Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:54 Torsdagen den 24 januari

Riksdagens protokoll 1990/91:54


Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 1990/91:54
Torsdagen den 24 januari
Kl. 14.30

Parentation
Anf. 1 TALMANNEN:
Vår riksdag har nåtts av ännu ett sorgebud under
denna mandatperiod. I går fick vi budet att vår
riksdagskamrat Ewy Möller avlidit.
Ewy Möller hade en lång och gedigen politisk
gärning bakom sig. Hon anförtroddes många
uppdrag för sitt parti i hemkommunen Västervik
och i hemlänet Kalmar. Däri ingick ett flertal
viktiga kommunala uppdrag.
Ewy Möller invaldes i riksdagen 1979. Hon har
varit verksam i flera utskott, under sista tiden i lag-
och skatteutskotten. Flera av hennes
riksdagsmotioner handlade om Västerviksregionen
och om Kalmar län.
Evy Möller var en energisk och plikttrogen
människa och en fin representant för sitt parti, för
sin landsdel och för Sveriges riksdag. Hon
uppskattades av oss alla för sitt behagliga och
vänliga sätt. Vi tackar Ewy Möller för en god
samhällsgärning, och vi hyllar minnet av henne med
en stunds tystnad.
1 § Information från regeringen om katastrof-
insatser rörande Mellanöstern och Afrika
Anf. 2 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN
(s):
Herr talman! Till följd av främst krisläget i
Mellersta Östern har regeringen under de senaste
månaderna beslutat om en rad humanitära
biståndsinsatser. Jag vill ta detta tillfälle i akt att
informera riksdagen om dessa, liksom om beslut
rörande insatser i delar av Afrika.
Vad gäller krisen i Gulfen inledde Sverige redan
efter Iraks invasion av Kuwait i augusti ett
omfattande katastrofbistånd till den drabbade
civilbefolkningen. Hjälpen har huvudsakligen
kanaliserats via FN, Röda korset och olika svenska
enskilda organisationer.
Den svenska regeringen har hela tiden hävdat att
en internationell samordning genom FN krävs för
att denna hjälp skall bli så effektiv som möjligt. Det
är därför mycket positivt att FN nu samlat sig till
en samordnad insats för bl.a. de stora grupperna av
flyktingar från krisområdet. Till den FN-plan som
nyligen presenterades har Sverige utfäst 17 milj.kr.
Planens kostnader beräknas till totalt 175 miljoner
US dollar och bygger på en ansvarsfördelning
mellan flera olika FN-organ samt IOM --
International Organisation of Migration. Den
innefattar bl.a. hälsovård, vattenförsörjning,
livsmedelshjälp samt transporter och mottagning av
flyktingar.
Regeringen har i dag också fattat beslut om stöd till
den plan som Internationella röda korset har
presenterat för verksamhet i krigsområdet.
Beslutet innebär att 25 milj.kr. ställs till Röda
korsets förfogande.
Dagens beslut innebär att Sverige nu totalt lämnat
över 160 milj.kr. i katastrofbistånd till krisområdet
vid Gulfen.
Till detta stöd kommer de insatser vi beslutat om
för dem av Iraks grannländer som fått bära extra
tunga bördor till följd av krisen. Vi har givit
Jordanien, Egypten och Turkiet extra stöd om
sammanlagt 130 milj.kr. Pengarna används i
Jordanien för importstöd och arbetsförmedling för
hemvändande jordanier. I Egypten stöds en social
fond för gästarbetare som tvingats lämna Irak och
Kuwait. Stödet till Turkiet innebär att en
biståndskredit från år 1980 omvandlas till gåva, ett
stöd som skall användas för utsatta grupper i
landet.
Det sammanlagda svenska biståndet till dem som
drabbats av krisen vid Gulfen har därmed hittills
uppgått till ca 290 milj.kr.
Herr talman! Världens intresse är nu av naturliga
skäl främst inriktat på kriget vid Persiska viken och
dess följder. Det får emellertid inte innebära att vi
blundar för det mänskliga lidande som finns också
på många andra håll i världen, som dock inte ligger
i världspolitikens centrum för tillfället.
I Liberia har ett blodigt inbördeskrig pågått sedan
december 1989. Drygt halva Liberias befolkning är
på flykt, både i och utanför landet. De
biståndsinsatser som hittills gjorts har på grund av
kriget främst koncentrerats till att hjälpa flyktingar
i Liberias grannländer. Men genom det
vapenstillestånd som ingicks i slutet av förra året
har nu olika FN-organisationer kunnat börja arbeta
inne i Liberia. Det gäller särskilt FNs barnfond,
Unicef.
Unicef har vänt sig till Sverige med begäran om
stöd för hjälpinsatserna. Det gäller dels rent
finansiellt stöd, dels också tekniskt bistånd, främst
till ett fältsjukhus. Vi har hittills beslutat om ett
bistånd på 8 milj.kr. till Unicefs insatser i Liberia.
Inom ramen för detta stöd ställer Sverige dessutom,
inom några dagar, en styrka ur Swedrelief, dvs.
beredskapsstyrkan för katastrofhjälp, till Unicefs
förfogande för hjälpinsatserna.
Sverige har därmed, via enskilda organisationer
och FN-organ, bidragit med 16,5 milj.kr. till
katastrofhjälp för Liberias befolkning.
Även den redan hårt prövade befolkningen på
Afrikas horn löper risk att ånyo drabbas av en
hungerkatastrof. FN och andra internationella
organisationer befarar en svält som i sommar
kommer att beröra mer än tio miljoner människor i
Sudan, Etiopien och Somalia.
Regeringen sände i december en svensk observatör
inom en FN-mission till Sudan. Allt tyder nu på att
det kommer att saknas omkring 1,5 miljoner ton
spannmål i landet redan i sommar.
Vi har hittills under detta budgetår bidragit med 97
milj.kr. för katastrofinsatser i Etiopien och 27,6
milj.kr. för Sudan. Inom regeringskansliet håller vi
nu en beredskap för att kunna delta i de ytterligare
hjälpinsatser som kommer att behövas på Afrikas
horn.
För att hjälpen skall nå fram behöver vi samarbeta
med FN och med enskilda organisationer som
verkar i området. Redan i morgon kommer
företrädare för dessa organisationer till
utrikesdepartementet för att tillsammans med oss
diskutera hur vi bäst skall organisera
hjälpinsatserna.
Även i Angola och Moçambique, redan tidigare
stora mottagare av svenskt katastrofbistånd, krävs
ytterligare insatser. För Angola har FN riktat en
appell om stöd för hjälpinsatser, sedan den
angolanska regeringen och Unita-gerillan kommit
överens om att tillåta fri passage för humanitära
insatser. Ställningstagande till sådana insatser
kommer att göras av SIDA och regeringen inom
kort -- detta utöver höstens beslut om 17,3 milj.kr.
i katastrofbistånd till Angola. Vad gäller
Moçambique har Sverige hittills under budgetåret
bidragit med sammanlagt 103 milj.kr. i
katastrofhjälp. Vi följer nu den fredsprocess som
inletts i landet och som kommer att innebära behov
av ytterligare internationellt stöd för
återuppbyggnad och för repatriering av den stora
flyktingbefolkningen.
Herr talman! Detta var en genomgång av några av
de större krishärdarna i världen, en genomgång
som är långt ifrån fullständig. Dess värre är
situationen sådan i många länder att ett omfattande
katastrofbistånd krävs för att klara människors
överlevnad. Genom att riksdagen har beslutat om
ett stort katastrofanslag -- 847 milj.kr. detta
budgetår -- är det också möjligt för Sverige att
finansiera stora hjälpinsatser, genom FN-organ
eller genom svenska och internationella
organisationer, för att svara mot dessa behov.
Anf. 3 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Jag tackar för den värdefulla
information som vi har fått om regeringens beslut
om katastrofinsatser. Det är ju tyvärr så att
behoven av sådana här insatser är stora och inte
tenderar att minska -- kanske snarare tvärtom. Jag
skulle vilja ställa några konkreta frågor med
anledning av detta.
För det första har det förekommit uppgifter om att
katastrofanslaget är uttömt. Jag utgår ifrån att detta
inte innebär att vi upphör med katastrofinsatser
resten av budgetåret. Jag vill därför gärna höra
biståndsministerns kommentar till hur vi i så fall
skall hantera situationen.
För det andra är det värdefullt med de insatser som
redan har beslutats för offer för kriget i Irak. Men
vi vet att en katastrof håller på att skapas inne i
Irak. Det är en katastrof vars omfattning och
konsekvenser vi i dag vet väldigt litet om på grund
av den nyhetstystnad som råder som en följd av
bombningarna i Irak. Jag skulle gärna vilja höra
vilket förberedelsearbete som pågår för de mycket
stora katastrofinsatser som kommer att behövas
den dag det blir möjligt att göra katastrofinsatser
riktade till befolkningen i Irak och Kuwait.
För det tredje är behovet av katastrofinsatser som
sagt oförändrat stort och kanske i växande.
Regeringen har vidtagit och föreslagit åtgärder som
innebär att 1 miljard tas bort från biståndet. Jag
skulle vilja höra hur biståndsministern ser på
möjligheterna att upprätthålla ett omfattande
katastrofbistånd också i ett läge där 1 miljard av det
som borde vara biståndspengar används till andra
insatser.
Anf. 4 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för
informationen. Vi vet alla att detta katastrofbistånd
är välbehövligt och att också mer än detta behövs.
Statsrådet säger nu att 847 miljoner har anslagits för
katastrofbistånd innevarande budgetår. Men precis
som Pär Granstedt påpekade finns det uppgifter om
att dessa pengar nu skulle vara slut. Min fråga är
om statsrådet har någon beredskap för att ta fram
ytterligare pengar utöver de 847 miljoner som nu
tydligen är använda.
Som Pär Granstedt också sade är det fråga om
kraftiga prutningar av biståndet, vilket vi från vårt
håll motsätter oss. Jag skulle vilja fråga
biståndsministern om biståndsministern av det som
händer ute i världen i dag drar några nya slutsatser
när det gäller konsekvenserna av den neddragning
av biståndet som föreslås i budgeten.
Jag skulle också vilja veta hur det förhåller sig med
katastrofbiståndet till Etiopien. Statsrådet sade att
det i morgon skall ske en överläggning om detta
med företrädare för olika organisationer. Jag skulle
emellertid vilja fråga om statsrådet nu kan ge någon
information om läget i dag när det gäller
transporter av förnödenheter i den här delen av
världen, som ju är orolig och där krig förekommer.
Når hjälpen i dag fram i Etiopien?
Anf. 5 INGER KOCH (m):
Herr talman! Även jag vill tacka biståndsministern
för denna information.
Det är många angelägna områden som
biståndsministern redovisat. Det är viktigt att
Sverige genom ett generöst katastrofanslag kan
hjälpa till att lindra nöden hos de drabbade i
världen. Även jag skulle med anledning av de
uppgifter vi sett i massmedia om att SIDAs
katastrofanslag för det här budgetåret skulle vara
slut vilja fråga biståndsministern: Är detta en riktig
uppgift och avser biståndsministern i så fall att
föreslå omdisponeringar eller att ta i bruk de
reservationer som finns i biståndsanslaget för att
kunna möta uppkommande behov?
Anf. 6 MARIANNE SAMUELSSON (mp):
Herr talman! Jag vill också tacka biståndsministern
för den information vi har fått. Det var synnerligen
intressant att få den informationen i dag när vi på
nyheterna fått höra att katastrofbiståndsanslaget
lär vara tömt och när vi dessutom arbetar med en
ganska stram biståndsbudget, som också skall räcka
för en del områden som tidigare inte omfattats av
biståndet. Det är viktigt att vi får veta hur
regeringen tänker agera framdeles. Jag skulle
därför vilja veta hur mycket det finns kvar av
katastrofbiståndsanslaget och om regeringen avser
att tillskjuta ytterligare budgetmedel när
situationen är sådan som den i dag är. Det är
beklämmande att det krig som i dag förs kostar lika
mycket under två dagar som hjälpen under ett år till
Sudan. Den jämförelsen gör att man tycker att
världen är mycket märklig och att våra
katastrofinsatser inte på något sätt motsvarar vad vi
borde göra.
Kommer det att satsas ytterligare medel på
katastrofbistånd, och kommer regeringen att ta
initiativ för att stödja ideella organisationer att
lämna bistånd i de drabbade områdena, t.ex. med
hjälp av insamlingsmedel?
Anf. 7 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag vill beröra insatserna i
Mellanöstern.
Min första fråga gäller de flyktingar som för
åtskillig tid sedan flydde från Irak till Turkiet. De
befinner sig till största delen fortfarande i
flyktingläger. En del flyktingar kom också till Iran.
Dessa flyktingars situation är fortfarande mycket
svår. Den har dessutom förvärrats av att
förhållandet mellan Turkiet och Irak försämrats.
De kan inte räkna med vare sig att återvända till
Irak eller att få några förbättringar i Turkiet. Det
internationella samfundet har inte ställt upp särskilt
starkt för att hjälpa dem.
Jag skulle vilja fråga biståndsministern hur hon ser
på situationen för dessa flyktingar. I det uppkomna
läget kan de bli betydligt fler. Hur mycket hjälp kan
de räkna med?
Den andra frågan gäller människorna i Irak. Jag
tolkade Pär Granstedt så att han menade att de inte
kan få någon humanitär hjälp eller något bistånd
förrän kriget är över. Jag kan inte se att det finns
någon anledning att handla så. Jag undrar hur
mycket hjälp som kan komma till Irak, och inte
bara till kurderna där. Räknar biståndsministern
med att man skall kunna göra andra insatser av
humanitärt slag i Irak? Jag utgår ifrån att Röda
korset kan uträtta en del, men jag skulle vilja ha
den frågan närmare belyst.
Anf. 8 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag tackar för den information vi fick.
Många av oss var under hösten ganska oroliga för
att FN genom sitt beslut tog en stor risk att ett
storkrig skulle komma i gång i Mellanöstern. Ett av
våra argument var att detta skulle kunna leda till en
katastrof såväl för miljön som för
flyktingsituationen. Nu är den utvecklingen på god
väg.
En del experter på internationell rätt har ifrågasatt
om den senaste resolution som antogs är i enlighet
med FNs stadgar.
Det bästa sättet att minska behovet av
katastrofbistånd för närvarande vore att göra ett
försök med eldupphör för att finna politiska och
diplomatiska metoder att lösa krisen.
Jag har också tagit del av uppgifterna att
katastrofmedlen för första halvåret 1991 håller på
att ta slut. Med hänsyn till den allmänna
utvecklingen i världen kan man dra slutsatsen att
det som regeringen äskat för nästa budgetår inte
heller kommer att räcka till.
Mina frågor är: Vad tänker man göra när det gäller
första halvåret 1991? Vad tänker man göra för nästa
budgetår -- kommer man att begära mer pengar?
Anf. 9 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN
(s):
Herr talman! Först till de frågor som rör
katastrofanslaget just nu.
Det är inte fullt så illa att katastrofanslaget är tömt,
men anslaget är mycket hårt ansträngt av beslut
som vi redan har fattat och sådant som är intecknat
därför att vi och SIDA planerar för insatser som vi
vet behövs den närmaste tiden. Det var en
blandning av det ena och det andra som jag här
redovisade för att ge riksdagen en fyllig bild av
läget.
Naturligtvis behövs ytterligare insatser i det låg
också i min information. För att skapa beredskap
för nya behov av katastrofinsatser går vi nu igenom
alla biståndsanslagen för att se om det finns
möjligheter till omdisponering av ännu inte
utnyttjade medel på andra konton till förmån för
katastrofanslaget.
Vad gäller nästa års anslag vill jag först betona att
Pär Granstedt, Karl-Göran Biörsmark och jag inte
är ense om synen på den totala biståndsramen. Jag
menar att även det Östeuropabistånd vi ger nu väl
platsar inom ramen, liksom de 700 miljoner vi har
fattat beslut om för omhändertagande av flyktingar
från u-länder.
Jag vill också erinra om att jag föreslagit riksdagen
en ökning med över 200 miljoner av
katastrofanslaget. Det innebär att vi nästa budgetår
har ännu större möjligheter att ge katastrofbistånd,
om riksdagen följer mina förslag.
När det gäller de olika områden man här frågat om
vill jag till att börja med säga att det framför allt är
Röda korset som arbetar med insatser inne i Irak
och att det finns en plan för den typen av insatser.
Det stöd som vi i dag har beslutat om till Röda
korset kan också innefatta den typen av insatser.
I Etiopien blir det något lättare att göra insatser i
och med att Massawa-hamnen är öppnad. Det finns
dock livsmedel i södra Etiopien, men man har
transportproblem när det gäller att få upp dem till
de krisdrabbade områdena.
De enskilda organisationerna har jag ett
utomordentligt gott samarbete med. Jag har träffat
deras representanter två gånger den senaste tiden i
överläggningar om olika krishärdar. Jag vet också
att de nu samlar in medel inte bara till Mellanöstern
utan också till andra krishärdar.
Anf. 10 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Det är bra att man nu inventerar
möjligheterna att omdisponera medel till
katastrofanslaget. Men det gäller bara på kort sikt.
Vi måste vara medvetna om att de reservationer
som kan finnas på biståndsanslaget i allmänhet har
redan bestämda ändamål. Det är resurser, avsedda
för andra ändamål, som kanske inte skulle
utbetalas i år utan först nästa budgetår. Dessa
pengar använder man nu till katastrofanslaget, och
det är viktigt att kompensera de andra anslagen i
fortsättningen. Detta försvåras tyvärr av
regeringens biståndspolitik, som innebär att man
skurit ned biståndet till tredje världen med 1
miljard.
Om vi dessutom skall räkna med ökade behov av
katastrofinsatser kommer detta naturligtvis att i
ännu högre grad gå ut över vårt långsiktiga bistånd,
som handlar om att bygga upp ekonomierna i tredje
världen och förebygga katastrofer.
Jag skulle ändå vilja höra hur biståndsministern ser
på möjligheterna att långsiktigt bibehålla stora
katastrofinsatser utan att det går ut över det
långsiktiga biståndet till våra samarbetspartner i
tredje världen.
Anf. 11 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK
(fp):
Herr talman! Det är inget tvivel om att det blir
svårt när man nu skall försöka baka in i biståndet
saker som tidigare legat utanför, t.ex. den miljard
vi här talar om.
Det är också riktigt som biståndsministern säger att
det i bugetpropositionen föreslås ytterligare
ungefär 200 miljoner för katastrofbistånd. Men vi
har från vårt håll i tidigare budgetförslag ökat på
detta med ett antal miljoner, eftersom vi ser de
svårigheter som ligger framöver.
Vi har i dag framlagt vår budgetmotion och äskar
där ytterligare 200 miljoner utöver regeringens
förslag till katastrofbistånd. Detta kan vi göra
eftersom vi inte gör besparingen på 1 miljard.
Jag skulle vilja fråga: Är statsrådet mot denna
bakgrund ändå inte beredd att ompröva sitt
ställningstagande till prutningen med 1 miljard
kronor?
Anf. 12 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Det biståndsministern sade om Röda
korset var bra. Jag ser i svaret att det rör sig om 25
miljoner. Men med hänsyn till att det förefaller
mycket svårt att komma in i Irak med någon hjälp
annat än via Röda korset undrar jag om det inte
finns anledning att göra en alldeles extra insats för
dem som är i denna kniptång i Irak.
Det står också i svaret att Turkiet får extra insatser.
Men när dessa medel ges till Turkiet är jag rädd för
att litet eller ingenting kommer de tidigare och
kommande flyktingarna från Irak till godo.
Jag vill därför höra biståndsministerns kommentar
till dessa två frågor.
Anf. 13 MARIANNE SAMUELSSON
(mp):
Herr talman! Flera riksdagspartier tycks vara
överens om att regeringen i dag inte använder
biståndsanslaget såsom det var avsett utan till nya,
för det icke avsedda ändamålet.
Jag vill ta upp den omdisponeringen. Jag kan förstå
att det finns möjligheter att snabbt omdisponera
och få loss kapital på det sättet. Men vad händer
långsiktigt? Det måste innebära att man tullar på
medel till planerade projekt, som då inte kommer
till stånd. Det drabbar de länder för vilka projekten
var planerade och de åtgärder som vi redan har
budgeterat för. Kommer dessa konton att fyllas på
så att projekten kommer i gång eller kan
kvinnobistånd, befolkningsplanering och annat bli
sämre än vad vi har avsett?
Anf. 14 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag delar inte biståndsministerns
uppfattning att vi kan ta den del av biståndet som
gäller samarbetet med Östeuropa och flyktingar.
Jag tror att dessa resurser behövs för att återställa
det som vi tidigare har minskat biståndsanslaget
med. Klyftorna i världen ökar och skuldkrisen
förvärras. Dessutom förekommer katastrofer på
olika håll. Mellanöstern är nog värst just nu.
Jag tror inte att det är möjligt att hålla biståndet på
den här låga nivån. Vi tror för vår del att det skulle
behöva ökas med bortåt 10 %. Huvuddelen skulle
då behöva användas till de katastrofer som
förmodligen kommer att inträffa under nästa
budgetår.
Anf. 15 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN
(s):
Herr talman! Först vill jag ta upp den fråga från
Hans Göran Franck som jag inte svarade på
tidigare, nämligen vilka möjligheter det finns att i
Turkiet eller andra länder stödja de människor som
har flytt eller nu flyr från Irak. Den stora FN-
planen går ut på att göra det. Detta fungerade inte
riktigt bra i höstas. Nu ser vi en möjlighet till att det
skall fungera väl. Vi hoppas nu att substantiellt stöd
skall ges till dessa grupper. Det finns en god
organisation för det, och pengar börjar nu flyta in
till denna FN-plan.
I dag kan bara Röda korset arbeta inne i Irak.
Internationella röda kors-kommittén har
presenterat hur man vill lägga upp programmet.
Svenska röda korset har svarat på det. I kontakt
med oss får man en viss finansiering av det som man
vill gå in med.
När det gäller summorna vill jag säga till Pär
Granstedt att jag håller med om att det kan vara
svårt att upprätthålla långsiktigheten. Det är inte
specifikt för svenskt bistånd, och gäller inte
speciellt av dessa skäl. Det gäller för alla länders
och internationella organisationers bistånd, på
grund av de stora behoven av katastrofinsatser i
dagens värld. Det är ett problem som vi har att se i
vitögat.
Som framgår av den budgetproposition som vi
nyligen har lämnat värnar jag om långsiktigheten
genom att öka landramarna till flertalet
programländer. När vi gör omdisponeringar går det
inte ut över sådant som redan är intecknat eller
planerat. Det är sådana medel som vi inte har
lyckats använda till specifika insatser.
Sverige ger 1 % av sin bruttonationalinkomst i
bistånd. Vi ligger i den absoluta världstoppen när
det gäller detta. Man kan alltid säga att vi borde
göra ännu mer. Man skall dock inte bortse från att
Sverige härvidlag är vida generösare än nästan alla
andra länder.
Överläggningen var härmed avslutad.
2 § Svar på interpellation 1990/91:123 om
beskattningen av gåvor
Anf. 16 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Nic Grönvall har frågat mig vad jag
avser att göra för att ett antal oavgjorda
dispensansökningar avseende gåvoskatt snarast
skall avgöras.
Bakgrunden till frågeställningen är följande. Enligt
arvs- och gåvoskattelagstiftningen finns när det
gäller företagsförmögenhet särskilda bestämmelser
om lättnader vid beskattningen. En vanlig situation
är generationsskiften i jordbruk och i
familjeföretag.
Lättnadsreglerna vid gåva infördes genom särskild
lagstiftning år 1974. Motsvarande regler fanns
redan tidigare för arvsbeskattningen, och skälet för
att de också skulle gälla vid gåva var att möjliggöra
generationsskiften i livstiden.
För att lättnadsreglerna skall vara tillämpliga i
gåvofallen uppställdes ett antal villkor. Ett av dem
är att gåvan skall ske utan förbehåll till förmån för
givaren. Syftet med detta är att givaren inte skall
förena gåvan med sådana föreskrifter att denne i
realiteten behåller inflytandet över den bortgivna
egendomen.
Redan från början rådde det en viss oklarhet i
frågan om hur man skulle uppfatta kravet på att
gåvan skulle vara förbehållslös. Att villkor om
särskild förvaltning efter uppnådd myndighetsålder
inte var ett tillåtet villkor torde de flesta ha varit
överens om.
Mer besvärlig var frågan om hur man skulle se på
det fallet att gåvotagaren skulle överlämna en
revers, en s.k. vederlagsrevers, till givaren. Olika
meningar framfördes.
Först år 1986 kom vederlagsreverser att bedömas
av högsta domstolen. Domstolen fann att en sådan
revers var ett otillåtet förbehåll. Det betydde att
även generationsskiften som skett före högsta
domstolens prövning -- och där de inblandade
kanske räknat med en annan utgång -- beskattades i
enlighet med vad domstolen förklarat vara gällande
rätt. I vissa fall ändrades redan fattade beslut efter
det att kammarkollegiet överklagat.
Enligt arvs- och gåvoskattelagstiftningen finns det
möjligheter för regeringen att sätta ned eller befria
från arvs- och gåvoskatt om det föreligger
synnerliga skäl.
Redan 1987 kom det in ansökningar om befrielse
från gåvoskatt där bakgrunden var att gåvor
kombinerats med reverser. I många fall hade de
skattskyldiga påförts gåvoskatt som väsentligen
översteg vad de hade räknat med.
I dessa ärenden gör sökandena bl.a. gällande att
den omständigheten att gåvorna skett före högsta
domstolens beslut är ett sådant synnerligt skäl för
nedsättning. Man hävdar också att lagstiftningen är
otydlig och att högsta domstolens beslut inte stod i
överensstämmelse med vad som allmänt
uppfattades som gällande rätt.
Jag är fullt på det klara med att visa skattskyldiga
hamnat i en situation som de inte alls räknat med
och att det i många fall föranlett svåra ekonomiska
och andra påfrestningar. Som framgått av vad jag
nyss sagt innehåller de aktuella ärendena
principiella frågeställningar som inte är alldeles
okomplicerade.
Till bilden hör också att det finns ett
utredningsbetänkande, arvs- och
gåvoskattekommitténs betänkande från 1987, där
det föreslås att vederlagsreverser skall vara ett
tillåtet villkor.
Enligt den bedömning som gjordes i
finansdepartementet fanns det vissa kopplingar
mellan dispensärendena och ett ställningstagande
till kommittéförslaget. Denna omständighet och
sambandet med pågående arbete med
skattereformen gjorde att det inte bedömdes
möjligt att ta itu med arvs- och
gåvoskattekommitténs förslag förrän arbetet med
skattereformen avslutats.
Så har nu skett och jag räknar med att regeringen
inom kort skall kunna fatta beslut i de ärenden Nic
Grönvall avser.
Anf. 17 NIC GRÖNVALL (m):
Herr talman! Jag vill säga tack till herr statsrådet
för svaret. Det innehåller, såvitt jag kan se, alldeles
korrekt information och innebär därför på sitt sätt
ett avslöjande på nytt av byråkratins okänslighet.
Statsrådet konstaterar att det finns en vidsträckt
dispensregel, som inte i sig är praxisskapande om
den tillämpas. Statsrådet konstaterar vidare att
dessa människor, som har råkat ut för en ändring i
praxis, har haft det svårt -- i många fall inte bara
ekonomiskt utan även rent personligt. Likafullt
ligger ärendena stilla i byråkratins famn i fyra år,
medan de människor som har sökt tillämpning av
dispensen lämnas med sina problem.
Det är klart att finansministrar har mycket att göra,
men en av de viktigaste uppgifter som en
finansminister har är också att tjäna de människor
som ansöker om hans beslut. På den punkten har
finansministern, vem det nu än är -- herr Åsbrink
eller någon av hans företrädare -- verkligen
allvarligt svikit de sökandes rätt.
Interpellationssvaret ger skäl att även peka på
omständigheter som kan debatteras litet mer
principiellt. Jag vill gärna ta tillfället i akt att göra
det.
Vi har här en lagstiftning från 1974, vars innehåll
sedermera utfyllts, som vi kan kalla det för, av
praxis. Detta är ett förhållande som vi ser väldigt
ofta inom skatterätten. Skatterätten kan ju inte --
by definition eller i sig själv -- vara heltäckande.
Den måste använda generella begrepp och
bestämningar. Det leder till att man får en utfyllnad
i praxis, vilket i sin tur gör att det väsentligaste
kravet på en rättsstat -- förutsebarheten -- går
förlorat. Den skattskyldige förmår inte förutse
lagens innehåll i och med att inte lagstiftaren drar
gränserna utan den kommande praxisen.
Det är, vill jag säga, acceptabelt. Det hör till spelet.
Det går inte att skriva heltäckande skattelagar.
Jag vill dock gärna höra statsrådet Åsbrinks
synpunkter på ett förslag som kommer upp här i
riksdagen varje år och som är väldigt bra att
debattera just med utgångspunkt i denna situation,
nämligen den omvända generalklausulen, dvs. en
lagstiftning som på samma sätt som
skatteflyktsgeneralklausulen sade att i de fall en
efterkommande tolkning ledde till icke förutsebara
förändringar av skattelagens innehåll skulle
skattelagen tolkas till den skattskyldiges förmån.
På detta sätt skulle man med ett enkelt, generellt
verkande drag åstadkomma balans mellan de två
parterna i skatteprocessen, en balans som för
närvarande haltar. Jag antar att statsrådet delar min
uppfattning om det. Det vore intressant med några
kommenterar kring den principiella frågan.
Sedan vill jag gärna ta upp ytterligare två saker av
mindre väsentlighet. Statsrådet pekar på att vissa
kopplingar skulle ha förekommit mellan
betänkandet från 1987 och dessa ärenden. Det
skulle vara förklaringen till att det tog fyra år att
avgöra dem, om de nu avgörs 1991.
Det vore värdefullt att få veta vad det var för
kopplingar. De måste ha varit oerhört svåra att ta
ställning till, eftersom de fick ligga så länge innan
de blev belysta.
Till sist, statsrådet Åsbrink, kan vi inte bli ense om
en dag när det här skall vara färdigt? ''Inom kort'',
står det. Skulle jag kunna få föreslå att statsrådet
preciserar till ''före den 1 mars 1991'', så att de
sökanden har något att hålla sig till?
Anf. 18 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Nic Grönvall påpekar att en del
ärenden har legat i upp till fyra år. Det må vara
riktigt i vissa fall. Jag vill konstatera att den tid jag
har haft på mig som ansvarig i regeringen för
skattefrågor är knappt ett år.
Orsaken till dröjsmålet har jag angivit redan i
svaret. Det är kopplingar till arvs- och
gåvoskattekommitténs betänkande, vilka tar upp de
här frågorna. Vi har inte behandlat dem ännu
därför att andra, ännu större och svårare frågor har
haft högsta prioritet och, som Nic Grönvall väl
känner till, har dominerat den skattepolitiska
scenen under de senaste åren. Det är även
kopplingar till den stora skattereformen som har
varit ett skäl till väntan, eftersom det finns samband
med hur man skall betrakta värdering av tillgångar
och skulder och hur man skall utforma
kapitalbeskattning. De frågorna har nyligen
avgjorts, och besluten har trätt i kraft. Det gör att
vi nu på ett annat sätt än tidigare har en grund för
att ta itu också med resterande frågor.
Jag håller med om att det är önskvärt med
förutsebarhet i skattesammanhang. Som Nic
Grönvall också är väl medveten om och delvis
berörde i sitt inlägg är det naturligtvis omöjligt att
uppfylla det önskemålet till alla delar.
Lagstiftningen är generell till sin karaktär; den kan
inte i alla delar skapa klarhet i förväg. Det sker
tolkningar och utveckling av praxis. Det är den
verklighet man får leva med.
Jag vill ändå erinra om att regeringen nyligen har
lagt fram en lagrådsremiss som innebär vissa förslag
till förändringar när det gäller rättsnämndens
verksamhet. Om förslagen genomförs är jag
övertygad om att vi kan påskynda den process som
sker via rättsnämnden och som berör de
förhandsbesked som de skattskyldiga kan få den
vägen.
Slutligen vill jag säga att jag inte är beredd att nu
ange den exakta tidpunkt när dessa ärenden
kommer att avgöras. Men jag kan upprepa vad jag
sade i mitt svar om att jag räknar med att det skall
ske mycket snart.
Anf. 19 NIC GRÖNVALL (m):
Herr talman! Jag vill egentligen bara tacka
statsrådet för hans sympatiska inlägg. Jag gläder
mig mycket över att statsrådet här säger sig förstå
behovet av förutsägbarhet och vill verka för att den
ökar bl.a. genom innehållet i lagrådsremissen.
Jag beklagar att vi inte kan få ett datum, men jag
måste å andra sidan acceptera att regeringar inte är
handelsmän i vanlig mening. Anbud och accept är
inte begrepp som gäller i deras arbete, men jag
räknar med att ''inom kort'' verkligen skall vara
inom kort.
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Meddelande om svar på interpellation
1990/91:116
Anf. 20 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Med hänvisning till
riksdagsordningen vill jag meddela att
interpellation nr 116 av Håkan Hansson om
rikskapitalförsörjningen i svenskt näringsliv på 90-
talet ej kan besvaras inom den föreskrivna tiden på
grund av arbetsbelastning. Jag har kommit överens
med Håkan Hansson om att besvara
interpellationen den 22 februari 1991.
4 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Proposition
1990/91:75 Importrutiner i ett datoriserat
tullförfarande, m.m.
Motionerna
med anledning av proposition 1990/91:65 Ändring
i regeringsformen med anledning av ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde
1990/91:K32 av tredje vice talmannen Bertil
Fiskesjö m.fl. (c)
1990/91:K33 av Lars Werner m.fl. (v)
1990/91:K34 av Hadar Cars (fp)
1990/91:K35 av Inger Schörling m.fl. (mp)
5 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 23 januari
1990/91:133 av Ulla Tillander (c) till statsrådet
Göran Persson om skolhälsovården:
Förslaget att i ett nafs skära bort skolläkarna vid
Malmö skolor är oöverlagt och kortsynt. Utan
skymten av beslutsunderlag eller
konsekvensbeskrivning föreslår man av
ekonomiska motiv besparingen. Malmö, den goda
staden, hotar att bli först i landet att ståta med en så
drastisk, blint verkande åtgärd -- en skolhälsovård
utan läkarexpertis.
Konsekvenserna är uppenbara för alla med
erfarenhet från skolarbete, lärare och annan
personal. Det är viktigt att skolläkaren som ankare
och med medicinsk sakkunskap och erfarenhet
finns till hands kontinuerligt som stöd på skolorna.
Många barn/elever är i dag socialt utsatta. Den
sociala nedrustning som det här är fråga om,
drabbar dem. Som alltid är det de svagaste, mest
sårbara, de i behov av att någon ser, upptäcker,
stöttar, tröstar, hjälper på ett kvalificerat sätt, som
kommer i kläm.
Det är oövertänkt och hänsynslöst, förhoppningsvis
ett olycksfall i arbetet, att förgripa sig på
skolläkarna och deras verksamhet på gräsrots- och
barfotanivå, decentraliserad, nära, direkt, snabb,
kontinuerlig.
Att hänvisa till vårdcentraler vittnar om
okunnighet om hur otillräckligt utbyggda dessa
alltjämt är i Malmö.
Med hänvisning till ovanstående vill jag till
skolministern ställa följande fråga:
Vad ämnar regeringen vidta för åtgärder för att
tillförsäkra eleverna en god skolhälsovård?
1990/91:134 av Maria Leissner (fp) till statsrådet
Maj-Lis Lööw om de sovjetiska judarna:
Sönderfallet i Sovjet har bl.a. lett till att
populistiska och delvis fascistiska rörelser fått en
omfattande och snabb spridning. I de många olika
rörelser som finns, framför allt de s.k. pamjat-
grupperna, återfinns två grundkomponenter:
nationalism och antisemitism.
Det sovjetiska samhället har alltid utövat en form
av institutionell antisemitism gentemot sina judiska
medborgare, manifesterad bl.a. i
utbildningsväsendet alltifrån att lärare missgynnat
judiska barn i betygssättning till rena hinder för
judiska studenter att studera vid högre lärosäten.
Förföljelse av de judar som aktivt sökt utöva sin
religion, eller på annat sätt värna om den egna
kulturen, har ofta tagit sig våldsamma uttryck:
misshandel, avskedanden, arresteringar,
fängslanden m.m. Allt detta har varit väl känt både
i det svenska regeringskansliet och hos
allmänheten.
Samtidigt som denna institutionella antisemitism
finns kvar i Sovjet, har dessutom en antisemitisk
våg uppstått, såväl i olika folkrörelser som Pamjat
som i attityder hos enskilda. Antisemitismen har
vuxit i takt med det accelererande sönderfallet av
den sovjetiska staten och de växande påfrestningar
som alla medborgare utsätts för.
Det finns otäcka paralleller mellan 30-talets
Tyskland och 90-talets Sovjet. Vissa pamjatgrupper
bär t.o.m. uniform, en del av dem har gamla
tsaristiska uniformer, andra har mer hemmagjorda.
Den öppna antisemitiska agitationen ökar, judar
blir uppmanade att resa ''hem'' till Israel, de blir
utpekade som syndabockar antingen genom att
kommunismen och alla dess illdåd skylls på judar
eller genom att kapitalismen skylls på dem. Det
finns ett starkt behov av en kollektiv syndabock för
matbristen och desintegrationen i Sovjet. Judarna
blir alltmer allmänt utpekade som syndabock, inte
bara i pamjatgrupperna utan också i de breda
folklagren. Parallellerna till nazismens födelse för
60 år sedan är påtagliga.
De sovjetiska judarna utsätts av dessa skäl allt
oftare i vardagliga situationer för trakasserier och
smädelser. När de köar för att köpa mat blir de
ibland utsatta för antisemitiska smädelser från sina
kögrannar och det händer att de blir förvägrade
betjäning i affärer. Företrädare för Pamjat får
öppet sprida rent antisemitisk propaganda på gator
och torg.
Ren fysisk förföljelse av sovjetiska judar sker
dagligen. Judiska skolbarn misshandlas många
gånger av äldre elever i skolan utan att någon lärare
eller annan personal ingriper. Det händer allt oftare
att judar misshandlas på öppen gata av antisemiter,
utan att någon från ordningsmakten ingriper.
Misshandeln har i vissa fall urartat till regelrätta
mord. Rädslan för pogromer är stor.
Under de senaste två åren har ett par hundra
sovjetiska judar sökt asyl i Sverige. En del har blivit
misshandlade. Några har suttit åratal i fängelse.
Halva familjer har flytt av rädsla för fortsatt
förföljelse medan familjefadern sitter fängslad kvar
i Sovjet. Några av barnen har synliga spår av
misshandel. Alla bär på en livslång historia av
antisemitisk förföljelse.
Gemensamt för dem alla är att de väntat på besked.
De flesta väntar fortfarande på invandrarverkets
besked, några på regeringens efter att ha fått sina
asylansökan avslagen av invandrarverket. Några av
dem har väntat i över ett halvår på att ärendet skall
avgöras av regeringen.
Det förefaller som om regeringen har lagt de
sovjetiska judarnas asylansökningar på hög, i
väntan på något. Frågan är vad regeringen väntar
på. I normala fall avgörs ett överklagande på en
månad, kanske några veckor längre.
Invandrarverket förefaller också invänta
regeringens besked om överklagandena innan man
fattar beslut om resten av asylansökningarna.
Denna väntan är mycket påfrestande för de
asylsökande, och måste göras så kort som möjligt
av humanitära skäl.
Den normala svenska inställningen i asylpolitiken
är att varje fall skall bedömas individuellt. Det finns
dock oroande tecken på att man vid statens
invandrarverk anser att denna princip inte skall
gälla för judiska flyktingar från Sovjetunionen.
Uttalanden av typen ''riktiga judar åker till Israel'',
ger onekligen intrycket att judar som flyr till
Sverige kollektivt anses diskvalificerade från
prövning, oavsett vilka förhållanden de flytt från.
Detta tillsammans med att ärendena alldeles
uppenbart lagts på is har skapat ovisshet om
regeringens politik gentemot asylsökande
sovjetiska judar. Såväl de svenska judiska
församlingarna som de asylsökande sovjetiska
judarna känner därför en stark oro.
Jag vill därför fråga invandrarministern
1. Hur bedömer invandrarministern den personliga
säkerheten för de sovjetiska judarna i dagens
Sovjet?
2. Gör invandrarministern den bedömningen att
antisemitisk förföljelse, även i de fall den inte är
sanktionerad av statsmakterna, kan utgöra
tillräcklig grund för asyl?
3. Av vilken anledning har regeringen avvaktat
med att fatta beslut om de asylsökande sovjetiska
judarna?
4. Kan invandrarministern bekräfta att principen
om individuell prövning av asylansökningar måste
gälla även för judar som flyr från Sovjetunionen till
Sverige?
6 § Amälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 23 januari
1990/91:354 av Göthe Knutson (m) till
statsministern om det svenska fältsjukhuset vid
Gulfen:
Eftersom försvarsminister Roine Carlsson inte ville
svara på mina följdfrågor angående det svenska
fältsjukhuset vid Gulfen, när han på tisdagen i
riksdagen gav mig svar på tidigare ställd fråga, ber
jag statsministern om svar i ärendet.
Bakgrunden till frågan är bl.a. att svenska
fältsjukhus saknar skyddsanordningar mot
stridsgas. För den skull behöver tälten förses med
såväl gasfilter (C-skydd) som tätningsutrustning.
Risken för att Irak kan komma att använda
kemiska stridsmedel torde även beröra ett svenskt
fältsjukhus.
Jag vill fråga statsministern när det svenska
fältsjukhuset beräknas vara klart för avfärd, när det
kan vara upprättat i krigsområdet och om
anläggningen då är försedd med C-skydd och
tätningsutrustning.
1990/91:355 av Maria Leissner till statsrådet Maj-
Lis Lööw om invandrarverkets
ärendehandläggning:
I TV 4s program Kalla Fakta den 22 januari
framkom det att invandrarverket har vissa problem
med sina rutiner. Det tar lång tid innan handlingar
registreras. När handlingar flyttas mellan olika
avdelningar vet man inte alltid var de finns. Ibland
förekommer det t.o.m., enligt verkets företrädare,
att asylsökandes handlingar försvinner.
Mot den bakgrunden vill jag fråga
invandrarministern om regeringen är beredd att
vidta åtgärder för att hjälpa invandrarverket att
modernisera sin ärendehantering.
den 24 januari
1990/91:356 av Olle Östrand (s) till
bostadsministern om räntan på statliga
ombyggnadslån:
Riksdagen beslöt år 1988 (1988/89:BoUly, FiU 10)
om en förändring av räntebidragsreglerna för
sådana ombyggnader av bostäder som genomförs
med statliga lån. I riksdagsbeslutet föreskrevs dock
vissa undantag. Sålunda skulle den lägre
garanterade räntan kunna tillämpas vid ombyggnad
om det är motiverat ur sysselsättningssynpunkt.
Det finns nu skäl för regeringen att i större
omfattning än för närvarande använda sig av
möjligheten att öka ombyggandet av bostäder
genom att av sysselsättningspolitiska skäl bevilja
den lägre garanterade räntan, eftersom
arbetslösheten för byggnadsarbetarna ökar. I
december förra året var 4,7 % av medlemmarna i
Byggnadsarbetareförbundets A-kassa arbetslösa;
en ökning med 1,6 procentenheter på bara en
månad. Situationen beräknas förvärras, inte minst
i Norrlandslänen.
Med hänvisning till det anförda vill jag ställa
följande fråga till bostadsministern:
Ämnar regeringen av sysselsättningspolitiska skäl
medge att den lägre garanterade räntan beviljas vid
ombyggande av bostäder i större omfattning än i
dag?
7 § Kammaren åtskildes kl. 15.18
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m.
anf. 1 och
av andre vice talmannen därefter till
sammanträdets slut.