Personlig assistans till personer över 65 år

Proposition 2000/01:5

Händelser

Inlämning: 2000-09-21 Bordläggning: 2000-09-21 Hänvisning: 2000-09-26 Motionstid slutar: 2000-10-06
Regeringens proposition
2000/01:5

Personlig assistans till personer över 65 år

Prop.
2000/01:5

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 14 september 2000.

Lena Hjelm-Wallén
Ingela Thalén
(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att funktionshindrade personer som före fyllda
65 år har haft personlig assistans och assistansersättning skall få behålla
assistansen och ersättningen även efter att han eller hon har fyllt 65 år.
Assistansens och ersättningens omfattning får inte utökas efter 65-års-
dagen. Förslaget innebär ändringar i lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS) samt lagen (1993:389) om
assistansersättning (LASS).
I propositionen föreslås också att provisoriska beslut om ersättning
enligt LASS som är gynnande skall få fattas av tjänsteman inom försäk-
ringskassan om socialförsäkringsnämnden gett tjänstemannen sådan
delegation.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Lagtext 4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning 6
3 Ärendet och dess beredning 8
4 Bakgrund 8
5 Förändringar i assistansreformen 9
5.1 Personlig assistans efter 65 år 9
5.2 Övergångsbestämmelser 11
5.3 Tak för insatsens omfattning 12
5.4 Omprövning av assistansersättning 13
5.5 Provisoriska beslut 14
6 Ekonomiska konsekvenser 15
7 Författningskommentar 16
7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387)
om stöd och service till vissa funktionshindrade 16
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning 17
Bilaga 1 Utdrag ur betänkandet Bemötande av äldre, trygghet,
självständighet och värdighet. SOU 1997:170 18
Bilaga 2 Utdrag ur Riksförsäkringsverket, Assistansersättning ,
översyn av ersättningen för personlig assistans.
RFV ANSER 1999:1 22
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
14 september 2000 24

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade,
2. lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning.

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade
dels att 9 a § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 b §, med följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 a §
Med personlig assistans enligt 9 § 2 avses personligt utformat stöd
som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och
varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, mål-
tider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp
som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grund-
läggande behov).
Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande
behov har även rätt till insats enligt 9 § 2 för andra personliga behov om
behoven inte tillgodoses på annat sätt.
Som kostnad för personlig assistans enligt 9 § 2 anses inte i något fall
ersättning som den enskilde själv lämnar
1. till någon som han eller hon lever i hushållsgemenskap med, eller
2. till en personlig assistent för arbete som utförts på arbetstid som
överstiger den tid som anges i 2 4 §§ lagen (1970:943) om arbetstid
m.m. i husligt arbete.
Insatser enligt 9 § 2 avser inte
tid efter det att den
insatsberättigade har fyllt 65 år.

9 b §
Insatser enligt 9 § 2 avser tid
efter det att den
insatsberättigade har fyllt 65 år
endast om
1. insatsen har beviljats innan
han eller hon har fyllt 65 år,
eller
2. ansökan om sådan insats
inkommer till kommunen senast
dagen före 65-årsdagen och
därefter blir beviljad.

Insatser enligt 9 § 2 får dock
inte utökas efter det att den
insats-berättigade har fyllt 65
år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. En person som före den 1 januari 2001 har beviljats insats enligt
9 § 2 denna lag men som insatsen har upphört för på grund av han eller
hon har fyllt 65 år har rätt att efter en ny ansökan återfå insatsen tidigast
fr.o.m. den 1 januari 2001. Insatsens omfattning skall grundas på det
beslut som gällde närmast före 65-årsdagen. En sådan ansökan skall ha
kommit in till kommunen senast den 31 december 2002.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning
Härigenom föreskrivs att 3, 7 och 13 §§ lagen (1993:389) om assi-
stansersättning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §1
Den som omfattas av 1 § lagen
(1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade har,
utom i fall som anges i 4 §, rätt att
för sin dagliga livsföring få
assistansersättning enligt denna
lag om han eller hon
inte har fyllt 65 år, och
har behov av personlig assistans
för sina grundläggande behov un-
der i genomsnitt mer än 20
timmar i veckan.

Den som omfattas av 1 § lagen
(1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade har,
utom i fall som anges i 4 §, rätt att
för sin dagliga livsföring få
assistansersättning enligt denna
lag om han eller hon har behov av
personlig assistans för sina
grundläggande behov under i
genomsnitt mer än 20 timmar i
veckan
Assistansersättning lämnas för
tid efter det att den
ersättningsberättigade har fyllt
65 år endast om
1. ersättning har beviljats
innan han eller hon har fyllt 65
år, eller
2. ansökan inkommer till
försäkringskassan senast dagen
före 65-årsdagen och därefter
blir beviljad.
Antalet assistanstimmar får
inte utökas efter det att den
ersättningsberättigade har fyllt
65 år.
Personlig assistans har i denna lag samma betydelse som i 9 a § lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

7 §
Rätt till assistansersättning för den som erhåller sådan ersättning skall
omprövas sedan två år förflutit från det att frågan om rätt till ersättning
senast prövades och vid väsentligt ändrade förhållanden.

För person som erhåller assi-
stansersättning efter det att han
eller hon har fyllt 65 år får om-
prövning endast ske vid
väsentligt ändrade
förhållanden.
Ändring av assistansersättning vid väsentligt ändrade förhållanden
skall gälla från och med den månad då anledning till ändringen uppkom.

13 §
Frågor som avses i 6-8 §§ skall
inom försäkringskassan avgöras av
socialförsäkringsnämnd.
Frågor som avses i 6-8 §§ skall
inom försäkringskassan avgöras av
socialförsäkringsnämnd.
Nämnden kan dock överlämna
till en tjänsteman vid
försäkringskassan att fatta
beslut enligt 8 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. En person som före den 1 januari 2001 har uppburit assistansersätt-
ning enligt denna lag men som ersättningen har upphört för på grund av
att han eller hon har fyllt 65 år har rätt att efter en ny ansökan återfå
ersättning tidigast fr.o.m. den 1 januari 2001. Ersättningen skall grundas
på det beslut som gällde närmast före 65-årsdagen. En sådan ansökan
skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den
31 december 2002.

3 Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade den 14 december 1995 bemyndiga chefen för
Socialdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att
kartlägga och analysera frågan om bemötande av äldre. I december 1997
överlämnade utredningen sitt slutbetänkande Bemötandet av äldre,
trygghet, självständighet och värdighet (SOU 1997:170). En
sammanfattning av förslagen i betänkandet, i den del de gäller rätt till
fortsatt assistans efter 65 års ålder, samt de lagförslag som lades fram i
denna del finns i bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En
remissammanställning i denna del finns tillgänglig i
Socialdepartementet (dnr S97/8453/ST).
Vid riksdagsbehandlingen av Nationell handlingsplan för äldrepoliti-
ken framställdes flera motionsyrkanden om rätt till fortsatt personlig
assistans efter 65-årsdagen. Socialutskottet ansåg att det var olyckligt
att stödet inte var likvärdigt över hela landet och att omfattningen och
kontinuiteten i stödet försämrades för många när de fyllde 65 år.
Utskottet föreslog riksdagen att ge regeringen till känna att i
budgetarbetet överväga om rätten till personlig assistans kunde utvidgas
så att den som erhåller assistans före 65 års ålder får behålla denna även
efter 65-årsdagen. Riksdagen följde utskottets förslag (prop.
1997/98:113, bet. 1997/98:SoU24, rskr. 1997/98:307).
Regeringen gav den 25 juni 1998 Riksförsäkringsverket i uppdrag att
göra en översyn av reglerna om ersättning för personlig assistans enligt
lagen (1993:389) om assistansersättning. Olika frågeställningar skulle
belysas som i huvudsak gällde den nuvarande schablonersättningen för
personlig assistans. Uppdraget redovisades till regeringen i februari
1999. I redovisningen ingick ett avsnitt där Riksförsäkringsverket
lämnade en beskrivning av några andra problemområden utöver de som
berörts inom ramen för uppdraget. Främst gällde det frågor av
administrativ och ekonomisk karaktär. I den delen lämnades också bl.a.
förslag till ändringar i lagen (1993:389) om assistansersättning rörande
provisoriska beslut. Förslag och lagförslag som lades fram i denna del
finns i bilaga 2. Rapporten har remissbehandlats. En
remissammanställning i denna del finns tillgänglig i
Socialdepartementet (dnr S1999/706/ST).
4 Bakgrund
Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
(LSS) ger enligt 9 § personer som tillhör lagens personkrets rätt till
personlig assistans om behov av sådant stöd finns. Det är den insats i
LSS som blivit mest omtalad och kanske i störst utsträckning påverkat
livet för många personer med omfattande funktionshinder. Syftet med
insatsen är att ge den enskilde en möjlighet att leva ett självständigt och
oberoende liv. När de grundläggande behoven överstiger 20 timmar per
vecka har den enskilde rätt till assistansersättning enligt lagen
(1993:389) om assistansersättning (LASS). Enligt nuvarande regler
begränsas dock rätten till personlig assistans och assistansersättning till
personer som inte har fyllt 65 år. De förändringar i assistansreformen
som regeringen föreslår omfattar både LSS och LASS.
Rätten till personlig assistans har nu funnits i drygt sex år. Reformen
har präglats av vissa tillämpnings- och finansieringsproblem. Lagregler
och administrativa rutiner har därför ändrats under tiden som gått sedan
införandet för att förenkla och förbättra tillämpningen samt kontrollera
kostnaderna.
Erfarenheterna visar att personlig assistans och den statliga
asssistansersättningen har inneburit ökad valfrihet och större inflytande
samt bättre livskvalitet för många med omfattande funktionshinder.
Samtidigt visar studier att 65-årsgränsen har inneburit insatser av mindre
omfattning och lägre kvalitet för många som berörts. Socialstyrelsen
gjorde på uppdrag av regeringen en uppföljnings- och
utvärderingsrapport (Handikappreformen Slutrapport 1997, 1997:4). I
rapporten anges bl.a. att personer som har personlig assistans i vissa
kommuner får behålla denna även efter 65-årsdagen medan andra
kommuner härefter försämrar stödet. Socialstyrelsen ansåg att det borde
övervägas om personer som har personlig assistans skulle få behålla
denna efter 65 år.
I ett projekt inom Socialdepartementet med Statskontoret som
projektledare har bl.a. en kartläggning av stödet före och efter 65-
årsdagen gjorts (dnr S2000/2741/ST). Enligt projektets rapport, som
bygger på uppgifter om 259 personer boende i 43 kommuner, framgår
att det finns stora variationer mellan kommunerna i stödet efter 65-
årsdagen. I närmare hälften av fallen har personerna erhållit stöd i
mindre omfattning efter 65 årsdagen. Bland dessa fanns även ett fåtal
personer som inte erhållit något stöd alls. I drygt 40 procent av fallen
var stödet från kommunen av samma omfattning mätt i timmar. Vissa
kommuner försöker i mycket stor omfattning att ge personerna samma
stöd som de haft tidigare medan detta knappast förekommer alls i andra
kommuner. Det var också vanligare att de som haft personlig assistans
många timmar erhållit samma stöd efter 65-årsdagen jämfört med de
som haft assistans färre timmar. Sannolikt har personer med många
assistanstimmar haft svårt att få det stöd de behövde genom t.ex. insatser
från hemtjänsten, eftersom sådana insatser ofta ges av flera olika
personer och i form av punktinsatser.
5 Förändringar i assistansreformen
5.1 Personlig assistans efter 65 år
Regeringens förslag: Insatser enligt 9 § 2 lagen (1993:387) om
särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade och
assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning
får behållas av en person som har beviljats respektive uppbär en sådan
förmån innan han eller hon fyller 65 år eller inkommer med en
ansökan om personlig assistans eller assistansersättning till
kommunen eller till allmän försäkringskassa senast dagen före 65-
årsdagen och därefter beviljas sådan insats eller ersättning.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Flera av remissinstanserna instämmer i
utredarens förslag, flertalet dock med reservation för att det behöver
göras en noggrann analys av de ekonomiska konsekvenserna innan
förslaget antas. Exempel på remissinstanser som instämmer är bl.a.
Socialstyrelsen, Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Sveriges
Pensionärsförbund (SPF), De handikappades Riksförbund (DHR),
Demensförbundet, Sveriges Dövas Riksförbund (SDR), Synskadades
Riksförbund (SRF) och Handikappförbundens
samarbetsorganisation (HSO). DHR, SRF och HSO framför att rätten
till personlig assistans och assistansersättning bör utvidgas till att
omfatta även personer som drabbas av funktionshinder efter 65 år. Några
instanser avstyrker förslaget av ekonomiska skäl eller av rättviseskäl,
bl.a. Vellinge kommun, Sundsvalls kommun och Örnsköldsviks
kommun. Nacka kommun och Lomma kommun tillstyrker förslaget
samtidigt som man påtalar att problemet med att personer behandlas
olika i kommunerna kommer att kvarstå men med en annan
gränsdragning. Svenska Kommunförbundet anser att förslaget brister i
analys av hur det skall finansieras.
Skälen för regeringens förslag: Ett viktigt syfte med personlig assi-
stans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till
funktionshindrade (LSS) och assistansersättning enligt lagen
(1993:389) om assistansersättning (LASS) är enligt förarbetena (prop.
1992/93:159, bet. 1992/93:SoU19) att för personer med omfattande
livslånga eller långvariga funktionshinder åstadkomma villkor som är
likvärdiga med andra människors i motsvarande åldrar. Med personlig
assistans kan den enskilde också ges goda möjligheter till
självbestämmande och inflytande över sin egen livssituation och t.ex.
kunna välja vem som skall ge hjälp till honom eller henne. Av
statsfinansiella skäl var det när den aktuella lagstiftningen infördes inte
möjligt att bygga upp ett system som innebär att rätten till personlig
assistans och assistansersättning skulle gälla oavsett den enskildes ålder.
För personer över 65 år lämnas stöd i form av t.ex. hjälp i hemmet enligt
socialtjänstlagen (1980:620) eller ledsagning enligt LSS.
Förslaget bygger på grundtanken att de nya reglerna skall gälla för
dem som redan innan de fyllt 65 år uppburit de här aktuella förmånerna.
Anledningen är främst att regeringen vill främja kontinuiteten i insatsen
eller ersättningen. En person som har vant sig vid och inrättat sitt liv
efter det stöd och den trygghet som kan ges genom assistansen skall inte
behöva känna oro inför sin 65-årsdag. Stödet skall därför inte förändras
för de insats- och ersättningsberättigade personerna i och med att de
fyller 65 år. Regeringen anser att det är angeläget att de personer som
omfattas av dessa förmåner behandlas lika och får förmåner av samma
karaktär även efter det att de fyllt 65 år, oberoende av var i landet de är
bosatta.
Utredaren föreslog att rätten till personlig assistans och
assistansersättning skulle gälla så länge personen bodde kvar i en
ordinarie bostad. Regeringen anser dock att de begränsningar som gäller
i dag vad beträffar boendeform fortsättningsvis även skall gälla för dem
som är äldre än 65 år.
Kortare avbrott m.m. i samband med 65-årsdagen
Det kan hända att en person som beviljats assistans eller assistansersätt-
ning är inlagd på sjukhus eller av annan anledning, t.ex. korttidsboende,
rent faktiskt inte har någon assistans eller uppbär någon assistansersätt-
ning vid det tillfälle då han eller hon fyller 65 år. Det kan också inträffa
att en person som innan fyllda 65 år har beviljats rätt till sådana
förmåner ännu inte hunnit ta förmånen i anspråk. Ett sådant mer
tillfälligt avbrott eller en fördröjning skall enligt regeringens mening
inte frånta den enskilde rätten till assistans efter 65-årsdagen.
Ansökan måste göras före 65-årsdagen
En övre åldersgräns för ansökningstidpunkten måste sättas för
personlig assistans eller assistansersättning. Insatsen eller ersättningen
är i dag främst ett stöd för att funktionshindrade skall kunna leva ett
aktivt liv oberoende av sitt funktionshinder. Om rätten till insatsen eller
ersättningen skulle kunna sökas för första gången oberoende av vilken
ålder den sökande uppnått skulle de komma att ändra karaktär. Om nya
ansökningar skulle kunna göras även efter 65-årsdagen skulle insatsen
eller ersättningen med stigande ansökningsålder kunna komma att redan
från början fungera främst som ett komplement till samhällets hälso-
och sjukvård och äldreomsorg. Sådana behov som för första gången upp-
kommer efter 65 år får lösas inom ramen för äldreomsorgen och skall
inte lösas med personlig assistans enligt LSS eller med
assistansersättning enligt LASS. Regeringen anser därför att gränsen för
ansökningstidpunkten lämpligen bör sättas vid dagen före 65-årsdagen
eftersom personen, om han eller hon inkommer med ansökan senast då,
måste anses ha varit funktionshindrad åtminstone innan han eller hon
uppnått den sedvanliga tidpunkten för ålderspension. De som inkommer
med en ansökan till kommunen eller till försäkringskassan senast dagen
före 65-årsdagen och som därefter får sin ansökan beviljad omfattas
alltså också av de föreslagna bestämmelserna.
5.2 Övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: En person som före den 1 januari 2001 har
beviljats insatser enligt 9 § 2 lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade eller assistansersättning enligt lagen
(1993:389) om assistansersättning men som insatsen eller
ersättningen upphört för på grund av att han eller hon fyllt 65 år har
rätt att efter en ny ansökan återfå insatsen eller ersättningen tidigast
fr.o.m. den 1 januari 2001. Omfattningen av insatsen eller
ersättningen skall grundas på det beslut som gällde närmast före 65-
årsdagen. En sådan ansökan skall ha kommit in till kommunen eller
till den allmänna försäkringskassan senast den 31 december 2002.

Utredningens förslag: Utredaren lämnar inget förslag i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag innebär en för-
bättring av de hittills gällande reglerna om personlig assistans enligt
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
(LSS) och assistansersättning enligt lagen (1993:389) om
assistansersättning (LASS). Det finns därför anledning att försöka se till
att förslaget genomförs på ett sätt som kan upplevas som rättvist också
av de grupper som tidigare har haft personlig assistans enligt LSS eller
till assistansersättning enligt LASS men som förlorat denna rätt på grund
av att han eller hon fyllt 65 år.
Regeringen föreslår därför att den som förlorat sin insats eller sin
ersättning på grund av tidigare gällande 65-årsgräns skall kunna ansöka
på nytt om att få insatsen eller ersättningen åter. En ansökan måste göras
i varje enskilt fall till kommunen eller försäkringskassan. Det är det
beslut som förelåg närmast före 65-årsdagen som skall gälla även efter
65-årsdagen om inte undantagen i 4 § LASS är tillämpliga. Övergångs-
bestämmelserna skall tillämpas så att personlig assistans eller assistans-
ersättning kan fås tidigast fr.o.m. det att de förändrade reglerna träder i
kraft den 1 januari 2001. Observeras bör att bestämmelsen i 5 § sista
stycket LASS om att assistansersättning inte får lämnas för längre tid
tillbaka än tre månader före den månad då ansökan eller anmälan blir
tillämplig även i detta sammanhang.
En ny ansökan om insatser enligt LSS eller assistansersättning enligt
LASS enligt övergångsbestämmelserna skall ha kommit in till kommu-
nen eller den allmänna försäkringskassan senast den 31 december 2002.
Enligt regeringens mening borde en tvåårsperiod räcka för den enskilde
att informera sig om de nya reglernas innehåll och för att ansöka om att
återfå den tidigare förlorade insatsen. Någon retroaktiv ersättning, med
undantag av vad som följer av 5 § LASS, från den tidpunkt den enskilde
förlorade sin personliga assistans eller assistansersättning skall inte
utgå.
5.3 Tak för insatsens omfattning
Regeringens förslag: Antalet assistanstimmar får inte utökas efter det
att den insats- eller ersättningsberättigade har fyllt 65 år.

Utredningens förslag: Utredaren föreslår att den som har personlig
assistans enligt LSS med statlig assistansersättning när han eller hon fyl-
ler 65 år får behålla sin rätt till assistans och assistansersättning även för
tiden därefter. Utredaren berör dock inte frågan om timtak eller
möjlighet till utökning av insatsen.
Remissinstanserna: Länsrätten i Skåne anser att det av lagtexten
bör framgå i vad mån insatsens omfattning kan utökas efter att den
insatsberättigade fyllt 65 år.
Skälen för regeringens förslag: För rätt till personlig assistans
krävs, enligt gällande regler, att den funktionshindrade personen behöver
hjälp med sina grundläggande behov. Den som har ett behov av personlig
assistans för sina grundläggande behov har enligt LSS rätt till personlig
assistans även för andra behov, om behoven inte tillgodoses på annat
sätt. Exempel på sådana behov kan vara att få hjälp med att komma ut i
samhället, att studera eller att få eller behålla ett arbete. Vid bedömning
av om den enskilde har behov av insatsen i sin livsföring måste
jämförelser göras med den livsföring som kan anses normal för
personer i samma ålder. Om omständigheterna förändrats så att behovet
av personlig assistans ökar kan den enskilde beviljas fler timmar
assistans. När de grundläggande behoven överstiger 20 timmar i veckan
kan assistansersättning beviljas enligt LASS.
Den enskildes behov av insats skall, som nämnts ovan, alltid göras
med utgångspunkt i vad som anser vara normalt för personer i samma
ålder. Behov av bistånd i hemmet (hemtjänst) enligt socialtjänstlagen
(1980:620) med t.ex. städning, inköp och liknande ökar för många män-
niskor i takt med stigande ålder. Enligt nuvarande regler skall insatser
enligt LSS endast ges till personer med funktionshinder som uppenbart
inte beror på normalt åldrande. Det skulle uppstå betydande, för att inte
säga omöjliga, gränsdragningsproblem för kommunen respektive försäk-
ringskassan att utreda huruvida ett ökat stödbehov efter fyllda 65 år har
uppstått på grund av normalt åldrande/åldersrelaterad sjukdom eller på
grund av att den sjukdom eller skada som föranlett det ursprungliga
funktionshindret förvärrats. Regeringen anser därför att omfattningen av
assistansen inte skall kunna ökas efter 65-årsdagen och föreslår att det
både i LSS och i LASS bör införas en uttrycklig regel som begränsar
antalet insatstimmar och antalet assistanstimmar till det antal som gällde
vid 65-årsdagen. Behov av ökade insatser efter 65-årsdagen skall i
stället tillgodoses på annat sätt, t.ex. genom ledsagning enligt LSS eller i
form av insatser enligt socialtjänstlagen. Även dessa insatser kan dock
utföras i assistansliknande former.
5.4 Omprövning av assistansersättning
Regeringens förslag: Tvåårsomprövning av assistansersättning skall
inte göras för personer som är äldre än 65 år. Vid väsentligt ändrade
förhållanden skall dock försäkringskassan kunna initiera en omprövning
för att minska eller dra in ersättningen.

Utredningens förslag: Utredaren lämnar inte något förslag i denna
fråga.
Remissinstanserna: Inga remissinstanser berör frågan.
Skälen för regeringens förslag: Rätten till assistansersättning skall
enligt LASS omprövas när två år förflutit från det att frågan prövades
eller dessförinnan vid väsentligt ändrade förhållanden. En omprövning
skall också ske om den ersättningsberättigade lämnar in en ny ansökan
därför att stödbehovet förändrats. Under arbetet med ett förslag att
utvidga rätten till assistansersättning till att omfatta även personer som
har fyllt 65 år har det framförts synpunkter, bl.a. från Riksför-
säkringsverket, att tvåårsomprövningen inte skall omfatta dem som är
äldre än 65 år. Ett slopande av tvåårsomprövningen motiveras med att de
svårigheter som tidigare beskrivits angående bedömningen av vad som är
åldersrelaterade behov skulle bli svåra att hantera även vid om-
prövningen.
När det gäller personer som har fyllt 65 år föreslår regeringen därför,
efter samråd med Riksförsäkringsverket, att en tvåårsomprövning av
assistansersättning inte skall ske. Regeringen anser att det är viktigt att
äldre personer med svåra funktionshinder kan känna en trygghet i att det
stöd de erhåller inte blir föremål för återkommande omprövningar. Ett
ytterligare motiv är, som angavs ovan, gränsdragningsproblemen för
försäkringskassorna. Försäkringskassorna skall dock kunna ta initiativ
till omprövning av ett redan fattat beslut vid väsentligt ändrade
förhållanden enligt 7 § LASS på samma sätt som i dag. En sådan
omprövning kan dock aldrig leda till en ökning av antalet
assistanstimmar jämfört med vad som gällde inför 65-årsdagen.
Förslaget innebär administrativa förenklingar för försäkringskassan.
Det förekommer att den enskilde på eget initiativ väljer bort assistans
och assistansersättning för att t.ex. i stället flytta till en gruppbostad
eller begär att omfattning av assistansen skall minska. I det fall han eller
hon vid ett senare tillfälle skulle vilja återfå assistans eller öka antalet
assistanstimmar skall detta kunna ske efter ansökan men med högst det
antal timmar som gällde vid 65-årsdagen. Någon ny prövning av behovet
behöver då inte göras. På så sätt underlättas för den enskilde att pröva på
t.ex. boende i gruppbostad utan att riskera att för framtiden förlora
rätten till assistansersättning.
I de fall försäkringskassan dragit in eller minskat
assistansersättningens omfattning till följd av väsentligt ändrade
förhållanden bör det finnas en möjlighet för den enskilde att återfå eller
öka assistansen framledes om förhållandena ånyo förändrats väsentligt.
Det är då upp till försäkringskassan att bedöma behovet men den
enskilde skall inte kunna beviljas fler timmar än vad som gällde vid 65-
årsdagen.
5.5 Provisoriska beslut
Regeringens förslag: Provisoriska beslut om ersättning enligt
lagen (1993:389) om assistansersättning som är gynnande får fattas
av tjänsteman vid försäkringskassan om socialförsäkringsnämnden
överlämnat en sådan beslutanderätt till tjänstemannen.

Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser är positiva till
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Av 13 § LASS följer att
provisoriska beslut om assistansersättning skall fattas av
socialförsäkringsnämnden och får då omfatta endast gynnande beslut. I
dag fattas ytterst få sådana beslut eftersom försäkringskassorna upplever
det som administrativt merarbete inför det slutliga förslaget till
socialförsäkringsnämnden. För samtliga övriga
socialförsäkringsförmåner som beslutas av socialförsäkringsnämnden
kan nämnden uppdra till en tjänsteman att fatta provisoriska beslut.
Försäkringskassorna har under de år som gått sedan assistansersätt-
ningen infördes tillägnat sig en betydande erfarenhet i fråga om hand-
läggning och behovsbedömningar. Detta talar enligt regeringens uppfatt-
ning för att socialförsäkringsnämnderna därför nu bör ges rätt att uppdra
till tjänstemän att fatta gynnande provisoriska beslut i avvaktan på social-
försäkringsnämndens beslut.
Förslaget innebär att den sökande kan få ett snabbare besked om assi-
stansersättning än om han eller hon måste vänta till dess socialförsäk-
ringsnämnden fattat sitt slutgiltiga beslut vilket kan innebära flera måna-
ders förlängning av handläggningstiden. Regeringen bedömer att tiden
mellan ansökan och första utbetalning av assistansersättning bör kunna
minskas betydligt med detta förslag. En följdeffekt av kortare handlägg-
ningstider blir också att tiden för eventuell överkompensation i form av
vårdbidrag eller handikappersättning reduceras. Förslaget bidrar även till
att till viss del likställa formen av beslut för assistansersättning med
övriga socialförsäkringsförmåner där beslut fattas i socialförsäkrings-
nämnden.
6 Ekonomiska konsekvenser
En utvidgning av rätten till personlig assistans och assistansersättning
för personer äldre än 65 år kommer att leda till ökade kostnader för
staten och minskade kostnader för kommunerna.
De ekonomiska konsekvenserna av att personer över 65 år får behålla
personlig assistans och assistansersättning har beräknats i ett projekt
inom Socialdepartementet med Statskontoret som projektledare. Som
underlag för beräkningarna har Statskontoret (i ett urval av kommuner)
undersökt vilket stöd personer som fyllt 65 år och förlorat rätten till
personlig assistans och assistansersättning fått. Dessutom har en
prognos gjorts över hur många personer som kommer att ha
assistansersättning samt det genomsnittliga antalet timmar per vecka
liksom ersättningens nivå.
Kostnadsberäkningarna bygger på antaganden om assistansersättning
för dels antalet personer med s.k. övergångsbestämmelser, dels antal
personer som omfattas av nya regler. På samma sätt har antaganden om
antalet timmar per vecka samt timkostnad gjorts för dessa två grupper.
Det är kostnadseffekterna för övergångsbestämmelser som dominerar
de första två åren efter reformens ikraftträdande. Därefter kommer
kostnadseffekterna för de grupper som omfattas av nya regler att
dominera.
Antalet personer äldre än 65 år, som antas erhålla assistansersättning
beräknas till 632 år 2001. Därefter ökar de till 761 personer år 2002
och till 896 personer år 2003.
Regeringen bedömer att kostnaderna för staten genom de förslag
som lämnats i det föregående kommer att öka med 293 miljoner
kronor år 2001, 387 miljoner kronor år 2002 samt 500 miljoner kronor
år 2003. Kostnaderna ökar årligen bl.a. till följd av att allt fler
åldersgrupper kommer att erhålla assistansersättning. Kostnaderna
beräknas stiga ända fram till år 2025 varefter de stabiliseras.
Regeländringen innebär att staten till en del övertar kostnadsansvaret
för stödet till äldre funktionshindrade och att kommunernas kostnader
minskar. I stället för de kostnader som kommunerna har i dag för äldre
funktionshindrade som tidigare haft personlig assistans med assistans-
ersättning, t.ex. hemtjänst och ledsagarservice, kommer kommunerna
genom regeländringen endast att ha finansieringsansvar för de första
20 timmarna i assistansersättningen. Regeringen bedömer att den kost-
nadsbesparing som uppstår för kommunerna blir 189 miljoner kronor år
2001, 255 miljoner kronor år 2002 samt 333 miljoner kronor år 2003.
Att besparingseffekten ökar hänger samman med att det för varje år
tillkommer en åldersgrupp som i stället för kommunalt finansierade
insatser erhåller assistansersättning. Besparingseffekten beräknas stiga
ändra fram till år 2025.
De ekonomiska konsekvenserna av en utvidgning av rätten till person-
lig assistans utan assistansersättning, vilken helt och hållet finansieras av
kommunen, bedöms på nationell nivå i sammanhanget vara förhållande-
vis små. Kostnaderna för kommunerna bedöms öka med omkring
4 miljoner kronor. Skillnaden i omfattning av den stödinsats som kom-
munerna vid en regeländring tillhandahåller dessa personer bedöms bli
begränsad.
Förslagen enligt ovan är således sammantaget positiva för kommuner-
nas ekonomi. I enlighet med finansieringsprincipen skall de minskade
kostnaderna för kommunerna regleras genom det generella
statsbidraget.
De ekonomiska konsekvenserna av förslagen regleras i
budgetpropositionen för år 2001.
7 Författningskommentar
7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade
9 a §
Paragrafen har ändrats så tillvida att tredje stycket har tagits bort.

9 b §
Paragrafen är ny.
Första stycket anger förutsättningarna för att erhålla personlig
assistans för personer som har fyllt 65 år. Det är två situationer som
avses, dels personer som redan har insats beviljad, dels personer som
inkommer med en ansökan, som senare beviljas, före 65-årsdagen.
I andra stycket anges att insatsen inte får utökas efter det att den in-
satsberättigade har fyllt 65 år.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

I punkt 1 anges när lagändringen skall träda i kraft.
I punkt 2 anges att person som har haft personlig assistans, men där
insatsen har upphört på grund av tidigare åldersgräns, efter ansökan skall
kunna återfå sådan insats. Omfattningen av insatsen skall då grundas på
det beslut som förelåg före 65-årsdagen. Det anges också att sådan
ansökan skall ha inkommit till kommunen senast den 31 december
2002.
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning
3 §
I första stycket har bestämmelsen om att assistensersättning inte utges
efter 65-årsdagen tagits bort.
I andra stycket anges förutsättningarna för att erhålla assistansersätt-
ning för den som har fyllt 65 år. Det är två situationer som avses, dels
personer som redan har insats beviljad, dels personer som inkommer
med en ansökan, som senare beviljas, före 65-årsdagen.
I tredje stycket anges att insatsen inte får utökas efter det att den
insatsberättigade har fyllt 65 år.
Fjärde stycket motsvarar tidigare andra stycket.

7 §
I ett nytt andra stycke anges att omprövning av assistansersättning för
person som har fyllt 65 år endast får ske vid väsentligt ändrade
förhållanden. Någon automatisk omprövning vart annat år skall således
inte göras för 65-åringar och äldre.

13 §
I paragrafen görs ett tillägg av innebörd att socialförsäkringsnämnden
kan överlämna till tjänsteman vid försäkringskassan att fatta beslut enligt
8 §.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

Se kommentaren till ikraftträdande- och övergångsbestämmelser avse-
ende lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade.

Utdrag ur betänkandet
Bemötandet av äldre, trygghet, självständighet och värdighet
(SOU 1997:170)
Stöd genom personlig assistans
Mitt förslag: Den som har personlig assistans enligt LSS med
statlig assistansersättning när han eller hon fyller 65 år får behålla sin
rätt till personlig assistent och statlig assistansersättning även för
tiden därefter. Rätten gäller så länge personen bor i ordinarie bostad
och är insatsberättigad.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare anfört (avsnitt 5.9) anser
Socialstyrelsen efter sin utvärdering år 1997 av handikappreformen att
frågan bör prövas om personer med personlig assistent och statlig assi-
stansersättning bör kunna behålla detta stöd efter 65 år.
Jag har tidigare utvecklat att jag anser detta vare en fråga om
inflytande och självbestämmande för människor som har mycket
omfattande praktiska svårigheter i sin dagliga livsföring. Jag har också
noterat att i vissa kommuner får den enskilde behålla assistansen i
samma form och omfattning, även om den statliga assistansersättningen
upphör efter 65-årsdagen. I andra kommuner försämras stödet. Enligt
uppgifter från Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen är det i
genomsnitt 140 personer/år (räknat på en tioårsperiod) som fyller 65 år
och som nu har personlig assistent med statlig assistansersättning.
Kritik kan riktas mot att jag i mitt förslag inte beaktar motsvarande
behov hos personer som efter fyllda 65 år får omfattande
funktionshinder och hjälpbehov av det slag som är en grundförutsättning
för att erhålla personlig assistansersättning enligt LSS respektive LASS:
Jag anser självfallet att också dessa personer skall mötas av respekt för
självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet. Detta skall prägla
de hjälpinsatser som de behöver. Jag ser dock ingen möjlighet att nu
lägga ett förslag, som även omfattar dem som efter 65 år fått omfattande
funktionshinder.
Den av mig föreslagna regelförändringen bör behandlas skyndsamt i
samband med den analys av utformningen av LASS och genomförda re-
geländringar som nyligen aktualiserats i regeringskansliet med syftet att
åstadkomma en stabil och långsiktig ordning i detta stödsystem.

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade
Härigenom föreskrivs att 9 a § lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 a §
Med personlig assistans enligt 9 § 2 avses personligt utformat stöd
som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och
varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien,
måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan
hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade
(grundläggande behov).
Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande be-
hov har även rätt till insats enligt 9 § 2 för andra personliga behov som
inte tillgodoses på annat sätt.
Som kostnad för personlig assistans enligt 9 § 2 anses inte i något fall
ersättning som den enskilde själv lämnar
1. till någon som han eller hon lever i hushållsgemenskap med, eller
2. till en personlig assistent för arbete som utförts på arbetstid som
överstiger den tid som anges i 2 4 §§ lagen (1970:943) om arbetstid
m.m. i husligt arbete.
Insatser enligt 9 § 2 avser inte
tid efter det att den insatsberätti-
gade har fyllt 65 år.
Insatser enligt 9 § 2 avser inte
tid efter det att den insatsberätti-
gade har fyllt 65 år. Till den som
uppbär sådana insatser när han
eller hon fyller 65 år får dock in-
satserna utges så länge som ve-
derbörande är insatsberättigad
och bor i en ordinarie bostad.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:389) om assistansersättning
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §
Den som omfattas av 1 § lagen
(1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade har,
utom i fall som anges i 4 §, rätt att
för sin dagliga livsföring få
assistansersättning enligt denna
lag om han eller hon
inte har fyllt 65 år, och
har behov av personlig assistans
för sina grundläggande behov un-
der i genomsnitt mer än 20
timmar per vecka.
Personlig assistans har i
denna lag samma betydelse som
i 9 a § lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa
funktionshindrade.

Den som omfattas av 1 § lagen
(1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade har,
utom i fall som anges i 4 §, rätt att
för sin dagliga livsföring få
assistansersättning enligt denna
lag om han eller hon
inte har fyllt 65 år, och
har behov av personlig assistans
för sina grundläggande behov un-
der i genomsnitt mer än 20
timmar per vecka.
Den som uppbär assistans-
ersättning när han eller hon
fyller 65 år får dock behålla sin
rätt till ersättning så länge
vederbörande är
ersättningsberättigad och bor i
en ordinarie bostad.
Personlig assistans har i
denna lag samma betydelse som
i 9 a § lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa
funktionshindrade.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

13 §
Frågor som avses i 6 8 §§ skall
inom försäkringskassan avgöras av
socialförsäkringsnämnd.
Frågor som avses i 6 8 §§ skall
inom försäkringskassan avgöras av
socialförsäkringsnämnd. Beslut
enligt 8 § får dock fattas av
tjänsteman i försäkringskassan
om nämnden gett ett sådant
bemyndigande.

Utdrag ur Riksförsäkringsverket, Assistansersättning översyn av
ersättningen för personlig assistans. RFV ANSER 1999:1
Provisoriska beslut
RFV:s förslag: Provisoriska beslut om assistansersättning får fattas
av tjänsteman inom försäkringskassan om socialförsäkringsnämnden
gett ett sådant bemyndigande.

Enligt gällande lydelse i LASS ska provisoriska beslut fattas av
socialförsäkringsnämnden och får då omfatta endast gynnande beslut.
I dag finns ytterst få provisoriska beslut. Orsaken är att kassorna upp-
lever det som ett administrativt merarbete inför förslag till SFN. Det
slutliga beslutet ska ju ändå tas i nämnden.. För alla övriga socialförsäk-
ringsförmåner som beslutas av nämnden kan nämnden bemyndiga en
tjänsteman att fatta provisoriska beslut.
Regeringen föreslog i lagrådsremissen till propositionen
(1992/93:129) Stöd och service till vissa funktionshindrade att 20 kap.
2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) skulle tillämpas vad
gäller rätt att fatta provisoriska beslut enligt LASS. Bestämmelserna i
AFL innebär att SFN ges rätt att bemyndiga tjänsteman att besluta om
beviljande eller indragning/minskning av en förmån. Lagrådet var av en
annan uppfattning och föreslog att frågan skulle regleras självständigt i
LASS. Regering och riksdag godtog Lagrådets förslag. Detta kom dock
inte att innebära att tjänsteman fick möjlighet att fatta provisoriska
beslut.
RFV och försäkringskassorna anser att flera skäl talar för att låta
tjänsteman fatta provisoriska beslut. Försäkringskassorna har under de
gångna åren i samverkan med kommunerna tillägnat sig en betydande
erfarenhet i fråga om behovsbedömning. Detta talar för att SFN bör ges
rätt att bemyndiga tjänsteman att fatta provisoriskt beslut.
Förslaget innebär vidare att om en ersättningberättigad exempelvis
flyttar till en gruppbostad kan tjänsteman hos försäkringskassan stoppa
utbetalningen i avvaktan på socialförsäkringsnämndens beslut i frågan
om indragning av förmånen. Förslaget bidrag också till att jämställa assi-
stansersättning med övriga förmåner där beslut tas i SFN.
Med en sådan rätt bedömer RFV att tiden mellan ansökan/anmälan och
första utbetalning skulle minska betydligt. Handläggningstiderna skulle
med andra ord förkortas och närma sig de som gäller för kommunerna.
Detta medför i sin tur följdeffekter i form av att tiden för eventuell
överkompensation i form av utgående vårdbidrag/handikappersättning
reduceras.

Förslag till ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

13 §
Frågor som avses i 6 8 §§ skall
inom försäkringskassan avgöras av
socialförsäkringsnämnd.
Frågor som avses i 6 8 §§ skall
inom försäkringskassan avgöras av
socialförsäkringsnämnd. Beslut
enligt 8 § får dock fattas av
tjänsteman i försäkringskassan
om nämnden gett ett sådant
bemyndigande.

Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 september 2000.

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Freivalds, Thalén, Ulvskog, Sahlin, von Sydow,
Pagrotsky, Messing, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén,
Ringholm

Föredragande: statsrådet Thalén

Regeringen beslutar proposition 2000/01:5 Personlig assistans till
personer över 65 år

Senaste lydelse 1996:534.
1 Senaste lydelse 1996:535.
Senaste lydelse 1996:534
Senaste lydelse 1996:535

Prop. 2000/01:5

17

1

Prop. 2000/01:5
Bilaga 1

23

Prop. 2000/01:5
Bilaga 1

22

Prop. 2000/01:5
Bilaga 2

Prop. 2000/01:5
Bilaga 2

24

Prop. 2000/01:5

24

Förslagspunkter (4)
Följdmotioner (6)