Regeringens proposition
1995/96:129

Säkerhetsskydd

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 8 februari 1996

Mats Hellström

Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att förordningen (1981:421) om säkerhetsskydd vid
statliga myndigheter samt personalkontrollkungörelsen (1969:446) ersätts av en
för säkerhetsskydd och personalkontroll gemensam säkerhetsskyddslag. Regeringen
föreslår att det skyddsvärda intresset för säkerhetsskyddet utvidgas så att det
förutom rikets säkerhet omfattar bl.a. ett skydd mot terrorism. Andra
förändringar i sak som föreslås är att bestämmelserna om personalkontroll skall
omfatta anställda även vid kommunerna och landstingen. Vidare föreslås att
säkerhetsskyddet skall omfatta de offentligt ägda företagen och, i större
utsträckning än i dag, de enskilda företagen. Vissa följdändringar föreslås i
bl.a. lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen och sekretesslagen
(1980:100).
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 4

2 Lagtext.................................................... 5
2.1 Förslag till säkerhetsskyddslag..................... 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:953) om
säkerhetsskydd i riksdagen.......................... 12
2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (l980:100) 13
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt
försvar............................................. 15
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor................................. 16
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. .................. 17

3 Ärendet och dess beredning................................. 19

4 Säkerhetsskydd och personalkontroll........................ 19
4.1 Säkerhetsskyddet.................................... 19
4.2 Personalkontrollen.................................. 21

5 Säkerhetsskyddets ramar ................................... 22
5.1 Säkerhetskyddets omfattning......................... 22
5.2 Olika säkerhetsskyddsåtgärder och deras syfte....... 26
5.3 En reglering som gäller även kommuner, landsting och kyrkliga
kommuner............................................ 29
5.4 Reglering av säkerhetsskydd i enskild verksamhet ... 30

6 Registerkontroll........................................... 38
6.1 Övergång till ett system för säkerhetsklarering m.m. 38
6.2 Kriterierna för registerkontroll ........ 40
6.3 Anknytningen till anställning....................... 41
6.3.1 Klassningssystemet när det gäller tillgången till
sekretessbelagda uppgifter.................... 41
6.3.2 Registerkontroll till skydd mot terrorism..... 43
6.4 Registerslagningens omfattning när det gäller tillgången
till sekretessbelagda uppgifter..................... 45
6.4.1 Uppgifter från Säkerhetspolisens register (SÄPO-
registret).................................... 45
6.4.2 Andra polisregisteruppgifter.................. 46
6.4.3 Särskild personutredning...................... 48
6.4.4 Kontroll av anhöriga.......................... 49
6.5 Registerslagningens omfattning vid kontroll till skydd mot
terrorism........................................... 51
6.6 Samtycke av den kontrollerade m.m................... 54
6.7 Berättigade att besluta om kontroll respektive placering av
anställningar i säkerhetsklasser.................... 55
6.8 Krav på relevans för att uppgifterna skall få lämnas ut samt
några andra handläggningsfrågor .................... 57
6.9 Den kontrollerades rätt att yttra sig över uppgifterna innan
de lämnas ut för säkerhetsprövning ................. 59
6.10 Handläggningen av frågan om utlämnande av uppgifterna från
polisregistren...................................... 62
6.11 Ansvaret för bedömningen i anställningsfrågan....... 63
6.12 Möjligheter till överklagande ..................... 64
6.13 Frågor om utländska medborgare...................... 65
6.13.1 Utländska medborgares tillträde till säkerhetsklassade
befattningar..................................................... 65
6.13.2 Registerkontroll av utländska medborgare 68
6.14 Registerkontroll vid utlandsverksamhet m.m.......... 69

7 Tillsyn och sanktioner .................................... 70

8 Kostnader.................................................. 71

9 Författningskommentar...................................... 72
9.1 Förslaget till säkerhetsskyddslag .................. 72
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:953) om
säkerhetsskydd i riksdagen.......................... 90
9.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 90
9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt
försvar............................................. 91
9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor................................. 91
9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m.................... 91
Bilaga 1 Sammanfattning av Säkerhetsskyddsutredningens betänkande(SOU
1994:149) ....................................................... 93
Bilaga 2 Utredningens författningsförslag....................107
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna..................114
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.........................115
Bilaga 5 Lagrådets yttrande..................................128

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 februari 1996.144

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. säkerhetsskyddslag,
2. lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen,
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
4. lag om ändring i lagen om (1994:1720) om civilt försvar,
5. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, och
6. lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till säkerhetsskyddslag

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller vid verksamhet hos
1. staten, kommunerna, landstingen och de kyrkliga kommunerna,
2. aktiebolag, handelsbolag, föreningar och stiftelser över vilka staten,
kommuner, landsting eller kyrkliga kommuner utövar ett rättsligt bestämmande
inflytande, och
3. enskilda, om verksamheten är av betydelse för rikets säkerhet eller
särskilt behöver skyddas mot terrorism.

2 § För riksdagen och dess myndigheter gäller endast 11 - 29 §§.

3 § För de kyrkliga kommunerna gäller inte 12 - 29 §§.

4 § Staten, kommuner, landsting och kyrkliga kommuner skall anses utöva ett
rättsligt bestämmande inflytande enligt 1 § 2, om de ensamma eller tillsammans
1. äger aktier i ett aktiebolag eller andelar i en ekonomisk förening med fler
än hälften av samtliga röster i bolaget eller föreningen eller på något annat
sätt förfogar över så många röster i bolaget eller föreningen,
2. har rätt att utse eller avsätta fler än hälften av ledamöterna i styrelsen
för ett aktiebolag, en förening eller en stiftelse, eller
3. utgör samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän i ett handelsbolag.Vid
tillämpningen av 1 - 3 skall inflytande anses vara utövat av staten, om
inflytandet utövas av en juridisk person över vilken staten bestämmer på det
sätt som anges i punkterna. Det som här sägs om staten gäller också kommuner,
landsting och kyrkliga kommuner.

Säkerhetsskydd

5 § I verksamhet där lagen gäller skall det säkerhetsskydd finnas som behövs med
hänsyn till verksamhetens art, omfattning och övriga omständigheter.
Säkerhetsskyddet skall utformas med beaktande av enskildas rätt att enligt
tryckfrihetsförordningen ta del av allmänna handlingar.

6 § Med säkerhetsskydd avses
1. skydd mot spioneri, sabotage och andra brott som kan hota rikets säkerhet,
2. skydd i andra fall av uppgifter som omfattas av sekretess enligt sekre-
tesslagen (1980:100) och som rör rikets säkerhet, och
3. skydd mot brott som innebär användning av våld, hot eller tvång för
politiska syften (terrorism), även om brotten inte hotar rikets säkerhet.
7 § Säkerhetsskyddet skall förebygga
1. att uppgifter som omfattas av sekretess och som rör rikets säkerhet
obehörigen röjs, ändras eller förstörs (informationssäkerhet),
2. att obehöriga får tillträde till platser där de kan få tillgång till upp-
gifter som avses i 1 eller där verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet
bedrivs (tillträdesbegränsning), och
3. att personer som inte är pålitliga från säkerhetssynpunkt deltar i
verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet (säkerhetsprövning).
Säkerhetsskyddet skall även i övrigt förebygga terrorism.

Säkerhetsskyddsavtal

8 § När staten avser att begära in anbud eller träffa avtal om upphandling där
det förekommer uppgifter som med hänsyn till rikets säkerhet omfattas av
sekretess, skall staten träffa ett skriftligt avtal (säkerhetsskyddsavtal) med
anbudsgivaren eller leverantören om det säkerhetsskydd som behövs i det
särskilda fallet. Detsamma gäller för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner.
Om säkerhetsskyddslagen gäller för anbudsgivaren eller leverantören på grund
av 1 § 2 eller 3, kan anbudsgivarens eller leverantörens skyldigheter enligt
lagen inte göras mindre långtgående genom villkoren i säkerhetsskyddsavtalet.

Informationssäkerhet

9 § Vid utformningen av informationssäkerheten skall behovet av skydd vid
automatisk informationsbehandling beaktas särskilt.

Tillträdesbegränsning

10 § Tillträdesbegränsningar skall utformas så att den enskildes rätt att röra
sig fritt inte inskränks mer än nödvändigt.
Bestämmelser om förbud mot tillträde till vissa anläggningar, områ-den, fartyg
eller luftfartyg finns i lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m.

Säkerhetsprövning

11 § Säkerhetsprövning skall göras innan en person genom anställning eller på
något annat sätt deltar i verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet eller
anlitas för sysslor som är viktiga för skyddet mot terrorism. Prövningen skall
klarlägga om personen kan antas vara lojal mot de intressen som skyddas i denna
lag och i övrigt pålitlig från säkerhetssynpunkt.
Säkerhetsprövningen skall omfatta registerkontroll och särskild person-
utredning under de förutsättningar som anges i 13 - 19 §§.

Registerkontroll

12 § Med registerkontroll avses att uppgifter hämtas från polisregister.

13 § Registerkontroll skall göras vid säkerhetsprövning som gäller anställning,
uppdrag, tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
utbildning, besök eller något annat deltagande i verksamhet, om anställningen
eller deltagandet i verksamheten har placerats i säkerhetsklass.
Registerkontroll skall inte göras när det gäller uppdrag som offentlig
försvarare, ombud inför domstol eller ledamot i riksdagen eller i fullmäktige
eller när det gäller liknande uppdrag.

14 § Registerkontroll får göras även i andra fall, om det behövs för skyddet mot
terrorism och det finns särskilda skäl. Föreskrifter om detta meddelas av
regeringen, utom såvitt gäller riksdagen och dess myndigheter.

15 § Registerkontroll får göras efter framställan av en annan stat, om
1. den person som framställan gäller har eller har haft hemvist i Sverige,
2. personen skall delta i en verksamhet på det sätt som anges i 13 § första
stycket, och
3. det för deltagandet gäller regler i den andra staten om registerkontroll
som motsvarar reglerna i denna lag.
Skall en person som har eller har haft hemvist i Sverige delta i en säker-
hetskänslig verksamhet hos en mellanfolklig organisation där Sverige är medlem,
får registerkontroll göras efter beslut av regeringen, om organisationen har
gjort framställan om kontroll.

16 § Registerkontroll får underlåtas, om det står klart att någon kontroll inte
behövs, därför att den som säkerhetsprövningen avser tidigare har kontrollerats
på motsvarande sätt.

Säkerhetsklasser

17 § En anställning eller ett annat sådant deltagande i verksamhet som avses i
13 § första stycket skall placeras i säkerhetsklass, om den anställde eller den
som annars deltar i verksamheten
1. i stor omfattning får del av uppgifter som omfattas av sekretess och är av
synnerlig betydelse för rikets säkerhet (säkerhetsklass 1),
2. i en omfattning som inte är obetydlig får del av sådana uppgifter som avses
i 1 (säkerhetsklass 2), eller
3. i övrigt får del av uppgifter som omfattas av sekretess och som är av
betydelse för rikets säkerhet, om ett röjande av uppgifterna kan antas medföra
men för rikets säkerhet som inte endast är ringa (säkerhetsklass 3).

Särskild personutredning

18 § En särskild personutredning skall göras vid registerkontroll som avser
anställning eller annat deltagande i verksamhet, om anställningen eller
deltagandet i verksamheten har placerats i säkerhetsklass 1 eller 2. Detta
gäller också när en framställan om registerkontroll har gjorts av en annan stat
eller en mellanfolklig organisation enligt 15 §. Personutredningen skall omfatta
en undersökning av den kontrollerades ekonomiska förhållanden. I övrigt skall
undersökningen ha den omfattning som behövs.

Samtycke

19 § Den som säkerhetsprövningen gäller skall ha gett sitt samtycke innan
registerkontroll och särskild personutredning får göras. Ett sam-tycke skall
anses gälla också förnyade kontroller och utredningar så länge som den
kontrollerade skall inneha samma anställning.

Beslut om registerkontroll och placering i säkerhetsklass

20 § Riksdagen och dess myndigheter beslutar om placering i säkerhetsklass och
om registerkontroll såvitt avser riksdagens förvaltningsområde. För anställda
vid riksdagen bestämmer riksdagens förvaltningskontor efter samråd med
krigsdelegationens sekreterare om placering i säkerhetsklass och om
registerkontroll.
I övrigt beslutar regeringen om placering i säkerhetsklass och om
registerkontroll.Regeringen får föreskriva att myndigheter och andra, för vilka
bestämmelserna om registerkontroll gäller, beslutar om placering i
säkerhetsklass och om registerkontroll. Denna beslutanderätt får dock tilldelas
sådana bolag, föreningar och stiftelser som avses i 1 § 2 eller sådana enskilda
som anges i 1 § 3 och 8 § endast om det finns särskilda skäl.

Utlämnande av uppgifter

21 § Utlämnande av uppgifter från polisregister vid registerkontroll får omfatta
1. för säkerhetsklass 1 eller 2: varje uppgift som finns tillgänglig i polis-
register om den kontrollerade och, om det är oundgängligen nödvändigt, om make
eller sambo, och
2. för säkerhetsklass 3: uppgifter om den kontrollerade i person- och be-
lastningsregistret hos Rikspolisstyrelsen och i Säkerhetspolisens register.
22 § Vid registerkontroll enligt 14 § får utlämnandet omfatta alla uppgifter om
den kontrollerade som finns i Säkerhetspolisens register samt de uppgifter om
den kontrollerade som finns i person- och belastningsregistret hos
Rikspolisstyrelsen om dom eller misstanke om brott som avses i
- 3 kap. 1, 2, 5, och 6 §§ brottsbalken,
- 4 kap. 1 - 6 och 8 - 9 §§ brottsbalken,
- 6 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken,
- 8 kap. 4 - 6 §§ brottsbalken,
- 9 kap. 3 och 4 §§ brottsbalken,
- 12 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken,
- 13 kap. 1 - 5b och 7 §§ brottsbalken,
- 16 kap. 1 - 3, 5, 6 och 8 §§ brottsbalken,
- 17 kap. 1 § brottsbalken,
- 18 kap. 1 och 3 - 5 §§ brottsbalken,
- 19 kap. brottsbalken,
- 1 och 3 §§ narkotikastrafflagen (1968:64), och
- 37 § vapenlagen (1973:1176).
Även uppgift om försök och förberedelse till dessa gärningar får lämnas ut.

23 § Om det finns synnerliga skäl, får utlämnandet omfatta även andra uppgifter
än sådana som avses i 21 och 22 §§.
Regeringen beslutar i varje enskilt fall om utlämnande av uppgifter enligt
denna paragraf.

24 § En uppgift som har kommit fram vid registerkontroll eller särskild
personutredning får lämnas ut för säkerhetsprövning endast om den kan antas ha
betydelse för prövningen av den kontrollerades pålitlighet från
säkerhetssynpunkt.

25 § Innan en uppgift som har kommit fram vid registerkontroll eller särskild
personutredning får lämnas ut för säkerhetsprövning, skall den som uppgiften
avser ges tillfälle att yttra sig över uppgiften. Detta gäller dock inte om
uppgiften omfattas av sekretess i förhållande till den enskilde enligt någon
annan bestämmelse i sekretesslagen (1980:100) än 7 kap. 17 §.
Även om uppgiften omfattas av sådan sekretess, skall den som uppgiften avser
ges tillfälle att yttra sig innan uppgiften lämnas ut, om hans eller hennes
intresse av att få yttra sig skäligen bör ha företräde framför det intresse som
sekretessen skall skydda.

26 § En uppgift som lämnas ut vid registerkontroll får inte åtföljas av något
annat yttrande än en förtydligande kommentar till uppgiften.

Prövningen av de utlämnade uppgifterna

27 § Den som bestämmer om registerkontroll avgör självständigt om den person som
prövas skall få anlitas. Prövningen skall grundas på den kunskap som finns om
den som prövas, de uppgifter som har kommit fram vid registerkontrollen och vid
särskild personutredning, arten av den verksamhet för vilken prövningen görs
samt omständigheterna i övrigt.

28 § Sedan ett beslut har fattats med anledning av en säkerhetsprövning, skall
de handlingar som erhållits från Rikspolisstyrelsen snarast åter-ställas dit, om
styrelsen inte har beslutat något annat.

Krav på svenskt medborgarskap

29 § En säkerhetsklassad anställning vid staten, en kommun eller ett landsting
får innehas endast av den som är svensk medborgare.
Kravet på svenskt medborgarskap gäller inte sådant deltagande i verksamhet som
enligt 13 § första stycket vid sidan om anställning skall föranleda
registerkontroll.
Regeringen får i enskilda fall medge undantag från kravet på svenskt
medborgarskap.

Intern utbildning och kontroll

30 § Myndigheter och andra som lagen gäller för skall se till
1. att personalen får utbildning i frågor om säkerhetsskydd, och
2. att säkerhetsskyddet kontrolleras.

Tillsyn

31 § Den som regeringen bestämmer skall kontrollera säkerhetsskyddet hos
myndigheter och andra som lagen gäller för samt hos anbudsgivare och
leverantörer som har träffat ett säkerhetsskyddsavtal.
Därutöver skall staten, kommuner, landsting och kyrkliga kommuner se till att
det finns ett tillfredsställande säkerhetsskydd hos aktiebolag, handelsbolag,
föreningar och stiftelser över vilka de utövar ett rättsligt bestämmande
inflytande samt hos anbudsgivare och leverantörer med vilka de har träffat ett
säkerhetsskyddsavtal.

Undantag från lagens tillämpning

32 § Regeringen får i fråga om regeringskansliet förordna om undantag från andra
bestämmelser i lagen än sådana som gäller registerkontroll.

Föreskrifter om verkställighet

33 § Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar de närmare
föreskrifter som behövs för lagens tillämpning.

____________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996, då personalkontrollkungörelsen
(1969:446) skall upphöra att gälla.
2. Ett beslut om placering i skyddsklass enligt personalkontroll-kungörelsen
(1969:446) skall gälla till dess ett motsvarande beslut om säkerhetsklass enligt
den nya lagen har fattats, dock längst till utgången av år 1997. Skyddsklass 1
A, 1 B och 2 enligt kungörelsen skall därvid anses motsvara säkerhetsklasserna
1, 2 respektive 3 enligt lagen.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i
riksdagen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen
att 38 och 39 §§ skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 §
--------------------------------------------------------------------
Personalkontrollkungörelsen I 11 - 29 §§ säkerhetsskyddslagen
(1969:446) skall gälla i (1996:000) finns bestämmelser om
tillämpliga delar för riksdagens säkerhetsprövning som gäller även för
tjänstemän. riksdagen och dess myndigheter.

39 §
--------------------------------------------------------------------
Riksdagens förvaltningskontor Närmare föreskrifter för riksda-
bestämmer efter samråd med krigs- gens myndigheter om säkerhets-
delegationens sekreterare vilka prövning enligt säkerhetsskydds-
tjänster och uppdrag för tjänstemänlagen (1996:000) får meddelas av
som skall hänföras till skydds- respektive myndighet. I 6 § första
klass enligt stycket lagen (1983:1061) med
personalkontrollkungörelsen instruktion för riksdagens förvalt-
(1969:446). ningskontor ges förvaltningskon-
toret behörighet att meddela för-
valtningsföreskrifter om de frågor
som kontoret skall handlägga.

____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (l980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 17 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen
(1980:100)1 skall ha följande lydelse.

---------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.
17 §
---------------------------------------------------------------------
Sekretess gäller i verksamhet Sekretess gäller i verksamhet
som avser förande av eller uttag som avser förande av eller uttag
ur allmänt kriminalregister ur allmänt kriminalregister
eller register som förs enligt eller register som förs enligt
lagen (1965:94) om lagen (1965:94) om
polisregister m.m. för uppgift polisregister m.m. för uppgift
som har tillförts registret. Om som har tillförts registret. Om
utlämnande av sådan uppgift gäller utlämnande av sådan uppgift gäller
vad som är föreskrivet i lag om vad som är föreskrivet i lag om
register som nu har nämnts och i register som nu har nämnts och i
förordning som har stöd i sådan säkerhetsskyddslagen (1996:000)
lag. Föreskrifterna i 14 kap. samt i förordningar som har stöd
gäller inte i fråga om i dessa lagar. Föreskrifterna i
sekretessen enligt denna pa- 14 kap. gäller inte i fråga om
ragraf. sekretessen enligt denna para-
graf.
9 kap.
17 §
Sekretess gäller, om inte annat följer av 18 §, i
1. utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,
---------------------------------------------------------------------
2. angelägenhet, som avser an- 2. angelägenhet, som avser an-
vändning av tvångsmedel i sådant vändning av tvångsmedel i sådant
mål eller i annan verksamhet för mål eller i annan verksamhet för
att förebygga brott eller som att förebygga brott eller som
avser sådan personalkontroll som avser registerkontroll och
enligt särskilda bestämmelser särskild personutredning enligt
sker i fråga om tjänster av säkerhetsskyddslagen (1996:000),
betydelse för rikets säkerhet,
3. åklagarmyndighets, polismyndighets, tullmyndighets eller kustbevakningens
verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott
för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan
antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om
uppgiften röjs.
Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan eller
utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att någon utsätts
för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som
föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

___________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om uppgifter som hänför sig
till sådana angelägenheter som avses i 9 kap. 17 § första stycket 2 i den äldre
lydelsen.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1992:1474.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar

Härigenom föreskrivs i fråga om 9 kap. lagen (1994:1720) om civilt försvar
dels att 1 och 2 §§ med tillhörande rubriker skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 3 § skall betecknas 1 §,
dels att kapitelrubriken skall vara "Tystnadsplikt".

_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813)1 om homosexuella sambor skall ha
följande lydelse.

---------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
---------------------------------------------------------------------
Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som
gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även
på de homosexuella samborna:
1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,
2. ärvdabalken,
3. jordabalken,
4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,
5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,
6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket och punkt 3 sjunde stycket av
anvisningarna till 31 § samt punkt 3 a av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen (1928:370),
7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
8. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,
9. bostadsrättslagen (1991:614),
10. 9 § rättshjälpslagen (1972:429),
11. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,
12. 5 kap. 18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen (1970:988),
13. 10 § insiderlagen (1990:1342),
14. 11 kap. 3 § första och andra styckena och 5 § andra stycket vallagen
(1972:620),
15. 36 § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m.,
16. 2 § andra stycket lagen (1993:1404) om brevröstning i Förbunds-republiken
Tyskland och i Schweiz,
---------------------------------------------------------------------
17. lagen (1993:1469) om upp- 17. lagen (1993:1469) om upp-
skovsavdrag vid byte av bostad, skovsavdrag vid byte av bostad,
samt
---------------------------------------------------------------------
18. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 18. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2,
15 och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ 15 och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§
samt 16 kap. 7 och 9 §§ för- samt 16 kap. 7 och 9 §§ för-
äldrabalken. äldrabalken, samt
---------------------------------------------------------------------
19. säkerhetsskyddslagen
(1996:000).
Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta,
gäller det också de homosexuella samborna.

____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:1446.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m.

Härigenom föreskrivs att 10 - 12 §§ lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §1
--------------------------------------------------------------------
Den som vill ha tillträde till Den som vill ha tillträde till
ett skyddsobjekt eller som ett skyddsobjekt eller som
uppehåller sig invid ett uppehåller sig invid ett
skyddsobjekt är skyldig att på skyddsobjekt är skyldig att på
begäran av den som bevakar begäran av den som bevakar
skyddsobjektet skyddsobjektet
- uppge namn, födelsetid och hem- - uppge namn, födelsetid och hem-
vist, vist,
- underkasta sig - underkasta sig kroppsvisitation
kroppsvisitation som inte avser som inte avser brev eller annan
brev eller annan enskild enskild handling och finna sig i
handling. undersökning av fordon, fartyg och
luftfartyg.

11 §2
--------------------------------------------------------------------
Den som bevakar ett skydds- Den som bevakar ett skydds-
objekt får besluta om kroppsvisi- objekt får besluta om kropps-
tation, om det behövs för att be- visitation och undersökning av
vakningsuppgiften skall kunna fordon, fartyg och luftfartyg, om
fullgöras eller för att söka efter det behövs för att bevaknings-
föremål som kan tas i beslag uppgiften skall kunna fullgöras
enligt denna lag. eller för att söka efter föremål som
kan tas i beslag enligt denna
lag.

12 §3
--------------------------------------------------------------------
Den som bevakar ett skydds- Den som bevakar ett skydds-
objekt får också i den utsträckningobjekt får också i den utsträckning
som krävs för att bevakningsupp- som krävs för att bevakningsupp-
giften skall kunna fullgöras giften skall kunna fullgöras
avvisa, avlägsna eller, om en avvisa, avlägsna eller, om en sådan
sådan åtgärd inte är tillräcklig, åtgärd inte är tillräcklig, till-
tillfälligt omhänderta en person fälligt omhänderta en person inom
inom eller vid skyddsobjektet, eller vid skyddsobjektet, om
om personen personen
- överträder något förbud som gäller- överträder något förbud som gäller på
på grund av beslut enligt denna grund av beslut enligt denna lag,
lag, - vägrar att på begäran lämna
- vägrar att på begäran lämna uppgift om namn, födelsetid eller
uppgift om namn, födelsetid eller hemvist eller lämnar uppgift därom
hemvist eller lämnar uppgift därom som skäligen kan antas vara orik-
som skäligen kan antas vara orik- tig,
tig, - vägrar att underkasta sig
- vägrar att underkasta sig kroppsvisitation eller vägrar att
kroppsvisitation. finna sig i undersökning av
fordon, fartyg eller luftfartyg.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1993:1414.

2 Senaste lydelse 1993:1414.

3 Senaste lydelse 1993:1414.

3 Ärendet och dess beredning

I november 1987 tillsattes en parlamentarisk kommitté för att se över
verksamheten hos säkerhetspolisen (SÄPO). En uppgift för kommittén, SÄPO-
kommittén, var att granska SÄPO:s organisation och arbetsmetoder (dir. 1987:41).
Uppdraget omfattade bl.a. en översyn av den s.k. personalkontrollen.
SÄPO-kommittén avlämnade i juni 1990 sitt slutbetänkande, SÄPO -
Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och meddelarfrihet (SOU
1990:51). Betänkandet innehåller ett förslag till en lag om perso-nalkontroll.
Den 24 juni 1993 beslutade regeringen om direktiv till en särskild utredare
med uppdrag att se över personalkontrollförfarandet (dir. 1993:81). Syftet var
nu att bringa detta i bättre överensstämmelse med motsvarande förfarande i
jämförbara länder i Västeuropa.
Regeringen beslutade den 2 december 1993 om tilläggsdirektiv (dir. 1993:123).
Detta med anledning av att även förordningen (1981:421) om säkerhetsskydd vid
statliga myndigheter ansågs behöva ses över.
Utredningen, som antog namnet Säkerhetsskyddsutredningen, över-lämnade i
december 1994 betänkandet Säkerhetsskydd (SOU 1994:149).
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remiss-instanserna finns
i bilaga 3, och en sammanställning över remiss-yttrandena finns tillgänglig i
Justitiedepartementet (dnr Ju95/135).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 21 december 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Regeringen har i propositionens lagförslag följt Lagrådets förslag i stor
utsträckning. Bl.a. har lagen fått den disposition som Lagrådet har föreslagit.
Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Vi återkommer
till Lagrådets synpunkter i avsnitt 6.5 och 7 samt i författningskommentaren.

4 Säkerhetsskydd och personalkontroll

4.1 Säkerhetsskyddet

Med säkerhetsskydd avses olika åtgärder för att skydda totalförsvaret eller
rikets säkerhet i övrigt. De grundläggande bestämmelserna om säkerhetsskyddet
finns i förordningen (1981:421) om säkerhetsskyddet vid statliga myndigheter
(säkerhetsskyddsförordningen).
Enligt förordningen är varje statlig myndighet skyldig att svara för ett
tillfredsställande säkerhetsskydd inom myndighetens verksamhetsområde.
Säkerhetsskyddet består enligt 2 § av
1. skydd mot att obehöriga får kännedom om uppgifter som är av betydelse för
totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt och som enligt sekretesslagen
(1980:100) omfattas av sekretess (sekretesskydd),
2. skydd mot att obehöriga får tillträde till anläggningar, områden, fartyg,
flygplan och andra ställen där de kan få kännedom om uppgifter som avses i punkt
1 eller där verksamhet som har betydelse för totalförsvaret eller rikets
säkerhet i övrigt bedrivs (tillträdesskydd),
3. skydd mot att någon som inte är pålitlig från säkerhetssynpunkt får sådan
tjänst eller sådant vikariat eller uppdrag som är av betydelse för
totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt (infiltrationsskydd),
4. information till berörda arbets- och uppdragstagare om sekretess-,
tillträdes- och infiltrationsskyddet vid myndigheten samt
5. kontroll av sekretess-, tillträdes- och infiltrationsskyddet vid
myndigheten och av informationen om detta skydd.
Det är Rikspolisstyrelsens (RPS) och Försvarsmaktens (tidigare
Överbefälhavaren, ÖB) uppgift att utfärda föreskrifter för verkställig-heten av
förordningen och att kontrollera att föreskrifterna följs samt att meddela
allmänna råd och råd i särskilda fall. RPS och ÖB har gemensamt med stöd av
detta bemyndigande utfärdat föreskrifter, anvisningar och allmänna råd om
säkerhetsskydd (FA SÄK). Försvarsmakten har beslutat föreskrifter om
säkerhetsskydd (SFS 1995:2).
Avser en myndighet att begära in anbud eller träffa avtal om upphandling som
med hänsyn till rikets säkerhet skall hållas hemlig, skall myndigheten enligt 5
§ säkerhetskyddsförordningen träffa skriftlig överenskommelse med leverantören
om det säkerhetsskydd som behövs i det särskilda fallet. Med stöd av den numera
upphävda upphand-lingsförordningen (1973:600) har RPS i samråd med ÖB utfärdat
föreskrifter och anvisningar beträffande säkerhetsskydd vid upphandling för
statens behov. Dessa bestämmelser kallas SUA, som står för Säkerhetsskydd,
Upphandling och Arbete.
RPS och Försvarsmakten skall också på begäran i särskilda fall lämna råd om
säkerhetsskydd till regeringskansliet, till riksdagen och dess myndigheter, till
Justitiekanslern samt till kommuner och landsting.Enligt 8 §
säkerhetsskyddsförordningen skall myndigheter vid behov meddela särskilda
föreskrifter om säkerhetsskyddet inom sitt verksam-hetsområde.
Säkerhetsskyddsförordningen är inte tillämplig på kommuner eller landsting.
Säkerhetsskyddsförordningen gäller inte heller för riksdagen och dess
myndigheter eller för regeringskansliet. För kommuner, landsting och kyrkliga
kommuner gäller i stället sedan den 1 juli 1995 enligt 9 kap. 1 och 2 §§ lagen
(1994:1720) om civilt försvar att dessa skall se till att det inom deras
verksamhetsområde finns ett tillfredsställande säkerhetsskydd för sådana
uppgifter och förhållanden. Säkerhetsskyddet skall också i dessa fall omfatta
ett sekretesskydd och övriga åtgärder som beskrivits ovan avseende statliga
myndigheter. Det finns även en särskild lag (1983:953) om säkerhetsskydd i
riksdagen. Åtgärderna enligt denna lag är i många stycken de samma som enligt
säkerhetsskyddsförordningen.

4.2 Personalkontrollen

Grundläggande regler om personalkontroll finns i personalkontroll-kungörelsen
(1969:446). Med personalkontroll avses enligt 1 § ett in-hämtande av
upplysningar ur polisregister beträffande den som innehar eller avses tillträda
en sådan tjänst hos en myndighet som är av betydelse för totalförsvaret eller
rikets säkerhet i övrigt. Personalkontrollen utgör således ett inslag i det
infiltrationsskydd som har omnämnts i föregående avsnitt.
Personalkontroll får företas i fråga om en tjänst som, med stöd av perso-
nalkontrollkungörelsen och på grund av sin betydelse för totalförsvaret eller
rikets säkerhet i övrigt, är hänförd till en viss skyddsklass. Antalet skydds-
klasser är i dag tre (1A, 1B och 2). Avgörande för vilken skyddsklass en viss
tjänst är hänförd till är i vilken utsträckning befattningshavaren får del av
hemliga uppgifter som är av betydelse, eller synnerlig betydelse, för
totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt.
Personalkontroll tillämpas inte endast på anställda vid statliga myndigheter.
Den tillämpas också på den som anställs av eller får uppdrag hos en leverantör
med vilken en myndighet ingår avtal, samt den som anställs av eller får uppdrag
hos ett företag eller något annat enskilt organ med funktion inom
totalförsvaret, förutsatt att den anställde eller uppdragstagaren kan få del av
sådana känsliga uppgifter som nu redogjorts för, och att arbetet därför är
inplacerat i skyddsklass. Kungörelsen tillämpas i begränsad omfattning också när
det gäller kontroll av personalen och ledningen vid bevakningsföretag. Regler om
dessa företag finns i lagen (1974:191) om bevakningsföretag.
Anställda i kommuner och landsting omfattas inte av personal-kontrollen. I
lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen anges att
personalkontrollkungörelsen skall gälla i tillämpliga delar för riksdagens
tjänstemän.
Vid personalkontroll undersöks i polisens olika register bl.a. om vederbörande
har gjort sig skyldig till något brott. När det gäller de mest kvalificerade
befattningarna kompletteras denna registerslagning med en särskild
personutredning. Framställning om utlämnande av uppgifter för personalkontroll
görs hos RPS, som också avgör om de uppgifter som finns i olika polisregister
eller som har kommit fram vid en personundersökning skall lämnas ut till den
myndighet som har begärt kontrollen.
Innan en myndighet begär uppgifter hos RPS skall myndigheten som huvudregel
underrätta den som framställningen avser om att en kontroll skall begäras.
Det är den myndighet som har begärt personalkontroll som självständigt har att
pröva betydelsen av en uppgift som har inhämtats.

5 Säkerhetsskyddets ramar

5.1 Säkerhetskyddets omfattning

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Säkerhetsskyddet skall omfatta |
| 1. skydd mot spioneri, sabotage och andra brott som kan hota |
| rikets säkerhet, |
| 2. skydd i andra fall av uppgifter som omfattas av sekretess |
| och som rör rikets säkerhet, och |
| 3. skydd mot terrorism. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: Stämmer i sak överens med regeringens.
Remissinstanserna: Post- och telestyrelsen har uppgett att det finns skäl för
att utvidga säkerhetsskyddet så att det generellt omfattar också företagshemlig
information som av en eller annan anledning görs tillgänglig hos myndigheter.
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) har framfört liknande synpunkter. SAF har
därvid pekat på att näringslivet har framfört farhågor till
Säkerhetsskyddsutredningen om att myndighe-terna inte med tillräcklig säkerhet
och förutsebarhet kan ge eller garantera skydd för skyddsvärda uppgifter som
lämnas från näringslivet till myndigheterna. Enligt SAF är det viktigt att ta
näringslivets farhågor på allvar. Det förhållandet att utredningen inte har
kunnat finna några exempel på inträffade händelser som har lett till skada för
något företag ligger i sakens natur. Inget talar, enligt vad SAF vidare har
anfört, för att företagen själva får vetskap om olämpliga sekretessbedömningar
hos myndigheterna. Om detta ändå skulle vara fallet kan man ha förståelse för om
ett eventuellt drabbat företag inte tillkännager saken. SAF har uppgett att den
berörda frågan ligger utanför utredningens uppdrag, men att
säkerhetsskyddslagstiftningens utformning måste baseras på en i praktiken
fungerande och förutsebar tillämpning av sekretesslagstiftningen.
Övriga instanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det i huvudsak utan
erinran.

Skälen för regeringens förslag:

Rikets säkerhet

Den nu gällande säkerhetsskyddsförordningen är avsedd att skydda uppgifter och
förhållanden som rör totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt.
Avgränsningen i personalkontrollkungörelsen av det skyddsvärda området är i
princip densamma. Någon legaldefinition av begreppet rikets säkerhet finns
visserligen inte, men rikets säkerhet kan sägas avse såväl den yttre säkerheten
för det nationella oberoendet som den inre säkerheten för det demokratiska
statsskicket.
Skyddet för den yttre säkerheten tar i dag i första hand sikte på
totalförsvaret. I beredskapsförordningen (1993:242), som i sin tur ansluter till
lagen (1992:1403) om höjd beredskap, definieras totalförsvarsbegreppet med den
verksamhet som är nödvändig för att förbereda landet inför yttre hot och för att
ställa om samhället till krigsförhållanden. Under krigsförhållanden omfattar
totalförsvaret hela den samhällsverksamhet som då skall bedrivas.
Ett hot mot rikets yttre säkerhet kan förekomma även om det inte utgör ett hot
mot totalförsvaret. Detta framhölls bl.a. i förarbetena till 19 kap. 5 §
brottsbalken, dvs. bestämmelsen om spioneribrott. För att någon skall dömas till
ansvar för spioneri krävs att han har handlat i enlighet med i lagrummet närmare
beskrivet förfarande och att detta ...kan medföra men för totalförsvaret eller
eljest för rikets säkerhet... . Spionbrottsutredningen analyserade begreppet men
för rikets säkerhet i betänkandet Översyn av spionbrottet m.m. (Ds Ju 1979:6).
Spionbrottsutredningens slutsatser, som alltså ger uttryck för uppfattningen att
ett hot mot rikets säkerhet inte behöver utgöra ett hot mot totalförsvaret,
föranledde ingen erinran från departementschefen i den efterföljande
propositionen 1979/80:176 med förslag till ändringar i brottsbalken, eller från
riksdagen (bet.1981/82:JuU8 och rskr. 1981/ 82:43).
Brottsbalkens bestämmelser får anses vara centrala för tolkningen av begreppet
rikets yttre säkerhet även i säkerhetsskyddsförordningen och
personalkontrollkungörelsen. För säkerhetsskyddet gäller dock enligt
förordningen endast den begränsningen att det skall vara fråga om uppgifter
eller förhållanden som rör totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt, och
enligt personalkontrollkungörelsen att det är fråga om en tjänst som är av
betydelse i samma avseende. Skyddet av rikets yttre säkerhet omfattar således
uppgifter och förhållanden av rent militär betydelse eller av betydelse för
totalförsvaret i övrigt och andra uppgifter som har betydelse för rikets
nationella oberoende.
Också rikets inre säkerhet kan vara hotad utan att totalförsvaret berörs.
Angrepp mot rikets demokratiska statsskick kan förekomma från grupperingar utan
förbindelse med främmande makt. Ett exempel är försök att ta över den politiska
makten genom uppror, men också användning av våld, hot eller tvång mot
statsledningen i syfte att påverka politikens utformning. Försök att
systematiskt hindra medborgarna från att utnyttja sina demokratiska fri- och
rättigheter bör också räknas till hoten mot rikets inre säkerhet. Det förtjänar
i detta sammanhang att framhållas, att det skall röra sig om kriminella
aktiviteter, och att hot om olika påtryckningsåtgärder, t.ex. en laglig
arbetskonflikt för att påverka de beslutande politiska instanserna, självklart
inte kan uppfattas som ett hot mot den inre säkerheten.
Ett hot mot rikets säkerhet som säkerhetsskyddsförordningen skall förebygga är
omstörtande verksamhet, dvs. sådan subversiv eller underminerande verksamhet som
syftar till att undergräva förtroendet för vårt politiska system eller för att
förbereda ett maktövertagande med illegala metoder. Denna verksamhet kan vara
såväl ett led i inhemska gruppers eller organisationers strategi, som initierad
och finansierad av främmande makt i syfte att bereda vägen för en militär
intervention. Omstörtande verksamhet kan med detta synsätt avse rikets såväl
yttre som inre säkerhet.
Regeringen har i en första etapp genom propositionen Totalförsvar i förnyelse
(1995/96:12) lagt fram ett förslag till försvarsbeslut som innebär att en
helhetssyn skall prägla samhällets satsningar och åtgärder för att förebygga och
hantera hot och risker i såväl fred som krig. Innebörden av
totalförsvarsbegreppet har dock inte ändrats. Utan att åsyfta någon ändring i
sak anser regeringen att man inte bör behålla det något omständliga uttrycket
totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt. För att beteckna samma sak bör i
stället benämningen rikets säkerhet kunna användas.

Brott som kan hota rikets säkerhet

Något generellt åliggande för kommunala och statliga myndigheter att förebygga
brott som riktar sig mot den egna verksamheten föreslås inte. Om det däremot,
för att uppnå ett tillfredsställande skydd av de intressen som
säkerhetsskyddslagen skall tillgodose, är nödvändigt att förebygga vissa typer
av brott är det lämpligt att detta uttryckligen anges i lagen. I
säkerhetshetsskyddslagen bör därför tas in en bestämmelse om att
säkerhetsskyddet avser även skydd mot spioneri, sabotage och andra brott som kan
hota rikets säkerhet.

Uppgifter som omfattas av sekretess

Det bör inte komma i fråga att låta säkerhetsskyddet omfatta all sekretess, inte
ens till förmån för det allmännas intressen (2 - 6 kap. sekretesslagen). En
ordning som stadgar att all sekretess till förmån för det allmänna omfattas av
säkerhetsskyddet skulle, även bortsett från de kostnader och andra nackdelar som
följer av reglerna om säkerhetsskydd, medföra att staten kringgärdar sina egna
intressen med ett utomordentligt strikt regelsystem, medan uppgifter som
sekretessbeläggs av hänsyn till den enskildes intressen lämnas om inte oskyddade
så i vart fall med ett mycket sämre skydd.
Primärt bör med hänsyn därtill en ny säkerhetsskyddslagstiftning liksom den
nuvarande regleringen koncentreras till skydd av sekretess-belagda uppgifter som
rör rikets säkerhet.

Terrorism

Begreppet terrorism brukar förklaras med våld, hot eller tvång för politiska
syften. Denna definition används t.ex. i 1 § lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. Det finns enligt den gällande
säkerhetsskyddsförordningen ett visst stöd för att säkerhets-skyddet hos
myndigheterna skall utformas så att det förhindrar olika terroristhandlingar som
avser att rubba den nationella stabiliteten i Sverige, dvs. handlingar som hotar
rikets säkerhet. En annan sak är att nu gällande tillämpningsföreskrifter inte
innehåller något stadgande som tar sikte på skydd mot terroristbrott. I detta
sammanhang kan dessutom hänvisas till vissa uttalanden av
Terroristlagstiftningskommittén i betänkandet Terroristlagstiftningen (SOU
1989:104), enligt vilka flertalet terroristbrott inte utgör brott mot rikets
säkerhet. Terroristbrott utgör således i vissa fall ett hot mot rikets säkerhet,
i andra fall inte. Kännetecknande för terroristbrott i båda fallen kan sägas
vara att brottet innebär ett angrepp mot de demokratiska spelreglerna i
samhället, och att ett skydd mot terrorism därför i vart fall ligger nära värnet
om rikets säkerhet.
I lagen bör mot bakgrund av vad som nu har framhållits tas in en särskild
bestämmelse om att säkerhetsskyddet avser skydd mot brott som innebär användning
av våld, hot eller tvång för politiska syften även om brotten inte kan hota
rikets säkerhet.

Särskilda förhållanden inom näringslivet

Utredningen har genom kontakter med företrädare för näringslivet fått påpekat
för sig vilka olägenheter som kan drabba näringslivet genom
tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars offentlighet. Företagen
får i skilda sammanhang låta myndigheter ta del av uppgifter som hos företagen
har ett högt sekretessvärde. Även om myndigheterna uppmärksammas på att
uppgifterna är hemliga enligt lagen om företagshemligheter (1990:409), hävdas
det att det inte är säkert att myndigheterna bedömer att uppgifterna omfattas av
sekretess enligt sekretesslagen. Även om uppgifterna skulle anses underkastade
sekretess, kan denna få vika vid en sådan intresseavvägning som normalt
förekommer enligt sekretesslagen. Företagen riskerar, enligt utredningen, att
lida ett betydande förfång genom att konkurrenter och andra får del av vitala
uppgifter om företagen. Konkreta exempel på att företagare verkligen har lidit
skada på detta sätt har emellertid varit svåra att få fram.
Post- och telestyrelsen anser att det finns skäl att utvidga säkerhets-skyddet
så att det generellt omfattar också företagshemlig information som av en eller
annan anledning görs tillgänglig hos myndigheter. SAF har betonat att
näringslivets oro måste tas på allvar, och att även om frågan ligger utanför
Säkerhetsskyddsutredningens uppdrag måste säkerhetsskyddslagens utformning bygga
på en i praktiken fungerande och förutsebar sekretesslag. Som regeringen
tidigare har framhållit föreslås den nya säkerhetsskyddslagen, vid sidan av
skyddet mot terrorism, koncentreras till ett skydd mot rikets säkerhet. Mot
denna bakgrund är det enligt regeringens uppfattning inte lämpligt att utvidga
säkerhets-skyddet på det sätt som Post- och telestyrelsen har föreslagit. I den
utsträckning som näringslivets problem avser sekretesslagens utformning och
myndigheternas tillämpning av denna, får problemen anses ligga utanför ramen för
omfattningen av en säkerhetsskyddslag.

5.2 Olika säkerhetsskyddsåtgärder och deras syfte

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: De nuvarande säkerhetsskyddsåtgärderna behålls|
| med vissa mindre justeringar med avseende på innehållet. |
| Benämningarna sekretesskydd, tillträdesskydd och infiltrations- |
| skydd byts ut mot benämningarna informationssäkerhet, tillträdes-|
| begränsning respektive säkerhetsprövning. Säkerhetsprövningens |
| registerkontroll motsvarar den nuvarande personalkontrollen. |
| I säkerhetsskyddet skall också ingå utbildning och kontroll. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.
Remissinstanserna: Säkerhetspolisen (SÄPO), Försvarsmakten, Försvarets
radioanstalt, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Svensk Elberedskap AB och
Riksförsäkringsverket har framfört olika invänd-ningar mot utredningens förslag
på nya benämningar av de skilda säkerhetsskyddsåtgärderna. Förslaget att byta ut
begreppet sekretess-skydd mot informationssäkerhet har dock tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. Detta begrepp har, enligt vad en del av remissinstanserna
har anfört, redan vunnit en allmän acceptans bland dem som arbetar med
säkerhetsskydd. Övriga terminologiska ändringsförslag har kritiserats, i vissa
fall på den grunden att det vore olämpligt att förändra redan invanda begrepp, i
andra fall med hänvisning till att andra nya begrepp skulle vara att föredra. De
nämnda instanserna har lämnat förslaget i övrigt utan erinran. Kustbevakningen
har tillstyrkt den föreslagna begreppsförnyelsen. Övriga remissinstanser har
lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för regeringens förslag:

Informationssäkerhet

I den nuvarande säkerhetsskyddsförordningen talas det om att säkerhetsskyddet
omfattar ett sekretesskydd. Med detta avses ett skydd mot att obehöriga får
kännedom om uppgifter som är av betydelse för totalförsvaret eller rikets
säkerhet i övrigt och som enligt sekretesslagen (1980:100) omfattas av
sekretess.
Skyddet mot att obehöriga får kännedom om sekretessbelagda uppgifter är av
primärt intresse för de särskilda skyddsåtgärderna. Åtgärderna kan emellertid
behövas även av andra skäl. Då syftas främst på de säkerhetsrisker som är
förknippade med att sekretessbelagda uppgifter ändras eller förstörs.
Om någon uppsåtligen skadar eller förstör uppgifter kan i vissa fall ansvar
för sabotage följa enligt 13 kap. 4 § brottsbalken. Myndigheterna bör emellertid
vara skyldiga att i så stor omfattning som möjligt förebygga även skador som
inte består i ett obehörigt röjande av uppgifter eller ett uppsåtligt angrepp på
uppgifterna, om skadorna ändå kan äventyra rikets säkerhet.Säkerhetsskyddet bör
därför i framtiden förebygga att uppgifter som omfattas av sekretess och som rör
rikets säkerhet obehörigen röjs, ändras eller förstörs, vare sig detta sker
uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Bestämmelserna i sekretesslagen om att vissa uppgifter omfattas av sekretess
innebär en begränsning av den i tryckfrihetsförordningen stadgade rätten att ta
del av allmänna handlingar. Med handling avses enligt tryckfrihetsförordningen,
förutom framställning i skrift eller bild, även upptagning som kan läsas
avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.
Utvecklingen på informationsteknikens område har medfört att skyddet av
sekretessbelagd information har fått en annan dimension än tidigare. Detta
markeras i lagen genom att ordet sekretesskydd byts ut mot termen
informationssäkerhet.

Tillträdesbegränsning

Säkerhetsskyddet bör, liksom för närvarande, förebygga att obehöriga får
tillträde till platser där de kan få tillgång till sådana uppgifter som omfattas
av sekretess och som rör rikets säkerhet eller där verksamhet som har betydelse
för rikets säkerhet bedrivs. Med en ny terminologi bör sådana förebyggande
åtgärder benämnas tillträdesbegränsning. I den nuvarande regleringen kallas
motsvarande åtgärder för tillträdesskydd.
Bestämmelserna om tillträdesskydd i säkerhetsskyddsregleringen har ett nära
samband med bestämmelserna om tillträdesskydd i lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m., skyddslagen. Det är i princip samma intressen
som skall tillgodoses i den föreslagna säkerhetsskyddslagen.
I 3 § skyddslagen anges att om allmänhetens tillträde till eller rätt att
utnyttja en anläggning, ett område, ett fartyg eller ett luftfartyg behöver
begränsas för de ändamål som lagen skall tillgodose, får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer besluta att anläggningen, området, fartyget
eller luftfartyget skall utgöra ett skyddsobjekt. Ett beslut om skyddsobjekt är
inte alltid en förutsättning för att allmänhetens tillträde till en viss plats
skall få begränsas. Detta är dock förhållandet såvitt gäller sådana områden som
allmänheten annars har en rätt att uppehålla sig på. I sådana fall, där beslutet
exempelvis rör ett område som omfattas av allemansrätten, är beslutet om
skyddsobjekt den rättsliga grunden för tillträdesbegränsningen.
Vissa rättsverkningar utöver tillträdesförbudet följer av ett beslut om
skyddsobjekt. Den viktigaste är att straffansvar inträder för den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet.
Beslutet om skyddsobjekt kan sammanfattningsvis sägas vara en kvalificerad
form av tillträdesbegränsning, som alltid medför vissa rättsverkningar men som
bara i vissa fall är en förutsättning för tillträdesbegränsningen.
Bestämmelserna om tillträdesbegränsning i säkerhetsskyddsregleringen fyller en
annan funktion, nämligen att ålägga dem som omfattas av reglerna att pröva i
vilken utsträckning en tillträdesbegränsning är påkallad och att i förekommande
fall utforma begränsningen på ett tillfredsställande sätt. Prövningen kan i och
för sig utmynna i att man anser den kvalificerade formen av begränsning
påkallad. Myndigheten kan i sådant fall ta initiativ till att området förklaras
som skyddsobjekt.
Tillträdesbegränsningen kan utformas på olika sätt. I vissa fall räcker det
att tillträdesförbudet avser utomstående. I andra fall kan det behöva omfatta
även en del av den egna personalen. För särskilt känsliga delar kan
tillträdesrätten behöva begränsas till dem av de anställda som har ett
oundgängligt behov av att vistas i de aktuella utrymmena.
Begreppet tillträdesbegränsning svarar bättre än tillträdesskydd mot den
faktiska innebörden av förfarandet. Fördelarna med en ny terminologi måste anses
väga tyngre än den nackdel som det eventuellt kan innebära att ändring görs av
ett invant begrepp.

Säkerhetsprövning

Med säkerhetsprövning avses en prövning av en persons pålitlighet från
säkerhetssynpunkt till förebyggande av att personer som inte är pålitliga deltar
i verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet.
En säkerhetsprövning skall göras inte endast beträffande dem som skall bli
föremål för registerkontroll. En prövning skall göras avseende alla som skall
delta i verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet även utan att
förutsättningarna för registerkontroll i övrigt är uppfyllda.
Det förhållandet att en person inte bedöms vara pålitlig från säker-
hetssynpunkt behöver i och för sig inte alltid utgöra ett negativt omdöme om
vederbörande. Det kan räcka att en person är särskilt sårbar i det att han eller
hon på grund av dubbla lojaliteter riskerar att hamna i en intressekonflikt
eller att utsättas för påtryckningar.
Skyldigheten att göra en säkerhetsprövning består i att göra en allsidig
bedömning av om en viss person bör anlitas för verksamhet som är av betydelse
från säkerhetssynpunkt. Genom referenser, merithandlingar och annat skall
tillräcklig information inhämtas. Vid prövningen bör man i möjligaste mån skaffa
sig en bild av personens allmänna livssituation och levnadsbakgrund. I
säkerhetsprövningen bör naturligtvis också ingå en identitetskontroll.
Uttrycket säkerhetsprövning får anses vara mer träffande än det nu använda
begreppet infiltrationsskydd. Det sistnämnda uttrycket kan föra tankarna till
agenter och andra personer som är utsända av främmande makt för att infiltrera
en viss verksamhet. Säkerhetsprövningens syfte är vidare än så.

Registerkontroll

Enligt 1 § personalkontrollkungörelsen (1969:446) avser personalkontroll
inhämtande av upplysningar ur polisregister beträffande den som innehar eller
avses tillträda sådan tjänst hos myndighet som är av betydelse för
totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt. Kontrollen utgör således ett
inslag i det skydd som ännu kallas infiltrationsskydd.
Personalkontroll tillämpas inte endast vid statliga myndigheter, utan även
beträffande den som anställs av eller får uppdrag hos leverantör med vilken
myndighet ingår avtal, samt avseende den som anställs av eller får uppdrag hos
ett företag eller något annat enskilt organ med funktion inom totalförsvaret,
förutsatt att den som anställs eller upp-dragstagaren kan få del av sådana
känsliga uppgifter som nu redogjorts för, och att arbetet därför är inplacerat i
skyddsklass.
Motsvarande åtgärder kommer att finnas kvar enligt förslaget till säker-
hetsskyddslag. Förutsättningarna för kontrollen föreslås dock ändras i vissa
delar. Åtgärderna bör med ett samlingsnamn benämnas registerkontroll för att
bättre återspegla vad som avses.
Registerkontrollen behandlas ingående i avsnitt 6.

Utbildning och kontroll

En förutsättning för ett effektivt säkerhetsskydd är god kunskap om säker-
hetsfrågor. I första hand gäller detta dem som direkt befattar sig med de
sekretessbelagda uppgifterna eller har sin arbetsplats förlagd på ett känsligt
område. Grundläggande kunskaper bör dock finnas hos samtliga medarbetare på en
arbetsplats som omfattas av säkerhetsskyddet.
Det nuvarande uttrycket information bör ersättas av utbildning eftersom det
understryker kravet på att personalen har tillräckliga kunskaper om
säkerhetsskydd.
Kontrollens syfte är att utröna om bestämmelserna om säkerhetsskydd efterlevs
vid den egna myndigheten och att skyddsnivån är jämn och tillräckligt hög.

5.3 En reglering som gäller även kommuner, landsting och kyrkliga kommuner

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Säkerhetsskyddslagen skall gälla också för |
| kommuner, landsting och kyrkliga kommuner. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag omfattade inte de kyrkliga kommunerna. I övrigt stämmer
det i sak överens med regeringens.
Remissinstanserna: Flera instanser har i allt väsentligt tillstyrkt förslaget,
däribland Säkerhetspolisen, Svenska Kommunförbundet, Nyköpings kommun, Malmö
kommun, Landstingsförbundet och Svenska Arbetsgivareföreningen. Övriga har
lämnat förslaget utan erinran.
Bakgrund: Sedan den 1 juli 1995 gäller enligt 9 kap. 1 § lagen (1994:1720) om
civilt försvar att även kommuner, landsting och kyrkliga kommuner skall se till
att det inom deras verksamhetsområde finns ett tillfredsställande
säkerhetsskydd. Regeringen anförde i propositionen med förslag till den lagen
(prop. 1994/95:7) att kommunernas ökade ansvar för det civila försvaret på lokal
nivå med nödvändighet medför att den mängd sekretesskänsliga uppgifter som man i
kommunerna kommer att hantera ökar markant. Kommunerna kommer själva att
upprätta planer som innehåller uppgifter som omfattas av sekretess. Kommunerna
måste även få del av centralt och regionalt upprättade planer och analyser med
högt sekretessvärde, och kommunal personal kommer att delta i utbildning som ger
inblick i verksamheter och system som skyddas av sekretess. Vad nu sagts gäller,
anförde regeringen vidare, i de flesta stycken i lika hög grad för landstingen,
och i viss utsträckning för de kyrkliga kommunerna. Det var därför påkallat att
ålägga dessa att se till att de har ett bra säkerhetsskydd. Vidare angavs det i
propositionen att bestämmelsen i lagen om civilt försvar förutsågs bli upphävd i
samband med ett ikraftträdande av en ny säkerhetsskyddslag som kunde förväntas
innehålla motsvarande bestämmelser.
Regeringen lade i propositionen till lagen om civilt försvar inte fram något
förslag till regler om personalkontroll, utan hänvisade till Säker-
hetsskyddsutredningens arbete. Regeringen framhöll emellertid i propositionen
det angelägna i att en möjlighet skapas för kommuner och landsting att genomföra
personalkontroll beträffande vissa känsliga befattningar.
Skälen för regeringens förslag: Den s.k. ansvarsprincipen är av grundläggande
betydelse för det civila försvaret. Principen innebär att den som har ansvar för
en verksamhet i fred också har ansvar för verksamheten i krig, om den skall
bedrivas då, liksom för att erfor-derliga beredskapsåtgärder vidtas. Inom såväl
kommunerna som lands-tingen bedrivs en omfattande beredskapsplanläggning. Till
grund för planläggningen har kommunerna tillgång till den övergripande mål- och
riskanalys som Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap utarbetat på
regeringens uppdrag. Sådana analyser innehåller uppgifter om för samhället
vitala anläggningar, exempelvis flygfält, hamnar, elproduktionsställen och
teleanläggningar. En ny säkerhetsskyddslag, innehållande bestämmelser om bl.a.
registerkontroll, bör därför gälla även för kommuner och landsting. På de skäl
som anfördes i förarbetena till den nya lagen om civilt försvar bör de kyrkliga
kommunerna också fortsättningsvis omfattas av bestämmelser om säkerhetsskydd.
Något behov av ett sådant särskilt kontrollförfarande som registerkontrollen
innebär kan dock inte anses föreligga. Bestämmelserna om registerkontroll skall
därför gälla endast för borgerliga kommuner och landsting.

5.4 Reglering av säkerhetsskydd i enskild verksamhet

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Säkerhetsskyddslagen skall gälla även för |
| aktiebolag, handelsbolag, föreningar och stiftelser över vilka |
| det allmänna utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Lagen |
| skall vidare gälla för enskilda som bedriver verksamhet av |
| betydelse för rikets säkerhet eller som särskilt behöver skyddas|
| mot terrorism. Vid upphandling gäller det säkerhetsskydd som |
| följer av särskilt avtal (säkerhetsskyddsavtal) mellan anbuds- |
| givaren eller leverantören och det allmänna. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: Säkerhetsskyddslagen skall gälla även för företag där
det allmänna utövar ett bestämmande inflytande. För andra företag gäller lagen
när ett säkerhetsskyddsavtal har träffats mellan företaget och det allmänna.
Remissinstanserna: Justitieombudsmannen (JO), Post- och telestyrelsen,
Kommerskollegium, Riksrevisionsverket, Uppsala universitet, Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF) och Regionåklagarmyndigheten i Vänersborg är i viss
mån kritiska mot den lösning utredningen har valt för att binda företagen vid
regleringen. Ungefär lika många instanser har i allt väsentligt tillstyrkt
förslaget. Övriga har lämnat det i huvudsak utan erinran.
JO:s kritik går i huvudsak ut på att det inte är godtagbart från kon-
stitutionella utgångspunkter att genom ett civilrättsligt avtal göra en
offentligrättslig lag tillämplig på vissa rättssubjekt. Det ter sig enligt JO
naturligare att ta in hela regleringen av vad som skall gälla i avtalet. JO
anmärker att utredningens förslag inte ger svar på vad som händer med företagets
bundenhet av lagen om avtalet upphör att gälla. Enligt JO kan sådana frågor
lösas genom bestämmelser i avtalet. Regler om vilka villkor avtalet i övrigt
skall innehålla kan tas in i säkerhetsskyddslagen och en kompletterande
förordning.
Post- och telestyrelsen och Uppsala universitet har i frågasatt om inte en
lösning med en direkt tillämpbar tvingande generell lagstiftning är att föredra
framför den avtalsmetod som Säkerhetsskyddsutredningen har valt. Uppsala
universtitet har framhållit att något egentligt förhandlingsutrymme inte
föreligger när det gäller säkerhetsskyddet hos de berörda företagen, utan att
avtalsfriheten framstår som skenbar.
SAF har förordat en lösning som innebär att gemensamma säkerhetskrav med
generell tillämpning fastställs. Enligt SAF har de säkerhetsskyddsavtal som
träffas mellan en upphandlande myndighet och ett företag, trots att de formellt
sett bygger på frivillighet, en tvingande karaktär. Om myndighetens krav inte
uppfylls av företaget kommer sannolikt inget avtal till stånd.
Regionåklagarmyndigheten i Vänersborg har betecknat avtalsmetoden som
meningslös eftersom tvångsmedel saknas mot tredskande företag.
Kommerskollegium och Riksrevisionsverket har framfört invändningar mot det
ansvar som Säkerhetsskyddsutredningens förslag innebär för den myndighet som är
funktionsansvarig enligt beredskapsförordningen (1993:242).

Bakgrund:

Att verksamhet av betydelse för rikets säkerhet bedrivs i privaträttsliga former
är i och för sig inget nytt. Detta förekommer t.ex. när företag till följd av
statlig upphandling får utföra arbete som förutsätter tillgång till
sekretessbelagda uppgifter eller tillträde till slutna anläggningar. Enligt 5 §
tredje stycket i den nu gällande säkerhetsskyddsförordningen skall en myndighet,
som avser att begära in anbud eller träffa avtal om upphandling som med hänsyn
till rikets säkerhet skall hållas hemlig, träffa skriftlig överenskommelse med
leverantören om det säkerhetsskydd som behövs i det enskilda fallet.
Föreskrifter om personalkontroll i dessa fall finns i 1 § tredje stycket
personalkontrollkungörelsen. I paragrafens fjärde stycke har tagits in en
bestämmelse som avser den situationen att någon är aktuell för anställning eller
uppdrag hos ett företag eller annat enskilt organ med funktion inom
totalförsvaret, om det i verksamheten förekommer uppgifter som är
sekretessbelagda med hänsyn till rikets säkerhet och en upphandlingssituation
inte föreligger. Några andra bestämmelser om säkerhetsskydd för privata
rättssubjekt finns inte.
Den offentliga sektorn har de senaste åren genomgått en snabb förvandling. För
att öka konkurrensen och effektiviteten har såväl ägarförhållanden som
produktionsformer ändrats. Verksamheter som tidigare har bedrivits av
myndigheter eller affärsverk eller av kommunal förvaltning bedrivs i dag i allt
större utsträckning i bolagsform. I många fall har det allmänna behållit sitt
inflytande över verksamheten genom ett offentligt ägande av bolagen.
Bolagiseringen har sedan i en del fall följts av en privatisering.

Elförsörjningen

I samband med bolagiseringen av Statens vattenfallsverk (Vattenfall) överfördes
verkets myndighetsuppgifter till Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK).
Den del av Vattenfalls verksamhet som avsåg distribution av elkraft på det s.k.
storkraftnätet överfördes till det nyinrättade affärsverket Svenska Kraftnät.
Den operativa beredskapsplaneringen överfördes till branschorganet Kraftsam
under benämningen Kraftsam Elberedskap. Detta organ har härefter omvandlats till
ett fristående bolag, Svensk Elberedskap AB. Bolaget ägs av Kraftverks-
föreningen, en ekonomisk förening vars medlemmar utgörs av elkraftproducenterna.
Vattenfall är en av dessa producenter. Vattenfall svarar för 50 procent av
elproduktionen i landet och har därmed också 50 procent av rösterna i
Kraftverksföreningen.
Enligt sin bolagsordning skall Elberedskap leda och samordna bered-
skapsplanering, säkerhetstjänst och riskanalys inom svensk elförsörjning.
Bolaget har ett samarbetsavtal med NUTEK, men någon skyldighet att svara för
beredskapsplanering eller säkerhetsskydd följer inte av avtalet.
Beredskapsplaneringen sker i samverkan med sju regionala elområden. Denna
samverkan grundas på ett avtal mellan Elberedskap och ett branschföretag i varje
region som har åtagit sig att organisera beredskapsplaneringen i respektive
elområde. Genom avtalen åtar sig företagen att följa Elberedskaps
säkerhetsinstruktion. Instruktionen bygger på FA SÄK, dvs. föreskrifter,
anvisningar och allmänna råd som Rikspolisstyrelsen har utfärdat gemensamt med
Överbefälhavaren (nu Försvarsmakten). Instruktionen har upprättats av
Elberedskap i samråd med Säkerhetspolisen. Personalkontroll genomförs i dessa
fall med biträde av NUTEK.
Beredskapsplaneringen syftar till att trygga elförsörjningen i krig.
Regeringen uppdrog den 25 maj 1992 åt Ellagstiftningsutredningen (dir. 1993:93)
att redovisa bl.a. riktlinjer för beredskapsverksamheten på elområdet.
Utredningen skall lämna förslag om gränsdragningen mellan myndigheternas och
andras ansvar för att säkerställa elförsörjningen vid kriser och i krig.

Radio och television

Verksamheten vid Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges
Utbildningsradio AB regleras i radiolagen (1966:755) och i avtal mellan bolagen
och staten. Varje bolag ägs av en stiftelse och stiftelsernas ledamöter utses av
regeringen. I ett särskilt avtal mellan bolagen och staten regleras
förhållandena vid krig och krigsfara. Om Sverige kommer i krig eller om det
råder krigsfara och regeringen förordnar det, skall Sveriges Radio och Sveriges
Television bilda självständiga organisationer inom totalförsvaret och lyda
direkt under regeringen. Sveriges Utbildningsradios resurser tillförs då de två
andra bolagen. I avtalet med staten har bolagen åtagit sig att svara för
beredskapsplaneringen för verksamheten vid krig och krigsfara. Bolagen har
vidare slutit avtal med Styrelsen för psykologiskt försvar om den verksamheten.
Bolagen tillämpar i dag FA SÄK på frivillig basis. Upphandling företas med
biträde av Försvarets materielverk.
Sveriges Radio har i dag egen personalkontroll, en kontroll som utförs också
för Sveriges Televisions räkning. Det är endast personer i krigsorganisationen
som blir föremål för kontrollen, och bland dessa endast de som får tillgång till
hemlig information.
Radio- och TV-utsändning bedrivs av Teracom Svensk Rundradio AB. Detta bolag
ägs av staten. Dess verksamhet bedrevs tidigare inom Televerket under namnet
Televerket Radio.
Enligt ett avtal med staten skall Teracom i krig eller krigsfara följa de an-
visningar som regeringen meddelar i fråga om totalförsvar och bered-
skapsplanläggning. Vidare skall bolaget i enlighet med anvisningar av
regeringen, och i samråd med vederbörande statliga myndigheter, utarbeta
erforderliga beredskapsplaner för verksamheten under krig och krigsfara.
Teracom skall enligt avtalet jämställas med en myndighet vid tillämpningen av
beredskapsförordningen. Bolaget har tolkat detta som att
säkerhetsskyddsförordningen och FA SÄK gäller för bolaget.
Ett antal befattningar vid Teracom är placerade i skyddsklass. Bolaget har
emellertid ingen egen rätt till personalkontroll. Ärenden om personalkontroll
handläggs för bolagets del vid Kulturdepartementet.
Regeringen har tillsatt en kommitté med uppdrag att göra översyn av vad som
bör gälla för radio och television vid krig och krigsfara (dir. 1994:55).

Övrig telekommunikation

Enligt 13 § telelagen (1993:597), som trädde i kraft den 1 juli 1993, kan
tillstånd som krävs för att bedriva televerksamhet kombineras med villkor. Ett
sådant villkor kan vara en skyldighet för tillståndshavaren att beakta
totalförsvarets behov av telekommunikation vid höjd beredskap.
Televerkets tidigare verksamhet har övertagits av ett antal bolag inom
Teliakoncernen. Telia AB utgör moderbolag i koncernen. Telias särskilda
åligganden regleras i ett avtal med staten från den 18 juni 1993. I avtalet
förbinder sig Telia, dock längst till dess frågan har reglerats genom till-
ståndsvillkor enligt telelagen, att upprätthålla ett säkerhetsskydd i verk-
samheten som motsvarar det säkerhetsskydd som Televerket upprätthöll enligt
säkerhetsskyddsförordningen.
I anslutning till bolagiseringen överfördes Televerkets myndighetsfunktioner
på den nyinrättade myndigheten Telestyrelsen, i dag Post- och telestyrelsen.
Telia har sedan den 7 januari 1994 genom ett beslut av Telestyrelsen tillstånd
att bedriva telefonitjänst i allmänt tillgängligt telenät. Säkerhetsskyddet
regleras emellertid alltjämt genom avtalet från den 18 juni 1993.

Postverksamhet

Postverkets tidigare verksamhet övertogs av Posten AB samtidigt som postlagen
(1993:1684) trädde i kraft, närmare bestämt den 1 mars 1994. Postverksamheten är
inte underkastad tillståndsplikt, men får bedrivas först efter anmälan hos
tillsynsmyndigheten. Posten är i dag det enda rikstäckande
postbefordringsföretaget på marknaden. Bolaget ägs av staten. Postverkets
myndighetsuppgifter överfördes vid bolagiseringen på Telestyrelsen som därför
fick sitt nya namn, Post- och telestyrelsen.
I krig och liknande situationer får regeringen meddela de föreskrifter som
behövs med hänsyn till rikets försvar eller säkerheten i övrigt. Post- och
telestyrelsen får meddela föreskrifter om planering och andra åtgärder som
behövs i fredstid för att tillgodose totalförsvarets behov av post-
kommunikationer. Några sådana föreskrifter har dock inte utfärdats. Bolagets
skyldighet att svara för beredskapsplanering och säkerhetsskydd regleras för
närvarande i avtal mellan staten och bolaget. Det nuvarande avtalet gäller till
och med den 31 december 1996. I avtalet åtar sig Posten, på samma sätt som
Telia, att upprätthålla ett säkerhetsskydd i verksamheten som motsvarar det
skydd som Postverket upprätthöll enligt säkerhetsskyddsförordningen.
De försvarshemliga uppgifter som hanteras inom Posten rör inte bara Postens
egen verksamhet. I krig skapas en särskild sorteringsorganisation för
fältpostadresserad post. För att kunna planera för verksamheten i krig har
Posten insyn i hur den militära verksamheten organiseras under krig.

Annan verksamhet av intresse från säkerhetssynpunkt

Den nya kommunallagen (1991:900) har ökat kommunernas möjlighet att själva
bestämma sin organisation. Den nya ordningen innebär bl.a. att kommunala organ
skall inrikta sig på vad de vill ha producerat och därefter upphandla tjänsten
på marknaden bland konkurrerande producenter.
Utvecklingen har vidare lett till en omfattande bolagisering av kommunal
verksamhet. Bolagsformen anses ha flera fördelar. Beslutsprocessen blir enklare
och interkommunal samverkan underlättas. Bolagiseringen har ibland inneburit att
verksamheten fortfarande bedrivs av kommunen under privaträttsliga former, i
andra fall att verksamheten har överlåtits till enskilda för fortsatt drift.
Bland landstingens uppgifter är det hälso- och sjukvården som har den största
betydelsen för totalförsvaret. Även om behovet av säkerhetsskydd inte gör sig
gällande på vårdområdet i lika hög grad som inom andra delar av totalförsvaret,
har uppgifter som rör beredskapsplanläggning av hälso- och sjukvården i krig ett
klart sekretessvärde.

Skälen för regeringens förslag:

En utgångspunkt vid utformningen av bestämmelser om säkerhetsskydd bör vara
att de intressen som lagstiftningen avses slå vakt om skall åtnjuta samma skydd
oavsett om verksamheten bedrivs av det allmänna eller av enskilda. Det bör inte
heller ha någon betydelse för skyddets omfattning om det allmänna driver
verksamheten i traditionella myndighets- eller förvaltningsformer eller om det
sker genom egna bolag eller i annan associationsrättslig form.

Aktiebolag, handelsbolag, föreningar och stiftelser över vilka det allmänna har
ett rättsligt bestämmande inflytande

Säkerhetsskyddslagen och dess följdförfattningar bör bli direkt till-lämpliga på
företag över vilka det allmänna utövar ett rättsligt bestämmande inflytande.
Detta skall anses vara fallet när staten, kommunerna, landstingen eller de
kyrkliga kommunerna ensamma eller tillsammans
1. äger aktier i ett aktiebolag eller andelar i en ekonomisk förening med fler
än hälften av samtliga röster i bolaget eller föreningen eller på något annat
sätt förfogar över så många röster i bolaget eller föreningen,
2. har rätt att utse eller avsätta fler än hälften av ledamöterna i styrelsen
för ett aktiebolag, en förening eller en stiftelse, eller
3. utgör samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän i ett handelsbolag.
Vid tillämpningen av 1 - 3 skall ett inflytande som utövas av en juridisk
person över vilken staten, kommunen, landstinget eller den kyrkliga kommunen
bestämmer på det sätt som anges i de nämnda punkterna, anses utövat av staten,
kommunen, landstinget eller den kyrkliga kommunen.
Ordalagen är hämtade från 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100). Bestämmelsen i
sekretesslagen gäller endast för kommuner och landsting. Avgränsningsmetoden bör
dock kunna användas även i övriga fall där det allmänna utövar ett bestämmande
inflytande över verksamhet som bedrivs i privaträttsliga former.
Genom att säkerhetsskyddslagen blir direkt tillämplig på de nämnda företagen
blir ledningen för dessa skyldig att överväga vilket säkerhetsskydd verksamheten
kräver med hänsyn till rikets säkerhet och för att förebygga terroristdåd.
Rätten att besluta om inplacering av olika anställningar i säkerhetsklasser och
om registerkontroll bör dock ligga på myndigheter, kommuner och landsting. Även
om säkerhetsskyddslagen blir direkt tillämplig på verksamheten bör det allmänna
ha kvar ett övergripande myndighetsansvar för säkerhetsskyddet hos sina företag.
Detta behandlas vidare i avsnitt 7.
Till de nu nämnda företagen hör Posten, Telia, Sveriges Radio och Sveriges
Television. Även Apoteksbolaget AB, som från beredskaps-synpunkt har ungefär
samma ställning som Sveriges Radio, hör till denna grupp av företag.

Enskilda som bedriver verksamhet av betydelse för rikets säkerhet

När det gäller företag som, utan att det allmänna utövar ett bestämmande
inflytande eller att en upphandlingssituation föreligger, bedriver verksamhet av
betydelse för rikets säkerhet är det, med hänsyn till de väsentliga intressen
som lagstiftningen avser att skydda, naturligt att överväga införandet av direkt
tillämpliga tvingande lagregler om säkerhetsskydd.
Säkerhetsskyddsutredningen har emellertid stannat för en modell som innebär
att lagen blir tillämplig för dessa företag först efter det att ett
säkerhetsskyddsavtal har slutits mellan företaget och det allmänna. Om lagen i
stället är direkt tillämpbar på dessa företag tvingas de, enligt utredningen,
att själva avgöra om den verksamhet de bedriver är av sådan betydelse för rikets
säkerhet att lagen gäller för dem. Med hänsyn till bestämmelsernas generella
utformning skulle detta, enligt vad utredningen vidare har anfört, inte vara
helt enkelt.
Enligt Säkerhetsskyddsutredningens förslag är det den funktionsansvariga
myndigheten enligt beredskapsförordningen (1993:242) som skall företräda det
allmänna vid framförhandlandet av säkerhetsskyddsavtalet. Den funktionsansvariga
myndigheten har i de fall som nu är aktuella också ålagts ett tillsynsansvar.
Utredningen har framhållit det nära samband som råder mellan
beredskapsplanläggning och säkerhetsskydd. Medan beredskapsplanläggningen syftar
till att få en viss verksamhet att fungera i kris och krig kan säkerhetsskyddet
enligt utredningen sägas utgöra en metod för att skydda planläggningen och den
tänkta verksamheten från skador och angrepp utifrån.
Den funktionsansvariga myndigheten har enligt beredskapsförordningen ett
långtgående ansvar för beredskapsplanläggning och verksamhet inom respektive
funktion. Enligt utredningen torde detta bidra till att det hos myndigheten
finns betydande insikter inte bara i den verksamhet som bedrivs inom funktionen
utan också om sårbarheten och de speciella risker som kan föreligga för angrepp
mot det aktuella området. Om en funktionsansvarig myndighet finner att viss
verksamhet som bedrivs av enskild har betydelse för rikets säkerhet får
myndigheten, enligt utredningen, ta initiativ till att träffa ett säker-
hetsskyddsavtal med det aktuella företaget.
Som har redovisats i inledningsskedet av detta avsnitt har Säkerhets-
skyddsutredningens förslag mött en del kritik. JO har invänt att det inte är
godtagbart utifrån konstitutionella utgångspunkter att genom civil-rättsliga
avtal göra en offentligrättslig lagstiftning tillämplig på vissa rättssubjekt.
JO har vidare anfört att det ter sig naturligare att ta in hela regleringen om
vad som skall gälla i avtalet, och att särskilda regler om avtalets utformning
kan införas i säkerhetsskyddslagen och en komplet-terande
säkerhetsskyddsförordning.
Post- och telestyrelsen, Uppsala universitet, SAF och Regionåklagarmyndigheten
i Vänersborg har haft invändningar mot att säkerhets-skyddet för de aktuella
företagen skall regleras genom avtal. Uppsala universitet har anfört att det
egentligen inte finns något förhandlingsutrymme för avtalens utformning och att
avtalsfriheten därför framstår som skenbar. SAF har framfört liknande
invändningar. Regionåklagarmyndigheten i Vänersborg har betecknat avtalsmetoden
som meningslös eftersom tvångsmedel saknas mot tredskande företag.
Invändningarna är berättigade. Det är svårt att överblicka vilka
konsekvenserna av utredningens förslag blir om ett företag som bedriver
verksamhet av betydelse för rikets säkerhet vägrar att sluta ett säker-
hetsskyddsavtal. Det är inte utrett att all sådan verksamhet ligger under någon
form av tillståndsplikt och att den naturliga konsekvensen därför blir att ett
tillstånd för verksamheten vägras eller att ett redan beviljat tillstånd
återkallas. Även om några sanktionsmöjligheter för närvarande inte föreslås
(avsnitt 7) ligger det ett särskilt värde i en direkt gällande och tvingande
lagstiftning. Vid sidan av upphandlingssituationerna, som beskrivs nedan, får
man med en sådan lösning ett enhetligt system för regleringen av
säkerhetsskyddet hos företagen. Vid en sammantagen bedömning kommer regeringen
därför fram till slutsatsen att en direkt tillämplig lag är att föredra.
Säkerhetsskyddsutredningens förslag förutsätter att den funktionsan-svariga
myndigheten tar ett initiativ till säkerhetsskyddsavtal när den finner att ett
företags verksamhet är av betydelse för rikets säkerhet. Regeringen, som
instämmer i vad utredningen har framfört om förutsättningarna för myndighetens
medverkan, menar att rollen som initiativtagare är viktig även om författningen
görs direkt tillämplig. Myndigheten bör således i förekommande fall erinra
företaget om att det omfattas av säkerhetsskyddsregleringen. Regeringens förslag
innebär därmed inte att den funktionsansvariga myndigheten får en tyngre börda
än vad utredningen föreslagit.
Ett exempel på sådana företag som avses här är Svensk Elberedskap.

Upphandlingssituationer

I de fall där en myndighet avser att begära in anbud eller träffa avtal om
upphandling som med hänsyn till rikets säkerhet skall hållas hemlig, skall
myndigheten träffa skriftlig överenskommelse med anbudsgivaren eller
leverantören om det säkerhetsskydd som behövs i det särskilda fallet.
Den nu beskrivna tekniken för reglering av säkerhetsskyddet vid statlig
upphandling har använts under en lång tid och fungerat väl. Till skillnad från
vad som gäller för enskilda som bedriver verksamhet av betydelse för rikets
säkerhet finns i dessa fall en tydlig negativ konsekvens för företaget av att
ett avtal inte träffas. Om anbudsgivaren eller leverantören inte går med på de
krav som ställs i säkerhetsskyddshänseenden, blir upphandlingsaffären inte av.
Företaget har således ett intresse av att uppfylla säkerhetskraven. Någon
ändring av vad som gäller för närvarande föreslås därför inte.
Det skall här betonas att förslaget inte innebär att säkerhetsskyddslagen görs
tillämplig genom säkerhetsskyddsavtalet. Vad som skall gälla regleras i avtalet.
Om lagen ändå är tillämplig på företaget, exempelvis på grund av att det
bedriver verksamhet av betydelse för rikets säkerhet, kan åliggandena enligt
lagen inte inskränkas genom avtalet. Det finns å andra sidan i dessa situationer
inget som hindrar att myndigheten träffar ett säkerhetsskyddsavtal med
anbudsgivaren eller leverantören för att precisera skyddet till vad som
erfordras för den aktuella upphandlingen.

6 Registerkontroll

6.1 Övergång till ett system för säkerhetsklarering m.m.

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Huvuddragen i det nuvarande systemet skall |
| behållas. Benämningen skyddsklass skall ersättas av benämningen |
| säkerhetsklass. Klasserna skall knytas till anställningar i |
| stället för till tjänster. Med anställning skall jämställas annat|
| deltagande i säkerhetskänslig verksamhet. En ny kontroll skall |
| inte alltid vara nödvändig vid byte av anställning. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.
Remissinstanserna: Statens invandrarverk har kritiserat förslaget. Verket har
anfört att säkerhetsprövningen i högre grad skall knytas till person. Enligt
verket arbetar man där ofta i arbetslag, vilket medför att ett flertal personer
med olika befattningar skall samarbeta över gränserna. I verkets skiftande
verksamhet med rådande ekonomisk åtstramning krävs en hög flexibilitet
beträffande resursanvändningen. Enligt verket är det därför påkallat med en
justering i anknytningsavseende från befattning till person. Övriga instanser
har tillstyrkt förslaget eller lämnat det i allt väsentligt utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I Säkerhetsskyddsutredningens uppdrag har
ingått att göra jämförelser mellan det svenska systemet för personalkontroll och
de system som tillämpas i övriga Västeuropa. En huvudfråga under arbetet med
att få fram en ny gemensam reglering på säkerhetsskyddsområdet har därvid varit
huruvida ett kontrollsystem som anknyter till olika tjänster skall behållas.
Även om den sammantagna bedömningen är att några grundläggande skillnader mellan
den svenska personalkontrollen och de utländska systemen inte föreligger, finns
det på en punkt en överensstämmelse mellan några av de utländska systemen som
skiljer dem från det svenska. Prövningen i dessa utländska system mynnar ut i en
bedömning som visar att personen i fråga har godkänts för hantering av
sekretessbelagda uppgifter upp till en viss nivå. Ibland manifesteras denna
bedömning i utfärdandet av ett särskilt intyg om verkställd säkerhetskontroll,
på engelska kallat security clearance.
En sådan kontroll skulle kunna tillämpas så att man t.ex. låter ett antal
olika personer genomgå kontroll och att man sedan, för det fall det blir
aktuellt att tillsätta en känslig befattning, väljer någon ur den kretsen.
Systemet förefaller dock att vara möjligt endast i teorin. I praktiken måste
säkerhetsprövningen knytas till de krav som befattningen eller verksamheten
ställer i det särskilda fallet. Dessutom måste lämpligheten avgöras utifrån även
andra kriterier än resultatet av en registerkontroll. Det finns i de
utländska system som har granskats en koppling till befattningen på det sättet
att arbetsuppgiftens art i det konkreta fallet bestämmer på vilken nivå
säkerhetsklareringen skall ske och vilka krav som skall ställas på klareringen.
Även om det finns enstaka skäl som talar för att överge kopplingen mellan
registerkontrollen och de konkreta arbetsuppgifterna bör således huvuddragen i
det nuvarande systemet behållas.
Den skillnad i förhållande till det svenska systemet som utfärdandet av ett
skriftligt intyg innebär är visserligen av mer formell än saklig karaktär, men
det skulle underlätta ett internationellt utbyte om en säkerhetsprövning som
innehåller en registerkontroll dokumenteras. På grundval av en sådan
dokumentation skulle sedan en säkerhetsklarering kunna utfärdas, om en
framställning om detta görs av annan stat.
Säkerhetsskyddslagen föreslås innehålla en undantagsregel enligt vilken det
skall vara möjligt att efter framställan från annan stat göra registerkontroll
även i andra fall än då det krävs med hänsyn till svenska intressen. Detta
förslag behandlas vidare i avsnitt 6.14.
Lagen bör vidare innehålla en regel om att en registerkontroll får underlåtas
i sådana fall där den framstår som obehövlig mot bakgrund av att vederbörande
nyligen har genomgått en kontroll och där den nya arbetsuppgiften inte kan anses
ställa nya krav. Även i detta syfte är någon form av dokumentation av betydelse.
En regel om att kontrollen skall dokumenteras kan dock ha förordningsform.
Utvecklingen inom arbetsrätten på det offentliga området har lett till att
tjänstebegreppet har utmönstrats. Tjänstebegreppet bör därför inte användas
heller i detta sammanhang. Då emellertid registerkontrollen, som nyss har
redogjorts för, även fortsättningsvis bör ha en anknytning till
arbetsuppgifterna är det lämpligt att, såsom har gjorts i andra sammanhang, byta
ut begreppet tjänst mot anställning. Med anställning bör jämställas annat
deltagande såsom uppdrag, utbildning m.m. i säkerhetskänslig verksamhet.
Benämningen säkerhetsklass får anses vara mer adekvat än begreppet skyddsklass.

6.2 Kriterierna för registerkontroll

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Registerkontroll skall kunna göras inte |
| endast när det gäller skydd mot röjande av uppgifter som omfattas|
| av sekretess av hänsyn till Sveriges säkerhet utan också när det|
| gäller skyddet mot terrorism.Utredningens förslag stämmer i sak med
regeringens. |
| Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget |
| eller lämnat det i huvudsak utan erinran. |
| |
| |
| Skälen för regeringens förslag: |
| För vilka skyddsintressen skall det göras kontroll ? |
| SÄPO-kommittén har i sitt slutbetänkande Säkerhetspolisens arbets-|
| metoder, personalkontroll och meddelarfrihet (SOU 1990:51) |
| föreslagit att personalkontroll skall få ske även för andra ändamål|
| än i dag. Kommittén har pekat på förekomsten av befattningshavare|
| med arbetsuppgifter som är känsliga från säkerhetssynpunkt, även om|
| inte sekretessbelagda uppgifter delges dem. Dit hör exempelvis |
| flygplatspersonal. Kommittén har framhållit att en utvidgning av|
| personalkontrollen skulle ligga i linje med de förpliktelser |
| som Sverige har genom anslutandet till olika internationella |
| konventioner om terrorism (bet. s. 232). Enligt SÄPO-kommittén |
| bör således även risken för terroristhandlingar och annan liknande|
| säkerhetshotande verksamhet utgöra grund för personalkontroll. |
| Utgångspunkten för Säkerhetsskyddsutredningens arbete har enligt|
| direktiven varit att överväga en utvidgning av |
| personalkontrollsystemet i överensstämmelse med SÄPO-kommitténs |
| förslag. En utvidgning av personalkontrollförfarandet till att |
| omfatta också ett skydd mot terrorism har därvid föreslagits. |
| Regeringen anser liksom SÄPO-kommittén och |
| Säkerhetsskyddsutredningen att en sådan utvidgning är påkallad. |
| Frågan om behovet av registerkontroll i dessa fall behandlas |
| vidare i avsnitt 6.3.2. |
| En annan fråga som förtjänar att ställas i detta sammanhang är |
| huruvida förfarandet med registerkontroll, inom ramen för |
| säkerhets-skyddssystemet, skall omfatta totalförsvarspliktiga |
| som i fredstid anför-tros vapen eller annan militär materiel som|
| kan användas vid brottslig verksamhet. Det måste anses mycket |
| angeläget att från samhällets sida i möjligaste mån förebygga att|
| dokumenterat våldsbenägna personer får tillgång till vapen som kan|
| utnyttjas för allvarliga brott, eller att de får en utbildning |
| som kan användas för liknande syften. Denna angelägenhet har |
| emellertid mer karaktären av ett allmänt intresse av att |
| förhindra personer från att få anställningar eller motsvarande som|
| de inte är lämpade för. Problemet bör inte lösas inom ramen för det|
| registerkontrollförfarande som nu behandlas, utan genom |
| ändringar i polisregisterförfattningarna. |

--------------------------------------------------------------------
| Vilka är riskfaktorerna ? |
| Att lämna en uttömmande uppräkning av de olika omständigheter som|
| kan vara av betydelse vid en prövning av någons pålitlighet från|
| säkerhetssynpunkt och att inbördes rangordna dessa efter |
| betydelse, är inte möjligt. Bland de omständigheter som kan ha |
| betydelse bör emellertid särskilt nämnas personliga förhållanden|
| som kan utnyttjas i utpressningssyfte, dålig ekonomi som kan |
| fresta till brottsliga handlingar, redan dokumenterad |
| kriminalitet, samröre med kriminella kretsar, sådana förbindelser|
| med utländska medborgare och resor i utlandet som kan ha |
| resulterat i kontakter med främmande underrättelseorganisationer|
| eller förbindelser med utländska eller inhemska organisationer |
| som bekänner sig till våld och terrorism eller som på annat sätt|
| hotar samhällsordningen. Det bör betonas att det inte är |
| självklart att faktorer av dessa slag skall vara |
| diskvalificerande i ett enskilt fall. Något fastställande av mer|
| allmänna normer för vad som bör accepteras eller inte är det |
| således inte frågan om. Det handlar endast om att ange några av |
| kriterierna för bedömningen. |
| |
| |
| 6.3 Anknytningen till anställning |
| 6.3.1Klassningssystemet när det gäller tillgången till |
| sekretessbelagda uppgifter |
|

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.
Remissinstanserna har utöver den kritik som redovisats i avsnitt 6.1 och som
har viss giltighet även i detta avsnitt lämnat förslaget utan erinran.
Bakgrund: Till skyddsklass 1 A räknas i dag tjänster som innebär att
befattningshavaren i stor omfattning får ta del av sådana sekretessbelagda
uppgifter av synnerlig betydelse för rikets säkerhet som berör en större eller
särskilt väsentlig del av totalförsvaret. Skyddsklass 1 B omfattar tjänster där
befattningshavaren annars i en omfattning som inte är obetydlig får del av
sekretessbelagda uppgifter av synnerlig betydelse för rikets säkerhet. Till den
lägsta klassen, skyddsklass 2, hör tjänster där befattningshavaren antingen i
obetydlig omfattning får del av sekretessbelagda uppgifter av synnerlig
betydelse för rikets säkerhet eller i en omfattning som inte är ringa får del av
andra sekretessbelagda uppgifter av betydelse för rikets säkerhet.
Enligt en enkät som SÄPO-kommittén gjorde under våren 1989 fanns det ca
1 000 tjänster i skyddsklass 1 A, ca 10 000 i skyddsklass 1 B och ca 400 000
i skyddsklass 2. Av tjänsterna i klass 2 var den helt övervägande delen
hänförliga till försvaret och krigsplaceringen av värnpliktiga. I dessa siffror
ingick sålunda även med tjänster jämställda uppdrag.När det gäller antalet
skyddsklassade tjänster torde inte några mer betydande förändringar ha skett
sedan SÄPO-kommitténs arbete avslutades. Under år 1991 gjordes drygt 87 000
personalkontroller, varav ca 480 gällde klass 1 A, 6 700 klass 1 B och 80 500
klass 2. Verksamhetsåret 1992/93 gjordes betydligt fler kontroller. Ökningen
skall enligt uppgift ha berott på genomförda omläggningar av försvarets
datasystem. Under verksamhetsperioden 1993/94 gjordes 133 429 kontroller, varav
924 avseende personer i skyddsklass 1 A, 6 026 personer i skyddsklass 1 B och
126 479 personer i skyddsklass 2.
Skälen för regeringens förslag: En huvudfråga under arbetet med en ny
reglering av säkerhetsskyddet har, som nämnts i avsnitt 6.1, varit huruvida ett
system som anknyter till olika tjänster skall behållas eller om kontrollen i
stället skall anknyta till person. Enligt vad som har framförts där bör
huvuddragen i det nuvarande systemet behållas. Som redovisas närmare nedan kan
dock grunden för placering i den lägsta säkerhetsklassen göras något snävare för
att åstadkomma ett lägre antal kontroller. Även den högsta klassen,
säkerhetsklass 1, kan behöva en mindre justering. Några mer ingripande
förändringar bör dock inte genomföras. För enkelhetens skull föreslås att de
olika klasserna 1 A, 1 B och 2 tilldelas nummer 1, 2 respektive 3.
Det är angeläget att få ned det stora antal kontroller som i dag genomförs,
framför allt när det gäller den kategori som för närvarande motsvaras av
skyddsklass 2. Det förhållandet att även anställda inom kommuner och landsting
samt riksdagen och dess myndigheter föreslås omfattas av de nya kontrollreglerna
understryker detta behov. Preciseringen av vilka anställningar som skall ingå i
den föreslagna säkerhetsklass 3 bör därför göras snävare.
Definitionen bör bl.a. ta sikte på vilka följder ett eventuellt röjande av de
sekretessbelagda uppgifterna får för rikets säkerhet i det konkreta fallet.
Självfallet är detta en svår uppgift, varför alltför stora krav på konkretion
inte kan ställas. I säkerhetsklass 3 bör i fortsättningen de
anställningar placeras där befattningshavaren får del av sekretessbelagda
uppgifter av betydelse för rikets säkerhet, om ett röjande av de sekretess-
belagda uppgifterna kan antas medföra men för rikets säkerhet som inte endast är
ringa.
Det är naturligtvis tänkbart att effekterna av en sådan precisering blir
begränsade, särskilt eftersom redan det förhållandet att uppgifterna är
sekretessbelagda innebär att man har gjort bedömningen att det finns risk för
skada om de röjs för obehöriga. Förslaget innebär emellertid ett krav på att
skadan måste vara av en viss storlek. Vidare leder en ny lydelse av grunden till
att myndigheterna tvingas att på nytt och utifrån något ändrade förutsättningar
göra en prövning av behovet av placering i säkerhetsklass.
När det gäller de högre säkerhetsklasserna får det antas att det alltid
föreligger en risk för betydande skada om sekretessbelagda uppgifter röjs för
obehöriga, eftersom de tar sikte på uppgifter av synnerlig betydelse för rikets
säkerhet. Något motsvarande skaderekvisit är därför inte påkallat för dessa.
Enligt den nuvarande ordningen gäller klass 1 A uppgifter av synnerlig
betydelse för rikets säkerhet som berör en större eller särskilt väsentlig del
av totalförsvaret. Skäl saknas att ha kvar formuleringen som hänvisar till
totalförsvaret. Till denna klass bör hänföras samtliga anställningar som innebär
att den som anlitas i stor omfattning får del av sekretessbelagda uppgifter av
synnerlig betydelse för rikets säkerhet.

6.3.2 Registerkontroll till skydd mot terrorism

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Sådan kontroll som behövs för att förebygga|
| terrorism och som inte skall följa redan av att en anställning är|
| placerad i säkerhetsklass, skall få göras endast om det finns sär-|
| skilda skäl. Denna prövning skall, utom såvitt avser riksdagen |
| och dess myndigheter, göras av regeringen. Någon indelning i |
| olika säkerhetsklasser skall inte göras när det gäller de per- |
| sonkategorier som kontrolleras på grund av risken för terrorism.|
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag stämmer överens i sak med regeringens.
Remissinstanserna: Telia AB och Säkerhetspolisen (SÄPO) har anfört att
registerkontroll till skydd mot terrorism bör hänföras till en egen
säkerhetsklass. I övrigt har förslaget tillstyrkts eller lämnats i huvudsak utan
erinran.
Skälen för regeringens förslag: En möjlighet till registerkontroll skall
tillämpas med återhållsamhet. För detta talar främst hänsynen till den
personliga integriteten men också praktiska skäl. När det gäller tillgången till
hemliga uppgifter föreligger inga större svårigheter att avgränsa vare sig arten
av information eller personkretsen. Utvidgningen av säkerhetsskyddet och
registerkontrollen till ett skydd mot terrorism för däremot med sig besvärliga
gränsdragningsproblem. Den innebär samtidigt en risk för en betydande ökning av
antalet registerkontroller.
SÄPO-kommittén har föreslagit (SOU 1990:51) att en indelning i olika klasser
skall ske också när det gäller registerkontroll till skydd mot terrorism. Utan
att ange några mer bestämda förslag till indelning har kommittén föreslagit
vissa riktlinjer för hur avgränsningen bör göras (a.a. s. 315 f).
Säkerhetsskyddsutredningen har haft som en av sina huvuduppgifter att avgränsa
den personkrets som skall kunna kontrolleras av annan anledning än tillgången
till hemlig information. De av SÄPO-kommittén föreslagna riktlinjerna, vilka
inte närmare kommer att redovisas här, visar på svårigheterna med att avseende
skyddet mot terrorism göra en motsvarande avgränsning som den i frågan om
kontroll på grund av tillgången till hemlig information. Till
avgränsningssvårigheterna kommer att omständigheter av betydelse för bedömningen
av risken för att en person skulle komma att göra sig skyldig till
terroristhandlingar sannolikt skiljer sig något från faktorer som kan vara av
vikt vid bedömningen av om en person kan komma att röja hemlig information av
betydelse för rikets säkerhet.
Vad man vill stoppa är presumtiva terrorister. Dokumenterad vålds-kriminalitet
eller samröre med terroristorganistationer är troligen viktigare
bedömningsgrunder än ekonomiska trassligheter och eventuella missbruksproblem
som inte återspeglas i kriminalregistret. Faktorer av det senare slaget har
däremot erfarenhetsmässigt visat sig kunna vara betydelsefulla för t.ex.
personers villighet att låta sig värvas av främmande länders
underrättelseorganisationer. Registerslagningens omfattning när det gäller
skyddet mot terrorism kommenteras vidare i avsnitt 6.5.
I de länder där en registerkontroll genomförs till skydd mot terrorism och
vars system Säkerhetsskyddsutredningen har studerat, görs kontrollen vanligen
utanför den egentliga personalkontrollens ram.
Mot bakgrund av det anförda bör den nuvarande inriktningen av
registerkontrollen behållas i framtiden. Som huvudregel bör således
registerkontroll endast få ske i fråga om personer som på grund av sina
arbetsuppgifter har tillgång till hemliga uppgifter av betydelse för rikets
säkerhet. Säkerhetsklassningen bör vara förbehållen dessa grupper.
Registerkontrollen avseende terroristskyddet, som alltså föreslås bli utförd
endast när det finns särskilda skäl, bör ske under särskilda former och vara
inriktad på omständigheter som har särskild betydelse för bedömningen av risker
för terroristaktioner.
Erfarenhetsmässigt har riskerna för terroristaktioner varit stora vid
flygplatser. För dessa gäller lagen (1970:926) om särskild kontroll på
flygplats. Enligt lagen får vissa särskilda kontrollåtgärder vidtas på flygplats
till förekommande av brott som utgör en allvarlig fara för säkerheten vid
luftfart (1 §). För att söka efter vapen eller andra föremål som är ägnade att
komma till användning vid brott mot luftsäkerheten får väskor och andra slutna
förvaringsställen inom flygplatsens område undersökas. Vidare får
flygpassagerare och andra personer som uppehåller sig inom området
kroppsvisiteras (3 §). Det framstår som en brist att registerkontroll av
de anställda inte är tillåten.
Skyddet mot terroristhandlingar bör emellertid inte begränsas till
flygplatser. I lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.
(skyddslagen) finns bestämmelser om åtgärder till skydd mot sabotage, terrorism,
spioneri och andra fall av röjande av hemliga uppgifter inom totalförsvaret. Om
allmänhetens tillträde till eller rätt att utnyttja en anläggning, ett område,
ett fartyg eller ett luftfartyg behöver begränsas för något av dessa ändamål,
får bestämmas att anläggningen, området, fartyget eller luftfartyget skall
utgöra skyddsobjekt (3 §).
Genom att kunna förordna att personal vid anläggningar som utgör skyddsobjekt
enligt skyddslagen och vid flygplatser får underkastas registerkontroll kan man
på ett relativt tydligt sätt åstadkomma en begränsning som medför att
registerkontroll bara får ske beträffande personal med arbetsuppgifter som har
särskild betydelse från säkerhets-synpunkt.
Det kan diskuteras om det inte är tillräckligt att låta skyddslagen ensam
utgöra avgränsningen. Att flygplatserna omfattas är emellertid av så stor vikt
att denna avgränsning inte bör få bero på om de även i framtiden kommer att
omfattas av beslut enligt skyddslagen.
Även om kontroll av personalen vid flygplatser och skyddsobjekt i dag framstår
som mest angelägen, bör det finnas en möjlighet att på kort tid utsträcka
omfattningen av denna kontroll. Den militära hotbilden kan förändras och målen
för terroristaktioner kan bli andra än de är för närvarande. Vi föreslår därför
att det i lagen anges att registerkontroll till skydd mot terrorism får ske om
det finns särskilda skäl, medan bestämmelser om när särskilda skäl skall anses
föreligga kan ha formen av tillämpningsföreskrifter. Genom angivandet av att det
krävs särskilda skäl kommer kravet på en restriktiv tillämpning till uttryck i
lagen.

6.4 Registerslagningens omfattning när det gäller tillgången till
sekretessbelagda uppgifter

6.4.1 Uppgifter från Säkerhetspolisens register (SÄPO-registret)

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Uppgifter från SÄPO-registret skall kunna |
| lämnas ut vid registerkontroll i alla säkerhetsklasser. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det i allt väsentligt
utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: SÄPO-registret är ett register som är avsett
för den särskilda polisverksamheten för hindrande och uppdagande av brott mot
rikets säkerhet m.m. Registret har det dubbla ändamålet att tjäna som
spaningsregister för Säkerhetspolisens verksamhet och att vara underlag för det
som i dag heter personalkontroll.
Enligt 2 kap. 3 § regeringsformen får anteckningar om en medborgare i ett
allmänt register inte grundas enbart på hans politiska åskådning, om han inte
har gett sitt samtycke till att anteckning sker. I enlighet med detta förbud mot
politisk åsiktsregistrering föreskrivs i 2 § andra stycket
personalkontrollkungörelsen (1969:446) att anteckning i SÄPO-registret inte får
ske enbart av det skälet att någon genom tillhörighet till organisation eller på
något annat sätt gett uttryck för en viss politisk uppfattning. Bestämmelsen har
kompletterats med öppna och hemliga föreskrifter av regeringen.
Enligt de öppna föreskrifterna skall anteckning ske i SÄPO-registret av
uppgifter om medlemmar eller sympatisörer i organisationer och grupper som kan
befaras här i riket eller i andra stater bedriva eller ha bedrivit politisk
omstörtningsverksamhet, vari ingår utnyttjande av våld, hot eller tvång. Till
dessa grupper hör bl.a. terroristorganisationer.
Enbart en uppgift om att någon tillhör en organisation som i sitt program har
angett att den skall verka för att omvandla samhället med våld är dock inte
tillräcklig för registrering. Anteckning får bara ske om någon medlem eller
sympatisör genom sina åtgärder har gett anledning till misstanke om att han kan
vara beredd att delta i verksamhet som innebär fara för rikets yttre säkerhet
eller som syftar till att med våld förändra det demokratiska statsskicket. I de
hemliga föreskrifterna ges mer preciserade anvisningar för i vilka fall
registrering får ske av medlemmar och sympatisörer som hör till den sistnämnda
kategorin.
Det kan konstateras att SÄPO-registret, även om det har också andra ändamål än
att tjäna som underlag för den nuvarande personalkontrollen, innehåller
uppgifter som i hög grad är relevanta för den säkerhetsprövning som är
kontrollens syfte.
När prövningen avser någon av de från säkerhetssynpunkt känsligaste
befattningarna, dvs. i föreslagna säkerhetsklasserna 1 och 2, bör uppgifter
kunna lämnas ut från SÄPO-registret i samma utsträckning som för närvarande,
nämligen om det framstår som antagligt att uppgifterna har relevans för
säkerhetsprövningen.
SÄPO-kommittén har föreslagit (SOU 1990:51) att uppgifter från SÄPO-registret
inte skall få läggas till grund för bedömning i andra fall än de som gäller
befattningar i dagens skyddsklass 1 A och 1 B. Mot förslaget har under
remissbehandlingen invänts att detta i praktiken skulle innebära att uppgifter
om samröre med utländska underrättelseorganisationer eller med kända terrorister
i vissa fall inte skulle kunna lämnas ut vid en säkerhetsprövning. Till de
nämnda fallen kan fogas registeruppgifter om eventuella kontakter med politiska
extremistorganisationer. Även om uppgifter i SÄPO-registret kan vara av särskilt
integritetskänslig art, bör därför någon inskränkning på det sätt som SÄPO-
kommittén har föreslagit inte genomföras.

6.4.2 Andra polisregisteruppgifter

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Inga begränsningar föreslås i de båda högsta|
| klasserna, dvs. säkerhetsklass 1 och 2. I fråga om |
| säkerhetsklass 3 skall uppgifter kunna lämnas ut från person- och|
| belastningsregistret (PBR).Med stöd av en undantagsregel skall regeringen|
| i enskilda fall, om det finns synnerliga skäl, kunna besluta |
| att även andra uppgifter får lämnas ut. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag stämmer i sak med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det i allt väsentligt
utan erinran.

Bakgrund:

Vid den nu förekommande personalkontrollen sker sökning, förutom i SÄPO-
registret, också i person- och belastningsregistret (PBR). PBR innehåller
uppgifter om ådömda påföljder och om att någon är skäligen misstänkt för brott.
Vid personalkontroll rörande befattningar i de nuvarande skyddsklasserna 1 A och
1 B får alla tillgängliga uppgifter som anses relevanta lämnas ut från PBR och
övriga polisregister. Till de övriga polisregistren hör olika spaningsregister.
I skyddsklass 2 gäller vissa begränsningar som gör att inte alla uppgifter som
har relevans får lämnas ut. Enligt den nu gällande personalkontrollkungörelsen
får Rikspolisstyrelsen (RPS) beträffande den som innehar eller avses tillträda
en tjänst i den lägsta skyddsklassen lämna ut uppgifter ur polisregister om att
den kontrollerade
1. dömts eller är misstänkt för brott som avses i 1 § lagen (1952:98) med
särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål eller annars för brott
som avses i 3, 4 eller 6 kap., 8 kap. 5 eller 6 §, 12 kap. 1 eller 3 §, 13 kap.
eller 16 kap. 1 - 6 §§ brottsbalken eller 1 eller 3 § narkotikastrafflagen
(1968:64),
2. annars dömts eller är misstänkt för sådan handling eller försök eller
förberedelse därtill som innefattar brott mot rikets säkerhet eller som syftar
till och är ägnad att med våld förändra det demokratiska statsskicket eller
påverka rikets ställning som oberoende stat, eller
3. genom sin verksamhet eller annars kan befaras vara beredd att deltaga i
sådan handling som avses under 1 eller 2.
Är en sådan tjänst som nyss har redogjorts för förenad med bevakningsuppgift,
chefsskap för förråd eller kassaförvaltning eller ansvar för penningmedel, får
RPS därutöver på framställan lämna ut uppgift ur polisregister om att den som
innehar eller avses tillträda tjänsten under de närmaste tio åren har dömts för
brott som avses i 8 - 11 eller 14 kap., 16 kap. 17 §, 17, 18 eller 20 - 22 kap.
brottsbalken, 3 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, 4 a § lagen
(1951:649) om straff för vissa trafikbrott, 1 eller 3 § narkotikastrafflagen
(1968:64)) eller 10 kap. 2 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

Skälen för regeringens förslag:

Säkerhetsklass 1 och 2

De befattningar som kommer att höra till de nu föreslagna två högsta klasserna,
säkerhetsklasserna 1 och 2, är av så säkerhetskänslig art att alla tillgängliga
uppgifter i polisregistren bör få lämnas ut. I likhet med vad som i praktiken
gäller i dag kommer dock endast uppgifter som bedöms vara relevanta att få
lämnas ut. Närmare kommentarer om detta krav lämnas i avsnitt 6.8.

Säkerhetsklass 3

Det måste alltid tillmätas en viss betydelse från säkerhetssynpunkt att en
person som skall anförtros hemliga uppgifter har gjort sig skyldig till
kriminalitet av mer allmänt och inte alltför bagatellartat slag. I avsnitt 6.4.1
har föreslagits att uppgifter i SÄPO-registret skall få lämnas ut avseende alla
säkerhetsklasserna. Möjligheten att inhämta polisregisteruppgifter när det
gäller anställningar i den lägsta säkerhetsklassen bör nu ändras på så att även
alla nödvändiga uppgifter i PBR omfattas.
En möjlighet bör vidare öppnas för att i särskilda undantagsfall lämna ut
uppgifter i större utsträckning än som har sagts i det föregående. Det kan inte
anses ligga i linje med registerkontrollens syfte att man av formella skäl är
förhindrad att lämna ut en uppgift som uppenbarligen har relevans i ett enskilt
kontrollärende. En sådan regel medför när det gäller de kontrollerade att andra
polisregister än SÄPO-registret och PBR kan användas. Vad den innebär för
anhöriga till den kontrollerade och för dem som kontrolleras på grund av risken
för terrorism berörs i avsnitt 6.4.4 respektive 6.5. Undantagsregeln bör förenas
med ett krav på stor restriktivitet vid dess tillämpning. Ett villkor bör därför
vara att det finns synnerliga skäl för att låta registerkontrollen omfatta även
andra uppgifter. Någon möjlighet att utfärda undantagsregler av generell
karaktär skall inte finnas. I stället bör regeringen i varje enskilt fall med
prövning av samtliga därvid föreliggande omständigheter kunna bestämma om en
utvidgad rätt till uppgifter.

6.4.3 Särskild personutredning

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: En särskild personutredning skall genomföras|
| i de två högsta säkerhetsklasserna. Utredningen skall omfatta en|
| undersökning av den kontrollerades ekonomiska förhållanden. |
| Personliga förhållanden i övrigt skall utredas i den omfattning |
| som behövs. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens
Remissinstanserna har inte haft någon erinran.

Skälen för regeringens förslag:

Utredning om ekonomiska förhållanden

Enligt 2 § personalkontrollkungörelsen skall vid kontroll avseende den nu
befintliga skyddsklass 1 A en särskild personutredning företas, om detta inte är
obehövligt med hänsyn till omständigheterna. De uppgifter som kommer fram vid en
sådan utredning skall tillföras Säkerhetspolisens register (SÄPO-registret).
Inom ramen för personutredningen görs för närvarande en viss undersökning av den
kontrollerades ekonomiska förhållanden.
Det är viktigt att kontrollen inte blir schablonmässig. Den bör inriktas på
alla omständigheter som i det särskilda fallet är av vikt vid bedömningen av en
persons pålitlighet från säkerhetssynpunkt. Med hänsyn till den betydelse som de
ekonomiska faktorerna erfarenhetsmässig har bör en utredning om ekonomiska
förhållanden göras i större utsträckning än för närvarande. Av resursskäl
framstår det dock som nödvändigt att begränsa en sådan undersökning till de fall
där det är särskilt viktigt. En utredning om ekonomiska förhållanden bör vara
ett obligatoriskt inslag endast när det gäller de känsligaste befattningarna,
närmare bestämt säkerhetsklasserna 1 och 2.
För att en särskild personutredning skall få göras krävs att den som avses har
gett sitt samtycke. Frågan om samtycke kommenteras närmare i avsnitt 6.6. Om
samtycke föreligger bör det inte finnas några hinder mot att man företar en så
omfattande utredning som anses motiverat.
I första hand bör ansvaret för den ekonomiska utredningen ligga hos den som
har beslutat om registerkontroll. Närmare bestämmelser om vilket organ som skall
utföra den särskilda personutredningen och om formerna för utredningens
genomförande kan meddelas genom tillämpningsföreskrifter.
Enligt 2 § tredje stycket personalkontrollkungörelsen skall uppgifter som har
kommit fram vid en personutredning föras in i SÄPO-registret. En motsvarande
bestämmelse torde inte behövas i framtiden. Förutsätt-ningarna för att de
uppgifter som har kommit fram skall antecknas i SÄPO-registret bör i stället
vara de samma som för anteckning i SÄPO-registret över huvud taget. Att
uppgifterna ändå kan omfattas av sekretess följer av 9 kap. 17 § första stycket
2 sekretesslagen (1980:100).

Utredning om personliga förhållanden i övrigt

Enligt den nuvarande ordningen gör Säkerhetspolisen inom ramen för den särskilda
personutredning som avser skyddsklass 1 A en viss utredning av även andra
personliga förhållanden än de ekonomiska. Den kontrollen omfattar normalt en
kontroll av uppgivna personliga data, en slagning i körkortsregistret för en
kontroll av om vederbörande har blivit omhändertagen enligt lagen (1976:511) om
omhändertagande av berusade personer m.m. samt, om det finns anledning till det,
samtal med referenter. En utredning om någons personliga förhållanden i denna
omfattning är särskilt integritetskänslig och bör bara komma i fråga i de fall
där det framstår som absolut nödvändigt.
Närmare bestämmelser om vilket organ som skall utföra den särskilda
personutredningen och om formerna för utredningens genomförande kan, som har
anförts tidigare, meddelas genom tillämpningsföreskrifter.
När det gäller införande i SÄPO-registret av de uppgifter som framkommit vid
utredningen och frågan om sekretess för uppgifterna hänvisas till vad som har
sagts om de ekonomiska förhållandena.

6.4.4 Kontroll av anhöriga

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Vid registerkontroll som avser |
| säkerhetsklasserna 1 och 2 skall uppgifter i polisregister om |
| den kontrollerades make eller sambo kunna lämnas ut, om det är |
| oundgängligen nödvändigt. Med stöd av en undantagsregel skall |
| regeringen i enskilda fall kunna besluta att även andra |
| uppgifter om anhöriga får lämnas ut, om det finns synnerliga skäl|
| för det. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.
Remissinstanserna: Försvarsmakten har anfört att kontrollen av de anhöriga
bör ha samma omfattning som kontrollen av huvudpersonen. Övriga instanser har i
allt väsentligt lämnat förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: En särskild fråga är om en persons lämplighet
från säkerhetssynpunkt kan påverkas av förhållanden som inte direkt gäller den
kontrollerade själv utan anhöriga till denne. I regel avses då en make eller
sambo eller andra nära anhöriga.
Enligt den nuvarande ordningen förekommer det att uppgifter i polisregister
som gäller en anhörig till den kontrollerade lämnas ut vid personalkontroll.
Något uttryckligt författningsstöd för detta finns inte, men förfarandet har
ansetts ha visst stöd i att upplysningar får lämnas ut beträffande den
kontrollerade.
En sak är att en uppgift rörande en viss person kan innefatta uppgifter även
om en annan. Särskilt i spaningssammanhang förekommer det att kontakter och
samröre med andra personer bedöms som viktiga för utredningen och att uppgifter
om sådana förhållanden därför antecknas i spaningsregister. Sådana uppgifter kan
vara av betydelse för en viss persons pålitlighet. De bör därför kunna lämnas ut
i ett registerkontrollärende i samma utsträckning som andra uppgifter om den
kontrollerade.
En annan sak är däremot mer självständiga anteckningar om en annan person.
Frågan är om t.ex. uppgifter om att en anhörig har dömts för ett brott bör få
lämnas ut i ett ärende om registerkontroll. Vad som sägs i det följande tar
sikte på denna typ av uppgifter.
Uppgifter om någon utanför den allra närmaste familjekretsen kan inte anses ha
så stor betydelse att de bör få lämnas ut. Att som förekommer på en del håll
utomlands schablonmässigt utsträcka kontrollen så att den omfattar en så
utvidgad krets bör alltså inte komma i fråga. I regel torde också sådana
polisregisteruppgifter som eventuellt förekommer om föräldrar och barn till den
kontrollerade sakna betydelse.
När det gäller en make eller sambo till den kontrollerade föreligger däremot
normalt särskilda lojalitets- och beroendeförhållanden. I andra sammanhang
tillmäts sådana släktskapsförhållanden sålunda en särskild relevans. Det bör
därför finnas utrymme för att ta med uppgifter rörande sådana anhöriga även i
prövningen av den kontrollerades pålitlighet från säkerhetssynpunkt. I princip
bör därvid uppgifter av samma art som när det gäller den kontrollerade själv
kunna inhämtas. Därmed bör även uppgifter från SÄPO-registret kunna lämnas ut.
Utgångspunkten måste dock vara att möjligheten skall tillämpas restriktivt.
Utlämnande av uppgifter som rör en make eller sambo skall som huvudregel kunna
ske endast om det är oundgängligen nödvändigt och bara för kontroll som gäller
säkerhetsklass 1 eller 2.
I avsnitt 6.4.2 har föreslagits en undantagsregel som innebär att regeringen i
enskilda fall om det finns synnerliga skäl kan besluta att uppgifter i större
omfattning än som annars är medgivet får lämnas ut. Med stöd av denna
bestämmelse kommer således i en del fall även sådana uppgifter om andra anhöriga
än make eller sambo att kunna lämnas ut. En annan konsekvens av undantagsregeln
är att uppgifter om anhöriga till den som avses i säkerhetsklass 3 kan få lämnas
ut om synnerliga skäl för detta finns. Med stöd av undantagsregeln kan också
andra uppgifter än sådana som finns i olika polisregister få lämnas ut
beträffande en make eller sambo. Arten och omfattningen av dessa uppgifter kan
naturligtvis variera.
Vad som nu har sagts tar sikte på frågan huruvida uppgifter som finns i något
polisregister eller som annars har framkommit vid en särskild personutredning
skall få lämnas ut. Något hinder mot att uppgifter om anhöriga skaffas in på
annat sätt, exempelvis genom att den som har beslutat om registerkontroll
ställer frågor till den som säkerhetsprövningen avser föreligger naturligtvis
inte.

6.5 Registerslagningens omfattning vid kontroll till skydd mot terrorism

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Kontroll till skydd mot terrorism begränsas|
| till uppgifter i säkerhetspolisens register och uppgifter i |
| person- och belastningsregistret om dom eller misstanke om |
| narkotikabrott och grovt narkotikabrott (1 och 3 §§ |
| narkotikastrafflagen [1968:64]), brott mot 37 § vapenlagen |
| (1973:1176) samt vissa |
| - brott mot liv och hälsa (3 kap. brottsbalken), |
| - brott mot frihet och frid (4 kap. brottsbalken), |
| - sexualbrott (6 kap. brottsbalken), |
| - tillgreppsbrott (8 kap. brottsbalken), |
| - oredlighetsbrott (9 kap. brottsbalken), |
| - skadegörelsebrott (12 kap. brottsbalken), |
| - allmänfarliga brott (13 kap. brottsbalken), |
| - brott mot allmän ordning (16 kap. brottsbalken), |
| - brott mot allmän verksamhet m.m. (17 kap. brottsbalken), |
| - högmålsbrott (18 kap. brottsbalken) och |
| - brott mot rikets säkerhet (19 kap. brottsbalken). |
| Med stöd av den tidigare nämnda undantagsregeln skall regeringen|
| i enskilda fall om det finns synnerliga skäl kunna besluta att |
| även andra uppgifter får lämnas ut. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: Kontroll till skydd mot terroristaktioner begränsas till
kontroll av uppgifter i polisregister om brott mot rikets säkerhet, våldsbrott,
brott som innefattar allvarlig skadegörelse samt allmänfarliga brott.
Remissinstanserna: Säkerhetspolisen (SÄPO) har anfört att samtliga uppgifter
om brott i person- och belastningsregistret bör få lämnas ut. I varje fall bör
enligt SÄPO, utöver de föreslagna uppgifterna, dom eller misstanke om brott
enligt 8 kap. 1, 2 och 7 §§, 9 kap. 1, 3 och 4 §§, 14 kap. 1 § samt 16 - 20 kap.
brottsbalken få lämnas ut. Försvarsmakten har framhållit att även brott enligt 6
kap. 1 § och 4 § andra stycket brottsbalken bör omfattas av registerkontrollen.
Åklagarmyndigheten i Malmö har pekat på att brotten enligt 16 kap. 1 - 3 §§ och
17 kap. 1 § brottsbalken bör omfattas för att ge en mer fullständig kontroll.
Åklagarmyndigheten i Stockholm har anfört att registerkontroll till skydd mot
terrorism bör få ske i åtminstone samma omfattning som kontroll enligt
säkerhetsklass 3. Alternativt bör kravet i undantagsregeln sänkas från
synnerliga till särskilda skäl och prövningen av om undantagsregeln är
tillämplig få ankomma på den myndighet som prövar utlämnandefrågan i övrigt, och
inte på regeringen. Svensk Elberedskap AB har yttrat att skyddet mot terrorism
endast kan fylla en funktion om samtliga brottskategorier omfattas av
kontrollen, liksom uppgifter om en make eller sambo. Luftfartsverket har
förordat att även uppgifter om ekonomisk brottslighet skall få lämnas ut.
Slutligen har Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) anfört att det mot
bakgrund av regleringens angivna syfte finns goda skäl att till uppräkningen av
vilka brott som skall omfattas foga misstankar och dom om brott som avses i
16 kap. 8 och 9 §§ brottsbalken samt dom i vilken straffskärpningsgrunden i
29 kap. 2 § 7 brottsbalken har tillämpats. Övriga instanser har tillstyrkt
förslaget eller lämnat det i huvudsak utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: En uppgift om att en person har gjort sig
skyldig till t.ex. förskingring kan ha betydelse för den säker-hetsmässiga
pålitlighetsbedömningen av en person som avses få tillgång till sekretessbelagd
information. Det kan finnas risk för att en sådan person ger efter för
påtryckningar av olika slag av rädsla för att uppgiften sprids. För bedömningen
av risken för olika terroristhandlingar får sådana uppgifter emellertid anses ha
en avsevärt mer begränsad betydelse. När det gäller tillgången till hemlig
information måste dessutom inte bara risken för ett uppsåtligt brott tas i
beaktande, utan även risken för att uppgifterna röjs genom ren obetänksamhet
eller liknande. Av den anledningen kan exempelvis en uppgift om alkoholmissbruk
ha betydelse för en kontroll av sådana personer. Samma värde kan den typen av
uppgifter inte tillmätas när det gäller bedömningen av risken för olika
terroristhandlingar.
Det anförda leder till ståndpunkten att kontrollen till skydd mot terrorism
måste vara mer begränsad än när det gäller kontroll i andra fall, och dessutom
mer specialiserad. En faktor av central betydelse är självfallet om det
föreligger en anknytning till någon känd terroristorganisation eller någon annan
sammanslutning från vilken det finns anledning att befara allvarlig brottslighet
som innefattar våld eller skadegörelse. Även kontakter med främmande länders
säkerhetstjänster är naturligtvis av intresse. Uppgifter bör således vid
kontroll i detta syfte kunna lämnas ut från SÄPO-registret.
Utöver dessa uppgifter bör också anteckningar om att den kontrollerade
tidigare har dömts för olika våldsbrott eller allvarlig skadegörelse eller om
att det finns anledning till misstanke om sådan brottslighet kunna lämnas ut.
Dessa uppgifter bör kunna lämnas ut från person- och belastningsregistret. Några
uppgifter från övriga polisregister eller om personliga förhållanden i övrigt
kan inte anses nödvändiga för den nu aktuella bedömningen. Normalt kan inte
heller olika uppgifter om en make eller sambo tillmätas sådan relevans att de
skall få lämnas ut.
Liksom i tidigare nämnda fall av registerkontroll föreslås emellertid att det
med stöd av en undantagsregel skall vara möjligt att om det föreligger
synnerliga skäl få ut även andra uppgifter än som annars är medgivet. Den i det
föregående föreslagna undantagsregeln bör vara tillämplig även i detta avseende.
Även i fråga om kontrollen till skydd mot terroristaktioner finns det anled-
ning att betona att regleringen endast gäller kontroll i polisregister och
Säkerhetspolisens utredning i övrigt. Det bör stå det organ som har beslutat om
kontrollen fritt att i varje enskilt fall lägga även andra uppgifter till grund
för bedömning, om detta anses motiverat. Sådana uppgifter måste emellertid
införskaffas på annat sätt.
När det gäller den närmare preciseringen av vilka brottstyper som skall anses
relevanta har Säkerhetsskyddsutredningens förslag mött en del kritik, särskilt i
så måtto att fler brottskategorier har ansetts böra omfattas av kontrollen. En
del av instansernas förslag får anses rimliga, varför regeringen föreslår en i
förhållande till Säkerhetsskyddsutredningens förslag utvidgad kontrollmöjlighet.
De brottsrubriceringar som bör omfattas av kontrollen är mord, dråp,
misshandel, grov misshandel, människorov, olaga frihetsberövande, försättande i
nödläge, olaga tvång, olaga hot, hemfridsbrott, brytande av post- eller
telehemlighet, intrång i förvar, olovlig avlysning, våldtäkt, grov våldtäkt,
sexuellt tvång, grovt sexuellt tvång, grov stöld, rån, grovt rån, grov
skadegörelse, grovt bedrägeri, utpressning, mordbrand, grov mordbrand,
allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage, kapning, sjö- eller
luftfartssabotage, flygplatssabotage, spridande av gift eller smitta, upplopp,
våldsamt upplopp, ohörsamhet mot ordningsmakten, uppvigling, myteri, hets mot
folkgrupp, våld eller hot mot tjänsteman, uppror, väpnat hot mot laglig ordning,
olovlig kårverksamhet, brott mot medborgerlig frihet, samtliga brott mot rikets
säkerhet, narkotikabrott och grovt narkotikabrott samt brott mot 37 § vapenlagen
(1973:1176).
Regeringen har i propositionen En ny vapenlag (1995/96:52) lagt fram ett
förslag till ny vapenlag. Enligt förslaget skall lagen träda i kraft den 1 april
1996.
Lagrådet har riktat anmärkningar mot den föreslagna uppräkningen i lagen av
olika brott. Lagrådet har därvid framhållit dels att urvalet kan diskuteras,
dels att justeringar och kompletteringar kan komma att behöva göras i framtiden
när ändringar görs i brottsbalken och andra lagar med straffbestämmelser.
Lagrådet har förordat att det överlåts till regeringen att meddela närmare
bestämmelser om i vilken omfattning uppgifter skall få lämnas ut från person-
och belastningsregistret. Lagrådets yttrande i denna del behandlas vidare i
författningskommentaren.
Regeringen anser det på de grunder som nyss har redovisats angeläget att
begränsa registerkontrollens omfattning när den sker till skydd mot terrorism.
Inte minst skyddet för den personliga integriteten talar då för att bestämmelsen
med begränsningen av registerslagningens omfattning skall finnas med redan i
lagen. Endast den omständigheten att redaktionella eller andra mindre ändringar
kan behöva göras i framtiden kan inte få ha avgörande betydelse för om
bestämmelsen skall finnas med i lagen eller en förordning. Regeringen står mot
bakgrund av dessa omständigheter fast vid det i lagrådsremissen presenterade
förslaget.

6.6 Samtycke av den kontrollerade m.m.

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Registerkontroll och särskild personut- |
| redning skall förutsätta uttryckligt samtycke av den |
| kontrollerade, dock inte av anhöriga när kontroll av dessa |
| förekommer. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.
Remissinstanserna: Försvarsmakten har anfört att samtycke inte bör erfordras
när det gäller totalförsvarsplikt eller annan verksamhet i vilken deltagande
åläggs i lag. Även Generaltullstyrelsen har kritiserat förslaget. Styrelsen
menar att det måste anses tillräckligt att den som skall bli föremål för
registerkontroll eller särskild personutredning i anledning av att han sökt en
viss anställning, underrättas om att anställningen är placerad i säkerhetsklass
och att han därför kommer att bli föremål för registerkontroll och
personundersökning. Om sökanden då finner att han inte vill bli underkastad
kontroll kan han välja att återta sin intresseanmälan för den aktuella
anställningen. Övriga instanser har lämnat förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 19 § personalkontrollkungörelsen är den
myndighet som beslutar om personalkontroll normalt skyldig att underrätta den
som kontrollen avser. Syftet med detta är att den som avses bli kontrollerad
skall ha möjlighet att återkalla sin ansökan om anställning, om han har
anledning att befara att ofördelaktiga uppgifter om honom skulle komma fram vid
personalkontrollen. Regeringen har gett dispens från underrättelseskyldigheten
vid krigsplaceringar och liknande situationer där det inte är fråga om en
anställning som den kontrollerade har ansökt om att få.
I flertalet av de utländska system för personalkontroll som Säkerhetsskydds-
utredningen har studerat inhämtas regelmässigt ett skriftligt samtycke från den
som kontrollen gäller. Det räcker alltså inte med att denne underrättas om att
kontroll skall ske. Om samtycke inte ges, kommer vederbörande inte i fråga för
befattningen. Härigenom ges den enskilde en valmöjlighet, låt vara att ett
uteblivet samtycke medför att han eller hon inte kan få den aktuella
anställningen. I förhållande till vårt nuvarande system innebär denna förändring
ett ökat skydd för den enskildes rättigheter. Framför allt medför ett krav på
samtycke, till skillnad från en ren underrättelseskyldighet, att den enskilde
aktivt får ta ställning till om kontroll skall utföras eller inte. Detta bör
bidra till att göra systemet öppnare och mindre integritetskränkande. Ett krav
på samtycke bör därför införas för inhämtande av uppgifter från polisregister
och för personutredning.
Det skulle i och för sig kunna ligga en motsättning i att kräva samtycke även
för en verksamhet i vilken den enskilde har en författningsenlig skyldighet att
deltaga. Det är dock inte troligt att någon skulle vägra ge sitt samtycke i
förhoppningen att kunna slippa t.ex. en militärtjänstgöring. Ett uteblivet
samtycke i en sådan situation föranleder sannolikt endast en omplacering till en
mindre säkerhetskänslig befattning. Ett krav på samtycke har så stort
principiellt värde att de nuvarande dispensmöjligheterna för dessa fall inte bör
behållas. Ett lämnat samtycke skall avse en sådan kontroll som krävs för de
aktuella arbetsuppgifterna. Något nytt samtycke för en eventuell omkontroll
krävs därför inte.
I avsnitt 6.4.4 har frågan om kontroll av anhöriga behandlats. Förslaget i den
delen gick ut på att uppgifter om anhöriga skall kunna lämnas ut under vissa
begränsade förutsättningar. Uppgifterna får bara lämnas ut om det är
oundgängligen nödvändigt. Eftersom de föreslagna villkoren är så snäva bör något
motsvarande krav på samtycke från dessa personer inte ställas. Det kan t.ex.
inte anses rimligt att beträffande en uppgift rörande make ställa upp ett krav
på samtycke vid sidan av villkoret att det skall vara oundgängligen nödvändigt
att uppgiften lämnas ut. Det måste vara tillräckligt att det sistnämnda
villkoret är uppfyllt. En annan sak är att det finns anledning att på samma sätt
som när det gäller den kontrollerade kommunicera uppgiften med den anhörige.

6.7 Berättigade att besluta om kontroll respektive placering av anställningar
i säkerhetsklasser

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Riksdagen och myndigheterna under denna |
| bestämmer om placering i säkerhetsklass och registerkontroll när|
| det gäller riksdagens förvaltningsområde. För anställda vid riks-|
| dagen bestämmer riksdagens förvaltningskontor efter samråd med |
| krigsdelegationens sekreterare om placering i säkerhetsklass |
| och om registerkontroll. |
| Regeringen bestämmer om placering i säkerhetsklass och |
| registerkontroll i övriga fall.Regeringen kan dock överlåta åt myndigheter,|
| kommuner och landsting att bestämma om placering i säkerhets- |
| klasser och om registerkontroll. Om det finns särskilda skäl, får|
| regeringen överlåta även åt vissa företag att besluta i frågorna.|
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag innehåller inte någon rätt för regeringen att delegera
beslut om placering i säkerhetsklass 1. I övrigt stämmer utredningens förslag i
sak överens med regeringens.
Remissinstanserna: Säkerhetspolisen (SÄPO) har anfört att beslut om
inplacering i säkerhetsklassserna 1 och 2 bör förbehållas regeringen genom
respektive departement, alternativt kan ett underställelseförfarande införas
enligt vilket departementet slutligen skall fastställa en myndighets beslut.
Uppsala universitet har invänt att regeringen inte bör få ett obestämt
bemyndigande att överlåta så ingripande befogenheter som det här gäller till
vissa kategorier av företag. I ställer bör det enligt universitetet klart anges
i lagen vilka olika företag som avses. Övriga instanser har lämnat förslaget
utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I 3 § personalkontrollkungörelsen anges vilka
organ som har rätt att besluta om personalkontroll. I huvudsak är denna
befogenhet begränsad till statliga myndigheter, men även några enskilda organ
har rätt att företa sådan kontroll.
Som har framhållits i avsnitt 5.3 har kommunala myndigheter för närvarande
inte befogenhet att företa personalkontroll. Civilförsvars-
lagstiftningsutredningen (CFL-utredningen) intog ståndpunkten (SOU 1989:42) att
personalkontroll borde kunna ske också beträffande kommunalt anställda. SÄPO-
kommittén har anslutit sig (SOU 1990:51) till denna uppfattning. Däremot är det
enligt kommittén inte lämpligt att kommunerna ges en själv