om ändring av riksgränsen mellan Sverige och Finland

Proposition 1983/84:202

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1983/84:202

Regeringens proposition

1983/84:202

om ändring av riksgränsen mellan Sverige och Finland;

beslutad den 17 maj 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

STEN WICKBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att riksdagen godkänner 1981 års översyn av riksgränsen mellan Sverige och Finland. Den av särskilda gränskommis­sioner utförda översynen innebär alt riksgränsen skall ändras i Torne och Muonio älvar och att som en följd härav fyra stycken i Sverige belägna finska s.k. suveränitetsholmar skall föras över till Finland och två i Fin­land belägna svenska suveränitetsholmar skall föras över lill Sverige. Gränsöversynen innebär även en ändring av riksgränsen på skäret Märket i Ålands hav.

1    Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 202



Prop. 1983/84:202                                                    2

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-05-17

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-WaUén, Andersson, Boström, Bod­ström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om ändring av riksgränsen mellan Sverige och Finland

1    Inledning

Genom beslul den 13 september 1979 förordnade regeringen att en översyn av riksgränsen mellan Sverige och Finland skulle göras av en svensk gränskommission gemensamt med en dä redan tillsatt finsk gräns­kommission. För gränsöversynen skulle gälla de bestämmelser som före­slagils av statens lantmäteriverk i en skrivelse den 19 juni 1979. Genom beslul den 17 september 1981 meddelade regeringen nya direktiv för den svenska gränskommissionen i fråga om gränsdragningen på skäret Märket i Ålands hav.

Den svenska gränskommissionen har med en skrivelse den 18 november 1982 lill regeringen överlämnat de gränshandlingar som de båda kommis­sionerna gemensamt har sammanställt och upprättat med anledning av gränsöversynen. Gränshandlingarna i fem band och en separat kartpärm finns tillgängliga i justitiedepartementets ärende dnr 3015-82. Gränskom­missionerna har framställt gemensamma förslag i fråga om gränsändringar vid vissa s. k. suveränitetsholmar i Torne och Muonio älvar samt pä skäret Märket i Ålands hav.

Den svenska kommissionen har dessutom lagt fram ett förslag om hur det svenska ansvaret för underhållet av riksgränsen bör fördelas mellan olika myndigheter. Den frågan lar jag inte upp nu.

Jag har i detta ärende särskilt samrått med chefen för utrikesdeparte­mentet.



Prop. 1983/84:202                                                              3

2   Föredraganden

2.1      Bakgrund

Genom freden i Fredrikshamn år 1809 mellan Sverige och Ryssland kom Torne, Muonio och Könkämä älvar att utgöra gräns mellan Sverige och Finland. Riksgränsen skulle i huvudsak följa djupfåran i dessa älvar. Ge­nom ett flertal gränsöversyner har riksgränsens läge därefter dels precise­rats och utmätts, dels successivt anpassats till djupfårans ändrade läge. Den första gränsöversynen efter Finlands självständighet genomfördes åren 1926-27. I anslutning till att regeringarna godkände den gränsöver­synen enades man om alt framtida allmänna gränsöversyner skulle genom­föras vart tjugofemte år. En sådan översyn genomfördes åren 1956-57 och godkändes 1961. Därvid överenskoms all riksgränsen skaU, oavelt framti­da successiva förändringar i gränsälvarnas djupfära, bibehållas i det läge som redovisas i gränsdökumenten intill dess något annat överenskommes vid en ny partiell eller fullständig gränsöversyn (se Sveriges överenskom­melser med främmande makter 1961:6).

1 gränsälvarna finns 51 s.k. suveränitetsholmar. Av dessa är 15 belägna i Finland och innehas av svenska medborgare medan 36 är belägna i Sverige och innehas av finländska medborgare. Holmarnas totala areal är ungefär 500 hektar (eller fem miljoner kvadratmeter) i vartdera landet. Frågan om dessa suveränitetsholmar har utretts av en finsk-svensk utredning (Nor­disk utredningsserie 1975:26). Utredningen ansåg att konstruktionen med suveränitetsholmar borde avskaffas. Utredningens förslag har remissbe­handlats i både Sverige och Finland men har inte lett till någon proposition. Sedan frågan tagits upp i riksdagen (se LU 1979/80: 13, rskr 126) har enligt regeringens uppdrag länsstyrelsen i Norrbottens län överlämnat en den 6 april 1984 dagtecknad kompletterande utredning om suveränitelshol-marna. Jag har för avsikt att ta ställning till frågan om suveränitetshol­marna när länsstyrelsens förslag har remissbehandlats.

Den nu aktuella gränsöversynen berör emellertid några suveränitetshol­mar. Jag återkommer strax till det (se avsnitt 2.3).

2.2 Genomförandet av gränsöversynen

Gränsöversynen har innefattat en fullständig översyn av riksgränsen frän Treriksröset till öppen sjö i Bottenviken samt på skäret Märket i Ålands hav. Gränsöversynen har ocksä innefattat tekniska arbeten till grund för redovisning på kartor och i dokument av riksgränsen samt vissa andra gränser, bl.a. territorialvaltengränser och gräns enligt kontinental-sockelöverenskommelsen mellan de båda länderna. Den fullständiga över­synen har av kommissionerna redovisats i ett huvuddokument medan de tekniska arbetena redovisats i bilagor tiU detta.



Prop. 1983/84:202                                                    4

Befintliga gränsmarkeringar har underhållits och när behov förelegat, har nya satts upp. 1 några fall har dock gränsrös, avståndsskyltar och ensmärken, som förstörts sedan 1956- 1957 års gränsöversyn, inte ersatts med nya. Detta gäller dels gränsmarkeringar som bedömts sakna betydel­se, dels gränsmarkeringar i områden där kommissionerna föreslår gräns­ändringar. I de områden där gränsändringar föreslås har dock förberedan­de arbeten för den nya gränsens sträckning genomförts. På skäret Märket har i samband härmed vissa geodetiska mätningar utförts. Samtliga gräns­skyltar på väg- och järnvägsbroar har kontrollerats.

Gränskommissionerna har vidare upprättat en karta i 51 blad (varav 50 blad i skala I : 20000 och ett i skala 1: 10000) över riksgränsen från Tre­riksröset lill territorialvattengränsen i Bottenviken. Denna karta bygger på en flygfotografering av området sommaren 1980.

Kommissionerna har också upprättat en ny karta (skala I :2000) över skäret Märket. Även denna karta bygger pä flygfotografering under 1980.

På översiktskartor i fyra blad (skala 1:50000 och 1:250000) har kom­missionerna illustrerat riksgränsen och vissa andra gränser i området Bot­tenviken-Ålands hav.

2.3 Riksgränsen från Treriksröset till territorialvattengränsen i Bottenviken

Gränskommissionerna har med utgångspunkt i den under 1980 genom­förda flygfotograferingen samt under sommaren 1981 genomförda fältarbe­ten kontrollerat och beskrivit riksgränsens sträckning från Treriksröset lill terrilorialvattengränsen i Bottenviken.

Gränsöversynen har gett vid handen all djupfårans nuvarande läge och riksgränsens sträckning i gränsvatlendragen i stort sett stämmer överens.

1 Torne älv vid forsen Vähänäräs nedre del och det omedelbart ned­ströms belägna selel har kommissionerna funnit det svårt att bestämma såväl djupfärans som strömfårans exakta läge. Eftersom inte heller 1956 års gränslinje ansetts lämplig har kommissionerna föreslagit att riksgrän­sen skall följa mittlinjen. Jag delar kommissionernas bedömning atl riks­gränsens sträckning i della avsnitt bör justeras och i stället för djupfäran följa mittlinjen.

1 gränskommissionernas uppdrag har ingått att vidta de tekniska åtgär­der som krävs för en ändring av riksgränsen vid följande suveränitetshol­mar:

a)   Keskisaari (Isosaari) och Alasaari (Alanensaari) i Pajala kommun i Sverige,

b)   Kuusisaari, Isosaari och Koivusaari i Pajala kommun i Sverige,

c)   Pappilan Sällinki (Pappilan Sellinge) och Huukkilanlika (Kortetsaa-mkka) i Ylitornio kommun i Finland.

Holmarna under a och b är belägna i Muonio älv (se karlbilaga 16 till Nordisk ulredningsserie 1975:26) saml holmarna under c i Torne älv (se



Prop. 1983/84:202                                                    5

kartbilaga 15 lill nyssnämnda betänkande). De holmar som är belägna i Sverige tillhör finländska medborgare och de som är belägna i Finland svenska medborgare.

Gränskommissionerna har kunnat konstatera att djupfåran vid dessa holmar med elt undantag framgår i en annan älvgren än den nuvarande riksgränsen.

Undanlaget är Alasaari som är belägen i Sverige! Där framgår både riksgränsen och djupfåran öslcr om holmen och del saknas därför förut­sättningar för en ändring av riksgränsen. Jag delar kommissionernas upp­fattning att holmen Alasaari bör kvarbli i Sverige. Den kommer alltså alt behålla sin egenskap av suveränitelsholme.

Beträffande övriga holmar som är belägna i Sverige gäller däremot att riksgränsen framgår öster om holmarna men djupfäran numera väster om holmarna. Jag delar kommissionernas uppfattning alt riksgränsen bör änd­ras så atl den följer djupfåran. Detta innebär alt holmarna Keskisaari, Kuusisaari. Isosaari och Koivusaari med angränsande vallenområden överförs från Sverige lill Finland. Del är fråga om sammanlagt 179 hektar land och 117 hektar vatten.

På förslag av den svenska gränskommissionen har tillkommit en särskild lag (1981:381) om fastighetsreglering i samband med ändring av riksgrän­sen (se prop. 1980/81: 168, CU 34. rskr .360). Enligt den lagen får fastighets­reglering ske för alt ge den svenska staten möjlighet atl förfoga över mark som genom en ändring av riksgränsen skall föras över till ell annat land. Länsstyrelsen i Norrbottens län har hos faslighetsbildningsmyndighelen i Haparanda distrikt ansökt om fastighetsreglering beträffande de vallenom­råden med tillhörande fiskerätt som skall överföras till Finland. Förrätt­ningen har ännu inte avslutats.

Beträffande därefter de i Finland belägna holmarna Pappilan Sällinki och Huukkilanlika gäller alt riksgränsen framgår väster om holmarna men djupfäran numera öster om holmarna. Jag delar kommissionernas uppfatt­ning all riksgränsen bör ändras så atl den följer djupfåran. Delta innebär atl de nu nämnda holmarna med angränsande vattenområden överförs frän Finland lill Sverige. Del är fråga om sammanlagt 16 hektar land och 28 hektar vatten.

2.4 Riksgrän.sen på skäret Märket

Skäret Märket i Ålands hav är en kal klippa. Skäret har sin största längd i ungefär öst-västlig riktning - f. n. drygt 300 meter vid normalt vatten­stånd - och sin största bredd, 120 ä 130 meter i nord-syd.

Riksgränsen går över skärets mittpunkt. Detta framgår redan av den topografiska gränsbestämning som upprättades år 1811 efter freden i Fred­rikshamn.



Prop. 1983/84:202                                                    6

Pä Märket har Finland uppfört en fyr år 1885. Fyren är sedan 1979 inte bemannad utan driften är automatiserad. Fyren med tillhörande byggnader är belägen jnom etl område 35-60 meter väster om skärets mittpunkt, dvs. på den svenska delen av skäret.

Gränskommissionerna har i överensstämmelse med sina instruktioner föreslagit en ny sträckning av riksgränsen pä skäret. Förslaget är utformat så all ett område om 3913 kvadratmeter öster om den nuvarande riksgrän­sen överförs lill Sverige medan ell lika stort område kring fyrplatsen och alltså väster om den nuvarande gränsen förs över till Finland. Enligt förslaget skall riksgränsen även fortsättningsvis gå genom skärets mitt­punkt. Vidare skall riksgränsen, som på skäret kommer att beskriva en sicksacklinje, återgå till nuvarande sträckning innan den skär strandlin­jerna i norr och söder.

Del av gränskommissionerna upprättade förslagel lill gränsdragning på skäret tillgodoser önskemålet all fyranläggningen kommer alt bli belägen på finländskt territorium. Gränsförslaget tillgodoser även kravet att skäret delas lika mellan länderna. Förslaget påverkar inte den vidare sträckning­en av riksgränsen i havet norr och söder om skäret.

Del är ett gemensamt svenskt-finskt intresse att den finländska fyren blir belägen på finländskt territorium. Jag anser därför att riksgränsen bör ges en ny sträckning på Märket i överensstämmelse med vad gränskommis­sionerna föreslagit.

Beslämmdserna i konventionen den 20 oktober 1921 angående Ålands-öarnas icke-befästande och neutralisering (Ålandskonventionen) är enligt artikel 2 i konventionen tillämpliga på samtliga de öar, holmar och skär som är belägna inom ett vattenområde avgränsat av bl. a. räta linjer mellan vissa punkter. En av dessa punkter är mittpunkten på skäret Märket. Avsikten har varit all den linje som avses i konventionen här skall följa riksgränsen mellan Finland och Sverige som löper mitt över detta skär.

Enligl min mening bör riksgränsen på Märket även efter den nu aktuella justeringen sammanfalla med den linje som avses i artikel 2 i Ålandskon-venlionen. Bestämmelserna i denna konvention skall således alltjämt gälla för hela den finländska delen av skäret, medan hela den svenska delen av skäret skall falla utanför konventionens tillämpningsområde.

Finlands utrikesministerium har åtagit sig att notifiera Ålandskonven­tionens signatärmakter om den föreslagna gränsändringen och dess bety­delse för Ålandskonvenlionen.



Prop. 1983/84:202                                                    7

2.5 Övriga frågor

Riksgränsen är dels utmärkt genom olika typer av gränsmarkeringar, dels beskriven i gränshandlingarna. Gränskommissionerna har, beträffan­de det vitsord olika gränshandlingar bör tillmätas i förhållande lill varand­ra, bl. a. uttalat, att huvudprincipen bör vara att gränsmarkeringarnas läge i terrängen skall ha vitsord framför uppgifter på kartor och i handlingar. Detta skall dock inte gälla för det fall att en gränsmakering uppenbarligen flyttats eller uppförts på annan plats än som avsetts. Kommissionerna har i detalj enats om det vitsord som i olika situationer bör tillmätas gränsmar­keringar, gränskartor och gränsbeskrivningar, när dessa inte överensstäm­mer sinsemellan. Kommissionerna har vidare enats om vilket vitsord som skall tillmätas gränsbeskrivningarna, gränsmärkesbeskrivningarna samt olika koordinatuppgifter. Jag finner för egen del att, om full överensstäm­melse inte föreligger mellan de olika momenten i gränsdokumentalionen, den av kommissionerna föreslagna ordningen kan godtas.

Gränskommissionerna har föreslagit att de gränshandlingar som upprät­tats under gränsöversynen helt skall ersätta motsvarande dokument från 1956-1957 års gränsöversyn. Jag delar kommissionernas bedömning i denna fråga.

Kommissionerna har utarbetat ett förslag till överenskommelse om den framtida skötseln av riksgränsen. Förslaget innebär i huvudsak att det skick som gränsen erhållit vid denna gränsöversyn skall vidmakthållas intill nästa allmänna gränsöversyn. I förslaget har gränsen vidare delats upp i ett antal avsnitt och ansvaret för dessa avsnitt fördelats mellan länderna. Jag anser att förslaget är utformat på ett lämpligt sätt.

Som jag tidigare nämnt (se avsnitt 2.1) har länderna tidigare kommit överens om att allmän gränsöversyn skall ske vart tjugofemte är. Nästa allmänna gränsöversyn bör alltså ske år 2006.

3    Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

att godkänna att regeringen med finska regeringen träffar överens­kommelse om ändring av riksgränsen i överensstämmelse med de förslag som har lämnats i samband med 1981 års översyn av riksgränsen mellan Sverige och Finland.

4   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta del förslag som föredra­ganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984