Kungl. Maj:ts proposition med förslag till Iag om bevakningsföretag

Proposition 1974:39

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1974           Prop. 1974: 39

Nr 39

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bevakningsföretag; given den 22 februari 1974.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen alt bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Konungens frånvaro:

BERTIL

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga Innehåll

I propositionen föreslås alt kungörelsen (1951: 640) om auktorisation av enskilda bevakningsföretag, som innehåller regler om en frivillig auktorisation, skall ersättas med en lag om bevakningsföretag. Huvudprincipen i förslaget är att alla som yrkesmässigt ägnar sig åt att ulföra bevakningsuppgifter ål andra måste vara auktoriserade. Förslagel innehåller även andra bestämmelser som är ägnade all förbättra samhällets insyn i och kontroll över denna verksamhet.

1    Riksdagen 1974. 1 saml Nr 39

Prop. 1974: 39

Förslag till

Lag om bevakningsföretag

Härigenom förordnas som följer.

1    § Med bevakningsförelag avses i denna lag den som yrkesmässigt åtager sig alt för annans räkning utföra viss bevakningsuppgift. Lagen gäher dock ej statlig eller kommunal myndighet.

2    § Bevakningsförelag får ej bedriva verksamhet som avses i 1 § utan tillstånd enligt denna lag (auktorisation).

3    § Auktorisation får beviljas endast om verksamheten kan antagas bli bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt.

Vid prövning enligl första stycket skall särskilt beaktas att förelaget har en lämplig organisation och planläggning av sin verksamhet.

För auktorisation kräves också att företagel har utsett en person som föreståndare för verksamheten.

4    § All personal hos auktoriserat bevakningsföretag skall vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad, medborgerlig pålitiighet samt lämplighet i övrigt för anställning i sådant företag. Detsamma gäller föreståndaren för verksamheten saml ledamöter i bevakningsföretags slyrelse.

5    § Fråga om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte.

Länsstyrelsen skaU inhämta rikspolisstyrelsens yttrande i ärende om auktorisation.

Har länsstyrelsen och rikspolisstyrelsen skilda uppfattningar i ärendet skall detta underställas Kungl. Maj:t.

6 § Prövning som avses i 4 § göres beträffande den som har hemvist
inom Stockholms, Göteborgs, Malmö eller Visby polisdistrikt av polis
styrelsen och i övriga fall av länsstyrelsen i det län där han har hemvist.

Sedan ansökan om prövning gjorts får auktoriserat bevakningsföretag i avbidan på beslut eller besked i ärendet anlita den som ansökningen avser endast för verksamhet i vilken han ej får befattning med någol förhållande som har betydelse för rikels säkerhet.

Godkännande enligl 4 § får begränsas till viss tid, när särskilda skäl föreligger.

7    § Den som är godkänd för anställning i bevakningsföretag och har till uppgift att utföra bevakningstjänst (väktare) åtnjuter skydd som avses i 17 kap. 1 § brottsbalken.

8    § Länsstyrelsen utövar tillsyn över auktoriserat bevakningsföretag. Andra myndigheter skall på begäran lämna länsstyrelsen del biträde som behövs för tillsynen.

Prop. 1974: 39                                                          3

9 § Auktorisation eller godkännande enligl 4 § kan återkaUas, när i
denna lag angiven förutsättning för sådant beslut ej längre föreligger el
ler det i övrigt finns särskild anledning därtill. Därvid äger 5 § och 6 §
första stycket motsvarande tiUämpning.

10    § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2 § dömes liU böter eller fängelse i högst sex månader.

11    § Talan mol pohsslyrelses beslut enligt denna lag föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Talan mol länsstyrelses beslut enligl denna lag föres hos Kungl. Maj:t genom besvär.

12 § Rikspolisstyrelsen meddelar efter samråd med berörda arbets
marknadsorganisationer och branschorganisationer närmare föreskrifter
om utbildningen av väktare saml om väktares uniform och utrustning i
övrigt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974, då kungörelsen (1951: 640) om auktorisation av enskilda bevakningsförelag skall upphöra att gälla. Har auktorisation eller godkännande för anställning i auktoriserat bevakningsföretag meddelats enligt nämnda kungörelse, skall vid tillämpningen av lagen anses som om auktorisationen eller godkännandet meddelats enligl lagen.

Har'Kungl. Maj:t före ikraftträdandet godkänt bolagsordningen för bevakningsförelag, skaU anses som om auktorisation meddelats enligl lagen. I sådant fall får ej annan myndighet än Kungl. Maj:l återkalla auktorisationen. Personal som vid ikraftträdandet var anställd hos sådant företag skall anses ha erhållit godkännande enligl 4 § såvitt angår fortsatt anställning hos företaget.

Har bevakningsföretag före ikraftträdandet börjat bedriva verksamhet utan auktorisation, får verksaniheten, under förutsättning all ansökan om auktorisation göres före den 1 oktober 1974, bedrivas ulan tUlstånd till dess ansökningen slutligt prövats. Avslås ansökningen, äger auktori-sationsmyndigheten, när särskilda skäl föreligger, medge all verksamheten ändå får fortsätta under viss övergångslid.

Prop. 1974: 39

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj-t Konungen i statsrådet den 22 februari 1974.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för justiliedeparlemenlel, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstift-lung angående bevakningsföretag och anför.

1    Inledning

Enligt 2 § polisinslruklionen (1972: 511) har polisen till uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Bland dess uppgifter ingår särsldlt att förebygga brott, att hindra alt den allmänna ordningen och säkerheten störs genom brott eller på annat sätt, alt uppdaga brott som hör under allmänt åtal, alt vidta de åtgärder som behövs när den allmänna ordningen och säkerheten har kränkts på annat sätt än genom brott samt alt i övrigt lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp.

Det har efter hand visat sig alt det vid sidan av polisens verksamhet ibland finns ett ytterligare behov av bevakning och kontroll. Detta är framför allt fallet beträffande vissa objekt eller verksamheter som på grund av befarade intrång, tillgrepp eller av andra orsaker bedöms vara i behov av en mer eller mindre kontinuerlig tillsyn eller bevakning. Till följd härav har olika bevakningsföretag bUdals med uppgift att yrkesmässigt tillhandahålla framför allt personal men även utrustning för alt säkerstäUa ifrågavarande behov av extra skydd. Som exempel på dessa bevakningsförelags arbetsuppgifter kan nämnas bevakning av fasligheter, byggnadsplatser, anläggningar, bålar osv. saml bevakning och övervakning av kunder i varahus och affärer.

Ar 1964 bUdades ett statiigt aktiebolag. Allmänna Bevaknings AB (ABAB) med uppgift att driva bevakningsrörelse, säkerhets- och kon-Irolltjänsl saml därmed jämförlig verksamhet. Staten är genom Statsföretag AB ensam aktieägare i bolaget.

I bolagsordningen som har godkänts av Kungl. Maj:l anges all bolaget skaU svara för alt dess personal får erforderlig utbUdning och alt bevakningsanordningarna håller erforderlig standard. I bolagels slyrelse finns representanter för rikspolisstyrelsen (RPS) och krigsmaklen.

Prop. 1974: 39                                                          5

Det övervägande antalet bevakningsförelag ägs emellertid av enskilda. Sådant enskilt förelag kan erhålla särskild auktorisation enligl kungörelsen (1951: 640, ändrad 1961: 7) om auktorisation av enskilda bevakningsföretag (auktorisalionskungörelsen). Enligt 2 § första stycket denna kungörelse är en av förutsättningarna för auktorisation att företagels personal efter en prövning i särskild ordning har blivit godkänd med avseende på laglydnad och medborgerlig pålitlighet.

I en skrivelse den 19 september 1969 lUl Kungl. Maj:l har RPS föreslagit vissa ändringar i auktorisalionskungörelsens bestämmelser om sådan prövning.

Skrivelsen har remissbehandlats. Yttranden har inkommit från överbefälhavaren (ÖB), civilförsvarsstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt lämtiands län. Svenska arbetsgivareföreningens (SAF:s) allmänna grupp. Svenska industritjänstemannaförbundet, ABAB, Föreningen Sveriges länspolischefer, Sveriges Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Kooperativa förbundet (KF), Svenska försäkringsbolags riksförbund samt från Svenska brandförsvarsföreningens bevakningslekniska nämnd. Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden från polismyndigheterna i Malmö, Lund och Helsingborg samt från Skånes handelskammare, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttrande från polischefen i Göteborgs polisdistrikt, arbetsgivareföreningen har överlämnat yttranden från tre auktoriserade bevakningsföretag (Vaktbolaget Argus AB, Bevaknings AB Securitas (Securi-las) och Sydvakl AB). Den bevakningslekniska nämndens yttrande var åtföljt av kommentarer från Industrins försvarsbyrå.

Under remissbehandlingen framkom vissa ytterligare förslag till ändringar i bestämmelserna om enskUda bevakningsförelag. Mol bakgrund härav framstod det som angeläget alt göra en mera allmän översyn av auktorisalionskungörelsen.

I början av år 1972 bildades på initiativ av justiliedepartementel en särskild arbetsgrupp med uppgift alt företa en sådan översyn. I denna arbetsgmpp ingick representanter för departementet, RPS och.försvarsstaben. Arbetsgruppen har i mars 1973 redovisat sina överväganden i en promemoria angående enskilda bevakningsföretag i vilken bl. a. läggs fram förslag om obligatorisk auktorisation som förutsättning för yrkesmässig verksamhet på detta område. Promemorian har remissbehandlats och yttranden har inkommit från RPS, ÖB, civilförsvarsstyrelsen, televerket, statens järnvägar (SJ), näringsfrihetsombudsmannen (NO), länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län, ABAB, Föreningen Sveriges länspolischefer (länspolischefsföreningen), Förenmgen Sveriges polismästare (polismiästarföreningen). Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp (SAF:s allmänna grupp). Svenska brandförsvarsföreningen. Svenska försäkrings-

Prop. 1974: 39 6

bolags riksförbund. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, Sveriges Industriförbund, KF, Scandinavian Airlines Syslem (SAS), Vaktbolaget Argus AB, Securitas, Sydvakt AB, Folkels husföreningarnas riksorganisation, Folkparkernas centralorganisation samt Svenska Iransporlarbelareförbundel.

Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttranden från polisstyrelserna i Stockholms och Huddinge polisdistrikt, länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden från polisstyrelserna i Malmö, Lunds och Eslövs polisdistrikt, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län yttranden från polisstyrelserna i Göteborgs, Mölndals och Kungälvs polisdistrikt saml SAF ett yttrande från Industrins försvarsbyrå.

2    Nuvarande ordning

2.1 Gällande auktorisationsbestämmelse m. m.

Enligt auktorisalionskungörelsen får länsstyrelse meddela auktorisation ål enskilt förelag som yrkesmässigt ombesörjer bevakning (1 §).

Vissa vUlkor gäller för erhåUande av auktorisation. Förelagets organisation och planläggningen av verksamheten skall uppfylla de krav som skäligen bör ställas för alt bevakningen skall vara effektiv. För verksamheten skall vidare finnas en föreståndare som har godkänts av länsstyrelsen. Slutligen gäller alt personal som har anställts hos förelaget skall ha prövats med avseende på laglydnad och medborgerlig pålitlighet och därvid godkänts för anställning vid elt auktoriserat bevakningsföretag (2 §).

Prövningen enligt auktorisalionskungörelsen gjordes ursprungligen av landsfogden eller i stad, som var undantagen från området för landsfogdens polisverksamhet, samt i Stockholm av poliskammaren. Under förberedelserna inför förstatligandet av polisväsendet tillkom lagen (1964: 323) om fullgörande av vad som åligger landsfogde m. fl. Genom denna lag överflyttades fr. o. m. den 1 januari 1965 de till polisverksamhet hänförliga uppgifter som före förslatiigandet hade ankommit på landsfogde resp. poliskammare tUl dessas motsvarigheter i den nya organisationen. Detta innebär bl. a. alt prövningen av personal i bevakningsförelag numera görs av länspolischef resp. polismyndighet. Prövningen skall ske i den ordning som tillämpas vid rekrytering av polispersonal.

Länsstyrelse kan i vissa fall medge undanlag från reglerna om prövning av bevakningspersonal. Då omständigheterna föranleder därtUl kan sålunda företag få särskilt tillstånd att för tUlfälliga uppdrag av visst slag anlita personal som inte har undergått föreskriven prövning. Sådant medgivande kan ges i samband med auktorisation (2 § Iredje stycket) eller därefter på särskild ansökan (4 § första stycket).

Prop. 1974: 39 7

Ansökan om auktorisation skall göras skriftligen hos länsstyrelsen i del län där förelagets ledning har sill säte (3 §). Vid ansökningshandlingen skall fogas en förteckning över den personal som är anställd hos företaget saml de övriga handlingar sökanden vill åberopa som stöd eller bevis för att förelaget uppfyller viUkoren för auktorisation.

Ett bevakningsförelag som bevUjats auktorisation får i fortsättningen anstäUa bara personal som har godkänts i tidigare nämnd ordning (4 § första stycket).

Prövningen av personal för anställning i auktoriserat bevakningsförelag skall slutföras inom två veckor, om inle särskilda skäl föranleder annat. Muntligt besked om utgången av prövningen skall på begäran genast lämnas till sökanden (4 § andra stycket).

Om elt auktoriserat bevakningsförelag inte längre uppfyller villkoren för auktorisation kan länsstyrelsen återkalla auktorisationen (4 § Iredje stycket).

På varje länsstyrelse skall finnas tillgänglig en förteckning över samtliga auktoriserade bevakningsförelag i riket och deras verksamhetsområden. I auktorisalionskungörelsen föreskrivs därför alt den länsstyrelse som har meddelat auktorisation utan dröjsmål skall lämna övriga länsstyrelser erforderliga uppgifter för sådan förteckning (5 §).

Som tidigare har nämnts skall prövning av personal i bevakningsförelag ske i den ordning som tillämpas vid rekrytering av polispersonal. Enligt 80 § polisinstruktionen (1972: 511) är RPS rekryleringsmyndighet för polisväsendet. Enligt 86 § samma instruktion ankommer del på RPS att meddela föreskrifter om behörighet för antagning bl. a. till polisaspirant eller därmed jämförlig extra polisman. Som kompetensvillkor gäller bl. a. alt sökanden skall ha sådan medborgerlig inställning att han kan antas alltid tillförlilligen fullgöra sin tjänsteplikt och all han skall vara känd för ordentligt levnadssätt och pålitlighet.

RPS skall alltså i egenskap av rekryleringsmyndighet för polisväsen-del pröva sökandens kvalifikationer. Delta sker genom att upplysningar inhämtas på olika sätt, bl. a. genom kontroll huruvida uppgifter om sökanden finns i polisens register, såväl de allmänna registren som det särskilda register som förs vid säkerhetsavdelningen inom RPS.

Inhämtande av upplysningar ur polisregister beträffande den som innehar eller avses tillträda tjänst som är av betydelse för rikets säkerhet kallas personalkontroll. Förfarandet vid sådan kontroll regleras i perso-nalkontroUkungörelsen (1969: 446). Personalkontroll får som regel ske endast i fråga om tjänst som av Kungl. Maj:l eller, efter Kungl. Maj:ls bemyndigande, av vederbörande myndighet har bedömts vara av betydelse för rikets säkerhet (4 §). Om tjänsten anses vara av synnerlig sådan betydelse placeras den i skyddsklass 1, annars i skyddsklass 2. Framställning om utlämnande av uppgifter för personalkontroll skall göras hos RPS (7 §).

Prop. 1974: 39                                                          8

Varje uppgift som är tillgänglig i polisregister får lämnas ut beträffande den som innehar eller skall tillträda tjänst i skyddsklass 1 (8 §). Beträffande den som innehar eller avses skola tUlträda tjänst i skyddsklass 2 får RPS däremot lämna ut uppgifter endast i fall då den undersökte har dömts eller är misstänkt för vissa mot rikels säkerhet riktade handlingar eller kan befaras vara beredd alt delta i sådan handling.

Om tjänst i skyddsklass 2 är förenad med bevakningsuppgifl eller med visst förmögenhelsansvar får RPS dock lämna ut vissa ytterligare uppgifter ur polisregister (10 §). Del gäller här framför allt uppgifter om domar avseende vissa brott enligl brottsbalken saml enligl varusmug-lings-, trafikbrotts- och narkotikalagstiflningen. RPS:s prövning av fråga om utiämnande av uppgift ur polisregister för personalkontroll skall ske i plenum (11 § första stycket). Om frågan avser utlämnande av uppgift enligt 10 § eller om det är uppenbart alt uppgift inle skall lämnas ut i fall som avses i 8 eller 9 § får dock rikspolischefen ensam besluta i ärendet (11 § 4 st.).

Fråga om antagning av personal eller tUlsättning av tjänst inom polisväsendet avgörs av RPS i plenum, om det i polisregister finns sådan uppgift angående den som ärendet rör att en fråga om utlämnande av uppgiften till annan myndighet enligt 11 § första stycket skulle ha avgjorts i denna ordning.

Myndighet som hos RPS har begärt personalkontroll är skyldig att underrätta den som framstäUningen avser om detta förhållande, om inte Kungl. Maj:t har medgett undantag (19 §).

Myndighets beslut i ärende som har föranlett personalkontroll skall tillställas RPS. De handlingar som myndigheten har mottagit från RPS i ärendet skall snarast återställas till styrelsen sedan myndigheten fattal sitt beslut (23 §).

Den personal i ett bevakningsföretag som är sysselsatt med den rent praktiska verksamheten betecknas i regel som väktare. Det finns f. n. inga förfallningsföreskrifter angående väktares uniformering, beväpning eller utrustning i övrigt. Detsamma gäller frågan om väktares utbildning.

Av allmänna ordningssladgan (1956: 617) framgår alt ordningshållningen vid offentliga tUlstäUningar kan anförtros särskilt förordnade ordningsvakter. Sådana vakter anlitas också i stor utsträckning vid olika tUlfälliga evenemang eller för mera regelbunden tjänstgöring vid festplatser, restauranger, kaféer m. m. Bestämmelser om förordnande av ordningsvakt finns i 90 § polisinslruklionen. Del är inte ovanligt att väktare förordnas som ordningsvakt.

Enligt 74 § polisinstruklionen kan RPS meddela föreskrifter om skyldighet för ordningsvakt att inneha och under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkl saml att vara försedd med Ijänstelecken och beväpning. Med stöd av delta bemyndigande har RPS också utfärdat vissa föreskrifter om ordningsvakters uniformering och utmstning.

Prop. 1974: 39 9

RPS har vidare utfärdat föreskrifter om utbildning för sådana ordningsvakter som anlitas för ordningshållning vid offentliga tillställningar o. d. Polisväsendet svarar för denna utbildning som f. n. omfattar sexton limmar. Kursdeltagarna får ingen ersättning från statsverket för förlorad arbetsförtjänst under utbUdningen eller för kostnader för resor, kost eller logi.

En väktare i ett auktoriserat bevakningsföretag har i denna egenskap inte några särskilda befogenheter i fråga om möjligheten att ingripa mol andra personer eller att använda våld för all genomföra i arbetsuppgifterna ingående åtgärder. En ordningsvakt har däremot en del sådana befogenheter. Om annat inte framgår av förordnandet får han sålunda i vissa fall tillgripa våld för att verkställa Ijänsleåtgärd. Han får under samma förutsättning också tillfälligt omhänderta bl. a. den som uppträder ordningsstörande. Väktare ulan ordningsvaktsförordnande har däremot endast den rätt som enligt 24 kap. 7 § rättegångsbalken tillkommer envar, nämligen all gripa bl. a. den som erlappas på bar gärning eller flyende fot när del är fråga om brott som kan straffas med fängelse.

2.2 Bevakningsföretagen

I Sverige finns f. n. någol över 100 auktoriserade bevakningsföretag. Ungefär hälften av dessa sysselsätter mer än 25 anstäUda. De två största företagen är Securhas och ABAB, vUka tiUsammans svarar för omkring 75 % av marknaden. Övriga förelag är förhållandevis små och har mestadels ett lokalt begränsat verksamhetsområde.

Securitas, som är privatägt, har omkring 5 000 hel- och deltidsanställda. Utöver bevakningsverksamheten bedriver företaget tillverkning och utveckling av olika hjälpmedel för bevakningsuppgifter t. ex. TV-kameror, olika automatiska larmsystem, automatiska personkontroller m. m. Securitas utbildar sin personal vid en egen intern utbUdning. Företaget bedriver landsomfattande verksamhet.

ABAB bildades, som tidigare nämnts, år 1964. Staten är ensam aktieägare i bolaget. I bolagsordningen, som har godkänts av Kungl. Maj:t, anges att bolaget skall svara för att dess personal får erforderlig utbildning och all bevakningsanordningarna håller erforderlig standard. ABAB har i dag drygt 700 fast anställda. Tidigare åtog sig ABAB bevakning endast på uppdrag av olika statliga myndigheter och företag men numera omfattar företagels kundkrets även enskilda. ABAB är etablerat i Stockholm, Göteborg och Malmö. Företagets omsättning år 1972 uppgick till 37,8 miljoner kronor. ABAB har rätt att själv företa personkontroll av sin personal (3 § personalkonlroUkungörelsen).

Del finns inga säkra uppgifter om antalet företag som bedriver bevak-

Prop. 1974: 39 10

ningsverksamhet utan alt vara auktoriserade. Arbetsgruppen har emellertid för sin del beräknat antalet sådana företag till ca 100. Beräkningar i andra sammanhang har gett liknande resultat.

3    RPS:s framställning

Som tidigare har nämnts har RPS i skrivelse den 19 september 1969 föreslagit vissa ändringar i auktorisalionskungörelsen.

Till en början föreslås att den prövning av personal i bevakningsföretag som enligt auktorisalionskungörelsen ankommer på landsfogde eller poliskammare i stället skall verkställas "av länspolischefen eller såvitt avser Stockholms, Göteborgs och Malmö polisdistrikt ävensom Gollands län av i 41 § andra stycket och 46 § Iredje stycket polisinstruklionen nämnda polischefer". Förslaget är i denna del inle närmare motiverat men ändringen torde vara betingad enbart av de tidigare omtalade organisatoriska förändringar som genomfördes i samband med förstatligandet av polisväsendet.

I skrivelsen behandlas vidare frågan hur föreskrifterna i auktorisa-tionskungörelsen om prövningen av personal i bevakningsföretag skall anknytas tUl reglerna i personalkonlroUkungörelsen. RPS föreslår all anställning hos bevakningsförelag jämställs med tjänst i skyddsklass 2 och att prövningen med avseende på medborgerlig pålitlighet skall verkställas enligt de regler som gäller för personalkontroll för denna skyddsklass. En sådan ordning kan nås om auktorisalionskungörelsens föreskrift alt prövningen av personal skall ske "i den ordning, som tillämpas vid rekrytering av polispersonal" byts ut mol en bestämmelse som innebär att prövningen i fråga om medborgerlig pålitlighet skall verkställas på sätt som anges i 7 och 9 §§ personalkonlroUkungörelsen.

Av skrivelsen framgår alt vederbörande polischef för den del av prövningen som avser laglydnaden liksom hittiUs även skall inhämta uppgifter ur aUmänna polisiära register.

I RPS:s skrivelse påpekas i fortsättningen att vissa bevakningsförelag eller delar av sådana förelag sysslar med verksamhet som inte berör se-kretesskyddade objekt eller informationer. Som exempel nämns bevakningsföretag som i sin verksamhet är helt inriktade på uppdrag som gäller övervakning av kunder och personal hos olika affärsföretag och som inle har någon beröring med sekrelesskyddade förhållanden. Personalen hos sådana auktoriserade bevaknmgsföretag och andra med liknande karaktär synes enligt styrelsens mening inle behöva bli föremål för prövning av medborgerlig pålitiighet medan däremot kravel på laglydnad och allmän lämplighet i övrigt kvarstår.

Inom en del auktoriserade bevakningsförelag finns det enligt skrivelsen också vissa personalkategorier med arbetsuppgifter som inle är av bevakningsnatur och som inle heller i övrigt är av betydelse ur sekretess-

Prop. 1974: 39 H

synpunkt. Som exempel nämns fastighets- och inlendenturpersonal med verksamhet enbart inom själva bevakningsföretaget. Enligl RPS:s uppfattning synes det vid sådant förhåUande kunna få ankomma på länsstyrelserna att avgöra om prövning skall behöva ske av dylika personer, även i fall då det är fråga om mera varaktiga anslällningsförhåUanden.

Vissa företag har olika bevaknings- och ordningshållningsuppgifter som berör såväl sekretesskyddade som inte sekrelesskyddade förhållanden. Mol bakgrund av detta förhållande konstaleras vidare i RPS:s skrivelse att man från företagarhåll framhållit all del därvidlag inle torde finnas förutsättningar för några klara gränsdragningar saml all man inte ens inom de större förelagen anser sig ha möjlighet all disponera personalen på sådant sätt all vissa av de anställda kan få enbart arbetsuppgifter som inte har någon beröring med sekretesskyddade förhållanden.

I skrivelsen påpekas emellertid alt polischefernas prövning av både laglydnad och medborgerlig pålitlighet medför besvärande tidsförluster vid nyanställning av personal inom auktoriserade bevakningsföretag. Det lUläggs vidare alt det även från andra synpunkter inte torde finnas anledning att låta den kontrollerande verksamheten, med avseende på annat än laglydnad, innefatta områden där uppenbarligen inga säkerhetsskyddsintressen kan åberopas.

RPS föreslår i anslutning till det anförda alt länsstyrelses räll att medge undanlag från reglerna om prövning av personal i bevakningsförelag skall utvidgas. Sålunda bör del öppnas möjlighet all ge tillstånd att för bevakningsuppdrag som inle berör sekrelesskyddade förhållanden anlita personal som har underkastats enbart laglydnadsprövning. Vidare bör tillstånd kunna meddelas som innebär all man för tillfälliga bevakningsuppdrag eller uppdrag som inle är av bevakningsnatur får anlita personal som inle har underkastats någon som helst prövning från det allmännas sida.

4    Remissyttranden över RPS:s skrivelse

De i RPS:s skrivelse framlagda ändringsförslagen godtas i stort av alla remissinstanser. Vissa enskildheter i förslagen kritiseras emellertid i några remissyttranden.

Dessutom har under remissbehandlingen framkommit kritik mol andra bestämmelser i auktorisalionskungörelsen än de som berörs i RPS:s skrivelse.

I några remissyttranden behandlas frågan om behovet av en obligatorisk auktorisation som vUlkor för rätten alt driva förelag som utför bevakning av annans egendom.

Svenska brandförsvarsföreningens bevakningstekniska nämnd framhåller alt det finns ett stort antal bevakningsföretag som inte har auktorisation och som inle heller har för avsikt alt skaffa sig sådan. Bl. a. lätt-

Prop. 1974: 39 12

heten all etablera sådana förelag har medfört all intrång i värdefulla anläggningar och utövande av annan brottslig verksamhet har kunnat ske med bevakningsnamnet som täckmantel. Den sanering av bevakningsbranschen som eftersträvades genom auktorisalionskungörelsen har sålunda inle uppnåtts. Nämnden förordar en utredning som syftar till all alla förelag som utför bevakning och därigenom får ansvar för annans egendom måste ha auktorisation av statlig myndighet. Även Vaktbolaget Argus AB anser det önskvärt att auktorisalionskungörelsen utformas så att auktorisation blir obligatorisk.

Securitas är också inne på tanken att göra auktorisation obligatorisk.

Sydvakt AB ifrågasätter om auktorisalionskungörelsen är tUlämplig på bevakningsförelag som har sin verksamhet inriktad enbart på butiks-kontroll.

Svenska brandförsvarsföreningens bevakningstekniska nämnd konstaterar alt auktorisalionskungörelsen avser endast en engångskontroll av bevakningsföretag. Delta kan medföra nackdelar. I yttrandet pekas på all del i olika författningar i andra sammanhang har föreskrivits fortiöpande prövning och kontroU, bestående i all tillstånd till viss verksamhet skall ges endast för viss tid eller alt kontroll från det allmännas sida skall ske vid vissa tider. Exempel på sådana regler finns i lagstiftningen beträffande vapen, explosiva varor, handel med skrot.

För all genom auktorisationsförfarandet uppnå en eftersträvad kontinuerlig trygghet föreslår nämnden all del övervägs all införa nya bestämmelser som innebär att en periodisk prövning och kontroll av förutsättningarna för auktorisation kommer till stånd genom den myndighet som meddelat auktorisationen.

Industrins försvarsbyrå anser att periodisk kontroll av företagen bör göras av den länsstyrelse som meddelat auktorisationen. Det framhålls att länsstyrelserna i andra sammanhang har hand om kontroll av sekretessbelagd planläggning. Vidare påpekas all ansvaret för sekretess- och säkerhetsfrågor vid auktorisation och efterföljande kontroller bör skötas av en och samma myndighet.

Förslaget att slopa kravet på prövning i fråga om medborgerlig pålitlighet hos personal som anlitas för bevakningsuppdrag som inte berör sekretesskyddade förhållanden godtas överlag i princip. I fråga om hur gränsdragningen skall ske framförs emellertid kritik från flera håll.

Länsstyrelsen i Malmöhus län konstaterar till en början alt förslaget innebär en klart motiverad förenkling beträffande bevakningsförelag, som endast utför butiksbevakning. I fråga om sådana bevakningsföretag vilkas verksamhet berör även sekretesskyddade områden uppkommer däremot vissa svårigheter. På vaktbolagens kontor förekommer nämligen i allmänhet nycklar, kartor m. m. till lokaler som kan vara av betydelse från säkerhetssynpunkt. Okontrollerad personal bör enligl länssty-

Prop. 1974:39 13

relsen inte få tillgång till dessa kontor. Man kan inte heller utesluta att ett förelag som har såväl kontrollerad som okontrollerad personal kommer alt anlita okontrollerad personal för bevakningsuppdrag avseende från säkerhetssynpunkt känsliga områden. Länsstyrelsen anser därför all auktorisation bör vara anknuten till de tillämnade bevakningsobjekten. Bevakningsföretag med tUlstånd alt ulföra bevakning av sekretesskyddade objekt bör sålunda enligl länsstyrelsen vara skyldiga att pröva all personal med avseende på såväl laglydnad som medborgerlig påhtlighel, medan personal vid övriga bevakningsförelag endast behöver prövas i fråga om laglydnad.

Samma synpunkter förs fram av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som dessutom pekar på alt del för ett förelag som bedriver såväl bevakning av sekrelesskyddade objekt som annan bevakning kan uppkomma svårigheter att avgöra gränsfall.

Nackdelama med alt inom ett bevakningsföretag ha bevakningspersonal av två kategorier framhåUs även av polismyndigheten i Göteborg som pekar på risken för alt personal, som inle har prövats i fråga om medborgerlig pålitiighet, genom misslag eller annorledes las i anspråk för bevakning av sekrelesskyddade objekt. Polismyndigheten i Malmö anser att ansvaret för alt ordning i detta avseende iakttas inte bör överlåtas på enskilda förelag.

Även Securitas påpekar i sill yttrande alt del i praktiken många gånger ställer sig svårt för ett enskUl bevakningsförelag att fördela personalens arbete så all endast vissa speciellt prövade personer kommenderas till särskilda sekrelesskyddade objekt. Enligt yttrandet saknar dessutom det enskilda bevakningsförelaget många gånger kännedom om de speciella sekrelesskyddade förhållandena. Trots del anförda är Securitasförelagen beredda att tillstyrka förslaget om en differentierad prövning.

ABAB delar uppfattningen att behov av prövning i fråga om personalens medborgerliga pålitlighet inle synes förehgga för bevakningsuppgif-ter som inte har beröring med sekretesskyddade förhållanden. ABAB gör emellertid den reservationen att man i del aktuella företagets organisation kan särskilja den personal som avses för dessa uppgifter från övrig personal som har eller beräknas komma att få beröring med sekretess-skyddade förhållanden. För ABAB:s egen del kan sådant särskiljande inte ske med hänsyn till bolagets stora engagemang inom totalförsvars-området. Personalen i företaget behöver sålunda fritt kunna disponeras framför allt vid sjukdom, semester, behov av akuta insatser etc. ABAB saknar underlag för att rätt bedöma övriga bevakningsförelags möjligheter härvidlag. Det synes emellertid sannolikt att bevakningsföretag i allt större utsträckning lar upp andra servicefunktioner antingen i kombination med bevakning eller som separata aktiviteter och att man där kan få fram klara gränsdragningar i förhållande till verksamheter som har beröring med sekretesskyddade förhållanden. Det synes därför enligt

Prop. 1974: 39 14

ABAB:s uppfattning lämpligt att man som föreslagits ger möjlighet till alt anpassa kontrollen av berörda personalgmpper i förhållande till den avsedda arbetsuppgiften. Länspolischefsföreningen framhåller alt del inom elt bevakningsförelag kan uppkomma behov av att anlita exempelvis butikskontrollanter för andra bevakningsuppgifter. Förelagen kan vidare ändra inriktningen av sin verksamhet. Bl. a. av dessa skäl anser föreningen del önskvärt att bestämmelsen får en mera restriktiv utformning så att undanlag från prövning av medborgerlig pålitlighet endast kan ifrågakomma beträffande förelag som uteslutande utövar butiks-kontroll. I konsekvens därmed bör stadgas skyldighet alt i auklorisa-tionsbeslulet uttryckligen ange om förelagels verksamhet uteslutande eller delvis skall utgöras av butikskonlroll.

ÖB anser att förslaget om att bevakningsföretag får tillfälliga uppdrag eller uppdrag som inle är av bevakningsnatur skall kunna få tillstånd alt anlita personal som inte undergått prövning inte är godtagbart. Den av RPS föreslagna formuleringen medger i praktiken möjlighet all för tillfälliga bevakningsuppdrag, som även berör sekrelesskyddade förhållanden, anlita personal utan någon prövning alls. Åtminstone bör i sådana fall krävas godkännande vad avser laglydnad. ÖB godtar däremot förslaget om slopande av personalprövningen i fråga om personal som avses för uppdrag, som inte är av bevakningsnatur. Även här bör dock en förutsättning vara all det gäller personal som inle får kontakt med sekretesskyddade förhållanden, t. ex. hemliga förteckningar över bevakningsföremål.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län motsätter sig all generellt tillstånd skall kunna ges att anhta personal som inte har underkastals prövning av någol slag. Enligl länsstyrelsens uppfattnmg saknas anledning att meddela sådant tillstånd om auktorisationen av bevakningsförelag skall tjäna avsett syfte. Länsstyrelsen anser vidare all tillstånd att för tillfälliga uppdrag av visst slag anlita oprövad personal inte bör kunna ges generellt utan endast i särskilda fall för visst tillfälligt uppdrag.

Föreningen Sveriges länspolischefer pekar på risken all även sådana anställda — faslighels-, kontors- och slädningspersonal — som inle har bevakningsuppdrag kommer i kontakt med i vaktbolagens lokaler förvarade nycklar, koder, karlskisser m. m. som berör förelag eller lokaler som är betydelsefulla från säkerhetssynpunkt. Undantag för dessa personalkategorier i fråga om personalprövningen bör därför inte ifrågakomma beträffande bevakningsförelag, som kan komma alt åtaga sig uppdrag som berör sekretesskyddade förhållanden.

Sveriges Industriförbund anför att RPS:s förslag kan medföra vissa gränsdragningsproblem men anser all avgörande skäl likväl talar för förslagel.

KF anser alt all personal som anlitas av auktoriserat bevakningsföretag skall underkastas laglydnadsprövning. Förbundet pekar särskilt på de krav som ställs på personalen i sådan verksamhet vid ingripanden i sam-

Prop. 1974: 39 15

band med övervakning inom detaljhandelns område. Inom bevakningsföretag är det vidare ofrånkomligt alt uppgifter och handlingar avseende för tillgrepp gripna personer förvaras. Risken all denna känsliga information skall utnyttjas eller utiämnas på ett felaktigt sätt, kanske t. o. m. med brottsliga motiv, är betydligt större om inte all hos bevakningsföretagen anställd personal har genomgått laglydnadsprövning. Det torde inte heller vara möjligt för bevakningsförelagen alt genom organisatoriska lösningar disponera personalen så att garantier kan ges att vissa anställda inte har tillgång tUl nämnda uppgifter.

Brandförsvarsföreningens bevakningstekniska nämnd framhåller att oprövad personal inle ens tillfälligt bör kunna anlitas för bevakningsuppdrag som berör sekrelesskyddade objekt eller förhållanden. Detta krav bör gälla oavsett fråga är om sekretess som berör rikets eller del allmännas säkerhet eUer enbart företagshemligheter.

Förslaget att den personalprövning som f. n. åvilar landsfogde eller poliskammare skall ankomma på länspolischef eller i vissa faU polischef godtas i regel av remissinstanserna.

I flera yttranden framförs klagomål över den långa tid som går åt för personalprövningen. Skånes Handelskammare understryker del angelägna i all prövningen sker med betydligt större skyndsamhet än vad fallet är idag. De tre bevakningsföretag, som har yttrat sig, begär liksom Svenska brandförsvarsföreningens tekniska nämnd alt prövningen skall ske inom två veckor och att nu gällande undantag från denna regel, "om ej särskilt skäl föranleder annat", slopas.

Industriförbundet framhåller att det vid nyanställning av personal vid åtskilliga tillfällen uppslår mycket besvärande tidsförluster, som inle sällan rentav har lett tUl bortfall av anställningssökande. Förbundet pekar också på den olikhet som råder mellan ABAB, som har medgetts rätt all själv företa personalkontroll, och de auktoriserade enskUda bevakningsföretagen, som saknar sådan rätt. Denna skillnad medför elt snabbare handläggningsförfarande för detta bolag än för motsvarande privata förelag. Detta är elt avsteg från principen om konkurrens om arbetskraften på lika villkor och man bör snarast undersöka möjligheten att eliminera denna olikhet i behandlingen av bevakningsförelagen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tar upp frågan om den aktuella prövningen också bör innefatta en bedömning av vederbörandes lämplighet för de avsedda uppgifterna. Länsstyrelsen påpekar att RPS i sin skrivelse har utgått från att man av bevakningspersonal bör kräva, utom laglydnad och medborgerlig pålitlighet, allmän lämplighet. Länsstyrelsen finner det naturligt alt prövningen omfattar också lämplighetskravet och föreslår att för tydlighets skull en föreskrift därom las in i kungörelsen.

Även Föreningen Sveriges länspolischefer påpekar att auktorisalionskungörelsens ordalydelse inle ger stöd för all vid prövning av bevak-

Prop. 1974: 39 16

ningspersonal beakta andra omständigheter än laglydnad och medbor-gerhg pålitlighet. Detta har enligt föreningen känts som en brist för de myndigheter som har alt verkställa ifrågavarande prövning. Visserligen beaktas väl i någon mån även allmän lämplighet, men någon laglig grund för all vägra godkänna en väktare till följd av bristande lämplighet synes enligt föreningen icke föreligga. Det torde dock förekomma i enstaka fall all beslut har fallats om alt ej godkänna en person på grund av uppenbarligen bristande lämplighet. Föreningen hemställer om att författningen ändras så att möjlighet öppnas att vägra godkännande även på grand av bristande lämplighet för uppgifter som väktare.

Såväl Svenska brandförsvarsföreningens bevakningstekniska nämnd som de tre bevakningsföretag som yttrat sig över RPS:s skrivelse föreslår att bestämmelser utfärdas om utbildning av personalen inom de auktoriserade bevakningsföretagen. Nämnden framhåller särskilt att den bildades år 1951 bl. a. för att möjliggöra speciellt godkännande och fortlöpande kontroll av sådana auktoriserade bevakningsförelag som önskar ulföra särskUt kvalificerad bevakning. Därvid ställer man upp krav bl. a. på utbildning av väktare enligt av nämnden fastställda riktlinjer.

5    Arbetsgruppens rapport

5.1 Frågan om obligatorisk auktorisation

Arbetsgruppen påpekar inledningsvis att polisväsendet inte har möjligheter alt alllid tillhandahålla bevakning i den omfattning som svarar mol behovet i dagens samhälle. Detta innebär alt det ankommer på allmänheten — i viss grad gäller detta enskilda men framför allt företag — att själv lUl en del ordna skydd i form av bevakning av exempelvis byggnader, anläggningar och arbetsplatser. Del finns enligt arbetsgruppens uppfattning inte anledning att räkna med någon minskning i fråga om behovet av sådan särskild bevakning. Det torde mot bakgrund härav vara berättigat all det allmänna i görligaste mån tar på sig ett visst ansvar för all sådan bevakningsverksamhet kan tillhandahållas allmänheten och alt standarden på de bevakningsföretag som ställer sina tjänster till förfogande är betryggande. Riskerna för att den som tvingas vända sig till ett bevakningsföretag skaU tillhandahållas en ineffektiv bevakning eller t. o. m. bli utsatt för brottsliga gämingar från bevakningsföretagets eller dess personals sida bör sålunda om möjligt undanröjas. Det kan naturligtvis sägas alt det redan nu står envar fritt alt vända sig till elt bevakningsförelag som är auktoriserat och som alltså är underkastat kontroll från det allmännas sida. Med detta kan man emellertid enligt arbelsgrappens mening inte låta sig nöja. Även de som av skUda anledningar vänder sig till andra förelag bör ha elt berättigat krav på att slippa bli illa behandlade.

Arbetsgruppen, som har visat på några faU vUka belyser behovet av

Prop. 1974: 39 17

en vidgad kontroll av bevakningsförelagen, har inte funnit det möjligt att skaffa in underlag för en samlad redovisning av de fall då missbruk av bevakningsverksamhelen som sådan eUer brottslighet i annat fall har förekommit i samband med utövande av bevakningsverksamhel i icke auktoriserad form. Arbetsgruppen påpekar därvid att svårigheten inle har legat i det förhållandet att det saknats sådana exempel utan snarast hänger samman med att den statistik som finns inle är systematiserad i sådan form att uppgifterna har kunnat las fram ur den. Arbetsgruppen har i stället försökt få fram uppgifter genom underhandsförfrågningar. Även om det därvid har nämnts exempel på allvarliga missförhållanden i enskUda fall har det emeUertid inle varit möjligt att få fram en samlad bild av lägel, som ger underlag för ett säkert omdöme av de icke auktoriserade bevakningsföretagens verksamhet.

Av de exempel som kommit till arbelsgrappens kännedom framgår emellertid alt vaktpersonal i icke-auktoriserade företag ibland har gjort sig skyldiga till stölder av egendom som de haft att bevaka. Även annan • brottslighet, t. ex. i form av obehörigt utövande av våld har förekommit.

Rätten att driva bevakningsföretag utan auktorisation kan enligt vad arbetsgmppen anför medföra förskjutningar från konkurrenssynpunkt på bevakningsmarknaden. De icke-auktoriserade förelagen kan sålunda anställa personal som inle skulle fylla måttet vid den i kungörelsen föreskrivna prövningen. Sådan personal, som alltså måste anses mindre kvalificerad, får av naturliga skäl i många fall nöja sig med sämre löneförmåner än den personal som har föratsättningar all bli godkänd för anställning i ett auktoriserat förelag. Alt lönekostnaderna sålunda oftast blir lägre för det icke-auktoriserade företagel innebär att detta kan erbjuda sina tjänster till ett billigare pris än de företag som endast anställer kvalificerad personal.

Enligt arbetsgmppens mening medför den fria etableringsrrätten även av ett annat skäl en nackdel i konkurrenshänseende för de auktoriserade företagen. Sålunda kan prövningen av personal, som skall anställas i ett auktoriserat bevakningsföretag, ibland dra ut på tiden. Olägenheten med denna ibland ganska betydande tidsförlust minskas visserligen genom möjligheterna för förelaget alt få tUlstånd all för tillfälliga uppdrag av visst slag anlita icke prövad personal. Trots detta kan emellertid delta förhållande ibland innebära en besvärande belastning för de auktoriserade bevakningsföretagen i deras konkurrens med de icke-auktoriserade företagen, både vad avser förhållandet till potentiella uppdragsgivare när det gäller möjligheten alt kunna erbjuda sina tjänster med så kort varsel som möjligt och vad avser förhållandet tUl den som söker anställning i ett bevakningsförelag.

Alt undanröja dessa skillnader i konkurrensavseende mellan auktoriserade och icke-auktoriserade enskUda bevakningsföretag torde enligl arbetsgruppens mening vara en angelägen uppgift inte minst med hän-

2    Riksdagen 1974.1 saml Nr 38

Prop. 1974: 39                                                         18

syn till att ett bibehållande av de icke-auktoriserade förelagens fördelar i delta avseende ökar risken för en sänkning eller i vart fall bidrar till att hindra en höjning av den allmänna standarden inom bevakningsbranschen.

Mot bakgrund av anförda synpunkter anser arbetsgruppen all övervägande skäl talar för att samhället bör la på sig elt ökat ansvar för all bevakningsverksamhel genom all den nuvarande kontrollen över de enskUda bevakningsföretagen utökas till att avse samtliga företag. Delta innebär all man inför elt obligatoriskt krav på auktorisation som förutsättning för rätten all driva sådan verksamhet som del här är fråga om.

Arbelsgrappen konstaterar i anslutning tUl detta ställningslagande all en sådan ordning otvivelaktigt medför ökade arbetsuppgifter för del allmänna. Omfattningen av detta merarbete torde emellertid inte vara alltför betydande och får enligt arbelsgrappens mening vägas mol de vinster från brottsförebyggande och andra synpunkter som en obligatorisk auktorisation medför.

Ett obligatoriskt auktorisalionstvång torde emellertid även innebära att de icke-auktoriserade förelag som nu finns både får ökade skyldigheter och i vissa fall kostnadsökningar.

Enligt arbelsgrappens uppfattning finns det dock inte anledning tro all de seriösa förelagen bland dem skulle ha svårigheter all uppfylla de krav som gäller för att kunna skaffa sig auktorisation eller all de eljest skulle ha bärande skäl att motsätta sig en ordning med obligatorisk auktorisation.

Arbetsgruppen föreslår alltså alt auktorisation blir obligatorisk för enskilda bevakningsföretag.

Ett genomförande av delta förslag innebär i och för sig ett ingrepp på näringsfrihetens område. Reglerna härom bör därför enligt arbetsgruppen las in i en lag.

5.2 Vilken myndighet skall meddela auktorisation?

Länsstyrelsen är i dag auktorisalionsmyndighet för de enskilda bevakningsföretagen. Del är därvid fråga om länsstyrelsen i del län inom vilket företagels ledning har sitt säte.

Den geografiska spridningen av de auktoriserade enskilda bevakningsföretagen är av naturliga skäl myckel ojämn. Auktoriserade företag finns f. n. i relativt stort antal i vissa län medan del i flertalet län endast finns ett fåtal sådana förelag. Sålunda redovisar 18 län endast tre eller färre auktoriserade företag.

En naturlig följd av dessa förhållanden är enligl arbetsgruppens mening all länsstyrelsen i län där endast ett obetydligt antal bevakningsföretag finns inte kan samla en sådan erfarenhet av hithörande frågor som torde utgöra en förutsättning för en över hela landet likformig tiUämpning av bestämmelserna om auktorisation. Arbetsgruppen säger sig vi-

Prop. 1974: 39 19

dåre ha kunnat konstalera att del i vissa avseenden därtill även råder olika uppfattningar i fråga orn tolkningen av bestämmelserna i auktorisalionskungörelsen.

Mot bakgrund av dessa förhållanden har arbetsgruppen funnit anledning att la upp frågan om den aktuella prövningen i stället bör anförtros åt en central myndighet. Arbetsgruppen konstaterar därvid alt betydelsen av en likformig tillämpning på detta område blir än mer påtaglig om förslagel angående en obligatorisk auktorisation genomförs.

Övervägande skäl talar enligt arbetsgruppens mening för att det centrala polisorganet, RPS, bör anförtros beslutanderätten i auklorisalions-frågor och den därmed naturligt förenade rätten att utöva kontroll över att auktoriserade bevakningsföretag alltjämt uppfyller de krav som utgör villkor för auktorisation. En sådan ordning skulle inle bara tillgodose kravet på en likformig behandling av ifrågavarande ärenden. RPS:s uppgifter inom totalförsvaret ger därtill styrelsen en speciell möjlighet alt i handläggningen av dessa frågor la behörig hänsyn till säkerhetssynpunkter i olika sammanhang. Det bör vidare vara en stor fördel att i delta sammanhang kunna dra nytta av RPS:s centrala överblick över och erfarenhet av arbetet med säkerhetsskydd.

Arbetsgruppen föreslår mot bakgrund av anförda synpunkter att RPS blir auktorisalionsmyndighet för de enskilda bevakningsförelagen.

5.3 Auktorisationsbestämmelsernas tillämpningsområde

Arbetsgruppen konstaterar alt det i olika sammanhang har ifrågasatts om auklorisalionsbeslämmelserna bör vara tillämpliga på företag, som sysslar enbart med butikskontroll.

Auktorisalionskungörelsen torde vid sin tillkomst främst ha varit avsedd för förelag som sysslar med annan bevakning än butikskonlroll. I praxis har emellertid bulikskontrollförelag regelmässigt beviljats auktorisation.

Personalen i bevakningsföretag som sysslar med butikskontroll ställs ofta inför uppgiften att göra ingripanden mol lagöverträdare. Hos dessa företag förvaras vidare handlingar och uppgifter som berör personer vilka är eller har varit misstänkta för tillgrepp. Det är mot bakgrund härav enligt arbetsgruppens mening inte rimligt att sådana ingripanden och hanteringen av sådan information skall få anförtros ål någon som inle har prövats med avseende på laglydnad och lämplighet i övrigt.

Del finns enligt arbetsgruppens mening därför inle anledning att nu föreslå någon ändring i delta avseende. De skäl som beträffande övriga bevakningsföretag talar för en ordning med obligatorisk auktorisation gäller också för butikskontroUföretagen.

Prop. 1974:39 20

5.4 Tillsynen över auktoriserade bevakningsföretag

Auktorisalionskungörelsen innehåller inga föreskrifter om tillsyn över auktoriserade bevakningsföretag. Av 4 § tredje stycket framgår emellertid att länsstyrelsen — varmed torde avses den länsstyrelse som har meddelat auktorisation — får återkalla denna om auktoriserat förelag inle längre uppfyller de villkor som gäller för auktorisation.

Denna bestämmelse har av flera auktorisationsmyndigheter ansetts medföra rätt för dem att med jämna mellanrum företa eller låta företa kontroll av auktoriserade företag. Med stöd av denna bestämmelse förekommer sålunda på flera håll en kontroll som exempelvis tar sikte på alt se till att de auktoriserade bevakningsföretagens lokaler är ändamålsenliga och alt företagen inte anliter personal som inle har varit föremål för föreskriven prövning. Förekommande brister ger därvid i allmänhet anledning tUl olika påpekanden. Det torde däremot endast undanlagsvis ha förekommit alt auktorisation har återkallats som följd av sådana iakttagelser.

Arbetsgruppen finner det uppenbart, all en viss kontroll av de auktoriserade bevakningsförelagen bör företas med inte aUlför långa intervaller. Den osäkerhet som på sina håU nu råder om auktorisalionsmyndig-hetens befogenheter i delta hänseende bör därför undanröjas genom en uttrycklig föreskrift om skyldighet att genom kontroll av företagen pröva huruvida dessa alltjämt uppfyller vUlkoren för auktorisation.

Arbetsgruppen anser alt sådan kontroll bör ske med en intervall på ungefär elt år. I den aktuella bestämmelsen bör därför lämpligen anges att kontrollen skall ske fortlöpande.

Arbetsgruppen påpekar slutligen i detta sammanhang att del även har ifrågasatts om den prövning och kontroll som del här är fråga om bör kunna ske genom alt auktorisationsmyndigheten anlitar ett utomstående, neutralt sakkunnigorgan. Enligt arbetsgruppens mening torde en sådan ordning inle vara nödvändig. Vid behov av särskUd expertis torde myndigheten genom samråd med andra myndigheter kunna försäkra sig om tiUräcklig sakkunskap för alt genomföra kontrollen på ett betryggande sätt.

Arbelsgrappen utgår från alt ansvaret för kontrollen självfallet bör ankomma på samma myndighet som har att meddela auktorisation. I överensstämmelse med tidigare förordat förslag innebär detta att RPS skall anförtros dessa uppgifter. Den centrala insyn i och kontroll över bevakningsföretagens verksamhet som RPS därigenom får kan enligl arbetsgruppens mening antas verksamt bidra till att öka möjligheterna att i lid uppmärksamma eventuella tendenser lUl en icke önskvärd utveckling av den enskUda bevakningsverksamhelen. Arbelsgrappen påpekar i detta sammanhang alt det i den allmänna debatten ibland framförts oro för alt sådan verksamhet skulle kunna glida över mot någon form av

Prop. 1974: 39 21

kårverksamhet. RPS, som har det centrala ansvaret för polisverksamheten, torde ha fömtsättningar att följa utvecklingen på detta område inom hela riket på elt betryggande sätt.

5.5 Undantag från reglema om personalprövning

Enligt nu gällande bestämmelser i auktorisalionskungörelsen skall all personal i auktoriserade bevakningsföretag ha godkänts vid prövning avseende laglydnad och medborgerlig pålitlighet. Enda undantaget från denna huvudregel är all auktorisalionsmyndighet kan medge att icke prövad personal får anlitas för tillfälliga uppdrag av visst slag.

RPS har föreslagit vissa uppmjukningar i dessa bestämmelser. I anledning därav konstaterar arbetsgruppen all del i allmänhet inle torde vara möjligt att fördela arbetsuppgifterna inom elt bevakningsförelag på ett sådant sätt att en viss kategori av bevakningspersonalen aldrig sätts in på vissa bevakningsuppdrag. Redan detta förhållande gör del enligl arbelsgrappens mening uteslutet all låta bevakningspersonal, som inle har godkänts vid prövning avseende medborgerlig pålitlighet, få la anställning vid bevakningsförelag som kan få beröring med säkerhelsskyddade intressen eller förhållanden. Arbelsgrappen påpekar vidare i detta sammanhang all flera remissinstanser har framhållit all det är oundvikligt alt även annan personal än den som är direkt engagerad i själva bevakningsverksamheten — t. ex. kontorspersonal, teknisk personal, städare, fastighelsskötare m. fl. — i olika sammanhang kommer i kontakt med sådan verksamhet på ett sätt som kan medföra risker från säkerhetssynpunkt. Man har i delta avseende bl. a. pekat på att nycklar, koder, kartskisser, bevakningsplaner m. m. av betydelse för säkerhetsskyddet förvaras hos bevakningsförelagen.

Alt skapa så säkra garantier som möjligt för alt olämpliga personer inle får tillfälle all ta befallning med sådan information eller sådana föremål är enligl arbetsgruppens mening en angelägen uppgift. Det torde med denna utgångspunkt inle vara försvarligt att lUlåla förelag som kan få bevakningsuppdrag som har betydelse från säkerhetssynpunkt att anlita någon som helst personal som inle har prövats i fråga om medborgerlig pålitiighet. Arbetsgruppen avser med säkerhet i delta sammanhang endast rikets säkerhet.

Vad därefter angår sådana bevakningsförelag som inle i någol avseende har beröring med säkerhelsskyddade intressen torde det enligl arbelsgrappens mening inle föreligga något hinder mot elt genomförande av RPS:s förslag. Personal i sådana företag bör alltså inle underkastas prövning med avseende på medborgerlig pålitlighet. Det är från många synpunkter angeläget alt sådan prövning inskränks tiU fall där den är oundgängligen påkallad. Del extra skydd som kan behövas för exempelvis företagshemligheler får tillgodoses genom all kunden kommer överens med den som ålar sig bevakningen om särskilda åtgärder för alt skydda sådana hemligheter.

Prop. 1974: 39                                                         22

Nu anförda synpunkter har i första hand avsett personal som stadigvarande anlitas inom ett bevakningsförelag.

Så gott som samthga bevakningsföretag — i vart fall de större — torde emellertid ibland ha behov av all tillfälligt kunna utnyttja även sådana personer som söker anställning i företaget men som ännu inle har hunnit bli prövade i föreskriven ordning. Sökanden kan då prövas internt genom alt tilldelas enklare arbetsuppgifter, i vilka han kan få ge prov på sin arbetsförmåga och sin lämplighet i övrigt för den tilltänkta anställningen. På delta sätt kan företagel på elt ändamålsenligt sätt utnyttja den lid, som ändå går ål för myndigheternas prövning i och för godkännande av vederbörande för stadigvarande anställning i företagel.

Den här angivna möjligheten all använda oprövad personal för tillfälliga uppdrag bör självfallet inle utnyttjas i onödan. Del torde emellertid — bl. a. av rekryleringsskäl — vara omöjligt all helt avvara den.

Arbetsgruppen anser det emellertid ofrånkomligt alt bibehålla den inskränkningen alt endast uppdrag "av visst slag" skall kunna komma i fråga i detta sammanhang. Auktorisationsmyndigheten bör sålunda ha möjlighet alt hindra förelagen från att anlita tillfällig personal annat än för vissa specialla uppdrag. För alt markera detta ännu tydligare än som nu är fallet kan uttrycket "av visst närmare angivet slag" användas.

5.6 Tillvägagångssättet vid personalprövning

Prövning av personal för anställning inom auktoriserat bevakningsförelag skall enligt auktorisalionskungörelsen göras av landsfogden i länet eller i vissa fall av poliskammare. Efter polisväsendets förstatligande ombesörjs dessa uppgifter av motsvarande befattningshavare eller organ inom den nuvarande polisorganisationen, dvs. länspolischef resp. polismyndighet. RPS har föreslagit alt prövningen skall åligga länspolischef eUer i vissa fall polischef.

I anledning av delta förslag konstaterar arbetsgruppen till en början att del torde vara lämpligare att prövningen anförtros åt viss myndighet än ål viss angiven befattningshavare inom myndigheten.

På en del håll — framför allt inom de tre största städerna — sköts prövningen helt inom den lokala polisorganisationen. Arbetsgruppen har därför funnit det motiverat att gå in på frågan om inle prövningen även i övriga delar av landet skulle kunna flyttas från länsplanet till polisdistrikten.

I fråga om sådana bevakningsföretag som har eller kan beräknas få befattning med förhållanden som är av intresse från säkerhetsskyddssynpunkt är det som tidigare framhållits emellertid nödvändigt med en prövning som omfattar även personalens medborgerliga pålitlighet. Denna prövning bör av naturliga skäl inle anförtros ål andra än dem som har överblick över säkerhetsskyddet och som även i övrigt har erfarenheter från handläggning av säkerhetsfrågor. Även önskvärdheten av

Prop. 1974: 39 23

en likformig behandling av ifrågavarande ärenden och intresset' av att hemliga uppgifter om enskilda personer ges så liten spridning som möjligt talar för att dessa prövningsärenden inle bör läggas ul på lokal nivå. Länsstyrelsen som har viktiga uppgifter inom totalförsvaret torde därför vara den lämpligaste myndigheten i förevarande sammanhang.

De angivna synpunkterna gör sig inle gällande med samma styrka när det gäller personal i bevakningsföretag som inle får laga någon befattning med säkerhelsskyddade förhållanden. Det måste emellertid enligt arbetsgruppens mening vara olämpligt all personalprövningen anförtros åt olika myndigheter beroende på vilken inriktning bevakningsverksamheten har inom det förelag i vUket anställning är aktuell. En sådan uppdelning skulle sålunda vara ägnad all medföra risk för misslag, missförstånd eller andra komplikationer som inte svarar mol någon verklig vinst ur arbets- eller effektivitetssynpunkt. Vissa konfliktsituationer kan också tänkas uppstå lUl följd av all länsstyrelsen i sådant fall skulle ha olika plats i instansordningen beroende på hos vilkel förelag en person söker anstäUning.

Arbetsgruppen förordar således inte någon ändring i gäUande ordning som innebär att personalprövningen i regel handläggs inom länsstyrelse.

Av gällande bestämmelser om personalprövning framgår inle vilken länspolischef eller polismyndighet som skall verkställa prövningen. Enligt arbetsgruppens mening ligger det närmast till hands alt anta alt prövningen har avselts skola ske av resp. polismyndighet i den ort där bevakningsverksamheten skall utövas. Det är i första hand denna polismyndighet som bör ansvara för all bevakningen på orten utförs av personal som fyller de i auktorisalionskungörelsen angivna kraven. Såvitt känt tillämpas också kungörelsen i enlighet härmed. I kungörelsen finns inga uttryckliga bestämmelser om godkännandes lokala giltighet. Frågan härom är av betydelse särskilt för förelag som har sin verksamhet förlagd lUl ett område som faller under flera prövningsmyndigheler, t. ex. Stockholms polisdistrikt och därtUl gränsande områden inom skilda län.

Auktorisalionskungörelsens ordalydelse ger enligl arbetsgruppens mening visst stöd för antagandet all prövningen bör anses gälla endast inom prövningsmyndighetens verksamhetsområde. Där talas nämligen om landsfogden och poliskammaren i bestämd form vilkel lyder på alt man avser denne befattningshavare i visst län eller viss stad, närmast då del län eller den stad där företaget utövar sin verksamhet.

Arbetsgruppen konstaterar också att praxis har utvecklats i enlighet med den sålunda anförda tolkningen. Detta innebär all del f. n. anses nödvändigt med ny prövning av all personal som skall tjänstgöra inom ett bevakningsförelag även om vederbörande tidigare har godkänts för sådan tjänstgöring av annan prövningsmyndighel. På många håll anses del all ny sådan prövning skall ske t. o. m. om personal skall anställas i elt annat bevakningsförelag på samma ort.

Prop. 1974: 39                                                         24

Arbetsgruppen anser för sin del all sakliga skäl talar för alt ett. godkännande bör gälla för hela landet. Sålunda bör underlaget för prövningen i princip vara detsamma oberoende av vilken myndighet som svarar för prövningen. Prövningen har inle heller något omedelbart samband med polismyndighetens egen verksamhet.

Mot bakgrand härav föreslås alt godkännande skall ha generell giltighet i hela riket. Vissa undantag från denna huvudregel måste emellertid göras. Av vad som sagts tidigare framgår att godkännande bör ha olika innebörd beroende på om anställningen avses ske i bevakningsföretag som har befattning med säkerhelsskyddade förhållanden eller inle. Även i en del andra avseenden kan enligt arbetsgruppens mening inskränkningar i giltigheten vara befogade. Som exempel anförs alt en person på grand av språksvårigheter inle framstår som lämplig för tjänstgöring annat än inom en lokall begränsad verksamhet eller all hans kvalifikationer inle anses vara tillräckliga annat än för en bevakningsverksamhet med viss speciell inriktning. För dessa fall bör det öppnas möjlighet för godkännandemyndighelen alt begränsa godkännandets giltighet till uppdrag av visst slag, anställning i visst bevakningsföretag eller uppdrag inom visst pohsdislrikt eUer län.

Elt godkännande för anställning i bevakningsföretag är f. n. inte tidsbegränsat. Eventuella ölägenheter härav förringas delvis av den tidigare nämnda ordningen som innebär all man normall fordrar nytt godkännande vid byte av anställning inom samma län eller distrikt. Behovet av alt kunna meddela elt till tiden begränsat godkännande minskas vidare genom att man i praxis har ansett sig oförhindrad att återkalla godkännande. Del finns dock f. n. inte något uttryckligt förfatlningsstöd för en sådan åtgärd.

Arbetsgruppen anser att del bör öppnas möjlighet all ge ett tidsbegränsat godkännande. En sådan ordning skulle enligt arbetsgruppens mening i vissa fall kunna vara till fördel vid rekryteringen av personer vars lämplighet för bevakningstjänst inle kan dokumenteras vid liden för ansökan om godkännande — exempelvis beroende på att vederbörande inle har varit bosall inom Sverige under liden före ansökan om godkännande — men där en kortare lids praktisk tjänstgöring hos den tilltänkte arbetsgivaren kan ge ett säkrare underlag för bedömningen. Möjligheten att ge tidsbegränsat godkännande bör dock inte användas annat än i undanlagsfall.

I den aktuella författningen bör enligt arbetsgruppen vidare införas en uttrycklig föreskrift om möjligheten all återkalla godkännandet för anställning i bevakningsförelag.

I de fall då prövningen av personal i bevakningsförelag även skall omfatta kriteriet "medborgerlig pålitlighet" kommer vederbörande myndighet liksom hittills alt behöva inhämta upplysningar från del särskilda register som förs vid säkerhetsavdelningen inom RPS. Delta förfarande

Prop. 1974: 39                                                        25

bör enligl arbetsgruppen som RPS har föreslagit regleras genom en hänvisning till tillämpliga delar av personalkonlroUkungörelsen.

Hänvisning bör, anför arbetsgruppen vidare, ske till 9 § personalkontrollkungörelsen, som reglerar utlämnandet av uppgifter av betydelse för bedömningen av den medborgerliga pålitligheten. Beträffande handläggningen av dessa ärenden bör hänvisning också ske lUl 7 § (framställning om utiämnande av uppgifter göres hos RPS), 11 § (vid prövning av fråga om utlämnande av uppgift avgöres ärendet av rikspolischefen ensam om det är uppenbart alt utlämnande inle skall ske och eljest av styrelsen i plenum), 12 § (överläggning i vissa fall med arbetsmarknadsorganisationer), 13 § (kommunikation i vissa fall med den som avses med prövningen), 14 § (uppgift som lämnas ut får inte åtföljas av yttrande från RPS) samt till 15 § (utformningen av RPS:s svar får inle röja alt registret innehåller uppgift som inle lämnas ul).

Vidare bör hänvisning ske till 22—24 §§. Härav följer alt prövnings-myndigheten skall tillställa RPS sitt beslut i ärendet och återställa från RPS erhållna handlingar samt all RPS får meddela närmare föreskrifter om förfarandet vid inhämtande av uppgifter.

Redan av bestämmelserna om auktorisation av bevakningsföretag framgår all prövning i fråga om medborgerlig pålitiighet skall ske i vissa fall. Om det dessutom, i enlighet med vad som här förordats, införs särskilda regler om inhämtandet av uppgifter ur del särskilda polisregistret, torde det inte vara nödvändigt att i varje enskilt fall ge den som skall prövas för anställning i bevakningsföretag underrättelse om att sådana uppgifter har begärts. Någon hänvisning till 19 § personalkonlroUkungörelsen synes därför inle vara nödvändig.

Arbetsgruppen konstaterar att del under remissbehandlingen av RPS:s skrivelse förts fram klagomål över att prövningen av personal lar alltför lång tid och att myndigheterna ofta inte håller den normallid om två veckor som anges i 4 § andra stycket auktorisalionskungörelsen. Denna kritik är enligt arbetsgruppens mening befogad. Prövningsförfarandet tar i praktiken ofta längre lid än som är föratsatt i kungörelsen. Det torde f. n. dock inte finnas praktiska möjligheter att åstadkomma någon förbättring i detta avseende. Enligt uppgift har man emellertid inom RPS förhoppningar om att del pågående arbetet att med hjälp av dalabehandlingsleknik rationalisera polisverksamheten skall kunna ge resultat även på delta område. Problemet med den ibland alltför långa liden för handläggningen av prövningsärendena har således uppmärksammats inom RPS och det kan därför förväntas att de möjligheter till förbättringar som finns kommer att tillvaratas. Mot bakgrand härav anser sig arbetsgruppen inte böra lägga fram något förslag till författningsändring på denna punkt.

Prop. 1974: 39 26

5.7      Lämplighetsprövning av personal

Bland de myndigheler som har hand om prövningen av personal för anställning hos bevakningsföretag råder delade meningar huruvida prövningen utan uttryckligt förfatlningsstöd skall omfatta även sökandens lämplighet för de avsedda uppgifterna.

På vissa håll anser man sig sålunda förhindrad att vid prövningen ta hänsyn lUl förhållanden som visserligen lyder på bristande lämplighet men som inle direkt kan hänföras lUl frågorna om laglydnad eUer medborgerlig pålitlighet. Del har i delta sammanhang också gjorts gällande att elt godkännande som meddelas efter en sådan mer allsidig prövning lätt kan komma all tillmätas alltför stor betydelse och t. o. m. kanske kan uppfattas som att vederbörandes lämplighet indirekt vore garanterad av myndigheten. Bakom denna synpunkt ligger också tanken att en myndighelsprövning av vederbörandes lämplighet lätt kan leda lUl alt bevakningsförelagel minskar kraven på sina egna undersökningar av den arbetssökandes kvalifikationer och övriga personliga förutsättningar för anställning inom företaget.

I fråga om sådana personer som är uppenbart olämpliga för anställning i bevakningsförelag torde emellertid inle någon prövningsmyndighel tveka att vägra godkännande. Arbetsgruppen har för sin del inte heller funnit att det kan anföras några bärande skäl som talar mol en ordning som innebär att prövningsmyndighelen i förevarande sammanhang kan ta hänsyn också lUl sökandens lämplighet för anställning i bevakningsföretag. Bevakningsförelagens eget ansvar för sin rekrytering kvarstår ändå oförändrat.

RPS har i sin skrivelse också utgått från alt sådan hänsyn redan nu las trots att del inle finns något direkt stöd härför i författningstexten. Eftersom emellertid viss tveksamhet råder på denna punkt bör enligl arbetsgruppens mening en uttrycklig föreskrift härom införas i författningen.

5.8      Väktares befogenheter och skydd

Som tidigare nämnts medför anställning som väktare i auktoriserat enskilt bevakningsföretag inte i och för sig några utökade befogenheter i fråga om rätt till ingripande mol andra eller i fråga om möjligheten att använda våld för alt genomföra åtgärder som hänger samman med bevakningstjänsten.

Som tidigare nämnts är del emellertid inte ovanligt att väktare även förordnas som ordningsvakt. Med sådant förordnande följer vissa befogenheter och även del skydd som ligger i all våld mol ordningsvakt kan komma alt bedömas enligt de strängare regler som enligl brottsbalken gäller för våld mot tjänsteman.

I en del fall är befogenheter av ovan angivna slag utan tvivel nödvän-

Prop. 1974: 39                                                         27

diga för en väktare. Som exempel kan nämnas all del förekommer att bevakningsföretag ålar sig ordningshållning vid offentliga tUlstäUningar. Tjänstgöring av denna art torde inle kunna utövas på elt effektivt sätt om vederbörande inte har de befogenheter som följer av ett ordnings-vaklsförordnande och som innebär rätt exempelvis att i vissa fall ingripa mol ordningsslörande element och att beslagta alkoholhahiga drycker.

I andra fall kan emellertid del praktiska behovet av ett förordnande som ordningsvakt vara tvivelaktigt. Del torde således förekomma att ansökningar om ordningsvaklsförordnande görs närmast för att väktaren i fråga anses vara i behov av det skydd mot våld som ligger i att reglerna om våld mol tjänsteman kan bli tiUämpliga. Behovet av de särskUda befogenheter som samtidigt följer med elt förordnande som ordningsvakt kan i sådant fall vara ringa eller helt obefintligt. En praxis som innebär att man i sådana fall likväl meddelar förordnande som ordningsvakt är enligt arbetsgruppens mening inle lämplig. Maktbefogenheter av så relativt viltgående art som följer av ordningsvaktsförordnande bör förbehållas dem som har ett klart och ovedersägligt behov av befogenheterna. Rätten att ge förordnande som ordningsvakt bör alltså utövas med förhållandevis stor restriktivitet.

En väktare kommer emellertid inle sällan i ett utsatt och osäkert läge under sin tjänstgöring. Verksamheten bedrivs av naturliga skäl ofta nattelid och på platser där hjälp utifrån inte slår till buds. Av tjänstens art följer också all han ibland måste konfronteras med lagöverträdare av skilda slag. Del är mot bakgrund härav förklarligt all man hos väktare ofta känner behov av det särskUda skydd som en ordningsvakt åtnjuter till följd av sitt förordnande.

Av 17 kap. 1 § brottsbalken framgår all vad som där sägs om förgripelse mot den som innehar befattning varmed ämbetsansvar är förenat också kan gälla befallning med vilken eiUigt Kungl. Maj:ts förordnande samma skydd skall vara förenat.

Enligl arbetsgruppens mening torde det inle finnas någol hinder mot att sådant förordnande meddelas i fråga om tjänstgöring som väktare i auktoriserat enskilt bevakningsföretag. Om så sker bör behovet av ord-ningsvaklsförordnanden för väktare bli betydligt mindre än f. n.

5.9 Uniformering, beväpning och annan utrustning för väktare

Som tidigare nämnts finns det f. n. inga särskilda föreskrifter angående väktares utrustning under tjänstgöring.

Det har sedan länge varit ett önskemål från pohshåll all dessa frågor skall regleras. Speciellt har man understrukit viklen av all få bestämmelser om väktares uniformering. Del förekommer sålunda att väktare — och f. ö. också ordningsvakter — är klädda på ett sätt som gör det mycket svårt för allmänheten att skilja dem från polismän.

Arbetsgruppen finner det angeläget all väktare under fullgörande av

Prop. 1974: 39                                                         28

sina bevakningsuppgifter bär en klädsel som i görligaste mån klart utvisar arten av deras tjänstgöring. Klädseln bör vidare vara sådan att en förväxling med polisuniformen är utesluten. Under förutsättning all väktaren under tjänstgöring skall åtnjuta samma straffrättsliga skydd mot våld som f. n. tillkommer bl. a. ordningsvakter torde del däremot inle finnas något hinder mol all väktare- och ordningsvaklsuniformerna sinsemellan är relativt lika. Snarare kan en sådan likhet innebära en viss fördel. Föreskrifter om uniformering, beväpning och annan utrustning utfärdas, såvitt avser polispersonal och ordningsvakter, av RPS. Det förefaller mot bakgrund härav naturligt att motsvarande föreskrifter för väktare ges i samma ordning. Arbetsgruppen föreslår därför att RPS bör bemyndigas att utfärda sådana föreskrifter för väktare i auktoriserade bevakningsförelag.

5.10 UtbUdning av väktare

Det har i den allmänna debatten om bevakningsförelagen riktats allvarlig kritik mol det förhållandet att del f. n. inte finns några av det allmänna fastställda normer för utbildningen av väktare i enskilda bevakningsförelag. Arbetsgruppen har därför tagit upp denna fråga vilken den själv betecknat som mycket viktig.

Svenska brandförsvarsföreningens bevakningslekniska nämnd utövar viss kontroll över bl. a. utbildningen av väktare inom vissa auktoriserade bevakningsföretag. Den som anlitar elt sådant förelag kan ibland få en rabatt på sina försäkringspremier. Den fördel från konkurrenssynpunkt som ligger i detta förhållande bidrar naturligtvis till alt öka intresset hos de enskilda bevakningsföretagen för att låta sina anställda genomgå ifrågavarande utbildning.

Den utbildning som kommer till stånd på angivet sätt bygger på frivillighet. Del kan emellertid enligt arbetsgruppens mening inle anses försvarligt alt på detta sätt låta enskUda organ avgöra behovet av och utformningen av den utbildning som otvivelaktigt behövs för den personal som del här är fråga om.

Föreskrifter om utbildning av ordningsvakter har utfärdats av RPS. Det torde därför vara lämphgt och ändamålsenligt att RPS får i uppdrag alt utfärda föreskrifter även i fråga om väktaratbildning. Arbetsgruppen har inte ansett del lämpligt alt ange några konkreta synpunkter på innehållet i denna utbUdning.

Föreskrifternas efterlevnad förutsätter självfallet alt viss kontroll utövas. Denna bör enligl arbelsgrappens mening kunna verkställas inom ramen för den allmänna kontrollverksamhet som enligl del föregående föreslås ankomma på RPS.

Prop. 1974: 39 29

6    Riksdagsmotioner

I en motion till 1972 års riksdag (1972:1309) behandlas frågan om offentiig auktorisation av bevakningsföretag. I motiven anfördes bl. a. följande.

"Att starta ett bevakningsföretag kan i princip vem som helst göra. Man behöver bara inregistrera sin "firma" och sätta i gång att skaffa bevakningsuppdrag. Är 1967 sökte en man arbete som vaktman eller ordningsvakt vid ett auktoriserat bevakningsföretag i Västsverige. Bevakningsföretaget inlämnade i vanlig ordning till polismyndigheten ansökan att få anställa mannen. Ansökan avslogs eftersom mannens vandel ansågs ha varit myckel klandervärd.

Är 1968 startade samme man ett eget bevakningsföretag, som han nu driver med polismyndighetens fulla vetskap. På samma ort finns ett annat bevakningsföretag, som drivs med en viss ekonomisk framgång, trots att dess ansökan om auktorisation avslagits ett flertal gånger.

Utöver detta kan man finna exempel på andra företag med väktare, vilka får anses vara direkt olämpliga för sin uppgift."

Motionen utmynnar i en hemställan alt riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla om förslag till obligatorisk auktorisation av bevakningsföretag.

Näringsutskollet h'änvisade i sitt betänkande (1972: 20) över motionen till att reglerna om bevakningsföretag var föremål för behandling av den tidigare nämnda arbetsgruppen och hemställde därför alt riksdagen måtte avslå motionen. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1973 års riksdag aktualiserades ånyo frågor om bevakningsföretag genom en motion (1973: 218) i vilken motionärerna hemställde att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhåUa om en genomgripande översyn under parlamentarisk medverkan av de privata bevakningsförelagens ställning och funktioner.

I motionen redogörs för bestämmelsema om auktorisation av bevakningsföretag och för branschens struktur, varvid bl. a. lämnas närmare uppgifter om några större bevakningsförelag. Vidare erinras om tidigare riksdagsbehandling av frågor rörande bevakningsförelagen. I anledning av 1972 års beslut i ärendet menar motionärerna att det kan ifrågasättas om inle de privata bevakningsföretagens ställning och funktioner .motiverar betydligt radikalare åtgärder än t. o. m. en obligatorisk auktorisation. Motionärerna fäster därvid uppmärksamheten på de integritetsproblem som uppkommer vid utnyttjande av modern bevakningsappara-lur. De finner det otillfredsställande att utbildning för bevakningsverksamhet sker i privat regi och anför betänkligheter mot en sammankoppling av tUlverkning, utveckling och försäljning av olika tekniska hjälpmedel för bevakningsuppgifler å ena sidan och bevakningsverksamhel i vilken sådana hjälpmedel utnyttjas å andra sidan. Den starka privata maktkoncentrationen inom branschen befaras kunna skapa problem som inle ulan vidare låter sig lösas genom nya bestämmelser om sam- .

Prop. 1974: 39 30

häUelig kontroU och insyn. Motionärerna framför tanken all halvstatliga eller halvkommunala bolag skulle vara en lämpligare företagsform än de helprivala förelag som nu dominerar branschen. Den av justitiedepartementet bUdade arbetsgruppen har enligl motionärernas uppfattning inle fåll tillräckligt omfattande direktiv för en önskvärd genomgripande belysning av de privata bevakningsföretagens ställning och uppgifter.

Näringsulskoltel uttalade i sitt betänkande (1973: 24) över motionen bl. a. följande.

"I den nu föreliggande motionen, som har väckts i vetskap om arbetsgruppens pågående överväganden, uttalas att de privata bevakningsföretagens ställning och funktioner kan tänkas motivera även mera vittgående åtgärder än införande av obligatorisk auktorisation. Utskottet delar motionärernas uppfattning att bevakningsverksamheten i privata företags regi påkaUar ökad uppmärksamhet från samhäUets sida. Förslaget om obligatorisk auktorisation, kombinerad med tillsyn och direktiv-givning genom rikspolisstyrelsens försorg, förefaller med hänsyn därtUl betydelsefullt. Utskottet utgår från att förslagel blir prövat i positiv anda. I avvaktan på att slutlig ställning las till frågan om obligatorisk auktorisation av bevakningsföretag — en reform som torde förutsätta riksdagens micdverkan — anser sig utskottet inte böra föreslå andra ål-gärder med avseende på dessa företag."

Med hänvisning till del anförda hemställde utskottet att riksdagen skulle avslå motionen. Riksdagen beslutade i enlighet med belänkandet.

7    Remissyttranden över arbetsgruppens förslag

Promemorians förslag om en obligatorisk auktorisation av bevakningsföretag tillstyrks i princip av remissinstanserna.

Länsstyrelsen i Stockholms län understryker alt det enligt polisinstruktionen 'är polisens uppgift alt upprätthålla allmän ordning och säkerhet och framhåller bevakningsföretagens rent kompletterande roll n'år del gäller ordning och bevakning. I den nya lagstiftningen bör enligl länsstyrelsens mening markeras all bevakningsförelag bör auktoriseras endast för alt fullgöra bevakningsuppgifter som på grund av sin art skäligen inte bör ankomma på polisen all ombesörja. Liknande synpunkter anförs av bl. a. länsstyrelsen i Malmöhus län.

NO framhåller alt varje form av auktorisation, offentlig eller privat, i princip är en konkurrensbegränsning som medför risk för skadeverkningar i den praktiska tUlämpningen. NO har också tidigare i olika sammanhang ställt sig avvisande till auklorisalionssyslem som inte kunnat motiveras med starka allmänna intressen, främst olika säkerhetssynpunkter. Samtidigt som NO konstaterar all han i förevarande fall inte vill motsätta sig förslaget betonar han emellertid att det alltid när fråga uppkommer om elt auktorisalionssystem från konkurrenssynpunkt är väsentligt att kompetensen hos den sökande är avgörande för auktorisationen  och inle behovet av ytterligare företag eller anställda i en

Prop. 1974: 39 31

bransch. Liknande synpunkter anförs av bl. a. SAF:s allmänna grupp. Industrins försvarsbyrå och Vaktbolaget Argus.

Vad gäller auklorisationslvångets omfattning tillstyrker bl. a. länspo-liscliefsföreningen promemorians förslag att undantag skall göras för bevakningsverksamhet som bedrivs i ringa omfattning. RPS anser däremot att auktorisationsmyndigheten bör ges möjlighet att förhindra att olämpliga personer driver bevakningsverksamhet i enmansföretag eller samverkande enmansföretag. Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om inle ett undanlag för mindre förelag kommer all ge upphov till praktiska svårigheter. PoUsstyrdsen i Mölndal framför liknande synpunkter och anser för sin del alt kravet på obligatorisk auktorisation bör gälla även för "enmansföretag" som vUl ombesörja bevakning åt annan.

Elt flertal remissinstanser, bl. a. NO, TCO, SAF:s allmänna grupp. Industrins försvarsbyrå. Svenska brandförsvarsföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges Industriförbund samt alla bevakningsförelag som avgett remissyttranden, anser att den nya lagen inte bara bör omfatta enskilda bevakningsföretag utan samtliga företag som driver sådan verksamhet som det här är fråga om vare sig de är enskilda, statliga eller kommunala. NO påpekar i detta sammanhang att olika förelagstyper, oberoende av ägarförhållanden, givetvis bör beredas lika villkor i fråga om konkurrens genom all vara underkastade samma regler. Vad särskilt gäUer konkurrensen mellan ABAB och de enskilda bevakningsföretagen erinrar NO vidare om alt statsmakterna vid åtskilliga tillfällen betonat betydelsen av att konkurrensen mellan statliga och privata förelag sker under likartade förutsättningar. TCO betonar att en enhetlig ordning för hela branschen har sill värde eftersom den kommer all underlätta personalens möjligheter all byta anställning.

Svenska brandförsvarsföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund har tagit upp frågan om s. k. teknisk bevakning. Därmed avses bevakning med hjälp av särskilt installerade tekniska hjälpmedel. Förelag som sysslar med sådan verksamhet har enligl de båda remissinstanserna erhållit auktorisation enligt nu gällande bestämmelser och utnyttjat detta förhållande i reklamsyfte som en kvalitetsstämpel i samband med sin försäljning av teknisk apparatur för bevakning, i första hand inbrollslarmanläggningar. Brandförsvarsföreningen föreslår i anledning härav att auktorisationen utsträcks att gälla ett förelags hela bevakningsverksamhel vare sig denna utförs av väktare eller med hjälp av tekniska anordningar. I sistnämnda fall skulle det dock för auktorisation vara erforderligt med endast personalkontroll i den mån del är möjligt alt med rimlig grad av säkerhet avskilja den tekniska bevakningsverksamheten.

Förslaget all RPS skall besluta om auktorisation tillstyrks bl. a. av SAF:s aUmänna grupp och Svenska transportarbetareförbundet. TCO har i och för sig inle någol alt erinra mol förslaget i denna del men

Prop. 1974: 39 32

framhåller önskvärdheten av all nämnda befogenheter utövas av särskilda organ inom resp. myndighet och att berörda fackliga organisationer blir representerade i dessa organ. Industrins försvarsbyrå som tidigare förordat att länsstyrelsen skall vara auklorisationsmyndighet, har nu hite någol att invända mol att RPS blir auktorisalionsmyndighet under fömtsättning all RPS har tillräckliga resurser för att handlägga dessa frågor. Samtliga hörda länsstyrelser samt bl. a. länspolischefsföreningen och Polismästarföreningen anser inte att det i promemorian anförts tillräckligt bärande skäl för förslagel all låta RPS i stället för länsstyrelserna vara auklorisationsmyndighet och motsätter sig därför att det genomförs. PoUsstyrdsen i Göteborg, som även motsätter sig förslagel, konstaterar i likhet med poHsmäslareföreningen, att det är angeläget alt RPS, vars verksamhetsområde har utökats på ett sätt som inte var förutsett vid dess tUlkomst, inte ytterligare vidgar sitt kompetensområde. Po-lismyndighetsuppgifler bör över huvud laget inle anförtros RPS. Polisstyrelsen hänvisar i detta sammanhang tUl den tidigare aktuella frågan huruvida RPS skulle vara passmyndighet. I detta ärende uttalades nämligen som skäl för en annan lösning att RPS inle borde handlägga polismyndighetsärenden och framför aUt då inte i första instans.

I anslutning tUl promemorians förslag att tUlsynen över bevakningsföretag skall besörjas av RPS, har bl. a. dé hörda länsstyrelserna, som motsätter sig förslaget att RPS skall vara auktorisalionsmyndighet, hävdat att ifrågavarande kontroU även i fortsättaingen bör utövas av de regionala myndigheterna.

Industrins försvarsbyrå anser i likhet med bl. a. Svenska brandförsvarsföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund att den föreslagna intervallen för kontroller, ett år eller däromkring, är för kort och alt hithörande bestämmelse därför bör ändras så alt det klart anges alt ifrågavarande kontroll skall ske med längre intervaller. Polismästarföreningen anser i likhet med bl. a. polisstyrelsen i Mölndal alt en kontroll vartannat år bör vara tillräcklig medan Industrins försvarsbyrå i likhet med bl. a. Svenska brandförsvarsföreningen anger tre år som en lämplig tidsintervall.

RPS framhåller, alt det från kontroUsynpunkt är önskvärt att vaktbolagen författningsenligt åläggs alt tUl den myndighet som godkänt någon för anställning i bevakningsförelag meddela när vederbörande avgår eller på annat sätt skiljs från sin tjänst eller när det i övrigt kommer fram omständigheter som kan ha betydelse vid bedömningen om godkännandet skall återkallas.

I anslutning till promemorians förslag angående vUken som måste godkännas för anstäUning i auktoriserat bevakningsföretag saml vad prövningen i sådant fall skall omfatta uttalar RPS all det åtminstone beträffande de större vaktbolagen, där ledningen som regel handhas av en styrelse och en verkställande direktör, får anses vara motiverat, att även

Prop. 1974: 39                                                                        33

styrelsemedlemmarna skall kontrolleras i samma utsträckning som övrig personal. SAF:s allmänna grupp anser i likhet med bl. a. hörda bevakningsföretag att någon kalegoriklyvning inle kan ske mellan olika kategorier anställda utan att samma höga krav bör ställas på samtliga anställda i ett bevakningsföretag. ABAB anser i likhet med bl. a. KF och Sveriges Industriförbund att del aldrig bör kunna komma ifråga att anlita någon som inle prövats åtminstone med avseende på laglydnad.

Några remissinstanser, bl. a. RPS, länsstyrelsen i Malmöhus län, polisstyrelsen i Malmö och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, tar även upp frågan angående prövningen av vederbörandes lämplighet för anställning i bevakningsförelag. Därvid uttalas allmänt den uppfattningen all denna prövning i första hand bör ankomma på det företag som anställer en person men all prövningsmyndighelen sedan bör få tillgång till materialet från sådana referensundersökningar.

Promemorians förslag angående tillvägagångssättet vid personalprövningen har kommenterats av elt tiotal remissinstanser. RPS framhåller att en inle önskvärd följd av del framlagda förslaget blir att olika bestämmelser kommer all gälla för ABAB och övriga bevakningsförelag, såvitt avser underlaget för en bedömning av de anställdas lämplighet. ABAB, som har behörighet att företaga personalkontroll, har tillgång tUl uppgifter angående endast vissa brott medan länsstyrelsema som handhar prövningen före anställning i enskilt bevakningsföretag har tillgång till fullständiga polisregisterutdrag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser i likhet med bl. a. polisstyrelsen i Göteborg och polismästarföreningen att godkännande av väktare alllid skall vara tidsbegränsade. Som lämplig gUtighetstid för sådant godkännande anges en period på tre till fem år.

Vaktbolaget Argus ifrågasätter i likhet med Securitas om inte RPS bör ha hand om personalkontrollen för att man därigenom skall vinna tid. Nämnda vaktbolag anser i likhet med bl. a. Sydvakt AB att det är angeläget att nå en ordning som innebär att prövningen av personal skall slutföras inom två veckor och att förlängning av denna tid får ske endast undantagsvis.

Promemorians förslag om skydd och befogenheter för väktare tillstyrks av bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, polismästarföreningen och Svenska brandförsvarsföreningen. Securhas hälsar förslaget med stor tillfredsställelse men betonar att möjlighet även i fortsättningen måste finnas att ge väktare ordningsvaktsförordnande. ABAB anser all del föreslagna skyddet för väktare även bör gälla för hos ABAB anställda väktare. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, utan att närmare precisera sin ståndpunkt, promemorieförslaget inte vara tillräckligt underbyggt.

Promemorians förslag om uniformering, beväpning och utbildning har berörts i ett flertal remissyttranden. Länsstyrelsen i Stockholms län

3   Riksdagen 1974.1 saml Nr 38

Prop. 1974: 39                                                         34

finner del lämpligt alt RPS får utfärda föreskrifter angående uniformering och beväpning av väktare. Enligt länsstyrelsens mening bör man emellertid inle sträva efter alt nå fram till en enhetlig uniformering av väktare i samtliga bevakningsförelag utan i första hand bör anvisningarna syfta lUl all förväxling med annan personal, exempelvis polispersonal inle sker. ABAB understryker behovet av regler på detta område som förhindrar en förväxling mellan polispersonal och väktare.

Promemorians förslag angående utbildningen av väktare betecknas av bl. a. SAF:s allmänna grupp. Svenska brandförsvarsföreningen och Vaktbolaget Argus som alltför skissartade. Samtliga remissinstanser som yttrar sig i denna fråga framhåller f. ö. den stora betydelsen av alt en ordentiig utbildning av väktare kommer till stånd. TCO betonar ati en fullgod utbildning är nödvändig bl. a. med hänsyn till väktarnas egen säkerhet och förmåga alt ulföra sina arbetsuppgifter saml för att företagen skall kunna tillgodose de krav kunderna har rätt att ställa. Den nuvarande utbildningen av ordningsvakter på 16 limmar anser TCO klart otillräcklig. SAF:s allmänna grupp och Vaktbolaget Argus har till sina yttranden fogat elt förslag till utbUdning av väktare, som omfattar en undervisningstid på 1 000 limmar.

Promemorians förslag alt RPS skall utforma närmare föreskrifter för utbildningen möts inte av någon allvarligare kritik men från Securitas sida framhålls, alt väktarnas uppgift i största utsträckning består i att utföra induslribevakning, där de brandförebyggande och allmänna ordningsmomenten är av vital betydelse. Securitas anser därför att reglerna om utbildning bör få en utformning som innebär att alla berörda parter gemensamt kan utarbeta en detaljerad utbildningsplan. Liknande synpunkter framförs av bl. a. AB Sydvakt. Transportarbetareförbundet finner det lämpUgt och ändamålsenligt all RPS utfärdar föreskrifter om ut-bildnhigen men hävdar all delta arbete bör ske i intimt samarbete med förbundet. Administrationen och ansvaret för utbildningen bör enligl förbundet föras över från de enskilda företagen till samhället. LO anser all ansvaret för utbildningen skall ligga hos RPS men alt utbildningens utformning och innehåll bör fastställas efter samråd med arbetsmarknadens parter.

8   Departementschefen

Det har efter hand visat sig att det finns ett behov av att på skUda platser och i olika sammanhang kunna komplettera del allmänna skydd som samhället tillhandahåller genom bl. a. polis- och brandmyndigheternas verksamhet med en särskilt anordnad bevakning. I huvudsak rör det sig här om elt skyddsbehov som har sin grund i något speciellt förhållande t. ex. den aktuella byggnadens eller platsens karaktär och läge, den där bedrivna verksamhetens inriktning och omfattning eller andra liknande faktorer, som gör alt behovet av en fortlöpande kontroll och

Prop. 1974: 39                                                         35

bevakning blir mera framträdande. Det råder inte någon tvekan om att ansvaret och kostnaderna för en sådan extra bevakning i princip bör åvUa den som äger del objekt eller driver den verksamhet som del är fråga om. Ibland har behovet av särskild bevakning tUlgodosetts genom att exempelvis ett företag anställt särskild personal för dessa uppgifter. Utvecklingen har emellertid i allt större utsträckning gått mol en ordning som innebär all den som har behov av särskild bevakning blir kund hos ett företag som bildals enkom för all ulföra bevakningsuppdrag av skUda slag. Den omständigheten alt polisväsendet under en följd av år tillförts ökade personella resurser och enligt statsmakternas nyligen fattade beslut även under närmast följande år kommer att få elt relativt stort antal nya tjänster torde inte påverka nu aktueUa förhållanden. Det finns därför anledning räkna med att behovet av sådan särskild bevakning som del här är fråga om inle kommer all avta ulan snarast kan väntas öka i framliden. Det är därför av väsentligt intresse att denna verksamhet kan kontrolleras och att den sker under betryggande former. Den som anlitar ett bevakningsföretag bör sålunda få en viss garanti för all förelaget på ett seriöst sätt kan fullgöra sitt uppdrag och att dess personal uppfyller vissa krav bl. a. med avseende på pålitlighet och laglydnad. Det är även av stor betydelse att samhället har insyn i och kontroll över bevakningsföretagen för att i tid kunna hindra uppkomsten av eller utvecklingen mol någol som närmast kan uppfattas som privata poliskårer eller bevakningskårer.

Bevakningsföretag har nu enligl en kungörelse från år 1951 möjlighet all erhålla auktorisation. I en promemoria som upprättats av en arbetsgrupp, bestående av företrädare för justitiedepartementet, rikspolisstyrelsen (RPS) och försvarsstaben, föreslås obligatorisk auktorisation som villkor för alt elt företag skall få bedriva bevakningsverksamhel. Försla-det gäller enskilda företag. Arbetsgruppens överväganden har inte omfattat frågan om Allmänna bevaknings AB (ABAB) eller andra statliga dier kommunala bevakningsföretag skall behöva särskild auktorisation. Däremot undantas enligt förslagel bevakningsverksamhel som bedrivs i mindre omfattning.

Remissinstanserna är genomgående positiva till förslaget om en obligatorisk auktorisation. Däremot råder det delade meningar om auklori-sationskravels omfattning. NO pekar på de olikheter i fråga om förutsättningarna för konkurrens som synes komma alt föreligga mellan ABAB och övriga bevakningsförelag, om arbetsgruppens förslag genomförs, och framhåller därvid att olika företagstyper oberoende av ägareförhållanden givelvis i möjligaste mån bör beredas lika villkor i konkurrensen genom alt vara underkastade samma regler. Vidare erinrar NO om att statsmakterna vid åtskiUiga tiUfällen framhållit alt del är en viktig princip att konkurrensen mellan statliga och privata företag sker under likartade föratsättningar (bl. a. i prop. 1969: 121 s. 32). Andra remissinstanser har anfört liknande synpunkter.

Prop.1974: 39                                                          36

Arbelsgrappens förslag att bevalcningsverksamhet som bedrivs i mindre omfattoing skall vara undantagen från auklorisationskravel har även mött en del kritik. Flera remissinstanser ifrågasätter sålunda om det inte kan uppslå praktiska svårigheter, om man undantar mindre förelag. RPS förordar en reglering som gör del möjligt alt förhindra att olämpliga personer bedriver bevakningsverksamhel i enmansföretag eller samverkande enmansföretag.

Den utveckling som under senare år ägt rum på detta område liksom verksamhetens allmänna karaktär visar enligt min mening alt det finns elt klart behov av en förbättrad samhäUelig kontroll över bevakningsförelagen och deras verksamhet. I likhet med arbelsgrappen och remissinstanserna anser jag all detta behov i första hand bör tiUgodoses genom en reform som innebär att en särskild auktorisation blir en ovillkorlig förutsättning för en yrkesmässig verksamhet på detta område. Vilka regler som krävs för att skydda enskildas integritet vid bevakning med tekniska hjälpmedel övervägs inom justitiedepartementet på gmndval av inlegritetsskyddskommitténs (Ju 1967: 62) betänkande.

Både principiella och praktiska skäl talar för att man bör ha en likartad reglering av bevakningsföretagens verksamhet oavsett ägareförhåUanden. Självfallet bör ABAB, vars bolagsordnmg godkänts av Kungl. Maj:t, få fortsätta all driva sin verksamhet utan ny auktorisation. Förutsättningen för verksamheten bör däremot i övrigt vara densamma för samtliga självständiga företag som är verksamma i denna bransch oavsett ägareförhållanden. Detta innebär bl. a. att ABAB anses ha fått auktorisation och i övrigt förs in under den nya ordningen. Det av arbetsgruppen förordade undantaget för bevakningsverksamhel som bedrivs i mindre omfattning kan få till följd att personer som är klart olämpliga för bevakningsverksamhet bUda enmansföretag och eventuellt genom olika former av samverkan kringgår auklorisationskravel. En sådan utveckling bör förhindras. DärtiU kommer, som en remissinstans, påpekat, alt en sådan kvantitativ undantagsregel lätt ger upphov tUl svåra gränsdragningsproblem. Enligt min mening bör därför auktorisation krävas för varje fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt utför viss bevakningsuppgifl ål annan.

Vad särskilt gäller enskUda personers verksamhet på delta område så kan det naturligtvis inte komma i fråga att kräva auktorisation i samtliga fall då någon åtar sig att mol ersättning utföra en bevakningsuppgift för annans räkning. Jag tänker här bl. a. på sådana bevaknings- eller tillsynsuppdrag som någon utför under t. ex. en fastighetsägares eller rörelseidkares tUlfälliga bortvaro. Del avgörande kriteriet för gränsdrag-nhigen blir här om verksamheten kan betecknas som "yrkesmässig". I den mån det därvid är fråga om någon som utför bevakningsuppgifter vid sidan av annat arbete eller annan sysselsättning torde denna förut-

Prop. 1974: 39                                                         37

sättning endast kunna anses infriad i fall då det rör sig om verksamhet av en icke obetydlig omfattning.

Frågor som rör förordnanden av ordningsvakter och föreskrifter om deras verksamhet, uniformering och utbildning bör inle tas upp i detta sammanhang. Jag avser alt inom kort begära Kungl. Maj:ts bemyndigande all tillkalla en särskild utredning för översyn av dessa frågor.

Arbetsgruppen konstaterar att det vid tUlämpningen av nu gällande kungörelse ibland har ifrågasatts om dess bestämmelser är tillämpliga på förelag som enbart sysslar med butikskonlroll. I praxis synes man därvid genomgående ha intagit den ståndpunkten all auktorisation kan meddelas även för sådana företag. Enligt promemorian är denna ordning ändamålsenlig. Det föreslås därför alt kravet på obligatorisk auktorisation också skall gälla för företag vilka enbart sysslar med bevakning i form av butikskontroll.

För egen del anser jag del angeläget att den reform som det här är fråga om kommer alt omfatta alla former av bevakning och övervakning som någon i privaträttslig ordning yrkesmässigt ålar sig att ulföra åt annan. Jag delar därför uppfattningen alt även sådana förelag som uteslutande sysslar med butikskonlroll skall vara skyldiga att söka auktorisation.

Med anledning av påpekanden under remissbehandlingen vill jag framhålla, att det föreslagna auklorisationskravel bör omfatta även sådana företag som uteslutande eller delvis ägnar sig ål bevakning med hjälp av särskild teknisk apparatur. Det avgörande kriteriet i delta sammanhang bör sålunda vara om åtagandet innefattar en "bevakningsuppgifl". Av detta följer å andra sidan all ett förelag som uteslutande ägnar sig åt försäljning eller mslallalion av sådan teknisk apparatur som det här är fråga om inle bör kunna vinna auktorisation. Den bedömning och prövning som blir aktuell i ett ärende om auktorisation tar i första hand sikte på i vad mån ett företag med hänsyn till dess organisation, personalförhåUande eller andra liknande omständigheter lämpligen bör anförtros all vara verksamt på detta område. Även om det i detta sammanhang ibland kan finnas anledning att ägna viss uppmärksamhet åt de hjälpmedel av skilda slag som används i verksamheten, skulle det enligt min mening vara helt väsensfrämmande all ålägga auktorisationsmyndigheten att göra en självständig och mera omfattande teknisk kontroll eller utvärdering av sådana tekniska hjälpmedels beskaffenhet och lämplighet med avseende på kvalitet, effektivitet m. m. I anslutning härtUl vill jag även framhåUa all del skulle vara vilseledande, om ett auktoriserat bevakningsföretag vid marknadsföringen av larmanordningar eller andra liknande tekniska hjälpmedel ger sken av att den bevUjade auktorisationen även omfattar denna försäijningsverksamhet eller därvid

4   Riksdagen 1974.1 saml Nr 39

Prop. 1974: 39                                                         38

utbjudna produkter. Sådana försäljningsmeloder torde kunna förbjudas enligt lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring.

En obhgatorisk auktorisation innebär i och för sig elt ingrepp i näringsfriheten. Jag förordar därför all kravet på auktorisation tas in i en särskUd ny lag, benämnd lag om bevakningsförelag. För att bestämmelsen om obligatorisk auktorisation skall få avsedd effekt bör den vara straffsanktionerad. Jag förordar, därför all i lagen tas in en straffbestämmelse som anger att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelsen om obligatorisk auktorisation kan straffas med böter eller fängelse i högst sex månader.

Arbetsgruppen har föreslagit alt RPS skall vara auklorisationsmyndighet. Som skäl för detta ställningstagande har bl. a. anförts att man därigenom kan nå en likformig behandling av dessa ärenden och att RPS genom sina särskilda säkerhelsuppgifler inom totalförsvaret har en central överblick över arbetet med säkerhetsskydd. Arbetsgruppen anser att länsstyrelserna, som i dag är auktorisationsmyndigheter, inle var för sig kan samla sådana erfarenheter av alla hithörande frågor som torde behövas för en över hela landet likformig tillämpning av bestämmelserna om auktorisation.

Arbetsgruppens förslag har i denna del avstyrkts av bl. a. samtliga länsstyrelser som har yttrat sig i ärendet samt av länspolischefsföreningen och polismästarföreningen. Dessa instanser anser inte att arbetsgruppen anfört tillräckligt bärande skäl för alt auklorisationsfrågorna skall överflyttas från länsstyrelserna till RPS. Polisstyrelsen i Göteborg har likaledes avstyrkt förslaget.

För egen del anser jag det väsentligt all auklorisationsfrågorna kommer att bli behandlade på ett så enhetligt och likartal sätt som möjligt. Del är vidare betydelsefullt att den myndighet som skall göra de bedömningar som blir aktuella i dessa ärenden har tUlräcklig erfarenhet och kompetens på området. Det torde inte finnas något belägg för att länsstyrelserna, som hittills handlagt ärenden om frivillig auktorisation, inte fullgjort dessa uppgifter på elt tillfredsställande sätt. Av arbetsgruppens promemoria framgår emellertid all det i 18 län f. n. bara finns högst tre auktoriserade förelag. Dessa omständigheter i förening med vad arbetsgruppen i övrigt har anfört talar i och för sig för att en central myndighet bör handlägga frågorna om auktorisation. För en sådan lösning kan även åberopas det förhållandet att i varje fall de större bevakningsföretagen numera har en verksamhet som ingalunda är snävt lokall begränsad. Jag är emellertid å andra sidan medveten om all starka skäl även talar mol den i promemorian förordade lösningen. I 1972 års statsverks-proposition (bilaga 4 s. 24) har jag sålunda i samband med behandlingen av frågan om handläggning av passärenden bl. a. konstaterat, all

Prop. 1974: 39                                                         39

RPS inle handlägger ärenden i vilka enskild rällssökande är part. Ärenden av sådan art inom polisväsendet handläggs genomgående av de lokala polismyndigheterna. Jag redovisade därför den uppfattningen alt i fall RPS skulle bli passmyndighet skulle detta innebära all man ålade styrelsen en uppgift som är främmande för dess egentliga verksamhels-område. Dessa synpunkter gör sig även gällande i den nu aktuella frågan. Med beaktande härav och vid en samlad bedömning av alla föreliggande omständigheter förordar jag att länsstyrelserna även i fortsättningen skall handlägga frågor om auktorisation av bevakningsförelag. För all i görligaste mån ändå undvika de olägenheter som en decentraliserad prövning kan medföra samt för alt säkerstäUa alt den erfarenhet och sakkunskap på området som otvivelaktigt finns representerad hos RPS kan tillgodogöras förordar jag emellertid alt länsstyrelsen bör åläggas skyldighet att inhämta RPS:s yttrande i ärenden om auktorisation. För den händelse det i sådant fall visar sig alt länsstyrelsen och RPS har olika uppfattningar i auktorisationsfrågan bör ärendet lämphgen underställas Kungl. Maj :t för avgörande.

Meddelad auktorisation bör gälla för hela riket. Den bör hksom f. n. bevUjas av länsstyrelsen i det län där bevakningsförelagets ledning har sitt säte.

Arbetsgruppen har föreslagit att en närmare kontroll av de enskilda bevakningsföretagen bör företas med inte alltför långa tidsintervaller. En lämplig period är därvid enligl arbelsgrappens mening ungefär ett år.

Några remissinstanser anser all den av arbetsgmppen angivna tidsintervallen är alltför kort. Pohsmästarföreningen finner liksom polisstyrelsen i Mölndal att del bör vara tillräckligt med en kontroll vartannat år medan Industrins försvarsbyrå och Svenska brandförsvarsföreningen anser att en intervall på tre år kan vara lämplig i delta sammanhang.

Jag vUl för egen del betona alt det av samma skäl som jag tidigare anfört för förslaget om en obligatorisk auktorisation av bevakningsförelag finns behov av tillsyn över dessa företags verksamhet. En närmare kontroll bör i och för sig företas så snart det inträffat något som ger anledning ifrågasätta humvida ett visst företag längre uppfyller de krav som utgör en förutsättning för auktorisation. Del synes emellertid välbetänkt att även utan att särskild anledning föreligger därlUl kontroll sker av att den aktuella verksamheten alltjämt bedrivs på ett godtagbart sätt. I motsats till arbetsgruppen är jag emellertid inle beredd att göra någol generellt uttalande angående den lämpliga tidsintervallen mellan sådana kontrollåtgärder. Jag förutsätter nämligen alt behovet av övervakning kan vara tämligen varierande från fall till fall beroende bl. a. på förelagets storlek, verksamhetens art och inriktning, ägareförhållanden, erfa-

Prop. 1974: 39                                                         40

renheler från tidigare inspektioner m. m. Det kan med hänsyn härtill bli fråga om intervaller som både understiger ett år, exempelvis när det gäller ett relativt nybildat företag, eller som omfattar elt flertal år.

Tillsynen skall som tidigare nämnts avse frågan om företaget alltjämt uppfyller auktorisalionskraven. Skulle det därvid visa sig alt så inle längre är fallet och kan det inte skäligen antas att rättelse kommer aft vinnas på annat sätt skall auktorisationen återkallas.

Arbetsgruppen föreslår alt den myndighet som beviljar auktorisation för bevakningsföretag även skall få i uppdrag att utöva tillsynen över dessa företag. Eftersom arbetsgruppen föreslagit att RPS skall vara auktorisalionsmyndighet innebär förslaget i denna del alt ifrågavarande tillsyn skall utövas av RPS.

De remissinstanser som avstyrkt alt RPS skall vara auktorsalionsmyn-dighet har även avstyrkt att RPS skall vara tUlsynsmyndighet.

Jag delar arbetsgruppens uppfattning alt samma myndighet som bevUjar auktorisationen även skall vara tUlsynsmyndighet. I konsekvens med mitt tidigare ställningstagande bör således länsstyrelserna utöva erforderlig tillsyn över de auktoriserade bevakningsföretagen. Eftersom ett bevakningsförelag inte sällan driver verksamhet även utanför del län där förelagels ledning har sill säte är del emellertid nödvändigt alt den länsstyrelse som beviljat auktorisationen och som sålunda har huvudansvaret för tillsynen får det biträde av andra länsstyrelser och myndigheter som är erforderligt för alt tillsynen skall kunna utövas på elt betryggande och effektivt sätt. Den sakkunskap som finns representerad inom RPS bör självfallet också utnyttjas i dessa sammanhang.

Arbetsgruppen har föreslagit att föreståndare, väktare och övrig personal hos auktoriserat bevakningsförelag skall vara godkänd vid prövning avseende laglydnad, medborgerlig pålitlighet och lämplighet i övrigt för anställning i sådant förelag. För tillfälliga uppdrag av visst angivet slag skall bevakningsförelag dock kunna medges tillstånd att anlita annan personal än den som godkänts vid sådan prövning. Vidare föreslås all företag som i sin verksamhet inle har befattning med förhållande av betydelse för rikets säkerhet skall få anlita personal som inte har godkänts med avseende på medborgerlig påhtlighel.

Under remissbehandlingen har RPS påpekat alt det åtminstone i fråga om de större vaktbolagen, där ledningen som regel handhas av en styrelse och en verkställande direktör, får anses vara motiverat all kräva att även styrelsemedlemmarna skall kontrolleras i samma utsträckning som övrig personal. SAF:s aUmänna grupp anser i likhet med bl. a. de bevakningsföretag som yttrat sig under remissbehandlingen alt någon kategoriklyvning inle kan ske mellan olika grupper av anställda utan att samma höga krav bör ställas på samtliga anställda i elt bevakningsföretag. ABAB anser i likhet med bl. a. KF och Sveriges Industriförbund att laglydnadsprövningen bör vara obligatorisk.

Prop. 1974: 39 41

Några remissinstanser, bl. a. RPS, länsstyrelsen i Malmöhus län, polisstyrelsen i Malmö och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tar även upp frågan angående lämplighetsprövningen och anser all denna i första hand bör ankomma på del företag som anställer en person men att resultatet av undersökningen sedan bör ställas till prövningsmyndighetens förfogande.

Av den tidigare lämnade redogörelsen för gällande ordning framgår att huvudregeln f. n. är att all anställd personal i ett auktoriserat bevakningsföretag skall vara prövad med avseende på både laglydnad och medborgerlig pålitiighet. Oprövad personal får användas endast efter särskilt tillstånd av länsstyrelse och i så fall bara för tillfäUiga uppdrag av visst slag.

Arbetsgruppen har i sin promemoria redovisat åtskiUiga praktiska och säkerhetsmässiga skäl som talar mot att man inom ett bevakningsföretag som i sin verksamhet kommer i beröring med förhållande av betydelse för rikets säkerhet även skall kunna anställa personal som inte har blivit prövad med avseende på medborgerlig pålitiighet. Mol bakgrund härav har arbetsgruppen förordat en ordning som innebär att man undviker en personalmässig kategoriklyvning inom samma företag men i stället får en uppdelning av bevakningsförelagen i två olika grapper.

Enligt den föreslagna ordningen skulle gruppindelningen formellt ske efter verksamhetens karaktär med utgångspunkt enbart i dess betydelse för rikets säkerhet. I praktiken skulle en sådan skUjelinje emellertid lätt komma att uppfattas som en aUmän kvalitetsgräns. Bortsett från de rent praktiska svårigheter som kan tänkas uppslå när det gäller att avgöra i vad mån ett visst uppdrag berör något förhållande som är av betydelse för rikets säkerhet ger en sådan ordning enligt min mening anledning tUl principiella betänkligheter, eftersom den i varje faU indirekt även kan väntas få betydande ålei"verkningar för personalen och på sikt kan leda till skillnader med avseende på löne- och arbetsförhåUanden m. m. Jag hyser i och för sig förståelse för den strävan som ligger bakom arbetsgruppens förslag på denna punkt, nämligen att söka nedbringa det administrativa merarbete som en personalkontroll onekligen innebär till de fall då den är oundgängligen nödvändig. Om man av skäl som tidigare nämnts avvisar tanken på skilda personalkategorier inom samma företag lär konsekvensen emellertid bli den att i varje fall alla större företag i branschen av konkurrenshänsyn regelmässigt kommer att finna det förenligt med sina intressen, t. ex. med tanke på kommande uppdrag, all få sin personal prövad även med avseende på medborgerlig pålitiighet. Vid sådant förhållande torde den önskade effekten från arbelsbesparingssyn-punkt bli tämligen begränsad. I den mån nuvarande utveckling på detta område mot en koncentration av verksamheten till ett förhållandevis begränsat antal större förelag fortsätter torde dessutom effekten av en sådan reform bli än mindre. Vid en samlad bedömning av hithörande

Prop. 1974: 39                                                         42

frågor finner jag därför inle tillräckliga skäl föreligga all nu frångå den huvudprincip som redan gäller på detta område, nämligen att all personal i ett auktoriserat bevakningsförelag skall vara godkänd med avseende på såväl laglydnad som medborgerlig pålitlighet. Jag delar RPS:s uppfattning all inte bara personalen ulan även styrelseledamöter i bevakningsförelag bör bli föremål för särskilt godkännande.

Del har tidigare påpekats all del i praktiken inle sällan kan vara svårt att avgöra vilken personal inom elt företag som under sin verksamhet kan få tillgång till nycklar, planritningar eller andra handlingar som är av betydelse för rikets säkerhet. Med hänsyn härtill och för att motverka att syftet med den föreslagna prövningen av personalen i bevakningsföretagen skall kunna kringgås vill jag inte heller ansluta mig till arbetsgruppens förslag om all bevakningsförelag genom dispens skall få möjlighet att tillfälligt och för visst slag av arbete anlita personer som inte varit och inle heller avses skola bli föremål för någon som helsl prövning från myndigheternas sida.

Det är givet att förelagens behov av arbetskraft kan växla från lid till annan och att det i vissa fall kan bli aktuellt med brådskande personalökningar. Det torde i sådant fall emellertid inte föra för långt att kräva alt förelaget i varje fall skall ha avslutat sin egen prövning av vederbörandes lämplighet för anställning i förelaget saml med stöd därav ansökt om myndighetens godkännande. När dessa förutsättningar är infriade bör hinder inte föreligga all företaget i avvaktan på myndighetens prövning utnyttjar meUanliden för en provljänstgöring. Del bör kunna förutsättas all förelaget i sådant fall självmant kommer att se till att det inte blir fråga om några arbetsuppgifter av känslig natur. Under inga omständigheter bör vederbörande få la befattning med förhållanden som har betydelse för rikets säkerhet.

Enligl nuvarande praxis anses det i allmänhet nödvändigt med en ny prövning så snart en person skall tjänstgöra utanför det län vars länsstyrelse godkänt honom för anställning i auktoriserat bevakningsförelag. På många håU krävs t. o. m. att sådan förnyad prövning skall ske så snart del blir fråga om ett byte av anställning även inom länet.

Arbetsgruppen har förordat att ett godkännande för anställning i bevakningsföretag i princip bör gälla för hela landet. Det konstaleras i detta sammanhang att underlaget för ifrågavarande prövning av naturliga skäl bör vara detsamma oberoende av vilken myndighet som i praktiken svarar för prövningen. Arbetsgruppen påpekar vidare alt prövningen inle heller har någol omedelbart samband med vederbörande myndighets egen verksamhet. Jag har på denna punkt ingen avvikande mening utan finner övervägande praktiska skäl tala för den sålunda förordade lösningen. I motsats lUl arbetsgruppen anser jag inle att del finns behov av möjlighet all för särskilt fall göra något undanlag från denna princip. En ändring av gällande praxis när del gäller behovet av ny

Prop. 1974:39                                                          43

prövning torde inte bara bli till fördel för bevakningsförelagen och dess personal utan bör också innebära en vinst i administrativt hänseende.

Några remissinstanser har som jag tidigare nämnt tagit upp frågan om den prövning som gäller vederbörandes allmänna lämplighet för anställning i bevakningsföretag. Därvid förordades från flera håll en ordning som innebär all förelagen själva skall ombesörja erforderlig lämplighetsprövning av personer som är aktueUa för anställning men att resultatet av sådana undersökningar sedan skaU ställas till prövningsmyndighetens förfogande.

Det kan enligl min mening inle råda någon tvekan om all del i princip måste vara företagels egen angelägenhet att se tiU all dess personal är lämpad för sina arbetsuppgifter. Detta utesluter emellertid inte en lösning som innebär all den myndighet som prövar frågan om laglydnad och medborgerlig pålitlighet även får möjlighet att vid behov la hänsyn till förhållanden som hänger samman med vederbörandes allmänna lämplighet för den verksamhet som del här är fråga om. Jag förutsätter sålunda att del ibland kan visa sig att ett företags egen undersökning på denna punkt varit bristfällig eUer skett utan hänsynslagande till faktorer vilka kan vara av betydelse för frågan om lämpligheten och som kommer till myndighetens kännedom i samband med dess utredning i ärendet. Eftersom väktare och annan personal i ett bevakningsföretag inte sällan ställs inför myckel svåra och grannlaga uppgifter i sin verksamhet synes det inte heller kunna göras gäUande att frågan om denna personals lämplighet saknar allmänl intresse. I likhet med arbetsgruppen förordar jag därför att del i fortsättningen skall särskilt anges alt myndighetens godkännande för anställning i auktoriserat bevakningsföretag inte bara skall baseras på en prövning med avseende på laglydnad och medborgerlig pålitlighet utan även skall omfatta vederbörandes lämplighet i övrigt. Med hänsyn till vad jag tidigare anfört om det principiella ansvaret för personalens lämplighet förutsätter jag dock att prövningsmyndigheten inte av detta skäl skall vara skyldig att på egen hand införskaffa annan utredning än som hittills varit aktuellt i dessa sammanhang.

RPS har i sitt yttrande framhållit alt det framlagda förslagel till personalprövning har en inte önskvärd följd nämligen att olika bestämmelser kommer alt gälla för ABAB och de auktoriserade bevakningsföretagen såvitt avser underlaget för bedömningen av de anställdas lämplighet. ABAB som har behörighet all företa personalkontroll har sålunda f. n. tillgång till uppgifter angående endast vissa i personalkontrollkungörelsen (1969: 446) upptagna brott medan länsstyrelserna som handhar prövningen före anställning i enskilt bevakningsförelag får tillgång till fullständiga polisregisterutdrag.

Denna skillnad, som inle är tillfredsställande, kommer all försvinna genom att den föreslagna regleringen enligt vad jag tidigare förordat bör göras tillämplig på alla självständiga förelag i branschen oavsett ägar-

Prop. 1974: 39 44

förhållanden. Detta innebär bl. a. att godkännande för anställning i ABAB i fortsättningen skall prövas av samma myndighet som skall verkställa motsvarande prövning i andra fall.

Ett godkännande för anstäUning i auktoriserat bevakningsföretag är f. n. inte tidsbegränsat. Arbetsgruppen har för sin del emeUertid funnit skäl som talar för att det ibland kan vara ändamålsenligt med en annan ordning. Mol bakgrund härav föreslår arbetsgruppen all det i författningstexten bör anges all ett godkännande skall kunna meddelas för viss tid. Vidare föreslås att det ges en uttrycklig bestämmelse om att godkännande får återkaUas.

Några remissinstanser har förordat att godkännande alltid skall vara tidsbegränsade och har därvid angivit en lid på tre till fem år som en lämplig period.

Jag vill för egen del inte utesluta att det som arbetsgruppen anfört i vissa enskilda fall kan vara motiverat all begränsa elt godkännandes giltighet till en kortare tid, exempelvis om det redan från början står klart att det är fråga endast om en rent tillfällig anstäUning eller då viss tveksamhet kan föreligga beträffande en persons lämplighet för den aktuella anställningen. Av hänsyn såväl till vederbörande själv, bevakningsföretaget som myndigheternas arbetsbelastning bör emellertid en möjlighet till en sådan tidsmässig begränsning i princip utnyttjas myckel restriktivt. En sådan ordning synes kunna åstadkommas genom en bestämmelse som anger all ett godkännande för anställning i bevakningsföretag får begränsas till viss tid, när särskilda skäl föreligger.

I likhet med arbetsgmppen anser jag del självfaUet all elt godkännande skall kunna återkallas när någon fömtsättning för godkännandet brister. Ett godkännande bör även kunna återkallas om vederbörande inte längre är anställd hos ett bevakningsföretag och det finns grundad anledning räkna med att han i varje fall inte inom överskådlig tid kommer alt söka ny anställning i ett sådant förelag. Del torde i sistnämnda fall i praktiken inte uppstå några svårigheter för vederbörande att om han senare åter får anställning i ett bevakningsföretag bli godkänd på nytt, om inle förutsättningarna för godkännande har ändrats.

RPS har i sitt yttrande över arbetsgruppens förslag framhållit, alt del från kontrollsynpunkt får anses önskvärt att vaktbolagen författningsenligt åläggs att till godkännandemyndighelen meddela när en väktare avgår eller på annat sätt skiljs från sin tjänst eller när det i övrigt kommer fram omständigheter som kan ha betydelse vid en bedömning av frågan, om meddelat godkännande skall återkallas. Jag har förståelse för dessa synpunkter. Med en sådan ordning bör man enligt min mening bl. a. kunna komma till rätta med de eventuella olägenheter som den tidigare förordade huvudregeln om att godkännanden inte skall vara tidsbegränsade annars skulle kunna innebära. Närmare föreskrifter om en sådan uppgiftsskyldighet synes emellertid lämpligen böra utfärdas i admini-

Prop. 1974: 39                                                                        45

slraliv ordning. RPS har föreslagit all den prövning av personal som det här är fråga om skall åligga länspolischef eller i vissa fall polischef. Vid remissbehandlingen av RPS:s skrivelse framhöU bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län all del torde vara lämpligare alt prövningen anförtros viss myndighet än åt angiven befattningshavare vid myndigheten.

Arbetsgruppen, som på denna punkt anslutit sig liU länsstyrelsens uppfattning, har inte funnit skäl alt föreslå någon ändring i nuvarande ordning som innebär all personalprövningen i princip handläggs inom länsstyrelse.

Detta ställningstagande har inle mött några invändningar från remissinstansernas sida och för egen del kan jag inte heller se all del finns några bärande skäl som talar för en annan lösning. Jag förordar sålunda att personalprövningen i aUmänhet verkställs av länsstyrelsen. Inom Stockholms, Göteborgs, Malmö och Visby polisdistrikt bör den dock verkställas av polisstyrelsen.

I sin promemoria konstaterar arbetsgruppen alt anställning som väktare i auktoriserat enskUt bevakningsföretag inte i och för sig medför några utökade befogenheter i fråga om rätt tUl ingripande mol andra eller i fråga om möjligheten att använda våld för alt genomföra åtgärder som hänger samman med bevakningstjänsten. Del är emellertid inle ovanligt att väktare erhåller förordnande som ordningsvakt. Med ett sådant förordnande följer vissa befogenheter och även det skydd som hgger i att våld mol ordningsvakter kan komma att bedömas enligl de strängare regler i brottsbalken som gäller för våld mot tjänsteman. I vissa fall kan det enligl arbetsgruppens mening vara befogal all en väktare ges såväl de befogenheter som del starkare skydd som sålunda följer med ett ordningsvaktsförordnande. I många fall kan emellertid det faktiska behovet av ett sådant förordnande framstå som mera tvivelaktigt. Med hänsyn till att en väktare i sitt arbete inte sällan kan komma i ett utsatt eller osäkert läge hyser emellertid arbetsgruppen förståelse för att väktare ofta känner behov av del särskilda skydd som en ordningsvakt åtnjuter tUl följd av sitt förordnande. För att tUlgodose detta behov föreslår arbetsgruppen att väktare i auktoriserade bevakningsföretag genom en särskild föreskrift ges samma skydd som följer av 17 kap. 1 § brottsbalken för den som innehar befattning varmed ämbetsansvar är förenad.

De remissinstanser som yttrat sig över förslaget har i allmänhet tillstyrkt att del genomförs. Bevaknings AB Securitas som hälsar förslagel med stor tillfredsställelse betonar dock att del även i fortsättningen måste finnas möjlighet att förordna väktare till ordningsvakt.

I likhet med arbetsgruppen är jag medveten om att en väktare vid fullgörande av sina bevakningsuppgifter i vissa situationer kan behöva samma skydd som det en ordningsvakt åtnjuter. Något egentiigt behov av de befogenheter som följer med ett ordningsvaktsförordnande föreligger

Prop. 1974: 39                                                         46

däremot bara i vissa fall. Jag ansluter mig därför till förslagel att hithörande problem lämpligen skall lösas på det sättet att väktare i auktoriserat bevakningsföretag genom en särskild bestämmelse tillförsäkras samma skydd som avses i 17 kap. 1 § brottsbalken. Vid sådant förhållande bör det kunna förväntas att det i fortsättningen kommer att bli mindre vanligt än f. n. att väktare förordnas tUl ordningsvakt. Sådant förordnande bör således komma i fråga endast när det finns elt klart dokumenterat behov för en väktare alt även få de befogenheter som följer därav.

Det finns f. n. inga särskilda föreskrifter angående väktares utrustning under tjänstgöring. Del har emellertid sedan länge varit elt önskemål från polishåll att frågorna om väktares uniformering, beväpning m.m. skall regleras. Man har därvid speciellt understmkit det angelägna i att få bestämmelser om väktares uniformering eftersom det nu förekommer att såväl väktare som ordningsvakter är klädda på ett sätt som gör det mycket svårt för allmänheten all skilja dem från polismän.

Arbetsgruppen har kommit lUl den slutsatsen all del i princip är viktigt att väktare under fullgörande av sina bevakningsuppgifler bär klädsel som i görligaste mån klart utvisar arten av deras tjänstgöring. Klädseln bör vidare vara sådan all en förväxUng med en polisuniform är utesluten. Under förutsättning alt väktare kommer all åtnjuta samma straffrättsliga skydd mol våld som f. n. tillkommer ordningsvakter bör del enligl arbetsgruppens mening däremot inte finnas någol hinder mol att vaktar- och ordningsvaktsuniformerna kan vara relativt lika.

Arbetsgruppens överväganden i dessa delar mynnar ul i ett förslag om att RPS, på motsvarande sätt som gäller beträffande polispersonal och ordningsvakter, skall ges befogenhet att utfärda närmare föreskrifter om väktares uniformering, beväpning och annan utrustning.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot arbetsgruppens förslag på denna punkt.

Jag ansluter mig helt till arbetsgruppens förslag och viU än en gång understryka vikten av all väktares och även ordningsvakts uniform klart och otvetydigt skiljer sig från polisens uniformer. Däremot bör avvikelser i uniformeringen mellan ohka bevakningsföretag kunna godtas. Frågan om uniformering av ordningsvakter får övervägas av den utredning som jag, som tidigare nämnts, avser alt tillkalla.

Arbetsgruppen konstaterar att det i den allmänna debatten har riktats allvarlig kritik mot att det f. n. inte finns några av del allmänna fastställda normer för utbildningen av väktare i enskilda bevakningsföretag.

Föreskrifter om utbildning av ordningsvakter har utfärdats av RPS och det torde enligl arbetsgruppens mening vara lämpligt och ändamålsenligt att RPS får befogenhet alt på motsvarande sätt även ge närmare föreskrifter angående utbildningen av väktare.

Prop. 1974: 39 47

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna del framhåller utbildningsfrågans stora betydelse. TCO betonar att en fullgod utbildning är nödvändig bl. a. med hänsyn till väktarnas egen säkerhet och förmåga att ulföra sina arbetsuppgifter samt för att tillgodose de krav kunderna har rätt att stäUa. Den nuvarande utbildningen av ordningsvakter anser TCO klart otiUfredsstäUande. SAF:s allmänna grupp och Vaktbolaget Argus har till sina yttranden fogat ett förslag till utbildning av väktare, som omfattar en undervisningsplan på 1 000 timmar. ' Promemorians förslag all RPS skall ges befogenhet att utforma närmare föreskrifter för utbUdningen har inle mött någon allvarligare kritik under remissbehandhngen. Ett bevakningsförelag har dock i detta sammanhang påpekat att väktarnas uppgift i största utsträckning består i att utföra industribevakning, där de brandförebyggande och allmänna ordningsmomenten är av vital betydelse. Denna remissinstans anser därför att alla berörda parter gemensamt bör utarbeta en detaljerad utbildningsplan. Liknande synpunkter har framförts av andra remissinstanser. Transportarbetareförbundel finner del lämphgt och ändamålsenligt att RPS utfärdar föreskrifter om utbildningen men hävdar att detta arbete bör ske i intimt samarbete med förbundet. Administrationen och ansvaret för utbildningen bör enligt förbundet föras över från de enskilda företagen till samhället. LO anser att ansvaret för utbildningen skall ligga hos RPS men att utbildningens utformning och innehåll bör fastställas efter samråd med arbetsmarknadens parter.

Jag har tidigare framhållit att del är ett samhällsintresse all den verksamhet som bedrivs av bevakningsförelag sker under betryggande former och på ett ändamålsenligt sätt. Del är därvid väsentligt all företagens personal uppfyller vissa allmänna krav bl. a. med avseende på pålitlighet och laglydnad. Av minst lika stor betydelse i detta sammanhang är emellertid att den personal som fullgör bevakningsuppgifter av olika slag och som därvid kan ställas inför en rad skiftande problem och svårigheter har fått en i förhållande till dessa uppgifter lämpligt avpassad utbildning. Med nuvarande ordning som i princip innebär att de enskilda bevakningsföretagen själva svarar för all utbildning av sin personal torde det vara svårt att undvika att det uppslår vissa skillnader i fråga om utbUdningens kvalitet och kvantitet mellan oUka bevakningsföretag. Det framstår därför som betydelsefullt all söka nå fram till mera enhetliga normer på detta område. Vid sådant förhåUande finner jag i likhet med arbetsgruppen alt RPS lämpligen bör ges i uppdrag all utfärda närmare föreskrifter om utbildningen av väktare. Eftersom även andra aspekter än vad som hör till allmän ordning och säkerhet måste vägas in i detta sammanhang bör andra berörda parter ges tillfälle att medverka i detta arbete. Jag förordar därför en bestämmelse som anger alt RPS efter samråd med berörda arbetsmarknadsorganisationer och branschorganisationer utfärdar föreskrifter för utbildningen av väktare.

Prop. 1974: 39 48

Som jag tidigare har nämnt svarar företagen i dag själva för utbildningen. Transportarbetareförbundet anser i sitt remissvar alt administrationen och ansvaret för utbildningen bör föras över från de enskilda företagen till samhället. Enligl min mening behöver emellertid del allmänna inte omhänderha den direkta administrationen av utbildningen för att tillförsäkra sig ett avgörande inflytande över denna. Genom den tidigare förordade bestämmelsen om tiUsyn över de auktoriserade bevakningsförelagen får samhället möjlighet alt se till all förelagen följer de av RPS meddelade föreskrifterna om utbildning.

Enligt arbetsgruppens förslag skuUe endast bestämmelserna om del obligatoriska kravet på auktorisation och därtill knutna straffbestämmelse tas in i den nya lagen medan resterande föreskrifter skulle ges i form av tillämpningsföreskrifter. För egen del finner jag övervägande skäl tala för en delvis annorlunda lagteknisk lösning. Jag anser sålunda att samtliga i de föregående berörda frågorna är av sådan grundläggande betydelse för den verksamhet som del här är fråga om alt bestämmelserna därom bör las in i lagen om bevakningsföretag.

9   Lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om bevakningsförelag.

Rörande de enskilda bestämmelserna i lagförslaget vill jag — utöver vad jag anfört i del föregående — anföra följande.

10   Specialmotivering

1 §

I denna paragraf definieras begreppet bevakningsföretag.

I överensstämmelse med vad som anförts i den allmänna motiveringen kan det här vara fråga om såväl fysiska som juridiska personer. Undantag från lagens tillämpningsområde bör göras endast i fall då bevakningsverksamhet bedrivs i statlig eller kommunal myndighets direkta regi. Att ABAB, som är ett självständigt företag, får fortsätta att driva sin verksamhet utan särskild auktorisation, framgår av övergångsbestämmelserna. Däremot blir ABAB i övrigt underkastat regleringen i förslaget.

I fråga om den närmare innebörden av uttrycken "yrkesmässigt" och "bevakningsuppgift" hänvisas lUl vad som uttalats därom i den allmänna motiveringen.

Den i lagtexten intagna förutsättningen "för annans räkning" innebär att sådan bevakningsverksamhet som organiseras inom elt förelag och som endast avser eget skydd inle omfattas av lagen. Däremot blir lagen tillämplig i fall då bevakningsverksamheten ombesörjs av ett av uppdragsgivaren helägt företag. Delta gäUer oavsett om ägaren är den enda kunden eller ej.

Prop. 1974: 39                                                         49

2 §

I denna paragraf ges den grundläggande bestämmelsen om kravet på auktorisation.

3 §

Paragrafen innehåller allmänna bestämmelser om föralsätlningarna för auktorisation. Andra och Iredje styckena motsvarar i huvudsak 2 § första stycket a) och b) i gällande auklorisationskungörelse.

4 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om prövning och godkännande av personal hos auktoriserat bevakningsförelag. Motsvarande föreskrift i auktorisalionskungörelsen finns i 2 § första stycket c).

Vad gäller prövningen med avseende på lämpligheten hänvisas till vad som anförts därom i den allmänna motiveringen.

Av 2 § första stycket b) auktorisalionskungörelsen framgår att föreståndare för auktoriserat bevakningsföretag skall godkännas av länsstyrelsen. I den allmänna motiveringen har förordats att även styrelseledamöter i auktoriserat bevakningsförelag skall underkastas samma kontroll som gäller för anställda i företagel. Mot bakgrund härav anges i paragrafens andra punkt all vad som föreskrivs om prövning och godkännande av personal också gäller föreståndare och styrelseledamöter. Lämplighetsprövningen får naturligtvis ett delvis annat innehåU när del inte är fråga om en regelrätt anställning ulan om andra funktioner.

5 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om vem som beslutar i auk-lorisationsärenden. En utförlig redogörelse för de synpunkter som ligger bakom förslagen i denna del har lämnats i den allmänna motiveringen.

6 §

I första stycket ges närmare bestämmelser om prövning och godkännande som avses i 4 §.

Det har i olika sammanhang påpekats alt myndigheternas behandling av ifrågavarande ärenden myckel ofta tar betydligt längre tid i anspråk än de för normalfallen förutsatta två veckorna. Jag vUl i anledning därav understryka det angelägna i att man når fram till den redan enligt gällande rätt förutsatta ordningen, nämligen alt undantag från huvudregeln sker endast när särskUda skäl föranleder därtill. Bestämmelse härom bör dock meddelas i administrativ ordning.

I andra stycket ges bestämmelser som innebär att ett bevakningsförelag i avvaktan på myndighetens beslut i ärende om godkännande tillfälligt får anlita den som ansökningen avser för uppdrag i vilka han inte får befattning med något förhållande som har betydelse för rikets säkerhet.

Prop. 1974: 39 50

Av skäl som redovisats i den allmänna motiveringen ersätter denna föreskrift den i 2 § tredje stycket auktorisalionskungörelsen intagna bestämmelsen om möjlighet för länsstyrelse all i vissa fall medge dispens från kravet på godkännande.

Tredje stycket upptar den förut motiverade föreskriften om möjlighet att tidsbegränsa godkännande.

7 §

I denna paragraf ges bestämmelser om del straffrättsliga skydd som tillkommer anställd i auktoriserat bevakningsföretag. Av ordalydelsen framgår att del här endast är fråga om den del av personalen som i praktiken utför någon bevakningsuppgift, dvs. de s. k. väktarna.

Denna paragraf innehåller de grundläggande bestämmelserna om auktorisationsmyndighetens tillsyn över bevakningsförelagen. Beträffande utformningen av tillsynen hänvisas tUl framstäUningen i den allmänna motiveringen.

9 §

I denna paragraf ges bestämmelser om återkaUelse av auktorisation eller godkännande enligl 4 §. En motsvarighet till dessa föreskrifter, såvitt avser auktorisation, finns i 4 § Iredje stycket auktorisalionskungörelsen. I fråga om förfarandet vid återkallelse ges 5 § och 6 § första stycket motsvarande tillämpning.

10      och 11 §§

Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om straff för den som bryter mot auklorisationskravel samt om lalan mol beslut enligt lagen.

12 §

I denna paragraf ges bemyndigande angående utfärdandel av närmare föreskrifter om utbildningen av väktare samt om väktares uniform och övrig utrustning. I överensstämmelse med vad som anförts i den allmänna motiveringen har befogenheten lagts på RPS som emellertid därvid har alt samråda med berörda arbetsmarknadsorganisationer och branschorganisationer.

Övergångsbestämmelserna

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1974 då auktorisalionskungörelsen skall upphöra alt gälla.

Genom en särskild bestämmelse klargörs vidare alt auktorisation och godkännande för anställning i auktoriserat bevakningsföretag som meddelats enligt nämnda kungörelse fortfarande skall gälla.

Prop. 1974: 39 51

På motsvarande sätt bör bevakningsföretag vars bolagsordning före ikraftträdandet godkänts av Kungl. Maj:t, dvs. ABAB, anses ha erhåUit auktorisation. I övrigt bör lagens bestämmelser gälla för sådant förelag. Återkallelse av auktorisation bör dock endast få göras av Kungl. Maj:t. Personal som vid lagens ikraftträdande är anställd vid företaget bör anses ha fått godkännande enligl 4 § såvitt angår fortsatt anställning hos förelaget. Detta innebär att återkallelse kan ske och att nytt godkännande krävs för anställning hos annat bevakningsföretag.

Det måste förutsättas att del vid den tidpunkt då lagen träder i kraft kan finnas en del oaukloriserade bevakningsföretag som i och för sig kan uppfylla de krav som skall gälla på delta område. Med hänsyn härlUl bör del inte komma i fråga att tvinga alla icke auktoriserade bevakningsförelag all omedelbart upphöra med sin verksamhet. lag förordar därför en lösning som innebär att förelag som inom tre månader efter lagens ikraftträdande ansöker om auktorisation får fortsätta sin rörelse tills slutiigt beslut i ärendet har meddelats. Med tanke särskilt på företagens personal bör möjhghet vidare ges att i fall då ansökan avslås kunna ge företagel skäligt rådmm för en slutgiltig avveckling av rörelsen. Föreskrifter med denna innebörd har lagils in bland övergångsbestämmelserna.

Självfallet bör ansökan om auktorisation eller godkännande som är anhängig vid ikraftträdandet prövas enligt den nya lagen. Någon uttrycklig föreskrift härom kan inle anses behövlig.

11    Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att antaga förslaget till lag om bevakningsföretag.

Med bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:l Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974     740111