Riksdagens protokoll 1971:140

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:140

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:137

Tisdagen den 7 december

Kl. 12.00

§  1  Herr talmannen meddelade att herr Hammarberg enhgt tlU kammaren inkommet läkarintyg var sjukskriven till och med den 10 december. Herr Hammarberg bevihades erforderlig ledighet från riksdagsgöromålen.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

§ 2 Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr TALMANNEN yttrade:

Finansutskottets betänkande nr 47 och socialutskottets betänkande nr 42 föredrages och debatteras I ett sammanhang och yrkanden beträffande båda dessa betänkanden framställes under den gemensamma överläggningen.

Härefter föredrogs finansutskottets betänkande nr 47 angående konjunkturstlmulerande åtgärder samt socialutskottets betänkande nr 42 I anledning av Kungl, Maj:ts proposition om höjda bostadstiUägg för barnfamiljer, m. m, jämte motioner.

Finansutskottets betänkande nr 47

Med stöd av 55 § riksdagsordningen hade vid höstsessionens början föhande motioner väckts

1,     1971:1489 av hen Bohman m, fl, (m) om konjunkturstimulerande åtgärder,

2,     1971:1490 av herr Fälldin m, fl, (c) om konjunkturstimulerande åtgärder,

3,     1971:1491 av hen Helén m, fl, (fp) om konjunkturstlmulerande åtgärder,

4,     1971:1492 av hen Hermansson I Stockholm m, fl, (vpk) om ändring av sysselsättnings-, lokaliserings- och näringspohtiken,

5,     1971:1493 av hen Hermansson i Stockholm m, fl, (vpk) om ändring av skattepoUtiken,

6,     1971:1494 av herr Ringaby m, fl, (m) om sänkning av mervärdeskatten på Uvsmedel samt

7,     1971:1495 av herrar Romanus (fp) och Ahlmark (fp) om höjning av de allmänna barnbidragen.

För att få förslagen i motionerna närmare belysta hade finansutskottet inhämtat yttranden från skatteutskottet, soclalförsäkringsutskottet, socialutskottet, trafikutskottet, näringsutskottet och civUutskottet.

I  propositionen   1971:140 hade Kungl,  Maj:t under åberopande av

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

utdrag av statsrådsprotokoUet över finansärenden för den 29 oktober 1971 dels föresl-dglt riksdagen att godkänna den aUmänna uppläggning av den ekonomiska poUtiken som förordats i statsrådsprotokollet, dels I bilagor I —11 gjort anslagsframställningar m. m.

Med  anledning av propositionen 1971:140 hade följande motioner
väckts

1.     1971 :1521 av hen Jonasson m, fl, (c, fp, m),

2.     1 971 :1 522 av herr Larsson i Umeå m. fl, (fp, c),

3.     1971 :l 527 av herrar Annerås (fp) och Levin (fp),

4.     1971 :1528 av herr Carlshamre m, fl. (m),

5.     1971 :1529 av herr Carlstein (s),

6.     1971 :l 530 av hen Eriksson I Arvika m. fl. (fp, c, m),

7.     1971 :1 531 av herr Eriksson I Bäckmora m. fl. (c),

8.     1971 :1532 av hen FäUdin m. fl. (c),

9.      1971 ;1533 av herr Hermansson I Stockholm m. fl. (vpk),
1 0.    1971 :1 534 av herrar Hovhammar (m) och Fagerlund (s),

11.     1971:1 535 av hen HyUander (fp),

12.     1971:1 536 av herr Jonsson I Mora m. fl. (fp),

13.     1971:1 537 av herr Levin (fp),

14.     1971:1 538 av hen Mattsson i Skee m. fl. (c, s, fp, m),

15.     1971:1 539 av herr Nilsson I Tvärålund (c),

16.     1971 :I540 av herr Nilsson I Tvärålund (c),

17.     1971 :1541 av hen Rydén m. fl. (fp),

18.     1 971:1 542 av hen Rydén m. fl. (fp, m),

19.     1971:1543 av hen SjöneU m. fl. (c)samt

20.     1971:1 544 av herr Åshng m. fl. (c).

Utskottet hade inhämtat yttranden över propositionen och de med anledning av denna väckta motionerna från skatteutskottet, justitieutskottet, försvarsutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, utbildningsutskottet, trafikutskottet, jordbruksutskottet, näringsutskottet, inrikesutskottet och civilutskottet.

I det föhande redovisas de punkter I finansutskottets betänkande, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten I

Den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken

I propositionen 1971:140 lämnades en redovisning för de konjunkturstimulerande åtgärder regeringen hittills vidtagit I år. Vidare framlades förslag om ytterligare konjunkturstimulerande åtgärder. Tyngdpunkten lades därvid på selektiva åtgärder som gav en snabb sysselsättningseffekt inom områden som framstod som särskilt angelägna. Det gällde utbyggandet av Industrins produktionsapparat, särskilda insatser på mlhövårdsom-rådet, tidigareläggning av angelägna kommunala Investeringar och Insatser för barnfamiljer med lägre Inkomster samt folkpensionärerna.

Sammantagna kunde de sysselsättningspohtlska åtgärderna beräknas Innebära en efterfrågan av storleksordningen 5 miljarder kronor. Härtill kom att s. k. oprioriterat byggande för ca 2 miljarder kronor frisläppts.

För att täcka statens direkta utgiftsbehov begärdes medel på tilläggs-stat för Innevarande budgetär med I runt tal 1,5 mUjarder kronor.

Utskottet hemställde

att riksdagen med godkännande av den allmänna uppläggning av den ekonomiska pohtiken som förordats i statsrådsprotokollet som sin mening gav Kungl. Maj:t Ull känna vad utskottet anfört.

Reservatlon hade avgivits

1) av herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson I Harphnge (c), Löfgren (fp). Brundin (m), Åshng (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp), som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av vad I statsrådsprotokoUet anförts om den allmänna uppläggningen av den ekonomiska poUtiken som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

Punkten 8

Särskilt bostadstillägg för barnfamiljer, m. m.

Kungl. .Maj:t hade föreslagit riksdagen att dels godkänna de I statsrådsprotokoUet förordade grunderna för särskilt statligt bostadstUlägg för barnfamUjer, dels till Särskilt statUgt bostadstillägg för barnfamiljer på tUläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 125 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats

motionen 1971:1490 av herr Fälldin m. fl. (c), I vUken såvitt nu var I fråga hemställts att riksdagen skulle dels besluta att höja de allmänna barnbidragen med 200 kronor per barn och år från och med fjärde kvartalet 1971, dels besluta att anvisa till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1971/72 utöver tidigare anvisade medel ett förslagsanslag av 270 000 000 kronor,

motionen 1971:1495 av herrar Romanus (fp) och Ahlmark (fp), i vilken hemställts att riksdagen beslutade om en dubblering av utgående allmänna barnbidrag för sista kvartalet 1971 och första kvartalet 1972, silket innebar ett tillskott Ull barnfamiljernas köpkraft med sammanlagt 600 kronor per barn,

motionen 1971:1528 av herr Carlshamre m. fl. (m), I vilken hemställts

dels att riksdagen skulle avslå proposition 1971:140 såvitt gällde förslaget om särskUt statUgt bostadstillägg för barnfamiher,

dels att riksdagen skulle anta I motionen framfört förslag UU lag om extra barnbidrag. Innebärande utbetalande av extra barnbidrag för första och andra kvartalet 1972 med 50 kronor per barn och kvartal,

dels att riksdagen till extra allmänna barnbidrag på tUläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 skulle anvisa ett förslagsanslag av 180 000 000 kronor samt

motionen 1971:1529 av herr Carlstein (s), I vilken hemställts att riksdagen I skrivelse UU Kungl. Maj:t skulle ge till känna att utbetalning under tiden 1 januarl-3l mars 1972 av retroaktivt statUgt bostadstillägg avseende december månad 1971 skulle grunda rätt UU särskilt statligt bostadstiUägg.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, nt m.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Utskottet hemställde

Ä, att riksdagen med avslag på motionen 1971:1528, såvitt nu var I fråga,

1.    godkände de I statsrådsprotokoUet förordade grunderna för särskilt stathgt bostadstillägg för barnfamUjer,

2.    till Särskilt statUgt bostadstillägg för barnfamiljer på tUläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 125 000 000 kronor,

B.  att riksdagen med bifall till motionen 1971:1529 som sin mening
gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om rätt till särskilt
statligt bostadstillägg då grundförmånen bevUjats retroaktivt,

C.  att riksdagen beträffande höjning av de allmänna barnbidragen
skulle avslå

1,    motionen 1971:1490,

2,    motionen 1971:1495,

3,    motionen 1971:1528,

Reservationer hade avgivits

2 a) av herrar Kristiansson I Harphnge (c), Löfgren (fp), Åsling (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp), som ansett att utskottet bort hemställa,

Ä. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1528, såvitt nu var 1 fråga,

1. godkände de I statsrådsprotokoUet förordade grunderna för särskilt
statUgt bostadstillägg för barnfamiljer,

2, Ull Särskilt statUgt bostadstillägg för barnfamiljer på tUläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av
125 000 000 kronor,

B.  att riksdagen med bifall till motionen 1971:1S29 som sin mening
gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört om rätt UU särskilt
StatUgt bostadstillägg då grundförmånen beviljats retroaktivt,

C.     att riksdagen beträffande höjning av de allmänna barnbidragen

1.    med bifall till motionen 1971:1490 dels beslutade att 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag skulle från den 1 Januari 1972 ha av reservanterna föreslagen lydelse, dels beslutade att Ull Allmänna barnbidrag på tiUäggsstat I UU riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 1 80 000 000 kronor,

2.    beslutade att motionen 1971:149S och motionen 1971 :l 528, i den mån de ej kunde an.ses besvarade med hemställan under C 1, Icke föranledde någon riksdagens åtgärd,

2 b) av herrar Burenstam Linder (m) och Brundin (m), som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1971:1528 och med anledning av motionerna 1971 :1490 såvitt nu var I fråga och 1971:1495

1.    skulle avslå propositionen 1971:140 såvitt gällde särskilt statligt bostadstillägg för barnfamUjer,

2.    skulle avslå motionen 1971:1529,

3.    skulle anta I reservationen framfört förslag till lag om extra barnbidrag samt

4. Ull Extra barnbidrag på tUläggsstat 1 Ull riksstaten för budgetåret 1971/72 skulle anvisa ett förslagsanslag av 180 000 000 kronor.

Punkten 9

Om åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom industrin

1 motionen 1971:1532 av herr FäUdin m. fl. (c) hade hemstäUts att riksdagen beslutade att stöd till åtgärder för bättre arbetsmiljöer Inom Industrin i fråga om arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar fick utgå efter samma grunder som enhgt propositionen skulle gälla I fråga om vatten- och luftvårdande åtgärder, samt att riksdagen skuUe hemställa hos Kungl. Maj:t om utfärdande av härför erforderUga tilläm pnlngsföres krlf ter.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1532.

Reservatlon hade avgivits

3) av herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson I Harphnge (c), Löfgren (fp). Brundin (m), Asling (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fpj, som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1971:1532 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört om stöd till åtgärder för bättre arbetsmiljö.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Punkten 16

Skatte- och kreditpolitiska åtgärder m. m.

Kungl. MaJ:t hade föreslagit riksdagen att anta Inom finansdepartementet upprättat förslag till förordning om ändring i förordningen (1971:50) om särskilt Investeringsavdrag vid taxering till statlig Inkomstskatt.

Förslaget Innebar bl. a. att nuvarande särskilda Investeringsavdrag för maskinanskaffningar under år 1971 höjdes från 10 tUl 20 procent och att motsvarande investeringsavdrag medgavs även för maskinanskaffningar under år 1972.

1 detta sammanhang hade behandlats

motionen 1971 :l489av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställts

A. att riksdagen skulle besluta att

I. i skrivelse till Kungl. Maj;t hemställa att Kungl. Maj:t skulle tillsätta
en parlamentarisk utredning med uppgift att göra en översyn av
nuvarande skattesystem,

II.  med upphävande av riksdagens tidigare beslut angående uttagnlngs-
procenten för 1 972

1)    uttagnlngsprocenten för 1972 skulle fastställas till 90 procent samt att

2)    källskattetabellerna för första hälften av 1972 utarbetades på sådant sätt att beträffande beskattningsbara Inkomster för vilka grundbeloppet understeg 8 000 kronor ett 20 procent lägre belopp uttogs än enligt de I statsskatteförordningen angivna grundbeloppen och beträffande Inkomster för vilka grundbeloppen översteg 8 000 ett för 1972 800 kronor lägre belopp uttogs än enhgt förordningens grundbelopp och att

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, in. in.

3) källskattetabeller för andra halvåret för 1972 utarbetades med utgångspunkt från en uttagningsprocent på 100 procent,

III.    den löneskatt som utgick Inte längre skulle uttagas frän och med den I november 1971,

IV.    ett extra Investeringsavdrag för näringslivets byggnadsinvesteringar skulle beviljas från och med den 1 november 1971,

B,  att vederbörande utskott skulle utarbeta förslag till de ändringar I
författningarna som erfordrades för genomförandet av motionärernas
förslag,

C, att riksdagen skulle uttala att kvarvarande delar av den restriktiva
kredltpolitiken skulle avvecklas samt

D,     att riksdagen skulle I övrigt beakta vad I motionen anförts,

motionen 1971:1490 av herr Fälldin m, fl. (c), vari såvitt nu var I fråga hemställts

I. att riksdagen skulle

1.    besluta att arbetsgivaravgiften enligt förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift Ulls vidare Inte uttogs efter den I november 1971,

2.    besluta att I skrivelse till Kungl. MaJ:t anhålla om snabbutredning och förslag tiU 1972 års vårriksdag om en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften I enUghet med vad som anförts I motionen,

II. att riksdagen skulle besluta att den som under tiden den I novem.ber 1971-den 31 mars 1972 påbötiade byggnadsobjekt avsett att utnyttjas I rörelse. Jordbruk eller skogsbruk skulle med I motionen särskilt angivna undantag åtnjuta särskilt investeringsavdrag med 10 procent av byggnadskostnaden vid taxering till statlig Inkomstskatt I enlighet med vad som anförts I motionen.

motionen 1971 :149l av herr Helén m, fl. (fp), vari hemställts dels att riksdagen skulle besluta om tillfälligt sänkt mervärdeskatt med 5 procent för tiden 1 november 1971-30 april 1972, dels att riksdagen skulle besluta att helt slopa arbetsgivaravgiften för tiden 1 november 1971-30 april 1972 I det s. k. Inre stödområdet och sänka avgiften från 2 procent till 1 procent I övriga landet, dels att riksdagen skulle besluta om sådan utvidgning av rätten Ull skattemässiga avskrivningar av gjorda Investeringar, att den förutom maskininköp även kom att omfatta en tioprocentig avdragsrätt för byggnadsinvesteringar Inom näringslivet,

motionen 1971:1492 av herr Hermansson I Stockholm m.fl. (vpk), vari såvitt nu var I fråga hemställts att riksdagen i skrlvekse till regeringen begärde förslag till nödvändiga lagändringar för att medel ur AP-fonderna skulle kunna användas till bl. a. följande projekt; skapandet av statliga basindustrier I avfolknlngsområdena, vidareförädling av skogsprodukter, gruvprospekterlng I det Inre Norrland och Igångsättning av malmbrytning.

motionen 1971:1493 av herr Hermansson I Stockholm m.fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle besluta om upphävande av mervärdeskatten på livsmedel samt om åtgärder för täckande av det härigenom uppkomna Inkomstbortfallet för statskassan genom dels viss ändring I

förordningen om mervärdeskatt av den 6 Juni 1968, dels I motionen framförda förslag till beskattningsåtgärder. Innebärande höjning av förmögenhetsskatten, arvs- oeh gåvoskatten samt bolagsskatten, förändrade avskrivningsregier för rörelse- och hyresfastigheter, begränsning I avdragsrätten för skuldräntor, slopande av den övre gränsen för folkpensionsavgiften samt begränsning av avdraget för reklam vid taxering,

motionen 1971 ;1494 av herr Ringaby m. fl. (m),

motionen 1971:1522 av herr Larsson I Umeå m. fl. (fp, c), vari hemställts att riksdagen skyndsamt uttalade att kommunerna skulle, för genomförande av de av regeringen aviserade beredskapsarbetena I kommunal regi, erhålla upplånlngsrätt på den långa kapitalmarknaden motsvarande den kommunala flnanslerlngsdelen för beredskapsarbeten samt I den mån andra beredskapsarbeten föll utanför den 75-proeentlga statsbldragsdelen även erhålla medel för finansiering av dessa arbeten genom långfristig upplåning,

motionen 1971:1527 av herrar Annerås (fp) och Levin (fp), vari hemställts att riksdagen anmodade Kungl. Maj:t att snarast framlägga förslag om vidgad återlånerätt från AP-fonderna och att amorteringstiden utökades,

motionen 1971:1530 av herr Eriksson I Arvika m. fl. (fp, c, m), vari hemställts att riksdagen beslutade att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåUa om ändring av det direkta skattesystemet så att penningvärdeförändringar Inte automatiskt medförde ökat skattetryck och därmed minskad köpkraft,

motionen 1971:1533 av herr Hermansson I Stockholm m.fl. (vpk), vari såvitt nu var I fråga hemställts att riksdagen skulle avslå I propositionen 1971:140, bilaga 5 punkten 1 anfört förslag angående särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt samt att riksdagen i skrivelse till regeringen begärde förslag om Investeringsstyrning Inbegripande kontroll över lagerutveckllngen,

motionen 1971 :1537 av hen Levin (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade att för tiden t. o. m. den 31 december 1972 Införa ett Investeringsbidrag på 8 procent,

motionen 1971 :1 542 av herr Rydén m, fl. (fp, m) samt

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Kon jun k turs timu-lerande åtgärder, m. m.

motionen 1971:1543 av herr SjöneU m.fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade att på tilläggsstat 1 Ull riksstaten för budgetåret 1971/72 till Investeringsbidrag för maskininvesteringar I rörelse. Jordbruk och skogsbruk anvisa 20 000 000 kronor I enlighet med vad som anförts I motionen.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

10

Utskottet hemställde

A, 1. att riksdagen med anledning av propositionen 1971:140 och med avslag på motionen 1971:1533 såvitt nu var I fråga skulle anta det vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändring I förordningen (1971:50) om särskilt Investeringsavdrag vid taxering till statlig Inkomstskatt med den ändringen att 3 § erhöU av utskottet föreslagen lydelse. Innebärande att särskilt Investeringsavdrag skulle kunna medges även vid anskaffning av begagnade inventarier,

2, att riksdagen beträffande särskilt Investeringsavdrag för byggnadsarbeten skuUe avslå

b.

c. B.

avslå

a, motionen 1971 :1489, motionen 1971:1490, motionen 1971:149l, att  riksdagen  beträffande Införande av Investeringsbidrag skulle

1.    motionen 1971:1537,

2.    motionen 1971 :1543,

C.  att riksdagen med anledning av propositionen 1971:140 och med
avslag pä motionen 1971:1542 skuUe anta av utskottet framfört förslag
till förordning om tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten,

D.  att riksdagen beträffande uttagsprocenten för den stathga inkomst
skatten skulle avslå motionen 1971:1489,

E.      att riksdagen beträffande ändring av mervärdeskatten skulle avslå

1.    motionen 1971 :1491,

2.    motionen 1971 :1493,

3.    motionen 1971:1494,

F.  att riksdagen beträffande ändring av den aUmänna arbetsgivarav
giften skulle avslå

1.    motionen 1971 :1489,

2.    motionen 1971:1490,

3.    motionen 1971 :1491,

G.  att riksdagen beträffande Indexreglerlng av skattesystemet skulle
avslå motionen 1971:1530,

H. att riksdagen beträffande utredning om skattesystemet skulle avslå motionen 1971 :1489,

J. att riksdagen beträffande utredning rörande den allmänna arbetsgivaravgiften skulle avslå motionen 1971:1490,

K. att riksdagen beträffande kreditpoUtiska åtgärder skulle avslå

1.     motionen 1971 :1489,

2.     motionen 1971:1492,

3.     motionen 1971 :1522,

4.     motionen 1971:1527,

L. att riksdagen beträffande Investeringsstyrning skulle avslå motionen 1971:1533.

~ Reservationer hade avgivits

4) beträffande särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten av herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson I Harphnge (c), Löfgren (fp). Brundin (m), Åshng (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp), som ansett att utskottet under A 2 bort hemställa.

alt riksdagen I anledning av motionerna 1971:1489, 1971:1490 och 1971:1491, samtliga såvitt nu var i fråga, skulle anta av reservanterna framfört förslag tlU förordning om särskilt Investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten vid taxering till statUg inkomstskatt,

5) beträffande Investeringsbidrag av herrar Burenstam Linder (m),
Kristiansson I Harplinge (c), Löfgren (fp). Brundin (m), Åshng (c),
Fågelsbo (c) och Wirtén (fp), som ansett att utskottet under B bort
hemställa,

att nksdagen beträffande införande av investeringsbidrag I anledning av motionerna 1971:1537 och 1971:1543

1.    beslutade i princip att det särskUda Investeringsavdraget skulle kompletteras med ett investeringsbidrag i enhghet med vad reservanterna anfört, samt

2.    hemställde att Kungl. MaJ;t skulle utarbeta och snarast förelägga riksdagen förslag om utformningen av ett sådant Investeringsstöd,

6) beträffande mervärdeskatt och arbetsgivaravgift av herrar Buren
stam Linder (m), Kristiansson I HarpUnge (c), Löfgren (fp), Brundin (m),
ÅsUng (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp), som ansett att utskottet under E
och F bort hemställa,

E.      att riksdagen beträffande ändring av mervärdeskatten

1.    I anledning av motionen 1971:1491 skuUe anta av reservanterna framfört förslag tlU förordning om ändring I förordningen (1968:430) om mervärdeskatt, innebärande bl. a. en sänkning av mervärdeskatten från I 5 till 11 procent,

2.    skulle avslå motionen 1971:1493,

3.    skulle avslå motionen 1971 :l494,

F.  att tiksdagen beträffande ändring av den aUmänna arbetsglvarav-
gltten I anledning av motionerna 1971:1489, 1971:1490 och 1971:1491
skulle anta av reservanterna framfört förslag till förordning om upphävan
de av förordningen (1968:419) om aUmän arbetsgivaravgift,

7) beträffande Indexreglerlng av skattesystemet av herrar Burenstam
Linder (m), Kristiansson I HarpUnge (c), Löfgren (fp). Brundin (m),
ÄsUng (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp), som ansett att utskottet under G
bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1971 :l 530 I skrivelse tlU Kungl. Maj:t hemställde alt riksdagen förelades förslag om ändring av skattesystemet så att penningvärdets försämring Inte medförde ett automatiskt ökat skattetryck.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, nt m.

8) beträffande utredning av skattesystemet av herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson I HarpUnge (c), Löfgren (fp). Brundin (m), ÄsUng (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp), som ansett att utskottet under H bort hemställa,

att riksdagen I anledning av motionen 1971:1489 beslutade att I skrivelse till Kungl. Majt anhålla om en förutsättningslös offentlig utredning med bl. a. företrädare för riksdagspartierna om skattesystemet i enlighet med vad reservanterna anfört,

11

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, nt m.

9) beträffande utredning rörande den allmänna arbetsgivaravgiften av
herrar Kristiansson I HarpUnge (c), Löfgren (fp), Åsling (c), Fågelsbo (c)
och Wirtén (fp), som ansett att utskottet under J bort hemställa,

alt riksdagen med anledning av motionen 1971:1490 beslutade att i skrivelse tih Kungl, Maj:t anhålla om snabbutredning och förslag till 1972 års vårriksdag om en differentiering av den aUmänna arbetsgivaravgiften i enUghet med vad reservanterna anfört,

10) beträffande kredltpohtlska åtgärder av herrar Burenstam Linder
(m), Kristiansson 1 Harphnge (c), Löfgren (fp). Brundin (m), Åshng (c),
Fågelsbo (c) och Wirtén (fp), som ansett att utskottet under K 3 bort
hemställa,

att riksdagen med bifall UU motionen 1971:1522 uttalade att kommimerna skulle, för genomförande av de av regeringen aviserade beredskapsarbetena I kommunal regi, erhåUa upplånlngsrätt på den långa kapitalmarknaden motsvarande den kommunala flnanslerlngsdelen för beredskapsarbeten samt, I den mån andra beredskapsarbeten föll utanför den 75 %-iga statsbldragsdelen, även erhålla medel för finansiering av dessa arbeten genom långfristig upplåning,

11) beträffande kreditpoUtiska åtgärder av herrar Burenstam Linder
(m), Kristiansson i Harphnge (c), Löfgren (fp). Brundin (m), Åshng (c),
Fågelsbo (c) och Wirtén (fp), som ansett att utskottet under K 4 bort
hemställa,

att riksdagen med bifall Ull motionen 1971:1527 hos Kungl, MaJ:t hemställde att förslag snarast framlades om vidgad rätt Ull återlån från allmänna pensionsfonden och utökad amorteringstid för sådana lån.

Punkten 18

Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen att dels godkänna vad i statsrådsprotokollet föroidats rörande tillfäUlgt höjda statsbidrag Ull kommunala avloppsreningsverk, dels Ull Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. på tilläggsstat I Ull riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 50 000 000 kronor, dels godkänna vad I statsrådsprotokollet förordats rörande tillfälligt höjda statsbidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder Inom Industrin.

Enligt Kungl. MaJ:ts förslag skulle höjt statUgt bidrag lill kommunala avloppsreningsverk m. m. samt till vatten- och luftvårdande åtgärder Inom Industrin utgå om arbetena påbörjades och till minst 60 procent utfördes under tiden den 1 november 1971-den 30 juni 1972 - för arbeten som påbötiades under nämnda tid men Inte kunnat fullföhas I angiven omfattning borde dock höjt bidrag kunna utgå för kostnader som hänförde sig Ull nämnda perlod.

12

1 detta sammanhang hade behandlats

motionen 1971 ;1521 av hen Jonasson m. fl. (c, fp, m), vari hemställts att riksdagen skulle medge att statsbidrag fick utgå Ull vatten- och luftvårdande åtgärder Inom jordbruket och trädgårdsnäringen enhgt samma grunder som I propositionen föreslagits för industrin samt

motionen 1971 :1540 av herr Nilsson I Tvärålund (c), vari hemställts att riksdagen I skrivelse till Kungl. MaJ:t uttalade att förhöjt statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk och till vatten- och luftvårdande åtgärder Inom Industrin skulle kunna utbetalas I vissa fall även om arbetena inte färdigställts till 60 procent före den 1 Juh 1972,1 enhghet med vad som anförts I motionen.

Utskottet hemställde

A.  beträffande bidrag till jordbruket och trädgårdsnäringen att
riksdagen skulle avslå motionen 1971:1 521,

B.  beträffande tillfäUlgt höjda statsbidrag till kommunala avlopps
reningsverk ni. m. samt till vatten- och Iuftvårdande åtgärder Inom
industrin att riksdagen

1.    I anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1 971:1 540 som sin mening gav Kungl. MaJ:t Ull känna vad utskottet anfört,

2.    Ull Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. på tUläggsstat I Ull rlksstalen för budgetåret 1971/72 anvisade ett reservationsanslag av 50 000 000 kronor.

Reservation hade avgivits

12) av herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson I Harplinge (c), Löfgren (fp), Brundin (m), ÅsUng (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp), som ansett att utskottet under A bort hemställa,

att riksdagen beträffande bidrag till Jordbruket och trädgårdsnäringen med bifall till motionen 1971:1521 beslutade, att statsbidrag fick utgå till vatten- och luftvårdande åtgärder Inom Jordbruket och trädgårdsnäringen enligt samma grunder som Inom Industrin,

Punkten 22

Allmänna beredskapsarbeten m. m.

Kungl, MaJ:t hade föreslagit riksdagen att till Allmänna beredskapsarbeten m, m. på tUläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 825 000 000 kronor, varav förslagsvis 275 000 000 kronor att avräknas mot automobUskattemedlen.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats

motionen 1971:1531 av herr Eriksson I Bäckmora m.fl. (c), vari hemställts atl riksdagen skulle uttala att statsbidrag till beredskapsarbeten som utfördes på enskilda vägar under tiden 1 november 1971-30 Juni 1972 borde utgå med 75 procent av kostnaderna samt

motionen 1971:1538 av herr Mattsson I Skee m. fl. (c, s, fp. m), vari hemställts att riksdagen bemyndigade Kungl. MaJ:t att av de medel som enligt propositionen ställdes till förfogande för allmänna beredskapsarbeten m. m. disponera medel för att minska arbetslösheten hos kantstens-Industrin genom statliga stödbestäUnlngar.

Utskottet hemstäUde

A. att riksdagen till Allmänna beredskapsarbeten m. m. på tUläggsstat I Ull riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisade ett reservationsanslag av

13

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

825 000 000 kronor, varav förslagsvis 275 000 000 kronor att avräknas mot automobUskattemedlen,

B.      att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1531,

C.     att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1538.

Reservationer hade avgivits

13) beträffande statsbidrag till beredskapsarbeten på enskilda vägar av
herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp).
Brundin (m), ÅsUng (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp), som ansett att
utskottet under B bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:1531 som sin mening gav Kungl. Maj:t Ull känna vad reservanterna anfört om statsbidrag tlU beredskapsarbeten, som utfördes på enskilda vägar,

14) beträffande statliga bestäUningar hos kantstenslndustrln av herrar
Burenstam Linder (m), Kristiansson I HarpUnge (c), Löfgren (fp).
Brundin (m), ÄsUng (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp), som ansett att
utskottet under C bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tlU motionen 1971:1538 som sin mening gav Kungl. Maj.t tlU känna vad reservanterna anfört om statUga beställningar hos kantstenslndustrln.

Punkten 24

Om samhällsnyttiga arbeten m. m.

I motionen 1971:1492 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), hade hemställts, såvitt nu var i fråga, att riksdagen i skrivelse till regeringen begärde skyndsamma förslag till samhällsnyttiga arbeten I enlighet med punkterna 1-8 i motionen samt att erforderliga förslagsanslag förelades riksdagen.

I motionen 1971 :1533 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) hade hemställts, såvitt nu var I fråga, att riksdagen I skrivelse till regeringen begärde förslag tiU samhällsnyttiga arbeten, särskilt på områden som angavs i motionen och av en sådan omfattning att man gjorde slut på arbetslösheten.

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle avslå motionerna 1971: såvitt nu var i fråga.

.492 och 1971:1 533, båda

14

Punkten 25

Statligt stöd till lageruppbyggnad

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen att godkänna de riktUnjer för bidrag vid lagerökning som förordats i statsrådsprotokollet.

I detta sammanhang hade behandlats

motionen 1971:1533 av herr Hermansson i Stockholm m.fl. (vpk), vari yrkats, såvitt nu var i fråga, att riksdagen skulle avslå anförda förslag om stathgt bidrag tlU lagerökning.

motionen 1971:1541 av herr Rydén m.fl. (fp), vari hemstäUts att riksdagen skulle besluta att statligt stöd till lagerökning borde utgå Ull företag där lageruppbyggnad var väsenthg och svårigheter fanns att upprätthålla sysselsättningen under bidragsperioden och där antalet anställda var minst 5 personer samt

motionen 1971:1544 av hen Åsling m. fl. (c).

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Utskottet hemställde

A,  att riksdagen skuhe avslå motionen 1971:1533, såvitt nu var I
fråga,

B,  att riksdagen med avslag på motionen 1971:1541 godkände Kungl.
Maj:ts förslag I fråga om gränsen för antalet anställda i företag som skuUe
kunna få bidrag vid lagerökning,

C.  att riksdagen godkände de rikthnjer för bidrag vid lagerökning som
I övrigt förordats I propositionen,

D.      att motionen 1971:1544 inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits

15) beträffande lageröknlngsbldrag till mindre företag av herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson I Harphnge (c), Löfgren (fp). Brundin (m), Åshng (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp), som ansett att utskottet under B bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1971:1541 och med avslag på Kungl. Maj:ts förslag beträffande gränsen för antalet anstäUda I företag som skulle kunna få bidrag vid lagerökning godkände vad reservanterna anfört I denna fråga.

Punkten 27

Lånefonden för bostadsbyggande

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen att godkänna den ändring av viUkoren för bostadslån som förordats I statsrådsprotokoUet.

1 detta sammanhang hade behandlats

motionen 1971:1490 av herr FäUdin m. fl. (c), såvitt nu var I fråga, samt

motionen 1971:1539 av hen Nilsson i Tvärålund (c), vari hemställts att riksdagen med avslag på propositionen 1971:140, I vad avsåg lånefonden för bostadsbyggande, som sin mening ånyo gav Kungl. MaJ:t till känna vad civUutskottets majoritet anfört om lån till vissa bostadsrättsföreningar I dess betänkande CU 1971:12.

Utskottet hemställde

A.  beträffande ramen för bostadslån för nybyggnad att riksdagen
skulle avslå motionen 1971:1490,

B.  beträffande höjda lånegränser att riksdagen med avslag på motio
nen 1971:1539 godkände den ändring av vUlkoren för bostadslån som
förordats I statsrådsprotokoUet.

15

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Reservatlon hade avgivits

16) av herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson I Haprllnge (c), Löfgren (fp), Brundin (m), ÅsUng (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp), som ansett att utskottet under B bort hemställa,

beträffande höjda lånegränser att riksdagen med bifall till motionen 1971:1539

1,     skuUe avslå Kungl, Maj:ts förslag,

2, som sin mening ånyo gav Kungl, Maj:t till känna vad därom anförts
I civilutskottets betänkande CU 1971 ;12,

Vid punkten hade avgivits ett särskilt yttrande av herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson i Harphnge (c), Löfgren (fp). Brundin (m), Åsling (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp).

Punkten 31

Om ändring av sysselsättnings-, lokaliserings- och näringspolitiken I motionen 1971:1492 av herr Hermansson I Stockholm m. fl. (vpk), hade hemställts, så-vitt nu var I fråga, att riksdagen uttalade sig för en sysselsättnings-, lokaUserings- och näringspohtik i enhghet ined vad i motionen anförts samt att riksdagen uttalade sig för skyndsam projektering av de under punkterna 9 och 10 i motionen föreslagna stathga basindustrierna m. m.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1492 såvitt nu var i fråga.

Socialutskottets betänkande nr 42

Genom en den 29 oktober 1971 dagtecknad proposition, 1971:156, hade Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslagit riksdagen att

1)                                godkänna de I statsrådsprotokollet förordade ändringarna I grun
derna för statligt bostadstillägg för barnfamUjer,

2)    godkänna de I statsrådsprotokollet förordade ändringarna i grunderna för statsbidrag till kommunala bostadstillägg för barnfamiljer,

3)    godkänna de I statsrådsprotokollet förordade ändringarna I grunderna för statsbidrag till daghem och fritidshem,

4)    till Bostadstillägg för barnfamUjer m. m. på tUläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 65 000 000 kronor.

16

Beträffande propositionens huvudsakhga innehåll anfördes föhande: "I propositionen läggs fram förslag om kraftigt höjda bostadstillägg för barnfamiher, särskilt familjer med många barn och familjer med höga boendekostnader.

I fräga om de statliga bostadstilläggen föreslås att den nuvarande uppbyggnaden med grundbelopp och bostadsanknutna tiUäggsbelopp ersätts av ett enhethgt inkomstprövat stöd med 75 kronor i månaden för varje barn, oberoende av bostadsstandard. Det Innebär en förenkUng av

systemet och ger samtidigt ett förstärkt stöd främst till familjer med låga Inkomster och många barn.

Vidare föreslås en kraftig förstärkning av de statsbidragsberättigande kommunala bostadstilläggen. Den andel av hyran över 400 kronor I månaden som kompenseras genom tlUäggen föreslås höjd från 40 procent till 80 procent. Det betyder en fördubbhng av stödet för de famiher som nu har kommunala bostadstillägg enhgt statsbidragsnormerna. Dessutom föreslås en uppräkning av de övre hyresgränserna för statsbidragsberättigande kommunala bostadstillägg. De nya övre hyresgränserna föreslås bh 650 kronor/månad för familjer med ett eller två barn, 800 kronor/månad för familjer med tre eller fyra barn och 925 kronor/månad för familjer med fem eller flera barn. För familjer med hyror som går upp till de nya gränserna Innebär förslaget mer än en fördubbling av det kommunala tillägg som nu utgår enUgt statsbidragsregierna.

Förbättringarna föreslås träda I kraft den I april 1972. Kostnadsökningen beräknas till ca 300 mUjoner kronor för helt år. Denna kostnadsökning bör I sin helhet falla på staten. Det föreslås I propositionen att kommunerna kompenseras för sina kostnader dels genom en höjning av statsbidraget för de kommunala bostadstUläggen från 50 procent till 60 procent, dels genom en höjning av statsbidragen till kommunernas kostnader för driften av daghem och fritidshem. Statsbidraget för daghem höjs från 2 800 kronor till 4 000 kronor per plats och för fritidshem från I 500 kronor till 2 000 kronor per plats.

I propositionen anges att utredningsarbetet beträffande ett bostads-socialt stöd till låginkomsttagare utan barn bedrivs med sikte på att det skall finnas möjUgheter att införa ett sådant stöd under är 1973. PreUminärt beräknas ett sådant stöd kosta i runt tal 100 miljoner kronor."

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats

1) motionen 1971 :1556 av herr Bergman m, fl. (s, c, fp), vari yrkats att riksdagen vid behandUng av Kungl. MaJ:ts proposition 1971:156 skulle besluta att Kungl. MaJ:t gavs fullmakt att efter särskild framställan från kommun medge denna att tillämpa särskild form för utbetalning av bostadstillägg,

2) motionen 1971:1557 av herr Carlshamre m. fl. (m), vari yrkats att riksdagen skulle avslå Kungl. MaJ:ts proposition 1971:156 samt att riksdagen I skrivelse tlU Kungl. MaJ;t hemställde om ett samlat förslag Ull 1972 års riksdag om utbyggnad av det ekonomiska stödet tlU barnfamiljer,

3) motionen 1971:1558 av herr Fälldin m.fl. (c), vari yrkats att riksdagen vid behandUngen av proposition 1971:1 56

a) i skrivelse till Kungl. MaJ:t uttalade sig för en översyn av bostadstilläggen för barnfamiljer, I enUghet med vad I motionen anförts, I samband med att ett samlat förslag till famlljepohtlska stödåtgärder framlades,

17

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

b)    beslutade höja statsbidraget tlU kommunala bostadstillägg till 75 procent av kommunens kostnader för statsbidragsberättigande bostadstillägg från den I januari 1972,

c)    Ull Bostadstillägg för barnfamiljer m, m, pä tUläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 under femte huvudtiteln anvisade ett med 20 000 000 kronor I förhållande till Kungl, Maj:ts förslag förhöjt förslagsanslag av 85 000 000 kronor,

d) beslutade om höjning av statsbidragen till kommunala familjedag
hem till 50 procent av kommunens kostnader för lön och sociala
förmåner åt dagbarnvårdare efter avdrag för Influtna föräldraavgifter,

4)                                   motionen 1 971 :l 559 av herr Helén m, fl. (fp), vari yrkats

a)    att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1971 :156 uttalade att utformningen av bostadstilläggen var provisorisk och borde underkastas en förutsättningslös prövning I samband med behandlingen av famUjepolltlska kommitténs förslag, varvid särskilt de samlade marginaleffekterna av skattesystem och bostadstillägg borde uppmärksammas,

b)    att riksdagen beslutade att statsbidrag till kommunalt bostadstUlägg fr. o. m, den I Januari 1972 skulle utgå med 75 procent av kommunens kostnader för statsbidragsberättigande bostadstillägg,

c)    att riksdagen UU Bostadstillägg för barnfamUjer, m, m, på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 under femte huvudtiteln anvisade ett med 20 000 000 kronor I förhållande till Kungl. Maj:ts förslag förhöjt förslagsanslag av 85 000 000 kronor,

d)                               att riksdagen beslutade att statsbidrag för kommunala familjedag
hem fr, o, m. den 1 Januari 1972 skulle utgå med 50 procent av
kommunens kostnader för lön och sociala förmåner åt dagbarnvårdare
efter avdrag för Influtna föräldraavgifter,

5)                                motionen 1971 :1 560 av herr Hermansson I Stockholm m, fl. (vpk),
vari yrkats att riksdagen I anledning av Kungl. MaJ:ts proposition
1971 :156 skulle besluta

a)    att 4 § i kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer skulle erhålla I motionen föreslagen lydelse. Innebärande att åldersgränsen för statUga bostadstillägg skulle sättas vid 1 7 år,

b)    att 2 § I kungörelsen (1968:426) om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer skuUe erhålla I motionen föreslagen lydelse, Innebärande att åldersgränsen för kommunala bostadstillägg skulle sättas vid 1 7 år,

c)    att statsbidragen Ull kommunala bostadstillägg utgick med 80 procent av dessa kostnader,

d)                               att till Bostadstillägg för barnfamiljer m. m. på tUläggsstat I Ull
riksstaten för budgetåret 1971/72 under femte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 75 000 000 kronor.

6) motionen 1971:1561 av herr Knut Johansson I Stockholm m.fl. (s), vari yrkats att riksdagen skulle besluta

a) att tills vidare bibehålla kravet på viss bostadsstandard för att helt statligt bostadstillägg skulle utgå, och

b) att anmoda Kungl. Maj:t att låta ändra tillämpningsföreskrifterna beträffande utbetalning av bostadstillägg så att kommun efter bostadsstyrelsens medgivande kunde besluta om annan mottagare av bostadstillägg än famUjen, samt

7) motionen 1971:1562 av herr Larsson I Öskevik m.fl. (c), vari yrkats att riksdagen I skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhåUa om förslag till sådan ändring av gällande bestämmelser, att vid Inkomstprövning för bostadstillägg för barnfamiljer den fastställda beskattningsbara Inkomsten skuUe ökas med 10 procent av den behåUna förmögenhet som översteg 50 000 kronor.

Utskottet hemställde

A.      att riksdagen

1)    beträffande frågan om avslag på propositionen 1971:156 skulle avslå motionen 1971 :1557 I motsvarande del,

2)    beträffande ett samlat förslag till famUjepoUtiskt stöd m. m. skulle avslå motionen 1971:1557, motionen 1971:1558 och motionen 1971:1559, samtliga motioner I motsvarande del,

B.  beträffande frågan om bostadsvillkor för viss del av statUgt
bostadstiUägg för barnfamUjer att riksdagen, med blfaU tlU Kungl. Maj:ts
förslag och med avslag på motionen 1971:1561 I motsvarande del,
godkände vad I statsrådsprotokollet förordats,

C.  beträffande Inkomstprövningsregierna att riksdagen skulle avslå
motionen 1971:1 562,

D.  beträffande åldersgränsen att riksdagen skuUe avslå motionen
1971:1560 I motsvarande del,

E.  beträffande storleken av statsbidrag UU kommunala bostadstillägg
för barnfamiljer att riksdagen - med bifall tlU motionen 1971:1558 och
motionen 1971:1559, båda motionerna r motsvarande del, samt I
anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1971:1560 I motsvaran
de del - gav Kungl. Maj:t Ull känna vad utskottet anfört,

F.  beträffande grunderna för statsbidrag till kommunala familjedag
hem att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1558 och motionen
1971 :l 559, båda motionerna I motsvarande del,

G.  beträffande utbetalningen av bostadstillägg för barnfamiljer att
riksdagen I anledning av motionen 1971:1 556 samt motionen 1971 :l 561
I motsvarande del hos Kungl, Maj:t hemställde att motionerna överlämna
des Ull famUjepolltlska kommittén,

H. att riksdagen med bifall till Kungl. MaJ:ts förslag godkände de I statsrådsprotokollet förordade ändringarna I grunderna för

a)    statligt bostadstillägg för barnfamUjer,

b)    statsbidrag Ull kommunala bostadstillägg för barnfamiljer,

c)    statsbidrag till daghem och fritidshem,

allt I den mån grunderna Inte behandlats under B eller E, I. beträffande medelsanvlsnlngen att riksdagen - med bifall till motionen 1971:1558 och motionen 1971:1559, båda motionerna I motsvarande del, samt I anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1971:1560 I motsvarande del - till Bostadstillägg för barnfamiljer m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 under femte huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 85 000 000 kronor.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

20

Reservationer hade avgivits

1) av   herrar   Carlshamre   (m)   och   Åkerlind  (m),  som  ansett  att utskottet under A bort hemställa, att riksdagen

1)    beträffande frågan om avslag på propositionen 1971:156 med bifall Ull motionen 1971:1557 I motsvarande del skulle avslå propositionen,

2)    beträffande ett samlat förslag till familjepolitiskt stöd m. m. -med bifall till motionen 1971:1557 samt I anledning av motionen 1971:1558 och motionen 1971:1559, samthga motioner 1 motsvarande del - hos Kungl. Maj;t hemställde om ett samlat förslag till 1972 års riksdag om utbyggnad av det ekonomiska stödet till barnfamiljer I enUghet med vad reservanterna anfört,

2) av herrar Hamrin (fp), Larsson i Öskevik (c), Larsson i Borrby (c) och Romanus (fp) samt fröken Andersson I Stockholm (c), som ansett att utskottet under A bort hemställa,

att riksdagen

1)    beträffande frågan om avslag på propositionen 1971:156 skulle avslå motionen 1971 :1 557 I motsvarande del,

2)    beträffande ett samlat förslag till famUjepoUtiskt'stöd m. m. - I anledning av motionen 1971:1557, motionen 1971:1558 och motionen 1971:1559, samthga motioner I motsvarande del - hos Kungl. MaJ:t hemställde om ett samlat förslag till 1972 års riksdag om utbyggnad av det ekonomiska stödet tlU barnfamiljer I enUghet med vad reservanterna anfört,

3)  av herrar Hamrin (fp), Carlshamre (m), Larsson I Öskevik (c),
Åkerlind (m), Larsson I Bonby (c) och Romanus (fp) samt fröken An
dersson I Stockholm (c), som ansett att utskottet under C bort hemställa,

beträffande inkomstprövningsreglerna att riksdagen med bifall till motionen 1971:1562 gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

4)  av fru Marklund (vpk), som ansett att utskottet under D bort
hemställa,

beträffande åldersgränsen att riksdagen I anledning av motionen 1971 :1560 I motsvarande del gav Kungl. MaJ:t tlU känna vad reservanterna anfört,

5)  av herrar Karlsson I Huskvarna, Svensson I Kungälv och Dahlberg,
fru Skantz, herr Persson I Stockholm, fru Sigurdsen samt herr Johnsson I
Blentarp (samtliga s), som ansett att utskottet under E bort hemställa,

beträffande storleken av statsbidrag till kommunala bostadstillägg för barnfamiher att riksdagen - med bifaU tlU Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag pä motionen 1971 :1 558, motionen 1971:1 559 och motionen 1971:1560, samthga motioner I motsvarande del — godkände vad I statsrådsprotokollet förordats,

6J av herrar Hamrin (fp), Carishamre (m), Lar.sson I Öskevik (c), Åkerlind (m), Larsson I Borrby (c) och Romanus (fp) samt fröken Andersson I Stockholm (c), som ansett att utskottet under F bort hemställa.

beträffande grunderna för statsbidrag till kommunala familjedaghem att riksdagen med bifall till motionen 1971:1558 och motionen 1971:1559, båda motionerna I motsvarande del, gav Kungl. MaJ:t till känna vad reservanterna anfört,

7) under förutsättning av bifall till reservatlon 5 — av herrar Karlsson I Huskvarna, Svensson I Kungälv och Dahlberg, fru Skantz, herr Persson I Stockholm, fru Sigurdsen samt herr Johnsson I Blentarp (samthga s), som ansett att utskottet under I bort hemställa,

beträffande medelsanvlsnlngen att riksdagen — med blfaU till Kungl. MaJ:ts förslag och med avslag på motionen 1971:1558, motionen 1971:1559 och motionen 1971:1560, samthga motioner I motsvarande del - Ull Bostadstillägg för barnfamiljer m. m. på tilläggsstat I Ull rlksslaten för budgetåret 1971/72 under femte huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 65 000 000 kronor.

Hen KRISTIANSSON I Harphnge (c):

Herr talman! Riksdagen har i dag att behandla finansutskottets betänkande nr 47 angående konjunkturstlmulerande åtgärder. Jämsides härmed behandlas också socialutskottets betänkande nr 42 om höjda bostadstillägg för barnfamiljer, m. m. Med de beröringspunkter som finns mellan dessa båda ärenden är den gemensamma behandhngen helt I sin ordning. Jag kommer dock självklart som ledamot av finansutskottet att begrän.sa mig till detta utskotts betänkande och också däri göra vissa avgränsningar.

Den under sommaren starkt framträdande konjunkturavmattningen med ständigt nya besked om driftsinskränkningar och företagsnedläggningar samt som en föhd härav också ökad arbetslöshet föranledde ju samtliga oppositionspartier att på höstriksdagens första dag lägga motioner om konjunkturstimulerande åtgärder.

I långa stycken var dessa I sakinnehåUet överensstämmande. Framför allt rådde det överensstämmelse I vad det gäller konjunkturbedömningen samt i kravet pä snabbt verkande åtgärder.

Redan vid remltterlngen av de här berörda motionerna, alltså vid höstriksdagens början, uttalade centerledaren herr Fälldin, med förhoppning om gensvar, sin beredvillighet att verka för en bred samhng kring åtgärder ägnade atl stimulera konjunkturen, att öka framtidstron hos företagsamheten och självfallet också att minska arbetslösheten. Erbjudandet mötte emellertid Inget gensvar. Tydligen menade man sig från regeringens sida vara sig själv nog också I en så allvarhg situation som denna. Inte nog härmed. Vad vi upplevt därefter är att såväl med Insinuationer som I öppna ordalag har av regeringspartiet och dess press Ifrågasatts de ärliga avsikterna I de här Ifrågavarande motionerna. Det är ett sätt att komma åt regeringen, har man sagt. Jag skulle här kunna citera Ingen mindre än socialdemokraternas gruppledare, som säger att huvudsaken för de borgerliga och deras agerande är inte omtanken om de arbetslösa utan det är en het åstundan att med alla medel söka komma åt regeringen, som man tydligen vill ha fridlyst I dessa dagar.

Visserligen avslöjar motionerna klart och obarmhärtigt regeringens fullständiga brist på beredskap och dess brist på handlingskraft. Men jag

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, nt m.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjun k turs timu-lerande åtgärder, in. m.

22

kan försäkra att I varje fall från centerns sida har Inte avsikten att komma regeringen UU livs varit på något sätt avgörande.

Tiden har gått, och vi är nu snart två månader längre fram på året, två månader av utomordentlig betydelse Inte minst med hänsyn till årstid och förekommande säsongarbetslöshet. Vad som skett under denna tid stärker väl enbart uppfattningen att regeringen gjort ett missgrepp när den Inte tog chansen till samlande lösningar och till en avdramatlserlng av den politiska debatten, som erbjöds vid riksdagens början. Arbetslösheten har ju ökat ytterhgare. 1 november månad var ca 71 000 personer arbetslösa trots relativt omfattande arbetsmarknadspohtiska åtgärder. Till detta skall läggas ungefär lika många människor som endera är sysselsatta i beredskapsarbete eller är föremål för omskolning. Som resultat av en politik, som brukar rubriceras som den fulla sysselsättningens poUtlk, kan Inte betyget sättas särskilt högt - snarare bör det karakteriseras som ett misslyckande.

VI har från oppositionspartierna tryckt mycket hårt på nödvändigheten av att I detta läge handla snabbt. VI behandlar I dag ett sysselsättningspaket som med god vUja och beredskap från regeringspartiet kunde behandlats en månad tidigare. Denna fördröjning är av utomordenthg betydelse dels därför att vad riksdagen beslutar först efter ytterhgare tidsutdräkt genom beslutsprocesser I arbetsmarknadsorgan, i kommunala Instanser etc. ger något jobb, dels också därför att vintern med tillkommande säsongarbetslöshet kan göra det praktiskt omöjhgt att sätta i gång arbeten av den art som det är fråga om. Att vi har en så pass mild och ur sysselsättningsynpunkt god vinter som vi för närvarande har In I december är något att vara tacksam för, men det är Inget som man på något sätt kunde förutse.

Dagens arbetslöshetssiffra är den högsta sedan krisen I början på 1930-talet. För att finna en jämförelse får man således gå tillbaka till en period som hgger före den tid då det började föras en aktiv konjunktur-politik i vårt land. Även om oändhgt mycket skiljer I många avseenden mellan dagens situation och 1930-talets, kan en Jämförelse ändå ha visst Intresse.

Medan 1930-talets arbetslöshet parades med eller var föranledd av depression och starkt fallande priser är dagens situation den omvända, med stigande priser trots arbetslöshet. Eller för att ta sakerna I sin rätta ordning, vi har nu en arbetslöshet som I mycket hög grad är förorsakad av ett för högt kostnadsläge I vårt land. Det kan här Inte vara fräga om annat än att vi nu Uder av en långsiktigt felaktigt bedriven politik eller I varje fall en politik med från tid Ull annan gjorda felavvägningar I ekonomiskt avseende. Det rör sig således I långa stycken om hemmagjorda effekter.

Jag har tidigare efterlyst en analys av orsaksammanhangen och en mera långsiktig debatt kring dessa frågor. Självfallet är detta Inte möjligt I detta akuta läge, men det är så mycket mer angeläget på sikt, oavsett hur konjunkturen svänger. Inte minst tror jag att det finns anledning att beakta detta vid den kommande skatteutredning som oppositionen krävt och som vi också tror att riksdagen kommer att besluta.

Herr talman! Med det sagda som bakgrund vill jag kort och sammanfattningsvis  säga  några  ord  om  det konjunkturpaket som  här

föreligger. Paketet består ju ursprungUgen av två delar: å ena sidan de vid riksdagens början väckta motionerna, å andra sidan regeringens proposition. Motionerna är av reservanterna I huvudsak sammanbakade och har av regeringspartiets utskottsrepresentanter avstyrkts såvitt Inte överensstämmelse med propositionen föreligger.

Regeringens förslag Ull åtgärder är I huvudsak av selektiv art. Jag har Ingen anledning att här närmare granska dessa förslag, enär oppositionen och därmed det parti jag företräder accepterar dessa åtgärder såsom nödvändiga I nuvarande konjunkturläge. Men därutöver har vi reservanter velat sätta In ytterligare genereUt verkande åtgärder avsedda att dels stärka den ekonomiska motståndskraften Inom företagen - jag tänker då på borttagandet av löneskatten - dels att öka den privata konsumtionen - jag tänker då på sänkningen av mervärdeskatten. Vi har också föreslagit åtgärder för att förbättra barnfamUjernas situation genom en höjning av det allmänna barnbidraget. SjälvfaUet är det också ägnat att öka konsumtionen I det här läget även om det är ett mer långsiktigt förslag. Förslagen beträffande arbetsgivaravgiften och mervärdeskatten har vi föreslagit skall vara temporära, medan i vad det gäller barnbidraget förslaget är av permanent karaktär. Det Ugger också helt I Unje med centerns pohtik.

Det finns vidare Ull betänkandet fogat en rad reservationer, i huvudsak ändringsyrkanden i vad som i propositionen föreslagits - ändringar som vi menar gör förslagen bättre anpassade och ger ett vidgat användningsområde. Alldeles särskilt vill jag här framhålla center- och folkpartlreser-vatlonen om stöd också för åtgärder ägnade att skapa en bättre arbetsmUjö Inom Industrin.

Hen talman! Vi ställer inte de generella och de selektiva åtgärderna I motsatsställning till varandra. Vi tror att vi I nuvarande läge behöver både—och. Men vi har klart sagt Ifrån såsom varande vår uppfattning att de genereUa åtgärderna I sin tur kommer att minska behovet av arbetsmarknadspoUtiska insatser. Vi betraktar exempelvis borttagandet av arbetsgivaravgiften som en injektion I närmgsUvet som både kan öka sysselsättningen och I vissa lägen kanske hindra ytterligare frlstäUnlngar, men I båda fallen verkar det positivt. Jag vUl här knyta an till vad Jag tidigare sagt om det höga kostnadsläget, som helt naturligt är ytterst kännbart, alldeles särskilt i en konjunktursvacka, och som i någon mån kan lindras genom en sådan åtgärd. Det måste rimhgen också vara den billigaste, effektivaste och framför allt humanaste vägen att trygga sysselsättningen.

Jag vill I detta sammanhang också understryka vad vi från centern I skilda sammanhang har framfört, nämhgen nödvändigheten av en mer närlngsvänhg pohtik. Det torde nu stå klart att den förnyelse och det nyskapande — aUtså nyinvesteringar över huvud taget — Ingalunda har skett som är en oundgänghg förutsättning för framåtskridande och utveckUng i vårt land. Detta måste ändå ha sina orsaker. Jag tror Inte att det på något sätt beror på trllskhet eller bristande företagaranda. Jag tror att vi alltjämt har både Intresse och företagsamhet kvar - inte minst tror jag att detta gör sig gällande i små och medelstora företagskretsar — men de behöver stimuleras. Här är det kanske inte minst viktigt med en psykologisk stimulans.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

23

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Regeringens förslag om Investerlngsavdrag för maskininvesteringar är bra, men förslaget behöver kompletteras med bidrag i motsvarande grad till företag som på grund av bristande lönsamhet Inte kan utnyttia ett dylikt avdrag. Reservatlonsledes förehgger dylikt förslag för riksdagens StäUningstagande. Gemensam reservation förehgger också beträffande ett tioprocentigt investeringsavdrag för byggnader av vissa slag av betydelse för näringslivet. VI betraktar den föreslagna utvidgningen I förhällande tlU propositionen på detta område som utomordentligt betydelsefull.

Jag vill gärna säga ytterUgare några ord om arbetsgivaravgiften, dess funktion som skattekälla respektive verkningar för företagen. Vad som här har föreslagits är etl temporärt borttagande - detta I medvetande om att denna avgift är en icke oväsentUg statsflnanslell skattekälla, som man Inte utan vidare kan ta bort. Det kan emellertid starkt Ifrågasättas vad det finns för anledning att beskatta användandet av arbetskraft och därmed minska löneutrymmet eller höja kostnadsläget. MöjUgen kan arbetsgivaravgiften accepteras som en konjunkturregulator, men dä bör detta också klart och tydUgt vara angivet, och man bör kunna laborera med avgiften upp och ned allteftersom konjunkturen förändras. Det bör också sägas att denna skatt slår mycket orättvist Inorn olika branscher och företag, beroende på graden av arbetsintensitet, där självfallet de arbetsintensiva företagen tyngs hårdast. Centern har därför föreslagit en snabbutredning med sikte på en differentiering av arbetsgivaravgiften. 1 gemensam reservatlon med folkpartiet har också frågan om en regional differentiering tagits upp.

Jag är medveten om att I den debatt som här följer kommer liksom I höstriksdagens aUmänpohtiska debatt och I debatten ute på fältet ord sädana som överbud och ansvarslöshet, kanske också lättsinne att föras fram. VI kommer sannohkt att bh anklagade för att vi ovanpå den på varje punkt absolut riktigt avvägda propositionen har föreslagit ytterligare åtgärder, som självfallet kostar pengar, budgetmässlgt sett.

Jag är väl medveten om att det går en skUJeUnJe mellan vår bedömning och regeringens bedömning. Det är väl på det sättet att vi ser näringsUvet och företagandet såsom ett organ som man mera aktivt kan använda i konjunkturpoUtlken. Vi tror att det är det effektivaste sättet, och det förslag som vi har lagt fram siktar Just dit.

Priset för de här åtgärderna har summerats I den allmänna debatten och även flitigt använts I den pohtiska debatten. Jag har medvetet avstått frän att använda siffror, helt enkelt därför att det aldrig går att på förhand säga vad konjunkturstlmulerande åtgärder I reahteten kostar. Det går Inte att sätta priset på åtgärder som i sig själva har stimulanseffekter vilka kanske onödlggör åtgärder av annat slag - med sannolikt högre kostnader. VI har också tidsfaktorn. Ingen kan med bestämdhet förutse hur länge denna lågkonjunktur kommer att vara. Men det är utan tvekan sä att ju längre konjunktursvackan varar ju väsentligare är det att starka åtgärder sätts In på ett tidigt stadium.

Herr talman! Jag vill med dessa ord yrka bifall till reservationer som är fogade till finansutskottets betänkande nr 47, nämligen reservationen I I vad gäller den allmänna uppläggningen av den ekonomiska poUtiken, reservationen 2a I vad gäller särskilt statligt bostadstillägg till

barnfamiljer, reservationen 3 angående åtgärder för bättre arbetsmUjö Inom Industrin, reservationerna 4-1 I som gäller skatte- och kreditpoUtiska åtgärder, reservationen 12 om bidrag Ull kommunala avloppsreningsverk m. m., reservationen 13 i vad gäller allmänna beredskapsarbeten, reservationen 14 hkaledes om allmänna beredskapsarbeten, reservationen 15 I vad gäller statligt stöd Ull lageruppbyggnad och slutligen reservationen 16 I vad gäller lånefonden för bostadsbyggande.

Herr LÖFGREN (fp):

Herr talman! När riksdagen samlades för höstens arbetsomgång den 14 oktober befann vi oss I ett för vårt land ytterst allvarUgt läge. Det skall villigt erkännas att förhållandena Inom vårt eget område av världen påverkas av många oUka faktorer och att därvid förhållanden I andra länder har en avsevärd betydelse. Inte desto mindre anser vi oss Inom oppositionen ha anledning anklaga vår regering. Det är regeringen som genom sin ekonomiska politik i väsentUg grad har medverkat tlU att det svenska konjunkturläget har bhvit så markerat negativt.

När man skall göra en konjunkturbedömning finns det möjlighet att stödja sig på officiella uppgifter och uttalanden från konjiinkturbedöma-re av facket. Sådana uppgifter ger klart belägg för att läget blivit alltmer bekymmersamt sedan riksdagen slutade sin arbetsperiod i våras, trots de åtgärder som regeringen i kraft av sina möjUgheter vidtagit.

Finansutskottets socialdemokratiska majoritet konstaterar I Inledningen till sin redovisning av den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken I betänkandet nr 47, som nu behandlas: "Den ekonomiska tillväxten i Sverige under 1971 har bhvit svagare och arbetslösheten större än vad som vid årets början räknades med I finansplan och prehmlnär natlonalbudget. Detsamma gäller också om man jämför med den bedömning och de prognoser som ingick i den I maj framlagda kompletteringspropositlonen och reviderade nationalbudgeten."

Detta bör väl rimhgen ses som ett erkännande av att vi Inom oppositionen hade rätt när vi genom våra bedömningar vid båda de I citatet åberopade tillfällena anmälde en avvikande mening och t. ex. i vår Ull finansutskottets betänkande nr 30 år 1971 fogade reservatlon förordade att den ekonomiska politiken skulle ges en mera sysselsättningsbefrämjande inriktning än vad som förutsatts i den reviderade finansplanen.

I vår huvudreservation I det nu aktuella utskottsbetänkandet från finansutskottet har vi bl. a. hänvisat till denna vår tidigare bedömning men också Ingående redogjort för hur arbetslösheten genom den svaga ekonomiska aktiviteten under innevarande år gradvis lett till en arbetslös-hetskrls av ytterst allvarUg art med en markant stagnation I den ekonomiska tiUväxten och fortsatt prisstegring. Jag finner Ingen anledning att I detalj återge reservationens innehåll utan hänvisar kammarens ledamöter till vad vi anfört. Andra talare kommer också att belysa de fakta på vilka reservationen bygger.

Vid höstriksdagens början den 14 oktober hade det allmänt förväntats att regeringen skulle framlägga ett samlat förslag till åtgärder för stimulans av den starkt försämrade konjunkturen. Så skedde emellertid

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

25

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

26

Inte, Genom ett pressmeddelande samma dag aviserade visserligen regeringen att ett sådant förslag — huvudsakUgen innefattande selektiva åtgärder - senare skulle komma att föreläggas riksdagen.

Då oppositionen ansåg att snabba åtgärder - jag upprepar: snabba åtgärder — måste vidtagas framlades med stöd av 55 § riksdagsordningen flera motioner, som i väsentUga delar skulle kunna få verkan redan fr, o, m, den 1 november om en snabb behandhng I utskott och kammare vidtogs.

Det är ganska naturligt att motionerna från centerpartiet, folkpartiet och moderata samUngspartiet hade sina ohka särdrag. De hade dock det väsenthga gemensamt att de framförde nödvändigheten av generella åtgärder med snabb verkan för ökad konsumtion och ökad aktivitet i näringsUvet, Detta bedömdes angeläget som ett komplement till regeringens propåer av i huvudsak selektiv art.

Jag vill i detta sammanhang något beröra värdet av generella, dvs, allmänt Insatta, åtgärder I det nu rådande läget. Generella åtgärder verkar snabbt och på bred front. Många företag — särskilt bland de mindre och medelstora — kämpar med stora svårigheter på grund av svag sysselsättning. Kapaciteten utnyttias dåhgt även om antalet anställda bibehålles. En köpkraftspåspädning genom temporärt sänkt mervärdeskatt bhr en stimulans för många företag och en angelägen hjälp att behålla upplärd personal I väntan på att konjunkturerna skall gå uppåt Igen, Därmed undvikes friställningar, som är hka motbjudande för anstäUda som för företagare. Av samma orsak är ett tiUfälligt borttagande av arbetsgivaravgiften en stimulans I det starkt höjda kostnadsläget. Man kan med fog tala om hjälp till undvikande av ytterligare arbetslöshet, som för många framstår som ett hotande spöke, särskilt med tanke på den även under normala tider allmänt svaga perloden I början av året efter julkommerserna.

Det har sagts att generella åtgärder är Inflationsdrivande. Det kan kanske vara riktigt under andra förhållanden än de som råder nu och som måste bedömas bestå åtminstone en tid framåt. Genom den konstruktion våra förslag givits kan ett upphävande ske snabbt om konjunkturen svänger. Det har ocksä sagts att man inte har några garantier för att en sänkt mervärdeskatt helt slår igenom i form av sänkta priser. 1 den hårda konkurrens som råder är det min bestämda uppfattning att gapet mellan priser med I 5 procents moms och priser med 11 procents moms kommer att vara 4 procent. Prishöjningar av i övrigt oundvlkhg art kommer vi naturligtvis inte Ifrån vare sig momsen sänks eller ej, I synnerhet när prisstoppet helt upphör.

Jag uppehåller mig nu närmast något vid själva behandhngen av de ohka motionerna. Det träffades överenskommelse om att den pohtiska bedömningen I fråga om konjunkturstlmulerande åtgärder skulle ske I finansutskottet, och det hade Inte saknats uttalanden från oppositionens sida som Inbjöd till samlande lösningar kring en konstruktiv pohtik, om regeringen visade god viha. Tyvärr omöjliggjorde finansutskottets socialdemokratiska majoritet den snabba behandhng av våra förslag som vi begärde. Härigenom förlorades värdefuU tid och därmed också en del av de föreslagna åtgärdernas genomslagskraft. Detta betydde att arbetslöshetskrlsen förlängts i onödan.

I detta läge var det ganska naturhgt att ledarna för centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet genom ett gemensamt uttalande den 2 november gav uttryck för de samlande lösningar som dessa partier var beredda att stödja I anledning av redan framförda motioner. Vid den presskonferens vid vilken det gemensamma uttalandet offenthggjordes meddelades också att oppositionens ledamöter i finansutskottet varit bemyndigade att rösta på de olika motionsförslagen i sådan omfattning att ett gemensamt ställningstagande I enhghet med uttalandet kunnat ske, därest motionerna behandlats så snabbt som vi begärde.

Då det här åberopade gemensamma uttalandet Inte finns I riksdagens handlingar vill jag genom en uppläsning av detsamma föra det till kammarens protokoll. Jag citerar:

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

"Gemensamt uttalande av ordförandena i centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet

Arbetslösheten är sedan länge aUvarlig. Ännu kan inga övertygande tecken på en aUmän konjunkturuppgång iakttas. Våra partier har krävt omedelbara och kraftfulla Insatser, främst av generell natur, för att svårigheterna skall kunna bemästras. På höstriksdagens första dag begärde vi i motioner åtgärder för att snabbt öka konsumenternas köpkraft, höja InvesteringsvUjan och därmed trygga sysselsättningen. Våra förslag skulle ha kunnat- träda I kraft den 1 november och gälla längst tills konjunkturen visar en vändning tlU det bättre.

Den skyndsamma behandhng av våra förslag som vi därför begärt har förhindrats av regeringspartiet. Trots detta vidhåller vi att våra förslag till generella åtgärder skaU behandlas med förtur. Centerpartiet, folkpartiet och moderata samUngspartiet har därför enats om föhande:

1.     Löneskatten (kallad arbetsgivaravgift) slopas och momsen (mervärdeskatten) sänks med 4 %; båda åtgärderna med omedelbar verkan och löpande tills vidare. Senast vid den reviderade finansplanens behandling I riksdagen I maj 1972 sker prövning av återgång till nuvarande nivå.

2.     En ytterUgare räntesänkning bör vidtas. Sädana kvarstående restriktioner som begränsar kreditgivningen bör hävas. Riksbanken bör sålunda släppa fram ytterligare långa lån till näringsUv och kommuner.

3.     Riksdagen bör redan i höst uttala att en förutsättningslös utredning om en reform av skattesystemet snarast skall komma till stånd. Detta uppdrag anförtros en offenthg kommitté med företrädare bl. a. för riksdagspartierna.

4.     Riksdagen bör i ett särskilt uttalande understryka att skattebetalarna skall skyddas mot inflationsverkningar genom Införande av Indexreglerade skatteskalor och avdrag.

Andra I detta sammanhang aktueUa frågor kan prövas först tillsammans med regeringens I dag framlagda propositioner. Bl. a. måste barnfamUjernas och pensionärernas köpkraft stärkas. Avdragen för näringsUvets investeringar utsträckes att gälla även dess byggnader. Det ger både under anläggningstid och därefter flera arbetstillfällen.

Thorbjörn FäUdin

Gunnar Helén

Gösta Bohman'

27

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m m.

I anslutning till vad som anglves I det här åberopade gemensamma uttalandet är det naturligt att vi som I utskottet representerat centerpartiet, folkpartiet och moderata samhngspartiet i de allra flesta delfrågorna redovisat helt samstämmiga ställningstaganden.

Jag vill, herr talman, undvika att särskilt gå in på alla de ohka reservationerna. Jag vet att bl, a, herr Wirtén och fru Nettelbrandt kommer att behandla en del av dem. Redan nu vlU jag yrka bifall tUl alla de punkter där vi som representerar folkpartiet är ense med utskottet och i ö-vrigt till reservationerna I, 2a, 3—16,

Tillåt mig dock att säga några ord beträffande stödet UU barnfamiljerna. Under punkten 8 har vi tiUsammans med centerpartiets representanter en gemensam reservation, nr 2, Här har vi under A och B beträffande det särskilda stödet till barnfamUjerna Ukartat yrkande som utskottets majoritet, men under C yrkar vi på en höjning av det allmänna barnbidraget med 200 kronor per år. En sådan förbättring fär just nu en konjunkturpolitisk effekt och är i övrigt både socialt och jämhkhetspohtiskt betingad, VI i folkpartiet anser det nödvändigt att barnfamiherna får ett ökat stöd. Jag hänvisar i övrigt Ull vad vi anfört i reservationen.

Under punkten 7 angående särskilt tiUägg till folkpensionärer behandlas en motion av herr Jonsson i Mora m, fl, I denna motion hemstäUes att som särskilt tlUägg tiU folkpensionärerna skulle utgå ett belopp motsvarande 4 procent av basbeloppet och att härav 2 procent skulle utbetalas under december I år och 2 procent under januari 1972, Jag ber här att få hänvisa tiU det särskilda yttrandet nr 1 av mig och herr Wirtén, där vi nödgas konstatera att det genom den fördröjda behandhngen bhvit tekniskt omöjhgt att göra den föreslagna utbetalningen I december månad I år. Med ett konstaterande av att 3 procent kommer att utbetalas I januari 1972 uttalar vi från folkpartiet dessutom som vår uppfattning att ytterligare pensionstillägg senare bör övervägas för utbetalning under första halvåret 1972 om det konjunkturpoUtiska läget talar härför.

Hen talman! Jag har eftersträvat att fatta mig så kort som möjhgt, eftersom jag vet att kammaren sätter värde på att man inte använder onödigt lång tid. Det är många som skall tala, och jag får väl återkomma om sä skulle vara erforderligt.

28

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Hen talman! Erfarenheterna från vårt land såväl som från andra länder visar att det Inte är så lätt att bedriva stabiliseringspoUtlk, Det tycker jag att man gott kan erkänna för att Inte bU orättvis i sin bedömning av regeringens handlande. En svårighet är självfallet att tillgripa rätta åtgärder, dvs, sådana som har avsedda verkningar. En annan svårighet är att få åtgärdema rätt anpassade I tiden så att de utjämnar svängningar i stället för att förstärka dem. Det bhr lätt så att åtgärder sätts in för sent. För det första kan det vara svårt, även med moderna statistiska hjälpmedel, att precis urskiya när en konjunkturomsvängning har ägt rum. För det andra kan det ta sin tid för en finansminister att bestämma vad han egenthgen vill göra för någonting och övertyga sina partivänner om det kloka 1 vad han tänker göra - och för den delen också att få formella beslut lagfästa. För det tredje tar det tid Innan de

åtgärder som man genomför I praktiken får de verkningar som man eftersträvar.

En framgångsrik konjunkturpohtik bygger pä att man väher rätta åtgärder och att man sätter In dem i tid. Och jag tycker — fortfarande för att vara rättvis - att finansministern har varit ganska framgångsrik I sina ansträngningar fram till 1965. Den kritik som kommit från den politiska oppositionen och andra håll har, får man hoppas, bidragit till att det blev fason på stabiliserlngspohtlken fram till dess. Men kritiken lyckades Inte få regeringen att ta hänsyn till ohka långsiktiga vanskUgheter förenade framför allt med skattepoUtiken, underhgheter som nu börjar göra sig gällande och försvårar den ekonomiska pohtiken. Vad nu än förklaringarna är, så har det faktiskt Inträffat en allvarlig försämring I stabiliserings-politiken sedan 1965. VI har fått snabbare prisstegringar än andra länder, och vi har en långsammare ekonomisk tillväxt, och ändå har vi egentligen inte lägre arbetslöshet än man har I andra länder. De ekonomisk-pohtlska åtgärder som finansministern tillgripit för att styra utveckUngen har varit illa anpassade I tiden, och det har varit stöne självförvållade problem för finansministern att försöka rå på. Den senaste konjunkturcykeln är ett oroande exempel på allt detta. Den karakteristik som jag nu gör här är Inte bara en oppositionspolitikers, utan det är en kritik som har framförts från andra håll också.

Herr talman! Om man nu ser till de ohka förslag tlU åtgärder som framlagts kan man urskilja en väsenthg skiUnad mellan oppositionens och regeringens grunduppfattning. Regeringen anser att vi i allt väsenthgt skall häva oss ur arbetslösheten genom administrativt beslutade punktinsatser, s. k. selektiva åtgärder. Oppositionen menar att selektiva insatser fordras men att de skall utgöra ett komplement till aUmänna ekonomisk-pohtlska åtgärder Inom ramen för skattepolitik, kreditpohtik och näringspolitik.

Att det nu som alltid behövs selektiva åtgärder är det inget tvivel om, och det vill Jag starkt understryka. Förhållandena är ohkartade I ohka yrken, åldrar, företag, branscher och regioner. En ekonomisk poUtik som Utade endast tiU generella åtgärder skulle lätt kunna ge ett ekonomiskt övertryck med inflation och betalnlngsbalansrubbnlngar Innan man nått en tillfredsställande sysselsättnlngsnlvå.

Men, herr talman, om man låter den selektiva pohtiken bh väsentUgt mer än ett stöd åt generella åtgärder, sä tror Jag att man snabbt försätter sig i svårigheter. Selektiva åtgärder skaU - om Jag här får använda bildspråk — vara som sandpapper. Inte som en hyvel. Men eftersom socialdemokraterna I sin förtjusning över centrala beslut och administrativa Ingrepp alltmer låter den selektiva pohtiken bh en ersättning för generella åtgärder finns det, tycker jag, anledning att närmare resonera om vad det är för risker förenade med de selektiva åtgärderna.

Rent allmänt tror Jag det är så att svårigheterna med en selektiv poUtik Ugger i att hantera den enorma mängd information som man måste hantera och ha tiUgång till för att inte hamna fel. Att man där lätt kommer I svårigheter har ju visat sig i de länder där man har försökt ersätta en marknadsmekanism och dess prisblldnlngssystem med en planekonomi.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

29

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

30

Om man ser på svårigheterna mera I detah kan man först och främst konstatera att administrativt beslutade punktinsatser fordrar en omfattande byråkrati. Det bhr därför en dyrbar form av ekonomisk pohtik.

För någon tid sedan kunde man t. ex. I tidningarna läsa — uppgiften kanske var fel, det vet jag Inte — hur ett norskt företag hade fått AMS-pengar för att frakta grus. Företaget hade lämnat ett lägre anbud än de svenska konkunenterna. Det stod också att läsa att innan frågan avgjordes hade den förts långt upp I beslutspyramlden. Enhgt uppgift fattade man beslut vid ett sammanträde här i Stockholm med byråchefer från arbetsmarknadsstyrelsen, representanter för riksrevisionsverket och företrädare för Åkeriförbundet. Oavsett om det blev ett dumt eller ett vist beslut blev det under aUa förhållanden ett beslut som fattades på ett mycket dyrbart sätt. Detta är ett exempel på hur en selektiv poUtlk för med sig en typ av nackdelar.

En annan svaghet, som man Inte kan blunda för, är att byråkrati lätt leder tlU godtycke och orättvisor. Alla beslut kan faktiskt Inte med någon stöne Insikt behandlas centralt. Genom den selektiva pohtiken snedvrider man lätt konkurrensen mellan oUka företag och skapar då problem på ett håll, när man försöker lösa dem på ett annat. Det är Inte heller svårt att se att vissa av de regeringsförslag som vi nu behandlar kan få sådana följder. Att t. ex. tillämpa reglerna om stöd för lageruppbyggnad eller bestämmelserna om företagsintern utbildning bhr Inte bara dyrt med aUa byråkrater som behövs för de beslut som skall fattas; det bUr också lätt orättvist därigenom att det ena företaget får pengar men Inte det andra — och detta kanske trots att det senare företaget borde vara hka berättigat till bidrag. Det kan t. ex. vara så att företag av ohka anledningar har bedrivit en omfattande produktlon på lager under 1971, men de företagen får ju Inte något bidrag med det system som nu är tänkt, trots att de egentligen har stöne kostnader eftersom de får hgga med sina lager en längre period än företag som nu för att få stathga subventioner bygger upp lager under 1972.

På samma sätt kan man tänka sig att dispenser från energiskatten mycket lätt kan komma att tillämpas på ett orättvist sätt och enligt en metod som är administrativt dyrbar.

För att då hålla nere de administrativa svårigheterna tvingas man tillgripa en del förenklande bestämmelser. Förslaget om lagerstöd har utskottet t. ex. av sådana anledningar tänkt vara knutet endast till företag med minst 20 anställda. Sådana förenkUngar bhr lätt mycket orättvisa. Över huvud taget bhr selektiv poUtlk lätt fientUg mot små företag, som ju är så många att de för enkelhetens skull sorteras ut I hanteringen. Man tar inte hänsyn till deras svårigheter.

Ytterhgare en svårighet med den selektiva poUtiken är att de som nu har det yttersta pohtiska ansvaret, dvs. statsråden, tvingas att sysselsätta sig med en lång rad rutinärenden för att förhindra att det uppstår något som de sedan får klä skott för. Inte för att detta behöver bekymra mig speciellt mycket, men rent administrativt anser jag faktiskt det vara en nackdel att ha statsråd som sysselsätter sig med rutinärenden 1 aUtför hög grad. Jag skulle kunna tänka mig att den försämring i den rent praktiska hanteringen som jag tycker mig ursklha I regeringsmaskineriet I viss grad

beror på att regeringsledamöterna tvingas att I så hög grad sysselsätta sig med rutinfrågor.

Vidare undrar jag om Inte den selektiva pohtiken, om man tillämpar den I sä hög grad som regeringen gör, lätt framkallar en understödstagar-anda bland företagarna. Jag tror att man I bolagsrummen, bland verkställande direktörer och styrelser för närvarande I aUdeles för hög grad sysselsätter sig med tankar på vilka bidrag man skall kunna få från staten eller från kommunen för ohka projekt och att detta avleder den energi och uppmärksamhet som I stället borde ägnas frågan hur man på bästa möjhga sätt skall utforma projekten. Jag tror faktiskt att detta på htet sikt är ett hot mot drivkraften I vår ekonomi.

Alla dessa administrativa beslut, som ju innebär ett utdelande av pengar hit och dit, rymmer naturhgtvis också I sin förlängning avsevärda risker för mygel och andra underhgheter. VI har fina administrativa traditioner och funktioner häri landet, men om vi vlU behålla dem - och det vill vi ju — skall vi naturUgtvis Inte bygga In för stora frestelser i dessa förfaranden.

En annan svårighet som uppstår om man lägger för stor tonvikt vid den selektiva poUtiken är att man Inte får någon riktig fräs på investeringsverksamheten. VI vlU ju ändå för närvarande få till stånd en kraftig uppgång I Investeringarna så att företagen kan stärka sig och få en bättre slagkraft på lång sikt. På det sättet ökar vi lönebetalnlngsförmågan och styrkan i vår ekonomi över huvud taget. Regeringens uppläggning kan sägas Innebära att man låter företag gå omkull och sedan i efterhand söker klara av sviterna. Det är på Utet längre sikt inte någon rimUg pohtik; den kommer att förorsaka svårigheter för vilken regering det an är som skall hantera vårt lands problem.

Många av de selektiva åtgärderna innebär utgiftshöjningar som mycket lätt permanentas. Om man på det sättet saxar sig fram med stora utgiftshöjningar i lågkonjunkturer som sedan permanentas och fordrar kraftiga skattehöjningar för att betala utgifterna I en högkonjunktur, då man ändå skuhe behöva höja skatterna för att styra ekonomin rätt, kommer man snart upp i skattesatser som är mycket aUvarliga. Man säger från socialdemokratiskt håll att man behöver ett starkt samhälle, dvs. en stark statsmakt. Jag tror för min del att om skattesatserna blir för höga, så utvecklas ekonomin så Ula, att vi i stället fär ett svagt samhälle med nundre resurser för både staten och människorna. Det har vi ju faktiskt haft under det senaste året. Det är riktigt att säga att den dåliga konjunkturpohtiken kostat samhälle och samhällsmedborgare många mUjarder.

Hen talman! Man skall ju Inte vara alltför klagande. Jag understryker att det finns många fördelar med en selektiv politik. Men vad Jag har vänt mig emot är att vi utan närmare eftertanke försöker låta den selektiva ekonomiska pohtiken dra ett för stort lass - då råkar man in i svårigheter av den typ som jag har beskrivit. Jag tror faktiskt att socialdemokraterna själva i sina ljusare stunder är medvetna om detta. I anslutning till ett förslag från oppositionen att man av lokaUseringspoUtiska och andra skäl skulle ha en lägre arbetsgivaravgift I stödområdena än på annat håll säger skatteutskottets socialdemokratiska majoritet i sitt yttrande till finansut-

Nrl40

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m m.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

32

skottet — detta finns återgivet på s, 90—91 i betänkandet:

"Utskottet har tidigare------ bestämt motsatt sig tanken pä regionala

differentieringar av skatte- och avgiftsreglerna. Utskottet vidhåUer att sådana åtgärder måste få ogynnsamma konsekvenser och leda till komplikationer av skilda slag. Det framstår enhgt utskottets mening som angeläget från skatteteknisk synpunkt att bevara de praktiska fördelar som vissa skatte- och avgiftsformer erbjuder genom sin förhållandevis enkla konstruktion. Inför man undantag eller särregler för att tillgodose särskilda intressen, riskerar man uppenbarilgen att förlora inte bara de tekniska fördelarna utan också möjhgheterna att överblicka kostnaderna för samhällets åtaganden,"

Hen talman! Jag tror att det hgger en hel del I detta den socialdemokratiska majoritetens resonemang, men det underliga är ju att utskottet här faktiskt levererar en kritik som bhr förödande, om den tillämpas på det regerande med dispenser och undantag som I så hög grad har kommit att känneteckna regeringens konjunkturpohtik. För min del anser jag — i den rent praktiska frågan här — att det vore en klok åtgärd att införa en lägre arbetsgivaravgift I stödområdena än i landet I övrigt och att de nackdelar som skulle vara förenade med en sådan åtgärd, de nackdelar som utskottet pekar på I sitt resonemang här, är betydUgt mindre än de svagheter och svårigheter som finns i en lång rad regionalpohtiska medel som nu I stället används.

Vad beträffar den differentiering som man här talar om av arbetsgivaravgiften med hänsyn till att vissa branscher har svårt att mekanisera och blir arbetskraftskrävande I hög grad kan det också vara rimligt att överväga, om man kan göra några förändringar där, eftersom dessa branscher träffas orimhgt hårt av en löneskatt. Men anledningen till att jag, herr talman, ändå inte avser att stödja reservationen 9 är att jag anser att det yrkande som där finns Inryms I reservationen 8 om en allmän skatteutredning.

Det är mot bakgrund av sådana här resonemang som jag ser det förslag som har framförts från oppositionshåU. Till att börja med är det ingen tvekan om att oppositionens förslag har varit tidsmässigt bättre anpassade tiU konjunkturen än regeringens. VI framförde som bekant under vårriksdagen synpunkter på den ekonomiska poUtiken som sedermera har visat sig helt riktiga. Det känns Utet skrytsamt, när man stär så här och säger det, men det är faktiskt sant. VI kom vid höstriksdagens början med förslag på konkreta åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget. Att de förslagen kommer upp till debatt I kammaren först nu beror, som vi alla vet, pä att majoriteten I utskottet har segdragit utskottsbehandUngen i a-waktan på att regeringen skuUe få sitt program färdigt.

Våra förslag utgår ju också från att det fordras mera av generell ekonomisk politik och att de selektiva åtgärderna är ett komplement och Inte en ersättning. Reservationen 6 att tillfälligt sänka momsen och ta bort arbetsgivaravgiften visar våra huvudförslag på den punkten.

Av stor betydelse är också reservationerna 7 och 8 om en Indexreglering av skattesystemet och en utredning om hur detta system skall vara utformat som bäst.

Jag tror, herr talman, att en utredning om skattesystemet är i hög grad

behövlig. Statsminister Palme, som ju kännetecknas av en älskvärd beredviUighet att rätt återge oppositionens förslag, påstod I TV häromdagen att en sådan utredning bara skulle ha till uppgift att syssla med arvs-och förmögenhetsskatter och deras höjd. Men jag anser att skattefrågorna för närvarande är för allvarUga för att förlöjligas och nonchaleras på det viset som herr Palme dä gjorde. När skattesatserna är så höga att den genomsnittUga Inkomsttagaren - den genomsnittliga Inkomsttagaren alltså — av en Inkomstökning får behålla bara 10 procent, när skatten på Inkomstökningen har tagit sitt och ohka Inkomstprövade förmåner har fallit bort, framför allt bostadstilläggen, anser jag att vi befinner oss I en situation som är allvarlig och som fordrar eftertanke. När det på grund av skattesystemets konstruktion faktiskt kan löna sig att sjukanmäla sig, är det också på det viset att man kan komma att inbjuda sig själv till svårigheter. När en låginkomsttagare betalar en fjärdedel av sin lön i ohka skatter är det också något fel.

Mänga av de olika bidrag som betalas ut av det offentliga behöver, herr talman, mottagarna helt enkelt för att ha råd att betala skatten. Men kan kalla bidragen för bostadstillägg eller något annat, men det kunde vara Uka berättigat att kalla dem bidrag för att betala skatten. Skatten är ju faktiskt för de flesta Inkomsttagare - även för de flesta genomsnittliga Inkomsttagare och låginkomsttagare - den mest betungande utgiften och den utgift som man bäst behöver ett bidrag för att klara.

Det skattesystem vi har skapar ekonomisk-politiska svårigheter både på kort och på lång sikt. 1 dagens läge, då vår uppgift framförallt är att försöka finna medel att förbättra sysselsättningsläget, skulle vetskapen om att pohtikerna är medvetna om skattesystemets avigsidor vara av stor psykologisk betydelse.

En sida av skattesystemet, som jag redan har berört, är att bostadstilläggens avtrappning vid Inkomstökningar ger upphov till en faktisk skärpning av marginalskatterna. Detta I förening med att det är rimUgt att avvakta famUjepoUtiska kommitténs snart färdiga utredning gör att vi yrkar avslag på förslaget om höjningar av bostadstilläggen för närvarande. I stället föreslår vi i enUghet med reservationen 2 b att barnbidragen skall höjas provisoriskt I awaktan på vidare förslag från famUjepoUtiska kommittén. Herr Carlshamre kommer sä småningom att här I kammaren närmare redovisa värt ställningstagande I dessa frågor.

Reservationerna I övrigt innebär förslag till förbättringar av oUka selektiva åtgärder för att undvika avigsidor i de förslag som utskottsmajoriteten framför. Ett exempel på detta finns i reservationen 15, där vi framför den tanken att man I rlmUghetens namn måste ge även mindre företag än dem som har minst 20 anställda möjhghet att få bidrag vid tillverkning på lager.

Den sista frågan, helt kortfattat, är då, om vi på oppositionssidan framför så omfattande förslag totalt sett att vi driver upp en efterfrågan utöver vad resurserna tål. Jag tror Inte det, hen talman, men en risk finns självfallet precis som det finns en risk för att regeringen med sina förslag gör för Utet. Det finns två anledningar till att denna första risk är mycket betydelselös.

För   det   första   säger   vi   klart  ifrån  att  våra   oUka   förslag  måste

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

33

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 140

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

34

omprövas, så snart det finns säkra anvisningar på att konjunkturen verkUgen håUer på att förbättras. Gör man en sådan omprövning och gör den med htet stöne snabbhet än finansministern har visat sig mäktig I sina ohka konjunkturpohtiska åtgärder under detta år, tror jag att man kan undvika de nackdelar som skulle kunna vara förenade med att framföra ett förslag om kraftig konjunkturstimulans.

För det andra beviljas stöne delen av de pengar regeringen vill ta i anspråk på reservationsanslag. Det Innebär att pengarna Inte kommer att utnyttjas I större utsträckning än som är behövhgt. Vidtar man de åtgärder som vi har föreslagit, kommer mindre pengar att behövas tih dessa reservationsanslag än som annars skulle vara nödvändigt. Därför är det fel att säga att regeringens förslag kommer ovanpå oppositionens.

Hen talman! Mot bakgrund av vad jag här haft att säga yrkar Jag bifah tiU reservationerna 1, 2 b, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 10, 11, 12, 13, 14, 15 och 16 vid finansutskottets betänkande nr 47,

Hen HERMANSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! Arbetslösheten fortsätter att öka, I mitten på september var 57 800 anmälda som arbetslösa vid arbetsförmedUngen, I oktober hade antalet ökat till 63 700, I november till 71 300. Det är den högsta novembersiffra som noterats sedan 1958, konstaterar arbetsmarknadsstyrelsens chef i en intervju. Intervjun fortsätter: "Att det bhr ännu fler arbetslösa är AMS-chefen övertygad om. MeUan december och januari brukar arbetslösheten normalt gå upp mellan 12 000 och 20 000."

Detta anser alltså arbetsmarknadsstyrelsens chef vara normalt. Detta är vad lönarbetarna har att vänta. De som äger aktier och spekulerar på fondbörsen har andra förväntningar. Börskurserna har stigit med 25 procent I år. Omsättningen på fondbörsen under november var den högsta sedan januari 1969. Och det kan inte bara vara förväntningarna om ännu mera höjda kurser genom stora aktieuppköp av AP-fonderna som skapar denna optimism. Kapitalets profiter har inte alls utvecklats dåligt, sett ur kapitalägarnas synpunkt, under det här året. Titta bara på affärsbankerna. "Efter två på det hela taget ogynnsamma år kan affärsbankerna under 1971 vänta en klar ochi vissa faU högst betydande förbättring av resultatet", rapporterar Svenska bankföreningens tidskrift. Den redovisar föhande trohga utveckUng av vinsten för 1971 jämfört med 1970: Svenska handelsbanken: förbättring 70—90 procent. Skandinaviska banken; förbättring 70 procent. Göteborgs bank: bättre än vart och ett av de tre senaste åren, osv. Inflationen fortsätter. Bolagskapltal och fondbörs vädrar redan ännu högre profiter.

Ekonomisk högkonjunktur eller krisartad nedgång - kapitalet räknar I bägge fallen med att ha sina profiter säkrade. Om det bUr en ny produktionsuppgång nästa år väntar man sig en ökad profitmängd. Om krisen fortsätter räknar man med att staten skall gå In med ytterUgare åtgärder för att med hjälp av skattebetalarnas pengar håUa profitkvoten uppe. Den risk kapitalägarna tar är i dagens samhälle ringa eller Ingen alls. Staten förväntas garantera en genomsnlttUg profitkvot. IndustrikapitaUs-terna har samma krav om skydd och en stabil utdelning som jordbrukarna. De vill också sitta i statens knä. Enda skillnaden är att de kräver högre vinster på det insatta kapitalet.

Finansminister Sträng har, hette det nyUgen i ett tidningsreferat, åter anslagit klart optimistiska tongångar om den ekonomiska utveckhngen nästa år. Konjunkturinstitutets höstrapport är en husghmt I en tid av pessimism om vår ekonomiska framtid, sade herr Sträng. Finansministern har såvitt jag kan minnas uttalat sig på ungefär samma sätt hela det här året. När riksdagen hade stor ekonomisk debatt i maj sade herr Sträng att Sverige har "en arbetslöshet som Internationellt betraktas som mycket moderat, och blygsam, en arbetslöshet som kommer att gå ned under de närmaste månaderna". Endast med hänsyn till den kommande vintern tarvade arbetslösheten uppmärksamhet, fortsatte finansministern, men han kunde omedelbart lugna dem som fruktade att mista sina jobb. Han sade: "VI har en hel arsenal av Instrument för att klara sysselsättningen, om det behövs. Det hela är en fråga om graden, arten och tidpunkten."

Utan tvivel har det behövts. Arbetslöshet kan Inte accepteras. Den är ett ekonomiskt, socialt och mänskUgt ont. Det samhälle som Inte kan bereda alla sina medborgare ett meningsfullt arbete har dömt sig självt. Även socialdemokratin har tidigare haft denna uppfattning. Redan I arbetarrörelsens efterkrigsprogram 1944 skrev man: "Ingen arbetsför man eller kvinna skaU mot sin vUja behöva vara utan sysselsättning längre tid än som erfordras för övergång från en verksamhet till en annan samt för utbildning och omskolning."

Förre statsministern, herr Erlander, skrev så här 1951: "Den fulla sysselsättningen skapar ett permanent Inflationstryck. VI vill för den skull Inte avstå från densamma." Och en av socialdemokratins och fackföreningsrörelsens främsta Ideologer, Gösta Rehn, förklarade 1958: "VI lever numera I ett fullsysselsättningssamhälle. Arbetslöshet av större omfattning eller varaktighet är inte längre tiUåten."

Varför tillåter man då denna stora arbetslöshet som I dag drabbar män, kvinnor och ungdom? Varför avstår socialdemokratin från den fulla sysselsättningen? Den fråga kvarstår som jag I den ekonomiska debatten I maj StäUde tlU regeringen: Kan ni inte avskaffa arbetslösheten och skapa varaktig fuU sysselsättning, eUer vlU ni Inte göra det?

Kommunisternas uppfattning i dessa frågor är föhande. Den grundläggande orsaken tUl den nuvarande krisen och arbetslösheten är att finna i det kapitaUstiska produktionssättet. De särskilda drag, som präglar denna kris, att inflation och arbetslöshet uppträder samtidigt, sammanhänger med kapitahsmens nuvarande utveckhngsstadlum. Detta måste ges beteckningen statsmonopohstlsk kapltaUsm.

Kapitalismen är oförmögen att upprätthålla full sysselsättning. Varaktig full sysselsättning kan endast uppnäs under en sociaUstisk planhushållning. När man från socialdemokratin och under senare år även från borgerligt håll påstått att arbetslösheten kunde avskaffas, men kapitaUsmen vara kvar, så har man lurat människorna. Myten om en bestående full sysselsättning under kapitalismen har nu än en gång avslöjats.

Det sagda Innebär Inte att regeringen kan hänvisa till omöjhgheten att undvika kriser under kapitahsmen och krypa undan sitt ansvar. Regeringen har nämUgen fört en pohtik som försvårat verkningarna av de internationeUa konjunktursvängningarna på landets ekonomi i stäUet för att minska dem. Eller som en ledamot av riksdagen, även ordförande I

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

35

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

36

Landsorganisationen, uttryckte det på LO:s kongress:

"Regeringens ekonomiska expertis förfäktade länge att konjunkturen var uppåtgående. Den uppfattningen levde kvar ända fram till mitten av sommaren att det behövdes åtgärder för att dämpa konjunkturen I stället för att stimulera sysselsättningen. Detta var felaktigt — annars skulle vi Inte ha varit I den situationen som råder I dag,"

Regeringen kan Inte smita bakom någon ekonomisk expertis. Den måste själv ta ansvaret för den bedömning av konjunkturen och den ekonomiska utvecklingen I övrigt som den lägger till grund för sitt handlande. Det är svagt att regeringen Inte medger ansvaret för att insatserna mot arbetslösheten började för sent. Det är hka svagt att finansutskottet heller Inte vill göra det. Man talar bara allmänt om att arbetslösheten "bhvit större än vad som vid årets början räknades med". De arbetslösa får svida för de felbedömningar som gjorts.

Vilken är då den huvudhnje som regeringen och de borgerhga partierna för fram, nu när man upptäckt att det finns en stor arbetslöshet? Jag talar om en huvudhnje för regeringens och de borgerUga partiernas pohtik, därför att den är i de avgörande styckena gemensam även om de borgerhga vill gå längre på vissa punkter. De förslag som ställts kan sammanföras I tre grupper;

1. Vissa åtgärder för att öka efterfrågan hos hela befolkningen eller hos bestämda grupper. Regeringen föreslår dels ett engångsbelopp till folkpensionärerna, dels en utbyggnad av det famUjepoUtiska stödet till bostadskonsumtion. Förbättringarna bhr I bägge fallen mycket begränsade. VPK-gruppen vill bestämt säga Ifrån att folkpensionärerna Inte kan få avspisas med ett engångsbelopp. Det krävs en genomgående höjning av pensionerna, vilket vi föreslagit Ull årets riksdag men som de andra partierna Inte ville vara med om. VI återkommer I Januari med förslag Ull förbättringar för pensionärerna.

Även bostadstilläggen för barnfamiljer borde ha gjorts bättre, bl. a. genom höjning av åldersgränsen för barnen upp till 17 är I stället för som nu 16 år. De borgerliga vill därutöver tillfälligt minska mervärdeskatten. Kommunisterna vill helt slopa mervärdeskatten på hvsmedel. Det senare är en reform som betydhgt skulle förbättra levnadsstandarden för barnfamiljerna och för alla lönarbetare.

För det andra har det ställts förslag som avser ökade bidrag till vissa kommunala arbeten, nämligen dels beredskapsarbeten, dels reningsverk m. m. Här är det nödvändigt att påtala de problem som en rad kommuner har. De höga kommunalskatterna drabbar de lägre Inkomsttagarna hårt och kommunernas budget är I allmänhet redan mycket ansträngd. Det är därför nödvändigt att kommunerna I ökad utsträckning ges möjlighet att på lånemarknaden finanslera sina Investeringsutgifter. Samtidigt måste kravet än en gång med skärpa resas att staten skall överta finansieringen av vissa utgifter som kommunerna nu måste betala.

För det tredje har det från regeringen och de borgerhga partierna lagts fram oUka förslag som avser lättnader I beskattningen och direkta bidrag m. m, till de kapltahstiska företagen. Det gäller höjning av det nuvarande särskilda investeringsavdraget för maskinanskaffningar från 10 till 20 procent och utsträckning av dess giltighet även Ull 1972, dispens från

energiskatt tUl företag Inom branscher med hög relativ energiförbrukning, det gäller ett 20-procentlgt bidrag till lagerökning under 1972 I företag som med hänsyn till avsättnlngsmöjUgheterna har svårigheter att upprätthåUa sysselsättningen, det gäller från 25 procent till 75 procent höjda bidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder Inom Industrin m. m. Några skattelättnader till löntagarna föreslås däremot Inte av regeringen.

De borgerliga partierna vill gå ännu längre när det gäller denna socialvård tlU de kapitaUstiska företagen. De vill ha särskilt Investeringsavdrag också för byggnadsarbeten. De är Inte nöjda med Investeringsavdrag Ull företagen utan de kräver också direkta Investeringsbidrag. De kräver vidare bidrag med 75 procent till åtgärder för bättre arbetsmiljöer I företagen.

Det är, herr talman, rätt fantastiska krav som de borgerUga partierna här ställer. De kapitalistiska storföretagen skall ha gåvor och subventioner som betalas av staten med skattemedel, vilka tas ut bl. a. genom mervärdeskatten på den mat som barnfamUjer och pensionärer köper. När familjen Svensson köper mjölk, bröd och korv skall den tvingas betala kostnader för att finanslera de storföretag som familjen Wallenberg äger. Detta är Innehållet I regeringens förslag och I de borgerUga partiernas förslag. Detta är hutlöst.

När lönarbetarna på detta sätt tvingas betala maskininvesteringar, energiskatt, lageruppbyggnad, mUjövård, byggnadsinvesteringar och förbättringar I den Inre miljön I de kapitaUstiska företagen så är det ju helt logiskt att de borgerliga partierna också vill avveckla arbetsgivaravgiften som man kallar löneskatt. Nästa steg är väl att staten med skattebetalarnas pengar direkt skall betala löneutgifter för storföretagen. Ett finger har fan redan fått genom att socialdemokraterna gått med på att ge pengar till personalutbUdning I vissa privata företag.

VI anser det för vår del principiellt oriktigt att skattebetalarna på detta sätt med tunga pålagor skall ge gåvor och subventioner till kapitalistiska storföretag i syfte att bereda dessa en högre profitkvot. De sysselsättningsskapande effekterna av dessa bidrag torde vara relativt ringa. När det gäller bidragen till lagerökning kan det ifrågasättas om de inte rent av fördröjer ett uppsving.

Regeringen ställer I sin krisproposition Inga som helst förslag som Innebär att staten får ett ökat Inflytande över Investeringarna, över lageruppbyggnaden eller över produktionen. Ännu mindre ställs några förslag som Innebär ett ökat Inflytande för lönearbetarna. Regeringens poUtlk är begränsad till åtgärder som avser att söka få kapitaUsmen att fungera "bättre", att I det aktuella läget söka påskynda och utjämna konjunkturens förlopp. I detta syfte vill man alltså ge oUka skattelättnader och bidrag till de privata företagen.

Vänsterpartiet kommunisternas åsikter om de åtgärder som är nödvändiga för att bekämpa arbetslösheten har utförhgt utvecklats I de framlagda motionerna. VI kräver där dels anläggande av stathgt ägda basindustrier m. m., finansierade med medel ur AP-fonderna, dels stathga åtgärder för samhällsnyttiga arbeten på ett antal angivna områden. Det gäller bl. a. mUjövård, utbyggnad av barnstugor och annan kommunal service,  vårdsektom,  åtgärder för att skapa ökad trafiksäkerhet samt

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

37

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

38

yrkesutbildning, särskilt för kvinnor och ungdom. Sådana samhällsnyttiga arbeten ger resultat som är av en betydUgt högre kvaUtet sett utifrån människornas behov än många av de varor som förs ut på marknaden av privatkapitaUstiska företag.

Det av regeringen och av de borgerhga partierna föreslagna programmet grundar sig på ett ekonomiskt betraktelsesätt av samma slag som förekom under 1930-talet, TUlfällig ökning av efterfrågan, lös-släppande av vissa byggnadsinvesteringar och ytterligare lättnader åt företagen är dess huvudsakliga innehåU, Läget är emellertid I dag ett väsentUgt annat än under 1930-talets mer renodlade konjunkturkris. Dagens kris och arbetslöshet är samtidigt en följd av långsiktiga förändringar av djupgående natur. Dit hör bl, a. hela problemet om det kapitahstiska systemets otUlräckhga tillväxt, uppkomsten av en stadigvarande reservarmé av arbetslösa eller endast delvis sysselsatta, den regionala krisen, som drabbar särskilt vissa delar av vårt land så hårt, samt frågan om produktionens kvaUtativa inriktning, dvs. vad den skall bestå av. Inte bara hur stor den skah vara. ViU man angripa kärnan i dagens problem måste man utgå från en granskning av dessa förhållanden. Det förbises helt såväl I regerlngsförslagen som I de borgerliga förslagen.

En aktiv konjunkturpoUtik i dag, som vill vara effektiv, kan inte skilja det kortsiktiga från det långsiktiga betraktelsesättet. Det kan hända att det bUr en uppgång i produktionen nästa år men att en stor arbetslöshet samtidigt finns kvar i landet. Man måste ta upp frågan om tiUväxten och om InvesteringspoUtiken i stort. Att styra och kontrollera investeringarna är en oundgänglig del av varje effektivt program mot krisen och arbetslösheten. Att avstå därifrån är att sohdarisera sig med de krafter, som utnyttjar krisen och arbetslösheten för ett aUmänt reaktionärt angrepp på lönerna och på arbetarklassen.

Hen talman! Jag yrkar bifaU till motionerna 1492 och 1533 I aUa de delar som berörs i finansutskottets betänkande nr 47, Dä detta försummats i motionerna yrkar Jag här särskilt avslag på propositionen I vad gäller godkännande av höjda statsbidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder Inom Industrin, Mihövård är mycket viktig, men den skall betalas av dem som smutsat ner.

Vidare yrkar jag blfaU till hemställan I motion nr 1493 såvitt gäller första dels-satsen samt punkterna a, d, f och g i andra dels-satsen.

Då vi för vår del inte kan godkänna vare sig den skrivning som finansutskottet har gjort eller den som de borgerhga reservanterna har gjort beträffande den punkt i finansutskottets betänkande som gäller den allmänna uppläggningen av den ekonomiska poUtiken, yrkar jag för min del att riksdagen, I anledning av vad I statsrådsprotokoUet anförts härom, som sin mening ger Kungl, Maj;t till känna föhande - jag måste läsa upp detta och jag ber, hen talman, om ursäkt för att jag med några minuter överskrider den anmälda tiden,

"Den aktuella krissituationen har sina rötter I det kapitaUstiska systemet på dess nuvarande utvecklingsstadium. De ekonomiska kriserna tillhör kapitalismens lagbundenheter. De särskilda drag som präglar den nuvarande krisen är att inflation och arbetslöshet uppträder samtidigt.

Den nuvarande arbetslösheten kan emeUertid inte förklaras enbart

som ett konjunkturfenomen. Den är också en produkt av kapitalkoncentrationen och den alltmer framträdande geografiska snedlokaUserlngen av näringshvet, som medfört att landet fått avfolkade och överbefolkade områden. Den sammanhänger vidare med monopolkapitalets InvesteringspoUtik som I syfte att öka utsugningen ersatt arbetare med maskiner utan att motsvarande tillskott i nya arbetsställen skapats.

Krissituationen och arbetslösheten återspeglar till viss del en Internationell nedgång. Men samtidigt har den förvärrats av den ekonomiska poUtlk som regeringen fört. Denna har medfört en nedpressning av reaUöner och privat konsumtion, vilket ytterUgare ökat arbetslösheten, I stället för att söka minska verkningarna av den kapitalistiska krisen Inom och utom landet förde regeringen under en stor del av 1971 en pohtik som tvärtom förstärkte dessa verkningar,

KapitaUsmen är oförmögen att upprätthåUa full sysselsättning. Varaktig full sysselsättning, säkrare arbetsförhållanden, en växande reallön som inte ständigt hotas av prisstegringar, en produktlon för folkets behov och inte för monopolens profiter kan endast uppnås under en sociaUstisk planhushållning. Att förverkUga allas rätt tlU ett menlngsfuUt arbete förutsätter kamp mot storfinansens maktställning och mot kapitaUsmen,

I nuläget måste krav ställas på omedelbara åtgärder för att minska arbetslösheten. Den poUtlk som anpassats tiU och direkt understött storfinansens vanlokaUserlng av ekonomin, näringsmässlgt och geografiskt, måste brytas. En helt ny lokaUserings- och näringspoUtik måste till, vilken som målsättning har full och effektiv sysselsättning åt varje län utan avfolkning. Ett viktigt led I en sådan poUtlk är anläggande av statUga basindustrier m, m,, finansierade med medel ur AP-fonderna, För att effektivt bekämpa arbetslösheten måste det finnas en rullande plan för samhällsnyttiga arbeten, vilka skaU igångsättas i en sådan omfattning att man gör slut på arbetslösheten. Sådana arbeten bör omfatta bl, a, mUjövård, utbyggnad av barnstugor och annan kommunal service, vårdsektorn, åtgärder för att skapa ökad trafiksäkerhet samt yrkesutbildning. Det framstår som alltmera vanvettigt att arbetslöshet och undersysselsättning ökar samtidigt som socialt och mänskUgt viktiga investeringsområden på ett katastrofalt sätt försummas.

Det aktueUa läget kräver även åtgärder för att stoppa sänkningen av reallönerna och I stäUet öka den arbetande befolkningens levnadsstandard. Ett nödvändigt led I en sådan poUtlk är ett slopande av mervärdeskatten på livsmedel, samtidigt som inkomstbortfallet för statskassan kompenseras med skärpt beskattning av stora förmögenheter, arv och gåvor, bolagsvinster m, m.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Hen EKSTRÖM (s):

Herr talman! Jag viU allra först med några få ord kommentera vad som har sagts I de föregående fyra Inläggen.

Herr Hermansson i Stockholm började inledrungsvls med att tala om arbetslösheten och ställde en ganska överraskande fråga; Varför avstår ni socialdemokrater från att avskaffa arbetslösheten - eUer viU ni inte avskaffa den? Ja, man kan möjUgen möta en sådan frågestäUning på möten eUer i andra sammanhang ute I landet, men att herr Hermansson

39

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

40

reser det spörsmålet I Sveriges riksdag är som sagt överraskande. Det torde nämhgen inte råda något som helst tvivel om att en ledstjärna för socialdemokratin här I landet alltid har varit att söka hålla en fuU sysselsättning. Att betvivla att vi skulle vUja avskaffa arbetslösheten är, herr Hermansson, alltför enkelt.

Herr Hermansson var Inne på folkpensionerna och sade att folkpensionärerna inte skall nöja sig med ett engångsbelopp, och då menar herr Hermansson givetvis det extra tillägg som nu skall utgå I Januari månad med 213 kronor till ensamstående och 426 kronor tih gifta makar. Det är ett extra engångsbelopp, men dessutom vet herr Hermansson hka väl som alla andra ledamöter av kammaren att riksdagen har beslutat att det skall ske en standardförbättring av folkpensionerna med tre procent på basbeloppet årUgen. Dessutom är ju folkpensionärerna garanterade kompensation för den penningvärdeförsämring som Inträffar utöver denna standardförbättring. Det är aUtså Inte så att folkpensionärerna skaU få nöja sig med endart engångsbeloppet i januari.

Jag tycker kanske också att det var onödigt att herr Hermansson I dag tog upp kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, eftersom det väl numera är allmänt känt att utredningen härom inom kort skall tillsättas. Det är uppenbart att herr Hermansson när han talar om företagen i vårt land är fixerad vid huset WaUenberg. Han kritiserar t. ex. förslaget att ett företag, som lämpUgen Inte bör utnyttja lagerstödet, I stället såsom ett alternativ skulle kunna motta ett utbildningsbidrag med 4 kronor per timme under förutsättning att man Inte friställer personal utan låter de anställda gå kvar I jobbet. Då talar herr Hermansson om "socialvård" Ull företagen. Det finns, herr Hermansson, givetvis stora företag som huset WaUenberg har stort inflytande över, men det finns säkerhgen många andra företag - det vet vi båda — som för närvarande verkhgen är I ett trängt läge, och det är för att rädda många anställda från att lämna sina arbetsplatser som dessa förslag framläggs.

Herr Burenstam Linder sade I sitt anförande att regeringen och finansminister Sträng var framgångsrika ända fram till 1965 men att det sedan var slut med framgångarna. Alla åtgärder I den ekonomiska poUtiken efter 1965 har tydligen enhgt herr Burenstam Linders mening varit Illa anpassade I tiden. Jag skaU Inte nu ge mig In på att snabbt försöka granska poUtiken efter 1965. Herr Burenstam Linder var emellertid vidare en smula blygsam och sade: Jag vill inte gärna skryta, men vi har fått rätt I vad vi har sagt tidigare I år, I finansdebatten I mars och I debatten i anledning av kompletteringsproposltionen I slutet av maj.

Ja, men herr Burenstam Linder, vad var det för Ingredienser I den stora begivenheten I svensk poUtlk just nu, nämligen den överenskommelse av den 2 november i år som de tre borgerilga partiema enades om? Jo, det var att arbetsgivaravgiften — eller löneskatten, som ni moderater så gärna vlU beteckna den, eftersom det låter bättre I er propaganda -tillfälligt skulle avskaffas, att momsen skulle sänkas med fyra procent, att ni begärde en skatteutredning och dessutom gjorde något som är ganska onödigt i riksdagssammanhang, nämligen träffade en överenskommelse om räntan — herrarna vet ju att det är riksbanksfullmäktige som beslutar om räntan. Var det något av detta — att momsen skulle sänkas med fyra

procent och att arbetsgivaravgiften skulle tas bort — som föreslogs när vi förde finansdebatten I mars eller när vi behandlade kompletteringspropositlonen i maj? Det var de viktiga ingredienserna som ni kom på nu! Jag tycker att herr Burenstam Linder hade alldeles rätt, när han sade att han Inte gärna vlUe skryta. Han hade sannerUgen Ingenting att skryta över, eftersom ni har lagt fram de här förslagen först nu.

Det var Intressant att lyssna när herr Burenstam Linder talade om selektiva åtgärder och alla de bekymmer som är förknippade med dem. Han sade att det var svårt att hantera Informationen, att en selektiv politik alltid leder Ull byråkrati och godtycke. Han sade vidare att en sänkning av energiskatten, som skulle tillämpas i vissa fall, också kan bU godtycklig. Om företagen skall ha möjhghet att erhålla investeringsavdrag, lagerstöd, utbildningsbidrag, frisläpp av Investeringsfonder och annat, kan det - som herr Burenstam Linder sade - leda till en understödstagaranda hos företagen. Det var Intressant! Herr Burenstam Linder känner givetvis svensk företagarvärld mycket bättre än Jag, men Jag hade verkhgen inte trott att företagen I denna situation skulle gripas av nägon understödstagaranda.

När herr Burenstam Linder hade räknat upp aUa de bekymmer som är förknippade med selektiva åtgärder trodde jag att han hade ändrat sig sedan finansutskottet Justerade sitt betänkande den 30 november. Vad ni gör är nämUgen att ni accepterar alla de selektiva åtgärderna! Om det skulle finnas någon logik i vad herr Burenstam Linder sade borde han yrka avslag på selektiva åtgärder, och det skuUe vara tillräckhgt i dag med de generella åtgärder som ni föreslår och tydUgen tror alltid leder till framgångsrika och snabba resultat.

Här har sagts mycket annat. Herr Löfgren talade mycket om UtskottsbehandUngen och om att det Inte gick att finna samlande lösningar. Jag vet inte vem vi skall ge skulden för det. Någon större entusiasm från den borgerUga sidan när det gäller att finna samlande lösningar har Jag i varje fall Inte kunnat märka, herr Löfgren, NI säger att gapet mellan en moms pä 15 procent och en på 11 procent är fyra procent. Ja, det är alldeles klart att skillnaden formellt är så stor, men vi på den socialdemokratiska sidan är Inte alldeles säkra på att det verkUgen skulle få ett sådant genomslag på priserna om man följde ert förslag.

Herr Kristiansson I HarpUnge ondgjorde sig över beredskapsarbetena och omskolningsverksamheten. Han sade att det är ett bevis på misslyckande I poUtiken att människor t. ex. måste sättas i omskolning. Ja men, herr Kristiansson, är det ett misslyckande? Är det Inte — I den ekonomi och I den strukturomdaning som vi befinner oss i - samhället som måste rycka In och se till att människorna får omskolning? VI accepterar Inte det resonemanget att beredskapsarbeten är någon sämre form av arbete eller att omskolning skulle vara ett bevis på misslyckande. Jag föreställer mig nämligen, herr Kristiansson, att många Jordbrukare redan har varit föremål för omskolning och att många kommer att bU det, eftersom den näringen kommer att sysselsätta ett allt mindre antal. Herr Kristiansson i HarpUnge säg en ljuspunkt nu, och det var att vädret är ganska bra för närvarande, vilket skuUe gynna konjunkturen. Det var ju  för  väl  att   det  finns något som kan vara ljuspunkter.  Men,  herr

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunk turstimu-lerande åtgärder, m. III.

42

Kristiansson, när det gällde att försöka tala om vad dessa generella åtgärder som ni vill lägga ovanpå regeringens förslag kostar, då var inte frimodigheten stor. Det går Inte att bestämma priset, sade herr Kristiansson. Nej, det tror Jag det, det går Inte att bestämma priset. NI vill inte bestämma det, ty ni I centerpartiet tycker nog att ni är ute på äventyrUga vägar, ni som ändå I sä många andra sammanhang gett sken av att ni Intar en annan Inställning och för en annan politik.

Herr talman! Jag skulle vidare vilja anföra att den nya enkammarens första session trollgen kommer att ge grundlagberedningen vissa erfarenheter I dess fortsatta arbete, och forskare på det statsvetenskapliga området kommer säkert att finna många intressanta händelser under detta första år.

Men vad menas med en händelse? I § 55 riksdagsordningen heter det sä här: "I frågor som omedelbart föranledas av något av riksdagen redan fattat beslut eller av annan under riksdagen Inträffad händelse, må motion väckas, så länge session pågår." Så lyder paragrafen. Nog om detta.

Jag känner endast ett behov av att framhålla att grundförutsättningen för att finansutskottet I fredags pä riksdagens bord kunde lägga sitt omfattande betänkande, som vi nu har att diskutera, har varit ett tappert arbetande sekretariat och kansli och den goda samarbetsvilja som visats från övriga elva Involverade utskott. Inte minst deras sekretariat.

Det har varit mänga turer från den borgerliga opposltonens sida I utskottet. Först skulle vår remiss till de andra utskotten endast avse tekniska frågor. Den socialdemokratiska majoriteten I finansutskottet ansåg att utskottet lämpligen inte borde sätta sig på de andra utskotten och föreskriva hur deras yttranden skulle utformas.

Följande vecka var den borgerliga propån att det räckte med yttranden från de andra utskottens sekretariat. VI avvisade även denna tanke. Vi hävdade hela tiden att hela problemkomplexet måste behandlas pä en gång och I en helhet såväl I utskott som I kammare.

Jag har aldrig kunnat förstå centerpartlledaren när han i debatten den 3 november hävdade, att vissa av delförslagen I de motioner som väcktes den 14 oktober kunde behandlas med förtur. Det var enligt hans uppfattning förslag som Inte hade något samband med de förslag regeringen hade aviserat I kommunikén samma dag. Vilka deiförslag hade den karaktären? Framstod det Inte då, så måste det väl göra det i dag, ty herr Fälldin har väl läst finansutskottets betänkande? Alla de förslag som har ställts är av den arten att de har måst belysas och behandlas I ett enda sammanhang, och regeringspropositionen, ärade kammarledamöter, satte verkligen fart på oppositionen, så att vi fick ytteriigare ett tjugotal motioner!

VI socialdemokrater har beskyllts för att ha velat förhala, men vi har inte förhalat behandlingen av denna fråga. Vi har arbetat så fort vi har kunnat. På två punkter har vår uppfattning och utskottsminoritetens skilt sig åt. VI har ansett att det var Inte bara önskvärt utan också nödvändigt att göra denna slutliga sammanvägning av förslagen om konjunkturstimulans med utgångspunkt både I föreliggande motioner och I propositionen. Det vore  ohållbart  att  först  kasta  sig över och besluta om en del av

förslagen och sedan om de övriga. VI har ansett det självklart att respektive sakutskott skulle få yttra sig över de förslag som angår deras specialområden. Jag tror att det var en lycklig åtgärd som de borgerliga dock Inte ville vara med om. Det behöver Inte särskilt noteras att de största riskerna för försening uppkommit genom att de borgerliga ledamöterna I en del utskott - Inte I alla - vägrat att argumentera I sak, och det var I sanning en mycket egendomlig Inställning.

Låt mig säga inför det ofta upprepade talet om socialdemokraternas omedgörllghet, att det har känts olustigt — efter högtidliga deklarationer från borgerhgt håll om att Inte gräva skyttegravar - att som utskottsordförande plötsligt mötas av en helt fastlåst borgerlig position. Att det Inte förelåg någon som helst borgerlig kompromissvilja märkte vi vid kontakterna I utskottet. Vilka skrivningar som än erbjöds, så blev det reservationer. Men det var kanske lika bra att linjerna klarnade på ett tidigt stadium, men kom Inte mot den bakgrunden och tala om socialdemokratisk omedgörllghet.

Herr talman, onsdagen den 3 mars höUs vårens första finansdebatt I denna kammare. Det sades då många kloka ord, och det sades några mindre kloka. Jag vill citera de två första meningarna i det allra första anförandet I marsdebatten, herr FäUdins: "Herr talman! Den ekonomiska politiken har under hösten och vintern I allt stöne utsträckning fått den Inriktning som vi i centerpartiet efterlyste under fjolåret, både före och under valrörelsen."

Huruvida det var klokt sagt eller inte kan vara svårt att ha en mening
om. Ingen reagerade särskilt då på detta yttrande, ingen reagerade heUer
särskilt mycket över vad herr Fälldin sade I sin avslutning av anförandet:
"Finanspolitiken bör utformas så att den främjar arbetsvilja och enskilt
sparande.---- Budgetunderskottet kan--- väntas öka Inte obetyd
ligt. ------ Detta inskärper ytterligare nödvändigheten av att riksdagens

utgiftsprövning blir restriktiv, särskilt med hänsyn till pris- och kostnadsutvecklingen och de krav på den ekonomiska pohtiken som ett återställande av bytesbalansen stäUer."

Det där var hedervärda ord om betydelsen av sparande och restriktiv utgiftsprövning och Inte anmärkningsvärda på annat sätt än att de yttrades I ett unikt läge I svensk ekonomi, I ett läge där den privata konsumtionen faktiskt minskade och sparandet bara steg och steg. Det är lätt att vara efterklok, men ingen bedömde det då som angeläget att stimulera den privata konsumtionen. Att det då faktiskt fanns ett visst sådant utrymme behöver vi Inte diskutera. VI kan nu bara konstatera att det var så.

Vad vi mer kan konstatera är hur smala marginaler vi arbetar med I den ekonomiska politiken. Det räcker med att som under år 1970 lagerpåbyggnaden får en oväntad storlek för att en god konjunktur skall slå om I en överkonjunktur. Det räcker, som t. ex. under första halvåret 1971, med en oviss avtalsrörelse och den osäkerhet en sådan skapar för att en balanserad konjunktur skall förbytas I en dålig konjunktur,

VI står alla I våra bedömningar på osäker grund, och jag kan Inte uppbåda någon stark Indignation över att moderaterna I sin partlmotlon I januari månad för snart ett år sedan spådde att en förväntad uppgång I

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

43

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturs timu -le rande åtgärder, m. m.

44

den amerikanska konjunkturen kunde väntas fä expansiva återverkningar på den västeuropeiska ekonomin. Det skrev moderaterna. Verkningar från den amerikanska ekonomin har det blivit men Inte precis av det slaget.

Låt mig avsluta med någonting ur folkpartiets fatabur. VI hade sent i våras - jag tror det var den 27 april - vissa problem med att fä de borgerliga ledamöterna I finansutskottet att avstå från att stödja en folkpartimotion, där motionärerna ville ge mycket kraftiga räntestlmu-lanser - 17 ä 18 procent pä årsbasis - för att förmå folk att Inte konsumera de pengar som skulle betalas ut I retroaktiva löner och senare I överskjutande skatt. Motionärerna bedömde då situationen på det sättet att man borde återupprepa det s. k. Strängaspelet. De som argumenterade för den här motionen var Inte några särskilt bra spåmän. På andra sidan sommaren överbjuder sedan partierna varandra I fråga om konsumtionsstimulerande åtgärder och säger; Bara nu Inte människor Ull råga på olyckan går och spar de pengar de får ut retroaktivt eller I skatteåterbäring!

Jag säger Inte det här för att anklaga någon särskild. Det är svårt redan att veta vad som har skett under den närmast gångna tiden, det är besvärligare att veta vad som händer I nuläget och det är extra svårt att göra framtidsbedömningar. Och ändå måste vi göra dem. Vad vi vet är att det tar lång tid Innan ekonomisk-politiska åtgärder när full effekt, och det medför att det är så förfärhgt lätt att bli efterklok. Vem minns Inte skallet på regeringen 1969 och våren 1970 för den hårda kreditåtstramningen? På hösten 1970 anklagades sedan regeringen för pris- och kostnadsstegringarna, som utan kreditåtstramningen säkerligen hade varit mycket större. Likadant är det nu - man tror att åtgärder som föresläs ena dagen skall ge verkningar nästa dags morgon. Det tror Inte regeringen, och det tror Inte finansutskottets socialdemokrater heller.

När finansutskottets majoritet tidigt i varas pekade på de många ovissa dragen I konjunkturutvecklingen och tillrådde regeringen en hög beredskap, om den internationella konjunkturen skulle utvecklas svagare, så var det - det vill Jag konstatera — en uppmaning som inte föll på hälleberget. Regeringen har under året steg för steg Infört lättnader i den ekonomiska politiken och I skilda etapper alltifrån månadsskiftet mars-april satt In mycket kraftiga stimulanser I form av vidgade Investeringsramar för statliga byggen, statliga och kommunala IndustribestäUningar, skolor, sjukhus- och bostadsbyggande, utbildningsinsatser, Investerlngsfondsfrlsläpp, beredskapsarbeten, höjda Investeringsavdrag. Det har varit massiva Insatser. De skall börja ge resultat nu.

Alla som något så när lever med I det ekonomiska livet kan också konstatera att detta är vad som har skett. Sedan kommer oppositionen solbränd och yrvaken tillbaka efter semestern, sedan allt det här har gjorts av regeringen, och presenterar tre förslag till konjunkturstimulans som om Ingen hade tänkt på det tidigare. Det är klart att med starkt stöd I tidningama kan man lyckas med det mesta, kanske ocksä med att få situationen att framstå så. Men sanningen är Ju att den eventuella förbättring — relativt till säsongläget — som jag hoppas vi får uppleva, den måste I första hand tillskrivas de åtgärder som vidtogs av regeringen redan

i våras och i somras, inte de åtgärder som diskuterats nu i höst. Huruvida de är väl avvägda stäms av med verkligheten framåt våren och sommaren 1972, Så svår är den ekonomiska politiken. Får man då göra det så lätt för sig som oppositionen här har gjort?

När vi i mars här I kammaren debatterade den ekonomiska politikens Inriktning var vi - som Jag tidigare har snuddat vid - eniga I ganska mycket. Jag kunde I mitt inlägg konstatera att det förelåg enighet så långt som det gällde de mål som var uppställda I finansplanen för 1971. Den enigheten förelåg I huvudsak också vid den stora ekonomiska debatten sista riksdagsveckan på försommaren. VI hade litet olika åsikter om hur vi skulle formulera meningarna om bl. a. Investeringsfonder och räntepolitik, det är riktigt. Men det fanns då Inga yrkanden från borgerligt håll om vare sig avvecklande av arbetsgivaravgifter för företagen eller sänkt moms, vilket jag varit inne på inledningsvis. Även I utskotlsreservanternas skrivning i maj-juni betonades Ju att utrikesbalansen på sikt utgjorde ett bekymmer och att poUtiken måste formas därefter. 1 utskottsreservanternas skrivning återknöts Ukaledes till behovet av en stram finanspolitik under budgetåret 1971/72. VI var också eniga - såvitt Jag kan komma Ihåg - om att den närmare Insatsen därefter fick bedömas när avtalen var klara.

Regeringens åtgärder kom slag I slag under våren, sommaren och hösten, som Jag här har beskrivit.

Vad den borgerilga oppositionen nu vill blev Inte klart förrän I november, och det är Inte regeringens fel. Faktum är Ju att den borgerliga oppositionen ännu vid finansutskottets Justeringssammanträde för sju dagar sedan Inte riktigt hade bestämt sig för vilka bestämmelser man skulle ha vid investeringsavdrag för byggnader. Vad är det då som skiljer oss åt?

För det första glömmer oppositionen i ivern att lägga fram lättbegripliga och populära förslag alla sanningar man tidigare uttalat om de långsiktiga målen för den ekonomiska politiken. Glatt öser man på med bostadstillägg till barnfamiljerna — moderaterna gör det Inte - och barnbidrag, avskaffar arbetsgivaravgifter och sänker momsen med 4 procent förutom allt annat. Det kan Inte vi socialdemokrater godta.

För det andra satsar regeringen direkt där Insatserna kan ge sysselsättning utan en rad förseningar. Detta ger en direkt effekt som Inte en momshöjning ger, vilket för övrigt mycket vältaligt har utvecklats i centermotionen 1490, som väcktes den 14 oktober. De arbetslösa behöver vårt stöd, företagen behöver kunna producera på lager. Sedan har våra förslag den fördelen att de kan trappas av när konjunkturen förbättras.

För det tredje Innebär regeringens förslag I motsats till oppositionens att de konsumtlonsstödjande åtgärderna koncentreras till de grupper I vårt land som allra bäst behöver ett förbättrat stöd. Pensionärerna får, som Jag sade tidigare till herr Hermansson, ett extra tillskott, och barnfamiljerna med de höga hyrorna får I avvaktan på den nya reformen ett extra stöd första halvåret 1972. VI har Inte outsinliga källor att ösa ur, och då får vi ta det som vi anser vara viktigast.

För det fjärde glömmer oppositionen, när man nu tar alla förslag och

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

45

Nr 140                   staplar dem på varandra, att det är lätt att elda på I pannorna men svårare

Tisdaeen den         dämpa en eld som fått spridning. All den likviditet som byggs upp

7 december 1971   kommer att vara  ytterst svårkontrollerad när ekonomin tar fart. Och

Konjunk turs timu-

leran

m. m.

vilken Importvåg blir det Inte när momsen så småningom skall höjas Igen.

Vad händer då med vår valutareserv I en orolig valutavärld?

  __        *      '            Nej, erkänn på oppositionsbänkarna att ni har spekulerat Utet väl vilt!

NI kan Inte I dag stå till svars med att ta hela regeringens paket och ovanpå det lägga avskaffad arbetsgivaravgift, 4 procents sänkt moms och — I centerns och folkpartiets fall — dessutom både höjt famUjebostads-stöd och höjda barnbidrag. Jag tycker nog att krokarna har blivit htet I grövsta laget.

Särskilt förvånar mig centerns agerande. Varför just centerns? Det är tre skäl. Centern är det största oppositionspartiet. VI socialdemokrater väntar oss även under den nya ledningen en viss självständighet I centerns bedömning. Centern framträder också I svensk politik med anspråk på att företräda en sorts mellanUnJe, att, som den förre centerledaren sade, göra "lagom" awägning.

Är nu centerns ställningstagande lagom? 1 sin partlmotlon 1490 av den 14 oktober, som jag nyss nämnde, anger centern som skäl till att den privata konsumtionen minskades under första halvåret 1971 kommunalskattehöjnlngarna, prisstegringarna och den försiktighet som den spända och utdragna avtalsrörelsen manade UU. Efter avtalsrörelsen, säger man, måste bedömmnlngen dock vara att köpkraften ökat. Det är uppenbart att en ökad köplust börjar göra sig gällande. Ytterligare uppgång kan väntas när de retroaktiva lönerna helt utbetalas och den nya lönehöjningen vid årsskiftet trätt I kraft. Man fortsatte med att framhålla att konsumtlonsstlmulanser Inte har lika direkta och omedelbara sysselsättningseffekter som andra åtgärder vilka centern då förordade. Huvudvikten I ett åtgärdspaket måste därför läggas på de mera direkt sysselsättningsstlmulerande insatserna. Ochi fråga om momssänkning sade centern den 14 oktober att en allmän momssänkning kunde befaras leda till en Icke önskvärd Importökning. Så lät det den 14 oktober.

Men 14 dagar senare byter centem linje och ansluter sig till moderater och folkpartister. Vad hände under de där dagarna? Var det så att herr Fälldin blev Instängd I herr Bohmans sovvagnskupé mot Jönköping och Inte slapp ut förrän han skrivit på? Kom det så nya fakta att centern helt kunde kasta sin uppfattning över bord? Och I så fall: Vilka fakta?

Än märkligare bUr det när centern sedan utan att rodna sväljer också regeringens omfångsrika paket. Vart har då centerns "lagom" tagit vägen? Nog är man bra långt borta från den uppfattning och avvägning man med pukor och trumpeter presenterade I början av oktober. Jag vill påpeka att det Jag nu Ifrågasätter Inte har med kompromissvilja att göra utan med förmågan att presentera ett välunderbyggt alternativ och sedan stå för det - åtminstone under en månads tid. Inför så snabba anpassningar I den ekonomiska poUtiken som centern här presterat får man kanske lov att erkänna att regeringens åtgärder ter sig långsamma!

Det går Inte längre att förneka det faktum att de borgerliga här för en

äventyrspolltlk. Man lägger förslag till riksdagen av en viss storleksord-

46                          ning.  Man kommer på bättre  tankar och gör en överenskommelse de

borgerliga partierna emellan. För centerns del Innebär kompromissen en helomvändning - ovanpå de egna förslagen läggs folkpartiets om sänkt moms. Men man har svårt att väha också meUan de nya egna förslagen och regeringens förslag och därför säger man Ja till alltihop. Det är rimligt att räkna med att den Insats som centern på det här sättet i slutskedet voterar för är cirka fyra gånger så kraftig som den injektion man i sin motion av den 14 oktober argumenterade för. Vad är det som har hänt? Skulle inte vi I finansutskottet sikta till att göra en samhäUsekonomisk avvägning av insatserna? Hur kan då framför allt centern men även övriga borgerliga partier hamna så långt borta från vad som bara en månad tidigare var det väl avvägda? Så är det tydligen när man Inte vill ta ställning och välja. Men det är en lättsinnig politik. Pä 14 dagar en fördubbling av Insatserna, på en månad en fyrdubbhng, nämligen för centern.

Nu finns det, herr talman, en brasklapp Instoppad I den borgerliga reservationen I vid finansutskottets betänkande. Om de generella Insatserna sker minskar behovet av selektiva insatser. "Att utskottet ändå inte velat föreslå ändring av I propositionen begärda anslag tlU selektiva åtgärder beror på att medlen anvisas som reservationsanslag och sålunda sannolikt blott I begränsad omfattning kommer att behöva tas i anspråk därest föreslagna generella åtgärder genomförs", säger de borgerliga i sin reservatlon.

Vad det förhållandet att pengarna anvisas över reservationsanslag har med saken att göra förstår Jag över huvud taget Inte, och om man menar - som det står - att behovet av pengar skulle minska vid generella Insatser Just därför att det är fråga om reservationsanslag förstår Jag ännu mindre. Reservationsanslag brukar man ta till bl. a. för att pengar på de anslagen går åt ganska lätt.

Men oberoende av det är den borgerliga minoritetens ståndpunkt 1 sakfrågan oförståehg. Försvinner behovet av ökade byggnadsarbeten och IndustribestäUningar för statens och affärsverkens räkning för att momsen sänks? Alla de angelägna arbeten på vägar, mlljövårdsanläggnlng-ar, daghem och skolor för vilka kommunerna beredviUigt ställer upp — försvinner behovet av dem som genom ett trollslag om momsen sänks med 4 procent? Hade ni verkligen trott det, då kunde ni med gott samvete ha yrkat avslag på regeringens förslag. Men momssänkningen leder kanske Inte till någon köprush utan Ull ännu mer ökat sparande — Ja, köplusten avtar måhända rent avi avvaktan pä att priserna på varorna skall sänkas I affärerna, I själva verket är ni så osäkra på verkningarna av era förslag att ni Inte har velat låta dem stå mot regeringens. Era förslag garanterar Inte en enda arbetslös Jobb, Det är det som är verkligheten.

Däremot råder det Ingen tvekan om att en momssänkning bidrar till att höja Ukviditeten i penningsystemet och bäddar för stora problem när den likviditeten så småningom måste sugas upp. Det är där riskerna med den sänkta momsen ligger,

1 debatten I höstas, alltså för en månad sedan, värjde sig centerpartlledaren herr Fälldin mot beräkningar över hur mycket alla de förslag han ställde skulle komma att kosta årligen genom att hänvisa till att Insatserna skulle avvecklas så snabbt det gick. De skulle Inte vara kvar en

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

47

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, in. m.

månad längre än nödvändigt. Och 475 miljoner kronor per månad skulle det kosta, bedyrade herr FäUdin. Men det är nog att tro att ekonomisk politik är alltför enkel. Man kan inte bara en månad vrida pä kranen och säga: Nu släpper vi loss 475 miljoner; nästa månadsskifte är konjunkturen annorlunda, och då drar vi åt den här kranen. Vips uppstår då precis den effekt som mun vill nå. Nej, Jag tror herr Fälldin om mycket gott, men Jag tror inte att han själv tror pä vad han har sagt i det sammanhanget. Han har väl gjort det därför att han har känt sig trängd när vi sagt vilka bekymmer som skulle komma att uppstå om vi genomför centerns förslag.

Förr fanns det ett borgerligt parti som bedrev kvartalspoUtik. Vi har talat om det partiet många gånger. Nu har centern blivit ännu duktigare, där säger man att man nu skall försöka bedriva mänadspollUk. Men att ekonomisk politik är sä enkel som att man ena månaden skruvar pä en kran så flödar aktiviteten och sysselsättningstillfällena ökar, och nästa månad stänger man av kranen, tror herr Fälldin säkert ändå Inte. Men I det trängda läge han är i denna gemenskap har han alltså varit tvungen att ändå säga det. Jag tror det är en önskedröm som centerledaren beskriver; den har Ingenting med verkligheten att göra. Tänk om den ekonomiska politiken vore så enkel att bedriva, när ätstramnlngsåtgärder I stället i själva verket enligt fackekonomer tar 12-18 månader innan de ger effekt och stimulansåtgärder ibland Inte ger någon effekt alls.

Herr talman! Det skulle vara mycket mera att säga 1 detta sammanhang, och Jag tår säkerligen anledning att återkomma. Jag vill nu bara yrka bifall Ull fmansutskottets hemställan på samtliga 33 punkter.

48

Hen KRISTIANSSON i Harplinge (c) kort genmäle:

Herr talman! För undvikande av missförstånd vill Jag först säga att jag aldrig har anklagat utskottet för att inte ha arbetat tillräckligt snabbt när arbetet verkligen kom i gång. VI har haft en vecka på oss för att klara av hela detta stora arbete, och det är väl sä snabbt som det över huvud taget är möJUgt att prestera någonting av det slag det har gäller.

Nej, den anklagelse som jag riktade, och som Jag tror att också övriga talare från oppositionssidan har framfört, var riktad mot regeringen för att inte ha lagt fram en proposition den första dagen då detta var möjligt. Det var där vi fick en månads försening.

Utskottsordförandens anklagelse mot oppositionspartierna och inte minst mot centern var sä formad att han nära nog avkrävde oss ansvaret för den politik som bedrivs här i landet och att det var vi som var ansvariga för att det inte skedde någonting pä det här området. Det menar Jag är helt orimligt. Det måste Ju ändå vara regeringen som har ansvaret. Första gängen som oppositionspartierna hade möjligheterna att agera var Ju den första dagen som riksdagen var samlad, och då agerade vi också på det sätt som var möjligt. Men om den proposition som nu har sambehandlats med motionerna hade legat färdig den gången, sä skulle vi rimUgen också ha varit färdiga åtminstone en månad tidigare. Oeh Jag vill än en gång säga att jag tror att den månaden hade varit mycket väsentlig. Det är väl ändå Inte så, herr Ekström, att regeringspartiet menar att det är bra om de här åtgärderna börjar verka fram på sommaren? Avsikten har

väl rimUgen varit att de skulle få effekt snarast möjligt. Med hänsyn till formaliteterna är det Inte möjligt att få full effekt av dem den goda vintern Ull trots - den måste naturligtvis vara en ljuspunkt i det här sammanhanget.

Det är en feltolkning herr Ekström gör när han säger att jag har ondgjort mig över beredskapsarbeten och omskolning. Det har jag aldrig gjort. Jag har sagt, att när vi har 71 000 personer arbetslösa och ungefär Uka många i endera omskolning eller beredskapsarbete, måste den fulla sysselsättningens politik som sådan ha misslyckats. Det är vad jag har sagt I det sammanhanget, och det tar Jag Inte tillbaka.

Herr Ekström tog upp frågan om priset för de föreslagna åtgärderna. Jag sa att det Inte Uänar så mycket till att diskutera priset, eftersom ingen kan säga vad dessa åtgärder slutligt kostar. Det vidhåller Jag. Man kan säga att arbetsgivaravgiftens slopande kostar sä och så mycket på en månad. Men om det är riktigt som man säger i den socialdemokratiska vulgärpropagandan, att detta leder till att man ökar Inkomsterna för företagen, måste Ju finansministern rimligen ta In en ganska god del av detta i skatt, vilket reducerar det här paketet. Nu tror Jag Inte att det annat än I undantagsfall är på det sättet att Inkomsten ökar I samma mån. Den verkliga effekten av detta förslag är emeUertid att företagen Inte behöver friställa människor I den utsträckning som man annars kommer att göra.

Jag vill ännu en gång understryka att skillnaden mellan vår syn på den här problematiken och regeringens är att regeringen menar att man skall pressa företagsamheten så långt att det brister och sedan ta hand om de arbetslösa. Det är väl gott och väl att man gör det, men det vore rimligen bättre att man vore ute i tid för att så långt det är möjligt skapa förutsättningar för att behålla dessa människor I deras ordinarie sysselsättning. Det är effektivare, billigare och bättre för de människor det är fråga om.

Att dessa åtgärder kommer att leda till en större underbalansering av budgeten är vi fullt medvetna om. Jag kan redovisa siffror för de gångna åren, dä vi haft en underbalansering av mycket stora mått också under en högkonjunktur. Skall man någon gäng ha en underbalansering, är det väl rimUgt att ta den i en konjunktur som den vi nu har.

Slutet av herr Ekströms anförande - en rätt avsevärd tid använde han Ull det - var en vidräkning med centerpartiet. Jag undrar om det inte vore klokt av herr Ekström och även andra socialdemokrater att också när det gäller kritiken mot centerpartiet tillämpa begreppet "lagom".

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunk tu rs timu-lerande åtgärder, m. m.

Herr LÖFGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det bär mig nästan emot att gå i polemik med finansutskottets ärade ordförande. Jag har alltid funnit honom konclllant och måttfull i både yttranden och åthävor. Jag känner inte riktigt igen honom I dag. När han försöker göra en beskrivning av behandlingen i utskottet och hur det sannerligen inte har funnits några som helst bevis för en vilja till samlande lösningar ifrån oppositionens sida, tror Jag nog, att herr Ekström är fullt på det klara med att finansutskottet Inte I denna affär är det  mycket  betydelsefulla  utskott som kan finna alla sådana

49

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

lösningar vid sidan av partiledare och regering. Hade det funnits nägon som helst vilja från den socialdemokratiska regeringens sida att få till stånd samlande lösningar, är Jag säker på att det hade framställts förslag till finansutskottet och dess ordförande som Inneburit möjligheter till sådana lösningar. Jag tror att det då också hade gått att få fram någonting av detta. Vad som var det väsentUga felet är ju att det Inte fanns något samlande förslag från regeringens sida som riksdagen kunde ta upp till behandling vid höstriksdagens början. Det är detta som vi från oppositionens sida har varit mycket mycket illa berörda av, detta att regeringen inte kom med förslag som var angelägna så att man kunde handla snabbt.

Jag vill också säga att när vi Inom utskottet - det vet ju herr Ekström mycket väl - försökte få en behandhng I den ordning som skulle ha varit nödvändig för att få snabba beslut, fälldes Ju sådana yttranden som att det från vår sida bara var Jippon osv. Det är alldeles självklart att man under sådana förhållanden har fått klart för sig att det Inte fanns något speciellt Intresse att få tlU stånd några samlande lösningar.

Jag är ganska oroad av att herr Ekström kan ta I sin mun sådana uttalanden som att det Inte är säkert att våra stora förslag skuhe kunna ge en enda arbetslös person arbete. Å ena sidan är de här lösningarna stora och kostbara men å andra sidan vill herr Ekström Inte tillmäta dem någon betydelse. Det är aUdeles självklart att vi som ser praktiskt på tingen har en annan uppfattning.

När herr Ekström sedan ger sig In på bedömningen av konjunkturpohtiska uttalanden från partiledare och andra, tror jag att herr Ekström har gett sig ut på ganska tunn Is. Han kommer nog att bil motsagd på den punkten. Det har Ju faktiskt funnits många uttalanden som har gett anledning Ull att man måste förstå att man från oppositionens sida verkUgen har påtalat att läget har varit betydligt mera allvarligt än vad som har framkommit frän regeringens sida.

Om herr Ekström tyckte att jag sade att skillnaden, gapet, mellan ett pris med moms pä 15 procent och 11 procent är 4 procent, vill Jag påminna om att Jag sade att det också blir 4 procent. Jag har nämUgen den uppfattningen att vårt lands affärsmän känner så stort ansvar att de verkligen utnyttiar en momssänkning tiU att sänka priserna och Inte stoppar de där prisskillnaderna i egen ficka. Jag tror att vi skah hålla den svenska affärsvärlden räkning för att vara ärUg och uppriktig i sitt handlande.

50

Hen BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Ett av herr Ekströms huvudargument var att oppositionen hade blivit efterklok och att det egentligen Inte har sagts någonting som utgör stöd för våra försök att åberopa ett stöne förutseende än det som regeringen har visat. Men man kan läsa den reservatlon som vi gemensamt från borgerhgt håll avgav I våras I samband med att kompletteringspropositlonen behandlades. Jag kan citera några meningar för herr Ekström.

"1 motioner från nämnda partier under allmänna motionstiden" -dvs. redan I januari - "förordades också en nägot mera expansiv ekonomisk pohtik under   1971   än vad som förutsattes I finansplanen.

Utskottet konstaterar att utveckUngen under den gångna delen av 1971 i stort sett bekräftat riktigheten I den bedömning, som gjordes i dessa motioner.

Vad som nu främst oroar är ökningen av arbetslösheten. Med hänsyn till de säsongmässiga variationerna i arbetskraftsefterfrågan kan man befara att arbetslösheten bhr mycket omfattande under vintern 1971/72, om Inga särskilda åtgärder vidtas,"

Man kan Ju gräla om hur kloka och förutseende vi var den gången. Jag tycker ändå att det finns belägg för vad vi har försökt säga, nämligen att vi på ett tidigt stadium varnade för de problem som faktiskt också har uppstått. På det mera konkreta planet yrkade vi på lättnader I kredltpolitiken, ett allmänt frisläppande av investeringsfonder och framför allt en skatteutredning för att ge ekonomiskt stöd och stimulans. VI krävde att konjunkturreserven 1. fråga om bostadsbyggande skulle utnyttjas samt att man skulle göra något åt marginalskatterna.

Allteftersom det har bUvlt klart att denna bedömning, som vi gjorde redan I januari, var ganska förnuftig, har kraven självfallet vunnit ökad skärpa. Jag tycker att herr Ekström, I stället för att höja rösten sä oerhört, då skuUe erkänna att oppositionen här faktiskt hade rätt, trots att den Inte alls har de utredningsresurser till sitt förfogande som en finansminister har.

Det fanns också I herr Ekströms anförande en Utet Ironisk släng om att oppositionsledarna hade enats om att man skulle sänka räntan, vilket Ju ankommer på riksbanksfullmäktige. Oppositionsledarna sade väl att riksdagen skulle uttala sin mening. Däremot sade regeringen I sitt hlla pressmeddelande I början av riksdagen att regeringen hade beslutat bl. a. att Industrin får emlsslonstlUstånd för obligationslån. Så vitt Jag vet är det faktiskt riksbanksfullmäktige, hen Ekström, som beslutar I den frågan. Om vi nu skall prata om sådana bagateller, var regeringens uttalande präglat av större självförhävelse än vad oppositionen någonsin har gjort sig skyldig till I ett sådant avseende.

Herr Ekström påstod också att utskottet har arbetat sä fort det har kunnat. Det är möjligt, men i sä fall kan ni inte arbeta något vidare snabbt, vilket är beklagligt.

Herr Ekström Ironiserar över att oppositionen vill föra "kvartalspoUtik". Det låter ju Utet kritiskt som begrepp. Men vi skall ändå Inte tappa bort, att vill man föra en förnuftig ekonomisk politik, måste man vara beredd Ull snabb handling. Man får Inte begagna den fördröjningstaktik som herr Sträng har använt sig av under hela detta år.

Det talades inte bara om "kvartalspolitik" utan även om "äventyrs-poUtlk". Fråga de arbetslösa, om de hade uppfattat det såsom "äventyrspolltlk" att uppfylla de krav som I våras framställdes från oppositionen. Jag tror att NI på den frågan får svaret, att är detta "äventyrspolltlk", är det ett lustigt och bra äventyr som oppositionen vill genomföra.

Oppositionens program ansågs alldeles för dyrt för närvarande. I likhet med herr Löfgren konstaterar Jag den något ologiska uppläggning som herr Ekström gör. Å ena sidan säger han att Inte en enda arbetslös kommer att få anställning med oppositionens program. Å andra sidan säger han att det är fantastiskt dyrbart, så att hela landet skulle vackla i

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, in. m.

51

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, tn. m.

sina grundvalar om oppositionens program genomfördes. Till nästa replik, herr Ekström: Välj en av dessa tvä linjer, Inte bägge!

Herr Ekström påstod att jag hade en lång Usla över alla nackdelar med selektiva åtgärder. Vad Jag sade var att selektiva åtgärder behövs. Men vi skall Inte låta selektiva åtgärder dra för stort lass, utan de skall vara ett stöd till allmänna ekonomisk-politiska åtgärder. Eftersom det tycks vara så på regeringssidan, att man Inte har Insett att det finns några nackdelar alls, gjorde Jag en viss granskning av de problem som faktiskt finns på detta område. Och, herr Ekström, om nu hela denna Usta var helt fel; varför har då socialdemokraterna i skatteutskottet skrivit så som Jag angav att de hade skrivit, nämligen att det med hänsyn Ull det vlrrvarr som skulle uppstå var helt otänkbart att genomföra en differentiering av arbetsgivaravgiften på det sätt som vi har resonerat om?

Herr Ekström förklarade att oppositionen var omedgörllg, herr talman. Hen talmannen, som inte var med I vårt finansutskott, kan Ju få en känsla av att här har förekommit förfärhgt stora erbjudanden från regeringen om att göra både det ena och det andra. Jag kan försäkra herr talmannen att herr Ekström Inte har visat minsta medgörllghet. Är det någon här I kammaren som tror när de hörde herr Ekström från denna talarstol för en stund sedan att han var oerhört medgörhg I finansutskottet? Där fanns Inte ett erbjudande. Inte ett dugg. Men skulle herr Ekström för närvarande vilja visa htet medgörllghet kan han acceptera att vi har ett skattesystem i landet som medför en hel del svårigheter, och rösta med oppositionen för att få en skatteutredning; det vore en utmärkt medgörhghet på det praktiska planet.

52

Herr HERMANSSON I Stockholm (vpk) kort genmäle:

Hen talman! Det är nästan rörande att höra dessa vädjanden om samförstånd sedan man hört att talarna sä kraftfullt har dömt ut varandras förslag. Man undrar vilken av ståndpunkterna herrarna egenthgen har i grund och botten.

Socialdemokraterna har å ena sidan sagt att vi lever I ett fullsysselsättningssamhälle. Arbetslöshet - långvarig, omfattande — är inte längre tillåten. A andra sidan har man tillåtit en stor arbetslöshet, som fortfarande växer. Men då måste det väl, herr Ekström, vara fel på något - antingen på vad man Ideologiskt säger eller pä den förda poUtiken -därför att de bägge sakerna Ju inte stämmer. Socialdemokraterna måste ändra endera, så att vad de säger och effekten av deras politik går bättre Ihop.

Herr Ekström.ansåg mig fixerad vid WaUenbergs. Det är I så fall en negativ fixering. Andra är positivt fixerade vid WaUenbergs, och det är värre. Men jag kan ta någon annan av de I 5 ledande flnansfamlljerna eller de stora affärsbankerna och tala om deras företag. Är det verkligen rimligt att samtidigt som Skandinaviska banken ökar sin vinst I år med 90 procent skall av banken dominerade företag få alla dessa statliga bidrag, som regeringen och de borgerliga partierna vill ha, bidrag som I sista hand skattebetalarna får betala? Detta är en principiellt felaktig och mycket farlig Unje, som socialdemokratin går allt längre In på.

Vad gäller folkpensionärernas villkor borde herr Ekström veta att vårt

parti från första början ansåg att planen för pensionstillskott var otillräcklig. Det ansåg också pensionärsorganisationerna. De krävde att planen skulle genomföras på fem och Inte på tio är. Fortsatta förbättringar är nödvändiga.

Både socialdemokraterna och de borgerUga partierna säger nej Ull vårt partis krav att mervärdeskatten skall tas bort på matvaror. Deras argument tycker jag Inte är särskilt bärkraftiga. När man talar om StatsfinansieUa skäl vill Jag understryka att vi krävt skärpningar av skatterna på stora förmögenheter, arv och gåvor, bolagsvinster m. m. som helt kompenserar statskassan för inkomstminskningen, om man tar bort moms på matvaror.

Det handlar alltså här om vilka klasser och grupper I samhället som man vill lägga skatter på. Man måste välja mellan att antingen beskatta maten för barnfamUjerna, folkpensionärerna och alla löntagare eUer att hårdare beskatta kapitalet. Vårt parti väljer den senare Unjen: att beskatta kapitalet hårdare. Socialdemokraterna och de borgerhga väher den förra Unjen: att beskatta maten.

Det har också anförts att det Inte går att differentiera mervärdebeskattningen, dvs. att man skulle shppa skatt på vissa varor. Men I flera länder har man i mervärdebeskattningen olika skattesatser på ohka varor, med lägre skatt på matvaror, och där verkar det att gå bra.

Kravet på att mervärdeskatten skaU slopas vinner stark anklang bland löntagarna och särskilt bland barnfamUjerna. Dess genomförande skulle Innebära att matpriserna I ett slag kunde sänkas med 15 procent. Det betyder mycket I löntagarfamUjernas budget.

Nu stiger Uvsmedelspriserna i stället kraftigt. Mervärdeskatten spelar härvid stor roll. Den höjning av momsen som de övriga partierna genomdrev vid årsskiftet betydde enbart den att man tog ut ca I 000 miljoner kronor mera per år I moms på maten. Vid halvårsskiftet höjdes Jordbrukspriserna med över 600 miljoner kronor. Nu skall de höjas Igen med nära 300 miljoner. Det bhr ytterligare flera hundra miljoner I ökad mervärdeskatt, som tas ut av famiherna. Om kravet att slopa moms på maten faller i riksdagen i den här omgången, så kommer det igen, var så säkra. Det är ett rättvisekrav, som kommer att vinna allt starkare anslutning.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, nt nt

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ekström uppehöll sig mycket Ingående vid min person i sitt anförande. Det var så Ingående, att han uppenbarligen ägnat sig åt efterforskningar om vad jag gör och var jag håller tlU om nätterna. 1 Och för sig är det kanske hedrande, men jag har litet svårt att förstå vad det har med politik att göra och vad det har att göra med hur vi skall gripa oss an den konjunktursituation som råder och den arbetslöshet, som Jag hoppas oroar också herr Ekström. Måhända var detta en ny variant på den s. k. "högerburen" - herr Ekström nickar Instämmande, och då får Jag väl uppfatta det på så sätt att ni redan upptäckt att den förra varianten inte var särskilt framgångsrik. Vilket intresse svenska folket har för vilken sovvagnskupé Jag använt en viss natt på resa till en särskild plats återstår att se.

53

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. in.

54

Herr Ekström återgav en del citat. Herr Ekström hade fäst sig vid vad Jag sade I samband med att vi lade fram vär motion. Det är riktigt att vi mycket högt prioriterat de åtgärder vi pekar på I vär motion, men jag har också offenthgen - bl. a. I TV-utfrågnlngen - framhållit att vi var beredda att ta en diskussion om en allmän påspädning av köpkraften t. ex. genom en momssänkning. Vi sade dock att beslut i det avseendet fick anstå Ull dess att prövnlngenl finansutskottet kom Ull, varigenom vi skulle fä ytterligare tid på oss för att bedöma hur hela situationen utvecklades.

Det har antytts att det skulle vara fel att försöka göra en beräkning per månad av vad de av oppositionen föreslagna åtgärderna skuUe kosta. Får Jag då be herr Ekström, som har en annan utgångspunkt, gå upp I talarstolen och säga hur länge den nuvarande konjunktursituationen kommer att råda. Då kan vi multlpUcera med antalet månader och få fram vad totalbeloppet bUr. Jag är mycket spänd på herr Ekströms profetia I det avseendet. Det finns Inget bättre sätt att mäta detta än att ange kostnaden per månad. Mot den beräkningen har herr Ekström klokt nog inte rest några Invändningar.

Med förlov sagt tycker Jag nog ett herr Ekström och andra socialdemokrater skaU vara Utet försiktiga med den här slfferexerclsen. Jag har frågat andra socialdemokrater och Jag frågar nu herr Ekström: De socialdemokratiska åtgärderna har uppgetts komma att kosta 7 miljarder kronor. Hur mycket av dessa är statsutgifter och hur mycket pengar hoppas ni på den vägen kunna engagera i näringsUvet och I samhället I övrigt? Varför använder ni den bruttosiffra som ni hoppas pä och Inte den nettosiffra som har med statsutgifterna att göra? Det Intressanta från den här synpunkten är hur mycket vi kan tillåta oss och hur mycket vi inte kan tillåta oss.

Sedan var herr Ekström så vänUg att han citerade vad Jag sagt vid ett antal tillfällen under vintern, men vad herr Ekström Inte tillåtit sig citera är vad vi uttalade I reservationen till finansutskottets betänkande nr 30 i våras I anslutning till den reviderade finansplanen. Där framhölls att utskottet finner det angeläget, "att den ekonomiska poUtiken under de närmaste månaderna fär en mera sysselsättnlngsfrämjande Inriktning än vad som förutsatts i den reviderade finansplanen. Vad som därvid i första hand bör komma I fråga är stimulansåtgärder, som utöver sysselsättningseffekten också gör det möjligt att på sikt öka exportkapaciteten. Även om balansen i utrikesbetalningarna har förbättrats under Innevarande år, är det alltjämt en viktig målsättning att höja kapaciteten och stärka konkurrenskraften Inom näringslivet, särskilt Inom den utlandskonkurrerande industrin. Utskottet Instämmer I departementchefens uttalande att förbättringen I bytesbalansen I stor utsträckning får tillskrivas faktorer, som bara har temporär verkan." - Och så kommer det. - "Utskottet vill också understryka angelägenheten av att åtgärderna sätts In I så god tid att de hinner få verkan under hösten och vintern."

Det var alltså vad vi gav uttryck åt I det sammanhanget. Beträffande alla de här resonemangen fram och tillbaka som herr Ekström för får Jag säga att det är smått rörande att höra herr Ekström förklara I flera omgångar att ytterligare åtgärder Inte behövs och Inte kan tillåtas. Sedan är det uppenbarUgen Inte så noga hur arbetslösheten utvecklas.

Herr HELÉN (fp) kort genmäle:

Hen talman! Herr Löfgren kände Inte Igen herr Ekström I dag och det är Inte bara finansutskottets sansade ordförande som visar upp en annan bild I dag, utan det är också den tränade partlpoUtlkern herr Ekström som slår rundpallar, så att han drar på sig repUker alldeles I onödan.

Herr Ekström försökte måla bilden att oppositionspartiernas representanter bara skulle ha legat och sovit på badstränder och bhvit brunbrända. Men det var Ju herr Sträng som envisades med att hålla sig kvar I sin sommarstuga och vägrade att göra uttalanden. Jag har här en almanacka som beträffande arbetslöshetsstatistiken precis visar vad regeringen och vad oppostlonen sade vid de ohka tillfällena. Vi påpekade hela tiden - I aprU, maj, juni, juh och augusti - att regeringens bedömning var otillfredsställande, att arbetslösheten sannolikt skulle bil väsentligt större och att man måste vidta kraftiga motåtgärder. VI fyllde I konkret med krav på räntelättnader, krav på kredltlättnader, krav på stimulanser för näringshvets byggnader och höjning av Investeringsavdragen. Sedan kom på eftersommaren — när vi aUa var Utet brunbrändare, herr Ekström - kraven på en sänkning av löneskatten och sänkning av momsen. Men under hela sommaren fanns det en klar skillnad mellan den bedömning regeringen gjorde - även vid sitt extra sammanträde den 23 JuU - och vad oppositionen sade samma dag och andra dagar.

Nej, herr Ekström, felet var att herr Ekström stannade kvar vid den bedömning som var möJUg att göra I mars och Inte låtsades om aUa de mängder av dokument som kom efteråt. Jag gissar att herr Ekström någon kväU har varit på teatern och sett på förestäUningen "Stoppa världen. Jag vill stiga av". Det förstår jag om en så klok människa som herr Ekström vill göra I socialdemokratins läge just nu.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag är hksom herrar Löfgren och Helén faktiskt besviken på finansutskottet och finansutskottets ordförande. Jag är det särskilt mot bakgrunden av de stora förväntningar som jag själv en gång hade, som kammarens ledamöter känner till, då det gällde finansutskottets roll I svensk poUtlk, dess möjUgheter att fungera som ett självständigt och oberoende riksdagens budgetutskott. Det har nu • bhvit de spända förväntningarnas upplösning I Intet. Tyvärr. Här fanns ändå en möjlighet för utskottet att göra en Insats, och vad gjorde utskottet, herr Ekström? Jo, I själva verket saboterade man de försök som oppositionen gjorde för att få till stånd en behandUng av förslagen så fort som möjligt. Och det rådde i allra högsta grad brådska när oppostlonen lade fram sina förslag.

Jag vill hksom herr Helén bestämt opponera mig mot skildringen av hur oppositionen har handlat under årets lopp, under sommaren och hösten. Vad hade vi, herr Ekström, för möjlighet att konkret aktuahsera de förslag, som vi talade om under sommarens och höstens lopp? Oppositionen är utestängd från möjlighet att åstadkomma konkreta resultat. VI kan begära, vi kan göra uttalanden och rekommendationer, men det första tillfälle vi hade att göra någonting i sak var den 14 oktober. Då åberopade vi en undantagsbestämmelse i riksdagsordningen, som en del talare har erinrat om. Först då fick regeringen "eld bakom

55

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

svansen". Då blev det verkUgen bråttom att åstadkomma någonting. Men därefter har finansutskottet saboterat och förhalat ärendets behandhng under hela tiden fram till nu.

Finansutskottet utgår ifrån att den pressrelease, som presenterades den 14 oktober, är överlägsen alla de förslag som oppositionen fört fram under sommarens lopp. Vidare påstår utskottet att tillfälhga skattesänk-rungar aldrig har prövats tidigare. Menar man att de aldrig prövats I Sverige eller menar man att de över huvud taget aldrig prövats tidigare? Man måste mena att de över huvud taget Inte prövats tidigare. Men detta är uppenbart fel.

Den nationalekonomiska expertisen är I stort sett ense om att sådana här åtgärder skall vidtagas för att åstadkomma konjunkturstlmulans. Som exempel kan nämnas, att president Kennedy genomförde en sådan här åtgärd I början av 1960-talet, och flera andra regeringar har vidtagit motsvarande åtgärder. Den arbetsgrupp i OECD, som för ett är sedan utgav sin studie Fiscal Policy for a Balanced Economy, förordade Just sådana här åtgärder för att åstadkomma en effektiv konjunkturpohtik. Även finansminister Sträng har som bekant själv förordat att skattevapnet skall användas för konjunkturpoUtiska åtgärder I de direktiv, som han har givit den alltjämt sittande budgetutredningen.

56

Hen EKSTRÖM (s) kort genmäle:

Hen talman! Det skuUe sannerUgen behövas ett långt genmäle, för det är Inte bara finansutskottets ledamöter som har uppträtt utan även partiledarna har tydUgen haft någon anledning härtill.

Man är besviken pä mig och på socialdemokraterna I finansutskottet. Jag skulle ha givit en felaktig bild av vad som förekommit i utskottet, och vi skulle Inte på något som helst sätt ha velat åstadkomma samförstånd.

Vad var det dä som Inträffade? Den 14 oktober väcktes sju motioner, fem motioner från den borgerliga oppositionen och två motioner från vänsterpartiet kommunisterna. De borgerhga motionärerna vlUe få en snabbehandling av motionerna, och vi sade att detta var orimligt. Herrarna borde gå ut och fråga I näringshvet om det hade varit möjligt att fä en snabbehandhng så att en sänkning av momsen i reaUteten skulle ha kunnat Inträda den I november. Det var fullständigt orimligt. Den som begriper dessa frågor, och det gör många människor i näringsUv och handel här I landet. Inser att det Icke var möjhgt.

Vad hände sedan? Den 2 november slog ni Igen dörren med en ordenthg smäll och sade att ni hade kommit överens på den borgerliga sidan. Det var en signal till oss att det Inte fanns någon som helst anledning att försöka åstadkomma någon kompromiss. Så länge som det förelåg så många olika förslag från den borgerhga sidan trodde Jag I egenskap av utskottets ordförande att det fanns en sådan önskan, men ni hade kommit överens om att momsen skuUe sänkas med fyra procent, att arbetsgivaravgiften skulle tas bort temporärt, att en utredning skulle ske om skatten och att räntan borde sänkas. Det var Inte mycket mer att resonera om.

Det sades här att man Inte känner Igen mig. Jag vet Inte vad det kan bero på. Hen Fälldin tog det så allvarUgt och sade att jag forskar I vad

han hade haft för sig I en sovvagnskupé. När herr Fälldin och Jag har träffats I andra sammanhang har han visat att han har ett visst sinne för humor. Nu säg han så uppbragt ut när Jag undrade om han var Instängd tillsammans med herr Bohman. Ta det Inte sä bokstavligt! Det var inte så Jag menade. Hen Fälldin var Ju så bestämd den 14 oktober att momsen Inte bör sänkas. Men så händer någonting vid er sammankomst I Jönköping. Om det var i en sovvagnskupé eller nägon annanstans Intresserar mig föga. Någonting måste ha hänt eftersom centerpartiet ändrade Inställning i dessa frågor.

Nej, ärade kammarledamöter, vi socialdemokrater har Inte saboterat handläggningen av denna fråga. Jag upprepar att ni skall inte tro att åtgärder som man tror sig kunna sätta In den 1 november får en sådan verkan att det snabbt skulle ändra en situation. Det är Icke på det sättet, Alla ekonomiska Insatser har en ganska lång och efterdröjande effekt.

Jag skulle här ha sagt att icke en enda arbetslös fått arbete genom de genereUa åtgärderna. Jag har aldrig sagt det. Jag har sagt att det går Icke att bevisa att det är möjligt att bevisa någon bestämd effekt på arbetslösheten genom generella åtgärder. Däremot vet vi att om samhället har resurser och sätter In dem, går det också att påvisa att si och sä många människor kan få arbete. Om nu arbetslösheten ökade med 7 500 personer meUan oktober och november medan den under motsvarande tid I fjol ökade med 9 600 personer, kan vi konstatera att de msatser som gjorts redan Innan oppositionen kom med sina förslag börjar få verkan, ty I detta konjunkturläge skulle, om Insatser Inte gjorts, denna ökning mellan oktober och november givetvis ha bhvit mycket större.

Jag har aldrig någonsin hört att det finns någon I finansutskottet, herr Löfgren, som har sagt att era förslag har varit Jippon. Det är någonting som herr Löfgren måste ha hört någon annanstans vid något annat tillfälle.

Hen Kristiansson I HarpUnge är fortfarande av den uppfattningenatt omskolningsverksamhet tydUgen är ett visst misslyckande. Det är inte det! VI kommer att få erfara under åren som följer, med ändrade strukturförhållanden I näringslivet, att det ständigt kommer att finnas människor som samhället måste ta hand om och omskola.

Herr Burenstam Linder erinrade nu om vad man har uttalat tidigare i finansutskottet, I reservationer. Men vad ni Icke har sagt någon gång, vare sig I mars eller I maj, är att ni hade krav på att momsen skulle sänkas och att arbetsgivaravgiften skulle sänkas. Och det är det som är de två viktiga elementen I det förslag som ni kom överens om den 2 november I år.

Med vårt agerande vill vi verkUgen åstadkomma åtgärder som inte står I strid med den långsiktiga målsättning som vi har.

Herr Burenstam Linder erbjöd mig att rösta för en utredning om skattesystemet. Ja, herr Burenstam Linder, Jag tackar givetvis för erbjudandet att få rösta, men Jag skulle vilja fråga: Vilka erbjudanden har herr Burenstam Linder givit herr Hermansson I Stockholm att rösta för en stor skatteutredning? Det har Ju sagts att herr Hermansson och hans parti skulle kunna tänkas rösta för en sådan utredning, men jag tror Inte på det förrän vid det tillfälle då vi går till votering.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder,

57

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Hen KRISTIANSSON I HarpUnge (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ekström verkade närmast försmådd. Han säger att ni slog Igen dörren den 2 november och sedan fanns det Inga förutsättningar för att kunna resonera. Jag vill fråga herr Ekström: Vilka möjUgheter utnyttiade regeringspartiet därvidlag före den 2 november? Det var I alla fall närmare tre veckor. Såvitt Jag vet, inga.

Jag vlU också fråga: Vilka kompromisslösningar erbjöds i utskottet? Såvitt Jag har uppfattat, Inga.

Jag vill sluthgen meddela att jag har icke sagt något nedsättande beträffande omskolningsverksamheten. När jag nu säger det andra gången hoppas jag att herr Ekström också uppfattar det.

Men vad Jag har sagt är att det ändå är orimligt att vi skall ha 70 000 arbetslösa oeh ungefär Uka många I omskolnlngsverksamhet och I beredskapsarbete, och därvidlag hoppas jag att herr Ekström ger mig rätt. Han kan rimUgen Inte - det är jag ganska övertygad om — göra gäUande att detta är eUer bör vara ett normalt förhållande.

58

Herr LÖFGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill först med en viss tUlfredsstäUelse notera att herr Ekström nu har ändrat sin ton och sin framställning beträffande de generella åtgärderna. Tidigare sade han att Inte en enda arbetslös kunde ges sysselsättning genom våra förslag. Nu säger han: NI kan Inte bevisa att era förslag kan ge en enda arbetslös arbete. Jag noterar att attityden nu I alla fall börjar ändra sig. Nu kan väl snart också herr Ekström Inse att hans tidigare yttranden är ganska egendomliga.

Om nu herr Ekström anser att våra förslag Inte skulle ge en enda arbetslös arbete vill Jag fråga: Vill herr Ekström Inte tUlerkänna dessa åtgärder en effekt, om de hindrar att en hel del företag behöver friställa ytterligare arbetskraft?

Vidare har herr Ekström sagt att vem som helst väl kan begripa att det Inte fanns nägon möjhghet att vidta åtgärder så snabbt som vi I detta faU begärde. Ja men. herr Ekström, det finns väl många tidigare exempel från riksdagsarbetet på att när herr Sträng vill då går det mycket kvickt. Det tar Ibland några dagar att fatta beslut som annars skulle kräva många veckor. Jag är ganska säker på att man, om man verkUgen hade Insett allvaret I den situation som vi befann oss I, hade kunnat få till stånd snabba lösningar.

Om det dessutom hade varit så att regeringen dröjde med att komma med förslag till riksdagen därför att man hade tankar på att ta kontakt med oppositionen för att finna samlande lösningar, skulle Jag möjligen ha kunnat betrakta detta som en förklaring till dröjsmålet. Men när det nu visar sig att man Inte ens hade någon avsikt med sitt dröjsmål I detta sammanhang utan ville driva sin Unje utan någon som helst hänsyn till möjUgheten av en samverkan, framstår situationen ännu mer oförklarlig.

Vidare kan Jag Inte underlåta att säga till herr Ekström, som Ironiserar över att vi så sent som vid Justeringssammanträdet I utskottet Inte visste

hur  vi  skulle   ha  det   beträffande förslaget  om investeringsavdrag för     Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

byggnader, att herr Ekström inte kan vara okunnig om att anledningen till vår tvekan i sista minuten var att vi omedelbart dessförinnan hade blivit upplysta om att det krävdes ett lagförslag, som det var ganska komphcerat att författa. Fördenskull var vi tvungna att begära några timmars anstånd med att få fram vårt ställningstagande. Jag tror nog att herr Ekström, om han är uppriktig, skall göra det erkännandet att oppositionens representanter har handlat med stor energi för att verkhgen medverka tUl att utskottsbetänkandet skulle komma fram på någorlunda rlmUg tid.

Hen BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ekström sade att utskottet Inte har saboterat behandhngen av oppositionens förslag. Jag undrar då varför denna debatt förs så sent som I dag. Någon form av sabotage är det faktiskt när oppositionens förslag Inte kommer tiU kammarbehandUng förrän på detta sena stadium.

Herr Ekström sade att det Inte kan bevisas att de förslag till generella åtgärder som ni från oppositionshåll anfört skulle kunna ha en gynnsam effekt på sysselsättningen. Ja, jag vet inte vilka krav på bevisning som herr Ekström har, men Jag tror att jag faktiskt kan bevisa det. Jag kan Inte under min korta rephk på tre minuter träda i bevisning härom, men om herr Ekström vill sammanträffa med mig senare, skaU jag nog på ett avgörande sätt bevisa att det faktiskt är så att en sådan generell ekonomisk pohtik som vi förordat har precis de verkningar som vi har angivit.

Hur är det egentligen, herr talman? Var det Inte så för ett år sedan att herr Sträng föreslog att man skulle höja mervärdeskatten på vissa hushållskapltalvaror från 14 UU 15 procent den I november? Man hade mycket bråttom; två månader innan den allmänna höjningen av mervärdeskatten skuhe inträda måste vi, för att stablUsera ekonomin, göra en riksdagsutryckning och höja mervärdeskatten på dessa varor med 1 procent. TiU att börja med, herr talman: Detta är väl om nägot kvartalspoUtik, eller månadspohtik! Och om man kan vidta en sådan åtgärd för att stabihsera ekonomin dä skulle man väl också kunna gå i omvänd riktning för att stablUsera den nu.

Det är fullständigt riktigt att vi från oppositionssidan Inte konkret framförde kraven på en sänkt mervärdeskatt och borttagande av arbetsgivaravgiften förrän när höstriksdagen började. Men det helt avgörande är ändå att vi från oppositionssidan har yrkat på en annan ekonomisk pohtik, mer expansiv än den som verkUgen har förts.

När allvaret med tiden blev allt stöne är det också självklart att de förslag som vi framförde - och framförde med betydUgt större kraft än regeringen - tog en konkret form. Det är svårt att göra konjunkturbedömningar - det har Jag sagt redan från början I den här debatten - och det kan vara en anledning till att vi inte redan i våras kunde framlägga förslag till exakt de oUka åtgärder som utveckUngen sedan har visat att man bör genomföra. Det avgörande är att vi I våras — ja, redan I vintras -gjorde en riktig konjunkturbedömning.

59

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjun k turstimu-lerande åtgärder, m. m.

Sedan frågade herr Ekström: Vilka erbjudanden har herr Burenstam Linder gett herr Hermansson för att han eventuellt skulle rösta för en reservation angående skatteutredning? Jag har inte pratat med herr Hermansson om saken, - På tal om herr Hermansson, som talar väl för förslaget att sänka mervärdeskatten på mat — ett förslag som det kan Ugga en del I - vlU Jag påminna honom om en sak. Herr Hermansson kanske skulle be att vi söker en närmare anknytning till EEC, eftersom man I EEC-länderna — dessa rysliga länder - faktiskt har en lägre mervärdeskatt på hvsmedel än på andra varor.

60

Hen HERMANSSON I Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Nej, herr Burenstam Linder, vi är för att man skaU ta bort momsen på Uvsmedel; herr Burenstam Linder och hans parti är för Inträde I EEC, De båda sakerna kan och bör Icke förenas.

Diskussionen om att finansutskottet skulle ha saboterat och fördröjt behandlingen av de borgerliga motionerna är väldigt meningslös. Det kan Inte vara någon fördel att genomföra felaktiga borgerliga förslag något tidigare; det måste vara en nackdel ur aUmän synpunkt. Dessutom vet de borgerhga mycket väl att det varken tidigare funnits eller nu finns någon majoritet för deras förslag. Talet om fördröjning är alltså helt löJUgt.

Det finns emellertid, hen talman, viktigare frågor att diskutera. Jag skall ta upp en av dem mycket kortfattat. Vänsterpartiet kommunisterna har länge fört fram kravet pä en mer aktiv användning av de pengar som finns i AP-fonderna, I dag över 40 miljarder kronor. Den årliga tillväxten uppgår till 8 miharder kronor - en siffra som kommer att öka undan för undan med fondens tillväxt. Vi har ställt kravet att en del av dessa summor skall användas för att skapa statUgt ägda basindustrier I de områden som nu drabbas av avfolkning, framför allt skogslänen och I allra första hand Norrland. Genom anläggande av sådana Industrier skulle man kunna bereda sysselsättning åt tiotusentals människor som nu tvingas flytta från den hembygd där de helst skulle vilja stanna kvar. Dessa basindustrier skulle bU kärnan I en aUmän uppblomstrlng av näringslivet i dessa områden.

Vårt parti är alltså för en annan användning av medlen I AP-fonderna än den nuvarande. VI vill att dessa lönearbetarnas pengar skall användas för att öka lönearbetarnas Inflytande I näringsUvet och för att trygga en bättre närings- och regionpolitik i landet. Från Landsorganisationens sida vill man som bekant också nu ha en annan användning av pengarna I AP-fonderna. Man vill att en del av medlen skall användas för Inköp av aktieposter I privatkapitahstiska företag. Den Unje vårt parti föreslagit anser vi ha betydande fördelar I jämförelse med den av LO föreslagna. Man slipper sammanblandning mellan lönearbetarnas och kapitalisternas pengar, man undgår höjda aktiekurser på fondbörsen som resultat av uppköpen, man undviker att stärka de kapitalistiska företagens och kapitalägarnas maktställning.

I remissdebatten I november hade jag ett meningsutbyte med finansminister Sträng om en annan användning av AP-fonderna. Herr Sträng var då mycket negativ mot våra förslag och menade att det egentUgen Inte fanns några pengar att ta. Det skulle vara intressant att

höra I den fortsatta debatten, om finansministern fortfarande har samma negativa Inställning till en mera aktiv användning av AP-fonderna.

Herr EKSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Här vidhåller Ju fortfarande oppositionen att det skulle ha förelegat en onödig fördröjning från finansutskottets socialdemokraters sida när det gäller behandhngen av dessa ärenden. Det förhäller sig Inte på det sättet. Dessa fem borgerhga motioner förelåg den 14 oktober. VI satte omedelbart I gång med att på sedvanhgt riksdagsmaner höra riksbankschefen, konjunkturinstitutets chef, arbetsmarknadsstyrelsen och finansdepartementet. Det är så vi går till väga I detta hus, och så har vi ocksä gjort I detta sammanhang.

Hen Burenstam Linder har nu varit tvungen att erkänna att man från oppositionens sida aldrig fönän den 2 november kom med ett gemensamt förslag om sänkt moms och borttagande av arbetsgivaravgiften. Han har erkänt det, och jag tycker att det är bra. Sådana förslag fanns Inte tidigare, utan vad han säger är "att man hela tiden hade talat om en annan ekonomisk poUtlk". Det är ett typiskt resonemang. En annan ekonomisk politik! Men vad den skuUe Innebära konkret fick vi veta först nu I höst.

Till herr Axel Kristiansson skuUe jag vilja säga att vad ni ägnade er åt från den 14 oktober fram till den 2 november var mest att uppta utskottets tid med procedurfrågor. Det var det stora och Intressanta. Har aldrig någonsin hen FäUdin haft möjligheter att tala med herr Kristiansson och berätta Utet om vilka kontakter som fanns mellan regeringspartiet och oppositionen under den tiden? Det hade kanske funnits anledning för herr FäUdin att berätta om det. Det var Inga stängda dörrar som ni vill påstå. Men Jag hävdar att ni stängde donen I utskottet för alla samförståndslösnlngar, när ni den 2 november var så angelägna att sammankalla massmedia, press osv, för att tala om att nu var ni överens på den borgerliga sidan.

Herr Löfgren var Inne på att det brukar kunna gå att ändra skatterna emellanåt. Ja, men frågan är vilka skatter det gäller, herr Löfgren. Gä ut och fråga I näringsUvet, gå ut och fråga I varuhus och på andra ställen! Om ni väckt era motioner den 14 oktober och de remitterats till finansutskottet den 15 samt en behandUg I sedvanUg ordning skulle äga rum I utskottet så att riksdagen skulle kunna fatta sitt beslut någon av de sista dagarna i oktober - fråga då dem som arbetar i varuhus och på andra ställen, hur de skulle ha gått till väga för att ändra momsen kanske på några nätter med de lager som de har! Nej, det var Inte ett förslag som gick att genomföra.

Samma var förhållandet med folkpensionerna, där man från folkparti-håll motionerade om att det skulle utgå ett extra tillägg nu I december. Skall man Inte först gå ut till ett ansvarigt ämbetsverk och fråga: Finns det möjUghet att klara detta nu? Har ni tekniska möjligheter att genomföra en sådan åtgärd? Nej då, det är bara att skriva en motion, och så framstår det som om man är välvUUg emot pensionärerna för att de skall få pengar redan I december. NI hade kunnat frågat riksförsäkringsverket, så hade ni kunnat få veta hur omöjligt förslaget var.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Eftersom herr Burenstam Linder Inte har någon rephk men jag har min kvar, vill jag tala om för herr Ekström att jag redan den 20 juli föreslog att arbetsgivaravgiften skulle borttas eller sänkas, att man också borde diskutera energiskattens borttagande. Investeringsfondernas totala frisläppande och en marglnalskattesänknlng motsvarande vad vi sedan föreslog I vårt förslag I oktober. Till dessa åtgärder återkom jag vid upprepade tUlfällen under sommarens och höstens lopp.

Det är alltså en felaktig skildring herr Ekström ger, när han påstår att vi Inte har fört fram några konkreta förslag. Men vårt problem är Ju att vi Inte kan genomföra dem. Vi kan inte under sommaren föra fram dem i riksdagen. Det kunde vi göra först den 14 oktober, då riksdagen sammanträdde för höstsessionen.

62

Hen FÄLLDIN (c):

Herr talman! Först ett par ord till herr Ekström, som anser att Jag är för allvarUg, Jag tycker att den nuvarande arbetslöshetssituationen Inte alls Inbjuder till skämt; det är den enkla förklaring jag har att ge.

Eftersom herr Ekström envisas med att säga att vi kategoriskt har mönstrat ut mervärdeskatten I samband med att motionen väcktes och I mina kommentarer till motionen och eftersom han inte tror på vad Jag återger från det jag sagt i massmedia, så läser jag väl Innantill ur motionen, som också herr Ekström haft tillgång till under hela utskottsbehandUngen, Jämfört med regeringspropositionen har Ju den motionen legat länge I utskottet, I motionen står att även I nuvarande läge synes oss en konsumtlonsstlmulans angelägen. Där står också ätten momssänkning kan övervägas. Det stämmer precis med vad jag erinrade om I mma uttalanden till massmedia i anslutning tlU att motionen väcktes. Det är alltså inte någon sädan häpnadsväckande förändring av ståndpunkt som herr Ekström försöker göra gällande. Jag upprepar att herr Ekström haft tillgång tlU denna motion mycket länge men ändå lyckats undgå att läsa detta.

I och för sig skulle vi kunna hålla på rätt länge att citera varandra, vad vi har sagt i föredrag m. m, under vintern, våren och sommaren. Jag tror emellertid att alla de människor som lider av den nuvarande situationen I grund och botten tycker att det är en rätt tråkig upplysning som vi då ägnar oss åt. Vad människorna nu framför allt frågar efter är: Vad vill ni göra I dag? På vilket sätt vill ni angripa den här situationen för att om möjligt vrida utvecklingen rätt?

Låt mig då säga att de ekonomiska och poUtiska åtgärderna I dagsläget måste utformas så att de kan tiUgodose flera ohka syften samtidigt.

För det första gäller det att se tiU att de många människor som redan har blivit arbetslösa får sysselsättningsmöjUgheter igen så fort som möjhgt. I detta avseende måste vi som aUtid Uta till arbetsmarknadspoUtiken och till oUka slag av punktinsatser I första hand.

Men för det andra gäller det också att med förebyggande åtgärder hindra att ännu flera bhr friställda och att företag skall behöva läggas ner I samma takt som hittills. Här har de generellt verkande åtgärderna bästa effekt. Målet är att få näringslivet som helhet mera motståndskraftigt och

uthålligt när det gäller att härda ut de påfrestningar som lågkonjunkturen för med sig.

För det tredje gäUer det att se till att de sysselsättnlngsfrämjande åtgärderna Inte bara ger sysselsättningsstimulans för stunden utan att de också såvitt möJUgt ger stimulans och stöd för Investeringar och kapacitetsutbyggnad I näringslivet, som vi kan få glädje av längre fram. Det gäller med andra ord att utnyttia de resurser i form av arbetskraft och kapital som nu finns lediga för Insatser som gör oss starkare när det gäller att möta den allt knlvskarpare konkurrennsen utifrån. VI har då också bättre möjUgheter att hävda oss I en kommande högkonjunktur.

Sist men Inte minst gäller det att trygga den ekonomiska standarden för barnfamiljer, pensionärer och andra Inkomstsvaga grupper. VI vet av erfarenhet att lågkonjunkturen och dess arbetslöshet alltid slår särskilt hårt I de grupper I samhället som har de lägsta Inkomsterna. Det gäller Inte minst I dagens situation, när bristen på arbete och nya Inkomstmöj-Ugheter paras med fortsatta prishöjningar.

Regeringen har I sin poUtik lagt tonvikten på de arbetsmarknadspolltlska och de punktvisa åtgärderna. Det gäller både om man ser till vad som har hänt under våren, sommaren och hösten och om man ser till de regerings förslag som riksdagen skall ta ställning till I dag. Tack vare de Insatser som har gjorts har vi I dag också en mycket omfattande arbetsmarknadsverksamhet I gång. De senast tillgängUga siffrorna, frän oktober, visar att närmare 90 000 personer är sysselsatta genom arbetsmarknadspoUtiska åtgärder. Till detta kommer den sysselsättningseffekt som uppnåtts genom frisläpp ur Investeringsfonderna och andra åtgärder.

Det är väl Inte heller osannoUkt att det kommer att behövas mer av den sorlens åtgärder I vinter. Men vad som därvidlag kommer att krävas beror delvis på I vilken utsträckning man är beredd att ta till andra medel Jämsides med de här. Arbetsmarknadsstyrelsens chef, Bertil Olsson, har Ju

-   om tidningsuppgifterna är riktiga - redan varslat om att han räknar
med att verket senare I vinter måste komma tillbaka till finansministern
med en begäran om ännu mer pengar för den här typen av verksamhet.
Han räknar med andra ord med att det som Inryms I proposition nr 140
Inte kommer att räcka till för att bemästra arbetslösheten I vinter.

Jag vill för min del I det här sammanhanget understryka att Jag betraktar det som självklart att arbetsmarknadsverket skall ha de medel som styrelsen hittUls har begärt och ocksä de ytterUgare medel som man tror sig kunna använda på ett förnuftigt sätt. Men det allvarliga är Ju att det I nuläget går mer än 70 000 registrerade arbetslösa här i landet, trots att dessa resurser har satts In, Och därtill kommer - utöver dessa 70 000

-    många som Inte gått till arbetsförmedlingen därför att de saknar
arbetslöshetsförsäkring och därför att de vet att kön av människor som
står och väntar på ett nytt jobb är så lång före dem. Det är väl egentligen
Ingen som vantar att antalet arbetslösa skall sjunka Inom de närmaste
månaderna. Enbart den säsongmässiga uppgången under vintern kommer
att leda till att siffran stiger de närmaste månaderna.

Jag tycker verkUgen att detta borde övertyga även regeringen om att de föreslagna punktinsatserna måste kompletteras med åtgärder som har

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, in. m.

63

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

64

mera generell verkan. Det bUr I längden en övermäktig uppgift att ta hand om alla arbetslösa, om man Inte I en kraftig konjunktursvacka är beredd att också använda generellt verkande medel, medel som kan bromsa friställningarna. Jag menar att dagens situation är ett talande bevis för detta.

Oppositionens förslag omfattar både punktinsatser och mera allmänna åtgärder. Det finns Ingen anledning, tycker jag, att - som man Ibland gör från socialdemokratiskt håll - ställa selektiva och generella åtgärder, punktåtgärder och mera allmänt verkande åtgärder, I motsatsställning till varandra. Men nusituationen är som jag ser det ett bra exempel på att det i en allvarlig konjunkturnedgång är nödvändigt att ta Ull åtgärder av båda slagen - därför att de kompletterar varandra.

Av de åtgärder med mera aUmän verkan som vi nu föreslår väger slopandet av arbetsgivaravgiften och nedsättningen av mervärdeskatten tyngst. Arbetsgivaravgiften är Ju, hur man än resonerar, en löneskatt. På lång sikt påverkar den I första hand företagens löneutbetalningsförmäga. Men eftersom den här skatten betalas In av företagen får en tillfällig förändring först och främst betydelse för företagens Ukviditet och lönsamhet. En sådan konJunkturpoUtiskt motiverad ändring av avgiften får därmed också direkt verkan på företagens investeringar och på deras uthållighet när det gäller att upprätthålla sysselsättningen under en lågkonjunktur. En sänkning av mervärdeskatten får en hknande verkan även om effekten här är Indirekt.

Dessa risker för att en sänkning inte skulle slå Igenom tyckte jag dementerades rätt kategoriskt av den avgående KF-chefen I TV I går kväU. Det var Ju hans mycket bestämda mening att konkurrensen var så hård att ett borttagande av prisstoppet icke skulle leda till någon allmän prishöjning. Samma konkunensförhållande borde Ju rimligen leda till att denna sänkning slog Igenom ur konsumentsynpunkt.

Nu har man från regeringshåU och frän socialdemokratin här I riksdagen - och även utanför riksdagen — försökt stämpla oppositionens samlade förslag som överbud eller rent av som ett hot mot den svenska ekonomin. Resonemangen går därvidlag ut från mer eller mindre fantasifulla beräkningar av vilka verkningar förslaget har på statsbudgeten. Däremot är man uppenbarUgen mindre benägen att diskutera de samhällsekonomiska verkningarna I stort.

Den enUgt min mening viktigaste frågan är Inte om vi har råd att i dagens läge ta ett budgetunderskott av större eller mindre omfattning. Den förbättrade valutasituationen och den åtminstone för tillfället förbättrade handelsbalansen har gjort att vi Inte är Uka bundna på den punkten som tidigare. Det förtjänar också framhållas att enbart de åtgärder som regeringen redan vidtagit kommer att medföra ett ganska stort budgetunderskott. Den intressantaste frågan bUr emellertid I stället om vi har råd att låta 70 000 eUer fler människor gå arbetslösa månad efter månad. Vi har redan sett hur det förhållandet - utöver de rent personliga tråkigheter och I vissa fall tragedier som arbetslösheten för med sig för alla dem som berörs - lett Ull att tillväxten I den svenska ekonomin kan sägas ha stagnerat. Produktionsökningen väntas i år bU mindre än  1  procent. Det är en lägre siffra än för nägot av 1960-talets

lågkonjunkturår. Det är denna stagnation som utgör ett hot mot den svenska ekonomin, mot möjUgheterna till inkomstförbättringar och fortsatt reformpoUtlk. Det är Inte en tillfällig underbalansering av statsbudgeten som Innebär ett sådant hot.

Oppositionens förslag är ett uttryck för en I verkUg mening aktiv konjunkturpoUtik. Jag har sagt det här i kammaren redan tidigare men vill gärna upprepa det: Jag ser moderata samlingspartiets klara uppslutning på denna Unje som ett steg framåt i svensk poUtik. Det är samtidigt beklaghgt att få se socialdemokraterna så tveksamma och räddhågsna när det gäller att stå I första ledet och gripa sig an med sysselsättningsproblemen som man varit denna höst. Detta avsteg från det socialdemokratiska partiets bästa traditioner betraktar Jag som en förlust och en svaghet i det svenska samhället.

Problemen i etl längre perspektiv när det gäller näringspohtiken, sysselsättningsfrågorna och situationen på arbetsmarknaden präglas I hög grad av strukturomvandlingen. Det är ett beklaghgt och oroande faktum att sektor efter sektor av svenskt näringshv får allt svårare att klara Internationell konkurrens. De traditionella exportvarorna - t. ex. papper och massa, stål och Järn samt verkstadsprodukter - hävdar sig visserhgen relativt väl I den InternationeUa konkunensen. Investeringarna har varit goda, och man har undan för undan kunnat öka sin effektivitet I dessa Industrisektorer. Samtidigt har emellertid företag som producerar för Inhemskt behov men arbetar I konkurrens med Import fått det allt svårare.

Det måste enhgt min uppfattning vidtas särskilda åtgärder I fråga om vissa branscher, bl, a, därför att vi av beredskapsskäl, av säkerhetspohtiska skäl, måste garantera oss en viss Inhemsk produktlon. Samtidigt måste vi vara medvetna om de ökade krav som utveckUngen ställer på de expansiva branscherna. Deras produktlon och exportvolym skall I framtiden dels väga upp ett ständigt växande minus när det gäller turlst-och tjänstenettot, dels väga upp exportminskningar och Importökningar på andra sektorer. Det är det stora problemet. En fråga som vi verkUgen har skäl att ställa oss är om de expansiva sektorerna kommer att ha denna styrka. Vi vet att det är i handelsbalansen - dvs. I varuutbytet — som vi pä sikt måste ha en stor pluspost för att klara bytesbalansen totalt. VI står Ju tämUgen maktlösa mot det växande tjänstenettominuset, och det Innebär svårigheter då det gäller våra möjUgheter att klara balansproblemen mot omvärlden.

Men det är Inte bara detta. De enskilda människorna drabbas också hårt av sädana här omställningar, även om det sker I en hög och god konjunktur. Det har t. ex. erfarenheterna från 1970 visat med de företagsnedläggningar vi då hade. Det gör det också mer och mer påkallat att sörja bättre för dem som ställs utan arbete, bl. a. genom en utvidgning av arbetslöshetsskyddet till en allmän arbetslöshetsförsäkring.

I många faU är det besvärligt, I synnerhet för de äldre och andra som har svårt att flytta på sig, att i vilken konjunktur som än råder Inom rlmUg tid finna möjligheter till ett nytt arbete. Personhgen har jag den uppfattningen att strukturomvandhngen har gått så snabbt och går så snabbt att vi håller på att tappa greppet om utveckhngen. Det är heUer

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

65

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 140

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

66

Inget tvivel om att de pohtiska åtgärderna ofta har varit ägnade att påskynda denna omvandhng. VI har enhgt min mening helt enkelt inte råd att fortsätta på det viset. Vi får i stället anstränga oss att hitta metoder för att minska takten i strukturomvandlingen med hänsyn Ull både de enskilda Individerna och balansproblemen.

VI kan Inte heher fortsätta med att I stort sett bara arbeta med punktinsatser I takt med att problemen dyker upp. Samhället måste — som vi I centern ofta understuklt - skaffa sig ett näringspoUtiskt program, där en målsättning läggs fast och där delåtgärderna hela tiden är inriktade på att nå den målsättning som är uppsatt. Det borde vara Uka självklart med ett näringspoUtiskt program som att det finns program för bostadsproduktionen, för jordbruket, för skolan och för andra sektorer I samhället. Det gäller ju att ta till vara så rationeUt som möJUgt de totala resurser som vi har I vårt land.

När det gäller resursanvändningen vill Jag särskilt understryka den betydelse som de mindre och medelstora företagen har. Dessa har länge haft en utsatt position. Det har också funnits en benägenhet att undervärdera de mindre och medelstora företagens betydelse, och detta har satt sina spår i den näringspolitik som socialdemokraterna fört. Det är hög tid att tänka om I vad gäller småföretagens betydelse för sysselsättning, varuförsörjning och service, för vi behöver många småföretag även I morgondagens samhälle.

Jag vill också gärna säga att den här Inriktningen från regeringens sida tycker Jag kommer till uttryck även i regeringens förslag till åtgärder mot arbetslösheten. De punktåtgärder som regeringen föreslår är Ju I huvudsak sådana UU sin natur och Ull sin konstruktion att de är åtkomUga bara för de större företagen, under det att det inte finns något motsvarande tillskott till de mindre företagen.

En annan fråga som kräver stor uppmärksamhet framöver är behovet av förbättrade arbetsmUjöer, särskilt Inom industrin. Vi vet alla att den tekniska och den ekonomiska utveckUngen I stor utsträckning fört fram till otillfredsställande arbetsmiljöer både fysiskt och psykiskt. Det har bl. a. resulterat I fler yrkesskador, I stress och psykiska besvär. Bristerna I arbetsmUjön leder både till Udanden för Individen och till stora förluster för produktion och samhällsekonomi.

Om Industrin skall kunna klara rekryteringen av arbetskraft måste den kunna erbjuda arbetsmiljöer som ger tillfredsställelse med arbetet och som Inte uppfattas som ett latent hot mot hälsan. Industriarbetet måste göras mer stimulerande och attraktivt. Inte minst gäller det då att tillvarata de möjligheter som finns att nu under lågkonjunkturen utföra sådana Investeringar som kan ge bättre förhåUanden på arbetsplatsen. VI har I en motion pekat på en väg att stimulera en sådan utveckUng, nämUgen att låta de medel som står tlU förfogande för vatten- och luftvårdande åtgärder Inom Industrin utnyttjas också för åtgärder för en bättre arbetsmiljö. Detta är sä mycket mer befogat som de medel som anslagits hittills Inte har utnyttjats i den utsträckning som tidigare beräknats.

Om vi har kunnat enas om stödåtgärder för att förbättra omglvnlngs-mUjön kring en Industri, så borde det vara självklart att utvidga detta stöd

till åtgärder som har betydelse för de anställda, åtgärder som direkt påverkar arbetsplatsens mUjö och som påverkar situationen under hela arbetsveckan för de anställda. Jag är verkUgen förvånad över att man på sina håll har velat framställa detta som en ny princip. Det är ju inget annat än att utvidga principen om ett aktivt samhällsengagemang I mUjöarbetet. Det gäller här Inte bara omglvnlngsmlljön - som är mycket viktig, det är Inget tvivel om det - och Inte heller är det fråga om ett antingen—eller. Det bör rimhgen vara en fråga om både-och. Jag är ytterligt förvånad över att regeringspartiets företrädare, som ändå har goda kontakter med industrins folk, med folket på verkstadsgolvet, har kunnat ställa sig kallsinniga till denna propå.

Våra förslag innefattar också en förstärkning av famUjepoUtlken. Det gäller I första hand en höjning av barnbidragen med 200 kronor per barn och år. Barnfamiljerna har drabbats hårt av prishöjningarna. På väsenthga varor är kostnadsläget så högt att barnfamiljerna drabbas av ekonomiska svårigheter. En höjning av barnbidragen, som ju syftar till att utjämna barnkostnaderna mellan dem som har barn och de famUjer som Inte har barn, är I detta läge ett verksamt medel för att förbättra barnfamUjernas situation. Såväl ur soclalpohtlsk som ur jämhkhetspohtlsk synpunkt är en sådan höjning angelägen. Om det hade gått att få enighet om en höjning av barnbidragen, så att höjningen kunde ha trätt I kraft från det fjärde kvartalet I år, skulle den dessutom ha haft en omedelbar konjunkturpohtisk effekt.

I vår partlmotlon på höstriksdagens första dag framhöll vi att det för framtiden är viktigt att stödet till barnfamUjerna formas så att det väsentUgt bättre anpassas efter behovet med hänsyn till InkomstförhåUan-den och barnantal. VI framhöU att en sådan lösning enligt vår mening borde bh resultatet av famihepohtlska kommitténs prövning. De nuvarande bostadstilläggen är härvidlag otUlräckUga.

Sedan den motionen väckts Infordrade regeringen en av de promemorior som famUjepoUtiska kommittén arbetade med, och med den som grund utarbetades propositonen om höjda bostadstiUägg för barnfamUjer. Huvudinriktningen I detta förslag är I överensstämmelse med vad vi anförde i vår motion vid höstriksdagens början och står också I överensstämmelse med vår jämllkhetssyn. Därför biträder vi huvudförslaget I propostionen I 56 Uksom det särskilda statliga bostadstillägget, som skall utgå till de ekonomiskt sämst ställda familjerna redan nu vid årsskiftet.

Men jag vill samtidigt betona att det är nödvändigt att en förutsättningslös prövning av hela famlljestödet görs när famUjepoUtiska kommittén är färdig med sitt arbete. Den utformning som stödet nu har får Inte anses definitiv.

Majoriteten I socialutskottet har tillstyrkt vår motion om höjning av statsbidragen till kommunerna för kommunala bostadstillägg. Kommunernas kostnader för kommunala bostadstillägg har bUvlt betydhgt större än vad som förutsattes I riksdagsbeslutet då tilläggen Infördes för några år sedan. De ökade bördor som skulle läggas på kommunerna genom de höjda bostadstilläggen nästa år föreslås I propositionen kompenserade genom en höjning av statsbidragsprocenten från 50 tlU 60 procent samt

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

67

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

68

genom höjda statsbidrag till driftkostnaderna för daghem och fritidshem. Det är mycket tiUfredsstäUande att statsbidragen UU daghem och fritidshem höjs, men detta skall Inte ses I samband med de kommunala bostadstilläggen. Staten skall enligt vår mening kompensera kommunerna för de höjda bostadstUläggen genom en höjning av statsbidragsprocenten till 75. Dessutom skall bidragen till tillsynen höjas. VI kan helt enkelt Inte fortsätta med att fatta beslut här i riksdagen om utgifter för kommunerna utan att dessa kompenseras. Om detta får fortsätta bhr kommunalmännen maktlösa när det gäller att hålla kommunalskattehöjnlngarna I schack. Höjda kommunalskatter drabbar Ju aUtld låginkomsttagarna hårdast.

Ur såväl jämhkhetspoUtisk som konjunktur- och sysselsättnlngspohtlsk synpunkt är det angeläget att de grupper som drabbas hårt och har svårt att kompensera sig för prisstegringar ges förbättrade villkor. Det är framför allt pensionärerna och barnfamiljerna. Genom det särskilda tillägget till folkpensionärerna ökas pensionärernas köpkraft. En höjning av barnbidragen kan tillsammans med förbättrade bostadstillägg utgöra en verksam förbättring för barnfamiljerna.

De lägsta Inkomsttagarnas ekonomiska förhållanden har också påverkats negativt av skatteutveckhngen. Redan när skattereformen genomfördes pekade vi på att den hade åtskilliga skönhetsfläckar. Det gällde bl. a. skatteuttaget från de allra lägsta inkomsttagarna och straffbeskattningen av äkta makar, som driver eget företag. Under den tid som har gått sedan riksdagen fattade sitt beslut har skatteförhållandena för dessa Inkomsttagargrupper ytterUgare försämrats bl. a. genom de kraftiga höjningarna av kommunalskatterna I höstas och nu I höst.

Även om det Inte har gått mer än omkring ett och ett halvt år sedan vi fattade beslutet om skattereformen finns det därför anledning atf se över skattesystemet Igen. Det bör naturhgtvis ske med sikte på att I första hand rätta till de brister som föht med fjolårets reform. Jag tror emellertid samtidigt att det vore oklokt att binda en kommande skatteutredning Ull enbart dessa frågor. Det ligger stora fördelar i att ge en sådan utredning tämligen fria händer så att den exempelvis Inte bara behöver ta hänsyn tlU den direkta skatten utan också kan ta upp andra skatteformer till prövning.

Ett speciellt problem utgör Inflationens verkningar på skatterna. Som jag tidigare redovisat I flera oUka sammanhang är det Inte acceptabelt att en ren penningvärdeförsämring får påverka skatteuttaget på det sätt som nu sker. Med Utet god viha bör det vara möjligt att få en ändring UU stånd på den punkten.

Det har gått närmare två månader sedan de ursprungliga förslagen i den fråga som vi nu behandlar kom på riksdagens bord. Det skedde på höstsessionens första dag i form av partimotioner från alla fyra oppositionspartierna. KonjunkturbUden är I långa stycken densamma nu som då. Arbetslösheten har ökat, delvis säsongmässigt. I flera av våra viktigaste exportländer avtar den ekonomiska aktiviteten fortfarande. Det verkar därför att dröja åtsklUlg tid till Innan man kan räkna med en mera påtaghg ekonomisk uppgång här hemma.

Konjunkturpohtik Innebär emellertid aUtld en kapplöpning med tiden.

Regeringens senfärdighet har medfört en onödig försening av åtgärder som länge tett sig nödvändiga. Jag beklagar än en gång att det Inte gått att uppnå enighet om att behandla åtminstone en del av motionsförslagen för sig, när det visade sig dröja så länge Innan regeringen fick fram sina förslag, hksom att regeringspartiet - trots sin mlnorltetsställning - så kategoriskt avvisat aUa strävanden att nå fram till lösningar på grundval av förslagen i motionerna.

Hen HELÉN (fp):

Herr talman! Herr FäUdin har gjort en rejäl genomgång av vår gemensamma bedömning av de förslag som behövs för att minska arbetslösheten. Jag Instämmer I den bedömningen, och jag gör det bl. a. för att undvika upprepningar och spara tid här i kammaren.

Den här debatten, hen talman, handlar om hur vi skall vrida svensk ekonomi rätt igen.

Den som har förlorat sitt jobb eller upplever att jobbet är hotat menar nog att debatten helt borde handla om honom eller henne — det gäller Inte minst de många kvinnor som beredskapsarbeten eller omskolning Inte når. Många har i sin otrygghet den här hösten vänt sig mot pohtikerna med en anklagande bhck och frågat: Vet Ni egenthgen hur svår vår situation är? Vet Ni egenthgen hur det känns att söka jobb på jobb och få svaret: NI behövs Inte. Att det tär på självförtroendet mer än vad några förhoppningar om en aldrig så snabb konjunkturuppgång kan reparera?

I brev, I samtal kommer det här Igen. Det är Inte statistik och prognoser, det är människor det gäller.

Ja, i de siffror som vi anser oss tvingade att använda för att få en överblick finns det risk att de enskUda människorna känner sig bortglömda. Men siffrorna behövs just för att man skah kunna se sammanhangen och få en överbhck av dagsläget. Också de hårdast drabbade måste förstå, att bakom de ekonomiska analyserna och de politiska kraven Ugger ett medvetande om den hårda verklighet, som en lågkonjunktur skapar för människor, för famiher. Målet är det viktiga: att stoppa arbetslösheten.

Situationen är allvarlig. Det tog tid Innan regeringen gick med på det. EnUgt den senaste arbetskraftsundersökningen är antalet arbetslösa uppe 1116 000 eller 2,9 procent av arbetskraften. Det är en fördubbling mot föregående år. Nästan hälften av de arbetslösa är kvinnor. Cirka en tredjedel av de I arbetsförmedUngen registrerade arbetslösa är oförsäkrade. Ser man Ull det totala antalet arbetslösa, aUtså också Ull dem som Inte är registrerade vid arbetsförmedling, är andelen oförsäkrade ändå högre. Den innefattar inte minst ungdom och kvinnor, som skulle tillföra samhället stora värden om de fick arbete.

Antalet varsel om personalinskränkningar är ovanhgt högt. Det gäller också antalet anställda vilkas sysselsättning kommer att avbrytas efter varsel. De tre månaderna mellan september—november var de som berördes av varsel 13 500 mot 7 200 samma tid föregående år. Det är nästan dubbelt mot de höga siffror som gäUde redan då. Den kraftigaste uppgången kommer på verkstadsindustrin - 3 400 under de tre månader-

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

69

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

70

na I år mot 700 i fjol. En Uten husgUmt är att antalet varsel I november minskade något. Samtidigt har emellertid varsel för korttidsarbete ökat, och att företag ger arbete tre eller fyra dagar I veckan har I varje fall tidigare fackföreningsrörelsen och arbetsmarknadsorganen kraftigt protesterat emot. Enbart i november berördes 1 400 personer av sådana varsel. En ny allvarUg faktor är att antalet långtidsarbetslösa tjänstemän har ökat.

Vardagen bakom alla de här siffrorna är dyster. Det är hundratusentals människor som direkt eller Indirekt berörs av arbetslösheten och svårigheterna. Debatten tidigare här har klart visat att regeringspartiet i det längsta försökt att dimensionera ner svårigheterna och låta bh att tala om dem. Även när man tUl sist tvingades till handhng genom oppositionens Initiativ, fortsatte man Ibland av bara vanan på den linjen.

Jag skulle en stund vilja uppehålla mig vid ett av de allra märkUgaste argumenten som både statsministern och finansministern har varit Inne på. Man säger att så många fler räknas som arbetskraft nu än förr. Då skulle det inte vara så konstigt, menar man, om det bUr svårigheter. Tankegången tycks vara ungefär den här: En orsak till att vi har så många arbetslösa är att vi vlU skaffa så många arbete.

Det är onekUgen något förvånande. Det är ju självklart att våra ambitioner är och skall vara mycket högre än för t. ex. 20 år sedan. VI har nästan alla här i riksdagen haft som riktpunkt att erbjuda så många som möjligt i yrkesverksam ålder ett fullgott arbete. Socialdemokraterna har varit Ivriga att säga att de har särskUt stora ambitioner, att bara de — och de ensamma - kan trygga full sysselsättning i ordets vidaste mening. Men när man så misslyckas med detta, trots allt vad man sagt och lovat, då skaU de höga målen tjäna som ursäkter. Så använder man t. ex. siffrorna i det senaste numret av den socialdemokratiska partitidningen Aktuellt. Det låter som ett skämt, men det är allvarUgt, eftersom det gäller hela frågan om syftet med arbetsmarknadspoUtiken och vad vi menar med full sysselsättning.

Fler grupper än förr räknas alltså I dag till arbetskraften. VI vill hålla fast vid det. Det gäller kvinnor, undersysselsatta I glesbygden, äldre och många andra kategorier som hittiUs haft det svårt att få Jobb eher som helt enkelt Inte gått ut på arbetsmarknaden. I samband med diskussionerna om långtidsutredningen förra hösten var det många kritiker — inte minst på LO-sidan - som sade att man borde kunna göra mycket mer för att bekämpa den dolda arbetslösheten. Man menade att utredningen hade imderskattat storleken av den dolda arbetskraftsreserven. Den borde I första hand kunna aktiveras för att täcka det arbetskraftsunderskott som långtidsutredningen förutsåg.

1 den andan har reformarbetet i stort sett drivits. Ett av syftena med skattereformen var ju just att underlätta för kvinnorna att själva väha om de ville gå ut på arbetsmarknaden. Genom övergång till särbeskattning skulle hinder undanröjas.

Men går man in för den poUtiken — och det tycker vi från folkpartiet är bra — då måste man också ta ansvaret för den. Då går det inte att lämna de många kvinnor i sticket som nu står utan jobb, som inte kan få den typ av jobb som ställdes I utsikt eller som redan tvingats sluta. Då går

det inte att säga tUl dem: Ja, det är ledsamt att så många kvinnor är arbetslösa, men det är för att vi har försökt att få ut så många på arbetsmarknaden. Det vore Ju detsamma som att statsmakterna sade: Kom tillbaka Ull er yrkesverksamhet när tiderna bhr bra - då har vi nytta av er, annars behövs ni inte! Det är ett synsätt som vi från folkpartiet Inte kan godta. Det får Inte vara så att kvinnor behandlas som en sorts konjunkturregulator. Det är detsamma som att acceptera en stor dold arbetslöshet och att gå emot kraven på rättvisa åt kvinnorna.

I stället borde man I mycket stöne utsträckning ha Inriktat sig på att stödja kvinnorna. Inte minst arbetsmarknadspohtiken har här många brister. Det är svårt för kvinnor att få beredskapsarbete - för en månad sedan var ca 22 000 män I beredskapsarbete och bara I 000 kvinnor, trots att antalet arbetslösa kvinnor nu uppgår till drygt 23 600 enUgt AMS;s egna beräkningar, alltså de lägre beräkningarna. Formerna för hela arbetsmarknadspohtiken måste ses över så att de passar för hela arbetskraften. Det är också hög tid att man tar bort den prövning mot makes Inkomst som sker när kvinnor skaU få utbildningsbidrag.

Inget parti kan göra anspråk på att helt kunna utrota arbetslösheten. Men man kan göra mer eller mindre, och man kan välja bättre eller sämre metoder. När socialdemokraterna i ett program för ett antal år sedan -1964 — sade: "VI accepterar Ingen arbetslöshetsprocent", så var det ett mycket högt mål. Det borde förpUktlga. Men I dag kan vi konstatera att regeringen inte lyckats Infria socialdemokratins löften, att Insikten om verkUgheten vaknat sent och att åtgärder som hastigt improviserats fram. Inte räcker.

Det finns I och för sig, herr talman, mycket att säga om hur vi i Sverige hamnat i den här situationen med en delvis hemmalagad lågkonjunktur. Det kan bU en studie i konJunkturpoUtlkens förfall och låsning vid prestigepohtik. Det kunde handla om hur regeringen I flera år misslyckats med att öka industrUnvesteringarna. Det kunde handla om den bakvända poUtlk man tvingades föra vid Ingången tUl 1971 och de felbedömningar man gjorde av den egna poUtikens effekter. Men aUt detta har vi talat om flera gånger tidigare i riksdagen. Sammanfattningen kan göras kort: Den närings- och sysselsättnlngspoUtlk som socialdemokraterna så många gånger skrutit med har I praktiken inte hålht måttet. Den har inte klarat av sina egna grundläggande mål: att pä ett effektivt sätt möta konjunktursvängningar.

Socialdemokratin i regering och finansutskott skiher sig från oppositionen genom att även i dag envist hålla fast vid en huvudsakUgen selektiv pohtik. Visst behövs i många faU spe dalin grepp och selektiva stimulansåtgärder. Men I en verkUg konjunktursvacka räcker inte det. Den saken har redan belysts i debatten av hen Löfgren. Jag skall bara helt kort komplettera honom.

Det skedde en påtaghg åtstramning av den privata köpkraften under 1971. Den normala ökningen av privat konsumtion ser ut att bh mycket låg. De officiella prognoserna för året 1971 talade om 3 procent I januari, 2,5 procent I aprU och ner till O procent I oktober. Orsakerna är uppenbara; Människor har inte haft råd att köpa eller har föredragit att spara för en framtid som oroat dem. Att just nu i dagarna en del chefer

Nr  140

Tisdagen den

7 december  1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

71

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, tn. m.

72

för ohka varuhus berättar att de tycker köplusten har återvänt är en ganska normal kundpsykologi Inför julhandeln, medan det är de kalla siffrorna som betyder mest, - När KF:s chef rapporterar 60 miljoner back för KF det här året, då är det siffror som talar. Den lönehöjning som många löntagare har sett fram emot har gått åt till höjda skatter och stigande priser. Mycket htet har blivit över. Kommunalskattehöjnlngarna har varit de högsta på nära 20 år. De utlovade lättnaderna I det totala skattetrycket har utebhvit för många.

Sammantaget med de stathga skattehöjningar som beslutades förra året har de totala skattehöjningarna under 1971 uppgått till ca 1,9 procent av bruttonationalprodukten. Det talet kanske Inte säger så mycket, men det är 3 000 miljoner kronor i höjda skatter under 1971. Det är en enorm ökning under ett avmattnlngsår, och det är den näst högsta som ägt rum på ett är under hela efterkrigstiden. Till detta kommer stigande hyror och stigande priser, trots prisstopp. Det är då Inte att undra på att många människor, både arbetslösa och sysselsatta, Inte haft råd att göra de Inköp som de skulle vilja. Det är Inte att undra på att många känner missmod och oro. Och det värsta är att de inte ser någon omedelbar husning. Kommunalskatten kommer att fortsätta att stiga också under nästa är. Priserna på mat stiger nu snart Igen — kraftigt. Taxor och avgifter stiger. Och visst stiger också lönerna - men hur mycket bUr kvar sedan skatten tagit sitt?

Ja, man kan, herr finansminister, se i TCO-skriften, Skatter och standardsänkning på den tabell som visar hur det går för en Inkomsttagare I 32 000-kronorsklassen. Om han får en bruttolöneökning på 9 procent per är - prisökningen är 4 procent - betyder det att det av denna bruttoökning på 2 800 kronor bUr enUgt TCO-experternas beräkning en halv procent kvar under vart och ett av de kommande åren — alltså av de 2 800 kronorna ca 160 kronor kvar ät den enskilde.

Det är klart att efterfrågan under sädana omständigheter mattas. Tillsammans med en internationell konjunkturnedgång betyder det outnyttjad kapacitet i näringslivet. Maskiner står stilla eller kör för halv kapacitet. De allra flesta experter är ense om att ingen påtaglig konjunkturuppgång kommer att ske under första halvåret 1972. Kanske kommer den att dröja än längre. Och Industrin tvekar och väntar. VI vet av erfarenhet hur svårt det är att få Industrin att Investera för framtiden då lagren är överfulla, resursutnyttjandet dåligt och hemmamarknaden svag.

Det är 1 ett sådant läge som man måste tillgripa en allmän påspädning av köpkraften. Det är mot den bakgrunden som förslagen från folkpartiet och oppositionen I övrigt skah ses. De skulle ge stimulans. De borde ha satts In redan från den 1 november — men regeringen och regeringspartiet här I riksdagen har ju framför allt visat sin handUngskraft genom att försena behandUngen av våra förslag. Herr Ekström låtsades att det Inte skulle ha gått att förverkUga dem Ull den 1 november. Jo, det hade gått. Det fanns ett veckoslut strax Innan, då den ommärkning kunde ha skett som hade varit erforderUg för att den lägre skatten skulle ha kunnat gälla måndagen den 1 november.

Herr  Ekström   hade  ett  resonemang  om  att   det  Inte   finns några

stimulansåtgärder som verkar snabbt. Han glömde fullständigt bort att det är regeringens stimulansåtgärder som verkar långsamt, men en sänkt moms verkar från första dagen den gäller I butiken. Då får människor råd att köpa mera.

Herr Ekström gjorde en affär av att det skulle ha kommit från folkpartihåU ett förslag till ytterligare höjning av pensionerna som Inte skulle vara möJUgt att tekniskt genomföra. Det hade varit bättre om herr Ekström hade ägnat sig åt att belysa det kapitalt tekniska misstag som utskotten har fått lov att rätta tiU I regerlngsförslaget, där det hette att regeringen själv skuUe kunna ge dispens från energiskatt utan ytterUgare behandhng. Skatteutskottet och finansutskottet har fått lov att ge regeringen bakläxa. Det var alltså ett misstag som skedde trots kanslihusets stora resurser. Man skall Inte kasta sten när man sitter I glashus.

Våra förslag från oppositionen har - till skillnad från regeringens -betydelse för alla löntagare och konsumenter. De bhr även av direkt nytta för den sektor av näringshvet som är utsatt för konkurrens — riktar sig alltså inte bara Ull den offenthga eller skyddade sektorn. Det är en viktig skillnad i håUningen mellan regering och opposition. TCO har I den skrivelse som nyligen överlämnats tlU regeringen varit inne på den viktiga tankegången. "Tyngdpunkten", säger TCO, "I den sysselsättningsskapande pohtiken måste sannohkt alUjämt Ugga på nya arbeten Inom den offentliga sektorn, men vissa åtgärder kan ändå vidtas för att stödja efterfrågan och därmed sysselsättningen Inom den konkurrensutsatta sektorn. En metod är att bedriva en allmänt mera efterfrågestlmulerande ekonomisk poUtlk, t. ex. genom att bereda större utrymme för en ökning av den privata konsumtionen."

Det är samma grundläggande synsätt som vi från folkpartiet har anlagt.

En Invändning som vi har hört en del av från regeringssidan är att våra förslag skulle verka Inflationsdrivande och att de ger risker för bytesbalansen. Det är klart att de flesta åtgärder som stimulerar ekonomin - om de Ugger kvar när konjunkturen vänder — kan bil Inflationsdrivande. Det har folkpartiet klarare än något annat parti sagt ut. Vi tar också konsekvenserna av det. Skattesänkningarna görs tidsbegränsade. Men läget är I dag sådant att det är ovanUgt goda förutsättningar att genomföra en allmän efterfrågeöknlng utan att avigsidorna bUr aktuella. OECD — det Internationella organ som sannerligen gjort Gösta Rehns och Bertil OhUns sak att "hata Inflationen" till sin - menar att inflationsrisken just för Sveriges del under det kommande halvåret är mycket hten. Samtidigt har de flytande växelkurserna under hösten gett oss ett handlingsutrymme som regeringen Inte har förstått att utnyttia. Regeringens dogmatiska ovilja att tänka om när vi på eftersommaren krävde de stimulansåtgärder som var i fas med konjunkturen ~ sänkning av moms, sänkning av löneskatt och stlmulerlng av näringshvets byggnadsinvesteringar — den oviljan går nu ut över de människor som drabbas av arbetslöshet och andra ökade problem.

Jag har tyvärr, herr finansminister, kommit till den slutsatsen att regeringens ovUJa mindre är dikterad av sakskäl än av dess övertygelse att aldrig  acceptera något som  kan klargöra att regeringen  tidigare gjort

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

73

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

misstag, framför allt Inte om sådana förslag kommer från oppositionen I ett kritiskt läge. 1 det stilla tar man en hel del av våra uppslag, tyvärr oftast för sent, men när det blåser verkUgt då är man Uvrädd för att acceptera att man har haft fel. 1 stället för att diskutera I sak far man ut I allsköns betraktelser om högerburar och reaktionära påfund för att antyda att meningsmotståndarna har ondslnta motiv. Mer och mer har det blivit så att regeringen menar att kritik mot regeringen är någonting otillständigt, otillåtet. Det skall vara tyst i klassen. Man kan ibland fundera över om vår regering tänker återuppUva det gamla förlegade begreppet majestätsförbrytelse. Den opposition som Inte faller In i ledet och prisar riksledningen är Inte patriotisk. Socialdemokratin har gjort stort väsen av att den avskaffat excellenstltlar och regeringens befattning med ordensväsende och annat krafs. Men i den politiska debatten ger man en ny Innebörd åt gamla tiders dogm om den konungshga ofelbarheten. Skillnaden är att I språket betyder "kungen" numera Inte monarken, utan Palme och Sträng.

Ännu har man Ju Inte begärt att vi skah stå i givakt och sjunga kungasången, när ni visar er, men det skulle Uksom gå Ihop med debattuppläggnlngen. Herr Sträng som gjorde sån succé med sin radlolnsjungning av Internationalen skuUe ju kunna ta ett nytt steg mot berömmelsens höjder genom att i dag hyUa socialdemokratin med att intonera "Du tronar på minnen från fomstora dar".

Men - för att återgå mera till allvaret - det produceras 1971 en poesi om statsmakten frän ett lägre perspektiv än för 100 år sen. Även om de nyskrivna verserna Inte heller är så där konstnärligt fläckfria kan de råka bU ganska uttrycksfulla. Herr Sträng, som väl läser den seriösa tidskriften Statstjänstemannen, har kanske redan upptäckt de "Funderingar en förmedhngsdag", som fanns i det senaste numret, författade av en aktiv arbetsförmedlare:

En disig grå novemberdag dörren öppnas efter klockans åtta slag

En äldre man

I sliten

rock

friställd

tiugofem år som

kock

han är

desperat

förbannar högt

vår svenska

stat

En yngre man med höga akademiska betyg

verkar vilsen mycket blyg vill så gärna ha ett jobb

74

Det är så Ute vi kan göra för dessa själar som ordet friställd har fått höra

Vad gör väl ni,

värt valda

folk

ull ert lina

riksdagshus

dit upp når

av den bittra nöden

endast ett

vingesus

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m

Jag tror att de som läser det här — socialdemokrater eller Inte socialdemokrater, för det finns Ju folk med vitt skilda pohtiska sympatier I Statstjänstemannaförbundet — tycker att det är uttryck för en ny situation. Man tycker det är konstigt - som herr Fälldin så träffande uttryckte det - att det Inte är socialdemokratin som I år vill stå I första ledet och ta krafttag mot arbetslösheten som den förr I världen satte en sån ära i att göra. I stället är det ju så att varje bevis regeringen för fram Ull mindre omfattande åtgärder är ofelbart, varje avvägning regeringen gör skall prisas som den perfekta. Finansutskottets socialdemokratiska majoritet fyller alla anspråk I den vägen.

Om någon Inom de socialdemokratiska leden skulle höja rösten och göra obehagliga påpekanden om brister I näringspolitiken eller I statsföretagen — då bU han något av en fönädare, I motståndarens tjänst. Nästan Uka föraktUg som herr FäUdin och jag som i den socialdemokratiska propagandan nu ritas av som draghästar framför storfinansens vagn, där finansfursten sitter pä kuskbocken och låter sin piska vina över oss. Vilken lysande humor, som den kungUga svenska socialdemokratin griper till när den kommer i trängt läge! Det ger oss ju bara en Uten försmak av vad ni tänker dra till med Inför valet 1973. NI är hjärtligt välkomna med era nya geniala uppslag. Jag skaU tala om för er om herr Fälldin och Jag någon gång går och äter lunch på Industriförbundet så att ni kan skicka någon med och sedan trycka affischer om det. Det blir ett ömkligt skådespel för galleriet.

Regeringen må naturligtvis tycka att dess pohtik är den klokaste, den mest genomtänkta. Allt fler utanför kanshhuset tvivlar på den saken. Men vad som är värre är, när regeringens tro på sig själv bhr så stark, att det bhr prestigen som styr. Om man Inte kan erkänna misstag, lägga om kurs och ta förslag som kommer från annat håll, då blir också urvalet av verksamma motåtgärder mot arbetslösheten begränsat. Då saknas förutsättningarna för en konstruktiv politik som kan samla människorna, ge dem framtidshopp och förvissning om framtida trygghet.

Debatten I dag, herr talman, gäller emellertid Inte bara de omedelbara konjunkturpoUtiska åtgärderna. Den måste också gälla skatter - och det långsiktiga ekonomiska perspektiv, som återverkar på dagens OtUlräckUga Investeringsvilja, För att människor har det svårt beror också på att de inte ser den ljusning som de tycker sig behöva.

VI vet alla — Inte minst finansministern — hur den förra skattereformen utarbetades. Det skedde Inom kansUhuset, utan Insyn. Riksdagen skulle enligt finansministerns uträkning få så kort tid som möjligt på sig

75

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

76

att ta ställning. Någon remissbehandling var det Inte tal om. De stora löntagarorganisationerna fick Inte tillfälle att säga vad de tyckte om förslaget. Ingen annan heller för den delen.

Det kanske var dumt det, finansministern. En ordentlig remissbehandUng kunde ha gett synpunkter och uppslag. Man kunde ha fått bort en del av de allvarUga brister som väl Inte heller socialdemokratin önskade att skattereformen skulle ha. Och finansministern kanske Inte hade låtit lura sig av ivriga propagandamakare på partistyrelsen att säga: Två tredjedelar skall få sänkt skatt 1971. Och I nästa andetag: VI har rätt att bU trodda på vårt ord.

Den rätten börjar nu bh tämligen förverkad. I varje fall när det gäller skatter. Det har Inte gått som man sade. Det yänar Inget till att hänvisa tUl att det var kommunalskatterna som slog sönder den fina bilden - för det var just vad många redan 1970 sade skulle komma att hända. Och allt fler människor har upptäckt att det Inte stämmer när socialdemokraterna säger att marglnalskattefrågan är ett höginkomstproblem. Så är det Inte — det är ett problem långt ner I inkomstskikten. En undersökning nyligen visar att det är I de lägre Inkomstklasserna som man känner den största skattetröttheten. Genom att bostadsbidrag faUer bort och daghemsavgifter stiger bhr de samlade marginaleffekterna för många familjer hårda.

Det måste löna sig att arbeta säger vi i Folkpartiet. Det Instämmer väl även socialdemokraterna i. Men allt fler mänruskor har gripits av en känsla att det faktiskt inte gör det. Och i många faU är det sant nog. Ett av problemen är kommunalskatterna och därmed utglftsfördelningen mellan stat och kommun. Nu väntar vi alla på den översyn riksdagen begärt, herr Sträng. Den utredning som riksdagen två gånger begärt och som finansministern gång efter gång skjutit på. VI har hört av oss då och då och frågat när den kommer. VI har fått lugnande besked. Men när kommer den egentUgen? Vilken dag? Varför tar det så lång tid att skriva direktiv?

Ett annat viktigt krav som kan genomföras Innan en större förutsättningslös skalteutrednlng bhr klar, är Inflationsskyddade skatteskalor. Allt fler tycker det är orlmUgt att Inflationen med sina godtyckliga verkningar skall få bestämma hur mycket den enskilde betalar I skatt. Det måste bli ett slut på det systemet. Om finansministern tror att han skall kunna tiga Ihjäl vår kritik, tror Jag Inte han får det så lätt med TCO.

Om man ser på den svenska ekonomin på några års sikt, finner man en rad allvarUga problem. Ett sammanhänger naturligtvis med våra, sannolikt otillfredsställande, anknytningsformer Ull EEC. Under alla omständigheter kan vi räkna med en starkt växande InternationeU konkunens. Det finns också risker för en protektionistisk utveckUng I USA. Vänder vi bUcken till vårt eget näringsUv finner man många starka och utveckhngs-kraftlga företag. De är de anställdas bästa skydd. Men förnyelsetakten är på många håll Inte tillräckUgt hög. Många av våra största företag lever på produkter där de grundläggande uppfinningarna Ugger långt tillbaka I tiden. I takt med ett hårdnande konkurrensläge måste de nu finna nya produkter, göra Inbrytningar med utgångsläge I ny teknisk utveckUng, och det är där det Ibland kniper.

För   många   företag   -   särskilt   mindre   och   medelstora   -   är  den

försämrade soUdlteten en ömtåUg punkt. Den s. k. EFO-gruppen -sammansatt av experter från LO, TCO och SAF - skrev om detta: "En minskning av soUdlteten utöver en viss gräns kan väntas påverka Investeringsinriktningen till förmån för konventionella, mindre riskfyllda projekt och därmed reducera tlllväxteffekten av en given samlad Investeringsvolym. SoUda företag har bättre möjligheter till långsiktig planering, bUr mindre beroende av övergående förändringar I efterfrågan etc. och kan därmed erbjuda stabilare anställningsförhållanden." Tryggheten för de anställda har sin främsta försvarsUnJe I de soUda företagen.

Den försämrade soUdlteten har sina orsaker i en sjunkande självfinansieringsgrad. En låg självfinansiering kan skapa otrygga företag. Det har påpekats flera gånger av företrädare från fackföreningshåU. 1967 framhöll Arne Geijer I riksdagen att självfinansieringen Inte bör sjunka lägre än den nivå där den då befann sig. "Den kan gärna vara något högre", sade Geijer. Sedan dess har emellertid företagens lönsamhet och därmed också självflnanserlngsmöjligheterna inte utvecklats till det bättre. Det är ganska klart att det ökar företagens känsUghet Inför konjunktursvackor av den typ vi nu upplever.

Jag har redan nämnt de mindre och medelstora företagen. De har I flera år fått en allt sämre situation. De drabbades hårt av kreditstoppet. De fick I många fall utomordentUga svårigheter att klara sin likviditet och också UtveckUngsdugUga företag gav upp. Företagssparandet har gått ner förhåUandevis mer I mindre och medelstora företag än I större. De har ett mera begränsat urval av finansieringsmöjligheter både I fråga om eget och främmande kapital. Varken aktieemissioner eller obUgationslån är användbara metoder för deras kapitalförsörjning. Inte heller har de samma möjUgheter som de stora företagen att få län på den Internationella kreditmarknaden.

Den socialdemokratiska näringspoUtiken - Jag skall sluta med den, herr talman — har pä senare år Inte ägnat de här frågorna stor uppmärksamhet. Den har I hög grad präglats av hastiga utryckningar I olika krissituationer och framför allt av Intresse för de statUga företagen. Expansionen skulle ju ett tag helt Ugga pä den statUga sektorn. Den var regeringens ögonsten som skulle skapa sysselsättning och utveckUng.

Det har Inte gått sä. Fiaskona har I stäUet hopat sig, och en orimlig uppmärksamhet har fått ägnas dessa ofta mycket svaga företag - I förhållande Ull det samlande näringslivet I Sverige. Näringspolitiken har präglats av en påtaglig vilja Just till selektiva Ingrepp och till ett regleringssystem. Man vill gärna ha förhandhngar och direkta kontakter med enskilda företag, man vlU kunna styra och ställa direkt från kanslihuset. Och här skulle jag vilja säga att herr Sträng mitt I all sin personhga duktighet har haft en skötesynd: att själv vilja syssla för mycket med detaljfrågor för enskilda företag. Ibland har man frestat honom Ull det från närlngsUvshåll. De stora företagen kan Ju I en dialog på finansministerns ämbetsrum göra sina Intressen gällande; de små och medelstora kommer lätt I kläm. Man ghder In I vad Assar Lindbeck träffande har kallat en "myghngsekonoml", där lyckade uppvaktningar blir viktigare än effektivitet I produktlon och marknadsföring.

Även den socialdemokratiska näringspohtiken har alltså Inte lyckats

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, in. m.

11

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

uppfyUa sina grundläggande mål: att skapa arbete och ge goda förutsättningar för sysselsättning. En näringspohtik värd namnet måste gälla hela näringsUvet, Inte bara de statliga företagen. Det första och grundläggande målet bh då att skapa allmänt goda förutsättningar för ett starkt näringhv. Jag upprepar: Det är de starka, sohda företagen som ger de anställda den bästa tryggheten. Det här betyder Inte att samhället kan eller bör avstå från varje styrning eller vatie Ingrepp, men så långt det är möjUgt bör man eftersträva generella styrmetoder. Här går, herr talman, en skiljelinje mellan regeringens övertro på detaljregleringar och oppositionens liberalt Inriktade pohtik.

Hen BOHMAN (m);

Herr talman! Oppositionens olika talare har I dag påmint om att Sverige, om man tar hänsyn till den stora satsningen på arbetsmarknadspoUtiska åtgärder, I dag har långt flera som står utan långsiktigt produktivt Jobb än under hela efterkrigstiden. Läget är utomordenthgt aUvarligt, och det kommer med säkerhet att ytterhgare förvärras under de närmaste mörka månaderna, det är de framtidsutsikterna som I hög grad präglat den hittUls förda debatten.

Men, herr talman, det bör väl kanske också sägas att det finns ljusare Inslag I den här mörka väven. Omsättningen i detaljhandeln, som ju snabbt avspeglar människornas förväntningar, har under den senaste månaden på nytt bötiat peka uppåt. Det finns tecken som tyder på att förlamningen efter vårens arbetskonflikt har bötiat ge vika, att retroaktiva löneutbetalningar och skatteåterbäring positivt har påverkat konsumenternas köplust nu kort före Jul. Detta är väldigt betydelsefullt, därför att sådana här tendenser kan få konsekvenser för tidigare led I distributions- och produktionsprocessen. Man kan alltså få I gång hjulen. På vissa håll Inom Industrin — jag stryker under på vissa håll — tycks en förbättrad orderingång i varje fall kunna skönjas.

Frågan är emellertid hur långtgående och bestämda slutsatser man vågar dra av de senaste veckornas positiva företeelser. Det är fortfarande osäkert om och när ett konjunkturomslag ute I världen får tillräckhgt genomslag på vår ekonomi. Det kan dröja till andra halvåret 1972, I värsta fall ännu längre. Som vanligt är - vilket erfarenheterna från året bekräftar - prognoserna osäkra. Och behovet av generella åtgärder för att stimulera efterfrågan och de Industriella Investeringarna kvarstår.

I ett par partiklar, som statsminister Palme har distribuerat till den socialdemokratiska landsortspressen och som Jag starkt kritiserat, har herr Palme understrukit att det nuvarande krisläget är en sak och att våra långsiktiga strukturella problem är en annan. På den punkten har statsministern rätt. Även om vi kan lösa våra mest akuta sysselsättningsproblem och även om en konjunkturomsvängning I sinom tid får positiva konsekvenser för vår ekonomi, kvarstår dess grundläggande brister — de som herr Palme kallar för strukturproblemen. Deras bakgrund är inte den Internationella konjunkturens svängningar. De har I allra högsta grad sin rot i den ekonomiska poUtik, som den socialdemokratiska regeringen bedrivit och som gått mot kulmen sedan mitten av 1960-talet. Det är framför allt dessa problem som jag vill ägna mitt anförande åt.

För två år sedan befann vi oss på toppen av en högkonjunktur. Den galopperande inflationen stod I centrum för debatten hksom också den bristande balansen I våra utrikes betalningar och den alltmer försvagade valutareserven. Då som nu skyllde regeringen Ifrån sig. Den hade Inget ansvar för utveckhngen. Prisstegringarna berodde på den Internationella konjunkturen. VI Importerar Inflation, hette det. Trots att statistikens siffror klart visade, att Sverige hörde Ull de Industriländer, som hade de högsta prisökningarna.

För tre år sedan spelade arbetslösheten en stor roll i debatten. Och med rätta. Det var konjunkturavmattningen åren 1967-1968 som skapade sysselsättningssvårighetema, ehuruväl arbetslösheten då var avsevärt mindre än i dag.

Två år dessförinnan dominerades den pohtiska diskussionen av prisstegringarna. Inflationsdebattens vågor gick höga. Prisstegringarna var trots allt då lägre än vad de varit under de två senaste åren.

Jag har påmint om dessa tre faser I den ekonomiska debatten för att påvisa hur pendlingarna mellan ytterligheterna, hur skillnaderna mellan vågdalar och vågkammar bhvit allt kraftigare sedan mitten av 1960-talet och hur tendenserna till obalans I ekonomin under senare år har förstärkts. De svenska svårigheterna har - även om de självfaUet påverkats av konjunkturomsvängningarna — bestått även då den internationella trenden varit klart positiv. Det måste aUtså vara något speciellt som har drabbat den svenska ekonomin. Att så varit fallet har I själva verket bekräftats av långtidsutredningens analyser och även av de uttalanden, som finansministern själv gjort I de senaste årens finansplaner. Men förvisso kan man rikta strålkastaren på ohka företeelser och utifrån sina egna värderingar göra gällande att några spelat en större roU än andra, iag vlU, herr talman, peka på följande:

1.  Under den senaste femårsperioden har den offentUga sektorns
inkomster i Sverige ökat från I runt tal 41 procent av bruttonationalpro
dukten till över 50 procent.

2.    Den offentUga sektorns andel av bruttonationalprodukten I form av både offentUg konsumtion och offentliga investeringar har ökat från ungefär 27 procent år 1965 Ull 32 procent år 1970.

3.    Denna expansion har I stor utsträckning skett på bekostnad av de privata investeringarna. Dessas andel av bruttonationalprodukten gick ner med nära 1 1/2 procentenhet — en minskning med 10-15 procent.

4.    Industriinvesteringarna I vårt land har utvecklats långsammare än I våra viktigaste konkunentländer.

5.    Också den totala kapitalbildningen har minskat I förhållande tlU bruttonationalprodukten. MeUan 1965 och 1970 skedde enligt långtidsutredningen en nedgång från 25,5 procent till 24 procent. Samtidigt som kapitalbildningen minskat relativt sett, har de offenthga Investeringarna ökat.

6.    Sverige hade en långsammare tillväxttakt än flertalet västeuropeiska länder. Under perloden 1965-1970 låg bara Schweiz och Storbritannien efter oss i det hänseendet. Det bör uppmärksammas, att Sverige under första hälften av 1960-talet hade en tillväxttakt, som motsvarade 5,4 procent, medan motsvarande siffra för andra hälften Inte ens uppgick till

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

79

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. nt

80

4 procent, tvenne siffror som bör ställas I relation till genomsnittet I Västeuropa, 4,8 procent för första hälften och 4,4 procent för andra hälften av 1960-talet. Och vid bedömandet av vår tillväxttakt har man all anledning att ta hänsyn till Sveriges gynnsammare utgångsläge.

7.     Vårt land har under andra hälften av I 960-talet haft InternationeUt sett mycket kraftiga prisstegringar. Sverige Ugger i den absoluta toppen bland staterna I Västeuropa.

8.     Löneökningarna I vårt land - Industrlarbetarlönerna ökade 8,7 procent år 1969, 11,6 procent 1970 och 9,1 procent 1971 - har I stort sett följt den europeiska trenden, men produktionen har utvecklats väsentligt långsammare. De disponibla inkomsterna har hos oss ökat med bara 2,7 procent 1969, 1,8 procent 1970 och 1,4 procent i år. Förstora grupper har, som vi alla vet, den faktiska inkomsten efter skatt I själva verket minskat. Och vi har som bekant världens högsta skatter.

Herr talman! Jag begär inte att finansministern skall dra exakt samma slutsatser som jag av dessa jämförelsesiffror. Men jag tror Inte att finansminister Gunnar Sträng ensam med sitt samvete kan bestrida sambanden mellan vad Jag här har dokumenterat och de - för att fortfarande använda socialdemokratisk förskönande terminologi - strukturförändringar som har ägt rum i det svenska folkhushållet under de senaste sex sju åren.

Och dessa strukturförändringar kommer - som statsministern framhöU I de av mig apostroferade artiklarna - att kvarstå även dä konjunkturerna svänger. Sverige måste alltså leva med sina ekonomiska problem under en stor del av 1970-talet. Det är realiteter som man inte kan bortförklara och som vi inte har rätt att döha för de många människor vars medverkan och kanske t. o. m. offervilja vi måste vädja till för att på nytt vrida utveckhngen åt rätt håll.

Jag har fått klart för mig, herr talman, att det är riskabelt att göra sådana här negativa, nedslående påståenden. Det utgör en brist på patriotiskt sinnelag — ville landets statsminister härom dagen låta påskina - att teckna verkhgheten som den är. Även om det är besvärande måste det ändå vara en uppgift för oss alla — menade statsministern — att gä ut och uppmuntra, att tala om för alla hur bra vi egentligen har det, att låtsas som om Inga problem existerade, "Rosor på kinden och solsken I bhck" - det skuhe alltså vara mottot för en sant patriotisk oppositionspoUtiker I 1971 års svenska folkhem.

Nej, hen talman, det är en opposltlonspoUtlkers uppgift - och för den delen också en finansministers uppgift - att skildra verkhgheten. Att redovisa dagens problem, det är faktiskt Inte att svartmåla. De enskilda människorna, de många familjer som inte får pengarna att räcka Ull, de många konsumenter som själva kan konstatera hur priserna stiger och hur Utet pengarna är värda och de många som mister sina jobb när företagen slår Igen, därför att höga kostnader begränsat företagens konkurrenskraft, de vet vilka svårigheter folkhushåUet brottas med I dag. Att man går ut och Inför dem predikar att den svenska ekonomin är god, att de små störningar som trots allt finns beror på president Nixon eller andra fula figurer och valutaspekulanter utanför våra gränser, sådant tror Inte människorna på. Sädan verklighetsförfalskning slår tillbaka, det är min

bestämda övertygelse. Vi måste kunna räkna med dessa människors medverkan då det gäller att gemensamt dra åt svångremmen för att klara upp situationen och få Sveriges ekonomi på fötter så snart som möjligt. Och det kan vi, herr talman, med gemensamma ansträngningar, med verkhghetsslnne, med varsamhet och arbetsamhet och med en ekonomisk politik och en skattepohtik som engagerar de enskilda individerna. Men en förutsättning för det är att vi talar sanning, att vi gör klart för våra väljare var problemen finns och hur vi menar att de skall lösas. Annars kan vi inte åstadkomma de insatser och den medverkan som är nödvändig. Det har varit ett av de största felen med den socialdemokratiska politiken under 1971 att ständigt tala om en konjunkturförbättring, medan antalet arbetslösa ökar. Sådant skapar Inte förtroende.

Herr talman! Låt oss mot den bakgrunden försöka ytterligare analysera vår ekonomi och dess långsiktiga "strukturella" balansrubbningar. Det blir en analys som delvis kompletterar de siffror Jag nyss angav.

Vår Industriella kapacitet - vad vi kan producera — är alltså I dag klart otillräcklig. Den borde ha varit större. Den vi har i dag utnyttias visserligen Inte helt I Just dagens arbetslöshetssituation. Det är Ju framför aht därför som oppositionen föreslagit generella stimulansåtgärder. På sikt måste emellertid en betydligt större del av vär gemensamma kaka avsättas för produktiva Investeringar. Det var bristen på balans mellan kapacitet och efterfrågan som åren 1969 och 1970 ledde till de kraftiga prisstegringarna och underskottet I bytes- och handelsbalansen samt avtappningen av valutareserven, konsekvenser som självfallet ytterligare förvärrades genom den bristande återhållsamhet med de offentliga utgifterna och den överefterfrågan som allt detta medförde.

Och när regeringen sedan I sin panik över betalnlngsutflödet alltför sent och först efter valet tillgrep långtgående restriktiva åtgärder för att vända utveckUngen, skedde detta i ett läge, dä konjunkturen redan börjat visa påtagliga tecken till att svänga. Och denna restriktivitet bibehölls som bekant sä länge, att arbetslöshetskrlsen sä småningom blev den realitet som vi nu alla är bittert medvetna om.

De successiva lättnader som har skett under aret och de konkreta stimulansåtgärder som vidtagits under hösten har måhända påverkat den ljusning I konjunkturbilden, som Jag talade om i början av mitt anförande. De borde i varje fall ha medverkat till en sädan ljusning. Men de har alldeles uppenbart inte medfört den investeringsutveckling, som pä sikt är avgörande för svensk handlingsfrihet och vårt välstånd.

Vad händer — frågar man sig nu, herr finansminister - när konjunkturen vänder? Kanske i mars, kanske i Juni, kanske först I oktober nästa år, VI har ett stort uppdämt Investeringsbehov, Vi måste bygga ut vår produktionskapacitet. Vi har också ett uppdämt konsumtionsbehov. Och ett behov av sparande och av riskvilligt kapital. VI har sä småningom att räkna ocksä med en lageruppbyggnad och kraftigt automatiskt ökande offentliga utgifter. Långtidsutredningens beräkningar I det hänseendet bidrar Inte till att göra nattsömnen bättre.

Vilken handUngsberedskap har Sverige då konjunkturen definitivt vänder, finansminister Sträng? Jag kan tänka mig att finansministern så

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, nt in.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimu lerande åtgärder, m. m.

82

snart han kommer upp omedelbart repUkerar, att med den frågan har Jag bekräftat kritiken mot oppositionens generella stimulansåtgärder. Jag vill redan nu säga, eftersom min repUktid kommer att vara begränsad, att ett sådant argument saknar bärkraft. Oppositionens stimulanspaket har nämligen det dubbla syftet att dels bidra Ull att lösa den arbetslöshetskrls vi nu har och dels göra detta på sådant sätt, att det får positiva följder även för framtiden. Åtgärder som både direkt och Indirekt syftar till att öka våra produktiva Investeringar och som tlU sin natur är sådana, att de snabbt kan anpassas efter konjunkturvariationerna, är långt bättre ägnade att motverka de långsiktiga risker jag har antytt för den framtida konjunkturen än åtskilliga av de selektiva regeringsförslag, som på sikt minskar det utrymme som står UU Investeringarnas förfogande.

När vi, herr talman, från mitt parti under de senaste åren och långt före andra partier har påvisat sambandet mellan högskattepoUtlken, InflatlonspoUtlken och den alltför svaga Investeringstakten, har vi mötts av det till leda upprepade påståendet från regeringssidan, ett påstående som finansministern säkert kommer att upprepa I dag också, att vi bara vill tillgodose höginkomsttagarnas Intressen på bekostnad av låginkomsttagarnas, att vi viU rasera den sociala reformpohtik, som bedrivits till skydd för de svaga I samhället. Det är Inte sant. Det vet våra pohtiska motståndare. Vad vi föreslagit överenstämmer I mycket stor utsträckning med de rekommendationer som OECD och Uknande organisationer har rekommenderat som lämphga konjunkturpohtiska åtgärder och för att stimulera Investeringarna.

De många som är arbetslösa Ull följd av en felaktig ekonomisk politik känner Inte trygghet I ordets rätta bemärkelse, även om de genom arbetsmarknadspohtiska åtgärder får ekonomiskt stöd. Det är enhgt min uppfattning Icke frågan om ett antingen-eller. Det är Inte frågan om antingen höga skatter eller social otrygghet. VI vägrar att godta en ekonomisk politik, som förutsätter en ständigt ökande offenthg sektor, ett däremot svarande behov av ständigt ökande skatter, om den pohtiken leder Ull vikande sysselsättning och behov av nya sociala stödåtgärder. Det samhälle som driver en sådan komblnationspolltlk är Inte vad Jag menar med ett "starkt" samhälle.

Hen talman! Ovårt land skall kunna bota de senaste årens "Inflations-influensa" och de andra sjukliga förändringar som under dessa år drabbat vår I grunden sunda ekonomi, då måste vi med gemensamma krafter bygga upp en produktionskapacitet, som ger oss handUngsfrihet Inför omvärlden och konkunensstyrka. Sverige måste för export kunna producera minst lika mycket som vi köper utifrån. VI måste alltså avdela tillräckhgt mycket av våra gemensamma tUlgångar för långsiktiga produktiva Investeringar. Vi måste alltså avstå från att konsumera för att kunna producera. För att lösa den uppgiften måste vi också åstadkomma ett sådant kUmat i vårt land, att enskilda människor — företagare och anställda - får lust att mer än hittills engagera sig med arbetsinsatser och Initiativ. Det räcker alltså Inte att ge utrymme för en kapacitetsutbyggnad. Det måste också finnas vilja att använda det utrymmet.

Jag upprepar, herr talman, det påstående jag fört fram så många gånger förut I denna debatt, att det finns en förtroendeklyfta  I dag

mellan regeringspartiet och små, medelstora och stora företagare - och många av deras anställda - I vårt land, en klyfta som har uppkommit Inte bara på grund av en felaktig ekonomisk poUtik utan också på grund av den attityd, som många av regeringspartiets företrädare Intagit gentemot den enskilda företagsamheten. Förtroendekrisen består fortfarande, trots Harpsundsmöten och annat.

För de många människor som jag nu tänker på, enskilda företagare, små och stora, som går och bär på Idéer, som har en latent lust att omsätta Idéer I praktiska arbetsinsatser och i sysselsättning, är förtroendet för morgondagens och för företagsamhetens villkor av ofta avgörande betydelse. Kan de räkna med stöd av samhället? Kan de förutsätta att deras Insatser kommer att uppskattas? Kan de utgå ifrån att regeringspoUtiken på alla ohka områden, där det pohtiska spelet utövas, kommer att Inriktas på positiva, närlngsvänhga Initiativ och företagsfrämjande åtgärder?

Dessa människor har - på näthinnan och trumhinnan - kvar Intrycken av den socialdemokratiska näringspohtikens aha utsvävningar, av beskyllningar, anklagelser för profitbegär och bristande samhällssohdaritet. De känner sig ofta stå utan stöd i den kampanj, som aktivistgrupper av ohka slag bedriver emot en verksamhet, I vilken dessa människor satsar sin dugUghet, sin arbetsamhet och sina ekonomiska tillgångar.

Visst har finansminister Gunnar Sträng, det erkännandet viU jag gärna ge honom, många gånger strukit under att Sveriges välstånd är beroende av vårt näringsliv. Men det har I regel varit I högtldUga sammanhang eller då anklagelserna bUvlt så påtagliga, att de uppenbarligen oroat även en finansminister, som ehuru långtifrån slätkammad ändå sover gott om natten. Det aUmänna Intrycket har kvarstått hos dessa människor, ett Intryck av — låt mig uttrycka mig mjukt - bristande uppskattning och bristande förtroende från regeringspartiets sida.

Även om den svenska företagsbeskattningen i många hänseenden är tillfredsställande I sin konstruktion, är den ändå nu starkt kostnadsbelas-tande. Skatte- och kostnadstrycket har under de senaste åren skärpts, och de kompensationskrav som de rekordhöga direkta skatterna utlöser hos enskilda arbetstagare slår ofelbart Igenom pä företagens lönekonton. Någon måste Ju betala. Den utväg som har stått företagen till buds att värja sig mot dessa krav, nämUgen att gå ut i en stor arbetskonflikt, har inte framstått som realistisk med hänsyn till de ofta katastrofala konsekvenser för hela samhällsekonomin som skulle bil följden av en stor konflikt. Jag förstår att de har valt uppgörelse framför strid. Det är helt naturUgt.

För förtroendet för regeringen och för framtiden spelar EEC-polltiken en stor roll — det vill jag starkt stryka under. VI hade förra veckan en många timmar lång debatt om EEC. Det finns Ingen anledning att I dag rekapitulera hela det meningsutbytet. Låt mig bara konstatera, att allt I dag tyder på att Sverige får bara en bråkdel av vad till och med regeringen ansåg nödvändigt för att skapa den tUlförsikt för framtiden som en UtveckUng av svenskt näringsUv och svensk ekonomi kräver.

Det beror inte på oss, säger de socialdemokratiska förhandlarna. VI har Inte velat säha vår neutraUtetspoUtik för en grynvälling. Nej, det har

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

83

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

84

verkhgen Ingen begärt. Det enda vi har begärt är att förhandUngarna skulle föras på ett målmedvetet och realistiskt sätt och med klar Insikt om våra möjhgheter att få gensvar för våra önskemål nere I Bryssel. Det har Inte skett. Regeringen har under förhandhngarnas gång bytt ståndpunkt Inte mindre än tre gånger. Sådant Inger Inte förtroende. Regeringen har hattat fram och tillbaka. Sverige har dessutom ställt pretentiösa krav utan att vUJa ge någonting I stället. Nu har dessa förhandlingar försatt oss I en väldigt dålig förhandUngsposltlon. Sverige får finna sig i att ta vad EEC erbjuder. Vi har ingenting att bjuda I stället.

Jag vågar än en gång ta risken, herr talman, att med djupt beklagande konstatera, att en av anledningarna — detta är ett konstaterande - till den bristande Investerlngslusten I dag och kanske även framdeles är det klart försämrade konkurrensläge som vårt lands industri kommer att befinna sig I gentemot Europa, en marknad som tar emot två tredjedelar av den export som utgör den yttersta och avgörande grunden för Sveriges välstånd.

I debatten förra veckan frågade herr Burenstam Linder I vilka hänseenden regeringen kommer att lägga om sin ekonomiska poUtlk för att kompensera de olägenheter som vårt stående utanför den europeiska gemenskapen kommer att medföra. Statsministern blev honom svaret skyldig. Han ansåg sig Inte ens böra besvara den Interpellation I vilken herr Burenstam Linder ställde sina frågor. Jag frågar därför nu:

Är regeringen beredd att vidta målmedvetna åtgärder för att förbättra det allmänekonomlska kUmatet och förutsättningarna för Investeringsinsatser från näringslivets sida?

Är regeringen Inriktad pä att bäde sakUgt och psykologiskt söka förbättra relationerna mellan regeringsmakt och företagsamhet, att gå Igenom hela fältet av åtgärder som kan vara tänkbara för att stimulera produktionen? Utan att fördjupa mig I detaljer tror jag mig veta, att den danska regeringen har gjort ett sådant försök att gå Igenom ett helt stimulanspaket för näringsUvet,

Eller kommer regeringen att fortsätta att ge nålsting, att anklaga och utmana, att med andra ord dämpa den tillförsikt och den framtidstro som är nödvändig för att det skall bU någonting av med våra Industriella hjuls rullande?

Det är, herr talman, med oro — Inte minst mot bakgrund av vad Jag här sagt — som man följer dagens debatt I den socialdemokratiska pressen. Den svenska ekonomins just nu brännande problem, oron och osäkerheten bland enskilda människor, tycks nämligen plötsligt ha placerat svensk socialdemokrati vid ett vägskäl. En utomstående betraktare kan I diskussionerna urskilja två linjer. Den ena Unjen knyter an Ull ett anförande, som Ernst Wigforss höll för några veckor sedan I Malmö. Den andra är — utan att förolämpa herr Wigforss — mera förnuftsinrlk-tad, inte så känslobetonad.

Den förstnämnda linjen Innebär att vår biandekonomis svaghet skulle vara dess alltför många kapitalistiska Inslag. De enskilda företagarnas rörelsefrihet skulle alltså vara för stor. Staten har utövat sina planerande och styrande funktioner I alltför begränsad utsträckning. Vad det nu gäller är alltså att  ta nya steg mot samhällets omdaning I socialistisk

tiktning, att bryta kapitalets makt, att låta de anställda få ett större ansvar för produktionen, en direkt styrning av den, att med andra ord vidga utrymmet för samhällelig central planering och ledning. Det är den ena hnjen.

Den andra linjen - den som Jag kallade den mera förnuftslnrlktade -förutsätter en viss självrannsakan, ett erkännande av att biandekonomins brister, de som vi nu diskuterar, kan bero på att I den arbetsfördelning mellan stat och enskilda, som biandekonomin förutsätter, staten Inte har varit vuxen sitt ansvar för den sektor, dvs. den allmänna ekonomins, som staten har att svara för, att med andra ord rörelsefriheten, Initiativtagandet och de enskilda människornas satsningar Inte givits tillräckUgt spelrum för att åstadkomma tiUfredsställande resultat.

Det är som sagt Intressant att föha den här debatten. Intressant därför att så många socialdemokratiska röster har höjts för den första handhngshnjen, den hnje som Innebär en radlkaUserlng av politiken, ett överförande av nya maktbefogenheter pä samhällets ohka organ och en däremot svarande begränsning av den enskildes rörelsefrihet. Blandekono-mlns hittiUsvarande gränsdragning mellan skilda funktioner skulle aUtså ersättas av något slags "pytt-i-panna-ekonoml".

Det här är en oroande utveckhng, herr talman, en utveckUng som avtecknar sig mot bakgrunden av de socialdemokratiska pressrösterna. Oroande med hänsyn till välståndet och vår utveckling som demokrati. Jag tror personUgen Inte att svenska folket I val skulle acceptera en sådan omläggning av vår ekonomiska poUtlk, om den presenterades ordenthgt. Jag tror att svenska arbetstagare hyser en sund skepsis mot socialiserings-experiment av ohka slag, att det finns ett klart misstroende mot förmågan hos kanshhusets eller de stora organisationernas byråkrater att leda företag och att "göra affärer", hur kompetenta de här människorna än må vara I andra hänseenden. Och jag tror också att man kan räkna med att en sådan här skärpnlngspoUtlk möter ett klart ogillande från den alldeles övervägande majoriteten av svenska väljare. Jag tror att allt flera Inser att det är omöjUgt att bota Sveriges ekonomi med åtgärder av det slag som är problemens orsak. De motsvarar Inte ens Döbelnsmedicinens krav. Den sjuke blir ej frisk I dag, blott I morgon sjufalt värre.

De här tendenserna är allvarliga också ur en annan synvinkel. Jag kommer tillbaka Ull kravet på förtroende, eftersom förtroende är en förutsättning för ett positivt InvesterlngskUmat, för lusten att plöja ner pengar I företagsamhet och I sysselsättning. Med de här tendenserna, som kommer Ull uttryck I den socialdemokratiska pressen, kommer naturhgtvis förtroendeklyftan att växa och investerlngslusten ytterhgare att dämpas, VI får därmed Inte den kapacitetsutbyggnad som även den socialdemokratiska regeringen anser nödvändig för vårt lands välstånd.

Och det är mot den bakgrunden som man också ställer sig frågande — för att uttrycka det försiktigt - Ull LO:s just nu aktuella utspel, LO:s ledning består ju av fömuftlga, kloka och I ekonomiska förhållanden förfarna människor. Det vore därför naturhgt, om LO pläderade för en politik som gav ökade resurser åt enskilda arbetstagare, åt enskilda människor, och möjligheter för dem att förvärva andelar I svenska företag.  En sådan ägandesprldnlng på enskilda Individer har moderata

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

85

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

86

samlingspartiet arbetat för konsekvent, inte minst under de senaste tiotalen år - en pohtik alltså som syftar till att göra enskilda människor och enskilda hushåll delaktiga I förmögenhetsbildningen I det svenska samhället.

Men nu vill LO tydUgen gå en annan väg, den kollektiviseringens väg som hittills lett tlU — om vi undantar det exeptlonella senaste året — ett oavbrutet minskat enskilt hushållssparande under snart sju år och, om man skall tro låginkomstutredningen, tiU att flertalet människor saknar egna kapitaltillgångar, 1 stället för att stimulera till enskilt sparande och uppbyggnad av enskilda kapitalresurser syftar alltså tydhgen LO - hksom hittills i stor utsträckning regeringspartiet - tiU att öka det kollektiva sparandets inflytande och att tt utnyttia detta sparande för pohtisk styrning av enskilda företag genom beslut av några få I de koUektiva organens ledning. Den beskrivning som LO I denna skrivelse UU regeringen gör av det svenska näringsUvets Investerlngsläge, av den sjunkande självförsörjningen, det ökande beroendet av lånat kapital, den minskande lönsamheten och de skärpta kraven på Internationell konkurrenskraft, är I allt väsentligt riktig. Men slutsatserna, herr talman, av den teckning av läget som LO gör kan I aUra högsta grad Ifrågasättas -nämhgen av vad som mot denna bakgrund just nu behövs är ökad pohtisk styrning av svenska företag.

Vi vet Ju ännu inte om regeringen kommer att knyta an Ull LO-förslaget, Vad vi vet är att alldeles oavsett vilka sakUga och ekonomiska konsekvenser som dessa idéer kan få för vårt lands välstånd och för demokratins funktionsdughghet, är det naturhgt att sädana här tankegångar måste oroa de många som går och bär på investeringsplaner och som tvekat att förverkUga dessa - över huvud taget eller Innanför landets gränser — därför att de har varit oroade för den framtida utvecklingen och företagsamhetens viUkor,

LO:s hugskott — om jag fär kaUa det sä — är alltså ett uttryck för Just det sätt att handla som kan skapa misstro och motsättningar I ett samhälle som har aUt att vinna på samverkan.

Jag vill påminna om att AP-fonden ju skall garantera utfästa penslonsförpUktelser, Kapitalbehovet i vårt näringshv är betydande. Om nu tvångssparandet i AP-fonden är för stort - som många gör gällande att det är - finns det två vägar att gå, om man Inte är ute I rent poUtiska syften. Den ena vägen Innebär att man begränsar AP-uttaget för att göra det möjligt dels för enskilda arbetstagare att få högre löner, att spara och göra riskvilliga satsningar, dels för företagen att skapa större möjligheter att finanslera sina Investeringar, Den andra vägen som man också kan välja är att via kreditinrättningar av ohka slag — och dit hör som bekant även stora stathga banker - kanahsera överskott på AP-medel till produktiva Investeringar I högre grad än man hittills har gjort. Det vore en konsekvent tillämpning av de principer på vilka det svenska AP-systemet bygger.

Dessutom viU jag påminna om att AP-systemet kom till efter hårda motsättningar — inte om behovet av tilläggspensionering utan om hur detta sociala trygghetssystem skulle byggas upp. En folkomröstning föregick beslutet. Svenska folket bereddes alltså den gången tiUfälle att ta

ställning till om och hur ett sådant här socialt system skulle utformas. Syftet var att ge aUa trygghet på ålderdomen. De farhågor som då uttrycktes, framför allt från oppositionspartierna, nämligen att fondblld-nlngen skulle kunna utnyttjas för att skapa maktkoncentration och socialisering, tiUbakavisades bestämt från motpartens sida. Mot den bakgrunden, herr talman, förutsätter demokratisk anständighet, om regeringen verkligen skulle acceptera LO:s tankegångar, att frågan om sociahsering genom fonderade AP-medel göres till föremål för folkomröstning.

Herr talman! Hen Palme har så rätt, så rätt. De strukturella problemen I vårt land kommer att kvarstå, även om den nuvarande arbetslöshetskrlsens mest påtagUga olägenheter kan lösas genom de oUka förslag som vi nu diskuterar. Men begreppet "strukturproblem" har fått en helt annan dignitet än vad det hade tidigare. Förr avsåg begreppet strukturproblem I stort sett förändringar i ohka industrieUa branscher, orsakade av den tekniska och ekonomiska utveckUngen samt den internationella konkurrensen och arbetsfördelningen I en fri värld. Sådana strukturproblem har alltid funnits I ett fritt konkurrerande näringshv och kommer alltid att finnas. Varken ekonomi eUer poUtlk är något statiskt. Detta slags strukturförändringar sker I dag I vårt land mycket snabbare än tidigare och ställer därför större krav på anpassningsförmåga, förutseende och skickhghet av de enskilda företagarna än vad fallet var tidigare. Och de här förändringarna ställer också krav på dem I de ohka ländernas regeringar som genom lagstiftning och den ekonomiska politiken drar upp ramar för företagsamhetens arbete.

Men nu har begreppet "strukturförändringar" givits en annan Innebörd, en mera politisk, under de senaste åren. Det har I stor utsträckning kommit att Innefatta den påverkan och den omgestaltning som politiskt betingade åtgärder kan åstadkomma Inom den produktiva sektorn I en demokratisk stat. De strukturproblem som vi tidigare hade är relativt små I förhållande Ull dem som det kan bU fråga om vid förverkUgande av de poUtiska tankegångar som under de senaste månaderna kommit till uttryck I socialdemokratisk press och, nu senast, i det här LO-förslaget till regeringen.

Och jag upprepar att regeringen Palme står vid skiljevägen. Skall vi till de konfrontatlonspohtlska åtgärder som I hög grad har betecknat de senaste årens utveckUng få en ytterligare tlUspetsnlng av motsättningarna I samhället, då finns det anledning att ompröva den tillförsikt som jag trots mina kritiska synpunkter ändå hyser Inför framtiden. Då finns det skäl att dämpa förhoppningarna om att vår I grunden goda ekonomi skall genom lämplig medlclnerlng kunna botas Inom den närmaste femårsperioden. Då finns det risk för att de prognoser som långtidsutredningen uppställde för den kommande utvecklingen kullkastas, att med andra ord den optimism, som långtidsutredningen bakom de många mörka Inslagen I väven ändå ansåg sig kunna ge uttryck åt, måste förbytas I djup pessimism.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

87

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! VI hade en lång och Intensiv ekonomisk debatt den 3 och 4 november, och I dag har vi den 7 december. Det är naturligtvis svårt både för mig och för oppositionen att mönstra så mycket nya Idéer med sä här tätt återkommande ekonomiska debatter som spänner över samma fält. Jag gick därför ned till den här debatten utan att ha något slags manuskript med mig och tänkte som så, att om jag fär sitta och lyssna en stund finns det väl alltid någonting som är värt att bemöta.

Jag skaU således Inskränka det här inlägget till att försöka kommentera vad dagens anföranden behöver som kommentar enligt min mening. Jag behöver inte repetera själva problemstäUnlngen - finansutskottets betänkande och reservationerna - I någon större utsträckning. Jag tyckte att finansutskottets ordförande, herr Ekström, utförde den argumenteringen pä sitt lugna och sakkunniga sätt så att det är aUdeles onödigt för mig att repetera det. Men vad jag kanske ändå skulle göra - det är ju dock en månad sedan vi diskuterade de här frågorna - vore att försöka anlägga något av ett perspektiv på framtiden.

VI har fått en konjunkturrapport som jag betecknat — och det har citerats I dagens Inlägg — som en ljusglimt i den här mörka debattatmosfären som vi känt under den senaste månaden. Det är, menar jag, naturligtvis någonting som står för konjunkturinstitutets experter än så länge — vi kommer väl mera att precisera regeringens ståndpunkt I den statsverksproposition som framläggs I början på januari. Men om vi jämför vad man tror att 1972 skall bära I sitt sköte med vad som hänt under det gångna året 1971, så finner man väl ändå att det aren ganska deciderad uppfattning att vi är på väg upp ur den, jag tror någon har använt ordet förlamning som präglat Innevarande år, i varje fall under det första halvåret. Vi räknar med en höjning av vår totala tillväxt, av bruttonationalprodukten, under 1972 med omkring 3 eller 3,5 procent. Självfallet är det inte något av de bättre åren, men det är ändå ett är som kan försvara sig, om prognosen visar sig gå i uppfyllelse.

Vidare ger prognosen vid handen att vi nu ändå bör ha kommit In I en InvesteringsvUja, som Innebär att våra bruttoinvesteringar skall kunna öka; man har där fixerat sina gissningar till 7 procent. Likaså har man räknat med att privatkonsumtionen bör kunna öka med 3,5 upp Ull 4 procent. Detta skall då ses mot bakgrunden av siffrorna för Innevarande år, då vi har haft en praktiskt taget obefintUg tillväxt av våra allmänna ekonomiska tillgångar och då den totala bruttoinvesteringen har legat lågt, även om Industriinvesteringarna för all del kommer att hamna på plus 4 å 5 procent, och då den privata konsumtionen också har legat endast helt obetydhgt över nollstrecket.

Det har tidigare anförts att vi har att se tillbaka på ett år som Inte I något avseende kan betraktas som ett normalt fungerande år - med den långa avtalsrörelsen, med rädslan för storkonfhkten och med, som en extra relief till detta, den internationella dämpningen av konjunkturen med allt vad den Innebar och Innebär för företagarnas Intresse av att satsa på framtiden.

I den hlla höstprognos som experterna har tillåtit sig göra har man också redovisat att vi bör kunna hålla balans I vår utrikeshandel. VI får

Inte det överskott som vi kunde Inregistrera 1971 och som på grund av den allmänna ekonomiska dämpningen i vårt land delvis var artificiellt, men vi kan ändå räkna med så god balans i fråga om exportförmåga och Importbehov att det eviga problemet och bekymret med bytesbalans, handelsbalans, tiänstebalans och hur man nu viU rubricera det Inte skall bh högaktuellt under 1972, hka htet som det har varit 1971. Jag har tidigare understrukit att jag tror det Ugger rätt mycket av en positiv rekyleffekt i detta efter den tidigare väldiga lagerappladdningen. Jag är också beredd att säga att vi fortfarande I vår ekonomi kommer att få leva med ett ständigt problem i avseende på utrikeshandelns balansläge och föhakthgen Inrikta vår pohtik med hänsyn härtill.

Tidigare under dagen har här förts en debatt om vad som har varit, och när man bedömer dagens situation med dess bekymmer framför aUt på sysselsättnlngsfronten är det naturligtvis frestande att försöka lyfta fram någon syndabock för att få nöjet att gissla honom. Där har Ju också oppositionen den favören framför regeringen att den kan brihera med all den efterklokhet som man givit uttryck åt I dagens diskussionsinlägg. Likaså har oppositionens talesmän haft möjUgheten att säga att det är regeringen som har ansvaret — och visst har regeringen det! Ingen skaU undandra sig det ansvaret. Jag skaU också gärna ta på mig en väsenthg del av denna syndabocksattityd, om vi nu envisas med att ha någon specifik syndabock. Men för den som då skall ställas vid väggen kan det Ju vara av behovet påkallat att få redovisa Utet av hur det historiska skeendet på detta område egenthgen har utvecklat sig.

Efter den föna nedgången 1967 och början på 1968 fick vi ett relativt snabbt uppsving I konJunkturutveckUngen under 1969 och 1970. Framför allt var det under den första delen av fjolåret som vi hade de mest pressande Inflatiorustiska kännetecknen I vår samhällsekonomi. Under sommaren I fjol höll vi emellertid något så när ordning på den ekonomiska utveckUngen. VI tvingades som sagt att tillgripa hårda kreditpoUtiska åtgärder, och vi tvingades längre fram på hösten att Införa prisstoppet. Jag gick, som det också har erinrats om, tiU riksdagen när den samlades pä hösten med ett nytt flnanspoUtiskt uppstramningsförslag. Det gällde en viss tidigareläggning av momsen, och vissa punktskatter fick supplera detta. VI bedömde alla vid det tiUfället situationen Ukvärdigt. Man kan visserligen från oppositionens sida säga att regeringen borde ha varit en mera framåtbUckande, klokare och skickUgare bedömare än man kan begära att oppositionen skaU vara. Men Jag mötte inget motstånd när Jag framlade kravet på att skärpa flnanspoUtiken. VI kunde alla enas om den uppstramningen när höstriksdagen samlades.

Så här I efterhand kan vi - det är det som har Intresse - med siffror belägga att den privata konsumtionen under fjolårets högkonjunktur ändå på det hela taget var ganska normal. Den steg med tre procent. Likaledes kan vi så här i efterhand konstatera att den bristande handelsbalansen, det stora valutautflödet och nedgången I valutareserven I aUt väsentUgt hänörde från den stora lagerimport som Industrin och handeln etablerade, framför allt under första halvåret 1970. Jag har tidigare sagt att vi normalt — I en normal, god tid med normal, god sysselsättning - skaU öka vår lagerhållning med 1,5 mUjarder. VI ökade

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

89

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

90

den under en tolvmånadersperlod, sista halvåret 1969 och första halvåret 1970, med 4,8 miljarder. Där har vi förklaringen till bekymren utrlkeshandelsmässlgt och valutamässigt.

Vad som är särdeles Intressant och som bör understrykas är emellertid att vi reaUserade hela denna väldiga lagerökning inom ramen för de krediter och den Ukviditet som svensk handel och svensk industri vid det tillfället kunde mobilisera. I debatten före vahörelsen - den bötiade med maj månads ekonomiska överläggning I riksdagen och pågick oavbrutet, möjhgen med några veckors semesteruppehåll, fram till valdagen I september månad - förekom ett ständigt klagande över att de hårda kreditåtstramningarna och, som det hette, den skyhöga räntan gjorde det omöjligt för Industri, handel och företagsamhet att bedriva en normal verksamhet. Under den tiden reahserade man trots restriktionerna och trots den skyhöga räntan denna utomordentligt kraftiga lagerökning. Man betalade den - möjligen på lånebasis - men man var ändå beredd att reahsera den. Det kan ha sin naturliga förklaring; har man en nationell prisstegring är man naturUgtvis också benägen att köpa på sig Innan priserna stiger ytterligare.

Men om man nu skall vara efterklok, så måste man säga att det knappast var mot konsumtionen som åtgärderna borde ha riktats. Konsumtionsstegringen var på det hela taget normal, tre procent. Skulle man ha gjort någonting, skulle man naturligtvis ha kUppt till ännu hårdare I fråga om kreditåtstramningarna och försökt omöjliggöra den väldiga lageruppladdning som vi var tvungna att Inregistrera. Men så gick ju Inte tongångarna från oppositionen. Segraren I fjolårets riksdagsval, förre centerpartlledaren Gunnar Hedlund, gjorde sig ju till något av företagsamhetens hjälte och företrädare när han utlovade en utländsk upplåning på ett par miljarder att ytterligare spä på likviditeten med I denna överansträngningstid. Den företagare som kände pä sig att orderböckerna var fulla och att priserna steg hade Inte och kan Inte gärna som personlig företagare ha haft överblickar över hela samhällsekonomin och vara återhållsam med hänsyn Ull konsekvenserna av vad alla gör -och gör på en gång. Men en partiledare borde kanske någon gång försöka tänka åt det hållet. I det fallet fick Ju den politiska opportunismen och behovet av att få sä många röster som möjligt vara avgörande. Det här menar jag bör väl ändå komma fram I den historieskrivning som oppositionen är så angelägen om att nu ständigt repetera.

Jag har någon gäng tidigare sagt att om någon var lycklig, när valet var över, över att han Inte behövde äta upp den soppa som han hade spottat Ihop — som det brukar heta htet brutalt - var det naturligtvis min personligen gode vän Gunnar Hedlund, när han gick och blötte fötterna nere I Medelhavet på en sandstrand I Italien.

Vi kom tillbaka och har att hantera de här frågorna med hänsyn till hur den ekonomiska utvecklingen är. VI kommer att ha besvär med den I dag och framöver. Men det hade varit ännu värre, om vi skulle ha suttit Inne I en enorm överansträngning under fjolåret. Det finns ju skolexempel I vårt närmaste grannland på vad det leder UU. Så långt ute I det kalla vattnet har vi Ju ändå aldrig varit.

Man brukar ifrån oppositionens sida säga: Men regeringen har Ju Inte

lyssnat på oppositionen, och regeringen har Inte heUer lyssnat på sina närmaste bröder I Landsorganisationen. Ja, det är lika felaktigt som allting annat som oppositionen slänger omkring sig.

LO bedömer konjunkturpohtlken två gånger om året, I en vårrapport och I en höstrapport. I höstrapporten 1970 - det var således I fjol - sade man att man kunde förutse en svagt vikande konjunktur men aUtjämt en mycket hög aktivitetsnivå, att produktionsökningen skulle bh god och att några sysselsättningssvårigheter Inte skuUe uppkomma förrän vi kom In på vintern 1971 — 1972, dvs. den vinter som vi nu börjar tangera. Det var samstämmiga uppfattningar meUan LO:s ekonomer och mellan de ekonomer som regeringen har att söka sina råd hos. Att vi sedan på båda hållen har blivit besvikna har sina förklaringsgrunder. Jag har anfört ett par av dem - att den Internationella konjunkturdämpningen blev segare än vad vi trodde, att vi fick genom den långa och sega avtalsrörelsen en stagnation I den svenska ekonomin som det tar en tid att ro sig upp ur.

Men Jag tycker att man skall sluta med att roa sig med att sätta LO och regeringen emot varandra I konjunkturbedömningarna. Så är det Inte, om man går till akterna och studerar dem. På våren 1971 kunde man mera allmänt Iaktta en tillbakagång I konjunkturen. LO har I sin vårrapport I år följande bedömning: "VI går 1971 In I ett lugnare konjunkturförlopp. Det är dock Inte fråga om någon kraftig konjunkturavmattnlng. Utveckhngen präglas alltjämt av aktivitet på hög nivå." Men man understryker att regeringen bör ha beredskap också för den andra utvecklingen, någonting som regeringen också underströk I sina framställningar till riksdagen.

Jag läste häromkvällen Igenom I riksdagsprotokollen de Inlägg som oppositionen gjorde I debatten I maj månad 1970 och I maj månad 1971. I maj månad 1970 var det egentligen Ingen hejd på frieriet till väljarna. När vi I maj månad 1970 levde I en konjunktur, som var besvärande på grund av sin hetta, hade vi att mönstra alternativa budgetförslag, där högerns och folkpartiets förslag betydde en försämring av statsverksbudgeten med 2 miljarder kronor och centems förslag betydde en försämring med 2,5 miljarder kronor.

Jag kan väl till oppositionens heder säga, att när vi diskuterade detta I våras I maj månad, hade man blivit lugnare. Inget val kastade sin skugga framför sig 3 a 4 månader efter vår debatt. Då stannade de moderatas, folkpartiets och centerns förslag på ungefär samma bedömningar rent finanspolitiskt och rent budgetmässigt som regerlngsförslaget. Det skilde ett par tre hundra miljoner kronor, vilket Inte är mycket att tala om när det är fråga om en budget av denna storlek.

Det sades en hel del I den debatten. Det sades att kanhända kommer vi att gå emot en nedgång, men kanhända kommer det också att bh en bibehållen högkonjunktur. Man underströk nödvändigheten av att regeringen skulle hålla sin beredskap.

På detta sätt har debatten gått, och det har följaktligen Inte varit någon annan skillnad mellan regeringens och oppositionens konjunkturbedömningar än att oppositionen ständigt har haft samma skiva på plattan, en skiva som bara har haft en enda tonart. Oppositionen har velat lova väljarna mer än vad regeringen har gjort. Det har uppenbart

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjun k turs timu -lerande åtgärder, m. m.

92

varit felaktigt vid vissa tillfäUen, när konjunkturen har varit het och gått uppåt. Det har varit mindre felaktigt, när konjunkturen har varit dämpad och gått nedåt. Men det är klart att man I efterhand kan säga att under den dämpade konjunkturen — om ni verkUgen skulle ha drivit en annan politik — har tonarten varit riktig. Någon gång borde ni Ju komma rätt, om det är samma tonart på skivan oavsett konjunkturerna.

Frågan om det selektiva eUer genereUa stödet är Ju den avgörande fråga varom diskussionen I finansutskottet har stått och naturUgtvis står även här 1 kammaren I dag. Allt vad som kan sägas på den punkten har väl sagts utom en sak. Det finns en nation ute I Europa, nämUgen den av högerpartiet styrda engelska nationen, som började sin konjunkturstlmulans med den generella medicinen men har tvingats konstatera att den medicinen Inte har hjälpt någonting. Det har bara Inneburit att prisstegringarna I det landet är högre än någon annanstans I Europa. Det har vidare Inneburit att arbetslösheten är relativt högre än annorstädes.

Under de senaste månaderna har finansministern I den engelska regeringen gjort ett offentligt uttalande, där han säger att det Inte räcker med de generella åtgärderna. VI måste I stället sätta In åtgärder där arbetslösheten uppstår. VI måste sätta In våra åtgärder på de orter I landet, där sysselsättningen inte håUer och där ordentliga Ingrepp blir nödvändiga. Han kommer fram till den selektiva politiken efter att ha gjort erfarenheter beträffande verkningarna av den generella politiken. I detta avseende har vi väl varit htet före honom genom att redan från början ta den ställning som han numera efter vissa fruktlösa försök på den andra kanten har sökt sig fram UU.

Det har förts en debatt om hur regeringens förslag bör ses kontra opposltlonsförslaget. Regeringens stimulans till konjunkturen kan uppskattas till en summa av I runt tal tre miljarder. På den punkten har vi fått oppositionen med oss på alla de olika förslag som vi har lagt fram. Men Ull detta lägger sedan oppositionen sina förslag, som enligt samma beräkningsgrunder som Jag har haft tiU regeringsförslagen kommer att Innebära ytterligare en stimulans uppe på detta belopp med I runt tal fyra miljarder kronor.

Det har varit ett bekymmer för oppositionen — jag förstod det när jag läste reservationen till utskottets betänkande. På något sätt måste man Ju dölja vad man här är ute efter, och därför säger man: Om man tar de här generella stimulanserna, blir helt enkelt mycket av regeringens selektiva stimulanser onödiga. Detta har utskottets ordförande Sven Ekström bemött, och Jag vlU understryka vad han sagt. Det är frestande att delvis upprepa vad Sven Ekström sade. Vad är det som bhr onödigt I regeringens förslag? Bidragen till folkpensionärema kan naturligtvis Inte bil onödiga. Förstärkningen över bostadspolitiken Ull de lägre betalda barnfamUjerna kan naturhgtvis Inte bil onödig. De 480 miljoner som vi har ställt till förfogande för utökat vägbyggande kan väl näppeligen bh onödiga. De 900 mUjonerna som AMS har fått för att klara av beredskapsarbeten för både kroppsarbetare och kontorsarbetare är förmodligen Inte heller onödiga. - Ledamoten av arbetsmarknadsstyrelsen, herr Fälldin, har nyss stått här I talarstolen och talat om, att här kommer en ny beställning från arbetsmarknadsstyrelsen på ytterligare

pengar. Oeh nog skall jag understödja den med aU kraft, sade herr Fälldin,

Då uppstår den Intressanta Inkonsekvensen, dels att man tror att pengarna I regeringens selektiva utspel Inte skall gå åt, dels att man tror att det kommer att behövas ännu mera pengar Just för att förstärka det selektiva utspelet. Jag förmodar att ytterligare kommentarer är tämligen överflödiga.

Man kan gå Igenom hela regeringsförslaget. Skulle man, om man fick den här arbetsgivaravgiften eliminerad, från Industrins sida avstå från avdraget för maskininvesteringarna? Jag tror det inte ett ögonblick. Skulle man, I fall man fick momsen sänkt eller arbetsgivaravgiften eliminerad, avstå från att utnyttia kapitalmarknadens resurser via den emlsslonslåneaktlvltet som för närvarande pågår? Naturligtvis Inte. Det finns inget bytesobjekt här. Allt vad regeringen har föreslagit kommer att understödjas. De 500 miljonerna till kommunerna kommer att gä åt; kommunerna har redan redovisat önskemål som går långt utöver de 500 miljonerna och väntar bara på riksdagsbeslutet, så att administrationen skall kunna börja fungera I det avseendet.

Men man behöver någonting att skyla sin nakenhet med, och när man ändå Innerst Inne känner på sig att det väl var litet för starkt att ladda på ytterligare bortemot fyra miljarder kronor uppe på de tre, då kommer man med denna flnurUghet, som det Innebär när man säger: Ja, men om man följer den här generella linjen, behöver regerlngsförslaget aldrig värka ut I alla sina kostnader.

Innerst Inne måste det hos oppositionen ligga ett stort tvivel på vad man själv har föreslagit. Innerst Inne måste den begripa att om riksdagen skulle följa de förslag som oppositionen lagt fram på regeringens förslag, har oppositionen I varje fall etablerat sig I landets poUtiska historia som den värsta braständare för en Inflation som detta land någonsin tidigare haft anledning att notera.

Det finns en annan sak som Jag tror att Jag berörde i den förra debatten men som Jag gärna vill ta upp en gång till. Förslaget att eliminera momsen är avsett som en konjunkturstimulans. Man skall följaktligen nu ta bort den för att sedan införa den igen när konjunkturen hettar till. Var och en som gjort några försök att studera konjunkturväx-Ungarnas konsekvenser har kunnat Iakttaga ett fenomen. Kommer oppositionen att säga I god tid Innan en konjunkturuppgång materialiseras att vi på nytt skall höja momsen och återinföra arbetsgivaravgiften -Jag tänker nu utifrån oppositionens ärliga avsikter, och det är väl klädsamt om jag ett ögonblick ägnar mig åt det. Man behöver Inte vara en Relllng i Ibsens diktning för att tvivla på det, men man kan gott konstatera alt den dagen kommer ingen att uppleva.

Men vi går längre och tar nästa steg I vår tankeverksamhet, dvs. att högkonjunkturen verkligen har materialiserat sig. Med detta följer nödvändigtvis en prisstegring I landet. 1 denna situation av stigande priser på allt vad människorna behöver skall herr Helén, herr Fälldin, möjligen med herr Bohman i släptåg, skynda fram här i kammaren och säga: Nu skall vi klippa till med en 4-procentlg höjning av momsen. Det betyder visserligen 3 procent till i prisstegring. Men tål du det, så tål du det. Det

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjun k tu rs timu -lerande åtgärder, m. m.

93

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

94

är väl ingen som reagerar, om vi talar om för svenska folket att det här är en gammal nationalekonomisk filosofi som vi är trogna emot när vi vill slänga på en 3-procentlg extra prisstegring. Det skall vara ett för herrarna alldeles ovanligt civilkurage om man skall omsätta den här tankebilden I den reella verkligheten. Tyvärr saknar ni den, och därför är det meningslöst att hålla på att diskutera och säga: Nu skall man sänka momsen och arbetsgivaravgiften för att sedan snabbt höja dem Igen.

Det har ställts en fråga här - möjligen var det av hen Bohman. Vilken arsenal har finansministern om den här situationen uppenbarar sig? Eftersom jag har sinne för en viss ordning även när jag själv talar, skall jag spara detta tlUs jag kommer över I svaromål på herr Bohmans Inlägg.

Det är klart att arbetslösheten I dag är vårt stora problem. VI skall alla ta aUvarligt på den, även om man Inte behöver ta så förtvivlat allvarligt på det hela att man som herr Fälldin Inte kan tänka sig ett skämt I en pohtisk debatt I kammaren därför att arbetslösheten är så hög. Det yttrandet kan vara betingat av en aUdeles osedvanlig moral eller av politisk opportunism - det finns ju folk utanför och det finns ju tidningar som skriver om vad man säger.

Vi tar allesammans tillräckhgt allvarligt på arbetslösheten utan att man så att säga behöver göra något slags specifik propaganda I sina läppars bekännelse av de sysselsättnlngsbesvärllgheter som vi har I dag. Den senaste siffran, för november månad, redovisar en arbetslöshet på 2,2 procent bland de fackhgt organiserade och närmare 3 procent, om vi tar med de ungdomar och gifta kvinnor som ännu Inte vatit ute på arbetsmarknaden och följaktligen Inte har haft chansen att komma med I kassorna och organlsatlonsruUorna.

SjälvfaUet är vi allesammans positivt instäUda och glada över att kvinnorna anmäler sig för svensk arbetsmarknad. Jag är den förste att understryka att vi kommer att behöva dem I sällsynt hög grad. Jag vet Inte om Jag förra gången I den ekonomiska debatten erinrade om att alla beräkningar ger vid handen att vi fram tlU 1975 kommer att ha ett behov av 300 000 nya arbetskrafter, varav 200 000 faller på stat och kommun och 100 000 faller på näringsliv, industri, handel och transport. Det finns Inte möjligheter att ur den egna folkstammen ta fram 300 000 nya arbetskrafter tlU 1975, Inte ens om man räknar med samma kraftiga Inmarsch Ifrån de gifta kvinnorna I arbetshvet som vi hade under fjolåret och som vi avläser nu.

Att vi just nu har 38 000 fler kvinnUga arbetskrafter som söker arbete än vad vi hade för ett år sedan kan naturligtvis ha sina alldeles speciella förklaringar. Omläggningen av skattesystemet är en av de förklaringarna. Kvinnans Intresse av att gå ut på arbetsmarknaden aren annan förklaring. Man bör Inte glömma bort att vid internationell jämförelse har vi den utan diskussion starkaste kvlnnosysselsättnlngen just I vårt land. Rlksslff-ran torde vara 55 procent av de gifta kvinnorna ute I förtjänstarbete. Det tarvas ju en smula utveckling och fantasi hos företagarna Innan de kan erbjuda kvinnan anställning på gamla traditionella manUga yrkesområden, men vissa speciella orter i landet med kvlnnobetonade Industrier, t. ex. mitt eget valdistrikt — dvs. Borås och Viskadalen — har en sysselsättning bland de gifta kvinnorna på 65 procent. Det är alldeles osedvanhgt höga

siffror vid Internationell Jämförelse.

När det utbudet kommer med en gång och I en tid med nedåtgående eller I varje fall dämpad konjunktur — jag tror vi har nått botten, men än har vi inte riktigt påtagligt märkt uppgångstendenserna - är det Inte sä överraskande om det tar en liten tid att passa In dessa kvinnor I arbetslivet. Många av dem är på grund av sitt samboende med mannen bundna även till den ort där mannen har sitt förtjänstarbete. Man behöver Inte på samma sätt känna den restriktionen om man är placerad I en storstad, men är man placerad på landsorten, I ett brukssamhäUe med tung Industri, eller skall vi säga I Kiruna, Malmberget eller Gällivare, är det alldeles klart att arbetsförhållandena Innebär en restriktion på kvinnornas möjUgheter att gå ut på arbetsmarknaden.

En annan restriktion är att en stor del av dessa gifta kvinnor behöver någonting av en Inskolning, en omskolning för att passa till de arbetsplatser och arbetsmöjligheter som I dag erbjuds. Det är ju den saken arbetsmarknadsverket håller på med, och man har fått de pengar man behöver och använder de resurser som kan mobiliseras för bl. a. den omskolningen.

ViU man se på detta problem utan över hövan känslomässiga engagemang, med den reaUsm man alltid måste ha när man bedömer sådana här frågor, Inser man också att det måste ta en övergångstid Innan denna placering är avklarad. Ser vi på de manliga så har vi nu enligt den senaste AK-undersöknlngen 11 000 färre I sysselsättning I oktober månad — vi har Inte fått novemberundersökningen ännu - än vi hade i oktober månad 1970. Vid den senare tidpunkten bedömde vi allesammans konjunkturen som överhettad med hänsyn till den prisstegring, den löneghdnlng och den allmänna efterfrågan på arbetskraft som präglade 1970 ända fram I oktober månad.

Jag tillät mig säga, att Jag tror att vi har kommit i ett bottenläge och att vi bör kunna se fram mot en bättre situation. Något av debattinläggen I dag präglades av en felaktighet I sin redovisning, vilket Jag vill korrigera. Vederbörande sade, att varslen fortfarande ökar. Ja, de är flera nu om man jämför med motsvarande månader 1970. Men de utfärdade varslen berörde 3 470 anstäUda I november månad I år, medan de berörde 5 118 anställda I oktober månad I år.

En svala gör ju Ingen sommar, som det heter, men om man gör gällande att utveckhngen på varselfronten är ofördelaktig så redovisar siffersammanställningarna en annan utveckling. VI har faktiskt kunnat avläsa en dämpning av varslen under den senaste månaden. Det kan också Ugga helt i hnje med tanken att vi nu har kommit ur det värsta bottenläget och har en möjlighet att se litet mera optimistiskt på framtiden.

Det finns naturligtvis två osäkra faktorer, som Jag tror spelar en aUdeles avgörande roll när det gäher Industrins engagemang och benägenhet att satsa på framtiden. Den ena är den fortsatta valutaorohgheten, dvs. man vet Inte var pariteterna slutilgen skall fixeras när det gäller kursförhållandet mellan länderna. Det har varit en diskussion I Rom, tyvärr kom man Inte fram till någon överenskommelse, men förhandlingarna håUs gående  och diskussionen  fortsätter i Washington om någon

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

95

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, rn. in.

96

vecka.

Det positiva Inslaget I den här svära frågan är att det står klart för alla att vi måste nå fram Ull en ny överenskommelse om valutapariteten. Även om den inte är likadan som den gamla utan har ett Inslag av större flexibihtet måste ändå nationernas affärsmän, bankmän, säljare, köpare, exportörer och Importörer ha någonting att rätta sig efter om det hela på nytt skall gå I gång.

Jag tillåter mig Inte att spå om vad den nya överenskommelsen, som emellertid alla anser att man måste nå fram till, kommer att Innehålla. Jag kan möjligen korrigera en av talarna, som anklagade regeringen för att den Inte har utnyttjat tiden med flytande valutakurser till att anpassa den svenska valutan, som det så vackert heter, eller — för att tala klarspråk — till att passa pä att devalvera den svenska kronan och därigenom skaffa sig ett bättre konkurrensläge gentemot andra länder.

Det är en fullkomligt orealistisk och fåfäng förhoppning, om någon går och inbillar sig detta, helt enkelt därför att bakom den diskussionen Ugger ett så starkt partförhållande där man bevakar varandra och där en del av de nationella egoistiska Intressena får stryka på foten för att man skall komma fram Ull överenskommelsen. Vill man ha en överenskommelse får man Inte missköta sig på förhand på det sätt som Jag hört beskrivas I ett inlägg här I dag och som jag tyvärr har hört Ifrån andra håll också. Det är någonting av en käpp I hjulet för de diskussioner vi ändå måste ha.

Den andra frågan, som naturligtvis också Innebär en restriktion, är det oklara förhåUandet med EEC, Och industrin blir Ju Inte särdeles förhoppnlngsfuU när de ledande borgerliga tidningarna och de ledande borgerilga politikerna ständigt skall pila omkring I det här landet och i tal och skrift berätta om vilken förskräcklig framtid vi har att emotse. Man har ju aldrig kunnat göra det enkla konstaterandet att vi under hela 1960-talet har levt med en tullbarriär kontra Europa som har varit fullständig. VI har visserligen haft en gradvis större frihet med skandinaverna och med engelsmännen, men vi utgår Ju ifrån att vi skall kunna fortsätta på den punkten. Skillnaden I dag är att vi diskuterar vilka tidsbestämda undantag som skall göras från en ny tullfrihet gentemot Europa, och även om man listar upp de här undantagen och säger att det blir en svår förhandling Innan vi har klarat dem måste slutresultatet ändå under alla förhållanden bli bättre än vad vi har dragits med under de senaste tio åren — tio år som I fråga om ekonomisk utveckling för Sverige ändock sannerligen Inte skäms för sig. Vad jag efterlyser är bara denna mera balanserade presentation av ett allvarligt problem, och det spelar en viss roll om oppositionens poUtiska företrädare resonerar utifrån dessa, som Jag menar, riktiga utgångspunkter I stället för att ha ambitionen att försöka tala om hur Illa regeringen har skött sig. Jag är alldeles övertygad om att håller man fast vid neutralitetspolitiken och med herr Bohman som eventuell statsminister - jag skall vara artig mot herr Bohman och säga att han även I det läget skulle hålla fast vid neutralitetspolitiken - så skulle herr Bohman ha suttit I exakt samma förhandllngsläge som regeringen gör I dag. Man behöver Inte skrämma upp företagarna I onödan.  Det har  vissa  olustiga  konsekvenser för ekonomins aUmänna

utveckling. Vi skall väl överleva detta, och jag hoppas vi når fram Ull en uppgörelse inom det närmaste halvåret. Vet företagarna bara vad de har att rätta sig efter och vad det är fråga om behöver ju ängslan och det mycket lösa talet Inte längre lägga några restriktioner på företagarandan.

När Jag noggrant har studerat utskottets betänkande har jag lagt märke till att man blivit enig på ett par punkter. Man har blivit enig om den första Inledande reservationen där så att säga det mera allmänna, principiella anslaget presenteras. Jag har lagt märkte till en del felaktigheter I slutledningarna men, fru talman, tiden medger Inte att Jag är så petnoga att Jag lägger mig I alla felaktigheter som jag finner när jag läser reservationerna. Men på en punkt har ni bUvlt eniga och här härer press redan tagit ut en lysande vlktoria över regeringen, och det gäller det här yrkandet på en utredning om ett nytt skattesystem. Här har ni ju redan knutit upp herr Hermansson och hans kommunistiska meningsfränder och följaktligen borde regeringen logiskt sett ta stryk vid voteringen när det gäller en utredning om en omprövning av skattesystemet. Ja, det är en liren detah i det här sammanhanget som kanske gjort mig litet konfunderad. Jag har haft en utredning som suttit och arbetat med arvs-och förmögenhetsbeskattningen, eftersom den lösning som Jag gick till riksdagen med för ett par år sedan var ett rent provisorium och avsikten var att komma fram till en mer permanent ordning på den punkten. Det här betänkandet är nu ute på remiss, I allmänhet tycks det bil ganska väl mottaget och följaktligen skulle det finnas möjligheter att komma tillbaka till riksdagen med ett förslag om en mera permanent - och Jag erkänner villigt - riktigare ordning I avseende på förmögenhets- och arvsbeskattningen, en bättre genomtänkt lösning än vad jag och mina medarbetare I tidsnöd var tvingade att svänga Ihop.

Nu vill herr Hermansson få till stånd en skatteutredning därför att han vill skärpa arvsskatten och förmögenhetsskatten och med en hård skatteskärpning nypa Ull dem som han tycker har för mycket betalt. Han har ocksä talat om att han vill komma åt bolagsskatten. Herr Hermansson har naturligtvis från sina förutsättningar även all rätt att hävda och försöka driva igenom dessa uppfattningar. Men han skall ju sedan ocksä i denna utredning förhandla med de övriga tre borgerliga partierna, som inte för liv och pina vill ha någon skärpning vare sig av bolagsskatt, arvsskatt eller förmögenhetsskatt.

Jag brukar Ibland, fru talman, roa mig med att försöka tala bildspråk och låt mig göra det också denna gång. Vi upplever nu hur de borgerliga sitter i fören - eller låt mig eftersom aktern är litet bredare sätta de borgerliga där -, alltså I aktern på båten och ror allt vad de orkar åt sltl håll medan herr Hermansson sitter I fören och ror åt sitt håll. Resultatet av denna övning - vi mä kalla det gymnastisk övning. Intellektuell övning eller vad ni vill - skall sedermera presenteras för finansministern och regeringen I form av ett nytt och genomgripande skatteförslag.

Jag har en obehaglig känsla av att jag om Jag sitter kvar som finansminister - och vissa risker föreligger Ju - väl som tidigare får ta saken i egna händer, eftersom Jag får för litet ledning av det som denna disparata kommitté kommer att meddela mig om hur ett nytt skattesystem skall se ut.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

97

4 Riksdagens protokoll 1971. Nr 140

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. nt

98

Men, all right, nu är det fest I Kapernaum för den borgerliga pressen och de borgerliga partierna. Man har ju en chans att klippa UU regeringen, och följaktligen skall man leva högt på det så länge det går ett tag framöver. Och glädjeämnena är ju trots allt rätt tunnsådda för herrarna, så varför skulle jag missunna er dem.

Jag går sedan över, fru talman, tiU att något bemöta partiledarna. Det föregående har alltså varit en Uten introduktion som jag vlUe börja mina korta kommentarer med. Med anledning av att en ledamot av AMS;s styrelse säger att Bertil Olsson kommer tUlbaka tUl finansministern för att begära mera pengar kan jag redan nu förklara att Bertil Olsson brukar ha så goda skäl för sina synpunkter när han kommer, att han bUr hyggligt och välvilUgt behandlad. Han har aldrig gått ohulpen från Kungl. Maj:ts kansli och han kommer Inte heller att göra det I fortsättningen. Har han sedan herr FäUdin bakom ryggen är det bra i och för sig, men det spelar Ingen roll för behandUngen. Det är jag beredd att säga.

När emellertid herr FäUdin skaU propagera för sina generella hnjer framhåller han att man med den föreslagna sänkningen av arbetsgivaravgiften skapar en naturlig grogrund för aktivitet hos företagen och den naturliga förutsättningen för nyanställning av folk i hela det spektrum av företag och ohka aktiviteter som vi har. Ja, det där tror jag Inte att herr FäUdin egentUgen vet så särdeles mycket om. VI har företag som har bekymmer, vi har företag som klarar sig hyggligt och företag som klarar sig utomordenthgt bra. Man kan ju Inte restituera arbetsgivaravgift med hänsyn UU behovet utan meningen har väl varit att den skulle gå ut över hela linjen. Det kostar dessutom mycket pengar. Även om man skulle Inskränka sig till ett halvår kostar det 1 miljard kronor för finansministern och regeringen. Och om nu herr Fälldin är vänlig och stagar upp Bertil Olsson eller tvärtom, så att det bhr en begäran om mera pengar, är det ju rimhgt att finansministern har några slantar kvar I detta ögonblick och Inte har lämnat Ifrån sig dem så här utan vidare nyansering tlU hela det svenska företagshvet.

Sedan är det en sak till, fru talman, som jag gärna vUl understryka. Har man suttit vid förhandhngsbordet och gjort upp med Landsorganisationen om ett avtal som för företagarna kostnadsmässigt representerar en utgift av 30 procent på tre år, tagit varandra I hand på det och visserligen Inte varit så strålande glad men ändå sagt: det här skall vi väl kunna segla vidare med, har jag htet svårt att acceptera att oppositionens politiska företrädare här I kammaren etablerar sig som något slags skickebud för Svenska arbetsgivareföreningen. Jag har svårt att acceptera att de skyndar fram till finansministern och säger: Kan Du Inte vara vänhg och lyfta av en procent av de där 30 procenten, I annat fall går det inte bra för svensk företagsamhet!

För det första är det ingen rim och reson i fråga om de här beloppens inbördes förhållanden för det andra skulle man introducera en ytterligt farlig princip. Det går helt enkelt Inte att föra In den hnjen att det I sista hand är finansministern som skall klara upp kostnaderna. Arbetsgivaravgiften var vad den var när företagen skrev under avtalet — förlåt mig, det är rikUgt att vi höjde arbetsgivaravgiften med en procent i oktober månad. Men den är ändå så pass obetydhg I förhållande Ull de åtaganden

företagen kostnadsmässigt har gjort att den rimligt och realistiskt betraktat Inte kan vara någon avgörande faktor för om företagen skall klara sig vidare eller Inte. Det värsta är emellertid att det kostar mycket pengar att sänka arbetsgivaravgiften, och vi har ändå en upplånlngsslda I statsbudgeten som man aldrig får nonchalera.

Tag bort momsen så får vi prissänkning, sägs det. Någon var så frejdig att han sade att de svenska handlarna nog kommer att se Ull att priserna sjunker med fyra procent dagen efter det momsen har sänkts. Det löftet skall man vara försiktig med att ge; jag säger det utan att vara elak mot handeln, men momsen har sin redovisning I två eller tre, någon gång I fyra, olika led Innan den kommer fram till kunden I detahhandeln. Åtskilhga i de här leden är I varje fall pressade av den ekonomi som de anser sig behöva förbättra för egen del. Naturligtvis finns det stora möjligheter att i den här proceduren försöka tUlgodose sitt eget - enligt egen uppfattning - väl motiverade krav. Man kan Inte, vUket tycks föresväva herr Helén, lösa det hela med något slags förlängning av priskontrollen. Jag hade hoppats att vi skulle kunna slopa den vid årsskiftet, men herr Helén har gjort sig tUl tolk för uppfattningen att man skulle fortsätta med priskontroUen, och den vägen genomföra en så Intensiv bevakning att man vid varje tillfälle hade garanti för att det hela verkligen slutade med prissänkningar.

Jag har några gånger gjort slut på en del punktskatter och försökt avläsa prissänkningar som följt av detta - och jag har blivit missräknad vid varje tUlfälle. Jag garanterar att de som ännu har sin ungdoms blåögdhet I behåll och Inbillar sig att en sänkning av momsen med fyra procent skall slå Igenom med en fyraprocentig prissänkning kommer att bh besvikna.

Herr Fälldin vill enUgt sitt mycket allmänt hållna anförande — som kanske är rätt karakteristiskt för herr FäUdin - ha ett näringspohtiskt program. Han har många andra sådana här I allmänna ordalag hållna slagkraftiga slogans som han återkommer Ull. Det näringspolitiska program som herr FäUdin efterlyser skulle vinna på en konkretisering. VI vet väl ungefär vad vi vill i vår näringspohtik, och vi försöker realisera den efter de intentionerna och efter de Idéerna. Det vore Intressant att få reda på centerpartiets näringspoUtik I mer konkret mening, och det kan vi naturligtvis ha vissa förhoppningar om, när herr Fälldin nu kommer upp I en repUk efter mitt anförande.

Herr FäUdin gillade Inte att regeringen har sagt nej Ull bidrag för att ordna upp företagens interna arbetsmiljö. Så länge man håller sig till allmänna talesätt låter ett sådant yrkande ganska bra. Vi lämnar bidrag tUl företagen för att de skall få chans att reda upp sina föroreningar I luft och vatten, därför att det berör alla människor och alla konsumenter, och där kan det finnas ett motiv för en skattebetalarnas Insats. Men att skattebetalarna skaU finanslera företagen för att de skall hålla ordentUga omklädnlngsram, ordenthga matrum för sina anstäUda och för att de skall se tlU att arbetsplatsen är så pass hyfsad att de anställda kan trivas på den när de arbetar, det är en ganska orimlig ståndpunkt. Det är Inte skattebetalarnas skyldighet att göra det, utan det är de enskUda företagen som I eget vällovligt Intresse bör se UU att snabbast möjligt komma Ull

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

99

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

100

rätta med dessa problem.

Om herr Fälldin således lägger på en annan skiva och säger att han inte vill att skattebetalarna skall finanslera detta, utan går ut och säger till varje enskild företagare: "Nu ska Du se Ull att Du ordnar den Interna arbetsmiljön, det ska bU bättre förhållanden för de arbetare som står vid de här maskinerna, det ska bil en bättre sanitär utrustning I den här fabriken, och det ska Du betala", ja, då har herr Fälldin mig och andra I mitt parti helt och hållet med sig, men då har vi kommit tUl det rätta anslaget i dessa frågor.

Jag kommer sedan, fru talman, över Ull en kort kommentar Ull herr Heléns Inlägg. Herr Helén är ju en man med många utförsgåvor. Han skildrade arbetslösheten I poetisk och bunden form, och det är klart man kan kommentera arbetslösheten på vardagsprosa och man kan kommentera den I poetisk stil. Framför allt om man är docent I htteratur ligger det senaste rätt nära Ull hands.

Men arbetslösheten är naturligtvis ett vardagsproblem, så låt oss diskutera den I vardagstermer. Jag tror det ger Utet bättre effekt.

Jag har redan berört väsenthga delar av arbetslöshetsbekymren just nu. Hela tiden är ju frågan: Skall man satsa hårdare, skall man gå före den ansvariga arbetsmarknadsmyndigheten? HitintUls har vi varit helt I samförstånd med arbetsmarknadsmyndigheten, där ju herr Fälldin har ett ledamotskap I styrelsen. VI har varit ense om åtgärderna. Skall man gå före och satsa ännu hårdare? Jag tror Inte man ska göra det, därför att det kommer ju en dag härefter. Och när vi vänder oss emot er väldiga påbyggnad på regerlngsförslaget, så är det Ju för att de svenska bankerna redan I dag är mycket Ukvida. Öser -vi ut 3 å 4 miljarder UU, så betyder det motsvarande större svårigheter när omslaget kommer för att pacificera denna väldiga Ukviditet. Därvidlag har vi Ingenting annat att göra än att uppvakta denna kammare med förslag till nya skatter, vilket har sina problem, i varje fall för den regering som Inte har majoritetsunderlag I kammaren. Man kan gä via penningpoUtiken och dra ät kredit-och ränteskruvarna ännu hårdare än någonsin tidigare. Man kan via fysiska regleringar på nytt börja med begränsningar. Det finns ett sortiment av åtgärder som vi har provat tidigare, och de åtgärderna kommer att få provas Igen. Men del finns en gräns för vad dessa åtgärder kan åstadkomma, och det är mot den bakgrunden man också får vara på det klara med hur mycket man skaU våga Ukvldlsera marknaden med I dag, om man skall ha en rlmUg chans att med en nya konjunktur bemästra situationen.

Det bUr, fru talman, litet uppehåll emellanåt I mitt anförande, men det är för att jag Inte talar efter manuskript. Jag försöker artigt och ordnlngsfullt att bemöta var och en I den takt som de gjort sina Inlägg.

Här har det sagts att vi fått kommunalskattehöjnlngar som bUvlt utomordentligt höga, och det är ett bekymmer som vi alla känner till I vår ekonomi. Jag tror att det var herr Helén som berörde detta problem. Man kan säga att finansministern gick ut och lovade en skattesänkning för en tredjedel av svenska folket och att han sade att ni kan Uta på mina ord. Men detta skedde utifrån förutsättningen att det gällde den skatt som finansministern hanterar. För all del, man kan I efterhand säga att

det skulle varit en extrarubrik som antytt att jag inte tar något ansvar för den kommunala skattehöjningen. Men när herr Helén presenterar denna fråga gör han det i tongångar som ger intrycket att det egentligen är finansministern och regeringen som bär ansvar också för den kommunala utgiftsökningen.

Det är frestande att gå Utet närmare In I detta problem. Vad är det som föranleder den kraftiga kostnadsstegringen hos kommunerna nu I år och under de närmaste åren framöver? Jo, det är utan tvekan den väldiga expansionen när det gäller driftkostnadssidan. Driftkostnaderna är för kommunerna i allt väsentUgt löner. Det lär finnas cirka 500 000 anstäUda, om jag räknar samman primär- och sekundärkommunernas alla anställda. I landstingskommunerna har det varit påfallande många och stora Inslag av relativt lågt avlönade anställda. De har föhaktligen fått en hyggUg lönehöjning Innevarande år. Den statUga lönesumman räknades upp med 9 procent, också fördelat med huvudvikten på de lägre betalda och mindre på de högre betalda, men slutsumman var 9 procent. Det är klart att med en nloprocentig eller för landstingen tio-eller elvaprocentlg höjning av lönesumman måste driftkostnaderna stiga avsevärt. Det är den helt dominerande kostnadsposten. Jag vet inte om hen Helén menaratt det håller på att gå på sned på grund av för kraftiga lönehöjningar bland de stats- och kommunalanställda. Men om herr Helén Inte menar det och om han I varje fall inte viU säga det, bör vi väl ändå kunna vara överens om att det finns en naturlig förklaringsgrund till driftkostnadernas stegring på den kommunala sektorn. Om man Inte anser att sjuksköterskor och vårdbiträden och kommunalarbetare har för mycket betalt då är det bara att finna sig i att betala. Det är inte riktigt korrekt att I ett offentUgt tal försöka göra gällande att skulden och anledningen till detta Ugger hos en regering som inte kan sköta ekonomin.

Jag kommer så småningom fram tUl ytterligare en synpunkt, men jag är Inte säker på om det var herr Bohman eUer herr Helén som Insinuerade att det lönar sig med mygel i kanslihuset. Han tog det visserligen Inte ur egen fatabur utan citerade professor Assar Lindbeck, men eftersom han citerade honom måste han väl gilla honom i det här avseendet. Herr Helén gav föhaktUgen sina åhörare det intrycket att man genom uppvaktningar hos regeringen kan mygla Ull sig saker och ting som den som Inte kan bevaka sina Intressen på samma sätt Inte har några chanser att uppnå.

Detta är ju en ganska fräck beskyllning. Den är dessutom helt utan underlag. Det finns en gammal god regel I det här landet, nämligen att svenska folket har möjligheter att träffa regeringens ledamöter. Jag talar den ena dagen med representanter för arbetarna — ibland blir det direktkontakt med dem på min mottagning - jag talar med representanter för handeln, jag talar med representanter för småföretagen och Jag talar med representanter för de stora företagen. Det skulle se rätt underligt ut om regeringen låste donen för alla de kommunikationsmöjUgheter och kontakter med svenska folket som regeringen sätter värde på. Men att ur det förhållandet, att dessa kontaktmöjligheter står öppna, dra slutsatsen att man på regeringsplanet sitter och mäter med ohka skedar och skiftar sina gåvor efter tillfälUga uppfattningar är helt enkelt bara en

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

101

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

102

oförskämdhet; något annat är det inte. Det får herr Helén helst ta tillbaka kvickast möjUgt, om han i fortsättningen skah göra anspråk på att vara en seriös politisk debattör.

Så kommer jag slutUgen, fru talman, tlU herr Bohman. Han skall först ha ett erkännande för att han bekänner sin tro på en uppgång i konjunkturen. VI hade en hten dialog om detta tidigare, och då var vi av delade meningar. Jag vlU gäma honorera herr Bohman för att han nu, när han studerat frågan närmare, kommit UU sin slutsats och inte av pohtiska skäl tvingar sig själv att undanhålla den slutsatsen. Det finns andra tecken som jag inte tidigare berört men som jag nu kan beröra. Vi har haft en aUdeles påtaghg uppgång på börsen under de senaste månaderna. Det finns ett gammalt tecken som säger, att ett visst antal månader I förväg är börsen en ganska god Indikator på konjunkturutveckhngen. Jag vågar inte ställa några garantier för den prognosen; jag bara anför den i detta sammanhang.

Den offentliga sektorn har ökat, konstaterar herr Bohman, och på den punkten har han också rätt. Jag skuhe kunna - utan att ge mig In på alltför mycken sifferexercis - bara understryka att om man ser på den privata konsumtionen under 1960-talet, på den statliga konsumtionens utveckling under 1960-talet och på den kommunala konsumtionens utveckhng under 1960-talet, så finner man att det Inte råder någon tvekan om att det är den kommunala aktiviteten som leder med den privata aktiviteten som nummer två och den stathga aktiviteten som den blygsammaste I det här förloppet. Kommunal konsumtion är ju, som jag nyss sade, egenthgen Ingenting annat än löner till anställda i de kommunala organen.

På Investeringssidan får man ungefär samma slfferresultat. Det är den kommunala sektorn som leder I fråga om Investeringarna under l960-ta-let med en medeluppgång på ca tio procent om året. Den privata kommer därefter, och den statliga sektorn Ugger sist. Det har en ganska naturlig förklaringsgrund; det finns bara en viss mängd resurseratt hushålla med. När den kommunala expansionen går så snabbt som den går, är det helt naturhgt att staten får försöka vara försiktigare. Den privata har vi helt enkelt låtit gå I den takt som medborgarnas egna uppfattningar, bedömningar och förhoppningar har anvisat.

Man kan naturligtvis — och det var väl det Intrycket herr Bohman ville ge oss allesammans — dra den slutsatsen att en sådan utveckUng slutar alldeles uppåt väggarna, om den bara fortgår. Det behöver inte vara så. Det pågår ju en utveckhng inom Industrisektorn, där man år efter år fabricerar mer och mer av varor med färre och färre anställda. Det är varuvolymen och dess utveckhng som är avgörande, det är Inte antalet anställda och det är näppehgen heller antalet anläggningar — kanske i större utsträckning antalet moderna maskiner. Jag brukar trösta mig med - och jag tycker att det är en tröst som bär ganska långt - att i det framtida samhället kommer vi med arbetstidsförkortningen och med en ekonomisk tillväxt, som vi allesammans hoppas på, att få ett allt större behov av offenthga tjänster I vår dagliga tlUvaro. Det kommer att krävas en expansion på den offentUga anställningssldan, men vi kommer att klara oss trots detta, om vi har en sådan kapitalbildning och en sådan

satsning i rationahsering på Industri- och varusldan att vi uppehåller balansen I vår utrikeshandel. Det är det som är nyckeln till det hela. Så länge vi har en export som betalar vår Import och dessutom vårt underskott på tjänstebalansen, så länge bhr det mera sekundärt I vilken takt man anställer folk på den offenthga sektorn eller på den privata sektorn. Har man det klart för sig, är det inte alldeles nödvändigt att exercera med de här jämförande siffrorna med den fUt och den iver som jag tycker talar ur herr Bohmans oUka inlägg.

Vilken handUngsberedskap har finansministern? Den frågan har jag redan berört, och jag gissar att herr Bohman lyssnade på vad jag sade, så jag behöver Inte upprepa det.

Hen Bohman kommer sedan in på "förtroendeklyftan". Jag har många gånger frågat mig vad det är som Ugger bakom det där talet. Här har Sveriges företagare ändå funnit sig I en socialdemokratisk regering och ett politiskt dominant socialdemokratiskt arbetarparti i fyra långa decennier, och under tiden har den svenska industrin levt vidare och blommat ut på ett sätt som man vid starten knappast kunde ha en förestäUning om. Det har rått ett industrivänhgt khmat i det här landet. Det är tre vlUkor som avgör om en industri skah gå med vinst eher inte. Det första är hur samhället behandlar Industrin skattemässigt, och samhället behandlar den väl här i landet i jämförelse med andra länder. Det andra är priset på pengarna i den mån man behöver låna för sin utbyggnad. Priset på de långa pengarna, dvs. kapitalmarknadens ränta, har legat förhållandevis lågt I vårt land hur långt tlUbaka jag än gör jämförelsen. Det tredje är priset på arbetskraften, och där kan jag hålla med om att den svenska industrin har en nackdel i att den svenska arbetskraften är högre betald än sina koUeger i andra nationer i Europa och ute I världen. Men det kompenseras ju därigenom att vi har en effektivitet I det svenska arbetsUvet som man saknar på de flesta andra håll, och den svenska industrin har varit konkunenskraftig med stor framgång och är aUtfort konkurrenskraftig med stor framgång. Varför skaU den inte vara det framöver?

Om nu svensk industri skall dras med arbetarpartiet och dess regering även framöver, så har den erfarenheter utifrån fyra decennier. Vad är det för speciellt I dag som gör att den skulle ha tappat allt förtroende? Jag är väl medveten om att det förs en debatt på våra universitet och våra högskolor som många gånger kan skrämma företagare. Den debatten förs inte bara av dem som säger sig tillhöra mitt parti — tyvärr är de ganska få — utan också av dem som tiUhör andra partier; det må vara Garthons anhängare I folkpartiet eller Centerns ungdomsförbund, som I de här frågorna sannerhgen Inte tar på svensk företagsamhet med stöne omsorg än någon annan. Det kan också vara de här riktningarna ute på den yttersta vänsterkanten.

Nu har vi ju högt i tak i vårt land, och debatten får vara fri. Det är väl ungdomens privilegium att ha sina uppfattningar, även om de ibland är tokiga, och att ge uttryck för de uppfattningarna - så toleranta kan vi vara. Men varför skaU svensk industri vara rädd för den socialdemokratiska regeringen eller tappa förtroendet för regering och parti? Det finns ju inget underlag för detta. Det måste vara någonting annat bakom, herr

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

103

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjun kturstimu-lerande åtgärder, nt m.

104

Bohman, nämligen att man så gäma vill att svensk Industri skall vara misstänksam mot den sittande regeringen — det kan Ju Innebära att pendeln svänger om åt det borgerliga hållet I nästa valrörelse om man lyckas Indoktrinera företagsamheten med den filosofin.

Jag vill allra sist ta upp den fråga som herr Bohman slutade med och som gällde vad han kallade LO-utspelet om AP-fonderna. Nu är det så att Jag har en benägenhet att alltid vilja analysera frågor innan Jag bestämmer mig för någon egen uppfattning. När man har talat om AP-fondernas placeringar i svenska aktier har man delvis gjort det utifrån föreställningar som Inte varit tillräckhgt genomarbetade. Man har t. ex. sagt att det finns 46 miharder I de svenska AP-fonderna - tänk så mycket pengar det finns där att använda för placering I svensk företagsamhet! Jag har tillåtit mig att göra den enkla reflexionen att om man vet att varje krona av dem Ugger placerad i hypotekslån, i bostadsbyggen, i långa reverslän hos kommunerna, I statslån och I långa obligationslån hos industrierna, sä kan man väl låta bh att tala om de 46 miljarderna. Man kommer htet rättare In I tågordningen om man exkluderar den summan.

Då har man kvar de 8 mUjarderna, som är de nya placerlngsmöjllghe-terna varje år. Av dessa 8 mUjarder behöver man hälften för att lyfta av byggnadskreditlven I det bostadsbyggande vi har åtagit oss. Vidare behöver man - Jag är alldeles övertygad om det — kunna ge kommunerna länga reverslån I samma utsträckning som hittills. Finansministern måste gå till AP-fonderna och låna pengar i samma omfattning som hittills. Jag föreställer mig att industrin också kommer att vara Intresserad av att få gå ut med obUgationslån som hittills. Industrin har, vill jag säga en passant, blivit mycket väl behandlad och kommer upp I en summa på 1 760 miljoner I långa obhgationslån Innevarande år.

Det finns således hos Industrin Intresse av att låna och Intresse av att Investera - det dementerar mycket av de dystra profetior vi har hört här I dag. Men det bör naturligtvis i de stigande fonderna ändå finnas en slant över för att placera I, som det heter, riskbärande investeringar. Här har vi upplevt - I varje fall har finansministern upplevt det genom åren - att vad den svenska Industrin saknar är det riskvilliga kapitalet. Om nu Landsorganisationen förklarar sig beredd att för sin del tillstyrka att Industrin får en del av AP-fonderna som rlskvlUlgt kapital, då möter man från herr Bohman aUa möjhga svartmålningar, spöken på ljusa dagen. Herr Bohman säger: Vad skall det bli av det här?

På sätt och vis är det väl ett ganska positivt anslag till Industrins behov. Om man satsar sina pengar som riskvilhgt kapital, vilket kan betyda bra avkastning ibland och dålig avkastning ibland, så är det väl inte så förunderligt om den som skjuter Ull det kapitalet säger: Jag är Intresserad av den här Industrins utveckUng. Precis på samma sätt kan varje enskUd aktieinnehavare, om han bara har en enda aktie, möta upp på bolagsstämman och säga: Jag är intresserad av den här industrins UtveckUng, och jag vlU utnyttja min Ulla andel I Industrikapitalet för att försöka påverka denna utveckUng. 1 princip måste ju den som satsar flera andelar kunna göra anspråk på att bU betraktad på samma sätt.

Man behöver Inte se spöken på ljusan dag, herr Bohman. Det finns ju ett gemensamt Intresse och det är, att går man In med arbetarnas pengar I

en Industri, sä vill man att den Industrin skall utveckla sig, expandera och ge hyggliga löner och ett bra resultat. Nägot annat motiv finns naturligtvis Inte hos dem som är beredda att satsa sina pengar, vare sig de gör det enskilt eller kollektivt.

Jag begriper inte varför de här skräckmålnlngarna skall behöva skisseras upp.

Sedan har man försökt konstruera en motsättning mellan mig och Arne Geyer på den här punkten. Jag har sagt offentligt vad Jag säger här - hurdant sedan referatet bhr I ett avkUppt anförande I TV kan Jag Inte veta, för Jag såg faktiskt Inte inslaget själv. Men så mycket kan Jag kanske också säga, att vad Landsorganisationen har begärt är att regeringen skall bestämma sig och ta ståndpunkt I den här frågan någon gång under 1972, Nu sitter det en utredning med högst förtiänstfulla ledamöter, representerande hka förtiänstfulla organisationer I det här landet, och sysslar med detta. Landsorganisationen har sin representant I utredningen, TCO har sin representant. Kooperativa förbundet har sin representant, Bankföreningen har sin representant och Industriförbundet har sin representant. Som ordförande fungerar riksbankschefen. Jag har bett dem att skynda på det här utredningsarbetet, och Jag har förhoppningar om att Jag skall la ett förslag av dem 1972.

Det är väl ganska naturUgt att man då säger, att har man en utredning med hela denna tunga representation, så är det ändå rimligt att den utredningen får komma med sitt förslag, framför allt som Jag har skrivit direktiven Ull den utredningen och där exphcite angivit att Jag vill ha förslag på hur utredningen anser att AP-fonderna skaU bh placerade. Det här bör kunna gå att samordna. Utredningens förslag bör kunna komma fram, och Jag tycker att man skall kunna pröva den här frågan under 1972.

Och som jag nyss sade; De som lämnar sitt bidrag Ull ett företag I aktieform får ett Intresse, och det är att företaget klarar sig bra. Jag tycker man kan bedöma den här frågan utifrån de utgångspunkterna, alldeles oavsett om bidraget lämnas enskilt eller kollektivt.

Ja, fru talman, efter detta utomordentUgt koncentrerade anförande vill jag nu för tillfället lugna mig Utet grand.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, nt m.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Fru talman! Bara ett par korta kommentarer Ull finansministerns historieskrivning.

Det här Hedlundska förslaget om utländska lån lämnar uppenbarUgen Inte än I dag finansministern någon ro. Får jag påminna om att de lånen var tänkta för en utbyggnad av Industrin, för IndustrUnvesteringar, Finansministern har väl fortfarande den mening som han har givit uttryck åt i sina statsverkspropositioner gång efter annan, att IndustrUnvesteringarna har sackat efter, och mot den bakgrunden tycker jag Inte det finns skäl att se något negativt I den propån.

Och sedan finansministerns vanUga metod att hålla på och prissätta

105

4* Riksdagens protokoU 1971. Nr 140

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimu lerande åtgärder, nt m.

106

oppositionens utredningsförslag! Vore det Inte Uka bra att finansministern för jämförelsens skull också prissatte Kramforsmanifestet för att se vilka belopp det blev fråga om där?

Jag vill också säga några ord om detta med skatteutredningen. Det är rätt Intressant. När vi diskuterade frågan förra gången var det statsministern som kommenterade den och han var då uppenbart orolig för att den 'skatteutredning som vi på oppositionssidan hade kommit överens om skulle leda till högerpoUtik. I dag står finansministern här och är ängshg för att en sådan skatteutredning skaU få alltför stort Inslag av de synpunkter som kommunisterna har fört Ull torgs I denna fråga. Men återigen kvarstår att finansministern ändå måste ha för avsikt att låta sitt eget parti vara representerat i utredningen och på den vägen ge uttryck åt socialdemokratiska partiets uppfattning också. Men alldeles oberoende av detta är ändå det viktiga att riksdagen får en möjUghet att vara med i utredningsarbetet just när det gäller skatterna. Jag hoppas att finansministern förstår att vi här, alldeles oavsett partitlUhörlghet, uppfattar det som nära nog en utmaning att riksdagen - som enhgt grundläggande ordning har att utöva beskattningsrätten — får tekniskt Invecklade förslag lagda på vårt bord och bara sedan har 14 dagar på oss för att påverka frågorna något htet I kanten. Är det så att finansministern själv vill ha det avgörande inflytandet pä skattefrågorna? Är det därför som finansministern Inte är beredd att medverka till en skatteutredning?

Så några ord om AMS-framställnlngen. Finansministern kan Ju Inte hinna med aUt. Men han har flera gånger åberopat den saken, och därför ber Jag att direkt UU finansministern få anmäla att Jag Inte längre är ledamot av arbetsmarknadsstyrelsen. Jag beklagar det I och för sig, men tiden räcker Inte tiU. Skall man ha en sådan uppgift, så skaU man kunna ägna den mycken tid. Jag ser det så.

Men vad Jag försökte säga med AMS-framställnlngen var att den I och för sig är ett bevis på att de åtgärder som regeringen föreslagit kommer att visa sig vara otUlräckhga. Det hänger också samman med vad vi framhålUt I vår reservatlon, att ju mindre man vidtar av åtgärder ägnade att dämma upp utveckUngen med permitteringar och Uknande, desto stöne anspråk får man på den arbetsmarknadspoUtiska sidan. Och det är I det sammanhanget som finansministern skall se vårt krav på slopande av löneskatten.

Då säger finansministern, att har man gjort upp parterna emellan, så kan vi Inte sedan komma och lyfta av någonting. Men hur kunde då finansministern lägga på, när parterna hade gjort upp? Är det någon principiell skillnad på att finansministern I en viss konjunktur tycker att han behöver öka trycket, och att han I en annan konjunktur finner det nödvändigt att lätta på trycket? Vad har det med avtalsuppgörelsen att göra? Är det Inte på det sättet vi skall försöka påverka konjunkturen? Det var Ju nära nog så att finansministern glömde att han hade höjt denna avgift.

Vad sedan näringspoUtiken angår upprepar Jag att det är förunderUgt att man på regeringssidan Inte vill vara med om att där fastställa ett mål. VI har en näringspolitik, säger finansministern, och vi försöker efter bästa förmåga att efterleva den. Ja, men då vet vi också hurudan den är; då har

man också fått betyget på den näringspoUtiken, Det har ni väl också insett inom socialdemokratin, eftersom ni har tillsatt en arbetsgrupp gemensamt med LO — och det är Inget fel I det! Men vad som vore bra vore att vi här I riksdagen också hade en fastställd målsättning för näringspoUtiken,

Nu kan jag Inte, på de sekunder som återstår av min tid i talarstolen, utveckla dessa frågor närmare, utan jag hänvisar I stället tlU vår motion, där vi reser krav på att statsmakterna skall lägga fast en näringspoUtisk målsättning,

Sluthgen ett par ord också om arbetsmihön. Principen är att i företag som är I gång - Icke i nystartande — går staten In och stimulerar för att få en bättre ordning vad avser omglvningsmihön. Det är viktigt, och det har jag förklarat. Men vad är det som framstår som ett avgörande hinder för att man i företag som är I gång går In och försöker göra någonting för de anställda? Motivet att omglvningsmihön har betydelse för alla — vilket alltså inte skulle gäUa för arbetsplatsmihön - är ju nästan detsamma som att säga att det inte är så noga hur jobbarna på verkstadsgolvet har det. Men en sak är säker nämhgen att finansministern kan hta på att jag också i direktkonfrontation med företagarna säger åt dem: Ni måste göra mer för arbetsmUjön, om ni skaU kunna säkra rekryteringen.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, nt m.

Herr HELÉN (fp) kort genmäle:

Fru talman! Det viktiga i det här skedet av debatten är ju styrkan och hållbarheten I de argument vi har att framföra I kampen mot arbetslösheten. Finansministern försökte låtsas att jag skuhe ha stått här och läst egna verser. Jag återgav vad en aktiv arbetsförmedlare kände Inför den daghga situationen att behöva awisa människor som kommer till förmedUngen och vill ha arbete. Det stod att läsa i tidskriften Statstjänstemannen. Jag tror att finansministern skuhe ha skäl att läsa det.

Finansministern tog upp ett långt resonemang om kvinnorna med utgångspunkt från mitt anförande, men han gick inte in på hur starkt kvinnorna har reagerat mot att bU kallade reserv i stället för resurs på arbetsmarknaden. Ingen med respekt för kvinnornas Uka rätt på arbetsmarknaden vågar i dag kalla dem för arbetskraftsreserv, men regeringen har ändå genom det socialdemokratiska partiets propaganda upprepade gånger ursäktat sig för de höga arbetslöshetssiffrorna med att det är så många kvinnor som nu för första gången sökt arbete. Har kvinnorna eller har de inte samma rätt till arbete som andra när arbetslöshetsläget blir alltför besvärande?

Så några ord om kommunernas läge! Finansministern säger att staten inte skulle ha någon skuld I att kommunalskatten stiger. Ånej, herr Sträng, så lätt kommer man Inte ur den diskussionen. Kommunerna fick inte låna I rimhg utsträckning när finansministern lade hela bördan på riksbanken och kreditinstitutionerna I ett läge där finanspohtiken borde ha burit en större del.

Vidare dirigeras kommunernas utgifter i stor utsträckning av uppgifter som staten pålägger dem. Finanskommunalrådet i Göteborg har gjort en beräkning att   två  tredjedelar  av  de   kommunala  utgifterna är direkt

107

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, nt m.

108

beroende av sådana uppgifter som staten lägger på kommunerna. Jag kan ta ett konkret exempel. När Läroplan 69 genomfördes sades det att den skulle bil kostnadsmässigt neutral. Vad har resultatet blivit? Från 1969/70 till 1970/71 höjdes kostnaderna för fria läroböcker på högstadiet I Karlskrona från 95 kronor per elev och årskurs Ull 206 kronor, och I Kalmar från 172 kronor Ull 430. Det är siffror som hämtats från riksdagens upplysnlngstjänst och gäller årskurs 7.

Det tredje beviset för att kommunalskatten är beroende av vad som beslutas här i huset och av vad finansministern föreslår är att kommunerna får betala moms och arbetsgivaravgift. Om våra förslag gick Igenom skulle det I hög grad lätta kommunernas situation.

En sänkning av momsen awisar finansministern. Den skulle Inte vara möjlig mitt under en avtalsperiod, och den skulle skapa inflation. Men, herr Sträng, OECD har konstaterat att en efterfrågepåspädnlng är mer möjlig utan inflationsrisk I Sverige än i något annat land. Till detta vill jag lägga ett annat argument. Socialdemokraterna säger att man skulle köpa mer under den tid momsen är sänkt. Javisst, man skuUe kanske t. o. m. köpa ovanUgt mycket mer, men det minskar vad man sedan behöver köpa när momsen har återgått till den nuvarande nivån. Inflatlonspåspädnlngen vid en konjunkturuppgång bhr med andra ord mindre.

Finansministern betvivlade att det skuUe vara möjligt att få handeln att Iaktta en sänkning av momsen. Det är detsamma som att säga att landets detaljhandlare inte skulle vara hederliga. Kombinationen av hederhghet och den prisövervakning som kommer att finnas kvar efter den I januari - för finansministern tänker väl Inte ta bort prisövervakningen, det är bara prisstoppet som försvinner den 1 januari - och allmänhetens, pressens, radlons och televisionens uppmärksamhet skulle nog leda till att en sänkning av momsen verkhgen iakttogs och blev till glädje för konsumenterna. Jag kan Inte gå In på den långa historieskrivning som finansministern har gett av regeringens förträffliga politik under 1969, 1970 och 1971. Men kvintessensen av det hela är: Det går inte att låta bh att strama åt för då kommer bytesbalansen att bh I fara. Men skulle man aldrig kunna röra på flnanspoUtiken, kan man ju aldrig bekämpa konjunkturerna. Nationalekonomer av ohka färger är överens om att man måste kunna röra på skatterna, även sänka dem. Men herr Sträng försöker säga att det Inte går. När han höjer skatterna går det bra att anföra finanspolitiska skäl men aldrig när det är aktuellt att sänka dem. Den poUtlk han har fört har lett till arbetslöshet. Jag skulle viha be herr Sträng att läsa vad Fria fackföreningsinternatlonalen sade om detta I somras I sitt uttalande: Restriktiv ekonomisk pohtik som leder till ökad arbetslöshet kan Inte vara en lösning, när den snabba prisökningen huvudsakhgen eller uteslutande är förorsakad av andra faktorer än för stor efterfrågan.

Sedan hade herr Sträng en föreläsning om sitt eget bildspråk, och det mest uttrycksfuUa var om herr Hedlund som blötte fötterna I Medelhavets vatten efter valet. Tänk, kanske det Inte hade varit så dumt om de svenska väharna hade sett tih att det hade varit herr Sträng som hade fått gå där och blöta fötterna efter valet. Då kanske det hade varit litet bättre med sysselsättningen här i landet just nu.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Fru talman! Trots att finansministern gjorde gällande att hans anförande var I högsta grad Improviserat var det i alla fall byggt på som han själv uppgav ett noggrant studium av protokoU och uttalanden rörande 1970 och 1971 års ekonomiska poUtlk. Av de uttalandena drog finansministern den slutsatsen att oppositionen antingen hade varit helt överens med regeringen om konjunkturbedömningen — och vad bråkade oppositionen då för - eller också inte varit överens - och då fanns det ännu mindre skäl för oppositionen att bråka, eftersom den I så fall hade haft fel. Regeringen har som bekant alltid rätt.

Det förelåg en viss överensstämmelse mellan oss herr finansminister, då det gällde konjunkturbedömningen, men det förelåg Inte överensstämmelse rörande den förda poUtiken. Tvärtom kritiserades regeringens poUtik intensivt I varje fall av mitt parti. Vi sköt framför allt In oss på de utomordentUgt hårda och ensidiga kreditrestriktionerna som blev en av de bidragande orsakerna till att ett stort antal företag slogs ut. Och vi kritiserade att man däremot inte satsade på finans- och penningpolltiska åtgärder i den utsträckning som man skuUe ha gjort.

Jag kan tyvän Inte läsa upp aUt vad som sades på den tiden, men jag skall nöja mig, herr finansminister, med några korta rader ur det anförande som jag själv höll den 28 oktober 1970, eftersom det ger en bra bild av hur vi såg på pohtiken just då. Anförandet rörde de åtgärder, den paketlösning, som regeringen lade fram förra hösten och om dem sade jag: "Hade de nu föreslagna - i och för sig otUlräckhga - åtgärderna satts in i början av året" - 1970 alltså - "under den typiska efterfrågelnflatlon som då rådde, skulle de Inte ha drabbats av hka härd kritik som nu, då vårt lands ekonomi är på väg In I en kostnadslnflatlon, vars verkningar kommer att kulminera under en väntad konjunkturavmattnlng nästa år."

Finansministern ville vidare underkänna generella åtgärders konjunkturstlmulerande effekt och hänvisade UU England, där situationen skuUe vara så gräsUgt allvarUg: Där kunde man få praktiskt belyst vad generella stimulansåtgärder kunde fä för konsekvenser.

Med anledning därav vill jag påstå att finansministern Inte vet vad som skulle ha hänt, om man inte hade vidtagit sådana åtgärder. Det kan därför vara Intressant att höra konjunkturinstitutet, eftersom finansministern själv åberopar konjunkturinstitutets prognoser och bedömningar som riktiga och värdefuUa. Då finner man I höstrapporten I år att konjunktur-Institutet med stark sympati uttalar sig för de åtgärder som vidtagits i England och därav drar den slutsatsen som Jag också skall be att få återge - att man sammanfattningsvis kan "säga att ett markerat uppsving uppenbarligen är på gång men med fördröjd effekt på sysselsättning och produktlon."

Jag tycker att det är ett väldigt bra betyg som konjunkturinstitutet, denna objektiva Institution, ger de åtgärder som man har vidtagit i England. Men finansministern har uppenbarligen en annan uppfattning. Sedan skuUe Jag viha ställa ett par frågor Ull finansministern:

Är Inte finansministern beredd att erkänna Inför kammaren och dem utanför   kammarens   väggar,  som  eventueUt  lyssnar  på  debatten,  att

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

109

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. nt

finansministern har gjort rejäla felbedömningar av de ekonomiska konjunkturerna under Innevarande år? Det är lätt att göra felbedömningar. Det oroande är bara att om man gör dem, drabbar det inte vederbörande själv så hårt, I varje fall Inte omedelbart. Men de drabbar väldigt många människor I form av arbetslöshet. I ett läge där konjunkturerna är osäkra, är det bättre att ta det säkra för det osäkra och att vidta åtgärder för att förebygga den utveckUng som nu har kulminerat.

Vi har inte varit efterkloka. VI har gjort riktiga bedömningar I år. VI har kanske gjort felaktiga bedömningar förut — det skall jag gärna erkänna. Men skulle Inte finansministern för en gångs skuU kunna erkänna att ni och era kolleger 1 regeringen har haft fel? Och trots att man mot hösten måste ha börjat Inse att något var galet gjordes ingenting fönän den 14 oktober. Finansministern och koUegerna i regeringen måste ju ha hört de Inlägg som gjordes från oppositionen I juh, I augusti och I september. NI hörde dem, men ni lyssnade förmodligen inte tlU dem.

Min slutsats är: Att regeringen Inte ville göra någonting berodde tydUgen på att den inte hade klart för sig att oppositionen avsåg att utnyttja möjligheterna enhgt 55 § i riksdagsordningen för att ge riksdagen ett tlUfäUe att ta stäUning tlU ett konkret, samlat förslag från oppositionen. Först sedan man fått klart för sig att ett sådant förslag skulle läggas på riksdagens bord, yxade regeringen på ett par dagar UU den paketlösning som nu behandlas I riksdagen.

När jag lyssnade till finansministern fick jag ett Intryck av att finansministern aldrig kunde tänka sig att använda skattepoUtiken såsom ett vapen för att utiämna konjunkturens växUngar. Om herr Sträng Inte kan tänka sig att sänka skatten, därför att det bhr besvärligt att på nytt höja den, är han uppenbarhgen inte beredd att använda sådana vapen. Om man skall nyttja ordet "civilkurage," vilket finansministern gjorde, vem är det då som saknar civilkurage? Finansministern som inte vågar vidta en stimulansåtgärd I form av en skattesänkning, därför att det bhr obehagligt att gå ut och höja skatten på nytt? Om finansministern verkhgen är så negativt inställd tiU en aktiv konjunkturpoUtik måste det Innebära att Ni tar avstånd från OECD och aU dess expertis och även från finansministerns egna konjunkturpohtiska bedömningar tidigare här i riksdagen och - jag hänvisar tih det på nytt - de uttalanden som finansministern själv gjort i direktiven tiU budgetutredningen.

110

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Jag skah be att få börja med att instämma med herr Sträng på en punkt, nämhgen när han sade att det finns ingen anledning för de kapitalistiska företagen att hysa misstro mot den socialdemokratiska regeringen. Det tror inte jag heller.

På en annan punkt vill jag komplettera finansministern något, nämUgen då han diskuterade viUkoren för att företag skaU ha det bra i ett samhälle. Han satte upp tre viUkor. Jag vill bara erinra honom om att vad de marxistiska klassikerna kallade utsugningsgraden också spelar en roll. Den är som bekant hög I detta land.

Jag StäUde I ett föregående anförande en fråga tiU finansministern, och

jag fick ett indirekt svar I hans anförande. Det gäUde AP-fonderna och deras användning. Jag erinrar om att vi hade en hten diskussion om detta I remissdebatten, där herr Sträng var negativ till möjUgheterna att utnyttja AP-fonderna på ett annat sätt. Jag hade tänkt anföra en del siffermaterial för att visa att det var möjhgt att göra det, men nu fann jag att herr Sträng något har flyttat sina positioner sedan remissdebatten, vilket är intressant. Jag har nu inget behov av att anföra detta siffermaterial. Herr Sträng erkände att det bör finnas utrymme för nya sätt att använda AP-fonderna — det var detta jag påstått i den tidigare debatten.

Nu -vill jag påpeka vad jag anfört tidigare här, nämligen att det bästa är att använda dem för statliga basindustrier i avfolknlngsområdena. Den användning som LO har föreslagit, och som regeringen också kanske kommer att framlägga förslag om, tror Jag i Ukhet med herr Sträng Inte behöver oroa herr Bohman och hkaslnnade särskilt mycket.

Fru talman! Den kris vi upplever är framför allt en kris för det ekonomiska system som de borgerilga partierna så hett försvarar. Den stora arbetslösheten är därför också en kris för den borgerhga Ideologin. Det beprisade fria näringshvet har visat sig oförmöget att ge alla ett meningsfyUt arbete. KapitaUsmen kan inte. garantera varaktig full sysselsättning. Räknar man ihop aUa de människor som är helt arbetslösa, som är vad man kallar undersysselsatta, dvs. bara har deltidsarbete, eller som är sysselsatta i arbetsmarknadspohtiska åtgärder av olika slag -beredskapsarbeten, omskolning och allting annat - kommer man upp UU en mycket stor summa. Det är en siffra på 250 000, kanske med alla dessa kategorier sammanlagt 350 000 människor. Så många är det alltså som dessa beprisade svenska kapitalistiska storföretag Icke har kunnat ge sysselsättning.

Den pohtik som regeringen och de borgerhga partierna har föreslagit leder tlU en tUlfällig ökning av efterfrågan, släpper loss vissa byggnadsinvesteringar och ger dessutom gåvor och subventioner av ohka slag till företagen. VI anser viktiga delar I detta program dels vara principiellt felaktiga, dels meningslösa och verkningslösa såsom medel mot arbetslösheten. Man angriper Inte alls de långsiktiga straktureUa problem som spelar en stor roll för uppkomsten av den nuvarande arbetslösheten: den regionala obalansen, andra föhder av koncentrationsprocessen, utrationa-Useringen av arbetare, uppkomsten av en stadigvarande reservarmé av arbetslösa eUer endast delvis sysselsatta. Dessa problem förbigås såväl I regerlngsförslagen som i de borgerUga partiernas förslag.

Vad Jag tidigare i debatten kaUat socialvård till de kapitaUstiska företagen kan vi för vår del över huvud taget Inte acceptera. Det är en Unje som binder socialdemokratin vid de kapitahstiska företagen och deras utveckhng. Med socialistisk pohtik har den ingenting att skaffa.

Det har frågats här i debatten, hur vänsterpartiet kommunisternas riksdagsgrupp kommer att ställa sig I omröstningen om de förslag som har framstäUts. För att spänningen inte skaU vara alltför ohdhg skaU jag svara på det. Vi kommer självfallet att I första hand rösta för våra egna motioner. Om de till äventyrs inte skulle kunna vinna majoritet här i kammaren - en utgång som man inte helt kan utesluta - kommer vi att I

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Ill

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

de olika fallen välja det minst dåhga av övriga partiers förslag. Det finns 16 reservationer tlU finansutskottets betänkande, VI kommer att stödja utskottet I fjorton fall och reservanterna I två fall, VI har alltså något fördelat gracerna och får föhakthgen vara beredda på angrepp från ohka håll.

Den här egendomhga skattebåten, som det skaU sitta en utredning I, ber Jag fru talman, att få återkomma Ull I nästa replikskifte.

112

Hen finansministern STRÄNG:

Fru talman! Herr FäUdin försökte förklara den ogenerade Ukvldltets-påspädnlng som hans parti var ute med I 970, Det var pengar som skulle gå till Investeringar, och sådana vill man väl under alla förhållanden ha, sade herr Fälldin,

Ja, så där enkelt fungerar det Inte, Vi hade investeringar, t, o, m. Investeringsökningar under 1970. Varje påslag på Industrins hkvidltet i den situationen skulle föhaktligen, eftersom man dels hade en stor importökning och lagerappläggnlng, dels en Investeringsökning på 5 procent, möjhgen givit någon investering men naturhgtvis också frigjort andra pengar som man använde för investering tlU ytterligare lageruppläggning. Det är ju kommunicerande kärl. Det avgörande var att vi hade en situation där vi var farhgt nära riskgränsen I fråga om valutareserven och underskottet I vår bytesbalans. Med riskgräns menar jag här den gräns där man bhr föremål för Internationell uppmärksamhet och I sämsta faU Internationell spekulation.

Det är tyvärr Inte så enkelt att man säger: Låt den svenska Industrin låna pengar — det skulle ju bara ha bUvlt Investeringar. Ja, de har tagit de pengar som man I annat faU Investerade för och ökat på Importen ytterligare. Så är sanningen om det hela.

Riksdagen bör vara med och utreda skatterna, säger herr FäUdin. Det där försöker vi nog att uppfylla så långt det nu går. När det gällde det sista skattepaketet — jag har sagt det tidigare - är det få förslag som varit ute för en så omfattande diskussion, prövning och överläggning bland medborgarna som just det förslaget. Det var också habilt när det kom, det var Ingen utmaning mot riksdagen, utan herr Fälldin röstade ju snällt med förslaget, accepterade det med det ansvar han har som riksdagsman. Det är ahtså väsentUga överord när han försöker att tala om det som en utmaning.

Jag är ledsen, fru talman, att jag faktiskt alldeles I onödan stod och korrigerade mig själv. Den höjda arbetsgivaravgiften infördes I oktober månad 1970 och trädde I kraft den 1 januari 1971. Det var den 22 juni 1971 som SAF skrev under avtalet. Man hade således den tvåprocentlga avgiften. Man skrev under avtalet medveten om detta. Då menar jag att det Inte finns någon rimhg anledning att I efterhand komma och begära att finansministern skall lyfta av en del av de åtaganden som vederbörande tagit på sig. När vi införde arbetsgivaravgiften gjorde vi detta helt enkelt därför att om man bedömer skattebetalningen — fysiska personer kontra juridiska personer - är det tveklöst på det sättet att med den gamla bolagsskatten, som är en vinstbeskattning, har vi faktiskt under hela 1960-talet haft en oförändrad Inbetalning från företagens sida till

den gemensamma kassa, som skall finanslera alla de utgifter som denna kammare beslutar om. Däremot har de enskilda Individerna för varje år fått höja sina skatteinbetalningar. Den nettovinstbeskattning, som vlnst-beskattnlngen är, är t. o. m. enhgt min mening Utet för oskyldig när det gäller att få företagen att ta sin del av skattebördan. Den enda möjligheten att ta ut en skatt där är att gå på en bruttobeskattning, och arbetsgivaravgiften är en sådan bruttobeskattning.

Detta är, herr Fälldin, den enkla förklaringen, och den trodde jag nog att herr FäUdin också hade räknat ut.

AUra sist vlU jag med en viss tiUfredsställelse gärna notera att herr Fälldin är överens med mig om att det skaU vara ordenthgt på en arbetsplats. Det är bara den skillnaden att Jag menar att det är vederbörande arbetsgivare som skaU betala. Herr Fälldin menar att svenska folket i egenskap av skattebetalare skaU svara för detta. Det är den väsentUga sklUnaden. Men att det skall vara snyggt och bra på arbetsplatsen är vi överens om. Det är ju alltid något. Sedan var det över huvud taget en mycket försiktig beskrivning - om det var någon beskrivning aUs — från herr Fälldins sida av vad centerpartiets konkreta näringspohtik Innebar, Men herr FäUdin har ju ytterligare ett Inlägg där han kan berätta för oss intresserade lyssnare om detta.

Jag vill till herr Helén säga att det där med statens skuld för den höjda kommunalskatten har jag så många gånger fått avlyssna när jag har varit ute och talat I de kommunala församlingarna. Jag har för mig själv sagt att det hgger väl någonting av sanning I detta. Men jag har också sagt mig att det tvingar oss, och denna kammare, att vara utomordentligt försiktiga i fortsättningen med beslut som Innebär beställningar hos kommunerna om ytterhgare utgifter. Hitintills har sannerUgen Inte oppositionen visat någon tveksamhet på den punkten. NI har varit med om alla förslag, röstat för alla förslag, bjudit över I de flesta förslagen, även I sådana förslag som splUt över I kommunala utgifter.

Men om den här sanningen nu har gått upp för herr Helén så är det möjhgt att vi kan hjälpa kommunerna Utet I deras ekonomiska trångmål genom att vara försiktigare att utfärda beställningar i det här huset som slår på de kommunala utgifterna. Jag skall försöka följa den Unjen.

Hen Bohman säger att vi sköt In oss på kreditrestriktionerna, och därför var hela den ekonomiska poUtiken under 1970 felaktig. Ja, vi sköt in oss på det som det fanns praktiska möjligheter att skjuta in sig på — eUer med, vilket uttryck man nu vill använda. Det förelåg Inte någon chans att pressa upp skatterna ytterligare.

Det låter bra när man säger att en stark finanspolitik skuhe ha lättat på kredltpohtikens besvärhgheter. Men den starka finanspohtiken är: högre skatter eUer hårdare Indragning på utgifterna. Jag har I mitt första anförande gjort kammaren uppmärksam på att i fråga om budgetbalansen, det statliga lånebehovet, finanspohtlkens styrka, eher hur man vih uttrycka det, förelåg Ingen skillnad mellan regeringspartiet och oppositionspartierna så sent som i maj månad i fjol. Och då var det bara kreditrestriktionerna kvar att använda.

Jag är så minnesgod att jag är medveten om att herr Bohmans företrädare gjorde sin valrörelse mitt under denna brännande högkon-

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

113

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. nt

114

junktur med krav på omedelbara skattesänkningar, dvs, en ännu lösare och sämre finanspolitik än den som herr Bohman I egenskap av ledare för sitt parti i dag ogillar.

Det måste ju finnas någon rim och reson i det hela. Herr Bohman var också med under fjolåret, Yngve Holmberg var sannerligen Inte ensam. De moderatas skattepohtiska hnje var: Vi skall ha skattesänkning, och vi skall ha den omedelbart! I dag står herr Bohman och säger: NI drev den kredltpohtlska åtstramningen för hårt. Med det menar han sekundärt: NI var för släpphänta I fråga om skattepohtiken och finanspohtiken. Det är bara att konstatera att det självfaUet inte går ihop.

När sedan herr Bohman säger att här gick hela detta år, 1 971, utan att någonting hände, så lever herr Bohman också i en lyckUg ovetskap om vad som verkhgen hände, Utveckhngen krävde vissa Ingripanden, och det begrep regeringen redan vid årsskiftet. Åtgärderna kom slag i slag. Redan i statsverkspropositionen I januari månad föreslogs extra skatteavdrag för industrins maskininvesteringar, I aprU månad tillkännagav regeringen ett statsbidrag tUl kommunala industribeställningar, som resulterade i en beställnlngsvolym på 100 miljoner kronor till stöd för den svenska verkstadsindustrin. Under juni månad släpptes extrakvoter till bostadsbyggandet därför att vi såg framför oss svårigheten att hålla byggnadsindustrins folk med arbete under den kommande vintern, det släpptes extra kvoter tih sjukhusbyggande, tiU skolbyggande och Ull annat offentligt byggande, TiUstånd gavs till att utnyttia investeringsfonderna även i Syd- och Mellansverige, och den 25-procentlga Investeringsavgiften på de s, k, oprioriterade byggena lyftes av en månad I förväg. Allt detta hände före juh månad. Sedan tillkom en hel del andra ting I juh månad, och därefter har stimulansen gradvis förstärkts när vi har bedömt vad den aktuella arbetsmarknads- och sysselsättningssltuationen har krävt.

Herr Bohman menar att nu bör Sträng erkänna alla sina felbedömningar. Den är inte av kvinna född — som gamle Olovson I Västerås brukade säga - som går helt felfri fram genom hvet under ett så pass långt hv som det som har förunnats mig att leva. Självfallet har väl också jag gjort mina felbedömningar, men det bör vara andra som avkräver mig den bekännelsen än de som, därest man skulle följt rekommendationerna, har anvisat felbedömiungar som I väsentUg utsträckning är långt mera graverande än de felbedömningar som jag — och regeringen bakom mig — har gjort oss skyldiga tiU.

Arbetslösheten är ett internationeUt fenomen I den här dämpade konjunkturen. De dras med den I Amerika och i England, I Danmark och I Finland. I de flesta av de här nationerna har det suttit statsledningar, som herr Bohman känner mycket mera varmt för än vad han känner för oss. Men de har en arbetslöshet, som i de flesta faU överstiger vår och som I det historiska förloppet också har överstigit vår.

Problemet är helt enkelt att 1 en värld, där vi är orienterade tlU en ganska fri och öppen ekonomi, får man leva med de här svängningarna konjunkturmässigt och stundtals ett visst inslag av besvärhgheter på sysselsättnlngssidan. Det avgörande är emellertid att man tar itu med dem som bUr arbetslösa och under den övergångstiden hjälper dem till rätta I den mån man orkar med det och I vart faU ser tlU att de Inte Uder någon nöd.

När man talar om arbetslösheten får man Inte glömma bort att I dag 98 procent av de fackUgt organiserade har arbete — jag tar rikssiffran — och 97 procent om jag tar med ungdomarna och de gifta kvinnorna, eftersom vi har 2 respektive 3 procent arbetslösa. Vår uppgift är att ta hand om dessa 2 eller 3 procent arbetslösa och se till att vi hjälper dem tUl rätta. Detta är avgörande för att de selektiva metoderna är de enda riktiga. De andra 97 respektive 98 procenten har sitt arbete och sin köpkraft, och deras köpkraft ökar, vUket t. o. m. herr Bohman glädjande nog har observerat. Det finns ingen anledning att diskutera ingripanden eller vidtaga åtgärder som späder på köpkraft och efterfrågan där om man ser problemet som det verkUgen är.

Herr Hermansson I Stockholm sade att vid min beskrivning av vad det var som avgjorde företagens situation I vårt land, dvs. priset på pengarna, lånemöjhgheterna, skatterna och priset på arbetskraften, glömmer jag utsugningen, och, förklarade herr Hermansson, utsugningsgraden är hög I vårt land.

Även jag läste väl min Marx när jag var ung, även om jag Inte på senare tid studerat de budorden med samma energi som jag föreställer mig att hen Hermansson gör. Men att läsa Marx och se bort från vad som händer i utvecklingen, det är att göra sig skyldig UU vådUga felbedömningar.

Den här utsugningsgraden passade det väl att tala om förr när den svenska arbetarklassen var försvarslös. Men lever man i ett samhälle som är så intensivt organiserat som vårt, från arbetaren på verkstadsgolvet genom alla grupperingar upp till läkaren och juristen och domaren - och alla bevakar sina Intressen av fördelning i förhandUngarna — är det Utet malplacerat att presentera hela denna dominerande grupp av svenskt samhäUsliv, som också har sina representanter I denna kammare, som något slags utsugna människor. Utsugna av vilka och av vad, måste man ju fråga.

VI har att fördela produktionens resultat. VI har en fackUg organisation med tillräckhg styrka för att ta vara på sina medlemmars Intressen. Jag tror att man kan begrava den här gamla utsugningsteorin när det gäller värt samhäUe, och det tror jag även herr Hermansson I Stockholm skulle tiäna på om han gjorde.

Sedan är det Inte riktigt att säga att vi har inte 70 000 arbetslösa, vi har 200 000 arbetslösa. VI tar ju hand om de arbetslösa. Jag har sagt det förr. Vi har 30 000 av dem i beredskapsarbete, och jag vet att de är avlönade med marknadslöner. Jag vet att beredskapsarbetarnas löner I -vissa områden av landet hgger högre än vad vissa Industrier betalar sina anställda i dag.

VI har 30 000-40 000 under omskolning - en nödvändig åtgärd I vårt samhälle som ständigt är föremål för förändringar. Det är inte tal om att räkna dem som arbetslösa.

Vi har åtskilliga tiotusental i s, k. särskilda beredskapsarbeten. Det är olyckUga människor som inte kan utbjuda sin arbetskraft på arbetsmarknaden. Inte ens i den hetaste överkonjunktur kan de utbjuda sin arbetskraft på arbetsmarknaden. Det är olyckhga människor som har besvärligheter, I vissa avseenden. Men vi är en nation som anser att även dem  skall  vi  ta  hand  om,  och då tar samhället hand om dem och

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m m.

115

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

arrangerar särskUda beredskapsarbeten för dem så att de har arbete. Inkomst och en möjhghet att komma tillbaka Ull den naturhga arbetsmarknaden Igen, Arbetsmarknadsstyrelsen bedriver en verksamhet som i detta avseende är minst Uka mycket av social karaktär som av arbetsmarknadskaraktär. Att då knippa Ihop alla dem som är föremål för arbetsmarknadsstyrelsens aktiviteter och kalla dem för arbetslösa är ju att göra svart till vitt eller tvärtom. Man kan Inte föra diskussionen sålunda.

För att vara riktigt artig mot herr Hermansson skall jag kanske bemöta honom I ett av hans tidigare Inlägg. Jag ger honom föhakthgen chansen att komma tillbaka på det. Det är när herr Hermansson med sitt parti för fram att här bör man rätteligen sänka Uvsmedelspriserna med I 5 procent. Det Innebär ett kraftigt bortfall av pengar ur statskassan. Då kan herr Hermansson formellt säga'slg: De pengarna skall vi hjälpa finansministern att skaffa fram. VI skall skaffa fram dem genom en höjd bolagsbeskattning, genom en höjd arvs- och förmögenhetsbeskattning. Jag har ju under mina många år som finansminister haft anledning att fundera över vad det fanns för skattemöjhgheter I dessa områden, och jag har ju nämnt nyss att bolagsbeskattningen praktiskt taget legat oförändrad under de sista tio åren. Denna vinstbeskattning finns det inga nämnvärda pengar att ta på. När det gäUer förmögenhetsskatten och när det gäller arvsbeskattningen så diskuterade vi de frågorna för något år sedan. Även där är det helt obetydhga summor att hämta — om man skulle Inbilla sig att man skuUe skaffa pengar den vägen. Det är inte tillnärmelsevis fråga om de 3 mUjarder som statskassan skuUe förlora, om man tog bort momsen på Uvsmedel, men som statskassan skulle behöva för att klara sysselsättningspohtlken. Det har visat sig i de nationer där man har börjat laborera med undantag att man då tUl slut bryter sönder skattesystemet.

Vilket är viktigast, herr Hermansson, maten eller bostaden? Det är moms också på bostaden. Man måste ha kläder I vårt khmat, I varje faU arbetskläder och skor, och det är hka viktigt som maten. Man kan på olika områden mobilisera skäl av samma vikt. Men momsen är en sådan skattekälla för den statsverksamhet med åtföhande utgifter som vi alla är eniga om att man helt enkelt Inte kan röra den efter de hnjer som herr Hermansson föreställer sig vara möjliga.

16

Hen FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Fru talman! Om jag hade samma favör som finansministern, dvs. att kunna ta htet längre tid pä mig än de tre minuter som jag nu har UU förfogande, skuhe jag naturUgtvis läsa upp motionen 511, där vi talar om vad vi menar vara viktigt att ta hänsyn till när man lägger upp ett näringspohtiskt program, men jag får nöja mig med att hänvisa UU att vi där har pekat på 18 konkreta punkter i detta sammanhang. Jag är helt säker på att finansministern får tillgång till denna motion, om han önskar studera den ytterligare.

Påspädnlngen genom att man 1970 kunde ha lånat pengar utifrån tycks Inte lämna finansministern någon ro. Men I den egna finansplanen angav Ju finansministern en önskvärd uppgång med 15 procent av IndustrUnvesteringarna, och det blev 5 ä 6 procent. Får jag nu fråga: Hade Inte finansministern då den uppfattningen att det hade varit bra med en

ökning intill 15 procent, och hade Inte Industrin stått starkare I dag, om vi hade fått den av finansministern önskade Investeringsuppgången? Är det inte troligt att det fungerar på det sättet?

Så till skatteutredningen. Såsom finansministern senast resonerade medger han ju att det är rätt självklart att riksdagen redan på utredningsstadiet får vara med när det gäller att lägga fast hur skatterna skall tas ut. Jag tycker att det är bra att vi har nått enighet om detta.

Beträffande löneskatten-arbetsgivaravgiften säger finansministern nu att det är en bruttobeskattning, och visst är det så. Man tar ut skatten Innan man vet om företaget ger någon vinst. Jag kan I hastigheten tänka mig tre skäl Ull att man vill ta ut en sådan skatt. Det första är att man vlU försöka hålla de anställdas kontantlöneöknlng nere. Det andra skälet kan vara att man vlU påskynda strukturutveckUngen — denna åtgärd slår ju särskilt hårt mot de arbetskraftsintensiva företagen. Ett tredje skäl kan vara att man bedömer konjunkturen vara sådan att man behöver införa bromsar någonstans.

Eftersom höjningen från 1 till 2 procent kom hösten 1970 I samband med konjunkturpaketet, har jag fått den uppfattningen att det var konjunkturpoUtiska förhållanden som gjorde att finansministern gjorde denna höjning. Men om det var möjhgt då utan att det Innebar något ingrepp i avtalsförhandlingarna, varför är det Inte möjligt att nu sänka arbetsgivaravgiften utan att det bhr ett ingrepp i avtalsförhandhngarna?

ArbetsmUjön - återigen några ord I korthet. Det är självklart att kostnaderna för att förbättra såväl omglvningsmihön som arbetsplatsmll-jön skall betalas av företagen. Den principen är vi ju ense om. Nystartade företag får ju inte stimulansbidrag för omgivningsmiljön. Vad vi föreslagit är att samma vlUkor skall gälla för I gång varande företag beträffande omglvnlngsmUjön som för arbetsplatsmiljön. Vi tycker att det är angeläget att jobbarna på verkstadsgolvet så snabbt som möjligt får tiUgång tiU en bättre mihö. Det är ju bara en förlängning av den princip som vi hittills varit ense om.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr HELEN (fp) kort genmäle:

Fru talman! Det var bra att herr Sträng I sitt senaste Inlägg tog så resonabelt på frågan om statens ansvar för kommunernas ekonomi. Men, hen Sträng, det finns en chans att nu gå från ord till handhng, och det är att redan 1 morgondagens votering rösta med socialutskottets majoritet som har föreslagit en höjning av statsbidragen för de kommunala bostadstilläggen Ull 75 procent. Det ger kommunerna 55 miljoner kronor på ett helår, och det vore en rejäl början.

Sedan kom herr Sträng tillbaka till frågan hur man bedriver en finanspolitik, men det är mycket märkhgt att finansministerns tankar hela tiden är inriktade på att höja skatten, aldrig på att sänka den. Vi tror inte att detta är rätta sättet att åstadkomma en rörlig finanspohtik, och det är nog Inte många som gör det utanför huset heller.

Då jag har någon minut till godo skuUe jag gärna vilja svara på det ilskna uttalande som finansministern gjorde i sitt en och en halv timme långa anförande - att det skulle vara fräckt att citera vad Assar Lindbeck hade sagt om myghngsekonomin. Herr Sträng tog det nästan som ett

117

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. nt

angrepp på heder och ära. Det är det verkhgen inte; det är fråga om en beskrivning av hur en reglerlngsekonomi fungerar. De tusentals småföretagarna har aldrig chans att var och en komma upp och sitta och resonera med herr Sträng eller med andra beslutsfattare i kansUhuset om sina ärenden på samma sätt som företrädare för de stora företagen har. Med en reglerlngsekonomi, där man griper In I beslutsfattandet Inom de enskilda företagen, hamnar man i en situation som Lindbeck har beskrivit med det här drastiska, men riktiga, uttryckssättet. Förutsättningen för att han skulle ha fel vore just att alla statsråd vore fullständigt ofelbara, att de aldrig kunde begå ett misstag - och herr Sträng har i sitt senaste Inlägg erkänt att inte heller ni är ofelbara. - Ta alltså inte det här så fruktansvärt ilsket, utan se det som en beskrivning av den poUtik som ni har hamnat i.

Allra sist: VI har fört en lång diskussion med mängder av siffror. Jag vill sluta med det jag började: Vi har inte rätt att glömma de många enskilda människorna bakom dessa siffror. Det är dem det gäller, och det är därför vi har lagt ned mycket stor möda på att försöka övertyga även den envise finansministern om att han har handlat fel under åren 1970 och 1971.

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

118

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Hen talman! Om jag verkhgen sade att "Ingenting hände under året" när konjunkturförsämringen började bh alltmer påtaglig var det naturhgt-vls en förenkhng, herr finansminister. Jag avsåg att säga att det som skedde var helt otlUräckUgt med hänsyn tiU den utveckUng som vi alla var medvetna om, och så sent som i augusti månad bestred som bekant herr Sträng att det var fara på taket.

Vidare har jag inte begärt att finansministern skulle erkänna alla sina felbedömningar; det vore väl ändå att vara Utet för anspråksfuU. Det tycktes mig som om herr Sträng var villig att erkänna vissa felbedömningar, men sedan åtrade han sig och sade: Det vill jag nog inte göra, för när de som kräver att jag skaU göra det har gjort så många felbedömningar själva håller jag på mig. - Vilka felbedömningar har oppositionen gjort rörande konjunkturutveckhngen innevarande år? Jag tror Inte att herr Sträng kan påvisa någon enda sådan felbedömning under det här året.

Man kan då gå tillbaka tiU föregående år och påstå att oppositionen hade fel 1970. För att styrka detta påstående sade finansministern för en stund sedan att oppositionen spädde på med 2 000 mihoner kronor I ökade statsutgifter. Men det är inte sant. För det budgetåret det då var fråga om uppgick våra förslag till några hundra miljoner kronor. Den skattesänkning som vi krävde, som herr Sträng gjorde så stort väsen av, avsåg en justering av marginalskatterna - av skatteskalorna — som skulle medföra en Inkomstminskning för staten för första halvåret 1971 -1971, om herr Sträng hör på - av några hundra mihoner kronor. Det hade varit bättre, när man vet vad som har hänt, om vi hade krävt en

större skattesänkning. För att citera mina ungar hade det varit "jättebra"
om vi hade fått igenom en sådan skattesänkning; då hade situationen I
dag tett sig betydhgt ljusare, då hade efterfrågan legat på en högre nivå än
den vi nu har.                                   

När det gäller vår långsiktiga syn på den offentliga sektorn och på behovet av en stram ekonomi kan finansministern inte sväva I okunnighet om vilka krav vi konsekvent har rest.

När jag kritiserade regeringens ensidiga pohtik förra året hävdade finansministern att den enda praktiska möjhghet regeringen hade var att angripa kreditmarknaden. Men detta ledde UU att den Investeringsutveckhng som regeringen själv eftersträvade kom av sig. VI fick Inte de investeringar vi behövde just därför att de drabbades av de felaktiga åtgärder regeringen vidtog.

Det fanns "ingen chans" att höja skatterna, gjorde finansministern gällande när jag kritiserade finansministern för en kort stund sedan. Men skatterna höjdes ju I oktober — efter valet - och då höjdes de I ett läge då konjunkturen redan börjat svänga och då det fanns skäl att bedriva en expanslonistisk pohtik.

Jag tycker nog att finansministern skulle kosta på sig att erkänna en del felbedömningar.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr HERMANSSON I Stockholm (vpk) kort genmäle:

Hen talman! Det gällde först den här båten som finansministern ansåg att jag och de borgerhga hade placerat oss i och rodde i var sin ända och åt var sitt håll. Nu menar jag att även socialdemokraterna skall vara med i den här båten, dvs. i en skatteutredning som riksdagen eventueUt begär. Vi får alltså ungefär samma läge som här 1 kammaren. VI hade goda erfarenheter år 1946 av samarbetet med herr Wigforss I en skatteutredning. Jag vih gäma erkänna att för det mesta så ser det Inte så hoppfuUt ut nu — jag menar när det gäller att få socialdemokraterna på bättre tankar, men helt får man aldrig ge upp hoppet. Om vi bara är överens om att skärpa bolags- och förmögenhetsbeskattningen så skah vi nog få majoritet bäde i en utredning och här i riksdagen för det kravet.

Vad gäller frågan om den kapitaUstiska utsugningen menade herr Sträng att den kunde man inte tala om numera, när vi hade starka organisationer i samhället. Jag tror det är en hten missuppfattning om vad som menas med utsugning. Så länge vi har vinster eller profiter för företagen och privat äganderätt till produktionsmedlen, så länge får vi dras med den kapitaUstiska utsugningen. Den ökar också kraftigt. I den ökning av arbetsproduktiviteten med nästan tio procent om året per arbetare som vi har haft under 1960-talet hgger till väsentUg del en ökning av utsugningsgraden.

Hur vi skall kompensera staten för ett skattebortfall om man tar bort mervärdeskatten på Uvsmedel är naturUgtvis en mycket viktig fråga. Vi har inte varit så vårdslösa som de borgerhga och menat att man utan vidare kunde ta bort från staten tre miljarder kronor eher något sådant utan att skaffa ersättning tlU statskassan. Dessa medel bör användas för att bekämpa arbetslösheten.

Herr  Sträng  talade  förut  om  hur väl  behandlade  företagen var I

119

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

skattehänseende. Det anser Jag också, och det har föranlett oss att ha den uppfattningen att det går att skärpa bolagsbeskattnlngen. Jag hinner inte vidare gå in på dessa frågor, men de kommer att behandlas senare i ett inlägg av herr Werner i Tyresö.

Det var också en missuppfattning när finansministern påstod att jag anfört siffran 250 000 arbetslösa. Det kan det mycket väl finnas I landet. Det beror på hur man räknar. Men vad jag anförde var siffran på samthga som sysselsätts genom ohka offenthga åtgärder och de arbetslösa. Och jag anförde den för att visa hur dåligt det privata kapltahstiska näringslivet fyllde sina funktioner, och på denna punkt trodde jag finansministern kunde hålla med mig.

120

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Det är klart att vi aUtid mår bra om vi har höga IndustrUnvesteringar. Men när I en situation med starkt ökade priser ute på marknaden det uppstår en reaktion Inom handeln och Industrin att tlU varje pris passa på att Importera - jag nämnde siffran 4,8 miljarder mot normala 1,5 - då är det ju helt naturhgt, eftersom pengarna skall tas ur samma kassa, att det inte blev den InvesteringsutveckUng som man eventuellt hade önskat och hoppats på. Men det var heher ingen som förutsåg den våldsamma importuppladdning som ägde rum. Detta är I fråga om pengarna kommunicerande kärl. Jag uppvaktades - och det har jag nämnt tidigare — var och varannan vecka av bankher från Amerika, England, Frankrike och Schweiz vilka ville låna ut pengar Ull Sverige vid det tillfället. Jag sade nej, helt enkelt därför att vj inte tålde denna påspädning av hkvidltet i den konjunktur som vi då hade. Det hade Inte bhvit några maskiner. Det hade bhvit mera Import, och det hade följaktligen bara bhvit ett ännu större underskott i vår utrikeshandel.

Herr Helén säger att det var ett tUlmötesgående när vi diskuterade den kommunala ekonomin, och varför då inte rösta med oppositionen om ett extra ökat bidrag tUl kommunerna med dessa 55 miljoner kronor under morgondagen?

Allt vad vi ger ut till medborgarna får medborgarna också på ett eller annat sätt betala. Man kan bjuda över på Kungl. Majt:s förslag, men det betyder bara att I den mån detta Inte kan finansieras genom ökade skatter, får det tas genom ökade statslån på bekostnad av de lånebehov som kommunerna sannerligen så väl behöver.

Herr Helén kommer Inte undan detta problem med en enkel ordlek. Vad han är ute efter är att försämra statsbudgeten, och I sista hand måste underskottet klaras med en ökad statlig upplåning. Där sitter kommunerna i samma situation som staten. Det är ont om pengar, och det finns stora lånebehov. Det är inte fråga om någon överflyttning, utan det är en expansion av den offenthga utgiftsstaten som herr Helén är ute efter. Herr Helén har ju Inte avstyrkt förbättringarna av barnstugornas driftbidrag. Dem är herr Helén med på. Slutresultatet av mellanpartlernas hnje I socialutskottet skuhe bU en utgiftsökning för den offentUga sektorn på 55 mUjoner kronor. Det kommer man aldrig ifrån.

Jag är beredd att ta det som en ursäkt från herr Heléns sida när han diskuterar myglerlet i sin andra omgång.

TIU herr Bohman vill jag säga att allt vad felbedömningar heter får något av relatlvitet över sig. Om den fuUständigt ofelbare kommer till mig och säger: "Erkänn dina fel", så visst gör jag det. Men om herr Bohman kommer Ull mig och säger: "Erkänn dina fel I konjunkturuppskattningarna", då kan jag med bästa viha I världen inte göra det, eftersom herr Bohmans bedömningar har varit så mycket sämre än mina. Allting är ju relativt, och där är förklaringen. De där "jättebra" skattesänkningarna som ni talade om i fjol - det var väl Inte I mera seriösa sammanhang, det var i mera famUJära sammanhang som det "Jättebra" fanns med om jag fattade herr Bohman rätt — skuUe sättas in omgående och omedelbart. De diskuterades och skuUe sättas in mitt under brinnande högkonjunktur. Det var Inte någon I moderata samlingspartiet som på våren 1970 när valutareserverna sjönk ihop och utrikeshandeln gick baklänges, som sade att nu skall vi sänka skatten för att stimulera kommande lågkonjunkturer.

Ytterligare en enda sak. När man bedömde IfaU man skulle skärpa beskattningen under 1970, fick det göras mot bakgrunden av arbetsmarknadens lönesltuatlon. Vi gick så långt vi kunde i början av året, herr Bohman, med vissa förhandsuttag av momsen, men vi rörde Inte den väsentliga momshöjningen förrän vid årsskiftet. De nya avtal som vi måste komma fram till planerades och lades upp utifrån de förutsättningar som man hade på hösten 1970. Om vi vid det tillfället skuUe ha dragits med låt mig säga en tioprocentig prisstegring i stället för de sex å sju procent som vi hade, är det möjligt att denna lönerörelse, som var tillräckUgt besvärUg att föra I hamn, hade bhvit omöjlig att klara. Detta är avvägningar som måhända inte herr Bohman tänker på, men som i varje fall den regering som skah ta ansvaret också får lov att fundera över.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr tredje vice talmannen anmälde att herrar Helén och Bohman anhåUlt att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare rephker.

Herr ÅSLING (c):

Herr talman! Det har varit av stort intresse att lyssna till denna debatt, men man får en något underlig känsla av att vUjan från det socialdemokratiska partiet att diskutera den reella bakgrunden tlU de åtgärder som här föreslagits inte är särskilt utpräglad.

Här har sagts att antalet arbetslösa för närvarande uppgår Ull 70 000. Finansministern nämnde för en stund sedan siffran två procent, eUer tre procent om man tar med ungdomen, enUgt den formulering som han använde. Jag skulle viha säga att situationen, speciellt för de unga, som kanske startar sin verksamhet i arbetshvet, är utomordenthgt allvarhg. Det finns därför all anledning att ta med också den kategorin av arbetslösa, när man försöker analysera den nuvarande situationen.

Men man måste också — och det gör att debatten ger ett htet beklämmande Intryck - fråga sig: Hur uppfattar de återstående 97 procenten situationen? Hur många av de övriga här I samhället känner otrygghet i sitt arbete och inför framtiden med tanke på den konjunktur-utveckhng som vi nu bevittnar, och hur många har grundad anledning att

121

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, tn. m.

122

känna otrygghet? Det vet vi Ingenting om I dag. Det är en väsenthg fråga som bakgrund till den här diskussionen.

Som en kommentar till den debatt mellan mina värderade utskottskolleger som fördes för några timmar sedan måste jag tyvärr säga, att även debatten I finansutskottet fick sin prägel av bristande vUja från socialdemokratin att ta upp bakgrunden till dessa frågor till en aUvarlig diskussion. Det vore en överdrift att påstå att finansutskottets behandling av detta ärende har fört debatten om en aktiv konjunkturpohtik framåt. Orsaken härtill är onekligen — och det har vi ju fått belägg för under de senaste timmarna — en stark låsning för att Inte säga en hämmad attityd från socialdemokratin till att diskutera konjunkturatveckUngen och dess bakgrund. Jag vill för min del beklaga att det nya finansutskottet, som borde haft förutsättningar att bh ett forum för konstruktiv debatt, I denna första stora fråga som varit föremål för utskottets behandhng missat den chansen.

Situationen i vårt land och internationellt, när det gäller den ekonomiska utveckUngen, är sådan att Ingen med säkerhet kan säga sig sitta inne med lösningen UU en positivare utveckUng. Det borde alla vara överens om. Regeringen har visserhgen sökt mobilisera några, jag skiUle vilja kalla dem professioneUa optimister Ull att spå en nära förestående konjunkturuppgång. Som aUtid går det naturligtvis att hitta vissa positiva indikationer på en lättnad, men samtidigt förstärks känslan av en tiUtagande internationell osäkerhet beträffande konjunkturens fortsatta förlopp. Finansministern har ju också nyss här talat om att valutasituationen fortfarande är ytterst osäker och att man inte vet vad en nödvändig överenskommelse beträffande valutapariteterna kan komma att Innebära, om den överenskommelsen I nuvarande läge över huvud taget går att få till stånd. Jag tror med andra ord Inte heller att regeringen i den Internationella utvecklingen har kunnat finna tecken som tyder på en mera markant omsvängning.

Kombinationen kostnadslnflatlon och allmän stagnation med tilltagande arbetslöshet som en föhd är inget okänt fenomen i efterkrigstidens ekonomi. En rad samverkande faktorer har dock gjort den konjunktursvacka vi nu befinner oss I särskilt svårbedömd och besvärhg. Om det någon gång hade funnits anledning att eftersträva en samlande lösning, så hade det följakthgen varit nu. Löntagare och företagare, alla väntar på konstruktiva lösningar på de aktueUa problemen.

Utskottsmajoritetens Uksom regeringens argument mot oppositionens krav på en mera konsekvent och genereUt verkande konjunkturstimulerande poUtik påminner inte så Utet om den som konservativa ekonomer använde mot Wigforss, när han i 1930-talets början sökte introducera de engelska Uberalernas tankar om en ny och aktivare konjunkturpohtik genom underbalansering av budgeten. Detta skulle, menade man, skapa inflation. Den risken finns naturligtvis, om inte de vapen man disponerar används med omdöme och tiUräcklig omsorg. Regeringens hela försvar I den här frågan bygger — och det har väl finansminister Strängs Inlägg för en stund sedan närmast varit en bekräftelse på, må vara mycket vältahgt — på en defaitism, som egenthgen är svårförklarhg med tanke på den historiska bakgrund och de  traditioner som socialdemokratin rimligen

skulle ha när det gäUer en aktiv konjunkturpoUtik.

Trots de försök till optimistiska spådomar som vi har tagit del av vet vi aUtså I dag väldigt Utet om det fortsatta konjunkturförloppet. Man kan notera att på byggnadssidan råder rätt stor aktivitet, men det är I viss mån en konstlad aktivitet, som i längden ändå bUr beroende av den aUmänna konjunkturutveckhngen. Inom t. ex, skogsindustrin är det klart att perspektiven nu är dystrare än på mycket länge och att någon mera påtaglig konjunkturuppgång där ännu kommer att dröja åtskillig tid. Man kan på detta sätt exempUfiera med sektor efter sektor I näringsUvet, och sammantaget bhr då resultatet att de selektiva åtgärder, som regeringen nu föreslagit, för att ge full effekt borde grundas på genereUt stimulerande åtgärder.

Det är visserUgen inget tvivel om att det finns betydande skillnader mellan branscher och mellan regioner I konjunkturutveckhngen, men avmattningens totala och psykologiska verkningar möter man på en bred bas. Om man snabbt och effektivt skaU stimulera konjunkturutveckUng och sysselsättning, då måste man också väha medel därefter, dvs, generellt stimulerande åtgärder på bred bas. Men självfallet måste man vara beredd att tiUämpa en verkhgt aktiv konjunkturpohtik med aUt vad det Innebär, alltså även att slå UU bromsarna I tid.

Det finns uppenbart en skiUnad I attityd tiU den aktiva konjunkturpoUtlken meUan regeringen och oppositionen. Jag tycker att den debatt vi nyss har lyssnat tUl ger fullgott belägg för detta påstående. Även regeringen bekänner sig till en aktiv konjunkturpoUtik - det råder inget tvivel om det - men den får tydUgen inte inkräkta på behovet av att styra sektor för sektor, 1 varje faU från centerpartiets sida anser vi att priset för regeringens höga prioritering av centraldlrigerlngen av samhällsekonomin är alldeles för högt, eftersom det nu tar sig uttryck i framför allt hög arbetslöshet.

Den anmärkningsvärda långsamhet med vilken regeringen agerat får väl ses som en föhd av samma filosofi, Utveckhngen Inom näringshvet har dock tydhgt markerat behovet av snabba åtgärder. Alltför länge har man t, ex, låtit kreditrestriktionerna dröja kvar. Det får väl närmast betraktas som ett kuriosum när utskottsmajoriteten i sin skrivning talar om att kreditrestriktionerna upphört. Bankernas hkviditetskvoter har med andra ord nu upphöjts tlU ett permanent inslag i kredltpolitiken och betraktas Inte längre som temporära restriktioner.

När man så går att konstruera åtgärder för att stimulera konjunkturen väher man vägar som man tror ger de bästa garantierna för en så hård styrning som möjligt, I själva verket är de s, k, selektiva medel man använder Ull sin effekt allt annat än selektiva om man ser dem ur regionalpoUtisk synpunkt. Den omständigheten att vi från centerns sida kan acceptera åtgärderna I kombination med de av oss föreslagna genereht stimulerande åtgärderna får verkhgen inte tas som Intäkt för att vi anser åtgärderna tilhäckUga ur regionalpoUtisk synpunkt. Regional balans är självfallet aUtjämt en central målsättning, men den nuvarande konjunkturnedgången är så allvarlig att övergripande generella åtgärder dessutom måste tlU.

Låt mig återvända till exemplet om skogsindustrin. Av aUt att döma

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

123

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

kommer konjunkturnedgången Inom skogsindustrin att bU ganska långvarig. Erfarenheten visar att skogsindustrins avsättningssvårigheter med förskjuten verkan får sin effekt också Inom skogsbruket, där man under det närmaste året får vänta ökade avsättningssvårigheter, vilket hårt drabbar skogslänen som redan har en allvarlig sysselsättnlngssltuation. Dess bättre har utskottsmajoriteten gått med på kravet att vidga lagerstödet tlU att också gälla skogUg råvara, och Jag föreställer mig att också inrikesutskottets initiativ Ull ett särskilt utbildnlngsstöd för Industrier med sysselsättningssvårigheter kan bh av värde i skogsindustrin Uksom i andra Industrier. Skogslänen står emellertid trots detta av aUt att döma Inför stora svårigheter som kräver kompletterande åtgärder. Det hade varit angeläget att från regeringen I detta sammanhang få en redovisning av vilka särskilda åtgärder man tänker vidta för dessa regioner, där svårigheterna redan i dag är så uppenbara och av så speciell karaktär. Väntar man nu enbart på den tidigare I debatten nämnda framstäUningen från AMS om särskilda insatser, eller tänker man ta egna initiativ? Det vore i så faU motiverat.

Det finns i övrigt en tendens från utskottsmajoritetens sida att I sina ställningstaganden nonchalera småföretagen. Motivet förefaller mig mycket dunkelt. Varför har man för en del av de föreslagna åtgärderna angett gränsen för företagsstorleken UU minst 20 anställda? Mycket talar nämUgen för att de mindre företagen Inte har så hårt bundna långsiktiga investeringsplaner som större företag och därför snabbare kan reagera på särskilda stödåtgärder.

Denna diskriminering av småföretagen märks också när man går att prioritera kreditmarknaden, där de mindre företagen har kommit i ett sämre läge än de större. På samma grunder är det svårt att förstå varför man från regeringens sida nästan helt bortsett från jord- och skogsbrukets kapitalbehov vid prioriteringen av resurserna Inom kreditmarknadssektorn. Även Investeringar Inom Jord- och skogsbruk är rimhgen sysselsättningsfrämjande och kräver sin ökade andel av t. ex. AP-fondernas utiånlng.

Det finns alltså anledning att med skärpa stryka under att den fortsatta konjunkturutveckhngen av allt att döma kommer att ställa stora och förnyade krav på en aktiv regionalpohtik. Risken är annars att vi kommer ur den här lågkonjunkturen med ännu större regional obalans än när den startade. Och det är en Illusion, herr talman, att tro att de av regeringen föreslagna selektiva åtgärderna I detta avseende skulle utgöra någon lösning på problemen.

124

Hen WIRTÉN (fp):

Herr talman! Om man jämför en del av reservationema med vad regeringen föreslagit kan man Inte undgå att notera den uttalade strävan från reservantemas sida att se tUl att också de mindre och medelstora företagen fuUt ut skall kunna utnyttia det selektiva stödet. Självklart Innebär de genereUa åtgärder som vi föreslagit — momssänknlng och slopad arbetsgivaravgift — en väsentlig stimulans för de mindre företagen liksom för alla andra företagsgrupper; det är Ju helhetssynen som utgör adelsmärket för de generella metoderna. Och hade de av oss föreslagna

åtgärderna beslutats redan vid höstriksdagens start, som oppositionen ville, är det troligt att satsningen med de selektiva förslagen kunnat minskas. Men genom regeringens oförsvarliga senfärdighet befinner vi oss nu I den krissituation där vi är. Ansvaret vilar tungt på majoriteten för att så många I dag tvingas gå arbetslösa.

Varför har vi reservanter då velat satsa hka hårt på de mindre och medelstora företagen som på de större? Eller — kan man fråga sig - hur kan det komma sig att s-majorlteten I finansutskottet Inte gått med på att förbättra regerlngsförslaget för de mindre och medelstora företagen på det sätt vi föreslagit? Frågan är berättigad mot bakgrund av de uttalanden som industriminister Rune Johansson gjorde under sin PR-resa I torsdags Ull den kanske mest omtalade småindustriregionen I Sverige — UU Västbo I Jönköpings län. Där, öga mot öga med de direkt berörda, försäkrade han att småindustrins roU är betydande och viktig och fortsatte med att säga att man från regeringens sida vill slå vakt om småindustrin och stödja den. Ja, ett första steg för att förverkliga de löftena borde vara att se tUl att socialdemokraterna I den kommande voteringen stöder de reservationer som jag strax skall uppehålla mig litet ytterligare vid.

För vår del har den här satsningen framstått som både rättvis och riktig I vår gemensamma strävan att stimulera hela vårt näringsliv till ny optimistisk satsning. Konjunktursituationen för den här gruppen av företag skUjer sig väl Inte nämnvärt från de störres, men ur andra synpunkter kan man hävda att problem finns av rätt svårartad karaktär. Det rör sig kvantitativt om en betydelsefull del av vårt näringsliv. Gränserna är svåra att bestämma, men enhgt den officiella statistiken har vi ca 16 500 industriarbetsställen här i Sverige. Av dem har Inte mindre än omkring 90 procent under 100 anställda.

Under de senaste åren har flera undersökningar gjorts om läget I de mindre och medelstora företagen, och de presenterade resultaten har Inte varit enbart lugnande. FörestäUningen om fabrikören som den tekniske praktikern, skaparen av ständigt nya och efterfrågade produkter, ledaren av ett lätt anpassningsbart småföretag med god vinst, en företagsledare som vanligen överlämnar sin produktionsenhet tUl nästa generation Inom famUjen förefaller att vara sann I ett minskat antal fall. Av en undersökning av ett relativt stort antal famUjeföretag framgår att det endast I en tredjedel av de aktuella företagen finns bam som har lust att fortsätta att driva verksamheten.

Vad är det då som har orsakat förändringen? Ja, här går det Inte att peka ut någon enstaka faktor som ger förklaringen, utan svaret på frågan ligger naturligtvis I hela samhäUets tilltagande komplexitet och snabbt fortgående strukturförändring. Det bhr allt svårare att vara arbetsledare, nyskapare, produktutvecklare, marknadsförare, försäljare och redovisare i en och samma person. Främmande tiänster är i dag nödvändiga även för de små företagen, men att köpa tiänster är dyrt och tär hårt på redan pressade vinstmarginaler. Därför ligger frestelsen nära att slarva med exempelvis marknadsundersökningar och långtidsplanering. Om företagaren faUer för stundens frestelse blir ofta de Utet mer långsiktiga föhderna allvarliga. Det visar sig I själva verket att i Inemot hälften av de

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, nt nt

125

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

126

företag som fram till september i år varslat om personahnskränknlngar har det Inte gjorts några marknadsundersökningar över huvud taget, detta enhgt en undersökning som utförts av Marknadsförbundet.

Allt tyder således på att ökad observans behövs på de mindre och medelstora företagen, så att de riktiga stimulans- och stödåtgärderna sätts In i tid och fullföhs I ett mer långsiktigt program. Görs det — ja, då är I varje fall jag övertygad om att den Inneboende styrka och det starka engagemang som ändå finns I dessa företag leder till att en mycket betydelsefull del av vårt näringshv skall kunna fortsätta att utvecklas I positiv riktning.

Men bl. a. på grund av de utomordentligt hårda kreditrestriktioner som tillämpats Ull bara för något år sedan har speciellt de mindre företagen kommit i kläm. Deras relativa andel av lånemarknaden har varit tiUbakaträngd i förhållande till Insatserna I produktionen. Ett sätt att förbättra deras kapital- och kreditförsörjning är, som vi också har påpekat vid tidigare tillfällen i riksdagen, att vidga möjligheterna att låna från AP-fonderna. Nuvarande bestämmelser omöjliggör ett meningsfullt utnyttiande av fonderna för de mindre företagen, främst genom de återlåneregler som gäller och som säger att återlånerätten endast baseras på ett års Inbetalda avgifter och att den är begränsad till 50 procent av erlagda avgifter samt att amorteringstiden är så kort som tio år. Återflödet av avgifterna från enskUda arbetsgivare med mindre än 20 anställda och av egenavgiftema från självständiga yrkesutövare var så bagatellartat som 11 miljoner kronor 1969 eller bara 0,2 procent av den totala utlåningen. VI begär I reservationen 11 att regeringen skall lägga fram förslag om vidgad lånerätt via kreditinstituten ur ÄP-fonden.

Vårriksdagen beslutade om ett särskUt Investeringsavdrag på 10 procent för maskiner och andra inventarier som inköps under 1971. Regeringen föreslår nu en höjning av avdraget till 20 procent och dessutom att det skall gälla också under 1972. Mot detta har vi Ingen Invändning. Vi hävdar att det är klok pohtik att stimulera till investeringar under lågkonjunktur för att näringslivet skall ha en utbyggd kapacitet när konjunkturen åter vänder uppåt. Men det resonemanget är minst Uka viktigt om Investeringar i byggnader. Arbetslösheten har Ju för övrigt varit speciellt besvärande bland byggnads- och anläggningsarbetare, så det finns dubbet anledning att medge Investeringsavdrag också för byggnadsarbeten. Denna rätt tUlfaUer enligt vårt förslag I reservationen 4 naturligtvis aUa företag men bUr Inte minst betydelsefull för de mindre och medelstora som vanhgen saknar Investeringsfondsmedel för utbyggnad.

Vad jag tidigare anförde om krympande vinstmarginaler för många företag Innebär att avdragsrätten I många fall framstår som en chimär. Den går Inte att utnyttia på en förlustperlod som många får uppleva just under den tid då avdragsrätten gäller. Det hjälper alltså inte om företagaren tror sig ha en framtidsprodukt att satsa på. Investerlngsstlmu-lansen utebhr. Det här problemet har uppmärksammats av några mittenmotionärer, och vi reservanter har funnit deras synpunkter beaktansvärda och föreslår därför I reservationen 5 att avdragsrätten kompletteras  med  ett  Investeringsbidrag.   Detta  skulle   kunna få stor

betydelse för den grupp av företag som jag här har gjort mig till tolk för.

AvsättnlngsmöjUgheterna för företagen har varit och är dåliga. Bäst hade sannolikt detta avhjälpts med en ordentlig stimulans av konsumtionen, som gör konsumtionen blUlgare, exempelvis genom en momssänkning. När nu inte en sådan skett tidigare, har vi accepterat den stödform av lagerproduktion som regeringen föreslagit, men vi menar att detta stöd är hka viktigt för de mindre företagen. VI motsätter oss I reservationen 15 den begränsning stödet fått I propositionen att gälla endast företag med mer än 20 anställda. Av administrativa skäl är man sannolikt tvingad att ha en nedre gräns som vi föreslår skah vara fem.

Hen talman! Jag skaU uppehålla mig något också vid reservationen 3. VI har, sade jag tidigare, varit överens om att Investeringar av ohka slag bör ske I nuvarande lågkonjunktur. Det gäUer naturligtvis också Investeringar för att förbättra miljövården. VI sluter upp kring satsningen på bättre stimulans för luft- och vattenvårdande åtgärder Inom Industrin genom att statsbidraget temporärt höjs från 25 tlU 75 procent av kostnaden. Men vi tycker att det är minst Uka viktigt att stimulera företagen att också förbättra den direkta arbetsmiljön — den vardagliga tillvaron för hundratusentals människor. Genom skilda undersökningar vet vi att påfrestningarna är kolossalt stora I de flesta arbetsmUjöer. Oron är stor för att skador - ofta obotUga - skall uppstå genom för hård belastning, buller, drag, temperaturväxlingar, damm, vibrationer, gaser, luftfukt osv. Av en undersökning av 100 metaUarbetsplatser framgår bl. a. att nära hälften av arbetsställena Inte fått ändrade belysnlngsförhål-landen sedan 1960. 5 procent anger att förändringarna skett till det sämre. Över 50 procent av arbetsplatserna har Icke fått någon förändring av buUernlvån. Inte fullt 20 procent uppger att bullernivån förändrats till det bättre. Men hela 25 procent uppger dock att bullernivån förändrats till det sämre. För nästan 75 procent av metallarbetarna har Inga förändringar inträffat sedan 1960 beträffande arbetsställningarna.

Den här sammanställningen visar hur htet som gjorts trots en snabb utveckling av de tekniska förutsättningarna för att förbättra arbetsmUjöerna. Främsta orsaken tUl att Inte mer har hänt är naturligtvis kostnaderna. Många företag är medvetna om hur angelägna investeringar det här är fråga om. I många fall har inventeringar utförts i samråd med personalen om vilka åtgärder som är mest angelägna för förbättring av den Inre miljön, inventeringarna har sedan legat till grund för Investeringsplaner. Några riksdagskamrater, bl. a. finansutskottets värderade ordförande och jag, hade för ett par veckor sedan tillfälle att på plats få ta del av Domnarvets mUjövärdsplanerlng. Under de närmaste fem åren upptar järnverkets totala investeringsplanering cirka 220 mUjoner kronor, varav 55 mUjoner kronor, dvs. 25 procent, skall utgå för vatten- och luftvårdande åtgärder, alltså sådana Insatser till vilka det nu utgår statsbidrag. Vid samtalet under lunchen menade fackföreningens ordförande att det var minst lika viktigt med Investeringar som direkt var ämnade för att rätta tlU de värsta påfrestningarna vid arbetsplatserna -kravets berättigande var vi nog alla beredda att skriva under på efter mndvandrlngen på verket trots de ansträngningar som gjorts för att förbättra   arbetsmiljön.   Domnarvet   har  också  gjort  en  Inventering I

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

127

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

samarbete med de lokala skyddskommittéerna för att klarlägga de främsta önskemålen om förbättringar. Totala kostnaden för att genomföra dem uppgår till minst 10 mUjoner kronor. Den ansvarige driftledaren ansåg det vara en hederssak att på kortaste möjhga tid lösa miljöproblemen men sade att möjligheterna att finanslera programmet blir helt beroende av lönsamhetsutvecklingen och de statliga bidragen.

Det förefaller, herr talman, nödvändigt att vi snarast tar itu mer seriöst med'arbetsmiljön. Självklart är vi t-vungna att I det arbetet väga In vad industrin själv kan orka med att bära bl. a. med tanke på konkurrensförmågan gentemot andra länders Industrier, som kanske Inte får samma miyökrav på sig. Vägarna för att åstadkomma de här förbättringarna behöver därför utredas, och det är vad som skaU ske I 1970 års arbetsmihöutredning som tyvärr Inte är parlamentarisk. Folkpartiet har -vid årets riksdag avgivit en partlmotlon, I vilken pekades på möjligheten att utvidga bidragsgivningen till industrins Investeringar för luft- och vattenvårdande åtgärder att också omfatta Investeringar för förbättringar av arbetsmiljön. Det kravet reses på nytt I den tredje reservationen, och, herr talman, jag ber att få yrka blfaU till den liksom till alla övriga reservationer där mitt namn förekommer.

128

Hen BRUNDIN (m):

Herr talman! Eftersom debatten har dragit ut så pass mycket längre i tiden än vad de flesta hade räknat med avser jag Inte att utnyttja de för mig anmälda 20 minuterna.

Men det är ett htet avsnitt I betänkandet som jag tycker förtjänar en ytterligare belysning. Det är ett helt magnifikt ställningstagande från utskottsmajoritetens sida. Det förtjänar belysning, kanske Inte I första hand från min sida utan i första hand från utskottsmajoritetens sida.

I betänkandet på s. 33, avseende punkten 16, som bl. a. gäller oppositionens förslag till generella stimulansåtgärder, står: "I nuvarande ekonomiska läge har utskottet inte funnit lämpligt förorda åtgärder, som Innebär en genereU eller mera omfattande stimulans av den privata konsumtionen."

Den socialdemokratiska utskottsmajoriteten menar alltså att det ekonomiska läge som vi befinner oss i just nu inte är av sådan art, att det skulle vara berättigat med några generella stimulansåtgärder. Självfallet tänker sig väl Inte utskottsmajoriteten att sådana åtgärder skall sättas In I en högkonjunktur med överhettad arbetsmarknad och alla andra företeelser som kännetecknar en sådan konjunktur, utan det måste rimligen vara så att man ordentligt har satt sig ned och funderat och sedan bestämt sig för att denna typ av åtgärder skall sättas In I ett annat lågkonjunkturläge.

Hur kan man då kortfattat beskriva det nuvarande ekonomiska läget?

1. VI har en aUvarligare och mera omfattande arbetslöshet än vi någonsin har haft under efterkrigstiden. Antalet människor som av ohka skäl Inte befinner sig i en normal, produktiv sysselsättning, alltså de som I dag är direkt utan sysselsättning, de som är på omskolning och de som har placerats I beredskapsarbete, uppgår UU 150 000-160 000. Det tycker vi är ett aUvarligt läge.

2.     En allvarlig risk föreUgger för ytterligare friställande av arbetskraft genom driftinskränknmgar eUer företagsnedläggningar. Under de nio första månaderna i år utfärdades varsel för 25 200 personer mot 14 100 personer undersamma period föregående år. Det är också allvarligt.

3.     Det råder en betydande och för näringshvets förmåga att kunna fungera på ett riktigt sätt besvärande osäkerhet om vilka regler som skall bh gällande för värt lands näringsliv I dess handel med den vidgade marknaden. Det är också allvarligt.

4.     NäringsUvets Investeringar, som I jämförelse med våra viktigaste konkurrentländer redan förut var aUtför låga, har I år gått ned med ytterhgare fem procent gällande både byggnader och maskiner, vilket också är allvarligt. Det är lätt att I dag Iaktta en ganska allmän oro Inför framtiden även bland dem som nu har jobb.

5.     VI har fått en reell konsumtlonskraftsmlnsknlng för en mycket stor del av löntagarna, vilket har föranlett stor oro beträffande möjligheten för dem att kunna klara de ekonomiska åtaganden de har Iklätt sig. Vad, frågar man sig, hinner hända innan en konjunkturförbättring så småningom kunnat ge resultat i form av ökat trygghet — en konjunkturuppgång som Landsorganisationen enligt senast tillgängliga bedömningar Inte tror sätter in förrän tidigast hösten 1972!

Jag måste be någon representant för utskottsmajoriteten vara vänlig att, för uppnående av större klarhet I de politiska ställningstagandena, tala om hur annorlunda - och hur mycket annorlunda - det ekonomiska läget skulle ha behövt vara I vårt land för att också den socialdemokratiska utskottsmajoriteten skulle ha ansett att det var berättigat med genereUa åtgärder. Hur mycket större skuUe arbetslösheten behövt vara? Hur mycket större risk för ytterhgare fristäUan av arbetskraft skulle ha behövt föreligga? Hur mycket mera skulle Industri- och närlngshvslnves-terlngarna ha behövt gå ner? Där kan man väl ändå begära en precisering eUer åtminstone att den socialdemokratiska utskottsmajoriteten med något så när säkra uppgifter talade om hur mycket de här företeelserna skulle behöva försämras för att den skuUe ha kommit tUl ett annat ställningstagande än det som så magnifikt uttryckts i det betänkande vi nu behandlar.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

I detta anförande Instämde herr Nordgren (m).

Herr KNUT JOHANSSON I Stockholm (s):

Herr talman! Samthga tre borgerliga partier var i sina motioner av den 14 oktober oroade över den höga arbetslösheten och utveckhngen på arbetsmarknaden. Centerpartiet krävde att effektiva åtgärder skulle vidtas I syfte att trygga sysselsättningen och produktionen. I konjunkturdebatten under hösten har centerledaren gjort gällande att centerpartiet I själva verket skulle vara den främste representanten för den aktiva konjunktur-politikens Idé. Vidare har herr Thorbjörn Fälldin gång efter annan påstått att socialdemokratin skulle ha svikit sina Idéer. Sanningen är ju den motsatta.

Som framgår av finansutskottets betänkande har konjunkturinstitutet I samarbete med utskottets sekretariat gjort försök att bedöma de ohka

129

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 140

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjun kturstimu-lerande åtgärder, m. m.

130

partimotionernas effekt på efterfrågan I ekonomin. Samma typ av granskning har också skett med den aktueUa propositionen.

Om centerns påståenden skuUe vara riktiga borde rimUgtvis centerns partimotion Innebära en påtagligt kraftigare stimulans av ekonomin än regetingens förslag, men I själva verket är det tvärtom. Konjunkturinstitutet konstaterade att regeringens förslag Jämfört med folkpartiets och moderaternas i och för sig innebär olika inriktning, men deras stimulans på efterfrågan bedömdes som hkvärdlg.

Centerns förslag skulle däremot innebära en betydligt lägre efterfråge-effekt än de övrigas. När centern nu hävdar att man hela tiden velat satsa mera än socialdemokratema, är det sålunda helt fel. Den efterfrågeeffekt centern var ute efter i oktober var I stort sett bara hälften av vad de övriga partiernas förslag skuUe Innebära. Om någon var på efterkälken -ett uttryck som centerledaren ofta använder — så var det ju I själva verket centerledaren och hans parti.

Men efter två veckor övergav centern hela sin konjunkturbedömning. Plötshgt var de åtgärder fullt acceptabla som man den 14 oktober stäUde sig ytterst skeptisk till. Den 14 oktober avvisades en 5—procentlg momssänkning. Den 2 november var en 4—procentlg momssänknlng ett effektivt konjunkturstimulerande medel. Detta framstäUer hen Fälldin som att det är han som har gripit initiativet. Därtill har centern den dåhga smaken att påstå att man vUl detsamma som fackföreningsrörelsen.

Låt mig då upprepa vad man ifrån LO och den fackliga rörelsen sagt vid åtskilhga tUlfällen. Fackföreningsrörelsen önskar Inte ett paket av den typ de borgerUga föreslår. VI har Inte begärt en momssänknlng. VI har inte begärt någon sänkning av arbetsgivaravgiften. VI har begärt en stimulans av efterfrågan I ekonomin, men vi vlU att denna stimulans skall inriktas på de områden där den bäst behövs, och det är någonting annat än en momssänknlng.

Sänkt moms är ett dåligt råd åt Sträng, säger professor Hugo Hegeland I Veckans Affärer nr 40. Hegeland, som inte kan beskyUas för att vara socialdemokrat, har anfört några mycket kritiska synpunkter på förslaget om momssänknlng. Den svaga köplusten, säger professor Hegeland, är främst beroende av att många går arbetslösa och därför Inte har tillräcklig köpkraft. Föhakthgen, säger han, skah den ekonomiska politiken Inriktas på att så snabbt som möjUgt skapa sysselsättning åt dessa arbetslösa. Det vore onekligen en omväg att via momssänkning söka uppnå detta mål.

Vid en avmattning skaU man i första hand satsa på ökade Investeringar. Det leder omgående till ökad sysselsättning, fortsätter professor Hegeland och tlUägger, att Investerlngsöknlngar skaU självfallet Inriktas på att skapa sysselsättning åt dem som är arbetslösa. Därför måste åtgärderna utformas selektivt, eftersom arbetslösheten varierar från bransch tih bransch, från region tlU region.

Det är den vägen som socialdemokraterna gått. Riktigheten i denna pohtik, att satsa på direkt verkande åtgärder och inte på indirekt genereUa åtgärder, visar sig för övrigt i en enkät som Byggnadsarbetareförbundet har gjort beträffande sysselsättningen. Vid en bedömning av effekten av statsmakternas åtgärder har 21 av förbundets 44 avdelningar ansett effekten påtaghg, medan 23 avdelningar har anfört att effekten fortfarande är obetydhg.

Visserligen har arbetslösheten ökat jämfört med läget för en månad sedan. Säsongnedgången slår med ökad kraft på byggarbetsmarknaden. Antalet arbetslösa Inom Byggnadsarbetareförbundets arbetslöshetskassa är nu 3 440 flera än for en månad sedan och uppgår tlU 13 189. De av statsmakterna vidtagna åtgärderna har Inte uppvägt den snabba säsongmässiga nedgången under de senaste veckorna, och övriga motverkande faktorer har varit synnerligen starka. Hit hör de uteblivna Industriinvesteringarna som ännu Inte uppvägts av annat byggande.

Tyvärr, måste jag säga, har Inte Industrin - som varit och är prioriterad I Investeringsavseende — utnyttjat sitt utrymme. Normalt sysselsätter Industribyggandet så här års mellan 12 000 och 15 000 man. Uppgift om den nuvarande sysselsättningen på Industribyggena saknas, men uppskattningsvis torde antalet sysselsatta på denna kategori av byggnation uppgå till storleksordningen 5 000 man. Härav framgår sålunda vilken betydelse ur sysselsättningssynpunkt som Industribyggandet ändå har.

Tyvärr lämnar Inte Industrin besked I tiUräckligt god tid om att man avstår från att bygga. Om så skett hade det varit möjligt att I tillräcklig tid överföra kapital till områden där InvesteringsvUjan funnits.

Det är emellertid angeläget att I fortsättningen undvika hknande förseningar, eftersom det är osäkerheten om industriinvesteringarna som är den viktigaste orsaken till osäkerheten I konjunkturbedömningarna. Det är angeläget att samhäUet bygger upp ett väl fungerande system för Informationsutbyte med Industrin. Harpsundsöverläggnlngar I all ära — de är ett steg på vägen - men det räcker Inte med sporadiska sammankomster av detta slag. Denna form av överläggningar måste byggas på med kontinuerligt och systematiskt Informationsutbyte.

Låt mig erinra om att samarbetsutrednlngen har lämnat en del värdefulla förslag I detta avseende som nog borde prövas. Utskottet har på nytt - hksom tidigare I år — framhållit det angelägna I att ett sådant system finns. Det är nödvändigt att samhället mycket snabbt får besked när Industrin avviker från aviserade byggplaner, och Uka nödvändigt är det att samhället dä kan släppa fram annat byggande utan dröjsmål.

Jag tror, hen talman, att arbetsmarknadsutveckllngen under det här året har gett lärdomar om hur man I tid lamphgen bör trygga en hög och jämn sysselsättning, och jag tror att I det avseendet är ett närmare samarbete mellan samhället och näringslivet av betydelse.

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m m.

Herr WERNER I Tyresö (vpk);

Herr talman! Den slogan som på sin tid myntades av förre statsministern, "Trygghet I ett föränderligt samhälle", verkar mera som ett hån I dagens situation. Visst är samhället föränderligt - men var är tryggheten? Den frågan ställer sig med fog många löntagare I dag. Det arbetsmarknadsläge vi nu har med det största antal arbetslösa hittills under hela efterkrigstiden Innebär också att många människor fruktaratt bil arbetslösa. Man vågar Inte konsumera som tidigare - man söker att knappa In och man söker att spara I stället för att konsumera I rädslan för arbetslöshet. Detta verkar också troligt eftersom sparandet I form av Inlåning I bankerna har ökat.

131

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. rn.

132

I och med att konsumtionen inte ökar så ökar heller inte ordertillgången Ull Industrin, varigenom arbetslösheten ökar ytterligare, vilket I sin tur Innebär att konsumtionen fortsätter att minska.

Den privata konsumtionen har under den del av året som gått Inte ökat utan I stället minskat. Detta är någonting ganska unikt och torde Inte ha hänt på mycket länge. En förklaring till detta kan vara att löntagarna arbetat efter 1970 års löner men handlat efter 1971 års priser. Någon egentlig konsumtionsökning I samband med att de retroaktiva lönerna betalas ut är knappast att vänta, eftersom skatter av ohka slag äter upp löneökningarna.

Under första halvåret 1971 var ökningen av den svenska Industriproduktionen I förhållande till år 1970 endast 3 procent. De företag som producerade för export hade en något större ökning. Däremot var ökningen mindre för de företag som hade sin avsättning på hemmamarknaden. Orsaken tlU denna mycket låga produktionsökning är att den privata konsumtionen Inte ökat under första halvåret. Det är troligt att produktionsökningen Inte bUr mer än 3 procent för hela år 1971, vilket kommer att Innebära en minskning av antalet Industrisysselsatta. En produktionsökning per år med mellan 7 och 8 procent beräknas för ett oförändrat antal anställda. Blir produktionsökningen mindre blir det ett mindre antal anställda. Då Inga andra områden Inom den svenska Industrin varit expansiva, har de som gjorts arbetslösa Inte erhållit annan sysselsättning.

Den kris vi befinner oss I har sin grundläggande orsak I det kapitalistiska produktionssättet — det har vi sagt tidigare och det förtjänar att upprepas även I dag. Eftersom vårt land är en del av den kapitalistiska världen påverkas vi naturligtvis också av de internationella konjunktursvängningarna. Men den ekonomiska politik som regeringen har fört har förvärrat den Internationella nedgång som har skett. Denna regeringspolitik som I alla avgörande frågor har stötts av de borgerliga partierna har kännetecknats av lättnader för bolagen samtidigt som man under framför aUt det senaste året direkt fört en politik med det uttalade syftet att dämpa konsumenternas efterfrågan där man med t. ex. höjd moms angripit reallöner och privat konsumtion. Dess huvudsakliga mål har varit betalningsbalansen med utlandet.

Till detta skall anföras att det var inte den privata konsumtionen som var orsaken till en, enhgt regeringen, felaktig betalningsbalans utan storföretagens lagerlnvesterlngspolltlk och samma företags agerande på valutaområdet. De som fått svara för följderna, och detta helt orättvist, är arbetarna I form av en allt stöne arbetslöshet.

Under åren 1969-1970 hette det att vi hade en överkonjunktur, som Ull mycket stor del berodde på företagens kraftiga lageruppbyggnad. Då försökte regeringen dämpa efterfrågan genom att beskära den privata konsumtionen med olika slag av skattehöjningar. Vad var då orsaken Ull företagens kraftiga lagerökningar under åren 1969-1970? En förklaring är att man Inom företagarvärlden förmodade att kronans värde skulle nedskrivas och att man då passade på att köpa billigt Innan kronan devalverades. Företagens handlande var alltså rent spekulativt. Denna spekulativa   lageruppbyggnad   från   näringslivets   sida   accepterades   av

regeringen - en lageruppbyggnad som I hög grad bidrog till att försämra bytesbalansen med utlandet. Sedan, när detta skett, anger regeringen Just underskottet I bytesbalansen som ett av huvudskälen att minska konsumtionen för löntagarna.

Samtidigt som för stora löntagargrupper mycket kännbara prisstegringar har Inträffat under det senaste året har under samma tid arbetslösheten ständigt stigit. Trots att man från fackUgt håU under sommaren fäste regeringens uppmärksamhet på att tecken tydde på att arbetslösheten skulle öka ytterUgare, tycktes regeringen Inte särskilt oroad. Men det var ändå varningar som visade sig vara befogade eftersom sommaren och hösten har kännetecknats av en ökande arbetslöshet, företagsnedläggelser och varsel om sådana respektive omfattande drlftln-skränknlngar.

VI upplever aUtså I dag att stigande priser och arbetslöshet uppträder parallellt, och det är dessa två Inslag I den svenska ekonomin som framför aUt hotar levnadsstandarden för stora grupper löntagare.

Under årets första åtta månader steg enbart Uvsmedelspriserna med nära 10 procent. När sent om slder de utdragna avtalsförhandUngama blev klara visade det sig att de långt Ifrån kompenserade de ökade priserna och hyrorna. För stora grupper Innebär utvecklingen sänkta reallöner, vilket är en orlmUg utveckhng.

En starkt bidragande orsak till de stigande priserna är den höjning av mervärdeskatten som ägde rum vid årsskiftet och som regeringen och samtliga borgerhga partier var helt överens om. Denna Indirekta beskattning, som hårdast drabbar låginkomsttagarna eftersom de måste använda en förhållandevis större del av sin disponibla Inkomst tlU momsbelagda nödvändighetsvaror, drabbar dessutom samma låginkomsttagare en gång till, eftersom den höjda momsen I hög grad bidrar till att driva upp kommunalskatterna.

Kampen mot dyrtiden och försvaret av reallönerna för dem som har arbete och för dem som har ställts utan måste bh en kamp för en annan skattepolitik — en demokratisk skattepoUtik, en skattepoUtik som tar sikte pä en annan och rättvisare fördelning av skattetrycket. Under de senaste åren har den av regeringen förda skattepohtiken utvecklats I en riktning som varit rakt motsatt de krav som måste ställas på en sådan skattepolitik.

Den skattepohtik som har förts har kännetecknats av följande drag. Den indirekta beskattningen har starkt ökats, vilket hårdast drabbar de lägre Inkomsttagarna, eftersom de indirekta skatterna är regressiva. Kommunalskatterna har stigit kraftigt, vilket också hårdast drabbar de lägre Inkomsttagarna, eftersom kommunalskatten är enbart proportionell. Företagens, bolagens andel av skatterna har minskat betydligt. Förmögenhetsskattens andel av statens totala skatteinkomster har hkaså minskat.

1950 svarade bolagen för 15,3 procent av statens skatteinkomster, 1970 endast för 4,7 procent. 1950 svarade förmögenhetsskatten för 2,8 procent av statens skatteinkomster, 1970 för mindre än 1,2 procent. Denna medvetna skattepoUtik, bakom vilken både regeringen och de borgerliga partierna står,  har syftat till att öka den Indirekta beskatt-

NrI40

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

133

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. nt

134

ningen och samtidigt minska bolagens och de stora förmögenheternas andel av statens skatteinkomster.

Nu är det väl alltid så att hur man fördelar skattebördorna bhr föremål för diskussion, eftersom här står olika klassintressen emot varandra. Men till Jämförelse med den fördelning av skatterna som under senare år varit rådande kan nämnas de tumregler som fastslogs vid 1938 års skattereform. EnUgt dessa skuUe 75 procent av den totala statsskatten uttas av fysiska personer och 25 procent av Juridiska personer, varav 20 procent av bolagen. Taxeringsåret 1969 svarade de Juridiska personerna för endast 13 procent av den direkta stathga Inkomstskatten. Enbart under 1960-talet fick näringshvet - bolagen - skattelättnader på drygt 4 mUjarder kronor. Bidragen till och avdragen för näringshvet fortsätter, som vi kan se i den proposition som behandlas I dag.

Från vårt partis sida vände vi oss 1970 mot mervärdeskattens höjning — vi var ensamma i riksdagen den gången också. När vårt avslagsyrkande awisades reste vi genast kravet om att slopa mervärdeskatten på hvsmedel. Kravet stäUdes också här I riksdagen vid detta års början. I den ekonomiska debatten i maj ställde vi denna skattepoUtiska fråga I ett vidare sammanhang och påvisade resultatet av en poUtlk som syftar till att minska löntagarnas köpkraft och dämpa konsumenternas efterfrågan. Vi reste I stället kravet att öka löntagarnas köpkraft och förhindra att löneförbättringarna äts upp av fortsatta prisstegringar.

Det är helt uppenbart att den situation vi I dag befinner oss I gör det berättigat att ånyo resa kravet om slopande av moms på maten och en sådan förändring av skattepoUtiken att vi får en annan fördelning av skattetrycket. Varken skatteutskottet eller finansutskottet slösar med orden när det gäller att avstyrka vårt förslag om slopande av momsen på Uvsmedel. Man avfärdar det med att förslagen tillkommit mera av fördelnlngspoUtlska än av konjunkturpoUtiska skäl. Däremot anser man tydUgen herr Heléns och folkpartiets förslag att under nägra månader sänka mervärdeskatten med 5 procent som rent konjunkturstlmulerande. Kanske man tagit fasta på herr Heléns tankegång att hans förslag också skulle stimulera julhandeln.

Sanningen om herr Heléns s. k. utspel på folkpartiets landsråd i september är nog annars den att det I första hand var avsett som en Ingrediens I det taktiska spelet om regeringsmakten — en fräga som Ju herr Helén, vilken numera tagit på sig den självutnämnda rollen som riksdagens överlärare I ohka frågor, visserligen utan någon framgång, ägnat mycken tid åt I höst — Inte minst åt att förklara vad han egentligen menar I frågan. Det är naturligtvis också så att både herr Helén och andra har upptäckt vilken genomslagskraft vårt förslag har, en genomslagskraft som naturhgtvis Inte minskat sedan I våras när herr Helén och folkpartiet var med om att avslå förslaget. Nej, herr Helén är Inte trovärdig på denna punkt heUer.

Självfallet är vårt förslag I första hand en fördelningspolltlsk fräga, men det kan Inte helt kopplas loss från den konjunkturpoUtiska debatten. En ökad köpkraft, genom att 17,65 procents påslag på de för alla oundgängUga Uvsmedlen avskaffades, skuUe Innebära en välbehövlig lättnad särskilt för låginkomsttagarna och barnfamUjerna. Denna ökade

köpkraft skulle också till en del bidra till ökad köpkraft I konjunkturstlmulerande syfte.

Både I den aktuella debatten och vid tidigare tillfäUen då detta krav aktualiserats har ohka Invändningar rests. 1 det här fallet har skatteutskottet också radat upp ohka administrativa och kontroUtekniska åtgärder som man säger skuhe uppstå om man undantog vissa varor från moms. Det märkUga är bara att sådana svårigheter aldrig har upptäckts när det gäller t. ex. undantag frän mervärdeskatt för företagens maskininvesteringar. VI kan heller inte inse att det bör förehgga särskilt stora besvär att dra en gräns mellan vad som är att anse som livsmedel och vad som Inte bör undantas från denna beskattning. En Invändning har också varit att om momsen slopas kommer priserna ändå Inte att sänkas -förtjänsten skulle stanna hos varuhusen och hos affärsmännen.

Givetvis måste priskontroll förekomma, och där har vi den uppfattningen att Inte minst allmänhetens - konsumenternas - kontroll kan påräknas bU en värdefull tillgång.

Till och med argumentet om att slopande av moms på Uvsmedel skulle gynna höginkomsttagare med lyxkonsumtion har framförts. Vänder man på detta inte särskilt begåvade resonemang skulle ökad moms på Uvsmedel kunna bU nästa stora jämUkhetsreform. HittlUs har vi inte hört det argumentet - I vart faU Inte här I huset - men det är möjligt att det kommer att användas.

För att kompensera bortfallet för statskassan har vi krävt skärpningar av arvs- och gåvobeskattningen, höjning av förmögenhetsskatten, höjd • bolagsskatt, skärpt och utvidgad reklamskatt, begränsningar I avdragsrätten för skuldräntor osv. Sammantagna skulle dessa förslag mer än väl täcka det bortfall som slopad moms på Uvsmedel innebär för statskassan. Samtidigt skuUe de bryta den konservativa skattepoUtik som nu bedrivs.

Låt mig också, herr talman, I det här sammanhanget som en parentes beröra vårt förslag om att begränsa avdragsrätten för skuldräntor. VI hade här I kammaren en debatt om det motionsyrkandet I slutet av oktober. I och för sig finns Ingen anledning att så kort tid därefter återuppta den debatten. OUka bedömningar läggs tydUgen på denna fräga. För vär del står vi fast vid bedömningen att den nuvarande avdragsrätten gynnar de välsituerade — en bedömning som vi är långt Ifrån ensamma om. I den debatt jag nyss talade om framträdde också representanter för regeringspartiet och anförde I sak samma synpunkter. Att jag vlU kommentera den debatten beror på att efteråt har en cirkulärledare figurerat I vissa moderattidningar, en ledare som är en enda lång hyllning till den socialdemokratiske utskottstalesmannen som sägs ha stått för en politisk avrättning av mig och av de socialdemokrater som uttryckte samma mening. Man blev till och med så lyrisk att man I artikeln var beredd att utnämna mannen I fråga till finansministerns efterträdare.

Den socialdemokratiske talesmannen försökte då göra gäUande att vårt förslag om en begränsning av avdragsrätten för skuldräntor upp till 100 000 kronor skulle Innebära svårigheter för bostadsföretag och småföretagare.

Låt mig därför konstatera, eftersom det Inte blev utklarat I oktober, att   de   summor   vi  angett,  som   grundar  sig  på   material  återgivna  I

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

135

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

kapltalskatteberednlngens slutbetänkande, handlar uteslutande om fysiska personer och inte - som man försökt framställa saken - om bostadsföretag, småföretagare och andra. Därmed faller också Invändningar av detta slag.

Så var det med den lektionen. Läraren, som enhgt moderattidningarna stod för den, lär knappast bU finansminister på den.

Kvar står ändå att det är viktigt att för betydelsefuUa Inkomstförstärkningar I syfte att säkerställa I mycket hög grad angelägna lättnader för de Inkomstsvaga I samhället tas sådana Inkomstkällor I anspråk som representerar en påtaghg bärkraft.

De förslag som vårt parti har ställt I skattefrågan har fortfarande aktualitet, innebörden av dessa är att en fördelningspolltlsk avvägning sker som motsvarar bärkraft och hänsynstagande tiU I främsta rummet de lägre Inkomsttagarnas och barnfamiljernas berättigade Intressen.

Antagandet att dessa krav har en mycket stark opinion bakom sig stärks också exempelvis av den undersökning som pubhceras i nr 23 av Veckans Affärer I år. 1 den undersökningen, där man ställt de tiUfrågade Inför fyra skattealternativ, har inte mindre än 60 procent av de tiUfrågade uttalat sig för ett skattepaket som innehåller höjd bolagsskatt, höjd skatt vid försäljning av aktier och fastigheter, högre skatt på förmögenheter samt högre skatt på arv och gåvor. Intressant I sammanhanget är också att en mycket stor majoritet av dem som uppgav sig vara socialdemokrater stödde detta förslag.

Med all reservatlon för opinionsundersökningar av ohka slag är det ändå helt klart att det finns en stark opinion mot den nuvarande skattepohtiken. Den namnlnsamUngskampanj för avskaffande av moms på maten, som vårt parti nyligen genomfört, och där över 160 000 människor I detta land med namnunderskrifter stött detta krav, är ett ytterligare bevis för den saken. Man har där uttalat sig för att skattebördorna vältras över från de enskilda medborgarna till bolag, aktier, stora förmögenheter, arv och gåvor osv.

Låt mig bara sluta med att säga att det också är en skattepohtik som överensstämmer med paroUen "folkets väl går före storfinansens". Till finansministern, som till folk som uppvaktar honom och kräver en sådan skattepolitik, hävdar att "på Ideologi lever man Inte" vill vi säga, att på herr Strängs prlnclplöshet och regeringens skattepolitik bhr man heller Inte särskilt fet.

På förslag av herr tredje vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta den fortsatta överläggningen samt behandUngen av återstående ärenden på föredragningshstan till morgondagens sammanträde.

§ 3 Interpellation nr 222 ang. kriget mellan Indien och Pakistan

136

Ordet lämnades på begäran till Herr AHLMARK (fp), som yttrade:

Herr talman!   Kriget mellan Indien och Pakistan, och därmed också kriget mellan östbengalerna och de västpakistanska trupperna I Östpakis-

tan (Bangla Desh), tas nu upp I Förenta nationernas generalförsamhng. Detta gör att också Sverige har att ta ställning till resolutionsförslag om konflikten. Samtidigt har den svenske utrikesministern i går I ett uttalande, som delvis är motsägelsefullt, gett sin syn på kriget.

Folkpartiets riksdagsgrupps förtroenderåd har I dag tillställt utrikesministern ett brev med följande InnehåU;

"Den pakistanska regeringens krig mot den östpaklstanska befolkningen har nu också lett Ull öppet krig mellan Indien och Pakistan. Det är oförsvarligt att FN låtit månaderna gå utan att ta Itu med denna väldiga mänskliga tragedi.

Det vore helt otillfredsställande, om FN nu enbart stödde tanken på ett Inställande av striderna och tlUbakadragande av trupper. Detta skulle Inte leda till att orsakerna till kriget försvann.

Sverige bör därför I FN verka för att frågan om Östpakistans ställning avgörs i former som garanterar respekt för befolkningens I val uttalade vilja och dess rätt till självbestämmande. Detta var de krav som folkpartiets landsmöte uttalade den 25 september I år. De har aUtiämt Uka stor aktualitet. Den svenska regeringen bör därför i FN medverka till att finna en lösning på det poUtiska problemet om Östpakistans stäUning. Om inte detta sker kommer striderna ständigt på nytt att blossa upp."

Den svenska riksdagen har i år vid flera tillfällen diskuterat katastrofen I Östbengalen. Med tanke på att det poUtiska och mUitära läget de senaste dagarna har radikalt förändrats är det angeläget att Innan höstsessionen är slut, och helst denna vecka, få möjUghet att diskutera konflikten I en InterpeUationsdebatt I riksdagen.

Med anledning av vad som anförts hemstäUer Jag om kammarens tillstånd att till statsrådet och chefen för utrikesdepartementet få stäUa föhande fråga;

Vill utrikesministern Inför riksdagen redovisa den svenska regeringens bedömrung av kriget mellan Indien och Pakistan och ge sin syn på hur varaktig fred I området skall kunna nås - bl. a. genom FN-lnsatser -samtidigt som man ger östbengalerna möjUghet att själva forma sin egen framtid?

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Denna InterpeUatlonsframställnlng bifölls. § 4  Upplästes föhande till kammaren Inkomna ansökan:

TIU riksdagens kammare

Härmed får jag anhålla om ledighet från riksdagsarbetet under tiden den 14-17 december 1971 för officieUt besök I London samt deltagande i Europarådets ministerkommittés möte i Paris.

Krister Wickman

Kammaren biföll denna ansökan. 5* Riksdagens protokoU 1971. Nr 140

137

Nr 140

Tisdagen den 7 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

§  5  Anmäldes och bordlades Skatteutskottets betänkanden:

Nr 66 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring I förordningen (1922:260) om automobilskatt, m. m.

Nr 68 I anledning av Kungl. MaJ:ts proposition med förslag till förordning om ändring I tuUtaxeringsförordningen (1960:391)

138

Justitieutskottets betänkande:

Nr 28 I anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående domar-tjänster I vissa tingsrätter

Kulturutskottets betänkande:

Nr 30 I anledning av Kungl. Majts proposition angående utgifter pä tilläggsstat I Ull riksstaten för budgetåret 1971/72 I vad avser utgifter Inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde till kyrkUga ändamål och Internatlonellt-kulturellt samarbete

Trafikutskottets betänkande:

Nr 24 I anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag tiU väglag 111. m. Jämte motioner

Jordbruksutskottets betänkanden:

Nr 59 I anledning av motion angående svavelhalten I eldnlngsoha, m. m.

Nr 61 I anledning av motion angående äganderätten till naturresurser under markytan

Nr 69 I anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 I vad avser anslag Inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Civilutskottets betänkanden:

Nr 26 I anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om ändring I byggnadslagen (I 947:385), m. m.. Jämte motioner

Nr 27 I anledning av Kungl. MaJ:ts proposition angående ändringar I expropriationslagstiftningen jämte motioner

Nr 28 i anledning av Kungl. MaJ:ts proposition med förslag till lag om ändring I vattenlagen (191 8:523), m. m.

Nr 29 I anledning av Kungl. MaJ:ts proposition med förslag till lag om ändring I fastighetsblldnlngslagen (1970:988), m. m.. Jämte motioner

§ 6 Herr tredje vice talmannen meddelade att civUutskottets betänkanden nr 26 och 27 samt Jordbruksutskottets betänkande nr 61 skulle uppföras främst bland en gång bordlagda ärenden på föredragningslistan för morgondagens sammanträde.

§ 7 Meddelande ang. enkla frågor Nr 140

Tisdagen den
Meddelades att föhande enkla frågor denna dag framställts, nämhgen     -j Hecember 1971
av                                                                                                  ------------------

Konjunkturstimu-
Nr 408 Hen Turesson (m) tlU hen kommunikationsministern om ökad     lerande åtgärder,
elektrifiering av SJ:s bannät: m. tn.

Vill herr Statsrådet medverka till att ur sysselsättnings- och miljösynpunkt angelägna elektrifieringsarbeten på vissa oelektrifierade delar av SJ:s bannät kommer tlU snabbt utförande?

Nr 409  Herr Lorentzon (vpk) till herr inrikesministern om bättre Information och varsel vid driftsinskränkningar:

Anser statsrådet på senare tid Inträffade fall av bristande information och varsel om förestående driftsinskränkningar och avskedanden motivera ett framläggande redan vid nästa års våniksdag av förslag om förlängd varseltid samt Informationsskyldighet om sådana förändringar I företagens produktlon?

§ 8 Kammaren åtskildes kl. 20.35.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

139

fr 140 Förteckning över talare

ji- 1971                  (Siffrorna avser sida i protokollet)

Tisdagen den 7 december

Herr talmannen 3 "    Ahlmark (fp) 136 "    Bohman   (m)   55,  62,  78,

109,118 "    Brundin (m) 128 "     Burenslam  Linder (m) 28,

50, 59 "     Ekström (s) 39, 56,61 "    Fälldin (c) 53, 62, 105, 116 "    Helén (fp) 55, 69, 107, 117 Hermansson    I   Stockholm (vpk) 34, 52, 60, 110, 119 "    Johansson,  Knut, I Stockholm (s) 129

Kristiansson I HarpUnge (c) 21,48,58 "     Löfgren (fp) 25,49, 58 "    Sträng,   finansminister   88,

112,120 "    Werner I Tyresö (vpk) 131 "    Wirtén (fp) I 24 "     ÄsUng (c) 121

140