Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

om ändringar i upphovsrättslagen

Proposition 1992/93:214

Regeringens proposition
1992/93:214

om ändringar i upphovsrättslagen

Prop.

1992/93:214

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp
i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 mars 1993.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Gun Hellsvik

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om ändringar i lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Ändringarna
innebär framför allt följande.

1. Det skall inte längre vara tillåtet att anlita utomstående vid
kopiering för enskilt bruk av musikaliska verk och filmverk.

2. Det skall i princip vara tillåtet att kopiera och framföra vad som
sägs vid utfrågningar om allmänna angelägenheter i radio och TV.

3. Det skall införas en s.k. avtalslicensbestämmelse för att möjlig-
göra kopiering för undervisningsändamål av radio- och TV-program.

4. Det skall vara tillåtet för sjukhus, servicehem och liknande
institutioner att kopiera radio- och TV-program för tidsförskjutet
framförande inom institutionen.

5. Den nuvarande rätten att utan upphovsmännens tillstånd i vissa
fall framföra utgivna verk offentligt i allmännyttigt syfte avskaffas.

6. Den nuvarande rätten att utan upphovsmännens tillstånd hyra ut
exemplar av litterära verk till allmänheten avskaffas.

7. Rätten att återge konstverk inskränks.

Ändringarna under 1 och 5-7 syftar till att förstärka skyddet för
upphovsmännen medan ändringarna under 2-4 syftar till att lösa vissa
problem som de nu gällande reglerna har medfört. De nya be-
stämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.

1

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 214

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Prop. 1992/93:214

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk

dels att 11 a, 11 b, 15 a, 22 a, 22 b, 22 c, 22 d och 24 a §§ skall
upphöra att gälla,

dels att 9, 11, 12-15, 16-22, 23, 24, 25, 26, 45-49 och 58 §§ skall
ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas nio nya paragrafer, 26 a-26 i §§,
dels att det närmast före 11-13, 15-23, 25, 26, 26 c, 26 d, 26 g
och 26 i §§ skall införas nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                     Föreslagen lydelse

Författningar, beslut av

myndighet, av svensk myn-

dighet avgivna yttranden
samt officiella översätt-
ningar av sådana texter

äro icke föremål för upp-
hovsrätt.

Upphovsrätt gäller inte till

1. författningar,

2. beslut av myndigheter,

3. yttranden av svenska
myndigheter och

4. officiella översättningar
av sådant som avses i 1-3.

Utan hinder av vad så-
lunda är stadgat må
upphovsrätt göras gällan-
de till officiell karta, alster
av bildkonst, musikaliskt
verk och diktverk i den
mån sådant verk ingår i
handling som avses i första
stycket. Alster av bildkonst,
musikaliskt verk och dikt-

Upphovsrätt gäller dock till
verk vilka ingår i en hand-
ling som avses i första
stycket och är av följande
slag:

1. kartor,

2. alster av bildkonst,

3. musikaliska verk eller

4. diktverk.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

verk må dock återgivas
utan upphovsmannens sam-
tycke. För sådant åter-
givande äger upphovsman-
nen rätt till ersättning,
såvida icke verket åter-
gives i samband med myn-
dighets verksamhet.
Ersättning utgår ej heller
om verket återgives i
samband med redogörelse
för mål eller ärende i vilket
verket förekommit och det
sker endast i den
omfattning som betingas av
ändamålet med redo-
görelsen.

Vid återgivande enligt
andra stycket äga be-
stämmelserna i 26 §
motsvarande tillämpning.

Av offentliggjorda verk får
enstaka exemplar fram-
ställas för enskilt bruk.

Vad sålunda framställts får
inte utnyttjas för annat
ändamål.

Vad som sägs i första
stycket gäller inte bygg-
nadsverk och datorpro-
gram och medför inte rätt
att för eget bruk låta
någon annan framställa
bruksföremål eller skulp-
turer eller genom konst-
närligt förfarande efter-

Allmänna bestämmelser om
inskränkningar

11 §

Bestämmelserna i detta
kapitel medför inga in-
skränkningar i upphovs-
mannens rätt enligt 3 § ut-
över dem som följer av
26 c §.

När ett verk återges offent-
ligt med stöd av detta kapi-
tel skall källan anges i den
omfattning och på det sätt
som god sed kräver samt
får verket inte ändras i
större utsträckning än an-
vändningen kräver.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

bilda andra konstverk.

Med regeringens tillstånd
och på de villkor, som däri
angivas, må arkiv och bib-
liotek för sin verksamhet
framställa exemplar av
verk genom fotografi.

Byggnad eller bruksföre-
mål må av ägaren ändras
utan upphovsmannens lov.

Framställning av exemplar
för enskilt bruk

§

Var och en får framställa
enstaka exemplar av offent-
liggjorda verk för enskilt
bruk. Exemplaren får inte
användas för andra ända-
mål.

Första stycket gäller inte
datorprogram och ger inte
rätt att uppföra byggnads-
verk.

Första stycket ger inte
heller rätt att för eget bruk
låta en utomstående

1. framställa exemplar av
musikaliska verk eller
filmverk,

2. framställa bruksföremål
eller skulpturer eller

3. genom konstnärligt för-
farande efterbilda andra
konstverk.

Framställning av exemplar
inom undervisningsverk-
samhet

§

För undervisningsändamål
får exemplar av utgivna
verk framställas genom
reprografiskt förfarande
och upptagningar av verk
som sänds ut i ljudradio
eller television göras, om

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse          Prop. 1992/93:214

avtalslicens gäller enligt

26 i §. Exemplaren och
upptagningarna får an-
vändas endast i undervis-
ningsverksamhet som
omfattas av det avtal som
förutsätts för uppkomsten
av avtalslicensen.

Första stycket gäller inte
om upphovsmannen hos
någon av de avtalsslutande
parterna har meddelat
förbud mot exemplarfram-
ställningen.

14 §

Ur offentliggjort verk må, i
överensstämmelse med god
sed, citat göras i den om-
fattning som betingas av
ändamålet.

För undervisningsändamål
får lärare och elever göra
upptagningar av sina egna
framföranden av verk.
Upptagningarna får inte
användas för andra ända-
mål.

I kritisk eller vetenskaplig
framställning må ock i
anslutning till texten åter-
givas offentliggjort konst-
verk. Återgivas i populär-
vetenskaplig framställning
två eller flera konstverk av
samma upphovsman, äger
han rätt till ersättning.

Framställning av exemplar
inom sjukhus m.m.

15 1

I tidning eller tidskrift må
ur annan tidning eller tid-

Sjukhus och inrättningar
med särskild service eller

5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

skrift intagas artikel i reli-
giös, politisk eller ekono-
misk dagsfråga, såframt ej
förbud mot eftertryck är
utsatt.

vård för äldre eller funk-
tionshindrade får göra
upptagningar av Ijudradio-
och televisionsutsändning-
ar. Upptagningarna får
användas endast inom
institutionen och inom kort
tid efter upptagningen.

Offentliggjort konstverk må
avbildas i tidning eller tid-
skrift i samband med redo-
görelse för dagshändelse;
dock gäller detta icke verk,
som tillkommit för att åter-
givas i dylik publikation.

I samlingsverk till bruk vid
gudstjänst eller undervis-
ning, sammanställt ur verk
från ett större antal upp-
hovsmän, må återgivas
mindre delar av litterärt
eller musikaliskt verk eller
sådant verk av ringa om-
fång, såframt fem år för-
flutit efter det år, då ver-
ket utgavs. I anslutning till
texten må återgivas konst-
verk, därest fem år för-
flutit efter det år, då verket
offentliggjordes. Verk som
tillkommit för att brukas
vid undervisning må ej
medtagas i samling för
sådant ändamål.

Framställning av exemplar
inom vissa arkiv och bib-
liotek

16 §

De arkiv och bibliotek som
avses i tredje och fjärde
styckena har rätt att
framställa exemplar av
verk

1. för bevarande-, kom-
pletterings- eller forsk-
ningsändamål,

2. för utlämning till låne-
sökande av enskilda
artiklar eller korta avsnitt
eller av material som av
säkerhetsskäl inte bör
utlämnas i original eller

3. för användning i
läsapparater.

Nuvarande lydelse

För återgivande som avses
i denna paragraf äger upp-
hovsmannen rätt till ersätt-
ning.

Inom undervisningsverk-
samhet ma för tillfälligt
bruk exemplar av offent-
liggjort verk framställas
genom ljudupptagning;
dock må grammofonskiva
eller liknande anordning,
som framställts i

Föreslagen lydelse

1 de fall som avses i första
stycket 2 och 3 får
exemplar framställas
endast genom reprografiskt
förfarande.

Rätt till exemplarfram-
ställning enligt denna
paragraf har

1. de statliga och kommu-
nala arkivmyndigheterna,

2. det arkiv som avses i
lagen (1978:487) om plikt-
exemplar av skrifter och
ljud- och bildupptagningar,

3. de vetenskapliga
bibliotek och fackbibliotek
som drivs av det allmänna
samt

4. folkbiblioteken.

Regeringen får i enskilda
fall besluta att vissa andra
arkiv och bibliotek än de
som anges i tredje stycket
skall ha rätt till
exemplarframställning
enligt denna paragraf.

Framställning av exemplar
åt synskadade m.fl.

17 §

Var och en får framställa
exemplar i blindskrift av
utgivna litterära och musi-
kaliska verk.

Prop. 1992/93:214

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

förvärvssyfte, ej direkt
eftergöras. Exemplar som
framställts med stöd av
denna paragraf må ej ut-
nyttjas på annat sätt.

De bibliotek och organisa-
tioner som regeringen
beslutar i enskilda fall
skall ha rätt att genom
ljudupptagning med hjälp
av inläsning eller över-
föring från en annan
ljudupptagning framställa
exemplar av utgivna
litterära verk för utlåning
till synskadade och andra
funktionshindrade som inte
kan ta del av verken i
skriftlig form. Exemplar-
framställningen får dock
inte avse verk, av vilka
ljudupptagning kommit ut i
handeln.

Av utgivet litterärt eller
musikaliskt verk må exem-
plar framställas i blind-
skrift.

Framställning av samlings-
verk for användning vid
undervisning

18 §

Den som framställer ett
samlingsverk, samman-
ställt ur verk från ett större
antal upphovsmän, för an-
vändning vid undervisning,
får återge mindre delar av
litterära och musikaliska
verk och sådana verk av
litet omfång, om det har
gått fem år efter det år då
verken gavs ut. Konstverk
får återges i anslutning till

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Bibliotek och organisation
må, med regeringens till-
stånd och på de villkor
som däri angivas,
framställa exemplar av
utgivet litterärt verk genom
ljudupptagning, att
användas för utlåning till
blinda och andra svårt
vanföra.

texten, om det har gått fem
år efter det år då verket
offentliggjordes. Upphovs-
männen har rätt till ersätt-
ning.

Första stycket gäller inte
sådana verk som har ska-
pats för att användas vid
undervisning.

Då ett musikaliskt verk
framföres med text, må till
bruk för åhörarna texten
återgivas i konsertprogram
eller dylikt.

Spridning av exemplar

19 §

När ett litterärt eller musi-
kaliskt verk eller ett konst-
verk har utgivits, får de
exemplar som omfattas av
utgivningen spridas vida-
re. Motsvarande gäller när
upphovsmannen har över-
låtit exemplar av ett konst-
verk. För exemplar av
datorprogram gäller i
stället att spridningen är
tillåten sedan exemplaret
med upphovsmannens
samtycke har överlåtits
inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet.
Exemplar av litterära och
musikaliska verk får dock
inte utan upphovsmannens
samtycke tillhandahållas
allmänheten genom uthyr-
ning eller andra jäm-

Nuvarande lydelse

Verk som är utgivet må
framföras offentligt vid
gudstjänst eller undervis-
ning.

Utgivet verk må ock fram-
föras offentligt vid tillfäl-
le,där framförande av
sådana verk ej är det hu-
vudsakliga samt tillträdet
är avgiftsfritt och
anordnandet sker utan
förvärvssyfte. Det må jäm-
väl framföras offentligt i
folkbildningsverksamhet,
för välgörande ändamål
eller i annat allmännyttigt
syfte, om den som framför
verket eller, vid fram-
förande i samverkan, alla
de medverkande göra det
utan ersättning.

Vad i denna paragraf är
stadgat gäller ej sceniskt
verk eller filmverk.

Föreslagen lydelse          Prop. 1992/93:214

förliga rättshandlingar.

Exemplar av datorprogram
i maskinläsbar form får
inte heller lånas ut till
allmänheten utan sådant
samtycke.

Visning av exemplar

20 §

När ett verk har utgivits
får de exemplar som
omfattas av utgivningen
visas offentligt. Mot-
svarande gäller när upp-
hovsmannen har överlåtit
exemplar av ett konstverk.

Första stycket ger inte rätt
att visa exemplar av
konstverk genom film eller
i television. Exemplar av
konstverk som avses i
första stycket får dock åter-
ges genom film eller i tele-
vision, om återgivningen är
av mindre betydelse med
hänsyn till filmens eller
televisionsprogrammets in-
nehåll.

10

Nuvarande lydelse

Vid information om dags-
händelse genom ljudradio,
television, direkt överföring
eller film må verk som
synes eller höres under
dagshändelsen återgivas i
den omfattning som
betingas av infor-
mationssyftet.

Har radio- eller televi-
sionsföretag rätt att i
utsändning återgiva verk,
må företaget ock, under
villkor som regeringen
bestämmer, for bruk vid
egna utsändningar upp-
taga verket på anordning,
genom vilken det kan åter-
givas. Om rätten att göra
sålunda upptaget verk till-
gängligt för allmänheten
gäller vad eljest är stad-
gat.

Föreslagen lydelse          Prop. 1992/93:214

Offentliga framföranden

21 §

Var och en får framföra
utgivna verk offentligt

1. vid tillfällen där fram-
förandet av sådana verk
inte är det huvudsakliga,
tillträdet är avgiftsfritt och
anordnandet sker utan för-
värvssyfte samt

2. vid undervisning eller
gudstjänst.

Första stycket gäller inte
sceniska verk och filmverk
och ger inte rätt att sända
ut verk i ljudradio eller
television.

Citat

22 §

Var och en får citera ur
offentliggjorda verk i över-
ensstämmelse med god sed
och i den onfattning som
motiveras av ändamålet.

Svenskt radio- eller tele-
visionsföretag som rege-
ringen bestämmer må, om

11

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

företaget på grund av avtal
med organisation som före-
träder ett flertal svenska
upphovsmän på området
äger rätt att utsända litte-
rära och musikaliska verk,
jämväl utsända utgivet dy-
likt verk av upphovsman
som icke företrädes av
organisationen; för utsänd-
ningen äger upp-
hovsmannen rätt till ersätt-
ning. Vad sålunda stadgats
gäller dock icke sceniskt
verk, ej heller annat verk
om upphovsmannen
meddelat förbud mot
utsändning eller det eljest
föreligger särskild anled-
ning antaga att han mot-
sätter sig utsändningen.
Bestämmelserna i detta
stycke gäller inte sådan
vidaresändning som anges
i 22 d §.

Sedan ett litterärt eller
musikaliskt verk har utgi-
vits, får exemplar, som
omfattas av utgivningen,
spridas vidare och visas
offentligt. Exemplar av
musikaliska verk får dock
inte utan upphovsmannens
samtycke tillhandahållas
allmänheten genom uthyr-
ning eller annan därmed
järrförlig rättshandling.
Detsamma gäller exemplar

Återgivning av konstverk
och byggnader

23 §

Offentliggjorda konstverk
får återges

1. i en kritisk eller veten-
skaplig framställning i an-
slutning till texten och

2. i en tidning eller tid-
skrift i samband med en
redogörelse för en dags-
händelse, dock inte om
verket har skapats för att
återges i en sådan
publikation.

12

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

av datorprogram i maskin-
läsbar form. Sådana exem-
plar får inte heller utan
upphovsmannens samtycke
lånas ut till allmänheten.

Annan hos svensk myn-
dighet upprättad handling
än som avses i 9 § första
stycket får återges utan
upphovsmannens samtycke.
Vad nu sagts gäller dock
inte officiell karta, teknisk
förebild, datorprogram,
verk som framställts för
undervisning eller utgör
resultat av vetenskaplig
forskning, alster av bild-
konst, musikaliskt verk,
diktverk eller verk, varav
exemplar i samband med
affärsverksamhet genom
myndighets försorg till-
handahålls allmänheten.

Vad som muntligen eller
skriftligen anföres inför
myndighet eller i statlig
eller kommunal representa-
tion eller vid offentlig över-
läggning om allmänna
angelägenheter må likale-
des återgivas utan up-
phovsmans samtycke; dock

Första stycket gäller en-
dast om återgivningen sker
i överensstämmelse med
god sed och i den omfatt-
ning som motiveras av
ändamålet.

24 §

Konstverk får avbildas

1. om de stadigvarande är
placerade på eller vid all-
män plats utomhus eller

2. om de ställs ut, är till
salu eller ingår i en sam-
ling, men i dessa fall
endast i meddelanden om
utställningen eller försälj-
ningen och i kataloger.

Byggnader får fritt
avbildas.

13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

att utlåtanden, såsom bevis
åberopade skrifter och
dylikt må återgivas allenast
i samband med redogörelse
för mål eller ärende vari
de förekommit och i den
omfattning som betingas av
ändamålet med redogör-
elsen. Upphovsman äger
ensam utgiva samling av
sina anföranden.

Sedan upphovsmannen
överlåtit exemplar av
konstverk eller verket
utgivits, må exemplar, som
överlåtits eller omfattas av
utgivningen, spridas vidare
samt verket visas offentligt
på annat sätt än genom
film eller i television.

Konstverk som avses i
första stycket må medtagas
vid inspelning och visning
av film eller televisionspro-
gram, om återgivningen är
av underordnad betydelse
med hänsyn till filmens
eller programmets inne-
håll.

Konstverk, som ingår i en
samling eller som utställes
eller utbjudes till salu, må
avbildas i katalog eller

Information om dagshän-
delser genom ljudradio och
television m.m.

25 §

Verk som syns eller hörs
under en dagshändelse får
återges vid information om
dagshändelsen genom ljud-
radio, television, direkt
överföring eller film.
Verken får dock återges
endast i den omfattning
som motiveras av informa-
tionssyftet.

14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

meddelande om
utställningen eller
försäljningen. Konstverk
må även eljest avbildas om
det är stadigvarande an-
bragt på eller vid allmän
plats utomhus.

Byggnad må fritt avbildas.

Bestämmelserna i detta
kapitel medföra icke
inskränkning i upphovs-
mannens rätt enligt 3 § i
vidare mån än som följer
av vad i 13 § sägs.

Då med stöd av bestäm-
melse i detta kapitel ett
verk återgives offentligt,
skall källan nämnas i den
omfattning och på det sätt
god sed kräver. Verket må
icke utan upphovsmannens
samtycke ändras i vidare
mån än som kräves för den
medgivna användningen.

Offentliga debatter, all-
männa handlingar m.m.

26 §

Var och en får återge vad
som muntligen eller
skriftligen anförs

1. inför myndigheter,

2. i statliga eller kommu-
nala representationer,

3. vid offentliga debatter
om allmänna angelägen-
heter eller

4. vid offentliga utfråg-
ningar om sådana ange-
lägenheter.

Vid tillämpning av första
stycket gäller dock

1. att skrifter vilka åbe-
ropas som bevis,
utlåtanden och liknande får
återges endast i samband
med en redogörelse för det
mål eller ärende i vilket de
förekommit och endast i
den omfattning som
motiveras av ändamålet
med redogörelsen,

2. att en upphovsman har
ensamrätt att ge ut sam-

15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

lingar av sina anföranden
och

3. att det som anförs vid
sådana utfrågningar som
avses i första stycket 4 inte
får återges i ljudradio eller
television med stöd av den
bestämmelsen.

26 a §

Var och en får återge verk,
vilka ingår i de handlingar
som avses i 9 § första
stycket och är av de slag
som anges i 9 § andra
stycket 2-4. Upphovs-
mannen har rätt till ersätt-
ning, utom när återgiv-
ningen sker i samband med

1. en myndighets verksam-
het eller

2. en redogörelse för ett
mål eller ärende i vilket
verket förekommit och ver-
ket återges endast i den
omfattning som motiveras
av ändamålet med redo-
görelsen.

Var och en får återge
handlingar som är upp-
rättade hos svenska myn-
digheter men inte är
sådana som avses i 9 §
första stycket.

Andra stycket gäller inte
beträffande

1. kartor,

2. tekniska förebilder,

3. datorprogram,

16

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

4. verk som skapats för
undervisning,

5. verk som är resultatet
av vetenskaplig forskning,

6. alster av bildkonst,

7. musikaliska verk,

8. diktverk eller

9. verk av vilka exemplar
genom en myndighets för-
sorg tillhandahålls allmän-
heten i samband med
affärsverksamhet.

26 b §

Allmänna handlingar skall
oavsett upphovsrätten till-
handahållas enligt 2 kap.
tryckfrihetsförordningen.

Andringar av byggnader
och bruksföremål

26 c §

Ägaren till en byggnad
eller ett bruksföremål får
ändra egendomen utan
upphovsmannens samtycke.

Särskilda bestämmelser om
ljudradio och television

26 d §

De radio- och televisions-
företag som regeringen i
enskilda fall beslutar får
sända ut utgivna litterära
och musikaliska verk, om
avtalslicens gäller enligt
26 i §.

17

2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 214

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Första stycket gäller inte
sceniska verk och inte
heller andra verk om
upphovsmannen har
förbjudit företaget att
sända ut verket eller det av
andra skäl finns särskild
anledning att anta att han
motsätter sig utsändning-
en. Första stycket gäller
inte sådan vidaresändning
som avses i 26 f §.

26 e §

Ett radio- eller televisions-
företag som har rätt att
sända ut ett verk får ta upp
verket på en anordning ge-
nom vilken det kan åter-
ges, om det görs

1. för användning vid egna
utsändningar ett fåtal
gånger under begränsad
tid,

2. för att säkerställa bevis-
ning om utsändningens
innehåll eller

3. för att en statlig myn-
dighet skall kunna utöva
tillsyn över utsändnings-
verksamheten.

Upptagningar som avses i
första stycket 2 och 3 får
användas endast för de
ändamål som anges där.
Om sådana upptagningar
har dokumentariskt värde,
får de dock bevaras i det
arkiv som avses i lagen
(1978: 487) om plikt-

18

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse          Prop. 1992/93:214

exemplar av skrifter och
ljud- och bildupptagningar.

En statlig myndighet som
har till uppgift att utöva
tillsyn över reklamen i
ljudradio- och televisions-
utsändningar får återge
utsändningar i den onfatt-
ning som motiveras av
ändamålet med tillsynen.

26 f§

Var och en har rätt att till
allmänheten trådlöst eller
genom kabel samtidigt och
oförändrat återutsända
(vidaresända) verk som
ingår i en trådlös ljud-
radio- eller televisions-
utsändning, om avtalslicens
gäller enligt 26 i §.

Särskilda bestämmelser om
datorprogram

26 g §

Den som har förvärvat rätt
att använda ett datorpro-
gramfår framställa sådana
exemplar av programmet
och göra sådana ändringar
i programmet som är nöd-
vändiga för att han skall
kunna använda program-
met för dess avsedda ända-
mål. Detta gäller även
rättelse av fel.

Den som har rätt att
använda ett datorprogram
får framställa säker-

19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

hetsexemplar av program-
met, om detta är
nödvändigt för den avsedda
användningen av program-
met.

Exemplar som framställs
med stöd av första eller
andra stycket får inte
utnyttjas för andra ända-
mål och får inte heller
användas när rätten att
utnyttja programmet har
upphört.

Den som har rätt att an-
vända ett datorprogram får
iaktta, undersöka eller
prova programmets
funktion för att fastställa
de idéer och principer som
ligger bakom programmets
olika detaljer. Detta gäller
under förutsättning att det
sker vid sådan laddning,
visning på skärm, körning,
överföring eller lagring av
programmet som han har
rätt att utföra.

Avtalsvillkor som
inskränker användarens
rätt enligt andra och fjärde
styckena är ogiltiga.

26 h §

Återgivning av ett dator-
programs kod eller över-
sättning av kodens form är
tillåten om åtgärderna
krävs för att få den
information som är nöd-

20

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

vändig för att uppnå sam-
verkansförmåga mellan
programmet och ett annat
program. Detta gäller dock
endast under förutsättning
att följande villkor är
uppfyllda:

1. åtgärderna utförs av en
person som har rätt att an-
vända programmet eller för
hans räkning av en person
som har fått rätt att utföra
åtgärderna,

2. den information som är
nödvändig för att uppnå
samverkansförmåga har
inte tidigare varit lätt
åtkomlig för de i 1 angivna
personerna och

3. åtgärderna är begrän-
sade till de delar av origi-
nalprogrammet som är
nödvändiga för att uppnå
den avsedda samverkans-
förmågan.

Första stycket innebär inte
att informationen får

1. användas för andra
ändamål än att uppnå den
avsedda samverkansför-
mågan,

2. överlämnas till andra
personer, utom när detta
är nödvändigt för att
uppnå den avsedda
samverkansförmågan,

3. an vändas för utveck-
ling, tillverkning eller
marknadsföring av ett
datorprogram som i
förhållande till det skyd-
dade programmet har en

21

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

väsentligen likartad
uttrycksform eller

4. användas för andra åt-
gärder som utgör intrång i
upphovsrätten.

Avtalsvillkor som in-
skränker användarens rätt
enligt denna paragraf är
ogiltiga.

Gemensamma bestämmelser
om avtalslicenser

26 i §

En avtalslicerts som avses i
13, 26 d och 26 f §§ gäller
för verksutnyttjande på
visst sätt, när ett avtal har
ingåtts om verksutnytt-
jande på sådant sätt med
en organisation som före-
träder ett flertal svenska
upphovsmän på området.
Avtals licens en ger använ-
daren rätt att utnyttja verk
av det slag som avses med
avtalet trots att verkens
upphovsmän inte företräds
av organisationen.

För att ett verk skall få
utnyttjas med stöd av 13 §
krävs att avtalet med orga-
nisationen har ingåtts av
någon som bedriver under-
visningsverksamhet i orga-
niserade former.

När ett verk utnyttjas med
stöd av 26 d § har

22

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

upphovsmannen rätt till
ersättning.

När ett verk utnyttjas med
stöd av 13 eller 26 f §
tillämpas följande. De vill-
kor i fråga om rätten att
utnyttja verket som följer
av avtalet gäller. Upp-
hovsmannen skall i fråga
om ersättning som lämnas
enligt avtalet och förmåner
från organisationen vilka
väsentligen bekostas genom
ersättningen vara likställd
med de upphovsmän som
organisationen företräder.
Upphovsmannen har dock
oavsett detta alltid rätt till
ersättning som hänför sig
till utnyttjandet, om han
begär det inom tre år efter
det år då verket
utnyttjades. Krav på
ersättning får riktas endast
mot organisationen.

Gentemot den som an-
vänder ett verk med stöd
av 26 f § får krav på er-
sättning göras gällande
endast av de avtalsslutande
organisationerna. Kraven
skall framställas samtidigt.

En utövande konstnärs
framförande av ett litterärt
eller konstnärligt verk må
icke utan hans samtycke
upptagas på
grammofonskiva, film eller

En utövande konstnärs
framförande av ett litterärt
eller konstnärligt verk får
inte utan hans samtycke tas
upp på en
grammofonskiva, en film

23

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

annan anordning, genom
vilken det kan återgivas,
och ej heller utsändas i
ljudradio eller television
eller genom direkt över-
föring göras tillgängligt för
allmänheten.

Ett framförande som har
upptagits på en anordning
som avses i första stycket
får inte utan konstnärens
samtycke överföras från en
sådan anordning till en
annan förrän femtio år har
förflutit efter det år då
upptagningen gjordes.

Beträffande upptagning, ut-
sändning och överföring,
som avses i denna
paragraf, skall vad i 3, 6-
9 §§, 11 § första stycket,
14 § första stycket, 17, 20
och 21 §§, 22 § första
stycket, 22 a-22 d, 24,
24 a, 26, 27, 28, 41 och
42 §§ sägs äga mot-
svarande tillämpning.

46

En grammofonskiva, en
film eller en annan anord-
ning på vilken ljud eller
filmverk har upptagits får
inte utan framställarens
samtycke eftergöras förrän
femtio år har förflutit efter
det år då upptagningen
gjordes. Som eftergörande
anses även att upptag-

eller en annan anordning,
genom vilken det
kan återges, och inte heller
sändas ut i ljudradio eller
television eller genom
direkt överföring göras
tillgängligt för allmän-
heten.

Ett framförande som har
tagits upp på en anordning
som avses i första stycket
får inte utan konstnärens
samtycke överföras från en
sådan anordning till en
annan förrän femtio år har
förflutit efter det år då
upptagningen gjordes.

Beträffande upptagningar,
utsändningar och över-
föringar som avses i denna
paragraf skall 3, 6-9, 11-
13, 15, 16, 21, 22, 25-
26 b, 26 e, 26 f, 27, 28,
41 och 42 §§ tillämpas.

§

En grammofonskiva, en
film eller en annan anord-
ning på vilken ljud eller
filmverk har tagits upp får
inte utan framställarens
samtycke eftergöras förrän
femtio år har förflutit efter
det år då upptagningen
gjordes. Som eftergörande
anses även att upptag-

24

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

ningen överförs från en
sådan anordning till en
annan.

Beträffande förfarande,
som enligt denna paragraf
är beroende av fram-
ställares samtycke, skall
vad i 6-9 §§, 11 § första
stycket, 14 § första stycket,
17 och 21 §§, 22 § första
stycket, 22 a-22 c, 24 och
24 a §§ samt 26 § andra
stycket sägs äga
motsvarande tilllämpning.

47 §

ningen överförs från en
sådan anordning till en
annan.

Beträffande förfarande som
enligt denna paragraf är
beroende av framställarens
samtycke skall 6-9 §§,
11 § andra stycket, 12, 13,
15, 16, 22, 25-26 b och
26 e §§ tillämpas.

Om en grammofonskiva
eller en annan anordning
på vilken ljud har upptagits
används vid ljudradio- eller
televisionsutsändning eller
vid annat offentligt fram-
förande i förvärvssyfte och
utsändningen eller framför-
andet äger rum inom fem-
tio år efter det år då ljud-
upptagningen gjordes, skall
ersättning utgå till fram-
ställaren liksom till ut-
övande konstnärer vilkas
framförande har upptagits
på anordningen. Har två
eller flera konstnärer sam-
verkat vid framförandet,
kan den rätt som
tillkommer dem göras
gällande endast av dem
gemensamt. Gentemot den
som har använt anord-
ningen skall konstnärer och
framställare göra gällande

Om en grammofonskiva
eller en annan anordning
på vilken ljud har tagits
upp används vid en
ljudradio- eller televisions-
utsändning eller vid ett
annat offentligt fram-
förande i förvärvssyfte och
utsändningen eller fram-
förandet äger rum inom
femtio år efter det år då
ljudupptagningen gjordes,
skall ersättning betalas till
framställaren och till ut-
övande konstnärer vilkas
framförande har tagits upp
på anordningen. Om två
eller flera konstnärer har
samverkat vid
framförandet, kan den rätt
som tillkommer dem göras
gällande endast av dem
gemensamt. Gentemot den
som har använt
anordningen skall konst-

25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

sina krav samtidigt.

Vad som sägs i första
stycket om ljudradio- och
televisionsutsändning gäller
också när en trådlös sådan
utsändning samtidigt och
oförändrat återutsänds (vi-
daresändning) till allmän-
heten trådlöst eller genom
kabel. Gentemot den som
vidaresänder far krav på
ersättning göras gällande
endast genom sådana orga-
nisationer som företräder
ett flertal svenska utövande
konstnärer eller framstäl-
lare. Organisationerna skall
framställa kraven samti-
digt med de krav som
avses i 22 d §.

Bestämmelserna i 8 och
9 §§, 14 § första stycket,
20, 21 och 24 §§ samt
26 § andra stycket skall
äga motsvarande tillämp-
ning i fall som avses i
denna paragraf.
Beträffande utövande
konstnärs rätt skall jämväl
föreskrifterna i 27, 28, 41
och 42 §§ i motsvarande
mån gälla.

Vad i denna paragraf stad-
gas gäller icke ljudfilm.

närer och framställare göra
gällande sina krav sam-
tidigt.

Vad som sägs i första
stycket om ljudradio- och
televisionsutsändning gäller
också när en trådlös sådan
utsändning samtidigt och
oförändrat återutsänds (vi-
daresänds) till allmänheten
trådlöst eller genom kabel.
Gentemot den som vidare-
sänder får krav på ersätt-
ning göras gällande endast
genom sådana organisa-
tioner som företräder ett
flertal svenska utövande
konstnärer eller framstäl-
lare. Organisationerna skall
framställa kraven samti-
digt med de krav som
avses i 26 i § femte
stycket.

Bestämmelserna i 8 och
9 §§, 11 § andra stycket,
21, 22 och 25-26 a §§
skall tillämpas i de fall
som avses i denna para-
graf. Beträffande utövande
konstnärers rätt skall också
27, 28, 41 och 42 §§
tillämpas.

Denna paragraf gäller inte
ljudfilm.

26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Ljudradio- eller televi-
sionsutsändning md icke
utan radio- eller televi-
sionsföretagets samtycke
återutsändas eller upptagas
på anordning, genom
vilken den kan återgivas.
Utan sådant samtycke må
ej heller tele-
visionsutsändning återgivas
för allmänheten i biograf
eller därmed jämförlig
lokal.

En utsändning som har
upptagits på en anordning
som avses i första stycket
får inte utan radio- eller
televisionsföretagets
samtycke överföras från en
sådan anordning till en
annan förrän femtio år har
förflutit efter det år då
utsändningen ägde rum.

Vad i 6-9 §§, 77 § första
stycket, 14 § första stycket,
17, 20 och 21 §§, 22 §
första stycket, 22 a-22 c,
24 och 24 a §§ samt 26 §
andra stycket sägs skall
äga motsvarande till-
ämpning i fall som avses i
denna paragraf.

Har ett radio- eller tele-
visionsföretag krav på er-
sättning för en sådan
vidaresändning som avses i
22 d § första stycket och
som har skett med

48 §

En ljudradio- eller tele-
visionsutsändning får inte
utan radio- eller tele-
visionsföretagets samtycke
återutsändas eller tas upp
på en anordning, genom
vilken den kan återges.
Utan sådant samtycke får
en televisionsutsändning
inte heller återges för
allmänheten i biografer
eller jämförliga lokaler.

En utsändning som har
tagits upp på en anordning
som avses i första stycket
får inte utan radio- eller
televisionsföretagets sam-
tycke överföras från en
sådan anordning till en
annan förrän femtio år har
förflutit efter det år då
utsändningen ägde rum.

Bestämmelserna i 6-9 §§,
77 § andra stycket, 12, 15,
16,21,22, 25-26 b och
26 e §§ skall tillämpas i de
fall som avses i denna
paragraf.

Om ett radio- eller tele-
visionsföretag har krav på
ersättning för en sådan
vidaresändning som avses i
26 f § och som har skett
med företagets samtycke,

27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

företagets samtycke, skall
företaget framställa sitt
krav samtidigt som de
organisationer som avses
där.

Katalog, tabell eller annat
dylikt arbete, vari
sammanställts ett stort
antal uppgifter, må ej utan
framställarens samtycke
eftergöras, förrän tio år
förflutit efter det år, då
arbetet utgavs.

Vad i 6-9 §§, 11 § första
stycket, 12, 14, 15 a, 16
och 18 §§, 22 § första
stycket, 22 a-22 c, 24 och
24 a §§ samt 26 § andra
stycket sägs skall äga mot-
svarande tillämpning
beträffande arbete som
avses i denna paragraf. Är
sådant arbete eller del
därav föremål för upp-
hovsrätt, må den ock göras
gällande.

skall företaget framställa
sitt krav samtidigt med de
krav som avses i 26 i §
femte stycket.

§

En katalog, en tabell eller
ett annat dylikt arbete vari
ett stort antal uppgifter har
sammanställts får inte utan
framställarens samtycke
eftergöras förrän tio år har
förflutit efter det år då
arbetet gavs ut.

Bestämmelserna i 6-9 §§,
11 § andra stycket, 72 §
första stycket, 13, 16-18,
22, 26-26 b och 26 e §§
skall tillämpas beträffande
arbeten som avses i denna
paragraf. Är ett sådant
arbete eller en del av det
föremål för upphovsrätt,
får den också göras
gällande.

Rätt domstol i mål om
ljudradio- eller televisions-
utsändning i strid mot
denna lag är Stockholms
tingsrätt. Detsamma gäller
i mål om ersättning som
avses i 9 § andra stycket,
14 § andra stycket, 16 §,
22 § andra stycket, 22 d §
eller 47 §.

§

Rätt domstol i mål om
ljudradio- eller televisions-
utsändning i strid mot
denna lag är Stockholms
tingsrätt. Detsamma gäller
i mål om ersättning som
avses i 18 §, 26 a § första
stycket, 26 i § tredje
stycket eller 47 § och i mål
i vilket motsvarande ersätt-

28

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

ning begärs på grund av
en hänvisning i 45, 46, 48
eller 49 § samt i mål om
ersättning för en sådan
vidaresändning som avses i
26

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 utom i fråga om

19 § tredje meningen som träder i kraft den dag regeringen
bestämmer.

2. Lagen tillämpas även på verk som har kommit till före ikraft-
trädandet utom när det gäller åtgärder som har gjorts eller
rättigheter som har förvärvats före den tidpunkten. Det som sägs i
19 § om uthyrning och andra jämförliga rättshandlingar avseende
exemplar av litterära verk skall dock alltid tillämpas från tiden för
ikraftträdandet.

3. Det som sägs i 2 tillämpas också i fråga om framföranden,
upptagningar, utsändningar och arbeten som avses i 45, 46, 48 och
49 §§.

29

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:1687) om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1687) om ändring i
lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
att första punkten i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1. Denna lag träder i kraft,
i fråga om 23 § den dag
regeringen bestämmer och
i övrigt den 1 januari
1993.

Föreslagen lydelse

1. Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1993 utom i
fråga om 23 §. Vad gäller
23 § träder lagen i kraft
den dag regeringen
bestämmer. Har
regeringen inte före den 1
januari 1994 satt lagen i
kraft såvitt gäller 23 §,
träder dock lagen i den
delen aldrig i kraft. Har
regeringen före den 1 janu-
ari 1994 satt lagen i kraft
såvitt gäller 23 §, upphör
lagen att gälla i den delen
vid utgången av år 1993.

30

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotogra-
fisk bild

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:730) om rätt till
fotografisk bild

dels att 11 § skall upphöra att gälla,

dels att 7, 7 a, 9, 12, 13 och 20 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                     Föreslagen lydelse

I kritisk eller vetenskaplig
framställning må i anslut-
ning till texten återgivas
offentliggjord fotografisk
bild, såvitt gäller populär-
vetenskaplig framställning
dock endast mot ersättning.

Offentliggjorda fotogra-
fiska bilder får återges i
anslutning till texten i
kritiska eller vetenskapliga
framställningar.

Offentliggjord fotografisk
bild må, mot ersättning, i
anslutning till texten
intagas i arbete till bruk
vid undervisning.

Offentliggjorda fotogra-
fiska bilder får, mot
ersättning, återges i anslut-
ning till texten i arbeten
som är avsedda att
användas vid undervisning.

Vad i 15 a § lagen (1960:
729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga
verk är stadgat skall äga
motsvarande tillämpning i
fråga om rätten till
fotografisk bild.

Det som sägs i 13 § lagen
(1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konst-

närliga verk skall tillämpas
i fråga om rätten till

fotografisk bild.

31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Svenskt televisionsföretag
som regeringen bestämmer
må, mot ersättning, visa
offentliggjord fotografisk
bild, såframt fotografen
icke meddelat förbud mot
visning eller det eljest
föreligger särskild an-
ledning antaga att han
motsätter sig visningen.
Vad nu sagts gäller ej
film.

När en trådlös televisions-
utsändning samtidigt och
oförändrat återutsänds till
allmänheten trådlöst eller
genom kabel av någon
annan än ett sådant företag
som avses i första stycket,
tillämpas beträffande foto-
grafisk bild som visas i
sändningen 22 d § lagen
(1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärli-
ga verk.

I rättsvårdens och den all-
männa säkerhetens intresse
må fotografisk bild fritt
utnyttjas.

§

De televisionsföretag som
regeringen z enskilda fall
beslutar får, mot
ersättning, visa offentlig-
gjorda fotografiska bilder,
om fotografen inte har för-
bjudit företaget att visa
bilden eller det av andra
skäl finns särskild anled-
ning att anta att han mot-
sätter sig visningen. Vad
som nu sagts gäller inte
film.

När en trådlös televisions-
utsändning samtidigt och
oförändrat återutsänds till
allmänheten trådlöst eller
genom kabel av någon
annan än ett sådant före-
tag som avses i första
stycket, tillämpas
beträffande fotografisk bild
som visas i sändningen
26 f § lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litte-
rära och konstnärliga verk.

5 §

Fotografiska bilder får fritt
utnyttjas i rättsvårdens och
den allmänna säkerhetens
intresse.

32

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse          Prop. 1992/93:214

I fråga om rätten till foto-
grafisk bild skall vad i 9
och 24 §§ lagen
(1960:729) om upphovs-
rätt till litterära och
konstnärliga verk är'
stadgat äga motsvarande
tillämpning, varvid dock
vad som där sägs om
alster av bildkonst i stället
skall gälla fotografisk bild
som äger konstnärligt eller
vetenskapligt värde.

I fråga om rätten till foto-
grafisk bild skall 9, 26 och
26 a §§ lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litte-
rära och konstnärliga verk
tilllämpas, varvid det som
sägs om alster av bildkonst
i stället skall gälla fotogra-
fiska bilder vilka har
konstnärligt eller veten-
skapligt värde.

Allmän handling skall utan
hinder av rätt till fotogra-
fisk bild tillhandahållas i
den ordning 2 kap.
tryckfrihetsförordningen
stadgar.

Allmänna handlingar skall
oavsett rätten till
fotografisk bild tillhanda-
hållas enligt 2 kap. tryck-
frihetsförordningen.

I fråga om rätten till foto-
grafisk bild skall vad i
22 a-22 c §§ lagen
(1960:729) om upphovs-
rätt till litterära och
konstnärliga verk är
stadgat äga motsvarande
tillämpning.

I fråga om rätten till foto-
grafisk bild skall 26 e §
lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och
konstnärliga verk
tillämpas.

13 §

Då fotografisk bild åter-
gives med stöd av 6-11 §§,
skall källan nämnas i den
omfattning och på det sätt
god sed kräver.

När en fotografisk bild
återges med stöd av 6-
10 §§ skall källan anges i
den omfattning och på det
sätt som god sed kräver.

33

3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 214

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

20 §

Rätt domstol i mål om
televisionsutsändning i
strid mot denna lag är
Stockholms tingsrätt.
Samma lag vare i mål om
ersättning som avses i 7
eller 9 § eller 12 § andra
stycket.

Rätt domstol i mål om
televisionsutsändning i
strid mot denna lag är
Stockholms tingsrätt.
Detsamma gäller i mål om
ersättning som avses i 7 §
andra stycket eller 9 §
första stycket, i mål i vilket
ersättning begärs på den
grunden att 26 a § första
stycket lagen (1960:729)
om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga
verk skall tillämpas enligt
12 § andra stycket och i
mål om ersättning för en
sådan vidaresändning som
avses i 9 § andra stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

2. Lagen tillämpas även på fotografiska bilder som har kommit till
före ikraftträdandet utom när det gäller åtgärder som har gjorts
eller rättigheter som har förvärvats före den tidpunkten.

34

4 Förslag till

Prop. 1992/93:214

Lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1

Bestämmelserna i denna
lag tillämpas när det
uppstår tvist om ingående
av ett sådant avtal om
reprografiskt mång-
faldigande av verk i under-
visningsverksamhet som
avses i 15 a § lagen
(1960:729) om upphovs-
rätt till litterära och
konstnärliga verk. Bestäm-
melserna i lagen gäller
även i fråga om tvister om
ingående av sådana avtal
om reprografiskt
mångfaldigande, på vilka
nämnda lagrum äger
tillämpning till följd av
hänvisningen i 49 § lagen
om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk eller
i 7 a § lagen (1960:730)
om rätt till fotografisk
bild.

Föreslagen lydelse

§

Denna lag tillämpas när
det uppstår en tvist om
ingående av ett avtal vilket
utgör en förutsättning för
en avtalslicens enligt 13 §
lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och
konstnärliga verk. Lagen
tillämpas även vid motsva-
rande tvister vilka kan
föreligga dels till följd av
hänvisningarna till 13 § i
45, 46 och 49 §§ lagen om
upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk och i
7 a § lagen (1960:730) om
rätt till fotografisk bild,
dels när avtal om den
aktuella exemplarframställ-
ningen skall ingås med
svenska radio- eller
televisionsföretag tillföljd
av företagens rätt enligt
48 § lagen om upphovsrätt
till litterära och
konstnärliga verk.

Denna lag träder i kraft den

1 januari 1994.

35

Justitiedepartementet                                    Prop. 1992/93:214

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Hörnlund, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik,
Wibble, Björck, Davidson, Odell, Lundgren och Ask

Föredragande: statsrådet Hellsvik

Proposition om ändringar i upphovsrättslagen

1 Inledning

År 1976 tillkallades särskilda sakkunniga med uppdrag att företa en
allmän översyn av upphovsrättslagstiftningen. Översynen ansågs
motiverad bl.a. av den tekniska utveckling som hade ägt rum sedan
tillkomsten av lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk (upphovsrättslagen). De sakkunniga antog namnet
Upphovsrättsutredningen. Motsvarande kommittéer tillsattes i övriga
nordiska länder.

Upphovsrättsutredningen lade fram fyra delbetänkanden
(SOU 1978:69, 1983:65, 1985:51 och 1988:31) samt två promemo-
rior (Ds Ju 1981:7 och en promemoria daterad den 2 mars 1982)
innan den år 1990 avslutade arbetet med att presentera sitt slut-
betänkande (SOU 1990:30).

De frågor som tagits upp i de tre första delbetänkandena och de två
promemoriorna har i huvudsak behandlats i tidigare lagstift-
ningsärenden (se prop. 1979/80:132, prop. 1981/82:152, prop.
1982/83:40, prop. 1985/86:79, prop. 1986/87:49 och prop.
1988/89:85). De förslag i de nu nämnda betänkandena till vilka
ställning ännu inte tagits är två frågor som togs upp i det andra delbe-
tänkandet, Översyn av upphovsrättslagstiftningen (SOU 1983:65),
nämligen dels angående rätten att kopiera skyddade verk och
prestationer för enskilt bruk och dels huruvida avgifter på oinspelade
ljud- och videoband skall införas i syfte att kompensera rättig-
hetshavarna för kopieringen för enskilt bruk.

I det fjärde delbetänkandet, Översyn av upphovsrättslagstiftningen
(SOU 1988:31), omprövade utredningen sina förslag om rätten att

36

kopiera för enskilt bruk; delvis nya sådana förslag lades fram.
Dessutom behandlades frågor om kopiering hos bl.a. myndigheter,
företag och organisationer.

Slutbetänkandet, Översyn av upphovsrättslagstiftningen
(SOU 1990:30), ägnades åt frågor om dels det rättsliga skyddet för
fotografier, dels inskränkningarna i upphovsrätten. Dessutom
behandlades vissa särskilda frågor om konstverk. Förslag lades fram
bl.a. om att det skall inforas en rätt för konstnären (och hans
arvingar) till ersättning vid yrkesmässig vidareförsäljning av konst-
verk.

Betänkandena har remissbehandlats. Sammanställningar av remiss-
yttrandena har gjorts inom Justitiedepartementet och finns tillgängliga
i respektive lagstiftningsärende (dnr 83-3455, 88-2531 respektive
90-1010).

Till protokollet i förevarande ärende bör fogas dels utredningens
sammanfattningar av 1988 och 1990 års betänkanden som bilaga 1
respektive bilaga 2, dels utredningens lagförslag i nämnda betänk-
anden som bilaga 3 respektive bilaga 4 och dels förteckningar över
de remissinstanser som yttrat sig avseende betänkandena som bilaga 5
respektive bilaga 6. En sammanfattning av 1983 års betänkande jämte
utredningens lagförslag i det betänkandet och en förteckning över de
remissinstanser som yttrat sig avseende betänkandet återfinns i prop.
1985/86:79.

Förutom förslag som har lagts fram av utredningen tar jag i detta
sammanhang även upp vissa förslag som framförts i skrifter inkomna
till Justitiedepartementet. I den mån dessa förslag har samband med
något av utredningens förslag, behandlas de i anslutning till detta. Om
sådant samband inte finns, tas förslagen upp i ett särskilt avsnitt
(2.19).

I ärendet har samråd skett med företrädare för vederbörande
departement i övriga nordiska länder.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 11 februari 1993 att inhämta Lagrådets
yttrande över de förslag till ändringar i upphovsrättslagen m.m. som
hade upprättats inom Justitiedepartementet. De till Lagrådet remittera-
de förslagen fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.

Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet fogas till pro-
tokollet i detta ärende som bilaga 8.

Lagrådet har av skäl som framgår av yttrandet föreslagit vissa
ändringar i de remitterade förslagen. Jag ansluter mig helt till vad
Lagrådet har anfört. I propositionen har de aktuella förslagen
utformats i enlighet med detta.

Prop. 1992/93:214

37

Jag har också gjort några redaktionella ändringar i de remitterade Prop. 1992/93:214
lagförslagen.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Enligt upphovsrättslagen har författare, kompositörer, konstnärer och
andra som skapar litterära och konstnärliga verk vissa tidsbegränsade
rättigheter till sina verk. Rättigheterna uppkommer när verket skapats
och varar normalt i 50 år efter upphovsmannens död.

Rättigheterna består av den ekonomiska rätten och den ideella
rätten. Den ekonomiska rätten har två delar, nämligen rätten att
framställa exemplar av verket och rätten att göra verket tillgängligt
för allmänheten. Verket görs tillgängligt för allmänheten dels när det
framförs offentligt, dels när det visas offentligt och dels när exemplar
av det sprids till allmänheten.

Också den ideella rätten består av två delar. För det första har
upphovsmannen rätt att i den omfattning och på det sätt god sed
kräver bli angiven när exemplar av hans verk framställs eller verket
görs tillgängligt för allmänheten. För det andra har han rätt att
motsätta sig såväl att verket ändras så att hans litterära eller konstnär-
liga anseende eller egenart kränks som att verket görs tillgängligt för
allmänheten i en sådan form eller i ett sådant sammanhang som är
kränkande för honom.

Beträffande den ekonomiska rätten gäller en rad inskränkningar. En
viktig sådan inskränkning är rätten för var och en att för enskilt bruk
framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk.

Upphovsrättslagen innehåller också regler om s.k. närstående
rättigheter, dvs. rättigheter som står upphovsrätten nära. Dessa
tillkommer utövande konstnärer (artister, musiker, sångare m.fl.),
producenter av fonogram (grammofonskivor och andra ljudinspel-
ningar) och filmer (biograffilm och andra inspelningar av filmverk)
samt radio- och TV-företag. Dessutom skyddas producenter av
kataloger, tabeller och andra dylika arbeten vari ett stort antal
uppgifter sammanställts. Nämnda kategorier av rättighetshavare har
härigenom viss tidsbegränsad rätt till sina prestationer.

Rätten till fotografiska bilder regleras i lagen (1960:730) om rätt till
fotografisk bild (fotografilagen). Skyddet enligt denna lag, vilket
också är tidsbegränsat, gäller för alla slags fotografier. Den som har
framställt en fotografisk bild har ensamrätt när det gäller att fram-
ställa exemplar av bilden och visa den offentligt. Han har också en
ideell rätt motsvarande den som gäller för upphovsmän.

Beträffande såväl de närstående rättigheterna som fotografirätten

38

gäller inskränkningar motsvarande dem som gäller för den egentliga
upphovsrätten.

Den nämnda lagstiftningen tillämpas i första hand på svenska verk
och prestationer. Genom Sveriges anslutning till olika internationella
konventioner på området äger emellertid bestämmelserna i betydande
utsträckning tillämpning också på verk och prestationer med ursprung
utomlands.

På den egentliga upphovsrättens område finns Bemkonventionen för
skydd av litterära och konstnärliga verk och Världskonventionen om
upphovsrätt. Sverige ger skydd enligt upphovsrättslagen och fotogra-
filagen åt verk från stater som är anslutna till någon av dessa
konventioner. Regler härom finns i förordningen (1973:529) om
tillämpning av upphovsrättslagen och fotografilagen med avseende på
andra länder och områden, m.m.

Såvitt avser de närstående rättigheterna finns Internationella konven-
tionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram
samt radioföretag (den s.k. Romkonventionen), Konventionen rörande
skydd för framställare av fonogram mot olovlig kopiering av deras
fonogram (den s.k. Fonogramkonventionen) och Europeiska överens-
kommelsen om skydd för televisionsutsändningar.

Som framgår av nyssnämnda förordning ger Sverige skydd enligt
upphovsrättslagen åt sådana prestationer som omfattas av dessa
internationella avtal i den mån prestationerna äger rum i stater
anslutna till avtalen.

Upphovsrättslagen och fotografilagen tillkom år 1960. Lagarna har
visserligen undergått vissa partiella reformer sedan dess men i sina
huvuddrag är de oförändrade. I samhället har emellertid förändringar
av stor betydelse för de båda lagarnas funktion och tillämpning inträtt.
Ny teknologi har vunnit insteg på medieområdet. Denna utveckling,
och den ekonomiska, kulturella och sociala utvecklingen, har gjort det
påkallat med en mera omfattande översyn av den upphovsrättsliga
lagstiftningen. En sådan översyn har också verkställts av Upphovs-
rättsutredningen.

Remissynpunkter

I många av remissvaren över utredningens arbete har vissa allmänna
synpunkter kommit till uttryck. Jag tar nu upp dessa synpunkter och
några frågor i anslutning till dem.

1960 års lagstiftning tillkom efter nordiskt samarbete. Sådant
samarbete har föregått också senare ändringar i upphovsrättslagen och
fotografilagen och vår nuvarande lagstiftning motsvaras av nästan
likalydande lagar i de övriga nordiska länderna. Både i utredningen
och bland remissinstanserna har det framhållits att denna rättslikhet
är betydelsefull både för den omfattande handeln med rättigheter

Prop. 1992/93:214

39

mellan de nordiska länderna och för ländernas möjligheter att i Prop. 1992/93:214
internationella sammanhang hävda sin syn på upphovsrätten.

Jag ansluter mig helt till vad som sålunda anförts. Som jag redan
antytt har det nordiska samarbetet präglat även departements-
behandlingen av de nordiska utredningarnas respektive förslag.
Omfattande samråd har således förekommit mellan företrädare för
vederbörande departement i de nordiska länderna. Detta samråd har
glädjande nog i mycket stor utsträckning resulterat i en gemensam syn
på vilka förslag till förändringar i gällande regler som bör läggas
fram.

I Danmark presenterade Kulturministeriet i maj 1992 ett utkast till
en ny lag om upphovsrätt jämte motiv. Utkastet är baserat på den
danska upphovsrättsutredningens arbete. Den utredningen lade fram
ett förslag till en ny upphovsrättslag.

Den svenska utredningen hann inte med att se över hela upphovs-
rättslagen. I de betänkanden som ligger till grund för detta lagstift-
ningsärende uppehöll sig utredningen väsentligen vid dels fotografi-
rätten, dels bestämmelserna om inskränkningarna i upphovsrätten. Det
lagförslag jag nu lägger fram avser i princip endast sistnämnda
bestämmelser, dvs. bestämmelserna i 2 kap. upphovsrättslagen. Det
kan förväntas att det inom kort läggs fram en dansk proposition i
vilken också reglerna om dels upphovsrättens föremål och innehåll,
dels upphovsrättens övergång behandlas. Reglerna härom finns
intagna i 1 kap. respektive 3 kap. upphovsrättslagen. De förändringar
av gällande regler som är av väsentlig betydelse och som har
diskuterats under det nordiska samrådet rör dock, bortsett från
fotografirätten, nästan uteslutande inskränkningarna i upphovsrätten.
Den nordiska rättslikheten kan alltså i allt väsentligt bibehållas trots
att det kan förväntas att den danska propositionen kommer att avse
också andra frågor än dem som jag nu behandlar. - Det står ännu inte
klart huruvida propositionerna i övriga nordiska länder kommer att
avse också andra frågor än dem jag nu tar upp.

I anslutning till frågan om nordisk rättslikhet bör också följande
nämnas. I sitt betänkande bet. 1985/86:LU32 uttalade riksdagens
lagutskott bl.a. (s. 8) att det finns behov av ett skydd för producenter
när det gäller föreställningar av sceniska och musikaliska verk, att
utskottet hade förståelse för att ett sådant skydd inte föreslogs infört
i det aktuella lagstiftningsärendet eftersom det inte hade uppnåtts
nordisk enighet om att ett sådant skydd skulle införas och att frågan
i lämpligt sammanhang åter borde tas upp till överväganden på det
nordiska planet. Utskottet hemställde (s. 10 f.) att riksdagen som sin
mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet hade anfört om
förnyade överväganden i nordiskt samarbete beträffande producent-
skydd för sceniska och musikaliska verk. Riksdagen biföll utskottets
betänkande (rskr. 1985/86:293).

40

Frågan om införande av ett sådant skydd har behandlats vid de Prop. 1992/93:214
nordiska överläggningar som hållits i anslutning till detta lagstiftnings-
ärende. Det har därvid framkommit att det kan förväntas att ett sådant
skydd inte kommer att införas i något annat nordiskt land. Jag anser
redan på denna grund att ett dylikt skydd inte heller bör införas i
Sverige.

Många remissinstanser har pekat på att upphovsrättslagen är en
svåröverskådlig och lagtekniskt komplicerad lag vars tillämpning
bereder problem. Remissinstanserna har anfört att utredningen
föreslagit nya detaljregler som ytterligare försämrar lagens tillgänglig-
het och hävdat att utredningen i stället borde ha arbetat i syfte att
förenkla lagen. Man har menat att det är angeläget att en redaktionell
översyn av reglerna om inskränkningarna i upphovsrätten kommer till
stånd.

Jag instämmer i denna remisskritik. Enligt min uppfattning bör det
noggrant prövas om lagen behöver vara så detaljrik som den är idag.
Och lika noggrant bör prövas om det är erforderligt att införa ny
reglering av särfall. Upphovsrättslagen är redan nu en svårtillgänglig
lag. Om den belastas med ytterligare regler finns det en risk för att
lagen i praktiken endast kan tolkas av ett fåtal experter på området.
Allmänheten och näringslivet kommer i stor utsträckning i kontakt
med de frågor som regleras i upphovsrättslagen. Det är därför av
synnerlig vikt att lagen har en utformning som är så enkel som
förhållandena medger.

En redaktionell översyn av bestämmelserna om inskränkningarna i
upphovsrätten har länge varit påkallad, särskilt sedan nya regler efter
hand tillkommit. Mitt förslag till lagändringar innefattar att reglerna
i andra kapitlet systematiseras på ett nytt sätt och att underrubriker
används. Enligt förslaget behandlar kapitlet i tur och ordning
inskränkningarna beträffande exemplarframställning, spridning,
visning, offentligt framförande samt återgivning. Därefter följer de
särskilda reglerna om radio och TV samt om datorprogram varefter
kapitlet avslutas med gemensamma bestämmelser om avtalslicenser.
Det kan förväntas att denna systematik, som går tillbaka på ett förslag
av den danska utredningen, kommer att införas också i övriga
nordiska länder.

Många remissinstanser har även anfört att utredningens förslag på
många punkter inte utgör en rimlig avvägning mellan å ena sidan
upphovsmännens och andra rättighetshavares intressen och å andra
sidan användarnas behov; det har hävdats att många förslag på ett
ensidigt sätt tillgodoser rättighetshavarna.

Utgångspunkten för den upphovsrättsliga lagstiftningen är redan nu
att upphovsmannen skall förbehållas rätt att - bortsett från vissa
inskränkningar - ekonomiskt tillgodogöra sig alla sådana utnyttjanden
av verket som har praktisk betydelse (prop. 1960:17 s. 60). Det torde

41

också vara allmänt erkänt i vårt land att det är väsentligt att upphovs-
män, utövande konstnärer och andra rättighetshavare tillförsäkras ett
starkt rättsligt skydd för sina prestationer. Ett sådant skydd stimulerar
till skapande och annan verksamhet på det litterära och konstnärliga
området samt bidrar till att rättighetshavama får de ekonomiska
förutsättningar som krävs för att de skall kunna verka. Det finns
också andra skäl som talar för att det är nödvändigt att rättighets-
havarnas rätt står stark.

Den tekniska utvecklingen har inneburit ökade möjligheter att på
olika sätt utnyttja skyddade verk och prestationer. Otaliga exempel på
detta kan ges; jag nöjer mig här med att hänvisa till den apparatur för
ljud- och bildåtergivning samt ljud- och bildkopiering som numera
finns att tillgå. Jag delar utredningens uppfattning att det krävs en
förstärkning av rättighetshavamas rättsliga skydd för att denna
utveckling inte skall gröpa ur deras rättigheter. Det är med tillfreds-
ställelse jag noterar att ansvariga företrädare för övriga nordiska
länder och för EG-kommissionen också synes göra bedömningen att
den tekniska utvecklingen kräver förstärkt upphovsrättsligt skydd.

Vad som nu sagts hindrar emellertid inte att det fortfarande finns
fall i vilka det - sett från allmän synpunkt - föreligger övervägande
skäl för att låta rättighetshavamas rätt stå tillbaka. I viss mån kan jag
biträda remissynpunkter av innebörd att utredningen emellanåt inte
tagit tillräcklig hänsyn till dessa skäl. Jag återkommer i det följande
på skilda punkter till detta.

Ett ytterligare förhållande som har berörts av många remiss-
instanser är att handeln med upphovsrättsliga rättigheter har tenderat
att bli allt mer kollektiviserad och monopoliserad. Denna utveckling
har förstärkts av att det i lagstiftningen har införts bestämmelser om
s.k. avtalslicens. Utredningen har föreslagit att bestämmelser om
sådana licenser skall införas på en rad ytterligare områden. Flera
remissinstanser har emellertid uttalat att så inte bör ske utan att
effekterna av kollektiviseringen och monopoliseringen analyseras.

För egen del gör jag följande bedömning av frågan.

Med bestämmelser om avtalslicens avses bestämmelser i vilka anges
att en part, som har träffat avtal om användning av verk med en
organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på
området, i princip har rätt att använda också verk av upphovsmän
som inte företräds av organisationen. I upphovsrättslagen förekommer
för närvarande tre sådana bestämmelser; de avser dels fotokopiering
i undervisningsverksamhet (15 a §), dels radio- och TV-sändning
(22 § andra stycket) och dels vidaresändning av radio- och TV-
sändning (22 d §). Utredningen har föreslagit att sammanlagt åtta
ytterligare sådana regler skall införas i upphovsrättslagen. Förslagen
avser följande områden:

1. Fotokopiering av tidningar och tidskrifter för intern information

Prop. 1992/93:214

42

till anställda hos bl.a. myndigheter och företag.

2.  Framställning av ljud- och bildupptagningar i undervis-
ningsverksamhet (främst kopiering av radio- och TV-program).

3. Kopiering av radio- och TV-program för tidsförskjutet nyttjande
inom sjuk- och åldringsvård.

4. Kopiering av radio- och TV-program för intern information i
politisk, ekonomisk eller religiös dagsfråga till anställda hos bl.a.
myndigheter och företag.

5. Kopiering av fotografier hos arkiv och museer för forskning och
vetenskapliga ändamål.

6. Fotokopiering i utlåningsverksamhet hos bibliotek för annat
biblioteks räkning.

7. Återgivning av verk i samlingsverk för undervisningsbruk.

8. Framställning av ljudupptagningar av litterära verk för använd-
ning av blinda och andra läshandikappade (s.k. talböcker).

En avtalslicensbestämmelse utgör en inskränkning i den principiella
ensamrätt som varje upphovsman har till sitt verk. Som skäl för att
ha en bestämmelse av detta slag, i stället för att låta ensamrätten
gälla, brukar anföras att det i vissa fall är nödvändigt eller önskvärt
att användarna ges fördelen av att kunna genom avtal med en enda
part - den relevanta organisationen av svenska upphovsmän - skaffa
sig rätt att använda alla verk (jag bortser då från att avtalslicens-
bestämmelserna normalt ger rätt för de upphovsmän, som inte
företräds av den avtalsslutande organisationen, att inlägga veto mot att
deras verk används med stöd av bestämmelsen; sådana veton är i
praktiken mycket sällsynta.)

Avtalslicensen, som alltså kan betraktas som en modell för utform-
ningen av vissa inskränkningsbestämmelser inom upphovsrätten,
förekommer endast i de nordiska länderna. Modellen kom till
användning för första gången i början av 1960-talet. Den infördes då
på området för radio- och TV-sändningar. I Sverige har den, som
framgår ovan, därefter införts på ytterligare två områden.

Också en bestämmelse om s.k. tvångslicens ger användarna fördelen
av att kunna bruka alla verk. Tvångslicens innebär å ena sidan att
användning kan ske helt utan avtal men å andra sidan att upphovs-
mannen har rätt till ersättning för nyttjandet av hans verk. En
väsentlig skillnad mellan en bestämmelse om avtalslicens och en
bestämmelse om tvångslicens är att den förra inte inskränker den
principiella ensamrätten för de upphovsmän som - enligt av dem
utfärdade fullmakter - företräds av den avtalsslutande organisationen;
bestämmelsen utgör därigenom en mindre ingripande inskränkning i
upphovsmännens rättigheter än en bestämmelse om tvångslicens. Detta
är också huvudskälet för att i vissa fall välja avtalslicensmodellen i
stället för tvångslicensmodellen när en inskränkning i ensamrätten
krävs. Utredningen har tagit fasta på dessa omständigheter och som

Prop. 1992/93:214

43

framgår ovan föreslagit avtalslicenslösningen på en lång rad områden. Prop. 1992/93:214

Jag har ovan anfört att det är nödvändigt att rättighetshavamas rätt
står stark. I linje med detta är jag enig med utredningen om att
inskränkningsbestämmelser inte bör göras mer ingripande än syftet
med dem motiverar. Liksom utredningen anser jag att det på varje
område noggrant bör prövas om någon inskränkningsbestämmelse alls
behövs. Inte minst det ovan behandlade önskemålet om att lagen
förenklas talar för att behovet av inskränkningsbestämmelserna bör
granskas kritiskt. Ur nu berörda synvinklar är det alltså att föredra
om ensamrätten kan gälla i stället för en inskränkningsbestämmelse
och, om en sådan ändå bedöms erforderlig, om avtalslicenslösningen
kan väljas före tvångslicenslösningen.

Med avtalslicensmodellen följer emellertid vissa nackdelar.

Som framgått bygger modellen på att de avtal som användarna
träffar med svenska upphovsmannaorganisationer ger dem rätt att
använda, förutom verk av upphovsmän som företräds av organisa-
tionerna, verk av upphovsmän som står utanför dessa. Organisa-
tionerna ges alltså - förenklat uttryckt - rätt att i förhållande till
användarna företräda utanförstående upphovsmän. I första hand är det
utländska upphovsmän som står utanför; dessa upphovsmän är
naturligt nog inte medlemmar i de svenska organisationerna. Emeller-
tid representeras vissa av dem ändå här i landet av en svensk
organisation. Utländska och svenska organisationer har nämligen
träffat s.k. ömsesidighetsavtal av innebörd att varje nationell organisa-
tion företräder alla organisationernas medlemmar när det gäller
nyttjanden i det land i vilket den nationella organisationen verkar.
Förutom beträffande musikverk är dessa avtal dock långt ifrån
heltäckande.

Avtalslicensmodellen bygger vidare på att användarna, genom avtal
med den organisation som företräder flest svenska upphovsmän på
området (huvudorganisationen), förvärvar rätt att nyttja alla verk av
det aktuella slaget.

Modellen ger alltså de svenska organisationerna rätt att upplåta
rättigheter till det samlade världsutbudet av verk. Den innebär att det
är tillräckligt - och i många fall också nödvändigt - för användarna att
träffa avtal med de organisationer som är svenska huvudorganisationer
för varje slag av verk. Dessa omständigheter medför självfallet att
nämnda huvudorganisationer får en starkare ställning än de annars
skulle ha haft i förhållande till såväl sina motparter i avtalen (använd-
arna) som eventuella konkurrerande svenska organisationer. Det kan
mot denna bakgrund inte bortses ifrån att den risk för nackdelar i
form av monopolinslag, som finns inbyggd redan i den upphövs-
rättsliga ensamrättskonstruktionen, förvärras om avtalslicens-
bestämmelser införs på bred front.

Min slutsats av det anförda är att avtalslicensmodellen endast bör

44

användas i sådana fall i vilka det för det första är nödvändigt med en Prop. 1992/93:214
bestämmelse som inskränker ensamrätten och för det andra bedöms

att användning av verk av upphovsmän, som enligt fullmakter
företräds av organisationerna på området, bör få ske endast efter avtal
med dessa organisationer. När avtalslicensmodellen används medför
modellen som framgått den effekten att användarna kan förvärva i
princip samtliga rättigheter till verk av visst slag från en och samma
motpart. Min slutsats är alltså - annorlunda uttryckt - att avtalslicens-
modellen endast bör komma till användning i de fall denna effekt är
önskvärd (eller åtminstone kan tolereras med hänsyn till de motstå-
ende skäl som i det enskilda fallet kan tala för användning av
avtalslicensmodellen i stället för bibehållen ensamrätt eller användning
av tvångslicensmodellen).

En hel del remissinstanser har anfört att det är beklagligt att utred-
ningen inte hann med att göra en allmän översyn av upphovsrätts-
lagen. Särskilt har framhållits att tredje och femte kapitlen - om
upphovsrättens övergång respektive om närstående rättigheter - bör
ses över.

Jag delar dessa åsikter. Tredje kapitlet innehåller t.ex. regler om
förlagsavtal vilka förefaller vara föråldrade. Betydelsen av att vissa
bestämmelser i tredje kapitlet torde vara otidsenliga skall emellertid
inte överdrivas. I princip är reglerna i detta kapitel dispositiva (vilket
innebär att de kan ersättas av avtalsvillkor) och i praktiken avtalas en
stor del av dem regelmässigt bort. Att regleringen i viss utsträckning
ter sig föråldrad har därför - såvitt jag vet - inte orsakat problem på
marknaden för upphovsrättsliga rättigheter. Vad som nu sagts kan
emellertid inte undanskymma att det hade varit önskvärt att ut-
redningen hade hunnit se över bestämmelserna. Jag vill dock nämna
att reglerna i femte kapitlet kommer att bli föremål för översyn i
samband med införlivandet i svensk rätt av ett EG-direktiv om
uthyrning och utlåning av skyddade verk och prestationer samt om
närstående rättigheter (se vidare nedan).

När det gäller de delar av upphovsrättslagen som den svenska
utredningen inte hann befatta sig med och vilka inte heller aktualiseras
i samband med EG:s arbete (se vidare nedan) är någon omedelbar
översyn inte aktuell. Jag är dock allmänt av uppfattningen att en
genomgång av också dessa delar av upphovsrättslagen bör komma till
stånd i lämpligt sammanhang.

Utvecklingen inom EG

Sedan utredningen lade fram sitt slutbetänkande har det inom EG varit
en febril aktivitet på upphovsrättens område. En rad olika projekt
rörande harmonisering av medlemsstaternas upphovsrättslagar har
inletts eller aviserats, och vissa av dessa projekt rör frågor som

45

Upphovsrättsutredningen har lagt förslag om. Endast två av projekten Prop. 1992/93:214
har slutförts; jag återkommer till dessa.

De pågående projekt, vilka avser samma frågor som utredningen
befattat sig med, är följande:

1. Aviserat förslag om ett direktiv angående privat kopiering av
ljud- och bildupptagningar. Förslaget avses omfatta bl.a. avgifter på
oinspelade ljud- och videoband samt på liknande ljud- och bildbärare.

2. Förslag om ett direktiv angående harmonisering av de skyddstider
som gäller för upphovsrätten, fotografirätten och de närstående
rättigheterna.

3. En studie av reglerna om reprografisk framställning av skyddade
verk. Studien skall ligga till grund för ett initiativ på området.

4. En studie av reglerna om rätt för konstnären till ersättning vid
yrkesmässig vidareförsäljning. Studien skall ligga till grund för beslut
huruvida ett initiativ skall tas på området.

Från svensk sida följs arbetet inom EG noggrant. Verksamheten
inom EFTA:s grupp av immaterialrättsexperter innebär att svenska
synpunkter på arbetet blir framförda och bedömda. Gruppen har
regelbundna möten med ansvariga företrädare för EG-kommissionen.
Mötena syftar till att ge EFTA-staterna möjlighet att påverka resultatet
av EG:s arbete. Också på andra sätt framförs från svensk sida
synpunkter på den upphovsrättsliga utvecklingen inom EG till dem
som är med och formar denna utveckling.

Som jag nämnde har två projekt slutförts. För det första antogs i
maj 1991 ett direktiv om rättsligt skydd för datorprogram. Sverige
åtog sig i EES-avtalet att anpassa sin lagstiftning till detta direktiv och
nödvändiga ändringar i upphovsrättslagen har gjorts (prop.
1992/93:48, bet. 1992/93 :LU17, rskr. 1992/93:125, SFS 1992:1687).
För det andra antogs i november 1992 ett direktiv om uthyrning och
utlåning av skyddade verk och prestationer samt om närstående
rättigheter. Inom ramen för EES-avtalet pågår förhandlingar mellan
EG-kommissionen och EFTA-staterna beträffande frågan hur EFTA-
staterna skall anpassa sin lagstiftning till direktivet. Sedan dessa
förhandlingar avslutats avser jag att ta upp frågan om vilka lagänd-
ringar som kan visa sig nödvändiga med anledning av förhandlings-
resultatet.

Bortsett från dessa båda direktiv är det ännu för tidigt att säga vad
arbetet inom EG slutligen kommer att avkasta. Arbetet bedrivs
emellertid skyndsamt och såvitt nu kan bedömas kommer klarhet om
resultaten beträffande många frågor att vinnas relativt snart. Enligt
min uppfattning bör förslag till lagändringar på grundval av Upphovs-
rättsutredningens arbete inte utan särskilda skäl läggas fram nu be-
träffande frågor som är föremål för behandling inom EG och som kan
förväntas bli slutbehandlade inom kort. Om sådana förslag skulle
läggas fram nu och antas, finns nämligen en beaktansvärd risk för att

46

de nya reglerna inom kort skulle behöva underkastas grundläggande
förändringar till följd av resultatet av EG:s arbete samt EES-avtalet.
Jag anser rent generellt att det är av vikt att undvika täta lagänd-
ringar, och detta är särskilt betydelsefullt på ett område som det nu
aktuella vilket - som jag tidigare anfört - allmänheten och näringslivet
i stor utsträckning kommer i kontakt med.

Det anförda föranleder att jag inte i detta sammanhang är beredd att
ta ställning till utredningens förslag om avgifter på oinspelade Ijud-
och videoband samt om rätt för konstnären till ersättning vid
yrkesmässig vidareförsäljning av konstverk, s.k. droit de suite. När
det gäller reglerna om reprografi anser jag, av skäl som framgår
nedan, att utredningens förslag inte bör leda till lagstiftning.

Beträffande droit de suite kan nämnas att sådan rätt finns i Danmark
och på Island samt att det i Norge finns en offentligrättslig avgift på
vissa försäljningar av konstverk. Huruvida EG-kommissionen - sedan
den nämnda studien färdigställts - kommer att ta ett initiativ på detta
område står som framgått inte klart. Skulle kommissionen inte komma
att ta något initiativ av detta slag får frågan om en svensk lagstiftning
om droit de suite tas upp på nytt.

Beträffande avgifter på oinspelade band och liknande ljud- och
bildbärare vill jag tillägga följande. Det är oomtvistligt att rättighets-
havama på det upphovsrättsliga området förlorar inkomster på grund
av den privatkopiering som är tillåten enligt 11 § upphovsrättslagen.
Modern teknik har medfört att kopieringen kan ske snabbt och enkelt
samt ge kopior av mycket god kvalitet. Den digitala teknikens
genombrott förbättrar förutsättningarna för privatkopieringen
ytterligare. Den utrustning som är nödvändig för privatkopiering finns
numera till hands för många. Mot bakgrund härav, och eftersom
rättighetshavarna svårligen kan få skälig kompensation för privat-
kopieringen på annat sätt, ställer jag mig principiellt positiv till
införandet av upphovsrättsliga avgifter på oinspelade band och
liknande ljud- och bildbärare.

I flera andra länder, däribland Danmark, Finland och Island, har
bestämmelser om sådana avgifter redan införts. Regelmässigt innebär
bestämmelserna att avgiften skall erläggas av den som antingen
tillverkar band i det aktuella landet eller importerar band till landet.
För de länder inom EG som har infört bestämmelser om bandavgifter
har nu uppstått vissa problem när det gäller möjligheterna att ordna
en effektiv uppbörd av avgifterna. Skälet härtill är tillskapandet av
den inre marknaden med fria varurörelser i kombination med det
faktum att vissa länder, t.ex. Storbritannien och Irland, helt saknar
bestämmelser om bandavgifter (samt att avgiftsnivån är mycket olika
i de länder som har bestämmelser om sådana avgifter). Att EG-
kommissionen aviserat ett direktivförslag om bl.a. bandavgifter skall
ses i belysning av - jämte annat - detta. Enligt kommissionen kan, av

Prop. 1992/93:214

47

det skäl som nyss nämndes, funktionen av de nationella bandavgifts-
ordningarna komma att skadas, vilket motiverar att en gemensam
ordning för hela EG införs. Denna ordning torde komma att innebära
bl.a. att avgiften tas ut av den som antingen tillverkar band inom EG
eller importerar band till EG, att de band, för vilka avgift har
betalats, förses med ett särskilt märke och att detaljister, som säljer
band utan märken, blir solidariskt betalningsansvariga för avgiften.
Det får förutsättas att EFTA-staterna inom ramen för EES-avtalet
kommer att knytas an till systemet på lämpligt sätt.

För svenskt vidkommande är det, sedan EES-avtalet har trätt i kraft,
möjligt att en effektiv uppbörd av bandavgifter endast kan ske med en
ordning, liknande den som EG-kommissionen aviserat, gällande för
hela EES-området. Enligt min uppfattning måste det vara en grund-
läggande förutsättning för införandet av bandavgifter att uppbörden
blir effektiv. Om den inte blir det, utan det finns förutsättningar för
att en avgiftsfri ("grå") marknad för band skall uppstå, kan seriösa -
avgiftsbetalande - aktörer drabbas av en konkurrensnackdel i förhål-
lande till dem som är beredda att utnyttja att uppbörden kan kringgås.
En sådan effekt kan inte tolereras.

Jag avser att uppmärksamt följa utvecklingen när det gäller dels
vilka nationella lösningar som väljs för att åstadkomma en effektiv
uppbörd i de stater inom EES-området vilka redan har bestämmelser
om bandavgifter, dels hur dessa lösningar kommer att fungera i
praktiken. Om det visar sig att det är möjligt att åstadkomma en
effektiv uppbörd redan inom ramen för en nationell bandavgifts-
ordning kan det för svenskt vidkommande finnas skäl att införa en
sådan ordning, även om det slutliga resultatet av EG:s arbete på
området vid den tidpunkten ännu inte står klart.

Beträffande skyddstiderna för upphovsrätten, fotografirätten och de
närstående rättigheterna har Upphovsrättsutredningen lagt förslag om
att alla fotografier skall skyddas under en tid motsvarande den som
gäller för upphovsrättsliga verk, dvs. till 50 år efter fotografens
dödsår. Denna skyddstid gäller redan för fotografier som har
konstnärligt eller vetenskapligt värde medan skyddstiden för övriga
fotografier nu är 25 år från framställningsåret. Utredningen har också
föreslagit att fotografilagen skall upphävas och att fotografierna skall
få skydd inom ramen för upphovsrätten. Den tveklöst viktigaste
konsekvensen av detta förslag är just den förlängda skyddstiden.

I det kommande EG-direktivet om skyddstider blir av allt att döma
fastslaget exakt vilken skyddstid som - också övergångsvis - skall
gälla för bl.a. fotografier. Arbetet med direktivet syftar alltså till total
harmonisering och inte till att lägga fast vissa minimitider. Mot den
bakgrunden vore det enligt min uppfattning mindre lämpligt att nu
lägga fram förslag om ändrad skyddstid för fotografier. Mycket talar
nämligen för att reglerna då inom kort skulle få ändras igen. Vid de

Prop. 1992/93:214

48

nordiska departementsöverläggningarna har det också rått enighet om Prop. 1992/93:214
att integreringen av fotografirätten i upphovsrättslagen inte bör
genomföras förrän klarhet har vunnits när det gäller innehållet i
direktivet om skyddstider. För egen del är jag positiv till en sådan
integrering och avser att snarast återkomma till den. I varje fall
kommer frågan upp i samband med implementeringen i svensk rätt av
nämnda direktiv.

Med hänsyn till det nu anförda behandlar jag i propositionen
regleringen i fotografilagen endast i den mån detta är nödvändigt med
hänsyn till vad jag föreslår i fråga om upphövsrättslagen. Jag vill
emellertid inte utesluta att det blir möjligt för mig att återkomma med
förslag om den nämnda integreringen på ett så tidigt stadium att den
kan genomföras samtidigt med att de regler jag föreslår här träder i
kraft.

I nära samband med förslaget angående integreringen av fotografi-
rätten i upphovsrättslagen står ett annat förslag av utredningen,
nämligen förslaget att bestämmelsen i 22 § andra stycket upphovsrätts-
lagen om rätt för vissa radio- och TV-företag att sända verk skall
utvidgas till att avse inte bara litterära och musikaliska verk utan
också konstverk. På grund av det sätt på vilket utredningen lagtekniskt
löst integrationsfrågan skulle en sådan utvidgning innebära att också
fotografier skulle omfattas av den aktuella regeln. Utvidgningen skulle
därmed komma att ersätta en bestämmelse i fotografilagen (9 § första
stycket) vilken motsvarar bestämmelsen i 22 § andra stycket upphovs-
rättslagen. Det är uppenbart att utredningens förslag om en utvidgning
av sistnämnda bestämmelse främst har betydelse såvitt avser fotogra-
fier. Jag är därför inte beredd att nu ta upp frågan huruvida utvidg-
ningen skall genomföras utan denna får övervägas i samband med att
integrationsfrågan behandlas.

2.2 Framställning av exemplar för enskilt bruk

Mitt förslag: Utomstående skall inte få anlitas vid kopiering för
enskilt bruk av musikaliska verk och filmverk (12 § tredje stycket
upphovsrättslagen, lagförslag 1).

Utredningens Förslag: Överensstämmer med mitt. Utredningen har
emellertid också föreslagit dels ett undantag från nyssnämnda regel,
dels vissa andra inskränkningar i rätten till kopiering för enskilt bruk.
Undantaget består i att utomstående alltid skall få anlitas för att
framställa exemplar av i radio eller TV utsända utfrågningar eller
uttalanden i dagsfrågor. De andra inskränkningarna i rätten till
kopiering för enskilt bruk avser följande. Det skall inte vara tillåtet

49

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 214

att göra en kopia till en kollega på arbetsplatsen; kopiering skall få
ske endast för framställarens eget behov och till hans närmaste
familje- och vänkrets. Det skall inte vara tillåtet att kopiera exemplar
av filmverk avsett endast för offentlig visning och inte heller att
framställa exemplar av konstverk genom en metod som gör att
exemplaret kan uppfattas som ett original (SOU 1983:65 s. 95-109
och SOU 1988:31 s. 57-78).

Remissinstanserna: Av dem som yttrat sig angående den föreslagna
huvudregeln om rätten att anlita utomstående har de flesta tillstyrkt
förslaget. Beträffande undantagsregeln har några remissinstanser ställt
sig positiva medan andra anfört att den är alltför inskränkt och kan
orsaka gränsdragningsproblem. När det gäller förslaget att kopiering
endast skall få ske för eget behov och till den närmaste familje- och
vänkretsen har vissa remissinstanser biträtt förslaget. Andra åter har
anfört att förslaget är verklighetsfrämmande, att det leder till praktiskt
sett ohanterliga situationer, att efterlevnaden är omöjlig att kontrollera
och att det är olämpligt att införa - och straffsanktionera - regler som
kan förväntas inte bli efterföljda. Förslaget om exemplar av filmverk
avsett endast för offentlig visning och om exemplar av konstverk har
godtagits av det fåtal remissinstanser som yttrat sig om det.

Skälen för mitt förslag: Enligt 11 § första stycket upphovsrätts-
lagen får enstaka exemplar av offentliggjorda verk framställas för
enskilt bruk. Enligt andra stycket i samma paragraf medför detta
emellertid inte rätt att för eget bruk låta någon annan framställa
bruksföremål eller skulpturer eller genom konstnärligt förfarande
efterbilda andra konstverk. Det finns därutöver vissa ytterligare
inskränkningar i rätten att kopiera för enskilt bruk.

Med stöd av nämnda bestämmelser - och alltså utan att vare sig
träffa avtal med rättighetshavarna eller betala ersättning till dem - får
var och en kopiera offentliggjorda verk för enskilt bruk. Med enskilt
bruk avses inte bara bruk inom den närmaste familje- och vänkretsen
utan också t.ex. kollegors bruk på arbetsplatsen (se bet. 196O:1LU41

s. 52). Endast enstaka kopior får göras med stöd av bestämmelserna.

I princip är det tillåtet för var och en att först låta någon annan,

t. ex. en näringsidkare, utföra kopieringen och därefter själv använda
kopian för enskilt ändamål. Som anförts ovan finns en regel i 11 §
andra stycket upphovsrättslagen som begränsar rätten att anlita annan
för kopiering. Och av rättspraxis framgår att den som vill ha kopie-
ringen utförd i vissa fall måste tillhandahålla den andre förlagan för
kopieringen för att kopieringen skall vara tillåten enligt reglerna om
kopiering för enskilt bruk (se NJA 1984 s. 304).

Den tekniska utvecklingen har medfört att kopiering numera kan ske
snabbt och enkelt samt att de kopior som framställs håller en mycket
hög kvalitet. Nödvändig utrustning för kopiering (videobandspelare,
ljudbandspelare, fotokopieringsapparater etc.) är tillgänglig för de

Prop. 1992/93:214

50

flesta. Dessa omständigheter har medfört att rätten till kopiering för
enskilt bruk utnyttjas i mycket stor omfattning. Som jag redan nämnt
är utgångspunkten för den upphovsrättsliga lagstiftningen att upphovs-
männen skall förbehållas rätt att - bortsett från vissa inskränkningar -
ekonomiskt tillgodogöra sig alla sådana utnyttjanden av verken som
har praktisk betydelse. Mot den bakgrunden bör - som utredningen
funnit - övervägas om rätten till kopiering för enskilt bruk skall
inskränkas.

Utredningens analys har givit vid handen att rätten till kopiering för
enskilt bruk bör begränsas på olika sätt. Jag tar nu upp utredningens
förslag i detta hänseende.

För det första har utredningen föreslagit att kopiering endast skall
vara tillåten om den sker för framställarens eget behov eller åt hans
närmaste familje- och vänkrets. Förslaget innebär att betydelsen av
begreppet enskilt bruk snävas in; skillnaden i förhållande till gällande
rätt torde främst vara att förslaget utesluter framställning av enstaka
kopior åt kollegor på arbetsplatsen, t.ex. av en tidningsartikel eller
ur ett facklitterärt verk.

Vissa remissinstanser har tillstyrkt förslaget medan andra har
avstyrkt detta och anfört att förslaget är verklighetsfrämmande, att det
leder till praktiskt sett ohanterliga situationer, att efterlevnaden är
omöjlig att kontrollera och att det är olämpligt att införa - och
straffsanktionera - regler som kan förväntas inte bli efterföljda. Jag
delar dessa senare åsikter om förslaget. Jag anser, med beaktande av
de skäl mot en snävare innebörd av begreppet enskilt bruk som
framförts under remissbehandlingen, att begreppet har ett lämpligt
betydelseomfång enligt gällande rätt och att utredningens förslag på
denna punkt alltså inte bör genomföras.

Jag vill tillägga att det under det nordiska samrådet har rått enighet
om hur innebörden av begreppet bör avgränsas. Den betydelse som
därvid givits åt det synes överensstämma med gällande svensk rätt.

Utredningen har vidare föreslagit att utomstående - dvs. personer
utanför den närmaste familje- och vänkretsen - inte skall få anlitas
vid kopiering för enskilt bruk av musikaliska verk och filmverk.

Exemplar av musikaliska verk finns i form av såväl ljudinspelningar
som noter. Exemplar av filmverk finns i form av bildinspelningar
med eller utan ljud; i detta sammanhang är särskilt videogrammen
aktuella. Beträffande nämnda typer av verk gäller att rättighetshavar-
na drabbas hårt av de konsekvenser som en omfattande privat
kopiering har. Utredningens förslag syftar till att i någon mån
begränsa denna kopiering. Utomlands förekommer det att näringsid-
kare driver verksamhet med inriktning på att verkställa kopiering av
ljud- och bildupptagningar åt enskilda. Utredningens förslag innebär
att sådan verksamhet inte kan etableras i Sverige.

Av de remissinstanser som yttrat sig om utredningens förslag har de

Prop. 1992/93:214

51

flesta tillstyrkt förslaget. Även jag anser att det bör genomföras. För
säkerhets skull vill jag påpeka att förslaget inte tar sikte på att
förbjuda att enskilda personer kopierar åt varandra inom ramen för
privatlivet. Också under det nordiska samrådet har det rått enighet om
att en regel med detta innehåll bör införas.

Utredningen har ytterligare föreslagit att det skall införas ett
undantag från den nyss behandlade regeln av innebörd att utom-
stående alltid skall få anlitas för att framställa exemplar av i radio
eller TV utsända utfrågningar eller uttalanden i dagsfrågor. För
kopiering med stöd av undantagsregeln skall det enligt utredningen
inte krävas att den som vill ha kopieringen utförd tillhandahåller
förlaga för kopieringen. Undantagsregeln får därigenom betydelse
också beträffande andra verk än musikaliska verk och filmverk.
Undantagsregeln syftar till att underlätta för allmänheten att få del av
utfrågningar m.m. i allmänna, dagsaktuella angelägenheter. Med stöd
av regeln skall radio- och TV-företag, andra näringsidkare m.fl.
kunna tillhandahålla upptagningar av utfrågningar eller uttalanden
vilka sänts i radio eller TV.

Förslaget har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna.
Några instanser har ställt sig bakom förslaget medan andra har anfört
att den föreslagna regeln är alltför inskränkt och kan orsaka gräns-
dragningsproblem. Hovrätten för Västra Sverige har ifrågasatt att
bestämmelsen behövs och anfört att det behov utredningen velat
tillgodose med den till stor del redan är täckt av regeln i 24 § andra
stycket upphovsrättslagen. Sistnämnda regel innehåller bl.a. att vad
som anförs vid offentlig överläggning om allmänna angelägenheter
fritt får återges (dvs. bl.a. kopieras).

Enligt min mening är det av väsentlig betydelse att det inte möter
upphovsrättsliga hinder för allmänheten att ta del av vad som sägs om
allmänna frågor i den offentliga debatten. Jag är enig med Hovrätten
för Västra Sverige om att redan gällande regler till stor del till-
godoser det behov av inskränkningar i upphovsrätten som föreligger
i detta avseende. Inte heller bör upphovsrätten hindra att det som sägs
i den offentliga debatten sprids genom t.ex. intern information för
anställda i företag, organisationer och myndigheter. Också på detta
område utgör gällande bestämmelser en i huvudsak tillfredsställande
reglering. Jag anser emellertid att tillämpningsområdet för den förut
berörda regeln i 24 § andra stycket upphovsrättslagen bör utvidgas
något. Detta får betydelse inte endast vid kopiering för enskilt bruk
utan även vid annan användning av det som sägs i den offentliga
debatten, bl.a. vid sådan intern informationsspridning inom företag
etc. som nyss nämndes. Jag återkommer till frågan om en dylik
utvidgning i avsnitt 2.3 nedan.

Utredningen har slutligen föreslagit att det inte skall vara tillåtet att
kopiera exemplar av filmverk avsett endast för offentlig visning och

Prop. 1992/93:214

52

inte heller att framställa exemplar av konstverk genom en metod som Prop. 1992/93:214
gör att exemplaret kan uppfattas som ett original.

Enligt 11 § andra stycket upphovsrättslagen gäller reglerna om
kopiering för enskilt bruk inte beträffande byggnadsverk och
datorprogram. Utredningens förslag innebär att två ytterligare
undantag från reglerna införs.

Vad först gäller exemplar av filmverk avsett endast för offentlig
visning avses i huvudsak sådana exemplar som används av biogra-
ferna. Enligt utredningen skall det föreslagna förbudet mot att
använda sådana exemplar som förlaga vid privat kopiering hindra
t.ex. att personal vid filmföretag gör privata kopior av filmer.

Jag anser att det finns en rad skäl som talar emot att utredningens
förslag angående dessa exemplar genomförs. För det första vill jag
hänvisa till vad jag tidigare (avsnitt 2.1) anfört om att restriktivitet
bör iakttas när det gäller att föra in regler om särfall. Det ter sig
rimligt att kräva av filmföretag och andra som till följd av avtal med
rättighetshavarna har dessa exemplar i sin besittning att det träffas
avtal och skapas rutiner vilka omöjliggör att exemplaren används
t.ex. som förlaga vid kopiering för enskilt bruk. För det andra kan
argument av liknande slag som de vilka anförts mot förslaget om att
kopiering skall få ske endast för bruk inom den närmaste familje- och
vänkretsen åberopas även i detta sammanhang. Efterlevnaden är svår
att kontrollera och det är olämpligt att införa - och straffsank-
tionera - regler vars efterlevnad inte kan upprätthållas. För det tredje
har enighet rått under det nordiska samrådet om att någon särregel
angående dessa exemplar inte skall föreslås.

Jag anser alltså att förslaget avseende exemplar av filmverk avsett
endast för offentlig visning inte bör genomföras.

När det gäller förslaget om att det inte skall vara tillåtet att
framställa exemplar av konstverk genom en metod som gör att
exemplaret kan uppfattas som ett original, vill jag anföra följande.

Som motiv för förslaget har utredningen angett att reglerna om
kopiering för enskilt bruk inte bör ge stöd för framställning av kopior
av verk i de fall det finns ett starkt intresse av att det enda exis-
terande exemplaret av verket förblir unikt eller av att antalet exemplar
av verket eljest kan kontrolleras. Enligt utredningen kan i dessa fall
även kopiering enbart för enskilt bruk vara skadlig, eftersom det alltid
finns en risk för att kopian kommer ut på marknaden senare.

För egen del är jag inte beredd att biträda utredningens uppfattning.
Jag vill därvid åter hänvisa till vad jag anfört dels om att restriktivitet
bör iakttas när det gäller att föra in regler om särfall, dels om att det
är olämpligt att införa regler vars efterlevnad inte kan upprätthållas.
Härtill kommer att en kopia framställd för enskilt bruk - enligt
uttrycklig bestämmelse i 11 § första stycket upphovsrättslagen - inte
får användas för annat ändamål. Redan enligt gällande regler är det

53

alltså förbjudet att föra ut en sådan kopia på marknaden.             Prop. 1992/93:214

Med hänvisning till det nu anförda anser jag att utredningens förslag
på denna punkt inte bör genomföras. Jag vill dock tillägga att en regel
med det innehåll utredningen föreslagit redan finns i Danmark. Av
vad som anförts under det nordiska samrådet framgår att slutlig
ställning inte tagits i Finland, Island och Norge vad gäller frågan om
en sådan regel bör införas.

I skrifter till Justitiedepartementet den 30 november 1992 respektive
den 8 december 1992 har Svenska Bokförläggareföreningen och
Tidningarnas Arbetsgivareförening föreslagit bl.a. att bestämmelsen
om kopiering för enskilt bruk inte skall ge rätt till elektronisk
kopiering. Jag anser inte att det finns tillräckliga skäl att inskränka
bestämmelsens tillämpningsområde på detta sätt.

2.3 Framställning av exemplar inom företag, organisationer
och myndigheter

Mitt förslag: En bestämmelse införs enligt vilken det är tillåtet
att återge vad som sägs vid offentliga utfrågningar om allmänna
angelägenheter. Yttrandena skall dock inte med stöd av bestäm-
melsen få återges i radio eller TV (26 § upphovsrättslagen, lag-
förslag 1).

Utredningens förslag: En avtalslicensbestämmelse införs när det
gäller rätten för företag, organisationer, myndigheter m.fl. att för
intern information om dagsaktuella frågor kopiera radio- och TV-
program som sänds över det markbundna nätet. En avtals-
licensbestämmelse införs också när det gäller rätten för dessa parter
att för intern information fotokopiera artiklar i tidningar och tid-
skrifter (SOU 1988:31 s. 107-110 respektive s. 87-93).

Remissinstanserna: Av det fåtal instanser som yttrat sig om
förslaget angående radio- och TV-program har de flesta biträtt
utredningens uppfattning. Beträffande förslaget angående artiklar i
tidningar och tidskrifter är remissutfallet splittrat. Vissa remiss-
instanser har tillstyrkt förslaget medan andra har anfört att förslaget
ger rättighetshavarorganisationema en monopolställning. En remiss-
instans har hävdat att en bestämmelse om tvångslicens i stället bör
införas. En annan instans har anfört att avgifter på kopieringsmaski-
ner är att föredra.

Skälen för mitt förslag: Som jag nämnt i föregående avsnitt ger
24 § andra stycket upphovsrättslagen rätt åt var och en att återge bl.a.
vad som anförs vid offentlig överläggning om allmänna ange-
lägenheter. Med detta uttryck avses offentliga debatter om politiska

54

eller andra frågor som berör alla oavsett yrken och specialintressen. Prop. 1992/93:214
Föredrag omfattas normalt inte. Inledningsanförande vid en debatt
faller emellertid under uttrycket (se SOU 1956:25 s. 259) liksom
debatter som sänds i radio och TV (se bet. 196O:1LU41 s. 71).

För att bestämmelsen skall bli aktuell för tillämpning fordras att
något av det som har yttras under debatten har upphovsrättsligt skydd.
I den mån sådant skydd saknas får naturligtvis yttrandena återges utan
inskränkning. För att skydd skall föreligga krävs att yttrandena har
s.k. verkshöjd. Kravet på verkshöjd innebär att yttrandena måste
uppvisa ett mått av självständighet och orginalitet (se prop. 1960:17
s. 49). Även om det ofta anförs att kravet på verkshöjd inte är strängt
(se t.ex. Olsson, Copyright, 4 uppl. 1990 s. 23) torde stora delar av
vad som yttras i debatter om allmänna angelägenheter vara oskyddat.

Utredningen har anfört att det är oklart huruvida utfrågningar om
allmänna angelägenheter (intervjuer etc.) omfattas av bestämmelsen
om debatter men att åtskilligt tyder på att så inte är fallet.

För egen del gör jag bedömningen att de flesta utfrågningar inte
torde omfattas av bestämmelsen. Jag vill emellertid framhålla att
gränsen mellan vad som normalt förstås med uttrycken debatt och
utfrågning är flytande.

Rättighetshavare när det gäller återgivning av sådana utfrågningar
som det här är fråga om är i första hand de personer som intervjuas.
Det har i förarbetena till upphovsrättslagen anförts att intervjuarens
frågor vid en intervju i radio knappast kan utgöra ett litterärt verk
(SOU 1956:25 s. 71).

Som utredningen uttalat var de olika typer av utfrågningar om
allmänna angelägenheter, som idag förekommer frekvent i radio och
TV, inte vanliga när upphovsrättslagen tillkom. Det bör därför
övervägas om inte skälen för att tillåta att debatter återges har
relevans också såvitt avser utfrågningar. Utredningen har för sin del
ansett att det i varje fall skulle leda för långt att utvidga rätten att
återge debatter till att avse också såväl utfrågningar som uttalanden
om allmänna angelägenheter.

Utredningen har konstaterat att intresset av att var och en i
efterhand kan ta del av samhällsprogram, nyhetsprogram och andra
program som har betydelse för den allmänna debatten till största delen
redan finns tillgodosett genom reglerna om kopiering för enskilt bruk
och om återgivning av debatter. Enligt utredningen önskar emellertid
bl.a. företag, organisationer och myndigheter spela in och framföra
avsedda program i en vidare utsträckning än vad gällande regler
medger. Utredningen har därför föreslagit att en avtalslicens-
bestämmelse införs när det gäller rätten för företag, organisationer,
myndigheter m.fl. att för intern information om dagsaktuella frågor
kopiera radio- och TV-program som sänds över det markbundna

55

nätet. Av det fåtal remissinstanser som yttrat sig om förslaget har de Prop. 1992/93:214
flesta tillstyrkt detta.

Jag delar utredningens bedömning att gällande regler är för restrik-
tiva när det gäller möjligheterna för var och en att i efterhand ta del
av vad som yttras i radio och TV om allmänna frågor. Utredningen
har velat tillgodose det behov av vidgade möjligheter till kopiering
och framförande som föreligger genom dels nyssnämnda avtalslicens-
bestämmelse för bl.a. företag, organisationer och myndigheter, dels
(se avsnitt 2.2) en regel om utomståendes kopiering för annans
enskilda bruk. Jag anser emellertid att det behov utredningen har velat
tillgodose i erforderlig utsträckning kan täckas genom en regel om att
offentliga utfrågningar om allmänna frågor får återges. I den mån det
som yttras vid utfrågningar över huvud taget är upphovsrättsligt
skyddat talar enligt min mening starka skäl för att berörda rättig-
hetshavares rättigheter bör få stå tillbaka för det uttalade allmänintres-
set av att yttrandena får återges. Jag förordar därför att det i
upphovsrättslagen införs en regel av innebörd att var och en får återge
vad som anförs vid offentliga utfrågningar om allmänna angelägen-
heter. Ett undantag från denna regel bör dock göras. De aktuella
utfrågningarna bör inte få återges i radio eller TV med stöd av
regeln. I annat fall skulle nämligen ett radio- eller TV-företag fritt
kunna sända en intervju som producerats av ett annat sådant företag.
Detta skulle gå utöver syftet med regeln.

Det kan ifrågasättas om inte också sådana offentliga uttalanden om
allmänna frågor som görs utan att en debatt eller en intervju äger rum
borde få återges. Här delar jag emellertid utredningens bedömning att
en sådan utvidgning skulle föra för långt. En dylik regel skulle ge
t.ex. tidningar rätt att (ordagrant) återge såväl radio- och TV-journa-
listernas analyser och kommentarer avseende allmänna frågor som
många föredrag etc. som sänds i radio och TV. Detta skulle träda
rättighetshavamas rätt för när. Eftersom rättighetshavarna i dessa fall
främst torde utgöras av anställda vid (och uppdragstagare hos) radio-
och TV-företagen bör - i den mån intresse av det finns hos företag,
organisationer eller myndigheter - avtal kunna träffas vilka t.ex.
möjliggör för radio- och TV-företagen att lämna ut upptagningar av
uttalandena. Någon inskränkning i ensamrätten synes alltså i själva
verket inte erforderlig för att åtminstone de flesta offentliga ut-
talanden skall kunna användas inom företag etc.

Vad jag nu har sagt betyder att jag inte anser det befogat att - vid
sidan av övriga inskränkningsbestämmelser i upphovsrättslagen - föra
in den avtalslicensbestämmelse som utredningen föreslagit. Det finns
ett ytterligare - och fristående - skäl för denna ståndpunkt.

Utredningen har anfört att politiker, debattörer och andra som
uttalar sig i radio och TV normalt inte är anslutna till någon rättig-

56

hetshavarorganisation på det upphovsrättsliga området. Enligt Prop. 1992/93:214
utredningen bör denna omständighet inte utgöra hinder mot att en
avtalslicensbestämmelse införs, eftersom - beroende på verkens
utformning och innehåll - dessa personer bör kunna hänföras till
någon av de organisationer som finns på det litterära området. Dessa
organisationer skulle alltså i praktiken få representera vissa person-
kategorier - svenska och utländska politiker och debattörer - trots att
de aktuella personerna normalt inte är medlemmar i organisationerna
och heller inte annars gett organisationerna fullmakt att företräda
dem. Enligt min uppfattning är detta inte en acceptabel lösning. En
grundläggande förutsättning for att avtalslicensmodellen över huvud
taget skall komma ifråga för användning bör enligt min mening vara
att flertalet svenska upphovsmän av berörd kategori representeras av
de upphovsrättsliga organisationerna. Om tvärtom flertalet av dessa
upphovsmän står utanför organisationerna, framstår det som omotiv-
erat att avtal med organisationerna ger rätt att använda de aktuella
verken.

Jag vill tillägga att det under det nordiska samrådet har rått enighet
om att det framförda förslaget om en avtalslicensbestämmelse på detta
område inte bör genomföras.

Jag övergår härefter till att behandla utredningens förslag avseende
fotokopiering av artiklar i tidningar och tidskrifter för intern informa-
tion inom bl.a. företag, organisationer och myndigheter.

Utredningen har om detta anfört följande. Det förekommer en
omfattande fotokopiering av skyddade verk inom bl.a. företag,
organisationer och myndigheter. Denna kopiering faller delvis utanför
området för kopiering för enskilt bruk och saknar därför delvis stöd
i lag. Det finns en spridd uppfattning att företag, organisationer och
myndigheter har ett legitimt intresse av en tämligen omfattande
kopieringsrätt för att tillgodose behovet av intern information till
anställda och andra med särskild anknytning till verksamheten (t.ex.
medlemmar i en organisation eller ledamöter i organisationens
styrelse). För att i detta avseende underlätta rättighetsklareringen bör
det införas en avtalslicensbestämmelse när det gäller kopiering av
artiklar i tidningar och tidskrifter.

Utredningens förslag i denna del har fått ett blandat mottagande.
Vissa remissinstanser har tillstyrkt förslaget, andra har anfört att det
ger rättighetshavarorganisationerna en monopolställning. En remiss-
instans har hävdat att en bestämmelse om tvångslicens i stället bör
införas medan en annan instans har anfört att avgifter på kopierings-
maskiner är att föredra.

För egen del gör jag följande överväganden.

På tidnings- och tidskriftsområdet finns en förening, Föreningen
Presskopia, vilken upplåter rätt för bl.a. företag, organisationer och

57

myndigheter att fotokopiera artiklar för intern information. Före- Prop. 1992/93:214
ningen är ett organ för samarbete mellan rättighetshavarorganisatio-
nema på området och förvaltar alltså de organiserade rättighetshavar-
nas rättigheter såvitt gäller den aktuella kopieringen. Föreningen
upplåter kopieringsrätt avseende ca 400 svenska tidningar och
tidskrifter och täcker därigenom nästan hela det svenska pressom-
rådet. I de avtal föreningen träffar med användarna finns en be-
stämmelse av innebörd att föreningen - upp till ett visst belopp -
svarar för ersättning till rättighetshavare vars rätt inte omfattas av
avtalet men ändå är knuten till prestation intagen i de tidningar och
tidskrifter vilka föreningen upplåter rätt till kopiering ur. De
rättighetshavare som därvid avses är naturligtvis de som står utanför
organisationerna.

Utredningens förslag om en avtalslicensbestämmelse syftar till att
ge Föreningen Presskopia laglig möjlighet att upplåta kopieringsrätt
också såvitt avser de rättigheter som tillkommer alla rättighetshavare
som står utanför organisationerna på pressområdet. Bestämmelsen
skulle ge föreningen möjlighet att upplåta sådan rätt beträffande alla
svenska och utländska tidningar och tidskrifter. (Jag bortser då ifrån
att vissa utanförstående rättighetshavare kanske skulle använda den
rätt till veto som utredningen velat ge dem.)

Utredningen föreslår alltså att det genom lagstiftning åstadkoms att
företag, organisationer och myndigheter enkelt kan förvärva en
kopieringsrätt av avsevärd omfattning. Rätten blir genom den
föreslagna lagregeln betydligt vidare än den är idag när Föreningen
Presskopia endast kan upplåta rätt i den utsträckning som följer av till
föreningen utställda fullmakter.

Det kan antas att en vid kopieringsrätt skulle påverka marknaden
för tidningar och tidskrifter. Det kan nämligen förutses att företag,
organisationer och myndigheter i viss utsträckning skulle skaffa sig
kopieringsrätt och framställa behövligt antal exemplar av relevanta
artiklar i stället för att förvärva erforderligt antal exemplar av
tidningarna och tidskrifterna på vanligt sätt (t.ex. genom prenumera-
tion). Om den ersättning som utges för kopieringsrätten distribueras
så att berörda rättighetshavare får kompensation för uteblivna
prenumerationer etc., synes det likgiltigt från upphovsrättslig
synpunkt att kopieringsrätten påverkar marknaden för tidningar och
tidskrifter. Emellertid är det, åtminstone för närvarande, inte praktiskt
möjligt att fördela av varje användare erlagd ersättning i enlighet med
utredning om vilka verk användaren faktiskt kopierar. Genom
stickprov och liknande kan visserligen någon ledning för fördelningen
erhållas, men i de flesta fall ställer det sig alltför kostsamt att
åstadkomma ett underlag som ger grund för en rättvis distribution. På
området för fotokopiering för undervisningsändamål har dessa svårig-

58

heter lett till att ersättningen i princip inte fördelas individuellt efter Prop. 1992/93:214
faktisk kopiering utan kollektivt som stipendier m.m.

Av det anförda följer att det finns en beaktansvärd risk för att en
stor del av ersättningen för den utvidgade kopieringsrätten avseende
tidningar och tidskrifter i praktiken inte skulle komma att tillfalla de
rättighetshavare vars rättigheter rent faktiskt berörs av kopieringen.
Jag är redan på den grunden mycket tveksam till utredningens förslag.
Det finns enligt min mening inte så starka skäl att vidga möjligheterna
till kopiering av utländska tidningar och tidskrifter inom bl.a. företag,
organisationer och myndigheter att förslaget ändå bör genomföras.

Det skulle kunna övervägas att i stället låta den föreslagna lagregeln
avse kopiering ur endast svenska tidningar och tidskrifter. Beträffande
dessa representerar som framgått Föreningen Presskopia nästan alla
rättighetshavare enligt utställda fullmakter. Lagregeln skulle då i
praktiken ge föreningen rätt att upplåta kopieringsrätt också avseende
de övriga rättighetshavare vars rätt är knuten till prestation intagen i
svensk press, dvs. främst oorganiserade svenska rättighetshavare.

Jag anser emellertid att en sådan regel inte är nödvändig. Av den
som kopierar ur en tidning eller tidskrift efter avtal med föreningen
torde inte kunna krävas att han kontrollerar att han inte kopierar en
prestation som en oorganiserad rättighetshavare har rätt till. Genom
att träffa avtal med föreningen måste användaren, med hänsyn till att
föreningen representerar nästan alla rättigheter, anses ha gjort vad
som ankommer på honom när det gäller att försäkra sig om att
kopieringen ur de aktuella tidningarna och tidskrifterna sker lagligt.
Om användaren kopierar en oorganiserad rättighetshavares prestation
ur en tidning eller tidskrift som täcks av avtalet och därvid saknar
vetskap om att just den prestationen inte omfattas av avtalet, torde det
alltså vara uteslutet med straffrättsligt ansvar och skadeståndsansvar.
Beträffande skyldigheten att ersätta den oorganiserade rättighets-
havaren för nyttjandet gäller som framgått att föreningen i avtalet
med användaren tar på sig att - upp till ett visst belopp - lämna sådan
ersättning.

Mot bakgrund av det anförda och med beaktande av även den
restriktivitet som - enligt vad jag tidigare (avsnitt 2.1) har anfört - bör
råda när det gäller att införa såväl begränsningar i upphovsrätten som
nya särregler anser jag att utredningens förslag på denna punkt inte
bör läggas till grund för lagstiftning.

I det avseende som nu är aktuellt har det intagits olika ståndpunkter
i övriga nordiska länder. I Finland och på Island gäller redan
avtalslicensbestämmelser som täcker fotokopiering för i princip vilket
ändamål som helst av vad slag av utgivna verk det vara må. I Dan-
mark torde komma att föreslås en avtalslicensbestämmelse som -
liksom den vilken föreslagits av den svenska utredningen - avser

59

fotokopiering för internt bruk hos bl.a. företag, organisationer och Prop. 1992/93:214
myndigheter. Bestämmelsen torde komma att avse kopiering av dels
fackmässiga artiklar i tidningar, tidskrifter och samlingsverk, dels
korta avsnitt av andra verk av fackmässig karaktär. Det kan förväntas
att det även i Norge kommer att föreslås en avtalslicensbestämmelse
som avser fotokopiering för internt bruk hos bl.a. företag.

Som jag anförde tidigare (avsnitt 2.1) har EG-kommissionen aviserat
att den avser att utföra en studie av reglerna om reprografisk
framställning av skyddade verk och att studien skall ligga till grund
för ett initiativ på området. Det är inte klart huruvida arbetet inom
EG kommer att gälla kopiering ur tidningar och tidskrifter för internt
bruk inom bl.a. företag.

2.4 Framställning av exemplar inom undervisningsverksam-
het

Mitt förslag: En avtalslicensbestämmelse införs när det gäller
kopiering för undervisningsändamål av radio- och TV-program.
Lagen om medling i vissa upphovsrättstvister skall vara tillämp-
lig beträffande denna bestämmelse. Det skall vidare vara tillåtet
för lärare och elever att för undervisningsändamål spela in sina
egna framföranden av verk (13, 14 och 26 i §§ upphovsrättslagen,
lagförslag 1).

Utredningens förslag: Överensstämmer till största delen med mitt.
Utredningen har emellertid ansett att den föreslagna avtalslicens-
bestämmelsen skall avse endast radio- och TV-sändningar som sänds
över det markbundna nätet. Utredningen har vidare föreslagit att
ljudupptagningar av radio- och TV-sändningar som sänds över det
markbundna nätet skall få ske fritt, om sändningarna sker i under-
visningssyfte (SOU 1988:31 s. 111-129).

Remissinstanserna: Nästan samtliga som har yttrat sig över utred-
ningens förslag har tillstyrkt dessa.

Skälen för mitt förslag: Enligt 17 § upphovsrättslagen får exemplar
av offentliggjort verk framställas genom ljudupptagning för tillfälligt
bruk inom undervisningsverksamhet. Grammofonskiva eller liknande,
som framställts i förvärvssyfte, får emellertid inte direkt eftergöras.

Rätten enligt 17 § omfattar inte bildupptagningar, dvs. det är inte
tillåtet att spela in TV-program med stöd av bestämmelsen. Under-
visningsväsendets intresse av att kunna spela in TV-program tillgodo-
ses för närvarande i viss utsträckning genom s.k. friköpsavtal. Med
ett friköpsavtal avses ett avtal mellan ett radio- eller TV-företag och
en användare vilket ger användaren rätt att spela in vissa program.

60

Radio- eller TV-företaget har därvid förvärvat rätt från alla berörda Prop. 1992/93:214
rättighetshavare att träffa avtal med användaren om den aktuella
kopieringen. Friköpsavtal finns när det gäller de program som
produceras av Sveriges Utbildningsradio AB. Avtalen har betydelse
även när det gäller radioprogram därigenom att kopiorna får användas
under längre tid än den som 17 § upphovsrättslagen tillåter (jfr SOU
1988:31 s. 112 f. med hänvisningar). Undervisningsväsendets intresse
av att kunna spela in TV-program som ingår i det allmänna program-
utbudet hos Sveriges Television AB och andra TV-företag är däremot
inte tillgodosett.

Utredningen har påpekat att den information som förmedlas via
radio och TV har fått en ökad betydelse i undervisningen. Utred-
ningen har ansett att det finns ett reformbehov när det gäller rätten att
kopiera Sveriges Radio AB:s och Sveriges Television AB:s allmänna
programutbud i radio och TV. Utredningen har mot bakgrund härav
föreslagit att en avtalslicensbestämmelse motsvarande den i 15 a §
upphovsrättslagen, vilken ger rätt för lärare och andra att för sin
undervisning kopiera utgivna verk genom reprografiskt förfarande,
skall införas avseende kopiering av sändningar som sänds över det
markbundna nätet. När utredningen år 1988 lade fram sitt förslag,
var det endast sändningar från Sveriges Television AB, Sveriges
Utbildningsradio AB och nuvarande Sveriges Radio AB som dis-
tribuerades över detta nät. Numera används nätet också för sändningar
från Nordisk Television AB (TV 4). - Nästan samtliga remissinstanser
som har yttrat sig över förslaget har tillstyrkt det.

Jag delar utredningens åsikt att undervisningsväsendets intresse av
att kunna spela in TV-program vilka ingår i det allmänna program-
utbudet skall tillgodoses. Jag anser emellertid att detta intresse bör
tillgodoses också när det gäller andra program än dem som sänds
över det markbundna nätet. Jag kan inte finna annat än att de skäl
som talar för avtalslicensbestämmelsen i 15 a § upphovsrättslagen är
tillämpliga också när det gäller kopiering ur världsutbudet av radio-
och TV-sändningar. Det kan enligt min mening inte råda någon
tvekan om att den som bedriver undervisning i organiserade former
(bl.a. staten, landsting och kommuner) enkelt måste kunna skaffa sig
rätt att kopiera radio- och TV-sändningar för undervisningsändamål.
A andra sidan bör sådan kopiering av verk förutsätta avtal med de
rättighetshavare som företräds av de svenska rättighetshavarorganisa-
tionerna, i den mån dessa rättighetshavare är berörda. Jag finner
alltså att de principer för användning av avtalslicensmodellen vilka
jag tidigare (avsnitt 2.1) redogjort för föranleder att en avtalslicens-
bestämmelse bör införas på detta område.

Det kan övervägas om vissa typer av verk, t.ex. filmverk som är
relativt nyligen offentliggjorda, bör undantas från bestämmelsens

61

tillämpningsområde. Jag anser emellertid att det inte finns tillräckliga Prop. 1992/93:214
skäl för det. I de förutsatta avtalen kan i stället göras de begräns-
ningar som i det enskilda fallet kan vara påkallade.

Däremot bör radio- och TV-företagens egna rättigheter enligt 48 §
upphovsrättslagen (den s.k. signalrätten) inte omfattas av den nya
avtalslicensbestämmelsen. Skälet för detta är att det inte finns någon
organisation som företräder svenska rättighetshavare (svenska radio-
och TV-företag) vilken motsvarar de organisationer som företräder
övriga rättighetshavarkategorier. Radio- och TV-företagen är
dessutom inte fler än att det är skäligt att kräva att användarna träffar
individuella avtal om kopieringen med de företag vars sändningar
användarna vill utnyttja. En motsvarande ordning gäller för övrigt
beträffande avtalslicensregeln om kabelsändningar i 22 d § upphovs-
rättslagen.

Som utredningen föreslagit bör för den nya bestämmelsen gälla i
princip samma skyddsregler som enligt 15 a § upphovsrättslagen
avseende de upphovsmän som inte företräds av de avtalsslutande
organisationerna. Dessa bör alltså ha rätt att förbjuda att deras verk
kopieras och de bör vara likställda med dem som organisationerna
företräder när det gäller ersättning som lämnas enligt avtalet och
förmåner från organisationerna som väsentligen bekostas genom
ersättningen. De bör också - oberoende av det sistnämnda - ha rätt till
den ersättning som hänför sig till utnyttjandet av deras verk.

Liksom gäller beträffande avtalslicensregeln i 15 a § upphovsrätts-
lagen bör lagen om medling i vissa upphovsrättstvister vara tillämplig
på den nya bestämmelsen. Denna lag bör vara tillämplig också vid
tvist om upplåtelse av ett svenskt radio- eller TV-företags egen rätt
när det gäller den aktuella kopieringen. Om parterna inte själva
förmår att träffa de avtal som krävs för att avtalslicensbestämmelsen
skall kunna användas, kan då vem som helst av parterna begära
medling.

Det kan ifrågasättas om lagstiftningen som komplement till reglerna
om medling bör innehålla bestämmelser av tvångslicenskaraktär, vilka
kan tillämpas om medlingen inte resulterar i ett avtal. Utredningen
har för sin del utgått ifrån att nödvändiga avtal kommer att träffas
och har inte ansett att några tvingande regler är nödvändiga. Också
jag anser det rimligt att anta att de aktuella avtalen kan komma till
stånd och jag lägger därför inte fram något förslag om tvingande
regler. Jag vill emellertid inte utesluta att sådana regler ändå kan visa
sig nödvändiga. Utvecklingen på området bör följas noggrant. Det är
av största vikt att undervisningsväsendets behov av att använda
skyddade verk och prestationer tillgodoses.

Införandet av en sådan avtalslicensbestämmelse som jag nu har
förordat aktualiserar frågan om det för den sektor som berörs av

62

denna bestämmelse finns skäl att behålla bestämmelserna i 17 § Prop. 1992/93:214
upphovsrättslagen om rätt att för tillfälligt bruk framställa exemplar
av offentliggjorda verk genom ljudupptagning. Utredningen har ansett
att bestämmelserna i 17 § bör behållas såvitt gäller verk som i under-
visningssyfte sänds över det markbundna nätet (dvs. - när utred-
ningens förslag presenterades - av Sveriges Television AB, Sveriges
Utbildningsradio AB och nuvarande Sveriges Radio AB). Detta
förslag tar sikte på att även fortsättningsvis genom lagstiftning
underlätta tillkomsten av friköpsavtal beträffande Sveriges Utbild-
ningsradio AB:s sändningar. Utredningen har anfört att om den fria
kopieringen genom ljudupptagning skulle avskaffas helt skulle
Sveriges Utbildningsradio AB, för att även fortsättningsvis kunna
erbjuda friköpsavtal, bli tvunget att för användarnas räkning förvärva
rätt att kopiera den musik som används i sändningarna. Från vissa
rättighetshavare på musikområdet skulle det inte vara möjligt att
förvärva kopieringsrätten. Den fria kopieringen genom ljudupptagning
bör därför enligt utredningens mening bestå beträffande Sveriges
Utbildningsradio AB:s sändningar.

För egen del vill jag först framhålla att gällande friköpsordning
synes fungera väl och att det är angeläget att se till att den kan
tillämpas även i fortsättningen. Till skillnad från utredningen gör jag
emellertid bedömningen att så kan ske utan att man för de nu berörda
sändningarna behåller den reglering av rätten att göra ljudupp-
tagningar som finns i 17 §. De av utredningen åsyftade rättighets-
havama på musikområdet, från vilka kopieringsrätt inte skulle kunna
förvärvas, torde vara fonogramproducentema. Enligt uppgift som jag
har inhämtat från dessa producenters organisation, den svenska
gruppen av The International Federation of the Phonographic Industry
(IFPI), kan det emellertid förväntas att nödvändiga fullmakter kommer
att utställas så att organisationen kan delta i de avtal vilka är en
förutsättning för friköpsordningen. Mot bakgrund härav finner jag
inte skäl att genomföra utredningens förslag på denna punkt.

Under de nordiska departementsöverläggningama har det rått
enighet om att man, på det sätt som jag nu har föreslagit, bör dels
införa en avtalslicensbestämmelse beträffande kopiering av radio- och
TV-program i undervisningsverksamhet, dels inte införa en särregel
beträffande ljudet i utbildningssändningar.

Det bör poängteras att den föreslagna avtalslicensbestämmelsen
endast avser själva kopieringsåtgärderna. Rätten att i undervisningen
framföra de sändningar som har kopierats följer samma regler som
rätten att i undervisningen framföra sändningarna på ordinarie
sändningstid. I den mån framförandet är att anse som offentligt
framförande i den mening som avses i 2 § tredje stycket upphovs-
rättslagen, krävs i princip avtal med rättighetshavarna. Enligt bestäm-

63

melsen i nuvarande 20 § första stycket samma lag får dock utgivna Prop. 1992/93:214
verk framföras offentligt vid undervisning; enligt tredje stycket i
paragrafen gäller bestämmelsen emellertid inte sceniska verk eller
filmverk (se vidare avnitt 2.14 nedan).

Utredningen har ytterligare föreslagit att det skall vara tillåtet för
lärare att for tillfälligt bruk göra ljud- eller bildupptagningar av sina
egna framföranden av verk, om det sker för undervisningsändamål.
Jag delar denna uppfattning men anser liksom många remissinstanser
att regeln även bör omfatta elever. Dessutom finner jag inte tillräck-
liga skäl för att inskränka användningen av upptagningarna till
tillfälligt bruk. Det är tillräckligt att upptagningarna inte får användas
för annat ändamål än undervisning.

2.5 Framställning av exemplar inom vårdinrättningar av
radio- och TV-sändningar för tidsförskjutet framförande

Mitt förslag: Det skall vara tillåtet för sjukhus och inrättningar
med särskild service eller vård för äldre eller funktionshindrade
att kopiera radio- och TV-program för tidsförskjutet framföran-
de inom institutionen (15 § upphovsrättslagen, lagförslag 1).

Utredningens förslag: Det skall införas en avtalslicensbestämmelse
när det gäller den kopiering som mitt förslag avser. Bestämmelsen
skall dock endast omfatta sändningar som sänds över det markbundna
nätet (SOU 1988:31 s. 101-106).

Remissinstanserna: Vissa remissinstanser har tillstyrkt utred-
ningens förslag medan andra har anfört att den aktuella kopieringen
bör få ske fritt.

Skälen för mitt förslag: Personer som vistas på sjukhus eller en
inrättning med särskild service eller vård för äldre eller funktions-
hindrade kan ofta inte ta del av radio- och TV-program under
ordinarie sändningstid. Att det är så kan bero på personernas tillstånd
eller på institutionens rutiner.

Beträffande TV-sändningar finns ett standardavtal vilket erbjuds
institutionerna av Sveriges Television AB och vissa rättighetshavare.
Dessa rättighetshavare representeras av föreningen COPYSWEDE,
som är en förhandlingskartell för en rad rättighetshavarorganisationer.
Avtalet ger användarna rätt att dels göra upptagningar av TV-
sändningar, dels framföra dessa inom ett dygn från det att upp-
tagningarna gjordes för personer som omfattas av institutionens
normala verksamhet.

Avtalet omfattar endast prestationer av de rättighetshavare vilka
företräds av de avtalsslutande parterna. Fonogram- och filmprodu-

64

centerna står utanför COPYSWEDE; deras rättigheter omfattas inte. Prop. 1992/93:214
Många utländska rättighetshavare och oorganiserade svenska rättig-
hetshavare berörs inte heller av avtalet. Utredningen har mot denna
bakgrund föreslagit att en avtalslicensbestämmelse införs när det
gäller kopiering av sändningar som sänds över det markbundna nätet.
När utredningen år 1988 lade fram sitt förslag var det endast Sveriges
Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB och nuvarande Sveriges
Radio AB som sände över detta nät. Numera används det också för
sändningar från Nordisk Television AB (TV 4).

Vissa remissinstanser har tillstyrkt förslaget medan andra har anfört
att kopieringen bör få ske fritt. Också jag anser att den bör få ske
fritt. Personer som vistas på sjukhus och sådana inrättningar som nu
är aktuella kan av skäl som redan nämnts ofta inte ta del av sänd-
ningarna under ordinarie sändningstid. De kan i många fall inte heller
spela in sändningarna för enskilt bruk vid senare tillfälle. Detta
innebär att det ofta är nödvändigt för institutionerna att ordna så att
upptagningar görs. Om så inte sker kan många som vistas vid
institutionerna över huvud taget inte ta del av sändningarna. Det bör
enligt min mening vara tillåtet för institutionerna att på detta sätt göra
det möjligt för de vårdbehövande att ta del av sändningarna. Detta
gäller beträffande alla radio- och TV-sändningar och inte bara dem
som sänds över det markbundna nätet.

Enligt utredningen skulle en regel om rätt för institutionerna att
kopiera radio- och TV-sändningar strida mot Sveriges åtaganden
enligt Europeiska överenskommelsen om skydd för televisionsutsänd-
ningar. Utredningen har därvid anfört dels att överenskommelsen
förpliktar de fördragsslutande staterna att - med vissa angivna
undantag - ge TV-företagen en ensamrätt när det gäller kopiering av
sändningar, dels att inget av de angivna undantagen avser den
kopiering som nu är aktuell.

De undantag som anges i överenskommelsen och som är aktuella
för svensk del rör - bortsett från en regel om s.k. efemära upptag-
ningar - kopiering för enskilt bruk och för undervisningsändamål samt
kopiering av korta avsnitt för redogörelser om dagshändelser. Enligt
gällande svensk rätt görs emellertid, som framgår av 48 § tredje
stycket upphovsrättslagen, också vissa andra undantag. I detta stycke
hänvisas nämligen till bl.a. 14 § första stycket, 22 a-22 c, 24 och
24 a §§ samma lag. Hänvisningarna innebär att TV-företagens
ensamrätt avseende kopiering av deras sändningar är inskränkt genom
regler om bl.a. citaträtt, rätt till kopiering för bevissäkrings-, tillsyns-,
arkiverings- och forskningsändamål samt rätt till kopiering av
sändningar innehållande diskussionsprogram och av allmänna
handlingar i form av upptagningar av sändningar.

Att svensk lag kan innehålla inskränkningsbestämmelser som saknar

5 Riksdagen 1992193. 1 sand. Nr 214

uttryckligt stöd i en tillämplig internationell överenskommelse har sin
grund i att det inom upphovsrätten är allmänt erkänt att vissa
inskränkningar av mindre betydelse kan införas utan uttryckligt stöd
i överenskommelserna på området. Denna princip gäller t.o.m.
beträffande den konvention som kräver den högsta skyddsnivån, dvs.
Bemkonventionen. Om principens tillämpning, se t.ex. prop.
1977/78:97 s. 158 f. (Lagrådet).

Jag anser att den nu aktuella kopieringen är av så liten betydelse för
TV-företagen att det är förenligt med Europeiska överenskommelsen
om skydd för televisionsutsändningar att införa den regel om fri
kopiering som jag ovan funnit skäl för.

Av de nordiska länderna är Danmark och Norge vid sidan av
Sverige bundna av den nämnda överenskommelsen. Från dansk och
norsk sida har man under de nordiska departementsöverläggningama
redovisat samma syn på vad överenskommelsen kräver som jag just
gett uttryck för. Under överläggningarna har det också rått enighet
om att den aktuella kopieringen bör få ske fritt.

Det bör framhållas att vad jag nu anfört om fri användning endast
avser själva kopieringsåtgärderna. Institutionernas rätt att för de
vårdbehövande m.fl. framföra de sändningar som har kopierats följer
samma regler som institutionernas rätt att för dessa personer framföra
sändningarna på ordinarie sändningstid. Av rättspraxis (NJA 1988
s. 715) framgår att dylikt framförande i många fall anses som sådant
offentligt framförande som avses i 2 § tredje stycket upphovsrätts-
lagen. Ett sådant framförande kräver avtal med upphovsmännen. Den
regel jag nu föreslår om fri kopiering ändrar inte på något sätt
rättsläget när det gäller offentligt framförande. Inte heller utred-
ningens förslag innebar någon ändring i detta hänseende.

2.6 Framställning av exemplar inom arkiv och bibliotek

Prop. 1992/93:214

Mitt förslag: Arkiv och bibliotek skall få framställa exemplar
av skyddade verk inte bara som nu genom fotografi utan även
med andra metoder än fotografi (16 § upphovsrättslagen,
lagförslag 1).

Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt. Utred-
ningen har också föreslagit en avtalslicensbestämmelse när det gäller
rätten för vissa bibliotek att i sin utlåningsverksamhet fotokopiera
utgivna verk för ett annat biblioteks räkning, dvs. vid s.k. fjärrlån
(SOU 1990:30 s. 191-225).

Remissinstanserna: Förslaget om rätten att framställa exemplar
med andra metoder än fotografi har tillstyrkts av nästan alla som

66

yttrat sig om det. Förslaget om en avtalslicensbestämmelse be- Prop. 1992/93:214
träffande fjärrlån har från olika utgångspunkter kritiserats bl.a. av
flera forskningsbibliotek.

Skälen för mitt förslag: Enligt 12 § upphovsrättslagen får arkiv
och bibliotek, som har regeringens tillstånd, framställa exemplar av
verk genom fotografi för sin verksamhet. Framställningen får enligt
bestämmelsen ske på de villkor som anges i tillståndet.

Av 1 § förordningen (1961:348) med tillämpningsbestämmelser till
upphovsrättslagen och fotografilagen (tillämpningsförordningen)
framgår att tillstånd har givits till Riksarkivet och de arkiv-
myndigheter som står under dess inspektion samt Kungliga biblioteket
och andra vetenskapliga eller fackliga bibliotek som drivs av det
allmänna samt folkbiblioteken. I särskilda beslut av regeringen har
tillstånd givits till ytterligare ett fåtal institutioner. De institutioner
som har givits tillstånd får framställa exemplar på de villkor som
anges i 2-5 och 7 §§ tillämpningsförordningen. Bestämmelserna avser
framställning av exemplar för beredskaps- och skyddsändamål, för
utlåning av kopior av ömtåligt eller svårersättligt material, för
utlämning till lånesökande av vissa artiklar eller korta avsnitt av verk,
för kompletteringsändamål och för användning i läsapparat.

Utredningen har behandlat frågan huruvida arkiven och biblioteken
bör ges rätt att framställa exemplar med andra metoder än fotografi.
Utredningen har anfört att ljud- och bildupptagningar samt maskin-
läsbara medier utom datorprogram bör få kopieras för beredskaps-,
skydds- och kompletteringsändamål, i den mån verken är utgivna och
förlagan för kopieringen finns hos arkivet eller biblioteket. Enligt
utredningen bör tillämpningsförordningen kompletteras med bestäm-
melser i vilka de närmare förutsättningarna för denna kopiering
anges.

När det gäller arkivens och bibliotekens rätt att låna ut de exemplar
som framställts med andra metoder än fotografi har utredningen ansett
att rätten bör begränsas till fall då exemplaren används för forskning
i arkivets och bibliotekets lokaler. Som skäl för sin ståndpunkt har
utredningen angivit dels att det finns risk för att exemplaren kopieras
av låntagarna, om exemplaren får lånas ut utanför lokalerna, dels att
det innefattar offentligt framförande om exemplaren görs tillgängliga
för allmänheten i lokalerna. Utredningen har ansett att den nu aktuella
begränsningen i rätten att använda exemplaren bör framgå av
upphovsrättslagen.

Nästan alla remissinstanser som yttrat sig om förslaget angående
rätten att framställa exemplar med andra metoder än fotografi har
tillstyrkt förslaget. Också jag anser att arkivens och bibliotekens
behov av att kopiera ljud- och bildupptagningar samt maskinläsbara
medier bör tillgodoses och att den nuvarande begränsningen till

67

framställning av exemplar genom fotografi bör upphävas.            Prop. 1992/93:214

Jag anser vidare att det i bestämmelsen om rätt för arkiv och
bibliotek att framställa exemplar bör anges i huvudsak vilka arkiv och
bibliotek som har rätt att framställa exemplar med stöd av bestäm-
melsen samt för vilka ändamål framställningen får ske. Detta torde
krävas med hänsyn till att regeringens föreskrifter i fråga om arkivens
och bibliotekens kopieringsrätt utgör föreskrifter om verkställighet av
lag (se 8 kap. 13 § första stycket första punkten regeringsformen); en
tillräckligt vägledande bestämmelse i lagen måste då dra upp ramen
för regeringens förordningsmakt.

Ett alternativ vore att i stället ta in föreskrifterna i lagen. Det är
emellertid nödvändigt att dessa ges en detaljerad utformning. Det
torde därför vara lämpligare att det liksom hittills anförtros åt
regeringen att besluta om dem. - Det har rent allmänt ansetts att det
i vissa fall är ofrånkomligt att regeringen med stöd av sin behörighet
att besluta verkställighetsföreskrifter i materiellt hänseende "fyller ut"
en lag. En förutsättning för att så skall få ske är emellertid att lagen
är så detaljerad att den inte tillförs något väsentligt nytt genom
regeringens föreskrifter. Dessa får således inte innehålla något som
kan upplevas som ett nytt åliggande för enskilda eller som kan
betraktas som ett tidigare ej föreliggande ingrepp i enskildas person-
liga eller ekonomiska förhållanden (se ett yttrande av riksdagens
konstitutionsutskott, yttr. 1978/79:KU2y s. 5).

Beträffande exemplarframställning med reprografiska metoder (dvs.
fotokopiering och liknande) bör bestämmelsen i upphovsrättslagen ge
möjlighet att i princip behålla de föreskrifter som finns intagna i 2-
5 och 7 §§ tillämpningsförordningen. Bestämmelsen skall i fråga om
sådana metoder då innehålla att rätten för arkiv och bibliotek får avse
framställning av exemplar för bevarande- eller kompletteringsändamål
(2 § första stycket respektive 4 och 5 §§ i förordningen) eller för
utlämning till lånesökande (2 § andra stycket och 3 § i förordningen)
eller för användning i läsapparater (7 § i förordningen).

Beträffande exemplarframställning med andra metoder än repro-
grafiska (dvs. kopiering av ljud- och bildupptagningar samt maskin-
läsbara medier) gäller redan att Arkivet för ljud och bild får kopiera
för bevarandeändamål (inbegripet beredskaps- och skyddsändamål)
eller forskningsändamål, se 22 b och 22 c §§ upphovsrättslagen. Den
nya bestämmelsen bör i fråga om sådana metoder avse dessa ändamål
samt kompletteringsändamål.

Utredningen har föreslagit en bestämmelse i upphovsrättslagen enligt
vilken datorprogram i maskinläsbar form undantas från arkivens och
bibliotekens rätt att framställa exemplar. Sedan utredningens förslag
presenterades har emellertid ett EG-direktiv om rättsligt skydd för
datorprogram antagits och till följd av EES-avtalet implementerats i

68

svensk rätt, se prop. 1992/93:48, bet. 1992/93:LU17, rskr. Prop. 1992/93:214
1992/93:125 och SFS 1992:1687. Av direktivet följer att arkiv och
bibliotek inte får ges rätt att kopiera datorprogram. Jag anser inte att
upphovsrättslagen behöver belastas med detta undantag från kopie-
ringsrätten. Det får förutsättas att regeringen utformar verkställighets-
föreskriftema på ett sådant sätt att bestämmelsen om kopieringsrätt för
arkiv och bibliotek inte kommer i strid med direktivet.

Enligt 22 b och 22 c §§ upphovsrättslagen får, som jag redan antytt,
Arkivet för ljud och bild dels för bevarandeändamål överföra
offentliggjort filmverk på anordning genom vilken det kan återges,
dels för beredskaps-, skydds- eller forskningsändamål framställa
enstaka exemplar av offentliggjorda verk. Om det, som jag föreslår,
införs en regel i upphovsrättslagen om rätt för arkiv att framställa
exemplar av verk inte bara genom fotografi utan också med andra
metoder, kan de särskilda bestämmelserna i upphovsrättslagen om
kopieringsrätt för Arkivet för ljud och bild utgå. Arkivets kopierings-
rätt kommer i stället att följa av den nya bestämmelsen och preciseras
av verkställighetsföreskrifterna till den. Att de särskilda bestäm-
melserna om arkivets kopieringsrätt utgår är i linje med min tidigare
(avsnitt 2.1) uttryckta strävan att förenkla upphovsrättslagen.

Enligt 3 § tillämpningsförordningen får, som jag också redan antytt,
enstaka artiklar i samlingsverk, tidningar och tidskrifter samt korta
avsnitt i andra utgivna verk kopieras samt kopiorna lämnas ut till
lånesökande för forsknings- eller studieändamål. Enligt bestämmelsen
är den avsedd att tillämpas när det är ändamålsenligt att göra så i
stället för att lämna ut de aktuella volymerna eller häftena. Endast en
kopia av varje artikel eller avsnitt får lämnas ut till varje lånesökan-
de.

Utredningen har anfört att det är uppenbart att den kopiering som
avses i 3 § tillämpningsförordningen numera har en helt annan
betydelse än vid upphovsrättslagens tillkomst. Mot den bakgrunden
har utredningen prövat huruvida rätten till kopiering enligt bestäm-
melsen bör bestå.

Utredningen har funnit att huvuddelen av kopieringen är tillåten
redan enligt reglerna om kopiering för enskilt bruk och att det är
svårt att på ett praktiskt användbart sätt ange i vilken utsträckning så
inte är fallet. Utredningen har anfört att det däremot är mycket enkelt
att avgränsa kopiering som sker för fjärrlåneverksamhet från annan
kopiering. Enligt utredningen har kopieringen inom forsknings-
biblioteken för annat biblioteks räkning ökat påtagligt i omfattning
under senare år. En omfattande sådan kopiering kan enligt utred-
ningen få betänkliga effekter från upphovsrättslig synpunkt; utred-
ningen har anfört att det särskilt beträffande facktidskrifter finns en
tendens att bibliotekens intresse av att prenumerera minskar. Mot

69

denna bakgrund har utredningen föreslagit att det införs en avtals- Prop. 1992/93:214
licensbestämmelse när det gäller rätten för vissa bibliotek att i sin
utlåningsverksamhet fotokopiera utgivna verk för ett annat biblioteks
räkning och att denna fotokopiering följaktligen inte längre skall få
ske fritt.

Förslaget har under remissomgången kritiserats av bl.a. forsknings-
biblioteken. De har i huvudsak anfört följande. Det har inte klarlagts
vad som kopieras för andra biblioteks räkning och hur många kopior
ur varje verk som därvid framställs, varför det inte belagts att
kopieringen inverkar på antalet facktidskriftsprenumerationer. I första
hand kopieras utländska verk. Utredningen har själv anfört att endast
ca 2 % av den vetenskapliga litteraturen hos forskningsbiblioteken
har Sverige som ursprungsland, att samtliga universitetsbibliotek
erhåller pliktexemplar av svenska publikationer och att man därför
kan utgå ifrån att det svenska materialet utgör ett mycket litet inslag
i fjärrlåneverksamheten. De svenska rättighetshavarorganisationerna
företräder inte dem vars verk kopieras och det är därför inte lämpligt
att införa en avtalslicensbestämmelse.

Jag anser att forskningsbibliotekens kritik av förslaget är bärande
och förordar därför att utredningens förslag om en avtalslicens-
bestämmelse (och en motsvarande ändring i 3 § tillämpningsförord-
ningen) inte genomförs.

Under det nordiska samrådet har det rått enighet om att arkiv och
bibliotek bör ges rätt att framställa exemplar med andra metoder än
fotografi och att kopieringen i fjärrlåneverksamheten även i fortsätt-
ningen bör få ske fritt.

Som jag anförde i avsnitt 2.1 har EG-kommissionen aviserat att den
avser att utföra en studie av reglerna om reprografisk framställning
av skyddade verk och att studien skall ligga till grund för ett initiativ
på området. Det är inte klart huruvida arbetet inom EG kommer att
beröra arkivens och bibliotekens rätt att kopiera.

2.7 Handlingar upprättade av myndigheter

Mitt förslag: Det nuvarande kravet att kartor som är upprättade
av myndigheter skall vara officiella för att vanliga upphovsrätts-
liga regler skall gälla avskaffas (9 och 26 a §§ upphovsrättsla-
gen, lagförslag 1).

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt. Utredningen har
emellertid också föreslagit att ett ytterligare undantag från reglerna
om handlingar som är upprättade av myndigheter skall införas,
nämligen avseende fristående litterära verk (SOU 1990:30 s. 169-

70

190).                                                                 Prop. 1992/93:214

Remissinstanserna: Beträffande förslaget om kartor har det fåtal
remissinstanser som yttrat sig biträtt utredningens uppfattning.
Förslaget om fristående litterära verk har uttryckligen berörts endast
av en instans som tillstyrkt förslaget.

Skälen för mitt förslag: Av 9 § upphovsrättslagen framgår att
upphovsrätt i princip inte gäller beträffande vissa texter som har
upprättats av myndigheter, nämligen författningar, beslut av myndig-
heter, av svenska myndigheter avgivna yttranden samt officiella
översättningar av sådana texter. Vissa undantag finns emellertid.
Upphovsrätt gäller nämligen i fråga om officiella kartor, alster av
bildkonst, musikaliska verk och diktverk, även om de ingår i sådana
texter som nyss nämndes. Med undantag för officiella kartor får
verken dock återges. Upphovsmannen har därvid i princip rätt till
ersättning; bestämmelsen är principiellt en tvångslicensbestämmelse.
Han saknar dock sådan rätt om verket återges i samband med
myndighets verksamhet eller i samband med en redogörelse för det
mål eller ärende i vilket verket förekommit och återgivningen sker
endast i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen.

Av 24 § första stycket upphovsrättslagen framgår att i fråga om
andra hos svenska myndigheter upprättade handlingar än sådana som
avses i 9 § (det kan exempelvis röra sig om handböcker eller informa-
tionsskrifter) gäller ett visst upphovsrättsligt skydd. Bl.a. skall den
ideella rätten enligt 3 § iakttas. Däremot är det ekonomiska utnytt-
jandet fritt. Också i denna grupp görs vissa undantag, nämligen för
officiella kartor, tekniska förebilder, datorprogram, verk som har
framställts för undervisning eller är resultatet av vetenskaplig
forskning, alster av bildkonst, musikaliska verk, diktverk och verk av
vilka exemplar i samband med affärsverksamhet genom en myndig-
hets försorg tillhandahålls allmänheten. I fråga om dessa alster gäller
vanliga upphovsrättsliga regler även om alstren ingår i exempelvis en
av myndighet upprättad handbok.

Med officiella kartor avses enligt förarbetena sådana kartor som en
myndighet är skyldig att upprätta och ge ut oberoende av beställning
(prop. 1973:15 s. 159 f.).

Utredningen har föreslagit dels att reglerna om officiella kartor skall
göras tillämpliga även på kartor som inte är officiella i den mening
som anges i förarbetena, dels att ett nytt undantag - avseende fristå-
ende litterära verk - skall införas i båda bestämmelserna om hand-
lingar som har upprättats hos myndigheter; för de fristående litterära
verken skall gälla samma regler som redan gäller för bl.a. diktverk.

När det gäller förslaget avseende kartor anser jag i likhet med
utredningen och de remissinstanser som särskilt har yttrat sig i denna
del att det finns goda skäl för att genomföra förslaget. Sedan

71

upphovsrättslagens tillkomst har det skett omfattande förändringar när
det gäller kartproduktionen. Kommunernas ökade ansvar i olika
hänseenden har medfört att de numera står för en omfattande
kartproduktion. Det är osäkert i vilken utsträckning kartor produ-
cerade av kommuner kan anses som officiella. Med hänsyn till de
ekonomiska intressen som finns när det gäller produktion och
användning av kommunala kartor, bör dessa få upphovsrättsligt
skydd. Detta bör genomföras på så sätt att kravet att en karta skall
vara officiell för att den skall få skydd avskaffas. Tryckfrihetsrätts-
liga skäl kan visserligen anföras för att behålla kravet, men dessa är
inte så starka att kravet bör upprätthållas. Med stöd av citatregeln och
reglerna om återgivning av verk i samband med redogörelser för
dagshändelser, kan kartor framställda av myndigheter användas i den
utsträckning som krävs av hänsyn till intresset av informationssprid-
ning. Och enligt bestämmelsen om allmänna handlingar skall - utan
hinder av upphovsrätten - bl.a. kartor tillhandahållas i den ordning
som stadgas i 2 kap. tryckfrihetsförordningen.

Härtill kommer att förslaget innebär en viss - låt vara begränsad -
förenkling av de relativt komplicerade reglerna om handlingar som
har upprättats av myndigheter.

När det däremot gäller förslaget i fråga om fristående litterära verk
ställer jag mig mera tveksam. De skäl som utredningen har åberopat
är i huvudsak följande. Det förekommer inte sällan att facklitterära
författare bidrar med fristående litterära verk i myndigheternas
betänkanden, rapporter och yttranden. Med sådana verk avses alster
som inte inarbetas i betänkandet etc. utan återges i det under
författarens eget namn, oftast i en bilaga. Verket följer då reglerna
i 9 § eller 24 § första stycket upphovsrättslagen om handlingar upp-
rättade av myndigheter. Det är alltså antingen inte alls föremål för
upphovsrätt eller underkastat en inskränkningsbestämmelse om fri
återgivning. I allmänhet torde denna reglering inte orsaka några större
olägenheter för upphovsmannen. Om han är anställd vid en myndighet
och har till uppgift att författa dylika alster, övergår upphovsrätten
normalt till myndigheten som en följd av anställningsavtalet. Också
när en myndighet uppdrar åt en utomstående person att författa något,
kan myndigheten genom uppdragsavtalet förvärva hela rätten att
förfoga över verket. Men i vissa fall kan den nuvarande regleringen
medföra mindre lämpliga resultat. Så blir fallet om myndigheten
genom uppdragsavtalet endast förvärvar viss rätt att förfoga över
verket, t.ex. rätt att publicera det i ett betänkande. Regleringen kan
då leda till att upphovsmannens legitima intressen oskäligt åsidosätts.
Enligt uppdragsavtalet har han ju - bortsett från publiceringen i
betänkandet - kvar rätten att förfoga över verket. Det är då inte
rimligt att utomstående kan utnyttja verket. Det finns en risk för att

Prop. 1992/93:214

72

regleringen medför att fristående experter avstår från att lämna bidrag Prop. 1992/93:214
i de sammanhang som här är aktuella. Fristående litterära verk,
intagna i handlingar upprättade av myndigheter, bör mot denna
bakgrund ges vanligt upphovsrättsligt skydd. Med fristående litterära-
verk avses därvid verk som dels har författats av någon som inte -
vare sig som anställd eller i annan egenskap - har till uppgift att
framställa den handling i vilken verket ingår, dels är fristående i den
meningen att det klart framgår att verket utgör en självständig del av
handlingen. Sistnämnda krav innebär dock inte att författaren måste
anges; att kräva detta skulle vara att införa ett formkrav, vilket är i
strid med Bemkonventionen.

Jag kan för egen del ha viss förståelse för vad utredningen sålunda
anfört. Jag kan emellertid inte finna att skälen för de föreslagna
reglerna avseende fristående litterära verk är så starka, att det finns
tillräcklig anledning att införa de svårtillämpade undantag från
huvudreglerna om handlingar upprättade av myndigheter, som de
föreslagna reglerna skulle komma att utgöra. Att en upphovsman,
som anlitas av en myndighet för att framställa en text vilken skall
användas i myndighetens verksamhet, endast i begränsad utsträckning
kan behålla sin rätt att förfoga över texten, får enligt min uppfattning
godtas. Upphovsmannen kan naturligtvis ta hänsyn till detta när
ersättningen för hans medverkan i myndighetens arbete bestäms.

Jag anser alltså att utredningens förslag på denna punkt inte bör
genomföras.

När det gäller situationen i Danmark, Finland, Island och Norge
förhåller det sig på det sättet att dessa länder har skilda upphovsrätts-
liga regler avseende handlingar upprättade av myndigheter. Detta har
sin grund i bl.a. att ländernas generella bestämmelser om allmänna
handlingar är olika. Under det nordiska samrådet har, mot denna
bakgrund, reglerna om handlingar upprättade av myndigheter inte
behandlats.

2.8 Ändringar av byggnader

Min bedömning: Den nuvarande rätten för ägaren till en bygg-
nad att ändra byggnaden utan upphovsmannens tillstånd behålls
(26 c § upphövsrättslagen, lagförslag 1).

Utredningens förslag: Ägaren till en byggnad skall ha en ovillkor-
lig rätt att ändra byggnaden utan upphovsmannens tillstånd endast om
ändringen krävs av tekniska skäl eller för en ändamålsenlig använd-
ning av byggnaden. 1 övrigt skall rätten att företa ändringar utan
upphovsmannens tillstånd saknas, om ändringen är kränkande för

73

upphovsmannens konstnärliga anseende eller egenart. - En ledamot Prop. 1992/93:214
har reserverat sig och ansett att den nuvarande regeln bör behållas
(SOU 1990:30 s. 227-237 och s. 630-631).

Remissinstanserna: Utfallet är splittrat. Flera instanser har anfört
att den föreslagna regeln är svårtillämpad. Näringsfrihetsombuds-
mannen (NO) har avstyrkt på den grunden att förslaget innebär att
ägaren till en byggnad kan tvingas att anlita upphovsmannen vid om-
och tillbyggnad för att inte utsätta sig för risken att upphovsrätts-
intrång påstås. NO har anfört att förslaget därför har menlig effekt
från kostnads- och effektivitetssynpunkt.

Skälen för min bedömning: Enligt 13 § upphovsrättslagen får
ägaren till en byggnad ändra byggnaden utan upphovsmannens
tillstånd. Regeln utgör ett undantag från bestämmelsen i 3 § andra
stycket samma lag, enligt vilken ett verk inte får ändras så att
upphovsmannens konstnärliga anseende eller egenart kränks. För att
den reglering som nu är aktuell skall vara tillämplig krävs alltså att
byggnaden utgör ett verk i upphovsrättslagens mening. Om inne-
börden av verkshöjdskravet när det gäller byggnader, se t.ex. SOU
1990:30 s. 234-236.

Enligt övriga nordiska länders upphovsrättslagar har ägaren en
ovillkorlig rätt att ändra sin byggnad utan upphovsmannens tillstånd
endast om ändringen är motiverad av tekniska skäl eller med hänsyn
till byggnadens ändamålsenliga användning. I övrigt saknas rätten att
ändra byggnaden utan upphovsmannens tillstånd om ändringen är
kränkande för upphovsmannens konstnärliga anseende eller egenart.
I den svenska propositionen med förslag till upphovsrättslag föreslogs
denna reglering även för svenskt vidkommande (prop. 1960:17
s. 116-118). Första lagutskottet ansåg emellertid att 13 § upphovs-
rättslagen skulle utformas på det sätt som den nu är utformad.
Utskottet anförde i huvudsak följande. Det är i hög grad tveksamt om
upphovsmannens ideella rätt beträffande ändringar av verk bör gälla
även byggnader, som är objekt med praktisk användning. Från
ägarens synpunkt innebär en sådan ordning en begränsning i hans
handlingsfrihet som kan vålla allvarliga olägenheter. Upphovsman-
nens rätt i detta avseende har i praktiken inte någon större betydelse.
Det är högst ovanligt att ändringar i byggnader är kränkande för
upphovsmannen. Det allmännas tillsyn över byggnadsverksamheten
förhindrar i regel sådana ingrepp. Behovet av skydd mot kränkande
ändringar är alltså litet. Det kan emellertid befaras att upphovsmän-
nen skulle komma att åberopa sin ideella rätt även beträffande
ändringar som inte är kränkande. Redan risken för att komma i
konflikt med upphovsmannen kan i vissa fall vara ett hinder för att
företa ändringar som är objektivt önskvärda (bet. 1960:lLU41
s. 53 f.).

74

Upphovsrättsutredningen har nu föreslagit att bestämmelsen i 13 § Prop. 1992/93:214
upphovsrättslagen skall ersättas med en regel enligt vilken en byggnad
får ändras utan upphovsmannens samtycke om det krävs av tekniska
skäl eller för en ändamålsenlig användning av byggnaden. Utred-
ningens förslag överensstämmer alltså med det förslag som lades fram
i 1960 års proposition. Utredningen har anfört i huvudsak följande
argument till stöd för sin uppfattning. Den nuvarande rätten för
ägaren att ändra sin byggnad innebär en från principiell synpunkt
mycket långtgående inskränkning i vissa av upphovsmannens ideella
rättigheter; upphovsmannen har inte alls någon rätt när det gäller
ändring av byggnader. Den intresseavvägning som regleringen enligt
1960 års proposition ger uttryck för är från principiell synpunkt
rimligare. Första lagutskottets farhågor framstår i efterhand som något
överdrivna. Regleringen har såvitt känt inte lett till olägenheter i
övriga nordiska länder. Den är bättre i överensstämmelse med
Bernkonventionen än nuvarande svenska bestämmelse. Om den
svenska lagen i det aktuella avseendet skulle bringas i överens-
stämmelse med övriga nordiska länders lagar, skulle detta i praktiken
inte innebära någon väsentlig förändring. I de allra flesta fall torde
nämligen en ändring av en byggnad vara motiverad från teknisk
synpunkt eller med hänsyn till byggnadens ändamålsenliga använd-
ning. Om ändringen inte skulle vara det, torde den likväl i de flesta
fall inte vara kränkande för upphovsmannen. Den huvudsakliga
betydelsen av bestämmelsen torde alltså vara principiell, men
upphovsmannen ges genom bestämmelsen möjlighet att förhindra
flagranta fall av kränkande estetiska ändringar.

Utredningen var inte enig på den aktuella punkten utan en av
utredningens ledamöter ansåg att den nuvarande regeln borde
behållas. Han har anfört att första lagutskottets uttalanden alltjämt har
fog för sig. Han har också anfört att han inte kan finna att den
hittillsvarande rättsolikheten i det aktuella avseendet mellan Sverige
och övriga nordiska länder har lett till några beaktansvärda olägen-
heter.

Också bland remissinstanserna är meningarna delade.

För egen del delar jag den av första lagutskottet uttalade uppfatt-
ningen att det är högst ovanligt att ändringar i byggnader är krän-
kande för upphovsmannen och att behovet av skydd mot sådana
ändringar alltså är litet. Eftersom den praktiska betydelsen av den
föreslagna lagändringen enligt vad också utredningen funnit skulle bli
mycket liten kan jag inte se att det finns tillräckliga skäl att göra
någon ändring i nuvarande ordning. Jag beaktar därvid att, som flera
remissinstanser uttalat, det finns risk att regleringen skulle bli
svårtillämpad. Jag beaktar också vad NO anfört om att förslaget
skulle få en menlig effekt från kostnads- och effektivitetssynpunkt

75

genom att ägaren till en byggnad kan tvingas anlita upphovsmannen Prop. 1992/93:214
vid om- och tillbyggnad för att inte utsätta sig för risken att upphovs-
rättsintrång påstås. Att den nuvarande regeln behålls är också i linje
med min strävan att åstadkomma en så enkel och lättillämpad
upphovsrättslag som förhållandena medger.

Jag anser alltså att utredningens förslag inte bör genomföras.
Eftersom det också i övriga nordiska länder synes saknas planer på
att lägga fram förslag om ändrade regler i det aktuella avseendet,
innebär min ståndpunkt att den föreliggande skillnaden mellan svensk
och övrig nordisk rätt består. Som framgår av vad jag anfört synes
denna skillnad dock sakna praktisk betydelse.

2.9 Rätten att citera

Min bedömning: Det finns inte tillräckliga skäl att införa en
bestämmelse enligt vilken konstverk uttryckligen undantas från
citatregelns tillämpningsområde.

Utredningens förslag: Det skall införas en regel enligt vilken
konstverk uttryckligen undantas från citatregelns tillämpningsområde
(SOU 1990:30 s. 239-251).

Remissinstanserna: Endast två instanser har yttrat sig särskilt om
förslaget. De har tillstyrkt det.

Skälen för min bedömning: Enligt 14 § första stycket upphovs-
rättslagen får citat göras ur offentliggjorda verk, om det sker i
överensstämmelse med god sed och i den omfattning som betingas av
ändamålet. Enligt 14 § andra stycket samma lag får offentliggjort
konstverk återges i kritisk eller vetenskaplig framställning, i anslut-
ning till texten. Om två eller flera konstverk av samma upphovsman
återges i populärvetenskaplig framställning, har denne dock rätt till
ersättning.

Upphovsrättsutredningen har föreslagit att det uttryckligen föreskrivs
att citatregeln inte skall omfatta konstverk. Utredningen har därvid
anfört att, om det vore möjligt att åberopa citatregeln beträffande
konstverk, skyddet för dessa skulle bli illusoriskt eftersom det då
skulle vara möjligt att fritt utnytta konstverk för illustrationsändamål.
En så vidsträckt rätt att använda konstverk skulle enligt utredningen
avse områden av ekonomisk betydelse för upphovsmännen och
komma i konflikt med det normala utnyttjandet av verken.

För egen del kan jag inte ansluta mig till utredningens uppfattning.
Citatregeln har i princip samma innehåll som föreslogs av Auktor-
rättskommittén år 1956. Enligt kommittén finns det i fråga om andra
verk än litterära och musikaliska knappast utrymme för citat i egentlig

76

mening (SOU 1956:25 s. 201). Detta uttalande lämnades okommen- Prop. 1992/93:214
terat under det fortsatta lagstiftningsarbetet (jfr prop. 1960:17 s. 120
och bet. 1960:1LU41 s. 54) och får anses ge uttryck för gällande rätts
ståndpunkt. Citatregeln kan alltså inte åberopas beträffande konstverk.
Någon anledning att nu precisera detta i lagtexten kan jag inte finna.

Jag vill också framhålla att övriga nordiska länders citatregler är
utformade som vår, att citatregeln inte heller i dessa länder anses
kunna åberopas beträffande konstverk samt att det framkommit under
det nordiska samrådet att det inte kan förväntas att det i något av
länderna läggs fram förslag om en bestämmelse som uttryckligen
undantar konstverk från citatregelns tillämpningsområde.

Jag anser alltså att utredningens förslag på denna punkt inte bör
genomföras.

2.10 Pressens lånerätt

Mitt förslag: Den nuvarande bestämmelsen om att en artikel om
en religiös, politisk eller ekonomisk dagsfråga i en tidning eller en
tidskrift får tas in i en annan tidning eller tidskrift, om inte förbud
mot eftertryck har satts ut, upphävs.

Utredningens förslag: överensstämmer med mitt (SOU 1990:30
s. 253-260).

Remissinstanserna: Endast tre instanser har yttrat sig särskilt om
förslaget. De har tillstyrkt detta.

Skälen för mitt förslag: Enligt 15 § första stycket upphovsrätts-
lagen får en artikel om en religiös, politisk eller ekonomisk dagsfråga
i en tidning eller en tidskrift tas in i en annan tidning eller tidskrift,
om inte förbud mot eftertryck har satts ut. Denna rätt för tidningar
och tidskrifter brukar kallas pressens lånerätt.

Utredningen har föreslagit att regeln om pressens lånerätt skall
upphävas. Utredningen har därvid anfört i huvudsak följande. En av
pressens viktigaste uppgifter är att informera om dagsfrågor. Det har
emellertid sedan länge ifrågasatts om denna uppgift kräver en regel
om fri återgivning av hela artiklar ur tidningar och tidskrifter. Den
allmänna citaträtten samt möjligheterna att referera torde i allmänhet
vara tillräckliga. I de fall det finns behov av att återge hela artiklar
bör så ske efter avtal mellan berörda parter.

De tre remissinstanser som yttrat sig särskilt om förslaget har
tillstyrkt detta. Svenska journalistförbundet har anfört att regeln sedan
länge förlorat den betydelse som den möjligtvis kan ha haft.

Jag ansluter mig till utredningens och remissinstansernas ståndpunkt
och förordar att regeln om pressens lånerätt upphävs. Samma

77

inställning har redovisats av de andra nordiska länderna under det Prop. 1992/93:214
nordiska samrådet.

2.11 Framställning av gudstjänst- och undervisningsan-
tologier

Mitt förslag: Den gällande tvångslicensbestämmelsen avseende
rätten att i ett samlingsverk till bruk vid gudstjänst återge vissa
verk och delar av verk upphävs.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt. Utredningen har
också föreslagit att den nuvarande tvångslicensbestämmelsen avseende
rätten att i ett samlingsverk till bruk vid undervisning återge vissa
verk och delar av verk skall omformas till en avtalslicensbestämmelse
samt att det nuvarande kravet att det har förflutit fem år från det år
verket gavs ut (eller, beträffande konstverk, gjordes offentligt) skall
slopas (SOU 1990:30 s. 261-273).

Remissinstanserna: Förslaget avseende gudstjänstantologier har
med ett undantag tillstyrkts av dem som yttrat sig om det. Också
förslaget avseende undervisningsantologier har tillstyrkts av nästan
alla som yttrat sig om det; endast två instanser har ställt sig negativa.

Skälen för mitt förslag: I 16 § upphovsrättslagen finns den s.k.
antologiregeln införd. Av första stycket i bestämmelsen framgår
följande. I ett samlingsverk till bruk vid gudstjänst eller undervisning,
sammanställt ur verk från ett större antal upphovsmän, får återges
mindre delar av litterära eller musikaliska verk eller sådana verk av
litet omfång, om fem år förflutit efter det år verket gavs ut. I
anslutning till texten får konstverk återges, om fem år förflutit efter
det år verket offentliggjordes. Ett verk som tillkommit för att brukas
vid undervisning får inte tas med i samling för sådant ändamål.

Enligt andra stycket i samma paragraf har upphovsmannen rätt till
ersättning för sådan återgivning som avses i bestämmelsen. Den utgör
alltså en regel om tvångslicens.

Utredningen har föreslagit att antologiregeln skall upphävas såvitt
den avser gudstjänstantologier. Enligt min mening finns det goda skäl
för det. Regeln om gudstjänstantologier har inte så stor praktisk
betydelse. Beträffande de flesta verk som används vid gudstjänster
har nämligen skyddstiden löpt ut. Och beträffande skyddade verk som
finns intagna i den nya psalmboken gäller en tvångslicensbestämmelse
redan enligt 9 § upphovsrättslagen, eftersom dessa verk har publi-
cerats i ett kommittébetänkande (SOU 1985:16).

Regeln om gudstjänstantologier har motiverats med att det finns ett
behov av att kunna framställa enhetliga samlingar med texter och

78

melodier ordnade i nummerföljd eller på annat sätt för användning
vid gudstjänster. Det kan emellertid ifrågasättas om detta behov måste
tillgodoses med en tvångslicensbestämmelse, vilken innebär problem
särskilt för de upphovsmän som skapar verk med avsikt att de skall
användas vid gudstjänst. De flesta verk som används vid gudstjänst
har skapats för detta ändamål. Antalet upphovsmän som skapar sådana
verk är litet. Det bör därför kunna krävas av den som vill utnyttja
sådana verk i en gudstjänstantologi att han träffar avtal med upphovs-
männen om användningen. Det saknas anledning att anta att upphovs-
männen annat än undantagsvis skulle motsätta sig att deras verk
används på detta sätt.

Under remissbehandlingen har endast en remissinstans haft invänd-
ningar mot utredningens förslag, nämligen Svenska kyrkans central-
styrelse. Centralstyrelsen har anfört att det inom församlingarna för
gudstjänstbruk regelmässigt upprättas s.k. agendor. Dessa består av
utdrag ur olika verk. Såvitt gäller skyddade verk används främst verk
i den nya psalmboken. Det torde vara ovanligt att en agenda får en
sådan omfattning att den utgör ett samlingsverk i upphovsrättslagens
mening. Centralstyrelsen har anfört att det är angeläget att det
klarläggs vad som gäller från upphovsrättslig synpunkt när agendor
framställs med användning av verk ur den nya psalmboken. Om
församlingarnas rätt att framställa agendor inskränks genom att regeln
om gudstjänstantologier upphävs, avstyrker centralstyrelsen förslaget.

Till vad centralstyrelsen sålunda uttalat vill jag framhålla att 9 §
upphovsrättslagen medför att det principiellt gäller en tvångslicens
beträffande de skyddade psalmer som finns intagna i den nya
psalmboken. Dessa psalmer får således återges utan avtal med
upphovsmännen, men dessa har - utom när återgivningen sker i
samband med en myndighets verksamhet - rätt till ersättning. Det
behov centralstyrelsen har varit angelägen om att framhålla är alltså
i allt väsentligt tillgodosett genom den regeln.

Med hänvisning till det nu anförda förordar jag att tvångslicens-
bestämmelsen om gudstjänstantologier i 16 § upphävs. Under det
nordiska samrådet har det också, utom från norsk sida, anförts att
regeln bör upphävas.

Utredningen har vidare föreslagit att regeln om undervisnings-
antologier skall omformas till en avtalslicensbestämmelse samt att det
nuvarande kravet att det har förflutit fem år från det år verket gavs
ut (eller, beträffande konstverk, gjordes offentligt) skall slopas.
Bestämmelsen skall enligt utredningens förslag ge de upphovsmän
som inte representeras av de avtalsslutande organisationerna rätt att
meddela förbud mot att deras verk används.

Vad först gäller skälen för att välja tvångslicensmodellen i stället för
att låta upphovsmannens ensamrätt gälla oinskränkt på detta område

Prop. 1992/93:214

79

anfördes i förarbetena till den nuvarande regeln i huvudsak följande. Prop. 1992/93:214
Rent principiellt kan det synas riktigast att låta upphovsmannen
avgöra om han vill vara representerad i en antologi eller inte. Detta
skulle emellertid i de fall då upphovsmannen vägrar att lämna tillstånd
eller det inte går att komma i kontakt med honom leda till att planen
för antologin bryts sönder och att antologin inte får den avsedda
fullständigheten. Samma verkan kan inträda om upphovsmannen
gentemot en annan utgivare åtagit sig att inte lämna tillstånd till flera
utgivare. Det är emellertid ett viktigt samhällsintresse att undervis-
ningsantologier ges ut och att utgivaren kan åstadkomma det bästa
möjliga i fråga om urval, disposition och uppläggning. Detta
samhällsintresse är så starkt att utgivningen inte bör vara beroende av
huruvida tillstånd kan erhållas från upphovsmännen (SOU 1956:25
s. 212 f.).

Upphovsrättsutredningen har som grund för sitt förslag om en
ändrad ordning anfört i huvudsak följande. I praktiken synes
framställningen av undervisningsantologier i allt väsentligt sedan länge
regleras i avtal mellan organisationerna på upphövsrättsområdet. Det
kan därför ifrågasättas om det är nödvändigt att ha en tvångslicens-
bestämmelse beträffande denna framställning. Det kan övervägas att
upphäva bestämmelsen. För att underlätta för förläggarna att
tillgodose det allmänna intresset av fullständighet och representativitet
är emellertid en avtalslicensbestämmelse att föredra. Det som anfördes
i förarbetena om att antologierna inte skulle bli fullständiga om
upphovsmännen har möjlighet att meddela förbud mot återgivningen,
torde ha tillmätts överdriven betydelse. Upphovsmännen torde i
allmänhet inte ha något emot att delar av deras produktion tas med i
undervisningsantologier. En avtalslicensbestämmelse på detta område
medför att upphovsmännen får större möjligheter att kontrollera att de
antologier som ges ut med stöd av bestämmelsen verkligen är
undervisningsantologier. Det nuvarande kravet att det skall ha förflutit
fem år sedan det år verket gavs ut (eller, beträffande konstverk,
gjordes offentligt) kan slopas, om en avtalslicensbestämmelse införs.
Det blir därmed enklare att använda aktuellt material i t.ex. antologier
i samhällskunskap. Fristen har motiverats med att det finns en viss
risk för att avsättningen på den normala marknaden blir lidande, om
verket eller delar av detta publiceras i antologier under den första
tiden efter det att verket har kommit ut på marknaden. Att en
avtalslicensbestämmelse införs och fristen slopas innebär visserligen
en viss försämring för de upphovsmän som inte representeras av de
avtalsslutande organisationerna, eftersom de blir beroende av de
villkor som parterna kommer överens om. Det saknas emellertid
anledning att befara att organisationerna kommer att ingå avtal som
väsentligen försämrar de utomstående upphovsmännens ställning.

80

Utredningens förslag avseendeundervisningsantologier har tillstyrkts
av de flesta som yttrat sig om det. Några instanser har dock ställt sig
negativa. Svenska Bokförläggareföreningen har anfört att det i olika
sammanhang har framkommit att rättighetshavarna på musikområdet
har begränsad förståelse för undervisningsväsendets behov av
moderna antologier för musikundervisningen samt att det mot den
bakgrunden finns anledning att anta att utgivningen av musik-
antologier för undervisningsbruk kommer att försvåras avsevärt om
utredningens förslag genomförs. Svenska kommunförbundet har anfört
att allmänintresset måste tillmätas stor vikt på detta område, att
återgivning i undervisningsantologi inte utgör något betydelsefullt
intrång i upphovsmannens intressen och att den nuvarande tvångs-
licensbestämmelsen bör behållas.

För egen del har jag ovan (avsnitt 2.1) uttalat att avtalslicens-
modellen endast bör användas i sådana fall i vilka det för det första
är nödvändigt med en bestämmelse som inskränker ensamrätten och
för det andra bedöms att användning av verk av upphovsmän, som
enligt fullmakter företräds av organisationerna på området, bör få ske
endast efter avtal med dessa organisationer. I den situation som nu är
aktuell krävs en inskränkning i ensamrätten. Från allmän synpunkt är
det nämligen väsentligt att det inte möter upphovsrättsliga hinder att
framställa undervisningsantologier vilka motsvarar högt ställda krav
på representativitet och fullständighet. Jag anser att detta intresse är
så starkt att utgivningen inte till någon del bör vara beroende av att
tillstånd kan erhållas från upphovsmännen. Användningen av verken
bör alltså få ske även utan avtal med organisationerna på området.
Jag kan således inte förorda att man här inför en avtalslicensbe-
stämmelse utan anser att gällande tvångslicensregel bör behållas. Vid
denna bedömning beaktar jag dels att användningen av verk i detta
sammanhang inte har någon avgörande ekonomisk betydelse för
upphovsmännen, dels att antalet framställare av undervisningsan-
tologier inte är större än att rättighetshavarorganisationema kan se till
att ersättning betalas för den framställning som sker med stöd av
tvångslicensbestämmelsen.

Under det nordiska samrådet har det rått enighet om att gällande
tvångslicensbestämmelser beträffande undervisningsantologier bör
behållas.

2.12 Framställning av talböcker

Prop. 1992/93:214

Min bedömning: Nuvarande regel om att vissa bibliotek och
organisationer får framställa s.k. talböcker, dvs. ljudupptagningar
av utgivna litterära verk, för utlåning till blinda och andra "svårt
vanföra" behålls i princip (17 § upphovsrättslagen, lagförslag 1).

81

6 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 214

Utredningens förslag: Det skall införas en avtalslicensbestämmelse
när det gäller rätten att framställa talböcker (SOU 1990:30 s.275-
300).

Remissinstanserna: Opinionen är splittrad. Rättighetshavar-
organisationema har genomgående ställt sig bakom utredningens
uppfattning medan Synskadades Riksförbund och producenterna av
talböcker har avstyrkt förslaget. Dessa senare instanser har anfört i
huvudsak att upphovsmännen bör sakna möjlighet både att hindra
synskadade och andra handikappade från att få tillgång till utgivna
verk på för dem anpassat medium och att bestämma vem som skall
sköta talboksproduktionen. Ett par av dessa instanser stöder emellertid
att den nuvarande regeln om fri användning omformas till en
tvångslicensregel.

Skälen för min bedömning: Enligt 18 § andra stycket upphovs-
rättslagen har de bibliotek och organisationer som har regeringens
tillstånd rätt att, på de villkor som anges i tillståndet, framställa
exemplar av utgivna litterära verk genom ljudupptagning för utlåning
till blinda och andra "svårt vanföra". Om sistnämnda uttryck uttalas
i förarbetena till bestämmelsen att det avser "poliopatienter och andra
personer som på grund av svår vanförhet är förhindrade att taga del
av litterära verk i konventionellt utförande" (bet. 196O:1LU41 s. 62).
Enligt 8 § förordningen med tillämpningsbestämmelser till upphovs-
rättslagen och fotografilagen (tillämpningsförordningen) har länsbiblio-
teken och Stockholms stadsbibliotek tillstånd att framställa talböcker.
Genom särskilda beslut av regeringen har ytterligare ett fåtal
institutioner givits sådant tillstånd.

Enligt 9 och 10 §§ tillämpningsförordningen gäller följande villkor
för talboksframställningen. Talböcker får endast framställas genom
inläsning eller genom överföring från ett redan framställt talboks-
exemplar. När ljudupptagningar av ett verk kommit ut i handeln, får
talböcker inte framställas. Talböcker skall förses med uppgift om
verkets titel, om året för framställningen och om vem som har
framställt dem; dessutom skall upphovsmannen och inläsaren anges
i enlighet med upphovsrättslagens regler. Innan framställningen börjar
skall upphovsmannen underrättas, om detta kan ske "utan omgång".
Framställaren skall upprätta ett register över de talböcker som
framställts med stöd av tillståndet.

Författare och översättare erhåller över statens budget en viss
ersättning för att deras verk utnyttjas som talböcker. Ersättningen,
som inte är upphovsrättslig utan motiveras av kulturpolitiska skäl,
fördelas av Sveriges Författarförbund enligt regler som förbundet
fastställer. För närvarande innebär dessa regler att ersättning utgår till
författare och översättare av verk, som använts för talboksfram-
ställning, under förutsättning att vederbörande upphovsman är svensk

Prop. 1992/93:214

82

medborgare eller har hemvist i Sverige. Det sagda innebär att
reglerna nära ansluter till dem som gäller för fördelningen av den
ersättning som författare och översättare erhåller för användningen av
deras verk genom bibliotek, se förordningen (1962:652) om Sveriges
författarfond. För innevarande budgetår har som ersättning för såväl
talboks- som taltidningsframställning anslagits sammanlagt drygt
4 miljoner kr. Nästan hela beloppet tas i anspråk för talboksersätt-
ningen.

Utredningen har föreslagit att den nuvarande regeln om rätt för
vissa bibliotek och organisationer att använda utgivna litterära verk
för talboksframställning skall upphävas och att det i stället skall
införas en avtalslicensbestämmelse när det gäller rätten att framställa
talböcker. Den bestämmelse som utredningen har föreslagit ger rätt
för en upphovsman som inte företräds av de avtalsslutande organisa-
tionerna att meddela förbud mot att hans verk används för talboks-
framställning.

Utredningen har därvid till en början anfört att det med hänsyn till
den omfattning som talboksframställningen numera har knappast kan
anses förenligt med Bernkonventionen att ha en reglering som inte
ger upphovsmännen en rätt till ersättning. En sådan reglering måste
enligt utredningen anses innebära ett oskäligt intrång i upphovs-
männens berättigade intressen.

Detta synsätt kan jag för min del inte ansluta mig till. Den använd-
ning av enskilda verk som idag sker i form av framställning av
talböcker med stöd av 18 § andra stycket upphovsrättslagen utgör
från upphovsrättslig synpunkt inte något betydelsefullt utnyttjande av
varje verk bedömt för sig. Den upplaga som framställs av de enskilda
verken är nämligen regelmässigt mycket liten. Nämnda bestämmelse
kan därför enligt min uppfattning inte anses tillåta ett mångfaldigande
som gör intrång i det normala utnyttjandet av verken eller oskäligt
inkräktar på upphovsmannens legitima intressen. Det finns alltså inte
anledning att ändra bestämmelsen av det skälet att den inte är i
överensstämmelse med Sveriges förpliktelser enligt Bernkonventio-
nen. Bestämmelsen får anses tillåten enligt artikel 9.2 i konventionen.

Utredningen har vidare menat att ändamålen med den nuvarande
regeln kan uppnås genom avtal mellan berörda parter i stället för
genom en långtgående inskränkning i upphovsmännens rättigheter.
Mot bakgrund av å ena sidan att dagens talboksframställning från
upphovsrättslig synpunkt inte utgör något betydelsefullt utnyttjande
av varje verk för sig och å andra sidan att det är från allmän synpunkt
av grundläggande betydelse att tillgodose de synskadades och
handikappades behov av att så heltäckande som möjligt få del av
utgivna verk på för dem anpassat medium, anser jag för min del att
framställningen inte bör vara beroende av avtal med rättighetshavar-

Prop. 1992/93:214

83

na. Om framställningen görs beroende av sådant avtal, kan risken för Prop. 1992/93:214
att den möts av upphovsrättsliga hinder inte helt uteslutas. Vikten av
de syften som framställningen tjänar är sådan att inte ens en marginell
risk för att framställningen möter hinder av angivet slag kan tålas.

Jag anser alltså att utredningens förslag om en avtalslicens-
bestämmelse inte bör följas. Nästa fråga blir då om den nuvarande
ordningen bör behållas eller det bör införas en tvångslicensbe-
stämmelse på området. Ett par av de remissinstanser som motsatt sig
utredningens förslag har förklarat sig kunna stödja en sådan ändring.

Den nuvarande ordningen innebär som framgått att det dels finns en
regel i upphovsrättslagen som möjliggör talboksframställning utan
ersättning till upphovsmännen, dels ges en kulturpolitiskt motiverad
årlig ersättning över statsbudgeten till Sveriges Författarförbund att
fördelas enligt de regler som förbundet fastställer. En tvångslicens-
bestämmelse skulle innebära att talboksframställning visserligen skulle
kunna ske utan avtal med upphovsmännen men att dessa skulle ha en
civilrättslig rätt till ersättning för framställningen. Om överens-
kommelse i ersättningsfrågan inte skulle kunna nås mellan framstäl-
lama och upphovsmännen, skulle saken få prövas i domstol.

För min del anser jag, mot bakgrund av det begränsade utnyttjande
som talboksproduktionen innebär, att det inte finns tillräckliga skäl
för en övergång från dagens ordning till en tvångslicensbestämmelse.

En ytterligare fråga är huruvida rätten enligt upphovsrättslagen att
låna talböcker bör utvidgas till andra grupper än synskadade och
andra funktionshindrade som inte kan ta del av litterära verk i skriftlig
form. Utredningen ansåg att dess avtalslicensbestämmelse skulle
omfatta utlåning till även alla personer med afasi och dyslexi samt alla
utvecklingsstörda men inte till barn och invandrare. Också Stockholms
läns landsting har i en skrivelse till regeringen hemställt att fler
patientgrupper än nu skall få rätt att låna talböcker.

Jag vill för min del först framhålla att frågan om en sådan utvidg-
ning har betydelse endast beträffande sådana talböcker som har
framställts med stöd av den aktuella bestämmelsen i upphovsrättsla-
gen och endast om dessa talböcker också används enbart med stöd av
bestämmelsen. När talböcker framställs enligt avtal med upphovs-
männen kan det naturligtvis regleras i avtalet hur talböckerna får
användas, och i avtal med upphovsmännen kan också medges att
talböcker framställda enligt bestämmelsen i upphovsrättslagen får
användas i vidare utsträckning än som följer av bestämmelsen.

Av upphovsrättsliga skäl är det av vikt att en regel som den aktuella
inte avser en användning som är mer omfattande än nödvändigt. En
naturlig följd av en utsträckning av det nyttjande som är tillåtet enligt
regeln är nämligen att det framställs fler exemplar av varje verk. De
upphovsrättsliga skälen för att talboksframställning endast bör få ske

84

efter avtal med upphovsmännen får då ökad tyngd. Det är alltså från Prop. 1992/93:214
upphovsrättslig synpunkt en fördel om tillgången till talböcker för
vissa grupper kan följa av avtal i stället för av bestämmelsen.

Mot denna bakgrund anser jag att det inte finns tillräckliga skäl för
att låta bestämmelsen om talböcker omfatta andra grupper än
synskadade och andra funktionshindrade som inte kan ta del av
litterära verk i skriftlig form.

Av upphovsrättsliga skäl bör vidare den aktuella bestämmelsen
liksom idag endast avse utlåning av talböcker och inte även gåvor av
sådana.

Under det nordiska samrådet har det rått enighet om att det inte bör
införas en avtalslicensbestämmelse när det gäller talboksframställ-
ningen. I inget av länderna torde det komma att läggas fram förslag
till ändringar av nuvarande regler. Dessa innebär att finsk och svensk
rätt överensstämmer medan det i Danmark och Norge finns tvångs-
licensbestämmelser. På Island saknas regler om talboksframställning.

2.13 Text i konsertprogram

Mitt förslag: Den nuvarande rätten att utan upphovsmannens
samtycke återge texten till musikaliska verk i konsertprogram eller
dylikt avskaffas.

Utredningens förslag: Överenstämmer med mitt (SOU 1990:30
s. 301-304).

Remissinstanserna: Av det fåtal remissinstanser som yttrat sig
särskilt om förslaget har endast en avstyrkt det.

Skälen för mitt förslag: När ett musikaliskt verk framförs med text
får texten enligt 19 § upphovsrättslagen återges utan upphovsmannens
tillstånd i konsertprogram eller dylikt till bruk för åhörarna. Utred-
ningen har föreslagit att bestämmelsen skall upphävas. Utredningen
har därvid anfört i huvudsak att syftet med bestämmelsen är att
tillgodose arrangörernas intressen i praktiskt hänseende, att det
emellertid normalt inte bör vålla arrangören några större besvär att
inhämta tillstånd av rättighetshavaren, eftersom denne vanligtvis finns
angiven på de tryckta alster som förekommer inom musikbranschen
och att bestämmelsen därför bör utgå.

Förslaget har med endast något undantag tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av remissinstanserna. Också jag anser att den här aktuella
regeln bör utgå. Förutom vad utredningen har anfört vill jag för egen
del framhålla att regeln rör ett särfall och att, som jag beskrivit i
avsnitt 2.1, det är min ambition att upphovsrättslagen skall göras
enklare och mindre detaljrik än den är idag.

85

Under det nordiska samrådet har det rått enighet om att regeln bör Prop. 1992/93:214
avskaffas.

2.14 Offentliga framföranden

Mitt förslag: Nuvarande regel om att utgivna verk utom sceniska
verk och filmverk får framföras offentligt vid gudstjänster och
undervisning samt i vissa fall i allmännyttigt syfte och vid tillfällen
då framförandet inte är det huvudsakliga avskaffas såvitt gäller
framföranden i allmännyttigt syfte. Däremot behålls regeln såvitt
gäller framföranden vid gudstjänster och undervisning och vid
tillfällen då framförandet inte är det huvudsakliga. I dessa fall
begränsas den dock så att den inte ger rätt att sända verk i radio
eller TV (21 § upphovsrättslagen, lagförslag 1.).

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt när det gäller
framföranden vid undervisning och i allmännyttigt syfte. Utredningen
har emellertid också föreslagit att regeln skall avskaffas såvitt den
avser framföranden vid gudstjänster och vid tillfällen då framförandet
inte är det huvudsakliga. Utredningens förslag innebär alltså att regeln
bara skall gälla beträffande undervisning, varvid den inte skall ge rätt
att sända verk i radio eller TV, och att övriga offentliga framföranden
skall omfattas av upphovsmannens ensamrätt (SOU 1990:30 s. 305-
336).

Remissinstanserna: Förslaget avseende framföranden vid guds-
tjänster har tillstyrkts av rättighetshavamas organisationer men
avstyrkts av frikyrkoorganisationema. Svenska kyrkans centralstyrelse
har anfört att en tvångslicensbestämmelse bör gälla för sådana
framföranden. Beträffande förslaget i övrigt är opinionen splittrad
bland det fåtal instanser som yttrat sig särskilt om detta. Vissa
rättighetshavarorganisationer har anfört att det bör införas en
avtalslicensbestämmelse när det gäller framföranden vid undervisning.
I övrigt har rättighetshavarorganisationerna tillstyrkt förslaget.
Teatrarnas Riksförbund har uttalat att regeln bör behållas såvitt den
avser tillfällen då framförandet inte är det huvudsakliga.

Skälen för mitt förslag: Enligt 20 § upphovsrättslagen får utgivna
verk utom sceniska verk och filmverk framföras offentligt vid följande
tillfällen:

1. vid gudstjänst,

2. vid undervisning,

3. vid tillfälle där framförandet av utgivna verk inte är det huvud-
sakliga samt tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan
förvärvssyfte samt

86

4. i folkbildningsverksamhet, för välgörande ändamål eller i annat Prop. 1992/93:214
allmännyttigt syfte, om den som framför verket gör det utan ersätt-
ning.

Utredningen har föreslagit att bestämmelsen skall upphävas utom
såvitt avser framföranden vid undervisning som inte sänds i radio
eller TV.

Enligt utredningens mening kan det med nutida betraktelsesätt
knappast anses rimligt att upphovsmän som skapar verk avsedda att
användas vid gudstjänster och liknande förrättningar inte har rätt att
begära ersättning när deras verk framförs offentligt i just sådana
sammanhang. Utredningen har anfört att den nuvarande regeln
innebär att dessa upphovsmän berövas den huvudsakliga inkomst-
källan avseende sin produktion och att det därför finns starka skäl
som talar för att regeln bör ändras. Några allmänna skäl som talar i
motsatt riktning har utredningen inte kunnat finna. Mot bakgrund
härav har utredningen ställt frågan om regeln skall upphävas eller
ändras till en licensbestämmelse. Eftersom det enligt utredningens
mening saknas anledning att förmoda att nödvändiga avtal inte kan
komma till stånd har utredningen kommit till slutsatsen att regeln bör
upphävas, varvid upphovsmannens ensamrätt kommer att gälla
beträffande offentliga framföranden vid gudstjänster.

Förslaget har tillstyrkts av rättighetshavamas organisationer men
avstyrkts av frikyrkoorganisationerna. De senares remisskritik
innefattar i huvudsak följande. Både starka samhälleliga intressen och
praktiska hänsyn talar för att nuvarande regel behålls. I samhällets
intresse ligger att stödja ideellt arbetande folkrörelser. För frikyrko-
rörelsen och för många andra religiösa rörelser är sången och
musiken viktig. Att avskaffa rätten till framförande vid gudstjänst
innebär en allvarlig inskränkning i frikyrkornas frihet. Att belägga
gudstjänsterna med avgift ter sig främmande för frikyrkorna. En
avgiftsbeläggning skulle kräva en rapporteringsskyldighet som är
praktiskt omöjlig och som utgör en kontroll av församlingens inre liv
vilken är i strid med andan i religionsfriheten. Dessutom saknas
praktiska möjligheter att övervaka vad som sker vid de 100.OOO-tals
gudstjänster som hålls inom frikyrkorna varje år. Härtill kommer att
avgiften skulle skapa oöverstigliga administrativa problem såväl för
församlingarna som för rättighetshavamas organisationer. Omfatt-
ningen av denna byråkrati skulle inte stå i rimlig proportion till syftet
att ge upphovsmännen skälig ersättning för användningen av deras
verk.

Svenska kyrkans centralstyrelse har intagit en från frikyrko-
organisationerna något avvikande uppfattning. Enligt centralstyrelsen
är det rimligt att upphovsmän som skapar verk avsedda att användas
vid gudstjänster och liknande inte berövas rätten att få ersättning när

87

deras verk framförs. Centralstyrelsen har emellertid ansett att det
skulle skapa mycket stora administrativa problem om upphovs-
männens ensamrätt gällde beträffande framföranden vid gudstjänst
och att det därför bör gälla en tvångslicensbestämmelse i fråga om
sådana framföranden.

För min del gör jag följande överväganden.

Enligt upphovsrättslagarna i Norden (utom på Island) gäller sedan
lång tid att skyddade verk får framföras offentligt vid gudstjänst utan
avtal med upphovsmännen och utan att upphovsmännen har rätt till
ersättning. Jag anser att frågan huruvida svensk rätt bör ändras på
denna punkt har så stor principiell betydelse att en ändring inte bör
vidtas utan att så sker också i övriga nordiska länder. Under det
nordiska samrådet har framkommit att det i dessa länder torde komma
att föreslås att radio- och TV-sändningar av gudstjänster skall
omfattas av upphovsmännens ensamrätt men att regeln i övrigt skall
behållas oförändrad. Redan av detta skäl anser jag att utredningens
förslag inte bör följas.

I fråga om radio- och TV-sändningar av gudstjänster finns det enligt
min uppfattning inte tillräckliga skäl för att det skall gälla en vidare
inskränkning i upphovsmännens ensamrätt än den som gäller
beträffande annan användning av verk i radio- och TV-sändningar.
Beträffande sådan användning gäller en avtalslicensbestämmelse enligt
nuvarande 22 § andra stycket upphovsrättslagen, i den mån sänd-
ningen härrör från ett företag som har rätt att utnyttja bestämmelsen.
När det gäller radio- och TV-sändningar av gudstjänster förordar jag
därför, i linje med vad som torde komma att föreslås i övriga
nordiska länder, att sådana sändningar skall vara undantagna från
regeln om fritt offentligt framförande.

Om sitt förslag beträffande undervisning har utredningen anfört i
huvudsak följande. Skolundervisningen sker normalt under sådana
förhållanden att de verk som framförs inte kan anses framförda
offentligt. Verken kan alltså normalt framföras utan hänsyn till
upphovsrätten. Regeln i 20 § upphovsrättslagen om offentligt fram-
förande vid undervisning tar sikte på undervisning som är offentlig,
t.ex. föreläsningar vid universitet och undervisningsprogram i radio
och TV. Av principiella skäl kunde det övervägas att slopa regeln.
Praktiska skäl talar emellertid emot detta. Framförandena avser
många slag av verk, det material som kommer i fråga för användning
är mycket stort och besluten om vilka verk som skall framföras fattas
ofta med kort varsel. Frågan blir då om en avtalslicensbestämmelse
bör införas när det gäller dessa framföranden. Om man bortser från
undervisningsprogrammen i radio och TV, vore emellertid en
avtalslicensordning överdimensionerad för det nyttjande den skulle
avse. Regeln om fritt offentligt framförande vid undervisning bör

Prop. 1992/93:214

88

därför behållas såvitt den avser annat än framförande i radio och TV.
Den bör emellertid inte träffa framföranden i radio och TV. För
sådana framföranden kommer då avtalslicensbestämmelsen i nuvar-
ande 22 § andra stycket upphovsrättslagen i stället att gälla.

Också jag anser att nuvarande bestämmelse om att utgivna verk
utom sceniska verk och filmverk får framföras offentligt vid undervis-
ning bör behållas men inte längre ge rätt att sända verk i radio eller
TV. Under det nordiska samrådet har det rått enighet om att den
förevarande frågan bör lösas på det sätt som jag nu har angivit.

Den nuvarande regeln om offentligt framförande när det gäller
tillfällen där framförandet inte är det huvudsakliga, tillträdet är
avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte tar sikte bl.a. på
när marschmusik framförs vid militära processioner. Musiken utgör
då ett betydande inslag utan att vara det huvudsakliga. Enligt
utredningen bör sådana framföranden omfattas av upphovsmannens
ensamrätt. Den nuvarande bestämmelsen medför enligt utredningen
det orimliga resultatet att kompositörerna till marschmusik berövas
alla möjligheter att få ersättning när deras verk framförs.

Förslaget har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Bland
kritikerna har det anförts bl.a. att förslaget innebär stora praktiska
problem för radio- och TV-företagen i samband med rapportering från
t.ex. offentliga möten och demonstrationer där musik framförs. Det
har anförts att det är svårt att identifiera verken och att den admini-
strativa omgång som förslaget medför inte skulle stå i proportion till
det ekonomiska värde saken rör. Det har därvid pekats på att det i
vissa kollektivavtal finns undantag från ersättningsrätt när det gäller
framföranden vid bl.a. parader, officiella högtidligheter, statyavtäck-
ningar, idrottsevenemang, demonstrationer, hembygdsfester och
liknande tillfällen.

Vad gäller de angivna problemen för radio och TV vill jag hänvisa
till bestämmelsen i nuvarande 21 § upphovsrättslagen. Där stadgas att
verk, som syns eller hörs under en dagshändelse, får återges vid
information om dagshändelsen i bl.a. radio och TV i den utsträckning
som betingas av informationssyftet. Bestämmelsen skall enligt mitt
förslag med redaktionella ändringar behållas. Utredningens förslag
medför alltså inte problem för radio- och TV-företagen. Däremot
innebär förslaget en belastning för dem som utan förvärvssyfte ordnar
olika typer av avgiftsfria arrangemang vid vilka framföranden av verk
förekommer men inte är det huvudsakliga. Jag anser att denna
användning av verk är av så liten ekonomisk betydelse för upphovs-
männen att det inte bör krävas av arrangörerna att de träffar avtal om
den eller ens betalar för den. Regeln om fritt offentligt framförande
i sådana sammanhang som nu avses bör alltså bestå.

Under det nordiska samrådet har det framkommit att motsvarande

Prop. 1992/93:214

89

bedömning görs i de andra nordiska länderna.

Vad slutligen gäller offentliga framföranden av verk i folkbildnings-
verksamhet, för välgörande ändamål eller i annat allmännyttigt syfte
när den som framför verket gör det utan ersättning anser jag i likhet
med utredningen att regeln bör utmönstras. Detta är också den
uppfattning som flertalet remissinstanser gett uttryck för. En remiss-
instans, Folkbildningsförbundet, har anfört att, om bestämmelsen
upphävs, det bör klart uttalas att studiecirkel- och föreläsningsverk-
samhet inom folkbildningsorganisationema omfattas av begreppet
undervisning. Till detta vill jag säga att mitt förslag i praktiken inte
torde innebära någon förändring av gällande rätt. Begreppet "under-
visning", som förekommer i flera bestämmelser i upphovsrättslagen,
innefattar nämligen bl.a. studiecirkelverksamhet och liknande. Se bet.
196O:1LU41 s. 58, jfr prop. 1979/80:132 s. 148 (Lagrådet).

Under det nordiska samrådet har det beträffande den nu aktuella
regeln rått enighet om att den bör upphävas.

2.15 Efemära upptagningar

Prop. 1992/93:214

Min bedömning: Gällande regel om rätt för radio- och TV-
företag att göra s.k. efemära upptagningar, dvs. upptagningar som
används vid företagets egna sändningar och som behålls endast
under kort tid, behålls (26 e § första stycket upphovsrättslagen,
lagförslag 1).

Utredningens förslag: Rätten att göra efemära upptagningar skall
vara beroende av regeringens eller Närradionämndens tillstånd (SOU
1990:30 s. 337-361).

Remissinstanserna: Vissa rättighetshavarorganisationer har tillstyrkt
förslaget medan andra sådana organisationer har anfört att det bör
införas en avtalslicensbestämmelse när det gäller rätten att göra
efemära upptagningar. Närradionämnden har avstyrkt förslaget och
anfört att det är verklighetsfrämmande att nämnden skulle kunna
utföra en kontroll av att reglerna om efemära upptagningar efterlevs
vid närradiosändningar. Vissa instanser har påpekat att utredningens
förslag inte är heltäckande; det behandlar inte rätten att göra efemära
upptagningar för t.ex. lokala sändningar i kabel-TV och satellitsänd-
ningar.

Skälen för min bedömning: Om ett radio- eller TV-företag har rätt
att i sändning återge ett verk, får företaget också, på de villkor som
regeringen bestämmer, för användning vid egna sändningar ta upp
verket på en anordning genom vilken det kan återges. Regeln finns
intagen i 22 § första stycket upphovsrättslagen. De upptagningar som

90

avses kallas efemära upptagningar.                                  Prop. 1992/93:214

Regeringen har bestämt villkoren för att göra efemära upptagningar
i förordningen (1961:348) med tillämpningsbestämmelser till
upphovsrättslagen och fotografilagen. Av 11-13 §§ i förordningen
framgår följande. Upptagningarna skall göras med företagets egen
tekniska utrustning. De får överlämnas till ett arkiv hos ett företag
som är programföretag enligt radiolagen men inte till någon annan.
De får bevaras i högst ett år och användas för sändning högst fyra
gånger. Därefter skall de förstöras. Det sistnämnda gäller dock inte
en upptagning som har dokumentariskt värde. Den får bevaras i ett
sådant arkiv som nyss nämndes. Om en upptagning inte bör bevaras
i orginal, får den överföras på nytt underlag; orginalet skall då
förstöras. Om en upptagning skall användas för sändning och det av
tekniska skäl inte är lämpligt att bruka orginalet, får ett särskilt
exemplar framställas. Efter användningen skall exemplaret förstöras.

Utredningen har föreslagit att efemära upptagningar endast skall få
göras av radio- och TV-företag som har antingen regeringens tillstånd
att sända enligt 5 § första stycket radiolagen eller Närradionämndens
tillstånd att göra efemära upptagningar.

Utredningens uppfattning bygger på att reglerna om efemära
upptagningar medför problem för rättighetshavarna. Dessa har enligt
utredningen svårt att kontrollera att reglerna följs. Detta gäller särskilt
på närradioområdet. Rätten att göra efemära upptagningar bör därför
enligt utredningens mening begränsas. Rätten bör endast tillkomma
företag som har tillräcklig kunskap och organisation för att se till att
reglerna följs. Företag som har regeringens tillstånd att sända enligt
5 § radiolagen får förutsättas motsvara detta krav. När det gäller
närradiosändningar kan enligt utredningens uppfattning erforderlig
kontroll uppnås om rätten att göra efemära upptagningar görs
beroende av Närradionämndens tillstånd.

Förslaget har fått ett blandat mottagande under remissbehandlingen.
Närradionämnden har anfört att det är verklighetsfrämmande att
nämnden skulle kunna utföra en kontroll av att reglerna om efemära
upptagningar efterlevs vid närradiosändningar, eftersom antalet
sammanslutningar som sänder i närradio är ca 2400. Vissa instanser
har påpekat att utredningens förslag inte är heltäckande; det behandlar
inte rätten att göra efemära upptagningar för t.ex. lokala sändningar
i kabel-TV och satellitsändningar.

För min del anser jag att det är ofrånkomligt att radio- och TV-
företagen skall ha rätt att i viss utsträckning göra efemära upptag-
ningar. Sådana upptagningar utgör ett tekniskt led i sändningsverk-
samheten och är ofta nödvändiga för att verksamheten skall kunna
bedrivas. Jag är inte beredd att föreslå att rätten att göra sådana
upptagningar skall vara beroende av tillstånd.

91

Under det nordiska samrådet har det också rått enighet om att alla Prop. 1992/93:214
radio- och TV-företag bör ha rätt att göra efemära upptagningar.

2.16 Uthyrning av exemplar av litterära verk

Mitt förslag: Det skall krävas tillstånd av upphovsmännen vid
uthyrning (och därmed jämförliga rättshandlingar) av exemplar av
litterära verk till allmänheten (19 § upphovsrättslagen, lagför-
slag 1).

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (SOU 1990:30 s.
385-399).

Remissinstanserna: Samtliga som har yttrat sig över förslaget har
tillstyrkt det.

Skälen för mitt förslag: Av 23 § upphovsrättslagen i gällande
lydelse framgår bl.a. följande. Sedan ett litterärt eller musikaliskt verk
har utgivits, får exemplar, som omfattas av utgivningen, spridas
vidare. Exemplar av musikaliska verk och av datorprogram i
maskinläsbar form får dock inte utan upphovsmannens samtycke
tillhandahållas allmänheten genom uthyrning eller annan därmed
jämförlig rättshandling. (När upphovsrättslagen nyligen ändrades på
det sätt som föranleds av EES-avtalet, fick 23 § delvis ett nytt
innehåll i den del bestämmelsen avser datorprogram, se SFS
1992:1687. Den nya regeln i 23 § träder i kraft den dag regeringen
bestämmer; ikraftträdandet kommer att anpassas till EES-avtalets
ikraftträdande. Denna ändring i 23 § har dock ingen betydelse för det
som behandlas här.)

Regleringen innebär bl.a. att exemplar av litterära verk får hyras ut
till allmänheten utan upphovsmännens tillstånd.

Utredningen har föreslagit att uthyrning (och därmed jämförliga
rättshandlingar) av exemplar av litterära verk till allmänheten skall
läggas under upphovsmännens ensamrätt. Samtliga remissinstanser
som har yttrat sig om förslaget har tillstyrkt det. Också jag anser att
det bör genomföras.

Uthyrningen kan ta sig olika former. Det förekommer att ljudupp-
tagningar av litterära verk hyrs ut t.ex. på bensinstationer. Det har
också inom vissa kommuner diskuterats möjligheten att låta bibliote-
ken ställa böcker till förfogande mot avgift. För närvarande är
omfattningen av uthyrningsverksamheten inte särskilt stor, men det
kan inte uteslutas att marknaden kommer att utvecklas. Från prin-
cipiell synpunkt är det motiverat att lägga uthyrningsrätten till
exemplar av litterära verk under upphovsmännens ensamrätt. Det är
i det sammanhanget likgiltigt om uthyrningen sker i syfte att erhålla

92

vinst eller endast för att minska kostnaderna för en verksamhet vilken Prop. 1992/93:214
ingår som ett led i en skattefinansierad service till medborgarna. I alla
de fall där användaren direkt eller indirekt lämnar någon form av
vederlag för att han eller hon under viss tid skall få disponera
exemplar av litterära verk, bör upphovsmännens tillstånd krävas.
Sådant tillstånd bör alltså krävas både när ett bibliotek ställer
exemplar till förfogande mot en avgift vid varje tillfälle och när ett
bibliotek fordrar att en årsavgift eller liknande erläggs. Däremot bör
ett bibliotek få ta ut beställningsavgift eller förseningsavgift utan
upphovsmännens samtycke. Sådana avgifter utgår inte som vederlag
för rätten att under viss tid förfoga över exemplar av verk.

Jag vill tillägga följande om förslaget. Utgångspunkten för den
upphovsrättsliga lagstiftningen är att upphovsmannen skall förbehållas
rätt att - bortsett från vissa inskränkningar - ekonomiskt tillgodogöra
sig alla sådana utnyttjanden av hans verk som har praktisk betydelse
(prop. 1960:17 s. 60). Rätten att hyra ut exemplar av verk ligger till
följd av denna princip redan under upphovsmannens ensamrätt i fråga
om bl.a. filmverk och musikaliska verk. Beträffande filmverken
medför denna rätt en viktig inkomstkälla för upphovsmännen och
inkomsterna från uthyrningsverksamheten torde i många fall vara
nödvändiga för att filmverken över huvud taget skall komma till.
Uthyrningsverksamheten fungerar på grundval av upparbetade rutiner
för förvärv av rättigheter. Någon motsvarande marknad beträffande
de musikaliska verken finns inte i Sverige.

Mitt förslag innebär att litterära verk i nu berört hänseende skall
behandlas på samma sätt som bl.a. filmverk och musikaliska verk.
Jag har för min del svårt att se att det finns skäl att i detta hänseende
behandla författare på ett annat sätt än filmskapare och kompositörer.

För säkerhets skull vill jag framhålla att mitt förslag inte innebär
något förbud för bibliotek eller andra att hyra ut exemplar av litterära
verk. Den som vill hyra ut sådana exemplar får på sedvanligt sätt
träffa avtal om det med upphovsmännen. Sådana avtal kan ingås
kollektivt. Det finns självfallet inga principiella upphovsrättsliga skäl
som talar för att sådana avtal inte bör få ingås; avtalen innebär endast
att upphovsmännen väljer att använda sin ensamrätt på detta sätt.

Sedan utredningens förslag presenterades har det, som jag nämnde
i avsnitt 2.1, inom EG antagits ett direktiv om uthyrning och utlåning
av skyddade verk och prestationer samt om närstående rättigheter. Av
artikel 2 i direktivet följer bl.a. att upphovsmännen skall ha ensamrätt
när det gäller uthyrning av exemplar av litterära verk. Med uthyrning
avses enligt artikel 1 att för en begränsad tid och för direkt eller
indirekt ekonomisk eller kommersiell vinning ställa ett objekt till
förfogande för användning. Enligt direktivets preambel är rekvisitet
rörande vinning inte uppfyllt, om en institution som är tillgänglig för

93

allmänheten lånar ut objekt och därvid tar ut en avgift vilken inte är
större än som är erforderligt för att täcka institutionens driftskost-
nader. De institutioner som avses är naturligtvis i första hand de
allmänna biblioteken. Om dessa tar ut en avgift som inte är större än
som nyss nämndes, rör det sig alltså i direktivets mening om utlåning
och inte om uthyrning. Enligt artikel 2 skall upphovsmännen visser-
ligen ha ensamrätt också när det gäller utlåning av exemplar av
litterära verk. Men enligt artikel 5 får medlemsstaterna i väsentliga
hänseenden göra undantag från ensamrätten avseende utlåning.

I avsnitt 2.1 anförde jag dels att det pågår förhandlingar mellan EG-
kommissionen och EFTA-statema inom ramen för EES-avtalet
beträffande frågan hur EFTA-statema skall anpassa sin lagstiftning
till direktivet, dels att jag avser att - sedan förhandlingarna har
avslutats - ta upp frågan om vilka lagändringar som kan visa sig
nödvändiga med anledning av förhandlingsresultatet. Av det jag har
anfört om innehållet i direktivet framgår, att mitt förslag angående
uthyrning (och därmed jämförliga rättshandlingar) av exemplar av
litterära verk inte strider mot direktivet.

Enligt finsk rätt har upphovsmännen redan en ensamrätt när det
gäller uthyrning (och därmed jämförliga rättshandlingar) av exemplar
av litterära verk till allmänheten. Det kan förväntas att en ensamrätt
avseende uthyrning av sådana exemplar till allmänheten kommer att
införas också i övriga nordiska länder i samband med de lagändringar
som föranleds av det ovan nämnda EG-direktivet. Det står emellertid
ännu inte klart vilken innebörd som därvid kommer att ges åt
begreppet uthyrning. Som framgår av min redogörelse för direktivets
innehåll är flera olika lösningar tänkbara.

Utredningen har föreslagit att - vid sidan av upphovsmännen - också
de utövande konstnärerna och fonogramproducenterna skall ha
ensamrätt när det gäller uthyrning (och därmed jämförliga rättshand-
lingar) av exemplar av litterära verk till allmänheten. Utredningen har
därvid haft i åtanke de fall då exemplar av litterära verk i form av
ljudupptagningar hyrs ut. De nämnda kategorierna av rättighetshavare
har emellertid enligt gällande lag över huvud taget ingen rätt med
avseende på spridning av exemplar av deras prestationer till allmän-
heten, jämför 45 och 46 §§ upphovsrättslagen. Det är följaktligen
endast upphovsmännen till musikaliska verk som har en ensamrätt när
det gäller uthyrning (och därmed jämförliga rättshandlingar) av
ljudupptagningar av musikaliska verk; en sådan rätt tillkommer inte
de utövande konstnärer som framför verken eller de fonogramprodu-
center som framställt upptagningarna.

För att uppnå likformighet med vad som nu gäller beträffande
ljudupptagningar av musikaliska verk, bör utövande konstnärer och
fonogramproducenter för närvarande inte ges någon ensamrätt när det

Prop. 1992/93:214

94

gäller uthyrning av ljudupptagningar av litterära verk till allmän-
heten. I det ovan nämnda EG-direktivet krävs emellertid, att dessa
kategorier av rättighetshavare ges en ensamrätt till bl.a. spridning av
exemplar av sina prestationer till allmänheten. Vid införlivandet av
direktivet i svensk rätt blir det alltså aktuellt att samlat ta upp frågan
om rätt för dessa parter när det gäller sådan spridning, av vilken
uthyrning utgör ett av flera moment.

2.17 Återgivning av konstverk

Prop. 1992/93:214

Mitt förslag: Rätten att återge offentliggjorda konstverk, dels i
anslutning till texten i kritiska och vetenskapliga framställningar,
dels i tidning eller tidskrift i samband med redogörelse för dags-
händelse, begränsas på så sätt att det ställs krav på att återgiv-
ningen sker i överensstämmelse med god sed och endast i den
omfattning som motiveras av ändamålet. Den nuvarande tvångsli-
censbestämmelsen om återgivning av konstverk i populärvetenskap-
lig framställning upphävs (23 § upphovsrättslagen, lagförslag 1).

Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt. Utred-
ningen har emellertid också föreslagit följande:

1. Nuvarande regel om att konstverk, som ingår i en samling eller
ställs ut eller bjuds ut till försäljning, får återges i kataloger eller
meddelanden om utställningen eller försäljningen skall begränsas så
att endast utställnings- och försäljningskataloger får säljas till
allmänheten och att detta får ske endast i samband med utställningen
eller försäljningen.

2. Nuvarande regel om att konstverk, som är stadigvarande anbragt
på eller vid allmän plats utomhus, får återges skall inskränkas så att
den inte gäller fall när konstverket är huvudmotivet på bilden (SOU
1990:30 s. 463-484).

Remissinstanserna: När det gäller förslagen angående kritiska och
vetenskapliga framställningar samt tidningar och tidskrifter har de
flesta instanser som yttrat sig biträtt utredningens bedömning.
Beträffande förslaget om populärvetenskapliga framställningar är
opinionen splittrad. Rättighetshavarorganisationema har tillstyrkt
förslaget medan Svenska Bokförläggareföreningen och vissa före-
trädare för museerna har avstyrkt förslaget. Också när det gäller
förslagen om kataloger och meddelanden samt om konstverk på eller
vid allmän plats utomhus är remissopinionen splittrad.

Skälen för mitt förslag: Enligt 14 § andra stycket första meningen
upphovsrättslagen får offentliggjorda konstverk återges i anslutning
till texten i kritiska och vetenskapliga framställningar. Om två eller

95

flera konstverk av samma upphovsman återges i populärvetenskaplig Prop. 1992/93:214
framställning, har han enligt en bestämmelse i andra meningen av
samma stycke rätt till ersättning.

Utredningen har föreslagit att bestämmelserna i andra stycket skall
snävas in. För det första vill utredningen att krav skall ställas på att
återgivningen sker i överensstämmelse med god sed och endast i den
omfattning som motiveras av ändamålet. För det andra vill utred-
ningen att regleringen avseende populärvetenskapliga framställningar
skall utgå. Bestämmelsen skall alltså inte längre avse sådana fram-
ställningar utan - bortsett från kritiska framställningar - endast
vetenskapliga alster.

Förslaget om att införa krav på att återgivningen sker i över-
ensstämmelse med god sed och endast i den omfattning som betingas
av ändamålet har tillstyrkts av det fåtal remissinstanser som yttrat sig
om det. För egen del anser jag också att utredningens förslag på
denna punkt bör genomföras. Det är konsekvent att ställa krav på att
återgivning skall ske i överensstämmelse med god sed och endast i
den omfattning som motiveras av ändamålet. Dessa krav ställs
nämligen enligt gällande rätt såvitt avser citat.

När det gäller förslaget angående populärvetenskapliga framställ-
ningar är remissutfallet mera blandat. Bland kritikerna har Svenska
Bokförläggareföreningen anfört att populärvetenskapliga framställ-
ningar, t.ex. uppslagsverk, har stort värde för spridningen av
information och att det är mycket olyckligt om rätten att återge
konstverk i sådana framställningar läggs under konstnärernas
ensamrätt. Museichefskollegiet i Stockholm har uttalat att merparten
av de populärvetenskapliga arbetena, särskilt de som ges ut av
museerna, har en folkbildande karaktär och bär ofta inte sina
kostnader samt att utredningens förslag knappast innebär nämnvärt
ökade inkomster för konstnärerna men medför att en viktig folk-
bildande verksamhet stryps.

I denna del anser jag liksom utredningen att det kan krävas av
framställarna av populärvetenskapliga arbeten att de inhämtar tillstånd
till återgivning av konstverk. Jag delar vidare utredningens uppfatt-
ning att konstnärernas rättsställning bör stärkas när det gäller
framställningen av sådana arbeten. Ett särskilt skäl för att upphäva
regeln om dylika arbeten är att detta är i linje med min tidigare
(avsnitt 2.1) uttalade strävan att förenkla upphovsrättslagen och
utmönstra detaljregler.

Enligt 7 § första stycket fotografilagen får offentliggjorda fotografi-
er återges i anslutning till texten i kritiska eller vetenskapliga
framställningar; såvitt gäller populärvetenskapliga framställningar får
detta dock endast ske mot ersättning. Mitt förslag i fråga om
motsvarande regel i upphovsrättslagen innebär som framgått bl.a. att

96

regeln, bortsett från kritiska framställningar, endast skall avse Prop. 1992/93:214
vetenskapliga - inte populärvetenskapliga - alster. Jämfört med
gällande rätt föreslår jag alltså att betydelsen av begreppet vetenskap-
liga alster skall snävas in.

För att begreppet inte skall få olika betydelser i upphovsrättslagen
och fotografilagen förordar jag att fotografilagens bestämmelse om
populärvetenskapliga framställningar upphävs och att rätten att återge
fotografier i sådana framställningar läggs under fotografens ensamrätt.

För närvarande ger upphovsrättslagen möjlighet att återge ett
offentliggjort konstverk inte bara i framställningar som nyss sagts utan
även i tidning eller tidskrift i samband med redogörelse för dags-
händelse, under förutsättning att avbildningen inte avser verk som har
tillkommit för att återges i en sådan publikation.

Utredningen har även på denna punkt föreslagit att rätten att återge
konstverk skall villkoras av att återgivningen sker i överensstämmelse
med god sed och endast i den omfattning som betingas av ändamålet.
Förslaget har tillstyrkts av de remissinstanser som har uttalat sig i
saken och även jag anser att det bör följas.

Vid nyhetsförmedling finns ett legitimt intresse av att återge
konstverk som har samband med dagshändelser. Pressen bör
emellertid inte ha rätt att i största allmänhet använda konstverk som
illustrationer. Enligt gällande rätt är det oklart huruvida det måste
föreligga ett samband mellan dagshändelsen och konstverket.
Dessutom finns det inte någon begränsning avseende antalet konst-
verk som kan återges i anslutning till en och samma artikel i en
tidning eller tidskrift. Motsvarande bestämmelse för radio, TV och
film, 21 § upphövsrättslagen, ger rätt att i den omfattning som
betingas av informationssyftet återge verk som syns eller hörs under
en dagshändelse. I bestämmelsen ställs alltså krav på samband mellan
händelsen och verket samt begränsas återgivandet i kvantitativt
hänseende. Motsvarande krav och begränsning bör gälla vid åter-
givning av konstverk i pressen. Rätten till återgivning bör villkoras
av att återgivningen sker i överensstämmelse med god sed och endast
i den omfattning som betingas av ändamålet. Att återgivningen skall
ske i överensstämmelse med god sed innebär bl.a. att det måste finnas
ett samband mellan dagshändelsen och konstverket. Att återgivningen
skall ske endast i den omfattning som betingas av ändamålet innebär
att endast så många konstverk som krävs för att levandegöra eller
belysa dagshändelsen får återges.

Under det nordiska samrådet har det rått enighet om att de föränd-
ringar som jag ovan har berört bör genomföras.

Utredningen har föreslagit ändringar i två ytterligare föreskrifter
rörande återgivning av konstverk. Den första tar sikte på kataloger
m.m. Enligt 25 § tredje stycket upphovsrättslagen får konstverk, som

7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 214

ingår i en samling eller ställs ut eller bjuds ut till försäljning, avbildas Prop. 1992/93:214
i katalog eller meddelande om utställningen eller försäljningen. Enligt
förarbetena kan avbildning i kataloger i regel inte beröra upphovs-
männens intressen; det anförs att med en katalog avses en förteckning
över de aktuella konstverken och inte ett konstkritiskt eller konsthis-
toriskt arbete (SOU 1956:25 s. 262 f.).

Utredningen har velat införa en regel enligt vilken dels endast
utställnings- och försäljningskataloger får säljas till allmänheten, dels
detta får ske endast i samband med utställningen eller försäljningen.
Utredningen har därvid anfört i huvudsak följande. Bestämmelsen om
kataloger utnyttjas emellanåt så att kataloger säljs till allmänheten
efter en utställning och så att det framställs kataloger som kan
karaktäriseras som konstböcker. Bestämmelsen om meddelanden
används ibland för att framställa och sälja affischer som lämpar sig
för att pryda väggar med. Lagtexten anger inte någon uttrycklig
begränsning i dessa avseenden och förarbetena ger inte heller någon
säker vägledning för att avgöra tillåtligheten av förfarandena. Det bör
införas en regel enligt vilken det läggs fast i vilken utsträckning
katalogerna och meddelandena får säljas till allmänheten. Det saknas
skäl att tillåta att så sker beträffande kataloger över samlingar.
Utställnings- och försäljningskataloger bör endast få säljas i samband
med utställningen eller försäljningen. När det gäller meddelanden är
skälet för den nuvarande rätten att återge konstverk i sådana att
information om utställningen eller försäljningen skall kunna spridas.
Det finns inte anledning att bestämmelsen skall ge rätt att framställa
exemplar av konstverk för försäljning till allmänheten. Meddelandena
bör alltså inte få säljas till allmänheten.

Förslaget har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna.
Rättighetshavarorganisationerna har tillstyrkt förslaget medan en del
andra instanser har motsatt sig det. Juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet har anfört dels att regeln om kataloger och
meddelanden bör utgå utom såvitt den avser kataloger över sam-
lingar, dels att utredningens förslag om att försäljning av utställnings-
kataloger inte skall få ske efter utställningen ger upphov till onödiga
komplikationer. Svenska museiföreningen har anfört att utredningens
förslag utgör en onödig detaljreglering. Riksantikvarieämbetet och
Statens historiska museer har uttalat att förslaget angående restuppla-
gor av utställningskataloger förorsakar onödig byråkrati.

För egen del gör jag följande överväganden.

Bestämmelsen om kataloger och meddelanden tjänar syftet att
underlätta spridning av information om bl.a. konstutställningar.
Bestämmelsen kan bara åberopas beträffande sådan reproduktion av
konstverk som sker i nämnda syfte. Om framställaren av en utställ-
ningskatalog eller av en affisch om en utställning producerar så

98

många exemplar av katalogen eller affischen att produktionen går Prop. 1992/93:214
utöver vad som motiveras av det informationssyfte produkten skall
tjäna, kan framställningen inte stödjas på bestämmelsen. Bestäm-
melsen ger alltså rätt till endast ett tämligen begränsat utnyttjande.

Mot denna bakgrund anser jag att det inte finns tillräcklig anledning
att genomföra utredningens förslag. Ett ytterligare skäl för min stånd-
punkt är att förslaget utgör en detaljreglering och att jag - som
tidigare anförts (avsnitt 2.1)- anser att sådan reglering bör undvikas.

Under det nordiska samrådet har det rått enighet om att någon
ändring i nu berört avseende inte bör genomföras.

Det ytterligare avseende i vilket utredningen föreslagit ändring i
nuvarande regler om återgivning av konstverk rör rätten att avbilda
konstverk på eller vid allmän plats. Enligt 25 § tredje stycket
upphovsrättslagen får ett konstverk avbildas, om det är stadigvarande
anbragt på eller vid allmän plats utomhus. I förarbetena till denna
paragraf har som skäl för regleringen anförts bl.a. följande. Sin
egentliga betydelse har regeln när den stads- eller landskapsbild i
vilken konstverket ingår är motiv för t.ex. en målning eller ett
fotografi. Men regeln gäller också när konstverket är huvudmotivet,
t.ex. på ett vykort. I sådana fall föreligger ett mera omedelbart
utnyttjande av själva konstverket, och principiellt kunde det vara
motiverat att konstnären fick en rätt till ersättning i dessa fall. Men
regeln skulle då kunna ge upphov till en del praktiska svårigheter.
Det måste nämligen ofta vara mycket svårt att avgöra om konstverket
är huvudmotivet, t.ex. när ett vykort avbildar ett torg med en
skulptur. I de allra flesta fall torde frågan ha mycket liten ekonomisk
betydelse för konstnärerna, och det synes därför inte finnas till-
räckliga skäl att införa ett så svårtillämpat stadgande (SOU 1956:25
s. 264).

Utredningen har föreslagit att rätten att avbilda konstverk på eller
vid allmän plats skall inskränkas så att den inte gäller fall när
konstverket är huvudmotivet på bilden. Utredningen har därvid anfört
att det t.ex. vid vykortsproduktion inte torde finnas något allmänt
intresse som motiverar att återgivning i förvärvssyfte kan ske utan
konstnärens samtycke. När konstverket utgör huvudmotivet på bilden
bör därför enligt utredningens mening konstnärens ensamrätt gälla.
Utredningen har pekat på att det i övriga nordiska länder (utom
Finland) i princip gäller en tvångslicensbestämmelse när konstverket
är huvudmotivet.

Förslaget har tillstyrkts av bl.a. rättighetshavarorganisationerna
medan vissa instanser har avstyrkt förslaget. Av de sistnämnda har
bl.a. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet anfört att den
föreslagna regeln ger upphov till tillämpningsproblem. Ett par av
tidningsbranschens organisationer har uttalat att förslaget medför

99

hinder för informationsspridningen; de har exemplifierat med att Prop. 1992/93:214
förslaget inte synes tillåta att konstverk avbildas vid tidningsreportage
av typen "Konstverken i våra parker". Sveriges Radio AB har anfört
att förslaget medför praktiska svårigheter vid vissa TV-produktioner.

Som exempel har angivits en dramaproduktion vid vilken bildvalet
innebär att ett konstverk är huvudmotiv i en viss sekvens.

För egen del gör jag följande bedömning.

Som jag anfört uttalades i förarbetena till nuvarande regel att det
inte syntes finnas tillräckliga skäl att införa en särregel om fall när
konstverk på eller vid allmän plats utomhus är huvudmotivet på t.ex.
ett vykort. En sådan särregel skulle enligt förarbetena utgöra ett
svårtillämpat stadgande. Samma synpunkt har nu anförts av flera
remissinstanser. För egen del instämmer jag i denna uppfattning. Jag
anser därför att utredningens förslag på denna punkt inte bör
genomföras. Ett särskilt skäl för min ståndpunkt är också i detta
sammanhang att behovet av särregler bör granskas kritiskt eftersom
sådana regler måste undvikas om upphovsrättslagen skall - som är
önskvärt - kunna förenklas.

Mitt förslag på denna punkt innebär alltså att den nuvarande
ordningen i Sverige behålls. Eftersom det från övriga nordiska länders
sida under det nordiska samrådet har anförts att konstnärens ensam-
rätt bör gälla i fall då konstverket är huvudmotivet och utnyttjandet
sker i förvärvssyfte kommer det inte heller framdeles att råda
fullständig likhet i de nordiska upphovsrättslagarna i fråga om rätten
att återge konstverk på eller vid allmän plats utomhus.

2.18 Droit d'accés

Min bedömning: Det finns inte tillräckliga skäl att införa en regel
om s.k. droit d'accés, dvs. rätt för en upphovsman, som överlåtit
ett exemplar av sitt verk, att få tillgång till exemplaret.

Utredningens förslag: Det skall införas en bestämmelse enligt
vilken en upphovsman, som överlåtit ett exemplar av sitt verk, har
rätt - gentemot ägaren till exemplaret eller annan som har exemplaret
i sin besittning - att få tillgång till exemplaret, om det föreligger
särskilda skäl. Rätten skall efter upphovsmannens död kunna åberopas
av efterlevande make och bröstarvingar (SOU 1990:30 s. 551-564).

Remissinstanserna: Av det fåtal instanser som yttrat sig särskilt om
förslaget har alla tillstyrkt det utom Juridiska fakultetsnämnden vid
Lunds universitet.

Skälen för min bedömning: Utredningen har föreslagit att det skall
införas en bestämmelse om s.k. droit d'accés. Enligt den föreslagna

100

regeln har en upphovsman, som överlåtit ett exemplar av sitt verk,
rätt - gentemot ägaren till exemplaret eller gentemot den som på
grund av avtal med ägaren har exemplaret i sin besittning - att få
tillgång till exemplaret, om det föreligger särskilda skäl. Efter
upphovsmannens död skall rätten enligt regeln kunna åberopas av
efterlevande make och bröstarvingar under verkets skyddstid.

Som skäl för förslaget har utredningen anfört i huvudsak följande.
Inom bildkonsten framställs verken oftast i endast ett eller några få
exemplar. En bildkonstnär som överlåtit ett exemplar saknar därför
ofta möjlighet att ta del av verket. Det är oklart om en upphovsman
utan lagstöd har rätt att få ta del av ett överlåtet exemplar. Prin-
cipiellt bör han ha en sådan rätt. Rätten bör slås fast i lag. Visserli-
gen får upphovsmannen i de flesta fall efter överenskommelse med
ägaren till exemplaret ta del av detta. En bestämmelse om hans rätt
i detta avseende kan därför synas överflödig. Men bestämmelsen
skulle göra klart att upphovsmannen i vissa fall har ett berättigat
intresse av att få ta del av ett verksexemplar. Bestämmelsen skulle
därigenom kunna medföra att överenskommelser nås, och i de fåtal
fall där upphovsmannen förvägras möjligheten att ta del av verket kan
handräckning ske. Rätten att ta del av verket är främst motiverad av
hänsyn till upphovsmannens ideella intressen. Han bör få tillfälle att
dokumentera sin konstnärliga gärning, t.ex. genom att fotografera sitt
verk för sitt eget arkiv. Han bör emellertid också ha rätt att fotografe-
ra verket för utställnings- eller reklamändamål eller för användning
i böcker, tidskrifter och liknande. Han bör dock inte ha rätt att få del
av exemplaret för att framställa nya exemplar i samma konstart,
eftersom detta i regel skulle strida mot ägarens intressen. Han bör
inte heller ha rätt att ta del av verket på annan plats än den där verket
finns. Det torde vara omöjligt att i lagtexten precisera i vilka fall
rätten skall kunna utövas. Genom att det anges att det krävs särskilda
skäl görs klart, att rätten är beroende av en bedömning i det enskilda
fallet.

Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig särskilt om förslaget.
I allmänhet har inställningen därvidlag varit välvillig men Juridiska
fakultetsnämnden vid Lunds universitet har uttalat sig kritiskt om
förslaget. Fakultetsnämnden har anfört väsentligen följande. Få länder
har infört bestämmelser om det som förslaget avser. Utövandet av
rätten skulle med all sannolikhet utgöra endast en engångsföreteelse.
Det kan mot den bakgrunden ifrågasättas om det föreligger ett
lagstiftningsbehov. Det torde vara bättre att frågor av detta slag
regleras i avtal. Att det är omöjligt att i lagtexten precisera i vilka fall
rätten skall kunna utövas medför att lagregeln blir svårtillämpad.

För egen del kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad fakultets-
styrelsen har anfört. Om en upphovsman har behov av att ta del av

Prop. 1992/93:214

101

ett exemplar av sitt verk - vilket i sig inte torde förekomma så ofta - Prop. 1992/93:214
kan förutsättas att en överenskommelse härom med ägaren regel-
mässigt kan uppnås. I upphovsrättslagen bör enligt min uppfattning
inte inflyta en reglering av en så udda situation som den vilken
uppstår såvida upphovsmannen - trots att han har beaktansvärda skäl
för sitt önskemål - inte får ta del av det aktuella verksexemplaret.

Jag anser alltså att det inte finns tillräckliga skäl att genomföra
utredningens förslag. Ett särskilt skäl för min ståndpunkt är också i
detta sammanhang att behovet av särregler bör granskas kritiskt
eftersom sådana regler måste undvikas om upphovsrättslagen skall -
som är önskvärt - kunna förenklas.

I Norge och på Island finns redan regler liknande den som utred-
ningen föreslagit men under det nordiska samrådet har det mellan
övriga länder rått enighet om att en sådan regel inte bör införas.

2.19 Förslag framställda i skrifter inkomna till Justitie-
departementet

Mitt förslag: Konsumentverket skall ges rätt att återge radio- och
TV-sändningar i den omfattning som motiveras av ändamålet med
verkets tillsyn över reklamen i sändningarna (26 e § tredje stycke
upphovsrättslagen, lagförslag 1).

Förslag som har framställts i skrifter vilka har kommit in till
Justitiedepartementet: Konsumentverket har föreslagit att det skall
införas en rätt att återge radio- och TV-sändningar så att verket
effektivt kan bevaka den reklam som förekommer i sändningarna.

Tidningarnas Arbetsgivareförening och Svenska Bokförläggare-
föreningen har föreslagit att det skall införas en regel enligt vilken
upphovsrätten till verk skapade av arbetstagare i anställnings-
förhållande tillkommer arbetsgivaren, om inte annat har avtalats.

Svenska Konstnärsförbundet har föreslagit att avtalslicensbestäm-
melsen om fotokopiering i undervisningsverksamhet skall ändras så att
det blir nödvändigt för användarna att träffa avtal med inte bara den
organisation som är huvudorganisation för de relevanta kategorierna
av upphovsmän utan alla organisationer som företräder upphovsmän
av en sådan kategori.

Skälen för mitt förslag: Jag behandlar först förslaget om rätten att
återge radio- och TV-sändningar.

I en skrivelse den 10 maj 1990 till Justitiedepartementet har
Konsumentverket anfört i huvudsak följande. I verkets uppgifter ingår
att övervaka reklamen, att följa reklamens utveckling från konsument-
synpunkt, att initiera debatt om reklamen, att föreslå erforderliga

102

åtgärder med anledning av reklamens utveckling, att stödja forsk- Prop. 1992/93:214
ningen på konsumentområdet och att främja utbildningen i konsument-
frågor. Verket är i dessa sammanhang bl.a. skyldigt att uppmärk-
samma reklamen i TV. En förutsättning för att detta skall kunna ske
effektivt är att verket har rätt att spela in TV-sändningar. Det är inte
tillräckligt för verket att kunna använda citatregeln. Verket föreslår
att upphovsrättslagen ändras så att radio- och TV-sändningar får
återges i kritisk eller vetenskaplig framställning. Verket skulle då
kunna återge sändningarna i en kritisk framställning eller i ett
läromedel som beskriver TV-reklamens utveckling.

För att Konsumentverket skall kunna fullgöra sina uppgifter främst
när det gäller att övervaka näringsidkamas marknadsföring, att
utarbeta riktlinjer för denna och att följa reklamens utveckling (se 2 §
3, 4 och 12 punkten förordningen, 1990:1179, med instruktion för
Konsumentverket), är det enligt min uppfattning nödvändigt att det
införs en regel i upphovsrättslagen enligt vilken verket har rätt att
återge radio- och TV-sändningar i den omfattning som motiveras av
ändamålet med verkets tillsyn över reklamen i sändningarna. Rätten
att återge sändningarna bör ges till Konsumentverket. Däremot anser
jag inte att det finns anledning att ge var och en rätt att återge radio-
och TV-sändningar i kritiska eller vetenskapliga framställningar. Det
skulle gå utöver syftet med regeln.

Det saknas uttryckligt stöd i tillämpliga konventioner för den regel
som jag föreslår. Men som jag anförde i avsnitt 2.5 är det inom
upphovsrätten allmänt erkänt att vissa inskränkningar av mindre
betydelse kan införas utan uttryckligt stöd i de internationella
överenskommelserna på området. Jag anser att den rätt som Konsu-
mentverket får enligt den föreslagna regeln är av så liten betydelse för
rättighetshavarna att regeln är förenlig med konventionerna.

I skrifter till Justitiedepartementet den 16 januari 1991 respektive
den 19 oktober 1992 har Tidningarnas Arbetsgivareförening och
Svenska Bokförläggareföreningen föreslagit att det skall införas en
regel enligt vilken upphovsrätten till verk skapade av arbetstagare i
anställningsförhållande tillkommer arbetsgivaren, om inte annat har
avtalats. Också i vissa remissvar på Upphövsrättsutredningens
slutbetänkande har framställts önskemål om en lagreglering av frågan
om arbetsgivarens rätt till verk skapade i anställningsförhållande.

Upphovsrättslagen ändrades nyligen på det sätt som krävs med
anledning av EES-avtalet. På grund av en bestämmelse i det direktiv
om rättsligt skydd för datorprogram som jag nämnde i avsnitt 2.1,
infördes då bl.a. en ny regel i 40 a § upphovsrättslagen. Enligt regeln
övergår upphovsrätten till ett datorprogram, som skapas av en
arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter eller efter instruktioner
av arbetsgivaren, till arbetsgivaren, såvida inte något annat har

103

avtalats, se SFS 1992:1687. I förarbetena till regeln (prop.
1992/93:48 s. 114-119) uttalas bl.a. att det inte finns några bestäm-
melser i upphovsrättslagen som reglerar vem som har rätt till verk
som tas fram i anställningsförhållanden och att det har överlämnats åt
parterna att i avtal bestämma om detta. Det återges också ett uttalande
från ett tidigare lagstiftningsärende (prop. 1988/89:85 s. 21) av
innehåll att rättsläget beträffande de ekonomiska rättigheterna till verk
skapade i anställningsförhållande rent allmänt torde vara sådant att -
i brist på utryckligt avtal om saken - verken får utnyttjas av arbetsgi-
varen i hans normala verksamhet och i den omfattning som någorlun-
da säkert kunde förutses när verket tillkom. Det betonas i förarbetena
att den nya regeln om datorprogram inte avser andra typer av verk
och att frågan om arbetsgivarens rätt till andra verk än datorprogram
lämnas oreglerad även fortsättningsvis.

Jag bortser i det följande från vad som bör gälla beträffande
datorprogram. På detta område finns, som redogörs för i förarbetena
till den nya regeln, speciella förhållanden att ta hänsyn till.

Enligt gällande rätt beträffande andra verk än datorprogram får, som
framgår ovan, med ledning av anställningsavtalet och övriga omstän-
digheter avgöras i vilken utsträckning de ekonomiska rättigheterna till
ett verk, som har skapats av en arbetstagare i hans anställning, har
överlåtits till arbetsgivaren genom detta avtal. Om uttrycklig reglering
saknas finns ändå vissa hållpunkter för hur bedömningen bör utfalla.
Beträffande de ideella rättigheterna får på motsvarande sätt avgöras
i vad mån arbetstagaren eftergivit dessa; här tillkommer emellertid
att sådan eftergift kan ske endast såvitt angår en till art och om-
fattning begränsad användning av verket (se 3 § tredje stycket
upphovsrättslagen). Det beskrivna rättsläget gör det möjligt att, på det
sätt som är brukligt vid avtalstolkning, ta hänsyn till omständigheterna
i varje särskilt fall. Då finns förutsättningar för att uppnå ett mer
nyanserat - och i många fall materiellt sett mer tillfredsställande -
rättsläge i parternas förhållande än det som blir följden om alla
rättigheter enligt en lagregel alltid tillkommer arbetsgivaren. Visser-
ligen är det ägnat att medföra en viss oklarhet i förhållandet mellan
parterna att låta resultatet av avtalstolkning vara avgörande för
rättigheternas fördelning, men enligt min mening är det inte möjligt
att åstadkomma en rättspolitiskt lämplig avvägning mellan parternas
intressen på annat sätt; omständigheterna i skilda fall är alltför olika.

Jag är alltså inte beredd att föreslå en regel med den innebörd som
Tidningarnas Arbetsgivareförening och Svenska Bokförläggareföre-
ningen har föreslagit. Jag anser att frågan om arbetsgivarens rätt i det
avseende som nu är aktuellt bör förbli oreglerad. Under det nordiska
samrådet har det också rått enighet om att frågan inte bör lagregleras.

Jag övergår nu till att behandla förslaget angående avtalslicens-

Prop. 1992/93:214

104

bestämmelsen om fotokopiering i undervisningsverksamhet.

Enligt 15 a § upphovsrättslagen gäller således en regel om avtals-
licens i fråga om den aktuella fotokopieringen. Som jag närmare har
beskrivit i avsnitt 2.1 har en regel om avtalslicens den verkningen att
användarna, efter avtal med den organisation som representerar flest
svenska upphovsmän på området (huvudorganisationen), i princip har
rätt att nyttja alla verk av det aktuella slaget. För upphovsmän som
står utanför huvudorganisationerna finns dock vissa skyddsregler. Om
dessa upphovsmäns verk kopieras med stöd av 15 a § upphovs-
rättslagen, har upphovsmännen rätt att - i fråga om kopieringsersätt-
ning och i fråga om förmåner från organisationerna som väsentligen
bekostas genom kopieringsersättningen - vara likställda med organisa-
tionernas medlemmar. Oberoende av detta har de alltid rätt till den
ersättning som hänför sig till kopieringen av deras verk. De har också
rätt att förbjuda att deras verk över huvud taget kopieras med stöd av
bestämmelsen.

I en skrift den 24 april 1992 till regeringen har Svenska Konstnärs-
förbundet föreslagit att bestämmelsen skall ändras så att det blir
nödvändigt för användarna att träffa avtal med inte bara den organisa-
tion som är huvudorganisation för de relevanta kategorierna av
upphovsmän utan alla organisationer som företräder upphovsmän av
en sådan kategori. Om sitt förslag har förbundet anfört i huvudsak
följande. Förbundet, som organiserar ca 530 konstnärer, har nekats
medlemsskap i föreningen BONUS, vilken för de upphovsrättsliga
huvudorganisationernas räkning förvaltar rättigheterna avseende
fotokopiering i undervisningsverksamhet. Förbundet har inte heller
erhållit den ersättning från licensieringen av denna fotokopiering som
förbundet har rätt till. Som skäl för att vägra förbundet medlemsskap
har BONUS anfört dels att förbundet inte har tecknat något avtal om
kopiering i undervisningsverksamhet, dels att två huvudorganisationer
för bildkonstnärerna (Föreningen Svenska Tecknare och Konstnärer-
nas Riksorganisation) redan är medlemmar i BONUS. För att ge
ersättning till förbundet för kopieringen har BONUS krävt att
förbundet dels redovisar att förbundsmedlemmars verk har blivit
kopierade, dels företer fullmakter från medlemmarna att uppbära
ersättningen. Det är i praktiken omöjligt att ta reda på i vad mån
medlemmarnas verk kopieras. Därmed är det också omöjligt för med-
lemmarna att uppfylla BONUS krav och att fa ersättning. I november
1991 utfärdade förbundet förbud mot kopiering av medlemmarnas
verk i avvaktan på att ersättningsfrågan löses. - Meningen med
bestämmelsen om avtalslicens för fotokopiering i undervisnings-
verksamhet är att de rättighetshavare som står utanför de avtalsslutan-
de organisationerna skall vara likställda med de rättighetshavare vilka
tillhör dessa när det gäller rätten till ersättning. Som framgår av vad

Prop. 1992/93:214

105

förbundet anfört, fungerar inte denna likställighet i praktiken. Prop. 1992/93:214
Bestämmelsen bör ändras så att det blir nödvändigt för användarna att
träffa avtal med alla organisationer som representerar upphovsmän av
relevanta kategorier.

Förbundets uttalanden får bl.a. förstås så att den lagstadgade rätten
för de upphovsmän som står utanför de avtalsslutande organisation-
erna att erhålla den ersättning som hänför sig till kopieringen av deras
verk saknar praktisk betydelse. Det skäl som förbundet anför för detta
är att dessa upphovsmän inte kan visa att deras verk har kopierats.
Förbundet synes utgå ifrån att de aktuella upphovsmännen har
bevisbördan för att deras verk har kopierats. I förarbetena till
bestämmelsen anförde emellertid Lagrådet följande om denna fråga:

"Det är givetvis svårt att finna en helt tillfredsställande lösning på
det bevisbördeproblem som här aktualiseras. Klart är att blott och bart
ett påstående av en utanförstående upphovsman att hans verk
mångfaldigats inte kan ge rätt till ersättning. Gör han emellertid
sannolikt att sådant mångfaldigande förekommit, är det å andra sidan
rimligt att det bör ankomma på de svenska avtalsparterna att i görlig
mån biträda med utredning om i vilken utsträckning hans verk
mångfaldigats. Bevisskyldighet bör i princip ankomma på den som har
de största praktiska möjligheterna att anskaffa bevisning" (prop.
1979/80:132 s. 140).

Föredragande statsrådet instämde i Lagrådets uttalande (a. prop.
s. 155). Rättsläget när det gäller möjligheterna för upphovsmän, som
inte representeras av de avtalsslutande organisationerna, att erhålla
kopieringsersättning torde alltså knappast vara sådant att upphovs-
männen åläggs en så tung bevisbörda att ersättningsrätten i praktiken
inte kan göras gällande.

Enligt min uppfattning kan det inte komma ifråga att genomföra den
lagändring som Svenska Konstnärsförbundet har föreslagit. Det är en
grundstomme i avtalslicensmodellen att det för användarna i princip
endast skall vara nödvändigt att träffa avtal med en organisation
avseende varje relevant kategori av rättighetshavare. Om användarna
skulle vara tvungna att träffa avtal med alla organisationer som
representerar relevanta rättighetshavarkategorier, skulle modellen inte
ge användarna den möjlighet till enkel rättighetsklarering som är en
av huvudtankarna med modellen. En annan sak är att de rättighets-
havare som står utanför de avtalsslutande organisationerna kan
meddela förbud mot att deras verk används med stöd av avtalslicens-
bestämmelsen; på så sätt kan de i många fall göra det nödvändigt för
användarna att träffa avtal även med dem (eller en organisation till
vilken de har uppdragit att handha rätten att kopiera verken).

Jag anser alltså inte att förbundets skrift bör föranleda några
lagändringar. Men jag vill framhålla att en del av det som förbundet

106

har uttalat ger en antydan om vissa av de nackdelar med avtalslicens- Prop. 1992/93:214
modellen vilka jag har behandlat i avsnitt 2.1.

2.20 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1994.
Information om ändringarna bör då hinna nå ut i berörda kretsar före
ikraftträdandet. Bestämmelsen i 19 § tredje meningen (om s.k.
regional konsumtion av spridningsrätten till exemplar av dator-
program) bör dock inte träda i kraft förrän ett EES-avtal träder i
kraft. Det bör därför ankomma på regeringen att förordna om när
denna bestämmelse skall träda i kraft.

På upphovsrättens område gäller allmänt att nya regler tillämpas
även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet av de nya
reglerna. Denna princip bör gälla också i förevarande fall. De nya
reglerna bör dock inte tillämpas såvitt gäller åtgärder som har
vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. En
sådan inskränkning togs in även vid den senaste ändringen av
upphovsrättslagen (prop. 1992/93:48 s. 139).

När det gäller den nya regeln om uthyrning (och därmed jämförliga
rättshandlingar) av exemplar av litterära verk bör dock denna alltid
tillämpas såvitt avser tiden efter ikraftträdandet. Att spridningsrätten
till vissa sådana exemplar har konsumerats enligt gällande regler,
varigenom innehavaren av exemplaren erhållit rätt att hyra ut dem
utan upphovsmannens samtycke, bör alltså sakna betydelse såvitt
avser tiden efter ikraftträdandet. Då bör alltid krävas upphovs-
mannens samtycke till uthyrningen.

2.21 Kostnader och resursbehov

De föreslagna lagändringarna kan inte förväntas orsaka kostnader
för det allmänna.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört har inom Justitiedepartementet
upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk,

2. lag om ändring i lagen (1992:1687) om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

3. lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild,

4. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovs-

107

rättstvister.

Lagrådet har granskat lagförslagen.

Prop. 1992/93:214

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget om ändringar i upphovsrättslagen

9 §

Upphovsrätt gäller inte till

1. författningar,

2. beslut av myndigheter,

3. yttranden av svenska myndigheter och

4. officiella översättningar av sådant som avses i 1-3.

Upphovsrätt gäller dock till verk vilka ingår i en handling som avses
i första stycket och är av följande slag:

1. kartor,

2. alster av bildkonst,

3. musikaliska verk eller

4. diktverk.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 2.7 i den allmänna motivering-
en.

Paragrafen har - utöver redaktionella justeringar - ändrats på två
sätt. För det första har det hittillsvarande kravet i andra stycket, att
kartor, som ingår i de handlingar vilka avses i första stycket, skall
vara officiella för att åtnjuta upphovsrättsligt skydd, slopats. Enligt
den nya lydelsen skall sådant skydd således tillkomma alla kartor som
ingår i nämnda handlingar, givetvis under förutsättning att kartorna
uppfyller det vanliga upphovsrättsliga kravet på s.k. verkshöjd. För
det andra har reglerna i hittillsvarande andra-ljärde meningarna i
andra stycket, vilka handlar om rätt att återge vissa av de verk som
ingår i handlingarna, flyttats till 2 kapitlet (26 a § första stycket).
Skälet för detta är att reglerna innebär en inskränkning i upphovs-
rätten - inte ett undantag från denna - och att sådana inskränkningar
behandlas i 2 kapitlet. När reglerna flyttas till 2 kapitlet kan hittillsva-
rande tredje stycket utgå.

Allmänna bestämmelser om inskränkningar

11 §

Bestämmelserna i detta kapitel medför inga inskränkningar i
upphovsmannens rätt enligt 3 § utöver dem som följer av 26 c §.

När ett verk återges offentligt med stöd av detta kapitel skall källan
anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver samt får
verket inte ändras i större utsträckning än användningen kräver.

108

Paragrafen motsvarar helt hittillsvarande 26 §; endast redaktionel- Prop. 1992/93:214
la justeringar har gjorts. Av redaktionella skäl har bestämmelsen
flyttats från slutet av 2 kapitlet till början av kapitlet.

Framställning av exemplar för enskilt bruk

12 §

Var och en får framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk
för enskilt bruk. Exemplaren får inte användas för andra ändamål.

Första stycket gäller inte datorprogram och ger inte rätt att uppföra
byggnadsverk.

Första stycket ger inte heller rätt att för eget bruk låta en utomståen-
de

1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,

2. framställa bruksföremål eller skulpturer eller

3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 2.2 i den allmänna motive-
ringen, har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 11 §. I jämförelse med denna
bestämmelse har - utöver redaktionella justeringar - tre ändringar
gjorts, varav en avser andra stycket och två avser tredje stycket.

Andra stycket

Enligt den nya lydelsen ger första stycket inte rätt att uppföra bygg-
nadsverk. Enligt hittillsvarande lydelse gäller det som sägs i första
stycket inte byggnadsverk. Denna lydelse tillkom i samband med en
lagändring år 1992 och gäller sedan den 1 januari 1993 (se SFS
1992:1687). Dessförinnan gällde att första stycket inte medförde rätt
att utföra byggnadsverk (se SFS 1989:396). Den nya lydelsen -
liksom den lydelse som gällde till och med år 1992 - hindrar inte
t.ex. att en arkitektritning kopieras för enskilt bruk utan endast att
byggnadsverket uppförs.

Tredje stycket

Enligt den nya lydelsen ger första stycket inte rätt att för eget bruk
låta en utomstående framställa exemplar av musikaliska verk eller
filmverk. Den hittillsvarande bestämmelsen innehåller ingen motsvar-
ande regel. Med "en utomstående" avses någon som inte tillhör
exemplarframställarens familje- eller vänkrets. Regeln är tillämplig
oavsett huruvida det exemplar av ett musikaliskt verk som skall
framställas utgörs av noter eller av en ljudupptagning av verket.

Enligt den nya lydelsen ger första stycket inte rätt att för eget bruk
låta "en utomstående" framställa bruksföremål eller skulpturer eller
genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk. Enligt
hittillsvarande lydelse medför första stycket inte rätt att för eget bruk

109

låta "någon annan" framställa sådana exemplar.

Prop. 1992/93:214

Framställning av exemplar inom undervisningsverksamhet

13 §

För undervisningsändamål får exemplar av utgivna verk framställas
genom reprografiskt förfarande och upptagningar av verk som sänds
ut i ljudradio eller television göras, om avtalslicens gäller enligt
26 i §. Exemplaren och upptagningarna får användas endast i
undervisningsverksamhet som omfattas av det avtal som förutsätts för
uppkomsten av avtalslicensen.

Första stycket gäller inte om upphovsmannen hos någon av de
avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot exemplarframställ-
ningen.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 2.4 i den allmänna
motiveringen, har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Paragrafen avser dels reprografiskt förfarande (dvs. fotokopiering
och liknande metoder) för undervisningsändamål, som enligt hittills
gällande lag har behandlats i 15 a §, dels upptagningar av radio- och
TV-sändningar för undervisningsändamål, som hittills har reglerats i
17 § (såvitt avser ljudet i sändningarna). Enligt den nya bestäm-
melsen skall det gälla en avtalslicensregel beträffande båda dessa före-
teelser.

Enligt hittillsvarande 15 a § gäller redan en avtalslicensregel
beträffande reprografiskt förfarande för undervisningsändamål. I
förevarande paragraf tas upp endast en del av innehållet i den
hittillsvarande regeln. Skälet är att det i den nya 26 i § har tagits in
vissa gemensamma bestämmelser om avtalslicenser och att 13 §
hänvisar till denna paragraf. I den utsträckning som innehållet i
hittillsvarande 15 a § har tagits upp i 13 §, har endast redaktionella
ändringar gjorts.

När det gäller upptagningar av radio- och TV-sändningar för
undervisningsändamål, är avtalslicensregeln en nyhet. I fråga om
sådana upptagningar gäller samma regler som de beträffande
reprografiskt förfarande.

14 §

För undervisningsändamål får lärare och elever göra upptagningar
av sina egna framföranden av verk. Upptagningarna får inte användas
för andra ändamål.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 2.4 i den allmänna motivering-
en.

Ljudupptagningar av lärares och elevers egna framföranden av
offentliggjorda verk kan ske med stöd av hittillsvarande 17 §. Den
nya regeln avser emellertid såväl ljud- som bildupptagningar och ger

110

inte rätt endast till upptagning för tillfälligt bruk. Den avser också Prop. 1992/93:214
verk i allmänhet, inte endast verk som är offentliggjorda.

Framställning av exemplar inom sjukhus m.m.

15 §

Sjukhus och inrättningar med särskild service eller vård för äldre
eller funktionshindrade får göra upptagningar av ljudradio- och
televisionsutsändningar. Upptagningarna får användas endast inom
institutionen och inom kort tid efter upptagningen.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 2.5 i den allmänna motivering-

en.

Paragrafen innehåller en ny bestämmelse vilken möjliggör upptag-
ningar av radio- och TV-utsändningar inom den institutionella vården.

Uttrycket "inrättningar med särskild service eller vård för äldre
eller funktionshindrade" avser bl.a. s.k. servicehem för äldre och
gruppbostäder för funktionshindrade.

Regeln, att upptagningarna får användas endast "inom kort tid efter
upptagningen", illustrerar att syftet med bestämmelsen är att möjlig-
göra upptagningar för tidsförskjutet framförande. Avsikten är inte att
institutionerna skall ges rätt att behålla upptagningarna under en sådan
tid att institutionerna kan skaffa sig en samling av upptagningar med
stöd av regeln. Den närmare innebörden av begreppet "kort tid" kan
inte anges generellt. Det får ankomma på rättstillämpningen att
avgränsa begreppet i det enskilda fallet.

Framställning av exemplar inom vissa arkiv och bibliotek

16 §

De arkiv och bibliotek som avses i tredje och fjärde styckena har rätt
att framställa exemplar av verk

1. för bevarande-, kompletterings- eller forskningsändamål,

2. för utlämning till lånesökande av enskilda artiklar eller korta
avsnitt eller av material som av säkerhetsskäl inte bör utlämnas i
original eller

3. för användning i läsapparater.

I de fall som avses i första stycket 2 och 3 får exemplar framställas
endast genom reprografiskt förfarande.

Rätt till exemplarframställning enligt denna paragraf har

1. de statliga och kommunala arkivmyndigheterna,

2. det arkiv som avses i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter
och ljud- och bildupptagningar,

3. de vetenskapliga bibliotek och fackbibliotek som drivs av det all-
männa samt

4. folkbiblioteken.

Regeringen får i enskilda fall besluta att vissa andra arkiv och
bibliotek än de som anges i tredje stycket skall ha rätt till exemplar-
framställning enligt denna paragraf.

111

Paragrafen har behandlats i avsnitt 2.6 i den allmänna motive-
ringen.

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag,
motsvarar hittillsvarande 12 § med tillämpningsföreskrifter. Den nya
regeln avser emellertid - till skillnad från nuvarande regler - inte
endast framställning av exemplar genom fotografi utan också
exemplarframställning med andra metoder.

Första och andra styckena

Av skäl som beskrivits i allmänmotiveringen anges här för vilka
ändamål exemplarframställning med stöd av regeln får ske. Innebör-
den av bestämmelserna har behandlats i allmänmotiveringen.

Tredje stycket

I tredje stycket anges vilka arkiv och bibliotek som har rätt att
framställa exemplar med stöd av paragrafen. Regeln motsvarar
hittillsvarande 1 § första stycket tillämpningsförordningen.

Med uttrycket "de statliga och kommunala arkivmyndigheterna" i
punkt 1 avses de myndigheter som anges i 7 och 8 §§ arkivlagen
(1990:782).

Skälet till att "det arkiv som avses i lagen (1978:487) om plikt-
exemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar" anges i punkt 2
har behandlats i allmänmotiveringen.

I punkt 3 och 4 anges samma bibliotek som i 1 § första stycket
tillämpningsförordningen.

Fjärde stycket

Bestämmelsen motsvarar helt hittillsvarande 1 § andra stycket
tillämpningsförordningen; endast redaktionella justeringar har gjorts.

Framställning av exemplar åt synskadade m.fl.

17 §

Var och en får framställa exemplar i blindskrift av utgivna litterä-
ra och musikaliska verk.

De bibliotek och organisationer som regeringen beslutar i enskilda
fall skall ha rätt att genom ljudupptagning med hjälp av inläsning
eller överföring från en annan ljudupptagning framställa exemplar av
utgivna litterära verk för utlåning till synskadade och andra funktions-
hindrade som inte kan ta del av verken i skriftlig form. Exemplar-
framställningen får dock inte avse verk, av vilka ljudupptagning
kommit ut i handeln.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 2.12 i den allmänna motivering-

en.

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag,

Prop. 1992/93:214

112

motsvarar hittillsvarande 18 § med tillämpningsföreskrifter.

Prop. 1992/93:214

Första stycket

Bestämmelsen i första stycket motsvarar helt hittillsvarande 18 §
första stycket; endast redaktionella justeringar har gjorts.

Andra stycket

Bestämmelsen i andra stycket motsvarar helt hittillsvarande 18 §
andra stycket samt 9 § tillämpningsförordningen; endast redaktionella
justeringar har gjorts. Det är förutsett att det krävs verkställighets-
föreskrifter till bestämmmelsen. Dessa bör i princip ha det innehåll
som framgår av 10 § tillämpningsförordningen.

Framställning av samlingsverk för användning vid undervisning

18 §

Den som framställer ett samlingsverk, sammanställt ur verk från ett
större antal upphovsmän, för användning vid undervisning, får återge
mindre delar av litterära och musikaliska verk och sådana verk av litet
omfång, om det har gått fem år efter det år då verken gavs ut.
Konstverk får återges i anslutning till texten, om det har gått fem år
efter det år då verket offentliggjordes. Upphovsmännen har rätt till
ersättning.

Första stycket gäller inte sådana verk som har skapats för att
användas vid undervisning.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 2.11 i den allmänna motive-
ringen.

Paragrafen motsvarar helt hittillsvarande 16 § i den del denna
bestämmelse avser samlingsverk för användning vid undervisning;
endast redaktionella justeringar har gjorts.

Spridning av exemplar

19 §

När ett litterärt eller musikaliskt verk eller ett konstverk har utgivits,
får de exemplar som omfattas av utgivningen spridas vidare. Motsvar-
ande gäller när upphovsmannen har överlåtit exemplar av ett
konstverk. För exemplar av datorprogram gäller i stället att sprid-
ningen är tillåten sedan exemplaret med upphovsmannens samtycke
har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Exemplar av litterära och musikaliska verk får dock inte utan upp-
hovsmannens samtycke tillhandahållas allmänheten genom uthyrning
eller andra jämförliga rättshandlingar. Exemplar av datorprogram i
maskinläsbar form får inte heller lånas ut till allmänheten utan sådant
samtycke.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 2.16 i den allmänna motive-

113

8 Riksdagen 1992/93. 1 sanil. Nr 214

ringen.                                                            Prop. 1992/93:214

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 23 § och 25 § första stycket i
de delar dessa bestämmelser avser spridning av exemplar av verk.
Reglerna om inskränkningarna i upphovsmännens spridningsrätt har
alltså förts samman i denna paragraf. I jämförelse med gällande rätt
innebär den nya regeln endast den ändringen att uthyrning (och andra
jämförliga rättshandlingar) av exemplar av litterära verk till allmän-
heten kräver upphovsmannens samtycke. I övrigt har endast redaktio-
nella justeringar gjorts.

Uttrycket "uthyrning eller annan därmed jämförlig rättshandling"
infördes i 23 § upphovsrättslagen år 1983. I förarbetena uttalas att
uttrycket avser uthyrning och rättshandlingar som till sina verkningar
är jämförliga med uthyrning. Som exempel på sistnämnda rättshand-
lingar anges fall av köp med återköpsklausul, t.ex. att den som vill
disponera ett verksexemplar betalar ett belopp vilket motsvarar
exemplarets försäljningspris, varefter han vid återlämnandet av
exemplaret återfår nämnda belopp med avdrag för vad som i själva
verket utgör vederlag för rätten att under viss tid få disponera över
exemplaret. I förarbetena uttalas vidare att uttrycket avser fall i vilka
nyttjaren lämnar ett vederlag för rätten att få disponera över exemplar
men inte fall i vilka inget vederlag lämnas (prop. 1982/83:40 s. 13).

Huruvida vederlaget tas upp i syfte att erhålla vinst eller endast för
att minska kostnaderna för t.ex. en skattefinansierad verksamhet,
saknar betydelse. Av relevans är endast huruvida vederlag lämnas för
rätten att få disponera över verksexemplar eller ej.

Det är också utan betydelse huruvida vederlaget tas upp vid varje
tillfälle när exemplar ställs till förfogande eller i form av en årsav-
gift eller liknande. Men för att det skall röra sig om uthyrning eller
annan därmed jämförlig rättshandling krävs som redan nämnts att
vederlaget erläggs för rätten att få disponera över verksexemplar och
inte för något annat. Rekvisitet är alltså inte uppfyllt t.ex. när ett
bibliotek på sedvanligt sätt tar ut en beställnings- eller förseningsav-
gift av sina låntagare eller fordrar ersättning för kostnaden att utfärda
ett lånekort.

Enligt hittillsvarande 23 § krävs upphovsmannens samtycke vid
uthyrning (eller annan därmed jämförlig rättshandling) av bl.a.
exemplar av datorprogram. Datorprogram är litterära verk i upphovs-
rättslagens mening och den ändring av gällande rätt som den nya
bestämmelsen innebär medför således att det inte längre är nödvändigt
att särskilt nämna exemplar av datorprogram i det sammanhang som
nu är aktuellt.

114

Visning av exemplar

20 §

När ett verk har utgivits får de exemplar som omfattas av utgiv-
ningen visas offentligt. Motsvarande gäller när upphovsmannen har
överlåtit exemplar av ett konstverk.

Första stycket ger inte rätt att visa exemplar av konstverk genom film
eller i television. Exemplar av konstverk som avses i första stycket får
dock återges genom film eller i television, om återgivningen är av
mindre betydelse med hänsyn till filmens eller televisionsprogrammets
innehåll.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 23 § och 25 § första och andra
styckena i de delar dessa bestämmelser avser visning av verk och
exemplar av verk. Paragrafen avser emellertid inte endast de
kategorier av verk som nämns i dessa bestämmelser utan alla verk.
Paragrafen innebär därmed att även exemplar av filmverk får visas
offentligt, såvida verket är utgivet och exemplaren omfattas av ut-
givningen. Detta medför t.ex. att en videokassett, på vilken ett
filmverk är upptaget, får ställas ut i ett skyltfönster. Det medför
däremot inte att filmverket får spelas upp för publik. När så sker
visas nämligen inte filmverket i upphovsrättslagens mening. I stället
framförs det offentligt, vilket kräver upphovsmannens samtycke.

En fråga, som är av terminologisk art och som torde sakna praktisk
betydelse, är följande. Enligt lydelsen av hittillsvarande 25 § första
stycket är det konstverket, och inte exemplar av detta, som får visas.
Reglerna om inskränkningarna i upphovsmannens rätt att visa verk
har nu förts samman i förevarande paragraf. Beträffande samtliga
kategorier av verk bör då för enkelhetens skull gälla att inskränk-
ningarna avser visning av exemplar av verk.

I övrigt har endast redaktionella justeringar gjorts.

Offentliga framföranden

21 §

Var och en får framföra utgivna verk offentligt

1. vid tillfällen där framförandet av sådana verk inte är det huvud-
sakliga, tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan för-
värvssyfte samt

2. vid undervisning eller gudstjänst.

Första stycket gäller inte sceniska verk och filmverk och ger inte
rätt att sända ut verk i ljudradio eller television.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 20 §. Som framgår av allmän-
motiveringen (avsnitt 2.14) har regeln i sistnämnda bestämmelse om
framföranden i allmännyttigt syfte fått utgå. Bortsett från redaktionella
justeringar har därutöver endast den ändringen gjorts, att bestäm-
melsen inte längre ger rätt att sända ut verk i radio eller TV.

Prop. 1992/93:214

115

Citat

22 §

Var och en får citera ur offentliggjorda verk i överensstämmelse
med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 2.9 i den allmänna
motiveringen, motsvarar helt hittillsvarande 14 § första stycket; endast
redaktionella justeringar har gjorts.

Återgivning av konstverk och byggnader

23 §

Offentliggjorda konstverk får återges

1. i en kritisk eller vetenskaplig framställning i anslutning till texten
och

2. i en tidning eller tidskrift i samband med en redogörelse för en
dagshändelse, dock inte om verket har skapats för att återges i en
sådan publikation.

Första stycket gäller endast om återgivningen sker i överens-
stämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ända-
målet.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 2.17 i den allmänna
motiveringen, motsvarar hittillsvarande 14 § andra stycket och 15 §
andra stycket.

Första stycket

Uttrycket "kritisk framställning" i punkt 1 har samma innebörd som
enligt hittillsvarande 14 § andra stycket. (Om denna innebörd, se
SOU 1956:25 s. 202 f.). I uttrycket "vetenskaplig framställning"
innefattas, som framgår av allmänmotiveringen, inte populärveten-
skapliga alster. Detta är en skillnad i förhållande till den hittills-
varande regeln i 14 § andra stycket. Eftersom lagregeln har formu-
lerats om torde något hinder mot att tillägga uttrycket en annan
betydelse inte föreligga (jfr bet. 1976/77:JuU15 s. 6 samt prop.
1978/79:11 s. 184 f. - Lagrådet - och 194 f.) För att en framställ-
ning skall vara vetenskaplig krävs inte att den har vetenskapligt värde
men däremot att den tillkommit i syfte att lämna ett vetenskapligt
bidrag. Den måste också hålla sig på en viss vetenskaplig nivå.
Populärvetenskapliga framställningar omfattas som nyss nämndes inte.
(Om innebörden av sistnämnda begrepp, se åter SOU 1956:25 s. 202
f.)

Punkt 2 motsvarar helt hittillsvarande 15 § andra stycket; endast
redaktionella justeringar har gjorts.

Andra stycket

I andra stycket har förts in en regel som begränsar rätten enligt

Prop. 1992/93:214

116

första stycket att återge konstverk. Regeln, som är ny, har behand- Prop. 1992/93:214
lats i allmänmotiveringen.

24 §

Konstverk får avbildas

1. om de stadigvarande är placerade på eller vid allmän plats
utomhus eller

2. om de ställs ut, är till salu eller ingår i en samling, men i dessa
fall endast i meddelanden om utställningen eller försäljningen och i
kataloger.

Byggnader får fritt avbildas.

Paragrafen, som har behandlats i den allmänna motiveringen i
avsnitt 2.17, motsvarar helt hittillsvarande 25 § tredje och fjärde
styckena; endast redaktionella justeringar har gjorts.

Med "avbildning" avses (se SOU 1956:25 s. 264) återgivning
genom målning, teckning, fotografi eller annan teknik varigenom
konstverket eller byggnaden återges i planet. Med uttrycket avses
däremot inte plastisk återgivning.

Information om dagshändelser genom ljudradio och television
m.m.

25 §

Verk som syns eller hörs under en dagshändelse får återges vid
information om dagshändelsen genom ljudradio, television, direkt
överföring eller film. Verken får dock återges endast i den omfattning
som motiveras av informationssyftet.

Paragrafen motsvarar helt hittillsvarande 21 §; endast redaktionel-
la justeringar har gjorts.

Offentliga debatter, allmänna handlingar m.m.

26 §

Var och en får återge vad som muntligen eller skriftligen anförs

1. inför myndigheter,

2. i statliga eller kommunala representationer,

3. vid offentliga debatter om allmänna angelägenheter eller

4. vid offentliga utfrågningar om sådana angelägenheter.

Vid tillämpning av första stycket gäller dock

1. att skrifter vilka åberopas som bevis, utlåtanden och liknande får
återges endast i samband med en redogörelse för det mål eller ärende
i vilket de förekommit och endast i den omfattning som motiveras av
ändamålet med redogörelsen,

2. att en upphovsman har ensamrätt att ge ut samlingar av sina
anföranden och

3. att det som anförs vid sådana utfrågningar som avses i första
stycket 4 inte får återges i ljudradio eller television med stöd av den

117

bestämmelsen.

Prop. 1992/93:214

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 24 § andra stycket. I jäm-
förelse med denna bestämmelse har - utöver redaktionella justering-
ar - införts regler om rätt att återge vad som anförs vid offentliga
utfrågningar om allmänna angelägenheter (första stycket 4 och andra
stycket 3). Dessa regler, som saknar motsvarighet i den hittillsvarande
bestämmelsen, har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 2.3).

26 a §

Var och en får återge verk, vilka ingår i de handlingar som avses
i 9 § första stycket och är av de slag som anges i 9 § andra styck-
et 2-4. Upphovsmannen har rätt till ersättning, utom när återgiv-
ningen sker i samband med

1. en myndighets verksamhet eller

2. en redogörelse för ett mål eller ärende i vilket verket förekommit
och verket återges endast i den omfattning som motiveras av ända-
målet med redogörelsen.

Var och en får återge handlingar som är upprättade hos svenska
myndigheter men inte är sådana som avses i 9 § första stycket.

Andra stycket gäller inte beträffande

1. kartor,

2. tekniska förebilder,

3. datorprogram,

4. verk som skapats för undervisning,

5. verk som är resultatet av vetenskaplig forskning,

6. alster av bildkonst,

7. musikaliska verk,

8. diktverk eller

9. verk av vilka exemplar genom en myndighets försorg tillhandahålls
allmänheten i samband med affärsverksamhet.

Paragrafen, som har behandlats i den allmänna motiveringen i
avsnitt 2.7, motsvarar hittillsvarande 9 § andra stycket andra - fjärde
meningarna och 24 § första stycket.

Första stycket

Bestämmelsen motsvarar helt hittillsvarande 9 § andra stycket andra-
fjärde meningarna; endast redaktionella justeringar har gjorts. Skälet
till att dessa regler tas upp här och inte i 9 § har angivits i special-
motiveringen till 9 § ovan.

Andra stycket

Bestämmelsen motsvarar helt hittillsvarande 24 § första stycket
första meningen; endast redaktionella justeringar har gjorts.

Tredje stycket

Bestämmelsen motsvarar hittillsvarande 24 § första stycket andra
meningen. I jämförelse med sistnämnda bestämmelse har - utöver

118

redaktionella justeringar - endast en ändring gjorts. Ändringen består Prop. 1992/93:214
däri att kravet att kartor (som ingår i de handlingar vilka avses i
andra stycket) skall vara officiella för att de inte skall få fritt återges
har slopats. Enligt den nya bestämmelsen skall således andra stycket
över huvud taget inte gälla beträffande kartor.

26 b §

Allmänna handlingar skall oavsett upphovsrätten tillhandahållas
enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen.

Paragrafen motsvarar helt hittillsvarande 24 a §; endast redaktio-
nella justeringar har gjorts.

Ändringar av byggnader och bruksföremål

26 c §

Ägaren till en byggnad eller ett bruksföremål får ändra egendomen
utan upphovsmannens samtycke.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 2.8 i den allmänna
motiveringen, motsvarar helt hittillsvarande 13 §; endast redaktio-
nella justeringar har gjorts.

Särskilda bestämmelser om ljudradio och television

26 d §

De radio- och televisionsföretag som regeringen i enskilda fall
beslutar får sända ut utgivna litterära och musikaliska verk, om av-
talslicens gäller enligt 26 i §.

Första stycket gäller inte sceniska verk och inte heller andra verk
om upphovsmannen har förbjudit företaget att sända ut verket eller
det av andra skäl finns särskild anledning att anta att han motsätter
sig utsändningen. Första stycket gäller inte sådan vidaresändning som
avses i 26 f §.

Paragrafen, som innehåller en regel om avtalslicens, motsvarar
hittillsvarande 22 § andra stycket. I paragrafen tas upp endast en del
av innehållet i den hittillsvarande regeln. Skälet är att det i den nya
26 i § har tagits in vissa gemensamma bestämmelser om avtalslicenser
och att 26 d § hänvisar till denna paragraf.

I jämförelse med den hittillsvarande regeln har den ändringen gjorts
att bestämmelsen inte endast är tillämplig beträffande svenska radio-
och TV-företag utan beträffande alla sådana företag. I den utsträck-
ning som innehållet i nuvarande 22 § andra stycket har tagits upp i
26 d §, har därutöver endast redaktionella justeringar vidtagits.

119

26 e §

Ett radio- eller televisionsföretag som har rätt att sända ut ett verk
får ta upp verket på en anordning genom vilken det kan återges, om
det görs

1. för användning vid egna utsändningar ett fåtal gånger under
begränsad tid,

2. för att säkerställa bevisning om utsändningens innehåll eller

3. för att en statlig myndighet skall kunna utöva tillsyn över utsänd-
ningsverksamheten.

Upptagningar som avses i första stycket 2 och 3 får användas endast
för de ändamål som anges där. Om sådana upptagningar har
dokumentariskt värde, får de dock bevaras i det arkiv som avses i
lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupp-
tagningar.

En statlig myndighet som har till uppgift att utöva tillsyn över
reklamen i ljudradio- och televisionsutsändningar får återge utsänd-
ningar i den ontfattning som motiveras av ändamålet med tillsynen.

Första och andra styckena

Bestämmelserna, som har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag och som har behandlats i avsnitt 2.15 i den allmänna motive-
ringen, motsvarar hittillsvarande 22 § första stycket och 22 a §.

En redaktionell ändring består i att hittillsvarande 22 § första stycket
andra meningen fått utgå. Enligt denna bestämmelse, som avser s.k.
efemära upptagningar, gäller i fråga om rätten att göra upptagna verk
tillgängliga för allmänheten vad som eljest är stadgat. Bestämmelsen
torde vara överflödig. Av sammanhanget framgår att det föreslagna
första stycket ger rätt åt radio- och TV-företagen att göra upptag-
ningar men inte mer; det ger ingen rätt att göra upptagna verk
tillgängliga för allmänheten.

Av skäl som Lagrådet angivit har den begränsningen införts i
reglerna om efemära upptagningar i första stycket 1 att upptag-
ningarna får användas endast ett fåtal gånger under begränsad tid.
Motsvarande regel - att upptagningarna får användas endast fyra
gånger och bevaras högst ett år - framgår idag av 12 § första stycket
tillämpningsförordningen.

Det är förutsett att det krävs verkställighetsföreskrifter till be-
stämmelsen om efemära upptagningar. Dessa bör i princip ha det
innehåll som framgår av 11-14 §§ tillämpningsförordningen.

Tredje stycket

I tredje stycket har förts in en regel som leder till att Konsument-
verket får rätt att i viss utsträckning återge radio- och TV-sänd-
ningar. Regeln, som är ny, har behandlats i allmänmotiveringen
(avsnitt 2.19).

Prop. 1992/93:214

120

26 f §

Var och en har rätt att till allmänheten trådlöst eller genom kabel
samtidigt och oförändrat återutsända (vidaresända) verk som ingår i
en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning, om avtalslicens gäller
enligt 26 i §.

Paragrafen, som innehåller en regel om avtalslicens, motsvarar
hittillsvarande 22 d §. I paragrafen tas upp endast en del av inne-
hållet i den hittillsvarande regeln. Skälet är att det i den nya 26 i §
har tagits in vissa gemensamma bestämmelser om avtalslicenser och
att 26 f § hänvisar till denna paragraf.

I den utsträckning som innehållet i hittillsvarande 22 d § har tagits
upp i 26 f §, har endast redaktionella justeringar gjorts.

Särskilda bestämmelser om datorprogram

26 g §

Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram får
framställa sådana exemplar av programmet och göra sådana
ändringar i programmet som är nödvändiga för att han skall kunna
använda programmet för dess avsedda ändamål. Detta gäller även
rättelse av fel.

Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa
säkerhetsexemplar av programmet, om detta är nödvändigt för den
avsedda användningen av programmet.

Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får
inte utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när
rätten att utnyttja programmet har upphört.

Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, under-
söka eller prova programmets funktion för att fastställa de idéer och
principer som ligger bakom programmets olika detaljer. Detta gäller
under förutsättning att det sker vid sådan laddning, visning på skärm,
körning, överföring eller lagring av programmet som han har rätt att
utföra.

Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt andra och
fjärde styckena är ogiltiga.

Paragrafen motsvarar helt hittillsvarande 11 a §.

26 h §

Återgivning av ett datorprograms kod eller översättning av kodens
form är tillåten om åtgärderna krävs för att få den information som
är nödvändig för att uppnå samverkansförmåga mellan programmet
och ett annat program. Detta gäller dock endast under förutsättning
att följande villkor är uppfyllda:

1. åtgärderna utförs av en person som har rätt att använda program-
met eller för hans räkning av en person som har fått rätt att utföra
åtgärderna,

2. den information som är nödvändig för att uppnå samverkans-
förmåga har inte tidigare varit lätt åtkomlig för de i 1 angivna perso-
nerna och

Prop. 1992/93:214

121

3. åtgärderna är begränsade till de delar av originalprogrammet som Prop. 1992/93:214
är nödvändiga för att uppnå den avsedda samverkansförmågan.

Första stycket innebär inte att informationen får

1. användas för andra ändamål än att uppnå den avsedda sam-
verkansförmågan ,

2. överlämnas till andra personer, utom när detta är nödvändigt för
att uppnå den avsedda samverkansförmågan,

3. användas för utveckling, tillverkning eller marknadsföring av ett
datorprogram som i förhållande till det skyddade programmet har en
väsentligen likartad uttrycksform eller

4. användas för andra åtgärder som utgör intrång i upphovsrätten.

Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt denna para-
graf är ogiltiga.

Paragrafen motsvarar helt hittillsvarande 11 b §.

Gemensamma bestämmelser om avtalslicenser

26 i §

En avtalslicens som avses i 13, 26 d och 26 f §§ gäller för verksut-
nyttjande på visst sätt, när ett avtal har ingåtts om verksutnyttjande
på sådant sätt med en organisation som företräder ett flertal svenska
upphovsmän på området. Avtalslicensen ger användaren rätt att ut-
nyttja verk av det slag som avses med avtalet trots att verkens
upphovsmän inte företräds av organisationen.

För att ett verk skall få utnyttjas med stöd av 13 § krävs att avtalet
med organisationen har ingåtts av någon som bedriver undervisnings-
verksamhet i organiserade former.

När ett verk utnyttjas med stöd av 26 d § har upphovsmannen rätt
till ersättning.

När ett verk utnyttjas med stöd av 13 eller 26 f § tillämpas följan-
de. De villkor i fråga om rätten att utnyttja verket som följer av
avtalet gäller. Upphovsmannen skall i fråga om ersättning som läm-
nas enligt avtalet och förmåner från organisationen vilka väsentligen
bekostas genom ersättningen vara likställd med de upphovsmän som
organisationen företräder. Upphovsmannen har dock oavsett detta
alltid rätt till ersättning som hänför sig till utnyttjandet, om han begär
det inom tre år efter det år då verket utnyttjades. Krav på ersättning
får riktas endast mot organisationen.

Gentemot den som använder ett verk med stöd av 26 f § får krav
på ersättning göras gällande endast av de avtalsslutande organi-
sationerna. Kraven skall framställas samtidigt.

I paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag,
har vissa gemensamma regler om avtalslicenser tagits in. I förhållande
till hittills gällande rätt innebär det en nyhet att reglerna tas upp
samlat; hittills har varje avtalslicens behandlats för sig. En annan
skillnad i förhållande till hittills gällande rätt är, som framgår av
specialmotiveringen till 13 § ovan, att det gäller en regel om avtals-
licens också i fråga om upptagningar av radio- och TV-sändningar för
undervisningsändamål.

122

Första stycket                                                     Prop. 1992/93:214

Bestämmelsen har motsvarigheter i hittillsvarande 15 a § första och
tredje styckena (om reprografiskt förfarande i undervisnings-
verksamhet), 22 § andra stycket (om radio- och TV-sändningar) och
22 d § första stycket (om vidaresändning av radio- och TV-sändning-
ar). I jämförelse med hittillsvarande 15 a § föreligger den skillnaden
att den nya regeln inte ställer krav på att avtalet skall vara skriftligt.
I praktiken torde denna skillnad sakna betydelse; de avtal som avses
här torde ändå regelmässigt komma att ges skriftform. I övrigt har
endast redaktionella justeringar gjorts.

Andra stycket

Bestämmelsen har motsvarighet i hittillsvarande 15 a § första stycket
andra meningen. Den nya bestämmelsen är kortare än den gamla,
men någon skillnad i sak är inte åsyftad.

Tredje stycket

Bestämmelsen har motsvarighet i hittillsvarande 22 § andra stycket;
endast redaktionella justeringar har gjorts.

Fjärde stycket

Bestämmelsen har motsvarigheter i hittillsvarande 15 a § tredje och
fjärde styckena samt 22 d § första och andra styckena. Enligt sista
meningen får krav på ersättning för utnyttjandet riktas endast mot
organisationen. Enligt hittillsvarande 15 a § sista stycket sista
meningen får det i avtalet med bindande verkan för upphovsmannen
föreskrivas, att krav på ersättning för utnyttjandet får riktas endast
mot organisationen. Eftersom detta regelmässigt föreskrivs i avtalen,
har skillnaden mellan de båda reglerna ingen praktisk betydelse.

Femte stycket

Bestämmelsen motsvarar helt hittillsvarande 22 d § sista stycket;
endast redaktionella justeringar har gjorts.

45 §

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk får inte utan hans samtycke tas upp på en grammofonskiva, en
film eller en annan anordning, genom vilken det kan återges, och inte
heller sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt över-
föring göras tillgängligt för allmänheten.

Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i
första stycket får inte utan konstnärens samtycke överföras från en
sådan anordning till en annan förrän femtio år har förflutit efter det
år då upptagningen gjordes.

Beträffande upptagningar, utsändningar och överföringar som avses
i denna paragraf skall 3, 6-9, 11-13, 15, 16, 21, 22, 25-26 b, 26 e,

123

26 f 27, 28, 41 och 42 §§ tillämpas.

Första och andra styckena

Bestämmelserna har endast justerats redaktionellt.

Tredje stycket

Hänvisningarna i tredje stycket har anpassats till övriga ändringar
i lagen. Det innebär att de nya reglerna om inskränkningarna i
upphovsmännens rättigheter får motsvarande tillämpning i fråga om
de utövande konstnärernas rättigheter enligt denna paragraf, i den
mån de nya reglerna är relevanta i detta sammanhang.

46 §

En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken
ljud eller filmverk har tagits upp får inte utan framställarens sam-
tycke eftergöras förrän femtio år har förflutit efter det år då upp-
tagningen gjordes. Som eftergörande anses även att upptagningen
överförs fran en sådan anordning till en annan.

Beträffande förfarande som enligt denna paragraf är beroende av
framställarens samtycke skall 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 15,
16, 22, 25-26 b och 26 e §§ tillämpas.

Första stycket

Bestämmelsen har endast justerats redaktionellt.

Andra stycket

Hänvisningarna i andra stycket har anpassats till övriga ändringar
i lagen. Det innebär att de nya reglerna om inskränkningarna i
upphovsmännens rättigheter får motsvarande tillämpning i fråga om
fonogram- och filmframställarnas rättigheter enligt denna paragraf, i
den mån de nya reglerna är relevanta i detta sammanhang.

47 §

Om en grammofonskiva eller en annan anordning på vilken ljud
har tagits upp används vid en ljudradio- eller televisionsutsändning
eller vid ett annat offentligt framförande i förvärvssyfte och ut-
sändningen eller framförandet äger rum inom femtio år efter det år
då ljudupptagningen gjordes, skall ersättning betalas till framställaren
och till utövande konstnärer vilkas framförande har tagits upp på an-
ordningen. Om två eller flera konstnärer har samverkat vid fram-
förandet, kan den rätt som tillkommer dem göras gällande endast av
dem gemensamt. Gentemot den som har använt anordningen skall
konstnärer och framställare göra gällande sina krav samtidigt.

Vad som sägs i första stycket om ljudradio- och televisions-
utsändning gäller också när en trådlös sådan utsändning samtidigt och
oförändrat återutsänds (vidaresänds) till allmänheten trådlöst eller
genom kabel. Gentemot den som vidaresänder får krav på ersättning
göras gällande endast genom sådana organisationer som företräder ett
flertal svenska utövande konstnärer eller framställare. Organisatio-

Prop. 1992/93:214

124

nerna skall framställa kraven samtidigt med de krav som avses i Prop. 1992/93:214
26 i § femte stycket.

Bestämmelserna i 8 och 9 §§, 11 § andra stycket, 21, 22 och 25-

26 a §§ skall tillämpas i de fall som avses i denna paragraf. Beträf-
fande utövande konstnärers rätt skall också 27, 28, 41 och 42 §§
tillämpas.

Denna paragraf gäller inte ljudfilm.

Första och andra styckena

Bestämmelserna har endast justerats redaktionellt.

Tredje stycket

Hänvisningarna i tredje stycket har anpassats till övriga ändringar
i lagen. Det innebär att de nya reglerna om inskränkningarna i
upphovsmännens rättigheter får motsvarande tillämpning i fråga om
fonogramframställarnas och de utövande konstnärernas rättigheter
enligt denna paragraf, i den mån de nya reglerna är relevanta i detta
sammanhang.

Fjärde stycket

Bestämmelsen har endast justerats redaktionellt.

48 §

En ljudradio- eller televisionsutsändning får inte utan radio- eller
televisionsföretagets samtycke återutsändas eller tas upp på en
anordning, genom vilken den kan återges. Utan sådant samtycke får
en televisionsutsändning inte heller återges för allmänheten i biografer
eller jämförliga lokaler.

En utsändning som har tagits upp på en anordning som avses i
första stycket får inte utan radio- eller televisionsföretagets samtycke
överföras från en sådan anordning till en annan förrän femtio år har
förflutit efter det år då utsändningen ägde rum.

Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 15, 16, 21, 22,
25-26 b och 26 e §§ skall tillämpas i de fall som avses i denna
paragraf.

Om ett radio- eller televisionsföretag har krav på ersättning för en
sådan vidaresändning som avses i 26 f § och som har skett med
företagets samtycke, skall företaget framställa sitt krav samtidigt med
de krav som avses i 26 i § femte stycket.

Första och andra styckena

Bestämmelserna har endast justerats redaktionellt.

Tredje stycket

Hänvisningarna i tredje stycket har anpassats till övriga ändringar
i lagen. Det innebär att de nya reglerna om inskränkningarna i
upphovsmännens rättigheter får motsvarande tillämpning i fråga om
radio- och TV-företagens rättigheter enligt denna paragraf, i den mån
de nya reglerna är relevanta i detta sammanhang.

125

Fjärde stycket

Bestämmelsen har endast justerats redaktionellt.

Prop. 1992/93:214

49 §

En katalog, en tabell eller ett annat dylikt arbete vari ett stort antal
uppgifter har sammanställts får inte utan framställarens samtycke
eftergöras förrän tio år har förflutit efter det år då arbetet gavs ut.

Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12 § första stycket,
13,16-18, 22, 26-26 b och 26 e §§ skall tillämpas beträffande arbeten
som avses i denna paragraf. Ar ett sådant arbete eller en del av det
föremål för upphovsrätt, får den också göras gällande.

Första stycket

Bestämmelsen har endast justerats redaktionellt.

Andra stycket

Hänvisningarna i andra stycket har anpassats till övriga ändringar
i lagen. Det innebär att de nya reglerna om inskränkningarna i
upphovsmännens rättigheter får motsvarande tillämpning i fråga om
katalogframställamas och andras rättigheter enligt denna paragraf, i
den mån de nya reglerna är relevanta i detta sammanhang.

58 §

Rätt domstol i mål om ljudradio- eller televisionsutsändning i strid
mot denna lag är Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller i mål om
ersättning som avses i 18 §, 26 a § första stycket, 26 i § tredje stycket
eller 47 § och i mål i vilket motsvarande ersättning begärs på grund
av en hänvisning i 45, 46, 48 eller 49 § samt i mål om ersättning för
en sådan vidaresändning som avses i 26 f§.

Hänvisningarna i paragrafen har anpassats till övriga ändringar i
lagen. Dessutom har gjorts två tillägg. Det första tillägget innebär
att Stockholms tingsrätt är rätt forum också i mål i vilket någon av
de relevanta bestämmelserna om ersättning är aktuella på grund av
en hänvisning i någon av reglerna om närstående rättigheter. Det
andra tillägget innebär att Stockholms tingsrätt är rätt forum i alla
mål om ersättning för sådana vidaresändningar som avses i 26 f §.
Enligt hittills gällande lydelse avser 58 § endast mål i vilka ersätt-
ning begärs på grund av att vidaresändning har skett antingen i strid
mot upphovsrättslagen eller med stöd av avtalslicensregeln i hittillsva-
rande 22 d §.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 utom i fråga om 19 §
tredje meningen som träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Lagen tillämpas även på verk som har kommit till före ikraft-
trädandet utom när det gäller åtgärder som har gjorts eller rättigheter

126

som har förvärvats före den tidpunkten. Det som sägs i 19 § om
uthyrning och andra jämförliga rättshandlingar avseende exemplar av
litterära verk skall dock alltid tillämpas fran tiden för ikraftträdan-
det.

3. Det som sägs i 2 tillämpas också i fråga om framföranden, upptag-
ningar, utsändningar och arbeten som avses i 45, 46, 48 och 49 §§.

Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 2.20 i den allmänna
motiveringen.

4.2 Förslaget om ändringar i lagen (1992:1687) om ändring
i upphovsrättslagen

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 utom i fråga om 23 §.
Vad gäller 23 § träder lagen i kraft den dag regeringen bestämmer.
Har regeringen inte före den 1 januari 1994 satt lagen i kraft såvitt
gäller 23 §, träder dock lagen i den delen aldrig i kraft. Har
regeringen före den 1 januari 1994 satt lagen i kraft såvitt gäller
23 §, upphör lagen att gälla i den delen vid utgången av år 1993.

När upphovsrättslagen nyligen ändrades på det sätt som föranleds
av EES-avtalet, gavs regeringen möjlighet att sätta den nya lydelsen
av 23 § i kraft (se SFS 1992:1687). Skälet till detta var att de nya
bestämmelserna i 23 § inte borde träda i kraft om inte EES-avtalet
trädde i kraft (prop. 1992/93:48 s. 139). Regeringen har ännu inte
utnyttjat möjligheten.

I samband med de ändringar i upphovsrättslagen som föreslås i
lagförslag 1, vilka enligt förslaget skall träda i kraft den 1 januari
1994, bör regeringens möjlighet att sätta i kraft 23 § i dess lydelse
enligt SFS 1992:1687 begränsas så att bestämmelsen endast kan sättas
i kraft under år 1993. Vidare bör föreskrivas att, om så sker,
bestämmelsen skall upphöra att gälla vid utgången av år 1993. I
lagförslag 2 föreslås följaktligen dessa ändringar i ikraftträdande-
bestämmelserna till de nyligen genomförda ändringarna i upphovs-
rättslagen.

4.3 Förslaget om ändringar i fotografilagen

7 §

Offentliggjorda fotografiska bilder får återges i anslutning till texten
i kritiska eller vetenskapliga framställningar.

Offentliggjorda fotografiska bilder får, mot ersättning, återges i
anslutning till texten i arbeten som är avsedda att användas vid
undervisning.

Första stycket har ändrats i linje med en ändring i motsvarande
bestämmelse i upphovsrättslagen. I båda lagarna innebär ändringen
att reglerna om populärvetenskapliga framställningar har utmönstrats

Prop. 1992/93:214

127

och att betydelsen av uttrycket "vetenskapliga framställningar" har Prop. 1992/93:214
snävats in. Om ändringen i upphovsrättslagen, se specialmotiveringen
till 23 § denna lag; där beskrivs också vilken innebörd som enligt de
nya reglerna bör ges åt uttrycket "vetenskapliga framställningar". Om
anledningen till att också fotografilagen bör ändras på denna punkt,

se avsnitt 2.17.

I övrigt har endast redaktionella justeringar gjorts i paragrafen.

7 a §

Det som sägs i 13 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära

och konstnärliga verk skall tillämpas i fråga om rätten till fotogra-
fisk bild.

Hänvisningen till upphovsrättslagens bestämmelse om exemplar-
framställning i undervisningsverksamhet har anpassats till ändring-
arna i denna lag. Hänvisningen innebär att den nya avtalslicensregeln
om upptagningar av verk som sänds ut i radio eller television skall ha
motsvarande tillämpning i fråga om fotografiska bilder.

De televisionsföretag som regeringen i enskilda fall beslutar får,
mot ersättning, visa offentliggjorda fotografiska bilder, om fotografen
inte har förbjudit företaget att visa bilden eller det av andra skälfinns
särskild anledning att anta att han motsätter sig visningen. Vad som
nu sagts gäller inte film.

När en trådlös televisionsutsändning samtidigt och oförändrat
återutsänds till allmänheten trådlöst eller genom kabel av någon annan
än ett sådant företag som avses i första stycket, tillämpas beträffande
fotografisk bild som visas i sändningen 26 f § lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Första stycket har ändrats så att regeln inte endast är tillämplig
beträffande svenska TV-företag utan beträffande alla sådana företag.

Hänvisningen i andra stycket till upphovsrättslagens bestämmelse

om vidaresändning av radio- och TV-sändningar har anpassats till
ändringarna i denna lag.

I övrigt har endast redaktionella justeringar gjorts i paragrafen.

12 §

Fotografiska bilderfår fritt utnyttjas i rättsvårdens och den allmänna
säkerhetens intresse.

I fråga om rätten till fotografisk bild skall 9, 26 och 26 a §§ lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
tillämpas, varvid det som sägs om alster av bildkonst i stället skall
gälla fotografiska bilder vilka har konstnärligt eller vetenskapligt
värde.

Allmänna handlingar skall oavsett rätten till fotografisk bild
tillhandahållas enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen.

I fråga om rätten till fotografisk bild skall 26 e § lagen (1960:729)

128

om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk tillämpas.          Prop. 1992/93:214

Hänvisningarna i andra stycket till vissa bestämmelser i upphovs-
rättslagen har anpassats till ändringarna i denna lag.

Hänvisningen i fjärde stycket till en bestämmelse i upphovsrättsla-
gen har, såvitt avser den hittillsvarande hänvisningen till 22 a §
upphovsrättslagen, anpassats till ändringarna i denna lag. Den
hittillsvarande hänvisningen till reglerna i 22 b och 22 c §§ upp-
hovsrättslagen om rätt för Arkivet för ljud och bild att framställa
exemplar av verk har utgått. Skälet är att dessa regler i stället skall
tas upp i förordningen med tillämpningsbestämmelser till upphovs-
rättslagen och fotografilagen. Se avsnitt 2.6. Stöd i fotografilagen för
att ta upp reglerna i förordningen finns i 6 §.

Hänvisningen i fjärde stycket innebär bl.a. att reglerna om s.k.
efemära upptagningar i 26 e § första stycket 1 upphovsrättslagen skall
ha motsvarande tillämpning i fråga om fotografiska bilder. Efemära
upptagningar har i fotografilagen hittills behandlats i 11 §. Denna
bestämmelse kan alltså upphävas.

13 §

När en fotografisk bild återges med stöd av 6-10 §§ skall källan
anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver.

Den hittillsvarande hänvisningen till 11 § har uteslutits, eftersom
det - av skäl som just nämndes - föreslås att denna bestämmelse skall
upphävas.

20 §

Rätt domstol i mål om televisionsutsändning i strid mot denna lag
är Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller i mål om ersättning som
avses i 7 § andra stycket eller 9 § första stycket, i mål i vilket
ersättning begärs på den grunden att 26 a § första stycket lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk skall
tillämpas enligt 12 § andra stycket och i mål om ersättning för en
sådan vidaresändning som avses i 9 § andra stycket.

Hänvisningen till upphovsrättslagen har anpassats till ändringarna
i denna lag. Dessutom har gjorts ett tillägg som motsvarar det tillägg
som har gjorts i 58 § upphovsrättslagen avseende mål om ersättning
för vissa vidaresändningar. Se specialmotiveringen till denna para-
graf.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

2. Lagen tillämpas även på fotografiska bilder som har kommit till
före ikraftträdandet utom när det gäller åtgärder som har gjorts eller
rättigheter som har förvärvats före den tidpunkten.

129

9 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 214

Här kan hänvisas till avsnitt 2.20 i den allmänna motiveringen. Prop. 1992/93:214

4.4 Förslaget om ändringar i lagen om medling i vissa upp-
hovsrättstvister

1 §

Denna lag tillämpas när det uppstår en tvist om ingående av ett avtal
vilket utgör en förutsättning för en avtalslicens enligt 13 § lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Lagen
tillämpas även vid motsvarande tvister vilka kan föreligga dels till
följd av hänvisningarna till 13 § i 45, 46 och 49 §§ lagen om upp-
hovsrätt till litterära och konstnärliga verk och i 7 a § lagen
(1960:730) om rätt till fotografisk bild, dels när avtal om den aktuella
exemplarframställningen skall ingås med svenska radio- eller
televisionsföretag till följd av företagens rätt enligt 48 § lagen om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Hänvisningarna i paragrafen till vissa bestämmelser i upphovs-
rättslagen har anpassats till ändringarna i denna lag. Därutöver
föreslås, som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 2.4), att lagen
om medling i vissa upphovsrättstvister skall vara tillämplig avseende
en tvist om ingående av ett avtal vilket antingen utgör en förutsättning
för en avtalslicens enligt den nya regeln om upptagningar för under-
visningsändamål av verk som sänds ut i radio och TV eller avser
upplåtelse av ett svenskt radio- eller TV-företags egen rätt i fråga om
sådana upptagningar. Paragrafen har utformats i enlighet med detta.
Dessutom har redaktionella justeringar gjorts.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk,

2. lag om ändring i lagen (1992:1687) om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

3. lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild,

4. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovs-
rättstvister.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.

130

Prop. 1992/93:214

Bilaga 1

UPPHÖ VSRÄTTSUTREDNINGENS SAMMANFATT-

NING AV BETÄNKANDET SOU 1988:31

Med detta betänkande fortsätter vi vår översyn av upphovsrättslagen
(URL) och fotografilagen (FotoL). Vi lägger fram förslag till lagstift-
ning i fråga om vissa fall av "institutionell exemplarframställning",
dvs. sådan framställning av exemplar av skyddade verk som sker
inom vad vi med en samlande beteckning kallar "institutioner", dvs.
myndigheter, företag, organisationer och andra sammanslutningar.
För att klargöra gränsdragningen mellan den exemplarframställning
som kan ske fritt för enskilt bruk (11 § URL) och den "institutionella
exemplarframställningen" tar vi upp vissa frågor som berör det
enskilda bruket. Inom ramen för sistnämnda område gör vi också nya
överväganden beträffande rätten att i efterhand ta del av radio- och
TV-program som behandlar samhällsfrågor.

I vårt andra delbetänkande om närstående rättigheter, enskilt bruk
och videogram behandlade vi bl.a. frågor om exemplarframställning
för enskilt bruk från en generell utgångspunkt. I vårt tredje delbe-
tänkande, Upphovsrätt och datorteknik, lade vi fram förslag bl.a om
datorprogram och det enskilda bruket. I förevarande betänkande tar
vi upp frågor som rör det enskilda bruket igen, av två skäl. Det ena
är att de förslag till särskild reglering av den "institutionella exem-
plarframställningen" som vi här lägger fram påverkar tillämpnings-
området för det enskilda bruket. Det andra är att en dom av Högsta
domstolen givit oss anledning att se över det i vårt andra delbetänk-
ande framlagda förslaget om enskildas rätt att anlita utomstående för
att göra inspelningar av i radio och TV sända samhällsprogram och
andra inlägg i den allmänna debatten.

Såvitt gäller frågan om gränsdragningen mellan enskilt bruk och
"institutionellt bruk" finner vi att övervägande skäl talar för en
restriktiv tolkning när det gäller exemplarframställning för person-
ligt bruk utanför den rent privata sfären, särskilt som sådant "profes-
sionellt enskilt bruk" som är av mera omfattande eller systematisk
karaktär kommer att rymmas inom de särskilda regleringar som vi
föreslår beträffande den "institutionella exemplarframställningen".
När det gäller frågan om att i efterhand ta del av programutbudet i
radio och TV konstaterar vi att det redan enligt 24 § andra stycket

131

URL är tillåtet att anlita utomstående för att framställa exemplar av
sådana utsända radio- och TV-program som innehåller "överlägg-
ningar i allmänna angelägenheter". Vi modifierar därför vårt tidigare
förslag på så sätt att rätten att anlita utomstående skall gälla ut-
frågningar och uttalanden i politisk, ekonomisk eller religiös dags-
fråga.

Redan 1978 lade vi fram förslag beträffande en form av "insti-
tutionell exemplarframställning", nämligen fotokopiering inom
undervisningsverksamhet; förslaget har lett till lagstiftning (15 a §
URL och 7 a § FotoL). I detta betänkande behandlar vi den "institu-
tionella exemplarframställning" som sker genom fotokopiering inom
myndigheter, företag och organisationer. Vi noterar att den av
rättighetshavarorganisationema bildade föreningen Presskopia och
vissa myndigheter och organisationer redan har ingått avtal som
reglerar mångfaldigande av redaktionell text av intresse för använ-
darens verksamhet, men att dessa avtal inte är heltäckande. Vi finner
att "institutionernas" intresse av att med hjälp av moderna repro-
grafiska metoder kunna mångfaldiga skyddade verk, sammanställ-
ningar och fotografier ur tidningar och tidskrifter för att informera
anställda och andra med särskild ankytning till verksamheten kan
tillgodoses genom en avtalslicensordning utan att rättighetshavamas
berättigade intressen åsidosätts. Vi föreslår därför att frågan löses
med en ny avtalslicensbestämmelse, 15 b §.

I betänkandet föreslår vi vidare att "institutionernas" intresse av att
kunna spela in radio- och TV-program tillgodoses på tre särskilda
områden. Det första området gäller inspelning för tidsförskjuten
visning vid inrättningar för sjuk- och åldringsvård. Vi konstaterar att
det finns ett starkt intresse att göra det möjligt för dem som vistas på
sjukhus, ålderdomshem och liknande vårdinrättningar att i efterhand
kunna ta del av programutbudet. Vi noterar att parterna på
TV-området redan försökt att avtalsvägen lösa frågan om inhämtande
av nödvändiga tillstånd, men konstaterar att dessa avtal inte är
heltäckande. Vi noterar vidare att det finns konventionstekniska och
andra invändningar mot regleringar som innebär ingrepp av större
omfattning i exemplarframställningsrätten. Vi finner därför att frågan
bör lösas genom en avtalslicensordning och föreslår därför en ny
avtalslicensbestämmelse, 22 e §, som ger nämnda vårdinrättningar
möjlighet att spela in programmen och där använda dem för kortva-
rigt bruk.

Det andra området gäller "institutionernas" intresse av att i efter-
hand kunna ta del av den samhällsdebatt som förekommer i radio och
TV. Vi finner att det föreligger ett befogat intresse av en inspelnings-
rätt när det gäller program om vissa dagsfrågor av betydelse för den
allmänna debatten. Vi noterar att rättighetshavarsidan genom

Prop. 1992/93:214

132

COPYSWEDE och Sveriges Television AB börjat undersöka vilka Prop. 1992/93:214
möjligheter det finns att erbjuda "institutionerna" avtal om en sådan
begränsad inspelningsrätt. Vi föreslår därför att program som
innehåller politiska, ekonomiska och religiösa dagsfrågor skall kunna
spelas in med stöd av en avtalslicensbestämmelse.

Det tredje området gäller inspelning av radio- och TV-program
inom undervisningsverksamhet. För närvarande medger lagstiftningen
endast ljudupptagning för tillfälligt bruk inom undervisningsverk-
samhet (17 § URL), dvs. inspelningar av radioprogram och ljudet till
TV-program samt direkta inspelningar av egna framföranden liksom
andra upptagningar, om dessa inte framställts i förvärvssyfte. I fråga
om inspelning av TV-program råder dock sedan länge den ordningen
att Sveriges Utbildningsradio (UR) för användarnas räkning friköper
den rätten såvitt avser UR:s programutbud. UR friköper också
radioprogram, vilket möjliggör att användarna kan bevara och
använda inspelningar längre än som kan ske med stöd av 17 §. Vi
föreslår inte någon ändring i den friköpsordning som UR tillämpar.
Däremot föreslår vi att rätten att göra ljudupptagningar med stöd av
17 § begränsas till sådana radio- och TV-utsändningar som sker i
undervisningssyfte. Detta innebär att det allmänna programutbudet i
radio jämställs med motsvarande utbud i TV. Inskränkningen till
förmån för undervisningsprogrammen bibehålls för att UR skall kunna
bedriva sin programverksamhet i enlighet med statsmakternas
intentioner; UR kan nämligen inte friköpa vissa utomnordiska
musikrättigheter. Vidare föreslår vi att rätten att göra direkta
upptagningar för tillfälligt bruk utvidgas till att gälla även bildupptag-
ningar, men begränsar samtidigt tillämpningsområdet på så sätt att
upptagningen skall avse lärarens eget framförande av ett verk och att
den skall ske för undervisningsändamål. Detta innebär således en viss
begränsning såvitt avser rätten att göra ljudupptagningar.

För annan ljud- och bildupptagning inom undervisningsverksamhet
föreslår vi en avtalslicensbestämmelse, 17 a §. Den täcker dels
upptagningar av det allmänna programutbudet i radio och TV, dels
annan ljud- och bildupptagning varom parterna kan komma överens.

Förslagen i URL kompletteras med motsvarande förslag i FotoL.

Vi föreslår slutligen att 1980 års lag om medling i vissa upp-
hovsrättstvister skall vara tillämplig på samtliga nu föreslagna
avtalslicenser.

133

Prop. 1992/93:214

Bilaga 2

UPPHOVSRÄTTSUTREDNINGENS SAMMANFATT-

NING AV BETÄNKANDET SOU 1990:30

Med detta betänkande avslutar vi vår översyn av upphovsrättslagen
(URL) och fotografilagen (FotoL). Vi lägger fram förslag om att
rätten till fotografisk bild i fortsättningen skall regleras i URL. Vidare
redovisas resultatet av vår fortsatta översyn av 2 kap. URL, som
innehåller bestämmelser om inskränkningar i upphovsmannens
principiella ensamrätt till olika förfoganden över sitt verk. Översynen
leder till förslag om ändring i flera paragrafer i URL. Som ett resultat
av vår särskilda översyn av bildkonstnärernas rättigheter föreslås i
betänkandet införandet av en ny rätt till ersättning vid yrkesmässig
vidareförsäljning av konstverk, s.k. droit de suite, och införandet av
en ny skyldighet för ägaren av ett exemplar av ett konstverk eller den
som på grund av avtal med denne besitter exemplaret att bereda
upphovsmannen tillgång till exemplaret, s.k. droit d'accés.

Fotografirättens integration i URL

Vi anser att rätten till fotografisk bild bör regleras i URL. Vi föreslår
därför att FotoL upphävs och att undantaget i 10 § URL för fotogra-
fisk bild tas bort. Därigenom blir URL:s regler tillämpliga på foto-
grafiska bilder som är verk. Av praktiska skäl bör emellertid enligt
vår mening alla fotografiska bilder åtnjuta skydd enligt URL,
oberoende av om de är verk eller inte. Detta har vi markerat genom
att i ett nytt tredje stycke i 1 § URL uttryckligen ange att vad i URL
föreskrivs om upphovsrätten till konstverk och andra alster av
bildkonst även gäller i fråga om fotografisk bild, oavsett om bilden
utgör verk eller inte. Denna nya bestämmelse medför vidare att
URL:s regler om konstverk blir tillämpliga på fotografiska bilder.

Den viktigaste följden av förslaget är att fotografiska bilder jämställs
med andra konstverk. Detta innebär bl.a. att det skydd mot efter-
görande som gäller enligt URL i fortsättningen kommer att gälla även
för fotografier.

En annan viktig följd är att skyddstiden för alla fotografier kommer

134

att löpa under upphovsmannens livstid och femtio år därefter. Enligt Prop. 1992/93:214
FotoL gäller den skyddstiden endast fotografiska bilder av konst-
närligt eller vetenskapligt värde; övriga bilder skyddas i tjugofem år
från framställningsåret.

I två avseenden medför fotografirättens integration i URL att
särregler behövs för fotografiska bilder. Dels föreslår vi att vissa
arkiv och museer genom en avtalslicensordning skall få en begränsad
exemplarframställningsrätt beträffande fotografier i sina samlingar,
dels överför vi från FotoL bestämmelsen om att fotografisk bild fritt
får utnyttjas i rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse till
24 § URL.

Rätten till fotografiska bilder som utförts på beställning tillkommer
enligt gällande 14 § FotoL beställaren om inte annat avtalats. En
majoritet av utredningens ledamöter föreslår att den regeln upphävs.
Den enda bestämmelse om beställd bild blir därmed regeln i 27 §
andra stycket URL om beställd porträttbild, som alltså kommer att
gälla även fotografiskt porträtt. Till samma stycke överflyttas från
14 § FotoL också regeln om att beställare av porträtt alltid har rätt att
låta ta in porträttet i tidning, tidskrift eller skrift med biografiskt
innehåll om inte fotografen förbjudit det. Den regeln kommer att i
fortsättningen gälla även andra porträttbilder än fotografiska.

En minoritet av ledamöterna föreslår att regeln om beställarpresum-
tionen överförs till URL, men i en modifierad form. Den föreslår att
om inte annat avtalats skall rätten till en fotografisk bild som utförts
på beställning övergå till beställaren i den omfattning som avtalats.
Fotografen får dock inte utöva den rätt till bilden som han kan ha
kvar utan beställarens samtycke.

Översynen av 2 kap. URL

I 9 § URL finns bestämmelser om upphovsrätt till vissa kvalificerade
typer av allmänna handlingar. Huvudregeln är att sådana handlingar
är undantagna från upphovsrätt. Sådan rätt åtnjuter dock vissa typer
av verk om de ingår i en sådana handling, varvid dock särskilda
inskränkningar gäller i fråga om återgivande av verket. Vi föreslår
att 9 § ändras så att upphovsrätt i fortsättningen skall gälla inte bara
till officiella kartor utan till alla typer av kartor samt att upphovsrätt
skall gälla också för fristående litterära verk som ingår i sådan
kvalificerad allmän handling som tidigare nämnts. I redaktionellt
hänseende innebär vårt förslag att till 24 § URL överflyttas de
inskränkningar som enligt nuvarande lydelse görs i upphovsrätten till
vissa alster när de ingår i en allmän handling av den kvalificerade
typen. Därigenom uppnås den systematiska fördelen att alla in-
skränkningar i upphovsrätten samlas i 2 kap. URL.

135

I 12 § URL finns för närvarande bestämmelser om
exemplarframställning genom fotografi vid arkiv och bibliotek.
Bestämmelsen kompletteras genom vissa i administrativ ordning
utfärdade regler, enligt vilken sådan framställning under närmare
angivna förutsättningar får ske för skydds-, beredskaps- och komplet-
teringsändamål samt i begränsad utsträckning för utlåning. Vårt
förslag innebär att nuvarande bestämmelse ändras på så sätt att
bibliotek och arkiv i fortsättningen får rätt att framställa exemplar av
verk även med hjälp av andra metoder än fotografi. Exemplar som
framställs på annat sätt än genom fotografi skall dock bara få
användas inom institutionens lokaler för forskningsändamål. De skall
således inte få lånas ut. Den på detta sätt utvidgade exemplar-
framställningsrätten skall dock inte gälla för datorprogram i maskin-
läsbar form.

I detta sammanhang föreslår vi också två särskilda avtalslicens-
ordningar. Den ena avser att beakta upphovsmännens intressen av att
kunna dra nytta av den ökande kopiering som sker i fjärrlåneverk-
samheten, samtidigt som samhällets fördelar av verksamheten till-
varatas. Licensenbestämmelsen föreslås därför gälla all fotokopiering
som sker för utlåning i annat bibliotek än det som framställer
exemplaret. Den andra avtalslicensbestämmelsen gäller framställning
av exemplar av fotografier som finns arkivs och museers samlingar.

I 13 § URL finns för närvarande bestämmelser om att byggnad får
ändras utan upphovsmannens lov. Vi föreslår att denna totala
inskränkning något mjukas upp. Byggnad skall enligt vårt förslag få
ändras utan upphovsmannens tillstånd om det krävs av tekniska skäl
eller för en ändamålsenlig användning av byggnaden. Regleringen
innebär ingen annan ändring i gällande rätt än att upphovsmannen
samtycke erfordras om ändringen enbart är av estetisk natur och
dessutom kränker dennes konstnärliga anseende och egenart. I alla
andra situationer får ändringen således ske utan tillstånd av upphovs-
mannen.

I 14 § URL finns bestämmelser om citat och om återgivning av
konstverk i kritiska och vetenskapliga framställningar när återgiv-
ningen sker i anslutning till texten. Vi föreslår att det i lagtexten
uttryckligen anges att reglerna om citat inte omfattar konstverk.
Vidare föreslår vi att reglerna om återgivning av konstverk i
nuvarande 14 § andra stycket och 15 § andra stycket URL samman-
förs till ett nytt andra stycke i 14 §. Samtidigt föreslås att bestämmel-
serna om återgivning av konstverk något skärps. Offentliggjort
konstverk skall således, på de villkor som gäller för citat, få avbildas
i kritisk eller vetenskaplig framställning om det sker till belysning av
texten eller i tidning eller tidskrift vid redogörelse för dagshändelse,
om konstverket inte har tillkommit för att återges i sådant alster. Det

Prop. 1992/93:214

136

föreslås vidare att man upphäver den nuvarande tvångslicensbe-
stämmelsen för återgivande av två eller flera konstverk i populär-
vetenskapliga framställningar. Detta innebär att i fortsättningen redan
återgivandet av ett enda konstverk kommer att kräva samtycke av
upphovsmannen om det sker i sådan framställning.

Nästa paragraf, 15 § URL, innehåller i första stycket bestämmelser
om pressens s.k. lånerätt och i andra stycket bestämmelser om
återgivning av konstverk i tidningar och tidskrifter vid redogörelse
för dagshändelse. Paragrafen föreslås upphävd samtidigt som bestäm-
melserna i andra stycket, som nyss nämnts, i reviderad form överförs
till 14 §.

I 16 § URL finns en tvångslicensbestämmelse för återgivning av
litterära och musikaliska verk i gudstjänst- och skolantologier.
Förslaget innebär att bestämmelsen i vad den avser återgivning i
gudstjänstantologier upphävs. Beträffande skolantologier föreslås att
tvångslicensen ersätts med en avtalslicensbestämmelse.

I 18 § URL finns bestämmelser om exemplarframställning i blind-
skrift och om framställning av s.k. talböcker. Vi anser att någon
ändring inte behövs beträffande regleringen av blindskrift. När det
gäller talboksframställningen föreslår vi att den i fortsättningen
regleras genom en avtalslicensbestämmelse. Samtidigt föreslår vi att
tillämpningsområdet för sådan exemplarframställning väsentligt
utvidgas i förhållande till nuvarande reglering, så att framställnings-
rätten kommer att omfatta även andra läshandikappade än blinda och
vanföra.

I 19 § URL finns en bestämmelse som tillåter återgivning av text i
konsertprogram och dylikt. Vi föreslår att bestämmelsen upphävs.

I 20 § URL finns bestämmelser som innebär inskränkningar i
upphovsmannens ensamrätt till offentliga framföranden. Enligt dessa
bestämmelser får framföranden ske fritt vid gudstjänst och under-
visning, vid tillfällen där framförandet inte är det huvudsakliga om
tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte samt
i folkbildningsverksamhet, för välgörande ändamål eller i annat
allmännyttigt syfte om den som framför verket, eller, vid framför-
anden av flera, alla medverkande framför det utan ersättning. Vi
föreslår att samtliga bestämmelser, med undantag för den om
framföranden vid undervisning, upphävs. Bestämmelsen om fram-
föranden vid undervisning gäller inte framföranden som sker i
klassrum eller liknande lokaler. Sådana framföranden får ske fritt
redan av den anledningen att de i URL:s mening inte är offentliga.
I fråga om framföranden som är offentliga, t.ex. offentliga föreläs-
ningar eller undervisning i radio eller TV, föreslår vi att nuvarande
bestämmelse ändras på så sätt att framförandet i fortsättningen bara
skall kunna ske fritt om framförandet sker på annat sätt än genom

Prop. 1992/93:214

137

radio och television.

I 22 § URL finns bestämmelser om radio- och TV-företags
möjlighet att göra s.k. efemära upptagningar samt en avtalslicens-
bestämmelse som ger vissa radio- och TV-företag rätt att sända
litterära och musikaliska verk. Vi föreslår, förutom en redaktionell
ändring som går ut på att styckena i paragrafen byter plats, att rätten
att göra efemära upptagningar görs beroende av tillstånd. Förslaget
innebär i denna del att sådan rätt skall tillkomma radio- eller TV-
företag som har regeringens tillstånd enligt 5 § radiolagen eller, såvitt
avser närradio verksamheten, tillstånd av närradionämnden. När det
gäller avtalslicensbestämmelsen föreslår vi att den skall ändras så att
även konstverk kommer att innefattas.

123 § URL finns bestämmelser om spridningsrätten till litterära och
musikaliska verk. Vi föreslår att den generella inskränkning i
spridningsrätten som gäller sedan verket utgivits begränsas ytterliga-
re. Upphovsmannen samtycke skall således krävas inte bara, som nu,
vid uthyrning av musikaliska verk och vid uthyrning och utlåning av
datorprogram i maskinläsbar form utan även vid uthyrning av andra
litterära verk.

Vi har i detta sammanhang också övervägt införandet av en
upphovsrättslig biblioteksersättning, men avstår för närvarande från
att lägga fram förslag till en sådan ordning.

I 24 § URL finns bestämmelser om återgivande av andra av
myndighet upprättade allmänna handlingar än sådana som avses i 9 §.
Som tidigare redovisats föreslår vi att de bestämmelser i 9 § som
innehåller inskränkningar i upphovsrätten av systematiska skäl
överförs till ett nytt första stycke i 24 §. Vidare föreslås, av samma
skäl som motiverar våra ändringsförslag beträffande 9 §, att
upphovsrätt skall kunna göras gällande också i fråga om alla kartor
samt andra fristående litterära verk än dikter. Som en följd av våra
förslag beträffande fotografirättens integrering i URL överförs
bestämmelsen i 12 § första stycket FotoL om utnyttjande av fotogra-
fisk bild i rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse
oförändrad till ett nytt sista stycke i 24 §.

I 25 § URL finns bestämmelser om spridningsrätten till konstverk.
Som redan antytts anser vi att upphovsmän skall ha rätt till ersätt-
ning vid yrkesmässig vidareförsäljning av konstverk, s.k. droit de
suite. Vi föreslår därför att en sådan rätt till ersättning införs i 25 §
(mer om förslaget nedan).

Enligt 25 § tredje stycket får konstverk som ingår i samling eller
som utställs eller utbjuds till försäljning avbildas i katalog eller
meddelande om utställningen eller försäljningen. Vi föreslår att
bestämmelsen tillämpningsområde begränsas på så sätt att sådana
kataloger och meddelanden inte får försäljas till allmänheten; katalog

Prop. 1992/93:214

138

skall dock få försäljas om det sker i samband med utställningen eller Prop. 1992/93:214
försäljningen.

I samma stycke föreskrivs att man fritt får avbilda konstverk som
är stadigvarande anbragt på eller vid allmän plats utomhus. Vi
föreslår att bestämmelsen begränsas till att gälla fall där konstverket
inte utgör huvudmotivet på bilden.

Nya slag av rättigheter och skyldigheter

Som framgått av den tidigare redogörelsen föreslår vi vissa andra
förstärkningar av konstnärernas rättigheter. Sålunda föreslås införan-
de av en rätt till ersättning vid yrkesmässig vidareförsäljning av
konstverk, s.k. droit de suite. Ersättningen föreslås utgå med fem
procent av försäljningspriset efter vissa avdrag. Ersättningsrätten
omfattar inte vidareförsäljning av byggnad och inte heller alster av
brukskonst, som framställs i flera identiska exemplar. Ersättning skall
inte heller utgå om försäljningspriset efter avdrag underskrider ett av
regeringen fastställt minimipris, förslagsvis 2 000 kr. Den nya rätten
skall vara personlig och i princip oöverlåtbar. Bevakningen, upp-
börden och fördelningen av ersättningen skall administreras av en
organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på
området och som godkänts av regeringen. Endast organisationen skall
kunna göra rätten till ersättning gällande.

Vi anser också att en konstnär som överlåtit sitt konstverk till annan
i vissa fall bör ha rätt att få tillgång till verksexemplaret, s.k. droit
d'accés. Det föreslås därför att ägaren till ett verksexemplar eller den
som efter avtal med denne är i besittning av exemplaret skall, om det
föreligger särskilda skäl, vara skyldig att på begäran bereda upphovs-
mannen tillgång till exemplaret på anvisad plats. Skyldigheten skall
bara gälla mot upphovsmannen och, efter dennes död, gentemot
efterlevande make och bröstarvingar.

139

Prop. 1992/93:214

Bilaga 3

UPPHOVSRÄTTSUTREDNINGENS LAGFÖRSLAG I

BETÄNKANDET SOU 1988:31

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

dels att 11, 17, 45, 46 och 49 §§ skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 15 b, 17 a, 22 e och
22 f §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Av offentliggjort verk må
enstaka exemplar fram-
ställas för enskilt bruk. Vad
sålunda framställts må ej ut-
nyttjas för annat ändamål.

Vad i första stycket sägs
medför ej rätt att för eget
bruk låta annan framställa
bruksföremål eller skulptur
eller genom konstnärligt för-
farande efterbilda annat
konstverk, ej heller rätt att
utföra byggnadsverk.

Föreslagen lydelse

11 §

Var och en får - med de
undantag som följer av
andra och tredje styckena -
för sitt eget, enskilda bruk
framställa eller låta fram-
ställa enstaka exemplar av
verk, som har offentlig-
gjorts.

Det är inte tillåtet att ens
för enskilt bruk

1. utföra ett byggnadsverk,

2. direkt eftergöra sådant
exemplar av ett filmverk
som är avsett endast för
offentlig visning,

140

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

3. framställa exemplar av
ett konstverk genom avgjut-
ning av original, avtryck
från originalplåt, -sten eller
-stock eller genom att an-
vända någon annan metod
som gör att exemplaret kan
uppfattas som original.

Det är inte heller tillåtet att
låta utomstående framställa
exemplar av ett musikaliskt
verk, ett filmverk, ett bruks-
föremål eller - genom konst-
närligt förfarande - ett
annat konstverk. Vad som
nu sagts hindrar dock inte
att utomstående anlitas för
att framställa exemplar av i
ljud-radio eller television
utsända utfrågningar eller
uttalanden i politisk, eko-
nomisk eller religiös dags-
fråga.

Exemplar som har fram-
ställts för enskilt bruk får
inte användas för annat
ändamål.

15 b §

Har någon på grund av
skriftligt avtal ingånget av
en organisation som före-
träder ett flertal svenska
upphovsmän på området rätt
att för intern information
genom reprografiskt för-
farande framställa exemp-
lar av verk ur tidning eller
tidskrift, får denne ur sådan
skrift för samma ändamål

141

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Inom undervisningsverk-
samhet må för tillfälligt
bruk exemplar av offentlig-
gjort verk framställas genom
ljudupptagning; dock må
grammofonskiva eller lik-
nande anordning, somfram-
ställts i förvärvssyfte ej
direkt eftergöras. Exemplar
som framställts med stöd av
denna paragraf må ej utnytt-
jas på annat sätt.

även framställa exemplar av
verk av upphovsman som
inte företräds av organisa-
tionen. Detta gäller dock
endast om avtalet slutits
med staten, en kommun, en
landstingskommun, en myn-
dighet, en näringsidkare
eller en sammanslutning.

Beträffande sådan exem-
plarframställning som avses
i första stycket gäller även
bestämmelserna z 15 a §
andra stycket, tredje stycket
första och andra meningar-
na samt fjärde stycket.
Framställt exemplar får inte
utnyttjas för annat ändamål
än som avses i avtalet.

§

Inom undervisningsverk-
samhet får för tillfälligt
bruk genom ljudupptagning
framställas exemplar av
offentliggjort verk som ingår
i en ljudradio- eller televi-
sionsutsändning som sker i
undervisningssyfte och med
stöd av tillstånd enligt 5 §
första stycket radiolagen
(1966:755). För sådant bruk
får lärare också göra Ijud-
eller bildupptagning av sitt
eget framförande av ett verk
om det sker för undervis-
ningsändamål. Exemplar
som framställts med stöd av
denna paragraf får inte ut-
nyttjas på annat sätt.

142

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

17 a §

Har någon på grund av
skriftligt avtal ingånget av
en organisation som före-
träder ett flertal svenska
upphovsmän på området rätt
att for bruk inom undervis-
ningsverksamhet genom
ljud- eller bildupptagning
framställa exemplar av
offentliggjort verk, får
denne för samma ändamål
även göra sådan upptag-
ning av offentliggjort verk
av upphovsman som inte
företräds av organisationen.
Detta gäller dock endast om
avtalet ingåtts med staten,
en kommun, en landstings-
kommun, en sammanslut-
ning eller den som annars
bedriver undervisning i
organiserade former. I
fråga om verk som ingår i
en ljudradio- eller televi-
sions- utsändning får dock
upptagning ske endast om
utsändningen sker med stöd
av tillstånd enligt 5 § första
stycket radiolagen (1966:
755).

Fonogram, videogram eller
liknande anordning som har
framställts i förvärvssyfte
får inte direkt eftergöras
med stöd av denna para-
graf.

Beträffande sådan exem-
plarframställning som avses
i första stycket gäller även

143

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

bestämmelserna i 15 a §
andra, tredje och Jjärde
styckena.

22 e §

Har någon på grund av
skriftligt avtal ingånget med
en organisation som före-
träder ett flertal svenska
upphovsmän på området rätt
att för kortvarigt bruk vid
inrättning för sjuk- eller
åldringsvård genom Ijud-
eller bildupptagning fram-
ställa exemplar av offentlig-
gjort verk som ingår i en
ljudradio- eller televisions-
utsändning som sker med
stöd av tillstånd enligt 5 §
första stycket radiolagen
(1966:755), får denne från
sådan utsändningför samma
ändamål även framställa
exemplar av verk av upp-
hovsman som inte företräds
av organisationen. Detta
gäller dock endast om av-
talet slutits med staten, en
kommun, en landstings-
kommun, en sammanslut-
ning eller annan som driver
sjuk- eller åldringsvård i
organiserade former.

Beträffande sådan exem-
plarframställning som avses
i första stycket gäller även
bestämmelserna z 15 a §
andra stycket, tredje stycket
första och andra meningen
samt Jjärde stycket motsva-
rande tillämpning. Fram-

144

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

ställt exemplar får inte ut-
nyttjas för annat ändamål
än som avses i avtalet.

22/§

Har någon på grund av
skriftligt avtal ingånget av
en organisation som före-
träder ett flertal svenska
upphovsmän på området rätt
att för intern information i
politisk, ekonomisk eller
religiös dagsfråga genom
ljud- eller bildupptagning
framställa exemplar av
offentliggjort verk som ingår
i en ljudradio- eller tele-
visionsutsändning som sker
med stöd av tillstånd enligt
5 § första stycket radio-
lagen (1966:755), får denne
från sådan utsändning för
samma ändamål även fram-
ställa exemplar av verk av
upphovsman som inte före-
träds av organisationen.
Detta gäller dock endast om
avtalet slutits med staten, en
kommun, en landstings-
kommun, en myndighet, en
näringsidkare eller en sam-
manslutning.

Beträffande sådan exem-
plarframställning som avses
i första stycket gäller även
bestämmelserna i 15 a §
andra stycket, tredje stycket
första och andra meningen
samt jjärde stycket. Fram-
ställt exemplar får inte

145

10 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 214

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

utnyttjas för annat ändamål
än som avses i avtalet.

45 §

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk må icke utan hans samtycke upptagas på grammofonskiva, film
eller annan anordning genom vilken den kan återgivas, och ej heller
utsändas i ljudradio eller television eller genom direkt överföring
göras tillgänglig för allmänheten.

Ett framförande som har upptagits på en anordning som avses i första
stycket får inte utan konstnärens samtycke överföras från en sådan
anordning till en annan förrän femtio år har förflutit efter det år då
upptagningen gjordes.

Beträffande upptagning,
utsändning och överföring,
som avses i denna paragraf,
skall vad i 3, 6-9 §§, 11 §
första stycket, 14 § första
stycket, 17, 20 och 21 §§,
22 § första stycket, 22 a-
22 d, 24, 24 a, 26, 27, 28,
41 och 42 §§ sägs äga mot-
svarande tillämpning.

Beträffande upptagning,
utsändning och överföring,
som avses i denna paragraf,
tillämpas även bestämmel-
serna i 3, 6-9 §§, 11 §
första, tredje och jjärde
styckena, 14 § första
stycket, 17, 17 a, 20 och

21 §§, 22 § första stycket,

22 a-22 f, 24, 24 a, 26, 27,
28, 41 och 42 §§.

46 §

En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken ljud
eller filmverk upptagits får inte utan framställarens samtycke efter-
göras förrän femtio år har förflutit efter det år upptagningen gjordes.
Som eftergörande anses även att upptagningen överförs från en sådan
anordning till en annan.

Beträffande förfarande, som
enligt denna paragraf är
beroende av framställarens
samtycke, skall vad i 6-
9 §§, 11 § första stycket,
14 § första stycket, 17 och
21 §§, 22 § första stycket,

Beträffande förfarande, som
enligt denna paragraf är
beroende av framställarens
samtycke, tillämpas även
bestämmelserna i 6-9 §§,
11 § första, tredje och
jjärde styckena, 14 § första

146

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

22 a-22 c, 24 och 24 a §§
samt 26 § andra stycket
sägs skall äga motsvarande
tillämpning.

stycket, 17, 17 a och 21 §§,
22 § första stycket, 22 a-
22 c, 22 e, 22 f, 24 och
24 a §§ samt 26 § andra
stycket.

49 §

Katalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ett stort
antal uppgifter, må ej utan framställarens samtycke eftergöras, förrän
tio år förflutit efter det år, då arbetet utgavs.

Vad i 6-9 §§, 11 § första
stycket, 12, 14, 15 a, 16,
18 §§, 22 § första stycket,
22 a-22 c, 24 och 24 a §§
samt 26 § andra stycket
sägs skall äga motsvarande
tillämpning beträffande
arbete som avses i denna
paragraf. Ar sådant arbete
eller del därav föremål för
upphovsrätt, må den ock
göras gällande.

Bestämmelserna i 6-9 §§,
11 § första, tredje och
jjärde styckena, 12, 14,

15 a, 15 b, 16, 18 §§,22 §
första stycket, 22 a-22 c, 24
och 24 a §§ samt 26 §
andra stycket skall tillämpas
även beträffande arbete som
avses i denna paragraf. Ar
sådant arbete eller del därav
föremål för upphovsrätt,/år
den också göras gällande.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Bestämmelsena i 11, 15 b, 17, 17 a, 22 e och 22 f §§, 45 § tredje
stycket, 46 § andra stycket samt 49 § andra stycket tillämpas även på
verk som har tillkommit före ikraftträdandet och på framföranden,
upptagningar samt radio- och televisionssändningar som har ägt rum
dessförinnan ävensom på sammanställningar som har gjort dessför-
innan.

147

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk
bild

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:730) om rätt till
fotografisk bild

dels att 5 och 7 a §§ skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Av fotografisk bild må en-
staka exemplar framställas
för enskilt bruk. Vad så-
lunda framställts må ej ut-
nyttjas för annat ändamål.

Vad i 15 a § lagen
(1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga
verk är stadgat skall äga
motsvarande tillämpning i
fråga om rätten till fotogra-
fisk bild.

Föreslagen lydelse

5 §

Var och en får för sitt eget,
enskilda bruk framställa
eller låta framställa exem-
plar av fotografisk bild.
Exemplar som framställts
för enskilt bruk får inte
användas för annat ända-
mål.

7 a §

Vad i 15 a och 15 b §§
lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och
konstnärliga verk är före-
skrivet skall även gälla i
fråga om rätten till fotogra-
fisk bild.

Vad i 17 a, 22 e och
22f§§ lagen (1960:729)

148

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk är
föreskrivet skall även gälla
i fråga om rätten till foto-
grafisk bild.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Bestämmelserna i 7 a och 9 a §§ tillämpas även på fotografisk bild
som framställts före ikraftträdandet.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:612) om medling vissa
upphovsrättstvister

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i denna lag
tillämpas när det uppstår
tvist om ingående av ett
sådant avtal om reprogra-
fiskt mångfaldigande av
verk i undervisnings-
verksamhet som avses i
15 a § lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk. Bestäm-
melserna i lagen gäller även
i fråga om tvister om ingå-
ende av sådana avtal om
reprografiskt mångfaldig-

Föreslagen lydelse

1 §

Bestämmelserna i denna lag
tillämpas när det uppstår
tvist om ingående av ett
sådant avtal om reprogra-
fiskt mångfaldigande av
verk som avses i 15 a och
15 b §§ eller upptagning av
verk som avses i 17 a, 22 e
och 22 f §§ lagen (1960:
729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga
verk. Bestämmelserna i
lagen gäller även i fråga om
tvister om ingående av

149

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

ande, på vilka nämnda
lagrum äger tillämpning till
följd av hänvisningen i 49 §
lagen om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga
verk eller i 7 a § lagen
(1960:730) om rätt till
fotografisk bild.

sådana avtal på vilka nämn-
da lagrum äger tillämpning
till följd av hänvisningen i
46, 48 och 49 §§ lagen om
upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk eller i
7 a och 9 a §§ lagen (1960:
730) om rätt till fotografisk
bild.

Denna lag träder i kraft den

150

Prop. 1992/93:214

Bilaga 4

UPPHOVSRÄTTSUTREDNINGENS LAGFÖRSLAG I
BETÄNKANDET SOU 1990:30

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

dels att 15 och 19 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 1, 9, 10, 12-14, 16, 18, 20, 22, 22 a, 23, 24, 25, 27,

45, 46, 48, 49, 53, 58 och 60 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 25 a och 52 a §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

1 §

Den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till
verket, vare sig det utgör skönlitterär eller beskrivande framställning
i skrift eller tal, datorprogram, musikaliskt eller sceniskt verk,
filmverk eller alster av bildkonst, byggnadskonst eller brukskonst eller
det har kommit till uttryck på annat sätt.

Till litterärt verk hänföres karta, så ock annat i teckning eller grafik
eller i plastisk form utfört verk av beskrivande art.

Vad i denna lag föreskrivs
om upphovsrätt till konst-

151

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

verk och andra alster av
bildkonst gäller även i fråga
om fotografisk bild, oavsett
om bilden utgör verk eller
inte.

9 §

Författningar, beslut av myndighet, av svensk myndighet avgivna
yttranden samt officiella översättningar av sådana texter äro icke före-
mål för upphovsrätt.

Utan hinder av vad sålunda
är stadgat må upphovsrätt
göras gällande till officiell
karta, alster av bildkonst,
musikaliskt verk och dikt-
verk i den mån sådant verk
ingår i handling som avses
i första stycket. Alster av
bildkonst, musikaliskt verk
och diktverk må dock åter-
givas utan upphovsmannens
samtycke. För sådant åter-
givande äger upphovsman-
nen rätt till ersättning,
såvida icke verket återgives
i samband med myndighets
verksamhet. Ersättning
utgår ej heller om verket
återges i samband med
redogörelse för mål eller
ärende i vilket verket före-
kommit och det sker endast
i den omfattning som beting-
as av ändamålet med redo-
görelsen.

Vid återgivande enligt andra
stycket äga bestämmelserna
i 26 § motsvarande tillämp-
ning.

Utan hinder av vad sålunda
är stadgat föreligger dock
upphovsrätt i fråga om verk
som ingår i handling som
avses i första stycket i den
mån det är fråga om karta,
alster av bildkonst,
musikaliskt verk, dikt eller
annat fristående litterärt
verk. Särskilda föreskrifter
om återgivande av sådana
verk finns i 24 § första
stycket.

152

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

10 §

Har ett verk registrerats såsom mönster enligt vad därom är stadgat,
må utan hinder därav upphovsrätt till verket göras gällande.

Fotografisk bild eller krets-
mönster i halvledarprod-
ukter är icke föremål för
upphovsrätt enligt denna
lag. Om rätten till foto-
grafisk bild och till sådant
mönster finns särskilda
bestämmelser.

Kretsmönster i halvledar-
produkter är icke föremål
för upphovsrätt enligt denna
lag. Om rätten till sådant
mönster finns särskilda
bestämmelser.

Med regeringens tillstånd
och på de villkor, som däri
angivas, må arkiv och
bibliotek för sin verksamhet
framställa exemplar av verk
genom fotografi.

12 §

Med regeringens tillstånd
och på de villkor, som däri
anges, får arkiv och biblio-
tek för sin egen verksamhet
framställa exemplar av
verk. Exemplar som fram-
ställts på annat sätt än
genom reprografiskt för-
farande får dock inte använ-
das för annat ändamål än
forskning i arkivets eller
bibliotekets lokaler.

Föreskrifterna i första
stycket gäller inte dator-
program i maskinläsbar
form.

Bibliotek, som har tillstånd
som avses i första stycket
och som på grund av
skriftligt avtal med en orga-
nisation som företräder ett
flertal svenska upphovsmän
på området har rätt att i sin
utlåningsverksamhet genom

153

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

reprografiskt förfarande
framställa exemplar av ut-
givna verk for ett annat
biblioteks räkning, får för
samma ändamål även fram-
ställa exemplar av utgivna
verk av upphovsmän som
inte företräds av organisa-
tionen.

Arkiv eller museum, som
regeringen bestämmer och
som på grund av skriftligt
avtal med en organisation
som företräder ett flertal
svenska yrkesverksamma
upphovsmän på området har
rätt att för vetenskapliga
ändamål eller för forskning
framställa exemplar av foto-
grafiska bilder i sina sam-
lingar, har rätt att för sam-
ma ändamål framställa
exemplar av sådan fotogra-
fisk bild även av upphovs-
man som inte företräds av
organisationen.

Beträffande sådan exem-
plarframställning som avses
i tredje och fjärde styckena
gäller även bestämmelserna
i 15 a § andra stycket,
tredje stycket första och
andra meningarna samt
jjärde stycket. Framställt
exemplar får bara utnyttjas
för ändamål som avses i
avtalet.

154

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Byggnad eller bruksföremål
må av ägaren ändras utan
upphovsmannens lov.

Ur offentliggjort verk må, i
överensstämmelse med god
sed, citat göras i den om-
fattning som betingas av
ändamålet.

I kritisk eller vetenskaplig
framställning må ock i an-
slutning till texten återgivas
offentliggjort konstverk.
Återgivas i populär-
vetenskaplig framställning
två eller flera konstverk av
samma upphovsman, äger
han rätt till ersättning.

13 §

Byggnad får ändras utan
upphovsmannens samtycke
om det krävs av tekniska
skäl eller för en ändamåls-
enlig användning av
byggnaden.

Bruksföremål får ändras
utan upphovsmannens sam-
tycke.

14 §

Ur annat offentliggjort verk
än konstverk får, i överens-
stämmelse med god sed,
citat göras i den omfattning
som betingas av ändamålet.

På samma villkor som anges
i första stycket får offentlig-
gjort konstverk avbildas

1. i kritisk eller vetenskap-
lig framställning, om det
sker till belysning av texten,

2.  i tidning eller tidskrift
vid redogörelse för dags-
händelse, om konstverket
inte har tillkommit för att
återges i sådant alster.

15 §

1 tidning eller tidskrift må
ur annan tidning eller tid-
skrift intagas artikel i reli-
giös, politisk eller ekono-
misk dagsfråga, såframt ej
förbud mot eftertryck är
utsatt.

155

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Offentliggjort konstverk må
avbildas i tidning eller tid-
skrift i samband med redo-
görelse för dagshändelse;
dock gäller detta icke verk,
som tillkommit för att åter-
givas i dylik publikation.

16 §

I samlingsverk till bruk vid
gudstjänst eller undervis-
ning, sammanställt ur verk
från ett större antal upp-
hovsmän, må återgivas
mindre delar av litterärt
eller musikaliskt verk eller
sådant verk av ringa
omfång, såframt fem år
förflutit efter det år, då
verket utgavs. 1 anslutning
till texten må återgivas
konstverk, därest fem år
förflutit efter det år, då
verket offentliggjordes.
Verk som tillkommit för att
brukas vid undervisning må
ej medtagas i samling för
sådant ändamål.

Har någon på grund av
skriftligt avtal ingånget med
en organisation som före-
träder ett flertal svenska
upphovsmän på området rätt
att i samlingsverk till bruk
vid undervisning, samman-
ställt ur verk från ett större
antal upphovsmän, återge
mindre delar av utgivet
litterärt eller musikaliskt
verk eller sådant verk av
ringa omfång eller att till
belysning av texten återge
offentliggjort konstverk, får
denne för samma ändamål
återge sådant verk av upp-
hovsman som inte företräds
av organisationen. Vad nu
sagts gäller inte verk som
har tillkommit för att brukas
vid undervisning och inte
heller annat verk, om upp-
hovsmannen hos någon av
de avtalsslutande parterna
meddelat förbud mot åter-
givandet eller det på annat
sätt föreligger särskild an-
ledning antaga att han mot-
sätter sig det.

156

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

För återgivande som avses i
denna paragraf äger upp-
hovsmannen rätt till ersätt-
ning.

Återgivandet får avse endast
verk av det slag som
omfattas av avtalet. Även i
övrigt gäller de villkor i
fråga om rätten till
återgivandet som föreskrivs
i avtalet. För återgivande
som avses i denna paragraf
har upphovsmannen dock
alltid rätt till ersättning.
Framställt exemplar får
bara utnyttjas inom sådan
undervisning som avses i
avtalet.

18 §

Av utgivet litterärt eller musikaliskt verk må exemplar framställas i
blindskrift.

Bibliotek och organisation
må, med regeringens till-
stånd och på de villkor som
däri angivas, framställa
exemplar av utgivet litterärt
verk genom ljudupptag-
ning, att användas för ut-
låning till blinda och andra
svårt vanföra.

Bibliotek eller annan som
bedriver utlåning i or-
ganiserade former och som
på grund av skriftligt avtal
med en organisation som
företräder ett flertal svenska
upphovsmän på området har
rätt att genom ljudupptag-
ning framställa exemplar av
utgivet litterärt verk för
utlåning eller vederlagsfri
överlåtelse till blinda och
andra läshandikappade, får
för sådant ändamål även
framställa utgivet sådant
verk av upphovsman som
inte företräds av organi-
sationen. Vad nu sagts
gäller inte om upphovs-
mannen hos någon av de
avtalsslutande parterna
meddelat förbud mot åter-

157

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

givandet eller det på annat
sätt föreligger särskild
anledning antaga att han
motsätter sig det. Sådan
exemplarframställning får
heller inte ske sedan ljud-
upptagning av verket kom-
mit ut i handeln.

Framställningen får avse
endast verk av det slag som
onfattas av avtalet. Åven i
övrigt gäller de villkor i
fråga om rätten till fram-
ställningen som föreskrivs i
avtalet. För återgivande
som avses i denna paragraf
har upphovsmannen dock
alltid rätt till ersättning.
Framställt exemplar får
bara utnyttjas för ändamål
som avses i andra stycket.

19 §

Då ett musikaliskt verk
frarrföres med text, må till
bruk för åhörarna texten
återgivas i konsertprogram
eller dylikt.

20 §

Verk som är utgivet må
framföras offentligt vid
gudstjänst eller undervis-
ning.

Verk som är utgivet får
framföras offentligt vid un-
dervisning om framförandet
sker på annat sätt än genom
radio eller television.

Utgivet verk må ock fram-
föras offentligt vid tillfälle,
där framförande av sådana

158

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

verk ej är det huvudsakliga
samt tillträdet är avgiftsfritt
och anordnandet sker utan
förvärvssyfte. Det må jäm-
väl framföras offentligt i
folkbildningsverksamhet,for
välgörande ändamål eller i
annat allmännyttigt syfte,
om den som framför verket
eller, vid framförande i
samverkan, alla de med-
verkande göra det utan
ersättning.

Vad i denna paragraf är
stadgat gäller ej sceniskt
verk eller filmverk.

Har radio- eller televisions-
företag rätt att i utsändning
återgiva verk, må företaget
ock, under villkor som rege-
ringen bestämmer, för bruk
vid egna utsändningar upp-
taga verket på anordning,
genom vilken det kan åter-
givas. Om rätten att göra
sålunda upptaget verk till-
gängligt för allmänheten
gäller vad eljest är stadgat.

Föreskrifterna i första
stycket gäller dock inte
sceniskt verk eller film-
verk.

22 §

Svenskt radio- eller televi-
sionsföretag som regeringen
bestämmer får, om företaget
på grund av avtal med or-
ganisation som företräder
ett flertal svenska upp-
hovsmän på området äger
rätt att utsända utgivna
litterära och musikaliska
verk eller offentliggjorda
konstverk, även utsända
sådana verk av upphovs-
man som inte företräds av
organisationen; för utsänd-
ningen äger upphovsmannen
rätt till ersättning. Vad så-
lunda föreskrivits gäller
dock inte sceniskt verk och
inte heller annat verk om
upphovsmannen meddelat
förbud mot utsändning eller
det annars föreligger sär-

159

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

skild anledning antaga att
han motsätter sig utsänd-
ningen. Bestämmelserna i
detta stycke gäller inte
sådan vidaresändning som
avses i 22 d §.

Svenskt radio- eller televi-
sionsföretag som regeringen
bestämmer må, om företaget
på grund av avtal med
organisation som företräder
ett flertal svenska upp-hovs-
män på området äger rätt
att utsända litterära och
musikaliska verk, jämväl
utsända utgivet dylikt verk
av upphovsman som icke
företrädes av organisation-
en; för utsändningen äger
upphovsmannen rätt till
ersättning. Vad sålunda
stadgats gäller dock icke
sceniskt verk, ej heller
annat verk om upphovs-
mannen meddelat förbud
mot utsändning eller det
eljest föreligger särskild
anledning antaga att han
motsätter sig utsändningen.
Bestämmelserna i detta
stycke gäller inte sådan
vidaresändning som anges i
22 d§.

Har radio- eller televisions-
företag, som har tillstånd
enligt 5 § första stycket ra-
diolagen (1966:755) rätt att
i utsändning återge verk, får
företaget också, under vill-
kor som regeringen bestäm-
mer, för bruk vid egna ut-
sändningar upptaga verket
på anordning, genom vilken
det kan återges. På samma
villkor får sådan upptag-
ning också göras av sam-
manslutning som har till-
stånd enligt 5 a § närradio-
lagen (1982:459). Om rät-
ten att göra sålunda upp-
taget verk tillgängligt för
allmänheten gäller vad
annars är föreskrivet.

Har företag som avses i
22 § första stycket rätt att i
utsändning återgiva verk,
må företaget för att säker-
ställa framtida bevisning om

22 a §

Har företag som avses i
22 § andra stycket rätt att i
utsändning återge verk, får
företaget för att säkerställa
framtida bevisning om

160

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

innehållet i program upp-
taga verket på anordning
genom vilken det kan åter-
givas. Har sådan upptagning
dokumentariskt värde, må
den bevaras i arkiv som
avses i lagen (1978:487) om
pliktexemplar av skrifter
och ljud- och bildupptag-
ningar.

innehållet i program uppt-
aga verket på anordning
genom vilken det kan åter-
ges. Har sådan upptagning
dokumentariskt värde, får
den bevaras i arkiv som
avses i lagen (1978:487) om
pliktexemplar av skrifter
och ljud- och bildupp-
tagningar.

Upptagning som avses i första stycket får utnyttjas endast för bevis-
ändamål, om ej annat följer av 22 c §.

23 §

Sedan ett litterärt eller
musikaliskt verk har ut-
givits, får exemplar, som
omfattas av utgivningen,
spridas vidare och visas
offentligt. Exemplar av
musikaliska verk får dock
inte utan upphovsmannens
samtycke tillhandahållas
allmänheten genom uthyr-
ning eller annan därmed
jämförlig rättshandling.
Detsamma gäller exemplar
av datorprogram i maskin-
läsbar form. Sådana exem-
plar får inte heller utan
upphovsmannens samtycke
lånas ut till allmänheten.

Sedan ett litterärt eller
musikaliskt verk har ut-
givits, får exemplar, som
omfattas av utgivningen,
spridas vidare och visas
offentligt. Exemplar av
litterära eller musikaliska
verk får dock inte utan upp-
hovsmannens samtycke till-
handahållas allmänheten
genom uthyrning eller
annan därmed jämförlig
rättshandling.

Bestämmelserna i första
stycket gäller även utgivna
exemplar av datorprogram i
maskinläsbar form. Sådana
exemplar får inte heller
lånas ut till allmänheten
utan upphovsmannens sam-
tycke.

161

11 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 214

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Annan hos svensk myn-
dighet upprättad handling än
som avses i 9 § första
stycket får återges utan
upphovsmannens samtycke.
Vad som nu sagts gäller
dock inte officiell karta,
teknisk förebild, dator-
program, verk som fram-
ställts för undervisning eller
utgör resultatet av veten-
skaplig forskning, alster av
bildkonst, musikaliskt verk,
diktverk eller verk, varav
exemplar i samband med
affärsverksamhet genom
myndighets försorg tillhan-

24 §

Verk, som ingår i sådan
handling som avses i 9 §
första stycket och som är
alster av bildkonst, musika-
liskt verk eller dikt eller
annat fristående litterärt
verk, får återges utan upp-
hovsmannens samtycke. För
sådant återgivande äger
upphovsmannen rätt till er-
sättning. Detta gäller dock
inte om verket återges i
samband med myndighets
verksamhet. Ersättning
utgår inte heller om verket
återges i samband med
redogörelse för mål eller
ärende i vilket verket före-
kommer och det sker endast
i den omfattning som be-
tingas av ändamålet med
redogörelsen.

Annan hos svensk myn-
dighet upprättad handling än
som avses i 9 § första
stycket får återges utan
upphovsmannens samtycke.
Vad som nu sagts gäller
dock inte karta, teknisk
förebild, datorprogram,
verk som framställts för un-
dervisning eller utgör
resultatet av vetenskaplig
forskning, alster av bild-
konst, musikaliskt verk, dikt
eller annat fristående litte-
rärt verk eller verk, varav
exemplar i samband med
affärsverksamhet genom

162

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

dahålls allmänheten.

myndighets försorg till-
handahålls allmänheten.

Vad som muntligen eller skriftligen anföres inför myndighet eller i
statlig eller kommunal representation eller vid offentlig överläggning
om allmänna angelägenheter må likaledes återgivas utan upphovs-
mannens samtycke; dock att utlåtanden, såsom bevis åberopade
skrifter och dylikt må återgivas allenast i samband med redogörelse
för mål eller ärende vari de förekommit och i den omfattning som
betingas av ändamålet med redogörelsen. Upphovsman äger ensam
utgiva samling av sina anföranden.

/ rättsvårdens och den all-
männa säkerhetens intresse
får fotografisk bild fritt ut-
nyttjas.

25 §

Sedan upphovsmannen över-
låtit exemplar av konstverk
eller verket utgivits, må
exemplar, som överlåtits
eller omfattas av utgiv-
ningen, spridas vidare samt
verket visas offentligt på
annat sätt än genom film
eller television.

Sedan upphovsmannen över-
låtit exemplar av konstverk
eller verket utgivits, får
exemplar, som överlåtits
eller omfattas av utgiv-
ningen, spridas vidare samt
verket visas offentligt på
annat sätt än genom film
eller television. Vid vidare-
spridning genom försäljning
som sker yrkesmässigt har
upphovsmannen rätt till
ersättning såsom föreskrivs
i 25 a §.

Konstverk som avses i första stycket må medtagas vid inspelning och
visning av film eller televisionsprogram, om återgivningen är av
underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets
innehåll.

Konstverk, som ingår i en
samling eller som utställes
eller utbjudes till salu, må
avbildas i katalog eller

Konstverk, som ingår i en
samling eller som utställs
eller utbjuds till försäljning,
får avbildas i katalog eller

163

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

meddelande om utställ-
ningen eller försäljningen.
Konstverk må även eljest
avbildas, om det är stadig-
varande anbragt på eller vid
allmän plats utomhus.

Byggnad må

meddelande om utställ-
ningen eller försäljningen.
Sålunda framställt alster får
inte utan upphovsmannens
samtycke försäljas till all-
mänheten; katalog får dock
försäljas om det sker z
samband med utställningen
eller försäljningen.

Konstverk får även eljest
avbildas, om det är stadig-
varande anbragt på eller vid
allmän plats utomhus och
konstverket inte utgör
huvudmotivet på bilden.

fritt avbildas.

25 a §

Ersättning som avses i 25 §
första stycket andra
meningen utgår med fem
procent av försäljnings-
priset efter avdrag av skatt
och offentliga avgifter. Er-
sättningen utges av den som
yrkesmässigt saluhåller eller
förmedlar försäljning av
konstverket.

Första stycket gäller inte
byggnad och inte heller
alster av brukskonst, som
framställts i flera identiska
exemplar.

Avser vidareförsäljningen
verk framställda av ädel-
metall eller verk vari ingår
ädelsten, skall värdet av
metallen eller stenen dras

164

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

av från försäljningspriset
innan beräkning av ersätt-
ning sker enligt första
stycket.

Ersättningen utgår inte om
försäljningspriset, sedan
avdrag gjorts enligt första
och tredje styckena, under-
skrider det minimipris som
regeringen fastställer.

Rätten till ersättning är per-
sonlig och kan inte över-
låtas. Efter upphovs-
mannens död övergår rätten
enligt reglerna i ärvdabal-
ken. Efterlämnar upphovs-
mannen inte någon som är
berättigad enligt dessa reg-
ler övergår rätten till den i
sjätte stycket nämnda
organisationen istället för
till allmänna arvsfonden.

Rätten till ersättning kan
endast göras gällande av en
organisation somföreträder
ett flertal svenska upp-
hovsmän på området och
som godkänts av regerin-
gen. Organisationen ansva-
rar för att ersättningen,
efter avdrag för organisa-
tionens omkostnader, till-
ställs den som är berättigad
till ersättning. Krav mot
organisationen preskriberas
efter tre årfrån utgången av
det år då vidareförsälj-
ningen skedde.

165

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Den som yrkesmässigt salu-
håller eller förmedlar för-
säljning av konstverk som
ger rätt till ersättning enligt
denna paragraf är skyldig
att på begäran av organi-
sationen redovisa vilka vid-
areförsäljningar som ägt
rum under de tre närmast
föregående kalenderåren.
Förteckningen skall vara
attesterad av en auktori-
serad revisor.

27 §

Upphovsrätt må, med den begränsning som följer av vad i 3 § sägs,
helt eller delvis överlåtas.

Överlåtelse av exemplar
innefattar icke överlåtelse av
upphovsrätt. I fråga om be-
ställd porträttbild äger upp-
hovsmannen dock icke
utöva sin rätt utan tillstånd
av beställaren eller, efter
dennes död, av hans efter-
levande make och arvingar.

Överlåtelse av exemplar
innefattar inte överlåtelse av
upphovsrätt. I fråga om be-
ställd porträttbild äger upp-
hovsmannen dock inte utöva
sin rätt utan tillstånd av be-
ställaren eller, efter dennes
död, av hans efterlevande
make och arvingar.

Beställaren har alltid rätt
att låta ta in porträttet i
tidning eller tidskrift eller i
skrift biografiskt innehåll,
om inte upphovsmannen har
förbjudit det.

Beträffande överlåtelse av upphovsrätt i vissa särskilda avseenden
föreskrivs i 30-40 a §§. Dessa bestämmelser tillämpas dock endast i
den mån ej annat avtalats.

166

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

45 §

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk må icke utan hans samtycke upptagas på grammofonskiva, film
eller annan anordning, genom vilken det kan återgivas, och ej heller
utsändas i ljudradio eller television eller genom direkt överföring
göras tillgängligt för allmänheten.

Ett framförande som har
upptagits på en anordning
som avses i första stycket
får inte utan konstnärens
samtycke överföras från en
sådan anordning till en
annan förrän femtio år har
förflutit efter det år då upp-
tagningen gjordes.

Beträffande upptagning, ut-
sändning och överföring,
som avses i denna paragraf,
skall vad i 3, 6-9 §§, 11 §
första stycket, 14 § första
stycket, 17, 20 och 21 §§,
22 § första stycket, 22 a-
22 d, 24, 24 a, 26, 27, 28,
41 och 42 §§ sägs äga
motsvarande tillämpning.

En grammofonskiva, en
film eller en annan anord-
ning på vilken ljud eller
filmverk har upptagits får
inte utan framställarens
samtycke eftergöras förrän
femtio år har förflutit efter
det år då upptagningen gjor-
des. Som eftergörande anses

Ett framförande som har
upptagits på en anordning
som avses i första stycket
får inte utan konstnärens
samtycke överföras från en
sådan anordning till en
annan eller genom uthyrning
eller liknande förfarande
göras tillgängligt för all-
mänheten förrän femtio år
har förflutit efter det år då
upptagningen gjordes.

Beträffande upptagning, ut-
sändning och överföring,
som avses i denna paragraf,
skall vad i 3, 6-9 §§, 11 §
första stycket, 72 § första
stycket, 14 § första stycket,
17 §, 18 § andra och tredje
styckena, 20 och 21 §§,
22 § andra stycket, 22 a-
22 d, 24, 24 a, 26, 27, 28,
41 och 42 §§ sägs äga
motsvarande tillämpning.

46 §

En grammofonskiva, en
film eller en annan anord-
ning på vilken ljud eller
filmverk har upptagits får
inte utan framställarens
samtycke eftergöras eller
genom uthyrning eller lik-
nande förfarande göras till-
gängligt för allmänheten

167

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

även att upptagningen över-
förs från en sådan anord-
ning till en annan.

Beträffande förfarande, som
enligt denna paragraf är
beroende av framställares
samtycke, skall vad i
6-9 §§, 11 § första stycket,
14 § första stycket, 17 och

21 §§, 22 § första stycket,

22 a-22 c, 24 och 24 a §§
samt 26 § andra stycket
sägs äga motsvarande
tillämpning.

förrän femtio år har förflutit
efter det år då upptagningen
gjordes. Som eftergörande
anses även att upptagningen
överförs från en sådan
anordning till en annan.

Beträffande förfarande, som
enligt denna paragraf är
beroende av framställares
samtycke, skall vad i
6-9 §§, 11 § första stycket,
12 § första stycket, 14 §
första stycket, 17 §, 18 §
andra och tredje styckena,

21 §, 22 § andra stycket,

22 a-22 c, 24 och 24 a §§
samt 26 § andra stycket
sägs äga motsvarande
tillämpning.

48 §

Ljudradio- eller televisionsutsändning må icke utan radio- eller
televisionsföretagets samtycke återutsändas eller upptagas på anord-
ning, genom vilken den kan återgivas. Utan sådant samtycke må ej
heller televisionsutsändning återgivas för allmänheten i biograf eller
därmed jämförlig lokal.

En utsändning som har upptagits på en anordning som avses i första
stycket får inte utan radio- eller televisionsföretagets samtycke
överföras från en sådan anordning till en annan förrän femtio år har
förflutit efter det år då utsändningen ägde rum.

Vad i 6-9 §§, 11 § första
stycket, 14 § första stycket,
17, 20 och 21 §§, 22 §
första stycket, 22 a-22 c, 24
och 24 a §§ samt 26 §
andra stycket sägs skall äga
motsvarande tillämpning i
fall som avses i denna
paragraf.

Vad i 6-9 §§, 11 § första
stycket, 14 § förstastycket,
17, 20 och 21 §§, 22 §
andra stycket, 22 a-22 c, 24
och 24 a §§ samt 26 §
andra stycket sägs skall äga
motsvarande tillämpning i
fall som avses i denna
paragraf.

168

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Har ett radio- eller televisionsföretag krav på ersättning för en sådan
vidaresändning som avses i 22 d § första stycket och som har skett
med företagets samtycke, skall företaget framställa sitt krav samtidigt
som de organisationer som avses där.

49 §

Katalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ett stort
antal uppgifter, må ej utan framställarens samtycke eftergöras, förrän
tio år förflutit efter det år, då arbetet utgavs.

Vad i 6-9 §§, 11 § första
stycket, 12, 14, 15 a, 16
och 18 §§,  22 § första

stycket, 22 a-22 c, 24 och
24 a §§ samt 26 § andra
stycket sägs skall äga mot-
svarande tillämpning be-
träffande arbete som avses i
denna paragraf. Ar sådant
arbete eller del därav före-
mål för upphovsrätt, må den
ock göras gällande.

Vad i 6-9 §§, 11 § första
stycket, 12 § första och
andra styckena, 14, 15 a,
16 och 18 §§, 22 § andra
stycket, 22 a-22 c, 24 och
24 a §§ samt 26 § andra
stycket sägs skall äga mot-
svarande tillämpning beträf-
fande arbete som avses i
denna paragraf. Ar sådant
arbete eller del därav före-
mål för upphövsrätt,/år den
också göras gällande.

52 a §

Den som äger eller som på
grund av avtal med ägaren
besitter ett exemplar av ett
litterärt eller konstnärligt
verk är, om det föreligger
särskilda skäl, skyldig att på
begäran av upphovsmannen
bereda denne tillgång till
exemplaret.

Efter upphovsmannens död
gäller skyldigheten enligt
första stycket under verkets
skyddstid gentemot efter-

169

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

levande make och bröst-
arvingarna.

53 §

Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtager
åtgärd, som innebär intrång i den till verket jämlikt 1 och 2 kap.
knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 §
andra stycket eller mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.

Samma lag vare, om någon till riket för spridning till allmänheten
inför exemplar av verk, där exemplaret framställts utom riket under
sådana omständigheter, att en dylik framställning här i riket skulle
hava varit straffbar enligt vad i första stycket sägs.

Den som uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet inte
fullgör sin redovisnings-
skyldighet enligt 25 a § sista
stycket, döms till böter eller
fängelse i högst två år.

För försök eller förberedelse till brott som avses i första och andra
styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Rätt domstol i mål om ljud-
radio- eller televisionsut-
sändning i strid mot denna
lag är Stockholms tingsrätt.
Detsamma gäller i mål om
ersättning som avses i 9 §
andra stycket, 14 § andra
stycket, 16 §, 22 § andra
stycket, 22 d § eller 47 §.

58 §

Rätt domstol i mål om ljud-
radio- eller televisionsut-
sändning i strid mot denna
lag är Stockholms tingsrätt.
Detsamma gäller i mål om
ersättning som avses i 14 §
andra stycket, 16 §, 22 §
första stycket, 22 d §, 24 §
första stycket eller 47 §.

60 §

Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på

1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige,

170

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom
riket,

3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i
Sverige,

4. här uppfört byggnadsverk,

5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt
är fast förenat med marken.

Vid tillämpningen av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt
rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivning
utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat
visas, den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av film-
verket som verkets producent.

Det som föreskrivs i 25 a §
gäller för verk av den som
är svensk medborgare eller
har sin vanliga hemvist i
Sverige.

Vad i 50 och 51 §§ stadgas äger tillämpning på varje litterärt eller
konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung.

1.   Denna lag träder i kraft den

2.   Genom lagen upphävs lagen (1960:730) om rätt till fotografisk
bild.

3.   Den nya lagen tillämpas även på verk som tillkommit före
ikraftträdandet. Har någon före ikraftträdandet tillverkat
trycksats, kliché, form eller annat sådant hjälpmedel för att med
stöd av äldre lag mångfaldiga visst verk, får han dock använda
det för detta ändamål till utgången av år 19XX och fritt sprida
och visa exemplar som framställts.

Vad sålunda föreskrivs om verk äger motsvarande tillämpning på
framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsut-
sändning som avses i 45-48 §§ ävensom på arbete som avses i 49 §.

4.   Den nya lagen tillämpas även på fotografisk bild som har fram-
ställts före ikraftträdandet, dock med följande undantag:

171

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

a.  Exemplar av fotografisk bild, som har framställts med stöd av
äldre lag, får fritt spridas och visas på annat sätt än genom film
eller i television.

b.  Exemplar av fotografisk bild, som har framställts med stöd av
avtal som har ingåtts före ikraftträdandet, får fritt spridas.

c.   Har någon före ikraftträdandet tillverkat kliché eller annat
hjälpmedel för att med stöd av äldre lag mångfaldiga eller visa
viss fotografisk bild, får han använda hjälpmedlet för detta
ändamål till utgången av år 19XX och fritt sprida och visa
exemplar som framställts.

5. Vad i 3. och 4. sägs om fri spridning av exemplar av verk
inskränker inte upphovsmannens rätt till ersättning enligt 25 §
första stycket andra meningen.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i denna lag
tillämpas när det uppstår
tvist om ingående av ett
sådant avtal om reprogra-
fiskt mångfaldigande av
verk i undervisningsverk-
samhet som avses i 15 a §
lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och
konstnärliga verk. Bestäm-
melserna i lagen gäller även
i fråga om tvister om ingå-
ende av sådana avtal om

Bestämmelserna i denna lag
tillämpas när det uppstår
tvist om ingående av sådana
avtal om mångfaldigande av
verk som avses i 12 §
andra och tredje styckena,
15 a §, 16 § och 18 § andra
stycket lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk. Bestämel-
sema i lagen gäller även i
fråga om tvister om ingåen-
de av sådana avtal om

172

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

reprografiskt mångfaldig-
ande, på vilka nämnda
lagrum äger tillämpning till
följd av hänvisningen i 49 §
lagen om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga
verk eller i 7 a § lagen

mångfaldigande, på vilka
nämnda lagrum äger
tillämpning till följd av
hänvisningarna i 45, 46 och
49 §§ lagen om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga
verk.

(1960:730) om rätt till foto-
grafisk bild.

Förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982:459)
dels att 13 § skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 5 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

Närradionämnden ger till-
stånd till sammanslutning
att företa sådan upptagning
som avses i 22 § andra
stycket lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk.

13 §

Tillstånd att sända närradio får återkallas, om sammanslutningen

1.   inte längre uppfyller kraven enligt 4 §,

2.   bryter mot beslut om sändningstid eller låter annan i dess ställe
utnyttja sändningstid som tilldelats sammanslutningen,

3.   sänder program trots att varken behörig programutgivare eller
ersättare för programutgivaren enligt lagen (1982:460) om

173

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

ansvarighet för närradio finns eller trots att anmälan om vem
som är utsedd till programutgivare inte har gjorts,

4.   har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits
innefatta ett yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt
missbruk av yttrandefriheten i närradio,

5.   bryter mot föreskrifterna i 10 eller 11 §,

6.   inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra följande
månader eller

7.   inte erlägger avgift i ärende om närradio inom föreskriven tid,
om sammanslutningen har förelagts att erlägga den vid påföljd
att tillståndet annars kan återkallas,

8. bryter mot föreskrifterna
i 22 § andra stycket lagen
(1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnär-
liga verk samt i 11-15 §§
förordningen (1961:348)
med tillämpningsbestäm-
melser till lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk.

Innan dom som avses i första stycket 4 har vunnit laga kraft får när-
radionämnden återkalla tillståndet interimistiskt.

När ett tillstånd återkallas får nämnden bestämma en tid om högst
ett år inom vilken sammanslutningen inte kan ges nytt tillstånd.

Denna lag träder i kraft den

174

Prop. 1992/93:214

Bilaga 5

FÖRTECKNING ÖVER REMISS-

INSTANSERNA; SOU 1988:31

Yttranden över betänkandet har avgetts av Hovrätten för Västra Sverige,
Stockholms tingsrätt, Riksrevisionsverket (RRV), Universitets- och högskole-
ämbetet, Skolöverstyrelsen, Juridiska fakulteten vid universitetet i Lund,
Statens kulturråd, Näringsfrihetsombudsmannen (NO), AB Pressurklipp,
Copyswede, Folkbildningsförbundet, Föreningen BONUS, Föreningen IFPI-
Video, Föreningen Presskopia, Föreningen Svenska Läromedelsproducenter,
Föreningen Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM), Föreningen
Sveriges filmproducenter, Konstnärernas Riksorganisation (KRO), Konstnär-
liga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Kooperativa
förbundet, Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska
artisters och musikers intresseorganisation (SAMI), Svenska bokförläggare-
föreningen, Svenska filminstitutet, Svenska fotografernas förbund, Svenska
gruppen av the International Federation of Producers of Phonograms and
Videograms (IFPI), Svenska journalistförbundet, Svenska kommunförbundet,
Svenska teaterförbundet, Svenska tidningsutgivareföreningen, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges författarförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges
Radio AB, Tidningarnas arbetsgivareförening, Tjänstemännens Centralor-
ganisation (TCO), FACTU och Teatrarnas Riksförbund.

Gemensamma yttranden över betänkandet har avgetts av dels Copyswede,
STIM, KRO, SAMI, Svenska fotografernas förbund, Svenska teaterförbundet
och Sveriges författarförbund, dels Svenska bokförläggareföreningen och
Föreningen Svenska Läromedelsproducenter.

Universitets- och högskoleämbetet har till sitt yttrande bifogat yttranden av
Fakultetsnämnden vid universitetet i Stockholm, Juridiska fakultetsstyrelsen
vid universitetet i Uppsala och Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd
vid universitetet i Lund.

Centralorganisationen SACO/SR har översänt ett yttrande av Lärarnas
Riksförbund.

175

Bilaga 6 Prop. 1992/93:214

FÖRTECKNING ÖVER REMISS-

INSTANSERNA; SOU 1990:30

Yttranden över betänkandet har avgetts av Hovrätten för Nedre Norrland,
Stockholms tingsrätt, Kungl. biblioteket (KB), Talboks- och punktskrifts-
biblioteket, Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), Statens kulturråd,
Riksrevisionsverket (RRV), Näringsfrihetsombudsmannen (NO), Juridiska
fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Statens konstråd, Närradionämnden,
Nordiska museet, Statens sjöhistoriska museer, Konstvetenskapliga in-
stitutionen vid Uppsala universitet, Svenska kyrkans centralstyrelse, AB
Stockholms Auktionsverk, Föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS),
Arkitektförbundet, Folkbildningsförbundet, BONUS, Konstnärernas riksor-
ganisation (KRO), Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd
(KLYS), Copyswede, Föreningen Svenska tonsättares internationella
musikbyrå (STIM), Svenska Teaterförbundet, Kooperativa förbundet (KF),
Svenska Arkitekters Riksförbund, Svenska artisters och musikers intresseor-
ganisation (SAMI), Svenska Bokförläggareföreningen, Svenska Fotografernas
Upphövsrättsråd, Svenska gruppen av the International Federation of the
Phonographic Industry (IFPI), Svenska kommunförbundet, Svenska musei-
föreningen, Svenska Musikförläggareföreningen, Tidningarnas Arbetsgivare-
förening (TA), Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU), Sveriges Advokat-
samfund, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Industriförbund,
Sveriges frikyrkoråd, De fria kristna samfundens råd, Sveriges Konst- och
Antikhandlareförening, Sveriges Radio AB (SR), Synskadades Riksförbund,
Teatrarnas Riksförbund (TR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Svenska Journalistförbundet, Örebro Länsbibliotek, Grafiska sällskapet,
Stiftelsen Upplandsmuseet, Museet i Örnsköldsvik, Stiftelsen Hallands
länsmuseer, Bildleverantörernas Förening, Södermanlands museum, Tekniska
museet, Riksförbundet för Hembygdsvård, Arbetets museum, Försvarets
civilförvaltning, Krigsarkivet, Annonsörföreningen, Jämtlands läns museum,
Föreningen Stockholms Företagsminnen, Föreningen arkivverksamma i
landsting och kommun, Mariestads missionsförsamling, Statens försvars-
historiska museer, Stiftelsen Skaraborgs länsmuseum, Landstingsarkivet i
Stockholms läns landsting, Föreningen Sveriges konsthantverkare och
industriformgivare, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm,
Näringslivets Arkivråd, Arkitekturmuseet, AB Bukowski-Auktioner, Sveriges
Författarförbund, Svenska Konstnärsförbundet, Riksarkivet, SRFTal & Punkt
AB, Örebromissionen, Folkrörelsernas arkivförbund, Museichefskollegiet i
Stockholm, Livrustkammaren/Skoklosters Slott/Hallwylska Museet, Statens
handikappråd, Statens lantmäteriverk, Föreningen Svensk Fackpress, Sveriges
Reklamförbund, Värmlands museum, Folkens museum-etnografiska,
Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, Konstnärsnämnden,
Stockholms stadsmuseum, Dialekt- och ortnamnsarkiven samt Svenskt
visarkiv, Önskefoto AB, Statens musiksamlingar, Sveriges författarfond,

176

Prop. 1992/93:214

DIK-förbundet, Statens konstmuseer, Svenska arkivsamfundet och Bibliotek-
stjänst AB.

Universitets- och högskoleämbetet har givit in och hänvisat till yttranden av
Stockholms universitetsbibliotek, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet, Rektorsämbetet vid Uppsala universitet, Biblioteksnämnden vid
Uppsala universitet, Samhällsvetenskapliga institutionen vid Linköpings
universitet, Linköpings universitetsbibliotek, Rektorsämbetet vid Göteborgs
universitet, Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universi-
tet, Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs
universitet, Linjenämnden för bild- och formutbildningar vid Göteborgs
universitet, Biblioteksnämnden vid Göteborgs universitetsbibliotek, Umeå
universitetsbibliotek, Kungl. Tekniska Högskolan (KTH) och Sveriges
lantbruksuniversitets bibliotek.

177

12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 214

Prop. 1992/93:214

Bilaga 7

LAGRÅDSREMISSENS LAGFÖRSLAG

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

dels att 11 a, 11 b, 15 a, 22 a, 22 b, 22 c, 22 d och 24 a §§ skall
upphöra att gälla,

dels att 9, 11, 12-15, 16-22, 23, 24, 25, 26, 45-49 och 58 §§ skall
ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas nio nya paragrafer, 26 a-26 i §§,
dels att det närmast före 11-13, 15-23, 25, 26, 26 c, 26 d, 26 g och
26 i §§ skall införas nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9§*

Författningar, beslut av
myndighet, av svensk myn-
dighet avgivna yttranden
samt officiella översätt-
ningar av sådana texter äro
icke föremål för upphovs-
rätt.

Upphovsrätt gäller inte till

1. författningar,

2. beslut av myndigheter,

3.  yttranden av svenska
myndigheter och

4. officiella översättningar
av sådant som avses i 1-3.

'Senaste lydelse 1973:363.

178

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse           Prop. 1992/93:214

Utan hinder av vad sålunda
är stadgat må upphovsrätt
göras gällande till officiell
karta, alster av bildkonst,
musikaliskt verk och dikt-
verk i den mån sådant verk
ingår i handling som avses
i första stycket. Alster av
bildkonst, musikaliskt verk
och diktverk må dock åter-
givas utan upphovsmannens
samtycke. För sådant åter-
givande äger upphovsman-
nen rätt till ersättning,
såvida icke verket återgives
i samband med myndighets
verksamhet. Ersättning
utgår ej heller om verket
återgives i samband med
redogörelse för mål eller
ärende i vilket verket före-
kommit och det sker endast
i den omfattning som beting-
as av ändamålet med redo-
görelsen.

Upphovsrätt gäller dock till
verk vilka ingår i en hand-
ling som avses i första
stycket och är av följande
slag:

1. kartor,

2. alster av bildkonst,

3. musikaliska verk eller

4. diktverk.

Vid återgivande enligt andra
stycket äga bestämmelserna
i 26 § motsvarande tillämp-
ning.

Allmänna bestämmelser om
inskränkningar

11 §2

Av offentliggjorda verk får
enstaka exemplar fram-
ställas för enskilt bruk. Vad
sålunda framställts får inte
utnyttjas för annat ändamål.

Bestämmelserna i detta
kapitel medför inga in-
skränkningar i upphovs-
mannens rätt enligt 3 § ut-
över dem som följer av
26 c §.

2Senaste lydelse 1992:1687.

179

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Vad som sägs i första
stycket gäller inte bygg-
nadsverk och datorprogram
och medför inte rätt att för
eget bruk låta någon annan
framställa bruksföremål
eller skulpturer eller genom
konstnärligt förfarande
efterbilda andra konstverk.

Med regeringens tillstånd
och på de villkor, som däri
angivas, må arkiv och bib-
liotek för sin verksamhet
framställa exemplar av verk
genom fotografi.

När ett verk återges offent-
ligt med stöd av detta kapi-
tel skall källan anges i den
onfattning och på det sätt
som god sed kräver samt får
verket inte ändras i större
utsträckning än använd-
ningen kräver.

Framställning av exemplar
för enskilt bruk

12 §3

Var och en får framställa
enstaka exemplar av offent-
liggjorda verk för enskilt
bruk. Exemplaren får inte
användas för andra ända-
mål.

Första stycket gäller inte
datorprogram och ger inte
rätt att uppföra byggnads-
verk. Det ger inte heller rätt
att för eget bruk låta en
utomstående framställa
musikaliska verk, filmverk,
bruksföremål eller skulp-
turer eller genom konstnär-
ligt förfarande efterbilda
andra konstverk.

3Senaste lydelse 1978:488.

180

Nuvarande lydelse

Byggnad eller bruksföremål
må av ägaren ändras utan
upphovsmannens lov.

Ur offentliggjort verk må, i
överensstämmelse med god
sed, citat göras i den om-
fattning som betingas av
ändamålet.

Föreslagen lydelse            Prop. 1992/93:214

Framställning av exemplar
inom undervisningsverk-
samhet

13 §

För undervisningsändamål
får lärare och andra fram-
ställa exemplar av utgivna
verk genom reprografiskt
förfarande samt göra upp-
tagningar av verk som sänds
ut i ljudradio eller tele-
vision, om avtalslicens
gäller enligt 26 i §. Exem-
plaren och upptagningarna
får användas endast i
undervisningsverksamhet
som onfattas av de förut-
satta avtalen.

Första stycket gäller inte om
upphovsmannen hos någon
av de avtalsslutande part-
erna har meddelat förbud
mot användningen.

14 §

För undervisningsändamål
får lärare och elever göra
upptagningar av sina egna
framföranden av verk.
Upptagningarna får inte
användas för andra ända-
mål.

I kritisk eller vetenskaplig
framställning må ock i
anslutning till texten åter-
givas offentliggjort konst-
verk. Återgivas i populär-
vetenskaplig framställning

181

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

två eller flera konstverk av
samma upphovsman, äger
han rätt till ersättning.

1 tidning eller tidskrift må
ur annan tidning eller tid-
skrift intagas artikel i reli-
giös, politisk eller ekono-
misk dagsfråga, såframt ej
förbud mot eftertryck är
utsatt.

Framställning av exemplar
inom sjukhus m.m.

75 §

Sjukhus och inrättningar
med särskild service eller
vård för äldre eller funk-
tionshindrade får göra
upptagningar av Ijudradio-
och televisionsutsändning-
ar. Upptagningarna får
användas endast inom insti-
tutionen och inom kort tid
efter upptagningen.

Offentliggjort konstverk må
avbildas i tidning eller tid-
skrift i samband med redo-
görelse för dagshändelse;
dock gäller detta icke verk,
som tillkommit för att åter-
givas i dylik publikation.

I samlingsverk till bruk vid
gudstjänst eller undervis-
ning, sammanställt ur verk
från ett större antal upp-
hovsmän, må återgivas
mindre delar av litterärt
eller musikaliskt verk eller
sådant verk av ringa om-

Framställning av exemplar
inom vissa arkiv och bib-
liotek

16 §

Vissa arkiv och bibliotek
har rätt att framställa exem-
plar av verk

1. för bevarande-, komplet-
terings- eller forsknings-
ändamål eller

2. för utlämning till låne-
sökande eller för använd-

182

Nuvarande lydelse

fång, såframt fem år för-
flutit efter det år, då verket
utgavs. I anslutning till
texten må återgivas konst-
verk, därest fem år förflutit
efter det år, då verket
offentliggjordes. Verk som
tillkommit för att brukas vid
undervisning må ej med-
tagas i samling för sådant
ändamål.

För återgivande som avses i
denna paragraf äger upp-
hovsmannen rätt till ersätt-
ning.

Föreslagen lydelse

ning i läsapparater, men i
dessa fall endast om fram-
ställningen sker genom
reprografiskt förfarande.

Prop. 1992/93:214

Inom undervisningsverk-
samhet må för tillfälligt
bruk exemplar av offentlig-
gjort verkframställas genom
ljudupptagning; dock må

Rätt enligt första stycket har

1. de statliga och kommu-
nala arkivmyndigheterna,

2. det arkiv som avses i
lagen (1978:487) om plikt-
exemplar av skrifter och
ljud- och bildupptagningar,

3. de vetenskapliga bibliotek
och fackbibliotek som drivs
av det allmänna samt

4. folkbiblioteken.

Regeringen får i enskilda
fall besluta att vissa andra
arkiv och bibliotek än dem
som anges i andra stycket
skall ha den rätt som avses
i första stycket. Regeringen
får också meddela närmare
föreskrifter om rätten.

Framställning av exemplar
åt synskadade m.fl.

17 §

Var och en får framställa
exemplar i blindskrift av
utgivna litterära och musi-
kaliska verk.

183

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

grammofonskiva eller lik-
nande anordning, somfram-
ställts i förvärvssyfte, ej
direkt eftergöras. Exemplar
som framställts med stöd av
denna paragraf må ej ut-
nyttjas på annat sätt.

Länsbiblioteken har rätt att
genom ljudupptagning fram-
ställa exemplar av utgivna
litterära verk för utlåning
till synskadade och andra
funktionshindrade som inte
kan ta del av verken i skrift-
lig form. Regeringen får i
enskilda fall besluta att
vissa andra bibliotek och
organisationer också skall
ha denna rätt. Regeringen
får meddela närmare före-
skrifter om rätten.

Framställning av samlings-
verk för användning vid
undervisning

18 §4

Av utgivet litterärt eller
musikaliskt verk må exem-
plar framställas i blind-
skrift.

Den som framställer ett
samlingsverk, sammanställt
ur verk från ett större antal
upphovsmän, för använd-
ning vid undervisning, får
återge mindre delar av
litterära och musikaliska
verk och sådana verk av
litet onfång, om det har
gått fem år efter det år då
verken gavs ut. Konstverk
får återges i anslutning till

4Senaste lydelse 1978:488.

184

Nuvarande lydelse

Bibliotek och organisation
må, med regeringens till-
stånd och på de villkor som
däri angivas, framställa
exemplar av utgivet litterärt
verk genom ljudupptagning,
att användas för utlåning till
blinda och andra svårt van-
föra.

Föreslagen lydelse

texten, om det har gått fem
år efter det år då verket
offentliggjordes. Upphovs-
männen har rätt till ersätt-
ning.

Första stycket gäller inte
sådana verk som har ska-
pats för att användas vid
undervisning.

Prop. 1992/93:214

Då ett musikaliskt verk
framföres med text, må till
bruk för åhörarna texten
återgivas i konsertprogram
eller dylikt.

Spridning av exemplar

19 §5

När ett litterärt eller musi-
kaliskt verk eller ett konst-
verk har utgivits, får de
exemplar som omfattas av
utgivningen spridas vidare.
Motsvarande gäller när
upphovsmannen har över-
låtit exemplar av ett konst-
verk. För exemplar av
datorprogram gäller i stället
att spridningen är tillåten
sedan exemplaret med upp-
hovsmannens samtycke har
överlåtits inom Europeiska
ekonomiska samarbetsom-
rådet. Exemplar av litte-
rära och musikaliska verk
får dock inte utan upphovs-
mannens samtycke tillhanda-
hållas allmänheten genom
uthyrning eller andra jäm-

5Senaste lydelse 1973:363.

185

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Verk som är utgivet må
framföras offentligt vid
gudstjänst eller undervis-
ning.

Utgivet verk må ock fram-
föras offentligt vid tillfäl-
le,där framförande av såda-
na verk ej är det huvudsak-
liga samt tillträdet är av-
giftsfritt och anordnandet
sker utan förvärvssyfte. Det
må jämväl franföras offent-
ligt i folkbildningsverksam-
het, för välgörande ändamål
eller i annat allmännyttigt
syfte, om den som framför
verket eller, vidframförande
i samverkan, alla de med-
verkande göra det utan
ersättning.

Vad i denna paragraf är
stadgat gäller ej sceniskt
verk eller filmverk.

förliga rättshandlingar.
Exemplar av datorprogram
i maskinläsbar form får inte
heller lånas ut till allmän-
heten utan sådant samtycke.

Visning av exemplar

20 §

När ett verk har utgivits får
de exemplar som omfattas
av utgivningen visas offent-
ligt. Motsvarande gäller när
upphovsmannen har överlå-
tit exemplar av ett konst-
verk.

Första stycket ger inte rätt
att visa konstverk genom
film eller i television. Exem-
plar av konstverk som avses
i första stycket får dock
återges genom film eller i
television, om återgivning-
en är av mindre betydelse
med hänsyn till filmens eller
televisionsprogrammets in-
nehåll.

186

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Vid information om dags-
händelse genom ljudradio,
television, direkt överföring
eller film må verk som synes
eller höres under dagshänd-
elsen återgivas i den omfatt-
ning som betingas av infor-
mationssyftet.

Har radio- eller televisions-
företag rätt att i utsändning
återgiva verk, må företaget
ock, under villkor som rege-
ringen bestämmer, för bruk
vid egna utsändningar upp-
taga verket på anordning,
genom vilken det kan åter-
givas.

Om rätten att göra sålunda
upptaget verk tillgängligt för
allmänheten gäller vad
eljest är stadgat.

Offentliga framföranden

21 §6

Var och en får framföra
utgivna verk offentligt

1. vid tillfällen där fram-
förandet av sådana verk inte
är det huvudsakliga, tillträ-
det är fritt och anordnandet
sker utan förvärvssyfte samt

2.  vid undervisning eller
gudstjänst.

Första stycket gäller inte
sceniska verk och filmverk
och ger inte rätt att sända
ut verk i ljudradio eller
television.

Citat

22 §7

Var och en får citera ur
offentliggjorda verk i över-
ensstämmelse med god sed
och i den omfattning som
motiveras av ändamålet.

6Senaste lydelse 1973:363.

7Senaste lydelse 1986:367.

187

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Svenskt radio- eller tele-
visionsföretag som rege-
ringen bestämmer må, om
företaget på grund av avtal
med organisation som före-
träder ett flertal svenska
upphovsmän på området
äger rätt att utsända litte-
rära och musikaliska verk,
jämväl utsända utgivet dy-
likt verk av upphovsman
som icke företrädes av orga-
nisationen; för utsändning-
en äger upphovsmannen rätt
till ersättning. Vad sålunda
stadgats gäller dock icke
sceniskt verk, ej heller
annat verk om upphovs-
mannen meddelat förbud
mot utsändning eller det
eljest föreligger särskild
anledning antaga att han
motsätter sig utsändningen.
Bestämmelserna i detta
stycke gäller inte sådan
vidaresändning som anges i
22 d§.

Sedan ett litterärt eller
musikaliskt verk har utgi-
vits, får exemplar, som
omfattas av utgivningen,
spridas vidare och visas
offentligt. Exemplar av
musikaliska verk får dock
inte utan upphovsmannens

8Senaste lydelse 1989:396

Återgivning av konstverk

23 §8

Offentliggjorda konstverk
får återges

1. i en kritisk eller veten-
skaplig framställning i an-
slutning till texten och

2. i en tidning eller tidskrift
i samband med en redo-
görelseför en dagshändelse,

188

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

samtycke tillhandahållas
allmänheten genom uthyr-
ning eller annan därmed
jämförlig rättshandling.
Detsamma gäller exemplar
av datorprogram i maskin-
läsbar form. Sådana exem-
plar får inte heller utan
upphovsmannens samtycke
lånas ut till allmänheten.

dock inte om verket har
skapats för att återges i en
sådan publikation.

Första stycket gäller endast
om återgivningen sker i
överensstämmelse med god
sed och i den omfattning
som motiveras av ända-
målet.

24 §9

Annan hos svensk myn-
dighet upprättad handling
än som avses i 9 § första
stycket får återges utan upp-
hovsmannens samtycke. Vad
nu sagts gäller dock inte
officiell karta, teknisk före-
bild, datorprogram, verk
som framställts för under-
visning eller utgör resultat
av vetenskaplig forskning,
alster av bildkonst, musi-
kaliskt verk, diktverk eller
verk, varav exemplar i sam-
band med affärsverksamhet
genom myndighets försorg
tillhandahålls allmänheten.

Konstverk får avbildas

1. om de stadigvarande är
placerade på eller vid all-
män plats utomhus eller

2. om de ställs ut, är till
salu eller ingår i en sam-
ling, men i dessa fall endast
i meddelanden om utställ-
ningen eller försäljningen
och i kataloger.

9Senaste lydelse 1989:396.

189

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Vad som muntligen eller
skriftligen anföres inför
myndighet eller i statlig
eller kommunal representa-
tion eller vid offentlig över-
läggning om allmänna ange-
lägenheter må likaledes
återgivas utan upphovsmans
samtycke; dock att utlåtan-
den, såsom bevis åberopade
skrifter och dylikt må åter-
givas allenast i samband
med redogörelse för mål
eller ärende vari de före-
kommit och i den omfattning
som betingas av ändamålet
med redogörelsen. Upphovs-
man äger ensam utgiva
samling av sina anföranden.

Byggnader fårfritt avbildas.

Information om dagshän-
delser genom ljudradio och
television m.m.

25 §10

Sedan upphovsmannen över-
låtit exemplar av konstverk
eller verket utgivits, må
exemplar, som överlåtits
eller onfattas av utgiv-
ningen, spridas vidare samt
verket visas offentligt på
annat sätt än genom film
eller i television.

Verk som syns eller hörs
under en dagshändelse får
återges vid information om
dagshändelsen genom ljud-
radio, television, direkt
överföring ellerfilm. Verken
får dock återges endast i
den omfattning som moti-
veras av informationssyftet.

10Senaste lydelse 1973:363.

190

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Konstverk som avses i första
stycket ma medtagas vid in-
spelning och visning av film
eller televisionsprogram, om
återgivningen är av under-
ordnad betydelse med hän-
syn till filmens eller prog-
rammets innehåll.

Konstverk, som ingår i en
samling eller som utställes
eller utbjudes till salu, må
avbildas i katalog eller med-
delande om utställningen
eller försäljningen. Konst-
verk må även eljest avbil-
das om det är stadigvarande
anbragt på eller vid allmän
plats utomhus.

Byggnad må fritt avbildas.

Offentliga debatter, all-
männa handlingar m.m.

26 §

Bestämmelserna i detta
kapitel medföra icke
inskränkning i upphovs-
mannens rätt enligt 3 § i
vidare mån än som följer av
vad i 13 § sägs.

Var och en får återge vad
som anförs

1. inför myndigheter,

2. i statliga eller kommu-
nala representationer,

3. vid offentliga debatter om
allmänna angelägenheter
eller

4. vid offentliga utfråg-
ningar om sådana ange-
lägenheter.

191

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Då med stöd av bestäm-
melse i detta kapitel ett verk
återgives offentligt, skall
källan nämnas i den omfatt-
ning och på det sätt god sed
kräver. Verket må icke utan
upphovsmannens samtycke
ändras i vidare mån än som
kräves för den medgivna an-
vändningen.

Vid tillämpning av första
stycket gäller dock

1.  att skrifter vilka åbe-
ropas som bevis, utlåtanden
och liknande får återges
endast i samband med en
redogörelse för det mål eller
ärende i vilket de förekom-
mit och endast i den omfatt-
ning som motiveras av
ändamålet med redogörel-
sen,

2. att en upphovsman har
ensamrätt att ge ut sam-
lingar av sina anföranden
och

3. att det som anförs vid
sådana utfrågningar som
avses i första stycket 4 inte
får återges i ljudradio eller
television med stöd av den
bestämmelsen.

26 a §

Var och en får återge verk,
vilka ingår i de handlingar
som avses i 9 § första
stycket och är av de slag
som anges i 9 § andra
stycket 2-4. Upphovsmannen
har rätt till ersättning, utom
när återgivningen sker i
samband med

1. en myndighets verksam-
het eller

2.  en redogörelse för ett
mål eller ärende i vilket
verket förekommit och ver-
ket återges endast i den
omfattning som motiveras av
ändamålet med redogör-
elsen.

192

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Var och en får återge hand-
lingar som är upprättade
hos svenska myndigheter
men inte är sådana som
avses i 9 § första stycket.

Andra stycket gäller inte
beträffande

1. kartor,

2. tekniska förebilder,

3. datorprogram,

4.  verk som skapats för
undervisning,

5. verk som är resultatet av
vetenskaplig forskning,

6. alster av bildkonst,

7. musikaliska verk,

8. diktverk eller

9. verk av vilka exemplar
genom en myndighets för-
sorg tillhandahålls allmän-
heten i samband med affärs-
verksamhet.

26 b §

Allmänna handlingar skall
oavsett upphovsrätten till-
handahållas enligt 2 kap.
tryckfrihetsförordningen.

Ändringar av byggnader och
bruksföremål

26 c §

Ägaren till en byggnad eller
ett bruksföremål får ändra
egendomen utan upphovs-
mannens samtycke.

193

13 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 214

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Särskilda bestämmelser om
ljudradio och television

26 d §

De radio- och televisions-
företag som regeringen i
enskilda fall beslutar får
sända ut utgivna litterära
och musikaliska verk, om
avtalslicens gäller enligt
26 i §.

Första stycket gäller inte
sceniska verk och inte heller
andra verk om upphovsman-
nen har förbjudit företaget
att sända ut verket eller det
av andra skäl finns särskild
anledning att anta att han
motsätter sig utsändningen.

Första stycket gäller inte
sådan vidaresändning som
avses i 26 f§.

26 e §

Ett radio- eller televisions-
företag som har rätt att sän-
da ut ett verk får ta upp
verket på en anordning ge-
nom vilken det kan återges,
om det görs

1. för användning vid egna
utsändningar,

2. för att säkerställa bevis-
ning om utsändningens
innehåll eller

3. för att en statlig myndig-
het skall kunna utöva tillsyn
över utsändningsverksam-
heten.

194

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Regeringen meddelar närm-
are föreskrifter om upptag-
ningar som avses i första
stycket 1. Upptagningar som
avses i första stycket 2 och
3 får användas endast för
de ändamål som nämns i
dessa bestämmelser. Om
sådana upptagningar har
dokumentariskt värde, får
de dock bevaras i det arkiv
som avses i lagen (1978:
487) om pliktexemplar av
skrifter och ljud- och
bildupptagningar.

En statlig myndighet som
har till uppgift att utöva
tillsyn över reklamen i ljud-
radio- och televisionsutsänd-
ningar får återge utsänd-
ningar i den omfattning som
motiveras av ändamålet med
tillsynen.

26 f §

Var och en har rätt att till
allmänheten trådlöst eller
genom kabel samtidigt och
oförändrat återutsända
(vidaresända) verk som
ingår i en trådlös Ijudradio-
eller televisionsutsändning,
om avtalslicens gäller enligt
26 i §.

195

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Särskilda bestämmelser om
datorprogram

26 g §

Den som har förvärvat rätt
att använda ett datorpro-
gram får framställa sådana
exemplar av programmet
och göra sådana ändringar
i programmet som är nöd-
vändiga för att han skall
kunna använda programmet
för dess avsedda ändamål.
Detta gäller även rättelse av
fel.

Den som har rätt att använ-
da ett datorprogram får
framställa säkerhetsexem-
plar av programmet, om
detta är nödvändigt för den
avsedda användningen av
programmet.

Exemplar som framställs
med stöd av första eller
andra stycket får inte utnytt-
jas för andra ändamål och
får inte heller användas när
rätten att utnyttja program-
met har upphört.

Den som har rätt att an-
vända ett datorprogram får
iaktta, undersöka eller
prova programmets funktion
för att fastställa de idéer
och principer som ligger
bakom programmets olika
detaljer. Detta gäller under
förutsättning att det sker vid
sådan laddning, visning på

196

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

skärm, körning, överföring
eller lagring av programmet
som han har rätt att utföra.

A vtalsvillkor som inskränker
användarens rätt enligt
andra och fjärde styckena
är ogiltiga.

26 h §

Återgivning av ett dator-
programs kod eller över-
sättning av kodens form är
tillåten om åtgärderna krävs
för att få den information
som är nödvändig för att
uppnå samverkansförmåga
mellan programmet och ett
annat program. Detta gäller
dock endast under förutsätt-
ning att följande villkor är
uppfyllda:

1. åtgärderna utförs av en
person som har rätt att an-
vända programmet eller för
hans räkning av en person
som har fått rätt att utföra
åtgärderna,

2. den information som är
nödvändig för att uppnå
samverkansförmåga har inte
tidigare varit lätt åtkomlig
för de i 1 angivna perso-
nerna och

3. åtgärderna är begrän-
sade till de delar av origi-
nalprogrammet som är
nödvändiga för att uppnå
den avsedda samverkans-
förmågan.

197

14 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 214

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Första stycket innebär inte
att informationen får

1.  användas för andra
ändamål än att uppnå den
avsedda samverkansför-
mågan,

2.  överlämnas till andra
personer, utom när detta är
nödvändigt för att uppnå
den avsedda samverkans-
förmågan,

3. användas för utveckling,
tillverkning eller marknads-
föring av ett datorprogram
som i förhållande till det
skyddade programmet har
en väsentligen likartad
uttrycksform eller

4. användas för andra åt-
gärder som utgör intrång i
upphovsrätten.

Avtalsvillkor som in-
skränker användarens rätt
enligt denna paragraf är
ogiltiga.

Gemensamma bestämmelser
om avtalslicenser

26 i §

En avtalslicens som avses i
13, 26 d och 26f§§ gäller,
när ett avtal har ingåtts om
verks utnyttjande på det
aktuella sättet med en
organisation som företräder
ett flertal svenska upphovs-
män på området. Avtals-
licensen ger användaren rätt
att utnyttja verk av det slag
som avses med avtalet trots

198

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

att verkens upphovsmän inte
företräds av organisationen.

För att ett verk skall få
utnyttjas med stöd av 13 §
krävs att avtalet med orga-
nisationen har ingåtts av
någon som bedriver under-
visningsverksamhet i orga-
niserade former.

När ett verk utnyttjas med
stöd av 26 d § har upphovs-
mannen rätt till ersättning.

När ett verk utnyttjas med
stöd av 13 eller 26f§
tillämpas följande. De vill-
kor i fråga om rätten att
utnyttja verket som följer av
avtalet gäller. Upphovsman-
nen skall i fråga om ersätt-
ning som lämnas enligt
avtalet och förmåner från
organisationen vilka väsent-
ligen bekostas genom ersätt-
ningen vara likställd med de
upphovsmän som organisa-
tionen företräder. Upphovs-
mannen har dock oavsett
detta alltid rätt till ersätt-
ning som hänför sig till
utnyttjandet, om han begär
det inom tre år efter det år
då verket utnyttjades. Krav
på ersättning får riktas
endast mot organisationen.

Gentemot den som använder
ett verk med stöd av 26 f §
får krav på ersättning göras
gällande endast av sådana
organisationer som avses i

199

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

En utövande konstnärs
framförande av ett litterärt
eller konstnärligt verk /nd
icke utan hans samtycke
upptagas på grammofonski-
va, film eller annan anord-
ning, genom vilken det kan
återgivas, och ej heller
utsändas i ljudradio eller
television eller genom direkt
överföring göras tillgängligt
för allmänheten.

Ett framförande som har
upptagits på en anordning
som avses i första stycket
får inte utan konstnärens
samtycke överföras från en
sådan anordning till en
annan förrän femtio år har
förflutit efter det år då upp-
tagningen gjordes.

Beträffande upptagning, ut-
sändning och överföring,
som avses i denna paragraf,
skall vad i 3, 6-9 §§, 11 §
första stycket, 14 § första
stycket, 17, 20 och 21 §§,
22 § första stycket, 22 a-
22 d, 24, 24 a, 26, 27, 28,
41 och 42 §§ sägs äga mot-
svarande tillämpning.

första stycket. Kraven skall
framställas samtidigt.

45 §“

En utövande konstnärs
framförande av ett litterärt
eller konstnärligt verk får
inte utan hans samtycke tas
upp på en grammofonskiva,
en film eller en annan an-
ordning, genom vilken det
kan återges, och inte heller
sändas ut i ljudradio eller
television eller genom direkt
överföring göras tillgängligt
för allmänheten.

Ett framförande som har
tagits upp på en anordning
som avses i första stycket
får inte utan konstnärens
samtycke överföras från en
sådan anordning till en
annan förrän femtio år har
förflutit efter det år då upp-
tagningen gjordes.

Beträffande upptagningar,
utsändningar och över-
föringar som avses i denna
paragraf skall 3, 6-9, 11-
13, 15, 16, 21, 22, 25-
26 b, 26 e, 26 f, 27, 28, 41
och 42 §§ tillämpas.

"Senaste lydelse 1986:367.

200

Nuvarande lydelse

En grammofonskiva, en
film eller en annan anord-
ning på vilken ljud eller
filmverk har upptagits får
inte utan framställarens
samtycke eftergöras förrän
femtio år har förflutit efter
det år då upptagningen gjor-
des. Som eftergörande anses
även att upptagningen över-
förs från en sådan anord-
ning till en annan.

Beträffande förfarande, som
enligt denna paragraf är
beroende av framställares
samtycke, skall vad i 6-
9 §§, 11 § första stycket,
14 § första stycket, 17 och

21 §§, 22 § första stycket,

22 a-22 c, 24 och 24 a §§
samt 26 § andra stycket
sägs äga motsvarande till-
lämpning.

Om en grammofonskiva
eller en annan anordning på
vilken ljud har upptagits
används vid ljudradio- eller
televisionsutsändning eller
vid annat offentligt fram-
förande i förvärvssyfte och
utsändningen eller framför-
andet äger rum inom fem-
tio år efter det år då ljud-

12Senaste lydelse 1986:367.
13Senaste lydelse 1986:367.

Föreslagen lydelse            Prop. 1992/93:214

46 §12

En grammofonskiva, en
film eller en annan anord-
ning på vilken ljud eller
filmverk har tagits upp får
inte utan framställarens
samtycke eftergöras förrän
femtio år har förflutit efter
det år då upptagningen gjor-
des. Som eftergörande anses
även att upptagningen över-
förs från en sådan anord-
ning till en annan.

Beträffande förfarande som
enligt denna paragraf är
beroende av framställarens
samtycke skall 6-9 §§, 11 §
andra stycket, 12, 13, 15,
16, 22, 25-26 b och 26 e §§
tillämpas.

47 §13

Om en grammofonskiva
eller en annan anordning på
vilken ljud har tagits upp
används vid en ljudradio-
eller televisionsutsändning
eller vid ett annat offentligt
framförande i förvärvssyfte
och utsändningen eller
framförandet äger rum inom
femtio år efter det år då

201

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

upptagningen gjordes, skall
ersättning utgå till fram-
ställaren liksom till ut-
övande konstnärer vilkas
framförande har upptagits
på anordningen. Har två
eller flera konstnärer sam-
verkat vid framförandet,
kan den rätt som tillkommer
dem göras gällande endast
av dem gemensamt. Gente-
mot den som har använt
anordningen skall konst-
närer och framställare göra
gällande sina krav sam-
tidigt.

Vad som sägs i första
stycket om ljudradio- och
televisionsutsändning gäller
också när en trådlös sådan
utsändning samtidigt och
oförändrat återutsänds (vi-
daresändning) till allmän-
heten trådlöst eller genom
kabel. Gentemot den som
vidaresänder får krav på
ersättning göras gällande
endast genom sådana orga-
nisationer som företräder ett
flertal svenska utövande
konstnärer eller framstäl-
lare.

Organisationerna skall fram-
ställa kraven samtidigt med
de krav som avses i 22 d §.

Bestämmelserna i 8 och
9 §§, 14 § första stycket,
20, 21 och 24 §§ samt 26 §
andra stycket skall äga mot-

ljudupptagningen gjordes,
skall ersättning betalas till
framställaren och till ut-
övande konstnärer vilkas
framförande har tagits upp
på anordningen. Om två
eller flera konstnärer har
samverkat vid framförandet,
kan den rätt som tillkommer
dem göras gällande endast
av dem gemensamt. Gente-
mot den som har använt
anordningen skall konst-
närer och framställare göra
gällande sina krav sam-
tidigt.

Vad som sägs i första
stycket om ljudradio- och
televisionsutsändning gäller
också när en trådlös sådan
utsändning samtidigt och
oförändrat återutsänds (vi-
daresänds) till allmänheten
trådlöst eller genom kabel.
Gentemot den som vidare-
sänder får krav på ersätt-
ning göras gällande endast
genom sådana organisation-
er som företräder ett flertal
svenska utövandekonstnärer
eller framställare.

Organisationerna skall fram-
ställa kraven samtidigt med
de krav som avses i 26 i §
femte stycket.

Bestämmelserna i 8 och
9 §§, 77 § andra stycket,
21,22 och 25-26 a §§ skall
tillämpas i de fall som avses

202

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

svarande tillämpning i fall
som avses i denna paragraf.
Beträffande utövande konst-
närs rätt skall jämväl före-
skrifterna i 27, 28, 41 och
42 §§ i motsvarande mån
gälla.

Vad i denna paragraf stad-
gas gäller icke ljudfilm.

Ljudradio- eller televisions-
utsändning må icke utan
radio- eller televisions-
företagets samtycke åter-
utsändas eller upptagas på
anordning, genom vilken
den kan återgivas. Utan
sådant samtycke må ej
heller televisionsutsändning
återgivas för allmänheten i
biograf eller därmed jäm-
förlig lokal.

En utsändning som har upp-
tagits på en anordning som
avses i första stycket får
inte utan radio- eller tele-
visionsföretagets samtycke
överföras från en sådan
anordning till en annan
förrän femtio år har förflutit
efter det år då utsändningen
ägde rum.

i denna paragraf. Beträf-
fande utövande konstnärers
rätt skall också 27, 28, 41
och 42 §§ tillämpas.

Denna paragraf gäller inte
ljudfilm.

48 §14

En ljudradio- eller tele-
visionsutsändning får inte
utan radio- eller televisions-
företagets samtycke återut-
sändas eller tas upp på en
anordning, genom vilken
den kan återges. Utan så-
dant samtycke får en tele-
visionsutsändning inte heller
återges för allmänheten i
biografer eller jämförliga
lokaler.

En utsändning som har
tagits upp på en anordning
som avses i första stycket
far inte utan radio- eller
televisionsföretagets sam-
tycke överföras från en
sådan anordning till en
annan förrän femtio år har
förflutit efter det år då
utsändningen ägde rum.

14Senaste lydelse 1986:367.

203

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Vad i 6-9 §§, 11 § första
stycket, 14 § första stycket,
17, 20 och 21 §§, 22 §
första stycket, 22 a-22 c, 24
och 24 a §§ samt 26 §
andra stycket sägs skall äga
motsvarande tillämpning i
fall som avses i denna
paragraf.

Har ett radio- eller tele-
visionsföretag krav på er-
sättning för en sådan vidare-
sändning som avses i 22 d §
första stycket och som har
skett med företagets sam-
tycke, skall företaget fram-
ställa sitt krav samtidigt
som de organisationer som
avses där.

Katalog, tabell eller annat
dylikt arbete, vari samman-
ställts ett stort antal upp-
gifter, må ej utan framstäl-
larens samtycke eftergöras,
förrän tio år förflutit efter
det år, då arbetet utgavs.

Bestämmelserna i 6-9 §§,
11 § andra stycket, 12, 15,
16, 21, 22, 25-26 b och

26 e §§ skall tillämpas i de
fall som avses i denna
paragraf.

Om ett radio- eller tele-
visionsföretag har krav på
ersättning för en sådan
vidaresändning som avses i
26 f § och som har skett
med företagets samtycke,
skall företaget framställa sitt
krav samtidigt med de krav
som avses i 26 i § femte
stycket.

49 §15

En katalog, en tabell eller
ett annat dylikt arbete vari
ett stort antal uppgifter har
sammanställts får inte utan
framställarens samtycke
eftergöras förrän tio år har
förflutit efter det år då
arbetet gavs ut.

15Senaste lydelse 1986:367.

204

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Vad i 6-9 §§, 11 § första
stycket, 12, 14, 15 a, 16
och 18 §§,  22 § första

stycket, 22 a-22 c, 24 och
24 a §§ samt 26 § andra
stycket sägs skall äga mot-
svarande tillämpning beträf-
fande arbete som avses i
denna paragraf. Är sådant
arbete eller del därav före-
mål för upphovsrätt, må den
ock göras gällande.

Bestämmelserna i 6-9 §§,
11 § andra stycket, 12 §
första stycket, 13, 16-18,
22, 26-26 b och 26 e §§
skall tillämpas beträffande
arbeten som avses i denna
paragraf. Är ett sådant
arbete eller en del av det
föremål för upphovsrätt, får
den också göras gällande.

Rätt domstol i mål om ljud-
radio- eller televisions-
utsändning i strid mot denna
lag är Stockholms tingsrätt.
Detsamma gäller i mål om
ersättning som avses i 9 §
andra stycket, 14 § andra
stycket, 16 §, 22 § andra
stycket, 22 d § eller 47 §.

Rätt domstol i mål om ljud-
radio- eller televisions-
utsändning i strid mot denna
lag är Stockholms tingsrätt.
Detsamma gäller i mål om
ersättning som avses i 18 §,
26 a § första stycket, 26 i §
tredje stycket eller 47 § och
i mål i vilket motsvarande
ersättning begärs på grund
av en hänvisning i 45, 46,
48 eller 49 § samt i mål om
ersättning för en sådan
vidaresändning som avses i
26 f§.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 utom i fråga om 19 §
tredje meningen som träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Lagen tillämpas även på verk som har kommit till före ikraft-
trädandet utom när det gäller åtgärder som har gjorts eller rättigheter
som har förvärvats före den tidpunkten. Det som sägs i 19 § om
uthyrning och andra jämförliga rättshandlingar av exemplar av
litterära verk skall dock alltid tillämpas från tiden för ikraftträdandet.

3. Det som sägs i 2 tillämpas också i fråga om framföranden, upptag-
ningar, utsändningar och arbeten som avses i 45, 46, 48 och 49 §§.

16Senaste lydelse 1986:367.

205

15 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 214

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:1687) om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1687) om ändring i
lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
att första punkten i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1. Denna lag träder i kraft,
i fråga om 23 § den dag
regeringen bestämmer och i
övrigt den 1 januari 1993.

Föreslagen lydelse

1. Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1993 utom i
fråga om 23 §. Vad gäller
23 § träder lagen i kraft den
dag regeringen bestämmer.
Har regeringen inte före
den 1 januari 1994 satt
lagen i kraft såvitt gäller
23 §, träder dock lagen i
den delen aldrig i kraft. Har
regeringen före den 1 janu-
ari 1994 satt lagen i kraft
såvitt gäller 23 §, upphör
lagen att gälla i den delen
vid utgången av år 1993.

206

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotogra-
fisk bild

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:730) om rätt till
fotografisk bild

dels att 11 § skall upphöra att gälla,

dels att 7, 7 a, 9, 12, 13 och 20 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

I kritisk eller vetenskaplig
framställning må i anslut-
ning till texten återgivas
offentliggjord fotografisk
bild, såvitt gäller populär-
vetenskaplig framställning
dock endast mot ersättning.

Offentliggjord fotografisk
bild må, mot ersättning, i
anslutning till texten intagas
i arbete till bruk vid under-
visning.

Föreslagen lydelse

7 §

Offentliggjorda fotografiska
bilder får återges i anslut-
ning till texten i kritiska
eller vetenskapliga fram-
ställningar.

Vad i 15 a § lagen (1960:
729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga
verk är stadgat skall äga
motsvarande tillämpning i
fråga om rätten till fotogra-
fisk bild.

'Senaste lydelse 1980:611.

Offentliggjorda fotografiska
bilder får, mot ersättning,
återges i anslutning till
texten i arbeten som är
avsedda att användas vid
undervisning.

7 a §'

Det som sägs i 13 § lagen
(1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga
verk skall tillämpas i fråga
om rätten till fotografisk
bild.

207

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

Svenskt televisionsföretag
som regeringen bestämmer
må, mot ersättning, visa
offentliggjord fotografisk
bild, såframt fotografen icke
meddelat förbud mot visning
eller det eljest föreligger
särskild anledning antaga
att han motsätter sig vis-
ningen. Vad nu sagts gäller
ej film.

När en trådlös televisions-
utsändning samtidigt och
oförändrat återutsänds till
allmänheten trådlöst eller
genom kabel av någon
annan än ett sådant företag
som avses i första stycket,
tillämpas beträffande foto-
grafisk bild som visas i
sändningen 22 d § lagen
(1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärli-
ga verk.

I rättsvårdens och den all-
männa säkerhetens intresse
må fotografisk bild fritt
utnyttjas.

9 §2

De televisionsföretag som
regeringen i enskilda fall
beslutar får, mot ersättning,
visa offentliggjorda fotogra-
fiska bilder, om fotografen
inte har förbjudit företaget
att visa bilden eller det av
andra skäl finns särskild
anledning att anta att han
motsätter sig visningen. Vad
som nu sagts gäller inte
film.

När en trådlös televisions-
utsändning samtidigt och
oförändrat återutsänds till
allmänheten trådlöst eller
genom kabel av någon
annan än ett sådant företag
som avses i första stycket,
tillämpas beträffande foto-
grafisk bild som visas i
sändningen 26 f § lagen
(1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga
verk.

12 §3

Fotografiska bilder får fritt
utnyttjas i rättsvårdens och
den allmänna säkerhetens
intresse.

2Senaste lydelse 1986:368.

3Senaste lydelse 1978:489.

208

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

I fråga om rätten till foto-
grafisk bild skall vad i 9
och 24 §§ lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk är
stadgat äga motsvarande
tillämpning, varvid dock
vad som där sägs om alster
av bildkonst i stället skall
gälla fotografisk bild som
äger konstnärligt eller
vetenskapligt värde.

Allmän handling skall utan
hinder av rätt till fotogra-
fisk bild tillhandahållas i
den ordning 2 kap. tryckfri-
hetsförordningen stadgar.

I fråga om rätten till foto-
grafisk bild skall vad i 22 a-
22 c §§ lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk är
stadgat äga motsvarande
tillämpning.

I fråga om rätten till foto-
grafisk bild skall 9, 26 och
26 a §§ lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk till-
lämpas, varvid det som sägs
om alster av bildkonst i
stället skall gälla fotogra-
fiska bilder vilka har konst-
närligt eller vetenskapligt
värde.

Allmänna handlingar skall
oavsett rätten till fotografisk
bild tillhandahållas enligt
2 kap. tryckfrihetsförord-
ningen.

I fråga om rätten till foto-
grafisk bild skall 26 e §
lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och
konstnärliga verk tillämpas.

Då fotografisk bild åter-
gives med stöd av 6-11 §§,
skall källan nämnas i den
omfattning och på det sätt
god sed kräver.

13 §

När en fotografisk bild
återges med stöd av 6-
10 §§ skall källan anges i
den omfattning och på det
sätt som god sed kräver.

209

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:214

20 §4

Rätt domstol i mål om tele-
visionsutsändning i strid
mot denna lag är Stock-
holms tingsrätt. Samma lag
vare i mål om ersättning
som avses i 7 eller 9 § eller
12 § andra stycket.

Rätt domstol i mål om tele-
visionsutsändning i strid
mot denna lag är Stock-
holms tingsrätt. Detsamma
gäller i mål om ersättning
som avses i 7 § andra
stycket eller 9 § första
stycket, i mål i vilket ersätt-
ning begärs på den grunden
att 26 a § första stycket
lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och
konstnärliga verk skall
tillämpas enligt 12 § andra
stycket och i mål om ersätt-
ning för en sådan vidare-
sändning som avses i 9 §
andra stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

2. Lagen tillämpas även på fotografiska bilder som har kommit till
före ikraftträdandet utom när det gäller åtgärder som har gjorts eller
rättigheter som har förvärvats före den tidpunkten.

4Senaste lydelse 1973:362.

210

Prop. 1992/93:214

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i denna lag
tillämpas när det uppstår
tvist om ingående av ett
sådant avtal om reprogra-
fiskt mångfaldigande av verk
i undervisningsverksamhet
som avses i 15 a § lagen
(1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärli-
ga verk. Bestämmelserna i
lagen gäller även i fråga om
tvister om ingående av
sådana avtal om reprogra-
fiskt mångfaldigande, på
vilka nämnda lagrum äger
tillämpning till följd av hän-
visningen i 49 § lagen om
upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk eller i
7 a § lagen (1960:730) om
rätt till fotografisk bild.

Föreslagen lydelse

§

Denna lag tillämpas när det
uppstår en tvist om ingå-
ende av ett avtal vilket utgör
en förutsättning för en
avtalslicens enligt 13 §
lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och
konstnärliga verk. Lagen
tillämpas även vid motsva-
rande tvister vilka kan före-
ligga dels till följd av hän-
visningarna till 13 § i 45,
46 och 49 §§ lagen om upp-
hovsrätt till litterära och
konstnärliga verk och i
7 a § lagen (1960:730) om
rätt till fotografisk bild, dels
när avtal om den aktuella
exemplarframställningen
skall ingås med svenska
radio- eller televisionsföre-
tag till följd av företagens
rätt enligt 48 § lagen om
upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

211

Prop. 1992/93:214

Bilaga 8

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-03-19

Närvarande: F.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-
Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1993 har
regeringen på hemställan av statsrådet Laurén beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Magnus
Widebeck.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk

I 16, 17 och 26 e §§ i förslaget finns bestämmelser om att regeringen
får meddela närmare föreskrifter i fråga om rätten för arkiv och
bibliotek att framställa exemplar av verk, om rätten att framställa
talböcker och om radio- och televisionföretags rätt att göra upptag-
ningar av verk som företagen har rätt att sända ut. Av motiven
framgår att avsikten är att regeringen skall utfärda föreskrifter av det
slag som nu finns i förordningen (1961:348) med tillämpningsbe-
stämmelser till lagarna (1960:729 och 730) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk och om rätt till fotografisk bild.

Remissförslaget för ett resonemang i frågan som utgår från att de
avsedda regeringsföreskriftema skulle vara att betrakta som verkstäl-
lighetsföreskrifter som är tillåtna enligt 8 kap. 13 § regeringsformen.

Såsom anförs i remissprotokollet är det en förutsättning för
komplettering av en lagtext genom verkställighetsföreskrifter att lagen
är så detaljerad att den inte tillförs något väsentligt nytt genom
regeringens föreskrifter. Dessa får således inte innehålla något som
kan upplevas som ett tidigare ej föreliggande ingrepp i enskildas
personliga eller ekonomiska förhållanden.

212

De förevarande bestämmelserna i upphovsrättslagen rör inskränk-
ningar i upphovsrätten. Omfattningen av dessa inskränkningar blir
enligt remissförslaget beroende av regeringens föreskrifter utan att
ramen för vad dessa föreskrifter kan avse blivit tillräckligt tydligt
angiven i lagen. Lagrådet föreslår att lagen tydligare anger gränserna
för regeringens normgivningsmakt och att samtidigt bestämmelserna
om att regeringen har en sådan makt, vilka alltså skulle få naturen av
s.k. kvasidelegation, tas bort.

Lagrådets förslag i fråga om 16, 17 och 26 e §§ samt förslag till
redaktionella ändringar i 12, 13 och 26 i §§ framgår av bilaga till
detta protokoll.

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Bilaga till lagrådets protokoll 1993-03-19

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk

Prop. 1992/93:214

12 § Var och en får framställa enstaka exemplar av offentliggjorda
verk för enskilt bruk. Exemplaren får inte användas för andra
ändamål.

Första stycket gäller inte datorprogram och ger inte rätt att uppföra
byggnadsverk.

Första stycket ger inte heller rätt att för eget bruk låta en utomståen-
de

1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,

2. framställa bruksföremål eller skulpturer eller

3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.

13 § För undervisningsändamål får exemplar av utgivna verk
framställas genom reprografiskt förfarande och upptagningar av verk
som sänds ut i ljudradio eller television göras, om avtalslicens gäller
enligt 26 i §. Exemplaren och upptagningarna får användas endast i
undervisningsverksamhet som omfattas av det avtal som förutsätts för
uppkomsten av avtalslicensen.

Första stycket gäller inte om upphovsmannen hos någon av de
avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot exemplarframställ-
ningen.

213

16 § De arkiv och bibliotek som avses i tredje och fjärde styckena har Prop. 1992/93:214
rätt att framställa exemplar av verk

1. för bevarande-, kompletterings- eller forskningsändamål,

2. för utlämning till lånesökande av enskilda artiklar eller korta
avsnitt eller av material som av säkerhetsskäl inte bör utlämnas i
original eller

3. för användning i läsapparater.

I de fall som avses i första stycket 2 och 3 får exemplar framställas
endast genom reprografiskt förfarande.

Rätt till exemplarframställning enligt denna paragraf har

1. de statliga och kommunala arkivmyndigheterna,

2. det arkiv som avses i lagen (1978:487) om pliktexemplar av
skrifter och ljud- och bildupptagningar,

3. de vetenskapliga bibliotek och fackbibliotek som drivs av det
allmänna samt

4. folkbiblioteken.

Regeringen får i enskilda fall besluta att vissa andra arkiv och
bibliotek än de som anges i tredje stycket skall ha rätt till exemplar-
framställning enligt denna paragraf.

17 § Var och en får framställa exemplar i blindskrift av utgivna
litterära och musikaliska verk.

De bibliotek och organisationer som regeringen beslutar i enskilda
fall skall ha rätt att genom ljudupptagning med hjälp av inläsning eller
överföring från en annan ljudupptagning framställa exemplar av
utgivna litterära verk för utlåning till synskadade och andra funktions-
hindrade som inte kan del av verken i skriftlig form. Exemplarfram-
ställningen får dock inte avse verk, av vilka ljudupptagning kommit
ut i handeln.

26 e § Ett radio- eller televisionsföretag som har rätt att sända ut ett
verk får ta upp verket på en anordning genom vilken det kan återges,
om det görs

1. för användning vid egna utsändningar ett fåtal gånger under
begränsad tid,

2. för att säkerställa bevisning om utsändningens innehåll eller

3. för att en statlig myndighet skall kunna utöva tillsyn över
utsändnings verksamheten.

Upptagningar som avses i första stycket 2 och 3 får användas endast
för de ändamål som anges där. Om sådana upptagningar har doku-
mentariskt värde, får de dock bevaras i det arkiv som avses i lagen
(1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptag-
ningar.

214

En statlig myndighet som har till uppgift att utöva tillsyn över Prop. 1992/93:214
reklamen i ljudradio- och televisionsutsändningar får återge ut-
sändningar i den omfattning som motiveras av ändamålet med
tillsynen.

26 i § En avtalslicens som avses i 13, 26 d och 26 f §§ gäller för
verksutnyttjande på visst sätt, när ett avtal har ingått om verksut-
nyttjande på sådant sätt med en organisation som företräder ett flertal
svenska upphovsmän på området. Avtalslicensen ger användaren rätt
att utnyttja verk av det slag som avses med avtalet trots att verkens
upphovsmän inte företräds av organisationen.

Gentemot den som använder ett verk med stöd av 26 f § får krav på
ersättning göras gällande endast av de avtalsslutande organisationerna.
Kraven skall framställas samtidigt.

215

Innehållsförteckning

Prop. 1992/93:214

Propositionens huvudsakliga innehåll                            1

Propositionens lagförslag                                       2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 25 mars 1993                                       36

1  Inledning                                                   36

2 Allmän motivering                                     38

2.1   Allmänna utgångspunkter                         38

2.2   Framställning av exemplar för enskilt bruk          49

2.3   Framställning av exemplar inom företag,

organisationer och myndigheter                    54

2.4   Framställning av exemplar inom undervisnings-
verksamhet                                      60

2.5   Framställning av exemplar inom vårdinrättningar

av radio- och TV-sändningar för tidsförskjutet
framförande                                     64

2.6   Framställning av exemplar inom arkiv och

bibliotek                                             66

2.7   Handlingar upprättade av myndigheter              70

2.8   Ändringar av byggnader                          73

2.9   Rätten att citera                                        76

2.10  Pressens lånerätt                                     77

2.11  Framställning av gudstjänst- och

undervisningsantologier                            78

2.12  Framställning av talböcker                         81

2.13  Text i konsertprogram                             85

2.14  Offentliga framföranden                           86

2.15  Efemära upptagningar                            90

2.16  Uthyrning av exemplar av litterära verk             92

2.17  Återgivning av konstverk                          95

2.18  Droit d'accés                                     100

2.19  Förslag framställda i skrifter inkomna till

Justitiedepartementet                               102

2.20  Ikraftträdande och övergångsbestämmelser         107

2.21  Kostnader och resursbehov                      107

3 Upprättade lagförslag                                   107

4 Specialmotivering                                       108

4.1   Förslaget om ändringar i upphovsrättslagen        108

4.2   Förslaget om ändringar i lagen (1992:1687)

om ändring i upphovsrättslagen                    127

4.3   Förslaget om ändringar i fotografilagen             127

216

4.4 Förslaget om ändringar i lagen om medling i

vissa upphovsrättstvister                            129

5 Hemställan                                           130

6 Beslut                                                  130

Bilaga 1 Upphovsrättsutredningens sammanfattning av

betänkandet SOU 1988:31                       131

Bilaga 2 Upphovsrättsutredningens sammanfattning av

betänkandet SOU 1990:30                      134

Bilaga 3 Upphovsrättsutredningens lagförslag i

betänkandet SOU 1988:31                         140

Bilaga 4 Upphovsrättsutredningens lagförslag i

betänkandet SOU 1990:30                      151

Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna;

SOU 1988:31                                 175

Bilaga 6 Förteckning över remissinstanserna;

SOU 1990:30                               176

Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag                       178

Bilaga 8 Lagrådets yttrande                                212

Innehållsförteckning                                       216

Prop. 1992/93:214

217

gotab 43453, Stockholm 1993

Tillbaka till dokumentetTill toppen