Riksdagens protokoll 1987/88:109

ProtokollRiksdagens protokoll 1987/88:109

	Protokoll
april	1987/88: I09
Debatter m. m.
Onsdagen den 27 april
Internationellt utvecklingssamarbete m. m...... .. . . ..... . ....	3
Anslag till kyrkliga ändamål, m. m. ... .. . . . .. ... .. . . . . . . ... . .	117
Vissa indirektaskatter.............. . . .... . .... . .... . .. ....	125
Företagsbeskattning .. . ... . ... .. .. . . . . . .. . . .. . ... ........ .	139
Folkbokföring . ... ........ ... ...... . .... . . ... . .... . . ... . .	158
Ändringi namnlagen . . . . . ... . ... . .. . .. . .. . . . . .. . ... .... ...	168
Fastighetsrättsliga frågor ..... .. . .. .... .. ..... .. ..... ... . . . .	171
Meddelande om interpellationer
1987/88:240 av Pär Granstedt (c) om arbetsmarknaden i Stock-
holmsregionen.. .. . .... . ....... ... . . ......... . .. .. . ..	173
1987/88:241 av Nic Grönvall (m) om ägaransvaret i näringslivet	174
1987/88:242 av Birger Hagård (m) om lärarrekryteringen till
gymnasieskolan............ ..........................	176
Meddelande om fråga
1987/88:469 av Martin Segerstedt (s) om elpriset för Nobel-
industriers kiselmetallverk i Ljungaverk. . .. . . ..... . . . . ...	177
Avgjort ärende
Onsdagen den 27 april
Utrikesutskottets betänkande
1987/88:20 om internationellt utvecklingssamarbete m. m.

1 Riksdagensprotokoll 1987/88:I09

1987/88:109

Onsdagen den 27 april

Kl. 09.00

1 § Justerades proto kollet för den 19 innevarande må nad .

2 § Föredrogs men bordlades åter

Utrikesutskottets betänkanden 1987/88:22, 23 och 34 Kulturutskottets betänk ande 1987/88:18 Bostadsutskottets betänkanden 1987/88: 10 och 11

3 § Föredrog s

utrikesutskottets betänkande

1987/88:20 om internationellt utvecklingssamarbete m. m. (prop. 1987/88: 100 delvis).

Internationellt utvec.klingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88: 109 27 april 1988

Internationellt utveck-

lingssamarbete m . m.

Anf. 1 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

H err talman ! Dagens biståndsbetä nkande, digert och för sett med må nga reservationer, täcker en komplicerad verklighet . Det handlar o m svenska pengar till FN :s och Världsbankens biståndsverksamhet, och det handlar om direkta svenska insatser i Latinamerika, Afrika och Asien.

Vi moderater föreslår att riksdagen beslutar om en biståndsram på 9,2 miljarder kronor, vilket är en biståndsram som är något hög re än de årliga genomsnittliga utbetalningar som Sverige under senare år förmått nå. Till dessa dryga 9 miljarder kronor skall också läggas de ca 2 miljarder kronor i reservationer som regelmässigt kvarstår vid budgetårens slut. Liksom tidigare anser vi att någon tandra m på flera hundratals miljoner kronor inte bö r sättas upp för Vietnam. Bistånd bör inte utgå till länder som bedriver anfallskrig och som ockuperar en annan nation i strid med fo lkrätten .

I det sve nska bistå ndet finns små lyckade insatser som markvårdsprojektet i Kenya , där en budget på ca 50 milj . kr. räckte till en resultatrik rådgivningsverksamhet åt 25 000 bönder. Det handlar o m stö d till skolor och undervisning, till skogsplantering i Indien, till katastrofbistånd åt de svältande i Mo~ambique och till stora kostsamma program om vilka det i SIDA :s egen utvä rdering sägs att resultatet inte blivit det avsedda .

Särskilt svå ra förhå llanden mö ter bistå ndet i de lä nde r som sö nderslits av

inbörd es stridigheter elle r där fört ryck rå der. Situationen i Etiopien ä r en

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

moralisk utmaning förvärldssamfundet. Viljan att hjälpa hos såvä l nationella som internationella organisationer är stor, samtidigt som den etiopiska regimen låter sin politiska demagogi gå före räddandet av människoliv. T . o. m. Internationella röda kors-kommitten förbjuds nu att hjälpa de nödlida nde i Eritrea.

Inte heller Sverige kan som biståndsgivare bortse från den politiska situationen i mottagarländerna . Det är därför vi moderater har väckt en särskild motion till årets riksdag, i vilken vi behandlar frågan om förtryck och respekt för mänskliga fri- och rättigheter och i vilken vi framlägger förslag om hur Sverige skall kunna stödja en fredlig konfliktlö sning och en demokratisk utveckling i Centralamerika, i södra Afrika och på Afrikas horn. Situationen såväl i Etiopien som i Mo~ambique borde Sverige kunna aktualisera i FN, gärna tillsammans med de övriga nordiska länderna .

I Afghanistan ser det nu äntligen ut som om en fredlig lös ning närmar sig. Även om det är en stor svaghet att motståndsrörel sen inte är en part i fredsavtalet , vilket skapar betydande osäkerhet om den framtida utveckling- en , måste alla hälsa tillbakadragandet av de sovjetiska trupperna med stor tillfredsställel se. Sverige måste liksom det övriga världssamfundet vara berett till omfattande bistå ndsinsatser nä r så blir möjligt.

Herr talman! Detta år bedrivs en europeisk nord-syd-kampanj i regi av Europarådet. Den har till syfte att öka den europeiska medvetenheten om det ömsesidiga beroendet mellan nord och syd. Även Sverige har anledning att uppmärksamma dess upprop. Där understryks nämligen i klartext betydelsen av handeln för u-länderna . Det är en absurditet att Sverige fortsätter med textilrestriktioner gentemot länder som vi samtidigt ger bistånd. Det är i sanning att ge med ena handen och ta med den andra.

Det ömsesidiga beroende mellan nord och syd som Europarådet talar om handlar om bistånd, men inte bara om bistånd. Det handlar om handel, om näringslivets investeringar, om de enskilda organisationernas insatser, om nätverket av kontakter mellan människor och organisationer i i- och u-länder.

Samma helhetssyn på våra relationer till u-länderna bör Sverige tillämpa. Svensk u-landspolitik har alltför mycket kommit att handla om statligt svenskt bistånd och alltför litet om vad samhället i sin helhet kan bidra med.

Det finns ingen statistik över hur mycket enskilda svenskar frivilligt ger till biståndsändamål via kyrklig kollekt eller genom att sända bidrag till olika enskilda organisationer, men säkert är det betydande belopp. I Förenta Staterna, som har en fin tradition i detta hänseende, uppskattas det all gåvor till välgörande ändamål uppgår till ca 5,6 % av BNP. Allt detta är givetvis inte gåvor till biståndsändamål, men en hel del är det.

Det intressanta med denna biståndsgivning är att den går till enskilda organisationer, kyrkliga eller humanitära , som allmänt anses göra ett särskilt gott arbete när det gäller att nå de särskilt fattiga och eftersatta grupperna i utvecklingsländerna . Det är mot denna bakgrund som vi moderater är positiva till tanken på skatteavdrag för gåvor till biståndsändamål. Vi vill också i likhet med folkpartiet och centerpartiet kraftigt öka det statliga anslaget till de enskilda organisationerna.

I vissa avseenden tar regeringen i å rets budgetproposition hänsyn till

oppositionens i riksdagen uttryckta ö nskemå l. Bl. a. föreslås införande av ett särskilt miljö mål för biståndet. Det är ett mycket välkommet förslag. På samma sä tt är skrivningarna om demokratimå let fö r biståndet utfö rligare och mera positiva än tidigare. På båda områdena brister det emellertid när det gäller den praktiska uppföljnin gen. Regeringen och de socialdemokratiska ledamöte rna i riksdagen säger fortfarande ne j till ett särskilt miljö - och markvå rdsanslag, nej till ett demokratianslag, nej till å rliga rapporter om situationen för de mänskliga rättigheterna , nej till en strategi för en demokratisk utveckling, etc.

Regeringens ovilja att annat ä n verbalt omprö va den för da biståndspoliti- ken tar sig också uttryck i en växande benägenhet hos de biståndsansvariga att gå förbi riksdagen och/eller nonchalera dess riktlinjer. Diskussionen om det s. k. militä ra biståndet till Mo~ mbique ä r ett talande exempel. Ända sedan i hös tas har biståndsministem uppenbarligen fört diskussioner med M~mbique i frågan. Diskussioner har också fört s med de nordiska utrikesministrarna, och uttalanden har gjorts i pressen. UD har utrett frågan, men inte en rad har skrivits till riksdagen. Så små ningom , efter det att oklarhet rått i många månader och efter det att regeringen misslyckats med att övertyga de nordiska kollegerna, blev utrikesnämnden informerad. Vid utrikesnämndens sammanträde fick oppositionen upprepa sitt krav på a tt riksdagen skulle underrättas.

Utrikesutskottet fick till slut också en promemoria i ärendet , och jag hoppas att beskedet att det inte ä r fråga om stöd till militär kommer att hålla. Det är viktigt att riksdagen begär en redovisning i nästa å rs budgetproposi- tion. Den humanitä ra inriktningen av svenskt bistånd får inte öve rges.

Det var inte bara diskussionen o m säkerhetsbistånd till Mo~ambique som saknades i biståndspropositionen utan också förs lag om att göra Costa Rica till en betydande mottagare av svenskt bistånd. Bara ett par veckor efter det att bistå ndspropositionen hade framlagts beslutade regeringen helt på egen hand att Costa Rica skall tilldelas en landram på 80 milj . kr. på två å r. Ingen i denna kammare kan ha något emot Costa Rica. D et ä r ett synnerligen sympatiskt och demokratiskt land , som spe lar en centra.I roll i de centralame- rikanska fredsansträ ngningarna. Det är regeringens bristande kommunika- tionsförmåga gentemot riksdagen som jag kritiserar.

Vi moderater anser också att Sverige borde inrikta sina ansträngningar på att utarbeta ett regionalt bistånd för he la Centralamerika till stö d för Ariasplanens målsättningar . Jag vill i detta sammanhang betona hur viktigt det är att Sverige och öv riga europeiska länder tillmö tesgår president A rias vädjan att biståndet till Centralamerika ko pplas till ett fullföljande av fredsplanen i alla dess aspekter. Fredsplanen innebär att frågorna om demokrati och mänskliga rättigheter finns parallellt med och som förutsätt- ningar fö r en fredlig utveckling.

Regeringen bryr sig dåligt o m riksdagen , äve n när en begäran kommer från de egna partileden. Förra året ansåg utskottsmajoriteten. i vilket låg ett visst tillmötesgående gentemot oppositionen , att det fanns skäl för en fylligare redovisning av unde rlaget fö r regeri ngens förslag om bistånd till resp . mottagarland. Eftersom årets budgetproposition inte innehåller någon fylligare redovisning, återupprepar utskottet vördsamt i dag sin begäran .

Prot. 1987/f',8:109

27 april 1988

Internationelltutveck- lingssamarbete m. m .

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

---------

Internationellt utveck-

lingssamarbete m. m.

Till bilden av regeringens sjä lvrådiga sätt att bestämma över biståndet hör hanteringen av betalningsbalansstöd och katastrofbistånd. Dessa blir alltför ofta till påplussningar på tandramar till länder som de biståndsansvariga vill gynna. Ett exempel på detta är biståndsministerns löfte nyligen, vid ett möte i Folkets hus tillsammans med president Ortega, om 20 milj. kr. i extra katastrofbistånd till Nicaragua. Ett annat exempel är utrikesministerns löfte på C uba i höstas att bekosta en skolmatsal. Från vi lket anslag skall de pengarna tas?

Till bilden hör också de många interna utredningar om biståndet som har startats inom UD. Kanske kommer de att göra nytta , men bristen på parlamentarisk förankring är påfallande. Vi stöder därför folkpartiets krav på att en översy n av det multilaterala biståndssamarbetet bör ske med parlamentarisk medverkan.

Regeringen döljer, genom att under rubriken Särskilda program samman- föra frågor som demokrati, miljö, hälsofrågor, kultur-och massmediafrågor , energi, kvinnofrågor och resultatvärdering , vilken ambition man har på dessa viktiga områden. Man undandrar också riksdagen möjligheten att besluta om anslagsförde lningen till dessa viktiga ämneso mråden . Jag menar självfallet inte att det är riksdagens uppgift att styra detaljer i biståndsmed- le ns utnyttjande eller biståndsarbetets bedrivande. Riksdagen skall dra upp de allmänna riktlinjerna och i sin anslagsgivning bestämma syftet och ändamålet med de olika anslagen liksom deras omfattning. Men vi anser att riksdagens beslutanderätt bör komma till uttryck i en ökad ändamålsbestäm- ning av biståndet.

Särskilda anslag bör inrättas för miljö- och markvå rd samt demokratisk utveckling. En ökad ändamå lsbestämning av biståndet stämmer väl med önska n att biståndssamarbete ska ll kunna inledas med fler länder utan att detta leder fram till den låsning som en tandprogrammering skulle innebära.

Sammanfattningsvis vill jag säga att en biståndspolitik som är väl förankrad i riksdagen ä r viktig också för allmän hetens förtroende för och uppslutning bakom biståndet.

Herr talman! I med oss likasinnade givarländer - Norge, Danmark, Holland, Canada - rö ner frågorna om en demokratisk utveckling och respekten för mänskliga fri- och rättigheter i biståndsländerna stor uppmärk- samhet. I flera av de nämnda givarländerna har t . o. m. särskilda institut upprättats för att arbeta med dessa frågor. Jag skulle vilja referera vad en partikamrat till Stig Alemyr sade i folketingets biståndsdebatt förra våren. H on påpekade då att Danmark nyligen har upprättat e tt människorättscenter och att en av dess första uppgifter blir att i samarbete med andra nordiska centrer utarbeta en årlig rapport om situationen när det gälle r de mänskliga rättigheterna i de länder som får bistånd . H on sade i debatten att hon trodde att detta är en viktig signal till dessa u-länder att vi intresserar oss för att människorättig heter respekteras. Jag- och många med mig - tror att hon har alldeles rä tt . Vad är det hos svensk socialdemokrati som gör att man avviker så från sina nordiska partibröder i denna fråga ? Tror man inom svensk socialdemokrati inte att verligheten i u-länderna tål au ses som den är eller att Sverige ingenting kan göra i sin biståndsverksamhet för att främja e n demokratisk utveckling?

Jag vill påminna om vad Thomas Hammarberg från Rädda barnen sade på denna punkt vid en utskottsutfrågning i februari. Han underströk att situationen fö r de mänskliga fri- och rä ttigheterna är av stö rsta betydelse för de svagaste i ett samhälle, de fattigaste, kvinnorna och barnen. Sverige måste föra rä ttens och frihetens talan också i bistå ndsländerna. Det måste vi göra på Castros Cuba och i Bothas Sydafrika, liksom i Hanoi, Luanda och Managua. Sverige måste alltid stå på demokratins sida. Det får inte vara så att det faktum att Sverige ger ett la nd bistånd gör att vi måste blunda för verkligheten i detta land och inte lä ngre kan framföra viktiga svenska utrikespolitiska principer. Detta vore i sanning en besynnerlig konsekvens av svensk bistå ndsverksamhet, och desto mera beklaglig, eftersom ekonomiskt och politiskt framåtskridande ä r intimt sammankopplade. Utan inflytande och handlingsfrihet för den enskilda mä nniskan går det aldrig att få till stå nd en varaktig ekonomisk utveckling i de fattiga länderna.

Både om man ser till bistå ndets möjlighet att bidra till en demokratisk utveckling och om man ser till biståndets effektivitet, dess möjligh et att göra nytta för dem vi vill hjälpa, är den sedan lä nge rådande regimorienteringen av svenskt bistånd en olycka. En klok biståndspolitik söker stö dja de enskilda människornas och de enskilda organisationernas insatser och en utveckling mot marknadsekonomi och demokrati. I själva verket ä r det fa ktum att det pågår en utveckling mot demokrati och marknadsekonomi bland det mest hoppingivande i utvecklingen i länderna i den tredje världen . Det är dessa tendenser som ger oss hopp o m att vi skall få till stånd en såväl materiell som demokratisk utveckling och att dessa länder med egen kraft skall kunna föra sin utveckling framåt.

Sammanfattningsvis vill jag inför kammaren i dag föra fram vad jag menar

är tre viktiga och möjliga utvecklingslinjer för svensk u-landspolitik och svenskt bistå nd. Jag tror att vi på dessa punkter skulle kunna nå enighet öve r partigränserna.

För det förs ta menar jag att vi nu måste gö ra en kraftig satsning på miljö- och markvård . Miljöfr ågorna är ö desfrågor för såväl industriländer som u-länder. Detta är överlevnadsfrågo r i u-länderna. Med svenskt vetenskap- ligt, industriellt och skogligt kunnande har vi en stor mö jlighet att gö ra en insats. Jag fö respråkar aJltså en kraftig satsning på miljö- och markvård. För det andra bör vi åstadkomma ett ö kat engagemang och ö kade insatser när det gäller att främja en demokratisk utveckling och respekten för mänskliga fri. och rättigheter . För det tredje behövs en kraftigt öka d satsning på de enskilda organisationerna. Det vore av stort värde om vi kunde samlas kring dessa tre punkter i den framtida svenska biståndspolitiken.

Jag vill med detta avsluta mitt anföra nde och anbefalla vad jag här har sagt för överväga nde i den fortsatta debatten .

Anf. 2 RUNE ÅNGST RÖ M (fp):

Herr talman! Jag skall allra först vända mig till Margaretha af Ugglas, som föregick mig i talarstolen. Jag vill beträffande de tre punkter som hon avslutningsvis tog upp säga att det är helt klart att folkpartiet är ö verens med moderaterna om att miljö- och markvård samt e nergi skall utgö ra en särskild anslagspost i vår biståndsbudget. Vi anser att det handlar om ö desfrågor och

Prot. 1987/88:109

27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m . m.

Prot. 1987/88:109

27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

överlevnadsfrågor för mä nniskorna i den tredje världen . Det är mycket viktigt att denna anslagspost redovisas i en särskild punkt i budgeten.

Vi ställer också upp då det gäller de demokratiska fri- och rättigheterna. Jag anser att vi måste skärpa kriterierna gentemot våra mottagarlä nder just då det gäller kravet på att rö relsen skall vara i riktning mot ökade demokratiska fri- och rä ttigheter.

Herr talman! I betä nkande 20 från utrikesutskottet har folkpartiet några punkter som ä r speciella hjärtefrågor för partiet. Vi föreslår att biståndet till de enskilda organisationerna skall räknas upp kraftigt. Vi föreslår att det humanitära bistånd et skall utökas bl. a. till södra Afrika, att det blir en ny post för humanitärt bistånd till Asien och att det biståndet också skall kunna användas i Mellersta Östern. Vi föreslår två nya programländer, Filippinerna och Uganda. Vidare vill vi ha förbe redelser för att som nya programlä nder ta upp Sudan, Somalia och Nepal. Vi för eslår att biståndet till Laos och Vietnam avtrappas, med sikte på en avveckling. Vi fö reslår vidare att hela bistå ndsramen upprä kn as med 100 milj . kr., och vi sätter vårt biståndsmål till

2% av BNI. Vi vill också att obundet bistånd skall få ett starkare genomslag än för närva rande. Detta är viktiga punkter, och jag skall motivera dem i mitt anförande.

Herr talman! Efter pås kuppehållet har jag varit i Geneve och deltagit i arbetet i den svenska nedrustningsdelegatio nen . A rbetet för nedrustning och fred har en ljusare framto ning nu än på mycket länge. De båda supe rmakter- na är "on speaking terms" med varandra , och på e n del specialområden talar man optimistiskt om förväntade genombrott i fö rhandlingarna och att trovä rdiga avtal skall kunna träffas om att fö rstöra vapenarsenaler och stoppa all nyproduktion.

Den ljusa bilden från salarna i Geneve försvann som i ett trollslag när rapporter kom om att ett nidingsdåd mo t en liten kurdisk stad på gränsen mellan Irak och Iran hade utfört s. Civila, i kriget helt oskyldiga människor, hade dö tt eller hade skadats på det mest o hyggliga sätt nä r irakiskt flyg släppte sin last av kemiska stridsmedel öve r de m.

Bilderna i massmedia runt om i världen frå n staden Halabjah klargjorde med ens att den verklighet som a lltfort råder är de n att det me llan Irak och Iran pågå r ett skoningslöst krig där de stupades antal närmar sig miljonen, att det sedan andra vä rldskrigets slut har startats mer än 150 krig samt att världens nationer i dag satsar mer än 3 500 miljarder på krig och krigsfö rbe- redelser, vilket innebär en fördubbling på ci rka tolv år.

Ett annat bevis på det gigantiska resursslöse ri som krigsverksamhet innebär ä r att mer än hä lften av världens forskare ägnar sina krafte r inte åt frågan hur mä nniskor skall öve rleva och få en drägligare tillvaro på vår jord utan å t att finna nya metoder fö r att på ett raffinerat sätt döda och förstöra.

I FN och andra internationella sammanhang försöker vi svenskar i samarbete med andra fredsä lskande nationer att driva fredsfrågorna framåt . Det sker vid för handlingsborden och i direkta medlarinsatser. På det sättet vill vi angripa symptomen på den oro och ä ngslan som finns i världen och som är de n innersta grogrunden fö r krig.

Vi hävdar också att varaktig fred kan nås endast om vi på ett mera rättvist sätt fördelar jordens resurser. Strävan efter en mera jämlik och i alla delar

bättre värld är själva kärnan i fredsarbetet.

Sveriges u-hjälp, biståndet till de fattigaste lä nderna på vår jord, har sin grund just i den filosofin; härigenom bidrar vi på ett praktiskt sätt till en fredlig utveckling i världen. Den har också sin förankring i en humanitär samhällssyn , att man skall kunna hjälpa sina medmänniskor när dessa har det svårt.

Med denna samhällssyn kan vi som liberaler inte acceptera arr länder som

vilämnar bistånd till deltar i anfallskrig. Vi kan inte heller acceptera att regimer i olika länder förtrycker den egna befolkningen, tvingar den att flytta till s. k. arbetsläger och vägrar den rätten att själv bestämma över sina liv i avgörande frågo r.

Vår instä llning till frågan om fortsatt bistånd till Vietnam är präglad av just denna inställning .

När kriget i Vietnam upphörd e i mitten på 70-talet, var det naturligt att detta svårt sargade land gjordes till mottagare av svenskt bistånd. Alla giltiga kriterier för vår biståndspolitik var uppfyllda: de mä nskliga behoven var enorma, och vid sidan av de rent humanitära skälen gällde det att stärka Vietnams e konomiska och politiska oberoende.

Svenskt bistånd till Vietnam har nu pågått i mer än tio år, och vi måste konstatera att vi inte har lyckats påverka landet i demokratisk riktning. Vi mås te se ytterligt allvarligt på kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och på rapporterna om arbete genom tvång vid skogsdelen av Bai Bang- projektet.

D en vietnamesiska invasionen av Kampuchea julen 1978 var, trots det mardrömsliknande tillstånd som rådde i landet under Pol Pots regim, ett klart brott mot folkrätten.

Efter hand som förhållandena i Vietnam har blivit kända i Sverige och ockupationen av Kampuchea fortsatt år efter å r, har vårt bistånd till Vietnam undan för undan blivit allt starkare ifrågasatt av breda opinioner i vårt land . Det ä r inte heller någon överdrift att säga , att vårt bistånd till Vietnam har blivit en belastning för hela vårt biståndsarbete bland de fattiga folken.

Mo r denna bakgrund föreslår vi att biståndet till Vietnam avvecklas. Vi anser att någon ny landram inte skall sättas upp efter avslutandet av den nuvarande tvåårsperioden.

Med hä nvisning till vad jag sagt i denna fråga uppmanar jag socialdemo- kraterna att snarast ompröva sitt ställningstagande då det gäller biståndet till Vietnam. Redan nu bör en avvecklingsplan för vårt bistånd upprättas , och biståndet bör upphöra efter å r 1990.

Vad jag sagt om Vietnam kan i stora delar också sägas om Laos. Inte heller i detta land har vi kunnat se de biståndspolitiska effekter vi eftersträvar och inte heller några framsteg vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Vi föreslår därför att biståndet till Laos avvecklas i biståndspolitiska ordnade former.

Jag har tagit upp förhållandena i Vietnam och Laos för att med dessa exempel klargöra vad vi i folkpartiet vill ha som måttstock då vi mäter ut vilka lä nder som fortsät tningsvis skall få svenskt bistånd. Att föra anfallskrig, förtrycka män niskor och föra dem allt djupare in i diktatur bör vara diskvalificerande då det gäller svenskt bistånd.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

---------

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Jag har här talat om nödvän diga begränsn ingar då det gäller biståndet till länder som inte uppfyller våra villkor. Det är kanske logiskt att då fortsätta med att tala om att folkpa rtiet föreslår att vi sluter programavtal med två nya länder, Filippinerna och Uganda, som jag nä mnde inledningsvis.

Filippinerna har kastat av sig det ok som Marcosregimen var för natio nen, och det filippinska folket har visat en aktningsvärd mognad och uthåll ighet under de kaotiska för hållanden som har rå tt efter maktskiftet, när Corazon Aquino efterträdde diktatorn Marcos. Tlandet har under de två senaste å ren kunnat genomföras presidentval, ett parlamentsval och en folkomröst ning - enligt samstämmiga uppgifter på ett sådant sätt att folkviljan fällt utslaget .

Den nya regimen behöver nu a llt stö d frå n världens demokratiskt sinnade stater, för den hotas både av den kommunistiska gerillans militära aktio ner och av kuppförsök frå n militära grupper som vill återföra Marcos till makten . Nu krävs e tt långsiktigt och tålmodigt arbete för att stärka den ekonomiska och sociala utveckli ngen . Det är en förutsättn ing för att den demokratiska utvecklingen skall fo rtsä tta och konsolideras.

Vårt andra förslag till nytt programland gälle r Uganda. Landet, som kallas för Afrikas pärla , har unde r 15 års tid plågats under en omänskl ig diktatur och sköv lats genom krig och inre oro. Bistå ndsbehovet är härige nom nä rmast o mätbart, och den chans som landet nu har till en fredlig, demokratisk utveckling bör på alla sätt stödjas .

Vi inskrä nker våra krav på nya programländer till Filippinerna och Uganda , eftersom behove t verkar vara sä rskilt stort i dessa båda länder och det ä r särskilt bråttom att just där sätta in ett stöd fö r en bräcklig demokrati. Men vi begär också att Sverige skall förbe reda programlandssamarbete med Sudan, Somali a och Nepal. Med hä nsyn till behoven av hjälp i de länder som jag nu nämnt är det förvånande att utskottets majoritet avstyrkt våra förslag om nya programländer och förberedelse r för ett fö rdjupat samarbete med de tre and ra länderna.

Jag har argumenterat för ett utvidgat samarbete med e tt antal länder där nö den är särskilt stor. Ytterligare ett stort an tal lände r ä r naturligtvis i behov av hjä lpinsatser, och detta ger oss anledning att tän ka efter om vårt nuvarande bistå nd ä r format efter måttet av vår förmåga.

Vi har alla e tt gemensamt ansvar för mänsklighetens framtid på vår jord. Som liberaler tror vi på frihet under ansvar och gemenskap, en frihet och en gemenskap som går tvä rs igenom alla kulturella och re ligiösa barriärer , oberoende av geografiska avstånd och alla gränser. Solidariteten kän ner inga gränser. Och det krävs att den rika delen av mänskligheten känner solidaritet, o m vi skall komma till rätta med problem av denna dimension och dignitet :

□Varje minut dör 18 barn under fem å rs å lder av svält.

□Fler männ iskor dog av svält under de två senaste åren än som dog under de båda världskrigen.

□Antalet människor som svälter ihjäl på två dagar motsvarar det antal som dog av atombomben ö ver Hiroshima.

Jag skulle kunna fortsätta att räkna upp likna nde siffror i all oän dlighet över vad svä lten och nöden åstadkomme r av lidande och död bland de fattiga

folken på vår jord. Det kan kanske uppfattas som en något makaber sifferexercis, men det ä r nog en sifferexercis som ä r nö dvändig att genomlida för att vå rt medvetande om det gränslösa ansvaret gentemot våra medmän• niskor skall vakna helt.

När jag säge r detta är jag dock medvete n om den fara som ligger i att måla allt i dystra färger. Blir mö rkret alltför kompakt , ligger det nära till hands att maktlösheten tar överhand och leder till resignation. Jag tror att de tta bl. a. bidragit till att det internationella utvecklingsbistå ndet stagnerar. Det gäller alltså biståndet frå n länder runt o m i världen. På 70-talet ökade det med 6 % om å ret. För andra delen av 80-talet berä knar man ökningen till knappt 2 % . Eftersom i-ländernas å rliga tillväxt vä ntas bli ca 3 %, sjunker alltså den andel av nationalinkomsten som dessa länder avstå r till u-länderna . Man avlägsnar sig alltmer från FN:s må l för utvecklingsbiståndet , 0 ,7 %.

Till de ljusa fakta som bö r redovisas hö r att medellivslängden i tredje världen ö kat med närmare 50 % sedan 1950, att barnadö dligheten har halverats, att läs- och skrivkunnigheten mer ä n förd ubblats och att spann• målsproduktionen per capita ökat med 12 % sedan 1970. Tredje världens ekonomiska utveckling har varit snabbare än dagens industrilä nders när de befann sig på motsva rande stadium . Slutsatsen av det samlade resonemanget blir då a tt behovet av hj älp ä r oerhö rt stort i tredje världen och att de hjälpinsatser som gö rs har stor verkan.

Folkpartiet som politiskt parti har av d etta dragit slutsatsen att bistå ndsra- men för innevarande å r skall räkna s upp med 100 milj . kr. I fråga om bistå ndet på längre sikt har folkpartie ts landsmö te fastslagit att Sverige nu bör ta sikte på att 2 % av BNI skall avsättas för biståndet till de fattiga u-länderna , och vi har också gett uttryck åt detta ien reservation. Vi kan i det här fallet inte godta d et moderata resonemange t a tt den stora summan av reserve rade medel är ett skäl för att pruta på biståndet.

Herr talman! Jag avser nu att tala o m några viktiga principfrågor då det gäller biståndsverksamheten.

Vårt bistånd till u-lä nder skall vara inriktat på att vara hjälp till självhjälp . Det skall bidra till u-lä ndernas egen strävan att skapa och frigöra de resurser som m ä nniskorna i dessa länder själva besitter. Det ä r endast genom en sådan inriktning som klyftan mellan rika och fattiga länder på sikt kan överbryggas. Allt fler u-lä nder drar också den riktiga slutsatsen att det endast är deras eget arbete och val av utvecklingsfrä mjande strategi som leder till framgång . Vå rt bistå nd skall vara ett stöd i deras ansträngningar.

Det finns ett gammalt kinesiskt tänkespråk på detta tema som lyder på följ ande sätt:

Gå till människorna

lev bland dem ä lska dem.

Bö rja med det de kan bygg på det de har.

Om de bästa ledarna , nä r de ras uppgift ä r slutförd

och deras arbete uträ ttat , kommer männis korna att säga:

..Vi gjorde det själva! ' '

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

-ln-t-ern_a_tzo_ne_llt_u-tv-ec_k

lingssamarbete m. m.

Sverige har länge i internationella sammanhang arbetat för ett obundet bistånd , ett bistånd som ges utan krav på upphandling i givarlandet.

Nu kan bindningar utformas på olika sätt, t. ex. så att biståndet binds till vissa specificerade varor eller bara allmänt till givarlandets leverantörer.

Ur liberal synpunkt föredrar vi i folkpartiet generellt ett obundet bistånd. Bundet bistån d strider mot frihandelstanken. Valfriheten för mottagarlandet begränsas, varorna riskerar att bli dyrare och av sämre kvalitet. SIDA har också understrukit de risker som finns med mo nopolupphandling och visat fram ett slående exempel. Kenya hade av olika givare försetts med 18 olika vattenpumpar. Till dem fanns sedan ett behov av 18 olika sorters reservdelar. Det visar vilka följderna kan bli i detta sammanhang.

Krav på bundet bistånd brukar framföras av näringslivet, och politiskt av moderaterna , trots att moderaterna i andra sammanhang bekänner sig till frihandelsprincipen. Jag anser att detta inte heller går ihop med moderater- nas krav på högre effektivitet i biståndet.

Man kan naturligtvis hävda att biståndet ändå, av hänsyn till svensk industri och sysselsättning, bör bindas till upphandling i Sverige. Motargu- mentet är då givet: Svenska företag får naturligtvis order i biståndssamman- hang om de är konkurrenskraftiga. Det bundna biståndet kan i dag beräknas ligga på ca 15 % av det totala anslaget, medan å terflödet ä r avsevärt högre, över 50 %.

En ökad bindning kan i princip betraktas som en subvention till en produktion som annars inte skulle vara konkurrenskraftig - en verksamhet som vi i vanliga fall betraktar som ekonomiskt osund. Folkpartiet anser att det bundna biståndet i princip bör avvecklas och ersättas med obundet gåvobistånd.

Herr talman! Ordet kris används ofta i debatten om u-ländernas utveckling och om u-landsbiståndet . Debatten om vårt u-landsbistånd har också tidvis varit intensiv. Detta gäller såväl i vårt eget land som ute i världen i övrigt. Det finns inslag i denna debatt som präglas av bristande förståe lse och insikt, en utpräglad svartsyn och ett negativt tänkande. I huvudsak har dock debatten varit konstruktiv och grundad på en djup känsla av solidaritet. Den mångfald som debatten präglats av har gett många bevis på konstruktivt nytänkande fritt från dogmer.

Klyftan mellan rika och fattiga länder ökar. Den ekonomiska utvecklingen i många u-länder är utomordentligt svag. Ofta kan den inte hålla jämna steg med befolkningsutvecklingen.

Orsakerna till detta finns bl . a . att hämta ur höga oljepriser och sjunkande råvarupriser - ofta gäller det produkter från u-länderna själva. Andra hinder

är en omfattande protektionism i i-länderna och en dramatiskt stegrad skuldbörda som u-länderna inte av egen kraft kan ta sig ur.

Det finns heller ingen anledning att förneka att åtski lliga bistå ndsinsatser visat sig vara mindre lyckade i de sammanhang de verkat. Men man måste också hålla i minnet att biståndsverksamhet i u-länderna är en mycket komplicerad verksamhet och att misslyckanden inte går att undvika . Detta är dock inget argument för att minska biståndet , utan snarast endast en uppfordran till ett bättre , effektivare och större bistånd. Behovet är omättligt .

Herr talman! Jag yrkar bifall till alla de reservationer som undertecknats av folkpartiets representanter i utrikesutskotte t, ensamma eller tillsammans med övriga partier. Det är summa 31 stycken.

Anf. 3 GUNNEL JONÄNG (c) :

Herr talman! Vi har alla ett politiskt ansvar för tilltron till vår samlade biståndspolitik och därmed ett ansvar för viljan att över skattsedeln vidmakthålla anslagen eller öka dem . Det är en viktig förpliktelse mot världens fattiga och lidande som Sverige åtagit sig när vi lämnar minst 1 % av vår bruttonationalinkomst i u-landsbistånd . Denna förplik telse är också en grund för vår utrikespolitiska trovärdighet .

I centerpartiet är vi beredda att framdeles öka insatserna utöver det nuvarande målet. Det internationella bistå ndet är och kan bara vara marginellt i förhållande till u-ländernas behov, men det kan ge en självgene- rerande positiv utveckling.

Flera centerpartister kommer att ta upp olika biståndsfrågor i debatten i dag. Jag kommer, förutom att ta upp frågan om en parlamentarisk utredning, framför allt att uppehålla mig vid två enligt centerpartiet viktiga frågor , nämligen miljön och bostadskrisen i städerna.

Vi har i centerpartiet äntligen fått gehör för våra miljökra v, och vi kommer nu att driva de bostadssociala frågorna. Vi får se hur länge det drö jer , innan regeringen viker sig i den fr ågan , som man gjorde med miljömålet.

En viktig del i vå rt biståndsarbete utgör de enskilda organisationerna. Karin Söder skall senare ta upp denna fråga ytterligare. Jag vill nu endast understryka att vi i centerpartiet har den största tilltro till och respekt för de många enskilda organisationerna och deras utomordentliga insatser runt om i världen . Vi har därför begärt en ökning av anslagen till dem med 100 milj . kr.

När det gäller synen på vår biståndspolitik talar vi ofta om enighet. Vi måste kanske vara observanta för framtiden . Antalet reservationer har i detta betänkande öka t från 84 till 94. Må nga reservationer handlar visserli- gen om belopp och innebär inte några mer principiella meningsskiljaktighe- ter. Men vi får va ra observanta , så att det in te blir en stö rre splittring i synen på biståndspolitiken .

Som jag framhö ll i den utrikespolitiska debatten i mars förutsätter ett samförstånd i biståndspolitiken också ett gemensamt, dvs . parlamentariskt, utredande och inte bara utredande inom departementen . Samförstånd kan inte ske enbart på socialdemokraternas villkor.

Bistå ndet har varit och är förem å l för en rad mindre utredningar inom verk och regeringskansli, och detta har inte ö kat klarheten om hur bistå ndet bör utvecklas och organiseras.

En öve rsyn av biståndet till Afrika har nyligen påbö rjats, och en översyn av utrikesförvaltningens inriktning och organisation skall påbö rjas. En arbets- grupp inom UD kommer att se över den svenska politiken beträffande mänskliga rättigheter . En öve rsyn av bistå ndet till u-lände r utanför program- länderna görs inom UD. I samtliga dessa fall finns det inget parlamentariskt inflytande. Vi anser att det är angeläget att biståndet ges en folklig förankring , så att det svarar mot vad människor anser vara värdefulla insatser. Det ä r därför nödvändigt att en parlamentarisk utredning ser öve r

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m . m .

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck-

lingssamarbete m. m .

de biståndspo litiska må len , må luppfyllelsen och organisatio nen av bistå ndet . Bistå ndsministern framhö ll i en interpellatio nsdebatt med mig i november

ifjol att ho n inte hå ller det fö r otroligt att man behöve r tillsätta e n parlamentarisk biståndspo litisk utredning. Ho n framhö ll dessutom att det då inte fanns tillräckligt mycket so m talade fö r en utredning. Vad ä r det som erfordras för att bistå ndsministern skall tycka att det behö vs en utredning? Har e n värdege menskap på detta om råde ingen betydelse fö r bistå ndsminis- tem ?

Som miljö pa rtiet framfö r andra i svensk po litik och i medvetenhet om vikten av en framsynt hushå llning med naturresurserna och o msorg o m miljön , har cente rpartie t lä nge krävt att miljöhä nsyn skall byggas in i biståndsinsatserna. Vi har också krävt ett mi ljö må l som ett femte bi- ståndsmå l.

Nä r regering och riksd ag nu ställer sig bakom vårt krav är det ett viktigt steg fram åt i bistå ndspolitiken . Det nya måle t, som är likvärdigt med de fyra andra , benämns " framsynt hushå llning med naturresurser och o msorg".

I vår partimo tio n unde rstryker vi att miljöförs tö ringen och fattigdomen är tredje världe ns stö rsta fiende . Fattigdomen ä r också en grundläggande orsak till stora milj ös kador, samtidigt som det är de fattigaste gruppe rna som drabbas vä rst av miljö proble men. Fa ttiga män nisko r fö rstör miljö n inte därför att de ä r o kunniga utan fö r att kunna öve rleva.

Miljöför störingen i u-länderna har alltså delvis andra orsaker än i i-länderna . Fattigdomen , o fta kombinerad med en snabb folkö kning, leder till en tilltagande nö tning på miljö n och sä rskilt marken. Allt sämre jordar utnyttjas för jordbruksä ndamål och mera skog utnyttjas för brä nsle och byggnadsvirke. Åt erplantering fö rsummas och återväxt motverkas av växan- de boskapsjorda r som betar av jorde n alltfö r hå rt. Åt erväx tens tidscirkel blir för kort . Detta innebär mins kad vegetatio n på det tunna jordtäcket och ö kad erosion, och markens produktionsförmåga för sämras. Det krä vs en helhets- syn och åtgärder på må nga områden som tillsammans frä mjar en eko logiskt balanserad milj ö i u-länderna. Miljö frågo rna och akuta katastrofsituationer i u-länderna har ett nära samband .

De fattigaste mä nnisko rnas levnadsfö rhållanden ko mmer att ha stö rre inverkan på de e kologiska k retsloppens framtida stabilitet ä n något enskilt miljöprogram . Om man alltså vill vä rna om miljö n måste man också vara med om att ä ndra natio nella och internationella ekonomiska system, så att också de fattiga lä nde rna få r del av vä lfärd en. Det måste bli ett erkä nt faktum att rationellt , lå ngsiktigt nyttjande och skydd av naturresursbasen ä r ett helt centralt utvecklingsmål.

Vi måste för a in miljöas pekterna också i de ''hög po litiska" utvecklingsfrå- gorna - skuldfrågo rna , valutapolitiken samt den internationella rä nte- och handelspolitike n.

Centerpa rt iet begär i sin mo tion att miljö ko nsekvensanalyser skall gö ras för de svenska bistå ndsinsatserna. Utskottets svar på detta krav är att SIDA kommer att inför a miljö ko nsekve nsbeskrivningar i biståndet där så ä r mö jligt och att SIDA skall upprätta en rutin fö r beakta nde av mi ljö hänsyn vid insatsbeslut. Vi har lå tit oss nöja med denna skrivning, men ko mmer noga att följa denna viktiga del av SlDA :s arbete.

Centerpartiet kräver även i å r att den sä rskilda anslagsposten miljö , markvård och energi återinförs.

Britta Hammarbacken kommer att ta upp frågan om en global energistra- tegi, som vi aktualiserat från centerpartiets sida . Jag vill bara här och nu konstatera den , som jag tycke r, häpnadsväckande skrivning utsko ttsmajori- teten gö r, nämligen att intresset i FN för dessa frågor för närva rande är svagt. D et kan väl ä ndå inte vara så att vi därför att intresset i FN är svagt skall sitta med armarna i kors. Det tycker jag är en märklig och svårförståelig politik .

Vid utskottets resor och vid andra studiebesök har vi sett exempel på den slum som omger många av världens störr e städer. Vi har sett slummen utanför Lima i Peru och Caracas i Venezuela. Jag har också sett slummen utanfö r Kairo och tidigare i riksdagen berättat om Smokey Mountain utanför Manila på Filippinerna, där tusentals människor bor i stank och smuts bland avfallet på en sophög.

Jag kän ne r det som en bö rda och nä stan som en skam att världens länder inte lyckats elle r snarare inte ens fö rsökt att göra något verkligt åt denna misär.

Vi anser i centerpartiet att den bostadssociala situationen är och än mer kommer att bli en av de stora och viktiga frågorna.

FN förklarade 1987 som det Internationella åre t för bostäder åt hemlösa. Detta gjordes mot bakgrund av att var fjärde invånare i världen - mer än en miljard människor -saknar e n människovärdig bostad. Ungefär 40 miljoner av världens barn är gatans barn. Vid sekelskiftet kommer två tredjedelar av u-lä ndernas befolkning att bo i storstäder.

Situationen i u-ländernas ruckelbostäder är explosiv. Varje år dör uppskattningsvis 18 miljoner mä nniskor dä rfö r att de har undermåliga bostäder. FN har konstaterat att om inget sker kommerstäderna att drunkna i slum kring sekelskiftet. Slumområdena ligger vanligtvis i de delar av städerna som är sämst rustade när det gäller hygien och transporter. Mä nniskorna har inget besittningsskydd för sina bostäder. Spjäl- och wellpapplådor , stycken av korrugerad plåt eller utplattade plåtburka r formar ofta ett bristfälligt skydd.

Utskottet skriver i betänkandet att Sverige har valt att inte prioritera bostadsbyggande och bebyggelseåtgä rder i vårt bilaterala bistånd, eftersom detta är för komplicerat. Jag anser att det är ett svagt svar som majoriteten presterar. Med den utveckling av slum och kåkstäder som är på gång går det inte att stå vid sidan och bara se på.

Det svenska biståndet bö r alltså enligt vår mening i stö rre utsträckning engagera sig i de bostadssociala frågorna. Projekten kan vara av skilda slag. I kåkstäderna behövs insatser som skapar hantverk och småindustri. För de många människor som bor på eller invid soptippar behövs insatser för att man skall kunna utnyttja skrot och annat avfall för återvinning. Kooperativa insatser behövs för att kunna tillgodose basbehoven av service: vatten och avlopp, hygien, gator och kommunikationer.

För att förbä ttra situationen krävs en ökad satsning på landsbygdsutveck- ling. Därigenom kan inflyttningen till städerna minskas. Om bostäderna blir så billiga att de fattiga kan skaffa sig hus, kommer detta att kraftigt stimulera ekono min i stället för att utgöra en hämsko. Länderna bör stimuleras att

Prot. 1987/88: 109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

---------

lnternationellt utveck-

lingssamarbete m . m.

utveckla städer och byar i stället för storstäder, dvs. en decentraliserad utveckling.

Vi i centerpartiet anser att det behövs ett särskilt anslag fö r demokratiut- veckling utanför programlandskretsen. Vi upprepar i år det kravet . Möj lig- heterna att gå in med tillfällig hjä lp när starka behov uppstår ä r i dag alltför små. Vi har pekat på Filippinerna som ett exempel på ett land som behöve r sådant stöd . När diktaturerna i u-länder bryts och ett demokratiskt uppbygg- nadsarbete vidtar, behövs det ekonomiskt stöd . Den nya anslagsposten bö r användas till uppbyggande av demokratiska institutioner , fackföre ningar , kooperativ, en fri press osv. Insatser inom kultur och massmedia är angelägna för att frä mja öppen het och pluralism. lnter Press Service genomför projekt kring mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling i Latinamerika. Dessa projekt riktar sig till journalister. Detta är värdefulla insatser för att främja demokratiutveckling.

Centerpartiet, som vill ha en ökad andel av biståndet som projektstöd , anser att det är positivt att regeringen vill göra en öve rsyn av projektstödet till länder utanför programlä ndern a. Vi menar att projektstöd bör kunna utgå till lä nder som Eritrea, Somalia, Sudan, Västsahara , Uganda och Filippi- nerna.

Ett av världsekonomins största problem är u-ländernas stora skuldbörda. Sä rskilda åtgärder krävs för de fattigaste u-lä nderna, om dessa skall kunna avveckla sina skulder. Centerpartiet har medverkat till att införa ett särskilt anslag på detta område . U tskottet anser emellertid - och det vill jag understryka - att regeringen i nästa års budgetproposition bö r lä mna en utförligare redogöre lse för genomförda insatser och planerna för framtiden .

När det gäller anslag till BITS, beredningen fö r internationellt tekniskt- ekonomiskt samarbete, framhåller vi i centerpartiet att det är angeläget att insynen i u-kreditgivningen ökar, särskilt som gåvoandelen skall höjas till 30 %. Vi yrkar därför att BITS skall ha en parlamentariskt sammansatt styrelse. Utskottet ställer upp på detta krav och framhåller att i det översy nsarbete som pågår bör också ingå en prövn ing av vad som framförts i motione rna om beslutsordningen för BITS.

Må nga av oss har på ort och stä lle kunnat förvissa oss om hur Polisario på ett föredömligt sätt i Saharas öken byggt upp ett fungerande samhä lle med skolor samt hä lso- och sjukvård . Det svenska biståndet har länge legat stilla, och det är nu hög tid att bistå ndet hö js till 20 milj . kr. Vi vet att pengarna behövs och att de används på ett effektivt sät t.

Flera miljoner palestinier ä r flyktingar. Vi känner till en hel del om deras situatio n. Vi vet att många lever i flyktingläger som offer för krig och en politisk utveckling utanför deras kontroll . De lever i fattigdom och i fa ra under hot utifrå n - osäkra o m sin framtid. Det skulle med stor sannolikhet frä mja fredssträva nden i detta område om Sverige gav utvecklingsbistånd till palestinierna i Gaza och på Västbanken . Lämpliga projekt vore medverkan till fö rbätt rade jordbruksmetoder för frukt- och grönsaksodl ing såvä l för inhe msk marknad som för export. Insatser bör också göras för att vidareut- veckla hantverk och en småindustri som är lämplig för om rådena.

De svårigheter som mö ter de palestinska fl yktingarna i Mellanöstern mo tiverar också i hög grad att FN:s hjä lpoq~an för dessa flyktingar,

UNRWA, erhå ller ökade medel fö r att fullgöra sin uppgift. Inte minst UNRWA:s hä lso- och sjukvå rd är i behov av öka t stöd , och detsamma gäller dess rehabiliteringsprogram för handikappade. I den utrikespolitiska debat- ten i mars förklarade sig utrikesministern beredd att positivt pröva stö det till palestinierna och UNRWA . Jag tvingas tyvärr konstatera att detta positiva stöd uteblir. Socialdemokraterna intar i utskottsbetänkandet en snålare inställning än vad centerpartiet gö r.

Herr talman! Till sist ö nskar jag att de medel som Sveriges riksdag i dag anslår till u-länderna skall anvä ndas effektivt. Jag önskar verkligen också att hela svenska folket skall kunna känna och veta att det har bidragit till att lindra nöden för de fattigaste och mest lidande av våra systrar och bröder i världen .

Jag yrkar med detta , herr talman, bifall till de reservationer som har undertecknats av centerns representanter.

Anf. 4 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Vi har sett 25 å r av svenskt bistånd , i den form som vi nu känner det . Svenskt bistå nd fanns naturligtvis också längre tillbaka, men i andra former. Den målsättning som har gällt under den här tiden, att höja de fattiga folkens levnadsstandard , har varit god. Också de biståndspolitiska mål som senast slogs fast i en utredning på 70-talet och som gällde resurstillväxt , ekonomisk och social utjämning , ekonomisk och politisk självständighet samt demokratisk samhällsutveckling har varit mycket bra och har givit ett gott utgångsläge för det svenska biståndet. Målsättningen för det svenska biståndet har också förbä ttrats genom att tiil den har fogats ett mål om omsorg om miljön och om en god använd ning av naturens resurser.

Men den fråga som måste ställas är hur dessa mål har förverk ligats. Det finns a nledning att studera de stora förändringa r som har skett i det svenska biståndets användning under de gångna åren, speciellt från 70-talet och framå t. Vi har kanske an ledning att se litet mer till kvaliteten och litet mindre till kvantiteten i det svenska biståndet. Enighet råder ju om enprocentsmålet. Vi har frå n vpk åtskilliga gå nger framfört att det skulle finnas möjlighet att öka det svenska biståndet. En tvåprocentsnivå kan vara ett bra riktmä rke . Men det viktigaste är kanske inte i första hand att öka anslagen. Vi har ansett det viktigare att se på hur de redan anslagna pengarna används, dvs. på kvaliteten, som jag nyss nämnde . Vi har tidigare framfört kritik på den punkten.

De borgerliga regeringarna införde under sin period, 1976-1982, systemet med u-krediter. Vi vände oss då emot dessa , och även socialdemokraterna var vid det tillfället motståndare till dem . U-krediterna har betytt att svenska biståndspengar har slussats in i de svenska fö retagens verksamhet i u- länderna. Det är inte någon bra utveckling.

U-krediterna har betytt en kommersialisering av det svenska biståndet , en bindning av det till de berö rda företagens verksamhet. Det har påpekats att den bundna andelen av det svenska bistå ndet ä r låg och t. o. m. har minskat- den är nu kanske i storleksordningen 15-17 % - och detta är helt korrekt. Men vad som är intressant är till vad dessa bundna medel har gått. Katastrofbistå ndet ä r inte bundet - medlen måste ju betalas ut när det hä nder

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m . m .

2Riksdagens proroko/f1987188: J()I)

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

-ln_t_e_rn_a_ti-·o_ne_ll_tu-tv-ec_k

lingssamarbete m. m.

någonting. Det är vid sådana strategiska användningar som byggande av stora projekt och annat sådant som bindningen blir intressant och som kommersialiseringen framstår tydligt. Det är det som vi i första hand skall studera.

Statsrådet Lena Hjelm-Wall~n sade vid den öppna utfrågning som utrikesutskottet anordnade i riksdagen att hon var stolt över svenska företag i utvecklingsländerna och att hon tyckte att det var konstigt att kommunister- na var så kritiska emot dem. Låt mig då peka på ett typiskt projekt med bindning till svenska företag , Kotmaleprojektet i Sri Lanka. Detta sattes på sin tid i gång av folkpartiregeringen och har varit en mycket bra affär för ASEA och Skanska. Det är inte någonting som jag är särskilt stolt över. Inte heller är det särskilt lätt att känna sig glad eller stolt över den BITS-kredit som har getts till ASEA i Indonesien. Den omfattar 60 milj. kr. , varav 20 miljoner är gåvor . Jag är glad att jag som kommunist inte känner den stoltheten, till skillnad från den socialdemokratiska biståndsministern .

Det finns en övertro på att handel, om den drivs på företagen s villkor, utvecklar länder. Så kan bli fallet om länderna har en sådan styrka att de kan balansera de stora företag som det gäller. Men som alla som sysslat med dessa frågor känner till finns det mängder av avskräckande exempel. De flesta har nu glömt LAMCO-projektet i Liberia. Det var inte något svenskt bistånds- projekt, men ett svenskt företag , Grängesberg, var mycket nära inblandat i det. I djungeln bröt man ut en järnklump ur det stora berget Nimba. Det talades mycket om hur detta utvecklade Liberia. En stad växte upp, järnvägar anlades osv. Nu är malmen utbruten sedan några år tillbaka. Varken Grängesberg eller Betlehem Steel finns där längre , och djungeln växer igen över anläggningarna . Ingenting har förbättrats i Liberia.

Sådana exempel kunde man ta fram flera av, större och mindre . Det är därför viktigt att man inte tror att det bara är bra att ge svenska företag u-krediter av biståndsmedel. Vi är emot detta förslag, och vi kommer att rösta emot det. Vi vill fortfarande avveckla u-krediterna .

En annan punkt där vi har anledning att vara kritiska ä r det samarbete som

vihar med Världsbanken , IMF och IDB och som har behandlats tidigare. I detta sammanhang träder Sveriges handelspolitiska intressen mycket ofta i funktion . Här kommer vi in på betalningsbalansstödet , som det hette tidigare

-det kallas nu insatser i särskilt skuldtyngda länder . Enligt vad regeringen och utsko ttets majoritet anser skall Sverige nu tillsammans med Världsban- ken och rMFvara med o m att strukturanpassat. ex. fattiga länder i Afrika . Vi vet vad det innebär: en nedpressning av de breda folklagrens standard och hå rda krav på ingripanden i samhällsekonomin, vilka gynnar företag som kan bidra till att klara den nationella balansen. De som får betala är de fattigaste.

Inte heller detta är bra eller renommerande för svenskt bistånd . Det är ett klart avsteg från de biståndspolitiska mål som gäller och ytterligare ett exempel på försämringen i negativ riktning av det svenska biståndet .

Sverige har två ansikten i sina internationella relationer. Vår handel och vå ra kapitalströ mmar gå r ofta stick i stäv mot de mycket höga idealistiska målsättningar som vi talar om i biståndssammanhang. Där måste det ske en för ä ndring. Vi hart . ex. stora handelspolitiska ambitioner med Indonesien , som jag har nämnt tidigare , och gör stora satsningar. Vi har också stora

handelspolitiska ambitioner med Marocko, som sedan många år tillbaka är i krig med Västsahara och Polisario. Det nämndes tidigare här av centerns representant. Vi har satsat mycket hårt på handel med Irak och för den delen också med Iran trots pågående krig. Vi satsar vidare på handel med Saudi-Arabien, Thailand, Turkiet m. fl. länder. I alla dessa länder råder inre förhållanden som klart strider mot det vi säger när vi talar om biståndspolitis- ka mål. Där har vi en dubbelmoral. Man kan, om man så vill, i sammanhang- et också tala om vapenexporten och länder som har fått köpa svenska vapen lagligt.

Vpk anser därför att det bör tillsättas en parlamentarisk utredning med uppgift att utreda inte enbart vår biståndspolitik utan också u-landspolitiken som sådan. Nuvarande situation är otillfredsställande. Utredningen bör syfta till en höjning av det svenska biståndet till 2 % på sikt. På den punkten kan vi gärna instämma med folkpartiet, som ställer samma krav . Utredningen bör vidare planera för och lägga fast hur denna ökning skall genomföras och vad pengarna skall användas till .

En annan uppgift för utredningen är att ta upp frågan om avbindning av det svenska biståndet. Vpk stöder tanken på att det svenska biståndet i stort sett skall vara obundet. Det är ett gammalt vpk-krav.

Sverige måste engagera sig mer i den s. k. nord-syd-konflikten, UNCTAD-konferensernas propåer och andra viktiga yttringar från u- länderna.

För att detta skall fungera är det viktigt för oss att vidhålla principen med programländer. Vpk är emot alla propåer, speciellt dem som under lång tid har förts fram av moderaterna, om att programlandssystemet skall avskaffas. Om det sker kommer handeln och biståndet att skötas på företagens villkor. Det gör att man inte får någon helhetssyn över hur och var pengarna sätts in i de olika länderna. Det är alltså viktigt att bibehålla systemet med program- länder. De svenska insatserna, vare sig det gäller bistånd , handel eller något annat, måste sammanföras på ett vettigt sätt , som leder fram till de mål jag inledningsvis talade om.

För att återvända till speciellt det nya målet , som gäller miljön, vill jag säga att det finns många myter om och en övertro på att miljöförstöringen har klimatiska orsaker, beror på väde rleksförhållanden osv. Det är att märka att klimatet i världen inte på ett avgörande sätt har ändrats under de senaste 300 åren . Klimatet i Afrika var, med vissa svängni ngar, detsamma på 1600-talet som i dag. Torrperioder liksom mer gynnsamma perioder har kommit och gått. Det har inte förekommit någon svält , någon hungersnöd eller några stora katastrofer i Afrika förrän i vårt århundrade . Vad beror det på? Jo, det beror på mänskliga aktiviteter. Folkmängden har visserligen ökat, men det är långt ifrån hela förklar ingen. I många av Afrikas länder skulle det finnas utrymme för att försörja e n befolkning som t. o. m. vore större än i dag.

Vad beror då svälten, ökenutbredni ngen, miljöförstöringen , erosionen i floddalarnas övre områden osv. på? Jo, allt detta beror på exploateringen av jorden. Många stora områden , som tidigare har varit avsedda för livs- medelsodling - födoproduktion - har köpts upp av stora bolag. Man har sått industrigrödor, man odlar jordnötter , bomull, kaffe och hampa. Folket har fått flytta på sig, speciellt nomadfolk men också många andra . De har fått

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88: 109

27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

tränga ihop sig på mindre områden, samtidigt som befolkningen har ökat . Det har bl. a. lett till ett större tryck på miljön med överbetning samt uthuggning av skogen , buskarna och rötterna för att få bränsle. Miljöförstö- ringen beror al ltså inte på klimatet.

Samma sak är det med erosionen. Varför blir det erosion i Nilens övre områden i Etiopien , i lndus dalgång, i Ganges och i andra stora floder? Jo, det beror på att man hänsynslöst har exploaterat och huggit ned skogen på bergssluttningarna. Det har på senare tid i de allra flesta fall gjorts av stora västeuropeiska, amerikanska och japanska företag. Sluttningarna har kal- huggits. När regnet kommer blir det katastrof. Det beror inte på att det skulle regna mer nu än det gjorde på 1600- och 1700-talen, utan det beror på mänsklig rovdrift och på profitbegär hos stora och kapitalstarka multinatio- nella bolag.

Innan vi bö rj ar tala om miljö må l och ökenutbredning , måste dessa saker sättas in i sammanhanget. Annars angrips bara symtom i stä llet för orsaker. Den statsledning som kan förhindra rovdrift i sitt land , som kan stoppa skogsskövling och som kan åstadkomma en vettig balans mellan livsmedels- produktion och produkter för försäljning , klarar sig. De flesta utvecklings- länder har inte den kapaciteten . De blir utnyttjade, och svälten kommer.

Imotioner och i utskottsbetänkandet talas om bostadsförh å llanden . Det är klart att det behövs bättre bostadsförhållanden i stället för dessa favelas och slumbostäder kring tredje världens stora stadscentra. Men det är naivt att tro att man där kan bygga nya hus och gator, dra fram vatten osv. och låta de fattiga bo kvar. Det har att göra med landets struktur. Så länge man inte har fått slut på fattigdomen kommer inte de fattiga att få bo kvar i områdena , utan de får naturligtvis flytta . Det blir nya kå kstäder på andra ställen. Det är också att tala om symtom i stället för orsaker. Hur välmenande man ä n är när man talar om behovet av att förbättra bostadssituationen, måste man ha klart för sig hur det är. Det är bra och vä l tänkt , men det gäller att se till den faktiska situationen .

Jag skall, herr talman , också säga några ord om ett annat mål i vår biståndsverksamhet, nämligen demokratimålet . Mode raterna har i många år

iviss mån tillsammans med folkpartiet drivit en mycket stark och hätsk kampanj mot många av våra programländer. Självklart skall demokratin bevakas och hållas högt. Man bör också framföra synpunkter och t. o . m. verka aktivt om det inträffar saker som gör att demokratin sätts i fara . Det känn s konstigt att hö ra representanter från moderata samlingspartiet tala om Etiopien som, vilket alla känne r till, är ett av våra mycket gamla biståndslä n- der. Under kejsar Haile Selassies tid , fram till 1974, fanns det öve r huvud taget inga rättigheter i Etiopien. Dä r rådde en mycket stor hungersnöd i början på 1970-talet, av de orsaker jag nyss redogjorde för. Den gången hördes det inte någonting frå n högerpartiet , moderata samlingspartiet, här hemma i Sverige om kejsarens framfart i Etiopien.

Det talas mycket om Vietnam både från folkpartiet och frå n moderaterna . Rune Ångström säger att Vietnam har blivit en belastning för svenskt bistånd. Samtidigt talas det om Filippinerna. Ja, Marcos har skickats i väg, men i dag verkar dödspatruller i Filippinerna, folk skjuts på gatorna och det före komme r ett omfattande polisvåld - folk dör varje dag i det landet. Varför

talar ni då inte om att man måste titta på Corazon Aquinos regim och vad den gör när det gäller demokratiska fri- och rättigheter?

Detta är alltså en politisk fråga. Så snart det rör sig om någon stat som talar om en fo rm av socialism eller om att fördela re surserna på ett rä ttvist sätt blir moderater och folkpartister mycket intresserade av demokrati - i andra fall är de mindre noga.

Jag vill slutligen, herr talman, säga några o rd om global energipolitik, där vpk tillsammans med centern har reserverat sig. Jag anser att det är en mycket viktig fråga och instämmer med centern i att utskottet borde ha tagit upp den på ett mera bestämt och klart sätt.

Vpk har också andra yrkanden om stöd till Polisario, stöd till Palestina osv., me n jag berör dem inte nu. Vi har också begärt en ökning av anslaget till sä rskilda program m . m. D et ä r o mö jligt och onödigt att i alla sammanhang ta upp allt som har förevarit i detta stora betä nkande och den diskussion som har förts .

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till vpk:s reservatio ner och övriga reservationer där vi är med.

Anf. S MARGARETHA A F UGGLAS (m) replik:

Herr talman! Jag vill svara Oswald Söde rqvist när det gäller Vietnam, att de n kampanj han talar om är en kampanj mot förtrycket, en kampanj som vi gärna vill bedriva. Vi moderater tycker - det har vi uttryckt många gånger och gör det också i dagens debatt - att demokratimålet har kommit i skymundan i svensk biståndspolitik . Fråga n om respekt för mänskliga rättigheter i våra biståndsländer har inte hävdats tillräckligt väl. Det är en brist, därför att det ä r en traditionell del av svensk utrikespolitik att värna om de mänskliga rättigheternas ställning , och det skall vi göra också i bistånds- länderna . Jag undrar om Oswald Söderq vist och jag ändå inte i grund och botten kan vara eniga om den saken.

Oswald Söde rqvist tog upp Etiopien. Jag var själv inte med i Sveriges riksdag före det å rtal han nämnde , och jag är inte riktigt säker på hur debatten gick då. Jag vet dock en sak, och det är att ett av skä len till att Sverige har visat sådan uthå llighet i fråga om bistå ndet till Etiopien är Sveriges traditio nella relationer och en mycket viktig faktor, nämligen att enskilda o rganisationer, både kyrkliga och humanitära, fortfarande har möjlighet att verka i Etiopien. Det har för oss moderater varit ett mycket viktigt argument för fortsatt svenskt samarbete med Etiopien och är det även nu , även o m jag tycker att det är ohyggligt när en regim använder svält som vapen.

Anf. 6 RUNE ÅNGSTRÖM (fp) replik:

Herr talman! Oswald Söderqvist sade att Vietnam har gjort sig förtjänt av fortsatt bistå nd och kritiserade folkpartiet för att vi , å beropande demo krati- målet , åberopande anfallskriget mot Kampuchea, åberopande tvångsarbetet i Bai Ba ng-projektet, ansåg att detta var tillräckliga kriterier för att avbryta bistå ndet. Jag vidhå ller, Oswald Sö derqvist , att biståndet till Vietnam har blivit en belastning för hela de n svenska bistå ndsverksamheten.

Jag förmodar att Oswald Söde rqvist har varit ute i valrö relser och talat på

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationelltutveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109 torg där han fått frågor också i detta hänseende. Jag har i varje fall den

27 april 1988 erfarenheten att just biståndet till Vietnam har varit en mycket vanlig fråga i

-n-te_r_n_a-tio_ne_ll_t_u_tv_e_ck--- torgdebatterna under valrörelser. Människor har funderat över hur Sverige 1

lingssamarbete m. m.

kan fortsätta att ge bistånd till ett land som uppträde r på detta sätt.

En slutsats av vad jag sade beträffande tillståndet i Vietnam är att folkpartiet anser att biståndet skall avbrytas efter 1990.

Beträffande Kotmale vill jag bara säga att det gjordes ett administrativt fel när projektet sattes i gång, men av en utvärdering på SIDA framgår det, Oswald Söderqvist , att Kotmaleprojektet kommer att betyda oerhört mycket för elektrifieringen av landsbygden i Vietnam. De stora städerna har haft sin försö rjning tryggad genom dieselaggregat, medan just Kotmaleprojektet och Victoriaprojektet i samma flodområde betyder oerhört mycket för igångsät- tande av småindustrier på landsbygden.

Anf. 7 GUNNEL JONÄNG (c) replik:

Herr talman! Jag begärde replik när Oswald Söderqvist tog upp slumstä- derna och sade att den bostadssociala situationen inte var mycket att göra någonting åt, därför att en sanering skulle innebära att de fattiga inte fick bo kvar. Det är ett märkligt resonemang. Det är klart att sanering av slummen är oerhört viktig. Detta måste sättas in i sitt sammanhang, i ett åtgärdsprogram, där man måste arbeta vidare med landsbygdsutveckling osv., som jag sade i mitt anförande. Jag tror att detta kommer att bli en mycket stor och viktig fråga framöver.

	Anr. 8 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:
	Herr talman! Jo visst kan vi vara övere ns, Margaretha af Ugglas, om att
	demokratimålet skall sättas i förgrunden. Jag sade också i mitt anförande att
	det är viktigt.
	Det som är konstigt är att ni moderater och i viss mån också folkpartiet
	alltid riktar kritiken mot de länder som väljer någon form av socialistiskt
	system. Ni har litet att säga om t. ex. Sri Lanka, som jag vill å terkomma till,
	eller Indien. Det gäller också Filippinerna, som det talas mycket om, där ni
	inte är så bekymrade fö r de demokratiska fri- och rättigheterna. Det är där
	jag sätter in min kritik.
	Till Rune Ångström vill jag säga att det är riktigt att Vietnam har blivit en
	stor fråga i det svenska biståndet. Det har det blivit just genom att folkpartiet
	och moderaterna har drivit denna hätska kampanj . Det finns också
	utvärderingar från SIDA och på annat håll som visar att det förkättrade Bai
	Bang-projektet är ett av de mest lyckade biståndsprojekt som har genomförts
	med svenskt bistånd. Men det har ni inte talat om - ni har bara skjutit in er på
	det negativa . Om två stora partier i Sverige i årata l ständigt går ut och talar
	om hur dåligt och odemokratiskt det är, gör det självfallet så småningom
	verkan i opinionen.
	Ni har aldrig sagt någonting om USA:s angreppskrig mot Vietnam, dess
	miljöförstöring i hela Indokina eller dess brott att inte uppfylla fredsvillko-
	ren. Sådant talar ni tyst om, och därför är ni värda kritik.
	Jag hoppas verkligen att Vietnam inte blir någon belastning för den
22	svenska biståndspolitiken , vilket jag anser att det inte är, men det är en

belastning för folkpartiets och moderaternas påstådda demokratiska sinne- lag - där har ni verkligen visat er odemokratiska.

Till slut vill jag säga till Gunnel Jonäng att det ä r klart att bostadsförhållan- dena måste förbättras. Vad jag ville säga var bara att slum uppstår på grund av vissa förhållanden i den ekonomiska, sociala och politiska strukturen i ett land. Den kan man inte bygga bort med biståndsmedel. Den svenska slummen försvann från Stockholms förorter, från Norrköping och andra industristäder när folk fick det bättre i allmänhet och välfärdssamhället kom. Innan dess hade den inte försvunnit, kanske bara flyttat på sig. Annars är jag överens med Gunnel Jonäng om att vi skall försöka göra bostadssociala insatser. Men vi måste se vad som är orsaken till att det finns slum.

Anf. 9 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Herr talman! Att vår kritik i så hög grad har kommit att riktas mot socialistiska regimer har två mycket enkla förklaringar, Oswald Söderq vist. Den ena är att det inte finns några kommunistiska demokratier i världen, såvitt jag vet. Den andra är att en majoritet av de svenska biståndsländerna är socialistiska enpartistater. Bara detta faktum leder till att vår kritik kommer att riktas mot väldigt många socialistiska regimer.

Vi ä r emot förtrycket i Pinochets Chile liksom i Bothas Sydafrika, Oswald Söderqvist.

Anf. 10 RUNE ÅNGSTRÖM (fp) replik:

Herr talman! Det är inte folkpartiet, Oswald Söderqvist , som har startat en kampanj emot Vietnam. Det har kommit rapporter från Vietnam om läget vid just det omtalade skogsprojektet. Det är tjänstemän som har återvän t från sin tjänstgöring vid Bai Bang-projektet som har berättat om förhållande- na där . Jag satt en hel kväll och talade med en av chefstjänstemännen som hade arbetat där i tre år. Det var faktiskt ingen uppbygglig berättelse han hade att komma med.

Jag tycker att rapporterna och vittnesbörden har varit så övertygande att vårt beslut att nu avbryta biståndet till Vietnam är ett riktigt ställningstagan- de. Till det jag sade om dessa rapporter kommer också det faktum att Vietnam har ockuperat Kampuchea och fortfarande finns kvar där. Detta är ett klart kriterium för att vi skall avbryta biståndet.

Anf. 11 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr talman! Ja, Margaretha af Ugglas, visst har många av våra bistånds- länder valt ett socialistiskt system av det ena eller det andra slaget. Det finns väldiga variationer. Men det som är frapperande är att ni aldrig har tagit upp denna demokratiaspekt till diskussion när det har gällt t. ex. Indien, Sri Lanka eller andra stater, som visserligen kanske inte är programländer, men som få r bistånd i andra former, utan ni skjuter alltid bara in er kritik på just dessa länder. Det tycker jag är en svaghet i ett annars bra sätt att påpeka att demokratimålet är viktigt. Jag tycker att ni har försummat detta då ni ensidigt har skjutit in er på de här länderna.

Samma sak gäller naturligtvis för folkpartiet. Jag vill än en gång ta upp frågorna om Sri Lanka och det som sades tidigare i debatten om Kotmalepro-

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m . m .

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck-

lingssamarbete m . m .

jektet, vilket var folkpartiregeringens projekt. Det var ett mycket dåligt projekt. Det var dåligt planlagt. Man fick flytta dammarna osv. Det har betytt att tusentals fattiga arrendatorer och småbönder har tvångsförflyttats på Sri Lanka. De har fått lämna plats för de stora multinationella bolag som skall utnyttja detta projekt, inte bara för elektricitet utan också för att bevattna stora områden och odla- ja, vad, Rune Ångström? Inte är det mat, utan industrigrödor för export. Detta betyder att det så småningom blir svält, nä r dessa människor inte kan få stanna kvar på den jord de förut haft.

Beträffande elektrifieringen finns det olika uppgifter. Stora delar av Kotmaleprojektets elektricitet skall gå till s. k. industriella frizoner vid kusterna . Det finns det också uppgifter om. Där blir det ingen utveckling av någon landsbygd, Rune Ångström. Där blir det om igen stora multinationella företag som kan profitera på billig elkraft , billig arbetskraft, som inte har några rättigheter, inga fackföreningar e. d. Det är ett typiskt exempel på ett mycket dåligt projekt i den svenska biståndshistorien. Det borde ni i folkpartiet tala me r om än om Bai Bang, vilket ni så flitigt talat om i många år.

Anf. 12 STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till utrikesutskottets förs lag på samtliga punkter.

Vi har en arbetsfö rdelning inom den socialdemokratiska utskottsgruppen som innebär att vi tar upp några frågor var. Det betyder att jag i mitt inledande anföran de inte kommer att bemöta alla de synpunkter som framförts av mina kolleger från de andra partierna. Det är inte ett uttryck för oartighet mo t er, utan kolleger till mig kommer sedermera att ta upp dessa frågor. Jag kommer inte heller att göra någon allmä n översik t över mitt partis syn på biståndspolitiken. Biståndsministern kommer upp i talarstolen efter mig och gör en sådan .

De tta betänkande och denna debatt är sig egentligen ganska lika genom åren. Om man tittar på reservationerna och på de o mråden där våra uppfattningar skiljer sig å t, finner man att det nu handlar, såvitt jag kan minnas, om ungefär samma sakområden som de senaste fem åren . Det har varit fråga om huruvida vi skall slå vakt kring enprocentsmålet eller inte. Det har varit fråga om huruvida vi skall ha särskilda anslagsposter för olika saker: mark, miljö , etc. Det har varit fråga om en parlamentarisk utredning, om vi skall ha e n biståndsinspektör eller inte och till sist den eviga frågan om biståndet till Vietnam.

94 reservationer har bifogats betä nkandet. En icke initierad läsare eller åhörare kan tro att det innebär att det råder mycket sto ra åsiktsskillnader mellan partierna, att det finns många delade meningar om biståndet. Nu är det inte så . Jag tror att det finns anledning fö r utskottets ordförande att säga att enigheten i svensk politik ä r betydande när det gäller biståndet. Vi är alla överens om att vi skall ha ett mycket stort bistånd till folken i tredje vä rlden. Vi är alla överens om praktiskt taget det mesta. Men det är klart , att om partierna har olika uppfattningar om huruvida ett land skall ha 5 miljoner mer eller 5 miljoner mindre än regeringsförslaget anger, kan det lätt leda tHI ett utskottsbetänkande med 4 reservationer på en enda sådan punkt. Jag vill gärna säga att det naturligtvis inte finns några sanningar på det hä r området,

utan partierna gör sina avvägningar. De gö r kanske bedömningen att biståndet till ett land skall öka med 10 milj . kr. därfö r att det finns a nvändbara projekt. E tt annat parti tycker att det ä r bättre att lägga pengarna någon annanstans. Det är alltså uttryck fö r olika bedömningar som inte är tecken på någo n djup motsättning mellan riksdagens partier. Jag tycker att det är angeläget att vi betonar detta.

Oswald Söderqvist tar en poäng nä r han säger att vi lyfter fram olika länder beroende på hur mycket vi tycker om den regim som styr de lä nderna. Ingen har t. ex. kritiserat situatio nen i Ke nya i de inlägg som gjorts hittills i dag. Man väljer naturligtvis gärna att attackera det land vars regim man tycker illa om. Jag tycker inte det finns anledning att förneka att det är så. D är har Oswald Söderqvist rä tt i sitt påstående.

He rr talman! U tan att försöka för djupa mig i en diskussion om läget i tredje världe n, vill jag notera att vi har anledning att vara djupt besvikna på resultate n av det bistånd som hela industrivärlden har lä mnat under alla dessa år. På många håll är det sä mre nu ä n nä r biståndsinsatserna påbö rjades. På andra hå ll har vi lyckats i vissa avseenden , men misslyckats i andra . Skälen till a tt det inte har blivit bättre kan naturligtvis diskuteras. Jag är inte allde les öve rtygad om att det ä r så nyttigt att se bakåt och diskutera om det var rimligt med Kotmaleprojektet eller inte. Jag har sett kraftverket. De t ä r ett bra kraftverk . Om det kom till på rätt sätt e ller inte kan diskuteras . Det ä r en historisk fråga som inte hjälper oss att klara bistå ndet framöver. Även på andra områden dä r vi har misslyckats, dä r andra länder har misslyckats, kan man av histo riska skäl gå in i en diskussion om varfö r det blev så. Men viktigast ä r att vi ser framåt och försö ker att mot bakgrund av våra erfarenheter nu göra biståndet bättre fö r att tillsammans med världssamfun- det , i andra lä nder, nå så goda resultat som möjligt.

Det som kanske gör mig mest oroad just nu är den enorma befolkningsut- vecklingen. Det har anmälts en talartid av 5,5 timmar till denna debatt, och man kan väl räkna med att den kommer att ta 7 timmar. Det brukar bli så. Under dessa 7 timmar har jordens befolkning ökat med 70 000 mä nniskor. Det är 70 000 fle r att föda , ge hälsovård , bygga upp trygghet för . Jag vet inte hur denna fråga skall lösas , och vi diskuterar det litet grand i vårt betän kande. Men så rullar det på timme efter timme, dygn efter dygn, år efter år, och jordens befolkningsö kning är ofattbart sto r.

I denna diskussion är det några som har sagt att vi socialdemokrater inte ä r tillräck ligt starkt engagerade när det I. ex. gäller miljö n eller nä r det gäller mä nskliga rättigheter och demokratisk utveckling. Som bevis fö r detta förs fram att vi inte har accepterat särskilda anslagsposter i budgeten för dessa ändamål. Jag undrar om inte det är en ganska konstig diskussion. Jag ä r ju med i denna debatt och tycker att man kanske borde försöka hitta en lös ning på problemet. Det ä r till slut inte en fråga om hur vi rubricerar ett anslag, utan det gä ller om vi på sa ko mrå det gö r insatser eller inte. Jag kan försäkra er att nä r det gä ller de mä nskliga rättigheterna, den demokratiska samhä llsut- vecklingen eller skyddet av miljö n så är vi, även om vi inte godtar just dessa anslagsposter, under andra anslagsposter precis lika engagerade som ni är.

Jag hö rde Gunnel Jonäng säga om miljö n att centerpartiet ä r det främsta miljöpar tiet i svensk politik. Snälla Gunnel Jonäng , det ä r ju ett groteskt

Prot. 1987/88: 109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109 påstående! Det finns ju ingenting i praktisk verklighet som tyder på att detta

27 april 1988 skulle vara sant, varken när det gäller biståndet eller politiken här hemma.

	-------- Vilka stora framsteg gjordes på miljöområdet när ni under fem år innehade
	Internationellt utveck-	posten som statsminister i Sverige? Inte ett dugg! Vi vinner inte några
	lingssamarbete m. m.
	lingssamarbete m. m.	framgångar med att stå och säga: Det är mitt parti som ä r det enda parti som

		med kraft och allvar driver denna fråga.
		På samma sätt har moderaterna velat göra sig till det parti som i första hand
		slår vakt om män skliga rättigheter. Det är inte på det sättet, utan det vill vi
		alla. Det är grundläggande värderingar i det svenska samhället att förbättra
		miljön , skydda människorna , skydda miljön de lever i, slå vakt om deras egna
		grundläggande mänskliga rättigheter. Vi har alla samma åsikter på denna
		punkt och behöver inte beskylla varandra för att vara ointresserade. Det är i
		hög grad en teknisk fråga hur vi rubricerar de olika anslagsposterna.
		Herr talman! Låt mig säga några ord om den biståndspolitiska ramen,
		enprocentsmålet. I och för sig har jag förståelse för dem som menar att det är
		ganska meningslöst att besluta att anslå ett visst mycket stort belopp, om det
		sedan inte går att använda det. Det får inte bli så att vi till varje pris skall ut
		med pengarna bara för att nå ett visst utbetalningsmål. Det måste vara krav
		på kvalitet i biståndet och krav på att det kommer de fattigaste människorna
		till nytta, förutom alla andra krav.
		I detta enprocentsmål, som i år betyder att riksdagen om några timmar
		kommer att bevilja 10 350,9 milj. kr. till bistånd, ligger det ett djupt
		symboliskt värde. Vi markerar inför världen vår vilja att ge ett stort bistånd,
		och vi hoppas andra länder skall följa med. Det är ett försök att bilda mönster
		ute i världen . Vi skall försöka använda så mycket som möj ligt av det på ett bra
		sätt. Jag beklagar att reservationerna på biståndsanslaget fortfarande är
		stora, och det måste vara ett mål för såväl regeringskansliet som för våra
		myndigheter att försöka minska reservationerna på ett klokt sätt.
		Det finns naturligtvis anledning att i år liksom förra året ställa frågan till
		kollegerna i de borgerliga partierna vilken bistå ndspolitik vi skulle få om det
		blir ett borgerligt regeringsövertagande i höst . Folkpartiet vill öka anslaget
		något , medan moderaterna vill sänka anslaget med ett mycket stort belopp.
		Moderaternas förslag innebär i själva verket en sänkning med drygt 1 miljard
		kronor i relation till regeringsförslaget och utskottets förslag . Vilket svar får
		de för bistå nd intresserade medborgarna på frågan vilken biståndspolitik som
		kommer att föras om det skulle bli ett regeringsskifte i höst? Jag har ställt
		frågan tidigare och har egentligen aldrig fått något svar. Svaret har varit att
		ja, det ordnar vi alltid. Från mittenpartierna sade man förra året att vi kör
		över moderaterna och det blir vår politik som blir avgö rande. Men vi vet
		egentligen ingenting om detta.
		Vi vill från socialdemokratisk sida slå vakt om enprocentsmålet och vill att
		det i så hög grad som möjligt skall gå att utnyttja det i ett effektivt bistånd.
		Utskottet tar upp en viktig fråga - den har framför allt tagits upp från
		moderat håll - och jag instämmer i att det är ett problem. Det är frågan om
		riksdagens inflytande över biståndet . Det är självklart att riksdagen inte skall
		lägga sig i detaljfrågorna. Det sköter de myndigheter som är satta att göra
	26	det. Det är regeringskansliet och SIDA och det är de multinationella
	26	organisationer som vi ger pengar till. Men det är ändå ett problem att

riksdagens inflytande successivt minskar, och där har vi alla skulden. Varje gång vi ökar bidragen till enskilda organisationer eller ökar anslaget till katastrofhjälp och humanitärt bistånd eller ger mera pengar till multinatio- nella organ så minskar därmed också Sveriges riksdags möjligheter att påverka hur pengarna används. Hur det problemet skall lösas vet jag inte. Jag vet att det existerar, och jag bedömer det som ett problem. Vi säger någonting om att en av de utredningar som skall göras i kanslihuset kanske kan hjälpa oss att hitta någon lösning, men vi är osäkra om hur den skall se ut.

Moderaterna säger också att vi skall ha en helhetssyn på vårt bistånd. Det är inte bara att bevilja pengar, utan vi måste också med andra politiska insatser hjälpa tredje världens länder. Jag tycker att det är en riktig syn. Vi har en handelspolitisk debatt nästa vecka, där vi naturligtvis kommer att diskutera handelsutbytet med den tredje världens länder. När vi besöker dessa länder få r vi veta att man fäster stort avseende vid att få öka sin export till industriländerna. Man kan få i gång en produktion av vettiga saker och bra kvalitet på produkterna och sedan sälja dem till industrivärlden. Jag tillhör dem som tycker att det är beklagligt att vi fortsättningsvis måste ha vissa restriktioner när det gäller importen av textilprodukter från tredje världens länder. Det måste vara ett mål att öka våra handelsförbindelser så att vi på det sättet kombinerar olika typer av åtgärder för att förbättra villkoren i de fattiga länderna .

Gunnel Jonäng återkom till frågan om en parlamentarisk utredning av biståndet. Jag är inte riktigt säker på vad det är vi skall utreda. Jag har sagt i denna talarstol, och jag vet att andra företrädare för partiet också har sagt det, att det är klart att vi inte säger nej för all framtid till en parlamentarisk biståndspolitisk utredning. Det blir kanske så att det anses nödvändigt att göra en sådan utredning . Åren går och vi brukar i stort sett utreda de olika samhällsområdena vart tionde år. Vi skall kanske ha en utredning så småningom, men nu har vi valt metoden att utreda delar av biståndet från tid till annan. Det har varit en ganska bra metod . När vi har gått igenom de olika delområ dena får vi ta ställning. För mig är det inte någon stor politisk stridsfråga om vi skall ha en parlamentarisk översyn av det totala biståndet om ett pa r år eller så.

Herr talman! Jag vill ta upp ytterligare ett par frågor. Vi har på förslag av regeringen skrivit in miljömålet i detta betänkande . Det är vi alla glada över, men jag vill nog rätta till historieskrivningen något. Detta är inte något centerpartistiskt påhitt utan vi inom socialdemokratin gjorde ett biståndspo- litiskt program som var färdigt för något år sedan. Det arbetet pågick under ett och ett halvt år och i programmet skrevs in kravet på ett miljömål i biståndet, dvs. ett femte biståndsmål om miljön . Vi var på det klara med att det skulle in i den svenska biståndspolitiken, och för ungefär ett år sedan presenterades detta program. Nu är vi alla överens om att det är bra att ha fem biståndspolitiska mål , varav miljön är ett. Vi skall göra vad vi kan för att i det praktiska arbetet leva upp till intentionerna bakom denna tanke.

Vi har talat en del om Sydafrika i dag. Vi har inte talat så mycket om saken, för vi är alla överens om att fördöma apartheid, och vi stöder alla iden om att kraftigt öka biståndet till de länder som är randstater till Sydafrika.

Vi har haft en diskussion om biståndet till Mo~mbique - om det skall vara

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck-

lingssamarbete m . m.

möjligt att på något sätt hjälpa tilJ med skydd för de svenska biståndsinsatser- na. I stort sett är vi överens om att i någon form skall det ske, och jag vill bara hänvisa till vad utskottet har sagt, att det är självklart att det inte handlar om militär utrustning. Men om vi kan hjälpa till, så att det vi sätter in , med de svenska skattebetalarnas pengar, kommer till rimlig användning och kan skyddas något så när , måste vi göra vad vi kan inom ramen för vad som normalt är svensk utrikespolitik.

Detta gäller Sydafrikas randstater, och det kan - som Oswald Söderqvist sagt i en reservation - komma att gälla även i andra delar av världen.

Vi har haft en debatt om Vietnam. Jag skall inte föra den diskussionen här, men jag vill bara säga att biståndet till Vietnam är bra bistånd . De som varit och studerat förhållandena kan naturligtvis säga att det har gjorts missar där som på andra håll , men i stort sett är det ett mycket bra bistånd . Jag gör nu inte något vidare uttalande om vad som kommer att hända , för ockupationen av Kampuchea är ju en fråga där vi har tagit stälJning, och vi få r se vad som händer under den närmaste tiden.

Men ett land som vi inte tillräckligt har talat om, herr talman, är Etiopien, och jag vill ta upp den saken nu. Vi känner ju alla så oerhört starkt, när svältens offer visas upp i massmedierna - det är som om det vore våra egna barn det handlade om. Ett stort biståndsintresse resulterar då i att mycket pengar samlas in, och man gör så mycket man kan göra. En del har varit och sett när man i Etiopien dumpar säckarna med mat som distribueras till de svältande.

Men åren går, och världssamfundet lyckas över huvud taget inte ta itu med de grundläggande skälen till att det är som det är i Etiopien: det ständiga kriget, ett oförsonligt evigt krig, där de krigförande parterna både slår ihjäl varandra och förstör möjligheterna att ge bistånd till dem som svälter. Jag vet inte hur det skall gå till, men kanske har vi nu kommit till en tidpunkt, herr talman, då vi måste försöka samla något slags internationell opinion för att angripa krigssituationen i Etiopien, såsom grund till det elände som människorna där år ut och år in, oavsett vilka insatser vi gör , får lida av.

Jag har sagt tidigare, herr talman, att vi nu skall försöka se framåt och inte alltför mycket ägna vår tid åt att kritisera det som inte har varit bra tidigare. Och jag vill avslutningsvis säga : Låt oss se framåt!

Men det finns skäl för mig att tillägga att av de aktörer som finns med i denna första utskottsrunda kommer tre inte längre att delta i riksdagens bistå ndspolitiska debatter. Det är tre ä rade kolleger som har bestämt sig för att lämna riksdagen , och jag vill gärna som utskottets ordförande från denna talarstol uttala ett tack för det stora engagemang och den entusiasm som ni både i utskottet och i kammaren har visat när det gällt biståndet, även om vi inte alltid har tyckt på samma sätt genom å ren. Jag vänder mig till utrikesutskottets vice ordförande Gunnel Jonäng , till Rune Ångström och till Oswald Söderqvist och tackar för god debatt.

Anf. 13 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Herr talman! Jag ifrågasätter inte Stig Alemyrs engagemang i ndgon fråga, men socialdemokraterna måste ju som alla andra bedömas efter sina handlingar. När man kom tilJbaka och bildade regering efter 1982 års val, så

vidtog man två åtgärder i biståndspolitiken. Först och främst avskaffade man det särskilda miljö- och markvårdsanslag som den borgerliga regeringen hade infört. Jag vet att det skapade problem när det gällde pågående miljöv årdsinsatser, och jag tycker att det var en mycket, mycket felaktig signal som gavs frå n socialdemokratisk sida. Vidare höjde man biståndet till Vietnam.

Varfö r säger socialdemokraterna nej till att delta i det nordiska samarbete runt frågor om mänskliga rättigheter som nu håller på att växa fram? Varför få r Norge och Danmark gå före oss? Varför vill socialdemokratin inte ha årliga rapporter om de män skliga rättigheterna i vå ra biståndsländer? Varför vill man inte ha en strategi som främjar en demokratisk utveckling?

Stig Alemyr ställde frågan om en borgerlig biståndspolitik. Låt mig svara från moderat sida. Jag sade redan i mitt inledningsanförande att jag ser tre viktiga framtidslinjer för svensk biståndspolitik, och jag tycker att vi skulle kunna sö ka enighet över partigränserna runt dessa. Det gäller en satsning på miljö- och markvård . Det gäller en satsning på stöd för en demokratisk utveckling och för respekten av mänskliga fri- och rättigheter och det gäller en ökad inriktning på enskilda organisationer.

Stig Alemyr! Kan vi inom de borgerliga partierna ena oss om innehållet i biståndet, så tror jag också att vi kommer att kunna ena oss om volymen.

Anf. 14 RUNE ÅNGSTRÖM (fp) replik:

Herr talman! Först vill jag harangera Stig Alemyr för hans mycket balanserade anförande. Jag tyckte att vår utskottsordförande på ett riktigt sätt beskrev arbetet i utskottet.

Det är helt rätt att det stora antalet reservationer inte på något sätt speglar en motsatsställning i utskottet, utan det gäller skilda åsikter i anslagsfrågor och skilda åsikter när det gäller andra delar av biståndskomplexet . Men den stora enigheten finns trots allt i utskottet.

Stig Alemyr ställer frågan: Hur skall en borgerlig regering kunna enas om bistå ndsanslaget och om verksamheten på det här området? Jag vill då bara erinra Stig Alemyr om att det var Ola Ullsten som i egenskap av bistå ndsminister i en borgerlig regering fick skriva sitt namn under den anslagsframstä llning som första gången passerade enprocentsmålet. Det är i alla fall , Stig Alemyr, den samlade styrkan när det gäller förslagen i parlamentet som avgör i vilken riktning våra beslut skall gå. Stig Alemyr har naturligtvis även i fortsättningen en nyckelroll då det gäller att formera majoriteter i detta parlament , och jag förutsätter att utvecklingen skall gå i den riktning som de t socialdemokratiska partiet hittills har stått bakom -att i varje fall enproce ntsmålet skall tryggas. Jag hoppas också att vi kan vandra vidare mot ett större anslag. Folkpartiet begär det, och vi hoppas att socialdemokraterna så småningom kommer efter.

Anf. 15 GUNNEL JONÄNG (c) replik:

Herr talman! Stig Alemyr kritiserade mig rätt hårt för att jag framhöll centerns miljöe ngagemang. Det gör kanske mindre att Stig Alemyr inte har upptäckt detta engagemang - det är så många andra som känner till det och som vet att vi redan i bö rjan på 60-talet tog upp miljöfr ågorna.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m . m .

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

---------

Internationellt utveck-

lingssamarbete m. m.

När det gäller miljömål et för vår biståndspolitik sade Stig Alemyr att det hade socialdemokraterna tagit fram i ett biståndspolitiskt program. Jag frågar mig vad det är för mening med att ta upp en sådan sak i ett bistå ndspolitiskt program, om man sedan inte för fram saken i riksdagen . Det har socialdemokraterna ju inte gjort tidigare. Alla som läser biståndsbetän- kandena från de senaste å ren kan se att centerpartiet har drivit frågan om ett miljömål i biståndspolitiken . Vi har krävt att det skulle bli ett sådant, men socialdemokraterna har inte ställt upp. Nu har ni gjort det, och då är det - som jag uttalade i mitt inledningsanförande - positivt att vi har enats om saken och kan vara ense om att miljöfrågorna i biståndspolitiken är viktiga.

Stig Alemyr frågar vilken bistå ndspolitik en eventuell ny regering skall forma. Då kan jag bara erinra om att när vi satt i regeringsställning upprä tthölls enprocentsmålet. Det var socialdemokraterna som sedan i regeringsställning försökte dra ner på anslaget, men vi lyckades förhindra det - det är inte så länge sedan.

Så vill jag tacka för orden som Stig Alemyr sade till oss som lämnar riksdagen . Jag vill också tacka Stig Alemyr och våra andra kamrater för ett gott samarbete i utskottet. Säkerligen kommer vi även i framtiden att förenas över partigränserna i vårt engagemang för de fattiga och för dem som lider i världen. I den målsättningen tror jag inte att det finns några gränser mellan oss.

Anf. 16 STIG ALEMYR (s) replik:

Herr talman! Det är två saker jag skall ta upp med anledning av Margaretha af Ugglas inlägg .

För det första återkom Margaretha af Ugglas med kritiken att vi avskaffade det särskilda miljö- och markvårdsanslaget . Jag har försökt säga att det är en teknisk fråga hur man rubricerar anslagen . Att anslagsposten för miljö , markvård och energi har försvunnit innebär inte ett minskat intresse för det ändamå l som det tidigare anslaget var avsett till. Jag har sagt det från talarstolen, och jag vill upprepa det nu också .

För det andra - och det är en svårare och viktigare fråga - vill Margaretha af Ugglas att vi skall ge oss in på något slags betygsättning av hur de olika mottagarländerna har det ställt med mänskliga rättigheter. Det skulle betyda att man betygsätter land efter land efter någon skala och säger att det ena landet är godtagbart och det andra inte.

Det är utrikespolitiskt utomordentligt allvarligt, för det handlar om länd er som inte bara är biståndsmottagare utan lä nder som vi skall samarbeta med i andra sammanhang - i Förenta nationerna , i bilateralt samarbete osv. Jag vill varna för att, antingen det gäller mänskliga rättigheter eller i övrigt, göra en sådan rangordning.

När det gäller bruttonationalinkomsten och andra mätbara ting finns det en rangordning som görs upp av internationella organ, men Sverige sitter inte självt och säger att ett land är bättre ä n ett annat enligt en viss skala. Utskottsmajoriteten avvisar den tanken .

Det innebär inte att vi inte skall observant följa vad som händer i mottagarländerna. Jag utgår ifrån att både regeringsföreträd are och SIDA- företrädare, när de förhandlar om bistånd , lyfter fram frågan om de

mänskliga rättigheterna och den demokratiska utvecklingen.

Vi har givit särskilda anslag till olika länder för att genomföra val och omröstningar, för att via enskilda organisationer, fackföreningar och på annat sätt bygga upp en demokratisk grundstruktur. Det är en stor del av vårt biståndspolitiska arbete. Men jag vill varna för att göra något slags lista där länderna betygsätts efter en särskild skala.

Till enskilda organisationer, som Margaretha af Ugglas också nämnde, vill även vi ge mycket stöd . Vi tror på dem. Men det är en ganska frustrerande situation att var ä n en socialdemokratisk regering lägger sig nä r det gäller anslaget till enskilda organisationer, har ni bestämt er för att ert förslag skall ligga 100 miljoner eller någonting sådant över.

Det finns en automatik i detta . Hade vi lagt oss på det belopp ni vill ha, hade ni lagt till 100 miljoner, för ni tror att det är något slags politisk finess att under alla omständigheter bjuda över när det gäller enskilda organisationer.

Anf. 17 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Herr talman! Nej , Stig Alemyr, det är inte en teknisk fråga att ni avskaffade anslaget till miljö- och markvård. Det handlar om riksdagens inflytande över bistå ndspolitiken. Att just det är en av de stora frågorna för oss i framtiden har även Stig Alemyr erkänt .

Det ä r här i riksdagen som vi måste dra upp riktlinjerna för den framtida svenska biståndspolitiken . Det är därför som vi vill ha anslag för miljö- och markvård och anslag för demokratiutveckling.

Sedan noterade jag den oro Stig Alemyr visar, och där tror jag att vi har en förklaring . Socialdemokraterna är ängsliga för att tala ö ppet om verkligheten i våra samarbetsländer i den tredje världen . Jag tycker att det är svagt. Jag har mycket större förtroende för det svenska folkets biståndsvilja, för mä nniskornas vilja att se verkligheten som den är .

Hur skall vi kunna utforma en meningsfull biståndspolitik, en politik som hjälper de människor som vi vill hjälpa , som stöder de svaga i de här samhä llena, om vi inte är beredda att se verkligheten som den är?

Anf. 18 STIG ALEMYR (s) replik:

Herr talman! Vi är beredda att se verkligheten som den är . Vi reser och tittar på verkligheten. Vi talar med de statsmän och politiker vi möter , och vi talar öppet om brott mot mänskliga rättigheter. Vi drar oss inte ett ögonblick för detta.

Det som ni kräver är att vi skall göra en lista öve r länderna , där vi för.;öker betygsätta dem frå n svenska utgångspunkter , och det bedömer jag som utrikespolitiskt allvarligt och riskfyllt.

An.f. 19 Statsrådet LENA HJELM-WALLEN:

Herr talman! Förra veckan besökte jag afghanska flyktingläger i västra Pakistan. Fem miljoner afghaner har flytt landet, undan den sovjetiska invasionen och en hänsynslös krigförin g - en gigantisk flyktingkatastrof, skapad av en stormakts övervåld mot en liten alliansfri nation.

Pakistan har visat flyktingarna beundransvärd gästfrihet, men naturligtvis utgö r tre miljoner flyktingar i och kring staden Peshawar en tung bö rda för landet.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

-In_.t_e....:m_a_ho_ne_ll_tu-tv-ec k

lingssamarbete m. m.

Flyktinglägren bistås av FN:s flyktingkommissariat (UNH CR) och Värld slivsmedelsprogrammet (WFP) . Sverige ger bistånd till de afghanska flyktingarna , dels genom omfattande bidrag till dessa FN-organ , dels till andra internationella organisationer samt svenska enskilda organisationer, främst Svenska Afghanistankommitten . Under mitt besök underströks det från alla håll hur uppskattade de svenska insatserna är.

Afghanistan ä r ett exempel på de väpnade konflikter som pågå r på flera hå ll i u-världen och som hårt drabbar fattiga människor. Krig, stormaktsin- blandning och destabilisering ä r en huvudo rsak till den ekonomiska krisen i flera lä nder. Detta får givetvis direkta konsekvenser för biståndet. Det ställer biståndet inför nya svåra uppgifter att sö ka mildra effekterna av konflikter- na, dels genom att försöka göra länderna mindre så rbara, dels genom att hj älpa konflikternas offer. I vissa situatio ner ger biståndet och den svenska hållningen oss en mö jlighet att aktivt bidra till en lösni ng av konflikterna .

Jag vill uppehålla mig vid några av konfliktområdena.

I sö dra Afrika fortsätter Sydafrikas aggressiva destabiliseringspolitik.

IMo93mbique har de n Sydafrikastödda MNR-gerillan skapat oä ndligt lidande och förstörelse på landsbygden. Hä romdagen publicerade det amerikanska utrikesdepartementet en rapport med skrämmande vittnesmål frå n en del av offren. I rapporten gö rs uppskattningen att minst 100 000 mä nniskor har mörd ats av MNR. Mellan en och två miljoner människor har flytt sina hemtrakter. Minst en fjärdedel av befolkningen ä r beroende av utlä ndska hjälpsändningar för sin ö verlevnad.

Detta är bakgrunden till det kraftigt ökade svenska biståndet till Mo93mbi- que . Utöver det lå ngsiktiga utvecklingsbiståndet ger vi omfattande )cata- strofhjälp och betalningsbalansstö d . Vi tvingas också i likhet med andra givarländer vidta särski lda åtgärde r för att ö ka sä kerheten kring de projekt vi stö der med bistånd .

Den frågan har grundligt analyserats och utretts inom utrikesdepartemen- tet, hela tiden ackompanjerat av misstä nkliggö randen frå n moderaternas sida om s. k. militä rbistå nd, även om de i varje kontakt med oss, officiellt eller inofficiellt, fått besked om att det inte rö r sig om militärbistånd. Jag är glad öve r att riksdagen i enighet, således även moderaterna, nu ställt sig bakom de riktlinjer regeringen presenterat för säkerhetshöja nde åtgärder vid svenskfinansierade biståndsprojekt i Mo~ambique. -

1 Angola pågå r regelrätt krig. Sydafrikanska trupper har invaderat landets söd ra delar och strider tillsammans med UNITA-gerillan. I hös tas fick vi under tragiska omständigheter nära uppleva hur detta krig också drabbade enskilda svenskar.

Den dramatiska utvecklingen i Angola och Mo93mbique får inte innebära att vi sviker dem i vår solidaritet . Tvä rto m. Det beslut riksdagen i dag kommer att fatta visar den svenska viljan att fortsätta och även ö ka vårt stöd. D et svenska mångåriga samarbetet med lä nderna i regionen har givit oss särskilt goda mö jligheter att ge betydelsefullt bistånd .

Jag är kanske litet förvånad över att situationen i sö dra Afrika inte avspeglats i någon högre grad i de borgerliga talarnas anföranden hä r i dag, men i enlighet med regeringens förslag kommer riksdagen nu att öka landramama till fem av länderna , nämligen Mo~ambique, Angola, Tanza-

nia, Zambia och Zimbabwe, och besluta om ö kningar av det humanitära och det regionala bistå ndet liksom om fortsatt beredskap för katastrofbistånd.

I Etiopien skördar en annan konflikt allt fler offer. Från Eritrea och Tigray kommer rapporter om allt häftigare strider mellan de väpnade motståndsrö- relserna och den etiopiska armen. Detta sker samtidigt som området än en gång drabbas av torka och hungersnöd . Miljontals människors liv hotas. Konflikten innebär direkta konsekvenser för biståndet. För några veckor sedan beordrades utländska bistå ndsarbetare bort från stridsområdena av etiopiska myndigheter. Vi har upprörts öve r beslutet, och Sverige har tillsammans med andra länder begärt att hjälparbetet skall få fortsätta.

Utvecklingen i två andra konfliktområden ser dock mera löftesrik ut. Jag tänker på konflikterna i Centralamerika och Afghanistan .

Den centralamerikanska fredsplanen och ö verenskommelsen om vapenvi- la mellan Nicaragua och contrasgerillan har öpp nat möjligheterna till en fredlig utveckling i regionen. Vi har föreslagit en ökn ing av landramen till Nicaragua, ett betydligt utök at bistånd till Costa Rica samt särskilda medel till stöd för regionala insatser. Genom enskilda organisationer ger vi också ett stöd i flera av de andra länderna i regionen . Med vårt bistånd hoppas vi både bidra till utvecklingen i regionen och stödja fredsprocessen.

För det krigshärjade Afghanistan har Geneveavtalet om Sovjets trupptill- bakadragande fö rhoppningsvis lagt grunden för en ny utveckling. Men många problem återstår för att nå fred och säkerhet i Afghanistan. Det ä r dock viktigt att det gigantiska rehabiliteringsarbetet nu planeras och påbörjas . Fem miljoner flyktingar skall återvända . Det av krig förödda landet skall byggas upp igen. Det kommer att krävas mycket stora biståndsinsatser från många länder .

FN har spelat en viktig roll för att nå ett avtal om Sovjets militära återtåg. Sverige anser att FN också bör ha en central roll i planering och samordning av det internationella biståndet. Sverige har till FN:s generalsekreterare utlovat ett snabbt stöd till det svåra arbete som nu skall utföras.

Låt mig i detta sammanhang till sist nämna Mellanösternkonflikten och särskilt det våld som palestinierna utsatts för under de senaste månaderna. Sverige har sedan konfliktens början för 40 år sedan på olika sätt bidragit till att försöka förbättra palestiniernas situation. Vi har nu utökat vårt stöd genom UNRWA, FN:s organisation för Palestinaflyktingarna, liksom också samarbetet med enskilda organisationer som arbetar humanitärt i området. Också här har vårt bistånd bidragit till att något mildra våldets verkningar.

Jag har med de här exemplen velat dra uppmärksamheten till några av de konflikter som på olika håll i världen orsakar mänskligt lidande och den roll biståndet kan spela för att främja en fredlig utveckling och respekt för mänskliga rättigheter.

De konflikter jag talat om har alla ett gemensamt: de är uttryck för en brist på respekt för nationell suveränitet och mänskliga rättigheter. Stormakterna har ofta, direkt eller indirekt, underblåst konflikter i u-länderna. Sverige har, som liten och alliansfri nation, ett direkt intresse av att göra sin mening hörd i dessa konflikter.

Att främja respekten för nationell suveränitet och mänskliga rä ttigheter är i förlängningen viktigt också för oss själva . Biståndet ger oss en möjlighet till

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Interrnuionel/t utveck- lingssamarbete m. m.

3Riksdagensprotoko/11987/88:109

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

-ln_t_e,-n-a-,i-one_l_lt_u_tv_e_ck---

lingssamarbete m. m.

det. Därför är de biståndspolitiska målen att främja självstä ndighet och en demokratisk samhällsutveckling så viktiga - och därom är vi alla överens, även om framför allt moderaterna gärna vill ifrågasätta det. Av detta skäl har

viockså valt att i årets budgetproposition ytterligare understryka demokrati- målets betydelse.

Herr talman! I och med dagens riksdagsbeslut kommer de biståndspolitis- ka målen att utö kas med e tt särskilt miljöm ål. Biståndet skall främja

"fram synt hushå llning med naturresurser och omsorg om miljön ".

Jag behö ver knappast inför riksdagen beskriva de svåra miljö- och naturresursproblem som drabbar u-lä nderna. Men jag vill understryka en sak: komplexiteten i problemen.

Miljöproble men hänger intimt samman med ett lands ekonomiska, sociala och politiska situation. I några lä nde r är fattigdom en huvudorsak. I andra länder är det rovdrift på naturresurser eller en kortsiktig jordbruks- och industriproduktion som drabbar na turen och människorna .

Endast en utveckling som tillfredsställer kraven både på tillväxt och på hushållning med naturresurser och skydd av miljön är acceptabel. Detta ställer stora krav på u-länderna och på biståndsgivarna . Miljöhänsynen måste vara med från början i den nationella planeringen. Miljöproblemen kan inte lösas enbart med ett visst antal miljöprojekt. Det ä r därfö r på många olika sätt som miljöh ä nsyne n tagit sig allt starkare uttryck i biståndet.

Nu gäller det , som så må nga sagt här tidigare, att följa upp de t nya miljömålet i det praktiska biståndet. Vi kan inte stirra oss blinda på att dra ur vissa miljöin satser och skapa en särskild anslagspost. Vad det handlar om är att över alla områden se till , att miljö hänsyn tas.

Idet internationella samarbetet , särskilt i FN-sammanhang, fortsätter vi att driva de frågor som togs upp i Brundtlandkommissionens rapport om miljö och utveckling. Sverige har vidare begärt att miljöfr ågorna ges stö rre utrymme i Världsbank en och i de regionala utvecklingsbankerna. Det har bidragit till att stora förändringar nu sker i deras sätt att arbeta.

I det bilaterala biståndet kommer miljöfrågorna att få större vikt. Givetvis är det i landprogrammen som de kommer att få sitt starkaste uttryck, men också i de sä rskilda programmen utanför landramarna kommer t. ex. markvå rd att ö ka . SIDA få r större resurser för att bredda detta bistånd . SIDA kommer inom kort också att presentera ett handlingsprogram för det fortsatta miljöarbetet. Forskningsorganisationen SAREC arbetar vidare med ett stort forskningsprogram i miljöfrågor. Också i de enskilda organisa- tionernas bistånd blir miljöinsatser allt viktigare.

1980-talet har för många u-länder inneburit en djup ekonomisk kris. De ekonomiska villkor u-länderna möter i världsekonomin har allvarligt försä m- rats.

Det är ingen öve rdrift att påstå att skuldkrisen och de otillräckliga resursflö dena i dag är det största hindret fö r utvecklingen i de flesta länder i Latinamerika och Afrika. Inkomster och investeringar räknat per individ har sjunkit till nivåer som motsvarar vad som gä llde för närmare en generation sedan. Särskilt hårt har de fattiga drabbats. Många u-länder genomfö r nu djupgående reformer i sina ekonomier. Fö r att det här skall lyckas och fö r att en god tillväxt åter skall kunna komma till stånd krävs det ett ö kat resursflöde.

Sådana resurser - mer bistånd , nya krediter och överenskommelser om skuldlättnader - kan endast åstadkommas genom internatio nellt samarbete. Vårt tidiga agerande har varit viktigt nä r det gäller att få till stå nd den förändrade attityd till skuldfrågo rna som nu ser ut att vara på väg. En viss förbättring av resursflödet till Afrika har därigenom åstadkommits. Till detta har också vårt betalningsbalansstöd bidragit. De här frågorna kommer att fortsätta att vara avgörande för u-ländern as utveckling under lå ng tid framöver.

Skuldkrisen har tydligt belyst hur avgörande det multilaterala samarbetet är. Detsamma gäller miljöfr ågorna. Rättvisa åt fattiga länder kräver ett gemensamt ansvarstagande bland världens alla länder. D ärför driver vi under arbetet i FN och FN:s olika organ, i Världsbanken och i andra internatio nella fora sä rskilt hårt just dessa frågor. Därför är Sverige bland de ledande när det gäller stödet till flera av FN-organen. Vi ä r t . ex. den näst största bidragsgivaren vad gäller FN:s utvecklingsprogram, UNDP, och den största bidragsgivaren vad gäller FN:s barnfond, UNICEF. Det multilaterala samarbetet har alltid varit en hö rnpe lare i svensk u-lands- och biståndspoli- tik, och bör så förbli.

Samtidigt som de omedelbara och öve rgripande ekono miska problemen kräver alltmer av uppmä rksamhet vet vi att utvecklingsproblemen också är långsiktiga. Bistå ndet måste arbeta med att stärka de drivkrafter som på sikt kan åstadkomma grundläggande förändringar. Här har särskilt kvinnornas betydelse framstått allt tydligare .

Imå nga u-länder bär kvinnorna den stö rsta arbetsbördan i både jordbru- ket och hemmet , och deras sociala rättigheter ä r oftast små . Samtidigt spelar kvinnorn a en avgörande roll nä r det gäller att sprida kunskap, att förbättra hälsa och hygien och att införa bättre odlingssätt i jordbruket. Biståndet måste ännu mer bygga på kvinnornas viktiga roll i utvecklingen.

Genom att i dag tala om så vitt skilda o mråden som väpnade konflikter, skuldkris och miljöproblem har jag också velat teckna en bild av den komplexa verklighet som bistå ndet möter. Vill vi att vårt bistånd skall ha effekt, måste det se ut på e n mängd olika sätt: långsiktiga investeringar, katastrofhjälp , skuldlättnader, särskilt inriktade insatser för kvinnor och miljö och mycket annat.

Herr talman! Enprocentsmålet för biståndsanslaget stå r fast. 1988/89 kommer anslaget för för sta gången att överstiga 10 miljarder kronor. Sverige, No rge , Danmark och Holland är fortfarande de enda OECD-länder som har uppfyllt FN:s 0,7-procentsmål. I riksdagen är uppslutningen kring enprocentsmålet stor. Moderaterna ä r det enda riksdagsparti som avviker från denna linje. Jag beklagar att moderaterna inte anser sig ha råd med internationell solidaritet som vi andra.

Den varierande bild som u-lä nde rna uppvisar nödvänd iggö r olika samar- betsformer. Under senare år har dä rför kretsen av mottagare vidgats genom att nya biståndsinstrument har skapats. Detta bredare sa marbete har varit betydelsefullt.

Fö rutom de möjl igheter som i dag finns är det också värdefullt om vi med särskilda insatser kan markera vårt stöd i ett kritiskt skede i ett lands utveckling, t. ex. när viktiga steg tas i demo kratisk riktning. Därfö r har jag

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck-

lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

föreslagit att 50 miljoner avsätts för sådant projektbistånd till länder utanför programlandskretsen. Det är med tillfredsställelse som jag ser att riksdagen ställer sig bakom detta förslag .

Folkrörelser och enskilda organisationer har utvecklats till att vara allt viktigare förmedlare av svenskt bistånd. Regeringen fäster stor vikt vid deras arbete. En allt större del av det växande biståndet har därför kanaliserats via dessa . 1981/82 uppgick biståndet till drygt 300 milj . kr., knappt 9 % av det totala biståndet genom SIDA. 1986/87 översteg biståndet 800 milj . kr., eller 20 % av biståndet genom SIDA. Den socialdemokratiska regeringen har betydligt mer än fördubblat biståndet genom enskilda organisationer sedan den tog över regeringsansvaret 1982.

Herr talman! Vi i vårt land har en stark tradition av internationell solidaritet. Biståndet är kanske det tydligaste uttrycket för detta. Biståndet har ett brett stöd hos allmänheten och hos folkrörelserna, liksom här i riksdagen . Frågor om demokrati och miljö har behandlats här i dag, och de har också mycket starkt lyfts fram av mig i budgetpropositionen . Mycket är alltså gemensamt. Den stora skiljelinjen gäller vår syn på enprocentsmålet och huruvida vi ställer upp för bistånd eller om vi bara vill misstänkliggöra det .

Vi har lång erfarenhet av bistånd från svensk sida. 1962 lades den första biståndspropositionen fram. Med 25 års erfarenhet kan vi alltså konstatera att huvudlinjerna i svenskt utvecklingssamarbete ligger fast. U-världens behov av bistånd är fortfarande enormt. Fattigdom och förtryck präglar alltjämt tillvaron i många u-länder. Vår internationella solidaritet krävs i lika hög grad i dag som när biståndet påbörjades.

Anf. 20 MARGARETHA AF UGGLAS {m) replik:

Herr talman! Mycket kort om M~ambique. Om biståndsministern nästa gång litet tidigare kommunicerar med riksdagen och om hon kanske ägnar sig litet mindre åt att enbart kommunicera med massmedia, tror jag att många missförstånd skulle kunna undvikas.

Biståndsministem säge r att socialdemokraterna är för demokratimålet. Men hur har svensk biståndspolitik i praktiken utformats? Jo, som ett i mycket hög grad regimorienterat bistånd- från regering till regering, och det har gällt regimer som dem som återfinns i Hanoi, i Havanna och i Managua.

På vilket sätt har det här regimorienterade biståndet i praktiken varit ett stöd för en demokratisk utveckling? Vilka inslag i dessa stora landprogram har i praktiken varit till hjälp när det gäller att stödja utvecklandet av pluralism, av mångfald , i dessa länder? Det är ju vad frågan gäller. Det handlar om innehållet i det svenska biståndet.

Jag upprepar min fråga till Stig Alemyr: Varför är ni så rädda för att - som man gör i likasinnade länder - utarbeta rapporter om situationen i våra biståndsländer, i våra samarbetsländer? Varför vågar ni inte se på verklighe- ten? Inte räcker det och inte är det heller tillfredsställande när det gäller ett land som Sverige att statsrådet och Stig Alemyr träffar högt uppsatta människor i biståndsländerna och har vissa diskussioner med dem. Den svenska allmä nheten måste väl också få se verkligheten i våra samarbets- länder.

Jag tror att det finns en förklaring till att ni inte vill diskutera verkligheten sådan den är : ni är rädda att myter faller och det gäller då myter om vissa regimers förträfflighet. Kanske är ni också oroliga för att den svenska allmänheten skall få veta mer om verkligheten sådan den är och att det skall medverka till ett ännu större stöd för en ny inriktning av den svenska biståndspolitiken , för ett ännu större stöd för att vi verkligen skall arbeta för en demokratisk utveckling i mottagarländerna , för att vi verkligen skall arbeta för att åstadkomma respekt för de mä nskliga fri- och rättigheterna och för ett ännu större stöd för Röda korsets , Rädda barnens och Lutherhjälpens verksamhet. Vi måste verkligen våga se på situationen sådan den är. Det är inte fråga om någon betygsättning - en sådan kommentar är faktiskt fånig. Jag vet att socialdemokraterna är emot betyg, så någonting sådant skulle vi inte föres lå.

Anf. 21 RUNE ÅNGSTRÖM (fp) replik:

Herr talman! Bistå ndsministern sade i sitt anfö rande att det hade varit förvånansvärt tyst om situationen i södra Afrika . Det fanns en grundläggan- de enighet hos oss beträffande agerandet i just den frågan. Därför har vi kanske inte ägnat den så stor del av debatten som de frågor där det varit partiskiljande linjer. Jag vill bara i det sammanhanget-eftersom man kunde ana en unde rstucke n kritik frå n biståndsministern för att vi inte skulle vara intresserade av proble men i denna del av världen - påpeka att folkpartiet har föreslagit 40 milj . kr. mer än regeringen till det humanitära bistå ndet i sö dra Afrika .

Beträffande Moc;ambique vill jag framhålla att hanteringen av det ärendet

är ett s. k . pilotfall. Det gäller vakthållning och säkerhet för våra biståndsar- betare i det arbete de har att utföra . Vi har godtagit det förs lag regeringen har lagt fram och tycker att det är bra - men samtidigt vill jag påpeka att det förslaget inte tillåter någon glidning. Det är mycket viktigt att rågå ngarna är helt klara mellan vakthållning , å ena sidan, och någon typ av militärt bistånd , å andra sidan . Det är viktigt att fastslå detta .

Jag vill sedan beröra frågan om miljö , markvård och energj_ Jag vill påpeka för Lena Hje lm-Wallen att tre partier här i riksdagen vill ha en särskild post när det gäller dessa tre viktiga områden . Det är ödesfrågor, det ä r frågor om överlevnad. Detta anslag bör inte bakas in i en mer anonym post utan det bö r specialredovisas och bli föremål för speciell behandling och granskning. Vi tycker att detta bäst kan ske om man ger detta anslag en särskild rubrik.

Jag vill uppmana bistå ndsministern att a nsluta sig till de krav som vi tre partier, folkpartiet, moderaterna och centern, har framfört i detta fall .

Anf. 22 GUNNEL JONÄNG (c) replik:

Herr talman! Biståndsministern var förvånad, och det låg en kritik i det hon sade, att vi från de borgerliga partierna inte talade om södra Afrika. Det handlar verkligen inte om bristande intresse och engagemang. För centerns del ä r det precis tvärtom! Vi har valt att lå ta Pär Granstedt tala om södra Afrika därför att han just ha r varit där och har mest att ge när det gäller dagens situation . Biståndsministern måste nog acceptera den debattordning vi har här.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m . m .

Prot. 1987/88: 109 27 april 1988

--------

Internationellt utveck- lingssamarbete m . m .

Anslagsposten miljö , markvård och energi är som sagt mycket viktig. Det är inte bara en formell fråga om man skall ha ett sådant anslag eller inte, utan precis som Rune Ångström sade ä r det mycket viktigt att vi kan få en redovisning av insatserna på detta område. Det är möjligt att bistå ndsminis- tern kan ge en redovisning av hur mycket medel som just nu går till detta område, men jag ä r inte säke r på det.

Jag ställde en fråga till bistå ndsministern med anledning av den debatt vi hade i kammaren i fjol om en parlamentarisk biståndspolitisk utredning. Jag skulle vara tacksam för att få svar på den frågan .

Jag noterar också att biståndsministern inte på något sätt, såso m jag har uppfattat det i varje fall, tog upp de frågor som rör bostadssociala situationer, den bostadskris som råder på sina håll i u-länderna och vad Sverige kan vara berett att göra därvidlag .

Anf. 23 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr talman! Det var bra att bistå ndsministern tog upp söd ra Afrika och talade klarspråk. Hon sade att Sverige tänker fullfölja sitt bistå nd i det området . Vi vet att mycket stora belopp har anslagits till än damålet.

Det är helt klart att Sydafrika försöker destabilisera framför allt Angola och Moc;ambique. Det finns ingen anledning för Sverige att falla undan i det sammanhanget, vilket vi har anfö rt i ett särskilt yttrande till betänkandet.

Vi kan, som jag har sagt tidigare , se framför oss andra dylika situationer. Om det blir aktuellt med svenskt bistånd och insatser i Afghanistan, kan vi komma att få se motsvarande aktioner från de beväpnade förband som finns där. Som vi har sett i tidningarna har svenska observatörer redan blivit hotade.

Jag har ett par frågor tilJ biståndsministern, som är en uppföljning av det vi inte hann debattera färdigt vid utskottsfö rhöret tidigare i år. Jag vill bl. a. ta upp u-kreditern a, en punkt där vi är kritiska. Även om man kan säga att bindningen är liten , kan man konstatera att fram till 1986 hade 70 % av u-krediterna utnyttjats av tre stora företag , nämligen ASEA, Skanska och Ericsson . Det är väl inte sä rskilt tillfredsställande ur bistå ndssynpunkt att alla dessa bistå ndskrediter går till tre stora svenska multinationella före tag. Ännu mindre tillfredsställd blir man när man vet att det i lndonesienaffären beviljats 60 milj. kr. , varav 20 som gåva, till ASEA, som i samarbete med ett japanskt företag skall bygga ett smältverk fö r aluminium . Man skall plocka ut råvaran, bauxit, och utnyttja den billiga arbetskraften i lndonesien.

Jag vill fråga statsrådet : På vad säll stämmer detta med de bistå ndspolitis- ka målen ? Hur skall det bli med biståndsk rediterna i fortsättninge n?

Utskottso rdföranden har sagt att vi skall se framåt , och det tycker jag ä r riktigt. Men då vill jag fråg a om ASEA:s för handlingar om ett stort kraftverksbygge i Uri i Indien tillsammans med den nya partnern Brown Boveri också så små ningom skall leda till förmånliga u-krediter för det projektet - o m det nu bli r av.

En annan punkt där vi är kritiska gäller betalningsbalansstödet. Jag vi ll slutligen fråga statsrådet: Vad innebä r strukturanpassningsåtgärderna , som

vimed våra pengar tillsammans med Inte rnationella valutafonden skall vidta

ilä nderna söde r om Sahara? Vad innebär dessa strukturanpassningar?

Anf. 24 Statsrådet LENA HJELM-WALLEN:

Herr talman! Jag beklagar om Oswald Söderqvist inte vet vad strukturan- passning ä r . Ekonomierna i många lä nder är i o balans och måste återställ as. Vi har något haft känning av detta i vårt land, men i u-länderna är det ofta många gånge r värre. De t är den processen - å terställande - som nu måste ske, och fö r att det inte skall bli alltför kä rvt för de fattiga ländern a måste vi ställa upp med biståndsmedel.

V-krediter går inte till svenska företag , Oswald Sö derqvist , utan till viktiga utvecklingsprojekt i u-länderna , som vi vill stödj a. Jag tycker att det ä r en bra biståndsform .

Margaretha af Ugglas hade anmä rkningar mot processen vad gäller att komma fram till beslutet om säkerhetshö jande insatser för våra biståndspro- jekt i Mor;ambique. Det är en något underlig debatt. Normalt vill riksdagen att regeringe n skall ha analyserat frågorna och kommit fram till e tt förslag till beslut innan riksdagen tar stä llning. Vad Margaretha af Ugglas kräver av mig

är att vi, utan att ha gjort en slutlig analys, skulle ha haft en uppfattning. Jag hävdar bestä mt att jag vill hantera frågorna i bättre ordning än så!

Sedan var det fråga om huruvida vi tar in tillräckligt många rapporter om hur det stå r till i u-Iändern a, framför allt när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Det råder ju ingen brist på vare sig officiella rapporter eller sådana som våra ambassader lämnar till oss. Amnesty International gö r årliga rapporter, som vi mycket ingående studerar och som det skrivs om i tidningarna , vilka upplyser den svenska allmänheten . Vi har naturligtvis tillgång även till de rapporter som andra institut gör i många olika länder. Jag kan t. ex. nä mna Christian Michelseninstitutet. Även sådana rapporter kommer Sverige till del. Det är således inte någon brist på rapporter - det är inte där problemet ligger. De t svå ra är att avgö ra hur man sedan skall hantera denna kunskap för att få förä ndringar till stå nd . Därvid måste man agera ko nstruktivt och inte bara fö rdömande, som moderaterna gör .

Det är ett väldigt gnäll ande från moderaterna i dag. Jag undrar vad moderaterna egentligen är ute efter, när de ständigt misstän kliggö r regering- ens arbete med olika biständsverksamheter och på olika sätt försöke r hitta fel

iu-länderna eller i biståndsverksamheten . Regimorienterat bistånd , stö d till socialistiska regimer osv. är klyschor som man slä nger o mkring sig. Med " regimo rientering" tycks moderaterna avse landramar till 17 programlän- der. Detta är ju en mindre del av det totala biståndets ram på 10 miljarder. D et borde Margare tha af Ugglas veta.

Vad innehåller dessa tandramar? Jo, det är fråga om stöd till hä lsovård , primärundervisning, markvård för fattiga bönde r, landsbygdsutveckling, kvinnoprojekt m. m. Det man kallar " regimorienterat bistå nd' ' handlar alltså om stöd på o lika sätt till fattiga mä nniskor för att de skall få en dräglig tillvaro, stöd fö r en utveckling som skall leda till tillväxt, oberoende, utjämning och demokrati .

J ag har funde rat litet grand på vad moderaterna egentligen ä r ute efter. Vad ä r avsikten med den hä r gnälliga och negativa debatten , där man bara misstänkliggör och söker fel i allt? Jag ställer mig undrande till det här mot bakgrunden av att ni fa ktiskt vill sänka biståndet med 1 milj ard. Är det så att ni med det här sättet att föra debatten helt enkelt ä r ute efter att minska

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m . m .

Prot.1987/88:109		biståndsviljan? Om man inte får höra något mer konstruktivt i era anföran-
27 april 1988		de n, tycker jag att denna undran hör verkligheten till.
---------		Gunnel Jonä ng frågade hur mycket pengar miljöfrågorna får i budgeten.
Internationellt utveck-
Internationellt utveck-		Mitt svar ä r: Ungefär en halv miljard kronor.
lingssamarbete m. m.		Mitt svar ä r: Ungefär en halv miljard kronor.
lingssamarbete m. m.		Det är lätt att upprö ras av bostadsslummen. Även jag upprörs, men den

		frågan är mycket svår , Gunnel Jonäng . Jag tror att vi få r lov att syssla mera
		med den framöver- jag håller med om det, men vi har ännu inte riktigt hittat
		formerna för detta.
		Jag är glad att både Gunnel Jonäng och Rune Ångström sade att man
		senare i debatten kommer att ta upp södra Afrika. Jag tycker att södra Afrika
		är väl värt att ta upp i debatten här. Rune Ångs tröm sade att det råder stor
		enighet. Ja, det gör det - bland fyra av partierna. Men, återigen, det femte
		partiet vill kraftigt minska anslaget till söd ra Afrika, men bröde rna i den
		borgerliga alliansen vågar inte angripa det tredje partiet.
		Margare tha af Ugglas! Jag nämnde det amerikanska utrikesdepartemen-
		tets rapport, som visade MNR:s hä rjningar i Mo9ambique. Fyra partier är
		öve rens om att vi där måste ge ett kraftigt bistånd. Moderaterna vill
		emellertid skära ned . Varför?
		Världsbanken , Valutafonden och en expertgrupp inom FN har alla varit
		ö verens o m att det behöv s särskilda insatser för att minska skuldbö rdan i
		olika länder . Åte rigen: Moderaterna vill skä ra ner vå ra möj ligheter att
		agera. Varför , Margaretha af Ugglas?
		Om inte mittenbröderna vågar ställa frågor till moderaterna, får väl jag
		göra det. När man säger att det råder enighet och bortser ifrån den stora
		skiljelinjen i fö rhå llandet till moderaterna, tycker jag att man ser verklighe-
		ten något enögt.
		Anf. 25 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:
		Herr talman! Här fö rs en demokratisk dialog o m viktiga frågor , och jag
		tycker att den hittills har förts i en mycket trevlig ton, fastän vi har olika
		åsikter. Det ä r litet patetiskt att bistå ndsministern skall behöva föra in sådana
		adjektiv som hon just har gjort. Jag noterar att det är hon själv som har infört
		ordet "gnä llig".
		Jag tycker att det är något mycket viktigt och reellt, när vi diskuterar
		förtrycket i de länder som vi lämnar bistå nd till . D et rör enskilda människor
	och deras situation. Den stora frågan är hur vi skall kunna hjälpa dessa
	mä nniskor, och då är frågan o m respekten fö r mänskliga fri- och rä ttigheter
	och det intresse som vi och med oss likasinnade länder visar fö r dessa
	människo rs situation helt avgö rande. Jag vill å terigen erinra o m vad Thomas
	Hammarberg sade, nä mligen att de mänskliga fri- och rättigheterna betyder
	allra mest för de fattigaste och för kvinno rna och barnen. Jag tycker att det ä r
	sorgligt att notera att biståndsministern har ett slags uppgivenhet: vad kan vi
	göra ? Jag tror att det finns väldigt mycket för Sverige att göra . Det är dä rfö r
	vi vill att STDA skall ges i uppdrag att utarbeta en strategi fö r hur vi skall
	främja en demokratisk utveckling, gå igenom våra biståndslände r och se vad
	vi kan göra. Det finns alltid något att göra i varje land . Det ä r därför vi vill att
	också den svenska allmän heten - inte bara den norska - skall få hö ra
40	någonting o m verkligheten i våra biståndsländer.

Tänk så uppfriskande det hade varit för många, om Sveriges biståndsminis- ter hade erbjudit La Prensa tidningspapper, tryckpapper, fö r ett par veckor sedan när denna tidning stod utan papper. Det blev en enskild amerikansk organisation som gjorde så , och under trycket av den opinionsbildningen fann sandinisterna det nö dvändigt att också lämna papper till La Prensa. Men det skulle passa Sverige väl i vår tidningspappersproduktion. Låt oss se till att

vifrämjar en oberoende press!

Låt oss se till att vi stödjer fria fackföreningar också i de afrikanska staterna! Jag tror att det finns väldigt mycket att göra. Biståndsministern må utsäkta mig, men det kommer jag att fortsätta att framföra .

Anf. 26 R UNE ÅNGSTRÖM (fp) replik:

Herr talman! Bistllndsministem frågade , i likhet med Stig Alemyr, hur vi skulle klara ett kommande regeringssamarbete med moderaterna. Jag svarade Stig Alemyr att jag tror att det kommer att gå bra. Det kommer att gå precis lika bra som det gjorde tidigare under de borgerliga regeringarna. Jag konstaterar än en gå ng att det var Ola Ullsten som i sin egenskap av biståndsminister fick signera passerandet av enprocentsmålet.

Biståndsministern sade att det råder enighet om enprocentsmålet. Ja - men ett sådant "ja" som man faktiskt måste dra på . Det är nämligen sll att vi vill vandra vidare , över enprocentsmålet. Vi har utmanat socialdemokratin här i dag och i siffror i budgeten. Jag vill att socialdemokraterna verkligen skall uppfatta detta som en utmaning från folkpartiet. Vad svarar socialde- mokraterna på den utmaningen, biståndsministern?

Jag har i mitt tidigare anfö rande hä r i dag konstaterat att det finns ett samband mellan rättvisa och utveckling ll ena sidan och fred och säkerhet i världen å andra sidan. Detta är alltså en utmaning om en ökad satsning på solidaritet och rättvisa men också en satsning på fred och säkerhet i världen.

Anf. 27 GUNNEL JONÄNG (c) replik:

Herr talman! Jag konstate rar att jag fortfarande inte har fått något svar på min fråga , som jag har ställt två gånger.

Biståndsministern är angelägen om samförstånd när det gäller biståndspo- litiken. Det är vi väl alla. Det kan emellertid inte vara så att det skall ske på socialdemokraternas villkor. Från vårt håll har vi hävdat att det är viktigt att man gö r en parlamentarisk översyn och att man får en helhetssyn. Det är viktigt att man har en folklig fö rankring och att partierna finns med i det arbetet. Detta kan underlätta ett samförstå nd.

Biståndsministem hade inte många ord att säga om bostadsslummen. Hon erkände dock att frågan är svår och sade att det kan bli aktuellt att arbeta med denna fråga framöver. Det tycker jag är litet mera hoppfullt. Man skall nu sätta i gång ett slumsaneringsprojekt i Costa Rica. Det är väl mycket viktigt att man nu lär av den erfarenheten och ser hur man kan gå vidare.

Biståndsministem talar om bröderna , som inte vågar angripa moderater- na. Jag känner mig kanske litet bortkommen i brödrasammanhanget. Jag måste väl uppfattas som en av de här bröderna.

Det ä r naturligtvis framför allt regeringens biståndspolitik som vi nu diskuterar. Det ä r självfallet viktigt att vi också diskuterar mellan partierna.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m . m .

Prot. 1987/88:109 Låt mig än en gång konstatera att e nprocentsmåle t var betydligt sä krare

27 april 1988 under vår regeringstid än det har varit under socialdemokraternas regerings-

------- - --' tid. Jag tycker att det borgar för att det går att åstadkomma enighet också i

Internationellt utveck- lingssamarbete m . m.

biståndspolitiken , om vi skulle få en ny regering.

Anf. 28 OSWALD SÖD E RQVIST (vpk) replik:

Herr talman! Bistå ndsministern pratar smörja när hon undviker att svara på de frågor jag har stä llt om u-krediter och betalningsbalansstö d . Hon beklagar att jag inte har för stå tt vad strukturanpassningsåtgärder är. Vad är det för skollä rarfasoner? Det hä r ä r väl ingen gymnasieklass? Jag frå gar dä rför att vi vet, som biståndsministern själv sade, att vi har genomfört en strukturanpassning här i Sverige som har fått mycket svåra verkningar för de stora breda folklagren . Änd å gäller det vårt land - ett högt utvecklat land med starka o rganisationer som kan tillvarata sina intressen. Jag frågar därfö r biståndsministern vilka verkningar sådana strukturanpassningså tgärder får för de fattiga i ett utvecklingsland. Svara på den frågan utan att slingra fram och tillbaka.

Vi vet vad det betyder. D et blir Chicagoskolan som vi såg tillä mpad i Chile. D et blir Internationella valutafondens recept . Det blir nedpressning av konsumtionen , som redan ä r för låg. Det blir bä ttre spelrum för de stora internationella fö retagen osv. Är det detta som svenska biståndspengar skall användas till när det gäller att hö ja de fattiga folkens levnadsstandard? Avfärda inte dessa a llvarliga frågor p å ett så snorkigt sätt.

Jag är böjd att hå lla med Margaretha af Ugglas om att en mycket trå kig ton infördes i debatten, nä r biståndsministern gick upp i talarstolen . Detta är allvarliga proble m för vår biståndsverksamhet. Biståndsministem är skyldig att diskutera dem i hö vliga och vettiga fo rme r nä r de tas upp.

D etsamma gälle r fö r u-krediterna. Jag har påpekat att dessa 60 milj . kr. till ASE A och dess verksamhet i Indonesien är ett klart brott mot våra bistå ndspolitiska må l. Dessa pengar kommer inte att skapa särskilt mycket bä ttre förhå llanden fö r de fattiga i Indonesien. De göder ett japanskt stort företag som skall tillverka al uminium . I bästa fall kan de fattiga få vara med och a rbeta i företaget till usla löner.

Jag fråga r dä rför fortfarande varför ni accepterar betalningsbalansstöd och strukturanpassningar, som har de verkningar jag här har beskrivit. Varför påstår ni att u-krediter är ett bra bistå ndsmedel, när de bara gynnar stora svenska företag s etableringar och inte kommer de fattiga till del?

	Anf. 29 Statsrådet LENA HJELM-WALLEN:
	Herr talman ! Margaretha af Ugglas börj ade åte rigen med att diskutera
	demokratifrågorna. Jag noterade att Margaretha af Ugglas i sitt anföra nde
	sade att man för att kunna ge bistånd blundar för brister i demokratiskt
	hänseende i u-lä nde rna. Jag menar a tt det ä r precis tvä rtom. Eftersom vi är
	en biståndspartner, kan vi arbeta konstruktivt med demo kratifrågor och
	frågor om mänskliga rätt igheter. Jag kan försäkra att vi också utnyttjar varje
	tillfälle att göra det.
	Vi tar upp dessa frågo r i instruktioner inför förhandlingar i alla biståndsav-
42	talssammanhang. Jag gö r det sjä lv i alla mina ko ntakter och öve rläggningar

med representanter för regeringar som vi samarbetar med .

Vi bygger i allt högre grad in demokratibefrä mj ande insatser i biståndet. Det rör sig om stöd till valprocesser, rättsvä sen , kultur, massmedia, facklig verksamhet, kooperativ verksamhet och stöd till bättre förvaltning. Vi går också ut på bred front för att ge utbildning till många människor , för att därmed bygga en bas för efterfrågan på demokrati hos dessa människor. Genom att bygga in folkligt inflytande och folkligt deltagande i alla biståndsprojekt , eftersträvar vi att människor vänjs vid ett sätt att förhålla sig till demokratin .

Det här är delar av svenskt bistånd. Det är detta vi sysslar med dagligen. Vardagen ser ut så här. Det finns dessutom demokratibistånd via enskilda organisationer. Hela vårt humanitära bistånd är ett enda stort demokratibi- stånd .

Multilateralt är det svårare att påverk a. Vi försöker emellertid även där göra insatser. Vi har tillsatt en sä rskild arbetsgrupp som arbetar med demokratifrågo r och frågor o m mänskliga rättigheter inom FN-organens bistånd sverksamhet. Där vi kan , gör vi sä rskilda insatser för att stödja demokratin. Aktuell just nu ärt. ex. FN:s fond för rådgiv ning och tekniskt bistånd inom mänskliga rättighet sområdet, som den litet tungt he ter. Vi kommer inom kort att fatta ett beslut som innebä r att Sverige blir den stö rsta enskilde givaren till denna fond.

Jag kan fortsätta denna uppräkning lä nge . Jag tycker att den tillsammans med avsikterna bakom den - hur vi beskriver detta i propositionen och riksdagen sedan lägger fast det - är en mycket god demokratistrategi.

Jag noterar att jag inte har fått något svar på den fråga jag har ställt till Margaretha af Ugglas om det stora sparandet som moderaterna gör beträffande södra Afrika. Vilket svar skall vi ge de fattiga bönderna i Mo~ambique som kommer i klä m om moderaternas politik skulle genom- föras?

Rune Ångström! Enprocentsmålet är ju även för oss socialdemokrater ett etappmål. Det är inget slutmål. Det har vår partikongress slagit fast . Vi är således beredda att gå vidare när vi anser att vi har ekonomiska förutsättning- ar för det . Enprocentsmålet i sig innebär att man öka r den totala biståndsra- men varje år. Bistå ndet har en privilegierad ställning inom den svenska statsbudgeten.

Rune Ångström sade att enprocentsmålet skulle vara mer tryggat i en borgerlig regering än det är i en socialdemokratisk och att det skulle gå lika bra att regera i en borgerlig regering som i en socialdemokratisk. Vi har erfarenhet av borgerliga regeringar , och jag tror att vi är många som betackar oss för sådana.

Jag skall ta upp de frågor fr å n Gunnel Jonäng som jag tidigare inte svarade tillräckligt utförligt på. Hon talade bl. a om bostadsslummen. Jag känner samma upprördhet som Gunnel Jonä ng när man ser bostadsslummen i huvudstäderna. Det ä r så påtagligt för många tillfälliga besö kare att bostadsslummen breder ut sig i storstäderna. Man måste inse att detta är komplicerat, dock inte av interna svenska skäl. Om de berörda regeringarna , myndigheterna, inte för en markpolitik som möjliggör för de boende att få ut det goda av vad ett eventuellt bistånd skulle leda till, blir det bara

Prot.1987/88: 109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

markägarna som får ut något positivt. Man måste hitta former för bistånd på detta område som är annorlunda. Jag tror själv på den kooperativa formen i detta sammanhang. Jag skulle önska att det gjordes mer bland de enskilda organisationerna för att starta fler kooperativ. Vi är fullt beredda att ge mer pengar till sådant.

Vi har en helt annan möjlighet i länder som för en vettig mark- och bostadspolitik. Costa Rica är ett gott exempel. I sådana länder kan vi också gå in med ett rejält stöd.

När det gäller frågan om en parlamentarisk utredning har jag ingen annan åsikt än den Stig Alemyr har givit uttryck för. Det kan mycket väl tänkas att vi behöver en parlamentarisk utredning så småningom. Men en utredning måste komma till stånd av den anledningen att det finns stora och viktiga frågor som är värda att utreda och som mo tiverar en parlamentarisk utredning. Gunnel Jonäng tycks vilja tillsätta en parlamentarisk utredning för att vi skall värna om värdegemenskapen i svenskt bistånd . Jag tycker att man skall hitta andra former för att gö ra det. Problemet är inte så stort för folkpartiet , centern och socialdemokraterna, men det finns ett stort dike mellan dessa partier och moderaterna. Ni i de borgerliga mittenpartierna får väl fö rsöka ordna den värdegemenskapen, även om vi inte hjälper er med att tillsätta en utredning för att föra denna dialog. Min ståndpunkt är att vi skall tillsätta en utredning när vi har tillräckligt stora frågor att utreda .

Slutligen vill jag vända mig till Oswald Söde rqvist. Jag sade att många länder har känt av ekonomier i obalans. Det kan hända att Oswald Söderqvist tyckte att jag var snorkig. Vi vet att man känner av detta, och i u-länder kommer dessa obalanser att drabba de fattiga särskilt mycket. Så sker redan vid obalanser, men det sker också när man måste göra en strukturanpassning av ekonomin. Jag ifrågasätter inte att strukturanpass- ningar måste göras. På den punkten skiljer vi oss möjligen å t. Vpk har ju inte varit särskilt benäget att acceptera en sådan politik i vårt land . Jag menar att en strukturanpassning måste ske. På lång sikt måste alla stater ha en ekonomi i balans. Vi går in med bl. a. betalningsbalansstöd , just därför att vi vet att detta är svårt och att det kan drabba de fattiga. Det här gör vi för att skydda de fattigaste.

Vi har olika åsikter beträffande u-krediter. Jag hävdar att u-krediter ger möjlighet till positiva utvecklingsprojekt. De möjliggör stora utvecklingsin- satser på områden som är viktiga för utvecklingen i just det land som får hj älp. Det är landet och utvecklingsprojektet vi bedömer. Detta är inte ett stöd till svenska fö retag. Jag skäms inte för att svenska företag är efterfrågade i u-länderna , Oswald Söderqvist . Jag tycker tvä rtom att vi skall vara stolta över det.

Tredje vice talmannen - som under detta anförande öve rtog ledningen av kammarens förhandlingar - anmälde att Margaretha af Ugglas, Oswald Söderqvist, Gunnel Jon äng och Rune Ångström anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Anf. 30 ANITA BRÅKENHIELM (m):

H err talman! Jag måste först instämma med ett par av de föregående talarna som i replikskiftena kunde konstatera att det faktiskt fanns en värdegemenskap och en trevlig ton i den svenska biståndsdebatten, ända tills biståndsministern kom in och drog ner debatten på en annan nivå.

Biståndsministern säger att vi moderater inte har råd med internationell solidaritet. Jag vill påstå att detta var en oförskämdhet. Det märktes också på biståndsministerns röst , att hon fick ta sats för att uttala detta . När socialde mokrater saknar argument, försöker de utså borgerlig splittring. Det har hittills inte lyckats. Det tackar jag mina borgerliga systrar och bröder för. Det kommer inte att lyckas i denna debatt.

Jag vill påstå att det har varit en törnbes trödd stig att vandra för oss moderater, då vi i officiella sammanhang ibland har ifrågasatt enprocentsmå- Iet. Vi har inte ifrågasatt det såsom ett mål, men såsom någonting som absolut skall uppfyllas i dag. Det handlar inte om att inte ha råd med internationell solidaritet. Det har i stället handlat om att försöka beskriva den verklighet vi har levt i och att inte förfalla till att mäta solidaritet enbart i påplussade miljoner. Det har handlat om att genom detta ifrågasättande tvinga fram en debatt om biståndets innehåll, inriktning och effektivitet. Jag vill påstå att vi har lyckats med detta. Det har börjat komma rosor bland törn ena.

Jag tycker att vi under senare år har haft en välgörande och konstruktiv debatt om det svenska biståndet. Man har också börjat ta lärdom av erfarenheterna. Utrikesutskottets ordförande, som jag tycker höll en berömvärd ton i sitt anförande, sade att vi inte skulle se bakåt utan framåt. Jag vill något invända mot detta. Det är viktigt att också se bakåt , för att lära av erfarenheterna. D å behövs också någon som - för att använda biståndsmi- nisterns ord - gnäller , någon som påpekar att man kanske måste skaffa sig vissa erfarenheter och lära sig något av dem.

Under den offentliga utskottsutfrågning vi hade med chefen för SIDA ställde jag en fråga om ett av de stora bravurprojekten i svenskt bistånd, pappersbruket i Mufindi i Tanzania och konsekvenserna för miljön av projektet osv. Generaldirektören svarade då: Hade vi vetat vad vi vet i dag, hade vi inte gjort detta. I dag vet vi mer än vi gjorde då. Jag vill påstå att debatten kommer att ha - och har redan haft - ett mycket positivt inflytande på det svenska biståndet och dess utformning. Därvid har vi moderater bidragit. Vi kommer att fortsätta att bidra. Vi är inte rädda för det. Vi kommer också att arbeta för ett enprocentsmål och gärna, som folkpartiet, för mer än så. Med den takt folkpartiet nu plussar på , kommer vi att uppnå tvåprocentsmålet om hundra år. Om vi får en borgerlig regering och i ännu större utsträckning lär av erfarenheterna av biståndet och bygger ut det mer, kanske vi kan komma framåt ännu fortare. Det har vi inte heller någonting emot. Men vi är emot att man bara talar om symbolmålet. Jag tror att de för krig och förföljelse utsatta fattiga bönderna i Mo~ambique har mer näralig- gande problem att fundera över än inrikespolitiska debattpoänger i Sveriges riksdag.

Jag tycker att utrikesutskottets betänkande, med tanke på den gemensam- ma grundsyn och den stora samarbetsvilja och enighet som finns, är ett

Prot. 1987/88: 109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m .

Prot. 1987/88: 109 27 aP,ril 1988

-ln-ter- _...na_tl_·o_n_e_ll_tu-tv-ec k

lingssamarbete m. m.

beklämma nde aktstycke. Detta å r inte kritik från en utomstående, fö r även om mitt na mn inte står under betä nkandet, har jag aktivt bidragit till utformningen av det. Skall det , med den gemensamma vilja och strävan vi har, behöva finnas 94 reservationer i ett biståndsbetä nkande? Det ä r fö r den utomståe nde fullständigt obegripligt och dessutom omöjl igt att läsa.

Till utskottets ordför ande vill jag säga: Om han nästa år fortfarande är utrikesutskottets ordfö rande- vilket vi inte alls vet , eftersom det kan finn as för ho nom både positiva och negativa skäl till att det inte är så - tror jag att han i nästa o mgå ng kan bidra till att reducera antalet reservationer till hälften. Genom att försöka pruta litet grand på den socialdemokratiska dogmatismen och rädslan för att lyssna också på andras ideer hade vi säkert kunnat skriva ihop oss o m väldigt mycket, precis som vi i ett annat viktigt och stort arbete i utrikesutskottet i år har lyckats reducera antalet reservationer till en handfull. Hä r hade det blivit fler, eftersom vi har hamnat på olika antal miljoner i de olika anslagen, men det finns annat som är viktigare.

I börj an av den här debatten talade må nga av oss egentligen om samma saker, fast på lite t olika sätt. Många har talat om enskilda organisatio ner. Stig Alemyr ville lå ta påskina att de borgerliga partierna plussar på varje anslag som den socialdemokratiska regeringen föreslår bara på grund av någon sorts princip. D å vill jag på peka att vi moderater initialt inte gjorde det , men sedan har det hänt saker under våren, under det att vi har behandlat det här ärendet. Det har inträffat händelser ute i en förän derlig vä rld som har visat oss att det kanske ä ndå kunde vara bra att plussa på litet grand, därfö r att det finns o mråden dä r just de enskilda organisationerna är mycket bra att ha.

Det har nämnts olika länder där det sker stora förändringar. Ett exempel är Afghanistan. Vi vet ingenting om huruvida det blir fred där. Me n vi vet att det kan finnas nya öppningar och nya möj ligheter att göra stora biståndsin- satser, både inne i Afghanistan och bla nd de flyktingar som finns i grannlandet. Men hur gö r man det? Här kan man inte använda något regering-till-regering-samarbete, för i Kabul sitter fortfarande en marionett- regim som inte har något stöd hos befolkningen , och med den kan man inte inleda något landramssamarbete. Och man kan väl inte heller göra det med regeringen i Pakistan , för att ta hand o m afghanska medborgare i Pakistan.

Vad är det man får ta till ? Jo, det ä r naturligtvis det multilaterala och det multinationella. Det är FN, men det ä r också Svenska Afghanistankommit- ten , Röda korset, de enskilda organisationerna. Här finns flexibiliteten och möjligh eten att gå in på nya fält.

Vi har talat om Eritrea och Etiopien. D är pågår sedan 20 år tillbaka ett inbördeskri g. På bägge sidor är man precis lika god a marxister, så det bör inte finnas några ideologiska vare sig hinder eller incitament för någon i den här riksdagen att stöd ja den ena eller den andra sidan . Men såsom landramsbi- stå ndet till Etiopien är utformat stöd er det naturligtvis regimen, även o m vi ger mycket på andra vägar, d är man försöker nå fram till folket. Men vem ä r det som under decennier har lyckats komma fram med bistånd till det eritreanska folket? Jo, det ä r Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Rö da korset , enskilda o rganisationer. Just nu gör den etiopiska terrorregimen det omöjligt att komma fram med bistånd öve r huvud taget. Men låt oss arbeta för att det skall gå igen, och då behöver vi också de enskilda organisationerna.

Jag tycker att Stig Alemyr gjorde ett löfte srikt inlägg när han antydde att regeringen skulle kunna vara med på tanken att , som vi moderater har före slagit i en ännu inte behandlad motio n, i det internationella samfundet ta upp Eritreafråga n. Vi har lagt fram ett yrkande om att Sverige i FN skall arbeta för att få igenom möjligheter fö r det eritreanska folket att geno m en folkomrö stning bestämma sin framtid. Jag vill fråga biståndsministern om hon för regeringens de l kan uttala ett positivt inrresse för ert sådant engagemang. Vi måste ju försöka alla medel, för dessa arma, hungrande människor som terroriseras av sina egna landsmän.

Här har talats om Mellanös tern , Västbanken och Gaza. Det fi nns förvisso en god vilja frå n oss alla och även från regeringen i fråga om att gö ra mer. Men på Vä stbanke n finns ingen självständig regering som man kan ha något landramssamarbete med . Det ä r återigen FN, UNR WA , Sve nska Jerusalem- föreningen , Rädda barnen, Röda korse t och Diakonia. Det ä r de enskilda organisationerna. De kan komma in öve rallt.

Häromdagen satt jag och pratade med en av den svenska utrikesförvalt - ningens mer erfarna diplomater, med lå ng erfarenhet av utrikestjä nsten. Av någon anledning kom vi att tala om biståndet. Då sade han :

Tänk , min erfarenhet är att jag ä r oerhö rt imponerad av dessa missionärer och enskilda organisationer som finns öve rallt ute i vä rlden. De lever verkligen nära människorna och når de fa ttiga, och om de gö r någonting som i förhållande till regimen är lite t äventyrligt behöve r den svenska regeringen inte lida i de diplomatiska kontakterna med en snarstucken regim. Det är bra att ha de e nskilda organisationerna.

Han berättade om en av svenskt bistånds verkliga grand old ladies: Maja Tjellström . När hon behövde kylskå p till sitt barnhem åkte ho n hem till Sverige på en föreläsnings resa, för att prata ihop till litet kylskå p - och det blev kylskå p.

I det sammanhanget skulle jag vilja peka på den andra effekte n av det arbete som Maja Tjellströ m och alla de andra i de enskilda organisationerna utför , vilken vä ldig betydelse som de har för bistå ndet. De som lyssnar på Maja Tjellströms föreläsningar få r e n levande kontakt med biståndet, ett levande intresse som vi aldrig kan få fö r det bistånd som vi betalar via skattsedeln. Därför är dessa människo r så viktiga.

Det ä r inte någon automatisk reflex att de borgerliga partierna vill ö ka på anslagen till de enskilda organisationerna . Jag yrkar , herr talman, bifall till reservation 72.

Jag vill sedan säga litet grand om det som vi har varit inne på beträffande riksdagens inflytande . T . o. m. socialdemokraterna i riksdagen har upptäckt att det är litet frustrerande att riksdagen mer och mer förlorar inflytandet över hur bistå ndspengarna anvä nds och varifrån de kommer. Jag skall ta e tt exempel.

För två år sedan avslogs en folkpartimotion där man yrkade att vi skulle inleda litet biståndssamarbete med Costa Rica med motiveringen att Costa Rica har så hög BNP att landet bara skulle ha bistånd genom BITS. Förra året skrev jag sjä lv en mo tion, vä l förankrad bland det fotfolk som arbetar med bistå ndsfrågor, där jag fö reslog ett jordbrukssamarbetsprojekt till en kost- nad av 4 milj . kr. mellan Nicaragua och Costa Rica. Den motionen avslogs

Prot. 1987/88: 109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m .

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

--------

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

med motiveringen att SAREC, som står för detta , själv måste få bestämma vad SAREC vill använda sina pengar till. Det accepterade jag.

Fjorton dagar efter det att vi hade fått biståndsbudgeten fick vi läsa i ett pressmeddelande att biståndsministern hade delat ut 80 milj. kr. till en besökande minister från Costa Rica. Ja visst, vi har ingenting emot Costa Rica - det är säkert ett utmärkt land att ge bistånd till. Det är en ljuspunkt i Centralamerika. Detta medverkar vi gärna till. Men varifrån kommer plötsligt 80 miljoner? Jag frågade regeringskansliet var pengarna kommer ifrån. Jo, SIDA, SAREC och BITS skulle skaka fram pengarna, från de anslag som de redan har fått . Då handlar det inte om att de själva skall bestämma. Man antar väl dessutom att dessa anslag redan var planerade för någonting annat.

Det får inte vara så att det kan riktas någon som helst misstanke om att biståndspengar används för att ett statsråd skall kunna bli en mecenat, särskilt när det faller litet rampljus på en besökande minister från ett land vars president har fått ett nobelpris. Det är inte så biståndspengarna skall delas ut. Riksdagen måste få ett större inflytande.

Från de borgerliga partierna har vi lagt fram många förslag, som återfinns i dessa många reservationer.

Riksdagen har tagit sig ton en gång förra året och beställt ett miljömål. Ära den som äras bör - det var centern som då hade väckt motionen. När socialdemokraterna märkte att alla andra partier i utskottet var för detta förslag , fick de ge sig. Regeringen har sedan tagit skeden i vacker hand och formulerat ett miljömål - och detta är oerhört väsentligt.

Jag ägnade mig i går åt någonting så ovanligt som att höra på ett föredrag med ljusbilder - det var länge sedan jag gjorde det. Nu handlade det om Syrien, ett land som inte har med svenskt bistånd att göra men vars kultur, historia och politiska vardag intresserar mig.

Det bestående intrycket av den engagerade arkeologens bilder från Syrien var: hellenska kolonner, teatrar, korsriddarborgar, den gamle på berget och hans fästning , ruiner på den grå steppen och i öknen. Hä r har en gång funnits skogar och trädgårdar. Här har människor levt, men de har skövlat sin miljö- på medeltiden eller tidigare. Och fortfarande gör människor samma misstag i fattiga länder, där kvinnor vandrar kilometervis för att hämta sin ved och där ingenting annat bjuds.

Det räcker inte att bara ställa upp ett miljömål och säga litet lösligt : Ja, en halv miljard har nog gått till miljöinsatser. Var någonstans? Det kan inte ingå i Särskilda program, för den medelsramen omfattar bara 340 milj . kr. totalt, och det skall räcka till kampen mot aids, till kvinnobistånd , till demokrati- bistånd, forskning och utveckling, osv. Varifrån har den halva miljarden kommit? Riksdagens borgerliga partier vill ha ett anslag som vi vet går till miljö , markvård och energi, till jordens framtid, för att bevara jorden.

Det är samma sak med demokratianslaget och mycket annat. Stig Alemyr sade att i fem år har vi haft samma reservationer. Ja , det tar lång tid att arbeta mot socialdemokratisk dogmatism. Men om vi nästa år är kvar båda två i utrikesutskottet, Stig Alemyr, tycker jag att vi skall arbeta i en annan anda och gå in för att reducera antalet reservationer till hälften .

Jag yrkar, herr talman, bifall särski lt till den borgerliga reservationen nr 5, och i övrigt till de reservationer som är försedda med moderata namn .

Anf. 31 STIG ALEMYR (s) re plik:

Herr talman! Anita Brå kenhielm karakteriserade mitt och mina partikam- raters arbete i utrikesutskottet såsom präglat av en dogmatisk ovilja att lyssna på a ndra. D et ä r ett angrepp så lågt och så orättvist att jag icke vill diskutera det med Anita Bråkenhielm .

Anf. 32 Statsrådet LENA HJELM-WALLEN:

Herr talman! Anita Bråkenhielm mästrade mig för att jag hö jde rösten i upprö rdhet. Ja, jag är upprörd, Anita Brå kenhielm , öve r att moderaterna vill minska biståndet med l miljard kronor och därmed svika den internatio- nella solidariteten . Jag tillåter mig att vara upprörd och att hö ja rös ten av den anledningen .

Jag blir också upprö rd öve r sådana påståenden som att vi skulle dela ut 80 milj . kr. till en hitrest minister från Costa Rica. Den typen av klyschor innebä r ju att man misstänkliggö r biståndet och hela planeringsprocessen. Vad det här var fråga om var att regeringen länge hade lyssnat på riksdagen, som ville att vi skulle göra mer i Costa Rica. Vi hade tillfälle att resonera med olika delegationer från Costa Rica. Så småningom fann vi att en planerings- ram för två å r på 80 milj . kr. skulle vara lämplig. Det kom vi fram till efter att ha fört förhandlingar med en minister som var hä r. Då offentliggjorde vi också detta. Planeringsramen är till fö r olika myndigheters hantering. Åtgä rderna kommer så små ningom . En del av dessa åtgärder kommer kanske dessutom att bli förem å l för beslut i riksdagen. Det vet jag inte än ; fortfa rande hå ller vi på att planera.

Men den hä r typen av uttalanden och slängar , Anita Bråkenhielm, tror jag misstänkliggö r hela biståndet.

Nu tycker jag att Anita Bråkenhielm kunde läsa på litet bättre. Varifrån kommer pengar till miljö insatserna? Det är faktiskt bara att ta reda på detta. Man kan få uppställningar från departementet , men säke rt finns de också hos utskottskansliet. Ta också reda på litet mer om t. ex insatserna i Afghanis- tan! Det verkar som om Anita Bråkenhielm tror att man måste höja anslaget till enskilda o rganisationer för att de skall kunna hjä lpa till där . Än så länge har inte några medel utgått via anslag till enskilda organisationer, utan medlen har helt och hållet utgått via katastrofanslaget.

Anf. 33 ANITA BRÅKENHIELM (m) replik:

Herr talman! Jag är ledsen om Stig Alemyr uppfattade mitt inlägg på det sättet. I så fall borde jag nästan ha tagit till en variant i stället för

"dogmatism". Jag hade tänkt säga "rädsla ... om Stig Alemyr inte vågar ta en debatt på den punkten . Men jag hoppas att Yi skall kunna göra det i rätt forum , nämligen i utskottet.

Till statsrådet Lena Hjelm-Wallen vill jag säga att Yad som misstänkliggö r hanteringen av pengarna inte är att man 1alar nm att sn ~nska folket och riksdagens utrikesutskott i ett pressmeddelande underrä ttas om att 80 milj . kr. , som är en ganska rejä l landram. plö tsligt skall gå till ett nytt land . Vad som misstänkliggö r hanteringe n är sjäh·a åtgä rden - att detta händer 1-t dagar efter det att riksdagen har presenterat arets hudget kir histåndet.

Om nu konsultationer hade pågå tt under så lang tid . horde det ju ha varit

Prot . 1987/88:109 27 april 1988

Internatione/lt utveck- lingssamarbete m. m.

4Riksdagensprotokoll 1987188:109

Prot.1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck-

lingssamarbete m . m.

möj ligt att innefatta detta förslag i budgetpropositionen. Det hade säkert tagits emot med välvilja. Och det tas emot med välvilja nu också, det vill jag understryka. Vi har minst av alla någonting emot att man utö kar biståndet till Costa Rica. Men jag tog detta fall som ett konkret exempel på att riksdagen i någon mån bö rjar förlora kontrollen över biståndspengarna .

Man kan inte av biståndsbetänkandet eller någo nting annat läsa ut var den halva miljard som går till miljövå rd finns någonstans. Jag frågade sjä lv statsrådet i vår offentliga utskottsutfrågning om hon kunde ge något exempel på hur man använder pengarna under anslaget Särskilda program, och jag fick svaret: " Det får ni veta nästa år, när det hela är genomfört. Då går det ju att stä lla samman vart pengarna har gått." Vi i riksdagen känner att vi kanske skulle vilja veta litet mer innan dess. Och detta är inte moderaterna ensamma om, utan det tycker vi alla. Även utskottsmajoriteten har en liten skrivning om att man hoppas att man i en konstruktiv dialog med regeringen och biståndsmyndigheterna skall kunna komma fram till ett sätt att föreslå och rubricera anslag, ett sätt som ger litet större möjligheter för riksdagen att verkligen påve rka, om vi vill ä ndra inriktningen på någon punkt.

Vi sitter ju faktiskt här som svenska folkets valda representanter. Det gä ller stora och viktiga penga r. Det ä r klart att vi inte kan gå in i alla detaljer. Men att t. ex. sätta en rubrik till ett ändamål, det innebär att få större inflytande över pengarna. Och vi vill alla att biståndet skall bli så bra som möjlig t. Ju mer vi kan samarbeta om detta , desto bättre tror jag att biståndet blir. Det som är intressant för folken i biståndsmottagarländerna är inte vad

vianslår, uta n vad vi betalar ut . Jag vill understryka att vi aldrig ha r betalat ut så mycket som moderata samlingspartiet föreslår att vi skall anslå.

Anf. 34 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Det finns i dag fler hungriga människo r i världen än någonsin tidigare under mänsklighetens historia, och deras antal ö kar ständigt. Enligt Världs banken fanns det 340 miljoner människor i 87 u-länder år 1980 som inte fick tillräckligt med mat för att för hindra allvarliga hälsorisker, inte tillräckligt med mat för att barnen skulle kunna växa normalt.

Fattigdom och miljöp roblem hänger intimt samman, påpekar Brundtland- kommissionen i sin rappo rt " Vå r gemensamma framtid".

De fattiga och de hungriga tvingas ofta förstöra miljön runt omkring sig fö r att kunna öve rleva. D e skö vlar skogarna, de ras boskap överbetar markerna. Om mä nniskor fö rstör vegetationen för att få mat, foder eller bränsle är jorden inte lä ngre skyddad , utan eroderar. När jorden är borta kan inte vattnet hållas kvar, och marken kan inte producera tillräckliga mängder mat, foder och brä nsle , och så startar processen från början igen .

Iu-lände rna som helhet sjö nk BNP per capita under 1980-talet med ca 10 % på grund av den avstannande ekonomiska tillväxten . De tyngsta bördorna har burits av världens fattiga. Denna process har förvärrats av en felaktig e ko nomisk politik där alltfö r må nga länder har minskat snarare än ökat småbruka rnas incita ment att odla mer mat.

Brundtlandkommissionen, vars syfte var att studera sambandet utveck- ling-miljö , väve r samman en intressant väv av orsakssammanhang. Fö r att komma fram till e n hå llbar utveckling, en framtid där både fattigdom och

miljö hot eliminerats, krävs såvä l ekonomisk tillväxt som en rättvis fördelning av resurserna·. En fö rutsättning för rättvis fördelning är ett demokratiskt system. På så sätt ä r demokrati , marknadsekonomi och tillväxt förutsättning- ar för fattigdomens utrotande, och på så sätt är fattigdomens utrotande en förutsättning för en värld med hå llbar utveckling, dä r naturresurserna inte utarmas och där miljön inte förgiftas. Kort sagt: En bättre programförkl aring för en liberal utvecklingspolitik än rapporten " Vår gemensamma framtid" är svår att finna.

Det är mot de n bakgrunden mycket tillfredsstä llande att ett enigt utskott står bakom förslaget att införa miljön som ett femte biståndsmål. Vi frå n folkpartiet vill dock starkt understryka att denna målformulering också måste åtfölj as av ko nkre ta insatser, såsom t. ex. att å terinföra det särskilda anslaget för miljö, markvård och energi.

Ett annat hot mot vår framtid utgö rs av apartheidsystemet i Sydafrika. Apartheid har två fronter. En front går inne i Sydafrika, där regimen riktar gevärsmynningarna mot den egna befolkningen. Den andra fronten är Sydafrikas krig mot sina grannländer. Genom ockupationen av Namibia, invasio nen av Angola, ombudskriget i Mo~mbique, militära räder i Botswana, militära attacker riktade mot transportvägar och ekonomiska må l i hela regionen , bedriver Sydafrika en destabiliseringspolitik som fått fruktansvärda konsekvenser.

Mer än 8 miljoner människor har drivits på flykt - många av dem i sitt eget land . Sedan 1980 har destabiliseringen kostat SADCC-staterna å tminstone 35 miljarder dollar - vilket utgör nästan tre gånger det bistå nd länderna emottagit under samma tid . Kostnaderna för Sydafrikas aggressioner stiger fortare än det utländska biståndet.

Moc,ambique har blivit ett särskilt offer för apartheids andra front. Stora delar av landsbygden är förödd. Mer än 1 800 skolor och 720 hä lsocentraler har förs tö rts. Barnen har också blivit offer. De lemlästas av sydafrikanska vapen. De svä lter nä r marken öde läggs av den Sydafrikastödda gerillan

MNR.

Fö r några veckor sedan var jag i södra Afrika på en konferens med AWEPAA . Vi fick då se bilder av dessa barn. Ingen mä nniska kan oberö rd se dessa bilder på dessa apartheids mest oskyldiga offer.

Folkpartiet har mot denna bakgrund yrkat på en ö kning av det humanitära biståndet till södra Afrika med 40 milj . kr. För frontstate rna ä r stöde t frå n Västeuropa, inte minst Norden , av mycket stor betydelse.

Situationen i Moc,ambique är katastrofal. Det ä r lätt att förstå desperatio- nen i tonfallet hos regeringsfö reträdare från Moc,ambique, när de begär bättre skydd fö r de utländska biståndsprojekten . Jag vill betona att folkpartiet finner det mycket tillfredsstä llande att utskottet i sitt betänkande dels stä llt sig bakom sådana skyddsåtgärder. dels fo rmulerat principer för dessa å tgä rder, dä r gränsen mellan bistå nd och militärt stöd är klar och otvetydig. Jag tror att detta är en förutsättning fö r att ett fortsatt starkt svenskt bistå nd öve r huvud taget skall kunna komma till stånd , eftersom biståndet måste vila på en bä dd av folkligt stö d .

De flesta av jordens mä nniskor lever under ofrihet och diktatur - kanske fler än någonsin i världshistorien. Vi liberaler ser ett starkt samband mellan

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m .

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

fred , frihet och rättvisa. Det har tidigare funnits en tendens att bagatellisera demokratimålet . De senaste åren har dock debatten blivit livligare. Trots detta anser vi att demokratimålet fortfarande spelar en alltför undanskymd roll i den praktiska utformningen av biståndet.

Folkpartiet föreslår därför en rad åtgärder för att vitalisera demokratins roll i biståndet. Bl. a. handlar det om att kunna bygga upp en demokratisk infrastruktur, t . ex. ge stöd för att genomföra val, ge stöd för att bygga upp en oberoende rättsskipning och ge stöd till uppbyggnad av fria folkrörelser och organisationer. Här har vi föreslagit att låta ett sådant bistånd kanaliseras via de politiska partierna närstående stiftelser. Detta förslag har vi tyvärr inte fått gehör för.

På många punkter i utskottsbetänkandet återspeglas våra synpunkter. Däremot återspeglas inte våra förslag om att lyfta fram demokratimålet vid val av nya samarbetsländer. Det är väsentligt att Sverige finns till hands för nyfödda demokratier och för nya regeringar i tredje världen , som kämpar för att landets utveckling skall länkas in på en demokratisk väg. Därför har vi i flera år talat oss varma för ett fastare utvecklingssamarbete med Filippiner- na . Även om våra krav avstyrks av utskottsmajoriteten ser vi hoppfulla tecken . Biståndsministern har pekat på fördelen av att via anslagsposten "Särskjlda program" kunna inleda samarbete med länder utanför program- landskretsen. Vi ser detta som ett möjligt förstadium till ett programlands- samarbete. Nu när socialdemokraterna har sagt A hoppas vi att man skall säga B. Statssekreterare Bengt Säve-Söderbergh - som satt alldeles nyss i kammaren - reser enligt uppgift i dag till Filippinerna för att diskutera biståndssamarbete . Vi ser därför fram emot att statssekreteraren kommer hem med en överensko mmelse i bagaget som kanske innebär ett bättre svar på vår motion än vad utskottet har presterat. I det sammanhanget skulle jag vilja fråga den socialdemokratiska företrädaren här i kammaren , om ni instämmer i själva principen angående vikten av att mera tydligt markera en uppslutning bakom de länder som söker gå en demokratisk väg?

Mindre än en tredjedel av vårt bistånd är multilateralt. Det multilaterala biståndet är ett uttryck för vårt stöd för FN-systemet. Biståndet är också ett uttryck för att vi tycker att det är väsentligt med en biståndsform där man når många fler länder än vad vi själva skulle kunna nå. Mottagarna är inte heller lika beroende av den politiska välviljan hos givarna som med det bilaterala biståndet.

Det multilaterala biståndet diskuteras sällan. Vi kan inte alltid med säkerhet hävda att det multilaterala biståndet verkligen går till de organ där det gör mest nytta. Det vore, inte minst, väsentligt att veta att de biståndspoljtiska målen får genomslag även i det multilaterala biståndet. På grund av detta har folkpartiet föreslagit en parlamentariskt förankrad översyn av det svenska multilaterala biståndet. Många FN-organ kan göra stora insatser, som inget annat organ skulle kunna göra i stället .

FN brottas nu med stora ekonomiska svårigheter, och finansieringssyste- met är i kris . Detta drabbar hårdast de försvarslösa . Det är två FN-organ vi särskilt vill lyfta fram , nämligen UNRWA och UNHCR. Det finns starka skäl för att göra ytterligare insatser för de palestinska flyktingarna. Vi föreslår därför en ökning av UNRWA:s anslag.

Flyktingarna i vå r värld blir ständigt fler. Nästan samtliga av dessa flyktingar få r en fristad i ett u-land. Den tredje världen bär ensam på sina axlar en stö rre del av flyktingbö rdan.

Somalia, ett av världens fattigaste lä nder , som vi fö r öv rigt fö reslå r förbe reds fö r programbistånd i framtiden, har tagit emot 800 000 flyktingar, fastä n man har en befolkning på e ndast 5 milj oner. Hä lften av dessa flyktingar är inkvarterade i flyktingläger och är fu llständigt beroende av UNHCR för livsmedel. Den andra hä lften bereds plats hos slä ktingar och vänner i enskilda hem.

UNHCR :s mö jligheter att bistå världens flyktingar är begrä nsade. Dess budget ä r numera nere på ett minimum . Fö r oss i folkpartiet ä r det viktigare att se till att UNHCR klarar sitt a rbete fö r vä rldens miljontals flyktingar, än att se till att svenska biståndsmede l stö ttar svenska fö retag genom u-krediter eller stö ttar svenska bö nde r genom fö rfarandet att låta biståndspengar betala för det svenska veteöve rskottet .

Vi ä r besvikna öve r att vi i år ä r tvungna att reservera oss i fråga om spannmå let. Vi hade bö rjat tro på e n socialde mokratisk insikt om att 65 miljoner av bistå ndsbudgeten bättre behö vs fö r världens svältande.

Ni har tidigare sagt att ni varit generade över att detta fö rhållande fortsätter. Hur länge till vill ni kä nna er generade öve r detta?

U-kreditanslaget har ö kat kraftigt under 1980-talet , ibland t. o. m. mer ä n vad BITS begärt. Vid en granskning av u-kreditutredningen riktade profes- sor Peter Bohm hå rd kritik mot u-krediterna . Han menade att biståndet endast i extremfall blev lika med u-kreditens gåvoe lement. Subventioner har nämligen en tendens att driva upp priserna , och då tillfaller gåvoelementet fö retaget. D ä rfö r har vi fö reslagit att anslaget till u-krediterna skall minskas med 130 miljo ner. De pengarna kan användas bä ttre fö r Palestinas flykting- ar , fö r mä nniskorna i södra Afrika och fö r alla dem som nås av de enskilda organisationerna. Det handlar o m att verka fö r kvalitet i biståndet.

D et fin ns personer som resonerar som så , att om vi ger mindre blir bistå ndet bättre. Jag kan inte avhålla mig från att kommentera vad Anita Bråkenhielm sade om att vi med den takt som folkpartiet plussar på uppnår två procentsmålet först om hundra å r. Jag vill på detta svara att med moderaternas takt krävs det kortare tid ä n så a tt uppnå noll procent.

Andra som deltar i biståndsdebatten anser att om vi ger lika mycket som fö rut behö ver vi inte fö rbättra kvaliteten, då behöve r vi inte gö ra bistå ndet renare eller avbinda det. Me n även för dem som avvisar vårt krav på ett ökat bistånd, finns det mö jlighet att utnyttja ramen på ett mer effektivt sätt. Den synpunkten har vi tyvä rr inte alltid få tt gehö r fö r i utskottet. Vi ser alltså inget motsatsfö rhållande me llan kvantitet och kvalitet i biståndet. Världens behov öve rstiger under överskådlig framtid det samlade utvecklingsbiståndet. Omsorgen om våra medmänniskor kräve r att bistå ndet blir bättre både kvalitativt och kvantitativt . Detta kräver att vi ibla nd kanske bryter upp frå n inkörda hjulspå r, att vi ompröva r gamla stä llningstaganden och ägna r oss åt nytänkande.

Med detta , herr talman, vill jag yrka bifall till samtliga de reservationer som folkpartie ts representanter i utskottet skr ivit under.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internatio nellt utveck- lingssamarbete m . m .

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck• lingssamarbete m. m .

Anf. 3S ANITA BRÅKENHIELM (m) replik:

Herr talman! Detta var väl en litet onödig matematisk felsägning, Maria Leissner. Vi kommer aldrig till noll, eftersom vi hela tiden plussar på från år till år. Det kanske tar ännu mer än hundra år att komma fram till 2 % , om vi inte ökar takten. Det var det jag avsåg med mitt inlägg. Det kan hända att vi kan komJ)lettera varandra. Folkpartiet behövs för att göra den symboliska markeringen att vi skall sträva framåt, och vi moderater behövs för att göra den realistiska markeringen av att vi också måste diskutera biståndets innehåll och inriktning. Kanske blir vi tillsammans en god kombination i en regering som beaktar både-och i takt med att det svenska biståndet och dess strukturer utvecklas .

Jag ser det inte som omöjligt att vi plötsligt kan komma till någon sorts tröskel , där vi plötsligt kan öka biståndet mycket snabbare och åstadkomma mycket mer. Til syvende og sidst är det ändå det vi åstadkommer - det vi betalar ut och vad vi gör - som är det positiva. Det är naturligtvis också positivt att någon vill agera dragare och föra oss framåt.

Anf. 36 MARIA LEISSNER (fp) replik:

Herr talman! Jag tackar Anita Bråkenhielm för denna förbindliga kommentar. Vi välkomnar naturligtvis en inbjudan att diskutera biståndets kvalitet. Det är möjligt att moderaterna och folkpartisterna i framtiden kan finna mer som fö renar dem i dessa frågor.

Om vi ser till historien är det ju faktiskt så att folkpartiet varit dragare när det gällt att öka biståndets kvantitet. Det var i en regering med folkpartister och moderater som vi uppnådde enprocentsmå let för första gången. När både moderater och folkpartister försvann från regeringen sjönk biståndet under enprocentsmålet. Det är alltså möjligt att det finns förutsättningar för ett samarbete .

Anf. 37 BRITTA HAMMARBACKEN (c):

Herr talman! Miljöfrågorna har i dag sin sjä lvklara och givna plats i biståndsdebatten. Det har vi redan fått många bekräftelser på. Detta är någonting som vi i centern naturligtvis välkomnar och anser vara nödvändigt.

Vi har länge drivit miljöfrågan . Så är det, och det gläder mig att Anita Bråkenhielm rakt på sak och utan krumbukter bekräftade det. Det kunde kanske också utskottets värderade ordförande ha tillåtit sig att göra. Det är ju enbart positivt att vi i en så här viktig fråga nu är överens om tagen - det är vi de första att betyga.

Gunnel Jonäng har redan i sitt anförande berört miljömålet och likaså kravet på återinförande av anslagsposten för miljö , markvå rd och energi. Enligt den fördelning inom partierna av debattområdena som ju är naturlig i förberedelserna för en så dan här diskussion har det blivit min uppgift att återknyta till miljöfrågan , men från en litet annan vinkel. Jag skall i det sammanhanget kommentera reservation 9 om en global energistrategi. Centerpartiet har i en motion föreslagit att Sverige bör verka för en sådan strategi , där betoningen läggs på förnybara energikällor och effektivisering av energiutnyttjandet. Detta anser vi borde ge impulser till ett nytänkande och vara till nytta för de internationella insatserna.

Levnadsstandarden i världen skulle kunna ökas markant med en i princip oförändrad energiförbrukning. Detta gäller både i- och u-länder. V-länderna skulle härigenom kunna nå upp till den standard som vår del av världen hade i mitten av 1970-talet. Det skulle innebära en mycket markant ökning av standarden jämfört med den nuvarande.

Detta är inte mina påståenden, utan det är påståenden som energiforskare från fyra världsdelar presenterat i en studie som lades fram någon gång vid årsskiftet.

Att energifrågorna hänger nära samman med andra stora globala problem, såsom utvecklingsmöjligheter , miljöförstöring och risk för kärnvapensprid- ning, blir mer och mer uppenbart . Hur vi hanterar energibehovet påverkar därför lö sningen av många andra frågor i behövande länder.

På ett seminarium presenterade dessa forskare från sina olika hemländers erfarenheter och utgångspunkter ett scenario för den globala energisituatio- nen år 2020. Utgångspunkten var att energianvändning i sig inte är ett mål utan ett medel att producera tjänster som förbättrar levnadsvillkor och kvalitet i vardagen. Huvudbudskapet var dock att denna utveckling är både tekniskt och ekonomiskt möjlig med den teknik som i dag ä r känd eller som kan tänkas komma att kqmmersialiseras under det närmaste årtiondet. Detta är alltså möjligt , men då behövs det klarsynta och beslutsamma åtgärder från politikernas sida, både nationellt och internationellt.

Det var det ena budskapet. Samma budskap finns i en andra version . Om den kan man läsa i Brundtlandrapportens kapitel Energi: alternativ för miljö och utveckling. Där heter det:

"Den närmaste tidsperioden framför oss bör betraktas som en övergång från en tid då energi använts på ett icke tillfredsställande sätt. Ännu har man inte funnit en allmänt accepterad väg till en tryggad energiframtid. Vi tror inte att detta dilemma ä nnu har behandlats med tillräcklig ihärdighet och i ett globalt perspektiv av det internati5>nella samfundet."

Centerpartiets förslag skall alltså ses som ett försök att skynda på denna utveckling och att uppmuntra till svenska och internationella initiativ.

Utskottets motivering för att avstyrka centerns motion på denna punkt är ett utmärkt exempel på tuvhoppning eller akrobatik i den högre skolan. Utskottet ställer sig bakom den energisyn som framförs i Brundtlandrappor- ten. Man måste då fråga sig om utskottsmajoriteten inte instämmer i rapportens slutsatser i detta avseende. Utskottsmajoriteten framhåller dels att det är viktigt att ge energifrågorna en mer framträdand e roll i FN-arbetet, dels - en mening längre fram i betänkandet- att det nu inte torde vara möjligt att framgångsrikt driva frågan.

Som motiv för detta kombinerade ointresse-intresse konstateras att intresset i FN för dessa frågor för närvarande är svagt, varpå motionsförsla- get avstyrks. Ett svagt intresse i FN är åtminstone enligt min uppfattning - om konstaterandet nu är sant efter FN-kommissionens mycket uppmärksamma- de och väl mottagna rapport - ett ytterligt starkt skäl för utskottet att rekommendera ett aktivt arbete för att väcka ett globalt intresse eller förstärka en gryende medvetenhet. Detta förutsätter naturligtvis att utskotts- majoriteten verkligen står bakom sina ibland riktigt positiva formuleringar.

Centern vidhåller sitt krav, som vi i utskottet har fått stöd av vpk för. Jag yrkar bifall till reservation nr 9.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Inrernationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109

27 april 1988

---------

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m .

I samma motion föreslår vi att Sverige skulle verka för att en särskild FN-konferens om energi skulle anordnas. Vi tycker att det nära samband som finns mellan miljö- och energifrågor ka n motivera att man studerar dessa två områden tillsammans vid den andra miljökonferens som Sverige har förklarat sig villigt att anordna 1992. Vi har alltså inte till hundra procent fullföljt vårt krav på en särskild konferens , men vi markerar i den tidigare nä mnda reservationen att vi anser det mycket viktigt att Brundtlandrappor- tens frågestä llningar och förslag får stort utrymme vid det här tillfället.

Miljöfrågorna får ett allt stö rre folkligt stöd genom att insikten om att miljöfr ågor ä r öve rlevnadsfrågor växer sig allt starkare, både hä r hemma och internationellt. Dä rför är det bra att det femte biståndsmålet har blivit verklighet. Men det kan inte fö r ofta strykas under att det är viktigt att vi följer upp denna nya målsättni ng. Områdena är många och behoven stora i allt biståndsarbete - det har påpekats må nga gånger i dag.

När det gäller behovet av miljöinsatser för öve rlevnad och självförsörjning finns det tyvärr många exempel att välja bland, inte minst i länderna i Afrika. Jag skall peka på ett annat drabbat la nd , som inte brukar nämnas så ofta just i dessa sammanhang. Jag ä r dock glad öve r att flera kolleger bland ledamöter- na i utrikesutskottet i dag har nä mnt det landet , som är Afghanistan.

Afghanistan har ett mycket speciellt landskap, där bergsluttningarna sedan mycket lå ng tid tillbaka varit försedda med bevattningssystem och odl.ingsmöjligheter. Nu är detta mycket speciella landskap ärrat, förstört och raserat. Förutom till humanitär hj älp i samband med de mänskliga fö rluster- na och lidandena måste vår solidaritet också räcka till ett bistånd när det gäller återuppbyggnad av landets egna resurser. Det arbete som lagts ner under å rhundraden av det afghanska folket självt måste nu bli en angelägen- het för inte bara enskilda organisationer utan också multilaterala organ. Alla hoppas vi nu att de första ansatserna till en ljusning i situationen i Afghanistan skall följas av verklig fred och verkligt självbestämmande. Det är då viktigt att berörda internationella organ uppmuntras frå n svensk sida till hög beredskap nä r det gäller miljö insatser ino m de tta område.

Det multilate rala biståndet har också utöver denna speciella fråga en mycket stor betydelse för världssolidariteten, liksom även många fö rdelar, vilket vi i centern har pekat på i vår motion. Det multilaterala biståndet öka r tilltro n till FN, det går till ett breddat antal länder och det är samtidigt frikopplat frå n enskilda givares egna intressen. Vi har därför i årets motion bl. a. yrkat på en ö kning med 70 milj . kr. i fö rhå llande till regeringens fö rslag, fördelad på de internationella organisationer som nä mns i reservation 31.

Herr talman! Jag yrkar slutligen bifall till denna reservation.

	Anf. 38 INGA LANTZ (vpk):
	Herr talman! 75 % av jordens befolkning lever i akut elle r nästa n akut
	fattigdom . Det finns också andra siffror som belyser detta. 600 miljoner
	människor lever i vad FN kallar en kritisk fattigdom. Fram ti ll år 2000
	kommer denna siffra att öka med 200 milj oner. 60 000 barn dör av svält varje
	dag. Dessa siffror visar på klyftan mellan de rika och de fattiga länderna.
56	Måste då 75 % av jordens befolkning leva i hunger och svält? Nej! Vi
56	måste avskaffa myterna om att maten inte räcker till , att det finns fö r mycket

folk och att vädret ä r grundorsak. Vi måste också avskaffa myte n om att den tekniska forskningen kommer att klara av det här problemet. Dessa faktorer spelar visserligen en viss roll, men de blir meningslösa om de inte sätts in i e tt stö rre sammanhang.

Mat ä r makt. Människor svälte r dä rfö r att hela deras rättmätiga andel av mat och resurser har fråntagits dem. Jordens resurser - och det gäller ur alla aspekte r - skulle gott räc ka till fö r alla , om de fö rdelades rättvist.

Den samlade livsmedelsproduktionen skulle t . ex. räcka till att fö rse varje mä nniska på jorden med 325 kg livsmedel per år.

Etiopiens areal och livsmedelsproduktion skulle kunna räcka åt hela Afrikas fö rsö rjning, om fö rvaringsmö jlighete r och distribution fungerade.

Om bara jorden på de n indiska G angesslä tten utnyttjades på ett riktigt sätt , så skulle dess åkrar kunna fö da världens befolkning två gånger om. Indien skulle kunna föd a en tio gånger så stor befolkning som man har i dag på det som man skulle kunna odla på Ga ngesslätten.

Människor svä lter därfö r att de saknar makt , inflytande och pengar fö r att kunna kö pa eller producera mat . Det barn eller den vuxna människa som svälter gör d et därfö r att hon inte har någon makt öve r jorde ns resurser.

Den rika delen av vä rlden , som vi tillhör, tvingar den fattiga delen att i stället fö r att odla mat till sig sjä lv och sina barn odla mat åt våra - den rika vä rldens- djur och att använda sin jord för vår lyxkonsumtion. I stället fö r att odlat. ex. majs, hirs och vete odlar man tobak, kakao, socker och bomull till våra cigarretter, till vårt godis och till vå ra jeans.

Detta ä r ett handelssystem som har sin rö tter i det koloniala arvet. Stora bolag kö per upp den bästa jorden , odlar biffboskap t. ex. i Brasilien ,

slaktar och fö rpackar direkt på platsen , kyle r ned under tra nsporten, och kö ttet kan sedan samma dag sälj as från frysdiskar.

I Peru - detta utfattiga land - odlar man tagetes i stora fä lt, fö r att sedan exporte ra blommorna till USA . Dä r uppföds nämligen hö norna på fö r mycket fiskmjö l, vilket gör att äggulan inte blir gul utan vit. Den måste då färgas gul, och det gör m an med hj älp av Perus tagetesblommor. I Peru - där hä lften av barnen dör innan de är sex å r!

Det finns flera absurda hunger- och svältpådrivande faktorer. Världen a nser sig ha råd att satsa pe ngar på vapen fö r miljarder och åter miljarder kronor. Varje år kö ps vapen fö r 2 000 miljarde r kronor. O m man tog undan vad 14 dagars vapentillverkning kostade och i stället fö rdelade dessa pengar på den fattiga delen av vä rlden, skulle de räcka till för att utplå na all svä lt. Alla skulle kunna få utbildning, a lla skulle kunna få hälsovård , alla skulle kunna få bostad , och alla skulle kunna få tillgång till vatten - fö r 14 dagars vapenkostnad!

Låt mig nä mna ytte rligare ett absurt fa ktum . Tre fjä rdedelar av alla tyngre vapen exporteras just till den tredj e världen. Vart fjä rde u-la nd använder en fjärdedel av sin statskassa till sin krigsmakt.

Militariseringen av tredje världe n genom vapenhandeln ä r ett sätt att säkra det nuvarande handelssystemet. Det är också ett effektivt hinder fö r varje omfö rdelning och det allvarligaste hotet mot den nya ekonomiska vä rldsord- ning som u-lä nde rna bö rj ar kräva med allt stö rre rä tt.

I föro rdet till boken "The hungermachine" av Jon Bennet frågar Susan

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt u.tveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

George: Vad kan vi göra? " Det vi kan göra omedelbart", säger hon, " är att förändra vår attityd till hunger. När vi väl börjar erkänna att orsaken till hunger inte egentligen är knapphet på föda eller jord, så tvingas vi att dra slutsatsen att det är frå ga om en annan knapphet; att det är brist på demokrati, det slags demokrati som innebär att det är en mä nsklig rättighet att ha tillgång till föda. "

Då blir frågan om hunger och svält ytterst en fråga om politik. Det fordras en genomgripande förändring för att garantera en annan fö rdelning av jordens samlade resurser.

Herr talman! Jag har talat kring en vpk-motion och en rese rvation , nr 18. Utskottet avstyrker motionen genom att säga att riksdagen är öve rens om de övergripande biståndsmålen , och det kan väl vara sant . Man hänvisar till skrivningen: " resurstillväxt , ekonomisk och social utj ämning , ekonomisk och politisk självständighet" , och tillfogar: " framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön ". Det övergripande målet skall vara att höja de fattiga folkens levnadsnivå .

Vad som har hänt och händ er är dess värre att klyftorna mellan den rika och den fattiga världen bar ökat och ökar , om inga motmedel sätts in . Hittills bar de t inte funnits några motmedel för att förhindra att klyftan mellan rika och fattiga lä nder ökar.

Jag är medveten om att detta förhållande inte går att påverka genom en utskottsskrivning eller genom ensidiga svenska initiativ. Vad jag begär i motionen är att Sverige som nation i alla internationella sammanhang a rbetar för en annan ekonomisk världsordning . I sådana sammanhang måste man också ta upp de diskussioner som förs i motionen, t. ex. att nedrustning får påverkan på den ekonomiska och sociala utvecklingen i fattiga lä nder.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till samtliga vpk-reservationer.

Anr. 39 AXEL ANDERSSON (s):

Herr talman! Bistå ndsdebatten har framskridit så långt att vi har kommit ned på särskilda yrkanden och e n del av de reservationer som är fogade till betänkandet.

Min avsikt är att beröra de avsnitt i betänkandet som handlar om regionala insatser i södra Afrika och Centralamerika samt avsnittet om humanitä rt bistånd.

Anslagsposten " Regionala insatser" syftar huvudsakligen till att stö dja regionalt samarbete i södra Afrika inom ramen för samarbetsorganisationen SADCC. Till en mindre del utnyttjas anslaget för regionala insatser i Centralamerika, till den Ö stafrikanska utvecklingsbanken, till Mekongkom- mitten och till ett regionalt program för fiske i Bengaliska viken.

Sverige har under de senaste åren satsat betydande belopp under detta anslag främst för att bidra till nödvändig tillväxt och därmed ett ö kat oberoende för SADCC-länderna. Men här som på må nga andra håll är det långt mellan ide och genomförande . Det är skälet till att den ingåe nde reservationen uppgår till drygt 286 milj . kr. Med anledning av det samt det faktum att propositionens förslag väl stämmer överens med SIDA:s äska nde ber jag att få yrka avslag på reservationerna 55 och 56 frå n centerpartiet resp. folkpartiet, i vilka föreslå s högre belopp under detta anslag.

Herr talman! Det humanitära biståndet till Latinamerika och södra Afrika fyller en viktig funktion. Tidigare i dagens biståndsdebatt har talats om behovet av att sätta demokratimålet högt. Enligt min uppfattning är det humanitära biståndet ett uttryck för nä r målen väl sammanfaller och då demokratimålet är mycket klart markerat.

Jag har haft förmånen att direkt arbeta med det humanitära biståndet de senaste tio åren i beredningen för det ändamålet på SIDA. Jag kan intyga att de organisationer som är involverade i detta slag av svenskt bistånd fungerar mycket väl. Biståndet fyller de avsedda syftena.

En viktig del i denna form av bistånd är att de människor som får vårt stöd ute i byarna, i Salvador, i frontstaterna i södra Afrika osv. själva organiserar sitt bistånd. De organiserar hjälpen ut till byarna, fördelar och förmedlar biståndet . Det är ett viktigt och praktiskt inslag i biståndsverksamheten .

Betydande medel avsätts därför för humanitärt bistånd även i årets budgetproposition. Förslaget vad gäller Latinamerika övere nsstämmer med SIDA:s äska nde i petitan för nästa budgetår. För södra Afrika går regeringen t. o. m. längre än SIDA och utökar anslaget med 20 milj. kr. Sammanlagt föres lås en höjning på dessa båda avsnitt med 85 milj. kr., dvs. en höjning med mer än 20 % jämfö rt med anslaget detta budgetår.

Herr talman! För första gången passerar anslagsposterna för humanitärt bistånd halvmiljardstrecket. Det finns ingen anledning fö r oss att sträcka på oss särskilt för det, men vi kan konstatera att det är en framgång för svensk biståndsverksamhet när vi på detta direkta sätt kan förmedla bistånd till behövande människor, bistånd som de verkligen får nytta av . De bidrar själva till utveckling tack vare denna biståndsform.

Enligt utskottets mening är den höj ning som regeringen föreslagit väl avvägd, inte minst med tanke på de betydande svårigheter som föreligge r att nå fram med bistånd särskilt i och runt Sydafrika. Det har från flera håll anmälts att vi borde satsa mer av det humanitära biståndet inne i Sydafrika. I utskottet och i Sveriges riksdag råder det inte delade meningar om detta , men hänsyn måste tas till en brutal verklighet i söd ra Afrika. Det går inte särskilt många kanaler in i landet, och de som finns ä r bräckliga. Apartheidregimen beslutar just denna vår om betydande inskränkningar i möjligheterna att föra in bistånd i Sydafrika.

Även om vi alla sympatiserar med folkpartireservationen 57, med fö rslag om en höjning av anslaget med 40 milj . kr., finner utskottet inte skäl att nu biträda förslaget utan anser att de av regeringen föreslagna 20 miljonerna i höjning för södra Afrika är tillräckliga.

Herr talman! I några moderatreservationer vill man förändra och förstärka betydelsen av en demokratisk samhällsutveckling när det gäller det humani- tära biståndet. Jag har redan pekat på att det humanitära stödet är starkt inriktat på att främja just en demokratisk samhällsutveckling. Ett annat viktigt inslag i det humanitära biståndet ä r stödet till verksamhet som syftar till att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna. Härigenom konkreti- seras den svenska hållningen mycket klart på denna punkt, enligt utskottsma- joritetens mening.

De båda ro-reservationerna nr 58 om inriktningen av biståndet till södra Afrika och nr 60 om Centralamerika bör därför avslås av riksdagen.

Prot. 1987/88: 109 27 april 1988

Internationellt utveck-

lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

-In_t erna_t_ionel/t u-tv-ec k

lingssamarbete m . m.

Herr talman! Det humanitära biståndet till Latinamerika utgörs till stor del av stö d till insatser för att hävda mänskliga rättigheter och bistå politiskt förföljda män niskor . Stöde t utgår huvudsakligen som bidrag till e nskilda svenska och internationella organisationer. Denna biståndsform fungerar bra. Utskottsmajoriteten finne r för sin del att regeringsförslaget är väl avvägt , och dä rför anser vi att reservation nr 59 från folkpartiet bö r avslås.

Herr talman! I folkpartireservation nr 61 krävs inrättande av en ny anslagspost, för humanitärt bistånd till Mellanös tern och Asien. Utskottet delar helt fo lkpartiets uppfattning o m behovet av humanitärt stöd till mä nnisko r som drabbas av förföljelse , äve n på asiatisk mark , men anser inte att någon sä rskild anslagspost bör inrättas för detta. I dag går humanitärt bistånd till Asien och ä ven till Västbanken och Gaza via särskilda program . Katastrofposte n används samt biståndet genom enskilda organisationer. Dä rfö r ber jag att få yrka avslag på reservatio n nr 61.

Vpk kräve r i reservation nr 68 att Sverige skall ge politiskt och ekonomiskt stöd till befrielserörelsen Fretilin på Östtimor i likhet med det stöd som ges till bl. a. befrielserörel sen ANC i Sydafrika.

U tskottsmajo riteten anser liksom tidigare år att här råde r en viktig skillnad. FN har i en resolution uttalat sig fö r ett e konomiskt och politiskt stö d till ANC , men det har man inte gjort när det gäller Fretilin. Däremot ger Sve rige och andra länder humanitärt stöd på Ö sttimo r via Röda korset och andra internationella hjä lporganisatio ner. Med det anförda yrkar jag avslag på reservation nr 68.

Till sist skall jag ta upp reservation nr 71 , som ä r gemensam fö r folkpartiet , centern och vpk, i vilken hemställs om humanitärt bistånd direkt till befrielserö relsen Polisario i Västra Sahara. Frågan om svenskt bistå nd direkt till Po lisario har utsko ttet och riksdagen behandlat tidigare. Sverige ger sedan länge bidrag till huma nitära insatser i flykti nglägren via Röda korset och Rä dda barnen. Eftersom dessa kanaler fungerar vä l anser utskottet att det inte finns några skä l att ä ndra detta .

När det gäller kravet i reservatione n på mer pengar till stöd fö r humanitära insatser kan konstateras att riksdagen vid behandli ngen av biståndsbudgeten i fj ol diskuterade detta. Vid samtal som jag och flera andra då hade med män niskor som arbetar direkt med det humanitära biståndet till flyktingarna i Västra Sahara framkom att det anslag som begärdes icke uppgick till mer än

11milj. kr. U nder detta å r har SIDA, UD, Rö da korset och Rädda barnen tillsammans diskuterat möj ligheterna att vidga det humanitä ra biståndet till Polisario och flyktingarna . Det finns en beredskap i regeringen, om det kommer fram projekt som ä r värda att stö dja, så att medel kan anslås.

När det gäller viljan att satsa pengar finns det alltså i verkligheten ingen skillnad mellan utsko ttsmajo riteten och reservanterna . Jag ber därför att få yrka avslag på reservation nr 71 och bifa ll till utskottets he mställan.

He rr talman ! Dagens de batt har också handlat om i vad mån biståndspoliti- ken skulle förä ndras med en borgerlig regering. Rune Å ngström , som inte längre ä r i kammaren , för säkrade - liksom andra har gjort - att det bara skulle bli bättre. Tillåt mig då att i slutet av mitt anfö rande erinra om de betydande problem på detta område som kom fram under de borgerliga regeringså ren . Moderaterna fö rsäk rade i dag att 2-procentsmålet också

ligger i deras intresse - det var första gången jag hörde det - men trots det betvivlar jag att möjligheterna till en framgångsrik biståndspolitik blir bättre med en borgerlig regering - snarare tvärtom.

Anf. 40 INGA LANTZ (vpk) replik:

Herr talman! Som en kommentar till reservation 68 sade Axel Andersson att Sverige inte kan ge ekonomiskt bistånd till Fretilin därför att FN inte har uttalat sitt stöd för det. Det var en ganska dålig avslagsmotivering. Det finns anledning för Sverige att stödja Fretilin med ett bistånd.

Jag skulle vilja fråga Axel Andersson: Vad skall vi göra i det större perspektivet med de ökande klyftorna mellan den rika och den fattiga delen av världen? Vad skall vi göra med den globala miljöförstöringen?

Världens befolkning ökar med 200 000 nya invånare per dygn . Under samma tid skövlas 36 000 hektar regnskog, förstörs 27 000 hektar matjord och förvandlas 14 000 hektar till ren öken. Havsfisket minskar. Städerna växer okontrollerbart, och urbaniseringen ökar. Luftföroreningar och bilav- gaser dödar skog, och allt större gödse lgivor i jordbruket kväver sjöar och vattendrag . Miljön, ekologin, går med ett stort underskott och kommer att gå under.

Tropikskogen minskar med 2 % om året. Stäppen slits ner till öken. Hela Nordafrika och Mellanöstern har drabbats av en gigantisk ökenutbredni ng, som ännu inte har hejdats. Överfångster av fisk har inn eburit att världsfisket har minskat med 15 % sedan 15 å r tillbaka. Förstöringen av den odlade jorden ökar. I dag r äk nar man med att den nä ringsrika toppjorden minskar med 7 % för varje årtionde.

Allt detta , plus det jag tog upp i mitt anförande för en stund sedan, bidrar till att ytterligare försämra tredje världens levnadsfö rhå llanden. Jag skulle vilja att Axel Andersson utvidgade sitt resonemang något och svarade på frågan hur klyftorna mellan den rika och den fattiga världen skall kunna minskas.

Anf. 41 MARIA LEISSNER (fp) replik:

Herr talman! Axel Andersson uttrycker ideligen sympati för våra förslag , men sedan avstyrker han dem. Det är litet synd.

Elet är tråkigt att höra att Axel Andersson , trots att han har sympati för vårt förslag om 40 miljoner till södra Afrika , tycker att det är viktigare att använda 65 miljoner för att subventionera ett inköp av spannmå l till svenska regleringspriser i stäl let för till världsmarknadspriser. Det gör att man naturligtvis inte heller har råd att anslå de 20 miljoner som folkpa rtiet har föreslagit till humanitärt bistånd i Asien. Jag tycker att det är beklagligt att socialdemokraterna inte förmår frigöra sig från en dålig biståndsform. Då skulle de nämligen kunna fö lja sina böjelser och stödja folkpartiets förslag på dessa punkter.

Jag tycker också att det är ett märkligt argument att det inte är intressant fö r biståndsprojektens del om det finns en anslagspost för humanitärt bistånd e ller inte. Det är naturligtvis intressant om man inrättar en ny anslagspost och tillika skänker den 20 milj. kr.

Jag noterar med tillfredsställelse Axel Anderssons generositet gentemo t

Prot. 1987/88:109

27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

-ln-,e-,-n-a-tio_ne l_lt_u_tv_cke- ---

/ingssamarbete m . m .

Polisario. Den är värd att understryka. Jag hoppas att det arbete som uppenbarligen pågå r kommer att leda fram till bättre och starkare initiativ från Sveriges sida när det gäller att stödja Polisarios flyktingläger.

Vad gäller biståndet och de borgerliga åren kan jag inte erinra mig några särsk ilda problem som vi hade. Tillåt mig påminna om att biståndet snarare började urholkas vid regeringsskiftet 1982. Innan dess hade vi förbättrat biståndet. Sedan kom försämringarna slag i slag. Nej, ett bättre argument får Axel Andersson finna mot oss.

Anf. 42 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela att anslag nu har satts upp om att detta sammanträde skall fortsätta efter kl. 19.00.

Anf. 43 GUNNEL JONÄNG (c) replik:

Herr talman! Jag kanske inte är lika nöjd som Maria Leissner över Axel Anderssons ställ ningstagande i fråga om biståndet till Polisario. Axel Andersson sade visserligen, som det också stå r i utskottsbetä nkandet, att det finns en beredskap. Jag tror att Axel Andersson, lika väl som många av oss andra, vet att det finns ett behov av medel i flyktinglägren. Jag har flera gånger besö kt flyktinglägren . Det försök till uppodling av ök nen som har på bö rjats innebär stora svårigheter och visar helt uppenbart att det behöv s ett ö kat stöd .

Jag förs tå r inte riktigt Axel Anderssons oro för biståndspolitiken under en ny regering. Det är som sagt när regeringen har varit socialdemokratisk som det har varit betydande problem. Det var då vi hade stora demonstrationer. Det var då människor tände sina facklor härutanför och fastade för att försöka se till att riksdagen slöt upp kring enprocentsmålet . Jag tror inte att Axel Andersson behöver bekymra sig så mycket för en ny regerings biståndspolitik.

Anr. 44 AXEL ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag vänder mig först till Inga Lantz, som efterlyste en mer övergripande politisk-ideologisk inriktning av vårt bistånd . Låt mig bara i all blygsamhet hävda att svensk biståndsverksamhet går ut på att bidra till att förändra förutsättningarna för de fattiga folken i världe n. Vi gö r oss naturligtvis inga illusioner om att nå det målet sna bbt, och ensamma klarar vi de t inte. D ärfö r ä r en stor del av svensk bistå ndspolitik inriktad på a tt få andra med oss, inte minst inom FN-systemet.

Det föreligger inga förutsättningar fö r de krav som Inga Lantz och vpk har på att utskottet skall ställa sig välvilligt till ett direkt bistånd till Fretilin. Fretilin på Östtimor har inte en sådan organisation att man kan tillgodogöra sig ett sådant bistånd. Fretilin fungerar mest i o mvä rlden och i Europa. Däre mot anser vi i utskottet att stöde t via Röda korset och andra internationella hjä lporganisationer är den väg som i dag bäst gagnar de människo r som lever under krigets och fö rtryckets fasor på Östtimor.

Ja , Maria Leissner, vi har alla vå ra böjelser. Det skall jag inte alls förneka. Jag fö rstå r att Maria Leissner är upprö rd över att vi har avstyrkt förslage t om en höjning på 40 milj. kr. Men skäle t ä r precis det jag gav. Det finns ingen

anledning för utskottet att gå med på detta i de fall där vi kan konstatera att ett ökat anslag inte skulle förändra den direkta bidragssituationen. Det må förlåtas utskottet att vi har stannat vid propositionens förslag.

Det är inte första gången vi diskuterar Polisario. Vi är överens om det humanitära stödet till flyktinglägren. Vi är också, tror jag, överens om att de organisationer som arbetar i de flyktinglägren gör ett bra jobb. Det vi har krävt av de här organisationerna är att de skärper sina program och sina projekt, så att vi kan stötta dem. Enligt må ngas mening har inte det skett till fullo den senaste tiden. Men jag tror att när detta bearbetas ordentligt och vi samarbeta r, kommer vi att få ta ställning till frågan om mer pengar till Polisario. Då ä r jag, liksom mina partikamrater i utskottet , beredd att ställa upp.

Vi hade vissa farhågor för biståndspolitiken under en borgerlig regering. Jag har fortfarande uppfattningen att det kommer att dyka upp betydande svårigheter för en regering bestående av tre partier med olika syn på de grundläggande bistå ndsfrågorna: moderaterna å ena sidan och mittenpar- tierna å den andra. Från socialdemokratiskt håll skall vi naturligtvis vara med, oavsett vad som händer efter den 18 september, och försöka bidra till en kontinuitet.

Anf. 45 INGA LANTZ (vpk) replik:

Herr talman! Jag skall försöka hålla mig inom repliktidens ramar. Sverige är ett litet land och vårt internationella inflytande är begränsat.

Därför måste alla de resurser som vi faktiskt förfogar över användas för att vi skall kunna förändra utvecklingen i tredje världen. Det krävs , som vpk ser det, en ny u-landspolitik, om orättvisorna i det internationella ekonomiska systemet inte skall leda till än värre katastrofer än de redan inträffade i tredje världen.

Vi kan inte acceptera att kapital strömmar från fattiga u-länder. Varje år förlorar de 600 miljarder kronor på sänkta råvarupriser och 90 miljarder i vinster, som de utländska företagen tar hem . 44 % av dagens exportintäkter måste användas till räntor och amorteringar på lå n. Det här är en utveckling som måste förändras om det skall bli någon bättring för u-länderna .

Vi kan heller inte acceptera att 3-6 transnationella bolag kontrollerar 80-90 % av handeln med u-ländemas exportvaror, kaffe, te , bomull, jute, tobak, järnmalm osv. Vi kan inte acceptera att öknarna ökar med 6 milj . ha årligen, att regnskogarna försvinner och med dem må nga djur-och växtarter, att tiotusen människor i tredje världen dör av växtgifter varje år och att svälten ökar.

För detta krävs en helt annan internationell politik. Det krävs att Sverige i alla internationella sammanhang arbetar för en helt annan ekonomisk fördelningspolitik för att minska klyftorna mellan den rika och den fattiga delen av världen.

Anf. 46 MARlA LEISSNER (fp) replik:

Herr talman! Axel Andersson påstår att behoven i sö dra Afrika är fullständigt mättade när det gäller bistånd. Det tycker jag är en mild överdrift. Jag såg med egna ögo n när jag var där för några veckor sedan att så

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

inte var fallet. Tvärtom är man oerhört angelägen om att få ett ökat stöd från västvärlden . Nej, vad det snarare handlar om är naturligtvis att pengarna inte räcker.

Då återkommer jag till den fråga som Axel Andersson har undvikit. Om vi från folkpartiet accepterar att vi inte får igenom vårt förslag om en ökning av anslaget med 100 milj. kr. , så borde man ändå kunna åstadkomma en bättre kvalitet. Hur kommer det sig, Axel Andersson, att socialdemokraterna fortfarande försvarar de 65 spannmålsmiljonerna - även om ni gör det med skammens rodnad på era kinder? Sku!Je man inte kunna tänka sig att i stället lägga över miljonerna på apartheids offer i södra Afrika?

Aof. 47 AXEL ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Först till Inga Lantz: Här är vi helt överens. Det är alldeles klart att i det längre perspektivet måste en annan ekonomisk ordning till i världen . Vad Sverige kan göra , och som vi envetet arbetar med trots vår litenhet, är att försöka få de rika länderna att tänka om. Det tror jag ligger inte minst i i-världens intresse i ett längre perspektiv. Om detta råder inga delade meningar. Att inte framgångarna kommer slag i slag är bara att beklaga, men det får inte hindra oss från att envist fortsätta våra ansträng- ningar.

Så till Maria Leissner: Jag har aldrig sagt att behoven är mättade i södra Afrika. Vad jag har sagt är att möjligheterna att få igenom humanitärt bistånd inte minst in i Sydafrika begränsas dag för dag. Svårigheterna med att få fram hjälp ökar i front.staterna genom Sydafrikas medvetna destruktiva politik och krigshandlingar. Det är vad som begränsa r våra möj ligheter. Jag har aldrig sagt att vi har satsat tillräckligt med pengar i södra Afrika. Det måste till mycket mer, inte bara från svenskt håll.

Anf. 48 GUNNAR HÖKMARK (m):

Herr talman! Det finns två glädjande drag i utvecklingen i dag i den tredje världen. Det första gäller den ökade insikten om att demokratin är en nödvändig förutsätming för utveckling. Det andra gäller marknadsekono- mins segertåg .

Utvecklingen mot ökad demokrati är särsk ilt påfallande i Latinamerika. Förutom utvecklingen i Centralamerika finns det anledning att konstatera att det endast i Paraguay, Cuba, Chile och Panama fortfarande råder diktaturer, även om man kan konstatera att länder som Mexico fortfarande har lång väg att gå.

På Filippinerna och i Sydkorea har demokratin fått fotfäste . På Taiwan har också betydande steg tagits i rätt riktning. Det finns anledning att välkomna dessa steg. Och det är viktigt att notera, att det är frånvaron av socialistiska utvecklingsambitioner som gjort utvecklingen mot demokrati och välfärd möj lig i dessa länder. Det är också viktigt att notera att den positiva utvecklingsvägen i många av den tredje världens länder i stort sett går de svenska programländerna förbi . När Sverige valt att ge socialistiska regimer sitt stöd har vi samtidigt gett vårt stöd till totalitära maktanspråk , som fött doktrinära ideer, ekonomisk stagnation och våld .

Herr talman! Det är mot den bakgrunden som vi moderater för fram

kraven på en strategi fö r demokratisk utveckling, en oberoende kommission för granskning av de mänskliga fri- och rättigheterna och å rliga rapporter om de mä nskliga fri - och rättigheternas situation i de svenska samarbetslä nder- na. D et ä r mot den bakgrunden i allra högsta grad betänkligt när man hö r statsrådet för biståndsfrågor kalla kraven på respekt för mänskliga fri- och rättigheter och kraven på att svenskt bistå nd skall stö d ja värnet av mänskliga fri - och rättigheter för gnäll.

Det är möj ligt att de personer som statsrådet no rmalt trä ffar i dessa län der, på banketter, kanske på massmö ten , inte upplever Lena H jelm-Wallen som särski lt gnä llig, och det är möj ligt att det i den socialdemokratiska bistå nds- politiken anses vara en fjä der i hatten at t inte anses vara gnällig vare sig i Havanna eller i Hanoi. Men för de män niskor som Lena Hjelm-Wallen normalt inte träffar i dessa länder ä r det inte gnä ll att kräva ett bistånd som stärker skyddet för mänskliga fri- och rättigheter, ett bistå nd som stärker en process som på lå ng sikt också kan ge välfärd. De upplever det som någonting helt annat att stå upp för enskilda mä nniskors rä tt.

He rr talman! I Centralamerika har president Arias fredsplan rönt en stö rre framgång än vad även optimistiska betraktare trodde var möj ligt för bara något halvår sedan . Fredsplanens fundament ä r att den kräve r av de olika länderna a tt man skall tillä mpa det fri a samhä llets demokratibegrepp utan några undantag.

Det resonemang som ibland fö rs fram förtäckt eller öppet att man av u-lä nde r inte kan kräva respekt för de demo kratiska fri- och rättigheterna lyser helt med sin frånvaro i Arias fredsplan .

Dä rför är det också viktigt att vi frå n svensk sida inte bidrar till att underminera fredsarbetet genom att ge ett villko rslö st stöd till dem som bryter mot kraven på demo kratisk utveckling. Preside nt Arias ha r uppmanat de europeiska bistå ndsgivarna till länderna i regionen att koppla bistån det till uppfyllandet av fredsplanen. Det är ett exempel på att bistå nd verkligen kan användas för att frä mja freden och demokratin och därmed också utveck- lingen .

Herr talman! Nä r utskottsmajo riteten avvisar fö rslaget om kopplingen mellan fredsplanen och biståndet gör den sig skyldig till en felbedöm ning. När demokraterna i Centralamerika vädjar om stöd för den demokratiska utvecklingen, väljer i stä llet svenska socialdemokrater att stödja en regim som söke r vinna total kontroll öve r sitt land .

Herr talman! Socialdemokratern as och regeringens ovilja att på denna pu nkt tillmöte sgå president Arias krav är märkl ig. Det kan enbart tolkas som om solidariteten med sandinisterna är viktigare än solidariteten med demokratin och med Arias fredsplaner.

Arias vädjan om en ko ppling mellan bistånd och fredsplanen har framförts till samtliga lä nder i Västeuropa. Det vore pinsamt om Sverige skulle bli ensamt eller ett bland de få länder som skulle avvisa en sådan begä ran.

Utvecklingen i Centralamerika måste fö lja schemat fred, demokrati och ekono misk utveckling. Freden har nu sin chans, demokratin likaså. Upphö r förtryc ket och terrorn kan de enskilda medborgarna återfå sina rä ttigheter .

Men det avgöra nde på sikt är också att det blir en o rdentlig och stabil ekonomisk utveckling. Freden kan inte bestå om inte fattiga människor få r mat i magen.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck-

lingssamarbete m. m.

5 Riksdagens proroko/11987188:/09

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck-

lingssamarbete m . m .

Vad som krävs är o mfattande avregleringar och privatiseringar så att tillväxten får sin chans. De närmast feodala elle r socialistiska ekonomierna med o mfattande statsstyrning har hämmat utvecklingen. E ndast små grupper av sto ra jordägare, ett tunt lager med företagare eller den sandinistiska e liten har haft drägliga levnadsvillko r.

Men en förutsätt ning för att länderna i Centralamerika skall lyckas i sin ekonomiska omvandling är att de har mö jlighet att exportera till de utvecklade lä nde rna. Oroande är då framför allt de protektionistiska tendense r som man kan se i det amerikanska presidentvalet. Det är tende nser som företrä ds framför allt av Jesse Jackson.

För oss europeer måste det vara angeläget att ö ppna våra gränser. Frihande ln är för Centralamerika väsen tligt viktigare än bistå nd . Visserligen kan bistå nd på ko rt sikt ge en del fö rdelar när det gäller att få i gång en process mot demokrati, må ngfald och marknadsandelar, men den lå ngsiktiga utvecklingen måste vara helt beroende av mö jligheterna till en fri handel.

Herr talman! När det gälle r utvecklingen i Sydafrika är situatio nen dyster. Förtrycket ö kar. De hoppingivande tendenser som tidigare kunde skönjas har förbytts i sin motsats.

Sydafrikas destabiliseringspolitik har lett till att Mo!,ambique befinner sig i katastrof. Destabiliseringspolitiken bedrivs också på må nga andra håll . Så t. ex. förfö ljs och mördas oppositionella sydafrikaner även långt utanför sö dra Afrika .

En uto mståe nde kan konstatera att den sydafrikanska statens grepp öve r näringslivet har hå rdnat. U tlän dska investerares bortdragande har inneburit att företagsäga ndet stä rkt delar av den vita minoriteten samtidigt som arbetslivet fö rskjutits i ri ktning mot mer utpräglad apartheid . De mycket begrä nsade friheter som tidigare tillkom framför allt den vita minoriteten har också kringsku rits. Pressfrihet li ksom yttrande- och tryckfrihet är nu i praktiken helt borta. Kontakterna från utlandet med organisationer som käm par fö r e tt demokratiskt Sydafrika har kraftigt försvårats . Detta ä r några av de resultat av isoleringspolitiken som vi måste ta i beaktande när vi granskar vår egen Sydafrikapolitik.

Isoleringen har på kort sikt stärk t den vita ekonomin, men på lå ng sikt leder den till att Sydafrika blir ett fattigare land . Om detta i sin tur leder till öka t mo tstånd , och ö kad styrka fö r motståndet, mot apartheid eller tvärtom till en öka d vi t uppslutni ng kring apartheid kan man tvista om. Men hittills tyder alla tecken på att utvecklingen har gå tt i den senare riktningen .

Herr talman! I Angola pågår ett o mfattande och grymt inbö rdeskrig. Vi har kunnat se hur människor dagligen och stundligen le mlästas och dö das. MPLA-regimen tillkom inte efter fria val utan genom ett ensidigt maktö ver- tagande. Betydande gruppe r inom Angola har en annan uppfattning om framtiden ä n vad regeringspartierna har. MPLA:s fö rakt och nonchalans för denna grupps rättigheter och dess rätt att medverka till sitt lands framtid är grunden till det vå ld som i dag sliter sö nder landet.

En förutsättning för en natio nell fö rsoning ä r att de utländska trupperna och militä ra rådgivarna försvinner . I dag berä knas det att det finns 40 000 kubanska trupper i Angola. Därtill komme r rådgivare från Sovjetunionen och öv riga östb locksländer. Äve n Sydafrika har betydande styrkor inne i

Angola. Sydafrikanskt flyg opererar öve r stora delar av landet.

Det är viktigt att Sverige i dialogen med Angolas regering gö r vår inställning klar. Vi får inte hamna i den situationen att vi stå r bakom ena parten i ett grymt inbördeskrig . Vi måste stå bako m demokratin och vara beredda att medverka till åtgärder som kan ge en chans till nationell fö rsoning, byggd på demokratins principer.

H err talman ! Öv er hela den tredje världen sker en på taglig nyorientering av den ekono miska politiken. Det enskilda ägandet betonas. Det sker en betydande avreglering och privatisering.

Orsakerna till detta är de negativa erfarenheterna av kommunism, socialism och feodalism. I det ko mmunistiska Kina har man genomfört världshisto riens stö rsta privatisering när 160 miljoner kinesiska bönder fått sin egen jord. Nu har de dessuto m rätt att fritt köp a och sälja den.

Privatiseringen betyder mycket för att effektivisera ekonomin. Erfarenhe- terna av statsägande och statsstyrning är ofta förödande. Det leder nästan undantagslöst till korruption och ineffektivitet.

Även i Latinamerika ske r en omfattande avreglering och privatisering. Förutom att de stä rker effektiviteten ses privatiseringarna där också som ett sätt att stärka demokratin. De civila regeringarna har nämligen efterträtt juntor av olika slag som har haft en stark fixering vid staten och statsstyrning. Inte sällan har juntorna använt staten som e tt sätt att garantera sin egen position vid makten .

Detta ä r e n glädjande utveckling. Den afrikanska socialismen har varit en tragedi . Den har lä nge dominerat utvecklingen i Afrika och medfört vå ldsamma umbä randen för Afrikas befolkning. Den socialistiskt inspirera- de utvecklingsfilosofin har lett till att landsbygden utarmats och städernas elit gynnats. Det är tyvärr , herr talman, kä nnetecknande för socialdemokratisk biståndspolitik att Sverige stö tt några av de mest dogmatiska regimerna.

Herr talman! Den tillbakagång för socialismen som vi i dag ser i den industrialiserade vä rlden ä r än starkare bland u-länderna. Det tycker jag att det finns anledning även för svenska socialdemokrater att notera i en biståndspolitisk debatt. Det borde leda till att vi i framtiden söker ge det svenska bistå ndet en ny inriktning. I stället för att ge vårt politiska och ekonomiska stö d till uto pistiska regimer som med våldet som medel ser diktaturen som de n självklara samhä llsformen mås te vi ge vårt stö d till de politiska och ekonomiska krafte r som diktaturen förtrycker. I stället för att bidra till regimernas socialistiska planhushållningsideologier måste vi stö dja utvecklingen mot må ngfald , enskilt jordbruk, företagande, enskilt ägande och fri opinionsbildning. I stä llet för att medverka och delta i regimernas massmöten och därigenom legitimera förtrycket måste vi hävda människor- nas rättigheter och de krav en fredlig och demokratisk utveckling stä ller. Det kan vara så att vi får ta risken att framstå som gnä lliga . Demokrati och mänsk liga fri- och rättigheter är faktiskt vä rda precis det arbete och precis den debatt som Lena Hjelm-Wallen har haft den dåliga smaken att här i riksdagens kammare kalla gnäll.

Det finns anledning , herr talman, att se på utvecklingen i tredje vä rlden med optimism. Betoningen av demokratin och betoningen av marknadseko- nomin utgö r två kraftfulla tendenser, som kan ge ho pp o m att fattiga

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- /ingssamarbete m . m .

Prot.1987/88:109 27 april 1988

---------

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

människor skall få en bättre materiell standard och drägligare levnadsvillkor. Det är viktigt att vi i Sve rige i vår biståndspolitik inte bara erkänner detta utan också går i täten för att ge denna utveckling stöd. Herr talman! Mot

denna bakgrund vill jag yrka bifall till de reservationer som upptar moderata namn.

Anf. 49 MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag hade tänkt diskutera kvinnobistå nd , och skall väl också göra det så småningom . Men innan dess skulle jag vilja kommentera något som i och för sig har berö rts av må nga i debatten, nä mligen diskussionen om anslagsposten för miljö , markvård och energi, i fö rhållande till anslagsposten Särskilda program.

Som så många redan påpekat ä r det ett nytt biståndspolitiskt mål som vi har att ta hänsyn till i den här debatten och i den här budgeten. Självfallet måste det faktum att vi nu har plockat in miljö n som ett nytt må l sätta sina spår i biståndets utformning. Det måste också sätta sina spår i anslagsfördelningen.

Regeringen har låtit det avspegla sig-och det stöds av utskottsmajoriteten

-i det faktum att man praktiskt taget fördubblat anslagsposten Särskilda program. Men precis som när det gäller alla de andra övergripande biståndsmålen mås te huvudprincipen här vara att miljömålet skall genomsy- ra hela biståndstänkandet.

De borgerliga partierna har i den här debatten hå rt drivit kravet på att en särskild rubrik ska.Il finnas i budgeten som skall heta Miljö , markvård och energi . D et finns också en reservation med det kravet. Men sedan spricker enigheten o m hur viktig den här anslagsposten är i kro nor räknat. Är det 100 miljoner som moderaterna säger, ä r det 150 miljoner som folkpartiet säger eller ä r det 200 miljoner som centerpartiet säge r?

Bara på den hä r beslutspunkten i utskottets betänkande har alltså de tre borgerliga partierna lyckats med konststycket att skriva fyra reservatio ner. Det kanske inte är så konstigt att vi får 94 reservationer i ett ä rende där det faktiskt föru tsätts råda stor politisk enighet .

Utskottsmajoritetens förslag och också regeringens är således inte att ge mindre pengar till det här ändamålet. Åtminstone centern och moderaterna gör ju så att de lyfter ut pengar ur anslaget till Särskilda program och gö r ett speciellt anslag för miljö och markvå rd.

Jag tycker uppriktigt sagt att upphetsningen öve r de olika uppfattningarna om rubriksätt ningen på anslagen ä r litet patetisk. Ni kan väl trots allt inte mena att hela det nya miljö målet i biståndet skulle kunna mötas med 100 eller 150 eller 200 milj. kr. , i en biståndsbudget som o mfattar 10 miljarder kronor!

Moderatreservatio nens krav på 100 miljoner innebär en hundradedel av vad vi anslår till u-landsbistå nd . Det kan väl inte vara avgörande för jordens framtid, som Anita Brå kenhielm kallade det med darr på stämman.

I själva verke t kan det på sin hö jd räcka för att pröva och utveckla nya metoder i det stora arbete som det måste innebära att ge sig i kast med miljö, markvå rd och energi i u-världen. Vi vet ju vad det arbetet kostar bara i vårt eget lilla land. Jag tycker att man på något vis gör miljömå let en otjänst om man knyter det så hårt till en rubrik i biståndsbudgeten. Det är ju med miljö målet, precis som med alla de andra biståndsmålen , att hela biståndet

och framför allt vårt landprogrammerade samarbete - med de numera fem målen - måste förverkligas.

Miljömålet har också i stora stycken redan förverkligats. Markvård och energifrågor har inte negligerats förut. Markvårdsprogrammet i Kenya har t. ex. ofta lyfts fram som e n av det svenska biståndets stora "success stories". Kraftverket i Kotmale, som har nämnts hä r tidigare, är visserligen omdisku- terat men i alla fall ett exempel på bistånd till energiproduktion.

Det som oppositionen nu skulle kunna åstadkomm a med sitt speciella miljöa nslag är just det som vi andra avser att åstadkomma geno m den försöksve rksamhet och metodutveckling som ingår i särskilda program.

Jag vill också litet grand beröra bostadsfrågan i biståndet som har varit uppe i debatten tidigare. Jag gör det inte minst därför att vi i det socialdemo kratiska kvinnoförbundet har ägnat stort intresse å t den frågan , som är förknippad med FN:s bostadsår. Det har vi gjort i dialog med våra systrar i u-lä nderna, för boendet ä r ju där som här i högsta grad en kvinnofråga.

Jag vill då instä mma i det som Oswald Söderqvist sade tidigare i debatten, att hur besjälade vi än är av att göra någonting åt u-Iändernas bostadsfråga, skall vi ha klart fö r oss att vi aldrig kan bygga bort slummen kring storstäderna med svenskt bistånd. Det är faktiskt både okunnigt och o hederligt att påstå någonting sådant.

Vi få r alltså inte förespegla mä nniskor som upprörs av bilderna från slummen att ett svenskt bistånd skulle kunna i ett slag ersätta det boendet med någo nting annat , om vi bara ansträngde oss litet grand här i riksdagen . Så enkelt är det inte.

Vi kan bistå med byggmate rialproduktion. Vi kan bistå, som biståndsmi- nistern också sade, med bildandet av bostadskooperativ. Vi kanske kan bistå med lantmäterikunskaper eller med insatser på det området till län der där man vill ha hjälp med att klara ut vissa markägarförh ållanden. Vi kan bistå med krediter, osv. Men vi måste alltså sä tta instrumenten i hä nderna på männ iskorna själva i u-länderna för att de skall kunna lösa sina bostads- frågor.

När vi då talar om insatser på bostadsområdet , finns det anledning att påpeka att även o m slummen kring storstadsområdena är det mest spektaku- lära problemet, få r vi inte glömma bort att det ute på landsbygden i u-länderna finns stora grupper av egendo mslösa och bostadslösa mä nniskor som också behöver hjälp med att få tak ö ve r huvudet och en dräglig bostad. Där kan vi hj älpa till genom de satsningar som vi gör på landsbygdsutveck- ling.

Herr talman! Det jag egentligen hade tänkt att ägna mitt inlägg åt var fråg an o m kvinnorna i biståndet. Det finns som vanligt flera motioner i det

ämnet , och utskotte t har återigen ägnat det ett stort avsnitt i betänkandet. Det ä r i och för sig inte ovanligt i de senaste å rens biståndsbetänkanden , och det är sannolikt också viktigt att vi å r efter år gö r den markeringen. Ingenting är ju så bra att det inte kan bli bättre.

Men jag tycker nog ä ndå att det kan vara tillå tet och t. o. m. bra att från riksdagens talarstol någon gång få redovisa en glädjande utveckling i en oftast för övrigt mö rk bild av vad som hä nder i den tredje världen, ofta också

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88: 109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

en mörk bild av vad vårt bistånd ka n åstadkomma .

Jag utgå r ifrå n att man inte i den här kammaren numera behöver tala om varför kvinnorna är en så viktig må lgrupp i biståndet. Men med anknytning till det ämne som Gunnar Hökmark hade i det förra anförandet kan det falla sig väl att påpeka att bl. a. kan kvinnobistå ndet ses som en strategi för en demokratisk utveckling, som han ju efterlyste.

Här finns också parallellen till vad jag sade om miljö målet. Man kan inte bedöma vare sig miljöinsatserna eller kvinnoinsatserna med utgångspunkt i en liten anslagspost under rubriken Särskilda program eller någon egen rubrik om kvinnor eller miljö . Det är genom landramarna, genom det humanitä ra biståndet, genom katastrofbistå nd , genom de ens kilda organisa- tionernas insatser och i det multilaterala bistå ndet som vi måste nå kvinnorna. Jag kan faktiskt inte annat än häpna inför det förenklande påståe nde som jag läser i centerkvinnornas reservation nr 15.

Då är bilden betydligt mer nyanserad och också genomarbetad i folkparti- reservationen som handlar om kvinnobiståndet , även om jag vill påstå att man där i stället slår in öppna dörrar. Jag kan inte se någonting i folkpartiets reservation som inte redan tillgodoses, endera i det nuvarande biståndet eller i det som utskottsmajoriteten säger i be tänkandet.

Men det må vara hur det vill med det. Det finns säkert något skäl för de här reservationerna , som jag tycker är ganska konstlade markeringar.

För mig ä r det trots allt viktigare att kunna konstatera att det nu , framför allt under de tre å r som har gått efter det att FN:s kvinnoårtionde avslutades med den fantastiska Nairobikonferensen 1985, börjar lossna på allvar när det gäller insikten om u-landskvinnornas betydelse för att, som biståndsminis- tern uttryckte det , åstadkomma grundläggande förändringar som är nödvän- diga för att vi skall få en varaktig utveckling i u-lände rna .

Frå n dem som arbetar med biståndsfrågor ute på fältet och från dem som för dialogen med föret rädare för de regeringar i u-länderna som vi samarbetar med finns det nu talrika och samstämmiga vittnesmål om att insikte n om kvinnornas betydelse för utvecklingen vä,xer i u-länderna själva. Det är ju så att säga förutsättning nummer 1.

En annan viktig förutsättning är att de multilaterala biståndsorganen förstår betydelsen av detta , inte minst därför att de ofta ä r eller borde vara samordnare av biståndet i länder och regio ner. UNICEF har insett detta sedan länge och riktar mycket av sitt stöd till barnen också till kvinnorna. Men jag noterade även att den nye chefen för UNDP - som vi också ger stora anslag från svenskt bistånd - speciellt lyfte fram kvinnornas betydelse vid sitt första Sverigebesök.

I utredningen om det svenska katastrofbiståndet i framtiden kan vi iavsnitt efter avsnitt läsa hur avgörande kvinnorna är som målgrupp för att katastrofinsatserna skall bli framgångsrika även i förebyggande syfte. lnom anslagsposten Enskilda organisationer ges det stora möjligheter för de svenska kvinnoorganisationerna att bygga upp ett samarbete med kvinnorna i u-länderna . Dä rtill kan också SIDA ge ett direkt stöd till kvinnoorganisatio- nerna i samarbetsländerna . Jag hörde i går en uppgift om att det stödet expanderar mycket snabbt just nu , och det tyder i sin tur på det glädjande faktum att kvinnorna bö rjar organisera sig ute i u-länderna.

Men hur är det då med vårt tandprogrammerade bistånd, dvs. den tunga delen av det bilaterala utvecklingssamarbetet? Jag har nu i snart tio år följt den här frågan här i kammaren och i utrikesutskottet, och jag skulle så gärna vilja förmed la litet av allt det spännande som hänt i många länder på massor av olika sätt, fast då hamnar jag i tidsnöd , och det brukar inte vara populärt. Men jag hamnar också i ett annat dilemma, nämligen det som beskrivs i utskottsbetänkandet: det är så svårt att i den här mångfasetterade verksam- heten ge en samlad bild och så att säga plocka ut det som är specifikt kvinnobistånd. Bara ett litet exempel på vad jag menar: Jag träffade i går en SIDA-tjänsteman som nyligen hade kommit hem från ett besök vid många olika projekt i Afrika. Han sade: "Jag såg förra veckan det bästa kvinnopro- jekt jag någonsin har sett." Jag tyckte att det lät väldigt spännande , så jag frågade vad det var. Jo, det var ett markvårdsprojekt med terrassering för grönsaksodling som en grupp kvinnor ägnade sig åt. Vem tänker egentligen på kvinnoprojekt när man hör ordet markvård , om man inte vet att just kvinnorna är beroende av att det finns jord för livsmedelsproduktionen, som i så hög grad är basen för kvinnornas ekonomi och inflytande i Afrika? Men det är inte bara ett kvinnoprojekt, utan i och med att det handlar om markvård är det också ett miljöprojekt.

Jag skulle kunna ta massor av exempel på detta, men jag skall nöja mig med ett till: utbildningen av 20 kvinnliga vatteningenjörer i Etiopien. Det finns med under rubriken Ett kvinnoprojekt i Särskilda program, men det skulle lika gärna kunna vara ett vattenprogramsprojekt eller ett utbildnings- projekt eller kanske rent av ett projekt i kampen mot ö kenutbredningen.

Det här tycker jag säger allt om hur svårt det är att plocka ut vad som går till det ena eller det andra ändamålet. Det kanske kan vara förklaringen till att t. ex. Anita Bråkenhielm inte får svar när hon efterlyser en siffra för den samlade insatsen på miljövårdsområdet , och det är också anledningen till att utrikesutskottet har avstyrkt en motion som kräver en samlad redovisning av kvinnoinsatserna i biståndet.

Vad jag grundar optimismen på när det gäller kvinnobistånd är alltså inte några tjusiga siffror, utan det är alla de konkreta exempel som jag har sett men också det faktum att det finns klara st rategier för att gå vidare.

För det första börjar nu ett gammalt krav förverkligas, nämligen det att vi skall ha särskilda kvinnohandläggare på biståndskontoren. Jag skall erkänna att jag har varit tveksam till den strategin tidigare, eftersom jag har tyckt att det borde vara alla biståndsarbetares och alla biståndskontorsanställdas ansvar att se till , att kvinnorna integreras i allt bistånd. Men jag har först ått , inte minst sedan Kvinnorådet för internationellt bistånd så klart har uttalat att detta är av avgörande betydelse för det fortsatta arbetet med kvinnobi- ståndet, att det är klokt att göra så i fortsättningen .

I utskottets betänkande konstaterar vi nu att det finns sådana handl äggare på biståndskontoren i Bangladesh, Etiopien. Indien. Tanzania och Kenya . De närma ste två åren kan vi också räkna med - vilket inte står ä nnu i utskottsbetänkandet; det kanske vi får in i nästa betänkande - lokalanställda handläggare i Angola, Botswana, Lesotho , Mo9ambique, Zambia och Zimbabwe. I Kenya har SIDA dessutom nu upprättat ett regionkontor fö r kvinnobiståndet för att kunna verka i det stora , samlade afrikanska programsamarbetet .

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88: 109 För det andra: När det gäller strategier har jag just i dagarna läst de

27 april 1988 handlingsplaner för kvinnoinriktat bistånd i vå ra afrikanska programländer

---=------- som har börjat upprättas , och det är alldeles uppenbart att den här

Internationellt utveck-

lingssamarbete m. m.

planeringen land för land är en viktig uppföljning av SIDA:s mera

övergripande handlingsprogram för kvinnobistånd, som blev klart till Nairobikonferensen 1975.

För det tredje prövas nu också metoden att speciellt öronmärka en del av landprogrammet fö r att främja det integrerade kvinnobiståndet , med andra ord att stödja förverkligandet av de handlingsprogram som jag nyss nämnde. Må let är att man som stöd för detta skall avsätta 2 % av landramen. Det prövas nu i Nicaragua och Tanzania, och om det visar sig att det·ä r en bra metod får vi naturligtvis också omsätta den i andra länder så småningom.

Herr talman! Med detta vill jag understryka att mycket är ogjort och att vi inte får slå oss till ro. Men ibland låter det som om ingenting har hänt när det gä ller att nå kvinnorna med biståndet , och det är inte speciellt uppmuntrande för alla dem som med stor möda och entusiasm drivit och hävdat och praktiskt förverkligat kvinnoaspekterna i biståndssammanhang . Uppmunt- ran är kanske vad de kan behöva - och sannerligen också vi här i kammaren efter en debatt som med nödvändighet handlar så mycket om världens elände.

Anf. 50 GUNNAR HÖKMARK (m) replik:

Herr talman! Maj-Lis Lööws exempel med det kvinnoprojekt som handlar o m markvå rd ä r, om man skall fullfölja hennes resonemang, egentligen ett argument för att riksdagen över huvud taget skall frå nhända sig möjligheten att styra de olika delarna av det svenska biståndet. Det får inte vara så att det faktum, att olika biståndsinsatser ger olika typer av positiva effekter . leder till minskade möjligheter att härifrån prioritera inne hållet i de mål som man kan uppnå med biståndet.

Jag tycker det är besynnerligt att Maj-Lis Lööw , när hon resonerar om detta med miljö må let och anslaget fö r miljö , markvård och energi , nästan talade som om det faktum att vi har ett miljömål stod i motsatsstä llning till att

viskulle ha ett särsk ilt anslag för miljö , markvård och energi. Så är det givetvis inte. Att vi har ett må l som gäller miljön måste prägla den svenska biståndspolitiken och de olika insatserna öve r hela linjen. Därutöver måste vi naturligtvis här i riksdagen ha mö jlighet att styra och se till, att det görs insatser som är specifikt inriktade på vad detta anslag skall innehålla .

Om socialdemokraterna inte hade tagit bon det här anslaget 1982, hade det i dag kunnat omfatta betydligt mer än de 100 miljoner som Maj-Lis Lööw nyss ironiserade över. Det hade i stället kunnat växa väldigt mycket, och kanske hade Maj-Lis Lööw då kunnat få ta del av erfarenheter från ä nnu fler lyckade kvinnoprojekt när det gäller just mark- och miljövård .

Mot den bakgrunden förs tår jag inte varför Maj-Lis Lööw så frenetiskt argumenterar mot e tt anslag för mark- och miljövård samt energi och mot möjligheten för riksdagen att på detta sätt styra biståndsinsatserna. Själv tar ho n ju ett exempel , som mycket lysande och vältaligt framhåller vikten av ett så dant här anslag.

Anf. 51 BRITTA HAMMARBACKEN (c) replik:

Herr talman! Jag skall börja med att tala om att vi ä r ense, Maj-Lis Lööw. Vi är nämligen helt öve rens om att miljöhän synen skall utgöra en bas för biståndsarbetet. På den punkten rå der det inga som helst motsättningar oss emellan.

E nligt utskottsbetänkandet skal~- vid sidan av energifrågor och mark- och miljövår d - också följande saker hanteras över den nuvarande anslagspos- ten: befolkningsfrågor, hälsovå rd inkl. aids, kvinnofrågor, kultur, massme- dia, lantbruk, livsmedelsfö rsö rjning, industriteknik, infrastruktur, undervis- ning, demokrati , mänskliga rä ttigheter, sparfrämjande och förvaltning . Alla dessa områden är , naturligtvis, synnerligen viktiga. Men jag kan inte se att kravet på en särskild anslagspost skulle innebä ra någon motsä ttning. Det är ju ett sätt att lyfta fram just miljö-, energi- och markvå rdsfrågom a, som - det är vi alla öve rens o m - ä r så väsentliga för enskilda lände r när det gäller deras mö jligheter att sjä lva bygga sin framtid.

Maj-Lis Löö w tog också upp frågan om bostadssituationen. H on ironisera- de litet grand i onö dan, tycker jag. Gunnel Jonäng poängterade redan i sitt huvudanföran de att det inte kan vara fråga om ett antingen-eller utan att det måste vara fråga o m ett bå de-och . Man kan inte bygga bort slumme n. Men skulle det vara ett skä l till att inte göra någonting?

Vi anser att ett bå de-och är viktigast, dvs. att man vid sidan av andra åtgä rder också med energi ägnar sig åt att förbätt ra bostadssituationen.

Så till kvinnofrågorna och reservation nr 15. Maj-Lis Lö ö w e rkänner att det är mycket värdefullt med särskilda handläggare för kvinnofrågor och med regio nkonto r för kvinnobiståndet. Det är inte, som Maj-Lis Lööw antydde , tjusiga rubriker som vi avser. I stä llet är det faktiskt en del av biståndets verkliga vardag att lyfta fram kvinnornas insatser. Det uteslute r definitivt inte - na turligtvis ä r det så- kvinnoorganisationernas solidariska stöd till sina systrar. Också på den punkten tycker jag att vi borde vara öve rens o m att ett både-och-tä nkande måste komma till stå nd .

Anf. 52 MAJ-LIS LÖÖW (s) replik:

Herr talman! Vad jag har konstaterat är egentligen bara att de 100 miljoner som mod eraterna nu är beredda att avsätta till ett sä rskilt anslag för miljö- och markvå rd ungefärligen kommer att motsvara det som vi kommer att avsä tta till metodutveckling och försöksverksa mhet inom ramen för anslaget Sä rskilda program. Vad jag har försökt att peka på ä r att det finns oändligt mycket att göra inom tandramarna i programsamarbetet i detta avseende. Det ä r vitsen med att sä tta upp ö vergripande mål. Det finns ju inga särskilda

anslag till de andra biståndspolitiska må len . ·

Vi hävdar ändå att de biståndspoli tiska må len skall få genomsyra vårt bilaterala bidståndsarbete. Jag menar alltså att vi kan gö ra precis likadant beträffande miljömå let.

Genom att anföra några exempel ville jag visa hur svårt det ä r att skilj a ut om en bistå ndsinsats ä r en kvinnoinsats, en markvårdsinsats eller en bevattningsinsats. Dessa saker kan ju mycket väl gå in i varandra . Det är ju det som är så fint , för då har man verkligen lyckats med ett integrerat bistånd . Alla bo rde vi vä lkomna någonting sådant.

Prot. 1987/88:109

27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbetem. m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

-In-tem- _a_ti-on_e_l_lt_u_tv_e_ck---

lingssamarbete m. m.

Sedan till bostadsfrågorna. Jag har inte ironiserat i detta sammanhang. Jag kanske väcker litet förargelse. Men det var inte meningen att ironisera. I själva verket vill jag mycket allvarligt understryka att jag inte tycker att vi skall inge människorna några förhoppningar om att vi med svenskt bistånd skulle kunna bygga bort slumområden i storstäder i u-länderna. Jag sade inte att det skulle vara ett skäl för att inte göra någonting, utan jag gav faktiskt exempel på vad vi skulle kunna göra när det gäller att sätta instrument i händerna på människorna , så att de själva kan ta itu med den här problematiken.

När det gäller kvinnobiståndet tycker jag faktiskt att centerns reservation är mycket olyckligt formulerad. Man påstår där att kvinnornas betydelse för utvecklingen bara har lyfts fram i ord och inte i medelstilldelning i det svenska biståndet och att kvinnorna har satts på undantag i biståndet. Det är alldeles uppenbart att man då hänvi sar till några miljoner avsedda för mycket speciella insatser med rubriken Särskilda program. Jag däremot försökte visa hur dessa saker har integrerats i det övriga biståndet.

Anf. S3 GUNNAR HÖKMARK (m) replik:

Herr talman! Vad Maj-Lis Lööw nu egentligen vill få debatten att handla om är i vilke n må n riksdagen skall kunna styra det svenska biståndets utformning. Hon säger att de här 100 miljonerna kanske är den summa som kommer att anslås inom ramen för Särskilda program. Men däröver kan inte riksdagen rå da, utan det är regeringen och SIDA som bestämmer om den saken. Mot den bakgrunden menar vi att det ä r viktigt att riksdagen kan göra en prioritering. Det är också mot den bakgrunden som vi i dag kan konstatera att ett av de största och viktigaste globala problemen när det gälle r vår överlevnad och tredje världens befolkning är att förhindra den jorderosion som utbreder sig. Det gäller att ta vara på den jord som finns och att använda den på bästa möjliga sätt .

Då är det inte särskilt underligt om man från riksdagens sida vill se till att den här typen av projekt och insatser skall utgöra en viktig och bärande del när det gäller den strategi som det svenska biståndet skall ha . Det är alltså inte särskilt underligt att de tre borgerliga partierna vill ha särskilda anslag , som givetvis kan växa med tiden. En stor fördel med ett sådant anslag, som sätter den här typen av insatser i fokus och som gör att riksdagen kan bestämma omfattningen, är just att sådana här insatser är så centrala för utvecklingen i tredje världens länder också i andra avseenden.

Det var detta som jag ville peka på i min föregående replik. När Maj-Lis Löö w beskrev sitt mark- och miljövå rdsprojekt, som var ett kvinnoprojekt, visade hon hur viktigt det ä r att just sätta den här typen av insatser i centrum . Då ä r det rimligt att riksdagen kan fatta beslut hä rom, och då är det också rimligt att ha en särskild anslagspost.

Anf. 54 BRITTA HAMMARBACKEN (c) replik:

Herr talman! Maj-Lis Lööw tyckte att min tolkning av hennes tonfall var i hårdaste laget. Det är trevligt att hö ra att min tolkning var helt felaktig.

Det som egentligen fick mig att begära ordet var Maj-Lis Lööws formulering att det var okunnigt och ohederligt att diskutera bostadsfrågorna

på det sätt som vi gjorde. Jag vill då påminna om att vi definitivt inte har sagt att vi, enbart genom att satsa på bostadsfrågoma, kan bygga bort slummen i många av världens sto rstäder, för så är ju inte fallet.

D äremot har vi pekat på hur oerhö rt väsentligt det är att få till stå nd en bra bostadssituation. Det är det vi har lyft fram .

H err talman! Jag vill slutligen ge en sista replik när det gäller anslagsposten miljö , markvå rd och ene rgi . Jag tycker att det ä r viktigt att lyfta fram den aspekt som vi har pekat på i den gemensamma reservationen , nämligen att detta ä r e tt sätt att inför omvärlden poängte ra att vi verkligen lägge r stor vikt vid milj ö - och markvå rdsfrågo rna i vårt biståndsarbete. Det ä r bra om det kan läggas till övrig argumentering som vi gemensamt har framfört .

Anf. SS MAJ-LIS LÖÖW (s) replik:

H err talman! Jag fö rstår inte riktigt Gunnar Hök marks resonemang. Men låt mig säga: Alla de exempel som jag skulle kunna ge på kvinnoprojekt som också är markvårdsprojekt , vattenprojekt eller projekt med det ena eller det andra syftet - förutom att de nå r kvinnorna - skulle aldrig kunna rymmas ino m det anslag för miljö, markvård och energi på 100 miljoner som ni moderater fö reslår . Gunnar H ök mark vägrar att erkänna att nästan allt detta måste inrymmas i det landprogram som vi om en stund kommer att besluta om - oavsett o m riksdagen har ett inflytande ö ver användningen eller inte .

Det ä r ju på land programmen och programsamarbetet med vissa länder som huvuddelen av det bilaterala biståndet baserar sig. Det som eventuellt kan ges via e tt särskilt anslag eller särskilda program blir trots allt marginellt. Jag har fö rsök t visa på att det möjligen kan vara metodutveckling, försöksverksamhet och forskning. Därefter kan man framgå ngsrikt driva miljö frågorna inom landprogrammens ram .

Anf. 56 KARIN SÖ D E R (c):

H err talman! Det har varit intressant att fö lja debatte n under dagen. I de allra flesta frågo r ä r vi mycket ense - men det talas inte så mycket om dem hä r. Det gäller framför allt bistå ndets betydelse som hjälp till självhjälp. Vi vill bidra till att människorna i utvecklingslä nderna så småningom, i en framtid som kanske kan tyckas ligga ganska avlägset , ä ndå skall kunna stå på egna ben. Det måste vara målet för allt vå rt arbete. På den punkten ä r västvärldens ansvar oerhört stort - med vå rt kunnande och våra ekonomiska tillgångar. Vi har ett fantastiskt ansvar när det gäller att medverka till en rättvisare vä rld. Jo rden äger vi gemensamt!

Här har talats mycket om miljö. Jag vill ko nstatera ä n en gång - det har gjorts tidigare i dag, men vi be höver upprepa det ständigt - att vi alla har ansvar fö r miljö n. I u-lände rna är det fattigdomen som är miljöfö rstö raren, och i industrivärlden kan det sägas vara rikedo men och öve rflö det som är de stora miljöhoten. Det som ä ndå måste bli slutsatsen av detta resonemang ä r att utvecklinge n i alla länder - rika som fattiga- måste ledas på ett sådant sätt att ekologin, dvs. omtanken och värnandet o m miljö n, kan gå hand i hand med den eko nomiska utvecklingen. Detta ä r nö dvändigt om vi öve r huvud taget skall kunna klara av alla de problem som ligger framför oss och om vi skall kunna uppnå må let att alla människor på vår jord ska ll kunna få en

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

-ln_t_e_rn_a_ll _n_e_ll_tu-,-v-ec_k__

lingssamarbete m . m.

bestående välfärdsutveckling. Det är egentligen det vi alla gemensamt vill vara med och åstadkomma, även om det blir först kommande generationer som, förh o ppningsvis, kan nå målet.

Jag skall inte utveckla dessa tankegångar om miljö, ekonomi osv. ytterligare. Britta H ammarbacken och Gunnel Jonäng har talat om detta tidigare. Men jag tyckte att det var viktigt att understryka dessa frågor. Jag vill också referera till allt det bakgrundsmaterial som vi kan finna i Brundtlandkommissionens arbete. Den borde vara som en bibel för alla som sysslar med utvecklingsarbete. Där finns mycket att hämta om vad som kan förväntas av oss i framtiden.

Jag skall åte rkomma till det som senast har debatte rats, nämligen kvinnobiståndet. Maj-Lis Lööw och jag hade glä djen att båda vara med på befolkningskonferensen i Mexiko, där det mycket kraftfullt fastslogs att en utveckling i u-lä nderna för utsätter att kvinnobiståndet får en framträdande plats. Det är helt riktigt som det har sagts här an det ä r kvinnorna som egentligen ä r en förutsättni ng fö r att man skall få en ekonomisk utveckling i de fattiga länderna.

Om kvinnorna får vara med i den ekonomiska utvecklingen leder det också till att barnantalet blir begränsat och dä rmed den snabba befolkningstillväx- ten . Ett av våra allra största problem är de miljarder människor som tillkommer på vår jord i en allt snabbare takt. Insatserna för kvinnorna ä r en viktig förut sättning för att vi skall kunna hejda den utvecklingen.

Utskottet pekar också på att kvinnostödet är integrerat i utvecklingspro- grammen på väldigt många olika sätt . Vi har inom centern aldrig bestridit att detta är riktigt . Det ä r en sjä lvklarhet , men det har inte alltid varit det utan det har det blivit först efter ett långt och träget arbete. Men det hindrar inte att man också i olika sammanhang behöver särskilda insatser för kvinnopro- jekt. Jag vill också inbegripa barnen i det sammanhanget. Situationen för kvinnor och barn hänger intimt samman, inte minst när det gäller möjlighe- terna att skapa en bra framtid för barnen. E n bra framtid för dem är också en förutsättning för den demokratiska utvecklingen.

Maj-Lis Lööw säger att hon nä rmast ä r generad - eller hur hon nu uttryckte sig-över vad vi i centern har sagt i vår reservation. Det är litet märkligt. Om man läser vad statsrådet säger i budgetpropositionen finne r man nä mligen att hon där uttrycker en besvikelse:

"Jag noterar att SIDA inte har planerat någon ök ning av insatserna avseende delposten kvinnofrågor trots vad som tidigare sagts om att sä rskild uppmärksamhet skall ägnas bl. a. å t dessa frågo r. Jag anser att kvinnofrågor- na bör ges en ö kad prioritet. "

Det är vad statsrå det Hjelm-Wallen, som dess värre inte ä r i kammaren nu, själv har skrivit i budgetpropositionen. O ch detta är bakgrunden till vår reservation . Centern har tagit fasta på vad statsrådet själv har sagt. Det finns brister i SIDA:s anslagsframställning som vi har velat rätta till.

Det som Maj-Lis Lööw säger om vårt sätt att uttrycka oss faller i lika hög grad på statsrådet. Jag vänder på det och säger att vi är glada att ha statsrådet med oss nä r det gäller vissa typiska kvinnoprojekt som vi måste stödja. Då måste vi ha ett särskilt anslag för detta .

På ett annat stä lle i budgetpro positionen nämner statsrådet betydelsen av

att ekonomiskt och socialt eftersatta grupper ofta saknar förutsättningar att delta i den politiska processen. Detta gäller bl. a. kvinnor och barn. Precis samma tankegångar återfinns i våra reservationer. Jag tycker att det är viktigt att detta kommer fram. Vi får alltså verkligen ta fasta på kvinnornas betydelse för utvecklingen och deras betydelse i demokratiseringsprocessen. Om statsrådet hade varit närvarande i kammaren, hade jag velat fråga om hon - mot bakgrund av vad hon sjä lv har sagt - till nästa år kommer att se till att detta område kommer att få ett ökat stöd.

Världens fattigaste befolkning drabbas gång på gång av katastrofer av olika slag. Jordförstöring, torka, översvämning , inbö rdeskrig, jordbävningar och vulkanutbrott kan räknas dit. Vi får ju dagliga vittnesbö rd om hur människor försätts i fruktansvärda katastrofsituationer. Många miljoner människor är i akut nö d. Insatser av olika slag måste sättas in snabbt för att man skall kunna rädda människoliv. Centern har föreslagit att katastrofan- slaget skall ökas med ytterligare 40 miljoner till 595 milj. kr. Vi anser att man därigenom skall kunna utföra katastrofinsatserna på ett bättre sätt, anvä nda de medlen för akuta behov och endast undantagsvis för långsiktiga projekt. Medel till långsiktiga projekt skall tas från andra anslag.

Frågan om miljö- och markvård har tidigare diskuterats hä r så mycket att jag inte tar upp den nu. Pengar till det ändamålet måste tas från egna anslag, eller också måste medel hä rtill ingå i andra anslag - inte tas från katastrof- biståndet. Snabbheten och effektiviteten skulle kunna utvecklas genom att man t . ex. hade en särskilt utvald grupp för katastrofberedskap, en grupp med stort kunnande på det här området. Denna katastrofberedskap skulle man kunna bygga upp tillsammans med de övriga nordiska länderna och även tillsammans med de mycket kunniga enskilda organisationerna. Röda korset och Rädda barnen nämns i detta sammanhang. De har ju, som omnämnts tidigare här i dag, ett enormt kunnande i hur man når de allra fattigaste människorna i svårtillgängliga områden. Vi vet ju - för att bara nämna några exempel- hur situationen är i Etiopien, Eritrea och Sudan. Där har vi platser där en sådan här katastrofgrupp skulle kunna göra värdefulla insatser.

På senare tid har man börjat tillgripa kemisk krigföring i större utsträck- ning än tidigare. Kurdistan är ett mycket avskräckande exempel i det sammanhanget. Jag hade också velat fråga statsrådet om man, utöver vad man nu har gjort, kommer att ha någon beredskap för att hjälpa om en liknande fruktansvärd situation skulle uppstå igen. Det är en fråga som många människor ställer sig. Kemisk krigföring är barbariskt och avskyvärt. Vi måste ha beredskap för att kunna möta de behov som därvid uppstår.

Jag har tidigare nämnt enskilda organisationer. Vi har fått kritik för att vi föreslår en uppräkning av anslagen till de enskilda organisationerna. Men det är så, som det har sagts här tidigare, att man gång på gång upplever hur de enskilda organisationerna har ett mycket stort kunnande och kan göra värdefulla effektiva insatser, där de officiella statliga organen av olika skäl inte når fram . Det är därför vi vill att de enskilda organisationernas insatser skall kunna öka. Riksdagen har gång på gång uttalat sitt fö rtroende för dessa insatser. Det finns inget motsatsförh ållande, vi hjälper varandra och använder de instrument som står till förfogande. Men det är viktigt att detta vidgade förtroende för enskilda organisationer också visar sig i att vi alltmer övergår till ramanslag, så att dessa organisationer verkligen känner att de har

Prot. 1987/88:109

27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck-

lingssamarbete m. m.

vårt fö rtroende. De är effektiva-det vet vi av erfarenhet. Man är mån om att pengarna verkligen skall utnyttjas för insatser som når de fattigaste människorna. Man vill följa sina egna må l och sina egna program, som man självfallet vill söka fullfölja. Man är emellertid öppen för insyn och kontroll av vad man utför. Jag tror att vi i dag ä r på väg att uppnå ett fö rtroendefullt balansförhållande, och då bör man kunna ge dessa organisationer vidgade befogenheter och mer pengar att användas för att de mål som vi också har gemensamt skall kunna nås i allt högre grad i de länder som så innerligt vä l behöver stöd.

Det har också konstaterats tidigare att de insatser som de frivilliga organisationerna gör når kvinnor och barn och de fattiga på ett alldeles speciellt sätt. I det sammanhanget och med anknytning till de reservationer som vi har avgett vill vi markera, att eftersom kvinnor och barn drabbas hå rdast av katastrofer och oftast är de all ra fattigaste , är det angeläget att ytterligare medel gå r till aidsbekämpningen. Den är en del av de kvinnofrå- gor som vi har tagit upp i vå ra reservationer. Aids är ju en fruktansvärd farsot, som i dag drabbar hela världen men framför allt utvecklingsländerna. Vi i centerpartiet föreslår därför ett speciellt anslag, till vilket vi tar medel från andra anslag, för att kunna öka utrymmet fö r insatser mot aids.

Herr talman! Även om tiden nu är långt framskriden skulle jag vilja ta upp de områ den som är allde les speciellt utsatta. De har nämnts tidigare här i dag. Jag tänker på Etiopien och det inbördeskrig som pågår där sedan många å r tiUbaka. Vi har tagit upp detta inom ramen för projektbistånd. Jag nämner också andra länder: Somalia, Sudan, Västsahara , Uganda och Filippinerna. Det finns oerhö rt stora behov i dessa områden. Trots att regimen i E tiopien är tyrannisk och maktfullkomlig och på olika sätt kan kritiseras mycket intensivt, menar vi att människorna i Etiopien ändå fortsä ttningsvis måste få stöd. Samtidigt är det viktigt att vi försöke r gå in med projektstöd i Eritrea, där eritreanerna behä rskar stora delar av det aktuella området. Det är ett svårt och besvärligt arbete, men vi tror att det blir nödvändigt att göra på det sättet . Det är ju människorna vi vill hjälpa - det är inte fråga om att stödja en gerillaröre lse, en frihetsrörel se eller någon form av regering. Förh ållandet är detsamma beträffande de övriga länder som vi räknar upp i vår reservation om projektbistånd.

Till sist skulle jag vilja anföra fö ljande. Statrådet Hjelm-Wallen säger att bara vi får tillräckligt stora frågor skall vi ha en parlamentarisk utredning. Jag undrar då: Hur svår skall situationen i världen bli, och hur komplicerad skall situationen bli , innan regeringen är beredd att tillsätta en parlamentarisk utredning? Här har det visserligen talats en del om positiva tecken i tiden . Men vi har hela den besvärliga situationen i Etiopien på Afrikas horn. Vi har även Mellersta Östern, och vi har Afghanistan, där man har enorma problem i samband med flyktingtillbakadragandet. Vi har befolkningsutvecklingen som ä r en mycket svår fråga . Vi möte r också många problem i Sydamerika. Det finns flyktingproblem över hela världen . I debatten har det talats om hur

viskall komma till rätta med den växande slummen i storstadsområdena. Den nord-syd-dialog som har uteblivit ä r också en del av denna helhet.

Mo t bakgrund av vad Brundtlandkommissionen har kommit fram till vore det verk ligen på sin plats att man tog alla dessa frågor på allvar och tillsatte en

parlamentarisk utredning, så att alla dessa frågor om demokratimål och mänskliga rä ttigheter fick penetreras i lugn och ro. Då skulle man få ett bra underlag. D et kunde kanske bli en bra vägvisare i framtiden för dem som ännu inte ens har uppnå tt enprocentsmålet i industrivärlden. Vi skall emellertid inte förhäva oss. Det ä r, som det sägs i fredsresans fjärde fråga, de mä nskliga grundbehoven med en sådan fördelning av jordens tillgångar att grundläggande förutsättningar för mänskligt liv såsom rent vatten, mat, elementär hälsovård och skolutbildning garanteras för människor i hela världen som vi skall ägna oss åt och finna formerna för. Och att det kommer att behövas nya former för detta i framtiden är jag helt övertygad om. Då vill vi parlamentariker vara med i det arbetet.

Anf. 57 MAJ-LIS LÖÖW (s) replik:

Herr talman! Under denna biståndsdebatt har man flera gånger från både oppositionens och utskottsmajoritetens sida påpekat att det vore lyckligt om det inte fanns så många reservationer fogade till betänkandet. Karin Söder sade att centern med reservation 15 bara ytterligare har velat understryka vad statsrådet har sagt i propositionen. Jag vill då inför nästa års utskottsarbete bara ge tipset, att om ni vill understryka såda nt som står i propositionen, borde vi kunna komma öve rens om det redan i utskottsmajoritetens text. På det sättet skulle vi kunna undvika ett antal reservationer.

Anf. 58 KARIN SÖDER (c) replik:

Herr talman! Vad statsrådet kritiserar är anslagets storlek. Vi menar emellertid att man måste gå till handling.

Anf. 59 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! 95 reservationer fogade till ett utskottsbetänkande skulle kunna tyda på att mycket stora motsättningar råder mellan de olika partierna i fråga om biståndspolitiken. Men så ä r ju inte fallet. Det finns emellertid en reservation som tyder på stora motsättningar och där moderaternas synsätt på biståndspolitiken framkommer. I fråga om denna reservation går det, vilket denna debatt också har visat, en klar skiljelinje mellan moderaternas negativa syn på bistå ndspolitiken i allmänhet och de fyra andra politiska partiernas mera progressiva hå llning i fråga om bistå ndspolitiken.

Många av reservationerna gäller programlandssamarbete och medelsra- mar för e nskilda länder. Jag skall kommentera några av dessa reservationer och även gö ra några kommentarer till u-landsforskning. Centern och moderaterna kräver en omläggning av biståndet från nuvarande landpro- grammering till ett mer ämnes- och projektinriktat bistånd. Samtidigt fö reslå r folkpartiet, moderaterna och vpk att programsamarbete skall inledas med nya länder. Folkpartiet anser att vi skall uppta Filippinerna och Uganda i programlandskretsen . Vpk vill inleda samarbete med Kampuchea, medan moderaterna förordar att Sverige skall etablera biståndssamarbete med Sudan, Uganda och Somalia. Tänkba ra samarbetspartner enligt mode- raterna är också Costa Rica och Filippinerna.

För att man skall nå varaktiga resultat och bestående utveckling krävs långsiktiga åtaganden från svensk sida . Det finns därför starka skäl att slå

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

-n- ,-ern- a_t_io_n_ell__tu-,-v-ec_k 1

lingssamarbete m. m.

vakt om programlandssamarbetet som basen för det svenska biståndet. Detta utesluter inte på något sätt projektbistånd till vissa u-länder. Genom bl. a. BITS, SAREC, SWEDFUND och enskilda organisationer görs biståndsin- satser i ett stort antal lä nder utanför programlandskretsen. Ett exempel är Somalia, där SAREC, dvs. styrelsen för u-landsforskning, sedan länge har ett bilateralt forskningssamarbete. Ett annat exempel är Uganda, som utan att vara programland erhåller svenskt bistånd på flera för landet viktiga områden.

Projektbistånd kan vara av betydelse för att stärka en utveckling i demokratisk riktning. Däremot vore det olyckligt om biståndet till u- länderna splittrades upp på ett stort antal avgränsade och kortsiktiga projekt. De borgerliga partierna, och i någon mån vpk, vill skära ned biståndet till vissa programländer. Moderaterna går inte oväntat i spetsen för något som skulle kunna betecknas som ett systemskifte i svenskt biståndssamarbete med fattiga länder.

Det finns ett mönster i moderaternas synsätt, ett mönster som det också finns skäl att närmare granska i sömmarna. En indignationsartikel mot biståndet i dagens Svenska Dagbladet kan tjäna som åskådningsexempel. I artikeln konstateras aningslöst att mänskliga rättigheter krän ks i de flesta u-länder , som om det vore någon nyhet. Med denna snäva och intoleranta syn på u-länderna och deras problem blir den logiska konsekvensen att en stor del av det u-Iandsbistånd som vi i dag har borde avbrytas, och det kanske ytterst är detta som moderaterna vill.

Moderaternas slagordsmässiga kritik mot biståndet är att det är alltför regimorienterat. Från denna utgångspunkt kräver de en avveckling av biståndet till Vietnam och en kraftig nedskärning av bistå ndet till Afrikas randstater. De kräver också en kraftig nedskärning av biståndet till det av ekonomiska sanktioner hårt utsatta Nicaragua. Samtidigt talar moderaterna tyst om förtryck och förtrampande av mänskliga rättigheter i den s. k. marknadsekonomin Kenya. Begreppet regimorienterat bistånd slår med förödande kraft tillbaka på moderaterna själva. Vilka skulle då drabbas av ett systemskifte i biståndspolitiken enligt moderat modell? Några exempel är Angola, Moc;:ambique och Zimbabwe, lä nder som ständigt utsätts för infiltration och öve rgrepp från apartheidstaten Sydafrikas sida. Dessa länder skall ha mindre bistånd , säger moderaterna. Det här moderata förslaget innebär en minskning av biståndet till södra Afrika, totalt sett med olika typer av bistånd inräknade, med minst en halv miljard kronor. De två länder som är värst utsatta för destabiliseringspolitiken från Sydafrika, Angola och Moc;:ambique, drabbas mycket hårt av moderaternas förslag. Zambia och Tanzania tillhör Afrikas fattigaste och mest skuldtyngda länder . Moderater- na föres lår att man skär ned biståndet till dessa länder. Män niskorna i Nicaragua i Centralamerika lever under ständigt tryck från USA-stödd sabotageverksamhet och ekonomisk bojkott från stormaktens sida .

Det svenska biståndet till Nicaragua inriktas bl. a. på olika former av folkligt deltagande i utvecklingsprocessen. Det rör sig om stöd till bonde- kooperationen . Sverige har också gett bidrag till konstitutionellt arbete. Detta bistånd till Nicaragua vill moderaterna minska från 190 till 100 miljoner.

För att visa ett litet exempel på vilka krafter i Nicaragua man indirekt kan spela i händerna med detta synsätt , skall jag referera en artikel i The New York Times för en tid sedan. D ä r sägs bl. a. fö ljande.

De från grannlandet Honduras opererande sabotagegrupperna contras hade få tt amerikanska pengar för att framställa en s. k. handbok fö r sabotageåtgärder inne i Nicaragua. I boken förekommer bl. a. illustrationer av hur man skall skära sö nder däck på bilar och bussar. På e n annan sida i boken demonstreras hur man skall gå till väga för att spränga brevlådor i luften. Det finns bara ett problem, noterar The New York Times torrt och syrligt. Det förekomm er knappast brevlådor i Nicaragua. Det är dessa contras som USA:s president Reagan kallar frihetskämpar. Vilken vokabu- lär moderaterna hä r använder är hittills obekant .

När det gäller Vietnam har kritiker från bo rgerligt håll inriktat sig på dels landets militära nä rvaro i Kampuchea, dels förment tvångsarbete i svenska biståndsprojekt. Ett fortsatt svenskt biståndssamarbete med Vietnam förut- sätter att Vietnam lämnar Kampuchea senast 1990. Beträffande det fö rmenta tvångsarbetet har en undersök ning på SIDA:s uppdrag , utförd av bl. a. sociologiprofessorn Rita Liljeströ m , slagit fast att det inte finns något belägg för att arbetarna vid Bai Bang-projektet i Vietnam rekryterats med tvång. Vidare framhå ller unde rsökningsgruppen att skogsarbetarnas arbetsvillkor och sociala milj ö väsentligt förb ä ttrats under senare år.

Herr talman! Det är Vietnams barn , kvinnor och fattiga som kommer i åtnjutande av svenskt bistånd . Det gäller primärhälsovård , lä kemedelsför- sörjning m. m . Det ä r Vietnams barn, kvinnor och fattiga som skulle drabbas om moderaternas systemskifte i bistå ndspolitiken skulle bli verklighet.

Herr talman! Slutligen vill jag gö ra en kort kommentar till u-landsforsk- ningen . SAREC, styrelsen för u-landsforskning, inriktar sitt forskningsstöd på de fattigaste lä nderna , men bedriver samtidigt ett forskningssamarbete med u-länder som har en egen bas för forskning. Miljöfo rskningen t . ex. öka r i betydelse. Forskning fostrar till kritiskt tänkande och befrämjar därmed pluralism och demokratisk utveckling. SAREC:s fo rskningssamarbete inne- bär också att viktiga ventiler hå lls öp pna mot väst i enpartistater som Cuba och E tiopie n, länder som har visat sig ha stor fö rmåga att tillgodogö ra sig svenskt forskningssamarbete .

Den mede lsram som i å rets budget anvisats fö r SAREC:s verksamhet synes vara väl avvägd. Det finns också skä l att koncentrera resurserna till befintliga forskn ingsmiljö er, varfö r vpk:s krav på att inrä tta ett institut för internationell utvecklingsforskning i Sverige måste avvisas.

Herr talman! Jag yrkar avslag på reservationerna 19-22. 36-54 samt 82 och 83 och bifall till utskottets hemställan.

Anf. 60 GUNNAR HÖKMARK (m) replik:

Herr talman! Om dagens bistå ndspolitiska debatt tidigare har på mint om ett lugnt samtal på Eslövs järnvägsstatio n. framstå r den efter Bengt Silfverstrands inlägg mer som ett veritabelt krogslagsmå l. Det är litet svårt att bemöta enskildheterna, eftersom de inte hade så mycket att gö ra med det biståndspolitiska betänkande vi i dag debatterar. Inlägget bestod snarare av allt propagandamaskine n fö r tillfället kunde hitta att angripa. Några punkter

Prot. 1987/88:1()()

27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

6Riksdagens p rotoko/11987/88:109

Prot. 1987/88: 109 27 april 1988

Internationellt utveck-

lingssamarbete m . m.

kan dock urskiljas.

Först och främst tycker Bengt Silfverstrand att vi moderater är negativa. Ja, vi är negativa till en politik, som ser mellan fingrarna med förtryck och diktatur och som leder till ekonomisk stagnation. Vi är negativa till den typen av regimer som Bengt Silfverstrand förmod ligen kallar sina vänner . Vi skulle aldrig kunna tänka oss att nämna Cuba och Etiopien som exempel på länder som på ett föredömligt sätt tar till sig svenskt bistånd. De ä r stagnerade ekonomier med ett förtryck som stryper all möjlighet till mänsklig utveck- ling. Det tragiska med Bengt Silfverstrands inlägg är att det är en symbol fö r en intellektuell stagnation i socialdemokratins biståndspolitiska tänkande, där varje kritik och varje ny synpunkt enbart kan ses som en kritik mot bistånd som sådant.

Om Bengt Silfverstrand hade besvärat sig med att läsa vad vi stå r för och lyssnat till vad vi har sagt här i dag, hade han förstått att vi vill ge det svenska biståndet en inriktning som stärker den process som långsiktigt medverkar till en utveckling mot demokrati och välfärd. Men propagandamaskinen har nog inte läst betänkandet . Det indikerar det referat Bengt Silfverstrand gjorde av vår motion om Sudan, Uganda och Somalia. Vi förespråkar inte att dessa länder skall bli programländer. Vi menar att det är länder som vi skulle kunna bedriva biståndsverksamhet i. Vi vill att svenskt bistånd skall vara projektanknutet och kunna koncentreras till det som vi i Sverige ä r bra på.

Allra mest chockerande är när Bengt Silfverstrand vänder sig mot en artikel i Svenska Dagbladet, som handlar om att Amnesty International ger regeringen hård kritik. Det kan vara intressant att veta om Bengt Silfver- strand har socialdemokratin bakom sig på denna punkt. Enligt artikeln säger företrädare för Amnesty International bl. a. att det är självklart att bistånd går från regering till regering, och därför måste den svenska regeringen mer aktivt påtala brott mot mänskliga rättigheter. Det är denna typ av inlägg som Bengt Silfverstrand tydligen tror är en kritik mot bistånd som sådant. Det är det inte. Det är kritik mot en regering och ett parti som på grund av socialismen i mottagarländerna ser mellan fingrarna med tortyr, förtryck och elände. Det är kritik som syftar till att vi skall få ett uppbrott från denna politik och fö ra en annan politik som stärker demokrati och fredlig utveckling.

Anf. 61 BENGT SfLFVERSTRAND (s) replik:

Herr talman! Jag skall försöka bringa någon reda i det ganska yviga genmä le vi fick höra från Gunnar Hökmark . Låt mig först göra ett konstaterande på tal om stagnation.

Gunnar Hökmark sade att jag inte talade om biståndsbetänkandet. Regeringens förslag om bistånd till Angola innebär 150 miljoner till landet. Det stä ller de andra borgerliga partierna upp på . Moderaterna vill ge 100 miljoner till Angola. Regeringen vill ge 355 miljoner till Mo~ambique. Moderaterna vill ge 325 miljoner. Regeringen vill ge 520 miljoner till Tanzania. Moderaterna vill ge 400 miljoner. Här är det inte bara fråga om stagnation. Detta innebär en tillbakagång, en reträtt.

Låt mig ta Tanzania som ett intressant exempel. Tanzania har i allt väsentligt följt Världsbankens och Internationella valutafondens mycket

hå rda krav på en omläggning av politiken i marknadsekonomisk riktning. Vore det inte, Gunnar Hökmark , med moderaternas ofta uttalade förkärlek för marknadsekonomin, värt att stö dja Tanzania i stället fö r att skära ned på biståndet?

Jag har inte använt ordet föredö me om Etiopien. Jag har sagt att det i totalitära lä nder är viktigt att hålla fönstret öppet mot o mvärlden . Det är därför Sverige genom SAREC, styrelsen för u-landsforskning, stöder just forskningsverksamhet. Det ger ett gott utbyte, och man kan bedriva sådan verksamhet i Etiopien. Det har all erfarenhet visat. Såvitt jag kan förstå har inte moderaterna reserverat sig mot det anslaget , och då förstår jag ännu mindre Gunnar Hökm arks kritik .

Anf. 62 GUNNAR HÖKMARK (m) replik:

He rr talman! Bengt Silfverstrand försök te i sin replik raskt föra öve r resonemanget frå n vad han ursprungligen talade om . Måhända kan det vara bra. Saken är att de länder som Bengt Silfverstrand förde fram som exempel

är länder som h ar rå kat ut för utpräglad ekonomisk stagnation . Vi moderater har fö reslagit något lägre anslagsramar fö r några av randstaterna, eftersom vi dessuto m fö r över mer pengar till andra poster i biståndsbudgeten, t. ex. demokratisk utveckling, miljö och markvå rd. Vi anser också att situatio nen i de här länderna - framför allt i Mo<,ambique men även i Angola - på grund av det inbördeskrig som pågår är så pass svår att normala utvecklingsprojekt ä r svåra att driva, medan däremot behovet av katastrofmedel ä r desto större.

Detta är skillnader och nyanser som jag inte begär att Bengt Silfverstrand skall kunna ta till sig i resonemanget. Likväl är fö rutsättningarna i dag fö r programsamarbete begränsade, medan nödvändigheten av insatser bl. a. genom katastrofbistånd är desto större.

Det oroväcka nde i Be ngt Silfverstrands inledningsanfö rande kvarstår efter hans replik. Han menade att det var en intolerant syn mot u-länder att kritisera dem för förtrycket av mänskliga fri- och rättigheter. Dä r går den stora skilj elinjen mellan Bengt Silfverstrand och oss moderater. Jag är inte sä ker på att jag behöver säga att skiljelinjen riktigt går mellan socialdemo- kraterna och oss moderater, fö r jag tror att Bengt Silfverstrand i det här fallet

är den ivrige vänsteryttern och cyklar runt bana n litet fö r mycket för att jag skall tillskriva socialdemokratin dessa uppfattningar.

Vi moderater är intole ranta mot regimer och diktaturer som förtrycker de mänskliga fri- och rättighetern a. Vi vill inte medverka till att genom svenskt u-landsbistånd stärka dessa regimer. Vi vill ge bistånd till de länder som det gäller här genom de må nga kanaler som finns vid sidan av . Det gäller Etiopien och andra länder , precis som vi anvisat i de reservationer som Bengt Silfverstrand kanske inte har läst. Vi vill inte stödja dessa regimer. Mot dem är vi intoleranta. Skillnaden är att Bengt Silfverstrand synes vara så tolerant som man kan begära av någon människa .

Anf. 63 BENGT STLFVERSTRAND (s) replik:

Herr talman! Vi kanske skall hå lla oss till sakfrågorna. Jag berö rde redan i mitt inledningsanförande bl. a. södra Afrika . Jag konstaterade d å att många länder där , bl. a. Angola och Moi,ambique, är utsatta för Sydafrikas

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

internationellt urveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- /ingssamarbete m. m.

kompakta förtryck och destabiliseringspolitik. Bara den situationen är värd att ingripa mot genom att upprätthålla ett så kraftfullt och målinriktat svenskt stöd som över huvud taget är möjligt. Jag noterar att centern och folkpartiet stödje r den principieUa uppfattningen. Det är moderaterna som mäler sig ur gemenskapen.

Jag noterade också - på den punkten svarade inte Gunnar Hökmark alls - att Tanzania är ett av de fattigaste länderna i Afrika, ett av de länder som är i störst behov av bistånd. Där vill moderaterna skära ner biståndet med 120 milj. kr. Samtidigt kräver Gunnar Hökmark - det har han också talat sig varm för här i dag - ett stöd som skall gå till marknadsekonomier, tiU länder som strävar i marknadsekonomisk riktning.

Jag tar då upp Tanzania och skall upprepa: Tanzania har accepterat Världsbanke ns och Internationella valutafondens krav. D et handlar om nedskrivning av valutan, hö jning av jordbrukspriserna osv. Man har alltså följt dessa rekommendationer och krav. Då säger jag: Det vore väl värt för ett parti som talar sig varm för marknadsekonomin att stödja en såda n utveckling, men i stället vill moderaterna skära ned biståndet. Tala om motsägelser! Tala om hyckleri i biståndspolitiken!

Talmannen - som under detta anförande övertog ledningen av kammarens förhandlingar - anmälde att Gunnar Hökmark anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 64 INGER KOCH (m):

Herr talman! Jag avser att särskilt tala om den del av utrikesutskottets betänkande om internationellt utvecklingsarbete som berör katastrofbistån- det och de riktlinjer som vi moderater anser bör gälla för användandet av denna anslagspost.

Rapporterna om olika katastrofhändelser i världen kommer allt tätare. Miljontals människor drabbas årligen av krig mellan länder , inbördeskrig, jordbävningar, torka, öve rsväm ningar och hårda stormar, och nya områden med behov av akuta hjälpåtgärder tillkommer. På senaste tiden har t. ex. områden i Centralamerika blivit aktuella för hjälp åtgärder. Att antalet katastrofer ökar råder det inget tvivel om, och som en naturlig följd öka r också behovet av akuta hjä lpinsatser.

Katastrofbiståndet fyller här en viktig funktion för att hjälpa de fattiga och nödlidande människorna framför allt i tredje världen . De enskilda o rganisa- tionernas insatser spelar en stor roll, och erfarenheterna av att slussa en betydande del av katastrofbiståndet via dessa är goda.

Mot denna bakgrund anser vi moderater att behovet av resurser för ett renodlat katastrofbistånd är så stort och oomstritt att de därför avsatta medlen bör gå enbart till detta ändamål. Den urholkning och vidare användning av anslaget som föreslås i budgetpropositionen och av utskottets majoritet bör inte accepteras.

Svältkatastrofen och det ökande antalet flyktingar i Afrika kräver att inte minst Sverige gör stora insatser för att stödja det akuta hjälparbetet. Det är samtidigt uppenbart att en aldrig så effektiv katastrofhjälp inte kan lösa de grundläggande problemen i många av de svältdrabbade områdena, där

folkökningen är stor och miljöförs tö ringen gått långt. Katastrofbistånd behövs för att rädda liv, men för att på längre sikt kunna förebygga och förhindra att ytterligare stora o mråden blir permanenta katastrofområden måste akutinsatserna kompletteras med långsiktiga åtgä rder.

Resurserna för miljöå tgärder bör inte vara en restpost inom katastrofan- slaget eller andra anslagsposter, !!Il restpost vars storlek blir beroende av katastrofernas omfattning och mö jligheterna att sätta in hjälpande åtgärder mot dessa under ett visst budgetår. Åtg ä rderna för att förbättra miljön ä r mer långsi ktiga. För att å tgärderna skall bli effektiva krävs att planeringen kan ske utifrån vetskapen om att vissa resurser också långsiktigt kommer att stå till förfogande. Planeringen skall inte ske mot bakgrund av att resurserna bl. a. är en restpost inom katastrofanslaget och konkurrerar med de uppkommande akuta hjälpinsatserna under året. Därfö r föreslår vi, liksom tidigare år , att en särskild anslagspost för miljö , markvård och energi åter inrättas.

Biståndsministern fö reslår i å rets budgetproposition att en framsynt hushållning med naturresurserna och omsorg om miljö n i mottagarländerna skall vara ytterligare ett mål för biståndet. Må nga talare före mig har med glädje välkomnat detta, och vi har redan haft en lång debatt om detta förs lag. Vi är eniga om den stora betydelsen av att miljöförbättrande åtgärder kommer till stånd. Vad oenigheten gäller är som sagt var pengarna skall hämtas. Biståndsministern och utskottets majoritet anser att de skall ingå i anslagsposterna för Särskilda program, katastrofposten och landramarna, medan vi moderater anser att det rör sig om en så viktig och långsiktig verksamhet att den bör ha ett eget anslag. Härigenom markerar riksdagen betydelsen av de lå ngsiktiga miljöfö rbä ttrande å tgä rderna i u-länderna .

Vi moderater anser också att när katastrofer av skilda slag inträffar i programländerna och det finns outnyttjade medel i form av reservationer inom landramama, skall påkommande behov täckas i första hand genom använda nde av dessa reservationer. Olika forme r av katastrofer medfö r ofta att det reguljära biståndsarbetet i landet måste uppskjutas, och detta gör det möj ligt att omdisponera medel till humanitärt bistånd . För att katastrofinsat- serna snabbt och effektivt skall nå de mest utsatta och behövande gruppe rna bör en betydande del av katastrofanslaget gå via de enskilda organisationer- na, som Rädda barnen, Rö da korset och kyrkornas mission . Dessa organisa- tioner har , som påpekats av många tidigare talare, möj lighet att arbeta mer informellt ä n en statlig myndighet och når också hög effektivitet i sina insatser.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationerna 5 och 66 samt till de övriga reservationerna av de moderata utskottsledamö terna .

Anf. 65 PÄR G RANSTEDT (c):

He rr talman! Vi europeer har en stor historisk skuld till resten av världen. Denna skuld har sin grund i det sätt på vilket Europa skaffade sig kontroll över större delen av övriga världen, framför allt Afrika och Asien under 1700- och 1800-talen, och det sätt på vilket europeerna använde sin makt - till att göra andra folk till slavar, till en systematisk utsugning av människor i andra delar av världen, till våld och fö rtryck av olika slag.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88: 109 27 april 1988

Internationellt urveck- lingssamarbete m . m.

Jag tycker inte att man skall sticka under stol med att det fanns en ideologisk grund bakom kolonialismen . Det var en rasistisk grund - föreställningen att vita människor var överlägsna svarta och bruna, att europeer var överlägsna afrikaner, asiater och indianer. Världen organisera- des med denna föreställning om utgå ngspunkt. Utomeuropeiska folk sattes in i ett system där deras roll var att bygga upp den europeiska välfärden. I tredje världen lider man fortfarande av sviterna efter della. De ekonomiska klyftor som skapades under kolonialismen består. Den organisation, ofta byggd på ett ensidigt råvaruberoende, som prackades på de områden som i dag är u-länder, präglar fortfarande världsekonomin.

Däremot har vi befriat oss frå n den idemässiga grund som låg bakom kolonialismen - föreställningen att vissa raser skulle vara överlägsna andra. Nu är vi alla medvetna om alla människors lika värde och rä ttigheter, oavsett hudfärg och andra rasmässiga kännetecken.

D e tta är en insikt som präglar alla länder - även om den ännu inte har fått något vidare genomslag i världsekonomin och d ess sä tt att fungera - utom ett land, nämligen Sydafrika. Det ä r den enda plats i världen där den tidigare så vanliga rasideologin fortfarande har fått öve rleva. Apartheidsystemet är en relikt frå n 1800-talet. Men samtidigt innebär det ett rastänkande som har vidareutvecklats, förfinats, gjorts mer och mer raffinerat som ett förtryckar- system.

Som alla relikter fungerar Sydafrika som något av en varhärd , som sprider infektionen långt utöver sina egna gränser. Apartheidsystemet inom Sydafri- ka upprätth ålls med hjälp av alltmer omfattande våld, alltmer utstuderat fört ryck. Men dessutom förutsätter apartheidsystemets öve rlevnad också att man skapar oro och stridigheter iden omedelbara omgivningen. Mer och mer förknippas apartheidsystemet med krig och våld i grannstaterna. Man kan säga att apartheidsystemet ytterst ä r ett hot inte bara mot fred och stabilitet i Afrika utan mot hela världen.

Just därför att det var vi europeer som inplanterade det synsä tt som apartheidsystemet i Afrika bygger på , har vi ett särskilt ansvar för att göra vad vi kan när det gäller att befria Afrika frå n de n plåga som apartheidsyste- met innebär i sig och som det medför för mä nniskorna där.

Vi kan göra insatser på må nga plan. r andra sammanhang brukar vi här i kammaren diskutera frågan o m sanktioner mot Sydafrika. Det som nu ä r aktuellt är vad vi kan göra för att stödja de krafter som i Sydafrika arbetar mot apartheid - genom olika typer av humanitära insatser för att stödja offren fö r apartheidpo litiken i Sydafrika och i Namibia, och inte minst för att stödja staterna i Sydafrikas grannskap.

Sverige har en bra tradition på detta område . Vi har lä nge varit föregångare . Det ä r viktigt att vi fortsätter med detta stöd och bygger ut det. Det blir mer och me r behövligt allteftersom situatio nen i söd ra Afrika blir me r och mer kritisk.

Fö r några veckor sedan förbjöd apartheidregimen organisationer i Sydafri- ka att ta emot stöd från utlandet. Givetvis få r vi inte falla till föga för de tta. Vi mås te bara bli bättre på att finna kanaler för att verkligen kunna stödja apartheidmotståndet inom Sydafrika.

Regeringen i Preto ria har också fö rbjudit en lång rad antiapartheidorgani-

sationer, dä ribland UDF, att verka politiskt. Detta gör det fredliga arbetet mot apartheid ä nnu svårare, men det gör också vårt stö d än nu angelägnare.

När d et gä lle r fro ntstaterna ä r bilden ganska komplicerad . Frontstaterna befinner sig ju i frontlinjen i kampen mot apartheid . Deras styrka och sjä lvstä ndighet ä r av oerhö rt sto r vikt för hela utvecklingen . Samtidigt är frontstaterna mycket beroende av Sydafrika för varuförsö rjning och trans- porte r, och ofta fö r energiför sö rjning och mycket annat.

Sydafrika bedriver dessuto m en systematisk destabiliseringspolitik . Sä r- skilt hå rt drabbade är Angola och Moyambique.

Vå r uppgift visavi frontstate rna måste vara att stärka dessa länder så mycket som mö jligt , att hjälpa de m att bygga upp en egen infrastruktur-inte minst ko mmunikationer, hamnar, järnvägar , väga r - så att de kan klara sin förs örj ning utan att gå via Sydafrika . Vi måste hjä lpa dem att bygga upp en egen varuproduktio n, så att de slipper köp a sydafrikanska varor. Vi måste också se till att de blir så ekonomiskt starka att de kan stå e mot den destabiliseringspolitik som Sydafrika bedriver mot dessa länder.

D et finns en ganska stor samstämmighet när det gä ller detta synsätt , även om vi tycker att Sverige skulle kunna göra mer för det regionala samarbete mellan frontstaterna som etablerats inom SADCC. Det belopp som här anslås är visserligen betydande, men vi tycker att det finns anledning att satsa ytterligare resurser , och det har vi också uttryckt i en reservatio n. Det är litet förvånande att inte regeringe n har velat gå lä ngre ä n man gö r när det gäller stödet till SADCC-samarbetet.

Ännu me r förvå nande är dock att moderata samlingspartiet skiljer ut sig från den breda samstämmighet som finns när det gäller stöd et till frontstater- na. Att vä lja ut just Angola, Moyambique, Zimbabwe, Zambia och Tanzania för prutningar i fråga om biståndet är mycket anmärkningsvärt och svå rt att fö rsvara . Att motive ra nedskärningar nä r det gä ller Angola och Moc;ambique med tanke på de oroligheter som finns där skulle möj ligen vara fö rståeligt om moderata samlingspartiet hade föreslag it att de pengarna skulle användas för att stä rka resu rserna fö r katastrofbistånd. Men det har man ju inte gjort , utan det utgör en del av moderaternas nedskä rning på biståndsområdet.

Det ä r litet synd att vi på det sättet inte har en fullständig enhä llighet i vårt stö d till frontstaterna och till bekä mpningen av apartheidpolitike n. Det kastar en viss skugga ö ver moderata samlingspartiets engagemang i dessa frågor . I g runden finns det ä ndå en bred politisk enighet om kampen mot apartheid . Det ä r vi ktigt, för apartheid är e n särskilt osmaklig relikt från en gången tid. Det ä r viktigt ur utvecklingssynpunkt, ur fredssynpunkt och ur män sklig rättighetssynpunkt att apartheidsystemet kan avvecklas så snabbt som mö jligt.

Anf. 66 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Jag vill i stor utsträckning instämma i det som Pä r G ranstedt nyss så väl framfö rde. Till detta vill jag bara tillägga att jag tror att denna enighet oss emella n, när det gä ller stöde t till kampen mot apartheid och stödet till frontstaterna , ko mmer att bestå också i fråga om resurserna när den dagen ko mmer.

Regeringen gö r ju fleråriga utfäste lser samtidigt som den alltid har stä llt1

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot. 1987/88:109 upp och tagit fram pengar när man ansett att det funnits möjligheter att gå

27 april 1988 vidare med projekten. Vi kommer nog att ha stor enighet oss emellan i denna

-,n-tem- _a_tzo_n_ellt__u_t_v_ec_k___ fråga·

lingssamarbete m . m.

Till Inger Koch vill jag säga att regeringen i mycket hög grad arbetar på

detta sätt via enskilda organisationer när det gäller katastrofbistånd. Låt mig ta ett exempel fö r att belysa vad jag menar. Exemplet avser katastrofbistån- det till Etiopien . Hittills u nder budgetåre t har drygt 100 miljoner avsatts till katastrofbistånd i Etiopien . Över hälften av dessa pengar, dvs. ca 65 miljone r, har kanaliserats via svenska enskilda organisationer. 15 miljoner avser katastrofförebyggande åtgärder i form av markvårds- och vatteninsat- ser i regi av Röda korset och Lutherhjälpen. Katastrofbidrag utgår också till dessa organisationer för deras samarbete med Internationella röda korset resp. Lutherska världsfö rbundet. Här rör det sig främst om livsmedels- bistånd jämte distribution av livsmedelshjälp till särskilt utsatta grupper. Rädda barnen har under flera år genomfört projekt till fö rmån fö r föräldralösa barn i Etiopien . Detta arbete fortsätter i samarbete med enskilda hjälporganisationer från andra länder. Rädda barnen får också bidrag från katastrofanslaget för livsmedelshjälp , bl. a . matolja från Sverige. EvangeUska fosterlandsstiftelsen har under många år genom bidrag från biståndsanslaget och med egna medel fö rmedlat hjälp till flyktingar och till mä nniskor som drabbats av torka i provinserna Eritrea och Tigre.

Detta är ett exempel bland många . Det visar nog regeringens klara avsikt att där så ä r möjligt kanalisera katastrofbiståndet via enskilda svenska

		organisationer.
		Jag vill anknyta till det som Inger Koch var inne på , nämligen katastrofer-
		na. När barn någonstans på vår jord drabbas av hungersnöd skyndar
		omvärlden till hjälp. Men vi reagerar inte på samma sätt och inte lika snabbt
		om långt fler barn i olika delar av världen dör varje dag i något som man
		skulle kunna kalla den stumma katastrofen , dvs. till följd av infektionssjuk-
		domar, diarreer och undernäring - detta trots att vi med enkla medel kan
		rädda miljoner barns liv.
		Enligt 1987 å rs rapport frå n UNICEF ä r det hög tid an vår moral hinner
		upp möj ligheterna. Moraliskt gö r det ju ingen skillnad om dessa miljoner
		barn dör på olika platser vid skilda tidpunkter. Problemet är att ingen
		TV-kamera är med och få ngar deras lidande. Deras död blir därför inte
		någon nyhet , och den fö rmår inte heller att väcka vä rldens samvete. Men den
		stumma katastrofens offer är ju lika döda som de öv riga . De sörjs av sina
		föräldrar och av sina syskon .
		Internationellt sett har moralen förändra ts på ett avgörande sätt, skulle jag
		vilja säga. Tänk er bara att i början av J940-talet dog 3 miljoner människor av
		svält i Be nga len. Världen visste nästan inte om det , och man gjorde ännu
		mindre fö r att avhjä lpa katastrofen . I dag är någonting sådan t otänkbart. Vi
		reagerar d ärför att massmedierna lyfter in katastroferna i våra vardagsrum ,
		oavsett om de ä r en följd av krig eller andra katastrofer, oavsett om det gäller
		Afrika eller någon annan del av världen . Men ingen vanlig katastrof, ingen
		hungersnöd, ingen över svämning har någonsin skördat 280 000 barns liv på
	88	en vecka. Det är vad den stumma katastrofen för med sig varje vecka året
	88	,o m, år efter år. Ändå vet vi att smittsamma sj ukdomar och undernäring

effektivt kan bekämpas också i eko nomiskt svåra tider. Dä rför ä r UNICEF:s budskap till oss i industrivärlden att vi måste bestämma oss för att det ä r lika oacceptabelt att så må nga miljoner skall dö varje år av onödig undernä ring och smitta som att de skall omkomma i en plö tslig torka eller svält. UNICEF menar att det är möjligt att med enkla medel rädda 7 miljoner barns liv varje år . D et är också mö jligt att ge många miljoner fler en normal utveckling till en kostnad som praktiskt taget alla länder och familjer har rå d med . Man har ju kunskaperna om den billiga blandningen av socker och salt upplös t i vatten som medel för att stoppa barndiarreerna, och om vaccinerna för att kunna stoppa de vanliga sjukdomarna. Dessutom finns det tillräckligt med mat i världen , bara vi fö rdelar den rättvist.

UNICEF har gjort stora insatser unde r å ren som gått. Bara under de senaste fem å ren har man räddat mer ä n 4 miljoner barns liv med dessa metoder som jag åberopar. Enbart under 1986 kunde man rädda mer ä n 1,5 miljoner barn , tack vare vaccination , tack vare denna enkla blandning av socker och salt upplöst i vatten.

Det ä r alltså dags för oss att säga ifrån att det är oacceptabelt att 40 000 små barn dö r varje dag och att miljontals barn växer upp unde rnärda, blinda, hjärnskadade eller på annat sätt handikappade på grund av den tysta katastrofen - infektione r och undernäring. Det är dags att säga ifrån att det är skamligt att det får fortsätta på det här viset.

H err talman! D et har fallit på min lott att något berö ra det bistånd vi ger via FN. I stället för att skumma öve r hela fä ltet har jag valt att lyfta fram ett FN-organ , nämligen UNICEF. Den som lyssnat på vad som hä r har sagts kan naturligtvis säga att detta visar hur viktigt det är att vi satsar mer på UNICEF. Ja , det är viktigt. Men det är inte så alldeles säkert att det är Sverige som skall satsa me r på UNICEF. Det är inte riktigt så enkelt. Sverige är redan , trots att Sverige ä r ett litet land , den största bidragsgivaren till UNICEF. Vi var i särklass störst 1987. De nordiska länderna öve r huvud taget är stora bidragsgivare när det gäller UNICEF. De fem små nordiska länderna ger mer till UNICEF än - hör och häpna - fem av världens stora länder: USA, Sovjetunionen, Japan, Västtysk land och Sto rbritannie n. Dessa fem stora och ekonomiskt starka lä nder kla rar alltså inte av att ge fullt lika mycket till UNICEF för att rädda vä rldens barn som de här fem små nordiska länderna: Danmark , Finland , Norge, Island och Sverige. Det ä r sanningen.

Det ä r alltså inte Sverige som skall ö ka insatserna. Det viktigaste för oss är egentligen att övertyga andra industriländer i världen o m att de skall leva upp till det ansvar som även de har. Jag tror att vi i Sverige har ett grundmurat stöd för FN-biståndet. Det stö det skall vi vara aktsamma om. Jag tror att det är nödvändigt att vi förbättrar informationen om just detta stö d som går via FN.

D et får naturligtvis inte hindra oss från att kritiskt granska detta stö d . Jag tror att det ä r viktigt att vi gör det , för bra bistånd kan bli ä nnu bättre. Jag ser de utmaningar som vi står inför under 1990-talet som stora. D ä rfö r har jag också stora förhoppningar om att den genomgång av FN-systemet som de nordiska län derna gemensamt skall genomfö ra kommer att ge oss alla - både regering och riksdag - ett bä ttre underlag för att gå vidare när det gäller FN-bistå ndet.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Prot.1987/88 :109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m .

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan på de punkter jag berört.

Anf. 67 PÄR GRANSTEDT (c) replik:

Herr talman! När det gäller stö det till SADCC noterar jag naturligtvis med glädje det lö fte - jag uppfattar det som ett sådant - som Karl-Erik Svartberg gav att regeringen i praktiken skulle vara beredd att gå utöver de föreslagna medelsramama. Jag vet inte om Lena Hjelm-Wallen är beredd att verifiera det löft et - det skulle naturligtvis gö ra det ännu mer värdefullt. Men om så inte är fallet, undrar jag om inte det säkraste är att stödja centerns reservation på denna punkt och se till att riksdagen beslutar om en hö jning av medelsrame n.

Jag lyssnade med stort intresse på vad Karl-Erik Svartberg sade om den tysta katastrofen , om a lla barn som dö r, och om UNICEF:s insatser. Karl-Erik Svartbe rgs ord var mycket tänkvärda. Däremot har jag litet svårt att förstå hans slutsats. Efter denna mycket varma och riktiga plädering för UNICEF:s arbete har jag mycket svå rt att komma till slutsatsen att Sverige inte skall ge mer pe ngar till UNICEF. Varje miljon som UNICEF kan använda innebär att ett antal barns liv kan räddas och att ett antal barn kan räddas till e n dräglig tillvaro .

Jag hå ller med om att just denna vardagsdöd ä r någonting betydligt värre än de stora och uppmärksa mmade katastroferna . Men Karl-Erik Svartberg anser att eftersom andra länder inte ger mer, så skall Sverige inte ö ka sitt bistånd . Vi skall alltså låta UNICEF stå där utan tillräckliga resurser på grund av att andra länder inte ger mera. Det sättet att resonera är för mig ganska obegripligt. H ä r handlar det om människoliv, här handlar det om barns framtid. Finns det då a nledning att snegla så mycket på vad USA och Sovjetunio nen gör eller inte gör.

Vi har föreslagit en förstä rkning av anslaget till UNICEF. Jag är rädd för att Karl-Erik Svartberg trots denna fina plädering kommer att rösta mot vårt försl ag o m anslagsförstärkning , om detta går till votering .

Jag anser att det är mycket viktigt att vi har ett starkt u-landsengagemang. Men det engagemanget får inte ta sig uttryck bara i ord, utan det måste också leda till handling; det måste leda till att vi ä r beredda att satsa resurser.

Karl-Erik Svartbergs plädering var alltså riktig , men den enda riktiga slutsatsen måste ju vara att riksdagen stö der vårt förslag till en ök ning av stö det till UNICEF.

Anf. 68 KARL-ERIK SVARTBERG (s) replik:

H err talman! Vi har e n ram fö r vårt bistå nd som vi varit överens om. Inom de n ramen ryms det bistånd till UNICEF som regeringen föreslår och som utskottsmajoriteten ställer sig bakom. Om vi ö kar bistå ndet till UNICEF, måste vi minska på något a nnat. Regeringen har gjort den bedömningen , som utskottsmajoriteten ställt sig bakom, att den viktigaste insats vi har att göra i detta sa mmanhang är att öve rtyga öv riga industrilä nde r om att de skall ta sitt ansvar fö r världens barn. Jag tror att Pär Granstedt, o m han är ä rlig, medger att vi i detta avsee nde tar ett stö rre ansvar ä n a ndra industriländer. Vi kom me r att fortsätta att göra det. Jag vet att regeringen kommer att göra de

extrainsatser för UNICEF som ibland visar sig nödvändiga . Men även fö r UNICEF gäller det ju den långsiktiga planeringen, och vi hör till de länder som ger flerårsutfästelser även till UNICEF. D ärige nom kan U NICEF på ett annat sätt planera fö r det bistå nd som vi ger.

På samma sätt förhåller det sig med stödet till SADCC-staterna ; vi gö r fle rå riga utfäste lser. D et ä r program som det tar tid att genomför a. Hittills har , vilket jag tror att även Pär Granstedt kan intyga, regeringen ställt upp på ett föredömligt sätt nä r det gäller att öka stödet till SADCC-staterna och satsa på kampen mot apartheidregimen. Jag tycker att det är litet olyckligt att vi, trots den enighet som råde r i apartheidfrågan , skall få dessa motsättningar

-det ä r några miljoner det gäller - som jag tror i debatten görs större än vad de egentligen är. Frågan om när pengarna skall anslås är rent praktisk.

Anf. 69 PÄR GRANSTEDT (c) replik:

Herr talman! Det är naturligtvis viktigt med en bred uppslutning bakom kampen mot apartheid och stöde t till frontstaterna. Däremot tror jag inte att det vore lyckligt om kravet på bred uppslutning och enighet använ des för att lägga locket på debatten , fö r att stoppa krav på att Sverige skall gö ra mer. Den typen av enighe t t ror jag inte att sö dra Afrika ä r betjänt av. Jag tror faktiskt att det är viktigt, även o m regeringen har en stor fo nd av god vilja, att det äve n finns såda na som driver på regeringen.

Vi skall komma ihåg att det var så som vi fick hande lsbojkotten mot Sydafrika. Av dem som alls hoppade på det tåget var regeringen sist. Det var från oppositionen som kravet kom först, och det ledde så småningom till att vi fick en bred politisk förankring. Även när det gäller stöde t till SADCC- staterna ha r oppositionspartierna folkpartiet och centern spelat en pådrivan- de roll , och den rollen tror jag att vi bör fortsätta att spela . Södra A frika vinner på att vi gör det .

Använd alltså inte enighetskravet som något slags munkavle i Sydafrikade- batten! Det skulle vara mycket olyckligt.

När det gäller stöde t till UNICEF kan man naturligtvis från socialdemo- kraternas sida anse att de 20 miljoner som vi vill anvisa till UNICEF i stället kan användas bättre på andra områden . D et kan man gö ra om man tycker att vissa infrastrukturella investeringar eller vissa industrisatsningar är viktigare än UNICEF:s verksamhet för att rädda barns liv.

Vi kan diskutera sådana prioriteringar. Vi har fö r vår del valt att prioritera barnen litet mer än vad den socia ldemokratiska regeringen och socialdemo- kraterna i utskottet har gjort. Däremot tycker jag inte att man skall hänvisa till att a nd ra länder gö r för lite t och att vi därför inte skall göra me r. Det måste var behovet av insatser som dikterar vårt handlande , inte olika typer av balanser mellan svenska bidrag och andra länders bidrag.

Sverige har varit fö regångare såväl när det gäller södra Afrika som när det gälle r multilateralt bistånd . Vi har satsat mycket mera än a ndra länder , och vi skall ogenerat fortsätta att gö ra det , inte hemfalla åt något slags balanstän- kande som skulle begrä nsa våra mö jligheter att göra insatser där vi ser sådana vara allra mest angelägna .

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m . m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

Anf. 70 KARL-ERIK SVARTBERG (s) rcp)jk:

Herr talman! Vi är överens om att Sverige har varit fö regångare när det gäller biståndet och när det gäller kampen mot apartheid . Men det är fortfarande bara fyra länder som har levt upp till FN:s biståndsmål 0,7 % av BNI. Sverige är ett av de länderna. Självfallet ä r det viktigt att i FN driva kravet att alla industristater skall leva upp till det mål som man här har enats o m. Stora och tunga industristater skall inte bidra med bara 0,2, 0,3 eller 0,4 % av sin BNI, utan skall uppfylla de förp liktelser som de har å tagit sig genom det här beslutet i FN. Det är en skyldighet också för oss.

Detta krav innebär inte att vi balanserar våra åtaganden gentemot deras, utan det innebär att vi trycker på för att de skall leva upp till sitt ansvar för detta biståndsmål. Gör de det, får vä rldens barn en helt annan situation. Jag menar att en sådan inriktning av vårt arbete är viktigare än några miljoner mer här hemma i Sverige.

Vi brukar säga att det arbete som vi utför i FN ä r ett av våra viktigaste politiska uppdrag. Det arbetet skall vi slå vakt om och driva vidare .

Slutligen, Pär Granstedt: Jag vill ingalunda lägga munkavle på någon debatt om södra Afrika, om apartheid e. d . Pär Granstedt, som jag vet gör ett bra arbete i kampen mot apartheid, kan påräkna mitt stöd fullt ut.

Anf. 71 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! För första gången sedan Sovjet invaderade Afghanistan har Afghanistanfrågan faktiskt varit en förstas idesnyhet flera dagar i rad även i Sverige. Det ä r på tiden, även om nyheterna kunde ha haft en mer positiv innebö rd .

Nu gäller det enligt rubrikerna frågan om FN skall sända en övervak nings- kommission elle r inte och om Sverige skall ingå i den eller inte . Det senaste budet hö rde jag i morse. D et var att sex svenska officerare skall resa till Kabul på sö ndag. Men riktigt säker kan man uppenbarligen ännu inte vara. Någon kan säga att den frågeställningen inte har något klart direkt samband med bistå ndsdebatten i dag, men, herr talman, jag vill hävda att den indirekt kan få stor betydelse, och de t är därfö r som jag har tagit till orda .

Det råder politisk enighet o m att vi i Sverige skall gö ra allt vad vi kan när Afghanistan blir fritt för att bistå det afghanska folket med å teruppbyggna- den av dess krigshärjade land . Jag vet , herr talman , att det kommer att behö vas mycket stora insatser.

Låt mig också , eftersom jag är ordfö rande i Svenska Afghanistankommit- ten , som ju har medlemmar i alla partier, bek räfta att vi i vårt arbete, som ju främst sker i de gerillakontrollerade delarna inne i landet, hittills har fått allt stöd vi kunna t ö nska , både från regeringen och från SIDA . Det är naturligtvis glädjande att också utrikesutskottet nu stöder oss, på det sätt som framgå r av det betänkande vi nu behandlar. Jag kan bara försäk ra att Svenska Afghapistankommitten kommer att fo rtsätta så länge vi kan och så lä nge vi behövs.

Men nu åte r till dagens politiska nyheter. Fö r bara några veckor sedan var jag i Peshawar i Pakistan . Jag träffade olika ledare fö r mo tståndsröre lsen liksom pakistanska funktionä rer som arbetar med flyktingarna. Jag besö kte flyktingläger och talade både med de manliga talesmännen för lägret och med

kvinnorna inne i lägret . Jag åkte öve r Khyberpasset till den närmaste gränsstationen intill Afghanistan. Detta hände under sluttampen av Ge neve- förh andlingarna, som alltså var i allas mun i Pakistan - och där stä ndigt gav upphov till första sidesnyheter.

I Khyberpasset upplevde jag för fö rsta gå ngen i mitt liv kriget på nä ra håll. Jag hörd e hur skjutandet pågick på andra sidan gränsen . Kampen mellan Mujahedin och den sovjetiska eller Sovjetstöd da armen pågick alltså för fullt trots fredsfö rhandlingarna . Va rje dag kriget pågår medfö r större behov av framtida bistå nd . Det säger sig sjä lvt. I Peshawar förklarade ledarna för motstå ndsrö relsen för mig att Mujahedin självfallet har blivit uppmuntrad av att Sovjet tänker dra tillbaka sina truppe r, och därför kämpade man nu allt ivrigare för att verkligen jaga ut de n regim man slagits mot under snart ett decennium .

Det gäller inte bara Sovjetsoldaterna utan också de landsmän som har tj änat Quislingregimen i Kabul. Alliansens ledare förklarade också mycket bestämt att de inte anser sig vara bundna av något avtal i Geneve, eftersom de inte har varit inbjudna som parter i förhandlingarna. FN har alltså nu arrangerat ett s. k. fredsavtal ö ver huvudet på den ena stridande parten , den som dessutom faktiskt måste anses vara segraren.

I lägren fick jag försä kringar från alla - män som kvinnor - att de inget högre önskade än att få å tervända till sitt land , men att de inte ville gör a det så länge den nuvarande regimen satt kvar vid makten. Det är alltså inte bara så enkelt att 130 000 Sovjetsoldater skall lä mna Afghanistan .

De här korta samtalen har konfirmerat vad jag redan visste . Mujahedin kommer inte att ge upp striden förrä n alla som har fö rsö kt begränsa deras frihet och tro är besegrade. Förhoppningsvis drö jer det inte så länge, men till dess kommer kriget att pågå inne i landet. Vi måste räkna med att lämna katastrofhjä lp ganska lä nge till. Därefter skall vi naturligtvis vara beredda att hjälpa till med åte ruppbyggnade n av Afghanistan .

Låt mig erinra om att vi för bara några dagar sedan i TV såg en intervju med en gerillaledare, som på en direkt fråga för klarade att han inte kunde garantera svenska observatörers säkerhet om de ingick i FN-kommissionen, eftersom det skulle kunna uppfattas som ett samarbete med Kabul. Därfö r, herr talman, tycker jag a tt det är minst sagt tveksamt att Sverige redan nu går med på att ingå i övervakningskommissionen. Jag är framför allt tveksam därför att motståndsrörelse n inte har deltagit i FN-beslutet, trots att Mujahedin ä r den ena krigför ande parten.

Detta kan bli bekymmersamt för ett framtida svenskt biståndsarbete i Afghanistan. Sverige har hittills haft ett mycket stort förtroe nde hos afghanerna , kanske frä mst tack vare det humanitära bistånd som vi har kunnat lämna inne i landet. Det arbetet har också gett oss många goda kontakter med motståndsrörelsen , och det är kontakter som ä r ytterst värdefulla den dagen vi kan göra Afghanistan till ett programland fö r svenskt bistå nd . Men ett aldrig så gott förtroende kan lätt rubbas , om vi på något sätt blir misstä nkta för att samarbeta med Kabulregimen. Det vore mycket olyckligt. Av bl. a. den anledningen tycker jag inte att det var särskilt vä lbetänkt att säga ja till FN:s begäran om medverkan i dessa dagar.

Jag inser dock , herr talman, att beslutet nu tycks vara fattat , även om vi

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck-

lingssamarbete m . m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

inte har sett det. Om det är så finns bara en önskan att framföra , nämligen att de svenska officerarna få r såda na instruktioner att de inser hur viktigt det är för ett framtida bistå ndsarbete och fö r det afghanska folket att de inte har några ko ntakter som kan ge Mujahedin uppfattningen att den svenska regeringen på någo t sätt stö der Kabulregimen . Sverige har aldrig tvekat att fördöma Sovjets invasion av Afghanistan . Då s kall vi inte heller ha något med Najibullah att gö ra.

Anf. 72 VIOLA FURUBJELKE (s):

He rr talma n! Enskilda organisatione rs roll i det svenska bistå ndet ä r en fråga som har berörts av flera debattö rer före mig. Att de borgerliga partierna vill plussa på medelsramen med ytterl igare 100 milj . kr. har knappast kunna t gå någon lyssnare fö rbi. Men att det också i propositionen finns ett påslag med SO milj . kr. har inte framgå tt med samma tydlighet.

Till å rets biståndsbetä nkande finns liksom tidigare å r ett antal re ervatio- ner på den här anslag posten. Utskottsmajoriteten anser att ett pås lag med SO milj. kr. är väl avvägt med hä nsyn till organ isati onernas kapacitet och a npassat för att säk ra de värdefulla egenskaperna i o rgan isationernas arbetssätt, som vi ä r särskilt rädda om.

Som Karl-Erik Svartberg sade här tidigare kanaliseras en stor del av anslagen för katastrofbistånd och humanitä rt bistånd genom e nskilda organisationer . För innevarande budgetår blir det sammanlagt hela 825 milj . kr. Det ä r alltså ett omfattande och ständigt ö kande bistånd som fö rmedlas genom organisationerna.

Folkpartiet hemställer i en egen reservation att en plan skall fastställas för att nå bistå ndsmåle t 1 milj ard kronor om fem år. Sannol ikt kommer , herr talman , de sammanlagda utbetalningarna till enskilda organisatio ne r att övers tiga 1 milj ard k rono r lå ngt dessförinnan , troligen redan näs tkommande budgetå r. Kravet på e n femå rsplan är således redan öve rspelat, va rför jag yrkar avslag på reservatio n 73.

Såväl i be tä nkandet som i propositionen och mo tionerna samt här i kammardeba tten beskrivs enskilda organisationer i mycket positiva och uppskattande o rdalag. De t är ju trevligt med litet positivism i debatten . Organisationernas verksamhet ä r lika gamm al som bistå ndet självt. Redan vid starten 1962 fa nns en mindre summa anslagen för deras arbete. T yngdpunkten h ar genom å ren legat på utbildning och sj ukvå rd me n också till stor del på landsbygd utveckling.

Under senare å r har sa marbete t mellan SIDA och organisationerna för ä ndrats. Ansva ret fö r proje kten har i högre grad skj utits öve r på organisatio ne rna sjä lva genom att SIDA inte lä ngre fö rhandsgranskar alla projekt utan i stä llet i efterhand tar del av o rganisatione rnas utvä rdering. Detta arbetssä tt bygger på förtroende. Det är bra och absolut nö dvä ndigt för att SIDA inte skall förvandlas till att enbart vara en tillstå ndsgivande myndighet fö r andras biståndsverksamhet.

De enskilda organisationerna har lå ng erfarenhet och god kunskap o m förh å llande na i biståndslä nderna. Detta tas verk ligen till va ra i den folkrörel- sekommitte som har kommit till stån d .

Vad jag hä r har sagt visar att det råder stor samstä mmighet mellan alla

partier om att e nskilda organisatio ne r utför ett mycket värdefullt bistå ndsar- bete.

Vad handla r d å den hä r de batte n egentligen o m? De borgerliga pa rtie rna vill ge e tt intryck av att de tycker ä nnu litet me r o m e nskilda organisationer ä n vad socia lde mokra terna gö r , och de t vill ma n bevisa genom att plussa på lite t extra pe ngar.

Folkpartie t skriver dessutom i sin motio n U202 att de t ä r seda n 1976, då folkpa rtie t i regeringsstä llning fi ck a nsva r fö r bistå ndet, som a nslaget till enskilda orga nisatione r har ö kat be tydligt.

Var och e n få r väl gö ra sin histo rieskrivning, me n fakt um ä r att de n hä r anslagsposte n unde r de senaste sex å ren ha r ö ka t frå n 155 milj. kr. till nu för eslagna 525 milj . kr. Me lla n 1976 och 1982 ö kade anslagsposte n med drygt 100 milj . kr . D essa siffro r ta la r fö r sig sjä lva , och vi kan dä rför konstate ra att de t ä r mycke t "to mt skryt" i folkpa rt imo tione n .

De e nskilda o rganisatio ne rna ha r sin stö rsta fö rdel i a tt de är fl exi bla och ka n a rbe ta informe llt uta n e n a lltfö r stor och tyngande administ ratio n. Dä rfö r få r vi inte frestas att i alltför snabb ta kt öka deras verksamhet . J ag drar mig till minnes vad e n representa nt fö r de enskilda organisatio ne rna - jag tror det var Dia konia - sade när vi hade e n utfrågning i utskottet av de m i samband med utarbetandet av fö rra å re ts bistå ndsbe tä nka nde: " Visst ka n vi ta e mot lite t mera pengar , me n ä lska inte ihjä l oss. Faran är just a tt ni geno m att alltfö r hastigt ö ka a nslagen fö rstö r det som vi uppskattar mest , nä mligen småskalighe ten , flexibilite ten , och det informe lla a rbetssätte t - själva folkrö relseka ra ktä ren . Riske n ä r a tt ma n kvävs i administrat ion och skriv- bordsarbete. Risken är uppenbar a tt ni ä lska r ihj ä l oss."

He rr talman! F ö r att undvika de tta yrka r jag avslag på reservation 72 och bifall till hemställan i betä nka nde t i mo tsva ra nde de l.

Slutlige n skall jag säga nå gra ord med anledning av reservation 67, som handla r o m bistå ndet till UNITA . Birger H agå rd ha r i e n motio n , som ä r e n enda lå ng lovså ng till den angola nska gerillarö re lsen , he mstä llt a tt svenskt bistå nd skall ko mma he la Angola till de l, även de av U NITA domine rade områ d e na.

H e rr ta lma n! Birger Hagå rd få r utveckla de tta me ra nä r han senare komme r upp i de batte n , me n j ag vill ä ndå säga att a mbitione n självfallet ä r att sve nskt bistå nd ska ll nå a lla de ut a tta o mrå dena . Vore de t inte fö r UNITA:s Syd afrikastö dda aggression , fö rstö relse och a ttacke r skulle svenskt bistå nd ha mycke t stö rre spridning och bä ttre effe ktivitet i he la Angola .

Denn a o msorg om he la Angolas folk klingar också litet fal kt , nä r bilde n fullbo rdas me d a tt mode ra terna också ha r yrkat på en minskad landram fö r Angola med 50 milj . kr.

Gunnar Hö kma rk, som inte lä ngre sitte r kva r i kamma re n. berö rde också de tta ä mne. H an sade att de t ä r MPLA :s nonchalans mo t de mokratiska grupper i Angola som ä r o rsak till att landet slits sö nde r.

J ag blir stum av fö rvå ning ö ve r de n a nalysen . Jag har kommit till en he lt annan slutsats, nä mlige n att de t ä r Sydafrikas aggression , dire kt och indire kt geno m U NITA , som ä r orsake n till att Angola inte kan få le va i fred och in te få r de t lugn och den ro som la nde t så vä l be höve r fö r a tt byggas upp i fred .

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck-

lingssamarbete m . m.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

-n-,e,--n-a-t,-.-n_e/lt u-tv-ec k

1 0 lingssamarbete m. m .

Vad som skulle behövas och det allra viktigaste bidraget för att detta skulle ko mma till stå nd är att UNTTA upphö r med sina attacker, att USA drar tillbaka sitt militära stöd till UNTTA , vilket skulle innebära att också de kubanska och sovjetiska trupperna drogs tillbaka. Därmed skulle landet kunna få de n ro som det så väl behöver fö r att kunna byggas upp igen.

Anf. 73 MARIA LE ISSNER (fp) replik:

Herr talman! Alla gillar enskilda organisationer, har vi nu hört. Det är naturligtvis mycket trevligt att konstatera att vi i riksdagen har en gemensam grundsyn när det gäller de enskilda organisationerna . Så har kanske inte alltid varit fallet , och det kan diskuteras vems förtjän st det är.

'Tomt skryt" skulle folkpartiet ha ägnat sig å t. Jag vill inte gå in på den debatten utan bara konstatera att riksdagen under några år har beslutat om en stö rre medelsram fö r e nskilda organisationer ä n vad regeringen hade föres lagit i propositionen. Måhända var det inte enbart socialdemokraternas fö rtjä nst.

Viola Furubjelke tog också upp frågan om ensk ilda organ isatio ner verkligen har kapacitet att ta e mot det bistånd som bl. a. folkpartiet vill lägga på dem. Frågan är om de t verkligen ä r e n så väl avvägd gräns med hä nsyn till deras kapacite t. Jag tycker inte att det stämmer med det vi fick höra vid utfrågningen i utskottet, d ä r bl. a. Rädda barnen redogjorde för att man inte hade få tt sina äskade belopp frå n SIDA. Det fanns alltså projekt för tiotals miljo ne r kronor som inte kunde bli av på grund av att man inte fick tillräck ligt med pengar, då pengarna var slut. Flera o rganisationer nämndes .

Om man bara få r reda på litet i förväg går det alldeles utomo rdentligt bra att hitta må nga goda projekt. Det är därför som fol kpartiet har fört fra m att det ä r väsentligt att det gö rs en långs iktig utfästelse, så att enskilda organisationer vet hur mycket pengar de kan räkna med att få i ökn ing nästa

år . På det sättet kan biståndet via de e nskilda organ isatio nerna bli utomor- dentligt bra, dvs. o m de har en chans att fö rutse hur mycket pengar de få r nästkomm ande år .

Vi är inte i nä rheten av mättnadsgränsen för vissa organisationer . Bl. a. en utredning som SIDA har gjort pekar på att vissa o rganisatio ne r i dag ha r nå tt en kapacitetsgrä ns, medan andra har mycket stor kapacitet att kunna utö ka sin verksamhet.

Folkpartiet har en vilja att expandera biståndet , och då är e nskilda organisationer en utomordentligt bra väg att hö ja både kvaliteten och kvantiteten på bistå ndet. Dä rför vore de t trevligare o m socialdemo kraterna nästa å r kunde sträcka sig litet längre och gå oss mer till mötes i våra krav.

Anf. 74 VIOLA FU R U BJELKE (s) replik:

Herr talman ! Lagom är bäst , är ett o rdspråk som äger giltighet i detta sammanhang.

Den ök ning som de borgerliga partierna har föres lagit innebär att medelsramen för enskilda orga nisationer skulle ökas med en tredjedel. Den organisationen är nog inte skapt som har kapacitet att öve r ett enda å r ö ka sin verksamhet med e n tredjedel.

Genom att man omotiverat kraftigt höjer anslagen till organisationerna

ökas också risken för att de drabbas av misslyckanden . Även enskilda organisationer kan få s ina bistå ndsskandaler. Det finns inte samma möjlighe- ter att korrigera och på o lika sätt övervaka biståndet om det hastigt ö kas.

Enskilda organisatione r verkar unde r samma svåra förhållanden som de sta tliga biståndsprojekten , med alla de svårigheter som finns i u-lä nderna, med brister i fråga om vägar , tra nsporter och reservdelar -allt det som gör att misslycka nde n med biståndet, om det inte är mycket väl planlagt, är möjliga .

Anf. 75 MARIA LEISSNER (fp) replik:

H err talman! När Viola Furubje lke talar om en tredjedels ökning av anslaget låte r det som e n mä rklig matematik . Vi har från folkpartiets sida yrkat på ytterl igare 100 milj . kr. på detta anslag. Vi har dessutom talat om en lå ngsiktig utfäste lse om e tt fortsatt växande a nslag till 1 miljard om fem år.

Viola Furubjelke ägnar sig å t e n sifferexe rcis, där hon blandar ihop ett stort antal olika poster. De t vore bättre a tt renodla debatten och förklara vad

vitalar om. Folkpartiet tala r o m det a nslag som riktas direkt till de enskilda o rganisatio ne rna , me n Viola Furubje lke talar plö tsligt om katastrofhjälp , humanitä rt bistå nd och e n rad andra bistå ndsinsatser samtidigt. Detta är enbart ägnat a tt skapa förvirring i de batte n .

Om de enskilda organisationerna skulle riske ra att drabbas av misslyckan- den därfö r att de får ytte rligare litet mer pengar än de har få tt tidigare, är den risken inte så allvarlig. Jag tror att enskilda organisationer har större möj lighet än andra bistå ndsformer att snabbt och flexibelt använda pengarna på ett bra sä tt. Jag vill uppre pa att det under vårt arbete i utskottet har framkommit uppgifter o m att de e nskilda organisationerna inte anser sig ha för mycke t pengar. Dä re mot har de varit tvungna att lägga ner planer på projekt eftersom de inte har kunnat få tillräckligt mycket pengar. Vi är lå ngt ifrå n e n mä ttnadsgräns.

Anf. 76 VIOLA FURUBJELKE (s) re plik:

Herr talman! Mina matematikkunskaper är det inge t fel på. En ökning från

475miljoner , som är innevarande å rs anslag för e nskilda organisationer, till

625miljoner, som folkpartiet och de öv riga borgerliga partierna har föres lagit , gör 32 % i ö kning. Den ökning på SO miljoner som föreslås i propositionen motsvarar 11 %, och utskottsmajoriteten tycker att det ä r en rimlig ö kningstakt.

Maria Leissner ondgö r sig över att vi rä knar in huma nitä rt bistå nd och katastrofbistå nd när vi säger att enskilda organisationer har fått 825 miljoner. D et kan jag inte förstå , därfö r att icke desto mindre ha r enskilda organisatio- ner iansprå ktagits just därför a tt de äger de kvaliteter som alla ha r talat så varmt om här i kammaren i dag. Fö rvisso är det 825 miljoner som på ett eller a nnat sät t kanaliseras genom e nskilda organisatione r. och då uppnås sannolikt snart I milj ard kronor för detta ä ndamå l.

Anf. 77 CHARLOTTE BRANTING (fp):

He rr talman! U nder de tio å r som SIDA:s kvinnoråd KIB nu har funnits, har jag haft möjlighet att som e n av ledamö terna följa vad som hä nder med det s . k. kvinnoinriktade biståndsprogrammet . Det handlar om att inom

Prot. 1987/88:109

27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

7Riksdagensprotokoll 1987/88:109

Prot. 1987/88: 109 landramarna- inom alla sektorer som vatten , industri , jordbruk, hä lsovå rd ,

27 april 1988 unde rvisning osv. - ta hänsyn till hela må lgruppe ns situatio n , alltså äve n

----=------- kvinnornas. Detta synsä tt måste finnas i hela progra mcykeln , i hela vårt
Internationellt utveck-	bistå nd ; frå n planering och genomförand e till uppföl jning och utvärde ring. I

lingssamarbete m. m.	vissa sammanhang ä r det också lä mpligt och angeläge t att bistånde t
	kanaliseras direkt genom kvinnoorganisationer. Alltsedan det ha ndlingspro-
	gram KIB utarbetade antogs av SIDA 1985 har arbe tet i denna riktning
	fortgått, även om a rbe tet på vissa hå ll har gått långsamt. Man känner att man
	ibland a rbe tar i mo tvind , tro ts att goda fö rutsättningar kanske finns på
	pappere t. J ag vill gärna säga att det visst har hä nt mycket på det här o mrådet
	unde r de senare å ren . D e som arbetar med det kvinnoinriktade bistå ndet ä r
	verkligen vä rda all uppskattning fö r vad d e åstadko mmit under den här tiden.
	J ag fick i går en alldeles ny samma nställning av vad som hänt nä r det gä ller
	det kvinnoinriktade biståndet i vissa länder. J ag vill ge några exempel fö r att
	belysa situationen.
	Kravet på a tt det vid varje biståndskontor skall finn as e n handläggare med
	huvudsakligt ansvar för s. k. kvinnofrågo r är faktiskt lå ngt ifrån uppfyllt.
	Bara i två av d e t tiotal lä nde r som redovisades i denna rapport finns det
	erfarna utsända handläggare , i Botswana och Mo~ambique . I fem länder
	fan ns s. k. lo kalanställda , men de var ofta a nstä llda på deltid . I övrigt skö ttes
	uppgiften av a ndra ha ndläggare med begränsad tid till att göra kvinnoinrikta-
	de insatser. I Vietnam redovisade t. ex. Annika Johansson att 15 % av tiden
	satts av för detta arbete. I Laos skö ttes de t kvinnoinriktade biståndet av
	skogshandlägga ren . Det ä r inte möjl igt att räkna med ett genombrott i
	a rbetet med t. ex. integre ring av kvinnoaspekterna i landprogrammen utan
	e n speciell ha ndlä ggare för uppgifte n . Jag ä r glad att höra av Maj-Lis Lööw i
	dag att hon har ä ndrat sig på de n punkten och insett detta. Jag hoppas a tt hon
	få r hela SIDA :s styrelse med sig på a tt prioritera dessa uppgifte r. Vi frå n
	SIDA:s kvinnorå d har lä nge gjort det . På sikt tror jag att programhandläg-
	garna mycket väl kan ta över ansvaret , men inte i dag.
	Vad gäller planläggningen ä r man oerhört o lika långt framme med en lå ng
	rad av olika försöksprojekt. I Botswana redovisas att ma n gör fö rsök med
	grö nsa ksodling, i Mo~ambique är det barnomsorg för kvinnor i industrin , i
	Zimbabwe finns olika sektio nsprogram för bl. a. hä lsa och undervisning.
	ANC få r bl. a . stöd för utbildning av textilkonstnä re r och uppbyggnad av
	textilve rkstad. I Sydafrika och Namibia ges humanitärt bistånd till fängs lade
	familje r , kvinnohus, kvinnorå dgivning, forskning etc. Vår skola , FPK:s
	sekrete rarsko la i Soweto, har under de senare åre n också fått ett ökat a nslag,
	som vi är mycket glada fö r. Behovet ä r oe rhö rt stort och vi har hundratals
	elever som står på tur till vår sko la. De t är alltså ett väl mo tiverat förslag som
	folkpa rtiet har, att det huma nitä ra biståndet till sö dra Afrika skall ö ka
	kraftigt.
	Man ka n konstatera a tt det märks tydligt var det inte fi nns några
	handlägga re fö r kvinnofrågor. I L;ios t. ex . ges det få direkta ingå ngar till att
	stöd j a aktiviteter som mer di re kt förbätt ra r kvinnornas situatio n. På Sri
	Lanka säge r ma n rent ut att det varit svå rt att förmå myndigheterna att
98	rekrytera resp . utse kvi nnliga ha ndlägga re och projektchefer. Det finns alltså
98	all anledning att SIDA med all kraft verkar för att handlingsprogrammets

målsättningar blir verklighet och att konkreta för slag ges på hur kvinnoas- pekte n kan integre ras i a ktuella sektorsprogram i all a vå ra lä nde r. De t ä r nö dvändigt att ytte rligare resurser skapas på de tta o mråde. Jag tycker att de t

är viktigt a tt vi frå n riksd agens sida gö r denna marke ring och att de n seda n fö ljs up p i SIOA:s a nslagsfra mstä llning.

Det regionala kvinnoko nto re t i Nairobi ha r nu fu nnits i ett år. Enligt Karin Himme lstrands senaste ra ppo rt ha r kvinnoverksamheten i huvudsak gä llt integre ring av kvinnoaspe kte rna i landprogra mmen och direktstö d till kvinnoorganisatione rna. Speciella kvinno program inom landramarna har fö re kommit ganska sparsamt. J ag vill understryka a tt det ä r viktigt att detta kontor få r tillräckligt stö d för att kunna samla kunskaper och erfarenhete r , initie ra studie r , utredningar , pilot- och stö dprojekt osv. Det ka n vara ett fö redö me fö r andra såda na hä r aktivi tete r.

Dire ktstö de t har varit begrä nsat till kvinnoorganisatione r. Folkpartiet mena r att dire ktstö det också skall kunna ges till e nskilda o rganisationer som har båd a kö ne n som må lgrup p . D etta fö reslås också i rapporten från kvinnoko ntoret i N airobi.

Det finns e tt kla rt samband mella n mö d rars läskunnighel och utb ildning och barns hä lsa och nä ringssitua tion . De t tror jag de flesta av oss kä nne r till . Ju bättre utbildning fö r kvinna n , d esto mindre risk att barne t dö r. Va rje minut d ö r 18 barn i vå r vä rld av svä lt. Två tredjed ela r av vä rldens a nalfabete r

är kvinnor , och anta let inte läs kunniga kvinno r i världe n ö kar snabbare i dag

än någonsin . Flicko rna har svå rt att fullfö lja sin skolgå ng, bl. a. p å grund av att de måste hjä lpa till he mma.

Traditio nell jordbruksutbildning ha r o fta riktats till män och gö rs så fortfarande. Allt fö r sä lla n har kvinnor fått mö jlighet a tt delta i utformn ing- en, skö tsel och unde rhå ll av t. ex. vatte nprogram , trots att det oftast är de som ha ndskas med vatte n . De ä r fortfara nde då ligt representerade i vatte nko mmitteer, fö rvaltningar och byledningar , även om det har blivit bä ttre.

Vi vet att kvinnorna svarar fö r två tredjedela r av alla arbetstimmar i värld en , äge r mindre ä n e n hundrade l av rikedomarna och få r en tiondel av inkomste rna. De t ä r i u-lä nde rna kvinno rnas situatio n ä r värst. Det ä r på tide n a tt vårt bistå nd och allt a nna t bistå nd i vä rlden ger e n kla r fö rbättring på den hä r punkte n . En grundläggande kraft i för ä ndringen måste vara e n fö rstä rkning av u-landskvinno rnas egen medvete nhet och initiativkraft. Det

är framfö r allt dä r vi kan stö dja. J ag yrka r bifa ll till reservation 14.

Kriget i Västra Sahara riske rar a tt bli ett glö mt krig. Jag uppfatt ade inte att bistå ndsministe rn tog upp situatio nen där, me n andra ha r gjort det i debatte n. Det ä r oerhör t viktigt att vi aldrig glö mme r att stö dja ett lite t folks rätt till sjä lvbestä mmande. Fö r 15 å r sed an , de n 20 maj, bildades befrie lserö- relsen Po lisario, unde r den spanska kolonia ltide ns sista skede. Kriget mella n Ma rocko och Västra Sahara bö rjade 1975 , då Marocko invaderade landet i söde r. Inte rnationellt ha r västsaha rie rna rä tten på sin sida. Båd e FN och OA U fö rdö me r de n marockanska kolonisatio ne n och e rkä nne r västsaha- riernas rä tt till sjä lvbestä mma nde . Men trots detta har mycket få framsteg gjorts i fredsfö rha ndlingarna .

Genom den marocka nska ockupatione n av dela r av den De mokratiska

Prot.1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck-

lingssarharbete m . m .

Prot . 1987/88: 109 sahariska arabrepubliken, RASD , har stora delar av den västsahariska

27 april 1988 befolknin gen tvingats lä mna sitt land och leve r i flyktingläger i Algeriet. Jag

_ __:;___ _ ____ har varit d är och sett hur d e byggt upp ett fungerande samhälle med sko lo r

Internationellt utveck -

och hä lso- och sjukvå rd . Frå n att ha haft en barnadö dlighet på nästan 50 % ä r

lingssamarbetem. m. man nu nere i 2 %. 90 % av kvi nnorna var fö r tio år sedan analfabete r, och nu kan man ko nstatera att det knappast finns några kvinno r som inte kan läsa och skriva.

Lägren är helt beroende av kontinuerlig hjälp utifrå n. Fö r några å r sedan avbrö t Libyen sin tidigare generösa livsmedelshj älp. Algeriet har sto ra svå righeter att fortsä tta att upprä tthå lla volymen på sitt bistå nd . Befolkning- e n växe r i lägren: nu finns det fyra tä ltstäder mot tidigare tre. E tt kilogram mjö l per person i månade n och 1,5 kilogram ris per person och månad är den basranson av livsmedel som man nu kan ge. Risk fö r unde rnä ring finns naturligtvis, även om man hittills lyckats hå lla de n på låg nivå. Anslaget de senare å ren frå n Sverige har legat stilla på ungefä r 11 milj . kr. i katastrof- hjä lp . Biståndet kanaliseras genom Rö da ko rset och Rädda barnen och har fun gerat bra. Axel Andersson sade tidigare i debatten att det finns beredskap för ytterligare pengar till västra Sahara, men det skulle vara en fö rdel fö r Polisario att få dessa pengar och självt bestä mma vad Polisario vill använda dem till. Det är dä rför vi i en reservation fö reslår att pengarna skall utgå som humanitä rt bistå nd och att Polisario skall få möj lighet att kanalisera detta bistå nd.

Jag yrka r bifall till reservation 71 och i öv rigt till fo lkpartiets rese rvatione r i

	detta betä nkande.
	Anf. 78 BIRGE R HAGÅ RD (m):
	Herr talman! Det finns all anledning att kritisera stora delar av svensk
	biståndspolitik . Inte minst gäller detta valet av mottagarländer, som ofta ä r
	ensidigt socialistiskt inriktade stater. Dä rfö r ä r det positivt nä r man från
	moderat sida har fö reslagit nedskärningar av bistå ndet till en del av dessa
	stater.
	Stora de la r av de t svenska fol ket to rde ha rätt svårt att förs tå att vi inte har
	pengar till ens ett tillräckl igt ubå tsskydd , men vä l tillräckligt med pe ngar för
	att stö dja icke sä llan antidemo kratiska, tyranniska, ko rrumperade och
	inhumanitä ra kommunistdiktaturer. Projektstö d är sjä lvfallet bättre ä n
	länderstöd, som o fta blir till ett direkt eller indirekt stö d till en fö rhatlig
	regim.
	Det är eme llertid en stor grupp moderater som me nar att man borde gå
	längre ä n vad man gjort i fa llet Angola. Någo n större kunskap o m Angola har
	inte funnits i vårt la nd , inte helle r något stö rre intresse av inbörd eskriget och
	de mo tsätt ningar som finns. O fta har det varit fråga om ett okritiskt
	åte rgivande av synpunkter som emanerar antingen från Moskva eller frå n
	Luanda, och ofta har det skett en nedvä rder ing av UNITA. Det var fö rst då
	tre svenskar hamnade i fo kus som A ngola blev intressant. Vi kan i efte rhand
	konstatera att det lilla sömniga landet i norr tycks ha åte rgå tt till sitt ointresse
	i stort sett, men att nedvä rderinge n av UN ITA i varje fa ll tycks ha upphör t ,
100	att regeringen bemöda r sig om en stö rre fö rsiktighet, att utrikesministern
100	eller kabinettssekreterare n eller biståndsministe rn numera inte hänge r sig åt

de yviga uttalanden som alltför ofta karaktäriserade dem tidigare. Viola Furubjelke tycks emellertid höra till dem som ingenting har lärt och ingenting har glö mt. D ä rfö r få r jag - o m inte annat så fö r hennes skull - rekapitulera något av bakgrunden.

Innan Po rtugal drog sig tillbaka fr ån Angola skedde en ö verenskommelse mellan de tre befrielseorganisationerna UNIT A, MPLA och FNLA om en

övergångsregering och fri a val i slutet av 1975. Denna överenskommelse brö ts av MPLA som tidigt fick stöd av både kubaner och ryssar och satte i gång ett anfa llskrig mot de andra befrielserö re lserna. UNITA hade svårt att hävda sig och i sjä lva verket jagades Savimbi och hans anhängare av sovjetbyggda flygp lan ute i bushen , men han lyckades reorganisera sin rö relse. Därefter har fra mgånga rna kommit slag i slag, och i dag är drygt en tredjedel av Angola kontrolle rat av UNITA , frå n gränserna mot Zambia och Namibia till e n gräns i no rr som omfa ttas i sto rt sett av Benguela-järnväge ns sträckning.

Ko mmunisterna har nu i tre offe nsiver fö rsökt att eliminera UN[TA, och alla gånger har de hejdats vid Mavinga , senaste gången med fö r dem katastrofala resultat. Vid det senaste tillfä llet leddes operationerna av den sovjetiske generalen Shognovitch, som efter sitt misslyckande har å terkallats till Moskva.

Det ä r inget då ligt stö d som ko mmunistregeringen i Luanda har fått: 40 000 kubanska legoknektar och därtill den femtionde kubanska divisionen, som under de senaste veckorna har skeppats in . Ryssarna dä remot- och det

är intressant - har i stor utsträck ning bö rjat lä mna Angola, som ju är deras afrikanska mo tsvarighet till A fghanistan, och detta trots att man under det senaste å ret ha r investerat ungefär 6 miljarder kronor bara i krigsmateriel.

Vi har i vå r mo tio n framstä llt fyra mycket modesta yrkanden. Det fö rsta är att inget stö d annat än humanitä rt sådant skall utgå till län der i krig. Vi menar att trovä rdighete n kräver detta , sä rskilt när supermakterna - som i Angolas fall - ä r involverade. Dessutom kan vi konstatera att det svenska bistå ndet till icke ringa del utgö rs av såvä l varor som lastbilar för trupptransporter och annat. När Lena Hjelm-Walle n också börja r tala om indire kt svenskt bistånd av militä rt slag till Mo~ambique kan hon fö rvisso häm ta erfarenhet från Angola. D är finns otaliga exempel på hur Scania-Vabis-bilar och Volvobilar har transpo rterat kubanska och andra kommunistiska styrkor.

Vi har fö r det andra krävt en avveckling av bistå ndsavtalen med Luanda. Det finns a lla skä l i världen att gö ra det . Detta torde vara en av de vidrigare regimer man kan hitta i världen. Den är bränn mä rkt av Amnesty Internatio- nal vid upprepade tillfä llen, senast nu i den rapport som tidigare här har återgivits från Svenska Dagbladet. D ä r lämnas konsekvent inte uppgifter o m krigsfå ngar, och till detta ko mmer vad som borde ha upprö rt också en svensk allmä nhet o m den känt till det. Den 20 mars innehö ll näm ligen Sunday Times en artikel som talar om kemisk krigför ing frå n kommunistsidan i A ngola. Rapporte rn a kommer frå n ett lä karteam från universitetet i Gent , och lä karna har kommit fram till slutsatsen att sovjetisk nervgas '' med stor sannolikhet" har anvä nts av ko mmunistsidan. Jag har rapporten här, om någo n ä r intresserad . De n har öve rlämnats till Förenta nationerna, och uppenbarligen kommer detta att få konsekvenser.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m . m .

101

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

---------

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

102

Till detta kommer att tillfå ngatagna kubanska soldater har haft sovjettill- verkad utrustning för att varna för giftgas, instruktioner författade på ryska och spanska. Likadan utrustning har hittats hos sovjetiska krigsfå ngar som har tagits av Mujahedin i Afgh anistan .

Detta tycks inte in tressera svenska massmedi a särskilt mycket , men nog tycker jag att det är allvarligt att en regim , anklagad för att använda nervgas mot sina motstånda re i ett inbördeskrig , får svenskt bistå nd . Det borde vara ytterligare en tankestä llare för alla dem som så okritiskt vill stödja ko mmunistregimen i Luanda. Det finns alla skä l i världen att avbryta bistå ndsavt alen så snart det sig gö ra lå ter.

Jag vill också i detta sa mma nhang erinra om en resolutio n som framlades i den amerik anska senate n i slutet av förra å ret av de båda demokratiska senatorerna Den nis DeConcini och Robert Graham och också av den re publikanske se natorn och senare presidentkandidaten Robert Dole. De på pekade där bl. a. att hela de t nu splittrade Angola måste få tillgång till livsmedel och elementär sjukvå rd . Samtidigt drog de också fram det helt absurda i a tt den marxist-leninistiska regimen ber om internationell hjälp på 7 miljarder kronor fö r·att få tillräc kligt med livsmedel samtidigt som man fortsätter att pumpa in milja rder i kriget och betalar för de kubanska legok nektarna med bl. a. o ljeleveranser. A lla angolaner borde ha rä tt till föda och sj uk vå rd .

Vi har som tredje yrkande i vår motion framför t krav på att humanitärt bistå nd ska ll utgå till he la Angola, alltså såväl till den kommuniststyrda som till den av UN ITA ko ntrolle rade delen av landet. Det sker redan, svarar utskottet. Rö d a korset har , som man uttrycker det , hjä lpsä ndningar med bidrag frå n Sverige.

Jag ifrågasä tter detta. Jag har rätt goda kontakter med UN lTA, och jag har rätt god information om vad som hä nder dä r nere - d ä r kä nner man i varje fall inte till några hjä lpsändningar med svenskt bidrag . Ej heller finns det någon svensk verksam där. Det finns alltså all anledning att upprepa detta yrkande och få riksdagen att ställa sig bakom det.

Det fjärde yrkandet ä r ett krav på svensk medve rka n i fredsansträ ngning- arna. Jag ser öve r huvud taget inget svar på det yrkandet i betänkandet , men det är mö jligt att jag har haft svårt att läsa det. Jag har sett på innehå llsfö r- teckningen . och dä r finns det i varje fall ingen hä nvisning.

Hur som helst - nä r det gäller själva sa kfrågan finns det rätt goda fö rhoppningar o m att man så små ningon skall kunn a komma fra m till en fredlig lös ning. Sovjet har av allt att döma tappat intresset - det börjar kosta för mycket pengar, kosta för mycket folk och kosta för stora ansträngningar. Liksom i Afghanistan finn s de t hä r tecken som tyder på a tt man ä r på väg att backa ur.

Därtill kommer att president Savimbi frå n UN ITA gång efter gå ng har upprepat sin be redvillighet till för hand lingar. Även i Luanda tycks det finn as ett visst intresse fö r det . även om det kanske var illavarslande när man för kort tid sedan fängs lade e tt antal pe rsoner ur den angola nska säke rhetstjä ns- ten därför att de uppenbarlige n vill ha just kontakter med Savimbi.

Savimbi har också begärt medling och få tt positiva svar frå n såvä l presidenten i Nigeria som presidenterna i Zambia och Ke nya. Detta. herr

tal man, kan inge fö rho ppningar o m att konflikten kanske så små ningom trots allt kan lösas.

Med det här, he rr talman, ber jag att få yrka bifall till motionen U220 och de fyra speciella yrkanden som där finns.

Anf. 79 VIOLA FUR UBJE LKE (s) replik:

He rr talman! Magister Hagå rd gav inledningsvis en histo rielektion. Det mesta hade jag hö rt fö rut. Den var i stort sett identiskt med vad som har anfö rts i motionen , och det i sin tur var en ko pia av för ra årets debattinlägg. Det fa nns som sagt inte mycket nytt i det. Det mesta var vä l känt tidigare, och det har inte fått mig att på något sätt ä ndra uppfattning.

Tidigare i debatten , innan Birger Hagå rd var i kammaren, utspann sig ett replikskifte me ll an Margaretha af Ugglas och Stig A lemyr eller mö jligen statsrådet . Margaretha af Ugglas sade i alla fa ll: Socialdemokraterna som alla andra får bedö mas utifrå n sina handlingar. Den sanningen måste naturligtvis också gä lla UNlTA .

UN ITA:s handlingar demo nstrerades på ett mycket tragiskt sätt fö r oss nä r tre unga svenskar förra året kidnappades.

Karl-Erik Svartbe rg sade i förra årets debatt i samma ärende: Vi kan konstatera att U NITA har fått in en megafon i den svenska riksdagen. Jag tycker a tt det uttalandet har god täckning ä n i dag.

Anf. 80 BIRGER HAGÅ RD (m) replik:

He rr talman ! Gunnar Myrdal brukade säga att fakta spark ar. D et gö r de här, och de gö r det rätt intensivt.

Självfallet behövde jag den hä r gången inte gå in på någon lä ngre historisk bakgrund , eftersom det har redogjorts fö r den i andra sammanhang. Men uppenbarligen har Viola Furubjelke inte tagit till sig den. Det intressanta ä r alltså att UNITA är en gammal mo tstån dsrö relse, som i ö ver 30 år fört sitt krig fö r sjä lvstä ndighet i Angola.

Viola Furubjelke talade o m U NITA:s handlingar. Jag liksom må nga andra beklagar själ vfallet den tragiska hä ndelsen med en av svenskarna. Den var djupt tragisk. Men å andra sidan är krig krig. Man bö r inte, som i det hä r fa llet, fä rdas med militärkonvoj med berusade MPLA-soldater på flaken .

Jag vet inte om Viola Furubjelke hade tillfä lle att li ksom jag hä ro mdagen på TV se en film frå n Eritrea. Det sista som man från Rö da korsets sida där skulle gö ra vore att å ka med lastbilar i en militä rkonvoj. De uppfattas självfallet som fie ntliga. Och U NITA fi nns nu över hela landet och inte bara i de befriade o mrådena.

Viola Fu rubjelke upprepade uttala ndet från fö rra året om en megafon. Det kunde hon ha besparat sig. Jag vet inte o m Viola Furubjelke i så fall vill bli kallad fö r en megafon fö r Luanda . Jag vill inte använda sådana uttryck . Vi kan ha o lika uppfattningar , men framfö r allt skall vi se till att vi baserar dem på fak ta. Fakta sparkar, sade G unn ar Myrdal. Jag instämmer - de sparkar hårt nä r det gä ller A ngola.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

103

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

104

Anf. 81 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:

Herr talman! Tack och lov ä r det fler än jag som inte låtit sig påverkas av Birger Hagårds agerande hä r i kammaren , vare sig i dag eller tidigare å r när denna sak har debatterats. Det finns tydligen inte något som helst stöd bland de andra borgerliga partierna för den här synen på UNITA . Moderaterna ä r och förblir ensamma i den här frågan - det kan jag konstatera .

Anf. 82 BIRGER HAGÅRD (m) replik:

Herr talman! Det är rätt fantastiskt att Viola Furubjelke i det här sammanhanget berömmer sig av att vara totalt oemottaglig för nya argu- ment , totalt oemottaglig för intryck utifrån. Annars skulle hon kunna finna en annan inställning hos sina partivänner runt om i Europa- t. ex. i Frankrike eller Portugal.

Den portugisiske presidenten Soares· son , som också är socialdemokratisk parlamentsledamot, är en av dem som starkast stöder president Savimbi och UNITA. Där kanske Viola Furubjelke kan få upplysningar om vad som verkligen händer , om hon nu inte tror på mig. Om vi har tur kommer herr Soares faktiskt också till Sverige inom en inte alltför avlägsen framtid . Då kanske det kan tillåtas en moderat att förmedla en kontakt från en socialdemokrat till en annan!

Talmannen anmälde att Viola Furubjelke anhållit att till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik .

Anf. 83 ALF SVENSSON (c):

Herr talman! Ett trettiotal väpnade konflikter pågår runt om på klotet. Omkring 15 miljoner flyktingar har lämnat sina hem. 10 miljoner - och kanske fler - afrikaner hotas av svält. V-ländernas samlade skuldbörda uppgår till omkring 4 000 miljarder kronor. Aidsepidemin rasar vidare från ett okänt antal miljoner drabbade.

Scenariot för tredje världen är verkligen inte särskilt uppmuntrande. Men det få r inte leda till passivitet och handlingsfö rlamning, och det har det heller inte gjort här i kammaren , herr talman . Situationen går att förändra . Sverige som frå n flera olika synpunkter gynnats de senare å rhundradena borde gå i spetsen för den internationella solidariteten, mer än hittills.

Angreppet på u-ländernas kris måste riktas från många håll och ändå styras av en samordnad strategi. Internatione llt fredsarbete, global handelspolitik , bistånds- och katastrofarbete måste sträva mot samma må l, om grundläggan- de förbättringar i u-ländernas livsvillkor skall uppnås. Därför är Sveriges agerande för fred och nedrustning och för ekonomisk utj ämning av grundläggande vikt , vare sig det sker i FN och andra internationella organ eller i kontakter med såväl supermakter som medelstora och små länder eller i utformningen av den svenska biståndspolitiken .

Som vi kristdemokrater ser det behöver det svenska biståndet styras in på en delvis ny kurs. De viktigaste huvudlinjerna i en så dan ny bistå ndsstrategi kan sammanfattas i följande punkter:

I.Inrikta bistå ndet på de fattigaste och på kvinnorna . 2. Satsa huvuddelen på landsbygdsutveckling.

3.Låt frivilligorganisationernas erfarenheter påverka hela biståndets utformning.

4.Inrätta ett biståndsdepartement och öka bistå ndets andel av BNI till

2%.

En alltför stor andel av vårt nuvarande bilaterala bistånd går till det allmänna tillväxtmålet i form av exempelvis industristöd och importstöd . Samtidigt används alltför litet till vad som skulle kunna betecknas som ren landsbygdsutveckling.

Många har förfäktat teorin att de fattigaste så småningom dras med uppåt om samhällets över- och medelklass utvecklas. Erfarenheterna visar i dag tydligt att det allmänna tillväxtmålet inte alls gynnat de fattigaste. Vill vi nå de fattigaste, måste vi inrikta biståndet direkt på dem .

Nationell ekonomisk tillväxt har inte sällan lett till att över- och medelklass

istäderna kunnat höja sin levnadsstandard, medan de fattigaste landsbygds- invånarnas försörjningsmöjligheter förblivit oförändrade eller rent av för- sämrats.

Vi kristdemokrater menar därför att det är av yttersta vikt att riksdagen klargör vad det svenska biståndets tillväxtmå l skall syfta till . Ekonomisk tillväxt har inget egenvärde , vare sig i det rika industrisamhället eller i de fattiga u-länderna . Tillväxtens berättigande ligger i om den bidrar till att höja människans totala livskvalitet, med andra ord gör samhället mänskligare att leva i.

Därför måste biståndets strävan för resurstillväxt underordnas arbetet för ekonomisk och social utjämning , ekonomisk och politisk självständighet samt demokratisk samhällsutveckling. Det får inte finnas någon risk för att tillväxtmålets innehåll kommer i konflikt med kampen för grundläggande social, politisk och ekonomisk rättvisa .

Herr talman! Jordbruks- och livsmedelskrisen i framför allt Afrika visar alltför tydligt det väldiga behovet av landsbygdsutveckling under överskådlig tid. Vi vet dessutom att bristen på utbildning, hälsovård och effektiv jordbruksteknik är skrämmande även i landsbygdsområden i tredje världen som inte direkt hotas av svält . Det svenska biståndets resurser bör därför i allt större andelar styras över för att möta detta grundläggande utvecklings- behov.

Kopplingen mellan bistånd och svensk export ökar, och andelen s. k. bundet bistånd- genom u-krediter, importstöd m. m. -är alltför stor. Av det bilaterala biståndet genom SIDA beräknas återflödet uppgå till ca 50 % av utbetalningarna . Det förhållandet hotar så småningom driva biståndet i riktning mot de minst fattiga och de mest industrialiserade länderna i tredje världen , eftersom dessa är långt intressantare ur affärssynpunkt än de fattigaste länderna .

Kvinnorna bär de stö rsta bördorna i de fattiga länderna - de brukar jorden, de har omsorg om barn, gamla, sjuka och handikappade. Men de får mindre del av statlig och annan utvecklingshjälp än männen , och de har mindre inflytande än mä nnen öve r politiska beslut . I en rapport 1985 om 17 biståndsprojekt konstaterade SIDA att kvinnorna i de flesta fall helt glömts bort.

Även med tanke på demokratimålet och på behovet av jordbruksutveck-

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

105

Prot. 1987/88: 109

27 april 1988

----=~------

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

106

ting är det avgörande att kvinnorna nås av mer bistånd. I Afrika står kvinnorna för ca 80 % av arbetet med matproduktionen. Den nuvarande livsmedeIskrisen där är till stor del beroende av regeringarnas politiska beslut när det gäller priser, transport- och försäljningsmöjligheter och tillgång till land. Myndigheternas kunskap om böndernas verkliga situation och behov är inte tillräcklig, och det beror inte minst på att de flesta småbrukarna ~r kvinnor och att dessa traditionellt inte har någon roll i beslutsfattandet.

Vi bevittnar i dag följderna av en långsiktig politisk felplanering, där jordbrukets utveckling försummats eller letts i fel banor. Jordar har utsatts för ekologisk förslitning , och den allmänna ekonomiska krisen - fattigdomen

- har gjort landsbygdens människor otroligt sårbara. I kombination med tillfällig eller långsiktig klimatförändring har dessa faktorer i exempelvis Afrika lett till att mer och mer av åkerjorden förvandlats till öken och att matproduktionen per invånare sjunkit till 80 % av vad den var för 20 år sedan.

I försöken att modernisera u-ländema har deras myndigheter ägnat alltför litet uppmärksamhet åt småbönderna . Exportgrödor och inte produktion för inhemskt bruk har gett utländsk valuta. Därför har priserna på baslivsmedel hållits nere medan exportprodukterna på olika sätt uppmuntrats . Möjlighe- terna för småbönderna att transportera sina skördar till försäJjningsställena är ofta otillräckliga.

Städernas befolkningar och inte landsbygdens har varit politiskt viktiga för makthavarna . I den mån investeringar gått till landsbygden har jordbruks- projekten ofta lagts upp i för stor skala utan hänsyn till småböndernas behov. Dessa har fått allt mindre fruktbar mark över och har försökt suga ut så mycket som möjligt ur varje kvadratmeter. Jorden har utarmats och skördarna har minskat för varje år.

Människorna på landsbygden har stillatigande tvingats åse hur militärregi- mer satsat pengar på vapenköp och storslagna maktuppvisningar, medan mycket små andelar av statsutgjfterna gått till att utveckla landsbygden .

I många fall har internationell biståndspolitik tyvärr förstärkt dessa negativa trender. Det visar sig att trots att Afrika fått mer bistånd från väst än någon annan del av världen har det ekonomiska resultatet blivit sämst där. Samtidigt som befolkningstillväxten i Afrika är snabbare än på någon annan kontinent , sjunker inkomsten per capita stadigt sedan många år. Afrikas självförsörjningsg rad i fråga om spannmål är i dag ca 80 %, medan den beräknas sjunka till omkri ng 50 % vid sekelskiftet.

Odlingsbar jord måste återvinnas genom skogsplantering, markvå rd och vattenvård . Investeringarna måste koncentreras till småjordbruken , bönder- na måste få ordentligt betalt för sina produkter och de måste undervisas om hur man undviker att suga ut jorden och varför man måste låta skogen växa upp på nytt.

Herr talman! För att biståndsviljan - och därmed biståndsnivån - skall kunna bibehållas och utvecklas krävs en stö rre medverkan av folkrörelser , organisationer och enskilda som engageras av biståndsmålen. De frivilliga organisationerna måste få en mer strategisk roll än hittills i biståndet. De står

iallmänhet närmare de fattiga samhällssektorerna än vad regeringar gör , samtidigt som deras medarbetare ofta är starkt motiverade för verksam- heten.

De frivilliga o rganisationerna är också resurssnåla tack vare sin småskalig- het och sitt stö rre kostnadsmedvetande . De kä nnetecknas också av flexibili- tet, som bl. a. gör att de snabbt kan korrigera misstag. De är fristående till regeringar och kan därfö r verka för ökad demokrati i länder med odemokra- tiska regimer.

Fö r att bättre kunna uppfylla demokratimå len borde också den västtyska modellen med biståndsorganisationer med föra nkring i de olika politiska fol krörelse rna uppmuntras och stö djas. Dessa skulle kunna fylla en viktig funktion mellan det nuvarande statliga biståndet och enskilda biståndsorga- nisationer, sä rskilt i diktaturer till stöd fö r demokratiska och fackliga o rganisatione r i opposition .

Herr talman! I Centralamerika har Nicaragua , E l Salvador och Guatemala en lå ng och mycket svå r väg mot de mokrati, fred och drägliga levnadsförhå l- landen för fo lkflertalet. En fö rutsättning för att dessa län ders demokratise- ringsprocesser skall lyckas ä r att man erhå ller stöd frå n nationer som inte fö rknippa r stö det med krav på politiskt inflytande och militä rstrategiska fö rdelar.

Guatemalas president har energiskt unde rstrukit nödv ä ndigheten av att staterna i Centralamerika hå ller samman och utvecklar , även rent o rganisa- toriskt , ett konstruktivt politiskt och ekonomiskt samarbete . Att enbart rikta bistånd och stö d till Nicaragua , ett av länderna, kan lätt komma att försvå ra samarbetet mellan de centralame rikanska staterna , eftersom stora risker då uppstå r, att El Salvador och Guatemala tvingas, för sin utveckling, att ta och söka stö d från USA.

Sverige borde uppfordra Västeuropas stater och självt gå i bräschen fö r en bistå ndspolitik som underlättar utveckligen i hela Centralamerika . Sverige bör således göra även E l Salvador coh Guatemala till programländer . Det ä r beklagligt att utskottet inte insett behovet av att på ett långsiktigt sätt bredda vå r bistå ndsinsats i Centralamerika .

He rr talman! Jag ber att få yrka bifall till motio nen U219 , motio n U530 yrkande 2 och 3 samt reservationerna 5, 8 , 9, 12, 14, 23, 25, 71 ,79 och 80.

Anf. 84 MARGARETA FOGELBE RG (fp):

Herr talman ! Det har sina poänger att vara sist anmä lda talare fö re en votering, fö r nu tror jag att ledamöterna bö rjar komma till kammaren igen.

Herr talman ! Folkpartiet har lä nge talat fö r att man måste fästa stö rre vikt vid natur och miljö när man tar stä llning till bistå ndsinsatser i utvecklingslä n- derna . De t är glä djande att också " hushållning med naturresurser och omsorg o m miljö n" nu skall räknas in bland bistå ndsmålen.

Till förra åre ts budgetbehandling hade Ingela Mårtensson och jag motio- nerat o m ett högre bistå nd till Costa Rica dä rfö r att det utan egen krigsmakt lyckats öve rleva som de mokrati i det mycket oroliga Centralamerika men framfö r allt dä rfö r att Costa Ricas ansträngni ngar att värna sin natur och skydda mi ljön har gynnat tillväx te n i landets eko nomi och höjt levnadsstan- darden i fö rhå llande till grannstaterna .

Costa Rica ä r fo rtfarande mycket fattigt men betraktas ändå som ett mö nster av o mgivande länder med samma natur och liknande ekologiska problem att brottas med. Costa Rica behöve r ekono misk hjäl p för att kunna

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

107

Prot. 1987/88: 109 fortsätta på den inslagna vägen. Men motionen avstyrktes med motiveringen

27 april 1988 att vå rt stö d redan var tillräckligt.

-n-,-e,-n-a-tio_n_e_l_lt-u-,v-e-ck--- För ett par veckor sedan meddelade plö tsligt utrikesdepartementet att 1

lingssamarbete m. m.

biståndet till Costa Rica har tredubblats och att man bett SIDA, SAREC och

BITS om förslag till insatser för bl. a. miljö och skogsbruk . Det tackar vi för och hoppas att uppskattningen delas också av utskottets socialdemokratiska majoritet.

I å rets budgetförslag framhålls folkrörelsernas och andra enskilda organi- sationers betydelse för ett framgå ngsrikt bistånd . Folkpartiet delar statsrå- dets uppfattning, men vi tycker också att det ä r angeläget att en stö rre andel av biståndet ä n i dag förmedlas genom enskilda organisationer.

I motion U209 har jag tillsammans med Lars Ernestam begärt riksdagens stöd för förslaget om ett ramavtal mellan SIDA och Svenska naturskydds- för eningen , som i sin organisation har tillgång till stor sakkunskap inom bl. a. tropisk biologi. SNF stöder ett projekt i Costa Rica för att restaurera ett större skogsområde , som ä r ett sammanhängande ekosystem av torrskog, regnskog och molnskog med en unik a rtrikedom av växter och djur.

Också den här motionen avstyrker utskottet. D ock har jag inte något yrkande utan tolkar avstyrkandet som ett gott tecken på att det också här till slut skall gå så som vi önskat.

Överläggningen var härmed avslutad .

Punkt I

Mom . 1 (nytt volymmål för biståndet)

Utskottets hemställan bifölls med 265 röster mot 44 för reservation l av Ingemar Eliasson och Maria Leissner.

Mom . 2 (biståndets volym 1994/95)

Utskotte ts hemstä llan - som ställdes mot mo tion U219 av Alf Svensson i motsvarande del - biföll s med acklamation.

Mom . 3 (höjnin g av biståndsvolymen 1988/89)

Utskottets hemstä llan - som ställdes mot motion U219 av Alf Svensson i motsvarande del - biföll s med acklamation.

Mom. 4 (sänkni ng av biståndsramen 1988/89)

Utskottets hemstä llan bifölls med 239 rös ter mot 69 fö r reservation 2 av Margaretha af Ugglas m. fl .

Mom. 5 (översyn o m beslutsordning m. m. för bistånd)

	Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Margaretha af
	Ugglas m. fl. - bifölls med acklamation.
	Punkt 2
	Mom . 1 (en helhetssyn på biståndet)
	Utskottets hemstä llan - som ställdes mot reservation 4 av Margaretha af
I08 .	Ugglas m. fl. - bifölls med acklamation .

Mom . 2 (återinföra nde av anslagsposten miljö , markvård och ene rgi)

Motivering

Utskottets motivering godkändes med 160 röste r mot 149 för den

reservation 5 av Gunnel Jonäng m. tl anförda motiveringen.

Hem stä ll a n

Utskottets hemstä llan bifölls .

Mom. 7 och 8 (en global energistrategi, m. m .)

Utskottets hemställan bifölls med 252 röster mot 53 för reservation 9 av Gunnel Jonäng m. fl.

Mom. 10 och 11 (strategi fö r demokratiutveckling, m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Margaretha af Ugglas m. fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (oberoende rapporter över utvecklingen av demokrati och mänsk- liga rättigheter i mottagarlände rna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 10 av Marga- retha af Ugglas m . fl. i motsvarande del, dels reservation 11 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner - bifölls med acklamation .

Mom. /3 (anslagspost för demokratiutveckling)

Utskottets hemstä llan - som stä lldes mot reservation 12 av Gunnel Jonäng m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom . 14 (befolkningsfrågor)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner - bifölls med acklamation.

M om. 15 (bistå nd fö r kvinnor)

Utskottets hemställan bifölls med 265 röste r mot 43 för reservation 14 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner.

Mom. 16 (ökade anslag till kvinnobistånd)

Utskottets hemställan - som stä lldes mot reservation 15 av Gunnel Jonäng och Birgitta Hambraeus - bifölls med acklamation.

Mom . 18 (bostäder)

Utskottets hemställan bifö lls med 270 röster mot 39 för reservation 16 av Gunnel Jonäng och Birgitta Hambraeus.

Mom. 19 (bostadssociala åtgärder)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 17 av Gunnel Jonäng och Birgitta Hambraeus - bifölls med acklamation .

Mom. 23 (småska lig landsbygds- och jordbruksutveckling)

Utskottets hemställan - som stä lldes mot motion U219 av Alf Svensson i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m. m.

109

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m . m .

J.JJ..JI i

Mom . 24 (ekonomisk och social utjämning)

Först biträddes reservation 18 av Oswald Söde rqvist - som ställdes mot utskottets he mställan med den ändring däri som föra nleddes av bifall till motion U219 av Alf Svensson i motsvarande del - med acklamation .

Hä refter bifölls utskottets hemställan med 289 röster mot 13 för reserva- tio n 18 av Oswald Söderqvist. 7 ledamöter avstod frå n att rösta .

Mom. 26-28 (programlandssa marbete med Filippinerna, m. m.) Utskottets hemstä llan - som ställdes mot reservation 19 av Ingemar

Eliasson och Maria Leissner i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 29 (programlandssamarbete med Kampuchea)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 20 av Oswald Söde rqvist - bifölls med acklamation.

Mom. 30 (programlandssamarbete med El Salvador och Guatemala) Utskottets hemställan -som ställdes mot motion U219 av Alf Svensson i

motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom . 31 (samarbete med nya länder)

Utskottets hemstä llan - som stä lldes mot dels reservation 21 av Marga- retha af Ugglas m. fl., dels reservation 19 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner i mo tsvarande del - bifö lls med acklamation .

Mom. 32 (landprogrammering och projektbistånd)

Utskottets hemställan - som stä lldes mot reservation 22 av Gunnel Jonäng m. fl. - biföll s med acklamation.

Mom. 35 (huvudroll för enskilda organisationer)

Utskottets hemstä llan bifölls med 305 röster mot 1 för motion U219 av Alf Svensson i motsvarande del.

Mom . 36 {bistå nd genom politiska partier)

Utskottets hemställan - som stä lldes mot reservatio n 23 av Margaretha af Ugglas m . fl . - bifölls med acklamatio n.

Mom . 38 (bindning av importstöde t)

Utskottets hemstä llan - som stä lldes mot reservation 24 av Margaretha af Ugglas m . fl. - bifölls med acklamation .

Mom . 42 {bistånd till länder i krig)

Utskottets hemstä llan - som stä lldes mot motion U220 av Birger Hagård m . fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation .

Mom . 45 (inrättande av ett bistå ndsdepartement)

Utskottets hemstä llan biföll s med 306 rös ter mot 1 för motion U219 av Alf Svensson i motsvarande del.

110

Mom. 46 (inrättande av befattning som biståndsinspektör)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 25 av Margaretha af Ugglas m. fl . - bifö lls med acklamation.

Mom. 47 (parlamentarisk biståndspolitisk utredning)

Utskottets hemstä llan bifölls med 268 rös ter mot 40 för reservation 26 av Gunnel Jonäng och Birgitta Hambraeus.

Mom. 48 (utredning om u-landspolitik)

Utskottets hemställan bifölls md 295 röster mot 13 fö r reservation 27 av Oswald Söderqv ist.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Punkt 3

Mom. 2 (översyn av det multilaterala biståndet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 28 av Margaretha af Ugglas m. fl. - bifölls med acklamation.

M om. 4 (demokratisering av Världsbanken)

Utskottets hemställan - som stä lldes mot reservation 29 av Oswald Söderqv ist - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (utträ de ur IFC)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 30 av Oswald Söderqvist - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (bidrag till UNDP)

Utskottets hemställan - som stä lldes mot dels reservation 32 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner i motsvarande del , dels reservation 31 av Gunnel Jonäng och Birgitta Hambraeus i motsvarande del - bifö lls med acklamation.

Mom. 7 (bidrag till UNFPA)

Utskottets hemställan - som stä lldes mot reservation 32 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (bidrag till UNICEF)

Utskottets hemstä llan - som ställdes mot dels reservation 32 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner i motsvarande del, dels reservation 31 av Gunnel Jonäng och Birgitta Hambraeus i motsvarande del - bifö lls med acklamation .

Mom. 9 (bidrag till IDA)

Utskottets hemstä llan - som ställdes mot reservation 32 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. JO och I I (bidrag till WFP, m. m.)

U tskottets hemställan -som ställdes mot reservation 31 av G unnel Jonäng och Birgitta Hambraeus i motsvarande del - bifö lls med acklamation.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

·Jntemationellt utveck- lingssamarbete m. m.

111

Prot.1987/88:109 Mom. 12 (bidrag till UNRWA)

27 april 1988 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 33 av Gunnel Jonäng

Internationellt utveck•

lingssamarbete m. m.

m. tl. - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (nordiska.kreditfonden)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 34 av Oswald Söderqvist - bifölls med acklamation .

Mom. 14 och 15 (medel för merkostnad vid spannmålsköp, m . m.) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 35 av Ingemar

Eliasson och Maria Leissner - bifölls med acklamation.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls .

Punkt 4

Mom. 1 (medelsramen för Angola, M~ambique och Zimbabwe) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 36 av Margaretha af

Ugglas m. tl. - bifölls med acklamation .

Mom. 2 (omprövning av biståndet till Zimbabwe)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 37 av Margaretha af Ugglas m. tl. - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (medelsramar för Etiopien, Tanzania och Zambia)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 38 av Margaretha af Ugglas m. 11. - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (inriktningen av biståndet till Etiopien)

Utskottets hemställan - som ställdes mot utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion U219 av Alf Svensson i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (medelsram för Bangladesh)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 39 av Oswald Söderqvist - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (medelsram för Indien)

Utskottets hemställa n - som ställdes mot dels reservation 41 av Marga- retha af Ugglas m . tl., dels reservation 42 av Oswald Söderqvist- bifölls med acklamation.

Mom . 7 och 8 (medelsram för Nicaragua, m. m .)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 43 av Margaretha af Ugglas m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom . 9 (avbrytande av biståndet till Angola)

112Utskottets hemställan - som ställdes mot motion U220 av Birger Hagård

m. tl. i motsvarande del - biföll s med acklamation.

M om. 10, 11, 13 och 14 (avbryta nde av bistå nd till Kenya och Sri Lanka) Utskottets hemstä llan - som ställdes mot reservation 40 av Oswald

Söderqvist - bifö lls med acklamation.

M om. 12 (avvecklingsplan fö r bistå ndet till Laos)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 45 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner i motsva rande del - biföll s med acklamatio n.

M om. 15 (medelsram för Laos)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 44 av Marga- retha af Ugglas m . fl., dels reservation 45 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner i motsvarande del, dels reservation 46 av Oswald Söderqvis t - bifölls med acklamation .

M om. 16 (avbrytande av biståndssamarbetet med Vietnam)

Utskottets hemstä llan - som stä lldes mot reservation 47 av Margaretha af Ugglas m . fl . - biföll s med acklamation.

M om. 17 (uttalande o m fortsatt bistånd till Vietnam)

U tskottets hemställan bifölls med 279 rös ter mot 13 för reservation 48 av Oswald Söderqv ist. 17 ledamöter avstod frå n att rösta .

Mom. 18 (avvecklingsplan fö r bistå nd till Vietnam)

Utskottets hemstä llan biföll s med 227 rös te r mot 44 fö r reservation 49 av Ingemar Eliasson och Maria Leissne r. 35 ledamöte r avstod frå n att rös ta.

Jerry Martinger (m) anmä lde att han avsett att avstå frå n att rös ta men markerats ha rös tat ja.

Mom. 19 (medelsram fö r Vietnam)

Utskottets hemställan - som stä lldes mot dels reservation 50 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner, dels reservatio n 51 av G unnel Jonäng och Birgitta Hambraeus, dels reservation 52 av Oswald Söde rqvist - biföll s med acklamation .

M om. 20 (vitbo k om bistå ndet till Vietnam)

Utskottets hemstä llan - som stä lldes mo t reservatio n 53 av Margaretha af Ugglas m . fl . - bifö lls med acklamation .

Mom. 21 (bistå ndsprogram i Indo kina)

Utskottets hemställa n bifö lls med 295 rös ter mot 13 fö r reservation 54 av Oswald Söderqv ist.

M om. 23 (medelsram för regionala insatse r)

Utskottets hemstä llan - som ställdes mot dels reservation 56 av Ingemar E liasso n och Maria Leissner. dels reservation 55 av Gunnel Jonäng och Birgitta Hambraeus - bifö lls med acklamation .

Prot. 1987/88: 109 27 april 1988

Internationellt utveck - fingssamarbete m . m .

113

8Riksdagens protokoll 1987188:109

Prot. 1987/88:109 Mom . 24 (medelsram fö r humanitärt bistånd till södra Afrika)

27 april 1988 Utskottets hemstä llan - som ställdes mo t reservation 57 av Ingemar

Internationellt utveck- lingssamarbete m . m.

Eliasson och Maria Leissner - bifölls med acklamation .

Mom. 25 (inriktningen av det humanitära biståndet till sö dra Afrika) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 58 av Margaretha af

Ugglas m . fl . - bifölls med acklamation.

Mom . 26 (medelsram för humanitärt bistånd i Latinamerika)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 59 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner - bifölls med acklamation .

Mnm. 2R (inriktningen av biståndet till Centralamerika)

Utskottets hemställa n - som stä lldes mot dels reservation 60 av Marga- retha av Ugglas m . fl ., dels utskottets hemställan med den ändring d ä ri som föranleddes av bifall till motion U530 av Alf Svensson i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 29 (inrättande av anslagspost för humanitärt bistånd till Asien) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 61 av Ingemar

Eliasson och Maria Leissner - bifölls med acklamation.

Mom. 30 (medelsram för katastrofer m . m.)

Hemställan

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels hemstä llan i reservationerna 63 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner samt 64 av Gunnel Jonäng och Birgitta Hambraeus, dels hemställan i reservation 62 av Margaretha af Ugglas m . fl ., dels hemställan i reservation 65 av Oswald Söderqvist, dels hemställan i motion U219 av Alf Svensson i motsvarande del - bifölls med ack lamation.

Motivering

Utskottets motivering godkänd es.

Mom . 3/ (inriktningen av katastrofbiståndet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 66 av Gunnel Jonäng m. fl . - bifölls med acklamation.

Mom. 35 (UNTTA)

Utskottets hemställan - som stä lldes mot dels reservation 67 av Marga- retha af Ugglas m . fl., dels motion U220 av Birger Hagå rd m . fl. i mo tsvaran- de del - bifölls med acklamation.

Mom . 37 (humanitärt bistå nd till FRETILIN)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 68 av Oswald Söderqv ist i motsvarande del - bifölls med acklamation .

114

Mom. 38 (IGGI)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 68 av Oswald Söderqvist i motsvarande del - bifölls med acklamation .

Mom. 40 (direktbistånd till palestinska folket)

Utskottets hemstä llan - som ställdes mot reservation 69 av Oswald Söderqvist - bifö lls med acklamation.

Mom . 41 (bistånd till palestinska folket)

Utskottets hemställan - som stä lldes mot reservation 70 av Gunnel Jonäng m . fl. - bifö lls med acklamation.

Mom. 42 {humanitärt bistånd till Polisario)

Utskottets hemställan -som ställdes mot reservation 71 av Gunnel Jonäng m. fl. - biföll s med acklamation.

Mom . 44 (medelsram för bistånd genom enskilda organisationer) Utskottets hemstä ll an bifölls med 160 röster mot 147 för reservation 72 av

Gunnel Jonäng m. fl.

Mom . 45 (framtida storlek av anslagsposten för enskilda organisationer) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 73 av Ingemar

Eliasson och Maria Leissner - bifölls med acklamation.

Mom. 50 (medelsram för Särskilda program)

Utskottets hemställan - som stä lldes mot dels reservation 74 av Gunnel Jonäng m. fl., dels reservation 75 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner, dels reservation 76 av Oswald Söderqvist - bifölls med acklamation.

Mom. 5/ (bistå nd mot aids)

Utskottets hemställan - som stä lldes mot utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion U219 av Alf Svensson i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 53 (upplysning o m alkohol m . m.)

Utskottets hemställan bifölls med 302 röste r mot I för motion U219 av Alf Svensson i motsvarande del. 2 ledamöter avstod från att rösta .

Ö vriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Prot. 1987/88: 109 27 april 1988

Internationellt utveck- lingssamarbete m . m.

Punkt S

Mom . 2 (medelsram för tekniskt-ekonomiskt samarbete)

Utskottets hemstä llan - som ställdes mot reservation 77 av Margaretha af Ugglas m . fl. - bifölls med acklamation .

Mom . 3 (bistånd till Cuba)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 78 av Margaretha af Ugglas m . fl. - bifölls med acklamation.

115

Prot. 1987/88:109

27 april 1988

Internationellt utveck-

Jingssamarbete m. m.

116

Mom. 5 (u-kreditsystemet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 79 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner - bifölls med acklamation .

Mom. 6 (medelsram för u-krediter)

Först biträddes reservation 80 av Gunnel Jonäng m. fl. med 150 röster mot 13 för reservation 81 av Oswald Söderqvi st . 146 ledamöte r avstod från att rösta .

Härefter bifölls reservation 80 av Gunnel Jonäng m. fl. med 150 röst er mot 146 för utskottets hemställan . 13 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 8 (institut för internationell u-landsforskning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 82 av Oswald Söderqvist - bifö lls med acklamation.

Mom. 9 (medelsram för u-landsforskning)

Utskottets hemställan - som stä lldes mot reservation 83 av Oswald Söderqvist - bifölls med acklamation .

Mom. JO (IMPOD)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 84 av O swald Söderqvist - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (medelsram för projektbistånd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 85 av Margaretha af Ugglas m. fl . - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (val av länder för projektbistå nd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 86 av G unnel Jonäng och Birgitta Hambraeus - bifölls med acklamation .

Mom. 14 (utvärdering av biståndet för skuldtyngda länder)

Utsko ttets hemstä llan - som stä lldes mot reservation 87 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner i motsvarande del - bifölls med acklamation.

M om. 15, 18och 19 (redovisning av biståndet till skuldtyngda lände r, m. m.) Utskottets hemställan bifölls med 296 rös ter mot 13 fö r reservation 89 av

Oswald Söd erqvist.

Mom. 16 (medelsram fö r insatser i skuldtyngda u-länder)

Utskottets hemställ an - som ställdes mot dels reservation 88 av Marga- retha af Ugglas m. fl ., dels reservation 87 av Ingema r Eliasson och Maria Leissner i motsva rande del , dels reservation 90 av Oswald Söde rqvist - bifölls med acklamation.

Mom. 17 (utfäs telser om medel för skuldtyngda u-länder)

Utskottets hemstä llan - som ställdes mot reservation 87 av Ingemar Eliasson och Maria Le issner i motsvarande del - biföll s med acklamation.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Punkt 6 (SIDA:s administration)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 91 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner - bifölls med acklamation.

Punkterna 7 - 10

Utskottets hemställan bifö lls.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Anslag till kyrkliga ändamdl, m . m .

Punkt 11 (anslag till Information)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 92 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner, dels reservation 93 av Oswald Söderqvist - bifölls med acklamation .

Punkt 12 (biståndsramen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 94 av Ingemar Eliasson och Maria Leissner - bifölls med acklamation.

4 § På förslag av talmannen medgav kammaren att de ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle före tas till avgörande i ett sammanhang i början av morgondagens arbetsplenum.

5 § Kammaren beslöt kl. 17.50 att ajournera för handlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.

6 § Förhandli ngarna återupptogs kl. 19.00 under ledning av tredje vice talmannen.

7 § Föredrogs kulturutskottets betänkande

1987/88:19 om anslag till kyrkliga ändamål , m. m . (prop. 1987/88: 100 delvis).

Anslag till kyrkliga ändamål, m. m .

Anf. 8S PER ARNE AGLERT (fp):
Herr talman! Vi skall nu behandla kulturutskottets betänkande nr 19, som
tar upp anslag till kyrkliga ändamå l m. m. Låt mig på en gå ng få yrka bifall till
reservationerna 2 och 3 i det betänkandet och i övrigt till utskottets
hemställan.
Jag vill börja med att säga några ord om reservation 2, som gäller bidrag till
anskaffande av lokaler till trossamfund. Det finns två olika bidrag till
samlingslokaler som hålls av ideella organisationer och trossamfund . Det
första heter Bidrag till allmänna samlingslokaler och handläggs inom	117

Prot. 1987/88:109

27 april 1988

----=-------

Anslag till kyrkliga ändamill, m. m.

118

bostadsområdet. Det andra heter Bidrag till anskaffande av lokaler till trossamfund och handläggs på civildepartementet.

Det första bidraget utnyttjas i första hand av Folkets hus, bygdegårdar och Våra gårdar - det senare nykterhetsrörelsens lokaler - samt ett antal mindre lokalhå Hare . För budgetå ret 1988/89 föresl åsi budgetpropositionen 7omilj . kr. för bidrag til1 samlingslokaler. 37 frikyrkosamfund och trossamfund för våra invandrare får tillsammans 11 232 000 kr. från det andra bidragsalterna- tivet.

Behoven hos de båda grupperna som får bidrag till lokalhållning på detta sätt är i regel ungefär lika stora. Så har det varit i flera å r, även om det ser ut som om a1lmänna samlingslokaler sku11e behöva något större bidrag i år med utgångspunkt i antalet ansökningar.

Hur fördelas då statens bidragskaka till i stort sett lika behov? Jo, a1lmänna samlingslokaler får 70 milj . kr. och samfundslokaler får 11 miljoner. Dessutom kan allmänna samlingslokaler få lån på 10 milj . kr. på fördelaktiga villkor. För bidraget till allmänna samlingslokaler finns inget tak , och det är möjligt att få 30 % i bidrag och 20 % i lån av godkända byggkostnader. Trossamfundens lokalbidrag är maximerat till 700 000 kr. per projekt, och där finns inga lån .

I och för sig kunde det nu anförda vara ti1lräckligt för att hos regeringen begära en översyn av bidragsbestämmelsema för dessa två jämförbara bidragsformer. Men till detta kommer att allmänna samlingslokaler utöve r lokalbidraget kan få bidrag till handikappanpassning av äldre lokaler. Det kan också samfundslokalerna få - men då får pengarna tas inom ramen för de

11miljonerna .

Lokalbidraget till trossamfund fördelas varje å r på de godkända projek- ten. Man vill inte ha långa köer utan delar ut de pengar som finns - och det betalas alltså ut en viss procent av kostnaderna i förhållande till resurserna. Bidrag utgår a11tså i procent av godkända kostnader, och taket är enligt bestämmelserna 700 000 kr. Författningen medger 30 % upp till det beloppet, men när pengarna i år fördelas på de bidragsansök ningar som kommit in räcker det ingalunda ti11 30 % , utan nu får de söka nde 13,5 % i stä1let för 30 % av godkända kostnader.

Alla begriper att det inte går att bygga ens den enklaste frikyrka för 2,1 miljoner, som krävs i godkända byggkostnader för att bidrag ska11 utgå med 700 000 kr. Ännu värre blir det när bidraget minskas från 30 % till 13,S % . Resultatet blir att kyrkans bidrag aldrig räcker ens ti11 byggmomsen. -Staten ger med ena handen och tar snabbt tillbaka med den andra . Jag vågar inte gissa om den ger med höger och tar med vänster e11er tvärtom.

Om man ska11 kunna bygga en kyrka fört. ex. 2,1 milj. kr. för att formellt vara berättigad till 700 000 kr. i bidrag får man i å r 285 000 kr. i stället för 700 000 kr. Jag är övertygad om att med sådana bidrag skulle det inte byggas ett enda Folkets hus i det här landet och knappast en bygdegård heller. Men ni kan vara övertygade om att det skulle byggas frikyrkor om man hade det bidragssystem som gäller för samlingslokaler!

Nu kan naturligtvis frågan stä1las: Var står vännerna av jämställdhet i denna fråga? Mats O Karlsson , som har ordet strax efter mig, får väl bekänna var man står. Vi få r kanske ett förslag om likvärdighet och rättvisa mellan de

båda bidragsformerna, som reservanterna ö nskar.

Jag vill också säga några ord om reservation 3, som gäller stödet till invandrares trossamfund. Om det säge r utskottsmajoriteten i betänkandet att " regeringen avser att ta ställning till den ovan nämnda rapporten , vilken remissbehandlats, i samband med sitt ställningstagande till folkrörelseutred- ningens väntade förslag" .

Reservanterna har en annan uppfattning och säge r:

"Utskottet anser det anmärkningsvärt att regeringen ännu inte lagt fram något förslag för riksdagen med anledning av förslagen i rapporten. D et är enligt utskottets mening nö dvändigt att regeringen snarast förelägge r riksdagen förs lag som innebär förbättringar fö r invandrarnas trossamfund."

Vad är det som har hänt ? Jo, regeringen har tillsatt en arbetsgrupp för utredning av förhållandena för invandrarnas trossamfund - jag tror att det var 1984. Den var färdig höste n 1986. När vi efterlyser för slag med anlednfag av arbetsgruppens förslag och den remissbehandling som har skett, då hänvisar utskottsmajoriteten till en annan utredning, som enligt uppgift skall bli färdig i maj 1988.

Folkrörelseutredningen har i uppdrag att framlägga förs lag om förenklade regler för bidrag till folkrö relserna. Men vad händer? Jo, man gör fö rst en utredning. Sedan sätter man en annan utredning uppe på den och tror att denna senare utredning skall komma med några bättre fö rslag, möjligen billigare förslag - jag vet inte vad som är tanken bakom detta. Man sä tter den ena utredningen uppe på den andra . Folkrörelseutredningen har emellertid praktiskt taget ingenting att säga om de kristna folk rörelserna och alls ingenting att säga om invandrarnas trossamfund. Jag har inte kunnat hitta något förslag i det avseendet . Det finns alltså ingenting att samordna och ingenting att invänta . Dä rför bör man naturligtvis följa reservanternas förslag på den hä r punkten. J ag yrkar alltså bifall till reservation 3.

Anf. 86 KARL 800 (c):

Herr talman! Jag skall komplettera Per Arne Aglerts yrkande och yrka bifall till reservation 1. Sett i ett kortare historiskt perspektiv måste det vara så att Per Arne Aglert glömde att yrka bifall till den reservationen . Jag skall återkomma till det något senare .

Nu diskutera r vi återigen sve nska kyrkans ekonomi och då nä rmast möj lighete rna för svenska kyrkan att över kyrkofonden fullfölja en mycket angelägen skatteutjämn ing. Utan tvivel har en sådan skatteutjämning oerhö rt stor betydelse för verksamheten i många församlingar, icke minst i de små församlingarna . Sedan 1982 har det skett en omfattande rasering av statsbidragen till svenska kyrkan . Fö rst och främst har det särskilda bidraget till kyrkofonden för skatteutjä mning försvunnit . Dessutom utgår numera mycket ringa kompensation nä r det gäller juridiska personer, och svenska kyrkan har fått vidkännas ett stort bortfall i samband med den omläggningen . Dä rutöve r har garantibeskattningen försvunnit , vilket också har inneburit ett stort bortfall fö r svenska kyrkan .

Svenska kyrkans centralstyrelse har räknat ut att man har tagit ifrå n svenska kyrkan skatteunderlag och intä kter på ca 600 milj . kr. Det är mycket pengar i ett läge , då svenska kyrkan har anledning att se till att den kan

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Anslag till kyrkliga

ändamdl, m . m .

119

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Anslag till kyrkliga

ändamdl, m . m .

120

fullfölj a verksamheten i he la landet.

Ytte rligare för sämringar har skett enligt regeringens fö rslag när det gäller skatteutjä mning i och med att man minskat värdet i skatteutjä mningen med 3 %. Ännu e n komplikation har tillkommit i och med att regeringen har fö rändrat det förslag som en enig kyrkofondsstyrelse lade fram om en avvägning mellan den allmä nna kyrkoavgifte n - e n hö jning med 1 ö re - och särskilda kyrkoavgifter. Det har inneburit att d e mindre fö rsamlingarna har fått bä ra en stö rre kostnad för finansieringen av verksamheten över kyrkofonden.

Jag tycker att det ä r litet trist att man från st atens sida utan att egentligen diskutera har vidtagit stora ekonomiska för ä ndringar i negativt avseende för svenska kyrkan. Man låter det hela gå utan att öve r huvud taget vilja ta några initiati v. Centern bar i år återkommit med mo tionen o m att kyrkofonden bö r tillfö ras 100 milj . kr. för skatte utj ä mning. Som jag sade tidigare ä r detta mycket angeläget. Jag beklagar att de ö vriga partierna inte har velat fö lja oss i det avseendet. Jag beklagar det d ä rfö r att ett enigt kyrkomöte flera år i rad har hemstä ll t att riksdagen bö r bevilja medel i denna storleksordning till svenska kyrkan och kyrkofonden.

Sedan återkomme r jag till min lilla antydan till Per A rne Agle rt i bö rjan av mitt inlägg. Det ä r inte mer än å tt a å r sedan jag hade tillfä lle att mottaga en uppvaktning frå n frikyrkorådet med Per Arne Aglert i spetsen. Man bad då att vi å tminstone skulle hö ja bidragen till de frik yrkliga samfunden till 8 % - elle r ä nnu hellre 10 % - av d et statsbidrag som svenska kyrkan hade. Självfallet var vi vid det tillfä llet be redda att satsa betydande förs tärkningar när det gäller bidrage n till frikyrkosamfunden. Dessa för stä rkningar kom också till stå nd . Det vo re illa om man i dag skulle rä kna med 8 elle r 10 % av det lilla statsbidrag som nu utgår till svenska kyrkan. Man bo rde fundera litet öve r rättvisefrågo rna i det hä r fa llet och vara litet lyhö rd fö r de problem som svenska kyrkan har med att hå lla i gång verksamhet öve r hela landet. Jag tror att det fi nns anledning fö r kammaren att begrunda detta. Jag vill reko mmen- dera er att , nä r det så små ningom blir votering, påverka era partivänner så att

vikan få majoritet fö r reservation 1 till kulturutskottets betä nkande. Jag ber också att få yrka bifall till reservatio nerna 2 och 3.

Anf. 87 MATS O KARLSSON (s):

Herr talman! Vi behandlar nu kulturutsko ttets å rliga kyrkobetänkande. Det betä nkandet blir tunna re och tunnare. och de t stäm mer med den inriktning som reformarbete t ha r på det kyrkliga o mrådet , dvs. att staten mindre och mindre skall lägga sig i de kyrkliga angelägenheterna. Kyrkan skö ter sig sjä lv, och då blir det också mindre fö r oss i riksdagen att ta ställning till. Det å terstår dock några bidrag som fo rtfarande utgå r, och det ä r i huvudsak dem som detta be tänkande handlar om.

Utsko ttet tillstyrke r helt och hållet regeringens fö rslag, och jag yrkar bifall till utskottets hemstä llan. D et finns emellenid tre reservationer, vilket har framgått av de föregåe nde talarnas inlägg.

Reservatio n 1, som centern är e nsam o m. berö r den del av anslaget till kyrkofonden som få r användas fö r skatteutjämning mellan de kyrkliga kommunerna . Det ä r riktigt , som Karl Boo sade, att centern återkommer å r

efter å r med förslag om höjt anslag i det avseendet. I å r å terkommer centern både i skepnad av Karl Boo och i skepnad av Alf Svensson. Yrkandena gäller dock olika summor. Karl Boo vill lägga till 100 miljoner, Alf Svensson 60 miljoner. Det bidrag som centern efterlyser och vill å terinföra började utgå när Karl Boo var kyrkominister. Därför har jag full förståe lse för hans engagemang i denna fråga. Bidraget infördes alltså 1982. Det fun gerade i ett och ett halvt å r. Sedan avskaffade riksdagen detta bidrag. De kyrkliga kommunerna är inte de enda som har få tt vidk ä nnas minskade statsbidrag under de hä r åren. Nu är det alltså fem å r sed an riksdagen med bred majoritet avskaffade detta bidrag. Det är bara centern som fortsätter att hävda att vi har råd att på nytt införa det. Karl Boo var ju ganska hovsam hä r i talarstolen. Han påpekade o ckså att centern är ensam o m sin reservation . I den skriftliga reservatio nen däremot hudflängs regeringen och socialdemokraterna fö r att

vi för en njugg och okänslig kyrkopolitik . Me n det ä r, Karl Boo, faktiskt bara de 44 cen terpartiste rna i riksdage n som vill ha detta bidrag å terinfört. Utskottet anser inte att vi har mö jlighet att gå med på det.

De andra två reservationerna har tillkommit på grund av att utskottet yrkar avslag på mo tioner. Motivet för avstyrkandena är i båda fallen att de

ärenden som tas upp i motio nerna är under beredning eller utredning. Det ä r ju ett vanligt , kanske fö r vanligt, men ä ndå accepterat skäl för ett avslag i riksdagen.

Man kan känna sig litet otå lig - det har jag sjä lv gjort många gånger - nä r man möts av argumentet att beredning pågår , men i sanningens namn få r man väl ä ndå, Per Arne Aglert , säga att det är en för del om en helhetsbedö m- ning gö rs, dvs. utredningens beredning och förs lag inväntas. Då kan man ta ett samlat grepp på frågan o m i e na fallet en bidragsgivning till lokaler och i andra fa llet en bidragsgivning till folkröre lserna.

När utskottet finner att beredning pågår sakdiskute rar man inte framställ- ningarna i motionerna. Dä rför är inte heller jag hä r beredd att gå in i en detaljdiskussio n med Per Arne Aglert om bidragen till allmänna samlingslo- kaler och bidragen till trossamfunde ns samlingslokaler . Jag vill ä nd å säga några ord med anledning av Per Arne Aglerts inlägg och frågor. Han jä mställer de två lokaltyperna och säger att behoven ä r likvä rdiga. Hans enda måttstock är då att det föreligger ansö kningar som slutar på lika många miljoner kronor. D et ä r väl en något bräcklig grund för att säga att behoven är lika stora. De allmänna samlingslokalerna tillgodoser ju hela befolkning- ens behov och är öpp na för alla . Trossamfundens lo kaler ä r i första hand avsedda för trossamfundens medlemmar, och det ä r ett betydligt mindre antal personer.

Jag vill också säga till Per Arne Aglert att de t inte är ovanligt att samfund bygger lokaler med samma stö d som gälle r för allmänna samlingslokaler, nä mligen när det inte är fråga om rena kyrkolokaler utan om mera allmänna verksamhetsloka ler. I sådana fa ll finns det möjlighet att få bidrag äve n från det anslaget.

När det sed an gäller reservatio n 3, som handla r om bidragen till invandrarnas trossamfund , vill regeringen gö ra en samlad bedö mning nä r folkrör elseutredningen lagt fram sitt betä nkande, som nu skall komma och som avser hela bidragsgivningen till folkrö relserna. De fria trossamfunden

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Anslag till kyrkliga ändamdl, m . m .

121

Prot. 1987/88: 109 vill ju räknas in i folkröre lsefamiljen, och då är det rimligt att bidragsgivning-

27 april 1988 en även till dem bedöms i det stö rre sammanhanget.

-------- Herr talman! Jag yrkar avslag på de tre reservationerna och bifall till

Anslag till kyrkliga	utskottets hemställan.
ändanull, m. m .
	Anf. 88 KARL B00 (c):
	Herr talman! Jag skulle till Mats O Karlsson kunna säga att vi egentligen
	inte har råd att undvara de här bidragen till svenska kyrkan. Svenska folket
	vill i mycket stor utsträckning ha en öppe n och levande folkkyrka som täcker
	hela landet. Undersökni ngar visar att så ä r fallet. Det är mycket oklokt av
	övriga partier att inte inse det värde som en levande svensk öppen folkkyrka
	har nä r det gäller att forma vårt framtida samhälle i linje med den tillämpning
	som vi vill gö ra av det kristna budskapet i samlevnaden människor emellan.
	Det ä r vidare inget tvivel om att en stor åderlåtning har skett. Först
	försvann bidraget, över särskilt konto, om 88 milj . kr., som var en direkt
	ersätt ning fö r den gamla skatteutjäm ningen . Sedan ko m omläggningen av
	begreppet juridiska personer, som i 1982 års penningvärde betydde ett
	inkomstbortfall på 170 milj . kr. I dagens penningvärde skulle det motsvara
	ett betydligt stö rre belopp. Också o mläggni ngen avseende garantibeloppet
	betydde ett sto rt bortfall.
	Hä rtill har kommit ett annat beslut, som förändrat fö rdelningen ö ver
	landet negativt för glesbygden och för de mindre församlingarna , nämligen
	beslutet o m var utboägarna skall beskattas. Det är inget tvivel om att ett stift
	som det där jag bor, Västerås stift, förlorar ganska mycket pengar på den
	reformen.
	Jag tycker , herr talman, att det borde finnas anledning för socialdemokra-
	ter, moderater och fo lkpartister hä r i riksdagen att lyssna på de partivänner
	som de har vid kyrkomötet. Också de har möjlighet och förmåga att bedöma
	värdet av en hygglig ekonomi fö r kyrkans verksamhet i landet i dess helhet.
	Anf. 89 PER ARNE AGLERT (fp):
	Herr talman ! Jag skulle till att börja med vilja vidimera att det var bättre på
	den tid när Karl Boo var kyrkominister. I varje fall var den procentuella
	uppräkningen väsentligt mycket bättre då. Det är möjl igt att han hade en
	bättre minister för finanserna att diskutera med eller att han hade bättre
	handlag ä n vad den nuvarande kyrkoministern tycks ha när det gäller att få
	upp bidragen på dessa punkter.
	Olikheten mellan svenska kyrkan och frikyrko rna ligger däri att den fö rra
	har beskattningsrätt men inte de senare . Vi har i det avseendet , vad beträffar
	ekonomin, ett långt stycke kvar till jämställdhet.
	När det sedan gäller behoven av samlingslokale r för de fria trossamfunden
	jä mfö rt med behoven av allmänna samlingslo kaler vill jag säga att frikyrkolo-
	kalerna ä r exakt lika ö ppna för verksamhet som vad folketshuslokalema är ,
	och to talt sett samlas minst lika många mä nniskor varje vecka i frikyrkoloka-
	lerna som i folketshuslokalerna och bygdegårdarna . Dock har försa mlingar-
	na kanske mera av egen verksamhet, så att de inte har tillfäll e att hyra ut i
	samma utsträckning, och de får därför mindre hyresintäkter. Även ur den
122	ekonomiska synvinkeln kan det därför vara skä l i att se över gä llande regler.

Jo, Mats O Karlsson , jag inser att man skall avvakta utredningar . Men man skall inte lägga den ena utredningen till den andra och säga: Nu har vi väntat på den första , och då måste vi också vänta på den andra- när det har visat sig att den andra utredningen knappast med ett ord kommer att beröra den här frågan. Man skulle under sådana förhållanden kunna bygga en proposition på den första utredningen , och det hade man på kyrkoenheten nog egentligen hoppats på men tydligen inte få tt.

Anf. 90 MATS O KARLSSON (s):

Herr talman! Båd e Karl Boo och Pe r Arne Aglert erinrar sig tydligen med glädje de n tid då Karl Boo var kyrkominister. Då fanns det tydligen gott om pengar i riket , och då fick de här bidragen växa. Men vi vet också hur det gick. Karl Boo klagar nu ö ver de indragningar som vi tvingats att göra under den socialdemokratiska rege ringsperioden. Jag tycker att sambandet är ganska klart. Vi fick överta en dålig ekonomi och tvingades till indragningar. Då kunde naturligtvis inte heller kyrkan gå fri från åtstramningar. Det är fråga om en åtstramningspolitik som i stor utsträckning har drabbat också de borgerliga kommunerna, och de borgerliga partierna har för det mesta velat gå ä nnu längre i indragningar.

Visst vill också vi, Karl Boo, bevara en levande och öppen svensk folkkyrka. Det vet Karl Boo lika väl som jag. Men att dra den slutsatsen att den fria svenska folkkyrkan står och faller med de 100 milj . kr. som vi diskuterar i kväll är väl ändå att underskatta livskraften i den svenska folkkyrkan. Jag är rätt öve rtygad om att den överlever detta.

Jag tycker att Per Arne Aglert är ganska inkonsekvent i sitt resonemang beträffande de två reservationerna . Vad beträffar den första, som avser samlingslokaler, vill han ha samma bestämmelser för samfundens lokaler som för de allmänna. När det gäller trossamfunden vill han ha särbestämmel- ser. Han vill inte avvakta en samlad bedö mning av de statliga bidragen till hela folkrörelsefamiljen. Det är ett inkonsekvent resongemang, Per Arne Aglert. Jag har svå rt att förstå att man kan driva en sådan argumentation.

Vad gäller talet om utredning efter utredning vill jag säga att det inte alls är fråga om något ovanligt förfarande . Arbetsgruppen kartlägger för st situatio- nen för invandrarnas trossamfund , varigenom man får fram ett underlag för den vidare utredningen , folkrörelseutredningen , som nu har fått i uppdrag att se öve r också de andra folkrörelsernas förhållanden . Visst har också trossamfunden och de övriga ideella folkrörelsernas situation kartlagts genom folkrörelseutredningens hittillsvarande arbete. Nu väntar vi på slutbetänkandet, som skall innehå lla förslag till principer för bidragsgiv- ningen.

Anf. 91 KARL B00 (c) :

Herr talman! Jag beklagar att Mats O Karlsson lämnar riksdagen i höst . Han skulle nä mligen vara utomordentligt väl skickad att sammanföra en socialdemokratisk kyrkominister och finansminister för att diskutera viktiga frågo r. Jag hoppas dock att utfallet av valet inte blir sådant.

Både Mats O Karlsson och jag själv inser att det måste bedrivas ett aktivt arbete fö r att bevara en folkkyrka över hela landet. Det är de små

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Anslag till kyrkliga ändamdl, m . m.

123

Prot. 1987/88:109 församlingarna med stora ekonomiska problem som har hamnat i strykklass

27 april 1988 genom alla de å tgärder som har vidtagits på olika hå ll. Det bör finnas

-------- anledning för denna församling, dvs . riksdagen , att hj ä lpa till an utveckla

Anslag till kyrkliga

ändam

124

den här verksamheten. Jag håller nämligen gärna med Mats O Karlsson om att det finns livskraft i den svenska folkkyrkan; det råder inget tvivel om det. Men de ekonomiska reglerna är besvärliga, om det inte finns rimligt utrymme för verksamheten. Inte bara gudstjä nstlivet blir lidande utan också all kringverksamhet som är så betydelsefull i den svenska kyrkans verksamhet. Jag tänker på sång, musik , missionsarbete och ungdomsarbete för att nämn a några exempel.

Anf. 92 PER ARNE AGLERT (fp):

Herr talman! Om jag är inkonsekvent så är också Mats O Karlsson det. Han vill avvakta en utredning, men han vill inte få till stånd en utredning om likafördelning av bidrag till allmänna samlingslokaler och frikyrkolokaler. Jag kunde ha accepterat denna inkonsekvens om det hade gällt mig själv och mina egna samfund . Men nu gälle r det invandrarnas trossamfund , och därför är jag så ivrig. De har länge varit förbisedda. Mao har inte förstått att de behöver stöd i den utsträckning som utredningen ändå föreslår . D et står inte ett dugg om dem i den folkrörel seutredning som skall läggas fram . Det kan inte tillkomma något för att göra den utredningen bättre .

Anf. 93 MATS O KARLSSON (s):

Herr talman! Även stödet till samlingslokalerna kommer att bedömas av folkrörelseutredningen , Per Arne Aglert. Vi får alltså en samlad bedömning av behoven på det området liksom en bedömning av behovet av stöd till invandrarnas trossamfund. Stödet till invandrarnas trossamfund har inte hållits tillbaka i avvaktan på det slutliga för slaget, utan de har fått de bidrag som det har varit bestämt att de skulle få . Det är konstruktionen av bidragen som vi skall få en samlad bedömning av.

När Per Arne Aglert jämför storleken på bidragen till de allmänna samlingslokalerna och trossamfundens lokaler, kan jag glädja honom med att tala om att det är anslaget till trossamfundens lokaler som har räknats upp i årets budget. Anslaget till de allmänna samlingslokalerna ligger däremot still på samma nivå . Det ä r en fingervisning om den vikt vi fäster vid trossamfundens samlingslokaler.

Per Arne Aglert är ivrig och vill se resultat. Såvitt jag vet lämnar både Karl 800, Per Arne Aglert och jag själv riksdagen i hös t. När kyrkobetänkandet behandlas nästa år får därfö r andra ledamöter diskutera de olika frågorna. Vi få r väl hoppas att de läser de kloka ord som vi har uttalat här i dag och tar hänsyn till dem. Vid den tidpunkten har fo lkrörelseutredningen lagt fram sina förslag och regeringen i sin tur förelagt riksdagen en proposition.

Bå de Karl Boo och jag har en positiv syn på svenska kyrkans verksamhet. Kyrkorna är kulturinstitutioner, vilket inte minst märks i de små församling- arna. Det ä r viktigt att svenska kyrkan kan fortsätta att bedriva verksamhet på nuvarande nivå. Det tror jag att man kommer att göra, även o m riksdagen i dag bifaller kulturutskottets förslag och avslå r centerns reservationer.

Överläggni ngen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum .)

8 § Föredrogs			Prot. 1987/88:109
skatteutskottets betänkande			27 april 1988
1987/88:29 o m vissa indirekta skatter.			Vissa indirekta skatter

Vissa indirekta skatter
Anf. 94 KARL-GÖSTA SVENSON {m):
Herr talman! I skatteutskottets betänkande 1987/88:29 behandlas ett antal
motioner som berör indirekt skatt .
Johannes Martinsson på Orust är en mycket duktig småfö retagare. Han
driver ett fö retag som huvudsakligen sysslar med att underhålla och
vinterförvara nöjesbåtar. H ä lften av hans omsättning utgö rs av tjä nster
utförda åt norska båtägare. På västkusten finns ytterligare ett antal småfö re-
tag som har en liknande inriktning på sin verksamhet, dvs. produktion av
tjänster till no rska båtägare och med omsättningar som tillsammans uppgår
till flera miljo ner kronor.
Eftersom tjänsterna har utförts å t norska båtägare, som haft sina båtar
fö rlagda på de ak tuella båtvarven för att få olika slag av reparationer utfö rda ,
har företagen ansett att denna del av omsättningen utgjort mervärdeskattefri
exportomsätt ning.
Länsskattemyndigheten i Göteborg har numera konstate rat att de s. k.
exportbestäm melserna i mervärdeskattelagen inte kan tillämpas, eftersom
de norska uppdragsgivarna ä r privatpersoner. De t innebär att Johannes
Martinsson och hans företagarkolleger måste ta ut moms även på sina
tjänster utförda	åt norska båtäga re . E fte rsom den norske båtägaren i
samband med att denne åter för in båten till Norge även få r betala norsk
moms på den i Sverige utförd a tjä nsteprestationen , uppkommer en dubbel-
beskattning. De svenska fö retagen blir därmed inte lä ngre konkurre nskrafti-
ga gentemot ett i Norge beläget båtvarv. Vå ra egna momsregler skapar
konkurrenssnedvridning, och medvetet säge r vi dä rmed nej till arbetstillfäl-
len i vå rt land.
Den här frågan har aktualiserats i en motion av moderate rna Ivar Virgin
och Jens Eriksson. Eftersom de norska båtarna finns i Sverige med s. k.
temporär tullfrihet, fin ns		inga kontrolltekniska skä l att anföra fö r	att
bestämmelserna ä ndras på så sä tt att dubbelbeskattning undviks.
Vi moderater för handlade oss fram till en något bättre skrivning i
utskottets betän kande, innebärande att vi fö rutsätter att regeringen tar
erforderliga initiativ fö r att lösa problemen. Jag vill fråga Kjell Nordström
om de aktuell a	företage n	på västkusten kan förvänta sig åtgärder	från
regeringen, som	innebär	att de under innevarande å r får möjlighet	att

ko nkurrera på lika villkor med norska fö retagare och därmed rädda kvar arbetstillfällen i Sverige.

	I detta betänkande behandlas ytterligare några frågor som berör ko nkur-
	rensneutraliteten inom mervärdebeskattningen. Vi moderater har tillsam-
	mans med folkpartiet och cen tern en gemensam borgerlig reservation om att
	regeringen omgående skall lägga fram förs lag för riksdagen som syftar till
	konkurrensneutralitet mellan offentligt upphandlade tjänster och offentlig	125
	egenregiverksamhet. För oss moderater ä r det självklart att skatten måste	125

Prot. 1987/88:109 vara konkurrensneutral. Det är därför hög tid att åtgärder vidtas för att

27 april 1988 komma till rätta med de problem som föreligger. Mervärdeskatteutredning-

--- ' ------- en har behandlat frågan i sitt elfte betänkande . Danskarna har infört nya

Vissa indirekta skatter

bestämmelser om konkurrensneutralitet vid offentlig upphandling vad momsen beträffar . Det finns således redan nu möjlighet att även i Sverige införa bestämmelser som kan skapa den konkurrensneutralitet som vi efterlyser.

Utskottsmajoriteten menar att man skall avvakta och ta ställning till vilka åtgärder som skall vidtas först när man vet resultatet av den pågående KIS-utredningen . Vad menar socialdemokraterna med detta uttalande? Är ni intresserade av att skapa konkurrensneutralitet eller är ni det inte? Jag efterlyser via Kjell Nordström socialdemokraternas uppfattning i den här frågan . Erfarenheterna från socialdemokraternas tidigare agerande i liknan- de frågor gör att man blir misstänksam om de vill skapa den rättvisa som vi efterlyser. I samband med att mervärdeskattelagen ändrades på så sätt att vissa data- och bokföringstjänster blev skattepliktiga, gavs regeringen av den socialistiska majoriteten i riksdagen möjlighet att meddela dispenser från den utvidgade skatteplikten, vilket därmed skapade konkurrenssnedvrid- ning. Ett klarläggande från Kjell Nordström om den socialdemokratiska principiella inställningen är därför synnerligen viktigt.

Herr talman! Det moderata förslaget om skattestimulanser för övergång till avgasrenade bilar och blyfri bensin vann våren 1985 riksdagens bifall mot socialdemokraternas röster. Som bekant har bilaccisen varit differentierad. Erfarenheterna visar med all tydlighet att denna skattestimulans haft stor betydelse. Ett stort antal personer har förvärvat bilar med katalytisk avgasrening och har därmed bidragit till att reducera för miljö n skadliga utsläpp.

I syfte att nå positiva miljöeffekter vill vi moderater förlänga accisrabatten för taxibilar ytterligare ett år, för att på så sä tt stimulera till att nästan samtliga taxibilar snarast möjligt blir försedda med avgasrening.

I reservation 10 föreslår moderater och centerpartister att reseskatten för resor till Röros i Norge slopas. En sådan åtgärd skulle få en positiv inverkan på turismen i västra Härjedalen . Det kan inte vara rimligt att vårt skattesystem skall vara så utformat att det får en hämmande effekt på i Sverige bedriven verksamhet. Eftersom flygfält et i Röros är beläget på sådant sätt att det med fördel kan nyttjas för turistresor till olika turistanlägg- ningar i västra Härjedalen skall vi inte själva genom en " klantig" skatt begränsa möjligheterna för våra egna näringar att bedriva en konkurrens· mässig verksamhet. Utskottsmajoritetens skäl för att yrka avslag på den moderata motionen är sannerligen inte hållbart .

Med det sagda, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationerna 1, 2, 6, 7, 8, 9 och 10.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

126

Anf. 95 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! I det skatteutskottets betänkande som nu behandlas finns fyra reservationer som jag vill beröra . Den första gäller mervärdeskatt vid offentlig egenregiverksamhet och entreprenader.

Mervärdeskatt är den allmänna konsumtionsskatt som infördes den 1 januari 1969. Mervärdeskatt skall betalas vid all yrkesmässig omsättning av skattepliktiga varor och tjänster i landet, men den statliga och kommunala verksamhet som bedrivs för att tillgodose ett eget behov räknas inte som yrkesmässig och omfattas därför inte av skattskyldighet.

Eftersom det i den offentliga verksamheten ofta finns en valmöjlighet mellan att bedriva viss verksamhet i egen regi och att anlita enskilda leverantörer eller uppdragstagare, uppkommer ofta en skillnad i den faktiska skattebelastningen, beroende på om state n eller en kommun väljer att tillgodose vissa behov genom att utföra detta i egen regi eller genom att anlita skattskyldiga näringsidkare . Eftersom det mervä rde som skapas i den offentliga egenregiverksamheten inte behöver tas upp till beskattning, blir det inte konkurrensneutralitet mellan offentlig verksamhet och entrepre- nader.

Vi som står bakom reservation 1 menar därför att det är angeläget att få till stånd konkurrensneutralitet. Eftersom en utredning redan har bearbetat frågan , borde det vara möjligt för regeringen att utan ytterligare dröjsmål lägga fram förslag till en lös ning. Dä rför yrkar jag bifall till reservation 1.

Den andra fr ågan som jag vill ta upp gäller mervärdeskatt vid införsel av kulturföremå l avsedda för utställning . Mervärdeskatt skall erläggas inte bara vid skattepliktig o msättning inom landet utan också vid import av skatteplik- tiga varor. Det gäller oavsett ändamålet med importen och oberoende av vilka transaktioner som är grunden för importen. Skattskyldighet före ligger alltså oberoende av o m varan har köpts i utlandet eller förts in av annan anledning, t . ex. som gåva eller lå n. All införse l av varor skall då beskattas vid gränsen.

I vissa fall gä lle r trots allt undantag från skattskyldighet vid import, och det är då e n vara förs in för utställning . Sådan här temporä r tullfrihet kan beviljas av tullmyndigheten vid införsel för utställningsändamål , men då måste utställaren lä mna säkerhet eller deponera en summa som motsvarar mervär- deskatten för fö remålen. Denna depositionskostnad kan bli mycket stor, om det ä r en dyrbar utställning som skall visas här i Sverige. Då kan utställaren vända sig till handelskammaren i det land varifrå n konsten kommer och begära en ata-kane , som innebär att handelskammaren går in och lämnar säke rhet fö r mervärdeskatt . Dessutom finns det inom detta område flera specialbestä mmelser som handlar om just undan tag från deposition. Utöver det gä ller specialregler , beroende på om konstnären själv, offentlig myndig- het eller konsthandlare tar in konsten .

Detta gör att arbetet med konstutställningar kan försvåras , genom den osä kerhet som råder nä r det gäller mervärdeskatt vid införsel av utlånad konst. Eftersom det av kulturpolitiska skäl är önskvä rt att utstä llare i Sverige lånar in utländsk konst, är det angeläget att berö rda myndigheter genom klara anvisningar markerar att mervärdeskatten inte behöver e rläggas och helst också verkar för att depositionsavgifterna inte tas ut just fö r sådan konst

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Vissa indirekta skaner

127

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

---------

Vissa indirekta skatter

128

som under tidsbegränsning skall visas i Sverige på en utställning. Därför yrkar jag bifall till reservation 3.

Herr talman! Nästa fråga som jag vill ta upp gäller punktskatter. Punktskatten kan grovt indelas i två kategorier. Den används som ett viktigt inst rument för att styra viss verksamhe t. Jag tänker på punktskatten inom energio mråde t och på alkoholpolitikens område. Dessa punktska tte r an- vänds för att stärka vissa syften, såso m tillgång på energi eller fö r att slå vakt om männi skors hälsa.

Det finns också punktskatter av helt annan karaktär, och jag tänker då på den särskilda varuskatten som utgår på vissa varor som fått karaktären av lyx. Den särskilda varuskatten kallas i dagligt tal ibland för lyxskatt. och den särskilda varuskatten finns på en mängd varor, t. ex. kosmetika, deodorant och konfektyr.

Vi i folkpartiet ä r motståndare mot att man genom skilda skattesatser styr konsumtionen i viss riktning. Dessutom ger denna typ av punktskatter ofta snedvridna effekter.

En del av skatterna framstå r dessutom som socialt orättvisa. Punktskatter på vissa varor drabbar hårdast dem som har små inkomster och stora försör jningsbördo r. Många av de lyxbeskattade varorna ä r egentligen inte lyxvaror utan sådana produkter som är basvaror i de flesta hem . Jag tänker på deodorant och vissa typer av shampo.

Eftersom det av statsfinansiella skäl inte är möj ligt att avskaffa alla punktskatter på en gång, vore det ändå e tt stort fall framåt om riksdagen kunde göra ett tillkännagivande , som gå r ut på att olika skattesatser bör undvikas just därför att de är konsumtionsstyrande . Med det yrkar jag bifall till rese rvation 5.

Herr talman! Den sista punktskatten som jag vill ta upp gä ller dryckesskat- ten. Den utgår på spritdrycker, vin samt malt- och läskedrycker. I lagtexten finns ett uttryckligt undantag för kaffe, te och choklad , som alltså inte anses vara läskedrycker.

Fruktjuicer av olika slag är inte dryckesbeskattade, därför att de utgör värdefulla inslag i vår kost samt innehåller vitamine r och andra bra näringsä mnen . Av samma skäl ä r inte heller mjölk belagd med dryckesskatt. Om mjölken däremot blandas med fruktjuice utgå r dryckesskatt. Det finns ingen logik i för klaringen till denna utformning av lagt exten - den verkar helt befängd. Därför måste dryckesskatten på mjö lk med frukttillsats tas bort.

Jag yrkar bifall till reservation 9.

Anf. 96 KARL-ANDERS PETERSSON (c):

Herr talman! Till det här betänkandet från skatteutskottet har fogats inte mindre än elva reservationer. I tre av dessa deltar vi centerpartister tillsamma ns med andra partier, i en reservation ä r vi sjä lva mot majoritetens inställning till vissa indirekta skatter.

Ireservation 1 behandlar vi mervärdeskatt vid offentlig egenregiverksam- het och entreprenader. Om staten, en kommun eller ett landsting utför en verksamhet i egen regi elle r genom att engagera en entreprenör bör detta inte föra nleda olika behandling ur mervärdeskattesynpunkt. Jag förstår inte hur det är möjligt att anse detta förhå llande som rättvist och konkurrensneutralt

me llan olika driftsformer. Det ä r det ju absolut inte . Majoriteten, bestående av socialdemokrater och vpk-are, visar här en klar ovilja att skapa konkurrensne utralitet. Genom att hänvisa till pågåe nde utredning, KIS, visar man att det helt enkelt är viljan som fattas. Karl-Gös ta Svenson har utvecklat synpunkte r på detta tidigare .

I reservation 4 har Stig Josefson och jag reserverat oss till förmå n fö r en motion o m befrielse frå n me rvärdeskatt på fiskyngel. Fö r inköpta yngel måste mo ms erläggas av alla. Det ä r emellertid endast enskilda fiskerättsäga - re med helt egna fis kevatten som har mö jlighet att lyfta av mervä rdeskatten . Utplantering av fisk yngel är av mycke t stor betydelse fö r såvä l yrkesfisket som sportfisket och givetvis för konsumen terna av fisk. Det anslås också statliga medel för utplantering av fiskyngel, men då tar staten tillbaka nästan en fj ärdedel av anslaget med andra handen. I samband med vattenkraftsut- byggnad och liknande i våra älva r har vattendomstolar utdö mt ålägganden fö r byggaren att utsätta fiskyngel å rligen för vissa faststä llda summor. Utbyggnaden skedde i huvudsak lå ngt fö re infö randet av mervärdeskatt i vå rt land . Med mo msplikten minskar staten utsä ttningen med nästan 25 %. Det måste vara svå rt att försvara en sådan å tgä rd .

I reservation 9 behandlar vi dryckesskatten , som fru Bjelle var inne på nyss, på s maksatt mj ö lk och mjöl kbaserade drycker. Både juice och mj ö lk är undantagna frå n beskattning med hänsyn till deras nä ringsvärde, vitaminin- nehå ll etc. Me n blanda r man ihop juice och mjö lk skall drycken mervä rde- beskattas. Detta fö rhå llande ä r horribelt och obegripligt. Blandar man mjö lk med kaffe , choklad eller te i stället, ä r drycken momsbefriad .

Slutligen kommer jag till reservation 10 angåe nde ett slopande av reseskatten för resor till Röros. Avsikten med reseskatten var att en skatt på turistresor till utlandet skulle gynna turism ino m landet. D å Rö ros används av svenska turister som turistar i Jä mtland eller Hä rjedale n, ä r det naturligtvis o rimligt att reseskatt tas ut . Det motverkar ju diametralt avsikten med reseskatten .

Herr talman! Jag ber att få yrka bifa ll till reservatione rna 1, 4, 9 och 10.

Anf. 97 TOMMY FRANZEN (vpk):

Herr talman ! Jag få r bö rja med att yrka bifall till vpk-reservationen. I den motion som ligger till grund för reservationen tar vi upp problemet med de fastighetsbyten och den spekulation som pågå r, inte minst vad gäller hyresfastigheter och andra typer av fastighete r i stora tä torter, exempelvis Stockholm .

Vi ha r naturligtvis i vårt skattepolitiska program olika fö rslag till varieran- de åtgä rder. Stämpelskatten , som behandlas i detta betänkande , är en av åtgärderna för att mo tverka de n hä r typen av spekulation . I dag är stä mpelskatten fö r fysiska personer 1,5 % av vä rdet och för juridiska personer 3 % . Den hä r skatte n, som ä r dubbelt så hög för juridiska personer som för fysiska , är avdragsgill. I praktiken är de likstä llda. Ja den ä rt. o. m.. vill jag drista mig att påst å, i praktiken något lägre fö r juridiska personer ä n för fysiska.

Vi tycker inte frå n vpk:s sida att det ä r speciellt anmärkningsvärt att fö rsö ka vidta å tgä rder emot den spekulationskaruse ll som finns och har

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Vissa indirekta skatter

129

9Riksdagens protokoll 1987/88:/09

Prot. 1987/88:109 funnits i fråga om den här typen av fasta värden. Vi tycker inte heller att det

27 april 1988 är en anmärkningsvärt stor höjning med en tredubbling. De t innebär i

--------- praktiken en effektiv procentsats på ungefär 4-4,S %. Man skulle i och för sig

Vissa indirekta skatter	kunna höja ännu mer. Men i praktiken hamnar man ändå någonstans under

	S % i lagfartsavgift. Det menar vi kan ha den förtjänsten att vi får bort eller
	hämmar en del av den, som jag vill påstå, osunda och icke önskvärda
	marknaden.
	Att skriva som utskottet gör , att detta är en mycket stor höjning som skulle
	få negativa konsekvenser för sunda och ö nskade fastighetsbyten, tycker jag
	är att ta till överord. Det sätt man uttryckt sig på är egentligen ett
	svaghetstecken. Vad det gäller är om man vill göra något åt den hä r typen av
	affärer eller inte. Har man möjligheten att hö ja lagfartsavgiften , stä mpel-
	skatten, för juridiska personer, där problemen finns, är det skä l att göra det.
	Med detta, herr talman, yrkar jag återigen bifall till vpk-reservationen.
	Anf. 98 KJELL NORDSTRÖM (s):
	Herr talman! I skatteutskottets betä nkande 29 behandlas ett antal
	motioner om vissa indirekta skatter. Till utskottets betänkande har fogats
	elva reservationer.
	Inom skatteområdet arbetar för nä rvarande tre stora skatteutredningar ,
	dels utreds inkomstskatterna , dels företagsbe skattningen. Men även de
	indirekta skatterna är föremål för utredning.
	Under sommaren 1987 tillsatte regeringen en kommitte med uppdrag att
	utreda den indirekta beskattningens omfattning och utformning, den be-
	nämns KIS. Kommitte n skall fö rst och frä mst göra en förutsättningslös
	översyn av mervärdeskattens omfattning, med huvudinriktningen att göra
	mervärdeskatten så långt som mö jligt generellt tillämpbar och konkurrens-
	neutral i fråga om varor och tjänster samt undersö ka positiva och negativa
	verkningar av en generell varu- och tjänstebeskattning och lämna fö rslag till
	hur en mervärdeskatt med breddad bas tekniskt bör utformas. Nä r det gäller
	övriga indirekta skatter skall kommitten undersöka mö jligheterna att
	avskaffa de skatter som är svårt illämpbara och som har liten statsfinansiell
	betydelse. Därtill kommer ytterligare några uppgifter, bl. a. rö rande för sä lj-
	ningsskatten på motorfordon och vägtrafikskatten samt beskattningen av
	varaktiga kapitalvaror.
	Flera av de i reservationerna upptagna problemen är alltså redan föremål
	för granskning av denna kommitte . Om utredningen kan följa sin tidsplan ,
	kommer man att senast vid utgången av 1988 i huvudsak kunna redovisa sina
	överväganden .
	Reservationerna 1 och S kan direkt hänför as till denna utredning och
	kommer där att få en allsidig belysning. Något beslut behöver inte tas i dag.
	Vad gäller Karl-Gösta Svensons fråga o m den socialdemokratiska uppfatt-
	ningen om konkurrensneutraliteten mellan offentlig egenregiverksamhet
	och entreprenader vet både Karl-Gös ta Svenson och jag att KIS-utredning-
	en, där vi bå da·sitter, har tagit fram ett ordentligt underlag för det fortsatta
	utredningsarbetet. Utredningen har direktiv som har utfä rdats av en
	socialdemokratisk regering. I dessa ingår att utreda en generellt tillämpba r
130	och konkurrensneutral mervärdeskatt.

reservation nr 2 av moderaterna fö reslås att mervärdeskatten på kulturföre mål som införs i Sverige skall undantas från skattskyldighet.

Att införa nya undantag från me rvä rdeskatten på det sätt reservanterna förespråkar skulle komma i konflikt med det pågående utredningsarbetet inom KIS , som går ut på att bredda basen för mervärdeskatten och göra den generellt tillämpbar . Utskottet avstyrke r reservation nr 2.

I reservation nr 3 tar man upp frågan om mervä rdeskatt vid införsel av kulturföremål avsedda för utställning.

Enligt utskottets uppfattning har reservanterna inte visat på några omständigheter som ger anledning att överväga ett införande av ett permanent undantag i mervä rdeskattelagen för de konstföremål de t här ä r fråga om .

Utskottet avstyrker reservation nr 3.

I reservatio n nr 4 föres lås att mervärdeskatten på fiskyngel skall undantas. Som jag tidigare anfört bör beskattningsområdet för mervärdeskatten i princip vara generellt. E nligt utskottet saknas motiv att frångå denna princip

i fråga om fiskyngel. Utskottet avstyrker därför reservation nr 4.

I reservation nr 5 hemställs att den särskilda varuskatten på choklad och kosmetika skall slopas.

Jag vill erinra om att KIS har i uppdrag att överväga i vad mån skäl alltjämt före ligger för e n särs kild beskattning utanför mervärdeskatten och att unde rsö ka mö jligheterna till att avskaffa de skatter som är svårtillämpbara och som har lite n statsfinansiell betydelse. Resultatet av detta utredningsar- bete bör avvaktas, innan ställ ning tas till frågan om att avveckla de punktskatter reservanterna åsyftar . Vidare vill utskottet framhålla att tanken på en differentierad mervärdeskatt återko mmit i å tskilliga motioner under senare år men alltid avvisats av utskottet. Något uttalande i frågan i enlighet med reservanternas begäran finn er utskottet inte meningsfullt.

Därför avstyrks reservatio n nr 5.

I reservation nr 6 föres lås att den nuvarande accisrabatten skall kvarstå ytterligare e tt å r för taxibilar.

Nä r de nya skä rpta avgaskraven har börjat tillä mpas obligatoriskt och då avgasrenande utrustning skall finnas på alla nya bilar finns det enligt utskottets mening ingen anledning att sänka skatten för bilar som ä r försedda med denna utrustning. Detta kan anses som tillräckliga skäl att icke bifalla reservationen, men härtill kommer att utskottet stä lle r sig helt avvisande till tanken att ta ut o lika skatt för taxibilar och andra bilar, en ordning som skulle skapa administrativa problem och kontrollsvårigheter av olika slag.

Därför avstyrks reservatio n nr 6.

I reservation nr 7 föreslås att tävlingsfordon skall undantas från accis. Vissa fordo n få r användas här i landet utan att vara registrerade. Bl. a. ä r

det tillå tet att använda ett oregistrerat fordon inom inhägnat tävlingsområde. För självbyggd a tävlingsbilar som uteslutande används på detta sätt behöver he ller ingen bitaccis erläggas. Att generellt befria tävlingsfordon

från bilaccis bör enligt utskottets mening inte komma i fråga. Utsko ttet avstyrker även reservation nr 7.

I reservation nr 8 föreslås att Sverige skall införa en bilaccis för samlarfordon enligt samma mönste r som tillä mpas i Norge. Bilaccisen är en

Prot.1987/88:109 27 april 1988

Vissa indirekta skatter

131

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Vissa indirekta skatter

132

av de frågor som skall behandlas inom KIS , och då kommer naturligtvis denna fråga också upp till överväganden.

Utskottet anser därför att frågan om veteranbilars beskattning bör avvaktas, tills resultatet av detta utredningsarbete föreligger , och avstyrker således reservation nr 8.

I reservation nr 9 föreslås att dryckesskatten på smaksatt mjölk och mjölkbaserade drycker skall slopas.

Som utskottet tidigare framhållit skulle det vara förenat med praktiska problem att gå ifrån tulltaxan vid specificeringen av skattepliktiga drycker. Utskottet vidhåller sin uppfattning och vill samtidigt erinra om sitt tidigare uttalande att man från regeringens sida fortlöpande bör pröva om de nuvarande reglerna på e.tt olämpligt sätt inverkar på konkurrensen mellan olika produkter på marknaden och lägga fram de förslag till ändringar som kan vara påkallade.

Med detta avstyrker utskottet reservation nr 9.

I reservation nr 10 föreslås att reseskatten slopas för resor till Röros i Norge.

När skatten infördes uttalade utskottet att eventuella ändringar bör ske i samråd med grannländerna och helst också samtidigt.

Detta talar för att man från svensk sida inte ensidigt bör besluta o m sådana ändri ngar av reseskatten som föreslås i reservationen . Därför avstyrks reservation nr 10.

Vpk föreslår i reservation nr 11 att stämpelskatten skall höja s för juridiska personer vid förvärv av fast egendom.

Vid förvärv av fast egendom är skattesatsen 1,5 % av egendomens värde . För juridiska personer utgår dubbel skatt , dvs. 3 %.

U tskottet anser inte att det av de skäl som angetts i reservationen för närvarande är motiverat att hö ja stämpelskatten för förvärv av fast egendom av juridiska personer. Utskottet vill erinra om att stämpelskatten redan i dag är dubbelt så hög för juridiska personer som för andra. Att som reservanten nu föreslår mer än tredubbla de juridiska personernas stämpelskatt skulle enligt utskottets mening kunna inverka negativt på många i och för sig sunda och önskvärda förvärv av fast egendom. Med detta , herr talman , avstyrks även reservation nr 11.

Så ledes har jag yrkat bifall till utskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 99 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik:

Herr talman! Jag konstaterar att jag inte fick något svar från Kjell Nordström beträffande båtvarven på västkusten, och jag efterlyser det i hans nästa replik .

De direktiv som KIS-utredningen har fått ger inga klara besked om konkurrensneutraliteten vid offentlig upphandling e ller egenregiverksam- het. Däremot skall vi ha neutralitet i konsumtionsvalet - det finns det klara direktiv om. Därfö r är det viktigt att vi i dag får en signal från socialdemokra- tiskt hå ll att ni , när ni nu inte vill ställa upp på att regeringen omgåe nde skall lägga fram ett förslag, å tminstone ger besked om att utredningen bör komma till en slutsats att vi skall ha konkurrensneutralitet på detta område . Det är

det minsta man kan begära från Kjell Nordströ ms sida.

Vi har från moderat håll fö reslagit att den nuvarande accisrabatten fö r taxibilar skall kvarstå ytterligare ett å r. Det är e n klar fö rdel fö r miljön om taxiägarna tidigarelägger en nyinvestering och byter ut ä ldre bilar som saknar avgasrening till nya bilar med katalytisk avgasrening. Det vore en klar förbättring . Det uppstår inga kontrollproblem i detta avseende, Kjell Nordströ m. E n taxibil är särskilt registrerad i bilregistret, så det skulle inte medföra några problem att klara den kontrollen.

När det gäller reseskatten kan jag inte fö rstå att det nordiska sambandet skulle ha någon betydelse i detta sammanhang. Den flygresa som företas från Stockholm eller någon annan flygplats i Sverige till Röros med charter kan ju jämställas med en inrikesresa. Avsikten ä r att resenären skall komma till en svensk o rt för att t. ex . idka skidsemester. Rö ros ligger precis vid gränsen mellan Norge och Sverige, och därför finns det all anledning att ta bort reseskatten just till Rö ros. D et har inte någon betydelse för det no rdiska sambandet.

Anf. 100 BRITTA BJELLE (fp) replik:

Herr talman! Kjell Nordströ m hänvisade nä r det gälle r flera av de reservationer som varit uppe till debatt till pågående utredningar, men det intressanta är att må nga av dessa frågo r redan varit förem å l för utredning. Vi kan börja med konkurrensneutraliteten . När stat och kommun vä ljer att bygga i egen regi har det fö rhå llandet att man inte behöve r betala moms på vissa delar av verksamheten redan varit föremål för en öve rsyn. Mervä rde- skatteutredningen har kommit med ett betä nkande , nämligen del XI , dä r man berör de frågo r om konkurrensne utralitet som är intressanta. Man säger där också att man skulle kunna tänka sig ett system där det betraktas som yrkesmässig verksamhet när stat och kommuner bygger i egen regi . Därmed skulle det problemet vara lös t.

Man har också skrivit e n hel del om reduceringsreglerna och hä nvisar bl . a . till det danska systemet. Frågan är alltså utredd . Finns det en vilja att göra någo nting åt detta skulle det alltså gå bra.

Fråga n om punktskatte r på bl. a. kosmetika och konfektyr har utretts 1964, 1970 och 1981. Redan 1964 föreslogs att den särskilda varuskatten skulle avskaffas. Även den fråga n har alltså utretts vid ett flertal tillfällen . En av dessa utredningar föres log att man skulle avskaffa dessa punktskatter. Nu skall fråga n utredas igen. Jag fö rstå r inte vilka nya synpunkter som skulle kunna framko mma efter tre utredningar.

När det gälle r beskattningen av mjö lk med tillsatser av frukt eller juice svarade utskottet nästan likadant förra å ret som i år, nä mligen att regeringen fortlö pande prövar om de nuvarande reglerna har någo n olämplig inverkan . Jag tycker att det såvä l fö rra och fö rrförra å ret som i år har visat sig att de reglerna är olämpliga - det är inte skatt på juice, och det är inte helle r skatt på mjölk . men blandar man juice och mjö lk blir det skatt på den drycken. Visst är det e n olämplig ordning! Den frågan är också prövad tidigare , så det gå r att göra någonting åt detta redan nu.

När det gälle r skatten på konstföre mål vill jag säga att det nu är så att man. om man tar in utlä ndsk konst till Sverige, måste deponera pe ngar, och det ä r

Prot. 1987/~8:109

27 april 1988

Vissa indirekta skatter

133

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Vissa indirekta skatter

134

många o lika regler som gäller för det . Det gör det svårt för den utställare som vill ta in utlä ndsk konst, och det är viktigt för oss att få se även utländsk konst. Alltså bo rde man göra någo nting å t också de n saken.

Anf. 101 KARL-ANDERS PETERSSON (c) replik:

Herr talman! Det var positivt att Kjell Nordström sade att KIS kommer att ge resultat i slutet av 1988. D å får vi reda på om man har klarat upp problemen med konkurrensneutraliteten nä r det gäller offentlig egenregi- verksamhet och entreprenader.

Så mycket mer negativt var det att Kjell Nordström sade att det saknas motiv för att avskaffa momsen på fiskyngel. Jag tycker att det finns många motiv för det. Jag undrar om Kjell Nordströ m inte lyssnade nä r jag berättade att om en fiskerättsäga re som har en egen sjö köper fiskyngel har han möjli ghe ter a tt avlyfta mervä rdeskatten, men har han ett odelat fiskevatten och likväl köper fiskyngel till samma pris har han ingen möj lighet att avlyfta mervä rdeskatten . Det kan ju knappast betraktas som rättvist!

De do mar som är avkunnade av vattendomstolarna på olika håll i vå rt land för att säk ra tillgå ngen på vandringsfisk och liknande i de ä lvar som ä r utbyggda är ofta faststä llda innan mervärdeskatten infördes . Är det inte ett skäl för att avskaffa mervärdeskatten på just fiskyngel?

Jag tycker det finns många skäl att avskaffa mervärdeskatten på just fiskyngel. Kommer, Kjell Nordström , den hä r frågan att behandlas i KIS , så vi få r reda på resultatet hös ten 1988? Det vore i så fall värdefullt.

När det slutligen gäller skatten på den smaksatta mjö lken säge r Kjell Nordströ m att regeringen fortlö pande bör pröva den frågan. Vi fick samma besked föregående å r. Men visst måste väl Kjell Nordström hå lla med om att det är så inkonsekvent som det öve r huvud taget kan vara att mjölken ä r mervärdeskattefri, juicen är mervärdeskattefri, men blandar man mjö lk med juice skall d et utgå mervärdeskatt! Så inkonsekvent få r man bara inte vara när det gäller skatter. Dä rfö r hoppas jag att vi får en ändring till stå nd på den punkten rä tt snabbt.

Anf. 102 KJELL NORDSTRÖM (s) replik:

He rr talman! Till Karl-Gösta Svenson skulle jag nä r det gäller varvsäga re Martinsson vilja säga att jag inte kan ge besked o m huruvida det komme r att ske någon ä ndring innevarande år , men frågan har uppmärksammats inom regeringskansliet, och vi få r vä l avvakta och se vilka initiativ som där tas.

Bå de Karl-Gö sta Svenson och Britta Bje lle har tagit upp fråga n om konkurrensneutralitet nä r d et gälle r offentlig egenregiverksamhet och entreprenader. Det är ett område som utredningen just tittar nä rmare på. Det ä r inte riktigt så enkelt som att bara slopa reduceringsreglerna - det påverkar kommunernas e ko no mi , och d et finns anled ning att noga utreda hur man skall lösa det problemet. Om Britta Bje lle kontaktar Kjell Johansson kan hon få klart för sig hur stora problem det är med det.

Till Britta Bjelle skulle jag vidare när det gä ller varuskatten vilja säga att man utredde frågan redan 1964 och kom då fram till att varuskatten skulle avskaffas . Varför avskaffade då inte ni den unde r perioden 1976--1982? Då hade ni ju tillfälle att gö ra det.

När det gäller den smaksatta mjölken vill jag säga att regeringen fortlöpande prövar om reglerna på detta område olämpligt påverkar konkurrensen. Motionärerna har inte vid något tillfälle kunnat visa att så är fallet. Om ni har såda na exempel, så fram med dem då till regeringen!

Anf. 103 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik:

ITerr talman! Det ä r viktigt att varvsägam a på västkusten får ett besked redan det här å ret, Kjell Nordström. En stor de l av deras kunder är från Norge, och kanske halva omsätt ningen i deras företag har varit beroende av norska kunder. O m dessa plötsligt försvinner förlorar de e n massa arbetstill- fällen .

Det ä r egentligen mycket enkelt att lägga fram förslag o m en lagändring i det här avseendet - på den punkten behöver man inte vänta på KIS- ut redningen eller någonting såda nt. Vi måste vara överens om att någon dubbelbeskattning inte skall före ko mma på det här området. Vi har alltså en konsumtionsskatt, och här gälle r det en tjänst som man köper i Sverige men konsumerar i Norge. Det är då orimligt att skatten skall tas ut i Sverige.

Jag å te rkommer till frågan om konkurrensneutraliteten. Jag saknar fortfarande uppgifter om socialdemokraternas inställning till den. Ge en klar signal om att ni vill ha konkurrensneutralitet, så att KIS-utredningen får socialde mokraternas viljeinriktn.ing klar för sig! Den har man ä nnu inte hö rt någonti ng om.

Anf. 104 BRITTA BJELLE (fp) replik:

Herr talman ! Kjell Nordströ m kommenterade inte den fråga som jag mest var ute efter att få svar på . Frågan o m konkurrensneutralitet är utredd - det finns en utredning som redan har visat på att det finns problem men som också har visat på e n mö jlig lösning. I Danmark har man ju lyckats lösa problemet, så frågan är egentligen: Vad är det ytterligare som skall utredas?

Vill man inte åstadkomma ko nkurrensneutralitet e ller anser man att det skall förb li på det sätt det är ? Eller vad finns det för bit som mervärdeskatte- utredningen inte lyckades utreda? Den kom ju fram ganska sent under 1987. Har det dykt upp några frågor som behöver utredas på det o mrådet?

Punktskatterna är, som jag sade , också utredda vid flera olika tillfällen. Vi vill nu att riksdagen skall uttala en viljeinriktning, att vi inte skall ha olika skattesatser för deodoranter och annat sådant som egentligen ingår i basen för de flesta män nisko rs kosmetiska verksamhet, o m jag får kalla det så.

Jag kan inte förstå varfö r inte riksdagen kan uttala sig för att vi inte skall ha just den typen av punktskatter. Även där undrar jag: Vad finns det mer att utreda?

Anf. 105 KARL-ANDERS PETERSSON (c) replik:

Herr talman! Jag fick inget besked av Kjell Nordström nä r det gäller fiskyngel , inte ens om den frågan kommer att behandlas av KIS och om något besked kan vä ntas i höst. Det hade jag varit väldigt tacksam för att få , för det här är rätt viktigt.

När det gä ller dryckesskatten - för låt , jag sade mervärdeskatt i jå ns - säge r Kjell No rdströ m att den inte påverkar konkurrensen . Nog vet väl Kjell

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Vissa indirekta skatter

135

Prot.1987/88:109 Nordström att den måste påverka konkurrensen. Det är klart att den gör det,

27 april 1988 och det har gjorts upprepade framställningar från intressenterna just om att

--------- slippa dryckesskatten på smaksatt mjölk och mjölkbaserade drycker, som

Vissa indirekta skatter

det beter.

Nog har det gjorts framställningar , så det fattas inte underlag för regeringen när den skall ta stä llning. Det är väl viljan att verkligen åstadkomma en ändring som fattas, Kjell Nordström .

Anf. 106 KJELL NORDSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Jag ber om ursäkt fö r att jag inte svarade på Karl-Anders Peterssons fråga om fiskyngel i mitt förra inlägg. Om vi nu skall bredda basen för moms, innebär de t att det skall bli färre undantag. Att då föra in nya undantag, bl. a. för fiskyngel, tror jag inte kommer att vara aktuellt .

Så jag räknar inte med att KlS kommer att förorda an fiskyngel undantas. Det finns ju många som inte få r avlyfta moms, och då är vi inne på he lt andra frågor.

Britta Bjelle undrade varför det ä r så svårt att avskaffa den särskilda varuskatten . Under åren 1976--1982 hände det något med Sverige. Det blev plö tsligt ett stort underskott i statens finanser, och sedan har vi hållit på i sex år och gnetat och sparat och inte kunnat sä nka punktskatterna.

Nu har vi bö rjat få rätt bra ordning på fi nanserna, och det innebär att nu kan en utredning få titta på de sakerna. Inte ens det klarade man ju av under åren 1976--1982.

Vad beträ ffar Karl-Gö sta Svensons fråga om varvsägam a från Bohuslä n vill jag säga att Karl-Gösta Svenson har varit med i utskottet och sett till att det som stå r på s. 11 har skrivits ner gemensamt: " Ensidiga svenska å tgärder är dock enligt utskottets uppfattning inte någon bra metod fö r att komma till rätta med dessa ofullkomligheter i lagstiftningen. En lösning på problemen bö r i första hand åstadkommas genom en ö verenskommelse på det nordiska planet."

Så står det att utskottet vet om att saken har uppmärksammats inom regeringskansliet, och ett enigt utskott förutsätte r att regeringen kommer att ta erforderliga initiativ. Det tror jag alltså att också Karl-Gösta Svenson tror.

Vad gä ller konkurrensneutraliteten ä r det riktigt att ett sådant system har infört s i Danmark, men att omgående föra öve r det till svenska fö rhållanden är inte så där alldeles enkelt. Det tarvar nog att man gör en ordentlig granskning och tänker efter litet grand innan man ramlar in i ett såda nt system .

Men det är helt klart var socialdemokraterna står. Det står i direktiven att

vivill så långt möjligt göra mervärdeskatten generellt tillämpbar och konkurrensneutral i fråga om varor och tjänster.

	Talmannen anmä lde att Karl-Gösta Svenson och Britta Bjelle anhållit att
	till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.
	Anf. 107 BERTIL JONASSON (c):
	Herr talman! Under allmä nna motionstiden i år väckte jag motionen
136	Sk545, där jag fö reslog att riksdagen begär att regeringen snarast framlägger

fö rslag o m att skatten på cha rterresor med fl yg hö js frå n 300 kr. till 500 kr. Avsikten med förs laget ä r att nedbringa bytesbalansens underskott genom mindre resande och åstadkomma ett bä ttre sparande.

Resandet har ö kat väldigt kraftigt. E nligt luftfa rtsverkets statistik var cha rterresornas antal 850 000 å r 1983, 920 000 å r 1984, 886 000 å r 1985, l 056 000 år 1986 och 1 272 000 å r 1987.

Siffrorna fö r vå rt resevalutanetto pekar på en utveckling som är mycket dyster fö r landets eko no mi framöve r . I mo tionen har jag tagit inresevaluta- ne ttot fö r å re n 1981- 1987. Underskottet var 6 ,3 miljarder krono r å r 1981, 5 ,5 milja rder 1982, 4,1 miljarder 1983, 4,8 miljarder 1984, 6,7 milj arder 1985, 9 ,0 miljarde r 1986 och 11 ,1 miljarder 1987. De siffro rna ä r hämtade frå n riksba nkens statistik. Fö r 1988 berä knas underskottet bli 13,2 miljarder krono r.

Detta ä r mycket allvarligt. I ko mpletteringspropositionen , som nyss har ko mmit , kan vi läsa: " Hushållens sparande fö rutses minska på tagligt mellan 1986 och 1988. Den privata konsumtionen ö kar betydligt snabbare ä n hushå llens dispo nibla inkomster, vilket med fö r att sparkvoten faller. Det fin ansiella sparandet fö rutses dä rmed minska med 20 miljarder kronor. "

Vi lever över våra tillgångar hä r i Sverige. Vå rt hushå llssparande ä r lägst i OEC D , e nligt Aktuell Statistik , som utko m den 7 april:

"Hushå llens ge nomsnittliga sparande var 12,5 procent av den disponibla inkomste n under fö rsta halvan av 1980-talet i OECD . Motsvarande siffra fö r Sverige ä r 2, 1 procent, som dä rmed har det i sä rklass lägsta hushållssparan- det bland OECD-länderna.

Sed an 1986 ko nsumerar de svenska hushå llen mer ä n den dispo nibla inkomste n. Ko njunkturinstitutets prognos fö r 1988 visar ett negativt sparan- de motsvarande drygt 3 procent av den disponibla inko msten. Tendensen mot ett allt mindre spa rande fin ns i flertalet O ECD-lä nder.

Under perioden 1980-1985 hade hushå llen i USA en genomsnittlig sparkvot på 8,4 p rocent , motsvarande siffra fö r Japan och Västtyskland var 16,8 respektive 12,2 procent. De nordiska lä nderna hade en fö rhå lla ndevis låg sparkvot - hushållen i Finland sparade 6,7 procent och Norge 5,2 procent av den disponibla inkomste n."

Det här visar alltså att i Sverige ä r vi sä mst. Till vå rt fö rsvar kan man peka på vissa orsaker, men det räcker inte lå ngt . Klart ä r att detta inte kan fortsä tta hur lå ngt som helst. Något måste göras , eljest kan vi inte få debet och kredit att gå ihop i framtiden.

Vi riskerar med and ra ord den trygghet som vi skapat fö r gamla och sjuka, fö r barn , arbetslösa , hand ikappade och nö dlidande, och vi kan inte he lle r hjä lpa and ra lä nders fo lk, en fråga som har diskuterats mycket hä r i dag.

Vissa å tgä rder har nu signalerats av fin ansminister Feldt fö r att ko mma till rä tta med hushå llens låga sparande ; det gä ller skä rpningen i fråga om ko ntokorten m . m. Detta behövs, liksom andra åtgä rder, men den fråga n skall vi vä l inte diskutera hä r just nu . En skä rpt charterskatt skulle dock e nligt min uppfattning vara en av de mest effektiva åtgä rderna ur olika synpunkte r.

Skatteutsko ttet har tagit lä tt på min motion . Det ä r inte politiskt matnyttigt att peka på sanningen nä r det gäller åtstramning, men som jag ser det måste man ta en besk medicin o m man vill åstadko mma bä ttring på sikt. Det skulle alla egent ligen m å väl av.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Vissa indirekta skatter

137

Prot. 1987/88:109 Utskottet pekar i sitt resonemang på behovet av lika avgifter i Norden. Till

27 april 1988 en del kan detta äga sin riktighet, men vissa skillnader kan man ha.

--------- H err talman! Jag skall inte ställa någo t yrkande; det ä r meningslöst mot ett

Vissa indirekta skatter

enigt skatteutskott, och hä r är det har regeringen som har det egentliga ansvaret. Kostnadsutvecklingen i Sverige har tillåtits vara snabbare ä n i våra konkurrentlä nder, och det är inte bra. Efter lå ng tid i riksdagen vill jag dock säga att en regering med ansvar måste noga bevaka utvecklingstendenserna , dra ut ko nsekvenserna av dessa och vidta de åtgärder som ä r nödvändiga för vå rt lands existens och välbefi nnande.

Ett regeringsparti har ett politiskt övertag och fö rdelar av sin makt. Men det innebär också skyldigheter. En behöv lig medicin kan vara besk att rekomme ndera , men den måste i alla fall tas.

Herr talman! Jag har alltså inget yrkande, men jag har i debatten velat framföra syn punkter som bä ttre än hittills måste beaktas.

	Anf. 108 INGRID HEMMINGSSON (m):
	Herr talman! Åter	till	reseskatten! Jag har	en motion föreslagit
	borttagande av skatten på resor till Röros i Norge. Man tar sig nä mligen lätt
	därifrån till Tänndalen och Funäsdalen. Det hä r kan tyckas vara en liten fråga
	för en utomståe nde, men det är det fak tiskt inte. Det betyder väldigt mycket
	fö r turistnäri ngen i västra Härjedalen .
	Reseskatten tillkom för att stärka den svenska konkurrenskraften gen-
	temot utlandet. I det hä r fallet få r den e n direkt motsatt verkan . Resultatet
	riskerar att bli att det blir billigare och går fortare att åka till Alperna. Man
	kan ju tycka att 300 kr. per person i skatt inte låter så mycket , men för en
	fyrapersonersfamilj blir det i alla fall ! 200 kr. i ökade resekostnader. D ä rfö r
	är det svå rt att locka med cha rterresor från Stockholm och Göteborg till
	Rö ros, trots att de t ä r bara fem sex mil till Tä nndalen och Funäsdalen .
	Turismen ä r i de hä r trakterna den he lt dominerande, för att inte säga den
	enda näringen. Alla människor ä r på ett eller annat sätt knutna till den.
	Bra kommunikationer ä r alldeles nödvändiga fö r att locka turister att
	stanna i Sverige. Hä rjedalen har ingen järnväg , och hä r handlar det o m
	mycket lå nga avstå nd. Många tro r att när man kommer till Sveg ä r man
	framme , men sedan ä r det 16 mil kvar till Funäsdalen .
	I dessa dagar talas de t så mycket om regionalpolitiska insatser av ol ika slag,
	o m landsbygdssatsningar och vad det nu kan vara. Det borde dä rför vara
	sjä lvklart att undanröja		hinder fö r den utvecklingen . Lä nsstyrelsen i
	Jäm tlands län och till den knutna arbetsgrupper hålle r på att arbeta med hela
	västra Härjeda len och dess framtid, inte minst när det gä ller turismen .
	Det har gjorts - tyvä rr misslyckade - framställningar om att få bort
	reseskatten.
	Framtiden i öv rigt ter sig ljus inom turismen i Härjedalen. Det planeras
	stora investeringar i	detta o mråde - 50 miljoner		satsas på ett nordiskt
	"skicenter" vilket ä r ett 26 mil lå ngt längdåkningssyste m . Som bieffekt av
	detta planeras investe ringar i boendeanläggningar på fle ra fam iljehotell om
	150-200 miljoner. Detta betyder att turistströmmen kommer att ö ka och
	därmed kravet på bättre och snabbare kommunikationer.
138	Jag vill påstå alt det inte fi nns ett enda vettigt skäl att bibehålla skatten på

resor till Rö ros och därmed för svåra för turistnäringen i västra Härjedalen att expandera. Utskottet skriver att undantag för vissa reserutte r ej bör införas . Vad är det för skäl att ko mma med? Jag förväntar mig att den socialdemokra- tiska ledamoten i utskottet Kje ll Nordströ m gå r upp i talarstolen och talar om för kammarens ledamö ter varför det inte ä r lä mpligt att göra denna för ändring, som har så stor betyde lse för en näring i en glesbygd där det bara bor en person per kvadratkilometer. Jag tyckte inte alls alt argumenteringen tidigare var på något sätt tillfredsställ ande, och jag tror inte att Kjell Nordströ m kan krypa bako m några ste lbenta, byråk ratiska formuleringar som finns i betä nkandet.

Tala också om hur det kommer sig att staten går in och satsar miljoner i ett lä ngdåk ningsprojekt men däremot inte ä r beredd att underlätta för dem som skall nyttja anläggn ingen att komma till platsen. Det här är inte något stort s. k. pake t som kostar pengar. Det handlar helt enkelt om sunt förnuft . Jag förväntar mig ett svar, Kjell No rdströ m.

Tidigare satt Britta Bjelle här , och även om jag inte nu kan se henne i kammaren mås te jag ställa en frå ga till henne; hon kanske finns någonstans och lyssnar på någon TV-apparat.

Britta Bjelle är ju frå n No rrbotten och borde ha klart för sig hur viktigt det är att undanröja den hä r typen av hinde r fö r att utveckla en fjä llregion. I Härjedalen liksom i Norrbotten finns det ambitiösa män niskor, och där finns också en fantastisk natur, bra anläggningar och framtidstro. Hela länet sluter upp bakom turistnä ringen . Dä rfö r fråga r jag: Varfö r tycker inte Britta Bjelle att skatte n på resor till Rö ros skall avskaffas?

Herr talma n! Jag yrkar bifall till reservation 10 vid betänkandet och därmed också till min motion.

Överl ägg ningen var hä rmed avslutad .

(Beslut i ä rendet skulle fa ttas vid nästa arbetsplenum.)

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Företags beskattning

9 § Föredrogs

skatteutskotte ts betän kande 1987/88:30 o m företagsbeska ttning.

Företagsbeskattning

Anf. 109 KN UT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Företagsbes kattningen är som bekant fö remå l för en statlig utredning, och om socialdemokrate rna sitter kvar vid makten efter valet i september, ä r väl inte fö rhoppningarna sä rskilt sto ra om en mer genomgri- pande fö rbä ttring fö r en av skatte r och pålagor hårt pressad fö retagsamhet.

	Spå ren e fter snart sex års socialde mokratiskt styre för skräcker onekligen .
	Av 115 höj da eller nya skatter på tillsammans ca 60 miljarder kronor har
	många drabbat fö retagsamheten, speciellt då kanske de mindre och medel-
	stora fö retagen.
	Höjda kapitalskatte r, hö jda arbetsgivaravgifter, höj da energiskatter, höjt	139
	uttag av pre liminär 8 -skatt, hö jda fo rdonsskatter och nya skatter i form av	139

Prot. 1987/88:109 bl. a. vinstdelningsskatt till lö ntagarfonderna, särskild gödselmedelsskatt

27 april 1988	och skatt på pensio nssparande - exemplen skulle kunna mångfaldigas, men
--------- denna uppräk ning får räcka.
Fö retagsbeskattning	Föru tom be hovet av kraftigt sänkta marginalskatte r ä r fö r den e nskilde

	företagaren nödv ä ndigheten av sänkta kapitalskatter uppenbar. Orimligt
	hög a förmögenhets-, arvs- och gåvoskatter gör det utomordentligt svårt att
	fö ra enskilda fö retag vidare, inte minst vid generatio nsskiften. Som exempel
	kan nämnas att högs ta arvsskattesatsen i Sverige, 60 %, är i stort sett dubbelt
	så hög som i Danmark och Norge och fyra gånger så hög som i Finland.
	Denna höga skattebelastning gö r att den enda lösni ngen vid arvsskifte ofta
	blir att sä lja företaget till något stö rre bolag. Är skälet fö r uppköparen då att
	bli av med en konkurrent riskeras många gå nger en nedläggning med allt
	negativt det för med sig för de anstä llda och den bygd de lever och verkar i.
	Hur hårt för möge nhetsskatten slår kan visas med ett exempel. E n
	företagare med 70 % margina lskatt måste fö r att klara den å rliga fö rmöge n-
	hetsskatten ta ut ett belopp ur företaget som är ex gånger så stort som
	skatten i fråga.
	I en trepartireservation, en av sju trepartireservationer till detta betänkan-
	de. kräver vi att fö rmöge nhetsskatten på det arbetande kapitalet i mindre och
	medelsto ra fö retag slopas. I samma reservation kräver vi också att man
	slopar fö rmöge nhetsskatten på kapitalfö rsäkringa r. Denna nya beskattning
	införd es litet i skymundan samtidigt som man här i kammaren drev igenom
	engå ngsskatten på försä kringsspararnas pengar.
	Reglerna behöver också ä ndras vid successiv gåva. så att reduktionen för
	fö retagsför möge nheter till 30 % äve n skall gälla vid denna överlå telseform . I
	en annan trepartireservation påtalas de ytterligare svårigheter vid fö retags-
	öve rlåtelse som uppstår i och med att egendomslivränto r som finansierings-
	form inte lä ngre ä r mö jlig.
	Fö r att stoppa ett påstått missbruk, som har sagts förekomma huvudsakli-
	gen vid öve rlå te lse av företag i samband med utflyttning från Sverige,
	omöjl iggjordes denna finansieringsform generellt genom ett majoritetsbe-
	slut i riksdagen 1984. Det hade gå tt att stävja eventuellt missbruk utan att
	drämma till med en generell lagstiftni ng.
	När skatteutsko ttet i höstas behandlade frågor om investeringsfond och
	investeringsreserv, uttalade utskottet att gä llande bestämmelser kunde te sig
	svårbegri pliga för den skaitskyldige. Inte minst torde detta gälla delägare i
	handelsbolag. I denna företagsfo rm är sista inbetalningsdag fö r avsätt ning till
	investeringsreserv den 31 mars, äve n om en delägare i handelsbolaget har fått
	uppskov med avlä mnandet av sin sjä lvdeklaration till efter denna tidpun kt.
	Hä r borde sjä lvfallet inbetalningen och deklarationsavlämnandet tidsmässigt
	följas å t som fallet ä r vid fö retagsformen e nskild firma. Det kontrollproblem
	som utskottsmajoriteten åberopar i sitt avslagsyrkande är enligt min
	uppfattning inte särskilt hå llbart.
	En annan orättvisa som drabbar egenföretaga ren är den nuvarande
	skattemässiga behandlingen av pensionsförsäkringspremien . Avdrag får
	gö ras i form av allmä nt avdrag och inte som logiskt och riktigt vore i
	förvärvskällan. Med nuvarande regler utgör premien underlag fö r egenav-
140	gift, vi lket inte blir fallet om verksamheten bedrivs i aktiebolagsform .

Skatteutskottet har tidigare uttalat att denna ordning är orättvis och att en

ändring är önskvärd. Detta hindrar emellertid inte att utskottsmajoriteten avstyrker de fyra motionsyrkanden i vilka det krävs en ändring. Motivering- en är dessutom svag - man förutsätter att regeringen uppmärksammar problemen och i lämpligt sammanhang lägger fram e tt förslag som innebär a tt orättvisorna undanröjs. Här hade utskottet haft ett utmärkt tillfälle att hävda sin självständighet genom att självt lägga fram ett ändringsförs lag. Beklag- ligtvis har skatteutskottets majoritet inte lyssnat på det örat , men riksdagen ha r nu möjlighet att gå in och korrigera.

E n närliggande fråga , den om premierna för kompanjonsförsäkringar, borde också nu få en lösning så att dessa premier blir avdragsgilla. För att fortsätta med försäkringar så är det enligt min uppfattning ologiskt och orättvist att kostnaderna för privata patientförsäkringar inte längre ä r avdragsgilla personalkostnader för företaget. Skälet till denna finansminis- terns kategoriklyvning av privat och offentlig vård när det gäller den skattemässiga behandlingen av avdragsrätten har sagts vara o msorg om den offentliga vården så att dess resurser inte urho lkas till förmån för privat vård . Detta synsätt ä r enligt min uppfattning ganska häpnadsväc kande. Precis som om den jättelika offentliga vårdsek torn skulle vara hotad o m den lilla privata delen fick samma skattevillkor som storebror.

I det här fallet har man verkligen låtit ideologin styra över ekonomi och rä ttvisa. Genom avdragsrätt för privata patientförsäkringar finns möjlighet att något minska vårdköerna liksom utbeta lningarna i sj ukförsäkringen .

I det betänkande som vi nu behandlar finns 25 reservationer med moderata namn på. Det skulle föra alldeles för långt att ta upp a lla dessa. Jag har nu behandlat e n del och skall avslutningsvis ytterligare beröra några som jag anser vara betydelsefulla.

Arbetsrättsligt skadestånd ska ll anses utgöra avdragsgill driftskostnad i arbetsgivarens verksamhet . Regeringsrätten har mycket klart framhållit detta i en dom för åtta år sedan. Trots detta har socialdemokraterna med vä lvilligt bistånd av vänsterpartiet kommunisterna genomdrivit att en sådan avdragsrätt inte längre skall föreligga. Det finns flera skäl att återinföra avdragsrätten för a rbetsrätts ligt skadestånd. De arbetsrättsliga bestämmel- serna är svårtolkade och svåröve rskådliga, varför det i många fall kan vara fullt förklarligt att någon utan att veta om det råkar bli dömd till skadestå nd . Bara av den anledningen bör avdragsrätt föreligga , i all synnerhet som e n domstol vid bestämmande av skadeståndets storlek kan ta hä nsyn till föreliggande skattekonsekvenser.

Ett a nnat skäl, och ett mycket starkt sådant, ä r att vår skattelagstiftning a lltid byggt på att något som är skattepliktigt för mottagaren också skall vara avdragsgillt för utgivaren. Genom avdragsfö rbudet har denna viktiga princip frångåtts .

När det gäller företagsbeskattn ingens framtida inriktning vill vi moderater gä rna skicka med några synpunkter till den sittande företagsskatteutredning- en . De flesta stora svenska företagen har betytt och betyder oerhört mycket för det svenska välståndet. Dessa företag har bö rjat som små, ibland i samband med någon genial uppfinning. Och för vårt framtida välstånd är det mycket betydelsefullt att speciellt de mindre och medelstora företagens

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Före tagsbeskattning

141

Prot. 1987/88:109

27 april 1988

Företagsbeskattning

142

villkor förbättras så att de kan växa sig starka.

Detta är inte möjligt med nuvarande höga skattetryck, utan vi måste genom ett rimligare skattetryck underlätta framför allt framtida investering- ar. Tillgången till riskvilligt kapital måste också tryggas, och vi har motionsledes lagt fram en lång rad förs lag som har dessa syften.

Med det sagda, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 36 och de andra 24 reservationerna där moderata namn förekommer.

Anf. 110 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr talman! Rubriken på detta betänkande lyder: "Om företagsbeskat t- ning". Rubriken är enligt mitt förmenande endast delvis rättvisande. I betänkandet behandlas ett sjuttiotal motioner gällande företagsbeskattning- en. I långa stycken ger dessa motioner en god bild av vad vi från folkpartiets och från de andra borgerliga partiernas sida vill då det gäller företagsbeskatt - ningen .

När vi för någon vecka sedan behandlade ett stort antal motioner om inko mstbeskattningen tog jag mig friheten att efterlysa den socialdemokra- tiska uppfattningen om inkomstskatterna. Den eventuellt intresserade hade inte mycket att hämta i det betänkandet om han eller hon var ute efter att få reda på vad socialdemok raterna stä r för.

Samma sak gäller tyvärr det här betänkandet. Ett sterilt nejsägande och en närmast total menlöshet är den attityd som kommer fram från socialdemo- kraterna. Regeringen har verkligen ett pålitligt transportkompani i riksda- gens skatteutskott. I det här betänkandet behöver men egentligen bara läsa två meningar. Andra meningen lyder nämligen: "Utskottet avstyrker samtliga motioner. "

Enkelt och okomplicerat, tillät jag mig att säga när vi debatterade inkomstbeskattningen. Enkelt och okomplicerat kan man verkligen upprepa även denna dag. Men så får landets småföretagare också å r efter å r leva med helt onödiga orättvisor, och så blir fallet även efter våra öv ningar här i dag. Låt mig, herr talman , ta ett exempel.

I reservation 14 är de tre borgerliga partierna helt överens om att företagares pensionsprernier skall behandlas lika oavsett företagsform.

I själva verket är det så att även socialdemokraterna tycker det. I betänkandet längst ned på s. 13 står det: " Utskottet har vid tidigare prövning av motsvara nde yrkanden framhållit att den nuvarande ordningen, som innebä r att premierna för egenföretagarnas pensionering ingår i underlaget för beräkning av egenavgifter, är otillfredsställande från likformighets- och rättvisesynpunkt och att en ändring av bestämmelserna ä r önskvärd."

Det utskottet säger är inget nytt. Det som sägs har man framhållit under en lång följd av å r. Men att göra något åt saken, det förmår man inte. Ändå kan jag garantera att man inte frå n utskottsmajoritetens sida skulle äventyra det absoluta rekord i menlöshet som skatteutskottets socialdemokrater har tillskansat sig med vpk:s hjälp. Det rö r sig nämligen inte om några stö rre mä rkvä rdigheter inom lagstiftninge ns sköna konst. Att medge avdrag i rö relsen i stä llet för ett allmänt avdrag tillhör ju inte precis den mera halsbrytande ekvilibristiken på lagstiftningens område .

Herr talman! Jag har velat ta fram detta enkla exempel på socialdemokra-

temas totala brist på känsla för rättvisa , därför att det är så upprörande nonchalant att år efter å r bara skjuta en enkel lagstiftningsfråga framför sig. Fortsättningsvis skall jag försöka balansera mellan de reservationer som jag har fått uppgift om att mina borgerliga kolleger kommer att tala om, så att vi i görligaste mån kan undvika upprepningar och därmed spara tid .

Reservation 1 är gemensam för de tre borgerliga partierna. Knut Wachtmeister har skildrat skadorna av att människor som satsar sina slantar i en rörelse och därmed skapar arbetstillfällen i vårt land förmögenhetsbeskat- tas. Jag går inte vidare in på det.

Knut Wachtmeister berörde även reservation 2. Jag vill ändå göra en kort kommentar, ett litet tillägg. med anledning av att utskottsmajoriteten har hamnat helt snett i sina kommentarer i betänkandet. " Den som säljer en jordbruksfastighet eller en rörelse torde ha goda möjligheter att sö rja för sitt pensionsskydd utan ett system med egendomslivräntor", sk river utskottet. Det kan de säkert. Men det är ju inte detta det handlar om i första hand. Det handlar i stä llet om att det skall vara möjligt för en köpare att överta rö relsen på e tt sätt som framstår som rimligt och överkomligt.

Herr talman! Vi i folkpartiet yrkar i en partimotion att de n arbetsgivare som vill teckna privata patientförsäkringar för alla sina anställda eller för vissa nyckelpersoner skall medges avdrag i rörelsen för detta. Utskottsmajo- riteten anför som ett skäl mot detta att "avdragsrätten medför att underlaget för beskattningen minskar och att sjukvårdskostnaderna övervältras på andra".

I samband med att rätten till avdrag för privata patientförsäkringar slopades hävdade finansministern att en bibehå llen avdragsrätt skulle leda till att den offentliga sjukvå rdens resurser skulle urholkas. Så är det ju inte alls. Syftet med att företaget betalar dessa extra försäkringar är ju att frånvaron från arbetet skall bli så kort som möjligt. Det blir den också med ett sådant system. Därigenom ökar företagets resultat och därmed skatteun- derlaget. Staten får in högre skatteintäkter och större arbetsgivaravgifter. I själva verket betalar företagen två gånge r för vården, dels genom den privata försäkringen , dels genom socialavgifter till en vård som aldrig behöver utnyttjas och därmed kan ställas till andra patienters förfogande. Till detta kommer också att sjukförsäkringsersättningarna minskar. Nej, det är nog inte där felet sitter. Det är den paniska förskräckelsen hos er socialdemokra- ter för allt vad privat vård heter som är skälet . Jag tycker att ni skall säga det och inte krå ngla till det i utskottsbetänkandet och komma med svepskäl.

Herr talman! Jag kunde genom mitt första exempel visa att socialdemokra- ternas känsla för rättvisa villkor för landets småföretagare ä r nästan lika med noll. Det framgår också med all önskvärd tydlighet av reservationerna 19 och 20 som handlar om medhjälpande make och lön till barn som arbetar i föräldrarnas rörelse . Egentligen borde det ha stått medhj älpande maka , för det är vad det handlar om i mer än 99 % av fallen .

Låt mig ställa en fråg a till Lars Hedfors: Vilken rea ktion skulle det väcka ute i landet, om riksdagen fattade beslut som inneba r att den kvinna som tar ett deltidsarbete som inte når upp till en årlig arbetstid på 400 timmar, skulle vara tvungen att avstå från pensionstillägg och sjukvå rdsförmåner och tvingas lägga sin inkomst ovanpå makens, dä r den skulle marginalbeskattas

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Fö retagsbeskattning

143

Prot. 1987/88:109 och ge ho nom ytterligare pensionsförmåner ? Vilken reaktion skulle detta

27 april 1988 väcka i dessa dagar, då det talas så mycket om ä nkepensioner? Kan någon

_ ___;:_______ tänka sig detta? Förmodligen inte, för då skulle väl snå lblåsten kring
Företagsbeskattning	båtregistret komma att te sig som en mild västanfläkt jämförd med den

	reaktion som vi skulle få uppleva. Men nä r det gä ller hustrur till småfö retaga-
	re , då kan man gö ra på det viset . Då går det alldeles utmä rkt. Då hoppar inte
	det socialdemokratiska kvinnofö rbundet upp och protesterar. Då sticker
	Maj-Lis Lööw huvudet i närm aste buske. Nä r det handlar om kvinnor som
	hjälper till i makens rörelse gä ller andra no rmer. Gör rent hus med dessa
	förl egade regler! säger vi inom folkpartiet. I den storstädningen kan man
	med förde l ta med den ökä nda blankett 10.
	Utskottet går även i år emot folkparti förslaget att medge direktavskrivning
	av reservelver k i jordbruket. D ärmed bidrar man till att konservera en
	situatio n som ur beredskapssynpunkt ä r helt otillfredsställande. Detta ä r
	beklagligt. Jag tycker att ni socia ldemokrater skall avstå frå n er kritik av
	centraliseringen inom mjölk hanteringen , så länge ni inte visar minsta
	förståe lse för betydelsen av reservelverk ur beredskapssynpunkt. Det ä r
	precis lika allvarligt.
	Knut Wachtmeiste r har ägnat reservatio ne n om arbetsrättsligt skadestånd
	stort utrymme i sitt anförande. Jag kan dä rför nöja mig med att lägga till att
	det finns undersö kningar som tyder på att så må nga som mer ä n vart tionde
	företag någon gå ng har drabbats av ett sådant skadestå nd . Som regel för man
	inte dessa mål vidare till rättslig prövning , utan det hela slutar med
	förlikning . Man drar sig för de kostnader som skulle uppstå om man förde
	må let vidare. I vissa fall har förlikningen slutat med att arbetstagarsidan har
	satt ned sina krav med 80-90 %. Det visar att hä r råder ett sakernas tillstå nd
	som ur rä ttssäkerhetssynpunkt ä r ytterligt betänkligt. Slopandet av rä tten till
	avdrag för sådana skadestå nd gör saken etter värre .
	Herr talman! Beslutet att inte lä ngre medge avdrag för gåvor vid helger,
	personliga högt idsdagar och dödsfall innebär att internatio nellt vedertagen
	praxis för umgä nget i sådana fall frångås. Frå n folkpaniets sida anser vi att
	avdrag bör medges fö r sådana gåvor som av god sed lämnas i normala
	affärsförbindelser. Reglerna bör ses öve r, och regeringen bör å te rkomma
	med fö rslag till förändringar i denna riktning.
	När det gäller reservation 30 ko mmer Kerstin Keen att i ett senare inlägg
	berö ra rätten till avdrag för bidrag till utbildning . Jag avstå r dä rför frå n att
	kommentera reservationen.
	Låt mig i stället avsluta med några ord om företagsbeskattningens framtida
	inriktning. Vi har frå n folkpartiets sida utvecklat vår syn på denna i en mo tion
	till näringsuts ko ttet , 1987/88:N304. Folkpartiet me nar att företagsbeskatt-
	ningen är i behov av en geno mgripande reformering. Den nuvarande
	skattesatsen bör därvid sä nkas kraftigt och reservatio nsmöjligheterna be-
	grä nsas. Nuvarande regler medverkar till en inlåsning av kapital i histo riskt
	vinstgivande verksamhe ter och verkar ofö rmå nl igt på den flex ibilitet som i
	dagens läge krävs inom företage n. Dubbelbeskattningen av aktiebolagens
	inkomste r måste också avskaffas. De förslag om bl. a. bä ttre konsoliderings-
	möjligheter i tj ä nsteproducerande företag som fram tä lls i en del mo tioner är
144	enligt vår mening viktiga. Dessa problem måste lö sas i samband med den

reform som jag nyss talat om.

Herr talman! Jag avslutar med detta och yrkar avslutningsvis bifall till reservationerna 1, 2, 5, 9, 14, 16, 19, 20, 23, 24, 26, 27, 28, 30 och 32.

Anf. 111 STIG JOSEFSON (c):

Herr talman ! I skatteutskottets betänkande 30 behandlas ett stort antal motioner om företagsbeskattningen.

Sedan december må nad 1985 finns det en utredning som har till uppgift att pröva frågor av grundläggande natur om en reformerad företagsbeskattning. Denna utredning har som sin viktigaste uppgift att åstadkomma en mer likformig beskattning av arbete och kapital , att analysera underlagen fö r vinstbeskattning och uttaget av arbetsgivaravgifter samt att pröva frågan om ett bredare skatteunderlag och sänkta skattesatser. Framför allt är det de sistnämnda frågorna samt frågan om skatteuttagets storlek som diskuteras.

Enligt min uppfattning är det stor risk för att debatten ko ncentreras kring de större företagens situation. Storföretagen s stora möjligheter under gå ngna år att avsätta till investeringsfonder och göra andra avsättningar har medfört att betydande kapital finns i storföretagens finansiella reserver.

Fö r de mindre företagen är situationen helt annorlunda. För det första är det inte mycket mer än tio å r sedan de små företagen fick möjlighet att göra avsättningar för framtida investeringar. Reglerna är också helt annorlunda . I vissa fall är de bättre, genom att avsättningarna , bl. a. till investeringsreserv, skall anvä ndas inom en sj uärsperiod. Sker inte del beskattas avsättningarna, vilket gör att det inte blir några särskilt stora belopp som samlas på detta sätt. Det blir belopp som är anpassade till vad man har för avsikt att investera. Det värdefulla med investeringsreserven är att det finns en bestämd tidsperiod inom vilken medlen skall användas för investeringar. Hade samma regel funnits för storföretage ns investeringsfonder hade det aldrig blivit tal om den mycket sto ra kapitalkoncentration som nu har uppstått i vissa fall.

I den debatt som nu pågår är det stor risk att småföretagarens situation glöms bort. Småföretagen behöver dagens avsättningsmöjligheter för att över huvud taget klara av tillfälliga konjunkturförändringar och framtida investeringar. Småföretagen saknar i stor utsträckning eget stort kapital. Finns det eget kapital ä r det oftast bundet i mark och byggnader och rö relsekapitalet starkt begränsat .

Därför är det hög st angeläget att småfö retagens speciella situation uppmä rksammas i det pågåen de utredningsarbetet. Sänkt bolagsskatt och breddat skatteunderlag kan vara bra för storbolagen . Men vad får småfö reta- gen? De få r knappast något. Och för egenföret agaren är förändringen helt och hållet negativ. Låt därfö r småföretag en och åtminstone egenföretagarna ha kvar nuvarande konsolideringsmöjligheter . Ja, detta är nära nog ett livsvillkor för att kunna skapa ekonomiska förutsättningar för denna grupps framtid . Därtill kommer givetvis också att det måste bli en rättvisare fördelning av arbetsgivaravgifterna, något som centern har framfört i en annan riksdagsmotion.

I detta utskottsbetänkande behandlas en del frågor som vi anser både kan och bör lösas utan att vi skall behöva vä nta på ytterligare utredningar och utan att det blir ytterligare tidsförskjutningar. Jag skall inte här beröra det

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Företags beskattning

145

10Riksdagens protokoll / 987188:/09

IProt. 1987/88,109

I11april 1988

Företagsbeskattning

146

stora antal reservationer som har avlämnats utan bara ta upp ett fåtal av dessa.

I reservation 1 berörs frågan om beskattning av arbetande kapital i företag . Enligt centerns uppfattning bör arbetande kapital i företag inte beskattas. Likaså bör det vara möjligt att vid gåvobeskattning få tillämpa de särskilda reglerna för arbetande kapital också när det handlar om successiva gåvor. Ett sådant medgivande sätt skulle på betydande sätt underlätta generationsväx- lingen. Kapitalet skulle i större utsträckning stanna i företagen, och förutsättningar för en förbättrad och för hela samhället gynnsam produk- tionsutveckling skulle säkerligen uppstå.

I reservation 2 behandlas den skattemässiga behandlingen av egendomsliv- räntor. Ett enigt skatteutskott ställde sig våren 1981 bakom kravet på en lagstiftning i syfte att förhindra icke avsedda skattelättnader i samband med företagsöverlåtelser. Syftet borde, framhö ll utskottet, uteslutande vara att söka komma till rätta med missbruksfaJlen - inte att hindra eller försvåra överlåtelseformer som var avsedda att underlätta generationsväxlingar eller bereda en tidigare innehavare av ett företag en rättmätig pension.

Men när förslaget kom på riksdagens bord 1984 var det så utformat att det i praktiken innebar att egendomslivräntor som finansieringsform vid företags- överlåtelse kom att helt upphöra , detta trots riksdagens tidigare uttalande och trots att finansministern i propositionen uttalade att det huvudsakliga missbruket av livränta som överlåtelsevederlag var det som förekom i samband med utflyttning från Sverige.

I reservation 5 berörs tidpunkten för inbetalning på investeringsreserv. Enligt gällande bestämmelser är huvudregeln att inbetalning skall ske samtidigt som deklarationen inlämnas. För handelsbolag gäller inte denna regel. Delägare i handelsbolag skall alltid gö ra inbetalning senast den 31 mars. Vi förstår inte denna särbehandling av handelsbolagen och kräver att denna särbestämmelse upphävs .

Resultatutjärnning mellan olika inkomstår är nära nog en absolut nö dvän- dighet om företagen skall ha någon möjlighet att överleva. Det gäller såväl rö relsedrivande företag som tjänsteföretag. I ett par reservationer tar vi upp dessa frågor och understryker behovet av att denna möjlighet till konsolide- ring och utjämning mellan olika år finns.

En grupp företagare för vilka växlingar i inkomsthänseende kan vara mycket stora och oförvållade är företagare inom trädgårdsnäringen . Väder- leksförhålland en , import och dumpning kan göra att förutsättningarna föränd ras mycket snabbt och oförutsett. Vi har därför i en cente rmotion krävt att det för trädgårdsfö retagen skulle öp pnas en möjlighet att få göra avsättningar till resultatutjämning med högst 50 % av utbetalda lö ner, mot nuvarande högst 20 % . Genom en sådan förändring skulle trädgårdsföre ta- gen ha en bättre möjlighet att stå emot de starka växlingar i inkomsthänseen- de som företagarna i denna grupp ofta utsä tts för .

I reservation 10 tas frågan om personliga investeringskonton upp. Centern har i många å r drivit krav på sådana konton och har vid flera tillfällen fått positiva e rkännanden beträffande värdet av sådana konton - också från andra partier. Men trots detta har man inte varit villig att ta steget fullt ut och hjälpa till att genomföra detta förslag. Visserligen innebär den komplette-

ringsproposition som avlämnades i dag att ett litet spår av de tankegångarna förve rkligas - men inte fullt ut . Vi kräver därfö r fortfarande att det skall skapas mö jligheter till avsättning på personliga investeringskonton.

Syftet med personliga investeringskonton är de ls att stimulera sparandet - vilket är inte minst viktigt i dagens läge - dels att stimulera ett sparande som kan underlätta investeringar i bostad, företag eller studier, dels att möj liggö- ra sparande för att förbättra tryggheten efter avslutad insats i det aktiva arbetet. Det är förvå nande att inte riksdagen är beredd att ställa sig bakom detta förs lag, som ur många synpunkter skulle vara ett värdefullt inslag i dagens ekonomiska politik. I reservation 13 framhåller centerledamöterna värdet av ett skö rdeskaderegleringskonto . Inte minst med tanke på förra årets katastrofala skö rdeväder och den nu beslutade ändringen av skördeska- deskyddet, behövs utan tvivel en sådan här utjämningsmö jlighet.

I reservation 14 krävs att egenföretagarna skall erhålla samma avdrags- möjligheter för enskilda pensionsförsäkringar som andra medborgare. Utskottet har vid flera tillfällen uttalat att den nu gällande ordningen är otillfredsställande och att en ändring av bestämmelserna är ö nskvärd.

Vi reservanter anser det vara utomordentligt anmärkningsvärt och non- chalant av regeringen att trots upprepade krav från riksdagen inte lägga fram förs lag till riksdagen i denna från rättvise- och likformighetssynpunkt så angelägna fråga. Vi måste stä lla frågan om vad som är orsake n till att man inte är beredd att rätta till en sak som man erkänner ä r en stor orättvisa i det nuvarande systemet. Jag ställer de direkta frågorna till utskottets företräda- re: Varfö r tar inte regeringen någon hä nsyn till riksdagens uttalande i denna fråga? Anser ni socialdemokrater att före tagsformen skall avgöra hur avdrag skall få gö ras?

En annan fråga som diskuterats i riksdagen under många år är den höjning av B-skatteuttaget som nu sker till 120 % av fö regåe nde års inkomst.

Företrädare för socialdemokraterna säger ofta att skatten skall erläggas när inkomsten uppstår . Jag brukar då fråga: Ja, gärna, men var finns de reglerna? För jordbrukarna med enbart vegetabilieproduktion uppkommer praktiskt taget alla inkomster under årets sista fyra månader. Inkomstök - ningar på 20 % utgör närmast ett hån mot en grupp, vars inkomst snarast minskat under de senaste åren.

Jag tycker att det är mä rkligt att man här ä r totalt oförstående inför ett krav som detta . När man ser på socialdemokraternas inställning till denna fråga, finner man att de har e n total ofö rståe lse för verkligheten. Maktfullkomlig- het präglar regeringens och socialdemokraternas instä llning i denna fråga.

I den sista reservationen berörs tullskyddet fö r trädgårdsnäringen. Det ä r ganska märkligt att vi har två reservationer till en motion som centern har lämnat i denna fråga . Skillnaden mellan reservationerna är att moderaterna både vill säga ja och nej . Som den uppmärksamme läsaren bar konstaterat instämmer moderaterna i centerkravet i stort. På ett par stä llen har de emellertid betonat "i dagens läge" . Jag är förvåna d över att moderaterna inte har kunnat vara med om - som i centerreservationen - att hjä lpa till att skapa litet stö rre trygghet för en yrkesgrupp som vid många tillfällen utsätts för en hänsynslös konkurrens från lä nder med helt andra lagar på sin hemma- marknad .

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Företagsbeskattning

147

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

----" -------

Företags beskattning

148

Till sist vill jag säga ett pa.r ord om företagsbeskattningens framtida inriktning. Som jag framhöll i början av mitt anförande pågår ett omfattande utredningsarbete på företagsbeskattningsområdet. I detta arbete är det mycket angeläget att småföretagens situtation inte försvåras. Redan i dagens skattesystem missgynnas småföretagare. I den debatt som nu pågår är det framför allt förändringar med fördelar för storföretagen som har föreslagits, diskuterats och framkommit från utredningens arbete. Småföretagens stora betydelse i vårt samhälle och för vår ekonomi och välfärd har - inte minst under lågkonjunkturen på 70-talet - uttalats från nära nog alla håll . Glöm inte bort detta när skatteregler för företagsbeskattning skall utformas.

Småföretagen måste ha regler som är likvärdiga. De måste ha regler som ger förutsättningar för konsolidering och resultatutjärnning . Det skall vara regler som skapar förutsättningar för generationsväxlingar och för en rättvis kapitalbeskattning.

Herr talman! Mot bakgrund av det anförda yrkar jag bifall till samtliga de reservationer där centerns företrädare finns med .

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 112 LARS HEDFORS (s):

Herr talman! Ett bra system för företagsbeskattning måste ha många goda egenskaper. Det skall stimulera ekonomisk tillväxt. Det skall dämpa konjunktursvängningarna. Det skall öka företagens konsolidering och skapa sysselsättning . Dessutom bör skatten på företag bidra till finansiering av de offentliga utgifterna och helst också ligga i linje med de strävanden till en jämn fördelning av inkomster och förmögenheter som finns i samhället .

Det här är naturligtvis lätt att säga, men svårt att åstadkomma. Det finns förmodligen inte något land i världen som ens kommit i närheten av att uppfylla alla dessa krav samtidigt. Vår egen företagsbeskattning har sina fel och brister, men hävdar sig väl i en internationell jämförelse .

Det innebär naturligtvis inte att vi socialdemokrater med alla till buds stående medel slår vakt om det nuvarande skattesystemet - tvärtom!

Vi förordar en genomgripande förändring av detta system. Det beror på de brister som onekligen finns i systemet. Jag skall nämna några .

Det råder t. ex. inget tvivel om att vi i Sverige har ett ganska krångligt system för företagsbeskattning. Det har efter hand blivit både komplicerat och svåröve rskådligt. Vi vet att sådant ofta inbjuder till skattefusk och osund skatteplanering. Invecklade skatteregler är ett relativt litet problem för de stora företagen, som har rå d att anställa skatteexperter. För små och medelstora företag är det dock ofta en svår belastning.

En av de öve rgripande målsättningarna för arbetet med en reformerad företagsbeskattning måste därfö r vara förenkling. Här kan vi faktiskt peka på att det redan har hänt en bel del. Den kommunala beskattningen av aktiebolag avskaffades t. ex. fr. o. m. inkomståret 1985.

Ett annat problem som måste beaktas i detta arbete är den olikformiga beskattningen av produktionsfaktorn arbete och produktionsfaktorn kapital. Det leder naturligtvis till olikheter i beskattning av arbetskraftsintensiva och kapitalintensiva företag.

Slutligen vill jag också peka på de effektivitetsbrister som finns i dagens företagsbeskattning. En sådan brist ä r att skatterna genom sin utformning har en benägenhet att låsa in kapitalet i äld re , ofta stagnerade , företag och samtidigt för svåra kanaliseringen av investeringsmedel till de för framtiden mest lö nsamma investeringsprojekten. Vidare bör man i detta sammanhang uppmärksamma den olika skattemässiga behandlingen av olika slag av investeringar och olika slag av finansieringskällor.

Vi socialdemokrater är övertygade om att det behövs stora förä ndringar i företagsbeskatt ningens utformning, om den i framtiden skall kunna uppfylla de centrala politiska må l som vi vill ställa upp fö r denna skatt . En viktig utgångspunkt för fö rändringsarbetet är att skatteunderlaget måste breddas, samtidigt som skattesatserna sänks . Det är egentligen ett arbete som redan har inletts. Sedan regeringsskiftet 1982 har riksdagen fattat flera beslut i den riktningen. Vi har sålunda begränsat lagernedskrivningen och slopat investe- ringsavdragen och forskningsavdraget. U nder samma tid har bolagsskatte- satsen sänkts från 58 % till 52 %.

Nu har regeringen, som det tidigare sagts här, tillsatt ett antal skatteutred- ningar, närmare bestämt tre stycken, för att se över i stort sett hela det svenska skattesystemet . I dessa utredningar deltar de politiska partierna med liv och Just i arbetet på att utforma detta nya skattesystem. Jag tror också , att de t finns en ärlig vilja till att uppnå e n så bred politisk e nighet som möjl igt , någonting som sannolikt ä r en nö dvändig föru tsättning för att vi skall få ett varaktigt och robust skattesystem.

En av de tre utredningarna, som jag för ö vrigt själv är med i, behandlar före tagsbeskattningen. Jag tror inte att jag avslö jar någon stö rre hemlighet, om jag säger att den utredningen ä r inne i ett relativt intensivt skede och att man just nu diskuterar behovet av en breddning av skatteunderlaget och en sä nkning av skattesatserna. Möjligen skulle man också kunna sammanfatta arbetet i nyckelorde n enkelhet , neutralitet och effektivitet.

Vad hä nder då under tiden på den politiska arenan, dvs. här i Sveriges riksdag? Ja , man skulle väl egentligen med tanke på utredningsarbetet kunna ha rä tt att förvänta sig en viss avvaktande hållning från de politiska aktörerna , partierna och de enskilda ledamöterna. Me n ingalunda! Hä r kommer de borgerliga dragandes med samma gamla motionskrav, som dessutom i väldigt må nga fall skulle innebära motsatsen till basbreddning, enkelhet, neutralitet och effektivitet.

Och e niga ä r ni inte heller! Av de totalt 39 borge rliga reservationerna är endast 7 gemensamma för alla de tre partierna. På hela 32 punkter är ni alltså djupt oeniga. Det här gör ett minst sagt förvirrat intryck. Man kan mot den bakgrunden fråga sig hur det någonsin skall bli möjligt att skapa ett nytt, enkelt och varaktigt system för beskattning av företagen i Sverige.

Rekordet i vimsighet tar nog ä ndå moderaterna , som i motion Sk470 ivrigt pläderar fö r ett system med en bredare skattebas, men som i sina reservatio- ner lägger förslag som leder till en smalare skattebas genom att man vill infö ra ökade möj lighete r till avdrag. Det kunde vara intressant att här få hö ra hur moderaterna egentligen vill ha ett framtida system. Skall det vara det ena, eller skall det vara det andra?

Herr talman! Jag skall inte pröva kammarens tå lamod genom att kommen-

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Företagsbeskattning

149

Prot. 1987/88:109 tera alla 39 reservationer. Jag nöjer mig med att konstatera att det som förs

27 april 1988 fram i dessa i så gott som samtliga fall är föremål för utredning i någon statlig

---'------- e

Företagsbeskattni ng

kommitt eller för beredning i regeringskansliet. Det finns ingen som helst

anledning för riksdagen att föregripa detta arbete. Jag yrkar därför avslag på samtliga reservationer och bifall till hemställan i skatteutskottets betänkande nr 30 i dess helhet.

Anf. 113 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Herr talman! Jag håller med Lars Hedfors på ett par punkter, bl. a. att vi har ett krångligt system för företagsbeskattning. Men det finns ju möjlighet här att rätta till förhållandena .

Jag har i mitt inledningsanförand e pekat på fyra saker som jag tycker är extra krångliga och som borde rättas till. Det gäller arbetsrättsligt skade- stånd , pensionsförsäkringspremiema , beskattningen av handelsbolag vid avsättning till investeringsreserv och patientförsäkringspremien , där det finns en kategoriklyvning.

Om en företagare försäkrar sin maskin är premien avdragsgill. Men om en företagare genom en privat patientförsäkring försäkrar en anställd är premien inte avdragsgill. Förklara den logiken om Lars Hedfors kan det!

Vidare håller jag också med Lars Hedfors om att företagsförsäkringen inte är särskilt effektiv. När man exempelvis införde omsättningsskatten på aktiehandeln och sedan fördubblade den, följde utlänningars förvärv med. Den handeln har nu i stor utsträckning dragit utomlands. Således går man miste om de skatteintäkterna. Det vara bara ett enda exempel på att den skatten inte är särskilt effektiv.

Om jag hörde rätt sade Lars Hedfors också att man har slopat investerings- avdragen och sänkt bolagsskatten. Man har väl ännu inte direkt slopat investeringsavdragen, men man har drivit igenom att insä ttningen skall vara 100-procenrig. Därmed har man i realiteten undanröjt den formen av reservering, eftersom den inte är särskilt lönsam för företagen.

Lars Hedfors avslutade med att säga att vi moderater har rekord i vimsighet, som han uttryckte det, därför alt vi talar för en breddad skattebas samtidigt som vi yrkar på ökade avdragsmöjligheter. De ökade avdragsmöj- ligheterna begär vi i syfte att rätta till de värsta missförhållandena i företagsskattelagstiftningen . Jag har både i mitt första anförade och i mitt inlägg alldeles nyss redogjort för många av dessa missfö rhå llanden. Däremot är vi positivt inställda till en sänkt bolagsskatt som då skall kvittas mot minskade avdragsmöjligheter. På det viset kommer skattebasen att breddas. Jag tycker inte att Lars Hedfors har täckning för sitt påstående.

	Anf. 114 STIG JOSEFSON (c) replik:
	Herr talman! Lars Hedfors talar om att vi skall ha ett enkelt, effektivt och
	neutralt skattesystem. Ordet rättvisa finns inte med. Jag vet inte om
	socialdemokraterna helt och hållet har släppt den tanken när det gäller att
	skapa ett skattesystem . Enkelheten får inte gå så långt att den tar bort kravet
	på rättvisa .
150	Vi hade en gång ett redovisningssystem - den s. k. kontantmetoden - som
150	var enkelt, men man blev helt klar över att det inte var tillämpbart i det

moderna samhälle som vi lever i. Beträffande utformningen av den framtida företagsbeskattningen hoppas jag att man inte glömmer bort att det också fordras ett skattesystem som behandlar företagen något så när likvärdigt och rättvist.

Lars Hedfors behandlade i huvudsak storföretagen . Det rör sig om sänkt bolagsskatt och breddat skatteunderlag. Jag viJI då fråga : Får egenföretagar- na ut någonting positivt av detta? De får ingenting, utan de blir drabbade av de negativa delarna. Jag måste säga att jag hade förväntat mig att få något svar ifrån Lars Hedfors på de frågor jag tidigare ställde.

Lars Hedfors kommer tillbaka till talet - som nästan liknar skryt - om sin makt och om oenigheten mellan de borgerliga partierna. I samband därmed vill jag fråga : Vem skall hjälpa socialdemokraterna att genomföra ett nytt skattesystem? Socialdemokraterna har ju ingen majoritet i Sveriges riksdag, och man bör nog hålla sig till det utgångsläge man har. Vi har sett många exempel på vilka problem socialdemokraterna har haft med att söka få majoritet för sina förslag . Jag tycker att det skulle vara klädsamt med litet mer blygsamhet när man talar om sin egen förträfflighet. Under de första 20 år som jag var med i Sveriges riksdag hade man oftast som målsättning både i utskott och kammare att resonera sig fram till en lösning som var bäst för landet.

I dag verkar det som om man i debatten vill prisa sin egen maktfullkomlig- het och ser som frä msta mål att det inte skall gå att lösa någon fråga i samförstånd . Det bar varit en ganska märklig utveckling - inte minst i regeringspartiet.

Anf. 115 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Må nga av de principer som Lars Hedfors nämnde här och krav som ställs på det framtida företagsskattesystemet kan jag instämma i. Det var välgörande att få höra detta .

Sedan säger Lars Hedfors att vi redan har inlett ett arbete som innebär att

vihar sänkt skattesatsen och breddat skatteunderlaget. Ja, det gjorde ni på ett sätt som missgynnade handelsbolag och enskilda firmor. Vi tycker att det var onödigt .

Lars Hedfors säger också att många av de förslag som ställs från de borgerliga partierna innebär motsatsen till en breddning. Jag skulle vilja ha reda på vilka förslag som vi har ställt från folkpartiet som ligger på kollisionskurs med de principerna!

Det är inte så att reformarbetet behöver stå stilla därför att det pågår ett utredningsarbete. Det ger dagen besked om. I dag har socialdemokraterna tillkännagivit att regeringen ämnar lägga fram ett förslag om 1989 års skatteskalor som är praktiskt taget identiskt med vad vi har krävt under flera år - skatteskalor som verkligen skulle ha underlättat avtalsrörelsen och som skulle ha gjort att vi inte hade behövt förlora pengar på onöd iga strejker och på en inflation som har rakat i höjden . - Reformarbete kan alltså fortsätta trots pågående utredning!

En sak som jag har tagit upp här skulle man verkligen ha kunnat genomföra för flera år sedan, nämligen en ändring avseende pensionspre- mierna . Där är det fråga om, Lars Hedfors, att göra avdrag i rörelsen. Och

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Företagsbeskattning

151

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

--------

Företagsbeskattning

152

det spelar ingen roll vilken metod man har. Ni har stuvat undan den här frågan bakom staketmetoden - men det har ingen som helst betydelse fö r hur ett framtida system kommer att se ut. Avdrag måste nämligen i alla system gö ras i rö relsen. D e nna förändring kan alltså gö ras precis nä r som helst. De n kan göras i morgon, nä r vi går till o mröst ning - och vi har då skapat rättvisa för svenska småfö retagare , något som de inte har sett så mycket av.

Man kan också, Lars Hedfo rs, ta bort de diskriminerande regler som jag nämnde för hustru och barn som arbetar i makarnas rörelse . De är helt otidsenliga . Jag skulle gärna vilja ha en kommentar av Lars Hedfors till den fråga jag ställde: Vad skulle inträffa om man införde sådana regler allmänt i Sverige för kvinnor som går ut i arbetslivet?

Anf. 116 LARS HEDFORS (s) replik:

He rr talman! Låt mig börja med det senast anförda . När man införde regeln om 400 timmar för medhjälpande make gjorde man det, Kjell Johansson , fö r att förhi ndra att personkretsen kring ett fåmansföretag skulle uppnå vissa ska ttefö rdelar som inte var motiverade av den bedrivna verksamheten.

Sedan frågar Kjell Johansson: Vilka fö rslag har lagts fram , som skulle innebä ra motsatsen till basbreddning? Jo, det är i stort sett alla förslag i reservationen, alla förslag om avdrag, alla förs lag o m mö jligheter att sätta in på ko nto av o lika slag, alla förs lag o m möjligheter att fondera i resultatutj ämningsfonder, investeringsfonder osv. Det gör skattebasen sma- lare - alltså precis tvärtemot de intentio ner som förts fram i andra sammanhang.

Stig Josefson blir mäkta indignerad när jag talar om oenighet bland de borgerliga . Få r jag fråga Stig Josefson: Hur var det egentligen med den borgerliga villigheten till samarbete under den tid ni satt i regeringsställning? Hur var det med villigheten i skatteutskottet? Det fi nns kanske anledning för Stig Josefson att rannsaka sitt hjä rta och sina njurar på den punkten.

Så till fråga n om sto rfö retagen kontra egenfö retagen. Om Stig Josefson hade läst dire ktive n till utredningen om reformering av fö re tagsbeskattning- en, kallad U RF, skulle han se att man där ägnar stor omsorg åt just tanken på egenfö retagen och möj ligheten att uppnå den rättvisa som Stig Josefson efterlyser .

Knut Wachtme ister säge r att han med sina fö rslag vill rätta till det krångliga fö retagsskattesystemet. Det blir precis tvärtom, Knut Wachtmeis- ter. Ju fle r avdrag ni inför , ju fle r fonderingsmöjligheter ni infö r, ju fler mö jlighe ter att gö ra avdrag fö r fö rsä kringar o. d . som ni inför , desto krå ngligare blir systemet! Det ä r det dilemma vi befinner oss i just nu, att företagsskattesystemet ä r ett enda stort lapptäcke därfö r att såda na hä r krav har förts fram .

Anf. 117 KNUT WACHTME ISTER (m) replik :

Herr talman! Lars Hedfors sade inledningsvis, vilket jag inte hann kommentera, att vå r företagsbeskattning har hävdat sig väl. Ja, när det gä ller höj den! Som exempel kan jag nä mna att om vi i Sverige i arvsskatteklass 1 har ett högsta uttag på 60 % är det 32 % i Danmark, 25 % i Norge och 14 % i

Finland. Så nog har vi hävd at oss väl. Och nä r man skall betala sin förmögenhetsskatt och har en 7S-procentig marginalskatt, får man ta ut sex gånger skattebeloppet för att klara av det.

Skattebasen har vidgats, säger Lars Hedfors. Ja, o nekligen . Har man under de socialdemokratiska regeringsåren höj t 11S skatter med 60 miljar- der, då har man onekligen vidgat skattebasen.

Sedan säger Lars Hedfors att vi krånglar till skattesystemet genom olika undantag. Men det jag räknade upp inledningsvis var avsett att rätta till de särskilda regler som socialdemokraterna har infört och som har krå nglat till systemet. Det gäller exempelvis pensionsförsäkringspremierna , handelsbo- lagen, patientförsäkringe n och det arbetsrättsliga skadeståndet.

Anf. 118 STIG JOSEFSON (c) replik:

He rr talman! Lars H edfors talar fortfarande o m att han vill ha ett enkelt och neutralt skattesystem. O m han hade levt upp till det han säger skulle han absolut ha ställt sig bakom det yrkande som framställs i reservation 14 om pensionsfö rsäk ringspremierna. Det är det enklaste sättet att tillämpa samma regler oberoende av företagsform. Utskottets socialdemokrater har år efter år uttalat att det system vi har är felaktigt. Trots det har ni inte så mycket råg i ryggen att ni vill ställa er bakom ett fö rslag till en sådan ändri ng som ni ändå har uttalat att ni vill ha! Det är beklagligt att ni inte vågar stå för en sak som ni i texten uttalar er för.

Sedan säger Lars Hedfors att jag skulle erinra mig hur det var under åren 1976-1982 i skatteutskottet. Det gör jag med stor glädje. Då hade vi mycket ofta tillfälle att resone ra. Erik Wärnberg hade liksom jag en positiv inställning till att försöka lösa frågorna i e nighet. O m vi går tillbaka till protokollen från den tiden , skall vi finna att många frågor där löstes i enighet. Vi kunde förverkl iga förs lag till lösningar av problem och vi tog hänsyn till varandra .

Jag hade inte tänkt säga detta i kammaren, men eftersom jag direkt har uppmanats därtill har jag anledning att se tillbaka på den tiden med glädje. Jag skulle önska att det sätt att tä nka som var fö rhärskande på den tiden skulle åte rko mma , så att vi kunde se förutsättninga r för att lösa frågo r i riksdagen och inte blint följa de linjer som partikanslierna har utstakat. Arbetet i utskottet skulle bli betydligt mer meningsfullt om vi kunde diskutera på det sättet.

Sedan vi ll jag upprepa: Ge oss besked! Har socialdemokraterna en fast ståndpunkt när det gäller hur de skall genomföra sina fö rslag på skattesidan? Har man klart för sig att man skall gö ra detta i samarbete med vpk eller med vem? Är man öppen fö r en diskussion med partierna? Av vad fi nansminis- tern sagt har jag fått den uppfattningen att man gärna vill försöka ås tadkomma en bred lös ning. D å tycker jag inte att man skall kasta ut beskyllningar om oenighet och försöka triumfera och mena att det här skulle vara utmärkande för de borgerliga partierna.

Anf. 119 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! När man införde regeln o m 400 timmar, sade Lars Hedfors. Det var inte så att man införde en regel om 400 timmar, utan det var så att

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Företagsbeskattning

1S3

Prot.1987/88:109 socialdemokraterna lade fram ett förs lag om 600 timmar, som sedan

27 april 1988 infördes . Under den borgerliga regeringstiden ändrades tiden till 400 _.....,:_______ timmar. Det är bara att beklaga att man inte tog bort den här regeln.

Företagsbeskattning Svara på frågan, Lars Hedfors! Är regeln tidsenlig i dag med den syn man nu har på kvinnorna i arbetslivet?

Jag vill också gärna ha svar på frågan: Över vilka reservatio ner om fonderingar som minskar skattebasen står det folkpartistiska namn? Jag bar inte kunnat upptäcka några, och jag tror inte heller att Lars Hedfors, om han så läser det här betänkandet med hjälp av lupp, kommer att kunna upptäcka några sådana reservationer.

Hur ser det skattesystem ut, där man inte genom att göra avdrag på rörelseblanketten kan rätta till orä ttvisan om egenfö retagarnas pensionspre- mier? Det finns inget sådant system. Alldeles oavsett vilket system man inför måste man göra avdraget i rö relsen. Det går att ändra detta precis när som helst, och så har man skapat rättvisa. Vad finns det för anledning att skj uta denna rättvisa framför sig år efter år efter år?

Anf. 120 LARS HEDFORS (s) replik:

Herr talman! Jag få r väl bör ja från slutet den här gången också och ta upp frågan om egenföretagares pensionsförsäkringar , som både Kjell Johansson och Stig Josefson har aktualiserat. Jag skulle vilja rekommendera er att läsa vad det stå r i utskottsbetänkandet. Vi är inte främmande för att detta kan vara ett problem. Det står så här i betänkandet: "Utskottet förutsätter att regeringen uppmärksammar problemet och i lämpligt sammanhang lägger fram förslag som undanrö jer olikformigheten i de nuvarande bestä mmelser- na." Detta är klara verba som regeringen för hoppningsvis skall ta till sig.

När det sedan gäller den fråga som Stig Josefson tog upp här med stor emfas om hur det skall vara möjligt att genomföra ett nytt skattesystem, har jag den uppfattningen att de t åtminstone i de skatteutredningar som jag är med i - det är den förut omtalade KIS:en och den nu omtalade URF:en - finns en stor vilja att öve r de politiska gränserna nå enighet. Det är, som jag sade inledningsvis, förmodligen nö dvändigt att det blir en stor enighet, om vi skall få ett skattesystem som är hå llbart för framtiden. Det ä r beklagligt om Stig Josefson upplever en polarisering i skatteutskottet just nu .

Knut Wachtmeister, slutligen, säger att vi i Sverige har hävdat oss väl när det gäller hö jden på skatterna. Det där är inte riktigt sant. I varje fall är det en sanning med mycket stor modifikation. Formellt har vi en hög bolagsskatte- sats på 52 %, men i realiteten kan man genom alla de olika avdrag och dispositionsmöj ligheter som jag har tagit upp tidigare komma undan den där höga skattesatsen. I realiteten ligger fö rmodligen bolagsskattesatsen någon- stans i nä rheten av 20 %. Det är procenttal som gö r att vi när det gä ller bolagsskatten mycket väl kan hävda oss i en internationell jämförelse.

Tredje vice talmannen anmä lde att Knut Wachtmeister, Stig Josefson och Kjell Johansson anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

154

Anf. 121 KERSTIN KEEN (fp):

Herr talman! Fö retagsbeskattningens frä msta uppgift ä r naturligtvis att dra in medel till staten, medel som vi riksdagsledamö ter sedan gör vårt bästa fö r att omfö rdela - inte minst till enskilda individer genom de stora transfereringarna. Men all beskattning ger inte bara inkomster till stat , landsting eller kommun - beskattningen är också ett signalsystem. Det ger medborgarna, oavsett om de ä r lö ntagare eller företagare , vissa signale r, signaler om vad som är bra och värt att uppmuntra . Tyvärr tenderar signalsystemet att bli historiskt i stä llet för framsynt. Vår fö retagsbeskattning bo rde på flera punkter ge andra signaler om vad som bör uppmuntras än som sker i dag. Jag vill hä r ge några exempel på sådana signaler som jag uppfattar som fel i vårt moderna samhälle, något som jag själv på pekade under allmänna motionstiden.

Redan 1975 - för 13 år sedan - införde s en fö rordning som innebar, att om ett företag gav bidrag till forskning eller utvecklingsarbete, t. ex. vid högs kolan , ja faktiskt också till museiverksamhet , skulle bidraget betraktas som avdragsgill kostnad . Med denna föro rdning gav regeringen en signal till företagen : Det ä r bra att ni ger bidrag till forskning, ja även till museiverk- samhet. Men fö rordningen ger avdragsrä tt e ndast för bidrag till forskning, inte för utbildning t. ex. vid högsko lan . En gräns mellan forskning och utbildning är inte a lltid lätt att dra. Klart är i alla fall att grundutbildning inte kan få bidrag från fö retag, bidrag som företagen kan betrakta som driftskostnad. Många bidrag till forskning innebär utrustningsbidrag. Denna bestämmelse är krånglig. Krasst skulle den innebära att endast forskare, inte studenter, får anvä nda av före tag skänkt utrustning. Naturligtvis uppmuntrar en sådan föro rdning till fusk, och vad värre är , ti11 uteblivna bidrag.

Hösten 1986 kom en mängd larmrapporter som visade att våra utbildnings- institutioner, inte minst vid högskolan, inte hade råd att köpa modern utrustning. De blev därför hopplöst efter vår moderna industri . Arbetsgivar- na klagade högl jutt öve r att stude nte rna under sina studieår inte fick jobba med tidsenlig utrustning. Man talade om utrustningskrisen vid högs kolan. Faktum var att Industrifö rbundet ordnade konferenser och kunde tänka sig bidrag till högskolan , men det stupade på avdragsrätten.

I december 1986 kom övere nskommelsen mellan regeringen och affärs- bankerna till stånd . Den innebar att affärsbankerna lovade att under tre å r ställa upp med 600 milj . kr. Enligt skattelagarna måste alla dessa miljoner gå till forskning. Annars är inte kostnaden avdragsgill . Självfallet kräver bankerna avdragsrätt för sina bidrag.

Hös ten 1987 påpekade UHÄ det orimliga i skattebestämmelserna och skrev i sin anslagsframställan att skattereglerna leder till en konstlad uppdelning mellan utrustningsbehov för forskning och utbildning och att den senare hamnar på undantag.

Lars Hedfors talade här om neutralitet, men detta ä r inte neutralitet. Under allmän na motionstiden upprepade jag därför det krav som jag hade framför t redan fö rra å ret, att avdragsrä tten för företagens bidrag till externa utbildningsinstitutioner även skulle gälla själva utbildningen. Jag hade naturligtvis hoppats på ett bifall från utskottet, eftersom problemet påpekats i åtskilliga utbildningsmotioner, faktiskt även från vpk. Döm om min

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Företagsbeskattning

155

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Företagsbeskattning

156

förvåning då jag endast fick stöd från mitt eget parti. Förra året stödde faktiskt moderaterna förslaget-ett förslag som är än mer angeläget nu, med tanke på bankmiljonerna. Jag hoppas naturligtvis att det inträffade enbart beror på ett förbiseende.

I höst får vi en försöksverksamhet både med yrkesutbildning och med s. k. mellaningenjörsutbildning. I bägge fallen är kraven på ny utrustning mycket stora - och tiggarbreven strömmar in till företagen. Men jag tror inte att företagen kommer att ställa upp när bidraget inte får räknas som driftskost- nad . Därför uppmanar jag kammarens ledamöter: Stöd reservation nr 30!

Det finns ett klart samband mellan motionerna Sk428 och Sk427, liksom mellan reservationerna nr 30 och nr 6 vid detta betänkande från skatteutskot- tet , nämligen utbildningens växande betydelse i vårt nya samhälle - som så ofta kallas tjänstesamhället. Klart är att tjänsteföretagen växer i antal och betydelse i vårt land . Alla analyser understryker att det är tjänsteföretagen som står för dynamiken i vårt samhälle. Tjänsteföretagen , oftast små , är också många gånger på något sätt kopplade till våra varuproducerande företag, som köper tjänster av tjänsteföretag. Men vår företagsbeskattning är ju upplagd med hänsyn till varuproducerande företag , inte tjänsteföretag - den bygger alltså på historiska förhållanden och ger delvis fel signaler.

Att den svenska företagsbeskattningen underlättat tillväxten för våra varuproducerande företag är ställt utom allt tvivel. De har haft stora möjligheter till konsolidering och resultatutjärnning . De har kunnat produ- cera för lager, vilket kan ses såsom ett sätt att utjämna skillnader mellan goda och dåliga år eller som ett sätt att magasinera lönekostnader. Tjänsteföreta- gens svängningar mellan goda och dåliga å r är oftast ännu större än de varuproducerande företagens . Dessutom är de stora kostnaderna i tjänstefö- retagen, lönekostnaderna, fasta. Och inte kan man lagra tjänster. Tjänstefö- retagens stora tillgång är människorna , de anställda , deras kompetens och erfarenhet, men det syns inte i balansräkningen , och underhåll av humanka- pital betraktas inte i skattehänseende på samma sätt som underhåll av maskinell kompetens.

Före jul kontaktades jag av flera små tjänsteföretag , som berättade hur de i december faktiskt köpte alldeles onödig utrustning därför att skattelagstift- ningen uppmuntrade dem till detta. Under allmänna motionstiden krävdes i flera motioner att tjänsteföretagen skulle få göra större avsättningar till resultatutjämningsfonder än de 20 % av lönekostnaderna som nu är tillå tna. Detta skulle vara ett sätt för tjänsteföretagen att utjämna växlingar mellan år . Till min ledsnad hänvisar utskottet till pågående utredningar, vilket är ett sätt att komma undan från problemet. Ett tillstyrkande av förslaget i reservation 6 hade varit rimligare .

Den här frågan är synnerligen viktig för vår framtida företagsamhet. Det är verkligen min förhoppning att sittande utredningar på ett framsynt sätt kommer att gynna tjänsteföretagen. De behöver i dag en signal om vad som är bra och vad som skall gynnas.

Anf. 122 KARL-GÖSTA SVENSON (m):

Herr talman! I anslutning till den debatt som Lars Hedfors förde med de borgerliga företrädarna om pensionsförsäkringspr emierna vill jag påpeka att

vid den offentliga utfrågning angående rättssäkerheten som skatteutskottet genomfört uttalade finansministern att han inte hade för avsikt att ändra bestämmelserna om avdrag för pensionsförsäkringspremier för företagare och jordbrukare. Det fö refaller som om socialdemokraternas företrädare förmedlar dubbla budskap i denna fråga .

Jag tyckte mig hö ra en antydan frå n Lars Hedfors att han kunde tänka sig en ä ndring av bestämmelserna, och jag förutsätter därför att Lars Hedfors påverkar sin finansminister i denna fråga. Det är mycket viktigt att den löses.

Herr talman! Jag begärde egentligen ordet för att tala om något helt annat, nämligen om min reservation 34.

Befolkningen har under en följd av å r minskat i sydöstra Sverige. Denna utveckling måste stoppas. Åtgärder bö r därför vidtas för att stimulera till ett öka t företagande.

Ri ksdagen har uttalat att sydös tra Sverige hö r till det område i vårt land som i förs ta hand bör komma i fråga nä r det gäller statlig utlokalisering. Det får väl också anses innebära att ifrågava rande område skall bli fö remål för olika slag av prioriteringar för åstadkommande av en positiv förändring av utvecklingen. U töver långsi ktiga åtgä rder i form av bättre utvecklad infrastruktur krävs snabba förbä ttringar. Investeringar i regionen kan med förde l stimuleras genom att man medger möjlighet till direktavskrivning av kostnader för nyinvesteringar. En sådan å tgärd kan anses vara en vidareut- veckling av regeringsbeslutet avseende storföret agen Volvos och Saabs investeringar i Uddevalla och Malmö . Varför skall två storföretag gynnas på detta sätt?

Vinstgivande fö retag skulle utan skattekonsekvenser få möjlighet att placera sina vinster i sydös tra Sverige. Det är e tt positivt alte rnativ till den ibland destruktiva skatteplaneringen. Genom den här åtgä rden skapas också ett alternativ till inlåsning av kapital i olika former av konsolideringsmöj- Ligheter.

Genom en på detta sätt riktad regionalpolitisk åtgärd undviks bidragstän- kande och byråkrati. Goda förutsättningar skapas för en ö kad takt i etableringen av lö nsamma företag. Det medför i sin tur en positiv utveckling i regionen och skapar också fö rutsättningar för en snabb ökning av den ekonomiska tillväx ten. Den i regionalpolitiska sammanhang ofta före kom- mande fokuseringen till olika typer av statsstöd undviks.

Med det sagda, herr talman , yrkar jag bifall till reservation nr 34 och i övrigt till de reservationer som undertecknats av moderata före trädare.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

10 § Föred rogs skatteu'rskottets betänkande 1987/88:32 om folkbokföri ng.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Företags beskattning

157

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Folkbokföring

158

Folkbokföring

Anf. 123 EWY MÖLLER (m):

Herr talman! Till skatteutskottets betänkande 32 angående folkbokföring, vilket vi nu skall behandla, har fogats två reservationer. Reservation nr l, gemensam för moderaterna och centern, gäller folkbokföringsorganisatio- nen. Vi anser att man genom det beslut som fattades här i riksdagen i höstas om folkbokföringens framtida organisation frång ått den enighet som sedan länge har funnits om att de beslut som gäller eller pherkar relationerna kyrka-stat skall tas i bred enighet mellan kyrkan och staten liksom mellan de politiska partierna, att kyrkan bör ges störr e rätt att besluta i egna ärenden och att grundläggande regler för kyrkan inte skall genomföras utan samför- stånd med kyrkan .

I det beslut som fattades i riksdagen i höstas angående de n nya folkbokfö- ringsorganisationen tog man ingen hänsyn till kyrkans uppfattning eller önskemål, trots att detta är en fråga som har stor betydelse inte endast för svenska kyrkan utan för hela vårt samhälle - för samtliga invånare både nu och i kommande generationer.

Beslutet var olyckligt. Trots att kyrkan hittills på ett utomordentligt sätt skött folkbokföringen kommer denna nu att avhändas kyrkan.

Många människor undrar varför man nu skall ändra folkbokföringen? Är det enskilda människor som fört fram önskemål därom? Har det framförts rnissnöjesyttringar om att den nuvarande ordningen inte fungerar? Har inte pastorsexpeditionema skött sina åligganden, eller är det rent av myndighe- terna, exempelvis riksskatteverket, som anser att kontrollen över de enskilda människorna måste skärpas ytterligare? Det finns faktiskt må nga fundering- ar kring detta. Varför anses det att det är de lokala skattemyndigheterna och de redan hårt belastade försäkring skassorna som har den största kompeten- sen att sköta folkbokföringen ?

Beslutet fattades på ett dåligt beslutsunderlag. Många frågor var inte belysta på ett tillfredsställande sätt, t. ex. frågan om servicen för enskilda personer och de problem som uppstår för svenska kyrkan och glesbygden.

Dessa frågor debatterade vi ingående i höstas i den långa debatt som föregick beslutet. Vi moderater har samma uppfattning nu som i höstas , nämligen att man inte först skall fatta ett grundläggande beslut i riksdagen och därefter tillsätta en organisationskommitte, som skall ta ställning till alla problem som en sådan omorganisation medför.

Även i höstas frågade vi oss hur detta beslut rimmar med den levande landsbygd som man pläderar för så mycket i andra sammanhang. Undan för undan försämra r man ju servicen för dem som bor där. Beslutet för också med sig den genom tiderna dyraste centralisering som skett. 1 500 pastorsex- peditioner läggs ned, och deras arbete övertas av 120 lokala skattemyndighe- ter. Dessutom kopplas mellan 400 och 500 försäkringskassor in.

Även kostnadskonsekvenserna är bristfälligt redovisade . Det har sagts att omorganisationen för med sig en merbe lastning på statsbudgeten med 250 milj. kr. per år. Men man vet inte hur framtidens folkbokföring kommer att se ut , eftersom en organisationskommitte har fått i uppgift att undersöka alla problem som kan komma att uppstå. Denna kommitte skall nu ta ställn ing till

alla de problem som redan borde ha redovisats av en utredning före beslutet. Alla problem som är förknippade med en förändring av folkbokföringen borde alltså ha utretts. Först därefter skulle de förslag som utredningen kom

fram till ha förelagts riksdagen.

Vi moderater liksom kyrkomötet är, vilket vi också redovisade i höstas, för förbättringar som kan vara påkallade, förbättringar som inte har kunnat göras på grund av den osäkerhet som sedan lång tid tillbaka rått om den framtida organisationen av folkbokföringen .

Enligt vår uppfattning bör därför riksdagen begära att en parlamentariskt sammansatt utredning tillsätts med uppgift att i samråd med svenska kyrkan och berörda personalorganisationer så snart som möjligt lägga fram ett nytt förslag till förbättring av folkbokföringen i organisatoriska och andra hänseenden. Detta förslag bör ha ett betydligt bättre underlag än vad förra höstens proposition byggde på . I väntan härpå bör riksdagen upphäva höstens riksdagsbeslut och bibehålla folkbokföringen som den nu ä r organi- serad.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Jag skall också redogöra för reservation 2, som är en gemensam borgerlig reservation. Den handlar om en liten grupp i samhället, men en grupp som behöver allt skydd och stöd. Det gäller i första hand kvinnor som förföljs av sina f. d . män och som utsätts för olidliga övergrepp och direkta livshot. Många konkreta fall kan påvisas.

Vi finner det angeläget att samhället aktivt hjälper dessa kvinnor till en ny identitet i e n bättre tillvaro. Det är förvånande att det inte råder politisk enighet i denna fråga . Det hänvisas till att det på senare tid har vidtagits olika åtgärder för att åstadkomma större sekretess, men det räcker inte. Så länge det går att spåra individer genom personnumret kommer vissa kvinnor att bli utsatta för förtryck . Vi anser att dessa kvinnor måste ges möjlighet till en ny identitet genom byte av personnummer. Det finns i dag tekniska möjligheter att göra det . Författningsregleringen hindrar inte att personnummer ä ndras. Det står också i utskottets skrivning. Men enligt praxis är man mycket restriktiv med det. Det behövs därför en smärre lagändring för att underlätta förfarandet. Med litet god vilja borde det vara möjligt att enas om en sådan lagändring .

I en frågestund här i kammaren i februari sade för övrig t finansministern att han var villig att medverka till detta. Varför kan då inte majoriteten i skatteutskottet ställa sig bakom vår motion?

Herr talman! Med det anfö rda yrkar jag bifall också till reservation 2.

Anr. 124 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! Det är bara fem månader sedan vi fattade ett principbeslut om att huvudmannaskapet för den löpande folkbokföringen den 1 juli 1991 skulle föras över från pastorsämbetena till de lokala skattemyndigheterna. Eftersom vi nyligen har röstat om det här i kammaren och något nytt inte har hänt sedan dess, har vi inte funnit skäl att på nytt motionera i frågan.

Vi har emellertid alltjämt samma inställning som i november förra året, nämligen att många skäl talar för att det är en borgerlig myndighet som skall handha folkbokföringen. Men vi accepterar inte lokala skattemyndigheterna

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Folkbok/öring

159

Prot. 1987/88:109

27 april 1988

--------

Folkbokföring

160

som huvudman , utan anser att försäkringskassorna hade varit rätt myn- dighet.

Folkbokföringen har utretts i elva olika utredningar sedan 1924. Gemen- samt för dem alla är att de konstaterat att folkbokföringen framför allt tillgodoser det borgerliga samhällets behov.

Folkbokföringen sker i två former, dels som kyrkobokföring , dels som mantalsskrivning. Kyrkobokföringen innehåller uppgifter om civilstånd, bosättning m. m. Kyrkobokföringens uppgifter om bl. a. bosättning har stor betydelse för samhällets administration.

Mantalsskrivningen, som också primärt bygger på kyrkobokföringen , ligger i sin tur till grund för beskattningen . De länsregister som upprättas med kyrkobokföringen som grund lämnas dessutom till ett stort antal statliga myndigheter. Genomgående används alltså folkbokföringens uppgifter för det borgerliga samhällets behov, och därför har vi i folkpartiet funnit det naturligt att förorda att folkbokföringen skall handhas av en borgerlig myndighet.

Ett annat motiv, som leder till samma resultat och som vuxit sig allt starkare under senare år, är religionsfribetsaspekten, dvs. det förhå]landet att personer som står utanför alla kyrkor eller tillhör ett annat trossamfund än svenska kyrkan , i rena medborgarrättsärenden skall behöva vända sig till ett annat trossamfunds präster.

Vi kan inte godta lokala skattemyndigheterna som ansvariga för folkbok- föringen, bl. a. beroende på deras traditionellt fiskala inriktning. För alla dem som har mer eller mindre delade meningar med den lokala skattemyn- digheten om taxeringen kan det kännas särskilt svårt att ha med samma myndighet att göra också i folkbokföringsärenden.

För att komma ifrån bl . a. detta förhållande anser vi att försäkringskassor- na ensamma skall ha huvudansvaret för folkbokföringen. En sådan lösning betyder att det blir god service, eftersom försäkringskassorna har kontor i varje kommun. Försäkringskassorna skulle förmodligen också kunna suga upp en hel del av de personer som eventuellt blir friställda från pastoraten.

Mot bakgrund av vad jag här har redogjort för kommer vi i folkpartiet att i en eventuell votering i denna fråga lägga ned våra röster.

Herr talman! Kvinnor som utsätts för allvarligt hot genom fysiskt våld eller svåra trakasserier borde få avsevärt bättre möjligheter att skydda sig. De hä r kvinnorna är många gånger så psykiskt pressade att de knappt orkar med livet . Att ständigt vara rädd för att bli misshandlad, plågad eller dödad orkar ingen . Förföljda kvinnor har inte heller någon rätt till polisskydd , och på sin höjd blir de rekommenderade att byta lås .

För att hjälpa dessa kvinnor att starta på nytt , att komma ifrån sin plågoande och att få en förbättrad möjlighet till skydd anser vi i folkpartiet att det är rimligt att de får byta personnummer och namn . Majoriteten i utskottet menar att byte av personnummer medför sådana betydande olägenheter för myndigheter och andra enskilda personer att det skulle vara skäl för att inte medverka till en sådan lösning .

För oss i folkpartiet är det ett säreget synsätt . Konsekvenserna blir då att myndigheternas ö nskan att lätt hålla reda på medborgarna kan gå före individens rätt att få möjlighet att skydda sig själv mot våld som samhället inte kan skydda individen från .

Det är också uppenbart att finansministern delar vår uppfattning. Jag skall läsa litet ur en a.rtikel som fanns i Expressen den 30 januari i år:

"Expressen berättade i torsdagens tidning om Anna och hennes två barn, som lever i ständig skräck för att den före detta mannen ska hitta dem. Mannen har dömts till sluten psykiatrisk vå rd för att ha misshandlat Anna och barnen, men är nu försöksutskriven. Han har hotat att 'slakta' Anna och hon vet att han letar efter henne.

För att kunna känna sig trygg ansökte Anna om att få byta personnummer - men fick avslag av riksskatteverket, RSV.

Nu ser det ändå ut som om Anna skulle få en chans till ett nytt personnummer - och ett nytt liv.

Efter att ha läst om Annas situation tog Kjell-Olof Feldt själv kontakt med Expressen och Anna.

-Var inte orolig, jag ska fixa det här , lovade Kjell-Olof Feldt Anna per telefon.

Sen sa han:

-Skriv ett brev till mig med uppgifter om namn och personnummer på dig och barnen, så ska vi överklaga riksskatteverkets beslut.

Efter samtalet med Kjell-Olof Feldt var Anna överlycklig.

-- - Jag bestämde mig för att jag var tvungen att vara stark när jag pratade med honom, så jag grät ingenting. Men nu gråter jag för att jag är så lycklig.

-Med ett nytt personnummer har jag allting jag begär. Nu är det ingenting som fattas mig.

-Barnen ä r så glada att jag inte kan beskriva det . Nu kan de vara som

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Folkbokföring

andra barn. Nu kan de också stå med på listorna i skolan.

-Jag kommer aldrig att begära något mer av samhället, förklarade hon. Nu är jag så nöjd ."

Här beskrivs alltså ett verkligt fall, hur en förföljd och hotad kvinna kan känna det.

När man ser utskottsmajoritetens skrivning, som innebär att andras intressen skall gå före den enskilda individens, blir det uppenbart att statsrådet och socialdemokraterna inte ser på samma sätt på denna fråga .

·Socialdemokraterna i utskottet hänvisar till att det nyligen har genomförts vissa ändringar när det gäller folkbokföringssekretessen som utvidgat sekretesskyddet till fler register som bygger på folkbokföringen . Men detta är inte tillräckligt . Folkbokföringssekretessen bygger på att det i folkbokfö- ringsregistret görs en särskild spärrmarkering. Den skall tjäna som en varningssignal för att resp. myndighet som hämtar uppgifter från folkbokfö• ringsregistret skall göra en egen sekretessprövning. D etta kan de i sin tur inte göra utan att först ha tagit kontakt med länsskattemyndighetens datachef för att få uppgift om vilka skäl som ligger till grund för spärrmarkeringen.

Det är inte nog med att det är krångligt - det ger också utrymme för felhantering. För övrigt täcker denna sekretess långt ifrån alla register. Därför anser folkpartiet, att om vi menar något med att skyddet skall stärkas för dessa förföljda kvinnor måste vi tillåta personnummerbyten. Med detta

yrkar jag bifall till reservation 2.	161

11Riksdagens protoko/11987I88:109

Prot. 1987/88: 109 27 april 1988

Folkbokfö ring

162

Anf. 125 STIG JOSE FSON (c):

Herr talman! I skatteutskottets betä nkande nr 32 behandlas frågan om folkbokfö ringsorganisationen.

Enligt reservanterna i reservation 1, bestående av centerns och moderater- nas ledamö ter i utskottet , var det ett både felaktigt och olyckligt beslut som riksdagen fattade i denna frå ga i hös tas. Beslutet fattades dels utan att något verkligt utredningsunderlag fö relåg , vare sig fö r eko nomin eller för den praktiska utformningen av folkbokfö ringen, dels utan uppgift om vem som skulle skö ta uppgifterna .

Stundo m fick vi den uppfa ttningen att socialdemokrater och folkpartister ko mmit övere ns om att folkbo kfö ringen till varje pris skulle tas bo rt frå n kyrkan . Till vem spelade mindre roll, och vad det kostade samhä llet tycktes inte heller ha någo n betydelse. I direktiven till den organisationskommitte som nu har tillsatts framgå r klart att regeringen har saknat ett verkligt underlag för sitt förs lag. lnga fö rhandlingar hade för ts med kyrkan. Kyrko mö tet hade hös ten 1987 behandlat frågan på g rundval av väckta motioner och sade nej till det då framlagda fö rslaget.

Det borde stå klart också fö r regeringen att ä ndringar som denna inte skall ske utan samtycke eller samfö rstån d med kyrkan. Det är faktiskt djupt be klagligt att regeringen inte fäs t något avseende vid kyr kans uppfattning. Folkbokförin gens framtida organisation är en fråga av stor betydelse, inte endast för svenska kyrkan utan för hela vå rt samhä lle , nu och fö r kommande generationer.

Beslutet i hös tas fattades mot den uppfatt ning som majoriteten av kyrkomö tet för eträder och trots att näs tan alla instämde i att kyrkan på ett utomo rdentligt sätt skö tt folkbokfö ringen under århundraden.

Vem som skall ha uppgifter frå n folk bokföri ngen spelar mind re roll. Det grundläggande är på vilket sätt folkbokfö ringen har skö tts. Att det inte fanns något verkligt utredningsmaterial framgå r av direktiven, där regeringen punkt fö r punkt ta r upp vad den arbetsgrupp som har tillsatts skall utreda .

Regeringens proposition byggde alltså inte på något fullgott beslutsunder- lag. Hur skall man klara probleme n på landsbygden och i glesbygden? Vilken uppgift ska ll försä kringskassan få ? Vad kostar detta? Man hade talat om vad det kostade om lo kala skatte myndigheten skulle överta fo lkbokfö ringen, men när i slutskedet försä kringskassan plockades in fa nns det ingen utredning som visade vad det skulle kosta .

Hur skall samarbetet ske med kyrkans folkbokfö ring? Kyrkan måste ha en fört eckning öve r sina medlemmar. O m kyrkan skall verka som en folkkyrka och finnas i hela vårt land måste den också ha en fö rteckning öve r dem som bor och finns i landet. Inte på någo n av dessa punkter ges klara besked.

Nu skall dessa frågo r beredas av en ko mmitte på fyra personer, nämligen två tjänstemä n i departementen, en frikyrkoman och en f. d . statssekretera- re. numera anstä lld i kyrkan .

Knappast någon annan fråga har blivit behandlad på detta sätt. Annars brukar man vara ytterst noggrann med att se till att det finns ett konkret , fast underlag innan man lägge r fram frågor i riksdagen. Hä r fattades beslutet fö rst, och sedan skall det utredas hur det hela verkligen skall utformas. Det ä r ett mycket mä rkligt beslut.

Är verkligen avsikten att på detta sätt b ryta aJla lö ften om att beslut som gä ller eller berö r relationen kyrka-stat skall fattas i bred enighet mellan kyrkan och state n liksom mellan de politiska partierna? Detta var utgångs- punkten 1982, och jag hade haft fö rhoppningar och fö rvä ntningar o m att det stä llningstagandet skulle respekte ras i mer ä n några få å r.

Vi reservanter är sjä lvfallet medvetna om att fö rä ndringar och fö rbä ttring- ar bö r ske inom folkbo kfö ringsorganisatio nen - fö rbä ttringar som kyrkan i

åratal har stå tt i startgroparna fö r att utföra men som p å grund av osäkerheten om den framtida o rganisationens utformning inte har kunnat utfö ras.

E nligt vå r uppfattning bö r riksd agen upphäva beslutet frå n i höstas och hos regeringen begära att en parlamentariskt sammansatt utredning tillsätts med uppgift a tt i samråd med svenska kyrkan och be rörda personalorganisationer så snart som mö jligt lägga fram ett nytt förslag till fö rbättringar av folkbokfö ringen i o rganisato riska och andra avseenden .

He rr talman ! Med vad jag nu anfö rt yrkar jag bifall till de till utskottsbetä n- kandet fogade reservationerna.

Anf. 126 A NIT A JO HANSSON (s):

Herr talman! Den 28 o ktober fö rra å ret hade vi en flera timmar lå ng debatt hä r i kammaren o m folkbokfö ringen . I reservation nr 1 frå n centern och moderaterna yrkas, som vi har hö rt, att beslutet skall rivas upp.

Det var ett principbeslut om att huvudman naskapet fö r den lö pande folkbokfö ringen d en 1 juli 1991 skall fö ras öve r frå n pastorsämbe tena till de lokala skattemyndigheterna , samtidigt som de allmänna för säkringskassorna skall ges en aktiv roll i folkbokfö ringsarbetet. Riksdagsbeslutet innefattade vissa principiella riktlinjer fö r utformning och genomfö rande av den nya organisatio nen . A vsikten ä r också att utveckla ett samarbete mellan den nya folkbok.fö ringsorganisationen och andra myndigheter .

Riksd agens stä llningstagande i hös tas innebär att man nu bö r sö ka skapa en rak och enhetlig organisatio n, som i samarbete med andra myndigheter- bl. a. försä kr ingskassorna - ges förut sättningar fö r en effektiv, rationell och serviceinriktad verksamhet . Den bör kunna tillgodose de ansprå k som fo lkbokföri ngen kommer att ha i fra mtiden . E n kommitte har nu tillsatts fö r att lä mna fö rslag till de n nä rmare utformningen av organisationen och till de åtgärder som behöver vidtas fö r genomfö randet.

Med detta yrkar jag avslag på reservatio n nr 1 till betän kandet.

He rr talman! Till reservatio n nr 2 , som rö r byte av personnummer. Hä r kräver reservanterna att vi skall begära en ny lag frå n regeringen . Utskottet instä mme r nu , liksom vid tidigare behandling av motsvarande yrkanden, i det grundlägga nde syftet att så lå ngt som mö jligt skydda dem som hotas. Däro m hoppas jag att det inte rå der något tvivel. Det ä r givetvis av stor vikt att skyddet utformas på ett sådant sätt att de utsatta personerna i fortsättning- en kan känna en verklig trygghet.

Att so m föres lå s i reservatio nen tillåta ä ndringar av personnummer ä r emellertid fö re nat med problem , Britta Bjelle . Det trodde jag Britta Bjelle var överen s med mig o m. Det ä r enligt min mening också osäkert om en såda n åtgä rd i sig kan lösa de aktue lla problemen . E tt skydd av detta slag

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Folkbokfö ring

163

Prot. 1987/88:109

27 april 1988

Folkbokföring

164

måste, för att vara meningsfullt, givetvis kombineras med namn- och adressbyten och omfatta inte endast den som direkt utsatts för hotet i fråga , utan hela dennes familj och kanske även andra anhöriga . Nummerbytet kan således komma att omfatta en hel grupp av personer och skulle enligt vad utskottet erfarit medföra konsekvenser som det är svårt att överblicka. I många situationer torde det också vara oundgängligt att ha kvar en anknytning till det gamla personnumret. Ett nummerbyte innebär därför inte en heltäckande lös ning av dessa sekretessproblem.

Vi vidhåller därför vår uppfattning från i höstas, att man i första hand bör pröva möjligheterna att förbätt ra sekretessen. Arbetet med sekretessfrågor- na har nyligen resulterat i en förbättrad lagstiftning. Jag föru tsätter, herr talman, att riksskatteverket och andra berörda myndigheter noga kommer att följa intentionerna i denna lagstiftning och att informationen till handläggarna hos de olika myndigheterna och till de direkt berörda enskilda personerna fullföljs som planerat.

Jag yrkar med detta avslag på reservation nr 2 och bifall till hemställan i skatteutskottets betänkande.

Anf. 127 STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! Anita Johansson redogjorde för beslutet i höstas. Jag tror att

viallesammans minns detta. Men samtidigt minns vi också att det byggde på ett bräckligt underlag. Det framgår inte minst om man läser direktiven, där finansministern begär att kommitten skall ta upp en bel rad frågor som i normala fall är utredda när beslutet fattas. Frågor som i vanliga fall utreds före beslutet skall här utredas i efterhand. Det enda som åberopas i direktiven och som fanns med vid beslutet ä r att kostnaderna skall rymmas inom samma ram, 250 miljoner. Trots att beslutet utvidgades till att även försäkringskassan skulle kopplas in skall den beräknade kostnadsramen gälla . Hur detta skall vara möjligt talar man inte om. Var kostnadsberäkning- en i propositionen i höstas fel? Annars förstår jag mig inte på hur man skall kunna koppla in även försäkringskassan, med de kostnader det innebär, inom samma kostnadsram.

Anita Johansson säger inte ett enda ord om kyrkans roll , varken nu eller i framtiden . Hon sade inte enda ord heller om vilka fel kyrkan har begått för att man skall plocka folkbokföringen från kyrkan. I vanliga fall skall det finnas något motiv för att göra en sådan här förändring , speciellt när förändringen åsamkar samhället en betydande extra kostnad . Men, som sagt, varken i höstas eller i dag är man beredd att diskutera sakfrågan. Det verkar som om man till varje pris skulle göra denna förändring . Kosta vad det ville, förändri .ngen skulle göras .

Anf. 128 EWY MÖLLER (m):

Herr talman! Att vi återkom med en reservation där vi vill att det beslut som fattades här i riksdagen skall rivas upp beror på att vi anser att riksdagen inte skall fatta beslut på så dåligt underbyggt underlag som vi hade när vi fattade detta beslut. Att det var dåligt bevisas av att man behövde tillsätta en organisationskommitte efter beslutet för att lösa problemen. Det kommer säkert att bli många problem. Men det borde man ha utrett före beslutet.

Jag skall inte i den här sena timmen pole misera med Anita Johansson om sakfrågorna i folkbokföringsärendet , eftersom vi så ingående diskuterade detta i höstas. Men jag vidhåller vårt yrkande i reservation 1. Låt vårt yrkande om en parlamentarisk utredning i samverkan med kyrkan vinna gehör. Då får vi så småningom ett bra beslutsunderlag att diskutera kring. Men till dess anser vi att vi skall behålla den nuvarande organisationen.

När det gäller personnummerbyte är det väl ändå inte, Anita Johansson, myndigheterna som vi i första hand skall skydda, utan det är de enskilda människorna . Det är de mycket utsatta männ iskorna, även om det är en liten grupp.

Jag sade i mitt inledningsanförande att författningsregleringen i sig inte hindrar att ett personnummer ändras. Det framgick också av Britta Bjelles redogörelse att finansministern hade kunnat medverka till att en person fått ändra sitt nummer . Det bör vara möjligt om någon som utsätts för våld och förföljelse inte har fått tillräcklig hjälp av att uppgifter om namn och adress sekretessbelagts i olika myndighetsregister liksom om andra former av stöd och hjälp inte gett avsedd effekt. Vi vet att de inte har effekt. Det visar sig dagligen . Vi läser om det i tidningsartiklar. Britta Bjelle redogjorde för ett enda fall , men det finns många sådana fall. Vi kan gå ut och tala med kvinnofora runt om i landet. De vet hur dessa kvinnor har det. De vet också att vi inte har ett tillräckligt skydd för dem. Då skall man kunna pröva om man kan ge ett nytt personnummer och en namnändring. Men praxis är så restriktiv att en lagändring behövs för att underlätta för dessa kvinnor.

Anf. 129 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! Anita Johansson säger till mig att jag borde förstå att det blir problem om man tillåter kvinnor att byta personnummer. Det är klart att jag förstår det! Men vi i folkpartiet tycker att skyddet för kvinnorna är oerhört mycket viktigare än de olägenheter som drabbar myndigheterna, om man låter ett fåtal kvinnor, som verkligen är utsatta, få byta personnummer. Det konstiga är att Kjell-Olof Feldt också - fastä n det tydligen var i ett svagt ögonblick - tillstod att detta också var hans uppfattning.

Sedan hänvisar Anita Johansson till att man har förbättrat skyddet då det gäller folkbokföringssekretessen . Ja, men jag talade ju om att vad som händer där ä r att det finns en spärrmarkering i själva registret. Det betyder att den som skall lämna ut uppgifter i sin tur måste ringa till datachefen på länsskattemyndigheten och fråga vad som är bakgrunden till spärrmarkering- en. Sedan skall tjänstemannen i fråga göra en egen sekretessbedömning av om man skall lämna ut uppgifter eller inte. Det är inte nog med att detta är krångligt , det ger också utrymme för mycket felhantering.

Dessutom finns det ett flertal olika register i Sverige som inte härrör från folkbokföringen och inte omfattas av den folkbokföringssekretess som nyligen utvidgats. Av det skälet kan man inte, om man verkligen vill skydda dessa mycket utsatta kvinnor, som är ett fåtal i landet, använda sig av något annat än personnummer.

Jag läste någonstans att man skall följa utvecklingen på (?mrådet. Jag undrar vad som menas med att följa utvecklingen. Skall man avvakta och se att någon kvinna bl.ir dödad först och sedan tänka en gång till om man kan göra något mer? Jag tycker att man skall göra något nu.

12Riksdagens protokoll 1987/88:109

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Folkbokföring

165

Prot. 1987/88: 109 27 april 1988

Folkbok/öring

166

Anf. 130 ANITA JOHANSSON (s):

Herr talman! Först till Stig Josefson och Ewy Mö ller när det gäller folkbokföringsfrågan . Det är litet orättvist när ni säger att vi hade ett mycket dåligt underlag i höstas när vi fattade beslutet. Jag undrar om ni har glömt alla de hearingar och alla de sammanträden vi hade innan vi fattade beslutet. Vi är i skatteutskottets majoritet ö vertygade o m att vi nu ko mmer att få en bättre tingens ordning när det gäller folkbokföringsfrågorna. Organisations- kommitt~n har nu tillsatts och skall börja arbeta. Jag ä r säker på att den kommer fram till ett bra resultat. Vi få r all anledning att återko mma till dessa frågor i kammaren .

Så till frågan om byte av personnummer. Det är faktiskt så att man enligt gällande regler kan gö ra ett byte redan i dag. Det borde vi vara överens om. Men vad jag vilJe framh ålla i mitt inledningsanförande var att det också för med sig en hel del problem. Inom riksskatteverket ä r man mycket uppmärk- sam och aktiv i dessa frågor. Bara under april må nad har man gått ut till myndigheterna för att tala o m vilka nya regler som gäller beträffande sekretessfrågorna, så jag tycker inte att vi ligger på latsidan. Och. Britta Bjelle, det var mycket drastiskt att fråga o m vi skall vä nta tills någon kvinna dör. Vi har försökt se på denna fråga ur ett bredare perspektiv. Vi gör allt för att skydda de här kvinnorna.

Anf. 131 EWY MÖLLER (m):

Herr talman! Jag vill bara säga till Anita Johansson att när vi talar om ett dåligt beslutsunderlag spelar det ingen roll hur må nga hearingar och sammanträden vi hade i denna fråga. Man har dock kört ö ver den institution som berörs i allra högsta grad, och det är svenska kyrkan. Man har inte tagit någon hänsyn till svenska kyrkans uppfattning eller ö nskemål, och det menar

viatt man borde ha gjort, eftersom det berör svens ka kyrkan i så hög grad. När det sedan gäller byte av personnummer vet vi att det finns möj lighet att

byta personnummer och namn, men många kan inte göra det dä rfö r att praxis är så restriktiv. Enskilda människor som befinner sig i en sådan situation skall inte behöva gö ra något så drastiskt som att skriva till fin ansministern för att han i sin tur skall o rdna detta. Men om man måste gå den vägen kommer finansministern sä kerligen att få oerhö rt många brev. Med en liten lagänd- ring skulle man kunna se till att det inte blev så svårt att få en namnä ndring eller ett byte av personnummer till stå nd. Riksskatteverket skulJe visserligen få litet merarbete, men det är i första hand de enskilda människorna vi skall ta hä nsyn till.

Anf. 132 BRrTTA BJELLE (fp):

Herr talman! Anita Johansson säge r att riksskatteverke t redan i dag kan ge tillstånd att byta personnummer. Ja visst, men bara i de fall där personnumret för t. ex. ett barn frå n bö rjan har blivit felaktigt. Icke i något av fallen med tra kasserade e ller förfö ljda kvinnor har riksskatteverket gett tillstånd , och det kommer inte att ges tillstånd därför att det är ytterst osä kert om lagstiftningen ve rkligen medger detta. De t vore intressant att höra o m Anita Johansson anser att det är möjligt. På riksskatteverket anser man det emellertid inte .

Anita Jo hansson hänvisar också till att byte av personnummer medfö r problem. Ja , fö r myndigheterna . Men jag har redan sagt att för oss i folkpartiet ä r det viktigare med individen än med myndigheterna.

Anita Johansson säger att man skall avvakta och fö lja utvecklingen . Men om man inte väntar på att någo n kvinna skall rå ka illa ut , vad väntar man då på? Och vad menas med a tt se saken frå n ett bredare perspektiv? Jag fö rstår inte vad Anita Johansson menar med sina ord . Fö r mig ä r det så uppenbart att dessa kvinno r har e n svå r situation och att man måste gö ra något fö r att lös a dessa frågo r. U ppe nbarligen tycker fin ansminste rn det också , men inte socialdemokraterna i utskottet.

Anf. 133 STIG J OSEFSON (c):

Herr talman! Anita Johansso n sade ingenting alls denna gång heller om kyrkans ro ll i detta sammanhang, varken o m dess roll i dag elle r i framtiden . Det är ganska egendo mligt att man nä r det gäller en sådan här fö rä ndring inte tar med någon av dem som har praktisk erfarenhet av folkbokfö ringen sedan lång tid tillbaka. Man får nä ra nog intrycket att lagstiftaren inte vill ha befattning med kyrkan, och det är ytterst beklagligt .

Det var egentligen inte jag so m sade att vi hade ett dåligt underlag i höstas , utan jag hä nvisade till vad någon annan hade sagt. Om Anita Johansson inte vill tro mig kan jag bara rekommendera henne att läsa de direktiv som finansministern skrivit. Dä r ser man att det på må nga punkter råder oklarhet om utformningen. D et ä r en tillräcklig och mycket stark bekräftelse på vad jag sade om att vi hade ett då ligt underlag i hös tas, nä r man måste gö ra utredningar på så många punkter nu , efter det att beslutet har fattats.

Anf. 134 ANITA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag tror inte, Stig Josefson och Ewy Mö ller, att vi kan komma sams i den här debatten heller om den nya o rganisationen fö r folkbokfö ring• en. Men jag hoppas att man i o rganisationskommitten skall komma fram till ett bra resultat , så att vi slipper få e n sådan här uppslitande debatt i den hä r frågan igen .

Jag vill citera ur fi nansministerns berö mda svar på e n fråga de n 4 februari:

"Enligt gä llande regler har riksskatteverket mö jlighet att efter ansö kan ä ndra en enskilds personnummer. " Det kan man allstå gö ra redan i dag, Britta Bjelle.

Anf. 135 BRITTA BJ ELLE (fp):

Herr talman! Det är riktigt - nä r personnumret är felak tigt. l de flesta fa ll när man ansö ker o m en ä ndring av personnummer hos riksskatteverket har det blivi t e tt fel när personnumret sattes. I sådana fa ll kan man utan vidare få personnumret ä ndrat.

Ö verläggn ingen var härmed avslutad.

(Beslut i ä re ndet skulle fa ttas vid nästa arbetsplenum.)

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Folkbokföring

167

	Prot . 1987/88:109	11 § Föredrogs
	27 april 1988	skatteutskottets betänkande
	Ä ndring i namnlagen	1987/88:34 om ändring i dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige samt
	Ä ndring i namnlagen	Storbritannien och Nordirland beträffande skatter på kvarlåtenskap , arv

		och gåva , m. m. (prop. 1987/88:132) och
		lagutskottets betänkande
		1987/88:20 om utvidgat internationellt samarbete vid indrivning av under-
		hållsbidrag (prop. 1987/88:106).
		Beträffande dessa betänkanden konstaterade tredje vice talmannen att
		ingen talare var anmäld.
		(Beslut i ärendena skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)
		12 § Föredrogs
		lagutskottets betänkande
		1987/88:26 om ändring i namnlagen (1982:670) (prop . 1987/88:84).
		Än dring I namnlagen
		Anf. 136 BENGT HARDING OLSON (fp):
		Herr talman! NamnJagstiftningen har alltid varit en besvärlig riksdagsfrå-
		ga. 1982 års lag löste flera problem, men den skapade också nya. Det nu
		aktuella lagförslaget råder bot på vissa problem men tyvärr inte på alla -
		därav folkpartiets reservation.
		Bakgrunden är följande . Namngemenskap, alltså att alla medlemmar i en
		familj har samma efternamn, är en viktig namnrättslig fråga, och det av flera
		skäl, främst för att olika efternamn kan avslöja familjeförhållanden av rent
		personlig art som utomstående inte alls har med att göra. Många människor
		upplever det som svårt att behöva avslöja just det. Att inte få ha
		namngemenskap upplevs då som besvärligt, av de vuxna men framför allt av
		barnen.
		Namnändring för att uppnå namngemenskap kan då ske på olika sätt.
		Huvudregeln är att man kan göra en enkel anmälan till pastorsämbetet.
		Undantagsvis kan man få namngemenskap efter särskild prövning av patent-
		och registreringsverket. Det utgör något av en säkerhetsventil.
		Det finns ett fullständigt självklart behov av en säkerhetsventil , eftersom
		alla fall rimligen inte kan förutses . Den nuvarande ventilen är enligt mångas
		uppfattning alldeles för snäv . Det finns pastorsämbeten vilka som enda
		lösning för att uppnå namngemenskap rekommenderar att makarna skiljer
		sig och därefter ingår nytt äktenskap. Då uppnår man otvivelaktigt namnge-
		menskap, men det upplevs som en orimlig och onödig omgång. Dessutom
		tvingas patent- och registreringsverket många gånger att pressa lagen till och
		kanske ibland även över bristningsgränsen för att uppnå ett rimligt slutre-
		sultat.
	168	Den politiska oenigheten i det här ärendet gäller just säkerhetsventilen.
	168	Folkpartiets reservation innebär att vi vill göra ventilen mer generös . Vi vill

sänka kraven för bifall från "synnerliga" till "särskilda" skäl. Vi tycker att det är ett balanserat ändringsförslag , som ökar möjligheterna att uppnå namngemenskap för alla medlemmar i en familj . Majoriteten å andra sidan vägrar av outgrundliga skäl att gå med på en sådan enkel ändring.

Herr talman! Mot den här bakgrunden yrkar jag bifall till folkpartiets reservation.

Anf. 137 GUNNAR THOLLANDER (s):

Herr talman! I lagutskottets betänkande nr 26, som vi nu debatterar, behandlas ett förslag i proposition 1987/88:84 om ändring av namnlagen .

Den lag som i dag gäller är från den 1 januari 1983 och har alltså fungerat under några år . Under de åren har namnlagen varit föremål för en del diskussioner. Bl. a . har utskottet vid 1984/85 års riksmöte haft ärendet uppe med anledning av motioner.

I betänkande LU 1984/85:3, som godkändes av riksdagen, förordade utskottet att regeringen i lämpligt sammanhang skulle överväga om vissa begränsade ändringar borde göra s i namnlagen . De förslag som då framför- des gavs regeringen till känna .

Även vid nästa riksmöte aktualiserades namnlagsfrågor motionsvägen. Bl. a. återkom spörsmålet om byte av adoptionsbarns förnamn.

Lagutskottet avstyrkte motionerna i betänkande 1985/86:19, med hänvis- ning till den år 1984 begärda översynen . Även det betänkandet godkändes av riksdagen.

Utskottet utgick från att det beredningsarbete som påbörjats inom justitiedepartementet skulle omfatta både frågor som behandlats i 1984 års utskottsbetänkande och de aktuella motionsspörsmålen . Man kan alltså lugnt säga att de nu föreslagna ändringarna i namnlagen är ett beställningsar- bete och att önskemål som tidigare framförts i riksdagen i väsentlig mån blivit tillgodosedda i propositionen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i betänkande 26, mom . 1, nämligen att riksdagen antar det i proposition 1987/88:84 framlagda förslaget till lag om ändring i namnlagen .

Folkpartiet tar i motion L2 upp en fråga om makars byte av efternamn. Motionären hävdar att det finns luckor i namnlagen som medför att familjemedlemmar inte kan få samma efternamn.

Utskottet understryker i sin skrivning att namnlagen kom till efter en omfattande debatt om och ingående prövning av vilka principer som skulle ligga till grund för en namnlag. Lagen bygger på en avvägning mellan det allmänna intresset av namnstabilitet och den enskildes önskemål att fritt få välja sitt namn .

Vid lagens tillkomst underströk utskottet att har makarna fått namnge- menskap har de rätt att en gång byta tillbaka till sina namn som ogifta. I lagstiftningsärendet ansåg utskottet att det borde krävas tillstånd av patent- verket, om makarna ville göra ytterligare namnbyten.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall också till hemställan i mom. 2 i betänkande 26 och därmed avslag på motion L2 och reservationen.

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Ändring i namnlagen

169

Prot.1987/88:109 27 april 1988

Ändring i namn/agen

170

Anr. 138 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr talman! Jag vill göra det tillägget att förslaget i folkpartiets reservation inte utgör något brott mot namnlagens principer. Det framgår också direkt av reservationen.

Vad det handlar om är i stället en enkel justering för att alla fall skall kunna bedömas efter sin särart.

Det är två punkter som jag tycker ä r viktiga. För bartlens bästa är det rimligt att man har generösa regler för namngemenskap. Jag kan inte riktigt förstå varför Gunnar Thollander säger nej till en sådan gene rositet - den borde vi har råd med.

Vå r reservation kan också motiveras med rättstillämpningsskäl. Det vore väl fö rdelaktigt om lagtext och rättspraxis hängde ihop utan att man skall behöva anstränga sig och pressa tillämpningen? Tycker inte Gunnar Thollan- der det?

Anf. 139 GUNNAR THOLLANDER (s):

Herr talman! I sitt anförande sade Bengt H arding Olson att namnlagsfrå- gan har varit en besvärlig riksdagsfråga . Jag kan inte hålla med om det. I de diskussioner som har förts är det hittills endast folkpartiet som har haft den inställningen och som avgivit reservationer.

Så till saken. Som jag a ngav i mitt huvudanför ande är det en princip, och vi håller på den. Vi tycker att det inte finns anledning att göra någon ändri ng i det sammanhanget. De önskemål som framkommit under åren är tillgodo- sedda i propositionen .

Slutligen kan jag också nämna att den make som inte kan förvärva den andre makens efternamn genom en a nmäla n till pastorsämbetet alltid har möjlighet att efter en sådan anmälan, med den andra makens samtycke, bära namnet i fråga som mellannamn och dä rmed markera familjetillhörigheten.

Anr. 140 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr talman ! Den här frågan har varit besvä rlig genom alla år, och den diskussion vi håller på med nu tillhör väl de minst besvärliga.

Om man nu visat generositet genom att tillgodose många av de tidigare önskemålen, hade det varit enkelt att vara generös även i den detalj som jag har tagit upp. Det kan ju ä ndå inte vara rimligt att en namnfråga skall behöva lösas genom att man och hustru först skiljer sig och sedan gifter om sig. Det förefaller vara rätt onödigt.

Jag vill fråga så här avslutningsvis: Kan Gunnar Thollander ställa upp på att vi vid nästa fall av vägrad namngemenskap kan se fram emot en snabb omprövni ng av majoritetens inställning , så att vi slipper fler problem av det slag som man haft bl. a. i Stockholm?

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

13 § Föredrogs lagutskottets betänkande

1987/88:29 om fastighetsrättsliga frågor.

Fastlghetsrättsliga frågor	Prot. 1987/88:109
	27 april 1988

Anf. 141 PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Lagutskottets betänkande om fastighetsrättsliga frågor behandlar bl. a . en motion från moderata samlingspartiet vari yrkas att det skall bli möjligt att inteckna en bostadsrätt. Vi anser att man bör underlätta möjligheterna att bilda bostadsrättsföreningar och att bostadsrätten skall kunna intecknas och belånas på samma sätt som exempelvis den egna villan .

Bostadsrättens värde som säkerhet skulle med vårt förslag fö rstärkas, och lånekostnaderna bör därigenom kunna minska, vilket givetvis skulle under- lätta för den enskilde att förvärva lägenhet med bostadsrätt. Och att underlätta för enskilda människor att få äga sin bostad är , anser vi moderater , en angelägen uppgift för oss politiker.

Det här är ingen ny fråga för riksdagen . Den har diskuterats i kammaren vid ett flertal tillfällen, bl. a. mellan Stig Gustafsson och mig. Socialdemokra- terna i lagutskottet framhärdar i sitt motstånd mot vårt förslag och konstaterar - i år liksom tidigare - att "sedan frågan senast prövades har några nya omständigheter inte framkommit som ger utskottet anledning att frångå sin tidigare inställning" .

Ja, det är en riktig beskrivning. Det är bara det att redan när lagutskottet senast behandlade denna fråga förelåg starka skäl att tillmötesgå det moderata kravet om möjlighet till lagfart och inteckning.

Den socialdemokratiska utskottsmajoriteten framhåller, också liksom tidigare, att bostadsrätt anses som - jag vill stryka under det - en tämligen god säkerhet. Vad innebär egentligen " tämligen god"? Vad är skillnaden mellan god och tämligen god? Stig Gustafsson som jurist är ju van att skilja på exempelvis särskilda skäl och synnerliga skäl och bör därför kunna ge mig en exakt beskrivning av skillnaden mellan god och tä mligen god.

Jag skulle kunna konkretisera frågeställningen : Det står i riksdagskatalo- gen att Stig Gustafsson är förbundsjurist. Är detta en riktig uppgift eller en tämligen riktig uppgift? Jag är angelägen att få svar på den frågan.

Det finns anledning att erinra om att när lagutskottet för ett par år sedan sände motsvarande förslag på remiss till banker och kreditinstitut, framhölls i flera remissvar att inteckningsrätt skulle vara bra för möj ligheten att utveckla bostadsrätten som boendeform.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till den borgerliga reservationen vid lagutskottets föreliggande betänkande .

Anf. 142 STIG GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Den fråga som nu diskuteras är , som utskottets värderade ordförande Per-Olof Strindberg mycket riktigt framhöll, en av riksdagens följeto nger, faktiskt sedan mer än tio år tillbaka . Därför skulle vi ju helt enkelt kunna hänvisa till de argument som anförts från båda sidor genom åren .

I motiveringen till en motion som har väckt s i denna fråga i år framhålls emellertid att bildandet av bostadsrättsföreningar bör underlä ttas och att möjligheter att inteckna bostadsrätt därfö r bör införas . Enligt motionärerna skulle bostadsrättens värde som kreditsäkerhet därmed ö ka , och det skulle

Fastighetsrättsliga frd- gor

171

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Fastighetsrättsligafrd- gor

d!i medföra lägre kreditkostnader och ge fler människor möjlighet att bo i bostadsrätt.

Vidare yrkas att riksdagen begär förs lag till lagändring, så att inteckning i bostadsrätt mö jliggörs . Enligt motionärernas uppfattning är det angeläget att möjlighet erna att ställa säkerhet vid lån för köp av bostadsrättslägenhet fö rbättras.

Herr talman! Motioner med liknande syfte har , som jag redan antytt, åtskilliga gånger tidigare behandlats av riksdagen, och på hemställan av lagutskottet har motionerna avslagits. Som skäl för årets ställningstagande har utskottet anför t att utvecklingen under senare år visat att bostadsrätt anses , som utskottets ordföra nde mycket riktigt framhö ll, som en tämligen god säkerhet för lån till förvärv av bostadsrätt . Därför finns det enligt utskottets mening inte något behov av ytterligare möjlighet att belåna bostadsrätterna.

Jag skulle vilja påstå från denna talarstol, herr talman, att möjligheten att belåna bostadsrätter inte bara är tämligen god utan mycket god och att bostadsrätter i dag av bankerna anses som en mycket god säkerhet.

Därmed tror jag att jag också har svarat på herr Strindbergs undring om min yrkestitel , att den är inte bara tämligen ri ktig utan alldeles riktig så som den återgavs av utskottsordföranden .

Herr talman! I själva verket är det så att bankerna nu erbjuder bättre villkor för lån på bostadsrätter än på fastigheter. Sedan frågan senast prövades för ganska precis ett år sedan har det inte framkommit någonting som ger utskottet anledning att inta en annan ståndpunkt än vad man då gjorde.

Jag yrkar därför , herr talman, bifall till utskottets hemställan i dess helhet och avslag på reservationen.

Anf. 143 PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Låt mig trots den sena timmen ställa en enda fråga till Stig Gustafsson . Om den nuvarande ordningen ä r i stort sett lika bra som förs laget i reservationen, varför kan inte socialdemok raterna då bifalla det moderata kravet? Jag tycker att fö rklaringen på sin höjd var tämligen bra .

Anf. 144 STIG GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Det finns ingen anledning att bifalla någonti ng som så att säga redan ä r bifallet.

En god vä n till mig som har en bostadsrättslägenhet fick hä romdagen ett brev från en bank där det stod: Behöver du pengar? Belåna gä rna din bostadsrätt . Och så erbjöd sig banken att belåna den till 85 % av marknads- värdet - och marknadsvärdet fastställs av banken själv - på 33 å r till 11,S % . Resterande 15 % skulle återbetalas på 15 å r mot 12,5 % ränta .

Herr talman! Detta erbjudande talar för sig självt .

Överläggninge n var härmed avslutad .

(Beslut i ä rendet skulle fattas vid nästa arbetsple num .)

172

14 § Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid morgonda-	Prot. 1987/88:109
gens sammanträde.	27 april 1988
	Meddelande om inter-
15 § Anmäldes och bordlades	pellationer
15 § Anmäldes och bordlades
Proposition
1987/88: 150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1988/89, m. m. (kompletteringsproposition)
16 § Anmäldes och bordlades
Finansutskottets betänkande
1987/88: 19 om den kommunala ekonomin (prop. 1987/88:100 delvis)
17 § Meddelande om interpellationer
Meddelades att följande interpellationer framställts

den 26 april

1987/88:240 av Pär Granstedt (c) till finansministern om arbetsmarknaden i Stockholmsregionen:

Den mycket ojämna fördelningen av arbetsplatser är ett av Stockholmsre- gionens största problem. De flesta av arbetsplatserna i Stockholms län är koncentrerade till centrala Stockholm och till de närmaste norra förorterna . Det här leder till att hundratusentals människor tvingas genomföra ofta mycket tidsödande arbetsresor från andra delar av regionen varje morgon och tilJbaka varje kväll.

Det omfattande pendelresandet skapar en rad problem.

-Det är mycket svårt att bygga ut trafikapparaten så att den klarar toppbelastningen morgon och kväll. I stället uppstår allvarliga köproblem på våra vägar och stor trängsel på de kollektiva färdmedlen.

-En mycket stor del av pendelresandet sker per bil. Benägenheten att ta bilen ökar genom kollektivtrafikens kapacitetsproblem under toppbelast- ningen . Den omfattande och snabbt växande biltrafiken och de långa bilköerna har blivit ett av Stockholmsregionens allvarligaste miljöpro- blem genom de omfattande luftföroreningar som uppstår.

-Arbetsresor omkring två timmar per dag är mycket vanliga i Stockholms- regionen . Det innebär långa och tröttsamma arbetsdagar, mindre fritid och sämre kontakt med familjen , vilket medför allvarliga sociala påfrest- ningar .

-För att inte göra köproblemen alldeles orimliga krävs en mycket omfattande trafikapparat som i förhållande till genomsnittstrafiken varje dygn är oerhört överdimensionerad . Resultatet är mycket stora samhä lle- liga kostnader. Även miljöproblemen leder till stora samhällskostnader i

form av naturförstöring och hälsoeffekter.	173

	Prot. 1987/88:109	Mot den här bakgrunden är del ulomordenlligl angeläget med kraftfulla
	27 april 1988	å tgärder fö r att få en bättre förde lning av arbetstillfällena i Stockholms län .
	Meddelande om inter-	Det måste vara ett övergripa nde mål att skapa en så stor närhet mellan
	Meddelande om inter-	boende och arbete som möjligt. SkaJI detta kunna åstadkommas krävs det en
	pellationer
	pellationer	aktiv samverkan mellan stat, landsting och kommuner. Tänkbara insatser

		inom en sådan samverkan är :
		1. Ett långsiktigt program för att åstad komma en bättre fördelning av
		statliga och landstingskommunala arbetsplatser i regionen. Stat och
		landsting svarar för en mycket stor del av Stockholmsregionens sysselsätt-
		ning, och arbetsplatserna är i hög grad koncentrerade till de centrala
		delarna. En sådan långsiktig omförde lning skulle därför få mycket stor
		effekt och dessutom dra med sig många serviceföretag inom den privata
		sektorn.
		2. Ett särskilt arbetsförmedling sprogram i första hand inom den statliga och
		landstingskommunala arbetsmarknaden för att underlätta för människor
		som vill söka ett arbete närmare den egna bostaden.
		3. En investeringsuppgift för företag som etablerar sig eller utvidgar
		verksamheten i områden med alltfö r stor koncentration av arbetsplatser.
		Denna avgift skulle dels fungera som en uppmuntran till företag att
		etablera sig i områden med brist på arbetstillfällen , dels medverka till att
		finansiera samhällets merkostnader för arbetsplatskoncentrationen.
		4. En utbyggnad av kollektivtrafiken för att knyta regionens yttre delar
		närmare centrum och Arlanda.
		5. En utbyggnad av hög re utbildning och forskning i regionens södra del -
		Södertörns universitet.
		Som jag redan framhållit kräver ett sådant här program insatser av såväl
		stat, landsting som kommuner. Eftersom problemen berör en femtedel av
		Sveriges befolkning, vore det rimligt med ett betydande engagemang också
		från statens sida.
		Med hänvisning till det anförda hemställer jag om att få ställa följande
		fråga till finansministern:
		ÄI regeringen beredd att medverka till ett program för att åstadkomma en
		bättre fördelning av arbetstillfällena i Stockholmsregionen av det slag som
		skisserats hä r ovan?
		1987/88:241 av Nic Grönvall (m) till statsministern om ägaransvaret i
		näringslivet :
		Den socialdemokratiska regeringen har givit exempel på en mängd olika
		synsätt såvitt gäller ägarrollen i svensk lagstiftning liksom på ägarens ansvar i
		skilda företagssituationer och i skilda branscher. Regeringens många olika
		ståndpunkter liksom regeringens försök att utan lagstiftning flytta väsentliga
		rättsliga grä nser inger oro och osäkerhet. Det förefaller ur många synvinklar
		mycket angeläget att en debatt kommer till stånd om äga rens rätt och ägarens
		ansvar .
	174	I samband med den tidvis omfattande pågående industriella strukturering-
	174	en i Sverige har det flera gånger förekommit att företrädare för regeringen

uttalat sig mycket kritiskt mot vissa ägargruppers dispositioner öve r den egna förmögenheten . Den socialdemokratiska regeringen ha r i olika sammanhang givit uttryck för den synpunkten att en äga re inte fritt kan disponera sin egendom utan måste agera i enlighet med de skyldigheter ett outtalat socialt kontrakt skulle ålägga ägaren. Det säger sig givetvis självt att avkrävandet av ett ägaransvar, vars gränser ej preciserats i en allmä ngiltig lagstiftning, är omöjligt liksom för ägaren att fullgöra sådana outtalade krav.

I samband med att den svenska vapenindustrins exportaffärer började granskas uttalade företrädare för rege ringen i olika tonlägen att det skulle vara en skyldighet för en aktieägare i en av dessa industrier att ingripa i utredningsarbetet så att informationer , som regeringen ansåg skulle lämnas till offentligheten, också gjordes offentliga. I detta fall synes regeringen godtyckligt ha utvalt den största ägaren av ett svenskt aktiebolag och velat göra gällande att denne skulle kunna ge något slags direktiv till bolagets styrelse. Rege ringens hå llning i detta fall tyde r alltså på att regeringen ser något slags hierarkisk inordning av stora aktieägare i svenska aktiebolag, som skulle ge varje enskild , stor aktieägare beslutanderätt i ett aktiebolags egna angelägenheter. En sådan hå llning strider helt klart mot innehållet i svensk rätt. Regeringen har aldrig redovisat sina grunder för tanken att detta utvidgade ägaransvar skulle föreligga. Regeringens hållning i denna fråga har förstärkt känslan av osäkerhet rö rande den socialdemokratiska uppfattning- en om äganderättens ställning i Sverige.

På centrala samhällsområden har regeringen på andra sätt markerat en alldeles ny hållning till äganderätten. D ärvid har regeringen kommit att inta ståndpunkter som synbarligen står helt i strid med varandra utan att definiera hur regeringen kunnat komma till skilda uppfattningar om äganderättens innehåll och om ägandets ansvar.

Ett av de mest uppseendeväckande områdena för motsägelsefull hållning i frågor om äga nderättens innehåll och ansvar utgör bank- och finansbolags- lagstiftningen. I den nyligen framlagda propositionen om lagstiftning för finansbolag markeras mycket tydligt ägarrollens betydelse fö r bankinspek- tionens tillstå nd till finansbolagsrörelse. Av föredragningar som gjorts av bankinspektionens chef framgår att ägarrollen är av stor vikt vid prö vningen av tillstånd att driva finansbolagsrörelse. Uppenbarligen avses här en ägare som kan på verka finansbolagens verksamhet, dvs. en dominerande äga re . Man kan alltså härav dra slutsatsen att bankinspektionen och regeringen avser att kräva att finansbolag stå r under ägande av en dominerande ägare som kan utö va inflytande över finansbolagets verksamhet.

Samtidigt som de nna proposition framläggs hö rs allt tydligare signaler från den socialdemokratiske ledaren av kreditmarknadskommitten och från regeringen om att regeringen bör framlägga förs lag om långtgående begräns- ningar av rätten att utö va äganderä tt till aktier i bankaktiebolag. Man frågar sig nu vad skillnaden i ägande me llan bankaktiebolag och finansbolag kan vara . Osä kerheten om den socialde mo kratiska politiken i vad avser ägandet fortsätter att växa.

Regeringen beslöt nyligen att unde rkä nna en person, vars rykte och goda kompetens inte ifrågasattes, som styrelseordföra nde i Bohusbanken. Den enda locution som lagen känner för underkännande av en person för

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Meddelande om inter- pellationer

175

Prot. 1987/88:109 ordförandestolen i ett bankaktiebolag är att han inte kan förväntas rätt

27 april 1988 tillvarata bankens och samhällets intressen. Ingen sådan invändning riktades

--------- mot den föreslagne personen, men väl riktades påståendet att han, som

Meddelande om inter-

pel/ationer

representant för den dominerande ägaren, inte kunde godkännas såsom

styrelseordförande. I regeringens ståndpunktstagande förefaller det ligga en generell bedömni ng att en dominerande ägare inte kan uppträda så att samhällets intressen också tillgodoses.

I regeringens många politiska beslut avseende värdepappersmarknaden och kapitalmarknaden under det senaste året ligger långa rader av marke- ringar av en helt ny syn på ägandet i Sverige. Genom införandet av lö ntagarfonder exponerades ett synsätt: Företagsägaren skulle avstå av förmögenheten för att denna skulle kunna överföras till löntagarparten. I det nylige n framlagda förslaget om ytterligare en pensionsfondstyrelse öppnas möj ligheter för att överföra löntagares pensionssparande inom ATP-syste- met till ett av staten kontrollerat aktieägande.

De exempel på politisk utveckling och politiska ståndpunktstaganden som beskrivits ovan föranle der följa nde frågor till statsministern :

1.H ar regeringen en strategisk plan fö r att fortlöpande omvandla enskild egendom till statsägd egendom utan att politiska beslut om socialiseringar genomförs?

2.Anser regeringen att en huvudägare till svenskt företag har generella förpliktelser gentemot "samhällets intressen"?

3.Anser regeringen att en företagsägare icke får utöva sitt ägande om ägarens förvaltning strider mot den politiska maktens uppfattning och inriktning?

4.Vilken skillnad lägger regeringen i ägandet av bankaktiebolag och ägandet av finansbolag?

5.Anser regeringen att ägarens rätt att fritt förvalta det av honom ägda kan inskränkas enligt svensk grundlag?

den 27 april

1987/88:242 av Birger Hagdrd (m) till utbildningsministern om lärarrekryte- ringen till gymnasieskolan:

För gymnasieskolan är det självfallet en viktig för utsättning att ha tillgång till goda och kompetenta lärarkrafter. Därvidlag har lektorerna alltid tidigare utgjort något av en ryggrad. Det har emellertid under senare tid visat sig allt svåra re att rekrytera gymnasielektorer. 1986/87 saknade nära vart tredje lektorat innehavare, vartill kom att ytterligare 14,5 % av lektorerna var tjänstlediga. Andelen lektorat som ledigförklarades ökade från ca 310 år 1982 till 445 år 1987. Redan 1982 kunde bara hälften av tjänsterna

återbesä ttas. De nna andel har sedan successivt sjunkit till 29 % 1987. Av de för 1988 utlysta tjä nsterna uppskattas endast ca 20 % kunna bli besatta. Till detta kommer att mer än två tredjedelar av gymnasielektorerna är över 50 år.

Situationen torde utan överdrift kunna betecknas som katastrofal och

176

utgöra ett skrämmande exempel på hur kvaliteten försummats inte minst på utbildningens o mråde .

Är regeringen beredd att snabbt vidta åtgärder - och i så fall vilka - för att trygga tillgå ngen på gymnasielektorer i framtiden?

18 § Meddelande om frlga

Meddelades att följande fråga framställts

den 27 april

1987/88:469 av Martin Segerstedt (s) till miljö - och energiministern om elpriset för Nobelindustriers kiselmetallverk i Ljungaverk:

Nobelindustriers kiselmetallverk i Ljungaverk i Västernorrlands län är en av Sveriges mest energikrävande tillverkningsindustrier om man mäter den totalt insatta elenergins andel av färdigvarans pris. Ca 90 % av produktionen exporteras. - Industrin arbetar därför i en hård internationell konkurrens, där priset på råvaran elenergi är en avgörande konkurrensfaktor.

Förhandlingar med Vattenfall om elpriset har strandat, och det finns nu ett uttalat hot om en nedläggning av industrin.

Företaget säger sig vara positivt till olika former av samverkanslösning genom exempelvis en ko njunkturanpassning av elpriset och intermittent drift av fabriken efter tillgång på billig el. Vattenfall kan i huvudsak på formella grunder enligt uppgift inte gå in på sådana lös ningar.

Med anledning av elenergins betydelse för den aktuella industrin och de möjliga lös ningar som skisserats vill jag fråga energiministern:

Är statsrådet beredd att medverka till att Vattenfall får erforderliga direktiv till fortsatta förhandlingar?

19 § Kammaren å tskildes kl. 22.59.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

Prot. 1987/88:109 27 april 1988

Meddelande omfrdga

/Olof Marcusson

177

Prot.

1987/88:109

178

Förte ckning över talare

(Siffrorna avser sida i protokolle t}

Onsdagen den 27 april

Tredje vice tal mannen 62

Aglert , Per Arne ( fp) 117, 122, 124 Ahrland, Karin (fp) 92

Alemyr, Stig (s) 24, 30, 3 1, 49

Andersson, Axel (s) 58, 62, 64

Bje lle , Britta (fp) 127, 133, 135, 159, 165, 166, 167 8 00, Karl (c) 119, 122, 123

Branting, Charlotte (fp) 97 Bråkenhielm , Anita (m) 45, 49, 54 Fogelberg, Margareta (fp) 107 Franzen, To mmy (vpk) 129

Furubje lke, Viola (s) 94, 96, 97, 103. 104 Granstedt, Pär (c) 85, 90, 91 Gustafsson , Stig (s) 17 1, 172

Hagå rd , Birger (m) 100, 103, 104 Hammarbacken, Britta (c) 54, 73. 74 Hedfors, Lars (s) 148, 152, 154

He mmingsson, Ingrid (m) 138 Hjelm-Wallen, Lena , tatsråd 31, 39, 42, 49 Hö kmark , Gunnar (m) 64, 72, 74, 81, 83 Johansson , Anita (s) 163, 166, 167 Johansson, Kjell (fp) 142, 151, 153 Jonasson , Bertil (c) 136

Jonäng, G unnel (c) 13, 22, 29, 37, 41, 62 Josefson, Stig (c) 145, 150. 153, 162, 164, 167 Karlsson, Mats O (s) 120, 123, 124

Keen, Kerstin (fp) 155 Koch, Inger (m) 84 Lantz, Inga (vpk) 56, 61, 63

Leissner, Maria (fp) 50, 54, 61, 63, 96, 97 Lööw , Maj-Lis (s) 68, 73, 75, 79

Mö ller, Ewy (m) 158, 164, 166 Nordströ m , Kj ell (s) 130, 134, 136 Olson, Be ngt Harding (fp) 168, 170 Petersson, Karl-Anders (c) 128, 134, 135 Silfve rstrand , Bengt (s) 79. 82, 83 Strindberg, Per-Olof (m) 171 , 172 Svartberg, Karl-Erik (s) 87, 90, 92 Svenson, Karl-Gö sta (m) 125. 132, 135, 156 Svensson , Alf (c) 104

Sö der, Ka rin (c) 75, 79

Sö derqvist , Oswald (vpk) 17, 22, 23, 38. 42 Thollander, Gu nnar (s) 169, 170

af Ugglas, Margaretha (m) 3, 2 1, 23, 28, 3 1, 36, 40 Wachtmeiste r, Knut (m) 139, 150. 152

Ång strö m, Rune (fp) 7. 21, 23, 29, 37, 41

gofMI Stocltholm 1988 15444