Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:70 Tisdagen den 4 mars

Protokoll 1993/94:70


Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 1993/94:70
Fredagen den 4 mars
Kl. 9.00- 10.35

I § Meddelande om information från regeringen
Anf. 1 TALMANNEN :
Justitieminister Gun Hellsvik (m) lämnar information om åtgärder mot
ungdomsbrott torsdagen den 17 mars efter muntliga frågor till regeringen.
2 § Svar på interpellation 1993/94:86 om handel med returglas
Anf.2 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Magnus Persson har frågat mig om jag avser att lägga fram
konkreta förslag om hur och på vilket sätt de existerande retursystemen skall
kunna bibehållas och vidareutvecklas.
Ett grundläggande problem i dag är att samhällets hantering av material i
hög utsträckning är enkelriktad -från utvinning av råvara till deponering
av avfall. Att i snabb takt förbruka resurser som inte förnyas, att slösaktigt
konsumera f örnybara resurser och sedan slänga allt avfall är inte hållbart.
Ett effektivt resursutnyttjande, återanvändning och återvinning är nyckeln
till en hållbar utveckling. För en hållbar utveckling krävs en kretsloppsan-
passad materialhantering.
Det finns i dag väl utvecklade system för insamling, återanvändning och
materialåtervinning av vissa förpackningar i vårt land, bl.a. för flaskor och
aluminiumburkar för öl, läsk, vin och sprit.
Magnus Persson gör bedömningen att glas för återanvändning är att före-
dra framför glas för återvinning och efterfrågar en mer ingående analys och
ett seriösare angreppssätt från statsmaktens sida. Låt mig påminna Magnus
Persson om att en särskild utredning har genomfört omfattande studier och
analyser inom förpackningsområdet. I utredningens slutbetänkande Miljön
och förpackningarna (SOU 1991:76) lämnas förslag till åtgärder inom för-
packningsområdet som främjar retursystem samt till en modell för produ-
centansvar vad gäller returhantering och återanvändning, återvinning av ma-
terial eller energiutvinning från förpackningar. Utredningen innefattade
även en kartläggning och översyn av vilka förpackningar och retursystem
som förekommer på den svenska marknaden såväl som på den europeiska.
Utredningen har även genomfört s.k. livscykelanalyser av olika förpack-
ningsmaterial och kartlagt deras miljöbelastning.
Regeringens riktlinjer vad beträffar återanvändning och materialåtervin-
ning av förpackningar har fastställts i propositionen om riktlinjer för en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Propositionen godkändes av riksda-
gen i maj 1993. I propositionen faststäIIdes kravet för öl- och läskedrycksflas-
kor tiII 95 % återanvändning. Vidare fastställdes krav för vin- och spritflas-
kor tiII 90 % återanvändning samt för övriga glasförpackningar till 70 % ma-
terialåtervinning. Dessa nivåer skaII vara uppnådda senast den 1 januari
1997.
Som ett resultat av riksdagsbeslutet finns nu möjlighet för regeringen att
föreskriva om ett lagstadgat producentansvar. Från den 1 januari i år har
producenterna tilldelats ansvaret för insamling och slutligt omhänderta-
gande av samtliga utsorterade och insamlade glasförpackningar för såväl
återanvändning som återvinning.
Detta betyder bl.a. att ansvaret för att uppnå de mycket höga återanvänd-
nings- och återvinningsmålen ligger på dem som tillverkar, importerar eller
säljer förpackningar.
Enligt propositionen om riktlinjer för en kretsloppsanpassad sarnhällsut-
veckling avser regeringen att införa producentansvar för i princip alIa typer
av förpackningar. Naturvårdsverket har i ett uppdrag, som i dagarna inkom-
mit tiII Miljö- och naturresursdepartementet, bl.a. analyserat konsekvenser
av propositionens föreslagna återanvändnings- och återvinningsnivåer för
övriga förpackningsslag. Rapporten bereds för närvarande inom regerings-
kansliet.
Regeringens proposition och riksdagens beslut har inneburit att miljömå-
len och kraven inom förpackningsområdet har skärpts.
Regeringen följer noga utvecklingen med syfte att slå vakt om och ut-
veckla system för såväl återanvändning som materialåtervinning av förpack-
ningar.
Anf.3 MAGNUS PERSSON (s):
Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret på min framställda interpel-
lation. Anledningen till att jag framställde interpellationen är den oro som
många känner inför rådande situation. Detta är en miljöfråga i allra högsta
grad, som en av mina medarbetare uttryckte sig just innan jag gick in i kam-
maren här på morgonkvisten.
Jag har en bestämd känsla av att retursystemen vad avser flaskor hamnar
i ett betydligt mera utsatt läge än vad engångsförpackningar gör. Producen-
tansvaret har sina brister. Jag tror att det är viktigt att vi på ett tidigt
stadium
uppmärksammar problemet. Om vi ser tiII våra närliggande länder, kan vi
se att Norden och nästan alla konkurrentländer i Europa har sina egna lÖs-
ningar på frågan. Många länder arbetar med avgiftsfinansiering. Egentligen
borde man sätta upp ett mål för hur stor andel returförpackningar skall ha.
Det borde också finnas någon form av styrmedel och incitament för att prio-
ritera returglasen. Det är ingen lätt materia att handskas med, men vi måste
i tid uppmärksamma problemet och skapa en opinion för en ökad använd-
ning av returglas. Returglashanteringen ger dessutom inhemskajobb som vi
bör slå vakt om.
Enligt uppgifter som jag har inhämtat och som ligger till grund för min
interpellation förhåller det sig så att retursystemet vad avser glasflaskor
missgynnas jämfört med engångsförpackningar. Det beror bl.a. på att den
avgift som tidigare fanns för engångsförpackningarna slopades i samband
med det beslut som fattades vid kretsloppspropositionens antagande.
Jag har därför några följdfrågor till miljöministern. Om förhållandet är
sådant att returglassystemet missgynnas ekonomiskt jämfört med engångs-
förpackningar, är då miljöministern beredd att vidta åtgärder som innebär
att returglassystemet ges möjlighet att konkurrera på samma villkor som gäl-
ler för engångsförpackningar? Så är det inte i dag, fru talman. Det råder
ingen konkurrens på lika villkor. Då är min fråga: Är statsrådet beredd att
gå i närkamp med frågan och också bilda opinion för en ökad användning
av returglas?
Anf.4 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Svaret på den fråga som Magnus Persson ställer är naturligtvis
ja. I propositionen om kretsloppsanpassad samhällsutveckling har vi tydligt
angett att återanvändning är det som kornmer först, därefter kornmer åter-
vinning och därnäst energiutvinning av olika förpackningsslag där det är
möjligt. Från miljösynpunkt är detta den självklara prioriteringen, vilket ba-
seras på de analyser som har gjorts i utredningar - bl.a. Förpackningsutred-
ningen, som jag nämnde.
Det har däremot visat sig att de ekonomiska styrmedel som tidigare har
funnits på detta område inte har varit så effektiva. Det är klart att man då
får använda andra metoder. Det är just detta som vi mot bakgrund av de
erfarenheter som vi fortlöpande får in för närvarande ser över. Departemen-
tet har nyligen uppvaktats av Vin  &  Sprit. Man tog då bl.a. upp en del av de
frågor som Magnus Persson här reser. Detta ingår alltså i det beredningsun-
derlag som vi nu arbetar med.
I princip finns det några olika möjligheter att tackla problemet. Avgifter
är naturligtvis möjligt, men de måste då vara konstruerade på ett effektivare
sätt, så att man får de styreffekter som man är ute efter. Man kan också tänka
sig förordningsändringar, som kan röra sig om att införa ett återtagningsan-
svar. Det är en möjlighet som kan prövas och som vi också håller på att titta
på.
Vi har lyssnat på branschen i det här fallet. Det är viktigt att man tar hän-
syn till den praktiska situationen och undersöker vilka möjligheter som där
finns och som kan innebära minsta möjliga krångel för dem som är direkt
berörda, dvs. producenterna. Om problemen kan lösas och om vi kan
komma överens med dem, finns det ingen anledning att använda hårdare
metoder. Men i det här fallet håller jag med Magnus Persson om att det just
nu finns en tendens till att återanvändning inte uppfattas som det självklara
förstahandsalternativet. Får man den utvecklingen tydligt dokumenterad är
det klart att man måste göra någonting åt den.
Det är också viktigt i sammanhanget att vara medveten om att de föränd-
ringar som sker i vår omvärld har betydelse. Därför kan man säga att arbetet
med Naturvårdsverkets nya rapport som vi nu granskar och bereder och det
förhandlingsresultat som nyligen uppnåtts när det gäller EU-relationen är
väldigt vältajmade. Det gäller även andra frågor som inte direkt har berörts
i förhandlingarna men som behandlas i förpackningsdirektivetc. inom Euro-
peiska unionen. Hela detta komplex bör föras in i sammanhanget. Vi håller
i högsta grad frågan aktuell.
Anf.5 MAGNUS PERSSON (s):
Fru talman! Jag vill i likhet med miljöministern säga att det är viktigt att
man löser frågan i nära samarbete med producenten.
Jag vet att det finns vissa företag som står i begrepp att eventuellt investera
i exempelvis tvättanläggningar för returglas, men de känner sig tveksamma.
Därför vore det bra om detta kunde tajmas dels från statsmakternas sida och
dels från producenthåll.
Statsrådet säger nu att frågan bereds inom regeringskansliet. Det är gott
och väl. Påskynda gärna ärendet och kom med förslag i god tid, så att inte
kon dör medan gräsetväxer. Det är ett råd somjag skulle vilja ge miljöminis-
tern. Det är klart att när gränserna nu öppnas måste vi snegla på vad våra
konkurrentländer gör. Men det är framför allt viktigt att vi skapar en opinion
för att vi tillsammans med producenterna och statsmakterna skall kunna lösa
frågan, eftersom det inte minst är en miljöfråga utan också en sysselsätt-
ningsfråga som vi har all anledning att tillsammans försöka matcha.
Fru talman! Jag är i princip nöjd med svaret. Jag hoppas att miljöministern
följer frågan med uppmärksamhet och att vi inom en snar framtid kan för-
vänta oss konkreta förslag.
Anf.6 Miljöminister OLOF jOHANSSON (c):
Fru talman! Jag vill bara helt kort göra en sammanfattning. Att vi hanterar
frågor om förpackningar och en kretsloppsanpassad utveckling får inte inne-
bära att vi glömmer bort det som ligger före i produktionscykeln, dvs. livscy-
kelanalyserna, hur resursutnyttjandet sker för olika typer av förpackningar-
Detta måste alltså läggas in i helheten för att det skall bli bra lösningar.
Anf.7 MAGNUS PERSSON (s):
Fru talman! Mycket kort: förpackningsförordningen har ju ett procentmål
för återanvändning av flaskor. Men där finns för närvarande ingenting som
anger att en viss procent av glasanvändningen skall baseras på returflaskor.
Det tror jag är en brist i sammanhanget. Miljöministern kan väl vara upp-
märksam på detta i samband med att ytterligare förslag läggs fram i frågan.
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Svar på interpellation 1993/94:91 om åtgärder mot rasism
Anf.8 justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig vilka åtgärder jag är
beredd att vidta för att understryka vikten av att ingen i Sverige skall
utsättas
för diskriminering.
Sten Andersson har i sin interpellation ställt frågan: Åtgärder mot rasism
för alla? Sten Andersson synes hävda att svenskar, om de utsätts för diskri-
minerande behandling, inte känner att de har samma stöd av lagstiftningen
som andra har. Jag förmodar att en anledning till interpellationen är att rege-
ringen för en tid sedan till riksdagen lämnade över en proposition med för-
slag till åtgärder mot rasistisk brottslighet och etnisk diskriminering i
arbets-
livet (prop. 1993:101).
Jag vill till en början slå fast att det främsta vapnet mot alla former av
diskriminering är den fria debatt som förs i ett öppet samhälle. Det är därför
viktigt att värna grundläggande demokratiska rättigheter, såsom det fria ut-
bytet av åsikter och att i varje sammanhang hävda respekten för alla männi-
skors lika värde.
Vårt samhällsskick bygger på att alla människor har ett lika värde oavsett
ras, hudfärg och etniskt ursprung. Rasism och liknande yttringar som tar sig
uttryck i förakt eller förtryck av andra är oförenliga med grundläggande vär-
deringar och kan aldrig accepteras. Risken för sådana yttringar får aldrig un-
derskattas. En rad händelser under senare år, såväl i Sverige som i andra
länder, visar också att gärningar med rasistiska eller liknande motiv utgör ett
allvarligt hot mot den rättstrygghet som alla skall ha rätt till, oavsett bak-
grund eller ursprung.
Det är mot denna bakgrund som regeringen, i den nyss nämnda proposi-
tionen, bl.a. har föreslagit att det i brottsbalken införs en särskild straff-
skärpningsgrund för sådana fall där ett motiv för brottet har varit att kränka
någon på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekän-
nelse eller någon annan liknande omständighet. Förslaget är ett led i rege-
ringens strävan att minska brottsligheten och att öka människors trygghet
när det gäller att utsättas för brott.
De diskriminerande motiv som den föreslagna bestämmelsen skall var till-
lämplig på torde i och för sig oftast föreligga i fall då brottslighet riktar
sig
mot minoritetsgrupper. Bestämmelsen kommer naturligtvis att vara tillämp-
lig också vid andra brott som begåtts med diskriminerande motiv. Det bety-
der exempelvis att bestämmelsen kan vara tillämplig inte bara när svenskar
begår brott mot invandrare utan också j den motsatta situationen, alltså när
personer med utländskt ursprung begår brott mot någon eller några just för
att de är svenskar. Detta sägs också uttryckligen i propositionen (s. 22).
Också i sådana fall där både gärningsmannen och brottsoffret är invandrare,
eller svenskar, kan bestämmelsen vara tillämplig.
Den föreslagna straffskärpningsgrunden ger alltså alla i vårt land ett för-
stärkt skydd mot brottslighet med diskriminerande motiv. Det finns således
ingen anledning för någon att känna att han eller hon inte får samma stöd
av lagstiftningen som andra.
Anf.9 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Jag tycker att det är beklagligt att tvingas att ta till lagstiftning vad gäller
rasism och diskriminering. Från min synpunkt sett är det helt uppenbart att
ingen människa skall diskrimineras. Om man är brun, gul, svart, vit, jude,
muhammedan eller kristen är helt oväsentligt. Människorna skall i stället be-
dömas efter deras handlande och agerande, ingenting annat.
Jag tycker också i likhet med statsrådet att det är viktigt att ha en öppen
debatt. Vi behöver bara gå tillbaka 5-6 år då locket mer eller mindre var
både pålagt och påskruvat i den svenska debatten, då vi också fick de reak-
tioner vi fick som i exemplet Sjöbo. Sjöbo utsattes för en kanonad. Men trots
den massmediala kanonaden uppnåddes inte den eftersträvade effekten, vil-
ket vi kanske skall vara glada för.
Jag kan ha varit för generell i min interpellation när jag skrev att svenskar
upplever att de inte får samma stöd vid eventuella raskonflikter. Detta är fel,
men det har ibland hänt att svenskar har upplevt att de inte har fått samma
stöd.
Vi har också genom pressen kunnat bevittna hur domstolar ibland har
dömt på ett litet märkligt sätt. De har tagit för stor hänsyn till vilket land
och
vilken kultur som en dömd har kommit ifrån. Jag tycker att i Sverige skall
svenska lagar gälla. De som kommer hit får rätta sig efter dessa på samma
sätt som vi när vi kommer utomlands helt och fullt får acceptera vad som
gäller där.
Utomlands, i Japan t.ex., kan det vara oerhört svårt och t.o.m. omöjligt
för en västerlänning att komma in på vissa restauranger. Om förhållandet
skulle vara detsamma här i Sverige misstänker jag att det skulle orsaka
ganska stort rabalder. Det sker också en form av diskriminering av utlän-
ningar i arabvärlden. Så detta förekommer överallt.
Den som diskriminerar någon, baserat på de kriterier som vi tidigare har
talat om, skall dömas. Men vi måste också vara observanta på att det finns
missförhållanden här i Sverige. Jag kan nämna min hemstad Malmö som ex-
empel. Svenska ungdomar påstår att de inte går till ett visst torg i centrum
en fredag- eller lördagkväll, vilket jag själv inte heller har gjort.
Det tycker jag är beklagligt. Alla som bor i Sverige, vem de än är och var-
ifrån de än kommer, skall ha rätt att kunna vistas på vilka platser som helst.
Jag tycker också att man ibland i den svenska debatten är litet för flat när
människor från andra kulturer yttrar sig. Om en svensk skulle yttra sig på
samma vis som dessa är jag rädd för att kvällstidningarna skulle reagera.
Jag läste t.ex. i en kvällstidning för ett år sedan om en ung flicka från Tur-
kiet. Hennes föräldrar kom hit som arbetskraftsinvandrare. Hon var född i
Sverige, gick i svensk skola och tyckte att hon hade anpassat sig. Men hon
skulle aldrig gifta sig med en svenne. Om en svensk flicka hade uttalat sig på
samma sätt är jag inte säker på att det hade blivit så tyst som det blev efter
det här uttalandet. Det var knappt någon som reagerade.
När det gäller diskriminering på arbetsplatser vill jag säga att man där
ibland har en ton som kanske är litet rå, men som inte alltid är allvarligt me-
nad. Frågan är var man skall dra gränsen för vad som är diskriminering eller
skämt. Jag tror att den största diskrimineringen på våra arbetsplatser i dag
sker när man utsätter människor, oavsett hudfärg, för diskriminering på
grund av deras fysiska handikapp, av deras utseende, hur de talar eller upp-
träder. Det är nog många som känner sig mer mobbade på grund av sådant
än på grund av det som vi diskuterar här i dag.
Till sist, fru talman: Det står i slutet av interpellationen att denna lag även
skall kunna tillämpas där både offer och brottsling är av samma sort av
svenskar. Jag skulle vilja få ett exempel på i vilka fall det skulle gälla. Är
det
när smålänningar och skåningar krigar, eller vad syftar man på? Det där var
litet skämtsamt sagt. Till sist hoppas jag att vi får ett sådant klimat i
Sverige
så att denna lag aldrig behöver tillämpas.
Anf. 10 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Det är svårt att hitta något direkt kontroversiellt i sak när man
lyssnar på Sten Andersson i Malmö och på justitieministerns svar. J ag tycker
att Sten Andersson överdriver när han säger att problemet med rasism inte
finns i Sverige. Det är fråga om definitioner. Vare sig vi kallar det för främ-
lingsfientlighet eller rasism är det ingen som helst tvekan om att det under
senare år har inträffat ett antal allvarliga händelser, mordbränder m.m., rik-
tat mot invandrare och flyktingar. Jag skulle vilja veta om Sten Andersson
håller med om att detta är allvarliga problem.
Det som gjorde att jag ändå ville gå upp i den här interpellationsdebatten
var att jag ställde mig frågan vad syftet med själva interpellation en är. Jag
har nämligen litet svårt att tro att Sten Andersson på allvar menar att utlän-
ningars diskriminering av svenskar skulle vara ett allvarligt samhällspro-
blem. Jag vill också ställa frågan till Sten Andersson: Är diskrimineringen
av svenskar ett allvarligare samhällsproblem än rasismen?
Sten Andersson sade någonting om ett torg i Malmö - han hade hört talas
om att svenska ungdomar är rädda för att gå dit. Jag skulle vilja veta om det
finns något mer ordentligt material i detta avseende. Det är klart att det finns
sådana exempel. Men är det ett allvarligt problem som man kan belägga med
fakta?
Det finns däremot en hel del materia om diskriminering av utlänningar i
Sverige. Sten Andersson tog upp arbetsplatserna. Nu finns det material till
en rapport till lnvandrar- och flyktingkommitten som visar att utländska
medborgare 1991 hade en genomsnittlig inkomstnivå som låg 30 % under
totalbefolkningens. Skillnaden måste delvis förklaras med ren diskrimine-
ring.
Sten Andersson skyller på medierna i samband med överdrifter när det
gäller de små extrema rasistiska grupperna. Jag undrar om det inte också är
så att vi politiker - alltså Sten Andersson, Gun Hellsvik och jag - har vår
del av ansvaret för vilka uppgifter som sprids till allmänheten via exempelvis
medier.
Efter att ha lyssnat till Sten Andersson och efter att ha läst hans interpella-
tion får jag en känsla av att det är fråga om att Sten Andersson i själva verket
vill stryka egna väljargrupper medhårs. Jag menar de väljargrupper som
eventuellt har fördomar som går ut på att invandrare och flyktingar får orim-
ligt generösa villkor jämfört med svenskar. Sten Andersson är kanske också
ute efter att återerövra en och annan väljare från Ulf Erikssons parti. De
ställde ju sig brevid varandra här.
Det är nämligen så att fördomarna har götts av en propaganda som har
spritts främst av Ny demokrati men också av en rad små flyktingfientliga och
rasistiska grupperingar på yttersta högerkanten som faktiskt existerar i verk-
ligheten.
Till sist vill jag fråga vad justitieministern anser om vårt ansvar för att
sprida korrekt information. Jag vill också gärna veta någonting om just Mo-
derata samlingspartiets ansvar för att sprida korrekt information. Vad det
största regeringspartiet gör är väsentligt, med tanke på interpellationer av
den typ som Sten Andersson nu har ställt.
Jag vill också gärna veta om justitieministern har någon uppfattning om
vad man kan göra utöver den lagstiftning som det här gäller och som vi i
Vänsterpartiet välkomnar. Även om vi skulle vilja skärpa lagstiftningen nå-
got tycker vi att det är mycket positivt. Vad kan vi mer göra för att motverka
att fördomar sprids kring flyktingfientligheten och orimligt generösa villkor
för invandrare och flyktingar? Det är fördomar som sprids av just Ny demo-
krati och små extrema högergrupper.
Anf. ll ULF ERIKSSON (nyd):
Fru talman! Först vill jag bemöta Johan Lönnroth. Vi i Ny demokrati be-
traktar oss inte som något extremt högerparti, utan vi verkar från mitten,
om man nu skall använda en sådan skala. Vi är däremot inte låsta i någon
blockpolitik - det har vi också sagt.
Jag vill ta upp frågan om åtgärder mot rasistisk brottslighet och etnisk dis-
kriminering i arbetslivet. I tidigare motioner har vi föreslagit förbud mot ra-
sistiska organisationer och begärt att regeringen ska presentera ett sådant
förslag för riksdagen. I stället för förbud mot rasistiska organisationer har
regeringen valt att föreslå att det införs en särskild straffskärpningsgrund för
sådana fall där ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp
eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt
eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller annan liknande omständighet.
Regeringen vill inte genomföra det förslag om nya straffbestämmelser för
organiserad rasism och stöd åt organiserad rasism som presenterats av utred-
ningen för åtgärder mot etnisk diskriminering, EDU. EDU:s lagförslag som
återfinns i bil. 2 i prop. 101 omfattar förslag till ändring i 2 kap. 14 § andra
stycket regeringsformen, förslag till 16 kap. 7 § brottsbalken, förslag till 7
kap. 4 § punkt 16 tryckfrihetsförordningen och förslag till ändring i 1 § lagen
(1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.
EDU har utförligt motiverat sitt förslag. Utredningens förslag har fått ett
blandat mottagande. Förslaget har tillstyrkts av bl.a. Rikspolisstyrelsen,
Brottsförebyggande rådet, Diskrimineringsombudsmannen, Svenska röda
korset och Svenska flyktingrådet. Kritiken mot förslaget har i allt väsentligt
gått ut på att det inte skulle föreligga behov av de föreslagna straffbestäm-
melserna och att det skulle möta svårigheter att utforma lagtext med den
precision som legalitetsprincipen kräver.
Fru talman! EDU har utförligt redovisat att det finns ett behov av lagstift-
ning. De föreslagna lagtexterna torde inte bli svårare att tillämpa än annan
lagtext. Texterna är tillräckligt preciserade och begripliga för allmänheten.
Det föreligger sålunda inga bärande principiella invändningar mot EDU:s
förslag till straffbestämmelse. Vi i Ny demokrati anser att EDU:s förslag i
den delen bör genomföras.
EDU har också lagt fram förslag till en straffskärpningsregel som rege-
ringen emellertid delvis har förändrat. Vi vill inte motsätta oss regeringens
förslag i den delen trots att lagstiftningen kan te sig onödig, eftersom nuva-
rande straffmätningsregler inrymmer möjlighet till straffskärpning vid
brottslighet med rasistiska motiv.
Det krävs emellertid ett klargörande motiv till lagförslaget. Så här skriver
regeringen på s. 22 i proposition 1993/94:101:
"De diskriminerande motiv som bestämmelsen således bör vara tiIlämplig
på torde i och för sig oftast föreligga i faIl då brottslighet riktar sig mot
mino-
ritetsgrupper. I detta sammanhang förtjänar dock att anmärkas att bestäm-
melsen naturligtvis bör vara tiIlämplig också vid andra brott som begåtts med
sådana diskriminerande motiv. Vad nu sagts betyder att bestämmelsen kan
vara tiIlämplig inte bara när exempelvis svenskar ger sig på invandrare utan
också i den motsatta situationen, alltså att personer med utländskt ursprung
angriper någon eIler några just för de är svenskar. Också i de faIl då både
gärningsmannen och brottsoffret är invandrare kan bestämmelsen vara tiII-
lämplig."
I en motion har vi tagit upp frågan om omvänd rasism, dvs. att brottslingar
av utländsk härkomst behandlas jämförelsevis välvilligare av svenska dom-
stolar än vad brottets svårighetsgrad skuIle ha medfört om det hade varit en
svensk gärningsman. Att så är fallet är ju följden av en allmänt utbredd flat-
het och välvilja, men också ogrundade skuldkänslor gentemot utlänningar.
Detta är i grunden diskriminering - av somliga kanske kaIlad för positiv dis-
kriminering.
Mot den bakgrunden finns det en påtaglig risk för att utländska och
svenska förövare inte kommer att bedömas lika när omständigheterna i Öv-
rigt är desamma. Domstolarna kan komma att anse det mera straffvärt när
svenskar begår brott med rasistiska motiv än när utlänningar/invandrare gör
det.
Det är angeläget att klargöra att likabehandling av gärningsmän av olika
härkomst är en nödvändig förutsättning för lagstiftningen. Jag vänder mig
då till justitieministern och ber om ett svar på den punkten.
Anf.12 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Till att börja med stäIler jag mig bakom den önskan som Sten
Andersson i Malmö framförde, nämligen att vi aldrig skaIl behöva tillämpa
de här reglerna. För att vi skaIl komma dithän att vi inte behöver tillämpa
dessa regler krävs det en öppen debatt. Det är den öppna debatten som kan
få bort intoleransen. Den är en del av det som krävs.
Sedan ställer jag mig frågande här. Jag trodde att interpellationsdebatten
var utformad så att interpeIlanten och övriga riksdagsledamöter mer eIler
mindre ställde statsrådet mot väggen. Jag har tydligen missuppfattat det.
Johan Lönnroth stäIler ju frågor till sina kolleger i riksdagen. Men jag tror
att ävenjag kan svara på Johan Lönnroths fråga om syftet med interpeIlatio-
nen, även om Sten Andersson och jag inte har diskuterat den saken.
Som jag ser detta är det faktiskt positivt att vi får denna diskussion här i
kammaren. Efter det att vi påbörjade och förde ut diskussionen om änd-
ringar i lagstiftningen när det gäller ingripanden mot brott med rasistiska
motiv har jag fått väldigt många brev från oroliga svenskar som undrarvarför
de inte skall ha samma skydd som andra. De som har skrivit till mig har fått
svar. Men även om det bara är en del som har skrivit kan vi vara övertygade
om att väldigt många andra bär på samma oro. Denna typ av oro är i sig en
grogrund för rasism. Därför är det bra att vi för den här diskussionen.
Precis som Johan Lönnroth sade har vi alla ett stort ansvar. Självklart har
alltså regeringspartierna, precis som alla andra, ett stort ansvar. Dessutom
har vi kanske bättre möjligheter än de flesta andra att föra ut egna synpunk-
ter i de här frågorna. Jag kan garantera att jag när jag är ute och talar -spe-
ciellt i skolor - ser det som en viktig del av min uppgift att göra vad jag kan
för att undanröja fördomar. Jag vet att Johan Lönnroth och jag har olika
uppfattning här. Men jag vågar påstå att ett steg i rätt riktning är öppnandet
mot Europa. Många som oroar sig för en större gemenskap i Europa oroar
sigjust på grund av att de vill behålla sin slutenhet -det handlar om en rädsla
för det som är annorlunda.
Så också något om Ulf Erikssons frågor. Jag har vid flera tillfällen här i
kammaren talat kring frågan om förbud mot rasistiska organisationer. Vi i
regeringen har varit helt överens om att förbud mot rasistiska organisationer
inte är vägen att nå tolerans.
Förbud mot olika typer av organisationer har vi i olika länder genom ti-
derna sett exempel på. Jag tror att alla som vågar se med öppna ögon också
har sett att man, bara för att en organisation förbjudits, inte har fått bort
det
som man ville få bort - i det här fallet fördomar. Snarare har man genom att
lägga locket på skapat en jäsningsprocess. När locket väl har lyfts av har det
visat sig att de otäcka fördomarna vuxit i kraft och styrka.
Det räcker för oss att i dag titta på vad som händer i en del av de tidigare
östblocksländerna för att få bevis för att man med förbud snarare skapar än
löser problem.
Anf. 13 TALMANNEN:
För att ingen oklarhet skall föreligga vill jag meddela att ledamöter också
har rätt att ställa frågor till varandra och debattera med varandra under in-
terpella tionsdebatten.
Anf. 14 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Fru talman! Johan Lönnroth ställde många frågor till mig, och jag skall
försöka besvara dem.
Jag är väl medveten om att det finns problem. Men ibland får jag uppfatt-
ningen att allting som drabbar invandrare kallas för rasistiska brott. Jag är
helt säker på att det från svenskars sida har begåtts brott mot invandrare.
Sådant är beklagligt och skall åtgärdas. Men det har också förekommit in-
terna fajter mellan grupper av människor från olika länder och från skilda
kulturer. Vi har också hört att t.o.m. fejkade historier har förekommit. Jag
skall inte överdriva, men allting som händer en invandrare behöver inte be-
tyda att ett brott begåtts på grund av rasism.
Vad sedan gäller det exempel som jag tidigare anförde vill jag säga att
nämnda torg är Malmös största torg. Allting är ju relativt - Malmö är mindre
än Göteborg. Men torget i Malmö är, som sagt, Malmös största torg.
Svenska ungdomar går inte dit en fredag eller lördag kväll. Om Johan Lönn-
roth inte tror mig kan han kontakta Polisen. Där kan man ge exempel.
När det gäller exemplet med löneskillnaderna tycker jag inte att det är så
konstigt. De flesta invandrare kom ju till Sverige under 60- och 70-talen. I
många fall gällde det lågutbildade. Att de generellt sett fortfarande har lägre
inkomster är kanske inte så egendomligt. Men jag tror att det, precis som
allting annat, kommer att rätta till sig. Jag tror t.ex. inte att en svarvare
från
Grekland som arbetar på ett verkstadsföretag får mindre betalt än en svensk
svarvare. Skulle det vara så att den grekiske svarvaren får mindre betalt finns
det skäl att ifrågasätta vad facket sysslar med.
Sedan vill jag framhålla att jag inte fiskar röster hos Ny demokrati - det
var en litet onödig kommentar.
Jag frågade Gun Hellsvik om hon kunde ge exempel på när lagen skulle
kunna tillämpas i de fall bara turkar, bara greker eller bara svenskar var in-
blandade.
Till sist vill jag ta upp något som är litet allvarligt. Jag är rädd för att den
här lagen också kan skapa en viss tystnad. Det finns en liten risk för att man
inte vågar skämta på det lättsamma sätt som man gör i dag. Denjargong som
finns i byggbodar och verkstadslokaler är absolut inte allvarligt menad, man
bollar med ord. Jag sade inte att det blir så, men det kan bli så. Det skulle
bekymra mig om det blev så.
Anf. 15 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag tycker naturligtvis att det kan vara bra att vi också diskute-
rar problemet med eventuell diskriminering av svenskar. Sten Andersson
har nämnt ett exempel i Malmö. Jag kan dra exempel från Göteborg. Det
finns stadsdelar i Göteborg där 80-90 % aveleverna i skolorna är invandrar-
och flyktingbarn. Det skapar rädsla hos en del svenskar. Men grunden till de
här problemen är diskriminering av flyktingar och invandrare, framför allt
bedriven av de privata bostadsföretag som inte släpper in invandrare och
flyktingar i sina bostadsområden. Det är det grundläggande problemet. Att
det sedan får sådana konsekvenser är också problematiskt och måste göras
någonting åt.
Vi skall inte dra i gång en stor EU-debatt nu. Jag skall bara säga att jag
är medveten om att det bland dem som är motståndare till ett svenskt EU-
medlemskap också kan finnas en allmän rädsla för att släppa in "världen".
När debatten utvecklar sig kommer svenskarna att förstå att EU-medlem-
skapet betyder en mer skärpt flykting- och invandrarpolitik gentemot värl-
den utanför länderna i den europeiska unionen. Det är framför allt mot folk
från andra delar av världen som fördomar och rasism riktar sig. Jag tror inte
att det är en slump att t.ex. ett parti som Ny demokrati är anhängare av med-
lemskap i Europeiska unionen. Det är för att man har upptäckt just detta.
Europeiska unionen är bl.a. ett sätt att skydda västeuropeerna från alltför
stor invandring och alltför stora flyktingströmmar från andra delar av värl-
den.
Att grekiska svarvare får lägre lön är någonting som skall skyllas på facket,
säger Sten Andersson. Det finns en rapport -jag hoppas att Sten Andersson
vill ta del av den - som går igenom detta ganska grundligt. De 30 procenten
i löneskillnad beror bara delvis på olika yrkesbakgrund, olika utbildning osv.
Det är ren och skär diskriminering. Det förekommer i verkligheten.
Anf. 16 ULF ERIKSSON (nyd):
Fru talman! Jag vet inte om jag skall fortsätta att bemöta Johan Lönnroth.
Han angriper och drar in mitt parti i debatten. Jag vill bara när det gäller
EU hålla med om att Europa totalt har ett ansvar för flyktingfrågorna. Själv-
fallet. Men vi kan inte fördjupa oss i det i denna debatt. Vi kan ta upp det i
en annan debatt. Vi menar att det finns utrymme för en solidaritetstanke
även där. Man tar solidariskt ansvar länderna emellan. Sverige skall inte ta
en oproportionellt stor del. Det är mer en praktisk fråga. Vi får alla hjälpas
åt. Men jag tror inte att vi skall fördjupa oss i den debatten.
Jag vill fråga Gun Hellsvik: Om man inte kan tänka sig att lagstifta mot
rasistiska organisationer, kan man ändå inte tänka sig att genomföra de för-
slag som EDU lade fram, alltså nya straffbestämmelser för organiserad ra-
sism och stöd åt organiserad rasism? Där skulle regeringen kanske kunna
göra någonting.
Anf.17 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Först vill jag ta upp Ulf Erikssons fråga. Jag kan enkelt svara
att vi noga har penetrerat de förslagen. Vi har också i motiven till vårt
lagfÖr-
slag redovisat närmare varför vi går fram den väg vi gör. Vi kanske inte här
skall ta ytterligare debatt om detta. Jag tycker att vi har varit tydliga.
Det är riktigt att jag inte i mitt tidigare inlägg svarade på Sten Anderssons
fråga. Utan att ta konkreta exempel tycker jag att det är rätt lätt att se
situa-
tioner där det är viktigt att påpeka att diskriminering och rasism kan före-
komma även om man är av samma nationalitet. Vi ser i dag åtskilliga exem-
pel där människor med samma nationalitetsbakgrund angriper varandra,
icke tolererar varandra på grund av, för att ta ett exempel, olika religioner.
Som svar på den andra punkt som Sten Andersson tog upp vill jag säga att
det vi nu föreslår från Justitiedepartementets sida är att rasistiska motivoch
andra likartade motiv skall vara en straffskärpningsgrund. I och för sig är
diskrimineringen i sig redan angripbar, men när motivet för annan typ av
brottslighet är rasistiskt skall detta fungera som en straffskärpningsgrund.
Även om jag håller med Johan Lönnroth om att vi inte skall komma in på
en EU-diskussion kan jag inte låta bli att underbygga det jag sade tidigare.
För mig är det viktiga med ett medlemskap i unionen den vision som var
grunden för att Europeiska unionen bildades, nämligen fredstanken. De nu-
varande medlemsländerna tycker jag är bevis för att gemenskap, som måste
sträckas längre och längre -men man måste börja någonstans - är det som
skapar förutsättningar för att få bort fördomar. Vem hade för låt oss säga 45
år sedan trott att tyskar och fransmän skulle se varandra som jämställda?
Vem hade för 45 år sedan trott att danskar och tyskar skulle vara vänner?
Är inte detta bevis för att gemenskapen, som inte kan utökas hur snabbt som
helst, är den grundläggande förutsättningen för tolerans?
Anf. 18 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Fru talman! Först vänder jag mig till Johan Lönnroth. Jag tog exemplet
med min grekiske svarvare. Jag har jobbat på Kockum i Malmö i 19 år och
var ordförande på en avdelning i 6 år. Där var majoriteten av de anställda
utomnordiska medborgare. Jag kan aldrig påminna mig att någon som
gjorde sammajobb som de andra vid något tillfälle fick mindre betalt. Menar
Johan Lönnroth att t.ex. en turkisk städerska på ett sjukhus här i Stockholm
får mindre betalt än en svensk städerska när de gör samma tjänst och har
samma långa anställningstid? Om så är fallet är de problemen i första hand
en facklig fråga.
Statsrådet! Svaret om samma nationalitet och ändå diskriminering kunde
jag läsa på första sidan av interpellationssvaret. Där stod det om religion och
sådant. Jag förstod att det så klart även kunde vara inom samma familj, så
att säga. Då blev vi överens om det.
Till sist en kanske något oväsentlig fråga. Vi skämtar litet med olika folk.
Ibland är skämten rätt så grova. T .ex. är skämten om våra grannar i väster
ibland på en nivå som gör att de är mycket diskriminerande. Men det är ac-
cepterat. Vad skulle hända om vi skämtade på samma sätt med t.ex. männi-
skor från Fjärran östern? Hade det ansetts som diskriminerande och rasis-
tiskt? Jag hoppas att statsrådet kan säga att svaret på den frågan är ett klart
nej.
Anf. 19 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Det är bra att EU/EG förmodligen har bidragit till att frans-
män och tyskar nu umgås med varandra på ett mera fredligt sätt. Det som
skrämmer mig i EU-projektet, och också i den debatt som pågår i Sverige,
är den växande Västeuropanationalismen. Man talar som Carl Bildt i sin bok
om Europa som civilisationens vagga och om den kristna etiken. Man fram-
häver just europeerna som märkligare än alla andra folk.
De beslut som de borgerliga partierna har fattat här i riksdagen om att de
kristna värderingarna skall hävdas i skolan är också ett led i det som bidrar
till främlingsfientlighet och väcker aggressioner bland de grupper som kom-
mer hit som invandrare och flyktingar. De känner att de också har rätt att
hävda sina mera fundamentalistiska varianter av sina religioner osv.
Jag såg en siffra, Sten Andersson, som visade att utländska medborgare
1967 lönemässigt låg väsentligt högre i genomsnitt än svenskarna. Grundför-
klaringen är naturligtvis att vi då hade en arbetskraftsinvandring och att ar-
betslösheten bland invandrare var mycket låg. Jag vet inte exakt när Sten
Andersson var på Kockums, men jag tror att det var en annan tid, en annan
situation. I dag har vi alltså fått nya grupperingar av utländska medborgare
där det förekommer diskriminering.
Jag kan inte svara på frågan om den turkiska städerskan, var hon ligger i
genomsnitt. Men jag tror att problemet är allvarligast bland relativt väl utbil-
dade utländska medborgare. Jag känner till att det inom universitetsvärlden
är oerhörda problem för utländska medborgare, framför allt för sådana som
kommer från andra kontinenter, att få arbeten som är likvärdiga med
svenskars med likvärdig lön och med utgångspunkt från deras kunskaper.
Jag tror att det är bra att vi för den här debatten i dag. Jag tycker att vi
kan sluta med att slå fast att det stora problemet är att det finns en utbredd
flyktingfientlighet i Sverige. Den hoppas jag att vi alla skall hjälpa till att
på
alla sätt bekämpa.
Anf. 20 ULF ERIKSSON (nyd):
Fru talman! Det här har tydligen utvecklats till en EU-debatt, som ju
onekligen är högaktuell. Jag håller med Gun Hellsvik om att EU absolut
hjälper till att lösa problemen med rasism och olikheter. Vi har en mångfald
av kulturer, olika etnisk bakgrund för folken och olika kulturer i Europa så
att det blir en smältdegel. Det är intressant med mångfald, men det skapar
också problem. Där tror jag definitivt att EU hjälper till att lösa problemen.
Kan Gun Hellsvik som minister garantera, så långt det nu går, att svenska
och utländska förövare av den här typen av brott behandlas lika? Detta är
det viktiga i sammanhanget, oavsett om man är av svensk eller utländsk här-
komst.
Anf. 21 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Först till Sten Andersson: Om människor vet - det vet de
flesta - vad som är skämt, så betraktas det också som skämt. Därmed har
jag gett svar på frågan.
Ulf Eriksson frågar om alla kommer att behandlas lika. Vi har tydligt mar-
kerat i lagtexten att alla skall behandlas lika. Sedan är det domstolama som
skall tillämpa lagen. Vi har ju haft en del fall som uppmärksamrnats. Om vi
tittar på de prejudikat och hovrättsavgöranden som finns finner vi att man
har en lika behandling.
Slutligen till Johan Lönnroth: Jag vågar påstå att det är något positivt att
t.ex. vara stolt över att vara svensk, om man är det på det rätta sättet. För
mig är "stolt" ett positivt ord. Jag är övertygad om att den som inte tror på
sig själv inte kan vara generös mot andra. Här skulle vi faktiskt kunna gå in
på kriminalitet och föra en lång diskussion. Där kan vi finna många bevis för
att människor som ägnar sig åt och fastnar i kriminalitet gör det därför att
de inte har någon självtillit. Detsamrna gäller rasismen. De som har ett rasis-
tiskt beteende har ofta en bristande tro på sig själva.
Allra sist: Tydligen tolkar Johan Lönnroth och jag "kristna värderingar"
väldigt olika. Vi från Moderatemas sida pläderar för att skolan bl.a. skall
grunda sin verksamhet på den kristna etiken. Jag är inte kunnig när det gäller
innehållet i Bibeln, men jag vet att det någonstans finns utsagt: Här är icke
jude eller grek. Det är den typ av värderingar som vi vill föra vidare.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på interpellation 1993/94:92 om narkotikabekämpning vid
EU-medlemskap
Anf. 22 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Sten Andersson i Malmö har frågat statsrådet Ulf Dinkelspiel
om vilka åtgärder som regeringen avser vidta för att införseln av narkotika
skall kunna bekämpas effektivt när Tullens stickprovskontroller försvinner.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det närmast ankommer på mig att
svara på interpellationen.
Låt mig först säga att jag är enig med Sten Andersson om att ett medlem-
skap i EU inte är problemfritt när det gäller narkotikabrottsligheten och att
det är viktigt att det förs en öppen diskussion om dessa frågor före folkom-
röstningen.
Samtidigt vill jag understryka att det svenska narkotikapolitiska målet lig-
ger fast. Vi skall skapa ett narkotikafritt samhälIe! Det ändrar vi inte. Det
målet är självfallet inte heller oförenligt med ett svenskt medlemskap i EU.
Den svenska narkotikapolitiken skiljer sig från andra länders genom att
den utgör en helhet som bygger på fyra hörnstenar: förebyggande arbete,
narkotikakontroll, internationellt samarbete och vård och behandling. Ge-
nom denna helhetsstrategi har Sverige hittills klarat sig förhålIandevis bra
jämfört med andra länder i Europa.
De olika insatserna kompletterar och förstärker varandra. Det är också
viktigt att använda alla typer av insatser, eftersom ingen av dem ensam kan
lösa narkotikaproblemen.
När det sedan gäller Sten Anderssons fråga är det riktigt att den inre
gränskontrollen, dvs. den mot andra EU-länder, försvinner i sin nuvarande
form när Sverige blir medlem i den europeiska unionen.
Jag vill emellertid redan här understryka att vi trots det enligt Romfördra-
get har möjlighet att behålla restriktioner i fråga om fri rörlighet över våra
inre gränser, bl.a. för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt av
hänsyn till skyddet för liv och hälsa.
Vi kan således fortsätta med kontrollverksamheten bl.a. när det gäller
narkotika. Detta är viktigt att understryka. Det har emellanåt framstått i den
allmänna debatten som om vi i Sverige skulle vara tvungna att ge upp den
här typen av kontroll. Det är vi inte! Däremot behöver den förändras så att
den inte innebär ett hinder mot den grundläggande tanken med EU- nämli-
gen en fri inre marknad.
Ibland höjs röster för att behålla eller t.o.m. förstärka gränskontrollerna
för att på så sätt begränsa rörelsefriheten för personer i syfte att försvåra
brottslig verksamhet. Det vore enligt min mening att gå bakåt i utvecklingen-
Det hör i stälIet framtiden till att utveckla och underlätta möjligheterna att
resa, bosätta sig, skaffa arbete, skapa handelsutbyte och andra kontakter
melIan människorna i olika länder. Den internationella brottsligheten har
för övrigt redan sedan lång tid visat sin förmåga att finna vägar förbi gräns-
kontroller och formella hinder mot rörlighet över gränserna.
Vad händer nu inom EU med frågor om fri rörlighet och gränskontrolIer,
och vad har Sverige vidtagit för åtgärder för att vara så väl förberett som
möjligt vid ett inträde i unionen?
Inom EU infördes den 1 januari 1993 fri rörlighet för varor, tjänster och
kapital. Den fria rörligheten för personer, som också är en av de grundläg-
gande friheterna i EU, har ännu inte kunnat genomföras fullt ut.
Det hänger samman med att länderna ännu inte helt och fullt har infört
sådana rutiner att en gränsövergång kan fungera utan tidsödande hinder och
samtidigt möjliggöra en fullgod kontroll för att förhindra smuggling av ex-
empelvis narkotika. Dessa s.k. kompensatoriska åtgärder, dvs. åtgärder som
är avsedda att förhindra att den fria rörligheten över gränserna får negativa
konsekvenser i form av t.ex. ökad illegal narkotikahandel, faller i huvudsak
utanför EG-rätten och regleras genom särskilda konventioner eller andra
former av mellanstatligt samarbete.
Till de kompensatoriska åtgärderna hör en förstärkning av kontrollen vid
unionens yttre gränser. Regler om detta samarbete finns i den s.k. yttre
gränskontrollkonventionen. Ett ökat samarbete mellan EU-ländernas polis-
och tullorganisationer är ett annat exempel på kompensatoriska åtgärder.
Här skall också nämnas det fördjupade samarbete inom det kriminalpoli-
tiska området som successivt växer fram.
En konvention om ett europeiskt informationssystem - BIS-konventio-
nen - och en konvention om den europeiska kriminalpolisbyrån - Buropol-
är också under utarbetande. Bägge dessa är av stor betydelse för det kom-
mande europeiska samarbetet.
Det sker således en hel del inom den europeiska unionen när det gäller
åtgärder mot narkotikabrottsligheten.
Den svenska regeringen har vidtagit en rad åtgärder på detta område inför
ett medlemskap i BU. Bl.a. tillsattes redan år 1992 en interdeparternental
arbetsgrupp med uppgift att utreda frågor om gränskontroller och gränsfor-
maliteter i ett BU-medlemskapsperspektiv. Den tog arbetsnamnet Gräns-
kontrollgruppen. I gruppen har deltagit såväl departement som myndighe-
ter, t.ex. tull och polis.
Gränskontrollgruppen redovisade sin slutrapport i november 1993. I rap-
porten föreslogs att vissa frågor som gäller gränskontroller och andra kom-
pensatoriska åtgärder skulle bli föremål för en fortsatt fördjupad utredning.
Regeringen har, mot bakgrund av gruppens förslag, nyligen tillsatt två ut-
redningar inom ramen för kommitteväsendet, som tar sikte på gränskon-
trollfrågor. Den ena gäller främst frågan om hur Sverige som BU-rnedlem
skall organisera sin kontroll av den yttre gränsen. Den kommer enligt direk-
tiven att lägga fram förslag till hur tull, polis och kustbevakning kan utveckla
nya arbetsmetoder och samarbetsformer, dels med varandra, dels med mot-
svarande organ i andra länder. Detta kommer att ske med beaktande av den
tidigare nämnda yttre gränskontrollkonventionen.
Den andra utredningen, kallad Nya former för narkotikabekämpning i ett
BU-perspektiv, är en parlamentarisk utredning som enligt direktiven har till
uppgift att utarbeta förslag till hur Sverige vid ett BU-rnedlemskap skall för-
hindra ett ökat inflöde av narkotika och illegala vapen i landet.
I utredningsdirektiven slås fast att avskaffandet av de traditionella gräns-
kontrollerna vid de inre gränserna inte hindrar att polis och tull ingriper mot
resande med varor från andra BU-länder på grund av misstänkt beteende
eller informationer från det internationella polis- och tullsamarbetet. Ingri-
panden kan t.ex. bygga på s.k. riskprofiler eller uppgifter från underrättelse-
verksamhet. Det kan mycket väl ske i anslutning till gränsen men får inte
ha formen av rutinmässig gränskontroll. Utländska erfarenheter visar att ett
sådant arbetssätt kan vara minst lika effektivt som traditionella gränskon-
troller när det gäller att exempelvis hindra att narkotika illegalt förs in i
Iandet.
Regeringen anser att det också vid ett BU-medlemskap är den svenska
tullens och polisens uppgift att övervaka att inte narkotika förs in från andra
BU-länder.
Utredningen skall lämna förslag till den närmare utformningen av dessa
metoder samt vilka lagändringar som kan komma att behövas för att vid-
makthålla eller öka insatserna mot den illegala narkotikahandeln över grän-
serna. Bl.a. har det framförts tankar på att polis och tullpersonal skall arbeta
i gemensamma grupper i anslutning till gränser, hamnar och flygplatser för
att ta till vara den samlade kompetensen.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det för närvarande pågår ett in-
tensivt och kreativt utvecklingsarbete kring dessa frågor både inom EU och
i Sverige. Jag är övertygad om att vi med nya moderna metoder, ett välut-
vecklat samarbete med andra länder och egna skickliga insatser - inte minst
från tulloch polis - kommer att uppnå bättre resultat i kampen mot narkoti-
kabrottsligheten än vi kan nå i dag.
Anf. 23 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Fru talman! Jag tackar för svaret.
Jag är en varm EU-anhängare. Jag anser att Sverige måste gå med i EU,
men jag är glad över att statsrådet håller med mig om att det finns problem
som skall diskuteras före folkomröstningen och inte efteråt. Det är också bra
att vi är överens om att ett av problemen handlar om knarket. Det är bra att
vår ambition är att vi skall ha ett knarkfritt samhälle. Sverige säger ett abso-
lut nej till den liberalism som i dag tyvärr finns i en delländer ute i Europa,
även i vissa stater som är medlemmar i EU.
Bakgrunden till min interpellation var en text som jag läste i Text- TV när
regeringen hade fattat ett beslut kring narkotikan och ett EU-medlemskap.
Jag citerade texten i min interpellation. Den var litet provokativoch noncha-
lant. Det står bl.a.: "Många befarar att Sverige då översvämmas av narko-
tika. Regeringen hävdar att det inte är något problem utan att tulloch polis
får hitta andra arbetsmetoder." Det låter som skrivbordsspråk. Det är kan-
ske inte så lätt i verkligheten.
Fru talman! Sedan lång tid tillbaka har det varit en fri rörlighet, passfrihet,
mellan de nordiska länderna. Trots det har vi haft stickprovskontroller vid
gränserna. Det har fungerat bra. Ärligt talat tror jag inte att det är många
människor som skulle ha något emot att tullen fortsätter med denna stick-
provskontroll om avsikten är att t.ex. fånga upp knark eller dem som smugg-
lar vapen.
Nu försvinner den inre kontrollen. Jag kan förstå detta ur EU:s synpunkt.
EU består ju i dag av en del länder i Europa. Om man t.ex. vill smuggla
knark mellan Frankrike och Tyskland eller mellan Holland och Belgien är
det en bagatell. Man kan bara gå på baksidan av tullstationen. Där har tuIlen
alltså inte samma betydelse som i Sverige. Till Sverige - som är som en liten
ö -måste man som regel komma via en hamn. Faktum är - det går inte att
bortse ifrån -att det är tuIlen som har gjort de största beslagen i Sverige
hittills. Jag tror att siffran ligger runt 80 %. Om man reducerar den möjlighe-
ten gör man det onödigt svårt för sig.
Häromdagen läste jag i Malmötidningarna om en mycket effektiv gräns-
styrka nere i Malmö. Den hade uppnått mycket goda resultat. Enligt Tullver-
ket är man i dag tveksam till om gränsstyrkan kan arbeta med sin nuvarande
form och organisation. Det är också uppenbart att polisen har en ytterst svår
uppgift. Det krävs enorma personalresurser för att spåra upp knarket när
det väl har kommit in i landet. Det kostar mycket pengar, och hittintills har
effektiviteten varit alltför liten.
Det är också bra att EV skärper de yttre gränskontrollerna gentemot om-
världen, men vi vet att en av de största exportörerna av knark till Sverige är
ett land som i dag är medlem i EV. Därför är det viktigt att vi även har en
bra kontroll mellan EV-länderna och en effektivorganisation för att bemöta
dessa problem.
Nu pratas det om nya organisationer. Vi har varit med i Interpol sedan
Hedenhöstiden, höll jag på att säga. Det är en stor organisation som omfat-
tar många länder. Varför kan man inte förbättra den?
Fru talman! Till sist vill jag säga att det i Frankrike och England finns ett
system som ännu inte finns i Sverige. Där har man beslutat att tullen fortfa-
rande skall kunna göra stickprov i hela landet - det vill den svenska tullen
också kunna göra. Stickprov görs vid gränskontroller. Någon gång görs de
för syns skull. Tullen kan t.ex. göra en kontroll på en motorväg mellan Paris
och Lyon. Den möjligheten har den svenska tullen inte i dag, enligt svenska
bestämmelser. Jag tycker att statsrådet borde kontrollera de erfarenheter
som man har fått både i Frankrike och i Storbritannien, där tullen var som
helst kan göra stickprovskontroller.
I dag måste tullen ha en befogad misstanke för att ingripa. Om det visar
sig att misstanken inte var skälig kan den enskilde tullaren bli anmäld. Då
kan jag förstå att han eller hon på sikt väntar med att ingripa. Man vill inte
bli prickad i onödan.
Anf.24 WIDAR ANDERSSON (s):
Fru talman! Debatten om framtiden för den restriktiva narkotikapolitiken
består av två delar.
Det handlar om de inre gränsernas roll inom den europeiska unionen vid
ett svenskt medlemskap. Det handlar om den fria rörligheten för varor,
tjänster, kapitaloch personer och andra avlägsnanden av handelshinder.
Detta är stora och betydelsefulla händelser i Europa. Jag delar helt justi-
tieministerns åsikt att det inte finns någon anledning att gå bakåt. Jag tror
tvärtom att Sverige som medlem i den europeiska unionen skulle kunna bi-
dra till att också avlägsna andra handelshinder. Vi är ett frihandelsland och
har sådana traditioner.
Problemet är att vi måste vara extremt tydliga när det gäller att begränsa
rörligheten för varor som narkotika, för tjänster som den organiserade kri-
minaliteten står för och för den organiserade brottslighetens kapital, och
också när det gäller att begränsa möjligheten för kriminella personer att röra
sig fritt över gränserna. Kring dessa frågor finns det naturligtvis en djup med-
borgerlig oro.
De kunskaper jag har och min tro på förnuftet har lärt mig att ingen män-
niska och knappast något land vill ha mer droger och mer kriminalitet i sitt
närområde eller inom sina gränser. Det gör att jag tror att justitieministerns
slutsats är riktig.
Jag tror inte att ett EV-medlemskap kommer att förvärra den svenska nar-
kotikasituationen. Tvärtom kan det finnas möjligheter att vi kan förbättra
läget.
Problemet är som jag ser det ett annat, svårare. Det har att göra med de
starka legaliserings- och liberaliseringskrafter som finns ute i flera euro-
peiska länder - både de som är medlemmar och de som inte är medlemmar
i Europeiska unionen. Jag såg att justitieministern hade en första fäktning
med en av de svenska förespråkarna för en liberalisering av narkotikapoliti-
ken i TV-Aktuellt för 14 dagar sedan. Den kampen förde justitieministern
perfekt, men jag tror att vi måste ut och försöka påverka den europeiska
opinionen och europeiska politiker i länderna runt omkring oss på ett
mycket mer offensivt och aktivt sätt.
De nordiska länder som nu ansöker om medlemskap i den europeiska
unionen har en mycket restriktiv syn på narkotikapolitiken. I många andra
länder är det snarare tvärtom. Det är inte officiellt och det gäller inte FN :s
konventioner på narkotikaområdet. Det står inte skrivet, men det rör sig på
djupet. 58 ganska stora städer har nu i det som kallas Frankfurtdeklaratio-
nen enats om att arbeta för en legalisering och en liberalisering av narkotika-
politiken.
Den 24 februari avslogs i en omröstning i EU-parlamentet med mycket
knapp marginal ett betänkande från en kommit te som föreslog en avkrimi-
nalisering av narkotika för eget bruk.
Det är allvarliga tendenser. Även om EU-parlamentet gubevars mest är
en diskussionsklubb och makten ligger hos de enskilda länderna är det ändå
saker som vi måste ta oss en allvarlig funderare på. Ingvar Carlsson och de
norska och finländska socialdemokratiska partiernas ordförande har i ett ge-
mensamt brev till de andra socialdemokratiska och socialistiska partierna i
Europa påpekat vilken den svenska hållningen är - ungfär som i justitiemi-
nisterns svar. Vi har tagit initiativ till att lyfta fram frågan i det
Europaparti
som det socialdemokratiska partiet är medlem i.
Vi har alla anledning att använda våra kontakter för att påverka där vi
har möjlighet att påverka. Självfallet har regeringen den största tyngden, de
största möjligheterna och också i detta fall det största ansvaret när det gäller
att vara mycket tydlig.
Min diskussionsfråga till justitieministern handlar om på vilket sätt hon
anser att det är möjligt för regeringen att agera. Är det möjligt vid interna-
tionella kontakter? Är det möjligt att hålla fram den svenska restriktiva sy-
nen vid besök och anföranden i Europaparlamentet? Är det möjligt att fram-
hålla den svenska synen vid regeringskontakter med olika länder inom den
europeiska unionen, som ju sker varje vecka? Vore det möjligt för statsmi-
nistern eller justitieministern att på regeringsnivå ta ett initiativ
tillsammans
med de övriga nordiska länderna, t.ex. vid Nordiska rådets session i denna
plenisal nästa vecka ? Det skulle kunna vara en deklaration eller ett uttalande
som framhåller behovet av en fortsatt restriktiv narkotikapolitik. Kan man
tänka sig någon form av seminarium med både vetenskapsmän, forskare och
politiker, där den svenska regeringen är värd? Sverige och andra i det av-
seendet goda krafter skulle kunna ställa sig i täten för en motrörelse när det
gäller att påverka opinionen i Europa i dessa frågor.
Anf.25 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Först vill jag ge några kommentarer till Sten Anderssons frå-
gor.
Stickprovskontroller försvinner i sin nuvarande form vid ett EU-medlem-
skap. Sten Andersson förde fram Sverige som speciellt, eftersom landet är
om än inte en ö så dock en halvö. Vi har litet större möjligheter att kontrol-
lera dem som kommer över våra gränser.
I mitt svar nämnde jag att man på andra håll har fått högre effektivitet
efter det att stickprovskontrollerna har plockats bort. Det land som jag då
inte nämnde men avsåg var just ett land som utgör en ö: England. Där har
man genom ett helt annat sätt att arbeta lyckats göra större kap än tidigare.
Vi ser naturligtvis på hur man gör i olika länder när vi nu arbetar fram våra
förslag till kompensatoriska åtgärder.
Det som Sten Andersson säger om att tullen gör stora beslag är korrekt.
Men vi skall komma ihåg att merparten av tullens beslag inte görs på grund
av stickprovskontroller utan på grund av kunskaper till följd av internatio-
nell samverkan. Vi får utökade möjligheter till samverkan som medlemmar
i den europeiska unionen.
Widar Andersson efterlyser extrem tydlighet. Jag tror också att det är vik-
tigt. Jag tror inte att det finns någon som svävar i villfarelse om regeringens
syn på narkotikan och våra narkotikapolitiska mål. Jag vill passa på att vid
detta tillfälle ge en komplimang direkt till Widar Andersson. Ingen kan hel-
ler sväva i tvivelsmålom att Widar Andersson har precis samma mål som
regeringen har. Jag hoppas och tror att Widar Andersson skall kunna med-
verka till att fler är lika tydliga.
Jag inser också att det finns ett problem med den liberaliseringsdebatt -
jag vill inte kalla det tendens - som finns. Det är inte en debatt som kan
resultera i formella beslut som tvingar oss att ändra vår lagstiftning, men de-
batten är farlig. Jag är övertygad om att denna typ av debatt kan påverka
osäkra föräldrar i deras uppfattning om hur de skall ställa sig till barnens
eventuella experimenterande med narkotika. Det är den värsta skada som
kan ske, därför att de som är bäst på att hindra narkotikamissbruket är de
som står barnen närmast, nämligen föräldrarna.
Därför måste vi alla agera på olika sätt. Jag kan nämna att jag inte deltar
i något internationellt sammanhang utan att utnyttja tillfället att diskutera
med mina kolleger. Jag vet också att vi på de flesta håll möts av mycket stor
respekt och att fler och fler vänder sig till oss för att få vårt stöd mot de få
länder där liberaliseringstanken har slagit rot.
Det finns också skäl att notera att Stockholms stad -jag tror att det är i
april - står som värd för en konferens med syfte just att motarbeta liberalise-
ringstendenserna. Jag är som moderat mycket stolt över att det är ett mode-
rat initiativ.
Jag vill inte på något sätt polemisera, eftersom jag känner till Widar An-
derssons uppfattning mycket klart. Jag är också tacksam och glad över att
de nordiska socialdemokratiska partiledarna har uppmanat sina systerpar-
tier ute i Europa att kämpa mot liberaliseringstendenserna. Det är ju social-
demokratiska partier i Europa som har ställt sig positiva i denna diskussion.
Vi har alla ett stort ansvar, men socialdemokraterna har den bästa kanalen.
Jag önskar att även miljöpartister och vänsterpartister i Sverige utnyttjar
sina kanaler, eftersom Die Grtine ochkommunisterna är de andra två grup-
per i Europa som pläderar för en liberalisering.
Vi hjälper till på alla sätt vi kan, och det är också mycket tydligt var vi
står. Jag är övertygad om att framgången i Sverige beror på att det har rått
så stor enighet. Jag vågar påstå att de partier i Sverige som har systerpartier
med annan uppfattning har ett extra stort ansvar. Jag är övertygad om att
Widar Andersson kommer att göra allt som står i hans makt för att vi skall
kunna hjälpas åt.
Anf. 26 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Fru talman! Jag har också sett uppgifterna från Storbritannien. Där har
man i dag skaffat sig ett instrument som gör att man kan göra stickprovskont-
roller över hela ön. Den möjligheten är inte påtänkt i dag enligt representan-
ter för Tullen. De säger att det är bra om man vid ett EU-medlemskap kan
få den möjlighet som i dag både fransk och brittisk tull har.
Statsrådet säger att det inte är stickprovskontrollerna som ger mest effek-
tivitet, men om man frågar tullarna på fältet säger de att det är så.
Vem som har rätt vet jag inte. Men de påstår i varje fall att det är på det
sättet. Jag har litet svårt att förstå varför man tar bort ett instrument som
trots allt tar 80 % av den narkotika som beslagtas i Sverige. Det är helt up-
penbart att mycket kommer att föras in den väg där man tidigare har stoppat.
Jag har svårt att förstå att rörligheten skulle begränsas. Om jag kommer
till Sverige antingen via en flygplats, och passerar tullen där, eller via ett
fär-
jeläge, tar det inte så många minuter. Av alla dem som anländer med ett
ekipage är det ett par stycken som man plockar ut och tittar på. Men trots
att man inte tar ut fler har man ändå haft denna stora effekt.
Nu vet jag om att vi inte kan behålla det system vi har i dag. Ändå ber jag
att statsrådet tittar på det land - Storbritannien, som statsrådet själv refere-
rar till -där man har ökat effektiviteten och ser efter varför man har gjort
det, och att tullen i Sverige - när vi förhoppningsvis blir medlemmar i EU -
får exakt de möjligheter som man har i dag, med vilka man tydligen är så
framgångsrik både i Frankrike och Storbritannien.
Anf.27 WIDAR ANDERSSON (s):
Fru talman! Den svenska enigheten är, som justitieministern underströk,
en väldig styrka. Självfallet har partierna och naturligtvis också andra folkrö-
relseorganisationer ett stor ansvar i sina kontakter, vilket jag också sade.
Regeringen kan i det här fallet företräda inte bara en i stort sett enig riks-
dag utan också ett enigt folk. De allra flesta svenska medborgare har en
mycket negativ inställning till narkotika, och det måste vi använda. Det jag
sade om regeringen var inte någon kritik riktad mot Moderata samlingspar-
tiet. Regeringen har ett oerhört stort ansvar i kontakten med andra rege-
ringar, med EU-organ, osv.
Är det något ansvar som faller litet extra på Moderata samlingspartiet är
det detta. Moderaterna är sedan 20-25 år det stora Europapartiet. Det är nu
kanske litet mer än övriga partier vid sina drömmars mål vid ett EU-avtal.
Detta ger ett extra stort ansvar att inte blunda för de saker som t.ex. Sten
Andersson i Malmö för fram i sin iver att nu äntligen bli medlemmar i denna
europeiska union. Man får inte blunda för dessa svårigheter.
Själv vill jag säga att jag har oerhört svårt att tänka mig att Sverige skulle
acceptera en ordning vid sina gränser där det blir lättare att föra in narko-
tika. Resultaten av de två kommittéer eller utredningar som nu pågår kan i
mina ögon bara bli ett, dvs. någonting som liknar den engelska situationen.
Allting annat som ett resultat av utredningarna och kommittéerna skulle
bli en ordning där man från tull, polis och allmänhet kan känna misstro över
möjligheterna att begränsa införseln. Alla sådana resultat måste avvisas med
skärpa. Det finns ingen anledning för oss att göra så.
Fru talman! Narkotikasituationen ute i Europa är intimt förknippad med
en enormt hög arbetslöshet och en stor fattigdom bara några timmars flyg-
resa härifrån. Den är också förknippad med en ganska stor informell eller
svart sektor och arbetsmarknad som finns i många länder, inget land undan-
taget.
Därmed måste man se frågorna om narkotikan, de höga siffrorna för ar-
betslöshet som vi har i många europeiska länder, den svarta marknaden och
den organiserade kriminaliteten som ett stort och allvarligt hot mot själva
demokratin. Det kommer att undergräva trovärdigheten inte bara hos för-
äldrarna - fru justitieminister - utan också hos politiker, engagerade demo-
krater och aktiva medborgare i stort. Därför är det oerhört viktigt att rege-
ringen är offensivoch mycket tydlig i dessa frågor.
Anf. 28 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Det arbete som regeringen bedriver, och som jag också
nämnde i mitt svar, syftar just till att vi skall kunna utnyttja de resurser vi
har för att förhoppningsvis bli ännu bättre på att komma åt narkotika, och
naturligtvis även illegala vapen och liknande, på väg till eller i Sverige.
Jag vågar påstå att vi har alla förutsättningar att bli bättre, eftersom vi vid
ett medlemskap i den europeiska unionen får lösgjort stora resurser inom
Tullen som i dag är engagerade i import- och exporthantering vid våra grän-
ser. Det är det som större delen av Tullens resurser används för, och större
delen av importen och exporten går mellan Sverige och nuvarande EU-län-
der. Vi har här en stor resurs.
Regeringen ser med allvar på denna fråga, och det är också därför som vi
redan i början av 1992 startade arbetet för att finna former för kompensato-
riska åtgärder. Jag har på grund av det pågående arbetet ett mycket gott
hopp om att finna sådana former.
Jag vill ytterligare poängtera att hela regeringen har en gemensam syn i
denna fråga och att detta är något som vi i alla sammanhang tar upp till dis-
kussion. Jag vågar påstå att jag under de två år och litet mer som jag har
suttit som justitieminister också har upplevt att man mer och mer utom -
lands -inte bara bland EU-nationerna, utan också på andra håll - lyssnar
och intresserar sig för det sätt på vilket vi arbetar.
Det är helt rätt som Widar Andersson säger: Vi får inte blunda för proble-
met. J ag vågar nog påstå att vi har ögonen vidöppna och försöker utnyttja
alla de vägar som finns för att Sverige aldrig skall behöva ge upp målet ett
narkotikafritt samhälle.
Anf.29 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Fru talman! Jag vill bara ställa en mycket kort fråga. Statsrådet sade fullt
riktigt att många som i dag är anställda inom Tullen kommer att bli överflö-
diga vad gäller deras nuvarande arbetsuppgifter. Jag vet en del som t.o.m.
är oroade för att de skall bli arbetslösa. Nu sades här någonting att man tack
vare detta skulle kunna få bättre resurser för att få tag på det knark som förs
in illegalt.
Jag vet att statsrådet inte kan garantera någonting för framtiden. Men kan
jag tolka statsrådet så, att de i dag anställda inom Tullen - som kanske inte
utför direkta tulltjänster, men har andra uppgifter på fältet - i framtiden när
deras nuvarande uppgifter blir överflödiga kommer att erhålla en utbildning
så att de kan delta i det arbete som gör att vi blir ännu effektivare att be-
kämpa det knark och de illegala varor som man försöker föra in i Sverige?
Anf. 30 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Jag är väl medveten om den oro som finns bland personalen
inom Tullen. Jag har också full förståelse för detta. Det är helt mänskligt att
oroa sig för en osäker framtid. Man vet att förändringar kommer, men man
vet inte hur de kommer att se ut.
Jag kan naturligtvis inte ge några garantier som de enskilda individerna
inom den nuvarande tullverksamheten kan ta till sig. Dessutom kan jag för
litet, eftersom Tullen som sådan ligger under Finansdepartementet. Men det
arbete som jag talat om bedriver vi gemensamt.
Utgångspunkten för vårt arbete är att med de förändringar som uppkom-
mer, och de lösgjorda resurser som vi därmed får, på bästa sätt hitta vägar
för att bli ännu bättre på att kontrollera bl.a. narkotikan i Sverige. Vad det
kommer att innebära för de enskilda individerna förstår säkert Sten Anders-
son i Malmö att jag inte kan uttala mig om. Men vi ser möjligheten att an-
vända lösgjorda resurser för att lägga extra kraft på annat viktigt arbete.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:126 till utbildningsutskottet
1993/94:142 till justitieutskottet
Motionerna
1993/94:K34 och K35 till konstitutionsutskottet
6 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Proposition
1993/94:151 Rättssäkerhet vid beskattningen
Förslag
1993/94:TK2 Skrivelse från talmanskonferensen med överlämnande av Riks-
dagsutredningens förslag om författningsändringar och riktlinjer för den
statliga budgetprocessen
Redogörelse
1993/94:RRS Riksdagens revisorers berättelse över granskningen av Riks-
bankens verksamhet under år 1993
7 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 3 mars
1993/94:104 av Peeter Luksep (m) till utrikesministern om den setukesiska
folkgruppen:
När Estland återfick sin självständighet 1991 kom gränsen mot Ryssland
att följa den av Stalin 1945 dragna gränsen mellan de estniska och ryska sov-
jetrepublikerna och inte den mellan Estland och Sovjetryssland i fredsavta-
let 1920 överenskomna gränsen.
Stalin flyttade hela den estnisk-ryska landgränsen västerut. Eftersom hu-
vuddelen av gränsen går i Peipussjön berör Stalins gränsändringar två gräns-
avsnitt: dels vid Narva i norr, dels vid Petseri i söder. En liknande gränsänd-
ring gjordes för övrigt i nordöstra Lettland.
Gränsändringen i söder har skapat ett minoritetsproblem öster om grän-
sen. Petseriområdets ursprungliga befolkning - setukeserna, som talar en
estnisk dialekt och som i stor utsträckning betraktar sig som estniska med-
borgare - finner mycket liten förståelse hos ryska myndigheter.
Problemen är av många slag. Slående är redan skillnaden i Rysslands in-
ställning tilllokal gränspassage. Vid Narva, där befolkningen på den ryska
sidan är beroende av arbeten i Narva och där befolkningen på estnisk sida i
stor utsträckning är rysk, är lokal gränspassage med enbart ID-kort enkelt.
Vid Petseri är det svårt att komma över gränsen också med giltigt pass. Nyli-
gen arresterades en rådgivare till Estlands statsminister efter en fullt laglig
gränspassage. Först när hennes position uppdagades släpptes hon.
Många setukeser betraktar sig som estniska medborgare. Enligt estnisk
lag får de som före den sovjetiska ockupationen hade estniskt medborgar-
skap, liksom deras barn, registrera sig som estniska medborgare. Därigenom
får de också delta i estniska val. Men när det var val i Estland försvårades
gränspassagen ännu mer, och i dagarna har ryske vice utrikesministern Kry-
lov i ett uttalande angripit Estland för att "illegalt ha gett ryska invånare
est-
niska pass".
Positivt är att setukeserna kunnat få i gång skolundervisning på estniska.
Lokala myndigheter har inte precis underlättat det, men inte hindrat heller.
Samtidigt finns det starka antiestniska stämningar som försvårar för dem
som inte döljer sin härkomst, t.ex. att behålla sitt jobb. I vissa fall har man
gått till direkt diskriminering, t.ex. genom att kräva mångdubbelt högre
hyra, betald i hårdvaluta, av boende med estniskt medborgarskap.
Estlands ståndpunkt är att eftersom Estland ockuperades illegalt av Sovjet
1940 och eftersom varken Sovjet eller Ryssland sagt upp fredsavtalet från
1920 så skall gränserna enligt fredsavtalet återställas. Rysslands formella in-
ställning till ockupationen liksom till 1920 års fredsavtal är visserligen något
oklar, men Ryssland har bestämt avvisat varje återgång till fredsavtalets
gränser. Självfallet varken vill eller kan Estland driva igenom några änd-
ringar ensidigt. En återgång är också osannolik, därför att området numera
förmodligen har rysk majoritet.
Situationen kring gränsen vid Petseri är oroväckande. Internationella åt-
gärder för att underlätta för de människor som drabbats av ännu en av sta-
lins illgärningar skulle vara av stort värde. Såväl Baltikum som nordvästra
Ryssland prioriteras i svenskt östsamarbete. Nu vore det värdefullt om Sve-
rige visade samma intresse för den setukesiska minoriteten i Petseriområdet
som för den ryska minoriteten i nordöstra Estland.
Med anledning av vad som ovan anförts vill jag fråga utrikesministern:
1. Avser utrikesministern att i lämpligt sammanhang aktualisera setuke-
sernas situation?
2. Kan projekt till stöd för setukesernas skolor, kultur e.d. inrymmas i det
svenska östsamarbetet?
1993/94:105 av Georg Andersson (s) till kulturministern om kvotflyktingar:
Regeringen fattade i juni 1993 principbeslut angående asylsökande från
Bosnien som innebar att man kunde räkna med att permanent uppehållstill-
stånd skulle komma att beviljas för de flesta bosnier som redan kommit till
Sverige. Enligt kulturministern skulle beslutet om permanent uppehållstill-
stånd också kunna leda till en markant ökning av antalet asylsökande bos-
nier. Denna förmodade ökning var en av anledningarna till införandet av vi-
seringstvång (den 21 juni 1993). Kriget i Bosnien-Hercegovina hade då på-
gått i över ett år. Som ytterligare skäl för visumtvånget anfördes att motta-
gandet av flyktingarna skulle ske i ordnade former samt att de personer som
beviljas fristad här i Iandet verkligen är i behov av skydd.
Kulturministern har bl.a. i kommittedirektiv 1992:51 uttryckt farhågor av-
seende flyktingars möjligheter till skydd i ett annat land vid införande av vi-
seringstvång. Eftersom beslutet om införande av visumtvång för bosnier
ändå fattades, måste den bedömningen ha gjorts att det i detta fall inte skulle
påverka människors möjlighet till skydd. Emellertid är flyende bosniers
möjlighet att söka visum till Sverige försvinnande små. I hemlandet är det i
praktiken omöjligt. Deras enda möjlighet är att ta sig ut ur Bosnien-Herce-
govina och ansöka om visum från ett annat land. För majoriteten av bos-
nierna är detta andra land Kroatien. Problemet är att Kroatien inte alltid
släppt in bosnier utan befintligt visum till tredje land. Det svenska viserings-
tvånget innebär således ett mycket påtagligt hinder.
Detta förhållande var i och för sig lätt att förutse.
Beslutet om införande av visumtvång för bosnier åtföljdes av ett löfte från
regeringen om en kraftig höjning av antalet kvotflyktingar. Infriandet av
detta löfte dröjde emellertid. Först i december 1993 kunde riksdagen fatta
beslut om att, utöver en tidigare beslutad kvot på 18OO flyktingar, ytterligare
6 000 kvotplatser skulle erbjudas, varav 5 500 skulle gälla flyktingar och
andra personer i behov av skydd från f.d. Jugoslavien och 500 från andra
områden i världen. Antalet kvotflyktingplatser detta budgetår är med andra
ord 7 800. Av dessa kan 7 300 fyllas av flyktingar från f.d. Jugoslavien-
Under detta budgetårs första sju månader har Sverige emellertid tagit
emot endast 360 kvotflyktingar. Planer finns på att låta ca 600 komma till
Sverige någon gång i mars.
Sveriges uttalade ambition att erbjuda en fristad åt mer än 7 000 kvotflyk-
tingar från f.d. Jugoslavien ser således inte ut att bli uppfylld på långt när.
Detta är ytterst beklagligt. Mot bakgrund av de svåra förhållanden som
hundratusentals människor i f.d. Jugoslavien nu varit utsatta för under snart
tre år är det uppenbart att många är i trängande behov av det skydd som
Sverige skulle kunna ge inom ramen för ett överförande av kvotflyktingar.
Även i många andra delar av världen är antalet skyddsbehövande mycket
stort. Det totala antalet flyktingar har under de senaste åren fortsatt att öka.
Trots det har Sverige medverkat till överföring av bara ett mycket ringa antal
kvotflyktingar. Detta ger anledning till följande frågor:
1. Vad har regeringen gjort och vad avser regeringen göra för att de dekla-
rerade intentionerna angående överföring av kvotflyktingar från f.d. Jugo-
slavien skall kunna uppfyllas?
2. Har Sveriges insatser för kvotflyktingar från f.d. Jugoslavien utförts på
ett tillfredsställande sätt?
3. Vilka insatser gör regeringen och berörda myndigheter för att på ett
tillfredsställande sätt tillgodose önskemålen om invandring av anhöriga till
kvotflyktingarna ?
4. Vilka insatser gör regeringen för att möjliggöra mottagande av kvot-
flyktingar från andra områden än f.d. Jugoslavien?
1993/94:106 av Rose-Marie Frebran (kds) till statsrådet Bo Lundgren om be-
skattningen av hushållstjänster:
I dag är ca 600000 människor arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Bland ungdomar under 25 år är var femte öppet arbetslös, trots
massiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det strukturella sysselsättnings-
raset har pågått under lång tid, men genom att skattevägen expandera of-
fentlig sektor gick problemen länge att dölja. När vi nu står med världens
högsta skattetryck och ett kraftigt statsfinansiellt underskott är detta inte
längre möjligt.
De nya jobben måste komma i den priva sektorn och då i stor utsträckning
i olika former av tjänsteföretag. Det gäller att få maximal sysselsättningsef-
fekt av den tillväxt vi nu börjar uppleva. Det krävs då en politik som samti-
digt främjar kompetens och kunskapsintensiva företag, som minskar be-
skattningen av arbete och som öppnar upp arbetsmarknaden för nya typer
av arbeten.
I avvaktan på utrymme för generella sänkningar av arbetsgivaravgifter el-
ler tjänstemoms bör strategiska skattesänkningar göras på särskilt priskäns-
liga tjänster.
Hushållsarbetet är en förutsättning för marknadsarbetet. Genom att jäm-
föra de varor och tjänster som kan köpas för lönen från en timmes marknads-
arbete med de varor och tjänster som en timmes hushållsarbete skapar avslö-
jas att produktiviteten ofta är högre i hushållssektorn än i den formella eko-
nomin. Genom de orimliga skattekilarna, ca 60 %, försvåras dock en ratio-
nell och vettig produktion av hushållstjänster på marknaden. Undantagen
är höginkomsttagare och de som kan tänka sig att utnyttja svart arbetskraft-
För en tid sedan redovisade regeringens utredare Lars Vineli ett förslag
på hur barnfamiljers tjänsteköp av en begränsad typ av tjänster skulle kunna
stimuleras. En studie som redovisas i utredningen visar att drygt en miljon
svenskar är beredda att ta anställning i hem eller i företag som producerar
hushållstjänster. Ungefär lika många är intresserade av att köpa hushålls-
tjänster av olika slag. Enligt en försiktig bedömning skulle hans förslag, rätt
för barnfamiljer med barn upp till 13 år till ett avdrag på upp till 70000 kr
med en sänkt arbetsgivaravgift för anställda i hushåll, skapa 20 000 arbetstill-
fällen.
Andra förslag med samma eller mer omfattande inriktning har redovisats
av bl.a. Ann-Marie Pålsson.
Det finns dock problem med dessa förslag. BI.a. kan det finnas ett långsik-
tigt problem med att locka för mycket och/eller fel arbetskraft till denna sek-
tor. Dessutom innehåller förslagen administrativa problem och gränsdrag-
ningsproblem i varierande grad.
En del av dessa problem löses - och ytterligare några fördelar tillkommer -
med det förslag till u-skattsedel som kds presenterade i somras. Förslaget
innebär att ungdomar under 25 år som varit arbetslösa en tid får rätt att sälja
en begränsad kategori tjänster till privatkunder utan moms och med kraftigt
reducerade arbetsgivaravgifter. Tjänsterna skulle kunna vara exempelvis
trädgårdsarbete, snöskottning, städning, tvätt, bilvård etc.
Genom den övre åldersgränsen kommer ingen arbetskraft att permanen-
tas i dessa jobb. Initiativet läggs hos ungdomarna som blir egna företagare.
Att utföra och sälja hushållstjänster kan knappast vara ideologiskt stötande
om alternativet är arbetslöshet.
De som i större eller mindre utsträckning kan förväntas utnyttja eller ut-
föra dessa tjänster kan inte anses gynnas på något otillbörligt sätt. För att
citera Lars Vinell: "De gynnas i samma mening som en oskyldigt gripen blir
gynnad när han eller hon befrias från sina handbojor."
Med anledning av ovanstående vill jag fråga skatteminister Bo Lundgren
följande:
1. Finns det enligt skatteministern några problem som hindrar införandet
av en u-skattsedel?
2. Är skatteministern beredd att verka för att skyndsamt genomföra det
ovan beskrivna förslaget om en u-skattsedel?
8 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 3 mars
1993/94:388 av Birgitta Wistrand (m) till statsrådet Bo Lundgren om skatte-
avdrag för sponsring av kultur:
I olika sammanhang uppmuntrar regeringen kulturinstitutioner som mu-
seer och teatrar att ekonomiskt samarbeta med företag och andra sponsorer,
om det kan ske, utan att handlingsfriheten inskränks när det gäller verksam-
hetens innehåll och omfattning. Ett sådant samarbete har nu byggts upp mel-
lan en rad institutioner och företag till båtnad för bägge.
När det t.ex. gäller museerna beräknas ca 30 % av deras disponibla medel
komma från andra källor än myndighetsanslagen. Utställningen Den
Svenska Historien hade t.ex. aldrig kunnat komma till stånd utan sponsring.
Detsamma gäller en rad musikinstitutioner vars internationella verksamhet
ofta byggt på sponsring.
För sponsring av idrott medges oftast skatteavdrag. Däremot gäller inte
samma regel för sponsring av kultur.
Vilka åtgärder avser skatteministern vidta för att sponsring av kultur skall
bedömas på samma sätt som sponsring av idrott?
1993/94:389 av Pär Granstedt (c) till utrikesministern om de ryska trupperna
i Estland:
Enligt uppgift är Ryssland inte längre berett att infria sina åtaganden inför
bl.a. ESK beträffande trupptillbakadragande från Estland och bedriver mili-
tär utpressning mot detta land.
Vilka initiativ vidtar Sverige inom ESK och i övrigt med anledning av den
uppkomna situationen?
1993/94:390 av Lars Sundin (fp) till utrikesministern om de ryska trupperna
i Estland:
Samtalen om de ryska truppernas reträtt från Estland har enligt pressupp-
gifter avbrutits.
Hur kan den svenska regeringen medverka till att den ryska regeringen
håller sina tidigare utfästelser om ett tillbakadragande senast den 31 augusti?
9 § Kammaren åtskildes kl. 10.35.
Förhandlingama leddes av talmannen.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
/Barbro Nordström