi tycker att det är
viktigt att gå något längre. Jag är helt övertygad om
att vi gemensamt kommer att lyfta de här frågorna
igen och om att vi steg för steg kommer att genomföra
vad som står i stort sett i flertalet reservationer.
Fru talman! Målsättningen för oss alla bör vara ett
samhälle fritt från könsförtryck!
Anf.  6  KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Även om det tog lång tid att omsätta
Kvinnovåldskommissionens slutbetänkande i en pro-
position är jag oerhört positiv till inriktningen i rege-
ringens förslag när det gäller att komma till rätta med
mäns våld mot kvinnor, som resulterat i detta betän-
kande och som överensstämmer med Miljöpartiets
syn på problemet. Det är också en framgång att det
blir lagskärpningar samt att två nya lagar införs. Det
gäller då grov kvinnofridskränkning respektive grov
fridskränkning. Detta innebär att upprepade straffbara
handlingar riktade mot närstående bedöms i sin hel-
het.
Det nya brottet gör det möjligt för domstolarna att
höja straffet för det systematiska våld som kvinnor
kan vara utsatta för av män som de lever med i nära
relationer. Våldet blir mera synligt och kan därmed
bekämpas på ett bättre sätt än tidigare.
Vidare gäller det införandet av kriminalisering av
köp av sexuella tjänster, en fråga som Miljöpartiet
tidigare har drivit. Detta sammanfaller alltså med vår
inställning.
Betänkandet omfattar också ett stort antal motio-
ner från allmänna motionstiden. Där behandlas frågor
om kvinnors utsatthet. I många fall tas samma pro-
blemställningar upp som de som finns i betänkandet,
dock med nyansskillnader. Jag tycker att det är svårt
med avslag beträffande flera av dessa reservationer. I
de flesta fall föreligger alltså ingen motsättning. I
stället anser jag att betänkandet täcker många av de i
reservationstexten upptagna problemen men man kan
ju alltid förbättra och gå längre.
Att vi i dag kan behandla ett betänkande där man
så grundläggande tar tag i problem som gäller våld
mot och kränkningar av kvinnor anser jag, fru talman,
beror på den stora kvinnorepresentationen i regering
och riksdag. Det visar hur viktig denna kvinnorepre-
sentation är för att driva igenom krav som kvinnoor-
ganisationer sedan länge haft och drivit samt att vi
gemensamt kan samarbeta utifrån ett kvinnoperspek-
tiv på olika plan i samhället mot ett mål som förenar
och visa att mäns brott mot kvinnor inte är brott som
är neutrala från könssynpunkt, utan att de ytterst ut-
trycker kvinnoförakt. Våld mot kvinnor speglar den
obalans som råder i maktförhållandet mellan könen.
Den kommitté som utarbetade utredningsförslaget
Kvinnofrid skall också ha en eloge eftersom det är
dess arbete som ligger till grund här och man såg
problemet i ett kvinnoperspektiv.
Faktum är att en kvinna löper större risk att bli ut-
satt för brott i sitt eget hem än ute på stan. För en man
är det precis tvärtom men mannen kan ju alltid åter-
vända till ett tryggt hem. Kvinnan däremot har inte
den tryggheten någonstans.
Det mest kontroversiella lagförslaget, det förslag
som bidragit till mesta tyckandet, är förslaget om att
kriminalisera den som köper sex. Jag har även via
Internet för första gången när det gäller ett lagförslag i
Sverige fått påpekanden från andra länder. Det gäller
både sådana som är positiva och lobbygrupper som
vill hindra att vi i dag fattar detta beslut.
Vi i Miljöpartiet anser att kriminalisering av
könsköpare är ett sätt för samhället att signalera att
prostitution inte är något som vi accepterar; därmed
inte sagt att vi tror att det enbart går att lagstifta bort
prostitution. Vi har genom Prostitutionsutredningen
erhållit goda kunskaper om hur prostitutionen ser ut i
Sverige i dag. Vi vet att könshandeln efter en nedgång
under 80-talet och i början av 90-talet återigen ökar.
Vi vet också att andelen kvinnor bland prostituerade
som lider av psykiska störningar ökat under senare år,
liksom andelen utländska kvinnor. En stor del av de
gatuprostituerade är drogmissbrukare.
Det viktiga är också att slå fast att det inte handlar
om kvinnors sexualitet och att samhällets budskap
skall vara: Ditt kön skall ej vara till salu, och ditt kön
skall ej gå att köpa. Det är den viktiga markeringen. I
meddelanden på Internet får jag se att många organi-
sationer tvärtom menar att det rör kvinnlig sexualitet
och att kvinnan skall kunna leva ut denna genom
prostitution, vilket jag anser vara helt fel.
Det är ovanligt att män öppet talar om att de går
till prostituerade. Däremot talar män oftare än kvinnor
om könshandel och pornografi som något acceptabelt
- underförstått att det inte handlar om deras egna
döttrar eller systrar eller den egna sambon/hustrun.
Lagstiftning är ett sätt för samhället att reagera.
Forskning, information och uppsökande verksamhet
måste fortsätta och gärna intensifieras i samband med
denna nya lag. Om det finns en lag som stöd är det
viktigt att det sociala arbetet också fungerar. Det
räcker inte bara med repressiva insatser. Det skall
finnas erbjudande om hjälp och behandlingsmöjlighe-
ter, inte enbart för de prostituerade utan även för
männens behov, och finnas pengar avsatta för uppföl-
jande verksamheter.
Det bör i varje storstad finnas en verksamhet som
även arbetar med köparna av sexuella tjänster. Det
finns en förebild från Göteborg, en projektgrupp som
kallas KAST. Det betyder Köpare av sexuella tjäns-
ter. Man har lyckats nå den här målgruppen med goda
resultat. För att genomföra ytterligare verksamhet
med sådan inriktning behövs det centrala pengar. För
att polisens arbete skall lyckas är det också nödvän-
digt med samverkan med de sociala myndigheterna.
Det går inte nog att understryka att det är genom
samverkan som man kommer till rätta med problem.
Så går jag över till argumenten mot en kriminali-
sering. Man säger att verksamheten går under jorden,
att det då är omöjligt att nå den och att kvinnorna som
sysslar med denna verksamhet blir än mer drabbade
och utsatta.
Men vi har fått veta att tre fjärdedelar av prostitu-
tionen redan sker inomhus och i mer osynlig verk-
samhet. Det är massageinstitut, callgirl-verksamhet
och eskortservice. En stor del sker således inte på
gatan utan är redan i dag osynlig. Det är för att för-
hindra efterfrågan som jag stöder lagen, att dessa män
också känner att det är olagligt och inte gör det på
samma sätt som tidigare. Det är det som är marke-
ringen som kan hjälpa.
Några säger att det är en mänsklig rättighet att
själv bestämma över sin kropp. Är det en mänsklig
rättighet att knarka ned sig, att fara illa, att bli utnytt-
jad? Nej, vi måste också ha lagar som skydd för dem
som är väldigt utsatta.
Ett annat argument är kvinnans rättighet att själv
bestämma över sin sexualitet. Många har kallat oss
moralister som vill hindra människor att leva ut denna
sexualitet. Men det handlar inte, som jag sade tidiga-
re, om kvinnors sexualitet. De prostituerade som
intervjuats har enstämmigt dementerat att de skulle ha
något utbyte av detta slag. Det handlar om männens
rätt att utan hänsyn och krav eller känslomässiga
bindningar utnyttja en annan människa.
Det är också viktigt att ta vissa kritiska synpunkter
på allvar, så att vi får följa upp vad som händer med
de prostituerade. Jag vill inte att de skall utsättas på
ett grymmare sätt än i dag.
Till betänkandet finns ett stort antal reservationer,
och jag skall inte kommentera alla utan väljer ut några
som jag vill trycka extra på.
Regeringen tillkännager att en total översyn av
sexualbrott gällande lagtekniska och sakliga lösningar
skall göras samt en undersökning av domstolarnas
straffmätning och bedömning av straffvärdet vid sex-
ualbrott. Detta är oerhört nödvändigt, och vi stöder
det.
Förra våren var det en rad uppmärksammade hän-
delser just där kvinnor blivit utnyttjade eller våldförda
och där domstolarna dömde, som jag tyckte, på ett
underligt sätt.
Vi vill särskilt lyfta upp begreppet vanmakt. I dag
står det i lagen att vanmakt är när en kvinna är med-
vetslös. Men det finns omständigheter där en kvinna
är berusad eller drogad och ändå är vid sans, men då
träder inte detta vanmaktsbegrepp i kraft. Därför kan
det inte bli fråga om sexuellt utnyttjande.
Skall en kvinnas nej räcka, eller måste hon göra så
mycket motstånd att hon blir fysiskt misshandlad för
att det skall dömas som våldtäkt?
Det är dessa begrepp som måste utredas. Vi begär
att det skall ske skyndsamt, under första halvåret
1999. Det är vår anmärkning. Det har varit för många
fall som blivit konstigt dömda.
Socialtjänstlagen skall kompletteras med en ny
bestämmelse om att socialnämnden bör verka för att
kvinnor som är eller har varit utsatta för våld skall få
stöd och hjälp att förändra sin situation. Vi tycker att
ordet "bör" inte är tillräckligt förpliktande utan tycker
att det skall stå "skall" i denna lag. Likaså vill vi när
det gäller barn som vistas i dessa misshandelsmiljöer
att det skall stå "skall". Det mer förpliktande, så att
det trycks på hur viktigt detta är.
När det gäller vårdgaranti vill vi att en sådan skall
införas Dessa kvinnor som blir misshandlade skall
inte behöva ha besvär för att få pengar till den be-
handling och terapeutiska vård som behövs. Vi tycker
att det skall vara en självklarhet.
När det gäller besöksförbud för misshandlande
män finns det fem separata reservationer. Alla har det
gemensamt att man vill hindra överträdelser. Samtliga
är positiva till regeringens förslag om att utreda elbo-
jan. Men man vill dessutom pröva andra metoder,
som t.ex. kommunarrest, indragning av körkort, bo-
sättningsförbud etc. Miljöpartiet tycker också att
regeringen bör återkomma med ytterligare förslag.
Det är en självklarhet att det är männen som skall ha
restriktionerna. Kvinnorna skall inte behöva gömma
sig och leva under ständig oro.
Vi stöder också det förslag som regeringen kom-
mer med om att 6,5 miljoner skall gå till fortbildning
av personal inom polisen, åklagare, domstolar, soci-
altjänst och sjukvård. Men vi tycker att det också
skall ske en utvärdering och dokumentering. Tyvärr
visar erfarenheten att när så här mycket pengar skall
gå till en speciell verksamhet slösas en hel del bort.
Vi tycker att dessa pengar skall användas på bästa
sätt.
Slutligen finns det en synnerligen viktig reserva-
tion där man vill initiera forskning om och kartlägg-
ning av sambandet mellan våldspornografi och våld
mot kvinnor. Det saknas belysning av det sambandet,
även av hur vanlig pornografi påverkar det sexuella
mönstret. Dessa frågor har inte blivit utredda, och vi
vill att det skall göras ett tillkännagivande.
Jag yrkar bifall till reservationerna 4, 26, 30 och
61.
Jag har några minuter över till att kommentera
några inlägg från ledamöter i andra partier som har
varit uppe i talarstolen.
Görel Thurdin från Centern talade om köns-
stympning, och jag tycker att varje ord som hon sade
var rätt. Skälet till att jag inte står bakom reservatio-
nen är att Barnkommittén i sitt betänkande har sagt
det som Görel Thurdin säger och att det är under
arbete i Regeringskansliet. Jag vill avvakta det. Men
det finns ingen motsättning.
Moderaterna säger att sociala problem inte löses
med repressiva åtgärder, att det är skillnad på social-
politik och kriminalpolitik. Men ibland går de ihop,
och det gäller också vår syn på narkotikan. Det är
samma medel vi har där. Vi vill inte att människor
skall knarka ned sig och fara illa, och därför har vi
kriminaliserat även innehav för eget bruk. Jag tycker
att det är helt rätt. Det finns en parallell här. Det är
också ett socialpolitiskt problem.
När det gäller utländska kvinnor som blir
"importerade" hit i ett syfte, och även de utländska
kvinnor som kommer hit av andra skäl, finns det en
anknytningsutredning som skall titta på detta. Jag vill
också avvakta denna utredning.
Sedan går jag till Folkpartiets tvekan när det gäller
hur det nya lagförslaget om kvinnofridskränkning
skall slå. Det är väldigt viktigt att vi följer upp det, så
att straffvärdet ändå blir skäligt. Det är upp till dom-
stolarna hur de dömer. Men visst har vi ett stort och
viktigt arbete i att följa upp hur förslagen i hela detta
betänkande verkligen tar sig ut i praktiken.
I detta anförande instämde Barbro Johansson och
Ragnhild Pohanka (båda mp).
Anf.  7  JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Kia Andreasson jämför narkotika-
missbruk med köp av sextjänster och prostitution. Jag
skulle vilja tillägga att det är en riktigt stor skillnad,
Kia Andreasson. Narkotikaproblemet är mycket större
och mycket mer utbrett. För den enskilda individen
kan säkert båda situationerna vara allvarliga.
En av orsakerna till att vi har kriminaliserat eget
bruk av narkotika är, som Kia Andreasson säkert
känner till, att det oftast är människor som är drogbe-
roende som misshandlar i nära relationer - och även i
andra relationer. Jag tycker att det finns en väsentlig
skillnad här, Kia Andreasson.
Jag måste säga att jag inte kan förstå att man
skulle lösa problemet om man kriminaliserar den ena
parten men inte den andra. Jag tror inte på kriminali-
sering av någon part. För mig är det obegripligt att
man tror att man kan komma åt ett socialt problem
genom att kriminalisera den ena parten.
Anf.  8  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag sade just att moderaternas argu-
mentering är precis samma argumentering som före-
kommer i narkotikadebatten för en liberalisering. Man
skall låta de människor som vill pröva narkotika och
lättare droger göra det. Det är samma argumentering
här. Man menar att det är ett socialt problem.
Men det är ju kvinnorna som prostituerar sig som
har sociala problem. Dem vill vi inte kriminalisera.
Många av de män som köper sexuella tjänster har
inga sociala problem. Det är etablerade män som både
har arbete och familj som ändå utnyttjar sexuella
tjänster. Det är den väsentliga skillnaden, och det är
argumentet till att vi vill kriminalisera endast könskö-
parna.
Anf.  9  JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Jag utgår från att Kia Andreasson inte
menar att vi moderater har velat liberalisera reglerna
när det gäller eget bruk av narkotika. Det är helt andra
partier - lyckligtvis ännu inga i vårt land - som har
stått för de tankarna.
Sedan säger Kia Andreasson någonting som jag
faktiskt vänder mig mot. Hon säger att en del av dem
som köper sexuella tjänster inte har några sociala
problem. Jag anser att det är ett socialt problem att
man anser sig tvingad att köpa sexuella tjänster.
Anf.  10  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag sade inte att moderaterna vill libe-
ralisera reglerna kring narkotika. Vi vet väl alla här i
Sverige att vi är ganska eniga. Jag talade om argu-
mentationen. Man kan likna problemen vid varandra.
Det är egentligen inte så stor skillnad. Jag anser också
att narkotikaproblemet är ett socialt problem, men vi
använder ändå repressiva medel. Det var just det som
Jeppe Johnsson sade att man inte skall göra när det
gäller sociala problem. Det var här likheten eller
parallellen kunde ses.
Jag säger att det inte är sociala problem som ligger
bakom det faktum att män köper sexuella tjänster. Det
är andra saker, vilket den projektgrupp som har arbe-
tat i Göteborg i viss mån har kunnat fastställa. Det
gäller inte de problemen. Det är kvinnorna som har de
sociala problemen. De prostituerade kvinnornas si-
tuation är ett socialt problem.
Anf.  11  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Fru talman! Vi inom Kristdemokraterna tycker att
det här är en värdefull proposition och en värdefull
lagstiftning, vilket också flera talare här har sagt. Jag
skulle också vilja säga att jag tror att den är köns-
neutral på det sättet att de flesta män också ställer upp
på tankarna bakom propositionen.
Vi har en hel del reservationer. "Positiva reserva-
tioner", som det kallades tidigare, var ett bra uttryck.
Jag kommer inte att yrka bifall till dem alla, utan jag
inskränker mig till att redan nu yrka bifall till reserva-
tion 11 under mom. 16.
Sedan skall jag göra ett särskilt yrkande. När jag
gick igenom propositionen för att se hur bra den var
när det gäller § 4 a om fridsbrottet fick jag mer klar-
het i upplägget beträffande andra stycket. Man har en
fridskränkning som är heltäckande. Ur den bryter man
ett förhållande, nämligen när parterna har varit gifta
med varandra eller sammanlevt under äktenskapslik-
nande former. Då blir det grov kvinnofridskränkning.
Men det ger inte någon särskild påföljd och har ingen
juridisk innebörd. Man sätter bara en annan etikett på
samma brott.
Det är i sig utomordentligt egendomligt. Såvitt jag
vet på rak arm förekommer det inte i svensk rätt. Jag
tror att man skall vara väldigt försiktig med den typen
av innovationer inom straffrätten. Lagrådet har också
avstyrkt propositionen i den delen rätt av. Det är inte
heller så vanligt att man lägger fram ett lagförslag helt
i strid med Lagrådets uppfattning.
Dessutom finns det en teknisk ofullkomlighet när
man som rekvisit åberopar att vederbörande skall ha
bott tillsammans under äktenskapsliknande förhållan-
den. Det är möjligen ett begrepp som man kan stå ut
med inom civilrätten, men att straffrättsligt föra in ett
sådant begrepp menar jag strider mot legalitetsprinci-
pen.
Jag försökte i går helt snabbt att klara ut var i la-
gen det står vad som menas med att sammanleva
under äktenskapsliknande förhållanden. Går man över
i civillagstiftningen ser man att det inte är definierat,
och man hänvisas vidare. Man får gå tillbaka till för-
arbetena. Där står det att lagen är tillämplig när en
ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under
äktenskapsliknande förhållanden. För att ett äkten-
skapsliknande samboförhållande skall föreligga krävs
att kvinnan och mannen sammanlever i en inte alltför
kortvarig förbindelse vari normalt ingår sexuellt sam-
liv, gemensamt hushåll och gemensam bostad samt
gemensam ekonomi eller i varje fall ett ekonomiskt
samarbete.
Den typen av lagstiftning tror jag inte är möjlig
med tanke på den Europarätt som vi håller på att få in.
Det måste stå i straffstadgandet vad det är som man
åsyftar. Det är det som är innebörden av legalitets-
principen. Det stycket är alltså grundlagsstridigt.
Därför yrkar jag att det skall utgå.
Jag läser här upp vad som har sagts formellt i den
delen. Det gäller mom. 3 beträffande kvinnofridsbrot-
tet. "- - - att riksdagen med avslag på motionerna
1997/98:Ju27 yrkandena 1-3, 1997/98:Ju725 yrkande
1 och 1997/98:Ju934 yrkande 10 antar regeringens
förslag till lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 4
kap. 4 a § med den ändringen att andra stycket utgår."
Det var det jag ville säga om det som jag egentli-
gen skulle ha uttryckt mig väldigt positivt om.
Kristdemokraterna har som enda parti gått på Pro-
positionsutredningens förslag om att kriminalisera
bägge parter som är inblandade i prostitution. Jag är
den förste att medge att detta är ett utomordentligt
besvärligt område - egentligen ur alla synvinklar.
Som jurist är det naturligtvis väldigt lätt att hamna i
den positionen att man säger att det inte går att lagstif-
ta om detta. Det är tekniskt sett näst intill omöjligt att
hantera detta, och det är inte bra att stifta lagar som
man nästan på förväg vet inte kan komma till till-
lämpning.
Mot detta står emellertid att prostitution som före-
teelse är oacceptabel. Det är ytterst fråga om att krän-
ka människovärdet. I ett civilt utvecklat samhälle kan
vi inte passivt sitta och åse den här företeelsen - en
företeelse som också rent av växer, utvecklas och
förvärras. Lagstiftningen har normativ kraft. Undan-
tagsvis kan det vara ett avgörande skäl, och i det här
fallet har vi kristdemokrater kommit fram till att det
väger över. Prostitution skall alltså kriminaliseras.
Prostitutionsutredningen, som har satt sig in i den här
frågan ganska ordentligt, har också kommit fram till
att man skall kriminalisera bägge parter.
En utgångspunkt måste vara att vuxna myndiga
människor som har full rättskapacitet också ansvarar
för vad de gör - vare sig de är kvinnor eller män. Det
är oerhört centralt. Vi har haft olika bakgrund här i
livet, och det kan vara bekymmersamt på det ena eller
andra sättet. Men med ett modernt kriminologiskt
synsätt är utgångspunkten att varje människa kan
ansvara för sina handlingar. Eftersom prostitutionen
som företeelse, dvs. att man kommersialiserar sexuali-
teten, är oacceptabel och eftersom det är två parter
inblandade skall bägge kriminaliseras.
Det finns också ett praktiskt, handfast argument
för detta som Prostitutionsutredningen åberopar,
nämligen att man måste få tekniska medel för att
ingripa när det gäller nyrekryteringen inom den här
verksamheten. Man måste också ha medel för att
polisiärt kunna gripa in i den prostitution som impor-
teras från utlandet. Det är inte bara så att man löser
detta genom att minska efterfrågan hos männen, utan
man måste nog också tyvärr ingripa mot kvinnorna -
men då på ett sådant sätt att det sociala vårdbehovet
får ett stort utrymme. Det handlar om att komma in
tvångsmässigt, men sedan måste vederbörande ges
möjligheter att bli omhändertagen på ett adekvat och
rimligt sätt. Därför har vi kristdemokrater landat i
uppfattningen att man skall kriminalisera bägge par-
ter.
Jag tänker avstår från att utveckla kristdemokra-
ternas tankar när det gäller betänkandet i övrigt -
möjligen med ett undantag. Någonstans står det skri-
vet om sambandet mellan våldspornografi och våld
mot kvinnor. Intuitivt känns det som att det inte kan
vara möjligt att man i ett utvecklat land tillåter sig att
ha den typen av aktiviteter som projiceras genom
våldspornografin. I vad mån vi vetenskapligt måste
belägga sambanden här kan man fundera över. Men
det måste väl ändå vara värdefullt att se över de här
frågorna mer konkret, och ganska snabbt.
I och för sig tycker jag att man bara rätt av skulle
kunna säga: Det här skall bara inte få förekomma.
Men behövs det mer utredning, så gärna det. Men då
skall det ske snabbt och mycket målinriktat så att vi
får ett material att ta ställning till. Vi måste rensa upp
på den här kanten ganska snabbt. Ytterst gäller det
helt enkelt att våga stå för vissa värden. Svårare än så
är det inte. Man behöver nog inte vara särskilt utveck-
lad för att begripa vad man inte kan stå ut med och
vad man kan stå ut med. Tack, fru talman!
Anf.  12  JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Jag skall mycket kort bara be att få
instämma i det särskilda yrkande som Rolf Åbjörns-
son har gjort från talarstolen när det gäller mom. 3.
(forts. 6 §)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 13.55 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då
frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl.  14.00.
5 §  Frågestund
Anf.  13  FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Nu följer frågestund. Får jag be regeringens repre-
sentanter komma fram och sätta sig framför tal-
manspodiet. Följande statsråd kommer att delta:
statsminister Göran Persson, utbildningsminister Carl
Tham, inrikesminister Jörgen Andersson, miljöminis-
ter Anna Lindh, statsrådet Maj-Inger Klingvall, stats-
rådet Leif Pagrotsky, statsrådet Thomas Östros och
statsrådet Ulrica Messing.
Statsministern besvarar allmänpolitiska frågor.
Frågorna till övriga statsråd förutsätts beröra deras
ansvarsområden inom regeringen.
Riskersättning till svenskar i FN-uppdrag
Anf.  14  EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag har en fråga till Göran Persson.
Det gäller den konflikt som har varit mellan de FN-
soldater som skall åka till Västsahara som minröjare
och Försvarsdepartementet och regeringen ytterst. Jag
har förstått att konflikten just har lösts eller att det
finns ett förslag som förhoppningsvis löser saken.
Jag vill fråga statsministern om det mer principiel-
la. Sverige har ett oerhört viktigt internationellt upp-
drag. Vi har lång tid vetat om att det här skall ske.
Hur kan man framöver se till att det inte blir den här
typen av problem på ett mycket sent stadium? Under
en kort period har det sett ut som om detta skulle
kunna stoppa hela det svenska deltagandet.
Anf.  15  Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Det är sant att den akuta situationen
är utklarad. Vi har hittat en lösning. Den består i att
det blir ett något högre risktillägg. Kostnaden för
detta täcks inom de ramar som försvaret har. På så
sätt blir det deras ansvar att se till så att finansieringen
finns på plats.
Det olyckliga i sammanhanget är ju att regeringen
dras in i näst intill en förhandling om ersättningar och
att det sker offentligt och under former som inte är
ägnat att väcka förtroende. Vi ser nu över regelverket
för att se till så att hela frågan om ersättningar i fort-
sättningen sköts av försvaret.
Anf.  16  EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag är naturligtvis väldigt glad att
den akuta konflikten är löst. Jag ser det som oerhört
väsentligt att regeringen fullföljer det här uppdraget.
Efter att ha vistats bara några dagar i området har
jag också viss förståelse för att de som skall åka ut
anser att det behövs ett extra risktillägg. Det är en
oerhört arbetsam miljö.
Jag menar att det är väsentligt för framtiden att se
över reglerna. Sverige har ett så starkt och gott namn
internationellt, och jag hoppas att vi även framöver
skall ta många fler uppdrag av den här karaktären. Då
kan det inte vara så att problemen löses i sista sekun-
den. Det måste finnas ett regelverk för detta. De som
skall åka ut måste vara klara över villkoren på ett
tidigt stadium. Det höjer inte Sveriges anseende inter-
nationellt när det kommer ut att den här typen av
problem inte är avklarade innan.
Anf.  17  Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Villkoren var klara i förväg, men de
ansågs ju inte goda nog. Sedan uppstod en förhand-
lingssituation där regeringen drogs in. Det kastar en
skugga över hela missionen. Det är inte bra. Att ham-
na i en publik förhandlingssituation är naturligtvis
ägnat att skada förtroendet. Därför kan vi inte leva
med en sådan situation.
Hela systemet med regeringen som part i dessa
förhandlingar kommer nu att ses över. Förhopp-
ningsvis blir det försvaret som ensamt kommer att
klara ut detta i fortsättningen.
Tunnelbygget genom Hallandsåsen
Anf.  18  INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Jag har en fråga som gäller följderna
för de näringar, livsmedelsproduktionen och turismen,
som drabbades av miljökatastrofen orsakad av miss-
grepp i samband med tunnelbygget genom Hallandså-
sen. Jag förmodar att statsministern eller miljöminis-
tern är beredd att svara.
I ett tidigt skede ställde regeringen i utsikt att
drabbade av miljökatastrofen skulle stå skadeslösa.
Näringarna har bl.a. ansökt om vissa statliga medel
avsedda för informationsverksamhet. Alla vet att
Bjärehalvön är extremt beroende av turismen och inte
minst av färskpotatisproduktionen, som nu är högak-
tuell. Dagens situation är den att riskområdena är
avvecklade och några hälsorisker vid konsumtion av
produkter från Bjärehalvön föreligger inte. Men oron
är ändå stor för vad effekterna skall bli nu när konsu-
menterna skall köpa produkterna.
Mot den här bakgrunden är det mycket viktigt att
riktig information utgår. Berörda näringar har inte de
resurser som behövs för detta. Mot den bakgrunden
vill jag då ställa frågan: Varför har regeringen ännu
inte gett några besked på näringarnas ansökningar?
Kommer regeringen att anslå de medel som behövs,
och i så fall när?
Anf.  19  Miljöminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! Det som inträffade var naturligtvis
en tragedi för de boende. Skanska och Banverket
garanterade att de skulle se till att de skadelidande
fick ersättning. Såvitt jag har förstått har Skanska och
Banverket också tagit sitt ansvar. De som har drabbats
har fått ekonomisk ersättning för att göra skadorna så
små som det någonsin är möjligt.
Sedan har det också funnits en begäran från lands-
hövdingen om statliga medel för informationsinsatser.
Denna ansökan har återkallats eftersom samma be-
lopp ställdes till förfogande från Skanska och Ban-
verket. I och med att de utlovade pengarna i stället
kom från Skanska och Banverket återkallade länssty-
relsen och landshövdingen ansökan till regeringen.
Anf.  20  INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Jag känner väl till detta och den
uppgift som landshövdingen fick av regeringen att
utreda och ställa eventuella krav. Det har gjorts. Det
är också riktigt att man har dragit tillbaka den här
ansökan. Man frågar sig litet oroat varför.
Trots att man just nu är inne i ett intensivt skede
när det gäller skörden av färskpotatis och när turismen
också startar upp, har dessa näringar ännu inte fått
några besked. Jag tycker att det är en brist hos rege-
ringen att den inte har gett de beskeden.
Anf.  21  Miljöminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! De har fått besked av landshövding-
en och länsstyrelsen att det finns resurser som har
utlovats av Skanska och Banverket. Jag förutsätter att
de inblandade därmed också tar det ansvaret. Skanska
och Banverket har ett ansvar för det som har skett. De
skall också se till att de skadelidande inte drabbas
ekonomiskt av detta.
Sedan tycker jag att vi alla har ett ansvar för att se
till att inte näringarna i Båstad blir drabbade. Vi
måste alla vara med och sprida informationen om att
det inte är farligt att äta mat från trakten. Detta är
även i fortsättningen ett underbart turistlandskap. Vi
har ett gemensamt ansvar för detta. Jag tror att Ingvar
Eriksson och jag skall delta i samma arrangemang på
lördag för att visa att Båstads framtid skall vara säk-
rad.
Frikyrkliga teologiska högskolor
Anf.  22  TUVE SKÅNBERG (kd):
Herr talman! Min fråga går till utbildningsminister
Carl Tham med anledning av en debatt vi hade i tis-
dags om de frikyrkliga teologiska högskolorna. Teo-
logiska Högskolan i Stockholm, Örebro Missionssko-
la och Johannelunds Teologiska Institut har under en
lång följd av år bedrivit en mycket värdefull utbild-
ning. Nu har den breddats så att de får lov att ge teol.
kand.-examen. Där går blivande präster och frikyrkli-
ga pastorer. Där går blivande lärare och flera andra.
Men av den stora satsningen på 68 000 nya platser
har inte en enda tillförts dessa frikyrkliga teologiska
högskolor. Jag har läst protokollet och noga tittat på
vad utbildningsministern sade den 26 maj. Han sade
att någon del av de 325 platser som skall beslutas om
och fördelas år 2000 skall kunna utnyttjas för dessa
utbildningar. Det skulle möjligen kunna vara rimligt
med en viss utbyggnad.
Skulle utbildningsministern vilja precisera sig?
När kan skolorna räkna med en utbyggnad och i vil-
ken storleksordning?
Anf.  23  Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Herr talman! Som Tuve Skånberg helt riktigt på-
pekade talade vi om den här saken bara för några
dagar sedan. Det är helt rätt att det har skett en
mycket stor utbyggnad av den högre utbildningen.
Protokollet är också helt rättvisande. Jag sade precis
det som nyss lästes upp, och jag har ingenting mer att
tillägga. Utbyggnaden kommer att ske, och fördel-
ningen av platserna när det gäller år 2000 kommer att
ske senare. Jag har på den punkten ingen annan in-
formation än den som jag gav häromdagen.
Anf.  24  TUVE SKÅNBERG  (kd):
Herr talman! Det är inte så att jag vill klaga på
möjligheten till utbyggnad. Men jag vill naturligtvis
ge utbildningsministern möjlighet att underlätta för de
teologiska högskolorna, som ju med hänsyn till ut-
bildningsplatserna, de rent lokala förhållandena, lä-
rarna, möjligheten att bo osv. behöver planera. Finns
det ingen möjlighet att antyda vilken riktning det
handlar om? Är det en större del av de 325 platserna,
eller en mindre del?
Anf.  25  Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Herr talman! Jag har inte något annat besked att ge
än det jag nyss gav och det jag gav häromdagen. Det
här kommer inom sinom tid, och det är inte fråga om
att nu precisera detta. Det får ske i samband med en
senare budgetbehandling.
Transport av radioaktivt material
Anf.  26  EVA GOËS (mp):
Herr talman! Den här frågan tänker jag ställa till
inrikesministern som är ansvarig för transporter.
Som vi vet håller flera huvuden på att rulla i
Tyskland på grund av transporter av radioaktivt ma-
terial som har läckt. Jag har tidigare ställt frågor här i
den svenska riksdagen om flygtransporter. Men nu
tänker jag ta de landbaserade.
Det är en hel del som kommer in i landet, både till
Studsvik och ut härifrån, och som transporteras mel-
lan kärnbränslefabriken i Västerås och de olika reak-
torerna. För några år sedan tappade en bil uranhexa-
fluorid. Det var en skandal.
Vad jag förstår kontrollerar man på ABB Atom
sig själv. Jag vill höra om inrikesministern tycker att
det är rätt och att det räcker med det. Skall man som
eget företag kontrollera sig själv?
Anf.  27  Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Herr talman! Det måste vara ett missförstånd. An-
svarig för transporterna är kommunikationsministern.
Gäller det övriga miljötransporter ligger det också på
kommunikationsministern. Jag har icke något bered-
ningsansvar för de frågorna.
Anf.  28  EVA GOËS (mp):
Herr talman! Enligt uppgift skulle det vara inri-
kesministern. Men jag kan fortsätta därför att jag vet
att Anna Lindh är inkopplad. Jag vet att folkkampan-
jen har varit på Miljödepartementet och frågat om just
de här sakerna. Om företag gör sina egna kontroller,
hur skall då myndigheter och departement veta att de
är tillräckligt noggrant skötta? Hur kan man t.ex. mäta
alfastrålar, där det räcker med att det är ett papper
som ligger mellan innehållet och det som är utanför?
Jag tycker att det är en allvarlig fråga om man lå-
ter ABB Atom kontrollera sig själv och från departe-
ment och myndigheter inte ställer höga krav. Tysk-
land har nu tydligen ställt upp på ett tiopunktspro-
gram. Sent vaknar syndaren.
Anf.  29  Miljöminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! När det gäller transporter av radio-
aktivt material är våra ansvariga myndigheter natur-
ligtvis väldigt måna om att det skall ske på ett så
tryggt och säkert sätt som det någonsin är möjligt.
Även om man inte har kontroll över varje enskild
transport har man ändå mycket tydliga regler för hur
rutinerna runt transporterna skall ske, för hur trans-
porterna skall fungera och för att alla säkerhetskrav
skall vara uppfyllda. När det gäller de enskilda trans-
porterna måste naturligtvis företagen ta ansvar för att
man följer de rutiner som säkerhetsmyndigheterna har
ställt upp.
Jag vet att jag tidigare särskilt har tittat på trans-
porterna när det gäller radioaktivt material. Säker-
hetsmyndigheterna har där gjort specialgranskningar
de senaste åren. Jag tror inte att det finns någon an-
ledning till oro på det området. Det följs med största
noggrannhet, både av de ansvariga myndigheterna och
naturligtvis av företagen själva.
Uppförandekod för vapenexport
Anf.  30  LENA KLEVENÅS (s):
Herr talman! Jag har en fråga till Leif Pagrotsky.
Det gäller uppförandekoden som är beslutad inom EU
när det gäller vapenexporten. Jag vill fråga om detta
innebär någon förändring för Sveriges uppförande när
det gäller vapenexport.
Anf.  31  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):
Herr talman! Det var mycket glädjande för Sveri-
ge att EU:s utrikesministrar i måndags kunde enas om
principerna för en skärpt och mer precis uppförande-
kod vad gäller vapenexport från EU. Men jag tror inte
att skärpningen blev så kraftig att den kommer att
påverka Sverige. Vi har regler som är mycket stränga-
re än de som gäller i så gott som alla de andra länder-
na. Vad vi nu gör är att vi höjer minimigränsen gans-
ka rejält. Jag tror att skillnaden mellan våra länder
kommer att minska. Möjligheten till samarbete vad
gäller vapenproduktion och sådant kommer därmed
också att underlättas.
Det viktigaste området för svenskt vidkommande i
de här förhandlingarna har varit att lyfta fram de
mänskliga rättigheternas betydelse i köparlandet och
att det skall vara ökad öppenhet, ökad offentlig redo-
visning av vad som sker i de olika ländernas vape-
nexport.
På det sistnämnda området nådde vi tyvärr inte
ända fram. Men vad gäller de mänskliga rättigheterna
fick vi ett bra stöd, och det blev en mycket bättre
skrivning i den nuvarande exportkoden än vad det var
i den tidigare.
Anf.  32  LENA KLEVENÅS (s):
Herr talman! Innebär detta - vill jag fråga han-
delsministern - att det kan bli en ökning av vapenex-
porten från Sverige eftersom Sverige kanske redan
tidigare uppförde sig hyggligt?
När det gäller mänskliga rättigheter har jag en
konkret fråga. Det gäller Pakistan. Jag har precis fått
veta att man har genomfört två stycken kärnvapen-
prov. Det har precis kommit på nyheterna. Jag är
ordförande i riksdagens MR-grupp, och vi skriver
kontinuerligt brev till Pakistan när det gäller allvarliga
kränkningar av mänskliga rättigheter.
Jag vill fråga: Hur bedömer regeringen uppföran-
dekoden? Har den någon betydelse för den svenska
regeringens agerande när det gäller vapenexport till
Pakistan, som uppför sig mycket olämpligt och illa-
varslande för mänskligheten när det gäller såväl kärn-
vapenprovsprängningar som mänskliga rättigheter?
Anf.  33  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):
Herr talman! Sverige reagerade omedelbart och
oerhört kraftfullt när Indien gjorde sina sprängningar.
När Pakistan nu på samma sätt begår samma handling
kommer det naturligtvis att ge precis samma reaktion
från svensk sida. Jag kan inte tänka mig annat än att
några nya affärer med Pakistan inte kan komma i
fråga. Jag kan inte förstå hur den affär med Pakistan
skulle se ut som vi skulle gå med på efter det att det
här har skett.
Vi kommer i den mån vi är absolut tvungna att gö-
ra saker som följer av kontrakt om de inte kan brytas.
Men vi kommer inte att göra några nya affärer med
Pakistan efter det att man har sprängt kärnladdningar.
Folkomröstning om EMU-medlemskap
Anf.  34  SVEN BERGSTRÖM (c):
Herr talman! I Danmark, vårt broderland i söder,
håller man som bekant i dag en folkomröstning om
Amsterdamfördraget. I tre av EU-länderna bedömer
man det som så viktigt att förankra EU:s nya fördrag
att folket får vara med och bestämma. I Sverige har
som bekant riksdagen godkänt fördraget utan någon
särskilt mera omfattande debatt.
När det däremot gäller ett medlemskap i EMU, det
tredje steget av den ekonomiska och monetära unio-
nen, har många, inklusive statsministern, sagt att det
är rimligt med en folkomröstning.
Det som bekymrar många i dag är dock att vi i
Sverige, trots beskedet att vi skall få folkomrösta,
ändå så sakta glider mot och så till den grad anpassar
oss till EMU att ett medlemskap måhända bara blir en
formalitet om några år.
Jag skulle vilja fråga statsministern om och i så
fall på vilket sätt han är beredd att medverka till att
svenska folket faktiskt får avgöra EMU-frågan. Jag
menar att det vore förödande för människors tilltro till
demokrati och medinflytande om vi om några år i
praktiken inte skulle ha något verkligt val i fråga om
EMU-medlemskap.
Anf.  35  Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Vi har varit väldigt tydliga på den
här punkten. Ett medlemskap i EMU skall understäl-
las svenska folket för prövning. Det kan ske genom en
folkomröstning eller i anslutning till ett riksdagsval.
Jag har själv drivit den linjen hårt och tydligt, efter-
som jag betraktar det här som ett av de största beslut
som vi kommer att medverka i. Det är ett beslut som
kommer att sluta antingen i ett nej eller i ett ja. Båda
ställningstagandena är av mycket stor omfattning.
Vi har i Sverige en demokratisk tradition som sä-
ger att den här typen av frågor innan vi går till beslut
skall diskuteras i grunden. Vi kommer därför från
regeringens sida att medverka till att en sådan diskus-
sion startar under hösten efter riksdagsvalet. Jag hop-
pas att partier, folkbildningsorganisationer och även
andra deltar i detta.
Jag tror att det vore en utomordentligt stor tragedi
för Sverige, om vårt land blev medlem utan att ha haft
en diskussion eller om det utan att ha genomfört en
diskussion skulle välja att stå utanför. På den punkten
är det alltså kristallklart. Vi skall debattera och disku-
tera i lugn och ro, men det är också viktigt att vi hela
tiden har ett sådant läge att vårt land, om vi vill det,
också skall kunna bli medlem.
Det är sant att den anpassning som Sven Berg-
ström nämner i sin fråga till en del kan vara av teknisk
art, men vi bör också öppna för att kunna säga ja, om
vi vill göra det. Det omvända, att inte göra sådana
anpassningar, är ju i praktiken att säga nej utan att ha
fått ett folkligt utslag.
Det absolut mest grundläggande är ändock att
svensk ekonomi nu är i sådan ordning att vi får vara
med, om vi vill, och att vi är starka nog att stå utanför,
om vi väljer detta.
Anf.  36  SVEN BERGSTRÖM (c):
Herr talman! Allt det som statsministern sade lät
bra, och det är lätt att instämma i det, men alla kan se
att det väldigt tydligt glider i en viss riktning. Jag tror
att väldigt många människor är oroliga för att an-
passningen går så långt att det i praktiken om några år
bara är en formalitet för oss att säga ja. Om företag,
banker, försäkringsbolag, hela samhällssystemet in-
klusive börsen, företagsredovisningar osv. anpassar
sig till detta, kan det bli väldigt svårt att säga nej.
Det besked som jag är ute efter gäller därför om
statsministern är beredd att medverka till att det blir
ett verkligt val och inte bara en formalitet när vi går
till omröstning om EMU.
Anf.  37  Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Jag har kanske investerat mer än nå-
gon annan i just en sådan position. Jag har den över-
tygelsen att detta är det största beslut som jag kommer
att medverka i, av samma omfattning och dignitet som
medlemskapet i EU fastän av ett annat slag. Det kan
få långtgående konsekvenser, långt utöver den mone-
tära politiken.
Den tradition som jag är fostrad i och den studie-
cirkeldemokrati som vi har i Sverige säger mig att det
här är en fråga som folket skall ha tid att sätta sig in i.
Under den tid när vi förbereder oss skall vi se till att
vi kan gå med, om vi bestämmer oss för att gå med.
Vi skall inte smygavstå genom att aktivt låta bli att ta
beslut som möjliggör ett medlemskap.
Man kan alltså lika gärna vända på Bergströms in-
vändning. Om vi nu skulle försätta oss i ett läge där vi
avstod från att förbereda oss, skulle det i praktiken
innebära att vi inte kan säga ja, om svenska folket så
småningom skulle vilja göra detta.
Fisklådor
Anf.  38  CARL-JOHAN WILSON (fp):
Värderade talman! En finess med de här fråge-
stunderna är att man kan varva frågor av stor betydel-
se för landet med relativt små frågor. Jag skall ställa
en fråga till handelsministern.
Jag läste i en tidning i dag att en man som heter
Gösta Nilsson har tillverkat fisklådor av trä i 60 år.
Nu säger man att han inte får fortsätta med detta och
hänvisar till att de enligt EU i fortsättningen skall vara
tillverkade av plast.
Det här är egentligen en bagatellfråga, men den
har stort symbolvärde för svenska folket. Många retar
sig på sådant här. Vi har i många år transporterat fisk
i trälådor, och nu säger EU att vi inte får göra det. Jag
ställer min fråga till handelsministern, eftersom jag
har uppfattat att det är han som i regeringen ansvarar
för frågor om fisklådor.
Anf.  39  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):
Herr talman! Som fisklådeminister skall jag be att
få säga att det är min uppfattning att EU lägger sig i
för mycket smådetaljer. Man ägnar för mycket kraft åt
frågor som jag skulle vilja betrakta som strunt.
Just i det här speciella fallet vet jag inte riktigt vad
saken gäller. Jag skall ta reda på det, och om skade-
verkningarna kan begränsas skall jag gärna göra något
för det.
Men låt oss, som sagt, försöka få EU att mer jobba
med väsentligheter som rör människorna i deras var-
dag på ett positivt och konstruktivt sätt, så att EU kan
bli mer populärt, uppskattat och respekterat i Sverige.
Det är så EU kan bli bättre, inte genom att satsa på
dyra reklamkampanjer för att informera bort EU:s
impopularitet.
Låt oss tillsammans göra en insats för fisklådorna,
så kan det kanske också bli en insats för EU.
Anf.  40  CARL-JOHAN WILSON (fp):
Värderade talman! Det är roligt att det ibland kan
bli litet skratt här i kammaren, men just sådana här
frågor är, precis som handelsministern säger, för
många människor väldigt besvärande. Det finns noto-
riska EU-motståndare som önskar att vi skall presen-
tera så mycket besvärligheter som möjligt i samband
med EU. Det gäller för oss att ge dem så litet rätt som
möjligt.
Jag kan lämna över den här artikeln till handels-
ministern. Gösta Nilsson bor i Gällared. Han har
20 000 lådor i lager som handelsministern kan hjälpa
honom med att sätta sprätt på. Med tanke på frågans
symbolvärde är jag glad för att handelsministern sva-
rade så som han gjorde. Det är den typen av besked
som svenska folket behöver. Vi skall inte i en massa
struntfrågor behöva ta hänsyn till EU.
Handelsministern kan kanske också kommentera
det förhållandet att det lär finnas svenska byråkrater -
dock givetvis inte tillhörande regeringen - som
handlägger sådana här ärenden på ett sådant sätt att de
här problemen med EU förstärks. Det krävs större
mod från våra svenska EU-byråkrater, eller hur?
Anf.  41  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):
Herr talman! Vi skall arbeta för att EU:s regler
blir mer realistiska och inriktade på väsentligheter.
Men jag har den ganska bestämda uppfattningen att vi
på ett lojalt sätt måste tillämpa även de regler som vi
ogillar, även om vi tycker att de innebär onödigt
krångel och byråkrati. Det gäller inte minst på jord-
bruksområdet, dit fisket ju ofta förs bl.a. på grund av
gemensamma stödsystem. Man har där en överdriven
byråkrati, som konsumerar en alldeles för stor del av
stödpengarna.
Jag tycker dock inte att vi skall uppmana våra
myndigheter att strunta i EU:s regler. Vi skall följa
dem lojalt så länge de gäller men kan också försöka
ändra dem.
Änkepensionen
Anf.  42  GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag har en fråga till socialförsäk-
ringsministern. Jag har nyligen träffat ett antal bekym-
rade änkor ute på Mynttorget, och eftersom vi nästan
varje dag får höra från regeringen hur god vår eko-
nomi är för närvarande, skulle jag vilja fråga om
socialförsäkringsministern är beredd att lägga fram ett
förslag om att ge änkorna deras rättmätiga pension
tillbaka och när vi i så fall kan vänta oss ett sådant
förslag.
Anf.  43  Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Herr talman! Den besparing som vi har gjort på
änkepensionen innebär en inkomstprövning på folk-
pensionsdelen av änkepensionen. När det däremot
gäller den stora delen av efterlevandepensionen,
nämligen ATP-delen, har vi inte gjort några föränd-
ringar. Regeringen avser inte att göra några föränd-
ringar vad gäller folkpensionsdelen, utan den bespa-
ring som vi har gjort ligger fast.
Anf.  44  GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Det var ett dystert besked. Jag tror
att landets änkor kommer att lyssna noga på vad som
här sägs. Det är faktiskt inte några rika änkor, som
mina socialdemokratiska kolleger i utskottet påstår,
utan det är änkor i mycket små omständigheter som
har drabbats av detta.
Jag vill se det här i belysning av ett annat förhål-
lande. Vi har från fem politiska partier i tisdags tagit
ett beslut om det kommande pensionssystemet. Hur i
fridens namn skall vi kunna lita på att det i fortsätt-
ningen får ligga kvar, när man med ett penndrag har
kunnat ändra änkornas situation?
Anf.  45  Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Herr talman! Det var ju inte på något sätt med
glädje utan med mycket stort svårmod som vi fick
göra en besparing på änkorna på grund av den rasera-
de ekonomi som vi fick ta över 1994. Det är skälet till
de besparingar som vi har genomfört under de gångna
fyra åren och som verkligen inte har varit lätta. Vi
hade naturligtvis med betydligt större glädje från
regeringens sida sett att vi inte hade behövt göra nå-
gon besparing på änkorna.
När det gäller det nya pensionssystemet vill jag
peka på att de fem politiska partierna i Genomföran-
degruppen kommer att ta ställning till frågan om efter-
levandepensionen när dess utredningsarbete är klart.
Jag är något förvånad över Gullan Lindblads fråga
hur vi skall kunna lita. Det är fem politiska partier
som gemensamt har kommit överens om det reforme-
rade pensionssystemet.
Vapenexport till Indien och Pakistan
Anf.  46  MARIANNE
SAMUELSSON (mp):
Herr talman!  Jag tänker följa upp frågan om Pa-
kistan. Kärnvapen och kärnvapenhot är det absolut
största hot vi har i vår värld i dag. De senaste veckor-
na har vi fått uppleva hur man i den absolut fattigaste
delen av världen börjar testa kärnvapen. Indien börja-
de, och Pakistan följer efter. Det är två länder som
Sverige ganska länge har haft vapenexport till. Jag var
litet förundrad över handelsministerns svar tidigare.
Min fråga är naturligtvis: Kommer regeringen att
stoppa alla leveranser till Pakistan och Indien efter
dessa sprängningar? Vad kommer regeringen i övrigt
att göra för att agera kraftfullt mot detta?
Det som handelsministern sade och som bekymra-
de mig extra var att det var nya exportleveranser som
man inte kunde tänka sig. Jag visste inte ens att det
var aktuellt att exportera vapen till Indien och Pakis-
tan i det läge som faktiskt har varit i fråga om dessa
båda länder under en ganska lång tid. Följdleveranser
skulle inte gå att stoppa. Vi måste väl kunna agera
även vad gäller följdleveranser utifrån att det är fråga
om att rädda fred.
Anf.  47  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):
Herr talman! Sverige har en restriktiv politik för
vapenexport till Indien och Pakistan. Under förra året
exporterade vi till Pakistan för 5 miljoner kronor och
till Indien för 8 miljoner kronor. Jag kan inte påstå att
jag gör någonting oerhört kraftfullt om jag säger att vi
skall dra ned, för det går inte att dra ned med mer än
13 miljoner även om vi skulle dra ned till noll.
Vi kommer inte att gå med på att bevilja tillstånd
till nya affärer. Det pågår kanske marknadsföring och
förhandlingar - vad vet jag för jag har ingen klar bild
över det för ögonblicket. Men mitt besked är att det
som nu har skett förändrar den säkerhetspolitiska
bedömningen, det förändrar vår politiska bedömning.
Jag kan inte se att det finns utrymme att göra någon-
ting annat än att säga att den här regionen inte skall ha
mer svenska vapen. Men Sverige honorerar ingångna
avtal. Om EU eller FN beslutar om ett embargo,
skulle jag inte ha någonting emot det. Då skulle
självklart allting avbrytas tvärt. Så länge det inte är
fallet tänker jag fullfölja den linjen som ni i Sveriges
riksdag bestämt, att ingångna avtal skall följas. Men
det skall göras en mycket sträng bedömning i det
enskilda fallet av vad som är nödvändigt och vad vi
kan påverka. Där vi kan påverka skall vi göra det så
att Indien och Pakistan förstår vad vi menar.
Anf.  48  MARIANNE
SAMUELSSON (mp):
Herr talman! Min naturliga följdfråga blir: Kom-
mer Sverige att agera för att EU eller FN skall upprät-
ta ett embargo mot fortsatt vapenexport till dessa båda
länder i det här läget?
Anf.  49  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):
Herr talman! Vid EU:s utrikesministermöte i mån-
dags var ett av de förslag som Sverige framförde vid
bordet, att EU kollektivt skulle göra på det här sättet.
Nu funderar länderna på detta och kommer att träffas
igen snart. Det samlade paket med åtgärder som man
funderar på mot Indien utgår jag från nu också kom-
mer att gälla Pakistan. Vad det konkreta utfallet blir
får vi vänta med ett par veckor till.
Hyrorna
Anf.  50  JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Jag är litet osäker på om jag skall
ställa frågan till statsministern, skatteministern eller
inrikesministern. Det handlar om hyrorna i det bo-
stadsområde som jag själv bor i. Vi har just fått be-
sked om att det inte kommer att bli någon hyressänk-
ning. Det har varit en del spekulationer om det. Man
skall komma ihåg att hyrorna i allmännyttan i Göte-
borg har ökat oerhört starkt under 90-talet i förhållan-
de till den allmänna inkomstutvecklingen.
Nu har hyresgästerna kunnat se på TV och läsa i
tidningarna om att ägare av villor i attraktiva områden
utanför Stockholm och Göteborg skall kunna få en
skattesänkning med i storleksordningen 1 000 kr i
månaden.
Då skulle jag gärna vilja att någon av de tre
nämnda ministrarna gav mig ett litet råd: Vad skall
jag svara dem när de frågar mig hur riksdag och rege-
ring kan bedriva en så oerhört orättvis fördelnings-
politik att man sänker bostadskostnaderna starkt för
ägare, också rika ägare, av stora villor men inte gör
någonting åt hyrorna?
Anf.  51  Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Herr talman! Först och främst skulle jag vilja säga
att regeringens framgångsrika ekonomiska politik som
har lett till oerhört låga räntor, de lägsta på 40 år, har
bidragit till att även de hyresförhandlingar som har
skett under den senaste tiden rätt ofta landat på oför-
ändrade hyresnivåer. Ibland har vi sett exempel på
sänkta hyresnivåer.
När det sedan gäller den åtgärd som vi har kommit
överens om med Centerpartiet och som Johan Lönn-
roth refererade, sänkningen av fastighetsskatten, är
det så att det är parterna på hyresmarknaden som skall
förhandla om hyrorna. Jag har noterat att det finns ett
antal allmännyttiga företag som har sagt att detta skall
få genomslagskraft på hyrorna. Det tycker jag är rätt
naturligt, eftersom man också motiverar förändringar
uppåt på motsvarande sätt. Jag tror att det kommer att
få genomslag, men det är parterna på hyresmarknaden
som skall förhandla.
Det hade naturligtvis varit bra om också Vänster-
partiet hade ställt upp så att vi hade fått en full effekt
på krisårgångarna när detta diskuterades i bostadsut-
skottet. Med det förslag som ni var beredda att ansluta
er till skulle endast två tredjedelar av krisårgångarna
vara hjälpta, en tredjedel skulle stå utanför.
Anf.  52  JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Jag måste medge att jag blir ganska
upprörd över Jörgen Anderssons svar. Det var faktiskt
Vänsterpartiet som tillsammans med regeringen gjor-
de upp om den större delen av budgetsaneringen. En
del av detta var en höjning av fastighetsskatten. Det
var inte vårt förslag. Motvilligt gick vi med på höj-
ningen av fastighetsskatten för att klara det stora bud-
getunderskottet.
Vi lade fram nya förslag i bostadsutskottet och på
andra sätt tydligt talade om att vi är beredda att göra
ansvarsfulla förändringar inom skattepolitik och bo-
stadspolitik, så att man i första hand ser till att det
kommer hyresgästerna till godo. Vi hade förslag som
var billigare än de som ni nu har gjort upp med Cen-
terpartiet om och som hade en fördelningspolitiskt
långt riktigare inriktning. Sedan anklagar ni tydligen
oss för att på något märkligt sätt ha tvingat er till en
uppgörelse med Centerpartiet om att åstadkomma
mycket stora sänkningar av skatten för de allra rikaste
i det här samhället, ovanpå de stora skattesänkningar
som höginkomsttagare dessutom skall få nästa år. Jag
tycker att det är upprörande.
Anf.  53  Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Herr talman! Faktum, Johan Lönnroth, är att ni la-
de fram förslag som anslöt sig till den borgerliga
oppositionens förslag i bostadsutskottet och som
innebar att endast två tredjedelar av krisårgångarna
skulle bli hjälpta. En tredjedel skulle inte bli hjälpta
vid infasningen av fastighetsskatten. Vårt förslag om
att trappa av räntebidragen i långsammare takt skulle
hjälpa alla krisårgångarna. Det är fakta.
Ni fick också ett förslag om att göra ytterligare för
krisårgångarna, men ni försatte er i en situation där ni
skulle hämta hem förslagen både från den borgerliga
oppositionen och från oss. Det var en helt omöjligt
situation. Därför skulle ni ha valt sida, men ni hade
inte förmågan att göra det.
Anf.  54  FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Innan vi går vidare vill jag meddela, för den hän-
delse kammarens ärade ledamöter inte känner till det,
att systemet med följdfrågor från andra ledamöter
enligt ett beslut i talmanskonferensen har upphört att
existera.
Företagshälsovården
Anf.  55  TOMAS ENEROTH (s):
Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Mes-
sing om något som kanske är av något mindre dignitet
än EMU och fastighetsskatt men som icke desto
mindre är viktigt för alla dem som nu får jobb. Det
går ju bra för Sverige. Det gäller företagshälsovården
och vad som händer med den framöver.
Det fina i Sverige har varit att vi har haft en före-
tagshälsovård som arbetat mycket med förebyggande
arbete och skyddsingenjörer som har sett till att vi har
haft en god arbetsmiljö och en god arbetsorganisation.
Men min erfarenhet under de senaste åren har varit att
detta har urholkats kraftigt. Vi har fått en försämring
av företagshälsovården och i stora delar en förvand-
ling till sjukstuga eller till att man snarare koncentre-
rar sig på undersökning av nyanställda i stället. Det
har varit en utredning om detta som presenterades
relativt nyligen.
Mot bakgrund av det vill jag fråga statsrådet om
hon avser att ta några initiativ till att stärka företags-
hälsovården och se till att vi återigen i Sverige får en
företagshälsovård av bra kvalitet som arbetar före-
byggande för att stärka skyddet på arbetsplatserna.
Anf.  56  Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Tyvärr är det så, Tomas Eneroth, att
den här frågan har Margareta Winberg ansvar för. Jag
kan den därför inte i detalj. Däremot vet jag att det är
en departementspromemoria ute på remiss, och jag
vet att Margareta Winberg anser att den här frågan är
väldigt viktig. Vi skall bevaka den och naturligtvis se
till att det skall fungera bra i framtiden. Jag tar med
mig frågan till min kollega på Arbetsmarknadsdepar-
tementet.
Propositionsavlämnandet
Anf.  57  LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Jag har en fråga till statsministern.
En av regeringens viktigaste uppgifter är att lämna bra
förslag till riksdagen i form av väl genomarbetade
propositioner. Det är också viktigt att förslagen kom-
mer i utsatt tid. För ett halvår sedan frågade jag
statsministern angående de många försenade proposi-
tionerna, men tyvärr måste jag återkomma i detta
ärende.
Det verkar inte som om regeringen har förstått vil-
ken skadlig osäkerhet som skapas för Sveriges nä-
ringsliv när regeringen aviserar förslag som inte
kommer. I den plan som Regeringskansliet gav ut i
januari förutskickades att 44 propositioner skulle
lämnas den 25 maj. I själva verket kom bara 17. Man
måste fråga sig om det råder oenighet inom regering-
en eller varför man annars väljer att riskera att minska
arbetstillfällena i vårt land.
Jag vill då fråga: Är statsministern beredd att göra
något för att minska den osäkerhet som regeringen har
skapat, eller måste vi byta regering för att få nya jobb
i näringslivet?
Anf.  58  Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Det var litet svårt att förstå poängen i
frågan, måste jag säga. Om det var någon särskild
proposition som Fremling tänkte på kanske den i så
fall skall pekas ut. Men det faktum att regeringen inte
drabbar riksdagen med 44 propositioner utan i stället
17 tror jag inte påverkar sysselsättningen i svenskt
näringsliv.
Vi hade däremot en gång i tiden en regering som
påverkade sysselsättningen. Det var den mest kompe-
tenta som detta land någonsin skådat, för att använda
den regeringschefens omdöme. Det var nog snarare
handlingarnas art och inte antalet propositioner som
avgjorde utfallet i näringslivet.
Nu är investeringsklimatet gott. Nu är räntorna lå-
ga. Nu stiger sysselsättningen. Då kan man nog leva
med att det blir litet färre propositioner från regering-
en.
Anf.  59  LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Det finns många exempel som visar
att mitt resonemang inte bara är teoretiskt. Jag kan
nämna ett. Regeringen avsåg att lägga fram ett förslag
den 25 maj om bemanningskostnader inom sjöfarten.
Förslaget har inte kommit, och Sverige riskerar att
förlora många sjöfartsjobb.
Riksdagens kammarkansli har presenterat siffror
som visar att regeringen har blivit allt sämre på att
följa sina egna tidsplaner. Antalet propositioner som
planerades men inte alls lämnades under hösten 1995,
hösten 1996 och hösten 1997 var 12, 23 respektive
34. Antalet propositioner som faktiskt lämnades i tid
var 61, 35 respektive 23. Båda kurvorna pekar således
kraftigt åt fel håll.
Jag vidhåller att denna osäkerhet ger negativa sig-
naler till näringslivet. Dessutom skapas svårigheter
för myndigheter som skall skriva föreskrifter. Kon-
kurrensen blir bristfällig och färre jobb skapas i Sve-
rige än om regeringen kunde planera bättre.
Anf.  60  Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Jag tror att svenskt näringsliv ser att
det just nu går litet lättare. Det kan man nog notera
om man tittar på detaljhandeln, och man kan se det i
antalet nya jobb. Man kan se det i den fantastiska
investering som GM gjorde - apropå diskussionen om
investeringsklimatet här i kammaren för några måna-
der sedan. Man kan se det på att vi har lägre ränta än
danskar och norrmän och att vi snart är ifatt tyskarna.
Allt detta är vad företagsklimat handlar om. Om
sedan en och annan proposition inte lämnas i tid skall
vi rätta till det. Det skall vi inte nonchalera. Men jag
undrar, Lennart Fremling, om inte detta sätt att dra
våldsamma växlar på just det faktum att propositioner
kommer för sent är ett uttryck för att det trots allt står
ganska bra till i Sverige, när man får använda det som
exempel på att företagsklimatet är dåligt.
Vi skall inte bara lägga fram propositioner i tid i
fortsättningen. Jag hoppas också att vi skall bibehålla
den typ av politik som nu har gett jobb och framtids-
tro i landet igen.
Den ekonomiska politiken
Anf.  61  HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! Enligt ett TT-referat häromdagen ytt-
rade statsminister Göran Persson bl.a. följande: Bildts
utspel att ta bort hela fastighetsskatten, insikten om att
vi är en minoritetsregering och den våldsamt upp-
skruvade atmosfären var anledningen till den här
kompromissen. Kompromissen var den som avsåg att
sänka fastighetsskatten från 1,7 % till 1,5 %, och
Göran Persson ansåg sig vilja undvika en auktion på
ytterligare sänkningar.
Insikten om att Socialdemokraterna har en minori-
tetsregering är i och för sig bra om än kanske något
sent påkommen. I en ganska uppskruvad atmosfär kan
man dessutom säga, herr talman, att Moderaterna med
Bildt i spetsen och andra partier bl.a. har krävt en
verklig vårdgaranti tillbaka och lägre inkomstskatter
för låg- och medelinkomsttagare, och således inte
bara som Socialdemokraterna vill sänkt skatt för ut-
ländska experter och sänkt förmögenhetsskatt för
inhemska miljardärer.
Min fråga är nu: Är statsministern, för att om
möjligt återvinna några förlorade socialdemokratiska
röster detta valår, inte villig att söka tillmötesgå några
av dessa oppositionens och opinionens krav?
Anf.  62  Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Henrik Järrel är en av våra bästa
valarbetare, och det har jag tyckt länge. Om han fick
hålla på här i kammaren och räkna upp allting som
Moderaterna föreslår skulle man snart sluta i det tota-
la budgetmoraset. Här var det lägre inkomstskatt, mer
pengar till vården och lägre fastighetsskatt.
Visst kan man lova det, om man inte tror att man
skall få regera. Men gör man regeringspolitik av det,
Henrik Järrel, hamnar man omedelbart i stigande
inflation, högre räntor, konkurser och förlorade jobb.
Det är vi ur nu i Sverige. Vi tänker faktiskt från rege-
ringens sida hålla fast vid den hårda politiken, efter-
som vi vet att det bäst gagnar vanligt folk.
Att Högern aldrig har haft några svårigheter med
att köra sönder offentliga finanser vet vi. Ni har alltid
varit motståndare till den offentliga sektorn och väl-
färdspolitiken. Men när det gäller att stå här i kamma-
ren och försöka slå blå dunster i ögonen på någon att
detta skulle vara en politik som kan samla en majori-
tet, vet Henrik Järrel att om man frågar i valmanskå-
ren är Högern isolerad. Möjligen kan den locka Folk-
partiet och Kristdemokraterna att ställa upp här i
kammaren, och det tycker jag är trist.
Anf.  63  HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! Det är faktiskt Göran Persson som
slår röda dunster i folkets öron genom att påstå att vi
har fått fler jobb. Vi hade färre jobb år 1997 än vad vi
någonsin har haft i det här landet. Vi har en för låg
tillväxt. Vi har en för liten skattebas därför att männi-
skor inte i tillräcklig grad är i sysselsättning för att
kunna betala skatter. Det vet Göran Persson lika bra
som jag.
Min första fråga var mer motiverad av de reträtter
som den socialdemokratiska regeringen under Göran
Perssons minoritetsledning har tvingats till och för-
modligen kommer att tvingas till innan vi har sett
valdagen randas.
Anf.  64  Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Jag hoppas att kammaren noterade
att det var 1997 års sysselsättningssiffror som Henrik
Järrel använde. Utifrån dem kanske han kan få stöd
för sin synpunkt. Men det är 1998 nu, Järrel. Det är
ett nytt år, och utvecklingen går snabbt åt rätt håll.
Mot bakgrund av de aktuella siffrorna, den situation
som vi just nu upplever, håller inte Järrels resone-
mang.
Visst har vi gjort reträtter. Det har vi gjort. Från
500 % ränta till 5 % - det var ingen dålig reträtt,
Henrik Järrel. Det var ingen dålig reträtt för dem med
lån på villor, för dem som hade småföretag och för
dem som planerade att göra investeringar.
Visst har vi gjort reträtter, från 10 % arbetslöshet
till under 6 %. Det var ingen dålig reträtt för dem som
ville ha ett jobb.
Visst har vi gjort reträtter, från hög inflation till
låg.
Visst har vi gjort reträtter, från 240 miljarder kro-
nor i budgetunderskott till ett överskott på gott och
väl 10-20 miljarder.
Så kan jag fortsätta att räkna upp de socialdemo-
kratiska reträtterna, och folk kommer att begripa att
det handlar om att inte retirera från välfärdssamhället
utan att hävda grunderna för en gemensam trygg sek-
tor för alla de människor som vet att om vi inte håller
ihop blir det de svagaste som kommer i kläm. Där står
striden. Från detta retirerar vi inte, Henrik Järrel. På
andra sidan står ni i högern relativt ensamma.
Studerandes försörjning under sommarledigheten
Anf.  65  MARGARETA ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag har en fråga till utbildningsminis-
ter Tham. Det är möjligt att även andra ministrar skall
ägna sig åt den, men det får regeringen själv avgöra.
Min fråga gäller hur studerande försörjer sig under
sommaren. Det finns ett ganska stort antal studerande
som har haft arbete. De har börjat en utbildning med
tjänstledighet från arbetet, och under tiden som de har
studerat har de fått uppgifter om att företaget är ned-
lagt och att det inte finns något att gå tillbaka till. De
är inte berättigade till a-kassa. De får inte studiemedel
under sommaren. De är på många ställen inte berätti-
gade till socialbidrag, och sommarjobb av annat slag
finns inte att få tag i.
Jag läste om detta problem i Svenska Dagbladet i
går, och jag har även träffat på det i min egen bekant-
skapskrets. Det här är alltså en Moment 22-situation.
Hur de än bär sig åt finns det ingen som hjälper dem
att klara av sommarmånaderna. Det handlar om kvin-
nor som har försörjningsplikt för sina små barn, och
det finns också andra som drabbas.
Har utbildningsministern något svar på hur de
skall klara sig och vad man kan tänkas göra åt situa-
tionen? Det är nämligen rätt allvarligt för dem som
drabbas nu.
Anf.  66  Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Herr talman! Jag skall gärna svara på den mer
allmänna frågan. Frågan om regler för a-kassa ligger
däremot inte inom mitt ansvarsområde utan hör till
arbetsmarknadsministerns.
Allmänt sett har studenter här i landet aldrig fått
studiemedel under sommaren, utan i allmänhet har de
flesta studenter tagit jobb under sommaren. Genom
den lyckosamma utveckling som vi nu kan se på ar-
betsmarknaden är det i dag oerhört mycket lättare att
få jobb än vad det var förra året och ännu mycket
lättare än året innan. Studenterna har alltså nu lättare
att få sommarjobb, och det har alltid varit den väsent-
ligaste försörjningen för studenter under sommarmå-
naderna. Så förblir det också.
Det är klart att det i vissa fall kan finnas svårighe-
ter. Det är jag helt på det klara med. I de allra mest
trängande fallen kan det naturligtvis bli fråga om
socialbidrag, men det gäller ju inte för det absoluta
flertalet av de studerande, som alltså har möjlighet att
skaffa sig jobb eller har andra möjligheter till för-
sörjning under sommarmånaderna.
Anf.  67  MARGARETA ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag tror att det här kan vara ett större
problem än vad vi nu direkt kan se. Jag tror inte att
ungdomsstuderande har drabbats i så stor utsträckning
som de som genomgått första året på kunskapslyftet
och de som har haft en anställning och kommer att
fortsätta med någonting annat. Dessa befinner sig
alltså senare i livet och har kanske, som man har när
man har kommit upp en bit i ålder, redan etablerat sig
med stora kostnader för bostad och annat. I jämförel-
se med för bara 10-15 år sedan studerar dessa i dag i
större utsträckning vidare, kanske upp till 35-40 års
ålder eller ännu senare.
Anf.  68  Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Herr talman! Självfallet har vi nu en ny situation
genom att fler äldre har börjat studera, inte minst
inom ramen för kunskapslyftet. Men de som går i
kunskapslyftet och fortsätter studera där får ju behålla
sin a-kassa - hela systemet är ju konstruerat på det
sättet. Detta är den stora satsning som regeringen har
gjort för att möjliggöra för arbetslösa att skaffa sig en
bättre utbildning, i första hand en gymnasiekompe-
tens. Genom beslutet att också ge utbildningsbidrag
för år två säkerställes möjligheterna för dessa arbets-
lösa att gå vidare med sina studier, och försörjningen
för dem under sommaren är redan från början klar.
Det finns naturligtvis även andra individer som
studerar på högskolan och för vilka det kan uppstå
svårigheter. Men som sagt, i de allra flesta fall finns
möjligheten att få jobb. I de fall där det visar sig
mycket svårt blir det naturligtvis ytterst fråga om
socialbidrag.
Miljöproblem i västerhavet
Anf.  69  HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Herr talman! Jag önskar ställa min fråga till mil-
jöminister Anna Lindh.
I den nya Länsstyrelsen i Västra Götaland är vi
ansvariga för miljöplanering och kartering av mil-
jöproblem. Vi arbetar mycket med vattenfrågorna i
västerhavet. Vi har mycket bekymmer med vikar och
fjordar, och det kommer också en del från Norge som
är bekymmersamt. Miljöministern känner säkert si-
tuationen.
Det överskuggande problemet är att vi inte tycker
att vi har ett riktigt starkt nationellt intresse kring
västerhavet. Väldigt mycket kraft har gått åt till Ös-
tersjön. Jag har ingen kritik mot det på något sätt, men
vi känner att vi också behöver mer uppmärksamhet på
västerhavet.
Hur ser miljöministern på detta?
Anf.  70  Miljöminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! Jag har försökt sätta mig in i både
problemen och möjligheterna när det gäller västerha-
vet med syfte även att få uppmärksamhet på västerha-
vets speciella problem. Jag har tidigare under våren
besökt aktuella platser. Jag kommer också i början på
augusti att ha en speciell träff med länsstyrelsen för
att tillsammans med dem gå igenom situationen och
vad man kan göra åt de problem som finns.
I det här fallet är det också bra att påminna om att
vi tack vare det förbättrade ekonomiska läget har
möjlighet att öka de ekonomiska resurserna dels till
övervakning, dels till länsstyrelsernas miljötillsyn.
Därför var det för mig och, förutsätter jag, också för
andra väldigt glädjande att jag kunde föreslå en rejäl
ökning av anslagen både till miljöövervakning och till
tillsyn, som naturligtvis kommer länsstyrelsen till del.
Anf.  71  HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Herr talman! Statsministern har ett stort personligt
engagemang i Östersjöområdet, och det uppskattar vi.
Skulle vi möjligen kunna få miljöministerns uppmärk-
samhet på västerhavet för att få litet balans i regering-
en, skulle vi uppskatta det väldigt mycket.
Anf.  72  Miljöminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! Jag tror inte att vi skall ställa väster-
havet och Östersjön mot varandra, men jag garanterar
att jag kommer att fortsätta att engagera mig även i
västerhavet.
Förenklade skatteregler för småföretagare
Anf.  73  ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
statsrådet Östros.
Vi pratar om krångel och dumma regler i EU, men
vi är ju inte heller i Sverige befriade från sådana, utan
det finns också dumma inhemska regler. I början av
det här året aviserade regeringen att man skulle lägga
fram en proposition som handlade om förenklade
skatteregler för småföretagare och enskilda näringsid-
kare. Nu undrar jag: Varför kom inte denna proposi-
tion?
Anf.  74  Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s):
Herr talman! Låt mig börja med att hålla med Isa
Halvarsson om att det även i Sverige finns regler som
behöver förenklas. Det är ett arbete som måste pågå
brett och kontinuerligt. Under våren har regeringen på
en rad punkter lagt fram förslag om förenklingar. För
småföretagens del har det inte minst handlat om hela
det pensionsavdragssystem som har varit mycket
komplicerat och i vilket det har funnits stora osäker-
heter. Regeringen har nu lagt fram en proposition som
förenklar och gör det mer likformigt och rättvist mel-
lan olika företagare.
Vi har också samlat ett antal förenklingsförslag
som fanns i vårpropositionen. Förbättringar av skatte-
kontot är ett sådant. Där finns också förslaget om
förenklingar för enskilda näringsidkare.
Det utredningsarbete som pågår riktar nu in sig på
de allra minsta företagen. Utredarens frågeställning,
som under våren också har getts i ett tilläggsdirektiv,
är: Går det att radikalt förenkla reglerna inte bara på
skattesidan utan också på redovisningssidan för de
minsta företagen? Dessa befinner sig ju ofta i service-
sektorn, som är en expanderande sektor i framtiden.
Jag förväntar mig att denna utredning inom kort
kommer att kunna lägga fram förslag om väsentliga
förenklingar för de minsta företagen.
Anf.  75  ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! Det har här och tidigare talats om att
det är tryck i olika frågor. Det är faktiskt ett väldigt
tryck i de här frågorna om förenklad redovisning och
förenklade deklarationer för just de mindre och en-
skilda näringsidkarna. Därför var det synd att inte
regeringen orkade komma fram med en proposition i
vår tillsammans med alla de andra som har kommit i
veckan.
Anf.  76  Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s):
Herr talman! Att just den särskilda propositionen
inte lades fram innebär inte att förslagen inte har lagts
fram till riksdagen. Dem har ni fått i form av vårpro-
position och särpropositioner. De har handlat om det
som jag beskrev. Det är dock viktigt att vi fortsätter
arbetet för att göra livet enklare för de enskilda nä-
ringsidkarna.
I dag har enskilda näringsidkare ganska komplice-
rade regler inte minst av en orsak: Under den förra
mandatperioden lade den dåvarande regeringen fram
ett förslag som syftade till att göra reglerna för en-
skilda näringsidkare så lika aktiebolagens som möj-
ligt. Man fick ett antal möjligheter till periodiseringar
och annat som gjorde systemet väldigt krångligt. Nu
har detta varit i kraft under några år, och det är dags
att utvärdera det för att se om det verkligen var nöd-
vändigt att gå så långt som att skapa dessa krångliga
möjligheter som de flesta inte kan använda sig av.
Detta tittar utredningen på.
Jag hoppas att vi kan samarbeta med Folkpartiet
om att förenkla det här regelsystemet. Det skall också
vara stabila regelverk, som vi kan komma överens om
över blockgränserna i riksdagen, så att de håller under
lång tid.
Anf.  77  FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Tack! Därmed är frågestunden avslutad. Jag tack-
ar regeringens ledamöter för att de har velat komma
hit och svara på kammarens frågor.
6 §  (forts. från 4 §) Kvinnofrid (forts. JuU13)
Anf.  78  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Rolf Åbjörnsson och kristdemokra-
terna har en reservation där de anser att man bör kri-
minalisera både den prostituerade och kunden. Ser då
inte kristdemokraterna skillnaden mellan situationerna
för den prostituerade och för könsköparen? Det är
ganska naturligt, när man diskuterar kriminalisering
och vad som skall anses vara brottsligt, att man också
ser på brottsofferfrågan och vem som är offret. I fråga
om kristdemokraternas förslag att kriminalisera de
prostituerade, och utifrån den diskussionen som har
förts om den sociala situationen, är det åtminstone
Vänsterpartiets uppfattning att även den prostituerade
är ett offer och är den som är utnyttjad i prostitutio-
nen.
Hur ser kristdemokraterna på denna fråga? Krist-
demokraterna driver i vanliga fall frågorna om
brottsoffer och deras skydd i samhället väldigt starkt.
Just när det gäller prostitutionen gör man dock ingen
definition eller någon skillnad på vem som utövar
förtrycket och vem som egentligen är offer i den här
relationen.
Anf.  79  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) replik:
Herr talman! Det är riktigt att det finns anledning
att se en skillnad här. Det tar sig i vårt förslag uttryck
på följande sätt: Dels vill vi inte införa den här lag-
stiftningen förrän man har byggt upp en bra rehabili-
teringsmöjlighet, dels ser vi kriminaliseringen när det
gäller kvinnorna i första hand som en möjlighet att
låta dem underkasta sig någon form av social om-
vårdnad. Vi vill inte stå helt passiva utan redskap att
gripa in i den här situationen.
Stockholmspolisens prostitutionsgrupp har varit
positiv till Prostitutionsutredningens förslag, och det
gäller även Kvinnoforum. Det är alltså inte så att de
som arbetar fysiskt med detta ställer sig avvisande till
denna form av redskap att gripa in.
Vi vill alltså inte att man skall gripa in i straffande
mening utan som ett uttryck för ett engagemang.
Anf.  80  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Menar då kristdemokraterna att man
egentligen skulle ha en skillnad på kriminaliseringen
så att det just i fråga om kvinnorna är vård och be-
handling som gäller? Vilka insatser skall man i så fall
göra med könsköparna? Skall man inte se det som
kriminellt? Det här är två olika aspekter på prostitu-
tionen, två olika roller. Om man bara använder krimi-
naliseringen som ett instrument för att kvinnorna skall
få vård, vad är den då för instrument när det gäller
männens roll i det hela?
Anf.  81  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) replik:
Herr talman! Det finns olika påföljder inom kri-
minalpolitiken. Vi vet att det slår olika i enskilda fall.
Det döms inte alltid till samma påföljd för ett visst
brott. Om de sociala skälen slår över kan det vara en
mer adekvat reaktion att döma till den typen av åtgär-
der. För männen är säkert den allmänpreventiva effek-
ten bättre om det finns en rent repressiv påföljd.
Det kan finnas olika uppfattning om vilken reak-
tion samhället skall ha i förhållande till olika aktörer.
Anf.  82  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! För mig är detta särskilda yrkande
som Rolf Åbjörnsson lagt fram förvirrande. Han läser
högt ur civilrättslig lagstiftning. Man kan först få
intrycket att det hela bara är ett lagtekniskt problem.
Men i yrkandet framgår att hela andra stycket skall
utgå. Det är precis det stycket där grov kvinnofrids-
kränkning är beskrivet och som anges i den nya lagen.
Jag hörde inte Rolf Åbjörnsson ge någon innehållslig
motivering till ändringen. Det blir en väldig ändring
om det stycket utgår.
Kan Rolf Åbjörnsson ge mig en motivering till
varför hela andra stycket skall strykas? Vad är skälet?
Är det ett för stort ingrepp i äktenskapet? Vad går
ändringen ut på?
Anf.  83  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) replik:
Herr talman! De gärningar vi vill bestraffa täcks in
av första stycket. Andra stycket har ingen självständig
betydelse. Det är det som är problemet. Lagrådet
säger också att det inte finns något skäl för andra
stycket. Det har inget innehåll, annat än att sätta en
särskild etikett på när aktörerna har varit gifta. Då
heter det grov kvinnofridskränkning. Det har ingen
substans. Jag håller med om att i den meningen är det
förvirrande.
Anf.  84  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Jag har sett det som bra att göra en
distinktion på nära relationer mellan syskon och barn
och relationen med den man sammanlever med. Det
är just kvinnan som sammanbor under äktenskapslik-
nande former som utsätts för kränkningarna under
lång tid, och det skall man ta hänsyn till vid döman-
det.
Anf.  85  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) replik:
Herr talman! Detta täcks av första stycket - det
behöver vi inte disputera om här. De kommer att
dömas lika hårt där. Men där behövs inte den särskil-
da etiketten.
Det är möjligt att det hade varit riktigare - och
som Folkpartiet var inne på - att satsa på en renodlad
kvinnoparagraf och inte ha haft det vida, närstående
begreppet.
Man får klara ut vad man är ute efter. Som para-
grafen nu är utformad är andra stycket totalt utan
innehåll.
Anf.  86  BIRTHE SÖRESTEDT (s):
Herr talman! Vi kan aldrig acceptera våld och
övergrepp. Genom kvinnoforskningen står det klart
att våld mot kvinnor inte kan förklaras på samma sätt
som annan våldsbrottslighet. Detta våld har ett nära
samband med frågor om kvinnors och mäns olika
roller i samhället och bristande jämställdhet.
Därför måste problemen analyseras och angripas
utifrån ett könsperspektiv. Det krävs ökad medveten-
het om de maktförhållanden som råder i samhället.
Detta har uppmärksammats i socialdemokratiska
motioner. Redan i januari 1993 väckte Sigrid Bolkéus
och jag en motion om inrättandet av en kvinnovålds-
kommission. Vi blev hörsammade.
Det är därför med stor glädje vi nu får ta ställning
till åtgärder för att motverka våld mot kvinnor och
prostitution. Insatserna har fått en sådan utformning
att de innebär ett engagemang från hela samhällets
sida.
Genom att öka myndigheternas ansvar att utveckla
sin verksamhet kommer kunskaperna att öka kring
företeelser som rör våld mot kvinnor. Dessutom har
betydande resurser, 41 miljoner kronor, avsatts för att
intentionerna verkligen skall få genomslag i det prak-
tiska arbetet. Det kommer att ge goda möjligheter att
förbättra situationen för de kvinnor som utsätts för
övergrepp och våld och öka tryggheten i samhället.
Då män utsätter kvinnor i nära relationer för våld
tar det sig uttryck i ett beteende där våldet gradvis blir
ett normalt inslag i vardagen. Det gör misshandeln till
en process med djupgående konsekvenser för båda
parter i relationen. Det framgår tydligt att det många
gånger inte är de enskilda handlingarna i sig som
utgör kvinnans utsatta situation, utan främst den press
och den systematiska kränkning hon ständigt utsätts
för.
De upprepade handlingarna är ett led att allvarligt
skada kvinnans självkänsla och systematiskt kränka
hennes integritet. Därför införs ett nytt brott i brotts-
balken, grov kvinnofridskränkning, för att även lind-
rigare straffbara brott som ingår i en sådan process
skall kunna bedömas allvarligt.
Jag vill yrka avslag på det särskilda yrkande som
Åbjörnsson har lagt fram. Det är oerhört viktigt att vi
har en konstruktion där vi kan se att man bedömer
våld mot kvinnor på ett särskilt sätt och att det blir ett
starkt straffvärde. En liknande regel införs när det
gäller brott mot närstående barn och andra närstående
personer - grov fridskränkning.
Kvinnovåldskommissionen förde också fram för-
slag om att ta in andra inte straffbara handlingar i ett
sådant brott. Var och en måste i förväg kunna bedöma
vad som är straffbart. Därför ingår endast redan
straffbara handlingar.
Sedan 1983, då den senaste översynen av sexual-
brottslagstiftningen gjordes, har det skett en rad för-
ändringar och förtydliganden av lagstiftningen för att
förstärka skyddet för barn och markera allvaret av
sexualbrott mot barn. Trots detta är det inte tillräck-
ligt. Det behövs ytterligare förändringar. Dessutom
har en rad uppmärksammade domar i sexualbrottsmål
gett upphov till frågor om den nuvarande lagstiftning-
en verkligen ger det skydd som var ämnat. Därför ser
vi med tillfredsställelse på att regeringen tillsätter en
sexualbrottsutredning för att se över hela lagstiftning-
en.
När det gäller våldtäktsbrott finns det behov av att
belysa frågan om att fokusera mer på samtycke i stäl-
let för våld. Det är angeläget att få en systematisk och
heltäckande lagstiftning. Även om vi önskar att det
skall ske skyndsamt, måste det hela få ta den tid det
tar. Det är inte meningsfullt att i en reservation sätta
en tidsgräns för när ett förslag skall presenteras.
Redan nu föreslås att våldtäktsbegreppet skall ut-
vidgas så att det även omfattar annan allvarlig sexuell
kränkning som kan jämföras med påtvingat samlag.
Det föreslås också att det skall vara straffbart att un-
derlåta att anmäla eller på annat sätt avslöja sexual-
brott.
Jag välkomnar ändringarna i lagstiftningen gällan-
de kvinnlig omskärelse. Nu benämns den med sitt
rätta namn, dvs. könsstympning. Det är ett ingrepp
som förstör väsentliga kroppsdelar och ger bestående
skador med fysiskt och psykiskt lidande. Sådana in-
grepp är oförenliga med vår syn på individens rätt till
kroppslig integritet och kvinnans rätt att bestämma
över sig själv. Det motiverar en straffskärpning. Även
förberedelse, stämpling och underlåtenhet att avslöja
brott blir straffbart.
Sverige har ratificerat barnkonventionen och det
förpliktar, både nationellt och internationellt att vidta
åtgärder för att förebygga och för att utveckla meto-
der för omhändertagande och en god behandling.
Från Centern krävs det att principen om dubbel
straffbarhet skall slopas inom detta område. Barn-
kommittén har tagit upp frågan och det betänkandet är
under beredning, så vi får avvakta resultatet av denna.
Herr talman! Prostitutionen utgör ett samhälls-
problem även om den är förhållandevis liten i vårt
land jämfört med andra länder. Det kan bero på att vi
har haft en annan inställning till prostitution och på att
de stora städerna genom olika projekt har gjort stora
insatser för att motverka prostitution. Man har också
gett stöd och hjälp åt de prostituerade.
Arbetet har varit framgångsrikt när det har gällt att
förhindra nyrekrytering av underåriga till prostitution.
Men dessvärre har detta inte varit tillräckligt för att
utrota prostitutionen.
Diskussionen om en kriminalisering har också
varit intensiv under mer än 20 år. Både 1977 och
1993 års prostitutionsutredningar har övervägt frågan
om en kriminalisering. Kvinnoorganisationer av olika
slag har drivit på, diskuterat och argumenterat för att
få till stånd en kriminalisering av könsköparna.
Många inom polis och socialtjänst, som har arbetat
länge med prostituerade och som tveklöst har den
bästa kunskapen om prostituerades livsvillkor och om
prostitutionens skadeverkningar, har kommit fram till
att det krävs en kriminalisering för att man effektivt
skall kunna motarbeta könshandeln.
I ett jämställt samhälle är det inte godtagbart att
någon utnyttjar någon annan för sina egna behov. De
prostituerade befinner sig ofta i en utsatt situation. De
utsätts för hot och misshandel, och en icke obetydlig
koppleriverksamhet kretsar kring prostitutionen.
Många finansierar sitt missbruk genom prostitution.
För andra är prostitutionen en inkörsport till ett
drogberoende.
Precis som Folkpartiet och Moderaterna anför i
reservation nr 10 finns det skäl för en kriminalisering
av kunderna, men man stannar dock för att så inte
skall ske. Det är förvånande att Folkpartiet har intagit
denna ståndpunkt. Folkpartisterna vill ju gärna fram-
stå som att det är de som driver jämställdhetsfrågorna.
Argumenten att prostitutionen kan gå under jorden
och att det kan vara svårt att bevisa att det har begåtts
brott är inte så starka att det vore rimligt att motsätta
sig ett förbud mot köp av sexuella tjänster.
I reservationen lyfts fram att det behövs sociala
insatser, och det ena utesluter inte det andra. Ett för-
bud kompletterar övriga insatser. Det kan inte nog
betonas att de sociala insatserna kommer att vara väl
så viktiga framöver. Då är det angeläget att kommu-
nerna har resurser för att kunna bedriva sådan verk-
samhet. Moderaterna, som här starkt betonar sociala
insatser, säger nej till ökade statsbidrag till kommu-
nerna. Den politiken gynnar definitivt inte de sociala
insatserna.
Dessutom avsätts nu pengar till mansjourer och
andra frivilliga organisationer för att de skall arbeta
med dessa frågor.
En kriminalisering av köp av sexuella tjänster är
ett klart avståndstagande från samhällets sida. Det
kommer också att påverka attityderna i samhället.
Många könsköpare kommer troligen att avhålla sig
från att köpa sådana tjänster av rädsla för att bli före-
mål för utredning och hamna i polisens register. Tro-
ligen kommer också seriösa företag att dra sig för att
erbjuda s.k. eskortservice - något som är kriminellt -
till sina kunder. Minskas efterfrågan blir det också
större möjligheter att övriga insatser lyckas.
En lagstiftning gör det lättare för polisen att ingri-
pa när man vet att det förekommer prostitution. Ge-
nom att det avsätts 10 miljoner kronor extra för poli-
sens utrednings- och spaningsarbete får det också en
prioritet.
Det är positivt att Socialstyrelsen får i uppdrag att
följa prostitutionens utveckling och även följa den
internationella utvecklingen av hur handel med kvin-
nor inverkar på svenska förhållanden. I uppdraget
ingår också att utveckla metoder, samordna och för-
medla sociala insatser när det gäller kvinnor som
utsätts för våld. Kravet på ett nationellt kompeten-
scenter kan anses tillgodosett i och med detta upp-
drag.
De stora städerna Stockholm, Göteborg och Mal-
mö har alltsedan 70-talet arbetat med olika prostitu-
tionsprojekt, även i sin reguljära sociala verksamhet.
Man har goda erfarenheter av praktiskt arbete och
samverkan mellan myndigheter. Man kan naturligtvis
också utveckla detta framöver.
I socialtjänstlagen införs en ny bestämmelse om
att socialnämnden bör verka för att de kvinnor som är
eller har varit utsatta för våld och andra övergrepp i
hemmet får stöd och hjälp att förändra sin situation.
Detta markerar vikten av de sociala insatserna.
De uppdrag som myndigheter har fått på central
och regional nivå för att förebygga våldsbrott mot
kvinnor och utarbeta åtgärdsprogram eller policydo-
kument för sitt arbete kommer att innebära ett bättre
bemötande mot utsatta kvinnor. Inte minst polisens
och åklagarnas speciella uppdrag att inventera för-
söksprojekt och att utveckla metoder för sitt arbete
kommer att göra att man på ett bättre sätt kan ta hand
om kvinnor. Detta får en stor betydelse för utredning-
ar och för att förebygga våld.
Genom att uppmärksamma jämställdhetsfrågorna
och frågor kring våld mot kvinnor i grundutbildningar
framöver och se till att kompetensen ökar inom olika
yrkesområden får man en bra utgångspunkt för det
fortsatta arbetet.
Det är synnerligen angeläget att män som begår
vålds- och sexualbrott får möjlighet att bearbeta sina
problem. Det gäller att förhindra att män som begår
övergrepp mot kvinnor återfaller i liknande brottslig-
het.
Kriminalvården har sedan lång tid tillbaka byggt
ut olika påverkans- och behandlingsprogram. Det är
värdefullt att det sker en ordentlig utvärdering av
dessa. Jeppe Johnsson anförde här att det skulle bero
på brist på resurser att kriminalvården inte har byggt
upp dessa behandlingsprogram tillräckligt. Detta är
direkt felaktigt. Kriminalvården har de resurser som
behövs för att klara av att ha ett bra innehåll i sin
verksamhet.
Kriminalvården har också tillsammans med Soci-
alstyrelsen fått i uppdrag att kartlägga metoder och
behovet av en utbyggnad av ytterligare behandlings-
resurser. Detta kommer också att innebära att man får
en ökad kunskap om orsakerna till mäns våld mot
kvinnor.
Jag vill slutligen också säga några ord om besöks-
förbudet. Detta har utvärderats av BRÅ och nu senas-
te av Brottsofferutredningen. Mycket tyder på att
lagstiftningen fungerar i enlighet med dess syfte och
tillgodoser behovet av skydd. Målet är att ytterligare
stärka skyddet för kvinnor. Det är då angeläget att
fokusera mera på att begränsa mannens rörlighet i
stället för på kvinnans. Därför skall man utveckla en
förstudie till det förslag som Kvinnovåldskommissio-
nen har lagt fram om att man skall införa elektronisk
övervakning för dem som döms till besöksförbud.
Det är av största vikt att en sådan åtgärd skall införas
om det är praktiskt möjligt, att tekniken fungerar och
att det ger en reell möjlighet för polis eller övervakare
att ingripa vid en överträdelse. Det får på inget sätt ge
kvinnorna en falsk trygghet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till justitieutskottets
hemställan och avslag på samtliga reservationer.
I detta anförande instämde Inger Segelström,
Christer Erlandsson, Laila Bjurling, Margareta Sand-
gren, Ulla Wester, Märta Johansson, Sonja Fransson,
Monica Green, Helena Frisk, Ann-Marie Fagerström,
Göran Magnusson och Lars-Erik Lövdén, alla (s).
Anf.  87  JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Herr talman! Birthe Sörestedt, jag tog i mitt anfö-
rande upp många av de frågor där vi är överens. Det
är mycket viktiga frågor, som tyvärr inte har fått den
belysning som de kanske vore värda. Det som har
belysts i massmedierna är det kontroversiella att kri-
minalisera könsköparna.
Birthe Sörestedt talar mycket om de sociala insat-
sernas betydelse och om hur bra vi har lyckats i Sve-
rige. Men tror inte Birthe Sörestedt på de sociala
insatserna, eftersom hon nu är beredd att ta till krimi-
nalisering av den ena parten i detta sammanhang?
Propositionens förslag, som fått utskottsmajorite-
tens stöd, innebär att bara den ena parten skall krimi-
naliseras för köp av sexuella tjänster. Lagrådet har i
sitt yttrande över regeringens förslag konstaterat att
det i brottsbalken inte finns något annat brott med så
låg straffskala som är straffbart enbart på försökssta-
diet, så det är ganska unikt.
Det blir lagligt att bjuda ut sexuella tjänster mot
betalning, men att köpa den utbjudna tjänsten blir
straffbart. Förnuftsmässigt och moraliskt har i alla fall
jag mycket svårt att förstå denna tingens ordning. Det
blir så att säga tillåtet att inbjuda till brott, att bjuda ut
en sexuell tjänst, men att köpa den utbjudna tjänsten
blir straffbart. Anser Birthe Sörestedt verkligen att
denna lagstiftning är bra och trovärdig, eller är den
bara ett sätt att markera?
Anf.  88  BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Jag tror att detta blir en bra lagstift-
ning och att den kommer att vara avskräckande. Jag
förmodar att Jeppe Johnsson också har inställningen
att genom att vi instiftar en lag avhåller sig människor
från att begå brott. I alla fall hävdar Jeppe Johnsson
detta i andra sammanhang.
Sedan är det då frågan om man skall kriminalisera
bägge parter. Genom den utsatta situation som kvin-
norna befinner sig i är det inte lämpligt att kriminali-
sera kvinnan i detta sammanhang. Det är oerhört
viktigt att man bistår med olika stöd och sociala insat-
ser. Även om man kriminaliserar könsköparna är det
naturligtvis viktigt att också de bistås med sociala
insatser. Man har därför avsatt särskilda medel till
mansjourer och frivilliga organisationer för att kunna
ge hjälp och stöd.
Anf.  89  JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Herr talman! Jag undrar om ni riktigt tror på detta
egentligen.
Jag skall be att få läsa ett litet citat från vårt be-
tänkande, s. 27, första stycket, de sista raderna. Jag
förmodar att Birthe Sörestedt står bakom texten.
"Genom ett förbud kan också prostitutionen och
dess skadeverkningar bekämpas på ett effektivare sätt
än vad det hittillsvarande arbetet mot prostitutionen
har åstadkommit."
Jag tror att förbudet kommer att göra att än mer av
prostitutionen blir dold och underjordisk. Då frågar
jag mig hur man skall komma åt den på detta sätt. Hur
skall socialarbetarna kom åt dem som behöver hjäl-
pen? Jag utgår från att Birthe Sörestedt menar att det
är de prostituerade som behöver hjälpen i första hand
och möjligtvis i andra hand köparna.
Eftersom utskottsmajoriteten står bakom citatet
vill jag att Birthe Sörestedt förtydligar på vilket sätt
kriminalisering av den ena parten kommer att bidra
till att arbetet mot prostitutionen blir mer framgångs-
rikt. Blir det lättare att nå de prostituerade med hjälp-
och stödinsatser genom att prostitutionen blir mer
underjordisk? Eller är det så, Birthe Sörestedt, att ni
resonerar som så att det som inte syns  finns inte?
Anf.  90  BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Om en hel del, som många tror, av
dem som köper sådana här tjänster avstår från att göra
det kommer efterfrågan att minska, vilket innebär att
insatserna lättare får genomslag.
Under årens lopp har man i de stora städerna haft
många prostitutionsprojekt som delvis har varit fram-
gångsrika. Men man har från de olika projektens sida
- polis, socialarbetare och andra som arbetar med de
prostituerade - angett att om man verkligen skall
komma till rätta med problemet, krävs det dels att
man kriminaliserar könsköparna, dels att man gör
särskilda insatser för de prostituerade. Det är de sam-
mantagna insatserna och åtgärderna i samhället som
kan få en effekt på prostitutionen, och det är denna
effekt vi vill åstadkomma genom att införa denna
lagstiftning men också genom att betona vikten av de
sociala insatserna.
Anf.  91  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) replik:
Herr talman! Birthe Sörestedt säger att skälet för
att ha kvar andra stycket är att kvinnovåldet har ett
särskilt straffvärde. Det tycker jag att man gott och
väl kan hålla med om. Men det är ju det som inte har
kommit till uttryck i bestämmelsen, utan det står ju
precis tvärtom. Där står: Har gärningar som anges i
första stycket begåtts av en man mot en kvinna, som
han är eller har varit gift med eller som han bor eller
har bott tillsammans med under äktenskapsliknande
förhållanden, skall han i stället dömas för grov kvin-
nofridskränkning till samma straff.
En normal skrivning i ett sådant här sammanhang
borde ha varit att dessa förhållanden hade kvalificerat
brottet och att det därmed hade blivit ett hårdare
straff. Det hade jag kunnat förstå, och så trodde jag att
det var när jag läste texten första gången. Det var för
mig så självklart. Men det står "samma straff". Det är
alltså en fullständigt meningslös bestämmelse.
Anf.  92  BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! De särskilda brotten är grov frids-
kränkning och grov kvinnofridskränkning. I båda
fallen betonas det upprepade och systematiska i
handlingen. Det är lika allvarligt när det sker en sys-
tematisk kränkning av kvinnor som av barn och andra
nära anhöriga. Därför är det viktigt att det rubriceras
som ett särskilt brott och att det görs en särskild mar-
kering att det gäller grov kvinnofridskränkning.
Anf.  93  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) replik:
Herr talman! Det här är rena rama hokuspokus.
Detta täcks ju in i det första stycket. Det finns inget
innehåll i stycke två.
Anf.  94  Andre vice talman GÖREL
THURDIN (c) replik:
Herr talman! Först vill jag stötta Birthe Sörestedt i
argumentationen kring varför man skall pröva krimi-
nalisering av könsköp.
Vi kan ta det här med våldtäkter på flickor. Man
får alltså inte utnyttja en flicka som råkar vara beru-
sad eller inte kan försvara sig för att tillfredsställa sina
sexuella drifter. Då kan vi säga: Man får inte heller
utnyttja en mycket socialt utsatt person i samma syfte.
Jag vill bara ge Birthe Sörestedt ytterligare ammuni-
tion i den debatten.
Men att jag begärde replik var för att ta upp det
här med dubbel straffbarhet. Det finns ju faktiskt
länder som inte bara har ratificerat barnkonventionen
utan även plockat in den i sin egen lagstiftning. Då
måste definitivt det här med dubbel straffbarhet vara
möjligt. Men jag tycker faktiskt även, när man har
barnkonventionen, att man borde pröva om det inte är
möjligt med dubbel straffbarhet internationellt.
Att vi har reserverat oss beror på att den här
könsstympningen pågår. Det är bråttom. Det krävs
internationella grepp. Då kanske man borde använda
sig också av barnkonventionen som ett starkt på-
tryckningsmedel.
Sedan vill jag fråga om det här med besöksförbud.
Hur länge skall vi få vänta på att det kommer förslag
där? Kvinnorna är faktiskt väldigt utsatta. Det är
kanske inte alltid så att besöksförbuden är så effektivt
utformade att kvinnorna blir skyddade. Det är också
fråga om hur man tillämpar möjligheterna att använda
sådana här saker. Därför frågar jag: Hur snabbt kan vi
förvänta oss att det kommer förslag i den här frågan?
Anf.  95  BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Jag kan naturligtvis inte stå här och
säga exakt när det kommer något från förstudien om
elektronisk övervakning vid besöksförbud. Vi är ju
alla överens om att det är angeläget att vi ger kvin-
norna ett större skydd och att den här förstudien verk-
ligen ger resultat, så att vi ser att det är praktiskt möj-
ligt att genomföra en elektronisk övervakning.
Det är väldigt viktigt att det fungerar. Om man in-
för något sådant här skall kvinnorna veta att de kan
känna sig trygga och att det kan bli ingripanden mot
dem som överträder. Tekniken skall i praktiken kunna
reagera på en överträdelse så att inte kvinnorna hinner
bli utsatta dessförinnan. Därför är det viktigt att det
görs en grundlig förstudie innan vi genomför något
sådant här.
Det här med principen om den dubbla straffbarhe-
ten när det gäller könsstympning har, som jag tidigare
sade, tagits upp av Barnkommittén. Man bereder
Barnkommitténs förslag. Också detta kommer att vara
med i beredningen.
Anf.  96  Andre vice talman GÖREL
THURDIN (c) replik:
Herr talman! Jag vill bara säga något som jag inte
sade i mitt inledande anförande, men som Alice
Åström sade i sitt, nämligen att vi har en väldigt stor
samsyn i de här frågorna. Det finns en väldigt stark
vilja att samarbeta i dem också. Men vi som har re-
serverat oss känner att det är många som är utsatta,
många som faktiskt mår väldigt dåligt. De fortsätter
också att vara utsatta, och därför vill vi gå snabbt
fram. Det är det som skiljer oss åt i många stycken.
Vi har utredningar - ja. Men vi måste se till att de
kommer till skott också, att utvärderingar verkligen
sker effektivt och att det inte drar ut på tiden. För
under hela tiden som vi utreder blir människor utsatta.
Det är det som vi måste försöka undvika; att det tar
för lång tid helt enkelt.
Anf.  97  BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Det föreligger en hel rad bra förslag i
den här propositionen. Precis som Görel Thurdin
säger är vi också överens om mycket. Naturligtvis
kommer vi även fortsättningsvis att följa de här frå-
gorna. Vi kommer att driva på, diskutera och föra
fram de ytterligare problem som kanske kan uppstå.
Det är oerhört viktigt att vi tillsammans ser till att
motverka våld mot kvinnor och att vi motverkar pro-
stitutionen.
Anf.  98  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Att sätta en tidsgräns för översynen
och utredningen av sexualbrott är inte fruktbart, säger
Birthe Sörestedt. Men för de utsatta kvinnorna och
barnen är det oerhört fruktbart och viktigt att lagarna
justeras så att domstolshanteringen överensstämmer
med det allmänna rättsmedvetandet. Det har inte har
varit fallet hittills.
I dag är det kvinnorna som skall känna skuld för
att de beter sig på ett visst sätt eller för att de är kläd-
da på ett utmanande vis. De lagar som finns överens-
stämmer inte med det som vi tycker, för lagarna är
skrivna ur ett mansperspektiv. Därför är tidsfaktorn
oerhört betydelsefull. Bristerna har varit uppenbara
under en längre tid. Redan i en proposition 1994
påtalades detta, och det har hela tiden sagts att vi
måste göra en översyn. Nu är det 1998.
Därför tycker jag att det är mycket angeläget att
yrka bifall till en reservation om att detta sker med en
tidsangivelse. Från 1994 till nu har det inte hänt nå-
gonting, och kvinnor har fått genomlida dessa utdrag-
na domstolsförhandlingar. Det är inte acceptabelt.
Anf.  99  BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Vi är alla överens om att det är oer-
hört viktigt att vi får den här sexualbrottsutredningen.
Och trots att det har gjorts många justeringar vill vi ha
en helhet. Vi vill ha en bra lagstiftning.
Att då reservera sig och säga att det måste komma
förslag till riksdagen redan under våren 1999 - det är
ett knappt år till dess - tycker inte jag är meningsfullt.
Vi kan nu få en ordentlig översyn av lagstiftningen,
och vi kan få en helhet. Vi får också invänta synpunk-
ter från remissinstanser och annat för att få en så bra
och heltäckande lagstiftning som möjligt. Då kan det
väl spela mindre roll om utredningens förslag kommer
på våren eller på hösten eller om det tar något längre
tid.
Anf.  100  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Det är just detta med "längre tid"
som oroar mig. Direktiven är ju ännu inte beslutade.
Därför vet vi inte vad "inom kort", som utskottet har
enat sig om, betyder. Det tyder på att det kan många
år ytterligare. Det är det som jag inte kan stå bakom.
Jag tycker att vi ändå borde ha kunnat enas om vad en
vettig tid hade varit i detta sammanhang - inte bara
överlämna det och skriva "inom kort". För min erfa-
renhet är att det kan bli tal om flera år.
Anf.  101  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag skall också börja med att in-
stämma i Birthe Sörestedt argumentation när det gäl-
ler kriminalisering av könsköparna. Men min fråga till
Birthe Sörestedt, som hon inte alls tog upp i det här
sammanhanget, berör de utländska kvinnornas situa-
tion. Vi är alla helt överens om att misshandlade
kvinnor, och kvinnor generellt, skall ha rätt till skydd.
Nu finns det en utredning, NIPU, som kommer att
titta på just de kvinnor som tas hit till Sverige och blir
misshandlade av männen och som sedan blir utkasta-
de av männen innan det har gått två år. När kvinnorna
blir misshandlade och väljer att vända sig till polisen
innan de två åren har gått - det är det som måste ha
gått för att man skall få uppehållstillstånd - blir svaret
utvisning.
Praxisen i Sverige har utvecklats så att det finns
män som gång på gång tar hit kvinnor, misshandlar
dem, utnyttjar dem och kastar ut dem med hjälp av
tvåårsregeln. De blir aldrig dömda för de brott som de
har begått även om det blir polisanmälan, för det finns
inga kvinnor kvar i Sverige som kan ställa männen till
svars.
De här frågorna tog Birthe Sörestedt över huvud
taget inte upp i anförandet. Vi i Vänsterpartiet har i en
reservation krävt att man nu bör utfärda en tillfällig
förordning för just de här kvinnorna. Det finns gömda
kvinnor som skall utvisas efter att ha flytt från män.
Det finns också kvinnor som lever i sådana här förhål-
landen men som inte vågar anmäla männen. Då vet de
att de blir utkastade ur Sverige.
Kan man inte från socialdemokraternas sida se till
att kvinnofrid även skall gälla dessa kvinnor?
Anf.  102  BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! De här frågorna har varit föremål för
diskussion under en längre tid och har således upp-
märksammats. Det stör oss alla att man inte kan
komma till rätta med de män som hämtar hit kvinnor
och sedan beter sig på ett otrevligt sätt mot dessa.
Nu har ju själva lagstiftningsärendet flyttats över
till utredningen NIPU. Där kommer man att lägga
fram förslag om detta. Det har också uppmärksam-
mats att det är nödvändigt att ge information till kvin-
nor som söker sig hit. Sådan information kommer att
utarbetas.
Egentligen kan man bli beviljad uppehållstillstånd
innan de två åren har gått om det finns särskilda förut-
sättningar. Misshandel är just en sådan förutsättning.
Problemet är att kvinnorna inte känner till detta. Man
vågar inte anmäla mannen för våld och hot eftersom
man tror att tvåårsgränsen är så fast. Därför behövs
det information också till de kvinnor som redan finns
här. Både frivilligorganisationer och myndigheter har
ett stort ansvar när det gäller att se till att ordentlig
information går ut. Jag tror att vi kan få en lagstiftning
som är bra och som är avpassad på ett sådant sätt att
vi slipper fall där man hämtar hit kvinnor för att sedan
begå brott mot dem.
Anf.  103  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Det finns säkert en samsyn också i de
här frågorna. Birthe Sörestedt sade att just misshandel
är ett skäl för att tvåårsregeln inte skall gälla men vi
har haft ett flertal fall i Sverige där kvinnor har varit
utsatta, där polisanmälan har gjorts och där det blivit
utvisning. Det här är alltså inte ett skydd för kvinnor-
na i de konkreta fallen.
Jag och övriga i Vänsterpartiet tycker också att det
är viktigt att redan från första början - vi ställer oss
bakom förslaget om att uppehållstillstånd skall kunna
vägras om det finns en påtaglig risk för att kvinnan
utsätts för misshandel eller sexuella övergrepp - se till
att detta följs upp. Vidare är det viktigt att vi får en
bra reglering. Just den saken ser NIPU över.
Borde vi inte i dag, när vi har en kvinnofridspro-
position, kunna utfärda en tillfällig förordning för att
ge just de kvinnor för vilka det finns en klar doku-
mentering uppehållstillstånd, trots tvåårsregeln? Detta
är inte så tydligt och klart som Birthe Sörestedt säger,
nämligen att kvinnor som har blivit misshandlade och
som gör en anmälan får stanna. Det är, tyvärr, inte så.
Vi borde kunna ge också de här kvinnorna kvinnofrid.
Anf.  104  BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Alice Åström, det har skett föränd-
ringar i den här lagstiftningen. Det finns nu möjlighe-
ter att under vissa förutsättningar ta hänsyn till ett
sådant förhållande som t.ex. misshandel.
Det finns faktiskt konkreta fall där man för kvin-
nor som inte varit här i två år har nyttjat den här möj-
ligheten att få uppehållstillstånd; detta just på grund
av att de har utsatts för våld.
Vi ser naturligtvis fram emot en ordentlig regle-
ring av de här frågorna och emot att tendenserna att
hämta hit kvinnor för att sedan begå våld mot dem
kan försvinna.
Anf.  105  SIW PERSSON (fp) replik:
Herr talman! Birthe Sörestedt sade att hon var för-
vånad över att vi i Folkpartiet, som ju arbetar för
jämställdhet, är mot en kriminalisering av köp av
sexuella tjänster. Det är dock inte så enkelt att man,
bara för att man är för en kriminalisering, är för jäm-
ställdhet och att man, när man är mot kriminalisering,
också är mot jämställdhet. Det här är oerhört mycket
mera komplicerat än så.
Vi förnekar inte att det finns argument för en
kriminalisering men vi har gjort bedömningen att
nackdelarna överväger. Jag kan peka på att den öppna
prostitutionen riskerar att bli dold, och det har redan
på många sätt börjat ske. Det blir en ökad gråzon. Hur
verkningsfull blir då lagstiftningen? Vidare blir det
svårt att upprätthålla ett förbud mot köp av prostitu-
tionstjänster då det inte finns en glasklar gräns.
Det här med bevisföringen, som är väldigt viktigt,
kommer att bli mycket svårt. Vare sig det gäller lagen
om kvinnofrid eller det gäller andra lagar skall vi
komma ihåg att för att lagen skall kännas vettig skall
den vara effektiv och trovärdig. Den lag skall inte
finnas som upplevs som ett slag i luften!
Anf.  106  BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Jag tror inte att någon kommer att
uppleva den här lagen som ett slag i luften. I stället
tror jag att många kvinnor, och även män för den
delen, ställer sig bakom att vi nu får en ordentlig
lagstiftning och ett instrument för att ytterligare be-
kämpa prostitutionen.
Både lagstiftning och massiva insatser från myn-
digheter och socialtjänst kommer att vara verksamma
instrument när det gäller att få bort prostitutionen.
Anf.  107  SIW PERSSON (fp) replik:
Herr talman! Birthe Sörestedt, tala om hur man
skall göra gränsdragningen i fråga om tillåtet och
otillåtet handlande vid köp av prostitutionstjänster
och tala också om hur man skall bevisa om det verkli-
gen gäller ett avtal om ersättning för sexuell tjänst
eller om det gäller en annan form av avtal som inte
kan bevisas! Jag nöjer mig med de två sakerna och
skulle vara väldigt tacksam om Birthe Sörestedt tog
tillfället i akt och talade om hur man gör i det konkre-
ta ärendet.
Anf.  108  BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman!  Jag tror på polisen och på att polisen
kan utveckla metoder, spaningsmetoder och utred-
ningsmetoder, för att kunna angripa och beivra även
brott av den här typen. Jag tror faktiskt, Siw Persson,
att också polisen ser fram emot att få ett sådant här
verktyg så att man kan komma åt prostitutionen och
all den kriminella verksamhet som finns runt denna.
Herr talman! Eftersom det är min sista debatt här i
kammaren skulle jag vilja tacka mina kamrater i justi-
tieutskottet. Jag vill tacka för alla intressanta och
trevliga debatter. Ett varmt tack riktas till allihopa.
Anf.  109  Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Herr talman! Det är en viktig dag i dag. Vi disku-
terar och debatterar kring viljan att bekämpa våld mot
kvinnor och att gemensamt hitta medlen för att lyckas
med det.
I långa stycken är det en enig riksdag som kommer
att rösta om min och regeringens kvinnofridsproposi-
tion. Det är historiska beslut som ni skall fatta och de
kommer att spela roll.
Jag tror att dagens beslut om 20 år kommer att be-
skrivas som det stora steget framåt för att bekämpa
våldet mot kvinnor och för att nå kvinnofrid. Nu tar vi
det.
För 15 år sedan infördes lagen om att kvinnomiss-
handel på enskild plats, oftast i hemmen, skulle falla
under allmänt åtal. Det var en viktig reform som mar-
kerade att samhället aktivt bekämpar våld mot kvin-
nor och inte accepterar våld i hemmen mellan nära
anhöriga. Det var en markering av att våld mot kvin-
nor är ett lika allvarligt brott som andra brott i sam-
hället.
Vad vi nu ser är att vi behöver gå vidare i bekäm-
pandet av våld mot kvinnor. Vi behöver moderna och
ändamålsenliga lagar som tydligt markerar samhällets
inställning och som stärker skyddet runt kvinnor som
utsätts för övergrepp. Det skaffar vi oss nu.
Kvinnofridspropositionen står på tre ben som alla
är lika viktiga.
Det första benet är en ny och starkare lagstiftning.
Det behövs för att skärpa straffen mot dem som begår
brott. Det behövs för att ta hänsyn till att de våldsbrott
som kvinnor utsätts för ofta har en lång process bak-
om sig - en process där våldet gradvis ökar. Det be-
hövs också för att lagar påverkar och förändrar attity-
der.
Det andra benet i kvinnofridspropositionen är
bättre förebyggande arbete innan våldet blir verklig-
het. Kan vi lyckas bättre där kan mycket våld undvi-
kas i framtiden.
Det tredje benet är bra bemötande från myndighe-
ters sida när de kvinnor som blivit slagna söker hjälp
och stöd. Utan ett bra bemötande är lagar verknings-
lösa. Om inte kvinnor vågar, orkar eller klarar av att
anmäla när de har blivit utsatta för våld fungerar inte
lagarna. Ett bra bemötande av professionella poliser,
läkare och socialarbetare är ett nödvändigt villkor för
lagarna. Vi skall bli bättre på det.
Kvinnofridspropositionen skulle inte bli lika kraft-
full utan något av de här benen. Vi markerar nu att
samhället bekämpar våldet mot kvinnor hela vägen,
såväl i form av förebyggande arbete för att se till att
våldet inte uppstår över huvud taget, som i bra lagar -
lagar som är både förebyggande och redskap att döma
efter. Hela kedjan av åtgärder finns där, och det är
nödvändigt. Vi tror såväl på lagars effekt som på att
förebyggande arbete och ett bra bemötande spelar
roll.
Något av det allra viktigaste ni i dag har att beslu-
ta om är det nya kvinnofridsbrottet. Det är ett helt nytt
sätt att se på lagar och ett helt nytt sätt att se på våld
mot kvinnor. Varje enskilt slag en kvinna utsätts för
kommer även i framtiden att vara ett brott, men till det
kommer det brott som upprepade kränkningar i sig
utgör. Systematiskt våld mot en närstående människa
blir nu förbjudet.
Men det är inte det enda vi gör lagstiftningsvägen.
Såväl våldtäkt, könsstympning, underlåtenhet att
avslöja grova sexualbrott och arbetsgivarens ansvar
för att bekämpa sexuella trakasserier får nu tydligare
och hårdare lagar.
Alla de här förslagen är resultat av år av opini-
onsbildning av kvinnor i politiken och av kvinnor
aktiva i frivilliga organisationer. Utan de politiska
krav som de formulerat hade det här aldrig blivit
verklighet. Och utan så många kvinnor i politiken
hade det inte heller blivit av. Kvinnor i politiken spe-
lar roll, precis som Alice Åström och Kia Andreasson
sade tidigare.
Men trots allt samförstånd över partigränserna
som det här betänkandet i stort är ett exempel på är
det också just här - i synen på kvinnor och män, i
politiken såväl som i samhället i stort - som åsikterna
går isär en del.
När vi föreslår att arbetsgivaren skall ha ett större
ansvar för att bekämpa sexuella trakasserier på ar-
betsplatsen får vi inte med oss Moderaterna. Ledande
moderater kallar det ett "marginellt problem".
När vi vill kriminalisera sexköparna - de som
sexuellt utnyttjar en svagare part genom att köpa en
annan människas kropp - får vi inte med oss modera-
ter och folkpartister.
När vi bejakar den forskning som finns och som
förklarar våld mot kvinnor utifrån makt förnekar
moderater existensen av att makt har våldsmonopol
och att män har mer makt än kvinnor. Varför finns
annars mäns våld mot kvinnor? Varför slår annars
män sina närmaste - kvinnan han lever med - och inte
polisen som tar honom för fortkörning eller chefen
som är besvärlig? Jo, det handlar om makt. Makt har
våldsmonopol.
När vi menar att kvinnor i politiken över huvud
taget spelar roll och gör politiken bättre säger Carl
Bildt att "Sveriges kvinnor inte blir lyckligare av fler
kvinnliga riksdagsledamöter". Varför skulle kvinnor
inte bli det när män blir det?
Herr talman! Vi har ett samhälle där den ojämna
maktfördelningen mellan kvinnor och män och bristen
på jämställdhet har en koppling till våldet mot kvin-
nor. Vi är också övertygade om att det är genom akti-
va åtgärder som vi bekämpar detta - åtgärder som
också innebär att det är genom mer jämställdhet mel-
lan kvinnor och män som vi bekämpar våldet.
Vi tycker att prostitutionen är ett av de värsta ut-
trycken för den ojämna maktfördelningen mellan män
och kvinnor och att detta inte bara drabbar de prosti-
tuerade eller dem som köper de prostituerades tjänster
utan hela samhället. Därför föreslår vi nu en krimina-
lisering av sexköpare. Vi är övertygade om att detta
kommer att förändra attityder och minska våldet i
samhället. Vi är övertygade om att det också kommer
att minska prostitutionen.
Vi skulle vilja ha med oss moderater och folkpar-
tister i den övertygelsen om att det krävs aktiv hand-
ling för att bekämpa prostitutionen - också i form av
lagar.
För mig är det tydligt att kvinnor och män har oli-
ka mycket makt i samhället och att det också spelar
roll för prostitutionen, våldtäkterna, kvinnomisshan-
deln, könsstympningen och allt annat som systema-
tiskt drabbar kvinnor.
Jag skulle önska att Moderaterna nu också klarade
av att se systematiken i kränkningarna och att det
krävs aktiva handlingar, också i form av beslut om
lagar och nya resurser från riksdagen för att komma
till rätta med det.
Kvinnofridspropositionen är nu ändå en proposi-
tion där vi samfällt markerar att vi tar det ansvar som
krävs av oss i form av starka och aktiva lagar och mer
resurser till dem som bekämpar våld mot kvinnor, och
till alla dem som hjälper kvinnor som blivit utsatta för
olika övergrepp.
Herr talman! Att få bort det våld som sker i sam-
hället mellan män och kvinnor är ett första och nöd-
vändigt steg att ta för att skapa ett i grunden jämställt
samhälle. Vad vi nu gör är en tyst revolution för jäm-
ställdheten och mot våldet. De beslut som ni tar här i
riksdagen i dag kommer att spela roll.
Som jämställdhetsminister i vårt land är jag
mycket glad över det stora stöd som dagens betän-
kande har här i riksdagen. Det är ett viktigt stöd för
alla de kvinnor som utsätts för övergrepp.
I detta anförande instämde Ulla Wester-Rudin,
Sonja Fransson, Monica Green, Sonia Karlsson, Laila
Bjurling och Christer Erlandsson (alla s).
Anf.  110  JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja inleda min replik till
statsrådet Messing med att säga att vi som bekant är
överens om mycket av tagen i den här propositionen.
Jag noterar också att statsrådet säger att straffskärp-
ningar för våld mot kvinnor är bra. Alltså tror statsrå-
det Messing på att straffet har en avhållande effekt.
Jag hoppas att statsrådet resonerar så också när det
gäller andra brott, dvs. att det kan ha en avhållande
effekt.
När det sedan gäller den punkt där vi skiljer oss åt,
dvs. att kriminalisera könsköparna, har vi ganska bra
på fötterna, om man tittar på vad mycket tunga re-
missinstanser har sagt och också vad Prostitutionsu-
tedningen kom fram till.
Vi vänder oss mot att möta sociala problem med
kriminalpolitik. Socialtjänstens och polisens arbete
med att förhindra nyrekrytering till gatuprostitutionen
har enligt de uppgifter som är tillgängliga varit ganska
framgångsrikt. Redan i dag finns det verktyg att arbe-
ta med i kampen mot prostitutionen. Vi har LVU,
LVM och socialtjänstlagen. Jag nämnde detta i mitt
huvudanförande, men jag upprepar det nu eftersom
statsrådet inte hade möjlighet att vara här just då. De
här verktygen ger möjlighet till hjälp och stöd till de
prostituerade.
Ni socialdemokrater brukar annars hävda att
brottsligheten skall bekämpas med sociala insatser.
Det tror jag också på i viss mån. Men enligt vår be-
dömning är köp av sexuella tjänster ett rent socialpo-
litiskt problem. Det handlar alltså om att kvinnor och
för den delen även män bjuder ut sina kroppar för
sexuella tjänster och att det finns människor som
betalar för dessa tjänster.
Jag skulle vilja ställa följande fråga till statsrådet.
Vad är det som gör att ni socialdemokrater gör be-
dömningen att kriminalisering är bästa sättet att
komma till rätta med ett socialt problem?
Anf.  111  Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Herr talman! Anledningen till att jag tror att kri-
minaliseringen är ett bra sätt att komma till rätta med
prostitutionen är att jag tror på lagar. Jag tror att lagar
har effekt och att människor rättar sig efter de lagar vi
har i vårt land och att lagarna också påverkar attity-
der.
Jeppe Johnsson säger att sexuella tjänster mer är
ett socialpolitiskt problem än ett kriminalpolitiskt och
vänder sig emot att man bemöter sociala problem med
kriminalpolitiska instrument. Jag delar inte den upp-
fattningen. De kriminalpolitiska åtgärder vi nu vidtar
står inte i motsats till de sociala insatserna, tvärtom.
Prostitutionen innehåller ju både-och.
Jag tycker inte heller att köp av sexuella tjänster
bara är ett socialt problem. Vi vet alla vad som rör sig
runt prostitutionen och vilken verksamhet som vi alla
är rädda för skall växa de kommande åren. Då tycker
jag att vi måste bekämpa prostitutionen både med
sociala insatser och lagar. Att vi nu kriminaliserar köp
av sexuella tjänster betyder inte att de sociala insat-
serna bli mindre viktiga, tvärtom. Lagen och de socia-
la insatserna behövs båda två för att vi skall kunna
minska antalet prostituerade i framtiden.
Anf.  112  JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Herr talman! Jag vill säga att också jag tror på la-
gar, precis som statsrådet gör. Men jag delar inte
uppfattningen att det rätta sättet att komma åt detta
sociala problem är att kriminalisera den ena parten. Vi
har ju denna debatt därför att vi är oense.
Prostitutionen är inte bara ett socialt problem, sä-
ger statsrådet. Ett problem är faktiskt att än mer av
prostitutionen kan bli osynlig och drivas under jorden.
Hur skall man då komma till med några sociala insat-
ser?
Brottsförebyggande rådet har i sitt remissyttrande
påpekat att det i dag inte finns möjlighet att klara upp
mer än 25-30 % av de redan anmälda brotten. En
kriminalisering av de prostituerades kunder innebär
att utredningsresurser får flyttas från någon annan
brottskategori till mer svårutredda brott, som dessa
brott bedöms bli.
Riksåklagaren påpekar i sitt yttrande att den före-
slagna straffskalan med böter i normalfallet innebär
att dessa brott, och inte minst försök till köp av sex-
uella tjänster, kommer att få stå tillbaka för brott som
har betydligt högre straffvärde när man prioriterar
samhällets resurser.
Jag skulle vilja ställa följande fråga. Är statsrådet
beredd att inom sitt parti verka för ökade resurser för
utredning av brott, eller kommer ni att prioritera ned
utredningar av andra brott för att kunna ta itu med
brottet köp av sexuella tjänster eller försök till detta
brott?
Anf.  113  Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Herr talman! Med det förslag som jag nu har lagt
fram på riksdagens bord om en kriminalisering av köp
av sexuella tjänster skickar jag också pengar. Polisen
får 10 miljoner extra för att kunna efterleva lagen.
Socialstyrelsen får 5 miljoner för att kunna öka sina
insatser för att minska prostitutionen. Jag tycker att
det är viktigt.
Jag tror att de sociala insatserna och de lagar som
nu finns kan komplettera varandra, precis som på
många andra områden i vårt land. Så är det t.ex. när vi
skall försöka minska missbruket av narkotika.
Jag vet att det ibland är svårt att bevisa brott. Det
kommer det alltid att vara. Men det är inget argument
för mig att kapitulera för vare sig mord, våldtäkt,
narkotikamissbruk eller något annat. Aldrig! Det
kommer tyvärr alltid att vara svårt att bevisa brott.
Det är därför vi inte löser alla de brott som sker i vårt
land. Men för den sakens skull är jag övertygad om
att vi måste ha lagar. Denna lag är för mig och för
regeringen ett viktigt ställningstagande när det gäller
att inte acceptera prostitution i vårt land.
Anf.  114  SIW PERSSON (fp) replik:
Herr talman! Ulrica Messing säger att hon tror på
lagar, och det tycker jag naturligtvis är väldigt bra.
Men det är också viktigt att man har lagar som är
trovärdiga.
En partikamrat - Birthe Sörestedt - sade när jag
bad om specificering när det gäller bevisföring och
glasklar gränsdragning att hon trodde på polisens
möjligheter att klara av detta. Jag hoppas i alla fall att
statsrådet Ulrica Messing säger att hon vet hur man
skall göra. Det räcker inte bara att tro. Man måste
veta.
Vi i Folkpartiet är förvånade över att man från re-
geringens sida säger att man behöver skärpa straffen.
Då förstår vi inte varför man inte har fängelse som
normalstraff när det gäller misshandel av kvinnor.
Varför gick man inte på Våldskommissionens förslag
om ett års fängelse som lägsta straffvärde? En dom på
sex månaders fängelse kommer i praktiken att innebä-
ra villkorlig dom eller skyddstillsyn. Domstolarnas
påföljdspraxis är sådan att domar under ett år bara
innebär fängelse om det är fråga om återfall i brott
eller artbrott.
Vi i Folkpartiet tycker inte att man skärper straf-
fen om det inte blir fängelse för misshandel i normal-
fallet.
Anf.  115  Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Herr talman! Anledningen till att vi väntar med att
införa förbudet mot köp av sexuella tjänster till års-
skiftet i stället för att göra det till halvårsskiftet, då de
andra förslagen i propositionen kommer att införas, är
att vi tillsammans med poliser och de social myndig-
heterna får längre tid på oss att arbeta fram starka och
funktionella verktyg för att bekämpa prostitutionen.
Jag tror inte att vi från en dag till en annan kan införa
ett förbud mot köp av sexuella tjänster, behärska
situationen och använda de möjligheter som förbudet
för med sig. Men vi har ett år på oss, och polisen får
dessutom extra pengar för detta.
Jag är inte polis, så jag kan inte allt om polisens
möjligheter i dag. Men jag litar på polisen. Genom de
kontakter som vi har haft vet jag att många poliser
tycker att kriminaliseringen ger dem ett verktyg att
mera effektivt arbeta mot den prostitution som redan i
dag sker under jord.
Prostitutionsutredningen pekade på att ungefär två
tredjedelar av den prostitution som finns i vårt land
redan bedrivs på massageinstitut eller på andra ställen
där det är svårt att kontrollera den. Väldigt litet sker
redan nu på öppen gata. Med lagen får poliser en
möjlighet att agera hårdare och tuffare, och jag är
övertygad om att de kommer att klara det.
Anf.  116  SIW PERSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag tolkar till min förvåning detta
som att Ulrica Messing och regeringen behöver denna
tid för att hitta verktygen. De vet alltså inte tillräckligt
om vilka verktyg man skall arbeta med när de för
fram förslag till lagstiftning.
Anf.  117  Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Herr talman! Siw Persson är förvånad. Jag tycker
snarare att det är bra. Det visar att vi tillsammans med
de myndigheter som kommer i kontakt både med de
kvinnor som utsätts för våld och övergrepp och med
dem som säljer sina kroppar kan hitta effektiva red-
skap. Jag tycker inte att det är någon nackdel att vi
kan bedriva det arbetet under ett år. Det är ingen
svaghet för politiker att samarbeta; det är snarare en
styrka.
Anf.  118  Andre vice talman GÖREL
THURDIN (c) replik:
Herr talman! I Prostitutionsutredningen sägs det
att prostitutionen har en internationellt sett förhållan-
devis liten omfattning i Sverige. Jag tänkte fråga om
man inte kan tänka sig att den kriminalisering som vi
nu vidtar har en avhållande effekt på eventuell import
av just prostitution. Vi får en större och större migra-
tion över gränserna också av utsatta kvinnor.
Anf.  119  Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Herr talman! Det tror jag. Jag är övertygad om
det. Det finns inget annat land som har prövat den väg
som vi nu väljer. Vi skall gärna gå före i jämställd-
hetsfrågorna genom att kriminalisera prostitutionen på
det sätt som vi nu gör.
Trafficking av kvinnor mellan olika länder ökar
hela tiden. Jag tror att kriminaliseringen är ett sätt att
försöka motarbeta det.
Vi kan konstatera att vi har arbetat med sociala in-
satser i många år för att minska prostitutionen, och
inte lyckats med det. Så varför inte våga pröva den
kriminalisering som nu föreslås?
Anf.  120  Andre vice talman GÖREL
THURDIN (c) replik:
Herr talman! Tack för det svaret. Propositionen
handlar väldigt mycket om jämställdhet. Den kvinno-
syn som kommer till uttryck i samhället kan man inte
säga är förenad med jämställdhetsmålen. I ett jäm-
ställt samhälle har nämligen kvinnor och män samma
rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla
väsentliga områden i livet. Där utsätts inte heller
kvinnor för tvång och utnyttjande, våld och sexuella
övergrepp. I ett jämställt samhälle borde vi egentligen
inte ha några förövare som måste uttrycka makt med
våld och förtryck av offret.
De fördomar som direkt eller indirekt ger uttryck
för uppfattningen om mäns makt över kvinnor måste
bekämpas med kraft eftersom de utgör själva grunden
för uppkomsten av såväl våld som sexuella brott.
Detta har vi centerkvinnor skrivit i en rapport.
Det är bra att jämställdhetsministern finns här just
i dag och visar att detta också är en jämställdhetsfråga
- en fråga om hur kvinnor och män skall kunna leva
jämlika och jämställda i ett samhälle och inte vilja
förtrycka varandra.
Detta är dock inte bara ett jämställdhetsarbete. Det
är faktiskt ett stort fredsarbete också, eftersom det
kommer att påverka våra barn oerhört mycket om vi
kan åstadkomma de effekter som vi vill uppnå med en
sådan här proposition.
Jag vill sluta med att säga att det tack och lov
finns ett positivt maktutövande också.
Anf.  121  Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Herr talman! Jag delar Görel Thurdins uppfattning
om att våld mot kvinnor är en viktig jämställdhetsfrå-
ga. Det är inte heller bara en kvinnofråga, utan det
handlar om att förändra de attityder och de män som
slår.
Vi behöver mer kunskap på området om hur vi ef-
fektivt kan hjälpa män som går från en relation till en
annan och slår de kvinnor som står dem nära. Vi har
inte utvärderat de behandlingsmetoder som finns i
dag, och jag tror att vi har en del att lära där.
Jag tror också på ett större gemensamt samarbete
mellan de myndigheter som kommer i kontakt med
kvinnor som utsätts för våld och övergrepp. De myn-
digheterna kan bli effektivare med mer kunskap och
ett professionellare bemötande.
Anf.  122  GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! I dagens betänkande behandlas flera
motioner i vilka förbättringar för brottsoffer föreslås.
Det är med viss besvikelse jag konstaterar att benä-
genheten är så liten för att ta till vara förslag och idéer
om hur vi kan bli bättre på att värna brottsoffer i all-
mänhet.
I betänkandet föreslås en utvidgning av social-
tjänstlagen till att omfatta särskilt stöd till och särskild
hjälp för misshandlade kvinnor. Det är positivt. Men
vi moderater har uppfattningen att den föreslagna
bestämmelsen även borde omfatta brottsoffer i all-
mänhet. Socialtjänsten är till för att ge stöd åt männi-
skor i svåra situationer. Även andra brottsoffer än
misshandlade kvinnor befinner sig ofta i en svår si-
tuation och kan inte alltid få nödvändigt stöd i sin
egen närhet. Därför är det vår uppfattning att social-
tjänsten uttryckligen bör utvidgas till att omfatta
brottsoffer i allmänhet.
Det är också beklagligt att en majoritet fortfarande
inte tycks inse att psykiska skador kan vara minst lika
mycket grund för ett behandlingsbehov som fysiska
skador. Om vi drabbas av brutna ben eller skärsår på
kroppen har vi, om nu inte dagens vårdköer lägger
hinder i vägen, möjlighet till sjukvård. Men när själen
är sjuk på grund av att någon genom hot brutit ned vår
psykiska hälsa och givit oss sår i själen betraktas detta
inte som lika angeläget att behandla. Vi moderater
anser att det är hög tid att utreda frågan om möjlighe-
ten för brottsoffer att erhålla psykoterapeutisk be-
handling.
Brottsoffrens situation har förbättrats på många
sätt under 1990-talet, men enligt Moderaternas upp-
fattning har utvecklingen stannat upp. När riksdagen
på den borgerliga regeringens initiativ fattade beslut
om ett omfattande brottsofferpaket var det vår upp-
fattning att detta bara var början, och att många ytter-
ligare frågor behövde uppmärksammas. De första
stegen bör följas av ytterligare kliv.
Frågan om information till målsäganden om det
egna ärendet är av största betydelse. Samarbetet mel-
lan polis och brottsofferjourer måste utvecklas ytterli-
gare. Brottsoffret bör vid anmälningstillfället bl.a.
informeras av polismyndigheten om brottsofferjou-
rernas arbete och brottsoffers rättigheter vad gäller
stöd och hjälp. Samtliga polisdistrikt bör ha väl utar-
betade rutiner för hur stöd och information till
brottsoffren skall ske.
Det är också viktigt att domstolarna tar väl hand
om målsäganden i samband med rättegång. Det borde
t.ex. vara en självklarhet att man från domstolens sida
ser till att målsäganden kan få sitta i enskildhet och
inte behöver konfronteras med den misstänkte utanför
rättegångssalen.
Jag vill också i detta sammanhang ta upp frågan
om finansieringen av Brottsofferfonden. Fonden inrät-
tades i syfte att förbättra brottsoffrens situation. Fon-
den tillförs i huvudsak medel genom brottsofferavgif-
ten, dvs. den avgift om 300 kr som den som döms
skall betala om fängelse ingår i straffskalan. Ur-
sprungligen gick också avdraget på internernas er-
sättning direkt till fonden. Den nuvarande regeringen
ändrade emellertid ordningen den 1 juli 1995 så att
dessa medel nu ställs till regeringens disposition för
brottsförebyggande arbete. Genom denna förändring
minskade tillflödet av medel för brottsofferarbete
samtidigt som den pedagogiska poäng som låg i att
den som satt i fängelse fick ett avdrag på sin ersätt-
ning, som den intagne informerades om gick till
brottsofferarbete, gick förlorad. Vi moderater anser
att den ursprungliga finanseringsformen skall återin-
föras.
Slutligen vill jag med några ord beröra en motion,
Ju905, i vilken föreslås att det offentliga skall förskot-
tera skadeståndet till brottsoffret. Det är naturligtvis
viktigt att brottsoffer får gott stöd, men det är också
viktigt att reglerna inte utformas så att huvudansvaret
för brottsoffret förs bort från gärningsmannen. Om
man inte tagit sitt ansvar för att undvika att skada en
medmänniska skall man i vart fall få klart för sig att
man har ansvaret gentemot den drabbade för att rätta
till skadan. Om vi i stället ser till att rättsväsendet och
kronofogdemyndigheterna har tillräckliga resurser för
att fungera snabbt och effektivt kommer gärnings-
mannen att få märka av sitt ansvar samtidigt som
offret kan erhålla sitt skadestånd inom rimlig tid.
Fru talman! Vi moderater står bakom de förslag
som jag har lyft fram och stöder naturligtvis samtliga
våra reservationer. Men för tids vinnande framställer
jag inga egna yrkanden, utan instämmer i det av Jeppe
Johnsson tidigare framförda.
Fru talman! Fru talman och Birthe Sörestedt har
tidigare i dag framfört sitt tack till justitieutskottet.
Som ordförande i justitieutskottet vill jag framföra
utskottets tack till fru talman och till Birthe Sörestedt
för ert engagerade arbete i utskottet och för ert aktiva
deltagande i debatter i kammaren som har rört betän-
kanden från justitieutskottet. Utskottets tack!
Anf.  123  BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Fru talman! Tack, ordförande i utskottet!
Jag vill ta tillfället i akt och bemöta något av det
Gun Hellsvik förde fram in sitt inlägg. Det är inte
bara Moderaterna som anser att brottsofferfrågor är
viktiga. Det har gjorts en lång rad förbättringar under
årens lopp. Utskottet har alldeles särskilt markerat att
man tycker att brottsofferfrågorna är viktiga. För
någon tid sedan gav vi regeringen till känna att vi
ville ha en utvärdering av alla de insatser som har
gjorts för att vi skall få en helhetsbild så att vi kan
sätta in resurserna där de bäst behövs.
Brottsofferutredningen har arbetat. Den har lagt
fram sitt betänkande. I det betänkandet tar man upp
många av de frågor som Gun Hellsvik pekade på.
Brottsofferutredningen är ute på remiss. Det vore väl
konstigt om vi skulle ta ställning till enskilda frågor
när vi i utskottet har krävt en heltäckande utredning
för att sedan kunna ta ställning till helheten. Vi får ta
ställning till de här frågorna när de är ordentligt be-
redda, Gun Hellsvik.
Anf.  124  GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Birthe Sörestedt påpekar helt riktigt
att det nu under ett antal år har skett åtskilliga för-
bättringar för brottsoffrens del. Vi moderater är
mycket glada och tacksamma över att en enigt utskott
ställde sig bakom vårt förslag om att det var tid att
göra en utvärdering av de beslut i brottsofferfrågor
som tidigare hade fattats.
Men jag har litet svårt att förstå Birthe Sörestedts
resonemang när det gäller helhetsgrepp. I dag har vi
ju att ta ställning till att en grupp av brottsoffer, näm-
ligen misshandlade kvinnor, skall omfattas av social-
tjänstlagens regler. Men alla andra brottsoffer lämnas
vid sidan av. Det konkreta förslag som vi och ytterli-
gare partier står bakom är just att brottsoffer i allmän-
het skall omfattas av det beslut som riksdagen för-
hoppningsvis fattar i dag när det gäller misshandlade
kvinnor. Det är knappast ett helhetsgrepp att göra den
begränsning som nu är aktuell.
Anf.  125  BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Fru talman! Menar Gun Hellsvik att vi skulle ute-
sluta hela Brottsofferutredningen och det helhetspers-
pektiv som de har lagt på brottsoffer i stort och bara
ta in vissa frågor som gäller brottsoffer? Nu får vi
möjlighet att fatta beslut om den helhet som proposi-
tionen om kvinnofrid ger för att begränsa våldet mot
kvinnor.
Sedan får vi en stor utvärdering av brottsoffrens
situation. Då är det väl lämpligt att invänta den innan
vi fattar beslut.
Anf.  126  GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Med Birthe Sörestedts resonemang
borde vi inte föra in den brottsofferfråga som vi just i
dag kommer att föra in, nämligen att socialtjänstlagen
skall omfatta misshandlade kvinnor. Rent allmänt, om
man skall följa Birthe Sörestedts tankar att vi alltid
skall ha en helhet, skulle vi aldrig komma någon vart.
Erfarenheten visar väl ändå att det nästan alltid finns
frågor som dyker upp efter hand och som det finns
skäl att penetrera vidare.
Det mesta av Brottsofferutredningens förslag är
sådant som vi inte omgående kan ta ställning till. Men
anser man sig kunna ta ställning till, vilket jag tycker
är korrekt, att en grupp av brottsoffer skall omfattas
av socialtjänstlagen har man rimligen också möjlighet
att ta ställning till att detta skall gälla brottsoffer gene-
rellt.
Anf.  127  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! För en gångs skull har vi ett helhet-
sperspektiv just på våldet mot kvinnor.
Jag kan inte påstå att Gun Hellsvik gör något for-
mellt fel. Det gör hon inte. Tyvärr var motioner om
brottsoffer från allmänna motionstiden också med i
det här betänkandet. Men jag tycker ändå att vi inte
skall ta bort det kvinnoperspektiv som vi har. Vi får
inte skapa en motsättning i debatten mellan vad kvin-
nor får göra och vad andra får göra.
Vi har ett bra utredningsförslag när det gäller
brottsofferproblemen. Det har nyss avlämnats, och vi
skall senare ta ställning till det. Varför kan vi då inte
bara fokusera på just det här problemet? Det har inte
gjorts tidigare. Det är ett historiskt beslut vi fattar här
i dag genom att vi endast sysslar med de här proble-
men ur detta perspektiv. Jag tycker att vi kan lämna
brottsofferfrågorna generellt och ta dem senare.
Anf.  128  GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Betänkandet har rubriken Kvinnofrid.
Men den som läser betänkandet ordentligt ser att det
inte bara tar upp kvinnofrågor. Jag kan bara hastigt ta
ett exempel: 6 kap. 4 § där det talas om att det skall
ges en ny beteckning, sexuellt utnyttjande av under-
årig. Där talas det om utnyttjande av den som är under
18 år. Det kan var fråga om pojke eller flicka. Det
handlar inte enbart utnyttjande av flickor utan samti-
digt om utnyttjande av pojkar.
Vad jag förstår är förslaget till lag om förbud mot
köp av sexuella tjänster könsneutralt. Eller inbillar sig
Kia Andreasson att det inte förekommer att kvinnor
köper sexuella tjänster? Eller menar Kia Andreasson
att lagen inte skall tillämpas när kvinnor köper sexuel-
la tjänster av män? Mig veterligt förekommer det
faktiskt en hel del.
Anf.  129  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det menar Kia Andreasson inte. Men
detta att kvinnor köper män förekommer i mycket
liten utsträckning om man jämför. Det har ju ändå ett
samband med det här ämnet.
Vi har fått ett tjockt utredningsmaterial om
brottsofferproblemen som vi skall titta på i dess hel-
het. Då tycker jag att det är fel att vi ägnar energi och
kraft åt det i dag. Då blir det halvdant gjort. I dag
skall det ägnas kraft åt kvinnorna och deras problem.
Men man kan ju inte strikt dra gränser i alla samman-
hang. Men när det gäller helhetssynen på brottsoffer-
frågorna tycker jag att vi kan göra den här distinktio-
nen.
Anf.  130  GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Jag har uppfattat att debatten tidigare
har gått ut på att kvinnor som säljer sina sexuella
tjänster har betraktas som offer, men genom dagens
beslut skall de bli just brottsoffer eftersom köpet av
deras tjänst skall kriminaliseras. Därmed är de rimli-
gen brottsoffer för dem som står bakom. Då förstår
jag inte varför man måste begränsa debatten.
Anf.  131  MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! Det har ju sagts tidigare här i kamma-
ren att det här kvinnofridsbetänkandet är mycket
omfattande. Jeppe Johnsson nämnde inledningsvis att
jag kommer att gå in litet mer på polisens resurser.
Det står om detta i ett avsnitt av betänkande under
rättsväsendets insatser.
Här slår man fast att kampen mot våld mot kvin-
nor är ett prioriterat område för polisen. Vidare menar
utskottsmajoriteten att det är mycket angeläget att
insatser mot våld mot kvinnor inte blir prioriterade
bara på papperet utan även prioriteras i myndigheter-
nas dagliga arbete.
När utskottsmajoriteten nu så bestämt följer rege-
ringens linje att kampen mot kvinnovåldet skall priori-
teras inom polisen undrar jag vad som skall priorite-
ras bort. Varför anslår man inte ytterligare resurser?
Gång på gång prioriteras polisens olika arbetsom-
råden, vilket har lett till att snart är samtliga områden
prioriterade utan att man i den andra änden har till-
skjutit några extra resurser. Den politik ni för är som
ett slag i luften.
Ni socialdemokrater har medvetet nedrustat poli-
sen. Däremot har vi moderater under mycket lång tid
påtalat vikten av att ha tillräckligt med resurser inom
polisväsendet.
Vi måste som politiker kunna framhålla arbetsme-
toder som är bra för verksamheten. Därför har vi
moderater tillsammans med Folkpartiet och Kristde-
mokraterna en reservation som bygger på en svensk
New York-modell. Eskilstunaprojektet är ett utmärkt
exempel på hur polisens arbetssätt går ut på att mins-
ka toleransnivån mot ordningsstörningar, vilket har
visat sig öka tryggheten och minska våldet i samhäl-
let. I vår gemensamma reservation ser vi det som
angeläget att detta arbetssätt sprids ut i hela landet.
Jag tror att det är oerhört viktigt för oss politiker
att vara tydliga när vi sätter upp mål. Men det är ock-
så viktigt att en ordentlig uppföljning av verksamhe-
ten sker kontinuerligt.
I avsnittet Våld mot kvinnor finns det en social-
demokratisk motion som heter JU934. Där anför
motionären att våldet mot kvinnor prioriteras vid
utbildning av poliser. Men då är det också en förut-
sättning att det bedrivs en grundutbildning av poliser.
Efter två hela år med intagningsstopp till Polis-
högskolan har nu regeringen äntligen gått med på en
grundutbildning som kom till stånd den 1 januari i år.
Men jag vill betona att regeringen totalt har missat
hur viktigt det är med kontinuerlig antagning. Vi har
två förlorade år bakom oss, vilket kommer att synas
och märkas när man skall rekrytera nya poliser.
Fru talman! När det gäller regeringens kriminali-
sering av köp av sexuella tjänster föreslås att 10 mil-
joner kronor avsätts till polisens spanings- och utred-
ningsarbete.
Även om vi moderater inte stöder regeringens
förslag till kriminalisering vill vi ännu en gång i mo-
tion 66 framhålla att polisen behöver ytterligare resur-
ser i kampen mot brott.
Till sist vill jag yrka bifall till den reservation som
Jeppe Johnsson yrkat på tidigare. Givetvis ställer jag
mig bakom samtliga moderata reservationer och det
särskilda yttrande vi har.
Anf.  132  BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Fru talman! När det nu läggs fram en hel rad för-
slag om de olika myndigheternas ansvar för att ut-
veckla verksamheten och för att inventera metoder
o.d. ges det också resurser för att myndigheterna skall
kunna verka. Polisen kommer också att få extra resur-
ser för att bedriva spanings- och utredningsverksam-
het när det gäller prostitution och kriminalisering av
könsköp.
Alla förslag i betänkandet om kvinnofrid följs upp
med resurser av olika slag. Det gör man för att det
skall bli verksamt, så att det inte bara är intentioner
utan så att det också blir praktiskt möjligt.
Anf.  133  MAUD EKENDAHL (m) replik:
Fru talman! Ja, Birthe Sörestedt, ni lägger 10
miljoner. Men det är ju, som vi här har hört, för själva
spaningsarbetet vad gäller den kommande kriminali-
seringen som man lägger de här pengarna. Då är min
första fråga: Är pengarna öronmärkta?
Och för det andra: De går ju bara till den delen. Vi
har ju också tagit upp det stora området, kvinnovåld
och kvinnovåldsfrågor. De handhas långt ute i verk-
samheten bland närpoliserna. Ni har ju, som jag tidi-
gare har sagt, dragit ned på poliserna i Sverige under
dessa fyra år, och då kan de inte jobba med de här
frågorna. Det är därför jag säger att det är ett slag i
luften.
Anf.  134  BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Fru talman! Det tillförs ju för övrigt enligt vårpro-
positionen också resurser till rättsväsendet, och poli-
sen kommer att få en del av dessa.
I det här betänkandet lyfts ju också fram de olika
miljoner som skall gå till utbildning och till myndig-
heterna för att man skall kunna ta på sig sitt ansvar
och utveckla metoder för sin verksamhet. Sammanta-
get i betänkandet ställs 41 miljoner kronor till förfo-
gande för att de olika förslagen verkligen skall kunna
komma ut i den praktiska verksamheten.
Dessutom har det ju i vårpropositionen också lagts
fram ytterligare resurser till polisens verksamhet un-
der de kommande tre åren.
Anf.  135  MAUD EKENDAHL (m) replik:
Fru talman! Det går inte att arbeta på det sättet att
man lägger upp metoder, utbildning eller utvärdering-
ar hos Rikspolisstyrelsen när det inte finns folk ute i
verksamheten. Det saknas i dag över 1 000 personer.
Det är poliser som har fått sluta, som inte är mer än
58 år gamla och som är duktiga utredare. Det är ju där
skon klämmer. Det är de som skall göra jobbet att ta
hand om misshandlade kvinnor och hjälpa dem till
rätta.
Man kan ha hur mycket metoder och utbildning
som helst när man inte har folk som kan verkställa
uppdraget. Hur ser Birthe Sörestedt på det?
Anf.  136  LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Ett av det liberala samhällets grund-
läggande uppgifter och skyldigheter är att värna den
enskilde individen mot våld och övergrepp. När det
gäller att ingripa mot våld mot den enskilde får det
inte finnas någon gräns vid hemmets tröskel. Det
ökande antalet anmälningar om fysiskt och sexuellt
våld mot kvinnor är ett misslyckande för oss alla. Att
kvinnor misshandlas kan aldrig ursäktas. Varje civili-
serat samhälle måste dra en absolut gräns och göra
allt för att beivra sådana brott.
Det är därför en viktig dag när riksdagen i dag åter
formulerar kvinnofrid som en huvuduppgift för sam-
hället och oss alla som medmänniskor. Det gjorde
Birger Jarl redan för 750 år sedan. Det tycks lika
nödvändigt i dag, fem år sedan Bengt Westerberg
tillsatte Kvinnovåldskommissionen och tre år sedan
slutbetänkandet.
Dagens debatt kommer naturligen att kretsa kring
de frågor - analys och förslag - där våra bedömningar
om det rätta ändå skiljer oss åt. Men det får inte dölja
det faktum att de beslut riksdagen i dag fattar i allt
väsentligt är viktiga steg mot den kvinnofrid som
borde vara en av vårt samhälles grundpelare. Det är
en skam och fullständigt oacceptabelt att så många
kvinnor i Sverige i dag skall behöva gå omkring och
känna ångest och rädsla för fysiskt eller sexuellt våld
från okända och alldeles för ofta kända män.
Fru talman! Helt oacceptabelt är det när samhället
inte kan skydda en kvinna som utsatts för våld - ofta
upprepat under lång tid - från nya övergrepp från
gärningsmannens sida, när denne ofta flera gånger
fällts för brotten. Här måste presumtionen om risk för
upprepat våld väga väldigt tungt till fördel för den
utsatta kvinnan.
Så sent som i förrgår medgav justitieministern här
i kammaren, som svar på en interpellation från mig
med anledning av ett fall där en kvinna som utsatts för
en mycket allvarlig våldtäkt inte informerades om att
gärningsmannen avvikit, att lagen har luckor som
måste täppas till. Jag välkomnar det beskedet.
Till det mest stötande hör de fall där män som be-
lagts med besöksförbud ändå lyckas öveträda detta
och utsätta kvinnan för fortsatt ångest och våld - i en
del fall med dödlig utgång. Detta är oacceptabelt. Det
är i sig stötande, men tyvärr nödvändigt för att skydda
den utsatta kvinnan, att tvingas göra ingrepp i hennes
integritet och rörelsefrihet. Men just därför kan inte
heller allvarliga ingrepp i gärningsmannens integritet
uteslutas, när hans handlande visar att fortsatta över-
grepp är förhållandevis sannolika.
Prövningen av frågan om användning av elektro-
nisk fotboja måste ske skyndsamt. I det samman-
hanget bör också prövas, när någon form av kommu-
narrest i yttersta fall kan anses försvarbar. Här ställs
frågan om en utsatt kvinnas självklara rätt till säkerhet
mot rörelsefriheten för en fälld gärningsman som visat
att det finns anledning att befara att brottets upprepas.
Fru talman! Jag välkomnar det ökade stödet till
landets kvinnojourer. Det är synnerligen angeläget,
inte minst mot bakgrund av det sviktande stöd som
många av dem drabbats av ute i kommunerna under
senare års besparingar. Det är besparingar som bara
kostar i längden - kostar alldeles väldigt mycket för
de drabbade kvinnorna och deras nära men också
alldeles väldigt mycket för det samhälle som miss-
lyckats med att skydda dem från våld.
Jag gör det alldeles oavsett att jag känner mig
mycket främmande för den ideologiska retorik som
Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige,
ROKS, givit uttryck för i debatten under senare år.
Det arbete som kvinnliga medsystrar inom ramen för
landets kvinnojourer gör för utsatta kvinnor är ovär-
derligt. Det har jag sett många bevis på.
Jag välkomnar likaså att regeringen nu också avi-
serar ett stöd till landets mansjourer. De är betydligt
färre och kämpar fortfarande med mycket större svå-
righeter att lokalt väcka förståelse för sin verksamhet
till stöd för utsatta män - egentligen lika självklar som
stödet till utsatta kvinnor. Det inser också många som
arbetar inom kvinnojourerna. Inte minst i relationskri-
ser drabbas många både män och kvinnor hårt och
behöver stöd. Det har inget att göra med eventuell
ansvarsfördelning vad gäller den uppkomna krisen.
Det är riktigt - och det är inte minst landets man-
sjourer och krishanteringscentrum för män väl med-
vetna om - att det i många fall finns ett samband
mellan deras verksamhet och frågan om fysiskt och
sexuellt våld mot kvinnor. Landets mansjourer har
därför mycket värdefull erfarenhet att bidra med i
arbetet mot kvinnovåld - för samhället att ta vara på.
Men det är ett tecken på att vi har en bra bit kvar
till jämställdhet också för män att se stödet till man-
sjourerna enbart som ett bidrag till kampen mot kvin-
novåld. Längst i den vägen går Vänsterpartiet i sin
motion, där man ställer krav på att mansjourerna
"offentligt visar att de tar avstånd från det våld som
riktas mot kvinnor och barn."
Det är en insinuation som är alldeles oerhörd och
som skulle kunna ses som ett utslag av den råaste
sexism. Jag vill inte tro att det är avsikten. Landets
mansjourer förtjänar samhällets stöd för sitt arbete på
egna meriter - precis som landets kvinnojourer. Vi
har inte råd att vara utan dem. Delar statsrådet Mes-
sing min uppfattning?
Fru talman! Kärlek kan knappast köpas för peng-
ar. Prostitution eller köp av sexuella tjänster har där-
för mycket sällan med kärlek att göra. Men det har
många andra, kulturellt mer accepterade, former av
tillfälliga sexuella förbindelser inte heller. Och de är
inte heller alltid baserade på jämlika förhållanden,
frånvaro av tvång eller rent egenintresse.
Få frågor är fortfarande så tabubelagda som de
som har att göra med människors sexuella relationer. I
grunden bör ett liberalt samhälle avhålla sig från att
lägga sig i eller värdera människors sexuella läggning
eller vanor, så länge det rör sig om vuxna människor
och inte är uttryck för övergrepp eller utnyttjande.
Samhällets ingripanden skall ske till stöd för den som
är svag eller utsatt - inte för att främja en viss syn på
sexualitet eller sexuella relationer eller på motiven för
sexuella vanor.
Såväl inom prostitution som inom sexindustrin
exploateras människors utsatta situation ofta av dem
som tjänar pengar på andra människor. Många prosti-
tuerade, de flesta kvinnor, befinner sig i en socialt och
mänskligt utsatt ställning, som gör att deras
"frivilliga" befattning med verksamheten bör ifråga-
sättas. Uppsökande och stödjande verksamhet för att
förhindra att människor dras in i prostitution liksom
för att möjliggöra att de kan dra sig ur den är, som
bl.a. RFSU framhåller, därför angelägen. Det är också
det främsta skälet mot att kriminalisera de prostitue-
rade.
En vanlig föreställning är att de män som köper
sexuella tjänster skulle vara vilka män som helst -
"vanliga män i alla samhällsställningar". Särskilt
upprörande tycks det för många när de framställs som
"vanliga familjefäder med stabila kvinnoförhållan-
den". Det är samma felslut som i fråga om "vanliga
män" som misshandlar, drogmissbrukar etc.
Människor med mänskliga och sociala problem
som förfaller till socialt icke accepterade beteenden
återfinns i alla samhällsställningar och familjesitua-
tioner. Den sexuella nöden är t.ex. inte avskaffad i det
upplysta Sverige. Ofta rör det sig även då om ensam-
ma och utsatta människor, vilket givetvis aldrig ursäk-
tar deras beteende.
Det finns därför ingen anledning att betrakta
många av de män, som köper sexuella tjänster av
prostituerade, på annat sätt än många av de prostitue-
rade - dvs. som människor som också de behöver
stöd och hjälp. Kriminalisering av dem riskerar i stor
utsträckning att bli enbart en moralisk förkastelsedom
över något som många av oss känner obehag eller
rädsla inför - inte ett konstruktivt sätt att hjälpa män-
niskor i en utsatt livssituation.
Det har inte visats att kriminalisering löser några
problem - snarare att en sådan kan försvåra. Utskottet
understryker också att det viktigaste är att "därigenom
markeras samhällets inställning". Jag har en känsla av
att även om vi vore överens om att en kriminalisering
inte hjälpte de prostituerade, skulle behovet av denna
moraliska förkastelsedom för många kännas så stort
att det ändå skulle fälla utslaget.
Det är det som gör att jag och många andra har en
obehaglig känsla av att nypuritanismen fått en pangs-
tart i debatten om kriminalisering av köp av sexuella
tjänster. Moraliska förkastelsedomar över avvikande
beteenden på det sexuella området kommer att resas
på nya områden efter beslutet i den här frågan.
Den internationellt långtgående tolerans som vi
nått i vårt land i synen på homosexuella är inte vun-
nen en gång för alla. Det är inte sexuell läggning eller
sexuellt beteende som samhället skall ta ställning till
- det är skyddet för minderåriga och för dem som
utsätts för övergrepp som skall värnas.
Fru talman! Våld mot kvinnor är inte uttryck för
vare sig mäns natur eller könsroll. De flesta män slår
varken kvinnor eller barn. De väldigt många män som
inte slår är för den skull varken icke-män eller häm-
made i sin manliga natur eller könsroll.
Det är därför beklagligt att regeringen i så hög
grad förfaller till resonemang kring våld mot kvinnor
som uttryck för manssamhällets maktrelationer. Även
om så mycket som 10 % av männen i Sverige skulle
vara benägna att ta till fysiskt våld mot sin kvinna,
kan det aldrig ses som en förlängning av en "obalans i
maktförhållandet mellan könen". Gör man det, så
antyder man i princip att alla män under några om-
ständigheter skulle vara benägna att använda våld mot
kvinnor.
Problemet är inte mäns förhållande till kvinnor i
allmänhet utan det förhållande till kvinnor som de
män har som brukar våld mot kvinnor. Inte heller här
utgör påståendet att "vanliga män" i alla samhälls-
ställningar utövar våld mot kvinnor något argument
för att det skulle vara ett i grunden manligt förhåll-
ningssätt.
Regeringens argumentation blir extra allvarlig när
man försöker ge den ett vetenskapligt sken. Utan att
på något annat sätt dokumentera sitt påstående skriver
regeringen: "Det är numera väl dokumenterat, både i
forskning och annan litteratur, att det våld som män
riktar mot kvinnor ofta har sitt ursprung i och finner
näring ur fördomar och föreställningar om mäns över-
ordning och kvinnors underordning." Vilken forsk-
ning, statsrådet Messing?
Maktrelationerna i samhället är i hög grad avgö-
rande för möjligheterna att förstå bristerna i jäm-
ställdhet, men de är ingen generell förklaring till var-
för enskilda - om än många - män begår fysiskt våld
mot kvinnor. Att hävda detta vore att generellt hävda
att det hör till den manliga naturen eller kulturen att
utöva fysiskt våld mot kvinnor. Det vill inte ens rege-
ringen göra så uttalat, men den hänvisar ändå till "den
manliga kulturens kopplingar till våld mot kvinnor".
Vad är det, statsrådet Messing?
Fru talman! I min hemtidning Ljusdals-Posten in-
tervjuades för två veckor sedan eldsjälen bakom den
lokala kvinnojouren Ljusglimten. Under den runt om i
landet tyvärr alltför vanliga rubriken "Dyster utveck-
ling - våldet mot kvinnor ökar, och blir grövre" fick
hon avslutningsvis frågan: "Hur ska man då komma
till rätta med problemet med våldet mot kvinnorna?"
Hennes svar var enkelt: "Det är i regel svaga män som
slår sin kvinna."
Det är ett svar som vi säkert skulle få av många
kvinnliga lärare och kanske också elever när det gäller
den kränkande behandling de möter dagligdags runt
om i våra skolor. Det är en förklaring som inte gör
vare sig det fysiska eller det sexuella våldet mot kvin-
nor eller annan kränkande behandling mindre allvar-
ligt i något enda avseende, men kanske gör det att det
blir något lättare att hitta vägar att minska det. Det är
viktiga steg mot kvinnofrid också i praktiken.
Fru talman! Jag noterar att jag även den här gång-
en misslyckas med att få en debatt och att få svar på
mina frågor när vi diskuterar jämställdhet med landets
jämställdhetsminister.
Fru talman! Jag står bakom de flesta av Folkpar-
tiets reservationer i utskottet och yrkar bifall till re-
servation 43 om besöksförbud. Därutöver yrkar jag
bifall till reservation 60 om mer forskning. Jag kom-
mer också att stödja reservation 27 om situationen för
utsatta flickor.
Anf.  137  EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Jag vill börja med att instämma i det
Ulrica Messing sade i början av sitt inlägg, nämligen
att det är en milstolpe vi har nått i dag. Vi har nått
fram till det som många kvinnor och män tillsammans
har kämpat för, en kriminalisering av könsköp. Det
känns väldigt bra att snart få trycka på voteringsknap-
pen.
Jag tänker lyfta upp en fråga. Jag tänker lyfta upp
forskning, forskning i ett europeiskt sammanhang.
Fru talman! Det paradoxala inträffar just nu att
samtidigt som vi här i kammaren diskuterar och snart
kommer att fatta beslut om att kriminalisera könskö-
pare diskuteras och fattas det i Holland beslut om att
legalisera bordeller. I parlamentet, dvs. deras andra
kammare, har lagförslaget om att legalisera prostitu-
tion precis gått igenom. Däremot ligger förslaget
fortfarande kvar för behandling i senaten, dvs. deras
första kammare. Ingen tvekar om att förslaget kom-
mer att gå igenom också där. Diskussionen handlar
främst om hur man skall undvika att de illegalt in-
vandrade kvinnornas ställning försämras.
Könsköparen, även kallad torsken, är ofta en man
med familj och ordnade förhållanden. Detta påstår jag
- tvärtemot tidigare talare. I Sverige vill vi kriminali-
sera bl.a. för att mannen inte skall välja könsköp. I
vissa länder inom EU, t.ex. Holland, anges som ett av
skälen till legalisering av prostitution att det kanske
kan rädda äktenskap och att antalet skilsmässor där-
med kan minska. Här krockar helt uppenbart två kul-
turella mönster. Utgångspunkten för åtgärd är dock
densamma, att förbättra den prostituerades situation.
En legalisering ses i Holland som ett sätt att stödja
den prostituerade på arbetsmarknaden. Skatt skall
betalas in och pension utbetalas. I Norden och i Sve-
rige ses prostitution som ett uttryck för förtryck, och
en kriminalisering av torsken är ett sätt att minska
prostitutionen. I Sverige utgår vi från att ingen frivil-
ligt väljer att sälja sin kropp.
Båda förslagen bottnar i en önskan att stärka den
prostituerade kvinnans roll. Det ena förslaget verkar i
riktning mot öppen prostitution, och det andra syftar
till att få bort prostitutionen.
Fru talman! Vad som nu är intressant att följa är
dessa diametralt olika vägval. Därför har vi motione-
rat om att ett gemensamt EU-forskningsprojekt skall
initieras av Sverige.
Kommer t.ex. Holland att få en invasion av sextu-
rism? Kommer svensk turism och affärsliv att påver-
kas negativt när en Sverigebesökare får klart för sig
att han riskerar fängelsestraff när han köper sex i
Sverige? Kommer de prostituerade i Holland att få
bättre hälsa, ekonomi och status i samhället? Kommer
de prostituerade i Sverige som arbetar under jord att
öka i antal? Kommer dödlighet och sjuklighet att öka
eller minska i respektive land? Kommer Sverige att
klara av att erbjuda vård och alternativ försörjning till
dem som kommer att bli av med sin födkrok?
Ja, fru talman, frågorna är många, och det vore
mycket intressant att följa utvecklingen för att se vilka
slutsatser som kan dras och vilka lärdomar som ges.
Därför vill Miljöpartiet att riksdagen ger regeringen i
uppdrag att initiera ett EU-forskningsprojekt för att se
hur de olika vägvalen att stödja den prostituerades
situation påverkar samhällsutvecklingen. Jag hoppas
nu att liknande forskningsprojekt blir av, även om den
här motionen kommer att avslås i kammaren.
I synnerhet borde alla EU-förespråkare ta litet mer
initiativ vad gäller att driva frågor i EU-parlamentet.
Det var ju därför ni ville gå med i EU, eller hur? Allt-
för ofta tycker jag att de svenska företrädarna väljer
att lägga sig platt. Medge att det är högintressant att
två diametralt olika kultursyner på kvinnan nu kom-
mer att mötas, den nordiska och den sydeuropeiska.
Vilka kulturmönster kommer de olika vägvalen att
medföra?
(forts.)
Beslut om uppskjuten votering
På förslag av andre vice talmannen medgav kam-
maren att pågående ärende samt återstående ärenden
på dagens föredragningslista fick avgöras vid mor-
gondagens arbetsplenum.
6 §  (forts.) Kvinnofrid (forts. JuU13)
Anf.  138  ROSE-MARIE FREBRAN (kd):
Fru talman! Åtgärder för att motverka våld mot
kvinnor, prostitution och sexuella trakasserier är oer-
hört angelägna. Långsiktigt måste de förebyggande
faktorerna betonas än mer. Kvinnomisshandel är i
grunden ett brott mot alla människors lika värde.
Samhällets grundläggande värderingar måste därför
med kraft och övertygelse lyftas fram. Jag vill betona
att en trygg uppväxt med gränssättning och goda
förebilder är den viktigaste brottsförebyggande fak-
torn.
Fru talman! Det är mycket tillfredsställande att
riksdagen äntligen behandlar och beslutar om kvinno-
fridsfrågorna. Jag hälsar också med tillfredsställelse
den breda uppslutning som finns från riksdagspartier-
na kring de flesta av de föreslagna åtgärderna. Det
särskilda kvinnofridsbrott som nu införs och den
totala uppslutningen kring detta kan nog tillmätas
historisk betydelse.
Det finns ändå behov av ytterligare lagstiftning-
sändringar för att vi ännu bättre skall kunna komma
till rätta med sexualbrott. Alltför många sexuella
övergrepp mot kvinnor har fått påföljder som verkli-
gen strider mot det allmänna rättsmedvetandet - eller
också har de inte fått några påföljder alls. Detta har
väckt en mycket stark reaktion under senare år.
Vi kristdemokrater välkomnar därför den avisera-
de Sexualbrottsutredningen, som skall göra en total
översyn.
I reservation nr 4 krävs att regeringen skall kom-
ma med förslag redan första halvåret 1999. Det är i
och för sig ett behjärtansvärt krav. Det är inte orimligt
att vara otålig. Men vi kristdemokrater landar ändå på
ställningstagandet att kvaliteten i förslagen är så vik-
tig att vilket halvår förslagen presenteras inte är det
avgörande. Översynen får inte bli ett hastverk.
Fru talman! Vi kristdemokrater krävde i motion
A805 i höstas en kontinuerlig utbildning om kvinno-
misshandel, dess orsaker, symtom och behandlings-
möjligheter för personalgrupper inom berörda områ-
den. Vi hälsar med stor tillfredsställelse att det kravet
tillgodoses i propositionen och i utskottsbetänkandet.
Jag vill betona några av de krav som vi kristde-
mokrater ställer utöver utskottsmajoritetens och rege-
ringens förslag.
Vi kristdemokrater anser, liksom Vänsterpartiet
och Miljöpartiet, att den komplettering som införs i
socialtjänstlagen skall lyda: Socialnämnden "skall"
verka för att kvinnor får stöd och hjälp. Nu skall det
enligt förslaget stå "bör", och det är tyvärr alltför
svagt.
Vi kristdemokrater anser också tillsammans med
fyra andra partier att en kartläggning av sambandet
mellan våldspornografi och våld mot kvinnor måste
komma till stånd. Detta är så viktigt att jag yrkar bifall
till reservation nr 61.
I detta sammanhang vill jag lyfta fram ett stort
forskningsprojekt som bedrivs på uppdrag av Folk-
hälsoinstitutet. I detta projekt har det framkommit att
unga män 18-25 år behöver lära sig mera om sexuali-
tet och känslor. De ställer sig frågande till både sina
egna känslor och det motsatta könets känslor. Unga
män klarar inte, säger man, att tolka tecken på vad
som är ja och vad som är nej i sexuella situationer.
Det har framkommit att många har fått en snedvriden
uppfattning om sex på grund av pornografi och kom-
pissnack. Precis som forskarna måste vi politiker inse
att det är dags att fråga sig var de unga männen har
fått sina normer ifrån. Därför är den reservation som
jag nämnde mycket viktig.
Vi kristdemokrater anser vidare att ett nationellt
centrum för arbetet mot prostitution bör inrättas sna-
rast. Detta centrum behövs som bas för arbetet med
forskning, information, opinionsbildning och interna-
tionella kontakter samt för dialog med den lokala
nivån.
Vi kristdemokrater anser också att kvinnor som
utsatts för misshandel och sexuella övergrepp skall ha
rätt till kostnadsfri läkarvård, kristerapi och övrig
erforderlig behandling.
Fru talman! Även om vi efterlyser ytterligare åt-
gärder gläder vi oss åt att riksdagen tar gemensamma
tag mot våld, prostitution och sexuella trakasserier.
Staten har som lagstiftare ett huvudansvar för norm-
bildningen i vårt samhälle där alla människor har rätt
att mötas med respekt.
Anf.  139  INGER SEGELSTRÖM (s):
Fru talman! Snart kommer vi i riksdagen att fatta
ett historiskt beslut om att kriminalisera könsköparna.
Den här lagen är ett mycket bra exempel på vad som
händer när det blir varannan kvinna i politiken - åt-
minstone i vissa partier - och när de s.k. typiska kvin-
nofrågorna blir politiska frågor på samma sätt som
andra viktiga frågor. Det handlar om vilka normer
som skall gälla i vårt land i 2000-talets samhälle.
Vi s-kvinnor har länge kämpat mot prostitutionen
och den där härskande kvinnosynen.
Vi har haft stöd från de största städerna, Stock-
holm, Göteborg och Malmö, som alla i sina remissvar
till Prostitutionsutredningen efterfrågat den här lös-
ningen, eftersom man säger att man har försökt och
försökt med projekt och information i årtionden, men
att man alltid har misslyckats.
Några har velat kalla den nya lagen moralisk eller
påstår att vi kvinnliga riksdagsledamöter skulle förne-
ka sexualiteten. Om det varit en moralisk fråga hade
riksdagen för länge sedan lagstiftat, för moralister har
det alltid funnits i det här huset. Nej, det här handlar
knappast om sexualitet utan om makt, mäns makt över
kvinnor.
Vi s-kvinnor kan inte i världens mest jämställda
parlament tillåta att män kan köpa kvinnor för pengar.
Vi arbetar för jämställdhet inom alla områden. Vi
skärper lagstiftningen för  kvinnofrid i dag och mot
sexuella trakasserier på arbetsmarknaden - en fråga
som vi s-kvinnor tog upp redan 1984 genom diskus-
sionen om erotiska frizoner på jobbet. Nu är det dags
för prostitutionen.
Flera har sagt att den här lagen kommer att kunna
användas som utpressning mot män. Utpressning kan
de prostituerade redan i dag använda genom att säga
till männen: Om du inte betalar mera, ringer jag din
fru, eller varför inte till din arbetsgivare?
Ett annat argument mot denna lagstiftning är att
prostitutionen kommer att flytta inomhus. Redan i dag
sker cirka tre fjärdedelar av prostitutionen inomhus på
s.k. klubbar och institut där besökarna sägs vara bl.a.
affärskunder till svenska företag. Vilket seriöst före-
tag i Sverige vill bli utskämt genom att stå inför dom-
stol för att man köpt prostituerade, om det är krimi-
nellt och förbjudet? Inget företag vill nog det. Seriösa
svenska företag skulle inte riskera sitt rykte genom att
bryta mot svensk lagstiftning eller utsätta sig för hotet
om en konsumentbojkott från svenskar som inte vill
köpa deras tjänster eller ha något med dem att göra.
Var säker på att många, och inte bara vi, kommer att
bevaka den här lagstiftningen!
Den främsta orsaken är ändå gatuprostitutionen.
Vi kan inte acceptera att cirka hälften av dessa kvin-
nor är drogmissbrukare. Efter vad de har berättat för
mig prostituerar de sig inte för att köpa mat, betala sin
hyra eller för att kunna leva lyxliv, utan de gör det för
att finansiera sitt heroinmissbruk, varje dag året runt.
Och det här handlar om den unga kvinnogruppen,
kvinnor som håller knarkhandeln i storstäderna i gång
med svarta pengar och kriminalitet. Vi har en mycket
sträng syn på droger i Sverige, och det skall vi fortsät-
ta att ha.
Vi s-kvinnor har väckt flera motioner i riksdagen
om prostitution, dels en motion, Ju723, som har exakt
samma lydelse som den nya lagen, dels en motion om
åtgärder för drogmissbrukande prostituerade, Ju23.
För att visa att vi tar ansvar för den nya lagen
framställer i dag s-kvinnor i storstäderna Stockholm,
Göteborg och Malmö motioner/interpellationer där vi
kräver en lokal handlingsplan om samordning och
åtgärder. Detta är svaret på frågan vad vi gör fort-
sättningsvis. Vi s-kvinnor tar vårt ansvar också i stor-
stadskommunerna där det finns mest prostitution. Vi
ger också kommunalpolitikerna och kommuninnevå-
narna den lag som de efterfrågat och väntat på.
Ibland får vi kvinnliga riksdagsledamöter höra att
det inte har märkts att vi är över 40 % kvinnor i riks-
dagen. Här är ytterligare ett exempel som visar att det
går att påverka i politiken, men det krävs att vi är
hälften kvinnor så att våra frågor kommer högst upp
på den politiska dagordningen och att vi får stöd av de
schysta, goda männen.
Fru talman! Vad är det som har hänt med de folk-
partistiska kvinnorna? Barbro Westerholm, dåvarande
ordförande för folkpartikvinnorna, skrev tidigare
under en gemensam kvinnomotion som alla vi andra
kvinnor här i riksdagen - förutom moderatkvinnorna
- skrev under.
Skall det vara så i framtiden, folkpartikvinnor, att
ni inte kommer att vara varannan kvinna i politiken
och att ni kommer att sitta i knät på moderaterna, som
ni nu gör i prostitutionsfrågan? När och varför ändra-
de ni folkpartikvinnor åsikt? Vad tycker Folkpartiets
kvinnoförbund?
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemstäl-
lan och utbringar ett hurra för det här betänkandet.
Anf.  140  LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Jag sade redan i mitt anförande, precis
som Inger Segelström, att de beslut som vi kommer
att fatta i morgon med anledning av den här proposi-
tionen ger anledning att se det här som en stor dag.
Jag har ett antal gånger under våren, även i dag,
försökt ställa ett antal frågor till det ansvariga statsrå-
det, jämställdhetsministern, men får aldrig några svar.
Inger Segelström företräder ju samma parti och även
de förslag som har framlagts.
Jag vill upprepa de tre frågor som jag ställde.
För det första: Har mansjourerna ett värde i sig i
sitt arbete för att bistå utsatta män, eller är de bara till
för att motverka våld mot kvinnor?
För det andra: Vilken forskning är det som rege-
ringen hänvisar till men aldrig namnger som grund för
sitt könsmaktsperspektiv på våld mot kvinnor? Kan
jag få något namn och någon titel?
För det tredje: Jag hänvisar till vad regeringen
skriver i sin bakgrund om våld mot kvinnor. Jag cite-
rar: "Den manliga kulturens kopplingar till våld mot
kvinnor." Detta är, som jag lärde mig i svenska i
skolan, bestämd form singularis. "Den manliga kultu-
rens kopplingar till våld mot kvinnor" lämnar inte
utrymme för någon annan förklaring.
Anf.  141  INGER SEGELSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Det var bra att jag fick de här frågor-
na, för jag kan svara på dem ganska enkelt.
På första frågan är svaret ja.
Svaret på den andra frågan är att vi behöver inte
längre forska kring de här frågorna, därför att vi har
årtionden av praktisk erfarenhet. Det som vi i dag
grundar propositionen, som heter Kvinnofrid, på är 20
års arbete som vi kvinnor har varit med och utfört i
kvinnojourerna. Vi behöver inte forskning längre, för
vi vet hur det ser ut i verkligheten.
Vad gäller frågan om bakgrunden till manliga
kulturer är det män som startar krig och män som slår.
I Sverige dör fortfarande en kvinna ungefär var tionde
dag, ihjälslagen av den man som hon hade ett förhål-
lande med och levde tillsammans med. Även om jag
tror att vi kan vara helt överens om att vi vill göra
någonting åt detta, tror jag inte att det är någon me-
ning med att tjafsa om det som har varit, utan nu vill
vi göra någonting åt det. Precis som jag slutligen sade
i mitt anförande tycker jag att det känns väldigt bra att
vi nu kommer att komma överens med de schysta och
goda männen. Jag hoppas att också Lennart Rohdin
tillhör den gruppen.
Anf.  142  LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Jag tackar för svaren. Svaret på den
första frågan var alldeles utmärkt klargörande. När
det gäller den andra frågan står det i propositionen:
Det är numera väl dokumenterat både i forskning och
annan litteratur. Inger Segelström säger: Det behövs
ingen forskning. Det var ett svar på den andra frågan
om vad som ligger bakom propositionens formule-
ringar. Inger Segelströms svar på den tredje frågan är
att erfarenheten visar att det handlar om mäns utövan-
de av våld.
Jag vill då ställa några frågor till Inger Segel-
ström, som jag ställde till jämställdhetsministern i en
interpellationsdebatt för en månad sedan.
Varför redovisar BRIS att det blir allt vanligare att
mammor misshandlar sina barn? Varför redovisar
forskare att mammor står för ett ökande sexuellt ut-
nyttjande av sina söner? Varför är det så att vissa
kvinnor faktiskt misshandlar sina män även fysiskt?
Varför förekommer det våld också i homosexuella
förhållanden, även i lesbiska förhållanden? Varför är
gruppen unga kvinnor den som rent statistiskt växer
snabbast vad gäller våldsbrott?
Jämställdhetsministern har aldrig svarat på dessa
frågor.
Anf.  143  INGER SEGELSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Jämställdhetsministern är ju inte här.
Jag föreslår att Lennart Rohdin återkommer antingen
genom att ställa en interpellation eller genom att ställa
frågorna när jämställdhetsministern är närvarande,
eftersom frågorna var ställda till henne.
Anf.  144  KARL-ERIK PERSSON (v):
Fru talman! Betänkandet handlar om kvinnofrid.
Jag tycker faktiskt att det är bra att det äntligen kom-
mer en lag mot könsköpare. Om det är flera män som
är emot denna handel, tycker jag att de borde gå upp
och deklarera det. Nu får vi ju möjligheter att rösta
om detta. På det viset får allmänheten en möjlighet att
se vilka män det är som inte kan acceptera förslaget.
Det kan inte vara så att män skall kunna köpa sig
en god middag, ett gott vin, en god cigarr och sedan
gå ut och köpa sexuella tjänster. Detta kan inte vara
accepterat i vårt samhälle.
Det är bra att vi i Sverige går före andra länder.
Annars kunde vi kanske hamna i samma situation som
exempelvis australierna.
År 1990 åkte jag med arbetsmarknadsutskottet till
Australien. På bussarna låg det reklam för att man
kunde gå på bordell och där betala med kontokort.
Man behövde alltså inte ha några kontanter för att
köpa sexuella tjänster. Nu börsnoteras bordellerna i
Australien. Aktievärdet är högre än människovärdet.
Fru talman! Vi kan inte heller acceptera att våldet
mot kvinnorna sprids. Under kriget i Afghanistan
dödades 14 000 ryska soldater. Alla tyckte att detta
var förfärligt. Det var en katastrof. Det bevisar ju att
krigets våld skördar offer. Men ingen talar om att
varje år dödas 15 000 kvinnor i Ryssland. De miss-
handlas till döds av sina män, men detta får ingen som
helst uppmärksamhet. Våra svenska medier är väldigt
dåliga på att spegla den bild som finns.
I EU-länderna smugglas det in ca 500 000 kvinnor
varje år, enligt de uppgifter som jag har fått. En del
bara försvinner, och man vet inte vart de tar vägen.
Men den största delen av dessa kvinnor hamnar i
prostitution eller i porrbranschen. Några av kvinnorna
jobbar som pigor i välbeställda hem. Mot detta måste
Sverige arbeta på ett mer aktivt sätt, både inom EU
och i FN.
I dag har det varit en demonstration här utanför
Riksdagshuset med många kvinnor som har tyckt att
det är bra att vi äntligen antar den här propositionen.
Jag fick då reda på att man i år den 8 mars, den inter-
nationella kvinnodagen, i Uppsala hade planerat att
tända ett ljus för alla som hade blivit misshandlade.
Men när man fick reda på statistiken kom man på att
det inte skulle gå att genomföra, eftersom det i Uppsa-
la län - ett enda län - var 10 000 som hade blivit
misshandlade. Det skulle alltså inte ha gått att tända
ett ljus för varenda en som hade blivit misshandlad.
Hur skall vi komma till rätta med våldet mot kvin-
nor? Jag tror att vi män på ett mer aktivt sätt än i dag
måste tala om att vi inte kan acceptera våld, framför
allt inte våld mot kvinnor. Det är inte manligt att slå
en kvinna. Jag tror att vi män, som många gånger i
medierna speglas som någon typ av Rambo eller lik-
nande, på ett mer aktivt sätt måste visa att vi tar av-
stånd från våld och framför allt kvinnovåld.
Det är, fru talman, många av de debattinlägg som
har varit som jag skulle vilja kommentera, men jag
skall inte göra det. Men en sak som jag är litet förvå-
nad över är att det har framförts att det nästan är synd
om män som köper sexuella tjänster. Den synen kan
jag faktiskt inte förstå.
Fru talman! Jag har inga fler yrkanden än de som
Alice Åström har gjort.
I detta anförande instämde Alice Åström (v).
Anf.  145  LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Låt mig först säga att jag verkligen
uppskattar att det är fler män som går upp i den här
debatten. Jag uppskattade också väldigt mycket det
personliga sätt på vilket Karl-Erik Persson framförde
sina ståndpunkter. Jag tycker precis som Karl-Erik
Persson att det är väldigt viktigt att vi fattar de beslut
för att komma till rätta med fysiskt och sexuellt våld
mot kvinnor som vi kommer att göra.
Men jag har ändå en fråga, eftersom jag inte har
lyckats få debatt med någon annan vänsterpartiföre-
trädare här under dagen. I Vänsterpartiets partimotion
förklarar man det här med våld mot kvinnor ur ett
könsmaktsperspektiv. Man konstaterar att det här inte
har något med mäns personliga och individuella pro-
blem att göra. Att synliggöra maktperspektivet är
därför fortfarande en av de angelägnaste uppgifterna i
kampen mot det sexualiserade våldet, skriver man.
Och så skriver man precis som talesmannen sade
tidigare i dag: Gemensamt för de allra flesta män som
misshandlar är att de inte slår andra närstående. In-
stämmer Karl-Erik Persson i den beskrivningen?
Anf.  146  KARL-ERIK PERSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Jo, det ligger väl mycket i det när det
gäller män som utsätter sina sambor eller fruar. Man
slår hellre sin fru. Man går inte ut och slår grannen.
Man går inte heller ut och slår sina arbetskamrater
eller några andra. Men på något konstigt sätt slår man
sin egen fru eller sambo, den man säger att man älskar
i andra sammanhang. Jag tycker faktiskt att det är en
konstig situation när man gör på det viset och uppträ-
der på det viset.
Jag har en enda gång fått tillåtelse att komma till
en kvinnojour. Det var i Örebro. Föreståndaren för
kvinnojouren beskrev, utan att man skulle känna igen
dem, de män som slår sina fruar - ibland så illa att de
får ringa efter ambulans. De är med till sjukhuset. De
hotar nästan doktorerna och säger att om de inte ser
till att kvinnorna klarar sig från misshandeln - så
säger de väl inte, men från det som har hänt - skall de
anmäla dem till ansvarsnämnden.
På det sättet menar vi att det är en konstig situa-
tion med tanke på att män i alla andra sammanhang
inte är så våldsbenägna. Därför måste det på ett eller
annat sätt vara så att man skall utöva sin makt inom
hemmets väggar, mot kvinnorna.
Anf.  147  LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Jag vill instämma. Jag har själv haft
kontakt med kvinnojourer flera gånger. Jag måste
säga att jag har varje gång skämts livet ur mig som
man inför hur andra män kan bete sig mot kvinnor -
precis som Karl-Erik Persson säger. Men precis som
Karl-Erik Persson säger är det också för mig som man
obegripligt att förstå vad detta skulle ha med att vara
man att göra.
Karl-Erik Persson säger att han står bakom detta
att det skulle vara gemensamt för de allra flesta män
som misshandlar att de inte slår andra närstående -
alltså det som står i Vänsterpartiets partimotion som
grund för Vänsterns könsmaktsperspektiv.
Men för att visa hur svårt även Vänsterpartiet har
med sina funderingar kring de här frågorna kan vi
bläddra till näst sista sidan i samma partimotion från
Vänsterpartiet. Där skriver Vänsterpartiet: Våld mot
kvinnor hör ofta ihop med frågan om våld mot barn.
Det finns forskning som visar att i många av de fall
där kvinnan misshandlas utsätts också barn för miss-
handel.
Även Vänsterpartiet ser att detta inte bara är ett
könsmaktsperspektiv. Det står två olika saker med tio
sidors mellanrum.
Anf.  148  KARL-ERIK PERSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Nu har inte jag skrivit den där motio-
nen. Det kan hända att det kanske låter motsägelse-
fullt. Men visst finns det ett litet sammanhang i alla
fall. Det finns män som misshandlar sina barn som
också misshandlar sina kvinnor.
En sak som jag vill säga är att jag inte skäms för
att vara man. Jag har ingen som helst känsla för, och
jag associerar mig inte med, män som våldför sig på
eller slår sina damer. Jag tar avstånd från det. Där-
emot kan jag inte som man skämmas för detta efter-
som jag aldrig har gjort det själv och förhoppningsvis
aldrig kommer att göra det.
Det blir litet fel när vi män uttrycker oss på ett
visst sätt. Jag delar många gånger Lennart Rohdins
uppfattning i det här. Men jag tycker inte att vi skall
känna någon skamkänsla för att vi är män. Om vi på
ett klart och tydligt sätt, som Lennart Rohdin har sagt,
går ut och visar att vi inte kan acceptera det här i
samhället, tror jag faktiskt också att vi kan vara fö-
rebilder för andra.
Jag tror att det är bra om många som nu i valrörel-
sen kommer ut och träffar ungdomar på skolor och
högskolor tar upp de här frågorna. Det är inte alla
gånger man vill diskutera det här. Det finns andra som
skall försöka sätta dagordningen. Men jag tror faktiskt
att vi män på ett klarare och tydligare sätt skall ta upp
de här diskussionerna och tala med dem som är unga i
dag. Det var ju också Rose-Marie Frebran inne på.
Vilken förebild har de här pojkarna, framför allt de
unga, som slår sina kvinnor? Vilken förebild har de?
Kan inte vi män gå ut och tala om vad som är
manligt? Manligt är att inte bruka våld över huvud
taget - men framför allt inte mot kvinnor. Det är
manligt. Ser man något sådant på gator och torg skall
man gå emellan. Det är manligt.
Anf.  149  JUAN FONSECA (s):
Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till
justitieutskottets betänkande nr 13 angående kvinno-
frid. Låt mig också, fru talman, understryka att alla av
regeringen och utskottet föreslagna åtgärder som
motverkar våld mot kvinnor, prostitution och sexuella
trakasserier i arbetslivet är bra. De bör välkomnas av
alla landets invånare och medborgare, både kvinnor
och män.
Våld mot kvinnor och sexuella trakasserier skall
fördömas och med kraft straffas oavsett var de män
som utövar detta kommer från. Vi skall aldrig accep-
tera att män som utövar våld och sexuella trakasserier
mot kvinnor kan hävda att ett sådant beteende är kul-
turellt betingat.
Fru talman! Ingen kultur eller religion accepterar
våld och trakasserier mot kvinnor. Vi skall i vårt land
slå vakt om kvinnornas samtliga demokratiska fri- och
rättigheter, och i det ingår rätten att bestämma över
sin egen kropp.
Fru talman! Jag välkomnar utskottets förslag om
att kriminalisera köp av sexuella tjänster. Jag välkom-
nar också förslaget om att utländska kvinnor skall
kunna stanna i Sverige trots att äktenskapet med in-
född svensk man inte har varat i två år.
Fru talman! Alla de invandrade kvinnornas orga-
nisationer, Alla Kvinnors Hus och all den verksamhet
som över huvud taget riktas mot invandrade kvinnor
är värda vårt stöd. De gör en mycket stor insats. Det
är i det sammanhanget, fru talman, som jag vill ta upp
en del andra frågor.
Av den debatt som har pågått i Sverige om utländ-
ska män, eller för att vara riktigt ärlig om muslimska
män - som skulle utöva våld mot muslimska kvinnor
- kan man få den uppfattningen att varje muslimsk
man är en potentiell kvinnomisshandlare. Så är själv-
klart inte fallet. Det förekommer våld mot en del
muslimska kvinnor av en del muslimska män. Men de
flesta av dessa män utövar över huvud taget inget våld
mot sina kvinnor.
Fru talman! De socialdemokratiska kvinnorna be-
driver i dag en kampanj mot kvinnoförnedring, dub-
belmoral och annonser för sextjänster som de två
stora kvällstidningarna, Expressen och Aftonbladet,
tar in. S-kvinnornas kampanj tycker jag är värd att
stödja.
I dessa nämnda annonser handlar det i dag nästan
uteslutande om utländska eller invandrade kvinnor. I
Aftonbladet fanns den 23 maj en annons där man
skriver: Två turkiska tjejer söker svenska män. Asia-
tiska tjejer söker sällskap i Sverige. Polska kvinnor
vill träffa svenska män osv.
Detta, fru talman, kan ge en konstig bild av kvin-
nor och invandrade grupper i Sverige. Någon kan få
för sig att många av de här kvinnorna är kvinnor som
man hur lätt som helst kan köpa.
Jag har tagit ett initiativ i detta sammanhang och
kommer att träffa en del invandrarriksförbund för att
diskutera de här annonserna i kvällstidningarna. Det
skulle inte förvåna mig om man i det sammanhanget
kan komma att diskutera att invandrarförbund och
invandrarriksförbund t.o.m. kan tänka sig en bojkott
av de här tidningarna om de fortsätter med sin publi-
cering.
Fru talman! I dag diskuterar vi, med all rätt, det
fysiska våld som kvinnor utsätts för. Men det finns
också, vilket inte tas upp i betänkandet, ett psykiskt
våld som utövas mot tusentals kvinnor, särskilt in-
vandrade kvinnor som drabbas av arbetslöshet, segre-
gering, diskriminering och utanförskap.
Fru talman! Hur skall en afrikansk, muslimsk, la-
tinamerikansk eller kurdisk kvinna kunna utöva sin
rätt att uppleva jämställdhet i samhället när hon ge-
nom diskriminering på arbetsmarknaden förvägras
rätten till ett arbete? Är man svart, invandrad och
dessutom kvinna i vårt land riskerar man att bli utsatt
för diskriminering på arbetsmarknaden och andra
samhällsområden.
Hur skall en invandrad kvinna som tvingas leva i
ett bidragsfinansierat utanförskap i en av våra segre-
gerade förorter i praktisk handling kunna visa sina
döttrar att kvinnorna i Sverige, oavsett hudfärg och
ursprung, har rätt att vara jämställda i familjen när
hon inte får en chans till arbete? Hon kallas inte ens
till intervju när hon söker arbete.
Fru talman! Många av de invandrade kvinnor som
i dag drabbas av utanförskapet tror allt mindre på
viljan och förmågan från samhällets sida att ge dem
en värdig och jämställd plats i det svenska samhället.
Det behövs ett slags dialog mellan kvinnorna så att
man kan förstå varandras livsvillkor i dag.
I detta anförande instämde Inger Segelström (s).
Anf.  150  ELISEBEHT
MARKSTRÖM (s):
Fru talman! Kvinnor jorden runt, oavsett vilket
land de lever i, har ett gemensamt, nämligen att våld
följer kvinnors liv från vaggan till graven. Så skriver
FN-organet UNDP i sin utvecklingsrapport 1995. Den
beskrivningen gäller också för många kvinnor i Sveri-
ge.
Synen på kvinnomisshandel har i mångt och
mycket förändrats under de senaste 20 åren. Till
mycket stor del har det att göra med det arbete som
ideellt arbetande kvinnor inom kvinnojourerna har
utfört och med den ökade kunskap som det arbetet har
gett.
Antalet anmälda misshandelsbrott mot kvinnor
ökade med 56 % under åren 1986-1996, vilket inte
kan förklaras av att våldet ökat i samma utsträckning
men som sammanfaller med den period då kvinnojou-
rernas arbete utvecklades.
Det är klart att när många människor samtidigt
öppnar ögonen och klart och tydligt ser det som tidi-
gare har varit dolt och undangömt, då sker någonting!
Ny kunskap som inte bara några få utan många omfat-
tas av har så småningom lett till nya insikter och krav
på förändringar.
När det gäller våld mot kvinnor är det oftast fråga
om ett brott som utförs i hemmet av en närstående
man. Ofta pågår våldet, kränkningarna och övergrep-
pen under mycket lång tid. Det gör brottet särskilt
allvarligt.
Att inte kunna känna sig trygg från våld och över-
grepp i sitt eget hem är förmodligen värre än de flesta
som inte befunnit sig i den situationen kan föreställa
sig. Att som mamma inte kunna skydda sina barn från
att bevittna hur mamma blir misshandlad, kränkt och
förnedrad är ytterligare en dimension av kränkningen
som kvinnor tvingas leva med.
Det sätt som misshandlade kvinnor blir bemötta på
när de söker hjälp är ofta avgörande för om en kvinna
skall lyckas ta sig ur våldet. Därför är de myndighets-
gemensamma uppdrag som kommer att öka kompe-
tensen och åstadkomma ett bättre bemötande så vikti-
ga. Att socialtjänstlagen nu kompletteras med att
kommunerna har ett ansvar för att ge särskilt stöd åt
misshandlade kvinnor, så att de kan förändra sin si-
tuation, är egentligen ingen nyhet utan bara ett för-
tydligande. Det har naturligtvis sitt upphov i att
många kvinnor vittnat om att socialtjänstens bemö-
tande ofta har varit oengagerat, okunnigt och otill-
räckligt.
De kommuner där det finns en kvinnojour med
frivilligt engagerade kvinnor är lyckligt lottade! I dag
finns det i våra 288 kommuner 130 kvinnojourer.
Några jourer arbetar över flera kommuner. Uppskatt-
ningsvis saknas det alltså kvinnojour för kvinnorna i
åtminstone 120 kommuner. Det finns skäl, precis som
socialutskottet skriver i sitt yttrande, att stödja ut-
vecklingen så att fler kvinnojourer kan komma i gång
- inte minst därför att vi vet att många kvinnor av
olika skäl väljer att inte vända sig till myndigheter
utan föredrar just en frivillig verksamhets stöd.
Fru talman! Även om de lagändringar som nu
kommer till stånd markerar kvinnomisshandelsbrottets
allvar är det kanhända andra delar i regeringens för-
slag som långsiktigt kommer att ha de största effek-
terna för ändrade attityder. Jag tänker då på
de myndighetsgemensamma uppdrag som jag nyss
talat om,
satsningar på grund- och fortbildning,
den uppmärksamhet som riktas mot män som
misshandlar och de behandlingsmetoder som be-
höver utvecklas för dem,
den förbättrade statistiken och den ökning av
forskningen som nu kommer till stånd samt, sist
men inte minst,
det ökade stödet till frivilligorganisationernas
arbete.
Det är önskvärt att också enskilda människors atti-
tyder till mäns våld mot kvinnor blir lika tydligt som
den attityd som riksdagen i dag ger uttryck för när vi
slår fast att mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt
samhällsproblem som hotar och hindrar den enskilda
kvinnans rättstrygghet och också är ett hinder för
utvecklingen av det jämställda samhälle som vi vill
se.
Fru talman! Jag kan konstatera att trots det stora
antalet reservationer är riksdagens partier i mångt och
mycket överens när det gäller synen på mäns våld mot
kvinnor. Det är en viktig signal till allmänheten, till de
misshandlande männen, till de misshandlade kvinnor-
na och till dem som arbetar med de här frågorna både
professionellt och ideellt.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan. Jag tillåter mig samtidigt att särskilt
glädjas över att begäran i den socialdemokratiska
motionen nr 934 om att ett särskilt kvinnobrott skall
införas från att ha varit en idé i dag övergår i verklig-
het.
Anf.  151  BIRGER SCHLAUG (mp):
Fru talman! Jag skulle vilja börja med att knyta an
till vad Ewa Larsson berättade och redovisade, nämli-
gen att det i två länder just nu pågår två debatter. Det
är en debatt i Holland om att legalisera bordeller, och
det är en debatt här i Sverige om att kriminalisera
"torskar". Slutsatsen av Ewa Larssons resonemang
var att det kunde vara intressant att få studier på de
här två fallen, att se hur utvecklingen går i Holland
och i Sverige.
Jag yrkar bifall till reservation 17, som går ut på
detta.
Jag vill säga till regeringen, även om ingen däri-
från är närvarande, att det känns väldigt skönt att för
en gångs skull kunna säga att det är kul att det ligger
en bra proposition här. Det är inte ofta vi i Miljöpar-
tiet har anledning att säga det, men i det här fallet
finns det skäl att göra det. Även om Ulrica Messing
inte är här vill jag tacka henne för ett väldigt bra arbe-
te.
Jag vill också tacka alla de kvinnor som har arbe-
tat i motvind i många herrans år för att få upp de här
frågorna.
För Miljöpartiet är det som står här inte så kontro-
versiellt - det må vara kontroversiellt för många andra
politiska partier.
Jag vill också betona att det här inte är någon
kvinnofråga eller något kvinnoproblem, utan det är ett
mansproblem. Det är nämligen männen som är pro-
blemet, framför allt mansrollen, den traditionella
mansrollen. Därför är det så oerhört viktigt att vi som
män och som pappor engagerar oss och inte är tysta,
eller flinar när de här frågorna tas upp så som ofta
sker i grabbigt sällskap. Det har även varit ett allmänt
flinande här bakom riksdagens stolar. Jag tycker att
det är väldigt pinsamt.
Vi män måste reagera väldigt kraftigt när vi ser
t.ex. de porrbilar som rullar omkring på Stockholms
gator. De skändar mina ungar som sitter i bilar och
tittar. Det är vi män som måste reagera när folk i den
svenska kultureliten står och uttalar att de tänder på
13-åringar, att alla män tänder på 13-åringar. Min
dotter är 13 år, och de skändar henne.
Det är vi män som måste reagera. Vi får inte låta
kvinnor ta över just detta. Vi män måste engagera oss
och bli förbannade när vi ser det som händer. Framför
allt måste vi reagera när det är så många män som är
så tysta. När denna lumparjargong fortsätter upp i 40-,
50- och 60-årsåldern tycker jag att det är jobbigt.
Självklart är mansrollen ett problem i sig. Vad
förknippas med krig? Är det män eller kvinnor? Vad
förknippas med våld? Är det män eller kvinnor? Vad
förknippas med sexuella övergrepp? Är det män eller
kvinnor? Vad förknippas med maffian, utpressning
och allt det som är negativt? Ja, det är tyvärr män.
Vad förknippas med det goda i samhället? Ja, det är
kvinnor. Vård, omsorg, ömhet och allt detta förknip-
pas med kvinnor.
Detta är ett problem för oss män som vill bryta
den gamla mansrollen. Män är inte onda i sig, men
mansrollen är väldigt förkrympt.
Därför är det vi män som på något sätt måste rea-
gera mot prostitution. Därför är det viktigt att vi män
säger att det inte skall vara tillåtet med könsköp. Det
är vi män som måste reagera mot våldsskildringar,
inte bara kvinnor. Vi kan inte fortsätta med den attityd
som är så vanlig hos män, att det är jättekul och jätte-
tufft att hyra en video till grabben där allt möjligt
stympas och skändas. Det är vanligt. Vi ser mellan
fingrarna, och det måste vi sluta med.
Enskilda handlingar som män utför mot kvinnor är
i sig vidriga. Men de systematiska kränkningarna är
ännu värre. Det är framför allt också tystnaden, den
enorma tystnaden hos män. Mäns tystnad legitimerar
nämligen ett sjukt system och sjuka normer.
Därför skulle jag vilja uppmana alla män att rea-
gera mot de män som förnedrar kvinnor och mansrol-
len.
(Applåder)
I detta anförande instämde Ewa Larsson (mp), Eli-
sa Abascal Reyes (mp), Kia Andreasson (mp), Sigrid
Bolkéus (s), Juan Fonseca (s) och Alice Åström (v).
Anf.  152  INGER SEGELSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Jag har en fråga till Birger Schlaug
om vad Miljöpartiet kommer att göra. Juan Fonseca
berättade här om att han tycker att det är så för-
skräckligt att män i dag på kvällstidningarnas sportsi-
dor kan läsa att man kan köpa utländska kvinnor. Jag
tycker att det skulle vara intressant att höra om Birger
Schlaug kan tänka sig att tillsammans med Juan Fon-
seca fortsätta den här kampanjen, så att vi verkligen
visar att vi menar allvar med jämställdheten och inte
fortsätter med den föråldrade mansbild som vi kan
läsa om på sportsidorna.
Anf.  153  BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Fru talman! Jag skall gärna jobba tillsammans
med Juan Fonseca för det.
Jag vill dessutom upplysa Inger Segelström om att
det var Miljöpartiet som låg på för att en gång få bort
070-numren i Expressen och Aftonbladet. Vi gjorde
en bra insats där, och det är vi ganska stolta över.
Anf.  154  INGER SEGELSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Jag vill tacka Birger Schlaug för det.
Vi jobbade alla intensivt för att få bort dessa annonser
förra gången, men nu är de tillbaka igen. När jag hade
en debatt med de ansvariga utgivarna för någon dag
sedan sade de att de gör det här för att tjäna pengar.
Det enda sättet för oss att komma åt det här är då att
säga att vi inte accepterar det och att vi kommer att
använda vår konsumentmakt om de inte omedelbart
återigen tar bort de här annonserna.
Anf.  155  BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Fru talman! Jag instämmer i det.
(forts.)
Meddelande om information från regeringen
Andre vice talmannen meddelade att fredagen den
29 maj kl. 11.00 skulle statsrådet Leif Pagrotsky läm-
na information om WTO:s andra ministermöte i Ge-
nève under tiden den 18-20 maj 1998.
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 17.56 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
6 §  (forts.) Kvinnofrid (forts. JuU13)
Anf.  156  PETER ERIKSSON (mp):
Herr talman! Jag har fått frågan varför det är så få
män som diskuterar jämställdhetsfrågor i riksdagen.
Det är inte lätt att svara för alla män, som herr talman
säkert vet. Men jag kan för min egen del säga att det
dåliga samvete som man alltid har som riksdagsman
med en fru som dubbelarbetar hemma gör att det inte
är lika roligt att gå upp i en debatt. Man vet att man är
så väldigt sårbar och lätt att slå hål på.
Det blir också väldigt privat mycket lätt. Jag och
många andra män undviker gärna just de alltför priva-
ta och intima debatterna. Det är mycket lättare att
debattera frågor som är på litet mer distans. Då kan
man vara stöddig och raljant, och man kan vinna
debatterna lättare.
Nu är det här ett väldigt dåligt argument. Att man
själv har dåligt samvete skall inte vara skäl att inte
debattera jämställdhetsfrågor. Därför vill jag gärna
försöka var med litet grand i denna debatt i alla fall.
Jag tycker att det finns två frågor i denna proposi-
tion som känns väldigt viktiga. Jag är väldigt glad att
regeringen har lagt fram förslaget och att riksdagen
kommer att fatta dessa beslut. Det gäller dels krimi-
naliseringen av könsköp, dvs. att torskar kriminalise-
ras, dels åtgärderna för att minska kvinnovåldet.
Jag tror, precis som Ewa Larsson sade tidigare, att
det i väldigt stor utsträckning är vanliga, ganska
hyggliga medelålders män som har det ganska bra och
många gånger är ganska trevliga som inte bara kan
tänka sig att utnyttja en prostituerad utan också har
gjort det eller gör det någon gång ibland. Det är den
kulturen och det accepterande synsättet som vi måste
försöka bli av med om det skall gå att få bort prosti-
tutionen eller åtminstone minska den kraftigt.
Jag vet detta därför att jag har bekanta. Jag har
själv aldrig utnyttjat någon prostituerad, men jag har
bekanta. Det är så lätt att i ett samtal bland män föra
en accepterande diskussion kring prostitution och att
utnyttja prostituerade. Det finns en kultur som är
oacceptabel och som förnedrar kvinnor. Dessutom
hänger det oerhört starkt ihop med våldet mot kvin-
nor. Om man kan acceptera att köpa är steget inte så
långt till att också slå. Det är i alla fall min tro. Kan vi
göra någonting åt det ena så tror jag också att vi har
gjort ganska mycket åt det andra. Det hänger ihop.
Det är en kultur och ett sätta att tänka, vara och finnas
till.
Jag har två ganska små tjejer där hemma. Jag hop-
pas att de, när de blir i samma ålder som ni kvinnor
som sitter här, inte skall behöva vara med om våld
mot kvinnor inom familjen, som det så ofta är, eller i
den nära bekantskapskretsen. Jag tror i och för sig att
det tar oerhört lång tid att förändra dessa frågor, och
jag tror inte att lagstiftning räcker särskilt långt. Jag
tror att det kan ta flera generationer. Men om vi åt-
minstone delvis lyckas förändra denna kultur så att vi
om 20 år kan stå någorlunda jämstarka och jämlika
bredvid varandra i stället för emot varandra tror jag
att vi har tagit ett ganska stort steg.
Jag tycker att kvinnorörelsens kamp i dessa frågor
har krönts med två viktiga framgångar i dag. Det
känns väldigt roligt. Det känns också ganska roligt att
veta att vi i Miljöpartiet åtminstone inte har varit på
efterkälken här. Vi har varit med ganska långt fram-
me, även om det inte i första hand är killarnas för-
tjänst.
I detta anförande instämde Ewa Larsson, Elisa
Abascal Reyes och Kia Andreasson (alla mp).
Anf.  157  BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Jag vill här svara Inger Segelström
på den fråga hon ställde till mig i sitt inlägg före mid-
dagspausen. Det gällde Folkpartiets kvinnoförbunds
inställning och Folkpartiets inställning till kriminali-
seringen av de prostituerades kunder.
Jag vill först säga att det är en väldigt svår fråga.
Det finns olika meningar om vilket sätt som är mest
effektivt för att minska prostitutionen. Prostitutionsut-
redningen kom fram till att man skulle kriminalisera
båda parter. Det blev kritiserat. Sedan har det diskute-
rats om köparen skall kriminaliseras eller inte. Det
finns naturligtvis fördelar och nackdelar med olika
vägval.
För kriminalisering talar bl.a. det faktum att en så-
dan blir en tydlig signal ut i samhället att vi inte ac-
cepterar könsköp. Många av oss tror att detta kan
förebygga könsköp. Många män avstå inför hotet att
bli kriminella. Men det finns också de som säger att
verksamheten går under jorden om den kriminaliseras.
Det är svårt att dra gränser.
I Folkpartiet liberalernas kvinnoförbund kom vi
fram till att bästa vägen var att kriminalisera könskö-
pet, men jag kan inte påstå att vi hade vetenskapliga
data på att det är bästa sättet att förebygga. Vi tror på
värdet av signalen att könsköpet är något som vi inte
accepterar.
I Folkpartiet har vi haft många och långa diskus-
sioner om kvinnoförbundets syn och om synen att en
kriminalisering leder till att prostitutionen i stället går
under jorden. Man kriminaliserar i stället för att se det
som ett socialt problem. Vid våra landsmöten har vi
haft voteringar. Den linje som Siw Persson i dag har
förespråkat har vunnit med knapp majoritet. Detta är
ett demokratiskt förfarande, och det är något som vi i
kvinnoförbundet därmed har fått acceptera.
Men när det gäller sådana här frågor gäller fri
röstning. Att man inte skall behöva rösta emot sin
övertygelse tycker jag är en viktig del av demokratin.
Därför kommer jag att följa mitt kvinnoförbunds linje
när det gäller röstning i denna fråga. Nu kan det bli så
att jag är utkvittad under voteringen, men om jag hade
suttit i bänken skulle jag ha röstat på det förslag som
regeringen har fört fram.
Men jag har respekt för dem som tycker annorlun-
da. Jag tycker att det är angeläget för oss alla att vi nu
följer vad som händer, så att det verkligen blir rätt.
Om det är så att de på den andra sidan - de som anser
att detta inte skall kriminaliseras - har rätt får vi na-
turligtvis acceptera det, lika väl som de måste accep-
tera om det är så att detta verkligen har en effekt för
att förebygga könsköp.
Tack, herr talman, för detta!
Anf.  158  INGER SEGELSTRÖM (s):
Herr talman! Jag måste fråga Barbro Westerholm
om fri röstning är någonting som Folkpartiet tillämpar
i alla politiska frågor, eller om den här frågan är an-
norlunda än andra frågor. Partiet har ju röstat, men
det är ändå fri röstning. Och i så fall: Vad gör denna
fråga annorlunda?
Jag vill också veta om det under omröstningen i
morgon kommer att finnas folkpartikvinnor som inte
är utkvittade och som är med i Folkpartiets kvinno-
förbund som kommer att rösta med majoriteten.
Anf.  159  BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Jag har aldrig i den här kammaren
behövt rösta mot mitt inre tyckande och tänkande,
vilket jag tycker är väldigt skönt.
Jag har inte frågat hur de andra kommer att rösta
vid röstningen i morgon. Det är nämligen upp till dem
att fatta det beslutet. Det är vars och ens fria beslut,
och det skall inte jag moralisera över eller lägga mig
i.
Anf.  160  INGER SEGELSTRÖM (s):
Herr talman! Jag fick inte svar på frågan om ifall
det här är en annorlunda fråga för Folkpartiet än and-
ra frågor eftersom man tillämpar fri omröstning. Eller
får man i Folkpartiet alltid rösta som man vill? Det
var det min fråga gällde, och inte hur varje enskild
ledamot kommer att rösta. Det kommer jag att få veta
i morgon.
Varför har man fri omröstning just i den här frå-
gan? Det tycker jag är intressant. Det är ju just detta
som vi har hävdat i debatten i dag: Nu när vi har blivit
varannan kvinna i politiken har åtminstone vi som är
det lyft upp denna fråga från att vara en kvinnofråga
till att bli en politisk fråga. Men det har man tydligen
inte gjort i Folkpartiet.
Innan jag slutar vill jag tacka centerkvinnorna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet som kommer att stå
fast vid den ursprungliga motionen som vi kvinnor
lade fram för ett tag sedan.
Anf.  161  BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! I Folkpartiet gäller fri röstning oav-
sett fråga. Vad vi skall göra är att anmäla till riks-
dagsgruppen om vi avser att rösta på ett annat sätt än
partiets majoritet. Vi kan då också få frågor om var-
för. Det har hänt att riksdagsgruppens ledamöter har
vänt och sällat sig till den som till en början trodde att
den skulle avvika.
Denna fråga är inte annorlunda än andra frågor
som kommer upp. Om man inte kan presentera något
för hela gruppen gör man det via den elektroniska
posten. Detta är inte något speciellt för just den här
frågan. Att man får göra så är just det som jag tycker
är ett sådant stort värde i en demokrati.
Överläggningen var härmed avslutad
(Beslut skulle fattas den 29 maj.)
7 §  En ny Europadomstol
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1997/98:KU24
En ny Europadomstol (prop. 1997/98:107)
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 29 maj.)
8 §  Statlig fastighetsförvaltning och lokalför-
sörjning, m.m.
Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU25
Statlig fastighetsförvaltning och lokalförsörjning,
m.m. (prop. 1997/98:137)
Anf.  162  JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
den reservation som för ovanlighetens skull är under-
tecknad av moderater, en vänsterpartist och en miljö-
partist.
Nu har betänkandet blivit bättre än propositionen.
Jag skall därför inte i denna sena timme söka någon
mycket stor strid. Men jag skall ändå göra mitt inlägg.
I propositionen står det att staten äger vissa ända-
målsfastigheter. De kan nämligen vara en del av det
nationella kulturarvet. Det är ett av de motiv som kan
finnas för att staten skall äga vissa fastigheter. Det
står också i propositionen att inriktningen bör vara att
stödja den myndighet som brukar lokalerna.
Det har gjorts en utredning kring de här frågorna.
Utredningen bedömde att det var nödvändigt att ha
spelregler som fastslår utgångspunkten för förhand-
lingar mellan hyresgäst och fastighetsägare, dvs. ofta
helt enkelt staten mot staten. Själva poängen med att
utredningsförslaget lades fram, inklusive en särskild
modell för hyressättningen, var att det kunde uppstå
konflikter. Vid konflikter skulle man ha något att
hålla sig till. Staten, dvs. riksdagen, som ibland var
företrädare för både ägar- och hyresgästsidan skulle
bestämma sig för något slags regler för hur förhand-
lingarna skulle gå till.
Jag tänkte ta ett exempel som har blivit ganska
omtalat, nämligen Naturhistoriska riksmuseet. Man
har förhandlat under en mycket lång tid med Statens
fastighetsverk om hyran. Såvitt jag vet har de ännu
inte kommit fram till en lösning. Jag förmodar att de
rent av avvaktar det beslut riksdagen skall fatta i mor-
gon. Knäckfrågan i denna mycket starka motsättning
har handlat om kapitalkostnaderna. När det gäller
underhåll och drift råder ingen större oenighet. Där
skall en slags marknadsmässighet råda.
Men när det gäller kapitalkostnaden handlar det
framför allt om att sätta ett kapitalvärde på fastigheten
i fråga. Där har det funnits en djup oenighet. Det
handlar nämligen om en kulturhistoriskt fullständigt
unik byggnad som byggdes för sitt ändamål. Det är
möjligt att det skulle kunna gå att hitta någon ameri-
kansk dollarmiljardär som skulle vilja köpa Naturhis-
toriska riksmuseet för att ha som sitt privata lilla fri-
tidshus eller så. På så sätt skulle man kunna få fram
något slags marknadsvärdering.
Men jag uppfattar propositionen och regeringens
och utskottets ståndpunkt så att det inte är så vi vill ha
det. Ändamålsfastigheterna skall värdesättas på ett
annat sätt - ja, de kan helt enkelt inte marknadsvärde-
sättas på det viset. Därför behöver man ha något att
hålla i handen. Det är därför utredningen har kommit
fram till den nominella modellen för hyressättning
som innebär att man får en fallande hyresnivå och att
man utgår från ett relativt lågt värde på själva kapital-
värdet som del av hyran. Sedan sätter man  statsobli-
gationsränta plus en halv procent på det kapitalvärdet.
Alla är eniga om att själva grundmodellen är den-
na. Vi är ungefär överens om hur det skall gå till. Men
skillnaden mellan oss reservanter och majoriteten av
utskottet är att vi vill att om det råder oenighet är det
den hyressättningsmodell som utredningen har före-
slagit som skall gälla. Man kan säga att den egentli-
gen ställer sig på hyresgästens sida.
Detta har justitieutskottet förstått, och det är väl-
digt bra. Kia Andreasson och andra - även socialde-
mokraterna, folkpartisterna och de andra som utgjorde
majoritet i finansutskottet - hade förstått att detta var
själva poängen med den här hyreshistorien. Om det
råder oenighet skall man alltså ha något att hålla sig
till.
Tyvärr måste jag nog säga till Ewa Larsson, innan
hon går ut, att kulturutskottet kanske inte riktigt har
förstått att detta var själva kärnan. Jag tolkar kulturut-
skottets yttrande så att man egentligen vill ha samma
sak, men kanske inte riktigt har förstått att man då
också måste säga på slutet att det är den här hyres-
sättningsmodellen som skall gälla vid oenighet. Sam-
ma sak gäller utbildningsutskottet. Jag uppfattar det så
att inte heller utbildningsutskottet riktigt har fattat
själva grejen.
Nu uttalar ju finansutskottet att man vill ha ett till-
kännagivande till regeringen att den här fastighets-
politiken skall ge stöd åt verksamheten. Men fortfa-
rande framgår det inte på vilket sätt man vill ge det
här stödet åt, som i det här exemplet, Naturhistoriska
museet. Vad skall de hålla sig till i de förhandlingar
som pågår? Det duger inte att bara säga att fria för-
handlingar gäller. Man måste faktiskt tala om vad
man mera konkret menar med detta stöd. Som jag
uppfattar det har utskottsmajoriteten inte gjort det.
Men jag är inte alldeles säker på att det beror på ond
vilja och att vi är oense. Däremot har jag en känsla av
att ni i majoriteten i finansutskottet inte riktigt har
förstått poängen med utredningens förslag. Det är
kanske litet oförskämt att säga så. Just för att det finns
sådana konfliktfrågor som i fallet med Naturhistoriska
museet måste man ha något att hålla sig till.
Jag är rädd för att det här beslutet, om det går på
det här viset, inte kommer att leda till någon uppklar-
ning av situationen. Det kommer att fortsätta att dra ut
på tiden. I det här fallet hävdar Statens fastighetsverk
att man skall titta på de närbelägna universitetsloka-
lerna och vilken marknadshyra som gäller där. Det
blir ju naturligtvis en helt annan hyresnivå än den som
Naturhistoriska museet klarar av att betala. Som av-
slutning får man önska sig att Bo Nilsson säger nå-
gonting som kan upplevas som ett litet stöd för att
Naturhistoriska museet inte skall behöva betala den
skyhöga marknadshyra som det hittills har verkat som
om Statens fastighetsverk har varit ute efter att kräva
av dem.
Anf.  163  EWA LARSSON (mp):
Herr talman! Det var väl passande att jag kom
precis efter så att jag kan försvara yttrandet från kul-
turutskottets majoritet. Det baserar sig på en gemen-
sam sexpartimotion från Folkpartiet, Centern, Väns-
terpartiet, Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Mode-
raterna.
Herr talman! Vi i kulturutskottet har velat gå litet
längre och vara litet mer tydliga, Johan Lönnroth. Nu
var det ju inte vi, utan finansutskottet, som fick skriva
fram det här ärendet. Jag är inte helt nöjd.
Jag tror att frågan hade tjänat på att delas upp
mellan olika ändamålsfastigheter. Det är precis som
det står i betänkandet att det kan vara svårigheter att
dra gränsen för vad som är en ändamålsfastighet. Så
är det. Det håller jag med om.
Men i de fall där det inte är svårt med gränsdrag-
ning, där syftet klart är att värna ett nationellt kultur-
arv och där alternativ användning får betraktas som
utesluten borde inte avkastningskrav råda. Det är det
vi säger.
Som exempel kan vi ju ta, precis som Johan Lönn-
roth gjorde, Naturhistoriska riksmuseet eller Operan.
Jag hade önskat att finansutskottet hade godtagit sex-
partimotionens yrkande om att modifiering av tidigare
beslut om avkastningskrav på vissa kulturhistoriska
ändamålsfastigheter tydliggörs. Det är för mig och
motionärerna självklart att ett särskilt avkastningskrav
inte skall ställas på ändamålsfastigheter där hyresgäs-
ten saknar frihet att byta lokal och staten av den an-
ledningen inte står någon ekonomisk risk. Jag pratar
alltså inte om någon miljardär från USA, utan om när
staten inte står någon ekonomisk risk därför att staten
inte har någon alternativ användning. Men det är
kanske så att Johan Lönnroth stöder dem som vill att
Operan skall bli ett nationellt kasino. Det finns ju de
som inte nöjer sig med att förslå Berns eftersom
Wallenberg äger det, utan vill ha en riktig statlig
byggnad.
Jag noterar också att finansutskottet har tagit till
sig en del av kulturutskottets yttrande. Och det är ju
bra. Även om de inte riktigt verkar förstå vikten av
särredovisning av hyreskostnader i budgetpropositio-
nen så säger de att det kanske kan vara angeläget. Det
är bra.
Jag skall ge ett förtydligande exempel nu när jag
pratar med en göteborgare. När länsmuseet i Göte-
borg ser vad Nationalmuseum får i statligt stöd baxnar
de och vill ha mer statligt stöd. Då ser de inte att de
statliga medlen knappast räcker till att betala hyran
och personalen. Verksamheten är sedan sponsrad och
i viss mån även bevakningen av våra nationella kul-
turskatter. Med en uppdelad budget framgår detta
tydligt. Då blir det också lättare att ta en diskussion.
Dessutom kan man kanske mer tydligt prata om den
s.k. frihet som sägs finnas när det gäller personal.
Alltfler kommer säkert också att kritisera den här
rundgången i systemet när de ser särredovisningen.
Finansutskottet konstaterar slutligen att minskat
avkastningskrav för ändamålsfastigheter medför
minskade intäkter för Fastighetsverket. Ja, just det.
Det är precis det som händer. Det innebär också
minskade kostnader i kulturbudgeten. Det var ju pre-
cis den här rundgången som vi ville undvika.
Jag tycker att vi har kommit en bit på väg i det här
ärendet. Det är jag glad för. Men jag hade velat ha ett
mer tydligt förslag än det vi nu har att ta ställning till.
Med det tydliga förslaget hänvisar jag till de här väl-
digt speciella ändamålsfastigheterna.
Anf.  164  JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Först skall jag passa på att yrka bifall
till reservation nr 1. Jag var tydligen inte riktigt tydlig
på den punkten.
Till Ewa Larsson vill jag säga att det kanske inte
är så poängfullt att det är just vi som har den här de-
batten. Vi är inte särskilt oense. Jag har absolut inget
emot vare sig sexpartimotionen, där min egen parti-
kamrat är en av undertecknarna, eller kulturutskottets
yttrande i sig. Men jag säger att det inte räcker. Man
måste också ha beslutet om att vid oenighet är det
utredningens modell som skall gälla. På den punkten
tycker jag att kulturutskottet inte är riktig tydliga. Det
räcker inte med dessa allmänna saker om att ha av-
kastningskrav och annat.
Anf.  165  EWA LARSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag glömde att yrka bifall till reser-
vation 2 under mom. 2.
Vi pratar om olika ändamålsfastigheter. Jag håller
med finansutskottet när man säger att det ibland kan
vara svårt att avgöra. Men det finns vissa väldigt
speciella ändamålsfastigheter, t.ex. Naturhistoriska
riksmuseet, Kungliga teatern, dvs. Operan, och Natio-
nalmuseum. Dessa bör inte behandlas på samma sätt.
Anf.  166  JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Det är möjligt att man skall särbe-
handla dem på något sätt. Men det är inte det mot-
sättningen i finansutskottet handlar om. Jag påpekade
att reservanterna, och Ewa Larssons miljöpartistiske
kollega är ju helt överens med mig på den punkten,
anser att det inte räcker med vare sig kulturutskottets
yttrande eller sexpartimotionen. Det räcker inte heller
med de andra saker som står i kulturutskottets mycket
kloka yttrande. Vi vill ha ytterligare en poäng.
Det är bara på den punkten som jag tycker att man
i justitieutskottet faktiskt var litet tydligare.
Anf.  167  EWA LARSSON (mp) replik:
Herr talman! Kära Johan Lönnroth! Du har att fö-
reträda alla ändamålsfastigheter, och jag företräder
kulturutskottets ändamålsfastigheter. Jag tycker att det
hade varit bättre med en tydligare struktur, ett tydliga-
re beslut, kring vad som gäller för just dem. Vi vill
inte att de skall ha avkastningskrav.
Anf.  168  BO NILSSON (s):
Herr talman! Vi skall nu avgöra regeringens för-
slag om förvaltning av statens fastigheter och statliga
myndigheters lokalförsörjning. Jag yrkar bifall till
hemställan i finansutskottets betänkande 25 och av-
slag på samtliga reservationer.
I betänkandet gör finansutskottet ett tillkännagi-
vande som innebär att direktiven till aktuella verk och
bolag för ändamålsfastigheter bör utformas så att det
går ut på att fastighetsverksamheten är ett stöd till den
verksamhet som bedrivs i lokalerna med beaktande av
effektivitetskrav i fastighetsförvaltningen.
Det här vill jag gärna att Johan Lönnroth och även
Ewa Larsson lyssnar speciellt på. Det här är det svar,
tycker jag, som man behöver ha i de här diskussioner-
na.
Jag vill också påpeka att man nu gärna tar upp
justitieutskottets yttrande. Det är dock ingen som
säger något om utbildningsutskottets yttrande, som
tillstyrker propositionen som den är.
Sedan tycker jag inte om ord om att man inte har
förstått. Jag tror nog att vi förstår allihop. Jag respek-
terar vad ni tycker och kommer inte att använda såda-
na uttryck om att inte ha förstått. Det tror jag att vi
alla har gjort.
Förslagen som finns i propositionen innebär i
korthet att nuvarande begränsningar för statliga myn-
digheters rätt att teckna nya hyresavtal som sträcker
sig längre än sex respektive tio år ersätts med en mo-
dell som bygger på flexibilitet i statliga myndigheters
lokalbildning.
Jag tror att flexibilitet är ett bra ord för den för-
handlingsverksamhet som vi vill skall råda när det
gäller statens fastigheter och dess hyresgäster.
I december 1992, alltså under den borgerliga peri-
oden, beslöt riksdagen om stora förändringar i den
statliga lokalförsörjningen. En effektivare fastighets-
och förmögenhetsförvaltning skulle skiljas från bru-
kandet av lokaler och mark. Fastighetsförvaltningen
skulle dessutom bedrivas med ett så långt som möjligt
marknadsmässigt avkastningskrav.
Utredningen som genomförts nu konstaterar att re-
formen var bra och att den inneburit en positiv för-
ändring. Remissinstanserna instämmer i detta, och
regeringen anser t.o.m. att fastighetsförvaltningen och
lokalförsörjningen gått från en centralstyrd och mo-
nopolistisk lokalförsörjningsmodell till ett delegerat
och marknadsorienterat system. Det nya systemet har
alltså bara fungerat i fem år.
Nu har högern och vänstern gått samman om att
man ånyo påbördar parterna en särskild modell
"ovanifrån". Att vänstern gör det kan man möjligen
förstå, men att man gör det tillsammans med modera-
terna, som annars till varje pris vill att marknaden
skall styra allt och alla, blir konstigt. Regeringens
förslag innebär mindre reglering och är därför smidi-
gare. Genom att utfärda sina direktiv till fastighets-
ägarna på det sätt som vi gör i vårt tillkännagivande
kommer större klarhet dessutom att uppstå om rela-
tionen mellan hyresgäster och fastighetsägare.
Utbildningsutskottet är, som jag också sade tidiga-
re, inne på att regeringens förslag är bättre därför att
det ger ett mer likt förhållande mellan att hyra från ett
statligt bolagsverk och att hyra från en privat fastig-
hetsägare.
Om reservanterna vill ha ytterligare argument kan
jag tillägga, som min egen åsikt, att reformen verkat i
alldeles för kort tid för att man nu skall ändra den
modell som har varit bra enligt både utredning och
remissinstanser.
Låt mig bara lägga till att i samband med reformen
1992 höjdes anslagen till hyresgästerna i ändamåls-
fastigheterna, som därmed fick kompensation för
eventuella hyreshöjningar. Det är alltså inte så enkelt
som att ett sänkt avkastningskrav skulle ge mer medel
till verksamheten.
Jag tror i så fall att det skulle vara mer riktigt att
man, om man så vill och kan, höjer anslagen till t.ex.
kulturen eller till speciella verksamheter som pågår i
speciella fastigheter. Jag tror att det är bättre. Jag tror
nämligen inte att det inte är så enkelt som att säga att
sänker vi avkastningskravet så betyder det att det blir
mer pengar till kultur eller, i det här fallet, till Natur-
historiska museet. Så enkelt är det inte.
När det gäller tvistelösning vill jag och majorite-
ten konstatera att det inte råder någon oklarhet om hur
tvister skall lösas. Och vi kan heller inte se att det
finns anledning att ändra dessa bestämmelser t.ex.
genom att utföra en särskild ordning för att lösa tvis-
ter beträffande avtal om ändamålsfastigheter. Jag kan
tillägga att inga konflikter på fastighetsområdet som
rör Statens fastighetsverk har avgjorts av regeringen.
Den tvist som Johan Lönnroth beskriver har inte
kommit så långt som till en lösning. Därför tycker jag
att man bör ge modellen en chans innan man kräver
ändringar eller återinförande av regleringar, om man
så vill.
Så vill regeringen skilja ut dotterbolaget Special-
fastigheter AB ur Civitaskoncernen. Bolaget kommer
långsiktigt att ägas av staten. Avskiljandet av Special-
fastigheter AB skall ses som ett led i en ytterligare
renodling av Civitaskoncernen och av statens ägande
av skilda kategorier av fastigheter.
När det gäller reservationerna 6 och 7, som ju går
åt helt olika håll, kan sägas att eftersom skälet för
åtgärderna är att skapa ett långsiktigt statligt ägande
så avslås reservationerna.
Ett ytterligare förslag från regeringen innebär att
styrelserna i statliga Akademiska Hus med dotterbo-
lag utses utan särskilda krav på representation från
berörda universitet och högskolor. Det är självfallet
konstigt att hyresgästerna har en så stark representa-
tion i den organisation eller det bolag som är hy-
resvärd eller tillhandahåller lokaler och mark.
Samtidigt säger regeringen i sin proposition att
man kommer att se till att sakkunskap om universite-
tens och högskolornas villkor finns representerad i
styrelserna.
Jag har, kan jag tillägga, i dag varit i kontakt med
Akademiska Hus, som har redovisat hur man skall
klara de här frågorna med en förändrade styrelsesam-
mansättning. Jag känner mig fullständigt lugn i den
frågan. Man kommer att se till att det finns sakkun-
skap även om man måste ändra i namnfrågorna.
Reservanterna i denna del slår alltså in öppna dör-
rar. Vad göras skall är redan gjort.
I reservation 10 vill de tre borgerliga partierna
bilda ett fastighetsinvesteringsbolag och snarast börja
avyttra statens kommersiella fastigheter, särskilt Va-
sakronan. Jag yrkar avslag på detta sedvanligt bor-
gerliga förslag. Jag tror nämligen inte på dessas stän-
diga försäljningar och privatiseringar. Inte blir lokal-
försörjningen bättre med privata monopol. Jag tror att
staten kan göra stor nytta med ett aktivt och kunnigt
ägarskap. Er fantasi och krämarmentalitet i sådana
frågor känner inga gränser. Försvaga staten verkar
vara viktigare än nästan allting annat.
Herr talman! Sammanfattningen skulle kunna vara
att när det gäller hyressättning så betyder regeringens
förslag med utskottets markering en flexibel, smidig
och effektiv hyressättning. Det betyder stöd till verk-
samheten och en öppen förhandlingsmodell i förhål-
lande till oppositionens ovanifrånmodell.
Vi vill skilja ut Specialfastigheter AB från Civitas.
Men vi vill att bolaget långsiktigt skall ägas av staten.
Vi vill förändra sammansättningen i styrelserna
för både moder- och dotterbolag i Akademiska Hus
AB, men samtidigt se till att kunskap om universitet
och högskolor garanteras. Vi vill ge möjligheter för
statliga myndigheter att skriva längre hyresavtal än
hittills. Och vi vill till sist att den statskommunala
marknämnden läggs ned.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Anf.  169  JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Först till det här med att reservatio-
nen skulle representera ett slags ovanifrånperspektiv.
Det är litet märkligt. Jag förmodar att Bo Nilsson och
jag är överens när det gäller synen på relationen mel-
lan fastighetsägare och hyresgäster på den privata
sidan.
I Göteborg där vi ju får oändligt mycket mindre
statliga kulturpengar än vad man får här i Stockholm
tvingas många kulturföreningar att hyra av privata
hyresvärdar som gärna tar ut rena ockerhyror.
Jag och mitt parti - och som jag tror också Bo
Nilsson och hans parti - är anhängare av en lagstift-
ning som stärker hyresgästernas position på denna
mycket ojämlika marknad. Vad reservanterna vill -
därvidlag får naturligtvis moderaterna, som är med på
det här, tala för sig själva - är att det skall finnas
något slags kriterium i slutänden, om man inte kom-
mer överens.
Jag skall upprepa min fråga. T.ex. Naturhistoriska
museet och Fastighetsverket kanske inte kommer
överens. Det drar ut på tiden, och hyresgästen vill luta
sig mot den av utredningen föreslagna modellen,
medan Fastighetsverket hävdar en marknadsbestämd
motsvarighet till hur det brukar gå till på den privata
sidan. Är Bo Nilsson beredd att redan i dag säga nå-
gonting om hur han tycker att man skall ställa sig, om
den frågan kommer upp till regeringen?
Jag trodde att poängen med att regeringen lämnar
en proposition till riksdagen är att den vill veta om
riksdagen anser att någon viss princip skall gälla vid
sådana här konflikter. Det är också poängen med
reservationens sista mening, där det anges att det är
den hyressättningsmodell som hyresgästen föredrar
som skall tillämpas.
Anf.  170  BO NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är för tidigt att
börja anvisa en modell nu. Den stora reform som vi
gjort innebar att förhandlingssystemet förändrades.
Jag tyckte att det var en acceptabel modell, och man
bör få mer tid på sig innan man börjar reglera igen.
Jag tror dessutom att det skulle vara väldigt svårt
att redan nu börja tala om vilka som är ändamålsfas-
tigheter och vilka som inte är det. Modellen behöver
tid att mogna. Sedan får vi se om det behövs en om-
reglering.
Det finns ett klart och tydligt besked om hur tvis-
ter skall regleras, Johan Lönnroth. Jag har stort för-
troende för att regeringen, om det skulle uppstå en
tvist, kan avgöra frågan. Det gäller inte minst med
tanke på den markering som vi faktiskt gör. Johan
Lönnroth var inne på att stärka hyresgästerna, och vi
säger att man skall ta hänsyn till det önskemålet.
Detta behöver dock inte betyda att man går in för
en reglerad modell, där vi exakt skall tala om hur det
skall gå till. Jag gillar inte det, utan jag tycker att den
modell som nu har införts skall få en chans att fungera
under en längre tid.
För min del tycker jag alltså att vi skall fortsätta
på det sätt som vi nu gör. Vi skall ge regeringen chan-
sen att lösa de tvister som uppstår, och sedan får vi se
om modellen är mogen för förändringar längre fram.
Anf.  171  JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Bo Nilsson hade ändå inte en så stor
tillit till regeringen. Han tyckte i likhet med andra
socialdemokrater i utskottet att det behövdes ett sär-
skilt tillkännagivande för att stödja hyresgästen.
Jag undrar om det då inte hade varit bättre att litet
mera konkret ange på vilket sätt vi skall stödja hyres-
gästen. Jag tycker att det bästa sättet är att säga att om
man inte kan komma överens och om hyresgästen vill
ha den modell som utredningen har föreslagit, skall i
första hand den gälla.
Det handlar alltså om litet olika tilltro till rege-
ringen, oavsett vilket slags regeringen det kan tänkas
bli. Jag tycker att vi i riksdagen skall ge litet fastare
spelregler. Framför allt bör vi ge ett konkret stöd till
institutioner av typen Naturhistoriska museet, som nu
befinner sig i en mycket svår situation.
Anf.  172  BO NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att tillkännagivandet är ett
uttryck för respekt för den sexpartimotion som har
väckts. Man tyckte tydligen inte att läget var så klart
som det borde vara. Vi var beredda att ta hänsyn till
den stora oro som fanns i de andra partierna genom
att göra detta klarläggande tillkännagivande. Jag
tycker för min del att det är fullt tillräckligt.
Beträffande stödet till hyresgästerna har jag sam-
ma uppfattning som jag tidigare framfört, att vårt
tillkännagivande inte bara är ett stöd till de sex parti-
erna utan också till hyresgästerna. Genom detta till-
kännagivande står vi kanske, Johan Lönnroth, på
samma sida.
Anf.  173  EWA LARSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag är glad för det tillkännagivande
som har gjorts. Man talar här om en dialog med hy-
resgästerna men inte om två likvärdiga parter. Jag
tycker ändå att det hade varit bra om man hade varit
så tydlig att man hade talat om vilken instans som
skall avgöra en hyrestvist.
Anledningen till att jag begärde ordet var att Bo
Nilsson sade att någon talare tycks tro att det blir mer
pengar till kultur. Jag vet inte vilken det skulle vara -
jag har inte hört någon framföra något sådant. Där-
emot tror jag att det blir tydligare om man särredovi-
sar budgetposterna, så att man ser vad som går till
hyra och vad som går till verksamhet. Det blir då
tydligare hur litet pengar som går till kulturverksam-
het. I vissa fall blir det inga pengar alls till den, utan
pengarna går till hyra och personal.
Jag vill vidare göra det förtydligandet att jag är
mycket kritisk till den rundgång som kommer att
kvarstå i systemet. Man ger pengar till kulturen, och
kulturen ger tillbaka pengarna till Fastighetsverket,
som sedan ger dem åter till staten. Det är en rund-
gång, som jag tycker att banken tjänar mest på, inte
kulturen.
Anf.  174  BO NILSSON (s) replik:
Herr talman! Det var ju skönt att höra att Ewa
Larsson är glad för tillkännagivandet. Det var litet
grand avsikten med det.
Frågan om vilken instans som skall lösa tvister
tycker jag att vi har klargjort i vårt betänkande. Jag
vill återigen säga att jag har stort förtroende att tvister
kan lösas i samråd mellan hyresgäst, hyresvärd och
regeringen, vilken såsom modellen nu ser ut ytterst
har att lösa tvisterna.
Vad jag menade med uttalandet om mer pengar till
kultur var att om man tycker att Naturhistoriska mu-
seet eller någon annan kulturinstitution behöver mer
pengar för sin verksamhet, är det mer renhårigt att ge
ett ökat anslag till det än att sjabbla med avkastnings-
krav och sådant. Jag tycker att det är ett dåligt sätt att
lösa en sådan här fråga. Därför tycker jag att vi skall
hålla fast vid den modell som innebär stor flexibilitet
och stora möjligheter för de berörda att lösa frågorna.
Anf.  175  EWA LARSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag tycker inte att det är att sjabbla
med pengar när man säger att man är mycket kritisk
till marknadsanpassad hyressättning för nationella
kulturinstitutioner, för nationalmonument. Jag tycker
att det är fel att de skall marknadsanpassas.
Anf.  176  BO NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill beträffande anslagsgivning
till sådana här verksamheter bara kort tillägga att man
nu har bestämt sig för en modell för hur hyressätt-
ningen skall gå till. Om man tycker att en institution
har för litet pengar, kan man lösa det problemet ge-
nom att öka anslaget. Jag tycker att det är en ren
princip, och det är så det skall gå till.
Anf.  177  KIA ANDREASSON (mp):
Herr talman! Jag skall beröra justitieutskottets an-
svarsområde, som här avser häkten och anstalter.
Dessa byggnader är verkligen ändamålsfastigheter.
Man kan inte använda dem till mycket annat än det
som de är specialdesignade för. Trots det uttas mark-
nadsmässiga hyror, vilket jag tycker är helt vansin-
nigt.
I början av min tid i justitieutskottet var vi ute och
besökte många verksamheter, och en ständigt åter-
kommande synpunkt från kriminalvårdens anstalter
och häkten var att det var vansinnigt att man där
skulle betala så höga hyror. Det är också befängt att
en statlig verksamhet skall betala till en annan statlig
verksamhet, i det här fallet till Vasakronan, som äger
dessa fastigheter. Då tänkte jag att det här måste jag
jobba för att ändra på.
Nu kommer det här betänkandet, och vi har också
skrivit ett yttrande. Vilken reservation är då bäst, nr 1
eller 2? Målet i dem är detsamma. Vi vill inte ha
marknadsmässiga hyror på ändamålsfastigheter av
detta slag, sådana som har nämnts inom kulturområdet
och dessa anstalter och häkten.
Vi är inte nöjda med det som gäller i dag, Bo
Nilsson. Det fungerar inte som det borde. Fast Bo
Nilsson talar om flexibilitet och säger att det är smi-
digt och öppet är detta inte vad vi skulle vilja ha. Vi
har kommit fram till att förslaget i reservation 1, som
jag yrkar bifall till, herr talman, är det som skulle
kunna avhjälpa problemet. Detta står emellertid inte i
så hög grad i motsats till det som sägs i reservation 2.
Skillnaden gäller vägen dit, men målet är detsamma.
Det hade varit bra om så många som möjligt hade
kunnat ena sig om en reservation. I så fall hade nästan
alla partier kunnat stå bakom det förslaget.
Det måste ju vara något fel, Bo Nilsson, när alla i
oppositionen ser att det finns brister i systemet. Bo
Nilsson säger att det behövs mer tid för nuvarande
system och att ändringarna inte behövs. Men en för-
bluffande stor majoritet anser ändå att så är fallet.
Blir hyrorna för dessa fastigheter lägre går det väl
tyvärr inte till verksamheten, utan då blir det avdrag
på anslaget i motsvarande del. Den här rundgången
verkar ändå helt oövertänkt. Jag tycker därför att en
bättre modell, som den utredningen har kommit fram
till och som jag har fastnat för, skulle genomföras.
Det måste ändå, Bo Nilsson, väcka en viss eftertanke
när så många partier påpekar detta.
Anf.  178  BO NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag trodde att det tillkännagivande vi
har gjort visar på att detta faktiskt har väckt eftertan-
ke. Vi har varit beredda att tala om att man skall ta
hänsyn till hyresgästen. Vi har alltså lyssnat på er och
också varit beredda att vidta åtgärder.
Som jag ser det säger justitieutskottets yttrande
faktiskt båda sakerna, både vad jag tycker och vad ni
tydligen tycker. Det står som avslutning i yttrandet:
"Utskottet vill mot den här anförda bakgrunden föror-
da att en ny hyressättningsmodell konstrueras för
ändamålsfastigheterna med huvudsaklig utgångspunkt
i utredningens förslag." Sedan fortsätter man:
"Samtidigt vill utskottet, i enlighet med vad regering-
en anför, understryka vikten av att största möjliga
utrymme lämnas för parterna att förhandla fritt i alla
frågor som rör drift och underhåll, m.m." Man säger
alltså ja till båda sakerna.
Utbildningsutskottets yttrande säger att regering-
ens modell är bra, att den är flexibel, att det är så man
skall förhandla åtminstone tills vidare.
Vår uppgift i finansutskottet ligger i att försöka
samordna olika yttranden. Vi har då valt att göra det
här tillkännagivandet för att tillmötesgå men ändå
fortsättningsvis acceptera den modell som betyder
flexibilitet och avreglering. Jag tycker för vår del att
vi har gjort den sammanvägning som är nödvändig.
Jag kan lägga till att Akademiska Hus har gjort en
enkätundersökning om hur deras hyresgäster ser på
den här verksamheten, och en mycket stor majoritet är
nöjd med den utveckling som har skett efter reformen.
Det är alltså här litet svårt att ha någon entydig
åsikt. Möjligen går det för justitieutskottet, men för
oss som skall sammanväga de olika synpunkterna
tycker jag att det här är en bra balans.
Anf.  179  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Jag tycker det har framgått av dagens
debatt att man inte kan göra enhetliga bedömningar
över hela linjen utan att man kanske måste göra un-
dantag för vissa områden.
Vad gäller de verksamheter som ligger under jus-
titieutskottets ansvarsområden handlar det inte om
några nöjda hyresgäster. De är missnöjda och klagar,
och då måste man ta de signalerna på allvar och un-
dersöka varför det är på detta vis.
Det skulle vara bra om det stod klart uttryckt att
det vad gäller dessa fastigheter, som jag då represen-
terar, inte skall vara någon marknadsmässig hyres-
sättning, punkt slut. Också Ewa Larsson var inne på
detta. Men som Johan Lönnroth säger måste det ändå
finnas en beredskap för andra konflikter. Det är detta
som fattas för att vi skall kunna bli helt eniga.
Anf.  180  BO NILSSON (s) replik:
Herr talman! Det är precis det som Kia nu sade
som är problemet, att man inte kan bedöma alla lika.
Då är det väl rimligt att man har en diskussion i varje
enskilt fall. Det är också därför vi har gjort det till-
kännagivande som vi har gjort, nämligen att direkti-
ven bör utformas så att de går ut på att fastighetsverk-
samheten är ett stöd till den verksamhet som bedrivs i
lokalerna. Jag tycker för min del att det är mycket
tydligt. Jag skall inte hemfalla åt samma dåliga argu-
ment, att man kanske inte har förstått, men jag tycker
för min del att det här är ganska tydligt.
Anf.  181  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Det som saknas i tillkännagivandet
är att det inte skall vara fråga om några marknads-
mässiga avkastningskrav. Det borde tydliggöras. Det
är väl det som är tvistepunkten här.
Anf.  182  LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Jag beklagar att jag blev något för-
dröjd till denna debatt, men jag får nu tillfälle att
utveckla några synpunkter på ämnet.
Jag noterade att Bo Nilsson hävdade att han för-
stått vad modellen om hyressättning innebär, och man
får väl då ta honom på orden. När han då förespråkar
propositionens förslag i det här avseendet innebär det
att han även för framtiden vill bygga in de konflikt-
punkter som vi har sett råda beträffande just hyres-
sättning av ändamålsfastigheter. Regeringen tillsatte
den högt kvalificerade utredaren för att komma fram
med tydliga spelregler för hyressättningen av ända-
målsfastigheterna. Det förslaget är mycket väl under-
byggt och skulle ge förutsättningar för att hyresgäs-
terna i sina relationer med Vasakronan eller Statens
fastighetsverk skulle veta vad som gäller, att de, pre-
cis som Johan Lönnroth uttryckte det, skulle ha en
viss trygghet i att den föreslagna hyressättningsmodel-
len skulle gälla om man inte var överens. Jag tycker
inte Bo Nilsson har kommit med något riktigt argu-
ment som talar mot att man skulle kunna ha den ord-
ningen.
Jag noterar också att reservation 1 i praktiken till-
godoser reservanterna i utbildningsutskottet, kulturut-
skottets yttrande och justitieutskottets yttrande. Det är
bara det att vi i reservation 1 har klargjort att den här
modellen ligger till grund för relationerna i stället för
att man så att säga går bakvägen genom ett särskilt
beslut om sänkt avkastningskrav.
Bo Nilsson påstod som sagt att han hade förstått
hyressättningsmodellen. Vad som däremot framgick
med önskvärd tydlighet var att han inte förstått vad
som står i reservation 10 beträffande fastighetsinves-
teringsbolag. Det handlar inte alls om frågan om för-
säljning av aktier i Vasakronan, utan det handlar, Bo
Nilsson, om att skapa möjligheter för t.ex. Bo Nilsson
och mig att investera i fastigheter utan att behöva
köpa hela fastigheten. I praktiken är det en fråga om
att vanligt folk skulle kunna få spara i fastigheter på
samma sätt som de riktigt stora kapitalisterna i dag
kan göra. Jag har väldigt svårt att förstå vilka argu-
ment Bo Nilsson kan åberopa mot att vi i vårt land
skulle införa den formen, eftersom den har visat sig så
framgångsrik i en del andra länder.
Sedan kom Bo Nilsson in på frågan om försäljning
av aktier i Vasakronan på marknaden. Att föreslå
något sådant skulle tyda på en krämarmentalitet, sade
Bo Nilsson. Jag tycker att Bo Nilsson borde vara litet
försiktig med att fälla uttryck av den arten. Även om
olyckan skulle vara framme och socialdemokraterna
satt kvar i regeringsställning efter nästa val görs ju
allmänt den bedömningen att socialdemokraterna
kommer att föreslå en börsintroduktion av Vasakro-
nan. Det är bara det att man inte gör det just nu inför
valet. Om ett à två år skall alltså Bo Nilsson stå här
och troligtvis inför Johan Lönnroth försvara ett rege-
ringsförslag som gäller försäljning av aktier i Va-
sakronan. Då skall Johan Lönnroth komma ihåg hur
Bo Nilsson här talade om att en sådan åtgärd skulle
tyda på krämarmentalitet.
Nu finns det ett antal partier som med rätta före-
språkar att staten börsintroducerar Vasakronan och
säljer aktierna och därigenom åstadkommer ett brett
folkligt ägande. Till de partierna hör även Centerpar-
tiet med anledning av en motion till vårbudgeten.
Likväl har Per-Ola Eriksson, som vill vara socialde-
mokraterna till lags, avstått från att yrka bifall till det
centeryrkandet i anslutning till detta ärende. Jag fin-
ner detta vara mycket anmärkningsvärt. De centerpar-
tister som lyssnar till den här debatten borde kanske
ställa sig frågan varför Centerpartiet inte ställer upp
på reservation nr 6, som jag härmed vill yrka bifall
till.
Anf.  183  BO NILSSON (s) replik:
Herr talman! Lennart Hedquist inledde med att sä-
ga att man bygger in konflikter i den modell som vi
har valt. Det är jag mycket förvånad över. Såvitt jag
har förstått har ingen tvist hittills gått så långt som till
avgörande av regeringen. Det uppfattar jag som att
man i stort sett klarar av detta. Nu har Johan Lönnroth
åberopat en tvist som möjligen kan bli föremål för
avgörande av regeringen. Då tycker jag att den skall
lösas på det sätt som denna modell anger. Jag utgår
ifrån att detta med att bygga in konflikter bara var en
felsägning av Lennart Hedquist.
När det gäller att införa utredningsmodellen har
jag försökt att förklara detta så gott jag har kunnat.
Det är inte säkert att Lennart Hedquist hänger med på
detta. Han har kanske en annan åsikt. Men man är ju
inte tvungen att förverkliga alla utredningsresultat -
det har t.o.m. jag smärtsamma erfarenheter av. Här
har regeringen ansett att man vill avvakta och ge
modellen en ytterligare chans. Fem år är en kort tid.
Om man nu skall tala om brister i den tidigare
modellen tror jag att det nu med de förtydliganden
och tillkännagivanden som har gjorts tror jag att det
finns förutsättningar för regeringen att ge direktiv till
de verk och bolag som har att fastställa hyror och som
är hyresgäster. De kan säkert klara ut detta på ett bra
sätt. Det fanns kanske brister förra gången, men nu
tror jag att man har rättat till dem.
Sedan sade Lennart Hedquist någonting om att om
olyckan skulle vara framme och jag sitter kvar, skulle
jag bli tvungen att försvara det här förslaget. Men om
några år kommer inte jag att sitta kvar här, eftersom
jag lämnar riksdagen efter den här perioden. Men jag
är säker på att mina kamrater också i fortsättningen
framgångsrikt kommer att hävda den socialdemokra-
tiska politiken.
Anf.  184  LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Herr talman! Det är ju tur för Bo Nilsson att han
slipper försvara en eventuell framtida socialdemokra-
tisk proposition om en börsnotering av Vasakronan.
Men det vore klädsamt av Bo Nilsson om han tog
tillbaka yttrandet om att en börsintroduktion av t.ex.
Vasakronan skulle tyda på en speciell krämarmentali-
tet. Skall det yttrandet tolkas som att regeringens
åtgärd att försälja aktier i Nordbanken också var ett
tecken på krämarmentalitet? Nej, jag tycker att man
omöjligen, efter vad som har förevarit under de senas-
te åren, kan föra debatten på det sätt som Bo Nilsson
försökte att göra.
Beträffande hyressättningsmodellen är det allmänt
känt att frånvaron av tydliga spelregler i fråga om
ändamålsfastigheterna har orsakat konflikter eller
embryon till konflikter, låt vara att de inte har förts
upp till regeringens bord. Det är riktigt att man i
grunden skall ha en marknadsprissättning på fastighe-
ter och hyror. Men det är lika oriktigt att tillämpa
detta in absurdum så att det blir ett internt spel inom
staten för uttryckliga statliga ändamålsfastigheter.
Och detta har den statliga utredaren påvisat. Han har
framlagt en modell för hur hyressättningen beträffan-
de dessa fastigheter bör ske. Regeringen har ju inte
kunnat åberopa några rimliga argument för att inte
följa den modellen. Jag tycker att Bo Nilsson har
tydliga svårigheter att här argumentera för sin och
regeringens åsikt.
Anf.  185  BO NILSSON (s) replik:
Herr talman!  Jag tycker inte alls att jag har några
svårigheter att argumentera för modellen. För det
första är det för tidigt att återinföra en reglering. För
det andra har det inte varit några tvister som har be-
hövt att gå till ett yttersta avgörande. Nu backade
Lennart Hedquist och sade att det rörde sig om emb-
ryon - tidigare talade han om konflikter. Det börjar
kanske likna sanningen.
Då får man använda den modell som finns och
försöka att lösa frågan genom regeringens avgörande.
Jag tycker inte att det är vare sig konstigt eller svårt.
Jag trodde att en marknadsorienterad hyressättning
skulle attrahera Lennart Hedquist. Jag är litet förvå-
nad över att det tydligen är reglering som skall gälla.
Jag tycker att det finns litet av krämarmentalitet i
det moderata samlingspartiet, och det står jag för. Det
innebär ju inte att jag har rätt, men jag tror att det är
så.
Jag har ingen anledning att ta tillbaka någonting,
utan jag står fast vid det som jag har sagt. Sedan får
framtiden utvisa hur politiken blir i fråga om att för-
sälja aktier av den här typen.
Till sist: I reservation nr 10 står det faktiskt:
"Dessutom bör FIB kunna fylla en viktig funktion på
marknaden i samband med att statens kommersiella
fastigheter, särskilt Vasakronan, skall börja avyttras
samt i samband med försäljning av andelar i kommu-
nala bostadsföretag." Visst står det så i reservation
nr 10.
Anf.  186  LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Herr talman! Det är riktigt, Bo Nilsson, att fastig-
hetsinvesteringsbolag skulle bl.a. underlätta för van-
ligt folk att köpa andelar i Vasakronan om man inför-
de den möjligheten. Men fastighetsinvesteringsbolag
skulle framför allt ge vanligt folk möjlighet att inves-
tera i vanliga fastigheter, någonting som i dag inte
förekommer i t.ex. fastighetsbolagen på börsen. Jag
har svårt att förstå varför Bo Nilsson förmenar vanligt
folk att äga andelar i fastigheter på det sättet.
Bo Nilsson får gärna kasta ur sig att det föreligger
en krämarmentalitet hos Moderata samlingspartiet om
han tycker det. Vad det skulle grunda sig på är för
mig obegripligt. Men Bo Nilsson sade att tanken på
att försälja aktier i Vasakronan tyder på en krämar-
mentalitet. Då är min fråga: Vad är skillnaden mellan
att sälja aktier i det statliga Vasakronan, ett fastig-
hetsbolag som staten äger, och att sälja aktier i t.ex.
Nordbanken, en bank som staten innehar många aktier
i? Jag har svårt att inte dra den parallellen. Jag tycker
att det är väldigt egendomligt att Bo Nilsson talar om
krämarmentalitet när man vill sprida ägandet till van-
liga människor som vill spara i aktier.
Jag förstår däremot att Bo Nilsson kan känna en
viss glädje i att Centerpartiet vill vara så till lags i
frågan att man inte ens yrkar bifall till sina egna för-
slag.
Anf.  187  BO NILSSON (s):
Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort.
Jag tycker att ett aktivt statligt ägarskap i fastighe-
ter är ett bra sätt att lösa sådana här frågor. Jag tror att
det är viktigt att staten här har en stor roll och inte
frånhänder sig de möjligheter som finns i konkurrens
med de stora privata fastighetsföretagen. Det står jag
för.
Att sprida ägandet kan möjligen vara något som
låter attraktivt. Dock är det sällan som de små aktie-
ägarna får något verkligt inflytande över fastighets-
marknaden. Därför är det viktigt att staten håller fast
vid viktiga fastigheter och att de, kanske jag t.o.m.
skall tillåta mig att säga, blir mer aktiva som ägare.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 29 maj.)
9 §  Förvaltningen av statsskulden
Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU29
Förvaltningen av statsskulden (prop. 1997/98:154)
Anf.  188  BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Regeringens proposition 154 om
förvaltning av statsskulden gör det lättare för riksda-
gen att sätta upp mål för statens upplåning. Proposi-
tionen skapar större klarhet i beslutsbefogenheter,
vilket är en förutsättning för att demokratin skall
fungera. Det är också bra att utskottet ser till att rege-
ringens årliga utvärdering av statsskuldsförvaltningen
kommer tidigare, så att riksdagen kan behandla frågan
under våren.
Min kritik i motion Fi64 gäller förslaget i 5 § la-
gen om statens upplåning, att statsskuldsförvaltningen
skulle underordnas de krav som penningpolitiken
ställer. Om ändringen i grundlagen går igenom efter
valet, får Riksbanken rätt att själv besluta om pen-
ningpolitiken utan några demokratiska hänsyn. Jag
anser att det är viktigt att regering och riksdag behål-
ler makten över statens upplåning och inte tillåter en
handfull oavsättliga bankdirektörer i Riksbankens
direktion att styra sig.
I min motion nämner jag att staten kan vilja ta upp
lån för att säkerställa rätten till arbete, enligt rege-
ringsformens portalkapitel om statsskickets grunder
och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Vidare kan staten behöva satsa stora resurser för att
underlätta omställningen till ett kretsloppssamhälle, i
enlighet med FN-konferensen i Rio 1992.
I motionen nämner jag metoder, vilka vi väl kän-
ner till, för staten att genom lag själv förvalta en
lämplig del av det kapital som allmänheten anförtrott
banker och försäkringsbolag. Jag för också fram tan-
kar från Kåre Olsson i Skattungbyn i Orsa om hur
kommuner med statens hjälp skulle kunna bygga upp
lokalt styrda småföretagarfonder för produktiva inves-
teringar.
Finansutskottet påpekar helt riktigt att den ordning
som jag förespråkar i motionen har stora likheter med
den kreditpolitiska reglering som tillämpades fram till
mitten av 1980-talet. Alltfler börjar nu ifrågasätta de
häftiga ekonomiska förändringar som Kjell-Olof Feldt
fick oss alla med på.
På s. 111 i ESO-rapporten Novemberrevolutionen
- om rationalitet och makt i beslutet att avreglera
kreditmarknaden 1985 citerar Torsten Svensson ur ett
brev från Kjell-Olof Feldt, som såg den slutliga avreg-
leringen av kreditmarknaden som en ideologisk fråga
av hög rang: "Det betydde att socialdemokratin efter
decenniers segt motstånd överlämnade en av sina
mest symbolfyllda bastioner för styrning av den
svenska ekonomin till marknadskrafterna." Kjell-Olof
Feldt påstår att dåvarande statsminister Palme, som
var upptagen av privata bekymmer, sade: "Gör som ni
vill. Jag begriper ändå ingenting." Nyligen har Ingvar
Carlsson i en TV-intervju framfört tvivel på att kredi-
tavregleringen var av godo.
Då kan man ju fråga sig om Sverige, som regering
och riksdagspartier påstår är ett självständigt land, har
någon möjlighet eller ens rätt att ändra ett beslut som
riksdagen fattat, om vi kommer fram till att det var
felaktigt. Utskottets svar är ett klart nej på den frågan.
Jag citerar: "Med avskaffad valutareglering och EU-
medlemskapet är en kreditpolitisk reglering av det
slag motionären förespråkar inte längre möjlig att
upprätthålla."
Riksdagen vägrade emellertid att ge upp kronan
och Riksbanken för att låta sig anslutas till valutau-
nionen, den tredje fasen i EU:s ekonomiska och mo-
netära union, fastän vi nog egentligen var tvingade till
det. Genom att acceptera Maastrichtfördraget har vi
godkänt EMU. De två första faserna av EMU är in-
förlivade och medförde just kreditavregleringar och
förbud för staten att låna i Riksbanken. Juridiskt är vi
bundna att acceptera också den tredje fasen, men
eftersom vi inte vill, godtog EU detta med en del
politisk fingerfärdighet.
Jag anser att vi skall fatta självständiga beslut som
gäller också de två första EMU-faserna, eftersom det
annars blir svårt att inte också glida in i den tredje
fasen. Om vi redovisar goda motiv som har starkt
folkligt stöd, kan vi lugnt avvakta EU:s förmodade
protester och se vad som händer. Vi borde ha lärt oss
att EU är ett politiskt samarbete mellan stater som
ändå fortfarande anser sig vara självständiga. Sverige
varken påverkar eller väcker respekt genom att vara
följsamt till allt som EU-byråkratin hittar på.
Från finansministern får vi höra att när vi nu står
utanför valutaunionen är det ännu viktigare att vi har
en stark ekonomi. Jag instämmer, men anser inte att vi
någonsin får en stark ekonomi om vi rättar oss efter
EU:s ekonomiska politik. Konvergenskraven är bara
meningsfulla för dem som tänker ha en gemensam
valuta och centralbank och som anser att ett stabilt
penningvärde är viktigast av allt. Detta är alltså inte
Sveriges väg. EU:s ekonomiska politik har inte lyck-
ats lösa det helt överskuggande problemet, nämligen
arbetslösheten.
Riksdagen får nu för tiden mycket väl utformade
faktapromemorior från Regeringskansliet om Europe-
iska kommissionens förslag. Fackutskotten kan däri-
genom uppfylla riksdagsordningens krav att på ett
tidigt stadium sätta sig in i vad som kommer att beslu-
tas i Bryssel för att kunna påverka regeringens för-
handlare. I promemorian från den 25 maj i år beskrivs
det blivande överstatliga EU-beslutet om allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken. Den 15-16
juni kommer statsministrarna i Europeiska rådet att
behandla dessa riktlinjer. Ekofinrådet kommer så
under juli månad med kvalificerad majoritet - alltså
överstatligt - att anta dem.
Vad innehåller de då? Jo, fokus i den gemensam-
ma ekonomiska politiken är att uppnå en varaktig
konvergens. Därför skall man bl.a. hålla nere lönerna.
Det kallas för en gynnsam löneutveckling. Man skall
driva prisstabilitet till deflationens rand. Budgetbalan-
sen är väldigt viktig. Man skall reducera statsskulden,
minska statsutgifter och skatter. Det är tummen ned
för sänkt arbetstid lagstiftningsvägen. Något som är
väldigt viktigt för oss som vill ha en annan väg när det
gäller arbetslöshetsbekämpning, det står klart och
tydligt: De nationella handlingsplanerna för syssel-
sättning skall vara förenliga med dessa allmänna rikt-
linjer.
Kommissionen siktar alltså på en gemensam eko-
nomisk politik för alla länder i valutaunionen. Men
också vi, som har vår frihet utanför, skall följa re-
kommendationerna, bl.a. skall vi gå med i EU:s väx-
elkurssamarbete, ERM2. När vi tillhörde ERM1 ledde
det till det katastrofala kronförsvaret 1992. Så länge
vi står fria från valutaunionen kan man emellertid
bara försöka att övertala oss, inte ålägga eller utkräva
böter av oss, som man kan göra av dem som är med.
För att varaktigt klara oss som självständig nation
är det viktigt att vi arbetar fram en ekonomisk politik
som leder till önskvärda mål för människor och nä-
ringsliv. Tvärtemot vad EU säger talar det mesta för
att en stor och stark offentlig sektor är framtiden i det
postindustriella samhället. Marknaden är ju dålig på
kultur, allas vård, skola och trygghet.
Kraftiga lönelyft behövs för de många människor-
na, så att företagen får köpstarka kunder och en god
hemmamarknad. Enligt uppgift är lönernas andel av
företagens inkomster lika liten som i början av seklet.
Det kan verkligen ifrågasättas om storföretagen an-
vänder det enorma överskottet av produktionen på ett
vettigt sätt. Alla skulle nog må bättre om storföreta-
gen fick dela med sig mer till löntagarna.
Jag anser att det är utomordentligt lämpligt att
kronan fortsätter att flyta. Inflationen får självfallet
inte bli okontrollerbart hög, därför att då fungerar inte
kronan längre. Deflation, som vi tenderar att ha nu, är
emellertid både onödig och förödande.
Staten, herr talman, skall alltså inte underordna sig
Riksbankens penningpolitik som utskottet i detta
betänkande föreslår i enlighet med propositionen.
Staten skall genom en självständig ekonomisk politik
där man inte drar sig för budgetunderskott och upp-
låning när det behövs främja den starka ekonomi som
är nödvändig när vi tackar nej till valutaunionen.
Anf.  189  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till
hemställan i finansutskottets betänkande, FiU29. Jag
kan konstatera att det inte finns några reservationer
till detta betänkande. Däremot finns det en motion
från just Birgitta Hambraeus.
Jag skall fatta mig mycket kort vad gäller den bi-
ten och inledningsvis säga att betänkandet ger förslag
till en ansvarsfördelning som kan sammanfattas med
att riksdagen fastställer statsskuldspolitikens mål.
Regeringen anger årligen riktlinjer för statsskuldsför-
valtningen och utvärderar årligen resultatet av
statsskuldsförvaltningen. Riksgäldskontorets styrelse
ger till regeringen förslag om riktlinjer och verkställer
givna mål och riktlinjer samt ger underlag till rege-
ringens årliga utvärdering när det gäller det här.
Betänkandet skiljer sig från propositionen på en
punkt. För att den här handlingen skall kunna hanteras
under vårriksdagen föreslår vi en tidigareläggning till
den 25 april. Utskottsmajoriteten har i sin helhet tyckt
att det är bra. Man slipper en motionsomgång till och
man kan klara av det under vårriksdagen på det sätt
som anges.
Vidare kan man säga om det här betänkandet att
statsskuldspolitiken har som långsiktigt mål att mini-
mera kostnaden för statens upplåning. Samtidigt lyfter
man också fram risktagandet i statsskuldsportföljen.
Man värderar alltså också in vilken risk man sätter när
man placerar statsskulden på det sätt som man gör.
Till sist vill jag kommentera litet grand annat. Jag
skall inte kommentera det som Birgitta Hambraeus
sade, för det finns mycket i hennes anförande som jag
inte delar hennes uppfattning om. Vad beträffar mo-
tionen kan man konstatera att det inte är möjligt att
uppnå det som Birgitta Hambraeus föreslår. Det för-
utsätter och kräver att det på nytt blir den kreditpoli-
tiska reglering som tillämpades in på 80-talet.
Däremot vill jag ta vara på detta tillfälle, det sista
då jag debatterar med Birgitta Hambraeus. Om det
inte är hennes sista debatt i kammaren så är det väl
ändå en av de sista. Då vill jag ändå visa min upp-
skattning för det rakryggade sätt som Birgitta Ham-
braeus har fört fram sin synpunkt och sin inställning
till EU-frågan, EMU osv. på. Även om jag inte delar
hennes synpunkter tycker jag ändå att Birgitta Ham-
braeus på ett rakryggat sätt har fört fram sina syn-
punkter i frågan. Det vill jag framföra min stora be-
undran för.
Anf.  190  BIRGITTA HAMBRAEUS (c) re-
plik:
Herr talman! Jag vill tacka Sven-Erik Österberg
för hans vänliga ord. Jag känner mig glad över att
höra dem. Tack för det!
Han säger att riksdagen nu kan fastställa målen för
statsskuldspolitiken. Det är just det jag tycker att det
är så viktigt att man slår fast här. Men jag har i mitt
anförande, och också i min motion, nämnt ett antal
mål som jag tycker vore önskvärda. Min fråga är då:
Har vi den möjligheten i Sverige? Är vi fortfarande
ett fritt land? Skulle vi ha möjlighet att lägga fast
dessa mål eller andra mål som EU inte gillar? Har vi
fortfarande den makten? Det är min första fråga.
Sedan säger Sven-Erik Österberg att det inte är
möjligt med samma kreditregleringar som på 80-talet.
Då skulle jag vilja säga att det kanske inte är önskvärt
att ha exakt samma sorts kreditregleringar som på 80-
talet. Men min poäng är att jag vill nämna att det i alla
fall inte är så länge sedan som vi hade större makt
över vår egen ekonomi. Man kunde tänka sig andra,
mer moderna, kreditregleringar.
Min andra fråga är då: Skulle Sven-Erik Österberg
vara villig att godkänna att riksdagens mål innebar
kreditregleringar som passar in i ett modernt samhälle
även om EU skulle misstycka?
Anf.  191  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Herr talman! Frågorna kanske går litet grand i
varandra när det gäller det här med mål osv. Jag vet
att Birgitta Hambraeus hela grundsyn kommer sig av
ett avståndstagande mot EU. Hon tycker att man kan
töja gränserna maximalt - och kanske mer än maxi-
malt - gentemot de regler som gäller inom EU på det
här sättet.
Om man nu är med i sådana samverkansorgan som
EU innebär det fördelar. Det kan inom vissa områden
också innebära nackdelar. Det får vi acceptera. Man
kan inte som de kanske mest kritiska EU-
motståndarna säga: Vi struntar i EU:s mål. Det är bra
med det som gagnar Sverige. Men sedan är det vissa
saker som vi tycker att vi får bestämma mindre om.
Då skall vi strunta i vad EU säger. Det tycker inte jag
är en ansvarsfull politik om man ändå är med i ett
sådant här ansvarstagande.
Sedan kan det alltid diskuteras vilka regler vi talar
om. Det är klart att vi alltid kan sätta upp vissa mål
som tangerar gränserna mot EU. Jag förutsätter att
även Riksbanken kommer att föra frågan om målsätt-
ningen på ett ansvarsfullt sätt som gagnar Sverige på
bästa sätt. Något annat kan jag inte säga att jag kan
tänka mig att Riksbanken kommer att göra.
Därför tycker jag också när det gäller den andra
fråga som Birgitta Hambraeus ställer till mig att det är
klart att Sverige skall ha en egen hållning så långt som
möjligt. Men jag tycker också att vi skall vara re-
spektfulla om vi går in i ett samarbete och det finns ett
regelsystem. Då tycker jag att vi skall ha respekt för
de regler som gäller. Vi skall inte ha som första an-
slag att försöka obstinera mot de regler som finns.
Däremot skall vi vara med och påverka så att det
går i vår riktning och på det sätt som vi tycker. Där
tycker jag att vi skall vara väldigt aktiva.
Anf.  192  BIRGITTA HAMBRAEUS (c) re-
plik:
Herr talman! Jag ser ändå en liten öppning här.
Sven-Erik Österberg menar att det kanske ändå är
lämpligt att vi försöker tänja gränserna. Jag tycker att
det skall vara ett schyst samarbete mellan länder. Jag
tycker aldrig någonsin att Sverige skall göra något
som plågar andra länder eller skaffar oss välstånd på
andra länders bekostnad.
Men låt oss säga att vi märker att vi lämnade över
makt till EU på ett sätt som faktiskt stör vårt eget land
och hindrar vårt eget land att nå de mål som vi tycker
är väsentliga. Låt oss säga att vi skulle kunna sätta
upp de målen igen och börja arbeta för att verkställa
dem utan att det på något sätt störde andra länder. Då
kan jag inte se annat än att vi också borde göra det.
Jag tror också att det finns tillräckligt förnuftiga
människor i Tyskland, Frankrike, Benelux, Italien och
alla de andra länderna för att faktiskt tillåta oss detta.
Man skulle kunna tillåta sig ett Europa som var mång-
faldigt, som prövade olika modeller, som sade att det
här trodde vi skulle gå bra, men det visade sig att vi
inte klarar vår arbetslöshet om vi vill göra så och så.
Nu prövar vi detta.
Vi får se vad EU säger om det. Det skulle inte för-
våna mig om de säger: Det kan vara ett intressant
experiment. Sätt i gång! Sverige är ju alldeles för
bleksiktigt och högaktningsfullt där nere, vad jag
förstår, för att kunna väcka respekt och påverka.
Men jag vill avluta med att säga att jag ändå såg
en viss öppning i att Sven-Erik Österberg sade att vi
bör kunna tänja gränserna och inte vara bäst i klassen
på att anpassa oss till det som missgynnar oss själva.
Anf.  193  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Herr talman! Vad jag menar med att tänja grän-
serna är väl kanske just det som Birgitta Hambraeus
avslutar med. Vi skall ha respekt för regler osv. Men
det föreligger också tolkningar i fråga om vissa saker.
Ibland kan jag också personligen tycka att vi kanske
tidigare än andra länder, som varit med väldigt länge i
EU, har anpassat oss mer än väl till många saker all-
mänt sett vad gäller EU-frågan. Där tycker jag faktiskt
att vi ibland kan ha en litet snävare hållning och hålla
litet mer på oss själva utan att för den skull obstinera
mot EU-samarbetet.
Vi visste ju att inträdet i EU innebar att vi lämna-
de ifrån oss beslutanderätt i vissa frågor. De avgörs på
ett annat plan än den vanliga i Sveriges riksdag. Det
var vi ganska medvetna om. Men majoriteten av
svenska folket tyckte att detta trots allt medförde
fördelar till vårt land som gagnar landet på sikt. Vi
minns ju hela EU-debatten och den diskussion som
var då.
Det var vi medvetna om. Men jag tycker precis
som jag sade att när det gäller regler kan vi ibland
hålla litet mer på oss själva när det gäller EU.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 29 maj.)
10 §  Gruppregistrering i mervärdesskattesys-
temet, m.m.
Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU29
Gruppregistrering i mervärdesskattesystemet, m.m.
(prop. 1997/98:148, 1997/98:134 delvis och
1997/98:63 delvis)
Anf.  194  KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Äntligen har regeringen kommit till
skott när det gäller införandet av gruppregistrering i
mervärdesskattesystemet. Men in i det sista strular
och hindrar regeringspartiet marknaden att få del av
de nya bestämmelserna. Den företagsovänliga attityd
som socialdemokraterna är kända för kommer även
till uttryck i detta betänkande genom att man inte
tillåter bank- och försäkringsväsendet att få börja
tillämpa de nya reglerna med verkan från den 1 juli i
år.
Återigen framkommer med stor tydlighet social-
demokraternas osjälvständighet i riksdagen i förhål-
lande till regeringen. Partiet saknar den flexibilitet
som behövs för att kunna regera ett land. Det politiska
ledarskapet lyser med sin frånvaro i fråga efter fråga
och framkommer även i en så liten, men viktig, detalj-
fråga som den vi i dag behandlar.
Genom att fördröja reformen ett halvår orsakar ni
den finansiella sektorn i Sverige en mängd onödiga
problem. Medborgarna får, som vanligt, stå för notan.
Riksskatteverket, som har den praktiska erfarenheten
ute på fältet, har rekommenderat Finansdepartementet
och regeringen att gå den finansiella sektorn till mötes
i denna för branschen viktiga fråga. Trots detta mot-
sätter sig socialdemokraterna denna förändring och
lutar sig i stället mot övriga vänsterpartier i riksdagen.
Det socialdemokratiska ställningstagandet i denna
fråga är ytterligare ett exempel på att Sverige inte har
råd att gå kräftgång in i det nya århundradet. Sverige
behöver i stället ett företagarklimat som skapar förut-
sättningar för nya, riktiga jobb. Ekvationen går nämli-
gen inte ihop att allt färre skall försörja allt fler. Det
är endast en moderatledd regering som har förmåga
att förnya Sverige och skapa förutsättningar för de
nya, riktiga jobben inom den privata sektorn och
därmed ge de hundratusentals människor i vårt land
som saknar ett riktigt jobb framtidshopp och möjlig-
het att med frimodighet inträda i det nya århundradet.
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till reserva-
tionen.
Anf.  195  ULLA WESTER-RUDIN (s):
Herr talman! Tänk att ett så här tunt litet betän-
kande kan vara så intressant och ge så många klarläg-
ganden! Den 51 rader långa borgerliga reservationen
säger mer än dessa partiers samlade programskrifter.
På dessa 51 rader framträder för det första ett bristan-
de egetansvar, för det andra en klar markering om
vilken grupp i samhället som reservanterna priorite-
rar, dvs. den grupp som allra minst behöver ekono-
miskt stöd, och för det tredje det faktum att ändamålet
helgar medlen. Orättvisor i skattelagstiftningen är
inga bekymmer för borgerligheten. Därutöver fram-
kommer att småpengar som 35 miljoner inte ens är
värda att tänka på.
Vet möjligen reservanterna hur många vårdbiträ-
den som kan anställas för 35 miljoner? Jo, faktiskt
140 människor av kött och blod. De sjuka och de
gamla som är beroende av hjälp tycker säkert inte att
35 miljoner är av underordnad betydelse.
Politik är att vilja och att prioritera. Vi socialde-
mokrater styr över alla pengar vi kan dit där de be-
hövs, alltså till vården, omsorgen och skolan samt till
bekämpningen av arbetslösheten.
Herr talman! Min kritik mot den borgerliga reser-
vationen är stark men samtidigt får väl jag som poli-
tisk motpart tacka och bocka för de väldigt tydliga
budskapen. De blir säkert användbara. Jag kan konsta-
tera att Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna
inte deltar i den här debatten. Detta beklagar jag. Det
hade nämligen varit mycket intressant att få höra
deras argumentation kring den här reservationen.
Otaliga är de intresseorganisationer som uppvak-
tar utskottens ledamöter för att föra fram sina specifi-
ka problem och behov. Det är bra. Vi ledamöter får
då möjlighet att ställa frågor och att få svar direkt.
Vår uppgift är sedan, enligt min uppfattning, att
sammanväga information och att skapa en helhetsbild
innan beslut fattas. Hela tiden måste också tankarna
på hur finansieringen skall ske finnas med. Jag vill
hävda att reservationen klart visar att de borgerliga
partiernas ledamöter bara har sett till en sida av saken.
Möjligheten till gruppregistrering välkomnas av
många i näringslivet. Också vi socialdemokrater är
stolta och glada över att nu ha ekonomiska förutsätt-
ningar för ett genomförande av den här reformen. Den
finansiella marknaden, liksom många andra bran-
scher, är ju starkt konkurrensutsatt - på gott och ont.
Överallt, både inom de privata och inom de gemen-
samma sektorerna, sker omstruktureringar och ratio-
naliseringar, vilket naturligtvis är nödvändigt i ett
framtidsperspektiv.
Det som nu skett är att några banker så att säga har
haft litet för bråttom med sina rationaliseringar. De
ligger fem månader före lagstiftningen. Det är tråkigt
att de har gjort det här misstaget i sin planering, och
jag beklagar det. Men det är knappast något som
riksdagen och skattebetalarna kan ta ansvar för. Tar vi
det ansvaret en gång för en grupp, måste vi väl också
ställa upp på nästa grupp som också har svårt med det
där med att planera, eller hur? Eller var drar man
gränsen?
För att återgå till företagandet så hade s.k. oäkta
kommittentföretag tidigare en möjlighet att få anses
skattskyldiga för ett kommissionärsföretags omsätt-
ning. Denna förmån förlorade de för några år sedan.
DAGAB m.fl. företag har yrkat på att en bestäm-
melse införs som innebär att möjligheten att redovisa
moms hos moderföretaget återinförs. Deras argument
för detta är desamma som bankernas och försäkrings-
bolagens. Det handlar om att rationalisera och om att
få ned kostnader för att klara sig bättre i konkurren-
sen.
Oäkta kommissionärsförhållanden förekommer
inom många branscher - exempelvis gas, stål, verk-
stadsteknik, livsmedel, telekommunikation, byggva-
ror, luftfart och tillverkningsindustri, alltså hårt kon-
kurrensutsatta branscher. Dessa företag, som alltså
även de blev möjliga för gruppregistrering, är långt
fler än de finansiella företagen. Riksskatteverkets
svar, att skattemyndigheterna administrativt skulle
klara att tidigarelägga reformen, omfattar bara den
finansiella sektorn. Att också klara kommissionärsfö-
retagen med så kort varsel är en omöjlighet.
Den samfällda borgerligheten reserverar sig så-
lunda mot att denna så efterfrågade möjlighet till
gruppregistrering skall införas på ett rättvist sätt. För
mig är det här sättet att agera oerhört förvånande. Det
bryter mot det mesta av praxis.
Till slut vill jag bemöta kritiken mot att regering-
ens förslag till gruppregistrering - jag citerar här ur
reservationen - "kommer väl sent med tanke på att
frågan aktualiserades för flera år sedan". Närmare
bestämt blev frågan aktuell 1991. Såvitt jag kan be-
döma, efter att i efterhand ha tagit del av dokumenta-
tionen, agerade den socialdemokratiska regeringen
snabbt. En utredning tillsattes redan i juni 1991 och
sedan, som vi alla vet, inföll ett val och vi bytte till en
borgerlig regering.
Ni reservanter hade alltså tre år på er för att ge-
nomföra den här reformen. Jag kan konstatera att det
inte blev gjort. Det finns ett gammalt talesätt om att
man inte skall kasta sten när man själv sitter i glashus.
De orden tycker jag passar väldigt bra in i det här
sammanhanget.
Jag är stolt och glad att som representant för ut-
skottsmajoriteten, dvs. Socialdemokraterna, Miljö-
partiet och Vänstern, få yrka bifall till hemställan i
skatteutskottets betänkande nr 29.
I dag har vi råd med den här reformen, och vi be-
talar den med egna och inte lånade pengar. Min för-
hoppning är att utfallet av denna nya möjlighet skall
bli lika positivt som förväntat för både de finansiella
företagen och kommissionärsföretagen.
Herr talman! Jag har ett yrkande kvar, och det är
givetvis om avslag på reservationen.
Anf.  196  KARL-GÖSTA SVENSON (m)
replik:
Herr talman! Jag kan bara konstatera att Social-
demokraternas företagsovänliga attityd ånyo kommer
till uttryck genom Ulla Wester-Rudins anförande. Jag
beklagar att Socialdemokraterna avvisar en tillväxt-
främjande politisk förnyelse i Sverige, som är förut-
sättningen för att skapa nya jobb i den privata sektorn
och därmed säkra framtidens välfärd.
Anf.  197  ULLA WESTER-RUDIN (s) re-
plik:
Herr talman! Den moderata ståndpunkten förvånar
egentligen inte. Det som överraskar är att deras stånd-
punkt för en gångs skull står i ljuset, att den klart
uttalas. Det gäller t.ex. företagsvänligheten. I ord
brukar det gälla alla företag, både små och stora, men
i praktiken blir det sedan bara de stora. Jag tycker att
den här reservationen tydliggör det.
Moderaterna fördömer alltid företagsstöd, men nu
vill de stödja storbankerna med ytterligare 35 skat-
temiljoner. Jag måste få fråga Moderaternas represen-
tant: Är det möjligen så att Moderata samlingspartiet
har ändrat ståndpunkt vad gäller företagsstöd? Eller är
det bra med företagsstöd ibland för vissa företag?
Jag vill också fråga varför ni inte införde grupp-
registrering när ni satt i regeringen i tre år och hade
alla möjligheter.
Anf.  198  HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Herr talman! Ulla Wester-Rudin efterlyser oppo-
sitionen, för att vi skall förtydliga vad som står i re-
servationen. Jag tyckte kanske från början att den
relativt långa reservationen var tillräcklig för att för-
klara vad vi menar, med våra 71 rader. Vi är inte på
något sätt motståndare till den här reformen, men vi
tycker att regeringen skulle ha kunnat vara litet mju-
kare i kanten mot de företag som befinner sig i en
situation med en stor omställning.
Vi tycker att ni är mycket stelbenta, ja, nästan på
gränsen till strakbenta, i det här sammanhanget. Detta
försöker vi påpeka i olika sammanhang. Det är viktigt
att kunna vara tillmötesgående i ett förändringsskede,
när en bransch själv är i det stora förändringsskede
som den just nu är. Därför har vi opponerat oss igen
mot regeringens stelhet i denna typ av frågor.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 29 maj.)
11 §  Immunitet och privilegier för kommissio-
nen för skydd av Östersjöns marina miljö
Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1997/98:JuU23
Immunitet och privilegier för kommissionen för skydd
av Östersjöns marina miljö (prop. 1997/98:149)
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 29 maj.)
12 §  Aktiebolagets organisation, m.m.
Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1997/98:LU26
Aktiebolagets organisation, m.m. (prop. 1997/98:99)
Anf.  199  INGRID SKEPPSTEDT (c):
Herr talman! Det här betänkandet handlar om ak-
tiebolagets organisation m.m. Det är bra att ansvars-
förhållandena inom företagen tydliggörs och skärps.
Förslagen i föreliggande betänkande tar sikte på det.
Det ökar möjligheterna att utkräva ansvar av försum-
liga bolagsföreträdare. Där har det funnits klara bris-
ter. Det är också viktigt att stärka möjligheterna för
att små aktieägare skall få inflytande. I dag är det
obefintligt. Det är de stora giganterna som gör i stort
sett vad de vill och kommer överens om. En decent-
raliserad ansvarsfördelning och beslutsordning är till
fördel för engagemanget, för företagsamheten och
därmed näringslivsutvecklingen.
Decentraliseringslinjen i beslutsfattandet markerar
tydligt den inriktning som Centerpartiet står för. Steg i
den riktningen tas i och med att beslut tas i den rikt-
ning som betänkandet och propositionen anger. Det är
inte tillräckligt. Centerpartiet vill gå längre. Det kan
göras mer för att stärka ansvar och inflytande för ett
flertal och motverka möjligheter till försummelse för
ett mindre antal.
Beredning av styrelseval är en sådan fråga. I dag
är det inte sällan som styrelseordföranden själv plock-
ar in de styrelseledamöter han - det är oftast en han -
vill se omkring sig som lojala redskap. Kompisskapet
utvecklas, och vi får en elit som växlar styrelseupp-
drag med varandra. Det är inte bra för demokrati,
ansvar och engagemang. Beredningsprocessen runt
styrelsevalen bör därför formaliseras och breddas för
att insyn och inflytande över styrelseval till en aktie-
bolagsstyrelse vidgas.
Aktiebolagslagen innehåller inte några regler om
hur ett styrelseval skall beredas. Inte heller finns i
betänkandet eller i förslag från regeringen någon
skärpning för att vidga inflytandet i beredning av
styrelseval. Det är en klar brist.
Får jag fråga majoriteten om det inte är lika viktigt
att ha bred insyn i processen runt styrelseval till en
bolagsstyrelse som det är att ha insyn i styrelseval till
en kommunal församling eller en föreningsstyrelse.
Skall vi ha en slags demokrati i föreningsliv och sam-
hälle och en annan inom aktiebolagsvärlden? Är det
socialdemokratisk syn på demokrati? I bolagen skall
demokratin inte få släppas loss. Där skall vi ha ett
slutet system. Är det så, Carin Lundberg?
T.o.m. Börskommittén har uppmärksammat att det
finns brister i demokratin vid utseende av styrelsere-
presentanter i bolagsstyrelser och utfärdat vissa re-
kommendationer. Men lagstiftaren, dvs. regeringen,
sitter still i båten. Det är förvånande. Från Centerpar-
tiet vill vi inte göra skillnad på demokrati mellan
samhällets verksamhet och bolagsstyrelsernas slutna
styrelserum. Vi vill öppna de slutna dörrarnas system.
På samma sätt som val av styrelse bereds i förenings-
liv och samhällsorgan genom en valberednings-
kommitté bör samma princip gälla vid val av bolags-
styrelse. I varje fall borde den rekommendation som
Börskommittén förordar bli lagfäst. Utskottet ser här
hindren och inte möjligheterna.
Ett minimikrav borde vara att information om den
föreslagna styrelsens sammansättning, liksom om de
föreslagna personernas övriga uppdrag, bör lämnas
redan i kallelsen till bolagsstämman. Det tar vi upp i
reservation nr 2. Det är en förutsättning för att i varje
fall de mindre aktieägarna skall ha en rimlig möjlighet
att i dessa frågor förbereda sitt ställningstagande på
bolagsstämman. Ett sådant förslag borde vara natur-
ligt att lägga för en socialdemokratisk regering.
För att spara tid yrkar jag bifall endast till reser-
vation nr 1 när det gäller frågan om hur styrelseval
skall kunna demokratiseras.
När det gäller att ytterligare decentralisera infly-
tande och ansvar vill jag vidare kort peka på ytterliga-
re förslag som vi från Centerpartiet lagt. Vi vill un-
danröja det Moment 22 som finns i nuvarande lag om
möjligheten för en liten aktieägare att få ett ärende
anhängiggjort och behandlat på bolagsstämman. Vi
vill också tydliggöra en styrelses beslutsförhet i lagen.
Herr talman! I det nya lagförslaget stärks reviso-
rernas möjlighet att förhindra brott. Skyldigheten att
agera vid misstanke om brott lagfästs. Det är bra.
Revisorerna får bl.a. en skyldighet att rapportera om
hur ett företag betalar skatter och avgifter. Men där
tar skyldigheten slut enligt förslaget. Vi tycker att
revisorernas skyldighet bör stärkas ytterligare. Benä-
genheten att hysa brottsmisstanke kan vara lika stor
oavsett vilken typ av betalningsförsummelse det är.
Därför bör revisorerna få en skyldighet att rapportera
i de fall ett bolag inte betalar skulder av väsentlig
betydelse i rätt tid, oavsett vilken skuld det är fråga
om. Vilka sakskäl finns från majoritetens sida för att
göra skillnad på skatteskulder och andra skulder? Kan
inte brotten och försummelserna vara lika stora oav-
sett vilken typ av skuld det är fråga om?
Slutligen vill jag ta upp sanktionsmöjligheter. Det
är en viktig preventiv åtgärd när det gäller att förhind-
ra brott. Brott skall aldrig löna sig, men enligt aktie-
bolagslagen skall de det. Inga sanktionsmöjligheter
finns. Det är mycket märkligt. Här kan oseriösa bo-
lagsföreträdare fortsätta verksamhet sedan aktiekapi-
talet förbrukats, iscensätta bekvämlighetskonkurser
och bedriva brottslig verksamhet till men för andra
småföretagare, underleverantörer, enskilda och all-
mänhet som drabbas utan att några straffpåföljder
finns stipulerade i lagen.
Här bör ett utredningsarbete omedelbart komma
till stånd i syfte att utforma sanktionsregler som ett
verkande instrument som förhindrar brottslig verk-
samhet i stor omfattning.
Det är inte bra för företagsamheten. Det är inte bra
för den allmänna moralen. Det är inte bra för någon
att brott inte beivras med sanktioner. Majoritetens
argumentering för avslag tar sikte på att detta skall
täckas in i brottsbalken. Några sanktionsmöjligheter
behövs inte här. Hur kan det komma sig att den
brottsliga verksamheten fortgår utan straff, trots att
brottsbalken finns och trots att den skulle täcka detta?
Är det fel på brottsbalken? Varför ändras och skärps
den i så fall inte? Det talar för en skärpning av aktie-
bolagslagen i av oss föreslagen riktning.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och
står givetvis bakom de reservationer där centerleda-
möter finns med. I övrigt yrkar jag bifall till hemstäl-
lan i utskottets betänkande LU26.
Anf.  200  STIG RINDBORG (m):
Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till
reservation nr 18. Det gäller punkt 21 om revisors
skyldigheter vid brottsmisstanke. I övrigt har vi gjort
ytterligare några reservationer i utskottet, och dem
står vi fast vid, men vi kommer för tids vinnande bara
att yrka bifall till reservation 18.
Under hela 90-talet har vi arbetat med att ändra
på, modernisera och med omvärlden synkronisera
aktiebolagslagen. Nu senast har det gjorts en översyn
när det gäller styrelse, verkställande direktör, stämma
och revisorer. Det har resulterat i propositionen
1997/98:99 om aktiebolagets organisation.
Under hösten 1998 beräknas det komma ett slutbe-
tänkande, varefter vi får en ny aktiebolagslag.
En av utgångspunkterna vid denna översyn har
varit att aktiebolagslagen skall främja en aktiv ägar-
funktion i företagen. Lagen har tagits fram under olika
regeringar, men det har varit stor enighet i utredning-
en om att ägandet har en stor betydelse. Vi har inte
minst under de senaste årtiondena sett hur större möj-
ligheter till inflytande på ägarsidan har skapat förut-
sättningar för framgångsrika företag.
Ägarna skall övervaka sina investeringar genom
att hålla sig underrättade om hur företaget utvecklas,
och de skall försöka att påverka verksamheten. Före-
tagens ägare bidrar på så sätt till att resurserna i en-
skilda företag och i näringslivet som helhet utnyttjas
så effektivt som det är möjligt. Ägare som tar ansvar
för företagens och näringslivets utveckling är därför
ett viktigt inslag i en fungerande marknadsekonomi.
Genom regler som främjar en aktiv ägarfunktion i
företagen skapas största möjliga förutsättningar för en
fortlöpande och snabb anpassning av företagens or-
ganisation och verksamhet till förändringar i omvärl-
den och för en dynamik i näringslivet. Regler med
denna inriktning är därför till nytta för såväl det en-
skilda företaget som för näringslivet i stort.
Jag sade att vi har varit överens om tagen och om
det väsentliga i att skapa ett decentraliserat inflytande
i företagen med olika funktioner. Jag skulle vilja
passa på tillfället att säga att det är viktigt att vi full-
följer dessa tankar och idéer i den övergripande lag-
stiftningen inom näringslivet.
Här har vi försummat - jag hoppas att det skall
bättra sig - att se efter hur man ökar inflytandet från
ägarna när de uppträder i egenskap av borgenär i
samband med att andra företag misslyckas. Jag skulle
vilja säga att konkursbolagen är intressebolag för
ägarna i de företag som har fordringar i dessa bolag.
Det förs vidare diskussioner om att ett företag som
har misslyckats i samband med konkurs skall kunna
återgå till och fortsätta sin verksamhet utan att man
skall behöva döda och likvidera företaget, om det kan
rehabiliteras och aktiekapitalet kan återställas.
I de sammanhang då man lägger ut olika funktio-
ner på olika personer är det viktigt att se till att revi-
deringen och analysen av hur företaget har fungerat
verkligen handläggs av kunniga personer. Det sägs
ofta av de mindre företagen att detta är en stor kost-
nad. Men vi har bedömt det som väsentligt att kvalifi-
cerat folk sköter om revisionen. Detta gäller då man
har rätt att driva företag utan personligt ansvar och
alltså har rätt att enbart ty sig till det aktiekapital som
är satsat och den förmögenhetsmassa som företaget
representerar.
Vi har lagt fram en reservation om hur dessa revi-
sorer skall agera då de upptäcker eventuellt brottsliga
felaktigheter. Majoriteten har gått på linjen att revi-
sorn skall ha en skyldighet att anmäla, såvida inte
företaget eller de som har begått det eventuella felet
har ekonomiska resurser att klara ut det hela. Vi upp-
lever att man inte skall binda upp revisorn på detta
vis, och vi tycker inte heller att de som till äventyrs är
ekonomiskt starka skall kunna klara sig från eventuel-
la felaktigheter.
Med tanke på att vi kräver en kvalificerad revision
i företaget anser vi att man också kan förvänta sig att
revisorn fungerar på ett sådant sätt att han tillvaratar
de samlade intressena. Det är till gagn för företaget,
borgenärerna och alla andra. Vi är med på att revisorn
då också skall ha det vapnet att han kan bryta sekre-
tessen som han är ålagd. Men det skall inte vara en
skyldighet för honom att bryta sekretessen. Där skiljer
vi oss åt.
Jag uppehåller mig vid detta därför att jag tycker
att det är väsentligt när man skall se hur arbetet skall
fungera. Det sägs ofta att det är så mycket gangstrar i
företagen. Efter att ha levt tillsammans med företaga-
re och med tusentals konkurser där jag har varit för-
valtare kan jag säga att det stora, övervägandet antalet
är hederliga och hyggliga människor. Sedan finns det
en grupp som inte är hederlig. Bekymret är att resur-
serna från statens sida inte har lyckats åstadkomma ett
effektivt sätt att få de här människorna lagförda. Efter
90-talets stora konkursbekymmer finns det fortfarande
6 000 outredda brott i dag. Där skall man satsa resur-
ser.
Men man skall inte omöjliggöra för dem som är
hederliga och hyggliga att gå in och verka i företag
genom att göra regler som definitivt motverkar en
expansiv lust och verksamhet under seriösa förhållan-
den. Detta tycker jag mig finna i vissa av de tankar
och idéer som är framförda i form av reservationer. I
utredningen har vi från alla partier varit överens om
praktiskt taget allt. Den enda diskussionen var den på
revisorsidan som jag nämnde precis nu. I övrigt har
det inte framförts invändningar från de olika partiföre-
trädarna under den utredning som har varit.
Jag ser fram emot att vi få en ny aktiebolagslag
och att den följs upp av nya lagar av generell art som
främjar näringslivet och det egna initiativet under
ansvar.
Jag yrkar med det anförda bifall till den reserva-
tion som jag angav inledningsvis.
Anf.  201  BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! Betänkandet handlar om aktiebola-
gets organisation. Det kan ju förefalla både svårt och
tekniskt, och egentligen av intresse bara för specialis-
ter. Men jag menar att inget kan vara mer fel.
Aktiebolaget är faktiskt näringslivets viktigaste fö-
retagsform. Det är en angelägenhet för många direkt
berörda, exempelvis aktieägare, styrelseledamöter,
verkställande direktörer, arbetstagare och borgenärer.
Eftersom det finns ett sådant brett intresse kring den
här frågan bör också saken behandlas.
Min utgångspunkt är att aktiebolagslagen är i stort
behov av en modernisering, inräknat den viktiga har-
moniseringen med EU. De nu aktuella lagförslagen
från regeringens sida är i princip överensstämmande
med EU-direktiven. Jag tycker därför att de i huvud-
sak kan godtas - dock med några viktiga förändringar
på som jag tycker strategiska områden. Det gäller
ledningsorgan, minoritetsskydd och revision.
Herr talman! Jag börjar med att tala om att det be-
hövs bättre ledningsorgan. Aktiebolagets ledande roll
spelas naturligtvis av styrelsen. Därför måste man
ställa stränga krav på styrelsens ledamöter. Lagförsla-
get är i behov av skärpning på flera punkter. Först och
främst - och det är naturligtvis grundläggande -
måste valet av styrelse göras mycket noggrant och
dessutom i öppna former. Jag menar att det är särskilt
viktigt med hänsyn till det nuvarande breda, och kan-
ske allt bredare, aktieägandet.
Därav följer att en nomineringskommitté bör be-
reda frågan om styrelsevalet - i varje fall i marknads-
noterade bolag. För att göra det extra noggrant och
omsorgsfullt skall det redan i kallelsen finnas en pre-
sentation av den föreslagna styrelsen inklusive kandi-
daternas andra uppdrag. Presentationen bör gälla i
alla bolag - av praktiska skäl möjligen med undantag
av de allra minsta.
Därutöver bör styrelsens skadeståndsansvar skär-
pas. Det gäller att öka ledamöternas intresse, men
också deras ansvar. EU är inne på samma skärpta
linje. Jag tycker att riksdagen bör uttala sig för en
skärpning i princip när det gäller ledamöternas ska-
deståndsansvar för vad de gör och inte gör i bolags-
ledningen. Den svenska positionen på den här punk-
ten bör fastläggas redan nu. Utformningen i detalj får
naturligtvis ske under det kommande EU-
direktivarbetet. Våra svenska förhandlare via Rege-
ringskansliet bör veta vilken den svenska positionen
är.
Utöver dessa frågor som gäller ledningsorgan vill
jag särskilt att man uppmärksammar de kommunala
bolagen. I princip bör samma regler gälla. Man häv-
dar ju ständigt att samma regler bör gälla för vanliga
bolag på den privata marknaden, kommunala bolag
och även bolag inom landstingen. Då bör också de
s.k. jävsreglerna gälla. Jäv är i princip oacceptabelt
oavsett form och sammanhang. Det gäller också ställ-
företrädarjäv. Men här görs ett viktigt och obegripligt
undantag i lagstiftningen: S.k. ställföreträdarjäv skall
inte gälla kommunala bolag. Ett kommunalråd skall
alltså inte bara sitta och ha huvudinflytandet i kom-
munalstyrelsen, utan han eller hon skall också kunna
sitta i en mängd andra bolag även om det till synes
kan finnas motstridiga intressen.
Kommunala bolag innebär ju redan ett stort pro-
blem i sig. Problemen ökar genom en alltmer tillta-
gande bolagisering. Jag menar att de också accentue-
ras genom att man släpper på de gängse viktiga jävs-
reglerna. Därför bör risken för jävsituationer minime-
ras. Huvudregeln om ställföreträdarjäv, som är den
tekniska termen, skall gälla alla bolag inom den priva-
ta sektorn och det skall inte göras något undantag för
kommunala bolag.
Det sägs något om att detta skulle kunna skapa
övergångsproblem. Jag menar att de problemen är
lösbara eftersom det egentligen bara handlar om just
övergångsproblem.
En litet speciell rättssäkerhetsfråga när det gäller
aktiebolagets företrädare är frågan om när de skall få
behörighet att företräda bolaget. Vissa vill att de skall
få behörighet direkt efter val på stämman, och andra
tycker att man skall vänta till dess att det blivit regist-
rerat hos PRV. Jag tycker att det är både viktigt och
möjligt och dessutom nödvändigt ur rättssäkerhets-
synpunkt att klarlägga exakt när man har rätt att före-
träda ett bolag. Registreringen skall alltså vara avgö-
rande.
Herr talman! Detta om bättre ledningsorgan.
Sedan vill jag säga några ord om ett starkare mi-
noritetsskydd. De nu gällande svenska reglerna är
otillräckliga för att man skall få ett rimligt minoritets-
skydd. I dag krävs det i princip 10 % av samtliga
aktier. Det betyder alltså att aktieägarminoriteter
känner sig diskriminerade i bolagen. Som huvudregel
bör det vara tillräckligt med ett aktieinnehav på 5 %
för att få ett minoritetsskydd. Jag tycker att riksdagen
redan nu skall uttala sig positivt för en sådan föränd-
ring.
En sådan förstärkning av minoritetsskyddet som
jag beskriver här har också aktualiserats inom EU. Då
gäller samma sak här som tidigare, dvs. att det är
viktigt att riksdagen beaktar sina möjligheter att fast-
lägga den svenska positionen när man går till för-
handlingar i EU om hur direktiven skall se ut. Att
minoritetsskyddet sedan mer i detalj får utformas i
samband med det kommande arbetet med EU-
direktivet är naturligtvis självklart.
Den tredje punkten som har strategiskt intresse för
aktiebolagen gäller effektivare revision. Det är en
särskilt viktig fråga. Vilka regler skall gälla beträffan-
de revisor och revision? Naturligtvis skall all revision
utövas självständigt och objektivt och stå fri från
sidointressen.
Jävsfrågan är även här mycket viktig. Jag skulle
vilja säga att den är särskilt viktig just i revisions-
sammanhang. Jäv är ägnat att rubba förtroendet för en
revisors opartiskhet, och det gäller inte bara uttryckli-
ga jäv utan även s.k. delikatessjäv. Som bekant får ju
Caesars hustru inte ens misstänkas. Det gäller här
också.
I det nu aktuella lagförslaget finns det två känsliga
punkter. För det första finns det någonting som heter
redovisningsjäv om en revisor granskar sin egen re-
dovisning. Revision och redovisning måste skötas av
olika personer. De här personerna kan nu ingå i sam-
ma revisionsbyrå, men man har litet speciella regler
om att det då inte får gälla grundbokföring. Det är
redovisningsjäv.
För det andra har en revisor rätt att lämna råd och
förslag till förbättringar av bolagets redovisning, men
han får inte biträda med konsulttjänster. Man kan
alltså inte vara revisor och konsult samtidigt. Men det
är litet tillåtet att vara konsult samtidigt, nämligen om
det inte kan rubba förtroendet för revisorn. Jag menar
att det i båda de här fallen föreligger ett klart behov
av att utfärda både klarare och strängare regler så att
man håller isär revisorsrollen från redovisarrollen och
konsultrollen. Jag menar att detta borde bli riktlinjer
för regeringens kommande förslag beträffande revi-
sioner. Det är ju under beredning i departementet.
Slutligen gäller det frågan om revisors skyldighet
att agera vid misstanke om brott. Detta är en mycket
känslig fråga. Det var den redan under utredningsti-
den, och den är det fortfarande. Här gäller det att göra
en avvägning mellan bolagets förtroende för revisorn
och samhällets intresse av brottsbekämpning. Resulta-
tet blir enligt min uppfattning att regeringsförslaget i
huvudsak kan godtas. Dock med det undantaget att
anmälan bör göras till Patent- och registreringsverket
och inte till åklagaren. Vi är fullt medvetna om att
detta är en administrativ omväg, men den föreslagna
modellen innebär att man utnyttjar redan existerande
och inarbetade kanaler mellan revisorerna och Patent-
och registreringsverket och vidare till polis och åkla-
gare.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att Folk-
partiet står bakom samtliga reservationer i betänkan-
de, men vi tycker att det räcker med att yrka bifall till
reservation 4, som handlar om de kommunala bola-
gen, för att markera vårt missnöje även på övriga
punkter.
Anf.  202  TANJA LINDERBORG (v):
Herr talman! När jag tittar på sammansättningen i
aktiebolagens styrelser konstaterar jag att den på
något sätt går i otakt med samhällsutvecklingen vad
gäller målet om jämn könsfördelning. Det är verkli-
gen beklagligt. De stora börsbolagens styrelser domi-
neras av ett ganska litet antal herrar med många upp-
drag, precis som Ingrid Skeppstedt sade i sitt anfö-
rande.
I boken Ägarna och Makten av Anneli Sundin och
Sven-Ivan Sundqvist som kom ut förra året - den var
också publicerad i Dagens Nyheter vid några tillfällen
- framgår det att i 258 företag på börsen är mindre än
5 % av styrelseledamöterna kvinnor. Drygt hälften av
dessa är företrädare för de anställda. Vi kan alltså
tacka fackförbunden för att det trots allt finns några
kvinnor i styrelserummen. I 21 börsföretag, bl.a.
ABB, Ericsson, Investor och Volvo, finns inte en
enda kvinna i styrelsen.
Mellan åren 1993 och 1996 ökade antalet kvinnor
i styrelserna långsamt, men trots att antalet börsnote-
rade företag nu har ökat från 233 till 258 har antalet
kvinnor i styrelserna minskat.
Men varför är det då så få kvinnor i bolagsstyrel-
serna? Enligt Sven-Ivan Sundqvist kan en hypotes
vara att kvinnor är mindre lönsamhetsinriktade än vad
männen är. Det kan ju faktiskt ligga något i detta,
särskilt om man tolkar begreppet lönsamhet som
snabba klipp. Min uppfattning är dock att den vikti-
gaste faktorn är att det manliga maktmönstret är osed-
vanligt starkt i just aktiebolagen. Dessutom tillhör inte
vi kvinnor jaktlaget. Vi rör oss inte på golfbanan och
tar inte heller en bärs i bastun med styrelseproffsen.
Jag tycker verkligen att det är synd att kvinnors
kompetens inte får komma till uttryck i bolagsstyrel-
serna. Jag är övertygad om att det skulle berika många
bolag och att det långsiktiga ägaransvaret därigenom
skulle komma att stärkas.
Vänsterpartiet har föreslagit att riksdagen bör utta-
la en ambitionsinriktning om att öka antalet kvinnor i
bolagsstyrelserna. En rimlig utgångspunkt bör vara att
år 2000 skall det finnas 25 % kvinnor i styrelserna
och 50 % år 2010. Men tyvärr har vi inte fått gehör
för detta, och det beklagar jag. Jag yrkar därför bifall
till reservation nr 3.
Jag skall också mycket kort kommentera min re-
servation som rör aktiernas röstvärde. I Sverige till-
lämpas ett system med olika röstvärde på aktier. Det
är A- och B-aktier. Den officiella motiveringen till det
här systemet är att behålla företagen i svensk ägo. Det
må så vara, men systemet har i praktiken alltmer ut-
vecklats till en försvarsbastion för gamla ägare utan
förmåga till förnyelse.
Om man skall behålla systemet med olika röstvär-
de på aktier bör det enligt Vänsterpartiets uppfattning
bara kunna motiveras med olika grader av långsiktigt
engagemang i företagen. Därför menar vi att anställda
och de som innehaft aktier länge bör kunna ha ett
högre röstvärde på sina aktier än de som handlar
kortsiktigt för att få hög avkastning och inte engagerar
sig långsiktigt i företagen.
Anf.  203  CARIN LUNDBERG (s):
Herr talman! Det svenska näringslivet och den
svenska aktiemarknaden har förändrats sedan aktiebo-
lagslagen trädde i kraft 1977. Därför behövs de änd-
ringar i aktiebolagslagen som vi diskuterar här i kväll.
Jag vill inleda med att yrka bifall till lagutskottets
betänkande LU26 och avslag på samtliga reservatio-
ner.
I detta betänkande föreslår vi förändringar som rör
styrelsen, bolagsstämman, revision och skadestånds-
ansvar. Ändringarna syftar bl.a. till en förstärkning av
ägarfunktionen för ett effektivt resursutnyttjande i
företagen och i näringslivet. Översynen av aktiebo-
lagslagen har också gjort att vi även försöker skapa
bättre förutsättningar för att utkräva ansvar av för-
sumliga bolagsföreträdare. Mot bakgrund av EG:s
åttonde bolagsrättsliga direktiv föreslår vi att endast
auktoriserade och godkända revisorer skall revidera
aktiebolag och vissa handelsbolag. Revisorerna åläggs
även en skyldighet att anmäla misstanke om brott i
vissa fall.
Herr talman! Jag ämnar inte uppta kammarens tid
med att gå igenom alla förslag i detalj, utan koncent-
rerar mig i huvudsak på att motivera en del av de
punkter där vi inte är helt överens. Jag börjar med
styrelsen.
När det gäller beredningen av styrelsevalet anser
Centerpartiet och Folkpartiet att valet skall föregås av
någon form av valberedning. Sådana krav har också
framförts i den allmänna debatten under senare år.
Debatten resulterade i att Näringslivets Börskommitté
utfärdade en rekommendation i frågan. Den finns
också som en bilaga till Stockholms fondbörs inre-
gistreringskontrakt.
Rekommendationen innebär att ett bolag som kän-
ner till att ett förslag till styrelsen stöds av ägare till
minst 10 % av röstetalet för samtliga aktier skall of-
fentliggöra förslaget i god tid före stämman. Man
skall också tala om vem som har kommit med försla-
get och hur många röster förslaget representerar.
Utskottet anser att det för närvarande inte finns
någon anledning att införa lagregler om valberedning,
utan anser att man i stället skall följa efterlevnaden
och effekterna av NBK:s rekommendationer.
En annan fråga som också har debatterats är anta-
let uppdrag, om det är rimligt eller ens möjligt att sitta
i så många bolagsstyrelser som det ibland har före-
kommit exempel på. Vi anser att det är bättre med
information än med lagregler. Det måste ändå avgöras
från fall till fall. Valet av styrelseledamöter skall
därför föregås av information om antalet uppdrag. Det
är bolagsstämmans ordförande som skall inhämta
sådan information och sedan se till att den vidarebe-
fordras före valet.
När det gäller frågan om information skall skickas
ut redan i samband med kallelsen anser utskottet att
stämman skall kunna besluta om man vill ha sådan
information eller inte. Sådant beslut kan inte fattas av
stämman om informationen redan har kommit med
kallelsen. Därför utformas lagregeln så att informatio-
nen skall lämnas av stämmans ordförande innan sty-
relsevalet förrättas.
Fru talman! Jag är helt överens med Tanja Linder-
borg om att andelen kvinnor i bolagsstyrelsen är för
låg. Argumenten kring varför det är så påminner mig
om diskussionerna kring kvinnlig rösträtt: bristande
kompetens, bristande intresse osv. Värt att notera är
dock att andelen kvinnor är större i statligt ägda bolag
samt i kooperativt ägda bolag. En anledning tror jag
är att den svenska demokratiska grundsynen genom-
syrar dessa företag. Men att lagstifta om ökad kvinno-
representation i aktiebolagslagen tror jag inte på. Det
måste till andra metoder.
Ställföreträdarjäv är ännu en fråga som flitigt dis-
kuteras. Här kommer ett välkommet förslag, men med
ett undantag: Undantag görs för koncerner och där-
med de koncernliknande förhållanden som gäller
mellan en kommun och dess bolag. I denna fråga,
liksom i frågan om avveckling av kommunala bolag,
har vi en ideologisk skiljelinje som egentligen inte
skall diskuteras av lagutskottet. Jag anser, i motsats
till Moderaterna och Folkpartiet, att viss kommunal
verksamhet kan bedrivas i bolagsform men att det är
viktigt med ställföreträdarundantaget just av demo-
kratiska skäl. Du skall som förtroendevald i en kom-
mun också kunna sitta i dess bolagsstyrelse och på så
sätt garantera den demokratiska insynen.
När det gäller skadeståndsansvar har regeringen
prövat om det finns anledning att skärpa nuvarande
bestämmelser men har funnit att de gällande bestäm-
melserna är ändamålsenliga. Utskottet delar den upp-
fattningen. Jag vill då påminna om reglerna om ar-
betsordning, som ger ett tydligare ansvar. Sedan får vi
tids nog också ta ställning till EG:s femte bolagsrätts-
liga direktiv.
Skall kallelse till bolagsstämman skickas ut först
och dagordningen sedan? Nej, anser utskottet. Det
finns inte sådana fördelar med ett sådant förfaringssätt
att det bör genomföras.
Herr talman! En av de mest omdiskuterade frågor-
na i detta ärende är förslag kring revision och reviso-
rerna. De nuvarande bestämmelserna kring revisor-
sjäv är av stor betydelse för att upprätthålla revisorer-
nas oberoende. En skärpning föreslås: Den som äger
aktier i ett bolag får inte vara revisor åt det bolaget.
Övriga förslag kring jäv kommer vi tillbaka till efter-
som de är föremål för utredningar: Redovisnings-
kommittén och Kommittén för utvärdering av sambo-
lagen.
Endast den som är auktoriserad eller godkänd re-
visor skall kunna utses till revisor i ett aktiebolag.
Regeringen föreslår också regler som gör det möjligt
med en granskning som har en lång tradition i Sveri-
ge, som komplement till auktoriserade eller godkända
revisorer, och kallar dem för "lekmannarevisorer".
Utskottet anser att det inte är en helt lyckad beteck-
ning, men anser inte heller att den föreslagna ändring-
en till "förtroenderevisor" är bra. Vi tar för givet att
regeringen återkommer.
En revisor är enligt svensk bolagsrätt ett bolagsor-
gan och samtidigt en av bolagets sysslomän. Hon eller
han verkar därmed inte bara i bolagets och aktieägar-
nas intresse, utan hans uppgift är också att skydda
utomståendes intressen, såsom kreditgivares, anställ-
das, andra kontraktpartners och det allmännas intres-
se. Om en revisor finner att en styrelseledamot eller
en verkställande direktör kan misstänkas ha gjort sig
skyldig till vissa brott, främst bedrägeri-, försking-
rings- eller bokföringsbrott, skall hon eller han först
underrätta styrelsen om detta. Om de skadliga effek-
terna av gärningen inte har avhjälpts och om anmälan
till polis inte heller sker skall revisorn lämna sitt upp-
drag och själv göra anmälan till åklagare.
Utskottet hälsar med tillfredsställelse detta förslag
som kan bli ett värdefullt instrument i kampen mot
ekonomisk brottslighet. Vi finner att övervägande skäl
talar för en skyldighet att anmäla brott framför rätt att
anmäla. Vi anser också att övervägande skäl talar för
att denna anmälan skall göras direkt till åklagare.
Herr talman! Mycket mer skulle kunna sägas kring
dessa förslag och motförslag. Men det har varit en
lång dag, och jag skall inte fresta kammarens tålamod.
Jag vill bara upprepa det jag började med: Bifall till
utskottets betänkande och avslag på samtliga reserva-
tioner.
Anf.  204  INGRID SKEPPSTEDT (c) re-
plik:
Herr talman! Det är beklagligt att majoriteten inte
vill ge möjlighet till en öppen process vid tillsättandet
av styrelser. Som centerpartist tycker jag att det är
viktigt med demokrati. Jag undrar vad det är för skill-
nad när det gäller tillsättande av andra styrelser i
exempelvis samhället och i aktiebolagsvärlden. Jag
undrar om vi inte har samma sorts demokrati.
Anf.  205  CARIN LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Jag skall som ledamot av lagutskottet
vara formell och säga att den största skillnaden mellan
föreningar och aktiebolag är att aktiebolaget är en
kapitalassociation där rösträtten är knuten till kapital-
insatsen. Har man en valberedning som inte beaktar
ägar- och inflytandeförhållanden, riskerar man att
denna insats blir utan värde.
Frågan är när en sådan här valberedning skall till-
sättas. Ingrid Skeppstedt jämför med politiska partier.
I min s-förening i Skellefteå väljer vi valberedning
vid årsmötet för att sköta beredningen av valen inför
nästa årsmöte. Vi rör oss med ungefär oförändrat
antal s-medlemmar.
Men när en bolagsstämma valt en valberedning är
det inte säkert att ägarförhållandena är desamma inför
nästa stämma. Aktier byter som bekant ägare.
Anf.  206  INGRID SKEPPSTEDT (c) re-
plik:
Herr talman! I betänkandet framhålls att det skall
vara möjligt att följa rekommendationerna från Bör-
skommittén. Som vi ser det kommer det dock inte bli
så att alla företag kommer att följa dem. Det är synd
att man inte har gått vidare.
Anf.  207  LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Vi vet alla här i riksdagen vad en
talman är. Däremot kan man fundera litat på vad en
lekman är. En lekman är enligt den ursprungliga de-
finitionen en kyrklig befattningshavare som inte är
vigd till sitt ämbete. På den grunden började man i
kyrkliga sammanhang t.ex. skilja mellan  präster och
lekmän.
Man kan också fundera litet på vad en förtroen-
deman är i relation t.ex. till en tjänsteman. En förtro-
endeman eller en förtroendevald är ju vald till sin
befattning. En tjänsteman är något helt annat, ofta en
professionell person som har att utföra vissa uppgif-
ter.
Lekmän har numera i alldagligt tal börjat få en
överförd betydelse av icke professionella personer
som ägnar sig åt någon verksamhet. Litet slarvigt har
man t.ex. infört benämningen "länsstyrelsens lekman-
nastyrelse". Såvitt jag vet används inte benämningen
lekman på det sättet i någon författning. Jag tycker
också att det är fråga om ett i hög grad oegentligt
begrepp, eftersom det är fråga om att välja förtroen-
demän.
En formell revisionsberättelse måste undertecknas
av personer som icke är auktoriserade revisorer eller
godkända revisorer. Vid sidan av dessa har man för-
troendevalda revisorer, som t.ex. skall kunna utföra en
effektivitetsrevision eller motsvarande. Regeringen
har nu av någon outgrundlig anledning fallit för fres-
telsen att benämna de icke auktoriserade revisorerna
lekmannarevisorer. Man tycks ha kommit på den
tanken på grund av att FAR skall ha hört någon för-
troenderevisor eller förtroendevald revisor fråga:
Skulle icke vi som är professionella revisorer ha för-
troende?
Den parallellen är lika underlig som om en tjäns-
teman skulle säga till en förtroendevald: Du kallas
förtroendevald, men har icke jag såsom tjänsteman
förtroende?
Dessutom är det så att de personer som skall utfö-
ra effektivitetsrevision eller motsvarande revision i
kommunala, statliga, föreningsägda eller andra bolag
och väljs av ägarna för detta förtroendeuppdrag
mycket väl kan vara professionella revisorer, t.ex.
godkända revisorer. Enligt regeringens förslag skall
de nu kallas lekmannarevisorer.
Nu har riksdagens lagutskott tack och lov förstått
att "lekmannarevisor" inte är en särskilt lyckad be-
nämning. Man har med anledning av en motion av
Ola Rask och mig själv gjort ett uttalande där rege-
ringen uppmanas att överväga en annan benämning.
De benämningar som kan övervägas bör ju vara
"förtroenderevisor" eller "förtroendevald revisor".
Jag tycker att det är ett svaghetstecken att lagut-
skottets majoritet inte omedelbart har ändrat regering-
ens förslag i enlighet med detta. Nu utgår tydligen
lagutskottets majoritet från att man skall ändra be-
nämningen efter något år eller så. Då uppkommer den
märkliga situationen att man låter benämningen lek-
mannarevisor finnas en tid. Därefter skall den tydli-
gen förändras.
Jag upplever detta som en mycket egenartad si-
tuation. Man skulle om man inte vet att det är lagut-
skottet som har föreslagit detta möjligen kunna tro att
det föreslagits av ett lekmannautskott.
Jag vill nämna att både Ola Rask och jag sitter i
den kommunala revisionsutredningen. Samtliga leda-
möter i denna utredning har med emfas vänt sig mot
begreppet lekmannarevisor. Vi kommer att offentlig-
göra vårt betänkande på tisdag. I det skriver vi enhäl-
ligt att vi inte godtar benämningen lekmannarevisor. I
de författningsförslag som vi för fram i det här sam-
manhanget, bl.a. med utgångspunkt i den nya aktiebo-
lagslagen, är benämningen förtroenderevisor eller
förtroendevald revisor. Det är en smaksak vilket man
väljer.
Jag skulle vilja fråga t.ex. Carin Lundberg vilka
argument lagutskottet har för att, såvitt jag vet för
första gången i svensk rättstradition, föra in benäm-
ningen lekman i det här sammanhanget och dessutom
låta detta begrepp gå framför den gamla benämningen
förtroendevald.
Vi har i dag en lång rad riksdagsledamöter som är
förtroendevalda revisorer i t.ex. statliga bolag. De
personerna kommer i och med att den nu aktuella
lagen antas nu att benämnas lekmannarevisorer. Jag
vet inte om någon av dem faktiskt har professionell
erfarenhet av revision, men det säger sig självt att det
är en ganska otillfredsställande ordning att lagutskot-
tet på grund av ett misstag som regeringen har gjort
låter detta förslag gå vidare.
Jag noterar att mina partikamrater i lagutskottet
med kraft har reserverat sig mot detta, men jag kon-
staterar också att kammaren tydligen kommer att
införa den här benämningen och låta den tillämpas i
ett år. Jag skulle vilja höra motiven för detta.
Anf.  208  BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! Lennart Hedquist har i en motion
tillsammans med Ola Rask föreslagit att beteckningen
lekmannarevisor skall ändras. Den synpunkten är han
och Ola Rask inte ensamma om. Lagutskottet är fullt
medvetet om att den har funnits tidigare i debatten. Vi
har klart insett problemet.
Nu gör vi inte så som Lennart Hedquist föreslår,
och då blir han förgrymmad och menar att det är fråga
om ett svaghetstecken från vår sida. Nej, det visar i
stället på styrka. Det är nämligen inte så - vilket jag
möjligen kan säga med extra tyngd som vanlig jurist -
att man inte hux flux ändrar en benämning på en cen-
tral punkt i en lagstiftning. Revisorsbegreppet finns
dessutom i många andra lagstiftningar. Man måste ta
ett samlat grepp, tänka först och handla sedan.
Nu försökte Lennart Hedquist till slut göra sig litet
rolig genom att tala om att vi skulle vara ett lekman-
nautskott. Man skall inte se ned på begreppet lekman.
Det kan ibland representera sunt förnuft, och det är
något som många har något att lära av.
Anf.  209  LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Bengt Harding Olson kanske inte
uppfattade min skämtsamhet i det avseendet. Lagut-
skottet kan självfallet bestå av en mängd mycket pro-
fessionella jurister - jag vet också att det finns sådana
där. Därför vore det naturligtvis befängt att bara där-
för att lagutskottet består av förtroendevalda riks-
dagsmän utgå från att utskottet är ett lekmannautskott.
Så är ju inte fallet. På samma sätt blir det  med dessa
förtroendevalda revisorer. Många av dem kan ju fak-
tiskt vara professionella revisorer. Varför skall de då
plötsligt kallas lekmän, som ju är ett begrepp som
används i helt andra sammanhang?
Bengt Harding Olson tror nu att det skulle ha varit
problem för lagutskottet att ändra regeringens pro-
position i det här avseendet, men det är ju inga pro-
blem alls. Regeringens förarbete har ju hela tiden
utgått från begreppet förtroenderevisor, alternativt
förtroendevald revisor. Utredningsarbetet skedde med
den utgångspunkten. Tydligen valde man, av någon
outgrundlig anledning, i sista momentet att byta ut det
begreppet. Det kan väl inte vara så att man, som nå-
gon sade, trodde att skriver man förtroenderevisor
skulle det innebära att andra revisorer saknar förtro-
ende? Regeringen gjorde det bytet i sista stund. Nu
kunde ju lagutskottet göra en lika snabb rockad och
bara byta ut ordet lekmannarevisor mot förtroendere-
visor eller förtroendevald revisor. Sen skulle det vara
klart. Det skulle inte behövas några ytterligare över-
väganden. Nu får vi en situation som innebär att ordet
lekmannarevisor tydligen skall förekomma ett eller
annat år, för att sedan bytas ut igen.
Anf.  210  BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! För tydlighetens skull vill jag under-
stryka att också jag skämtade när jag talade om att det
är viktigt med sunt förnuft - men jag kan försäkra
Lennart Hedquist om att det låg ett djupt allvar bak-
om.
Lennart Hedquist borde i stället för att vara ledsen
och bedrövad vara glad. Vi har ju tagit till oss även
den här motionen och konstaterar att det inte är bra.
Halva loppet är alltså redan kört. Vi accepterar detta.
Sedan utgår vi från att man inom regeringen är så
förnuftig att man tar ett samlat grepp för att hitta den
rätta beteckningen.
Den rätta beteckningen är inte nödvändigtvis
identisk med det begrepp som Lennart Hedquist tyck-
er är rätt. Om jag inte missminner mig när jag försö-
ker erinra mig förarbetena och remissvaren gillade
FAR, Föreningen Auktoriserade Revisorer, inte detta,
och de om några begriper väl något om revision.
Med all respekt för Lennart Hedquists kunskaper
på många områden tror jag att Lennart Hedquist un-
derskattar problemet med att göra rättsliga ändringar i
en lång rad lagverk. Var glad för att det inte sker i
sådan hast som vissa tror att det skall ske. Tanke
först, sedan genomgång och analys och därefter änd-
ring - det blir bäst.
Alla i lagutskottet hade självfallet önskat att vi ha-
de haft en beteckning som vi kunde godta, men nu är
situationen som den är.
Anf.  211  LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Det vore intressant att höra av vilken
anledning man för in begreppet lekmannarevisor
under något år. Varför inte fortsätta att arbeta med
beteckningen förtroendevald revisor, som ju är vad vi
i allmänhet kallar dessa personer i dag? Vad är det för
fel på den benämningen, oavsett om de väljs av en
idrottsförening, ett aktiebolag eller en kommunfull-
mäktige?
Nu får vi en väldigt egenartad situation i och med
att vi tydligen skall ha det nya begreppet lekmanna-
revisor under något år. Varför, Bengt Harding Olson,
föra in detta begrepp, som aldrig tidigare har funnits i
svensk lagstiftning i ett sådant här sammanhang? Jag
finner detta utomordentligt förvånande.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 29 maj.)
13 §  Folkbildning
Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1997/98:KrU17
Folkbildning (prop. 1997/98:115)
Anf.  212  LARS HJERTÉN (m):
Herr talman! Det finns ingen person som betytt
mer för folkbildningen i Norden än den danske kul-
turpersonligheten Grundtvig. Han hade många sträng-
ar på sin lyra och verkade under ett långt liv för det vi
i dag med ett gemensamt begrepp kallar folkbildning.
Han hade en hel del idéer som fortfarande känns ak-
tuella, trots att han dog för mer än 120 år sedan. Hur
man skaffar sig kunskap var en fråga han brottades
med under många år, och han menade att det inte
räcker med att läsa böcker.
Genom det levande ordet skall en engagerad lärare
få sina elever verkligt intresserade av utbildningens
innehåll. Nya grupper skall också få ta del av den
kunskap och det kulturarv som dittills gällt endast ett
fåtal. De stora författarna och konstnärerna måste bli
var mans egendom. För Grundtvig fanns ingen
"finkultur" som bara gällde ett fåtal.
Läraryrket befinner sig i dag i kris. Många hoppar
av utbildningen, och många vill sluta långt innan de
uppnått pensionsåldern. Kanske kan folkbildningens
idéer vara till hjälp för att ge läraryrket en renässans.
Jag har träffat lärare som fått en nytändning i sin
yrkesroll när de gått från den obligatoriska skolan till
folkhögskolan. Grundtvig är ju också grundaren av
den nordiska folkhögskolan.
Jag tror att den positiva synen på kultur i vid be-
märkelse och på lärarnas och elevernas engagemang -
även det levande ordet - måste prägla all undervis-
ning, inte bara folkbildningen. Faktum är att en väl
fungerande gymnasieutbildning i dag påminner väl-
digt mycket om folkhögskolan och folkbildningen
också när det gäller pedagogiken.
Det är därför helt i sin ordning att regeringen nu
föreslår att som villkor för statsbidrag till folkhögsko-
lan stryka bestämmelsen om att undervisningen skall
anordnas så att den till form och arbetssätt tydligt
skiljer sig från den som anordnas inom det offentliga
skolväsendet och högskolan. Det var redan från bör-
jan en märklig bestämmelse, och i dag är den helt
förlegad.
Herr talman! Det finns en risk att folkbildningen i
vår tid mer och mer ägnar sig åt att söka pengar för
kurser som styrs uppifrån via centrala beslut av riks-
dag och regering. Jag tänker på de medel som tidigare
fanns i det s.k. k-anslaget. K stod för kompletterings-
proposition, den proposition som i dag kallas vårpro-
position.
Så kom kunskapslyftet, som ju inte precis är
skräddarsytt för folkbildningen utan på många håll
passar bättre för komvux. Även den satsningen har
påverkat folkbildningen en hel del. Det finns en risk
att folkbildningen blir så beroende av dessa extra
satsningar att man glömmer grunden för den egna
verksamheten. Det finns också en frestelse att vara så
anpassningsbar att man inte ställer några krav på
verksamheten för att till varje pris få del av nya peng-
ar. Jag har vid ganska många samtal med olika folk-
bildare mött en hel del av den oro som jag här beskri-
ver.
Det gäller givetvis att i första hand bygga upp den
egna verksamheten, att se till att den fungerar på det
sätt man själv önskar och att det sker i överensstäm-
melse med folkbildningens idéer och innehåll, vad
gäller både tradition och förnyelse.
Internationalisering är ett bärande tema inom
folkbildningen. Jag vill här ge utskottet en eloge för
att man tog frågan på allvar och skrev en vers om
detta. Regeringen hade ju i propositionen glömt bort
eller kanske inte känt till alla de internationella kon-
takter som t.ex. folkhögskolorna haft långt före EU-
inträdet. Utskottet skriver att man är övertygad om att
regeringen är medveten om och värdesätter folkbild-
ningens internationella engagemang. Det betyder väl
fr.o.m. nu.
Jag går nu över till att kommentera de moderata
reservationerna. Först gäller det arbetslösa som priori-
terad grupp. Vi motsätter oss inte detta. Folkbildning-
en har ju i praktiken i flera år aktivt rekryterat elever
som varit utan arbete.
Allt tyder ju också på att massarbetslösheten har
bitit sig fast i det svenska samhället. Men när vi före-
slår att man också skall skriva att folkbildningens
insatser för de arbetslösa bör vara inriktade på att
utbildningen skall öka deras möjligheter att få ett
arbete efter utbildningstiden säger utskottets majoritet
nej. Ett sådant nytt syfte med statsbidraget vill man
inte införa.
Ändå argumenterar utskottet på samma sätt och
använder nästan samma ord som vi. Man säger att det
är mycket viktigt att de arbetslösa erbjuds en sådan
utbildning att deras möjligheter att få ett arbete ökar.
Det är också ett av motiven bakom regeringens för-
slag, att de arbetslösa skall prioriteras inom folkbild-
ningen. Därför hade det varit i sin ordning att ut-
skottsmajoriteten hade accepterat det nya syfte som vi
föreslår. Men förslaget kom kanske inte från riktigt
korrekt håll.
I en annan reservation föreslår vi att riksdagen
skall besluta om anslaget till folkbildningen precis
som nu, men att man samtidigt anger hur stort belopp
som skall gå till studieförbunden och hur stort belopp
som skall gå till folkhögskolorna, dvs. två påsar peng-
ar i stället för en. Sedan ankommer det på Folkbild-
ningsrådet att fördela statsbidraget till de olika folk-
högskolorna och studieförbunden, precis som man gör
i dag.
Vårt förslag är inte nytt. RIO, rörelsefolkhögsko-
lornas intresseorganisation, diskuterade detta ganska
tidigt. Redan 1991-1992 tog man upp sådana förslag.
Den folkvalda riksdagen fattar alltså enligt vår upp-
fattning beslut om hur statsbidraget skall fördelas
mellan de båda huvudorganisationerna. Därefter får
Folkbildningsrådet betala ut bidraget inom de ramar
som riksdagen har angett. Det är ändå så att riksdagen
som är folkvald har en representation från hela landet
och från olika politiska partier. Riksdagen har därför
en större demokratisk förankring än vad Folkbild-
ningsrådet har. Det är vårt huvudskäl till att vi vill
förändra beslutsprocessen.
Herr talman! I den sista reservationen tar vi upp
frågan om hur man skall tillgodoräkna sig kunskaper
inom folkbildningen. Jag vill påpeka att vi inte vill
införa ett nytt betygssystem. Inom folkhögskolan
försvann möjligheten att sätta vanliga betyg redan på
1950-talet. Men detta gör inte att frågan är löst en
gång för alla.
En studerande som vill veta vilka chanser han har
att gå vidare till högre utbildningar efter det att han
har studerat inom folkbildningen får sällan ett enty-
digt svar på den frågan. Vi kan bara ange vilka möj-
ligheter som finns, och de är mångfacetterade, lindrigt
sagt. Problemet för folkbildningen är att de som t.ex.
meriterar sig för vidare studier via ett år eller mer på
folkhögskola nästan alltid måste vända sig till andra
skolformer för att bli bedömda, och det är inte så bra.
En viss samordning med komvux beskrivs i pro-
positionen för den folkhögskola eller det studieför-
bund som bedriver utbildning inom kunskapslyftet på
uppdrag av en kommun. Där får läraren inom folk-
bildningen sätta betyg enligt komvux betygssystem,
men betyget måste utfärdas av komvuxrektorn. Det är
ju ett dubbelkommando som inte är särskilt lyckligt,
enligt min uppfattning. En folkhögskoleelev skall
också kunna få betyget Godkänd, om man fortsätter
att studera inom komvux. Komvux ger alltså betyget
Godkänd på den kurs som vederbörande har gått inom
folkhögskolan tidigare.
Folkhögskolornas graderade omdömen spelar en
allt mindre roll. Och där de fortfarande används, dvs.
när det finns tillräckligt många sökande med folkhög-
skolebakgrund för att de kan bilda en egen kvot, har
man hittills ofta räknat om omdömena till betygspo-
äng, vilket ju är svårt att förklara och försvara, efter-
som folkhögskolan inte får ge betyg.
Herr talman! Jag har velat vara relativt utförlig på
den här punkten för att visa vilka svårigheter som
finns när man skall tillgodoräkna sig kunskaper inom
folkbildningen. En översyn av hela det här systemet
hade verkligen varit på sin plats, vilket vi påpekar i
den sista reservationen. Förr eller senare måste en
sådan översyn komma till stånd, men nu skjuts den på
framtiden, vilket är synd för alla som inom folkbild-
ningen skaffar sig meriter för högre studier.
Till sist vill jag yrka bifall till reservation nr 2,
men jag står givetvis bakom övriga moderata reserva-
tioner.
Anf.  213  BRITT-MARIE DANESTIG (v):
Herr talman! Staten har ett syfte med att ge stats-
bidrag till folkbildningen. Kan inte folkbildningen
leva upp till riksdagens och regeringens syfte med
statsbidraget skall det upphöra. Vi tycker att det är
riktig princip. Därför har vi inget att invända mot att
folkbildningen som ett villkor för att erhålla statsbi-
drag också explicit skall verka för att stärka och ut-
veckla demokratin.
Folkbildningen med sin starka knytning till folkrö-
relserna är ett mycket viktigt forum för demokratisk
fostran och för demokratins utveckling. Det är i
folkbildningen i folkrörelserna som Sveriges demo-
krati har fått en stark förankring i hela samhället. Men
demokratin är aldrig en gång för alla vunnen. Den
måste ständigt återerövras, fördjupas och utvecklas.
I folkbildningen, likaväl som i andra samhälleliga
verksamheter, kan det under vissa omständigheter
finnas risk för att de demokratiska värdena och arbe-
tet för fördjupad demokrati inte tillräckligt prioriteras.
Såvitt jag har förstått är det ingen som har menat att
demokratin är satt på undantag inom folkbildningen.
Demokratisyftet med statsbidraget till folkbildningen
ser vi därför som ett erkännande till det som folk-
bildningen redan står för. Folkbildningen har fått ännu
en portalparagraf.
Det är också självklart, tycker vi, att all vuxenun-
dervisning borde lyda under motsvarande portalpara-
graf. Utskottet avstyrker emellertid vårt förslag ge-
nom att påpeka att t.ex. verksamheten i den kommu-
nala vuxenutbildningen skall utformas i överens-
stämmelse med grundläggande demokratiska värde-
ringar enligt läroplanen. Vi tycker att det bör vara
parallellitet i formuleringarna och tilltror faktiskt den
kommunala vuxenutbildningen att klara att också
stärka och utveckla demokratin, inte bara bedriva sin
verksamhet i överensstämmelse med rådande demo-
kratiska värderingar.
Herr talman! Vi inser att det inte nu är möjligt att
besluta om ändringar i skollagen. Men vi vill ändå
peka på att från och med nu kommer det att föreligga
en skillnad mellan folkbildningens och den kommuna-
la vuxenutbildningens uppdrag när det gäller demo-
kratifrågor och demokratifostran, något som vi djupt
beklagar.
Det andra syftet, att folkbildningen skall bredda
kulturintresset i samhället, öka delaktigheten i kultur-
livet, öka kulturupplevelserna och eget skapande, är
däremot mer kontroversiellt.
I propositionen betonar regeringen att folkbild-
ningens insatser för kulturspridning och kulturdelak-
tighet redan är stora. Av statistik och utvärderingar
framgår också att nivån och kvantiteten vad beträffar
folkbildningen och kulturen består och har i varje fall
inte gått ned.
Att nu ge folkbildningen ett utökat kulturuppdrag
och ställa upp nya villkor för statsbidraget måste - till
skillnad från demokratiuppdraget - innebära en om-
fördelning av hur resurserna skall användas. Detta
skall ske samtidigt som arbetslösa tillförs som priori-
terad grupp för folkbildningen. Folkbildningen är -
vid sidan av televisionen - den kulturbärare eller
kulturella verksamhet som bäst når ut till människor. I
ett avseende är folkbildningen dessutom överlägsen
televisionen i och med att folkbildningen inte bara
förmedlar kultur utan dessutom aktiverar människor i
ett eget kulturellt skapande.
Som framgår av verksamhetsredovisningen under
punkt 4.2 i propositionen har andelen studiecirklar
med estetiska verksamheter ökat. Likaså har under
1997 antalet kulturprogram och deltagare och besöka-
re i kulturprogram stigit. De estetiska kurserna på
folkhögskolor visar inga tendenser att minska. Folk-
bildningen är i dag ett levande forum för kulturmöten
och kulturskapande och spelar en viktig roll för att
förverkliga kulturpolitiken.
Därför anser vi i Vänsterpartiet att det knappast är
meningsfullt att ge folkbildningen ytterligare uppdrag
i syfte att bredda kulturintresset i samhället, öka del-
aktigheten i kulturlivet och öka människors kulturupp-
levelser samt öka möjligheterna till mer eget skapande
utan att man samtidigt anvisar nya resurser till folk-
bildningen för att den skall kunna genomföra detta
uppdrag.
Det allmänna folkbildningsanslaget, inom vars
ramar folkbildningens kulturarbete bedrivs, har mins-
kat med ca 18 % sedan år 1991. Skulle ett utökat
kulturuppdrag läggas på folkbildningen utan att nya
medel tillförs kan det bara innebära att annan verk-
samhet måste skäras ned kraftigt.
Om riksdagen ändå beslutar att tillföra det nya
kultursyftet kan det bara tolkas som ett kraftigt under-
kännande av folkbildningens hittillsvarande arbete för
att bredda kulturintresset, för att engagera och aktive-
ra människor i kulturverksamhet och för den omfat-
tande studie- och kursverksamhet som bedrivs med
estetisk och kulturell inriktning.
Hur man skall öka delaktigheten och bredda kul-
turintresset var bl.a. en knäckfråga för Kulturutred-
ningen. Där diskuterades fram och tillbaka varför
kulturintresset är så statiskt och delaktigheten så be-
gränsad, trots allt. Nu tycks det oss som om regering-
en har funnit sitt Columbi ägg: Folkbildningen skall
greja det som varken TV, kulturinstitutioner eller fyra
kulturgrupper har klarat av. Men för att göra det be-
hövs det nya medel, i annat fall måste annan verk-
samhet bli lidande.
Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 10.
Regeringen föreslår att arbetslösa vid sidan av
utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt missgynna-
de skall utgöra en ny prioriterad målgrupp för folk-
bildningen. Härmed skulle statsbidraget få tydligare
fördelningspolitiska motiv, vilket vi tycker är utmärkt.
Det finns risk för att människor som blir arbetslö-
sa marginaliseras och passiviseras. Folkbildningens
arbetssätt har visat sig vara värdefullt för många ar-
betslösa och har gett dem större självförtroende och
bättre möjligheter att bryta en passiv tillvaro. Under
åren 1992-1996 fick folkbildningen särskilda resurser
för utbildningsinsatser för arbetslösa. Från hösten
1997 har folkbildningen tillförts resurser för 10 000
platser per år inom ramen för kunskapslyftet, som
vänder sig till arbetslösa eller dem som riskerar att bli
arbetslösa. Därutöver har kommunerna upphandlat
utbildning motsvarande 2 000 platser från folkbild-
ningen.
Av folkhögskolans studerande är sannolikt det sto-
ra flertalet arbetslösa. Det gäller även dem som söker
sig till skolans ordinarie kurser, även om det inte
framgår av den redovisning som görs varje år av SCB.
Folkhögskolans insatser inom kunskapslyftet kommer
att bli allt viktigare i takt med att de mest studiemoti-
verade arbetslösa rekryteras till olika utbildningar.
För dessa är komvux en bra studieform, men för
många som av olika anledningar behöver en mer
personlighetsutvecklande och trygg studiemiljö är
folkhögskolan och folkbildningsarbetets pedagogik ett
mycket bättre alternativ.
Vänsterpartiet tillstyrker förslaget att tillföra ar-
betslösa som prioriterad målgrupp för folkbildningen,
men nu är det än viktigare att det blir en omfördelning
av kunskapslyftets medel mellan folkbildningen och
kommunerna. Folkbildningen bör ges en starkare roll
i kunskapslyftet. Fler platser än de 10 000 som tillde-
lats bör förläggas direkt till folkbildningen. Härige-
nom skulle möjligheten att nå de mest studieovana
och svårrekryterade öka.
Vi konstaterar att Kunskapslyftskommittén är inne
på samma linje som Vänsterpartiet. Man gör sina
markeringar om att folkbildningen med dess särskilda
pedagogik och arbetssätt är speciellt lämpad att an-
ordna utbildning för de mest studieovana och svårre-
kryterade.
Vi är för en breddning av utbildningsutbudet i
kunskapslyftet, men vi tror att utvärderingar kommer
att visa att i valet mellan kommersiella utbildningsan-
ordnare och folkbildningen vinner folkbildningen på
kvalitetspoäng med hästlängder. Jag yrkar därmed
bifall till Vänsterpartiets reservation 12.
Vänsterpartiet anser att det är värdefullt med en
fortsatt samverkan mellan folkbildningen, i första
hand folkhögskolorna, och högskolan. Det finns all
anledning att inom ramen för det livslånga lärandet
verka för fördjupad samverkan mellan olika delar och
nivåer i bildnings- och utbildningssektorn. Ett sådant
samarbete bör kunna resultera i att folkhögskolan ges
möjligheter att anordna kurser på högskolenivå som
ger högskolepoäng. Detta skulle bl.a. underlätta vida-
re högskolestudier för många studieovana och därmed
motverka den sociala snedrekryteringen till högre
utbildning. Centern, Folkpartiet och Miljöpartiet har
också lagt fram förslag som alla går ut på samma sak.
Det här är krav som allt oftare förs fram. Om jag inte
är fel underrättad har Landstingsförbundets kongress
just uttalat sig i denna riktning.
I betänkandet redogörs ingående för att nuvarande
högskoleförordning inte ger utrymme för det som vi
alla kallar för samverkanskurser. Utskottet skriver:
Det är dock viktigt att folkbildningens och högskolans
roller och arbetsformer utformas utifrån de olika upp-
drag de har.
Men, herr talman, det är just detta som vi vill änd-
ra på. Folkbildningens arbetsformer och pedagogik
parat med högskolekursernas innehåll är en oslagbar
kombination som vi och många med oss vill ha till-
gång till. Vi har också försökt att beskriva detta i
tidigare motioner, där vi har tecknat visionen om ett
folkligt och öppet universitet som skall arbeta med
modifierade distansutbildningskurser. Lämpliga mö-
tesplatser för kursdeltagarna kunde vara regionala
studiecentrum runt omkring i landet, lokaliserade till
våra folkhögskolor som är en mycket lämplig studi-
emiljö. Därigenom skulle vi kunna skapa den brygga
mellan forskning och fält som så många efterlyser.
Därigenom skulle också universiteten få en bra möj-
lighet att fullgöra den s.k. tredje uppgiften, nämligen
att sprida forskningens resultat till större och bredare
grupper, och det är sannerligen en folkbildande upp-
gift.
Jag tror att det behövs vissa ändringar i högskole-
förordningen i samband med högskolans expansion,
tillströmningen av elever, distansutbildningen som
man börjar att bygga ut, den förväntade lärarbristen
och de många problemen men också nya utmaningar-
na som högskolan står inför. Högskolorna behöver ha
ett incitament för att samarbeta bl.a. med folkbild-
ningsorganisationerna.
Anf.  214  EWA LARSSON (mp):
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till re-
servation 4 under mom. 8, reservation 5 under mom. 9
och reservation 13 under mom. 23.
Folkbildningens roll för delaktighet i kulturliv och
det ekologiska samhällsbygget - ja, så vill jag rubri-
cera det här inlägget.
En av alla de hundratals propositioner som rege-
ringen presenterat för riksdagen under våren tar upp
utveckling av folkrörelser. Bra! Miljöpartiet stöder
målformuleringar om demokrati och om att statsbi-
draget skall bidra till att bredda kulturintresset i sam-
hället.
Vi lyfter också fram att statsbidraget skall leda till
ökad delaktighet i kulturlivet, eget skapande och
kulturupplevelser. Särskild tyngd vill jag lägga vid
folkbildningens roll som kunskapsförmedlare i om-
ställningen av Sverige till ett ekologiskt hållbart land.
Vi lägger också till folkbildningens betydelse för
levandegörande och utveckling av kulturarven.
Herr talman! Miljöpartiet saknar dock sensationer
och framför allt pengar i propositionen. I budgeten för
1999 föreslås 40 miljoner extra att räcka till alla de
nya och fördjupande uppdrag som önskas. I samman-
hanget får vi inte glömma bort att folkbildningen
reellt sett de senaste åren fått vidkännas besparingar
motsvarande en halv miljard kronor. Det erkännande
som i dag ges i betänkandet av svensk folkbildnings
stora betydelse borde rimligen åtföljas av ytterligare
anslag.
Så några ord om lärandets process.
Herr talman! Människor lär sig i en mängd olika
situationer merparten av det lärande som inte är bun-
det till den strikta organisation som utmärker skola
och utbildning. Det äger rum i studiecirklar, folkhög-
skolekurser och i vardagliga aktiviteter, i möten mel-
lan människor. Vi talar om icke-formellt och infor-
mellt lärande.
Skolan är i dag på väg mot en rejäl omprövning,
och erfarenheterna från folkbildningen blir särskilt
intressanta. Helt säkert kan skolan lära något av detta
lärande som äger rum utanför dess väggar. Miljöpar-
tiet saknar en mer grundlig genomlysning av dessa
frågor, dvs. lärandet som äger rum inom folkbildning,
arbetsliv och fritid. Vi anser att kunskaper om dessa
lärandeprocesser är viktiga för bildning på alla nivåer,
för barn i skolan såväl som för studenter på universi-
tetet.
Som ett led i folkbildningens högskolekoppling
kan nämnas nya forskningsområden, där kultur och
miljö är två exempel. Stensunds folkhögskola har med
sitt forskningsprojekt Vattenbruket framgångsrikt
förenat miljöarbete och internationellt engagemang.
Deras forskning väger tungt som förebild i den pågå-
ende utvecklingen.
Sedan vill jag säga några ord om amatörkulturen
och folkbildningen.
Herr talman! Amatörkulturen präglas i dag av stor
vitalitet. Den utgör en bärande del av kulturlivet.
Studieförbundens engagemang och kompetens inom
kulturområdet har tyvärr försvagats de senaste åren.
Amatörkulturernas riksorganisation har här en bety-
delsefull uppgift. De kan hjälpa till att överbrygga
klyftan mellan folkbildning och kultur.
Amatörkultur och eget kulturellt skapande är en
viktig del av kulturlivet. Det betonades i samband
med beslut om de kulturpolitiska målen. Jag anser att
deras organisation behöver få stärkt ekonomisk ställ-
ning och stärkt relation till folkbildningen, så att deras
kunskaper och andra resurser kommer till bredast
möjliga användning.
Jag vill också säga några ord om folkbildningen
och det ekologiskt hållbara samhället.
Herr talman! Folkbildningens roll i arbetet med att
forma ett ekologiskt hållbart samhälle kan inte nog
understrykas. Regeringen har nu tagit bort sitt stöd för
Agenda 21-arbete. Den menar tydligen att det arbetet
skall ingå som en naturlig del i folkrörelsen. Jag me-
nar att utveckling kräver öronmärkta resurser.
Jag vill särskilt betona vikten av att vara öppen för
de nya vägar som utvecklas hela tiden. Det studiear-
bete som sker inom miljörörelser av typ trädkramare
och skogsockupanter passar många gånger inte in i
gängse bidragsformer. Inte heller den i dag mest väx-
ande ungdomsrörelsen - de levande rollspelen - pas-
sar in i de gamla strukturer som ligger till grund för
statlig bidragsgivning. Vi anser att folkbildningen bör
ta sig en större frihet än i dag när det gäller att stödja
nya uttryckssätt.
Sedan vill jag gå över till folkbildningen och kul-
turarven. Det har i många år pågått ett aktivt arbete
med utveckling av nya typer av mötesplatser baserade
på musik och dans från olika kulturer. Brister och
behov har kartlagts, och samarbete har skett mellan
olika studieförbund: Rikskonserter, Kulturrådet, Kul-
tur i hela landet, Dansens hus m.fl.
Det har under arbetets gång klart framgått att ett
vattenhål för folkmusik behövs. Genren behöver en
centralpunkt för sitt utvecklingsarbete och för att
bättre kunna ta till vara de kunskaper och erfarenheter
som vunnits genom åren. Den folkliga musiken och
danskulturen är eftersatt inom folkhögskoleväsendet. I
dag är det endast en folkhögskola som erbjuder en
längre utbildning i folkmusik, och en som erbjuder
längre utbildning i folkdans. Längre utbildning med
musik och dans från invandrarkulturer saknas helt. På
motsvarande vis är utbildningen av ledare och pro-
duktion av studiematerial eftersatt inom studieförbun-
den. Jag vill se en omfördelning och utveckling av
anslaget till de här ändamålen.
Så vill jag gå över till det internationella perspek-
tivet. Regeringen nämner inget om folkbildningens
roll i ett internationellt perspektiv. Den nordiska
folkbildningen framstår för många andra länder som
mycket intressant med stora möjligheter. Biståndspro-
jekt till både syd och öst arrangeras för att lokalt
utveckla folkbildningen. Svensk folkbildning borde
också kunna gå på EU-export. För att utveckla detta
samarbete anser jag att Folkbildningsrådet bör få
resurser till att stödja den här utvecklingen.
Till slut vill jag ta upp detta med statens stöd till
folkbildningen.
Herr talman! Det statliga stödet till folkbildningen
har reellt sett kraftigt minskat de senaste åren. Sam-
hället skall inte överta ansvaret från landsting och
kommun. Men det är viktigt att betona folkbildning-
ens behov av samhällets stöd. Vi vill inte att folk-
bildningen skall tvingas överleva med konsultverk-
samhet eller konferenshotell som grund för sin finan-
siering. Då är den fria folkbildningen hotad.
Vidare skall man se folkhögskolorna som en stor
resurs i arbetet med att integrera olika grupper i sam-
hället. Invandrare och svenskar möts här på lika vill-
kor. Den betydelse som folkhögskolor har för kvinno-
grupper och handikappade kan inte nog understrykas.
"Mångfald" är en bra beskrivning av en svensk folk-
högskola och folkbildning i dag.
Miljöpartiet tror att det behövs en kulturens
Agenda 21. Kulturell tillväxt är ett aktivt vapen i
kampen mot ekonomismen. Kulturarbetare från hela
världen diskuterade just den frågan i samband med
Unescos kulturkonferens i Stockholm när den pågick
för någon månad sedan. Jag hoppas att svenska kul-
turarbetare tillsammans med svensk folkrörelse kom-
mer att ta ett stort ansvar för att vi så småningom skall
nå fram till ett konkret internationellt handlingspro-
gram för kulturens Agenda 21.
Till sist, herr talman, vill jag anföra att Miljöpar-
tiet kommer att stödja den moderata reservation 3
under mom. 7. Vi anser också att det vore bättre om
riksdagen hade att ta ställning till två påsar pengar -
en till studieförbunden och en till folkhögskolan - i
stället för att som i dag helt låta Folkbildningsrådet
avgöra fördelningen.
Anf.  215  FANNY RIZELL (kd):
Herr talman! Som så ofta - kanske alltid - ligger
det en utredning bakom den här propositionen. Den
hette Statens utvärdering av folkbildningen 1996,
förkortat SUFO.
Denna utredning ger folkbildningen ett mycket
gott betyg. Den menar att folkbildningens verksamhe-
ter har stor betydelse för demokratins utveckling i
Sverige och för deltagarnas personliga utveckling.
Man säger också att studieförbunden bör rekrytera
fler deltagare bland korttidsutbildade, invandrare och
arbetslösa. Regeringen säger, liksom utredningen, att
folkbildning genomför en verksamhet som står i god
överensstämmelse med riksdagens syften. Det tycker
jag är viktigt. Verksamheten är av stor omfattning och
har stor samhällsnytta.
Vi påpekar i vår motion att SUFO inte har före-
slagit några ändringar eller tillägg till målen för sta-
tens bidrag till folkbildningen. Regeringen föreslår
nämligen två nya mål. Statsbidraget skall bidra till att
stärka och utveckla demokratin och till att bredda
kulturintresset i samhället.
Jag vill understryka att demokrati är ett viktigt mål
för folkbildningen. Trots det vill vi inte att det skall
införas som ett nytt mål vad gäller bidragen - bara av
den enkla anledningen att demokratiaspekten innefat-
tas i de mål för statsbidrag som redan finns. Bl.a. sägs
där: "Syftet med statsbidrag till folkbildningen är att
stödja en verksamhet som gör det möjligt för männi-
skor att påverka sin livssituation och att skapa enga-
gemang till att delta i samhällsutvecklingen genom
t.ex. politiskt, fackligt eller kulturellt arbete."
Det är inte bara genom samhällsorienterande kur-
ser som folkbildningen gynnar demokratin. Det är fler
än jag som tycker detta. En amerikansk professor i
statsvetenskap säger att det är själva engagemanget
bland befolkningen som bidrar till att förbättra demo-
kratin. Då kan det gälla EU-kunskaper eller körsång.
Det väsentliga är engagemanget; att medborgarna
aktiverar sig.
Många horisontellt organiserade sammanslutning-
ar i ett samhälle leder till bättre demokrati. Folkbild-
ningen och föreningslivet spelar stor roll för demo-
kratin - ja, de är faktiskt omistliga, tycker jag. Stats-
bidraget bidrar alltså redan i dag, med gällande mål-
dokument, till att stärka och utveckla demokratin. De
flesta remissinstanser undanbad sig nya statliga regle-
ringar för statsbidraget till folkbildningen.
Det är viktigt att folkbildningen får behålla sin
särart. Det är viktigt att den får vara fri och frivillig,
att den själv får utveckla de pedagogiska formerna
och inte minst att den också i framtiden får spela en
stor roll för bildning och kunskap.
Regeringen bedömer att betyg inte bör förekomma
inom folkbildningen. Det instämmer vi kristdemokra-
ter i. Vi delar också regeringens uppfattning att den
verksamhet som genomförs för personer med funk-
tionshinder är en del av folkbildningsarbetet som bör
ha hög prioritet.
Regeringen föreslår att arbetslösa skall tillföras
som en viktig målgrupp för folkbildningen. I de syften
som formulerades 1991 är det redan fastslaget att:
"Personer som är utbildningsmässigt, socialt eller
kulturellt missgynnade skall särskilt prioriteras. In-
vandrare och deltagare med funktionshinder utgör
särskilt viktiga målgrupper."
Alla arbetslösa saknar ju inte bildning eller ut-
bildning. Men om arbetslösa söker sig till folkbild-
ningen för att komplettera sin utbildning och bygga
upp sin självkänsla eller för att se nya möjligheter, är
det säkert deras förhoppning att den kurs eller den
cirkel som de går i ändå skall ge dem en större chans
till jobb. Resurser bör därför läggas på att göra det
möjligt för dem att få jobb.
Vi tycker att de lokala arbetsförmedlingarna bör få
mera resurser, på bekostnad av AMS centralt, så att
de lokala förmedlarna får mera tid och mera resurser
för att aktivt se till att arbetslösa och arbeten möts.
Folkbildningen spelar en viktig roll i integrations-
arbetet. Jag tror att folkbildningens möjligheter är
stora när det gäller att skapa mötesplatser och öppna
samtal. Möjligen finns det en viss övertro på att integ-
rationen skall gå snabbt.
Studieförbunden har möjlighet att skräddarsy kur-
ser, ibland etniskt homogena för att skapa trygghet i
undervisningsgruppen, t.ex. vid svenskundervisning,
men också kurser som på olika sätt är gränsöverskri-
dande där gamla och nya svenskar möts i gemensam-
ma intressen eller, ibland, i gemensamma praktiska
problem. I sådana situationer upptäcks det ofta att det
är mer som förenar än som skiljer.
Till sist vill jag säga att det oroar mig att folkhög-
skolorna i år har färre ordinarie ansökningar. Det är
en undanträngningseffekt, enligt vad jag fått upplys-
ning om från rektorer och lärare på folkhögskolor, till
följd av kunskapslyftet. Det är en utveckling som jag
tycker är oroande och som det kan finnas anledning
att återkomma till. Vad händer med folkbildningen i
framtiden? Folkbildningen kan inte vara en konjunk-
turregulator.
Vi står naturligtvis bakom våra reservationer men
för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reserva-
tion 2.
Anf.  216  BERIT OSCARSSON (s):
Herr talman! Folkbildningens idé är i dag, enligt
den proposition som vi nu behandlar, modernare än
någonsin. Regeringen anser också att folkbildningens
arbetsformer både på folkhögskolor och i studieför-
bund visar att folkbildningen har en egen plats i da-
gens och morgondagens utbildningssamhälle. Beho-
ven är i dag desamma som när folkbildningen växte
fram - förståelse i en tid av omvälvning, samtal, efter-
tanke, kunskap och insikt för att kunna påverka sam-
hället och sina egna livsvillkor.
Vidare slår regeringen fast att folkbildningens
metoder låter sig väl förenas med ny informations-
teknik. Denna ger folkbildningen möjligheter att växa
in på nya områden och att höja kvaliteten i kunskaps-
sökandet. Studiecirkelns pedagogik i kombination
med den nya informationstekniken är folkbildningens
metodik in i 2000-talet.
I över hundra år har folkbildningen erbjudit stora
folkgrupper unika möjligheter till kunskap, kultur,
bildning och gemenskap. Utmaningarna och uppdra-
get är desamma i dag. Men självklart är konkurrensen
hårdare nu. Under pionjärtiden behövde folkbildning-
en inte slåss om uppmärksamheten med t.ex. nöjesin-
dustrin eller medieutbudet.
Folkbildningen, som alltid bygger på personlig
kontakt och social gemenskap, har ett par trumfkort i
konkurrensen, nämligen just den individuella mänsk-
liga dimensionen.
Det andra trumfkortet är just bildningen. Jag är
övertygad om att bildning kommer att bli allt viktiga-
re - bildning i meningen att få perspektiv, helhet och
sammanhang, något som inte alltid direkt hör ihop
med nyttoaspekten.
Folkbildaren Gunnar Hirdman skrev 1933 i tid-
ningen Studiekamraten: "En allsidig bildad människa
är väl den som äger ett klart huvud, ett gott hjärta och
en skicklig hand. Utbildning är till för att ge männi-
skan färdighet, men först bildning ger människan
värdighet."
Bildningstanken rymmer också visionen om män-
niskans förmåga att skapa en bättre värld.
Kraven från morgondagens arbetsmarknad stegras.
Inte enbart den funktionella yrkesskickligheten utan
även förmågan att samarbeta, liksom kreativiteten och
förmågan att finna nya lösningar, att förstå andra
människors bakgrund och livsvillkor, att tolka och att
handla i olika situationer, blir allt viktigare. Det här
kan folkbildningen möta.
Jag vill lyfta fram några avsnitt i propositionen
och i vårt betänkande. Vi har fått två nya syften när
det gäller anledningen till att staten skall ge statsbi-
drag till folkbildningen, något som redan har berörts.
Statsbidraget skall bidra till att stärka och utveckla
demokratin. Men statsbidraget skall också bidra till
att bredda kulturintresset i samhället, till ökad delak-
tighet i kulturlivet och till kulturupplevelser men
också till eget skapande.
Ända sedan starten för hundra år sedan är en av
folkbildningens uppgifter att stärka och utveckla de-
mokratin. Men vi ser i dag också i det svenska sam-
hället oroande tendenser till att demokratin ifråga-
sätts. Därför tycker utskottets majoritet att det är bra
att vikten av att slå vakt om demokratin markeras.
Det ligger i folkbildningens idé att sätta kulturen i
centrum. Den livsnerv i folkbildningen som kulturen
utgör slås på ett klart och tydligt sätt fast.
Bland de prioriterade grupper som folkbildningen
skall ägna särskild uppmärksamhet tillförs nu också
de arbetslösa. Det är naturligtvis ingen homogen
grupp, utan människor med olika behov och önskemål
innefattas där. Utan tvivel har folkhögskolor och
studieförbund precis den inriktning som för många
kan innebära en vändpunkt och en väg ut ur arbets-
lösheten.
Jag vill gärna också erinra om två för folkbild-
ningen positiva satsningar. I den regionalpolitiska
propositionen föreslås att ett särskilt utvecklingscent-
rum skall etableras för att stödja utvecklingen av
distansutbildning. Den skall baseras på modern in-
formationsteknik, i första hand inom högskola och
folkbildning. För detta kommer folkbildningen att
kunna disponera ca 50 miljoner kronor utöver ordi-
narie folkbildningsanslag. Vidare föreslogs det redan i
vårpropositionen att folkbildningen skall få ytterligare
40 miljoner kronor för år 1999.
Herr talman! Låt mig sedan få kommentera några
av de reservationer som tidigare talare har tagit upp.
Jag börjar med Kristdemokraternas reservation, som
handlar om demokratimålet. Man anser att det inte
behövs ett särskilt demokratimål. Jag kan naturligtvis
instämma i allt det som sagts om att folkbildningen av
tradition värnar om demokratin. Men vi tycker att
demokratin nu hotas och ifrågasätts också i vårt land
och tycker därför att det är bra att demokratimålet
preciseras.
Lars Hjertén och Moderaterna har tillsammans
med Kristdemokraterna i en reservation tagit upp
frågan om att den verksamhet som inom folkbildning-
en erbjuds arbetslösa skall vara inriktad på att öka
deras möjligheter att få arbete efter utbildningen. Jag
menar att detta ligger i detta med att arbetslösa skall
prioriteras i folkbildningen, som tidigare sagts här
från talarstolen.
Naturligtvis är målet att arbetslösa skall få jobb
efter utbildningen. Men det är ofta också viktigt att
stärka självkänslan för att man skall kunna gå vidare
till ytterligare utbildning eller för att våga söka jobb.
Det är litet oklart vad reservanterna egentligen är ute
efter. Utbildningarna syftar ju till att ge en ökad kom-
petens för att tillgodose arbetslivets krav på höjd
kompetens. Jag undrar: Vill reservanterna ändra in-
riktningen och/eller kursplanerna?
I reservation 3 föreslår Moderaterna att Folkbild-
ningsrådet inte skall besluta om anslagets fördelning
mellan folkhögskolor och studieförbund. Ewa Larsson
instämde också i det. Enligt reservanterna talar demo-
kratiskäl för att en sådan ordning bör införas. Jag har
svårt att se det odemokratiska i den nuvarande ord-
ningen. Folkbildningsrådet, som i dag beslutar, har
som medlemmar folkbildningens egna organ. Det är
Folkbildningsförbundet, Rörelsefolkhögskolornas
intresseorganisation och Landstingsförbundet. Såvitt
jag kan förstå delar reservanterna uppfattningen att
Folkbildningsrådet fungerar bra. Vi anser därför att
det inte finns någon anledning att ändra nuvarande
system.
Ewa Larsson tar i reservation 4 upp folkbildnings-
forskning som ett självständigt forskningsområde.
Förmodligen menas forskning om folkbildning. Det
går naturligtvis att önska sig mycket mera - jag tror
att vi alla som värnar om folkbildningen gör det. Men
folkbildningen är inte något helt bortglömt område,
som framhålls i betänkandet, utan det finns pengar.
Även Folkbildningsrådet avsätter självt medel för att
tillsammans med universiteten forska på folkbildning-
ens område.
Får jag sedan ta upp den reservation där Modera-
terna begär en översyn av hur kunskaper från folk-
högskolan formellt skall få tillgodoräknas inom annan
utbildning. Det finns redan i dag regler som tillgodo-
ser önskemålen. Det står tydligt att folkbildningen
som utbildningsform skall vara fri från krav på resul-
tat i form av betyg. Jag uppfattar att det är betyg som
Moderaterna här kräver, och det har vi från utskotts-
majoriteten sagt nej till. Betyg skall inte förekomma i
folkbildningen.
I reservationerna nr 10 och 11 föreslås mera resur-
ser till folkbildningen. Vänstern begär att regeringen i
kommande budgetproposition anvisar medel för det
nya kulturuppdrag som folkbildningen får. Här argu-
menterade Britt-Marie Danestig just för behovet av
ytterligare medel när man skall vidga en uppgift som
man redan har. Det är klart att man där önskar mer
pengar - det gör vi alla - men man får också ta hän-
syn till de resurser som finns till andra ändamål. Som
jag tidigare sade får vi 40 miljoner kronor, som är ett
påslag på det ordinarie anslaget. Något påslag på
ordinarie anslag har vi inte fått under hela 90-talet, så
det sker ändå en ökning av ordinarie anslag nu som
det finns anledning för oss att ta upp.
Mer resurser kräver också Miljöpartiet, som begär
att erforderliga medel skall kunna tas fram. Men här
är det fråga om samma argument. Det gäller att vi när
budgetpropositionen läggs fram i höst gemensamt ser
till att de resurser som finns också fördelas till folk-
bildningen. Jag tror inte att vi har olika syn där, utan
vi önskar alla mer resurser. Men vi har i vårproposi-
tionen fått ett löfte om 40 miljoner kronor, som kom-
mer under 1999 års budget.
Vänsterpartiet har tagit upp ett förslag om omför-
delning inom kunskapslyftet så att antalet platser på
folkhögskola skall kunna ökas utöver de 10 000 plat-
ser som i dag finns. Får jag här säga att jag instämmer
i att kommunerna naturligtvis måste anlita folkhög-
skolan i kunskapslyftet. Vi har hört under föredrag-
ningen här och läst i motionen att det är ökade resur-
ser till folkhögskolan som avses och att man vill ha
ytterligare medel från kunskapslyftet för att kunna öka
antalet platser utöver de 10 000 platserna.
Får jag säga att det inte har gjorts någon noggrann
analys eller utvärdering, men vi vet att en väldigt liten
del av kunskapslyftets resurser har gått till folkbild-
ningen. Det är ca 5 %. Jag håller med om att det
skulle behövas ytterligare resurser, men det är för
tidigt att nu ändra inom kunskapslyftets ram.
Jag skulle vilja hänvisa till det delbetänkande som
Kunskapslyftskommittén nyligen har lagt fram. Man
tar där upp just den frågan och framhåller framför allt
hur viktig folkbildningen är. Det handlar mycket om
den upphandlingsförordning som finns och kommu-
nernas ansvar när det handlar om kvalitet i upphand-
lingen. Där finns ett förslag som lyder:
Ytterligare en möjlighet att öka folkbildningens
deltagande i kunskapslyftet är att en större andel av de
resurser som går till kunskapslyftet kanaliseras via
Folkbildningsrådet.
Det finns alltså en skrivning i delbetänkandet som
visar att man har tummen på det hela. Just nu genom-
förs fem olika konferenser runt om i landet, där
folkbildningen och kommunerna möts för att se hur
man ytterligare kan stärka folkbildningen inom kun-
skapslyftets ram.
Med det här har jag berört de flesta reservationer-
na.
Jag vill till sist passa på att tacka mina kolleger i
kulturutskottet, eftersom det här sannolikt är den sista
debatt som jag deltar i här i riksdagen. Jag är extra
glad över att debatten handlar om just folkbildning.
Det är det område som mitt politiska hjärta klappar
allra varmast för. Jag är själv en produkt av folkbild-
ningen. Det har varit en stimulerande och fin samvaro
i kulturutskottet, både på kulturutskottets sammanträ-
den och på resor i Sverige och utomlands. Därför vill
jag säga ett varmt tack till ledamöterna och även till
det fina utskottskansliets personal.
Får jag avsluta med att läsa en dikt som jag älskar.
Den har många verser, men jag skall ta bara tre. Det
är Arne Hirdman, son till Gunnar Hirdman, som har
skrivit dikten. Så här lyder de två första verserna:
Vad är bildning? Vad är vett?
Hur tänds den tindrande låga
som när en gång undret skett
får oss att forska och fråga?
Vad är hållning vad är makt
i människoandens rike?
Hur kan ordet, en gång sagt,
göra sig till Gärnings like?
Sista versen ger svaret:
Du själv är svaret, MÄNSKAN är
ännu det största av under
Du lever nu. Ditt verk är här.
Ditt liv är ett pärlband av stunder.
(Applåder)
Anf.  217  FANNY RIZELL (kd) replik:
Herr talman! Jag vill återigen understryka att de-
mokrati är viktigt. Men av de citat jag läste upp fram-
går det tydligt att det redan är klart uttryckt att folk-
bildningens mål är att arbeta för demokrati. Jag tror
inte att det blir bättre om man upprepar det en gång
till.
Det är samma sak med de arbetslösa. Det framgår
klart och tydligt att personer som är utbildningsmäs-
sigt, socialt eller kulturellt missgynnade skall särskilt
prioriteras.
Om man är missgynnad utbildningsmässigt eller
anser sig vilja studera inom folkbildningen på grund
av ett arbetsbyte, yrkesbyte, för bildnings skull eller,
som påpekas här, för att få ett bättre självförtroende är
det helt okej. Men jag tror att alla som är arbetslösa,
oavsett av vilken anledning de söker sig till folkbild-
ningen, ändå menar att den skall ge dem större chans
till ett arbete. Jag tycker att det bör understrykas att
det i regel är för att få ett arbete som de går där. I
vilket fall som helst är det ett arbete de vill ha om de
är arbetslösa.
Båda sakerna finns redan. Det är därför jag reage-
rar litet grand. Vi behöver inte upprepa oss. Det här är
så väl uttryckt. Jag är förvånad att man 1991 kunde
formulera sig så att det täcker dagens behov alldeles
utmärkt.
Anf.  218  BERIT OSCARSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror inte att vi i sak har några sto-
ra meningsskiljaktigheter i denna fråga. Det är fråga
om hur man ser på frågan om hur tydlig man skall
vara när det gäller anledningen till att man ger stats-
bidrag.
Det som jag har glatt mig åt i regeringens propo-
sition är att man så tydligt slår fast att man vill att
folkbildningen fritt och självständigt skall bestämma
över sin verksamhet och inte styras av staten. Men
staten vill väldigt gärna tala om varför det är viktigt
att staten ger statsbidrag till folkbildningen. Det är det
som är anledningen till att jag tycker att det känns bra
att formuleringen finns med här.
Anf.  219  LARS HJERTÉN (m) replik:
Herr talman! Berit Oscarsson berörde tre saker i
sitt tal som gällde Moderata samlingspartiet och mig.
Målet är ju att man skall föra ut folkbildningen så
långt det är möjligt. Folkbildningen har ett antal mål
som vi förmerar här i dag genom de beslut vi fattar.
De arbetslösa är en ny målgrupp. Vi tycker att
man i undervisningen och utbildningen skall se till så
att man underlättar för dem att få ett jobb efter ut-
bildningens slut. Jag fick inte någon riktig klarhet i
var Berit Oscarsson står i den frågan.
Berit Oscarsson hörde inte riktigt vad jag sade när
det gällde folkbildningen och betygen. Jag sade inte
att vi vill ha betyg. Jag sade tvärtom att vi inte vill
införa några betyg inom folkbildningen. Däremot
behövs det en översyn, framför allt med tanke på alla
de elever som studerar och som inte riktigt vet vad de
skall ta sig till för att komma fram i samhället och
komma in på högre utbildningar framöver.
Anf.  220  BERIT OSCARSSON (s) replik:
Herr talman! Lars Hjertén tar upp frågan om att
arbetslösa skall få jobb. Jag har ingen annan uppfatt-
ning än att den verksamhet som bedrivs inom folk-
bildningen naturligtvis skall ha det som syfte. Men vi
tycker ändå inte att det är rätt att skriva in det.
Det är så mycket annat som man behöver veta när
man som arbetslös anmäler sig till en studiecirkel
eller till en folkhögskolekurs. Man vill bl.a. veta om
man vågar fortsätta och om man vågar tro på att man
kan studera vidare. Man undrar om man har en sådan
självkänsla att man vågar söka jobb.
Jag tycker att folkbildningen har en uppgift i att
orientera dessa elever när det gäller vad de skall fort-
sätta med. Det kan vara mycket annat än de ämnen
som finns i t.ex. kunskapslyftet.
Jag tycker att folkbildningen skall vara fri och
frivillig. Därför vill jag inte ha med ytterligare moti-
veringar till att man ger statsanslag, och jag vill inte
att man skall styra ytterligare. Det räcker med det som
finns.
Anf.  221  LARS HJERTÉN (m) replik:
Herr talman! Folkhögskolan har nästan i alla tider
haft arbetslösa som en målgrupp. Det hade man redan
på 30-talet, trots att det inte stod så i bestämmelserna.
Nu införs de arbetslösa som en målgrupp, och då
tycker vi att det hade varit lämpligt att man hade talat
om varför och vilket syfte man har med det. Ett vik-
tigt syfte måste rimligtvis vara att de arbetslösa skall
få jobb efter studierna. Det kommer inte direkt, men
de förbereds väl.
Jag blev litet perplex när Berit Oscarsson i sitt an-
förande sade att detta är den sista debatt hon deltar i i
kammaren. Jag blev litet förvånad, för jag kände
faktiskt inte till det. Vi har haft några debatter här. Vi
har inte alltid varit överens, men jag är mycket impo-
nerad över Berit Oscarssons stora engagemang för
svensk folkbildning. Jag tror att det behövs eldsjälar
inom denna sektor. Berit Oscarsson är en sådan eld-
själ. Jag tackar henne för de debatter vi har haft och
för det arbete hon har lagt ned i riksdagen och i andra
sammanhang för svensk folkbildning.
Anf.  222  BERIT OSCARSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara lägga till att också jag
tycker att studierna skall leda till jobb, men de skall
också leda till en ökad självkänsla så att de studeran-
de skall våga söka jobb eller våga studera vidare. Det
är därför jag önskar att man inte skall ta med dessa
formuleringar. Det är självklart att målet är att de
studerande skall få jobb.
Jag vill också säga till Lars Hjertén att det har
varit trevliga debatter. Vi har också haft tillfälle att
vara med i olika utredningar, så vi känner varandra
ganska väl på folkbildningens område. Det har varit
mycket trevligt.
Anf.  223  EWA LARSSON (mp) replik:
Herr talman! Folkbildningsprodukten Ewa Lars-
son får då tacka folkbildningsprodukten Berit Oscars-
son för mycket kreativt gemensamt arbete i utskottet.
Med det vill jag också säga att jag och Miljöpartiet är
nöjda med många av de skrivningar som vi har pro-
ducerat tillsammans till detta betänkande.
Jag undrar om det är så som Fanny Rizell har an-
fört, dvs. att kunskapslyftet har medfört att färre an-
sökningar kommer in till folkhögskolan i dag.
Anf.  224  BERIT OSCARSSON (s) replik:
Herr talman! Låt mig säga att jag inte har fått ta
del av utvärderingen av hela ansökningsförfarandet.
Det är svårt att säga om det är på det sättet över hela
landet. Jag tycker att det finns anledning att undersö-
ka det den dag vi kan se hur det är. Vi kan också
undersöka vad det beror på.
Jag vet att fler människor har fått jobb, och där-
med har de människor som hade tänkt att söka till
folkhögskola inte gjort det.
Anf.  225  MARGARETA
ANDERSSON (c):
Herr talman! Folkbildningen är en nordisk förete-
else som vi i Sverige värderar högt. Många är de
beslutsfattare som fått sin kunskap via folkhögskole-
kurser och studiecirklar i olika ämnen. Vi är tydligen
ganska rikt representerade här i kammaren i dag, även
om det inte är så många här. Många av oss i kulturut-
skottet har en bakgrund i folkbildningen.
Även i dag, när utbildningsnivån har höjts och
ungdomar i stort sett har gymnasieutbildning innan de
lämnar skolan, har folkbildningen sin berättigade
plats både när det gäller utbildning och framför allt
när det gäller att sprida bildning och kultur till breda
lager av medborgare.
I den motion som Marianne Andersson och jag
står bakom har vi påpekat vissa förhållanden som vi
inte ansåg tillgodosedda i propositionen. I utskottsar-
betet har vissa frågetecken rätats ut, och skrivningarna
är sådana att de flesta av våra påpekanden har blivit
tillgodosedda. Därför yrkar jag bifall till hemställan i
betänkandet i dess helhet.
Folkbildningens internationalisering är viktig både
för oss i Sverige - för att vi skall få nya kunskaper
och kontakter - och för människor i andra länder, som
genom att anpassa vår folkbildningsmetod till sina
förhållanden kan sprida kunskaper och demokratiska
förhållningssätt i sina länder. Därför är utskottets
skrivning glädjande. Vi hoppas att utbytet av idéer
och människor mellan länderna både i Norden, Ös-
tersjöområdet, EU och övriga världen skall kunna
förstärkas, och vi hoppas att detta arbete kommer att
uppmuntras av regeringen.
Ur regionalpolitisk synvinkel har folkbildningen
stor betydelse för att sprida utbildning och kultur till
alla delar av vårt stora land. Det finns inga andra
organisationer eller institutioner som når så långt ut
på landsbygden eller i storstädernas förstadsområden.
Därför behöver de här frågorna uppmärksammas
ytterligare i framtiden.
IT-satsningen är även den av grundläggande bety-
delse för landsbygdens och glesbygdens utveckling.
Den utveckling som antyds i betänkandet, och som
mest hör hemma i trafikutskottet, är glädjande. Effek-
tiva kommunikationer, både reala och virtuella, är
viktiga för en bättre utveckling på många håll i landet.
Att då inte kostnaderna blir högre längst ut i periferin
än i stadskärnorna är en viktig jämlikhetsfråga.
Samverkan mellan folkbildningen och universitet
och högskolor kan också bidra till att högre utbildning
och vidare bildning kan spridas i hela landet. Man
skall utnyttja de olika kompetenser och kontaktytor
som finns.
Folkbildningen har ofta lokaler och kontakt med
befolkningen som högskolan kan utnyttja för att
komma utanför sina vanliga intressegrupper. Att det
sedan är högskolan som står för antagning och ut-
bildning är självklart. Den skall också stå för exami-
nation i vanlig ordning. Folkbildningen kan genom
sina kontakter hjälpa till att rekrytera människor som
har liten kontakt med högskolan och genom olika
insatser inspirerar människor att ta del av högre ut-
bildning.
I vårt särskilda yttrande framgår att Centerpartiet
har andra förslag när det gäller den fortsatta finansie-
ringen av folkbildningen. I vår motion med anledning
av vårpropositionen föreslår vi en utvidgning av ra-
men för folkbildningen med 50 miljoner kronor ut-
över vad regeringen föreslår i nämnda proposition. De
pengar som finns anvisade till vissa organisationers
uppsökande verksamhet vill vi också använda på
annat sätt. Till detta återkommer vi i samband med
diskussionerna om budgetramarna för 1999.
Besvikelsen bland folkbildningsorganisationerna
har varit stor. De trodde att de vackra orden som finns
i folkbildningspropositionen skulle följas av materiellt
innehåll till folkbildningens fromma i vårpropositio-
nen. Men som sagt: Den diskussionen får återkomma
vid ett annat tillfälle.
Anf.  226  CARL-JOHAN WILSON (fp):
Värderade talman! Jag vill börja med att yrka bi-
fall till utskottets hemställan i betänkandet. Sedan har
jag några kommentarer.
Det gäller först den reservation som Lars Hjertén
talade för, där Moderaterna vill ha inskrivet ett nytt
syfte som innebär att utbildningen skall vara inriktad
på att öka möjligheterna att få arbete efter utbildning-
en. Det tycker jag, liksom Berit Oscarsson, är alldeles
självklart. Det är onödigt att skriva in ett sådant sär-
skilt syfte. Om man skulle göra någon kommentar till
vad majoriteten i utskottet säger i ärendet hade det
varit mer befogat att skriva något om man tyckte att
utbildningen inte skall ha till syfte att gagna möjlighe-
terna att få arbete. Många av oss lärde oss redan som
barn tesen att vi lär inte för skolan, utan för livet. Det
gäller även i det här fallet, tycker jag.
Jag skall också något aktualisera folkhögskolans
möjligheter att samverka med högskolan. I samband
med att propositionen lades fram kom signaler om att
nya regler gjorde samverkan mellan folkhögskola och
högskola omöjlig. Det visade sig sedan att tolkningen
av de här möjligheterna inte var korrekt gjord, och att
t.ex. Folkbildningsrådet hade befarat att möjligheten
till sådan samverkan inte längre fanns. Regeringen
hade alltså inte menat att försvåra samverkansmöjlig-
heterna.
Kulturutskottet skriver i betänkandet att utskottet
anser att det som motionärerna önskar av samarbets-
möjligheter mellan folkbildning och högskola kan
tillgodoses utan ändring av nuvarande bestämmelser.
Nu har alltså riksdagen tydligt markerat detta - om
förslaget i betänkandet nu följs av riksdagen vilket vi
väl får förmoda. Om det sedan visar sig att detta inte
stämmer får riksdagen återkomma. Det visade sig i
alla fall att våra farhågor inte var så grundade som vi
befarade.
I den förnämliga tidskriften Från Riksdag  &  De-
partement har en sammanställning i punktform redo-
visats av de olika partiernas svar på regeringens s.k.
vårproposition. När det gäller folkbildningen nämns
det helt kort att Folkpartiet vill avskaffa anslag till
bidrag till den. Det har väckt rabalder bland de folk-
bildningsintresserade i Folkpartiet och närstående
grupper. Detta är en felskrivning. Det var en fel-
skrivning i finansutskottet som gjorde att den här
tolkningen kunde göras. Det är nu tillrättat, har jag
fått veta i dag.
Det som Folkpartiet har gått emot i vårpropositio-
nen, vilket också redovisas i ett särskilt yttrande, är ett
förslag om att 40 miljoner kronor skall gå till uppsö-
kande verksamhet i en del fackliga organisationer. De
pengarna hade vi i Folkpartiet en del förslag på an-
vändning av som vi tyckte var bättre. Jag vill säga
detta därför att om någon av er hör att Folkpartiet
skulle vilja slopa stödet till folkbildning så är det inte
sant!
Anf.  227  ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Jag tar mig friheten att vända mig till
Berit Oscarsson. Jag tror mig veta att jag har hela
utskottet bakom mig.
Berit Oscarsson tillhör trotjänarna i utskottet. Hon
har varit där alltsedan hon kom in i riksdagen. Det var
ganska typiskt att den sista - fast jag är inte säker på
att det är den sista - stora debatten för Berit Oscars-
sons del innan riksdagen slutar gällde det som hon har
engagerat sig mest i, nämligen folkbildningen. Jag
tror att vi alla uppskattar både det engagemang och
det kunnande som Berit Oscarsson har visat när det
har gällt frågor som handlar om folkbildningen. Jag
känner själv personligen till hur hon har arbetat med
de frågorna i andra sammanhang - långt utanför riks-
dagen, mitt inne i folkbildningen.
Därmed bär också Berit Oscarsson upp en tradi-
tion som många riksdagsmän har fört vidare här i
riksdagen. Jag kommer att tänka på "Olsson med
skägget", lektor Olsson, som var en av förgrundsges-
talterna i folkbildningens barndom. Den traditionen
har Berit Oscarsson på ett utomordentligt sätt fört
vidare. För detta vill vi tacka henne.
Genom mig vill utskottet visa sin uppskattning för
det utomordentliga arbete som Berit Oscarsson har
lagt ned. Jag tror inte, herr talman, att det blir några
repliker på det här anförandet.
I detta anförande instämde Björn Kaaling (s),
Margareta Andersson (c), Carl-Johan Wilson (fp),
Britt-Marie Danestig (v), Monica Widnemark (s),
Agneta Ringman (s), Jan Backman (m), Annika Nils-
son (s), Lena Klevenås (s), Fanny Rizell (kd) och Lars
Hjertén (m).
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 29 maj.)
14 §  Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Trafikutskottets betänkande
1997/98:TU10 Transportpolitik för en hållbar ut-
veckling
Justitieutskottets betänkanden
1997/98:JuU21 Påföljdssystemet
1997/98:JuU20 Polisens register
Lagutskottets betänkande
1997/98:LU27 Det allmännas skadeståndsansvar,
m.m.
Utrikesutskottets betänkande
1997/98:UU16 Vissa nedrustningsfrågor
Näringsutskottets betänkande
1997/98:NU15 Statens roll som ägare av bolag
Konstitutionsutskottets betänkanden
1997/98:KU20 Staten och trossamfunden - grund-
lagsfrågor m.m.
1997/98:KU27 Riksdagens arbetsformer
15 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 28 maj
1997/98:792 av Göte Jonsson (m) till näringsminis-
tern
Assi Domäns skogsmark
1997/98:793 av Dan Ericsson (kd) till statsrådet
Thomas Östros
Stadsmissionen och skatteplikten
1997/98:794 av Dan Ericsson (kd) till jordbruksmi-
nistern
Lantbruksgymnasiernas framtid
1997/98:795 av Dan Ericsson (kd) till jordbruksmi-
nistern
Bekämpningsmedlet Permetrin
1997/98:796 av Per Bill (m) till statsrådet Leif Pag-
rotsky
Export av programvara som innehåller stöd för kryp-
tering
1997/98:797 av Roy Ottosson (mp) till jordbruksmi-
nistern
Utfiskning i Bottenhavet
1997/98:798 av Carina Hägg (s) till statsrådet Pierre
Schori
Barnarbete
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 2 juni.
16 §  Anmälan om skriftligt svar på fråga
Anmäldes att följande skriftliga svar på fråga in-
kommit
den 28 maj
1997/98:777 av Eva Goës (mp) till utrikesministern
Fredsprocessen i Mellanöstern
Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 2 juni.
17 §  Beslut om uppskjuten votering
Kammaren beslutade att ärendebehandlingen
skulle fortsättas vid morgondagens arbetsplenum.
18 §  Kammaren åtskildes kl. 22.58.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till ajourne-
ringen kl. 13.55,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 109
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 122 del-
vis,
av andre vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 17.56,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 12 § anf. 200
delvis och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.
Tillbaka till dokumentetTill toppen