Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kungl. Maj:ts proposition angående försvarsforskningens framtida organisation m.m.

Proposition 1973:88

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1973                         Prop. 1973:88

Nr 88

Kungl. Maj:ts proposition angående försvarsforskningens framtida organi­sation m. m.; given Stockhohns slott den 16 februari 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

SVEN ANDERSSON

Propositionens huvudsakhga innehåU

På grundval av betänkanden från 1969 års försvarsforskningsutredning föreslås i propositionen ändringar i organisation och finansieringsformer för kunskapsuppbyggande och tillämpad, ej objektbunden forskning för totalförsvarsändamål. 1 huvudsak all sådan forskning föreslås samlas i ell nytt delprogram. Gemensam försvarsforskning. Försvarets forsknings­anstalt föreslås få programansvar för detta delprogram. Anstalten skaU liksom f, n, också ulföra större delen av den forskning som redovisas under delprogrammet, Mililärpsykologiska institutet och vissa special­medicinska forskargrupper inom försvaret föreslås bli inordnade i forsk­ningsanstalten. Anstalten föreslås även överta försvarsmedicinska forsk-ningsdelegalionens uppgifter.

Ledningen av forskningsanstalten skaU liksom f, n, utövas av en styrel­se och en generaldirektör. Anstalten föreslås bli organiserad på fem huvudenheter och ett centralt kansU för planering och administration. Huvudenhet 1 bör huvudsakligen svara för forskning avseende planerings­metodik m, m. samt för samordning av forskningsanstaltens medverkan i studier och utredningar inom totalförsvaret. Forskningen vid huvudenhet 2 bör huvudsakligen avse konventionella vapensystem samt vissa frågor rörande skyddet mol kärnvapen, vid huvudenhet 3 system och metoder för teknisk informationsbehandling, vid huvudenhet 4 skydd mot ABC-vapen och vid huvudenhet 5 människans betingelser i totalförsvaret.

Enligt förslag i prop, 1973:55 skall huvudenhet 3 lokaliseras tUl Linköping och huvudenhet 4 till Umeå. Delar av huvudenhet 5 förläggs tUl Karlstad oeh Linköping medan forskningsanstalten i övrigt blir kvar i Stockholmsområdet.

1 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 88


 


Prop, 1973:88

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 16 februari 1973,

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLM­QVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om försvars­forskningens framtida organisation m. m. och anför.

Inledning

Med slöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag i april 1969 fem sakkunniga' för att se över försvarsforskningens inriktning, ledning, organisation, samordning och ansvarsförhållanden.

De sakkunniga, som antog benämningen 1969 års försvarsforskningsut­redning (FU-69), avlämnade i juni 1970 delbetänkandet (SOU 1970:54) Forskning för försvarssektorn. I betänkandet analyserades bl. a. försvars­forskningens roll i försvarsplaneringen. Betänkandet mynnade ut i fyra huvudalternativ tUl principiell utformning av försvarsforskningens organi­sation. Utredningen förordade att ett av dessa skulle läggas lill grund för del fortsatta arbetet på ett detaljerat organisationsförslag.

Faktorer som är av betydelse för det långsiktiga behovet av resurser för flygteknisk forskning och utveckling har belysts av en expertgrupp och redovisats i rapporten (Ds Fö 1970:10) Synpunkter på dimensionerande faktorer för flygteknisk forskning och utveckling.

Efter remiss har yttranden över försvarsforskningsulredningens första delbetänkande avgetis av överbefälhavaren — efler hörande av försvars­grenscheferna — försvarels civilförvaltning, försvarels sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk, försvarets forsknings­anstalt, militärpsykologiska institutet, militärhögskolan, civilförsvarssty­relsen, försvarets rationaliseringsinstitut, flygtekniska försöksanstalten, försvarsmedicinska forskningsdelegationen, socialstyrelsen, statens bak­teriologiska laboratorium, televerket, statskontoret, statistiska central­byrån, riksrevisionsverket, universitelskanslerämbetet, statens medicinska forskningsråd, statens råd för samhällsforskning, statens veterinär­medicinska anstalt, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, styrelsen för teknisk utveckling, ingenjörsvelenskapsakademien, försvarels materielan-

' Professorn Arne Engström, ordförande, professorn Göran Borg, direktören Gunnar Lindström, forskningschefen Lennart Lundberg och generalmajoren Nils Sköld, Lih.dberg avled den 18 oktober 1969 och efterträddes den I november 1969 av avdelningschefen Nils-Henrik Lundquist.


 


Prop, 1973:88                                                                         3

skaffningsulredning. Svenska utvecklingsaktiebolaget, Sveriges Industri­förbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens central­organisation (TCO), Statstjänstemannens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska teknologföreningen och Värnpliktiga underofficerares riksförbund. Universitetskanslers-ämbetet har bifogat yttranden av rektorsämbetena vid karolinska institu­tet, tekniska högskolan i Stockholm och högskolan i Linköping.

På grundval av utredningens första delbetänkande oeh remissyttrande­na över delta meddelade Kungl. Maj;t i april och juni 1971 tilläggsdirek­tiv för del fortsalla arbetet. 1 december 1971 överlämnade försvars­forskningsutredningen delbelänkandet (Ds Fö 1971:5) Försvarsforsk­ningens ledning och i oktober 1972 slutbetänkandet (SOU 1972:8) Forskningen inom försvaret. Betänkandena mynnar ut i förslag hur de olika huvuddelarna i försvarsforskningsorganisationen bör utformas och lokaliseras.

På uppdrag av utredningen har försvarets rationaliseringsinstitut ut­arbetat huvuddragen i ett ekonomiskt redovisningssystem för försvars­forskningsorganisationen samt biträtt utredningen med vissa organisa­tionsfrågor. Uppdraget har redovisats i rapporten (Ds Fö 1971:6) Syn­punkter på ekonomisk redovisning m. m, i en ny försvarsforskningsorga-nisalion. Rationaliseringsinstitutet har vidare på utredningens uppdrag ut­rett organisation och dimensionering av vissa stödfunktioner inom forsk­ningsorganisationen. Detta uppdrag har redovisats i rapporten (Ds Fö 1972:3) Stödfunktioner i en ny försvarsforskningsorganisation.

Efter remiss har yttranden över betänkandena avgelts av överbefäl­havaren — efter hörande av försvarsgrenschefema — försvarets civUför­valtning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försva­rets materielverk, försvarets forskningsanstalt, mililärpsykologiska insti­tutet, miUtärhögskolan, civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, försvarets rationaUseringsinslilut, flygtekniska för-söksanlalten, försvarsmedicinska forskningsdelegalionen, socialstyrelsen, statens bakteriologiska laboratorium, statskontoret, riksrevisionsverket, universitelskanslersämbetel, statens medicinska forskningsråd, statens veterinärmedicinska anstalt, sprängämnesinspektionen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, styrelsen för teknisk utveckUng, ingenjörsvetenskaps­akademien, Sveriges Industriförbund, försvarets forskningsanstalts perso­nalorganisationers representantskap, LO, TCO saml SACO, Försvarets forskningsanstalt har bifogat yttrande av förelagsnämnden vid anstalten. Universitetskanslerämbetet har bifogat yttranden av rektorsämbetena vid universitetet i Lund, karolinska institutet, tekniska högskolan i Stock­holm och högskolan i Linköping, LO hänvisar i sill yttrande till ett av Statsanställdas förbund avgivet yttrande.

Frågan om olika försvarsforskningsmyndigheters lokalisering har även behandlats av delegationen för lokalisering av statlig verksamhet, senast i betänkandet (SOU 1972:55) Decentralisering av statlig verksamhet - ett led i regionalpolitiken, del 2, slutrapport.

Vissa frågor med anknytning lill försvarsforskningens framtida organi-


 


Prop. 1973.88                                                                          4

sation   har   vidare  behandlats  av   1969  års  utredning  för  samordnad forskning i betänkandet (Ds I 1970:2) Samordnad teknisk forskning.

Försvarsforskningens nuvarande organisation m. m.

Forsknings- och utvecklingsverksamheten i försvarets planerings- och programbudgetsystem, m.m.

Enligt direktiven skulle försvarsforskningsulredningen vid sitt arbete beakta del nya planerings- och budgeteringssystem som tillämpas inom försvarsdepartementets verksamhetsområde fr. o. m, budgetåret 1972/73 (prop, 1970:97, SU 1970:203, rskr 1970:420),

Utgångspunkten i systemet är särskilda studier av den internationella utvecklingen, miljöstudier, och av det svenska samhällets förändring, I perspeklivplaner redovisas olika alternativ för framtida försvars-, utformningar samt handlingsvägar och möjligheter alt nå dessa. För handlandet på kort sikt upprättas handlingsprogram i form av femåriga mllande programplaner. Underlag för statsmakternas ställnings­taganden lill särskilt resurskrävande objekt, t, ex, nya vapensystem och stora organisatoriska förändringar, redovisas is, k, systemplaner.

Utmärkande för det nya systemet är alt planering och budgetering i stor utsträckning inriktas mot krigsförbanden, varvid förband med samma eller likartade uppgifter förs samman till delprogram. För budgete­ringen förs delprogrammen samman lill organisatoriska huvudprogram som knyter an till nuvarande ansvarsförhållanden inom försvaret. Dessa huvudprogram tillgodoser främst kraven från ansvars-, produktions- och resurstilldelningssynpunkt. De organisatoriska huvudprogrammen är följande,

1,  Arméförband

2,  Marinförband

3,  Flygvapenförband

4,  Central och högre regional ledning

5,  Gemensamma myndigheter och funktioner

6,  Civilförsvar,

För diskussion av försvarets utformning på lång sikt, främst inom ramen för perspektivplaneringen, förs delprogrammen samman till av­vägningsprogram. Dessa sätts samman så att de underlättar belysningen av väsentliga frågor om avvägningen mellan olika försvars­funktioner, 1 den indelning i avvägningsprogram som har använts i 1972 års försvarsbeslut (prop, 1972:75, FöU 1972:17, rskr 1972:231) och i anvisningarna för perspektivplaneringen avseende det mUitära försvarets utveckling efter år 1977 ingår bl, a, avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning.

Verksamheten inom det militära försvaret indelas i produk­tionsområden, i vUka verksamhet av likartad karaktär förs sam­man, Huvudproduklionsområdena för det mUitära försvaret är följande, 1, Ledning och förbandsverksamhet


 


Prop. 1973:88                                                                         5

2,  Materielanskaffning

3,  Anskaffning av anläggningar m, m,

4,  Forskning oeh utveckling,

Huvudproduktionsområdel Forskning och utveckling indelas i följande delproduktionsområden, nämligen

4.1   Tillämpad, objektbunden forskning, utveckUng och försök,

4.2   Tillämpad, ej objektbunden forskning samt

4.3   Kunskapsuppbyggande forskning.

För organisatoriska program har utsetts programansvariga myndigheter och för varje produktionsområde en eller i vissa faU flera produktionsan­svariga myndigheter, 1 många fall vilar båda typerna av ansvar på en oeh samma myndighet.

För verksamhetsområde som berör flera program eller produktionsom­råden och som kräver särskild kompetens m, m, finns särskilda fack­myndigheter utsedda.

Redovisningen av anslag under fjärde huvudtiteln utgår från den organisatoriska programindelningen. Anslagsframställning görs av myn­dighet som är programansvarig för huvudprogram eller, beträffande huvudprogrammen 4 och 5, delprogram.

För att genomföra verksamheten används ett uppdragssystem. Inom de anslag som beviljas av riksdagen meddelas uppdrag som avgränsas med hänsyn tiU indelningen i program oeh produktionsområden. Uppdrag som lämnas av Kungl, Maj:t till produktionsmyndighel kaUas primärupp­drag. Uppdrag som har en produktionsmyndighet eller annan verkstäl­lande myndighet som avsändare oeh en produktionsmyndighet eller annan verkställande myndighet som mottagare benämns sekundär­uppdrag.

Underindelningen av huvudproduktionsområdet Forskning och utveck­ling i delproduktionsområden har flera beröringspunkter med den indel­ning av forsknings- och utvecklingsverksamheten i grundforskning, tilläm­pad forskning och utvecklingsarbete som förekommer i nationeU och internationeU forskningsstatistik.

Den s, k, grundforskningen bmkar betecknas som ett syste­matiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap och nya idéer utan någon bestämd tillämpning i sikte. Begreppet innefattar både fri grund­forskning ulan inskränkning i forskningens inriktning och riktad grund­forskning där forskningens syfte är att lägga en grund som kan länkas ge tillämpningar, vanligen inom ett visst område. Den riktade grundforsk­ningen utgör således en del av den målbundna forskningen. Delproduk­tionsområdet Kunskapsuppbyggande forskning avser främst riktad grund­forskning av betydelse för totalförsvaret.

Tillämpad forskning innebär systematiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap och nya idéer med en bestämd tillämpning i sikte. Delproduklionsområdet Tillämpad, ej objektbunden forskning motsvarar i stort vad som i officiell forskningsstatistik kallas tillämpad forskning.


 


Prop. 1973:88                                                                         6

Utvecklingsarbetet, slutligen, är ett systematiskt utnyttjan­de av forskningens resultat för all åstadkomma nya produkter, nya processer, nya system eller väsentliga förbättringar av existerande sådana. Delproduktionsområdet Tillämpad, objektbunden forskning, utveckUng och försök omfattar i huvudsak utveckUngsarbete i forskningsstatistikens mening.

Den ej objektbundna forskningen (delproduktionsområdena 4.2 och 4.3) kan sägas ha en mer långsiktig syftning genom att den bl. a. skaU tillhandahålla en del av del tekniskt-velenskapliga beslutsunderlaget för framtida objektbunden utvecklingsverksamhet (delproduklionsområdet 4.1).

Under huvudproduktionsområdel Forskning och utveckling redovisas för budgetåret 1972/73 forsknings- och utveckUngsinsalser för försvars­ändamål om sammanlagt ca 600 milj. kr. Härav avser nära fyra femtedelar objektbunden forskning och utveckling (delproduktionsområde 4.1) med direkt anknytning lill försvarets materielanskaffning. Den objektbundna forskningen och utvecklingen utförs huvudsakhgen inom industrin på beställning av försvarets materielverk. Kostnaderna redovisas företrädes­vis under de försvarsgrensvisa huvudprogrammen. För huvuddelen av den objektbundna forskningen och utvecklingen är sålunda försvarsgrensche­ferna programmyndigheter och materielverket produktionsmyndighet.

Försvarsforskningsutredningens förslag berör främst försvarets forsk­ningsanstalt, militärpsykologiska institutet, flygtekniska försöksanstalten samt vissa försvarsmedicinska forskargrupper som delvis finansieras av försvarsmedicinska forskningsdelegalionen. Delegationen berörs också av förslagen. Tillsammans har dessa enheter f. n. närmare 1 900 anställda och en årsbudget av sammanlagt ca 140 milj, kr. De nämnda forsknings­enheterna med undanlag av flygtekniska försöksanstalten samt i viss mån militärpsykologiska institutet och de försvarsmedicinska forskargrupper­na bedriver främst ej objektbunden forskning. Kostnaderna för enheter­nas verksamhet — med undantag av flygtekniska försöksanstaltens - redo­visas huvudsakligen under resp. myndigheters organisatoriska delprogram inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter och funktioner. De nämnda myndigheterna har både program- och produktionsansvar för hu­vuddelen av den ej objektbundna försvarsforskning som de bedriver.

Försvarets forskningsanstalt

Försvarets forskningsanstalt bildades år 1945 genom en sammanslag­ning av olika försvarsforskningsenheter som hade tiUkommit under 1930-och 1940-talen, Anstalten hade vid starten ca 120 anställda. Numera svarar försvarets forskningsanstalt med en årsomsättning av över 120 milj, kr. och omkring 1 550 anställda för huvuddelen av den ej objeklbundna forskningen för försvarsändamål.

Forskningsanstalten har enligt sin instruktion till uppgift all bedriva forskning för försvarsändamål, främst inom de naturvelenskapUga, tek­niskt-velenskapliga och medicinska forskningsgrenarna i den mån sådan


 


Prop, 1973:88                                                                         7

forskning inte ankommer på andra myndigheter och institutioner.

Verksamheten vid forskningsanstalten är främst inriktad på tillämp­ningar inom området konventionella vapensystem med tillhörande spa­nings-, styrnings- och sambandsteknik samt på skydd mol kärnstrids-medel, biologiska och kemiska stridsmedel (ABC-slridsmedel). Betydande insatser görs också inom området planerings- och systemanalysmetodik.

En del av verksamheten utgörs av kunskapsuppbyggande forskning inom olika tillämpade vetenskaper och teknologier med sikte på framtida tillämpningar inom totalförsvaret. Vidare bedrivs tillämpad forskning i direkt anslutning till att särskilda systemlösningar och komponenter tas fram oeh värderas. Detta sker i samarbete med berörda myndigheter inom totalförsvaret. Därvid deltar forskningsanstalten aktivt i det sludie-och utredningsarbete som bedrivs av de planerings- och anskaffningsan­svariga myndigheterna inom totalförsvaret.

Försvarels forskningsanstalt leds av en styrelse. Ledamöter av denna är chefen för anstalten, som är styrelsens ordförande, och högst älta andra ledamöter som Kungl. Maj:t utser särskilt. Chef för anstalten är en generaldirektör.

Forskningsanstalten är organiserad på fyra avdelningar och två byråer. Avdelning 1 bedriver forskning huvudsakligen inom kemi, medicin och biologi. Avdelning 2 bedriver företrädesvis fysikalisk forskning med anknytning till optik, detonik samt styr- och reglerteknik. Avdelning 3 bedriver forskning huvudsakligen inom teleteknik och elektronik. Avdel­ning 4 bedriver forskning inom fysik och kemi, främst med anknytning till verkningar av och skydd mol kärnladdningar samt avseende material­frågor. Vidare finns en planeringsbyrå, i vars uppgifter ingår operations-och systemanalys och därmed sammanhängande forskning och metodut­veckling samt central sammanhållning av forskningsplanering, konlakt-och informationsverksamhet. SlutUgen finns vid anstalten en administra­tiv byrå. Forskningsanstaltens organisation framgår av en tablå som lorde få fogas till statsrådsprotokollet i detla ärende som bilaga 1.

Forskningsanstaltens verksamhet budgeteras till sin huvuddel, ca 90 %, på primäruppdrag under fjärde huvudtiteln. För planering, budgetering och redovisning av verksamheten tillämpar forskningsanstalten ett intemt programbudgelsystem. I detta fördelas forskningsinsatserna under del­programmet Försvarels forskningsanstalt på programelement som ankny­ter lill olika tekniska tillämpningsområden inom totalförsvaret.

Programelemenlen är följande, nämligen

— A-skyddsteknik,

— B-skyddsteknik,

— C-skyddsleknik,

— Ammunitions- och vapenteknik,

— Stridslednings-, informations- och styrteknik,

— Fordons- och farkostleknik,

— Tillföriitlighets- och försörjningsteknik,

— Humanteknik och

— Övergripande studier och utredningar.


 


Prop. 1973:88                                                                         8

Forskningsuppdrag under programelementen fördelas inom forsknings­anstaltens resursorganisalion, som under avdelningsnivån är uppdelad i institutioner. Institutionerna har vanligen sin kompetens förlagd till fackområden som omfattar olika grundläggande vetenskaps- och teknik­områden. Anstaltens insatser inom ett tekniskt tiUämpningsområde (programelemenl) byggs i regel upp av insatser från ett flertal faekområ-den och därmed forskningsinstitutioner. Detla återspeglar verksamhetens tvärvetenskapliga karaktär.

Huvuddelen av försvarels forskningsanstalt har lokaler inom kvarteret Garnisonen i Stockholm i nära anslutning till de centrala staber och förvaltningar som anstalten samarbetar med. Andra delar av forskningsan­staltens verksamhet är förlagda lill laboratorier oeh försöksområden i Ursvik norr om Stockholm (avdelning 1 och delar av avdelning 4) och Grindsjön sydost om Stockholm (delar av avdelning 2). Därutöver förfogar anstalten över ett antal försöksstationer som har byggts upp där särskilda krav på områdets karaktär har förelegal, exempelvis för antenn­provningar, hydroakustik m. m. I detta sammanhang bör även nämnas den seismologiska multipelslation för detektionsseismologisk forskning oeh internationellt datautbyte som forskningsanstalten har byggt upp och driver utanför Hagfors på särskUt uppdrag av Kungl. Maj:t. Verksamheten föreslås fr. o. m. budgetåret 1973/74 finansieras från tred­je huvudtiteln (prop, 1973:1 bU, 6 s, 42),

Forskningsanstalten förfogade år 1971 över en lokalyta om samman­lagt ca 75 000 m. Anstalten har vidare särskilda försöksområden, I Urs­vik och Grindsjön disponerar anstalten sålunda markområden om totalt ca 8 km,

Försvarets forskningsanstalt har en stor instrumentutrustning som är anpassad till de tillämpningsområden anstalten arbetar inom. Forsknings­anstalten förfogar vidare över omfattande stöd- och servieeresurser för forskningsverksamheten.

Forskningsanstalten bedriver en omfattande informations-, kontakt-och utbildningsverksamhet. En viktig del av kontakt- och informations­verksamheten utförs genom att anstaltens personal medverkar i arbets­grupper inom olika totalförsvarsmyndigheter. Genom direkta kontakter mellan personal vid forskningsanstalten och olika avnämarmyndigheler överförs sålunda fortlöpande specialistkunnande och forskningsresultat utöver vad som kommer till uttryck i formeUa, skrifthga rapporter o, d. Omvänt bidrar de informationer som byts vid personliga kontakter mellan anstaltens forskare och handläggande personal vid oUka myndig­heter inom totalförsvaret till att den löpande forskningsverksamheten anpassas till avnämarnas behov.

Bredden och omfattningen på forskningsanstaltens verksamhet gör att anstaltens kontakter med andra forskningsorgan berör ett stort antal vetenskaps- och teknikområden. Under år 1971 lade anstalten ul 73 uppdrag till universitet och högskolor och till andra statliga forsknings­institutioner. Uppdragens totala kostnad var ca 3,5 milj, kr, eUer omkring 3 % av anstaltens omsättning.


 


Prop. 1973:88                                                                         9

Utöver uppdragen till olika forskningsinstitutioner hade försvarets forskningsanstalt år 1971 uppdrag utlagda på ett 40-tal industrier och konsulter inom och utom landet lill en totalkostnad av ca 2,8 milj, kr.

De formella uppdragen ingår i ett samarbelsnät av delvis informell art. Utöver de fall där direkt samarbete bedrivs torde sålunda flertalet forskare upprätthålla någon form av kontakt med universitets- och högskoleinstitutioner.

Myndigheter oeh förelag utanför försvarssektom har under budgetåret 1971/72 lagt ut uppdrag tiU forskningsanstalten om tillsammans ea 4,8 milj, kr. Av delta belopp kommer drygt hälften från styrelsen för teknisk utveckling och olika forskningsråd.

Forskningsanstaltens kontakter med försvarsindustrin är omfattande. Flertalet industrikontakter beror på oUka uppdrag som försvarets mate­rielverk lägger ul på berörda industrier.

Flygtekniska försöksanstalten

Flygtekniska försöksanstalten tillkom år 1940, Anstalten inordnades under försvarsdepartementet år 1963 efter att tidigare ha sorterat under handelsdepartementet, F, n, har anstalten omkring 250 anställda och en årsomsättning av ca 20 milj, kr.

Flygtekniska försöksanstalten skall enligt sin instruktion främja ut­vecklingen av flygtekniken inom landet och mot ersättning bedriva flygteknisk forsknings- och försöksverksamhet.

Verksamheten har sin tyngdpunkt förlagd dels till aerodynamisk forsknings- och provningsverksamhet avseende utformningen av lyftande och kontrollerande element i flygplan och robotar, dels till hållfasthets­teknisk forsknings- och provningsverksamhet främst avseende s, k, hög-hållfasta lätlkonstruktioner. Som slöd för nämnda verksamheter gör anstalten även betydande insatser inom angränsande mätlekniska områ­den.

Flygtekniska försöksanstalten leds av en styrelse. Ledamöter av denna är chefen för anstalten, som är styrelsens ordförande, och sex andra ledamöter som Kungl. Maj:t utser särskUl. Chef för anstalten är en generaldirektör.

Flygtekniska försöksanstalten är organiserad på ett kansli och fyra avdelningar, nämligen aerodynamiska avdelningen, hållfasthetsavdelning­en, mätlekniska avdelningen och driftavdelningen.

Mindre än en tiondel av anstaltens verksamhet budgeteras på primär­uppdrag under fjärde huvudtiteln. Omkring två tredjedelar finansieras genom sekundäruppdrag från försvarets materielverk, delvis kanaliserade genom de industrier som är engagerade i aktuella flygplanprojekt. Omkring en fjärdedel av försöksanstaltens verksamhet utgörs av forsk­nings- och provningsuppdrag utan försvareanknytning från industrier, forskningsråd m, fl. Huvuddelen av anstaltens verksamhet för försvars­ändamål kan  betecknas som tillämpad, objektbunden forskning direkt


 


Prop. 1973:88                                                                        10

knuten tUl det utveckUngsarbete på beslutade flygplanpiojekt som pågår inom svensk flygindustri.

Flygtekniska försöksanstalten är i sin helhet lokaUserad till Bromma. Anstalten förfogar över huvuddelen av landets vindtunnlar. Vidare har anstalten de särskilda instrument och Verkstadstekniska resurser som behövs för den aerodynamiska och hållfaslhelslekniska verksamheten.

Av vad som sagts om verksamhetens inriktning och finansiering framgår alt försöksanstalten har ett nära samarbete med svensk industri och berörda tekniska sakorgan inom huvudavdelningen för flygmateriel vid försvarets materielverk. Anstalten har vidare nära kontakter med institutionen för flygteknik vid tekniska högskolan i Stockholm och med internationella vetenskapliga organ inom del flygtekniska området.

Fortifikationsförvaltningens forskningsbyrå

Vid fortifikationsförvaltningen finns en särskild forskningsbyrå som är direkt underställd generaldirektören. Forskningsbyrån har utvecklats ur den forskningssektion som inrättades inom dåvarande befästningsbyrån vid förvaltningens tillkomst år 1948. Forskningsbyrån har f. n. ett 30-tal anställda och en årsomsättning av ca 2 milj. kr. Verksamheten finansieras genom primäruppdrag lill forlifikalionsförvaltningen.

Forskningsbyrån bedriver främst byggnadsteknisk forskning som syftar tUl att ge underlag för dimensionering av såväl hela befästningsanläggning­ar som olika komponenter i dessa i anslutning tiU den projekterings- och konstruktionsverksamhet som bedrivs vid förvaltningens befästningsav­delning. Forskningsbyrån är lokaliserad till fortifikationsförvaltningens lokaler i kvarteret Kavalleristen i Stockholm samt till en försöksplats i Rosersberg norr om Stockholm, I Rosersberg förfogar byrån bl, a. över en stor s. k, stötvågslub för prov av olika komponenters motståndskraft mot stötvägor av den typ som förekommer från säväl konventionella laddningar som kärnladdningar.

Militärpsykologiska institutet

MiUtärpsykologiska institutet inrättades år 1955 genom en samman­läggning av verksamhet som tidigare bedrevs försvarsgrensvis. Institutet har f. n. ett 50-tal anställda (varav ett 20-lal korttidsanställda) och en årsomsättning av ca 3,5 milj, kr. Verksamheten budgeteras till omkring två tredjedelar pä primäruppdrag under fjärde huvudtiteln och till omkring en tredjedel på sekundäruppdrag från olika myndigheter inom försvaret.

Enligt sin instruktion leder institutet under överbefälhavaren den militärpsykologiska verksamheten inom krigsmakten och bedriver till detta fackområde hörande forskning och tillämpningsverksamhel.

Institutets verksamhet är till en del direkt inriktad på tillämpningar inom den psykologiska urvals- och provningsverksamheten inom krigs­maklen. Institutet har fackansvar för denna verksamhet. Vidare bedriver


 


Prop, 1973:88                                                                        11

institutet viss bioteknologisk forskning i anknytning till utformningen av vapen och annan krigsmateriel. Institutet utför också vissa sociologiska undersökningar bland försvarets personal.

Chef för militärpsykologiska institutet är en militäröverpsykolog. Institutet är organiserat på fyra avdelningar, en administrativ, en allmän, en prövnings- och en psykoteknologisk avdelning. Institutet är lokaliserat till Stockholm men skall enligt beslut av riksdagen (prop. 1971:29, InU 1971:15, rskr 1971 ;196) flyttas till Karistad år 1976.

Försvarsmedicinsk forskning

Som tidigare har nämnls bedriver försvarels forskningsanstalt viss forskning av medicinsk och biologisk karaktär, främst med anknytning till skyddet mol ABC-stridsmedel.

Nuvarande organisation för den försvarsmedicinska forskningen utan­för försvarets forskningsanstalt tillkom år 1963, bl.a. på grundval av förslag från försvarsmedicinska forskningsutredningen. Enligt 1963 års organisation är ansvaret för samordning och finansiering av den försvars­medicinska forskningen utanför forskningsanstalten delat mellan två organ, nämligen försvarsmedicinska forskningsdelegationen, som lyder under försvarsdepartementet, och försvarsmedicinska sektionen inom statens medicinska forskningsråd, som lyder under utbildningsdeparle­menlet.

Försvarsmedicinska forskningsdelegalionen har till uppgift att planera, samordna och finansiera den tillämpade försvarsmedicinska forskningen. I delegationen ingår generalläkaren, civilförsvarsöverläkaren samt företrä­dare för överbefälhavaren, socialstyrelsen, försvarets forskningsanstalt och den allmänmedicinska forskningen. Delegationen fördelar ett årligt anslag till försvarsmedicinsk forskning om f. n. 3,5 milj. kr. Med dessa medel stöder delegationen försvarsmedicinsk forskning dels i form av projektanslag till forskare och forskargrupper vid universitet och högsko­lor m. m,, dels i form av anslag till fyra forskargrupper som är knutna till staber och förvaltningsmyndigheter inom krigsmakten. Dessa myndighe­ter bidrar också till finansieringen av gruppernas verksamhet. Grupperna är armémedicinska forskargruppen i Stockholm, navalmedicinska forskar­gruppen vid marinens dykerikontor i Stockholm, flygmedicinska institu­tionen vid försvarets materielverks försökscenlral i Malmsläll samt miUtärmedicinska undersökningscentralen i Stockholm, som lyder under försvarets sjukvårdsstyrelse. Gruppernas verksamhet är främst inriktad på fysiologiska och bioteknologiska frågor som är specifika för arbetsmiljö och arbetsuppgifter inom ohka delar av försvaret under krig och i fred. Delegationens anslag finansierar ett 25-tal arvodestjänster vid de nämnda grupperna inom försvaret och ett 30-tal tjänster vid andra forskargrupper, huvudsakligen vid universitet och högskolor.

Statens medicinska forskningsråd förfogar för budgetåret 1972/73 över ett särskUl anslag till försvarsmedicinsk grundforskning om 4 370 000 kr. som redovisas under åttonde huvudtiteln. Anslaget fördelas


 


Prop. 1973:88                                                                        12

genom rådets försvarsmedicinska sektion. 1 sektionen ingår bl. a. general­läkaren samt företrädare för civilförsvarsstyrelsen, försvarets forsknings­anstalt, försvarsmedicinska forskningsdelegationen samt för rådets all­mänmedicinska seklion. Forskningsrådets försvarsmedicinska sektion och försvaismedicinska forskningsdelegationen har ett gemensamt arbetsut­skott för beredning av samarbels- och samordningsfrågor.

Statens medicinska forekningsråd stöder försvarsmedicinsk grundforsk­ning främst inom områdena flyg- och navalmedicin, loxikologi, bakterio­logisk bioteknik, chock- och brännskadeforskning saml experimentell psykologi. Inom dessa områden har rådet inrättat fasta forskargrupper med sammanlagt ett 40-tal anställda. Därutöver finansierar forsknings­rådet genom projektanslag forskning vid ohka universitets- och högskole­institutioner m.m.

Förutom den försvarsmedicinska forskning som bedrivs med stöd frän rådet och delegationen samt vid försvarets forskningsanstalt svarar statens bakteriologiska laboratorium för tillämpad forskning kring skydd och beredskap mot epidemier, bl. a, med anknytning till skydd mot B-strids-medel. Laboratoriet har innevarande budgetår ett anslag om 1 225 000 kr, för försvarsmedicinsk verksamhet. Anslaget redovisas under femte huvudtiteln. För verksamheten finns vid laboratoriet inrättade två enhe­ter med sammanlagt tio tjänster.

Övrig forskning

Mililärhistorisk forskning bedrivs vid militärhistoriska avdelningen vid mUitärhögskolan i Stockholm och vid universitet och högskolor med stöd av mUitärhistoriska forskningsdelegationen. För verksamheten har nämn­da enheter för budgetåret 1972/73 budgeterat ca 700 000 kr., varav 100 000 kr. fördelas av delegationen.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar bedriver och stöder viss forskningsverksamhet med anknytning till problem inom opinionsbild­ning och -mätning samt masskommunikation och propagandaanalys. För denna verksamhet disponerar nämnden ett anslag av 360 000 kr. för budgetåret 1972/73.

Försvarels brevskola utvecklar oeh framställer utbildningshjälpmedel för försvaret och bedriver i samband därmed tillämpad forskning inom del utbildningsteknologiska området. För budgetåret 1972/73 har brev­skolan budgeterat 5 5 000 kr. för ändamålet.

Nuvarande former för inriktning och samordning m.m.

Enligt gällande instruktion skall överbefälhavaren i samråd med försva­rets forskningsanstalt och andra berörda myndigheter planlägga den huvudsakliga inriktningen av forskningen vid krigsmakten. Samordningen av den långsiktiga forskningsplaneringen sker främst i samband med de s, k, stora rullningarna av försvarets långsiktsplaner, dvs, i anknytning till den slora rullning av försvarels perspeklivplaner som enUgl förevarets planerings- oeh programbudgetsystem normalt avses ske vart fjärde år.


 


Prop. 1973:88                                                                        13

Vid ruUningen av forskningsanstaltens forekningsplaner sker därvid ett omfattande samråd mellan anstalten samt staber, förvaltningar och andra myndigheter inom totalförsvaret, Detla samråd har kommit att innefatta konferenser och sammanträden mellan företrädare för forskningsanstal­ten och dess avnämare på ett flertal nivåer, från tekniskt beredande nivåer lill verkschefsnivå. Med ledning av vad som har kommit fram under en stor rullning av forekningsanslaltens forskningsplaner meddelar överbefälhavaren i samråd med civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar rekommendationer till anstalten för inriktning av forekningsverksamheten under den närmaste programplaneperioden. För­svarels forskningsanstalt inger i enlighet med sin instruktion anslagsfram­ställning genom överbefälhavaren. Anslagsframställningen grundas på överbefälhavarens direktiv med allmänna riktlinjer för framställningarna.

På i princip motsvarande sätt som forskningsanstalten har militärpsy­kologiska institutet all vid planläggningen av sin verksamhet och upprät­tande av anslagsframställning följa överbefälhavarens direktiv med all­männa riktlinjer för verksamheten.

Prioriteringen och inriktningen av den försvarsmedicinska forskning som finansieras av statens medicinska forskningsråd och försvarsmedicins­ka forskningsdelegalionen sker bl, a, på grundval av fleråriga behovspla­ner som utarbetats av försvarets sjukvårdsstyrelse enligt överbefälhava­rens direktiv och i samband med staber oeh förvaltningar.

Den objeklbundna forskning och utveckling som bedrivs i anslutning lill malerielanskaffningen för förevarel samordnas till sin huvuddel av försvarets materielverk. Materielverket har därvid att följa de direktiv och anvisningar som utfärdas av överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna. Försvarets materielverk svarar också för samordningen av den flygteknis­ka och skeppstekniska försvarsforskningen liksom av forskningen rörande markfordon. Främst inom det flygtekniska området har därvid genom materielverket finansierats även periodiska insatser för forskning av ej objektbunden karaktär.

Civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och överstyrelsen för ekonomiskt försvar ansvarar enligt sina instruktio­ner för erforderlig forskning inom sina resp, verksamhetsområden. Sam­ordning med krigsmaktens forskning sker bl, a, genom att nämnda myndigheter utom beredskapsnämnden deltar i de samråd som ingår i planeringen av forskningsanstaltens verksamhet.

Försvarsforskningsutredningens principförslag

Utgångspuiditer

Utredningen konstaterar all sambandet mellan forsknings- och utveck­lingsinsatser samt ekonomisk styrka och tillväxttakt har tilldragit sig stort intresse i den ekonomiska och politiska debatten under 1960-talel, Det har uppstått ett ökat medvetande om betydelsen av starka forsknings-och utveckUngslillgångar effektivt kopplade lill motsvarande industriella produktionsförmåga. Ett lands tillgångar i dessa avseenden har enligt


 


Prop, 1973:88                                                                        14

utredningen kommit att betraktas som verktyg av stor betydelse för att förverkliga olika nationella mål, bl, a, i fråga om politisk och ekonomisk handlingsfrihet. Utredningen framhåUer vidare att den sedvanliga synen på forskning, teknisk utveckling, marknadsföring och produktion som sinsemellan förhållandevis artskilda verksamheter alltmer har kommit att ifrågasättas. MåUnriktad forskning - även av grundläggande natur — och systematiskt utvecklingsarbete har kommit att framstå som viktiga hjälpmedel i den långsiktiga planeringen av olika aktiviteter både inom den offentliga och den enskilda sektorn.

Om efterkrigstidens utvidgade forekning och den tekniska utvecklingen betraktas med utgångspunkt i vilka drivkrafter som har stått bakom utvecklingen i stort konstaterar utredningen att behovet av avancerad teknisk utrustning för militära ändamål har spelat en framträdande roll vid sidan av de ekonomiska målsättningarna. Försvarsforskningens centra­la roll i den tekniska utvecklingen återspeglas i fördelningen av de natio­neUa forsknings- och utvecklingsinsatserna på skilda samhällsområden. 1 ett stort antal länder svarar sålunda försvaret i dag för mellan en femtedel och hälfien av de totala forsknings- och utvecklingsinsatserna. Bland mindre och medelstora länder intar Sverige en tätplats i fråga om försvareforskningens andel av de totala forskningsanslagen.

Forskning och utveckling för försvarsändamål utgör således ett viktigt inslag i den målinriktade och tillämpade forsknings-och utveckUngsverk-samheten. Huvuddelen av insatserna inorr försvarsforskningen avser s. k. objektbunden materielutveckling, vanligen förlagd till industrin och med stark koncentration till vissa branscher. En inte obetydlig del består dock av avancerad teknisk-naturvetenskaplig forskning, som bedrivs i särskilda laboratorier eller vid civila forskningsinstitutioner.

I fråga om sambandet mellan försvarsforskningen och säkerhetspoliti­ken konstaterar utredningen alt Sveriges alliansfria politik medför behov av en hög försvarspolitisk ambitionsnivå. Den vilja till oberoende som ligger i de säkerhetspolitiska mål som har angetts av statsmakterna förutsätter bl. a, att Sverige kan utforma, bygga upp och underhålla sitt totalförsvar utan stöd från andra länder. Egen tillverkningskapacitet när det gäller högt utvecklad försvarematerid och en däremot svarande kunskapsnivå är enligt utredningen en förutsättning för att nå önskad handlingsfrihet i förhållande till olika politiska blockbildningar. Delta gäller även om vi i fredstid väljer att köpa materiel utomlands i stället för att själva tillverka den. Tolalförevarsinriktad forskning och utvecklingar sålunda enligt utredningen ett av medlen för alt uppnå de säkerhetspoli­tiska mål som har angetts av statsmakterna.

Utredningen har inte haft anledning att behandla de avvägningspro­blem som föreligger vid fördelningen av resurser mellan försvarssektom och andra sektorer av samhället. Vid den interna försvarsplaneringen, dvs. vid fördelningen av resurser inom försvarssektorn för olika ändamål, utgår man enUgt utredningen från de resursramar som statsmakterna har angett som utgångspunkt för planeringen under en viss lidsperiod. Försvarsforskningsprogrammels inriktning och omfattning bestäms i förs­ta hand av försvarels behov av forekning för alt kunna uppfylla gällande


 


Prop. 1973:88                                                                        15

mål för säkerhets- och försvarspolitiken. Avvägningen av forskningspro­grammet sker därför enligt utredningen primärt inom ramen för hela försvarsprogrammet och gäller slorieken av de resurser som skall avsättas för forskning, vars syfte är att ge styrka och handlingsfrihet på lång sikt, jämfört med åtgärder som syftar lill kortsiktig styrka. En direkt avväg­ning av försvarels forskningsprogram mol andra samhällssektorers forsk­ningsprogram och mot den fria grundforskningen framstår därför knap­past som meningsfull enligt utredningen. Vilka produktionsresurser som bör användas för i första hand förevarsforskning kan däremot, konstate­rar utredningen, bli föremål för överväganden av allmänt forskningspoli-tisk natur som siktar bl. a. lill bästa möjliga utnyttjande av landets samtliga forskningsresurser för olika samhällsbehov. Sådana överväganden rörande användningen av olika forskningsresurser på lång och kort sikt får dock enUgl utredningen inte innebära en omprioritering av de långsiktiga målen inom resp. samhällssektor vilka har fastlagts i andra, överordnade sammanhang.

Denna syn på samspelet mellan olika samhällssektorers forskningspro­gram och mer allmänt forskningspolitiska överväganden om uppbyggna­den och utnyttjandet av olika forskningsresurser utgör enhgt utredningen en viktig utgångspunkt för att bedöma olika organisatoriska lösningar av ansvarsfördelningen inom försvarsforskningen.

Utredningen framhåller vidare alt försvarsforskningens företahandsroll som ett medel all förverkliga de säkerhetspolitiska målen givetvis inle får innebära att den avskärmas från annan forsknings- och ulveckUngsverk-samhel i landet. Denna fråga bör ses bl. a. mol bakgrund av att försvarsforskningen under en följd av år har svarat för en avsevärd del av de sammanlagda forsknings- och utvecklingsinsatserna inom landet. Ut­redningen påpekar därvid bl. a. all en följd av framför allt den objekt­bundna utvecklingens stora omfattning är all försvarssektorn har bidragit lill alt bygga upp högt utvecklade resurser för forskning och utveckling inom industrin. Utredningens kontakter med förelag som har fått betydande uppdrag från förevaret tyder pä att försvarsbeställningarna har haft stor inverkan på den allmänna kunskapsnivån och därmed pä konkurrenskraften i dessa företag. Detta torde enligt utredningen gälla även ett stort antal med- och underleverantörer som har deltagit i de större försvarebeslällningarna. Beställningarnas viktigaste återverkningar bedöms av utredningen vara indirekta, t. ex, allmänt ökad teknisk förmåga och ökal administrativt kunnande.

Utredningen konstaterar vidare att försvarssektorn, vid sidan av alt bygga upp egna forskningsorgan som försvarets forskningsanstalt, har aktivt främjat forskningen bl. a. vid universitet och högskolor samt vissa särskilda forskningsinstitut. Den försvarsmedicinska forekningen är sålun­da huvudsakligen förlagd till universitet och högskolor. 1 några fall har stödfinansiering från försvaret i anslutning till olika forsknings- och utbildningsbehov bidragit lill att högskoleinstitutioner har inrättats snab­bare än som annars hade varit möjligt.

Mot bakgrund av försvarsforskningens betydande andel av de samman-


 


Prop. 1973:88                                                                        16

lagda forskningsinsatserna i landet och behovet att hushålla med våra begränsade foreknings- och utvecklingsresurser finns det enligt utredning­en både samhällsekonomiska och teknisk-vetenskapliga motiv för att så långt möjligt samordna resurserna för försvarsforskning och annan forsk­ning. Ett viktigt inslag i forskningspolitiken måste, framhåller utredning­en, alltid vara frågan om hur kvalificerad leknisk-vetenskapHg personal och dyrbar forekningsapparatur skall utnyttjas för skilda ändamål i samhället. Om sådana resurser kan utnyttjas samtidigt för flera samhälls­uppgifter bör möjligheterna tas till vara av ekonomiska skäl. En sådan samordning kan dessutom enligt utredningen verksamt bidra till att skapa större och från samlad kompelens- och produklionsekonomisk synpunkt mer slagkraftiga forskningsenheter vid högskolor, andra statliga institutio­ner och företag i landet.

Rent produklionsekonomiska rationaliseringssträvanden med utgångs­punkt i ett samordnat utnyttjande av bl. a, vetenskaplig utrustning får emellertid enligt utredningen vägas mol dé eventuella nackdelarna med en ökad splittring i målinriktningen hos oUka forskningsenheter. Detta anses särskilt behöva beaktas vid verksamhet av nyskapande karaktär, där ingående kännedom om avnämarnas problem och behov ulgör ett viktigt inslag i den kvaUficerade personalens kunnande. Utredningen pekar i anslutning härtill på pereonalens stora betydelse när del gäller den ej objektbundna foreknings- och utvecklingsverksamheten för försvarssek­torn. Således överstiger exempelvis forskningsanstaltens årliga personal­kostnader det sammanlagda anskaffningsvärdet av anstaltens instrument-uppsättning. Detta utesluter inte att vissa områden, t, ex, flygteknisk forskning, kräver omfattande instrumenlinvesteringar.

Försvarsforskningens samband med försvarsplaneringen

Försvarsforskningens syften

Utredningen konstaterar att sambandet mellan forskning, utveckUng och planering fortlöpande har förstärkts inom det svenska försvaret. Senast har detta kommit tiU uttryck i det nya planerings- oeh program­budgetsystemet. Denna utveckling har enligt utredningen medfört att för­svarsforskningens uppgifter i totalförsvaret har kunnat bestämmas och av­gränsas aUt bättre.

Utredningen har mot denna bakgrund funnit del nödvändigt att i sitt första delbetänkande tämUgen utförUgt beröra vissa frågor i anslutning till planeringssystemet, som inte tidigare har behandlats i annat samman­hang och som utredningen har bedömt vara av stor betydelse för att belysa sambandet mellan planeringsverksamhet och forskningsinsatser. Utredningen har därvid som en utgångspunkt för sina överväganden funnit del lämpligt all skilja mellan tre huvudsyften för försvarsforsk­ningen enligt följande, 1, Forskning som syftar tUl att ge underlag för att närmare bestämma

totalförevarets mål.


 


Prop. 1973:88                                                                        17

2.      Forskning som syftar tUl att ange och åskådliggöra olika handlingslin­
jer för att nå dessa mål och till att ge underlag för val mellan handlings­
linjerna,

3,      Objektbunden forskning och utveckling för all säkerställa att målen
kan förverkligas i enlighet med beslutade handlingslinjer.

Till försvarsforekning med huvudsyfte 1 hänför utredningen miljö­studier och studier av del svenska samhällets förändring samt prognos-och forskningsverksamhet som hänger samman med dessa studier, dvs. verksamheter som skall ge underlag bl. a. för statsmakternas ställnings­taganden till målen för försvaret på lång sikt. Försvarsforskning med huvudsyfte 2 utgörs enligt utredningen av studier, forskning och tekniskt utvecklingsarbete som avser bl. a. att ge underlag för att inventera och fortlöpande ange alternativa sammansättningar av det framtida försvaret och dess skilda delar, t. ex. olika vapensystem. Till försvarsforskning med huvudsyfte 3 hänför utredningen tekniskt utvecklings- och konstruk­tionsarbete i traditionell mening liksom utveckling av urvals- och utbild­ningsmetodik m, m,, allt med anknytning till enheter i försvarels krigs-eller fredsorganisation för vilka beslut finns om anskaffning (uppsätt­ning).

Avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning

En viktig avvägningsfråga vid planering och budgetering inom försvaret är enligt utredningen att fördela resurserna meUan insatser som kan ge största möjliga operativa styrka under en kommande programplaneperiod och insatser som syftar till ökad anpassningsförmåga och därmed ökad handlingsfrihet i framtida beslutssituationer. Graden av handlingsfrihet vid ell framtida beslutstillfälle bestäms dels av del antal handlingsalterna­tiv som då finns, dels av hur väl de olika alternativens möjliga följder har beskrivits. En hög grad av handlingsfrihet i försvarsplaneringen kan sålunda enligt utredningen i de flesta fall uppnås endast med stöd av underlag som utgör resultatet av flera års studie-, forsknings- och utvecklingsarbete. Det finns därför enUgt utredningen anledning att vid avvägning av insatserna för olika verksamheter inom försvaret skilja forskningsuppgifter som syftar lill ökad anpassningsförmåga och hand­lingsfrihet på sikt, dvs, forskning med huvudsyftena 1 och 2, från objektbunden forskning och utveckling med huvudsyfte 3, Utredningen finner starka skäl för att studie-, utrednings- och forskningsverksamhet med huvudsyftena 1 och 2 förs samman lill ett avvägningsprogram Allmän försvarsforekning.

En betydelsefull fråga är enligt utredningen hur avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning skall avgränsas från planeringsverksamheten. Enligt utredningens mening bör i avvägningsprogrammet ingå att ta fram huvuddelen av underlag och metoder för perspeklivplaneringen. SlutUg värdering och sammanställning av detla underlag i samband med utarbe­tandet av perspeklivplaner för totalförsvarets olika delar bör räknas till planeringsverksamhet och därför falla utanför programmet.

En  annan viktig gränsdragningsfråga finns enUgl utredningen meUan

2 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 88


 


Prop. 1973:88                                                                        18

avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning och den objektbundna forsknings- och utvecklingsverksamheten. Utredningen framhåller härvid­lag alt avgränsningen exempelvis kan anknytas lill vissa beslutspunkter vid beredningen av oUka anskaffningsärenden.

Utredningen diskuterar oUka faktorer som har betydelse för försvare­forskningens inriktning och dimensionering och dessa faktorers samband med målen för vår säkerhets- och försvarspolitik. Utredningen framhåller därvid bl, a. att en hög ambitionsnivå för försvarsplaneringen i form av krav på anpassningsförmåga hos försvaret och därmed sammanhängande handlingsfrihet i det långsiktiga perspektivet ställer krav på en hög ambitionsnivå inom avvägningsprogrammet Allmän förevarsforskning. Det är därvid enUgt utredningen bl, a. fråga om att genom studier, forskning och tekniskt utvecklingsarbete säkerställa att de vapensystem som skall ingå i den framtida försvarsorganisationen utformas med tanke på dennas anpassningsförmåga. Del kan också enligt utredningen vara fråga om att minska ett säkerhetspolitiskt risktagande genom att möta vissa typer av tänkbara hot (angreppsfall) främst genom en hög bered­skapsnivå i fråga om studier, forskning, utveckUng och planering bl, a. med hänsyn till de resursbegränsningar som har angetts av statsmakterna för en viss planeringsperiod.

Bl, a, mot bakgrund av det nyss anförda drar utredningen slutsatsen alt en relativt schablonmässig inriktning och dimensionering av försvareforsk­ningen i förhällande till mål och resursinsatser för övriga avvägnings­program inte är lämplig. Utredningen framhåller vidare alt snävt kvantita­tiva ekonomiska lönsamhetskriterier är vanskliga att tillämpa vid inrikt­ning och dimensionering av stora delar av avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning, vare resultat skall utnyttjas på lång sikt och där resultatvärdet skall sättas i samband med olika former av säkerhetspoli­tiskt risktagande.

Program- och produktionsansvar för försvarsforskningen

Mot bakgrund av att försvarets planerings- och programbudgetsystem arbetar ined begreppen program- och produktionsansvar för att beskriva ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter finner utredningen behov av att närmare bestämma dessa ansvarsbegrepp för försvarsforekningen.

I fråga om programansvaret diskuterar utredningen försvarsdeparte­mentets och olika tolalförsvarsmyndighelers behov av alt, som avnämare lill forskningsresultaten, kunna påverka inriktning och omfattning av olika delar av avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning. Med hänvisning till del slora antalet sådana avnämarmyndigheler och lill hiltiUsvarande erfarenheter från forskningsanstaltens forskningsplanering anser utredningen alt försvarsforskningsprogrammets inriktning och om­fattning bör bestämmas genom ett samrådsförfarande av förhandlings­karaktär mellan berörda avnämarmyndigheler och forskningsorgan. Sam­rådsförfarandet skall ge en balanserad avvägning av försvarsforsknings­programmet  bl. a, avseende de säkerhetspolitiska målen och målen för


 


Prop. 1973:88                                                                        19

totalförsvaret, den önskvärda balansen mellan lönsamhetsbedömningar på lång och kort sikt, ohka avnämarmyndighelers särskilda behov samt det internationella kunskapsläget och tillgängliga forskningsorgans kapacitet och kompetens i nuläget och på sikt.

En myndighet kan därvid enligt utredningen tilldelas ansvaret att hålla samman detla samrådsförfarande mellan avnämarmyndigheler och forsk­ningsorgan, dvs, rullningen av avvägningsprogrammet. Detta kan också kombineras med att myndigheten har organisatoriskt pro­gramansvar, dvs, är programmyndighet för större eller mindre delar av den verksamhet som ingår i avvägningsprogrammet. Det organisato­riska programansvarel innebär enligt utredningen för det första att programmyndigheten — efter de riktlinjer för planeringen som anges av Kungl. Maj:t - skall styra fördelningen av myndighetens del av avväg­ningsprogrammets forskningsmängd inom programplanernas tidsperspek­tiv i form av uppdrag på olika produktionsorgan inom och utom försvarssektorn. För det andra innebär programansvaret att program-myndigheten skaU lämna in anslagsframställning med programplan för berörda delar av avvägningsprogrammet på grundval av underlag från produklionsmyndighelerna och redovisa utvecklingen av verksamheten under närmast föregående budgetår. För det tredje innebär programan­svaret att programmyndigheten skall övervaka och anpassa främst den långsikliga utvecklingen av storlek, struktur och beläggning hos de utnyttjade forskningsresurserna inom försvarssektom, dels till behoven inom myndighetens del av avvägningsprogrammet, dels lill tillgången på andra forskningsresurser. Därvid skall även beaktas möjligheten av och lämpligheten i att tillgodose behov av exempelvis objektbunden utveck­ling eller insatser ål kunder utanför försvarssektorn.

Produktionsansvar för försvarsforskning bör enligt utred­ningen innebära ansvar för planering och genomförande av den löpande forskningsverksamheten enligt programplaner och primäruppdrag. Pro­duktionsansvaret innebär ett långtgående ansvar för såväl resullal som produktionsresursernas kvalitet och ekonomiska utnyttjande. Det inne­bär vidare ansvar för del underlag lill primäruppdragsförslag som lämnas till programmyndigheten. Som underlag för en diskussion av vissa ansvarsfördelningsfrågor lar utredningen i det första betänkandet också upp några principiella krav på produktionsfunktionen. Dessa berör främst informations- och kontaktvägar saml frågor som hänger samman med ett samordnat utnyttjande av olika forskningsresurser.

Utredningens organisationsalternativ

Utredningen lägger fram fyra huvudalternativ lill principlösning av försvarsforskningens organisation. Med hänvisning till det starka samban­det mellan försvarsforskning och försvarsplanering har utredningen funnit del nödvändigt att behandla även de organisatoriska formema för all la fram visst underlag till perspektivplaneringen inom totalförsvaret.


 


Prop, 1973,88                                                                        20

Huvudalternativ 1 innebär all forskningsorganen, dvs, för­svarets forskningsanstalt, flygtekniska försöksanstalten och militärpsyko­logiska institutet, organisatoriskt inordnas under andra förvaltningsmyn­digheter så att försvarets materielverk får den teknisk-nalurvetenskapUga forskningen och försvarets sjukvårdsstyrelse den medicinsk-beteendeve-tenskapliga. Därtill inrättas en central delegation för försvarsforskning med främsta uppgift att ta initiativ till oeh finansiera viss forskning av långsiktigt kunskapsuppbyggande karaktär vid universitet, högskolor och industrier.

Alternativet är enligt utredningen anpassat lill en låg ambitionsnivå för alternativplanering och därmed sammanhängande försvarsforskning. Tyngdpunkten läggs på det objeklbundna utvecklingsarbetet, Resursema för alt ta fram underlag till perspektivplaneringen är i detta alternativ fördelade på staber och förvaltningsmyndigheter.

Enligt huvudalternativ 2 förs större delen av försvarets forskningsorgan samman till en myndighet, en utvidgad försvarels forskningsanstalt. Två underalternativ ingår som skiljer sig åt i fråga om formerna för att ta fram underlag för perspektivplaneringen, I del ena underalternativet förstärks överbefälhavarens, civilförsvarsstyrelsens m, fl. myndigheters resurser för forskningsplanering, systemanalys m, m. Dessa myndigheter tar själva fram huvuddelen av det underlag som behövs för perspektivplaneringen inom sina verksamhetsområden. De kan i samband därmed tiUdelas betydande program- och även produktionsan­svar för tillhörande forskningsverksamhet som då läggs ut i form av uppdrag på olika forskningsorgan, 1 det andra underalternativet tillskapas i forskningsorganisationen en särskild serviceenhel för perspeklivplaneun-derlag enUgt vad som närmare beskrivs i det följande i anslutning lill huvudalternativ 3,

För verksamhet som faller under avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning får forskningsanstalten åtminstone i det senare av de nämnda underalternativen ett samlat program- och produktionsansvar. Inom anstalten inrättas ett starkt centralt stabsorgan för produktionspla­nering och produktionsledning, I stabsorganet ingår projektledare och vetenskapliga råd samt representanter för olika totalförsvarsmyndigheter.

Huvudalternativ 3 karaktäriseras enligt utredningen — lik­som huvudalternativ 2 — av en strävan att söka nå större samordning än f, n, av såväl program- som produktionsfunktionen för försvarsforskning­en. Program- och produktionsansvar förläggs dock enUgt alternativ 3 lill skilda myndigheter.

Som programmyndighet inrättas en styrelse för försvarsforskning med anslagsfördelande, beredande och samordnande uppgifter. Särskilt bety-delsefuUt är enligt utredningen styrelsens samordningsansvar för den långsiktiga utveckUngen av försvarsforskningsprogrammet och -resurser­na.

Produktionsresurser som försvarels forskningsanstalt, flygtekniska försöksanstalten m, fl, behälls i alternativ 3 inom försvarssektorn. En närmare organisatorisk samordning av dessa resurser är på sikt tänkbar.


 


Prop. 1973:88                                                                        21

En grundtanke med alternativet är att produktionsorganen ges stor frihet vid forskningens genomförande under ett långtgående ansvar för produk­tionsresursernas kvalitet och ekonomiska utnyttjande.

Huvudalternativ 3 ger vidare uttryck för uppfattningen att arbetet med att la fram underlag till perspektivplanen behöver en starkare anknytning till forskningsverksamhet än till exempelvis traditionellt militärt stabsar­bete. Arbetet med att ta fram perspektivp,'aneunderlag riskerar annars enligt utredningen alt aUlför starkt kopplas samman och konkurrera med planeringen av den kortsiktiga genomförandeverksamheten. Ell syfte med alternativet är också att främja att alla centralt planeringsansvariga myndigheter får tillgång till ell gemensamt och fortlöpande aktualiserat kunskapsunderlag genom korta kontakt- och informationsvägar, inte bara inom totalförsvaret utan också - bl. a, via forskningsorganen - till andra samhällssektorer. Alternativet innebär sålunda att en för totalförsvaret gemensam serviceenhet för perspektivplaneunderlag (SPU) inrättas oeh knyts tUl försvarsforskningsorganisationen. Myndigheter med centralt planeringsansvar, bl, a, överbefälhavaren, CivUförsvarsstyrelsen, bered­skapsnämnden för psykologiskt försvar och överstyrelsen för ekonomiskt försvar, svarar var och en inom sin del av totalförsvaret för perspektivpla-nearbetets inriktning samt för sammanstäUningar, värderingar och rekom­mendationer i anslutning tUl perspektivplanerna inom sina resp, verksam­hetsområden. De planeringsansvariga myndigheterna har sålunda ansvar för att underlag för perspektivplaneringen tas fram. Denna verksamhet läggs dock tiU sin huvuddel ut i form av sekundäruppdrag på serviceenhe­ten för perspektivplaneunderlag,

Serviceenhelen svarar också på uppdrag av Kungl, Maj:t för mUjöstu-dier och studier av det svenska samhällets förändring. Vidare har enheten ansvaret för forskning, utveckling, utbildning och service i anslutning lill planerings-, systemanalys- och värderingsmelodik för totalförsvarets behov, I dessa frågor sker samarbete med universitet oeh högskolor.

Serviceenheten och till denna knutna studiegrupper samt forskningsor­ganen analyserar gemensamt forskningsbehov i anslutning tiU perspekliv-planearbetet och lar fram förslag till forskningsprogram. Den slutliga avvägningen av forskningsprogrammet sker i samråd mellan perspeklivpla-neansvariga myndigheter och forskningsorganen inkl. serviceenheten. Styrelsen för försvarsforskning är sammanhåUande för detta arbete.

Huvudalternativ 4 ger enUgl utredningen uttryck för en strävan tUl långtgående organisatorisk samordning av i första hand statUg teknisk forskning och utveckUng, Organisatoriskt innebär alternativet enligt utredningen alt produktionsresurserna för forskningen förs sam­man lill ell enda produktionsorgan som är inordnat under ett annat departement än försvarsdepartementet.

Detta organ betjänar forskningsprogram inom ett flertal samhällssekto­rer, bl, a. försvarssektorn. Inom försvaret finns huvudsakligen endast en programmyndighet för försvarsforskning i form av en styrelse. TUl denna styrelse kan knytas en serviceenhet för perspektivplaneunderlag enligt den modell som beskrivs för huvudalternativ 3,


 


Prop, 1973:88                                                                        22

Utredningen framhåller att de fyra organisationsalternativen ger uttryck för olika mål och värderingar avseende

— ambitionsnivån för försvarsforskningen,

— formerna  för  att  organisatoriskt  fördela  ansvaret  för  att   ta  fram underlag och metoder för försvarets perspektivplanering,

— ansvarsfördelningen inom själva forskningsorganisationen samt

— omfattningen  av  försvarsforskningens  samordning med övrig forsk­nings- och utvecklingsverksamhet inom landet.

Beträffande ambitionsnivån för försvarsforsk­ningen anser utredningen alt det föreligger starka krav pä olika former av anpassningsförmåga hos totalförsvaret. Delta gäller både i förhållande till ändringar i det säkerhetspoUtiska läget och till ändrade inrikespolitiska ramvillkor. Krav på långsiktig handlingsfrihet i försvars­planeringen kan bl, a, vid begränsade resurser medföra mindre operativ styrka på kort sikt. Detta innebär ett säkerhelspoUtiskt risktagande som bör ske på bästa möjUga kunskapsunderlag.

Kravet pä anpassningsförmåga och handUngsfrihel kan enhgt utred­ningen inte tillgodoses utan en långsiktigt inriktad forsknings-, studie-och utredningsverksamhet i anslutning till totalförsvarels långsiktsplane­ring. Detta talar för att ett awägningsprogram Allraän försvarsforskning bildas. Detta program bör inriktas oeh dimensioneras i förhållande tUl de långsiktiga målen för landets säkerhetspoUtik och försvarsplanering. Dessa mål ställer enUgt utredningen krav på en hög ambitionsnivå inom avvägningsprogrammet. Det anförda talar i sin lur enligt utredningen för att höga krav ställs på försvarsforskningsorganen såväl i fråga om kunskaper om totalförsvaret som när det gäller vetenskaplig kompetens för att säkerställa underlagels allsidighet och vetenskapliga kvaUtet, Härför behövs bl, a, ett väl fungerande kontaktnät både inom försvaret och med organ för högre utbUdning och forskning inom och utom landet.

Beträffande fördelningen av ansvar för alt ta fram perspektivplaneunderlag framhåller utredningen all perspektivplanering enligt det nya planeringssystemet bör ses som en gemensam angelägenhet för hela totalförsvaret. Resurserna för alt la fram underlag för totalförsvarets perspektivplanering av gemensamt intresse för flera myndigheter bör sålunda enligt utredningen samordnas i en serviceenhet som har en fast basorganisation och är direkt knuten tUl försvarsforskningsorganisationen.

Beträffande graden av ansvarsdelegering inom själva forskningsorganisationen anser utredningen att organisatoriskt programansvar för verksamhet som faller under awäg-ningsprogrammet Allmän försvarsforskning bör åläggas en myndighet direkt under Kungl, Maj:t, Instruktioner, arbetsordningar etc, för denna myndighet bör utformas så att de beaktar forskningsbehoven hos oUka myndigheter och organ som är intressenter i försvarsforskningsprogram­met. Ansvarsfördelningen inom försvarsforskningsorganisationen bör i övrigt enligt utredningen karakteriseras av att långsiktsplanering och uppföljning hålls samman centralt, medan en långtgående delegering av


 


Prop, 1973:88                                                                        23

genomförandeansvaret lill själva forskningsorganen bör eftersträvas.

Samarbetet oeh samordningen mellan försvars­forskningen och annan forskning och utveck­ling inom landet måste enUgl utredningen tillmätas stor betydelse. Värdet av produktionsekonomiska samordningsslrävanden för alt exem­pelvis uppnå vissa stordriftsfördelar måste dock vägas mot de nackdelar som kan följa av en spUttring i måUnriklningen hos de forskningsproduce-rande enheterna, Klara ansvarsförhållanden måste också föreligga när del gäller prioriteringar på produklionssidan mellan olika samhällssektorers forskningsprogram. De organisatoriska formerna för samordning av forskningsverksamheten bör därför med beaktande av det nyss anförda främja ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte och resursutnyttjande mellan olika samhällssektorer.

Mot bakgrund av de värderingar som här redovisats går utredningen in på en jämförelse mellan de fyra organisationsalternativ som den har lagt fram. Utredningen framhåUer att en organisationslösning enligt huvudal­ternativ 1, dvs, att nuvarande försvarsforskningsorgan inordnas i försva­rets materielverk och försvarels sjukvårdsstyrelse, innebär betydande nackdelar, främst därför att alternativet i första hand är anpassat till en ambitionsnivå för den ej objektbundna försvarsforskningen som utred­ningen bedömer vara alltför låg. Alternativet medför vidare stora risker för alt försvarsforskningen avskärmas från övrig forskning och utveckling inom landet. Slutligen bedöms det medföra betydande omställningskost­nader som inte uppvägs av några administrativa eller andra organisatoris­ka fördelar.

Utredningen framhåller att en organisatorisk lösning enligt huvudalter­nativ 4, dvs, ett samlat statligt produktionsorgan för teknisk forskning och utveckling som lyder under annat departement än försvarsdeparte­mentet, också innebär betydande nackdelar. Utredningen hänvisar därvid bl, a, tiU att alternativet innebär en fördelning mellan två skUda departements verksamhetsområden av programansvar samt faktiskt pro­duktionsansvar och produktionsresurser för försvarsforskningsprogram­met. För forskning med den volym och de syften det här är fråga om ställer detta krav på att delvis nya planerings- oeh arbetsformer utvecklas inom statsförvaltningen. Vidare anför utredningen att alternativet inne­bär omfattande organisationsändringar som bl, a, kan leda tUl förlängda kontakt- och beslutsvägar som under en lång övergångsperiod kan försvåra det centrala samspelet mellan försvarsforskning och försvarspla­nering. De risker för effektivitetsförluster som hänger samman därmed kan enligt utredningen knappast uppvägas av några produktionsekono­miska vinster, bl, a, mot bakgrund av den volym och karaktär på resursbehovet som försvarsforskningsprogrammet uppvisar.

Utredningens huvudalternativ 2 och 3 innebär båda att nuvarande forskningsresurser i stort behåUs inom försvarssektorn samtidigt som programorgan inom andra samhällssektorer bereds ökade möjligheter att mot ersättning utnyttja resurserna för olika forskningsuppdrag.

Enligt utredningens mening bör både huvudalternativ 2 och 3 med


 


Prop. 1973:88                                                                        24

lämplig detaljutformning kunna uppfylla huvuddelen av de krav som i första hand myndigheter inom försvarssektorn kan ställa på den framtida försvarsforskningsorganisationen.

Enligt utredningen har dock alternativ 2 vissa tungt vägande nackdelar jämfört med alternativ 3. Utredningen bedöraer sålunda alt koncentratio­nen av huvuddelen av resurserna för försvarsforskningen tUl ett centralt ämbetsverk med samlat program- och produktionsansvar medför risker för att befintlig resurssammansätlning vid konstanta eller krympande ekonomiska ramar för försvarsforskningsprogrammet bUr alltför styrande även på den långsiktiga programutformningen. Utredningen anser vidare alt det i alternativ 2 kan föreligga en större tendens att i första hand främja en utbyggnad av egna resurser inom myndigheten framför att lägga ut uppdrag på andra forskningsorgan såväl inom som utom försvarssektorn.

Utredningen finner att invändningar också kan riktas mot huvudalter­nativ 3, Sålunda anför utredningen att alternativet, bl, a, genom tiUskapandet av en särskild programmyndighel, medför ansvarsförhåUan-den som kan leda till förlängda kontakt- och beslutsvägar i oUka planeringsfrågor i jämförelse med i första hand alternativ 2. Detta gäUer särskilt i betraktande av den dominerande roll de miUtära myndigheterna har som avnämare av forskningsresultaten.

Utredningen finner dock att en lämplig detaljutformning av alternativ 3 i huvudsak bör kunna eliminera de nackdelar som alternativet enUgt del nyss anförda skulle kunna innebära i jämförelse med i första hand alternativen 2 och 4, Ett val av alternativ 3 ger enligt utredningen också erforderlig handlingsfrihet beträffande den långsiktiga utvecklingen av försvarsforskningsorganisalionen och dess samordning med annan forsk­nings- och utvecklingsverksamhet inom landet. Samtidigt blir de omedel­bara organisatoriska förändringarna jämförelsevis små och bör inte ge nämnvärda övergångssvårigheter.

Sammanfattningsvis anser utredningen att en principlösning enligt huvudalternativ 3 i första hand bör läggas tiU grund för de förslag om detaljutformning av den framtida forskningsorganisationen för försvars­sektorn, som utredningen har att utarbeta och lägga fram.

Remissyttrandena Utgångspunkter

Försvarsforskningsulredningens principförslag omfattar så mänga frå­gor och berör så många intressenter alt det är naturligt att uppfattningar­na på en rad punkter går isär. Enligt många remissinstanser har utredningen gjort en förtjänstfuU kartläggning oeh analys av det totalförsvarsinriktade forsknings- oeh utvecklingsarbetet i Sverige,

Riksrevisionsverket anser att betänkandet utgör ett utomordentligt underlag för fortsatta diskussioner om mål, inriktning och organisation av


 


Prop, 1973:88                                                                        25

forskningsverksamheten efter hand som ambitionsnivån kan höjas beträf­fande forskningsinsatser för framtidsplanering. Utredningen har - fram­håller ingenjörsvetenskapsakademien - lagt fram en grundlig analys av försvarsforskningens funktioner och organisation med utgångspunkt i det nya systemet för planering och programbudgetering. Den analys och de modeller som presenteras bör enligt akademien och andra remissinstanser kunna användas också inom andra samhällssektorer,

1 remissvaren påtalas en del brister i betänkandet som man emellertid, med hänsyn bl, a. lill den korta tid som har stått till förfogande, anser vara naturliga. Överbefälhavaren liksom försvarels materielverk anser bl, a, att den objektbundna försvarsforskningen har berörts i alltför begränsad utsträckning, bl, a, i anslutning till de organisatoriska övervä­gandena. Enligt statens medicinska forskningsråd ger utredningen inte någon klar bUd av hur kontakterna mellan försvarsforskningen och den fria grundforskningen skaU utformas.

Utredningens grundsyn pä försvarsforskningen och samspelet mellan oUka samhällssektorers forskningsprogram delas i huvudsak av remissin­stanserna. Flera remissinstanser inom försvaret, däribland överbefälhava­ren och försvarets forskningsanstalt, anser i likhet med utredningen att inriktningen och omfattningen av försvarets forskningsprogram i första hand skall bestämmas utifrån de mål statsmakterna anger för vår säkerhets- och försvarspoUtik.

LO och TCO understryker — liksom utredningen - att en direkt avvägning av försvarsforskningsprogrammet mot andra samhällssektorers forskningsprogram knappast är meningsfull, TCO anser dock att jämförel­ser kan vara intressanta bl, a, därför att de kan visa på brister i forskningsorganisationen inom andra sektorer. Svenska utvecklingsaktie­bolaget har samma uppfattning oeh framhåUer vikten av att kunna utnyttja landets totala forskningsresurser för olika samhällssektorers behov.

Försvarsforskningens samband med försvarsplaneringen

Försvarsforskningens syften m. m.

Remissinstanserna anser liksom utredningen att det finns ett sam­band mellan försvarsforskningen och det nya planeringssystemet för försvaret. Meningarna är emellertid delade om den närmare innebörden av detta samband. Forsk­ningsinstanser som ingenförsvelenskapsakademien, statens medicinska forskningsråd och försvarsmedicinska forskningsdelegationen delar utred­ningens uppfattning på denna punkt. Myndigheter med planeringsansvar anför en rad kritiska synpunkter.

EnUgt överbefälhavaren har utredningen i alltför stor utsträckning behandlat frågor som rör ledning och styrning av totalförsvarets UtveckUng. Härigenom har utredningen berört ansvarsfrågor inom och mellan myndigheter som i och för sig är väsentliga men enligt överbefälhavaren knappast ingår i utredningens uppdrag.


 


Prop. 1973:88                                                                      26

Utredningen har, konstaterar överstyrelsen för ekonomiskt försvar., inte i tillräckUg omfattning studerat hur planeringen bedrivs vid totalförsvarets oUka planeringsansvariga myndigheter, vilka behov av forskning som föreligger och hur kompetensen härvid är'fördelad mellan planerings- och forskningsorgan.

Flera remissinstanser, bl, a, överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, riksrevisionsverket och överstyrelsen för ekonomiskt försvar, är tveksam­ma inför vissa delar av utredningens beskrivningar av sambandet mellan forskning och planering, eftersom planeringssystemet är nytt och inle fastlagt i sina detaljer vid tidpunkten för yttrandena.

Överbefälhavaren och överstyrelsen för ekonomiskt försvar är kritiska mot utredningens indelning av försvarsforskningen efter tre huvudsyften. Överbefälhavaren anser att denna indelning och den därmed sammanhängande gränsdragningen mellan olika myndigheters ansvarsområden behöver granskas och analyseras ytterUgare,

Civilförsvarsstyrelsen anser att indelningen ger en felaktig eller i varje fall ofullständig bild av hur forskningen utnyttjas inom försvaret. Huvuddelen av försvarets forskningsanstalts verksamhet kan enUgt styrelsen inte hänföras till något av de tre huvudsyftena.

Försvarets forskningsanstalt framhåller bl, a, att forskningsinsatserna utgör endast en del av underlaget för att kunna ange totalförsvarets mål och handlingsUnjer för att nå dessa mål. Anstalten betonar att härför behövs insatser även från planeringsansvariga myndigheter, EnUgt forsk­ningsanstalten är det erfarenhetsmässigt ofta svårt oeh ibland olämpUgt att i forskningsarbetet dra strikta gränser mellan de angivna huvudsyfte­na. De oUka forskningsorganen arbetar med forskning av alla tre slagen. Forskning med huvudsyftena 1 och 2 utgör dock huvuddelen av forskningsanstaltens verksamhet.

Statens medicinska forskningsråd anser att huvudsyftena i stort sett täcker försvarsforskningens, inkl, den försvarsmedicinska forskningens, uppgifter.

Avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning

Meningarna är starkt delade beträffande del av utredningen föreslagna avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning, framför allt dess av­gränsning mot planeringsverksamheten.

Försvarets rationaliseringsinstitut godtar i huvudsak utredningens förslag, medan civilförsvarsstyrelsen anser att försvarsforskningsprogram­met enligt grunderna för programbudgetering inte bör ses som ett awägningsprogram i egentlig mening, eftersom det är en stödfunktion till de olika krigsorganisaloriska programmen.

Flera remissinstanser understryker betydelsen av att avvägningspro­grammet AUmän försvarsforskning avgränsas klarare mot planeringsansva­riga myndigheters löpande utredningsverksamhet. Överbefälhavaren fram­håller bl. a. att utredningens sätl att avgränsa avvägningsprogrammet kan


 


Prop. 1973:88                                                                        27

leda till olika tolkningar av vilka studier och forskningsuppgifter olika myndigheter skaU svara för. Liknande synpunkter framförs av civilför­svarsstyrelsen som anser att avvägningsprogrammet med utredningens gränsdragning kommer att innefatta stora delar av den ordinarie verksamheten vid styrelsen Uksom vid miUtära staber och förvaltningar.

Försvarets forskningsanstalt anför att det föreslagna avvägningspro­grammet bör begränsas till forskningsorganens insatser inom ramen för huvudsyftena 1 och 2. Liknande synpunkter framförs av bl. a. överstyrel­sen för ekonomiskt försvar och riksrevisionsverket. Den senare myndighe­ten framhåller att en klarare uppdelning bör ske mellan forskning samt löpande utrednings- och planeringsarbete.

Gränsdragningen mellan försvarsforskningsprogrammet och den ob­jeklbundna forskning och utveckUng som redovisas under andra awäg­ningsprogram har enUgt försvarets materielverk inte belysts tillräckligt av utredningen. Försvarsmedicinska forskningsdelegationen ifrågasätter ut­redningens avgränsning gentemot objektbundel utveckUngsarbete inom hälso- och sjukvårdsområdet. Både vid planering och produktion av försvarsmedicinsk forskning måste man ta hänsyn till sambandet meUan å ena sidan ej objektbunden forskning samt utrednings- och studieverksam­het och å andra sidan anskaffningsverksamhet. Delegationen pekar också på konsekvenserna härav för finansieringen av den försvarsmedicinska forskningen.

Program- och produktionsansvar för försvarsforskningen

Flertalet remissinstanser berör innebörden av program- och produk­tionsansvar för försvarsforskning endast i samband med synpunkter pä olika organisationslösningar, I fråga om formerna för inrikt­ning och dimensionering av forskningsprogram­met framhåUer dock överbefälhavaren bl, a, att det är väsentligt att behovet av forskning kartläggs i intim samverkan på aUa nivåer mellan forskningsorgan och avnämarmyndigheler. Liknande synpunkter fram­förs av försvarels forskningsanstalt. Överbefälhavaren anser vidare att betänkandet inte tillräckUgt tydligt belyser hur avnämarnas intressen skaU tillgodoses när forskningsprogrammet utformas. Överbefälhavaren förutsätter dock, Uksom forskningsanstalten, att företrädare för centrala staber och förvaltningar Uksom hittiUs får la aktiv del i ruUningen av planerna inom avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning.

Riksrevisionsverket anser del olämpUgt att som utredningen skilja på program- och produklionsansvar med hänsyn bl. a. till de invecklade ansvarsförhållanden som då uppstår mellan program- och produktionsmyndigheler.

Utredningens organisationsalternativ

Flera remissinstanser diskuterar de mål och värderingar som utredning­en anser vara styrande för valet av organisatorisk lösning.


 


Prop. 1973:88                                                                       28

Beträffande ambitionsnivån för försvarsforsk­ningen framhåller överbefälhavaren bl.a. att lotalförsvarsmyndighe-ternas anspråk på försvarets forskningsanstalt hittills inte helt har kunnat tillgodoses inom ramen för tillgängliga resurser. Överbefälhavaren anser att huvuddelen av planerings-, studie- och forskningsresurserna även i framtiden kommer att få satsas på verksamhet som syftar tUl att ange och konkretisera alternativa handlingslinjer för att nå uppställda mål, även om kraven skärps i fråga om underlag av miljö- och sam hällsstudie-karaktär.

Försvarets rationaliseringsinstitut understryker hksom flera andra re­missinstanser, däribland försvarets forskningsanstalt, att de krav som planeringssystemet ställer på forsknings- och utvecklingsverksamheten leder till att ambitionsnivån för försvarsforskningen måste sättas högt. Forskningsanstalten pekar särskilt på vikten av en långsiktig kunskaps­uppbyggnad inom områden som kan ha stor betydelse för totalförsvaret pä sikt.

Svenska utvecklingsaktlebolaget tar upp utredningens krav på forsk­ning för att skapa större handUngsfrihel i beslutssituationer och menar att dessa krav inte bör drivas för långt. Strävan efter handlingsfrihet bör vägas mot det faktum att mycket kostnadskrävande försvarsforskning inte ger någon utdelning innan motsvarande fysiska system tiUförs försvaret.

Formerna för att organisatoriskt fördela ansvaret för att ta fram underlag för perspektivplaneringen har sär­skilt intresserat de planeringsansvariga myndigheterna.

Det underlag som behövs för perspeklivplaneringen är enUgt överbefäl­havaren i huvudsak ett resultat av försvarsgrenarnas studie- och plane­ringsverksamhet och är i sin tur till viss del baserat på de forskningsresul­tat som produceras av forskningsorganen. För att en myndighet skall kunna utöva sitt planeringsansvar krävs enligt överbefälhavarens uppfatt­ning att myndigheten har det direkta ansvaret för och själv bedriver erforderUg studieverksamhet. En sådan verksamhet innefattar såväl analys av mål som undersökning av handUngsvägar att helt eller delvis förverkliga målen. Utredningens förslag innebär att överbefälhavarens och försvarsgrenschefernas ansvar för planeringsarbetet ändras i förhållande till nu gällande instruktioner. En sådan förändring skulle starkt minska effekten av planeringsarbetet och avstyrks av överbefälhavaren,

Perspektivplaneansvariga myndigheters planerings- och studieverksam­het bör enligt försvarets forskningsanstalt ansvarsmässigt hållas klart åtskild frän forskningsverksamheten. Liknande synpunkter framförs av civilförsvarsstyrelsen.

EnUgt överbefälhavaren bör försvarsdepartementet ha ansvaret för inriktning, samordning och värdering av de miljöstudier och studier av del svenska samhällets förändring som behövs för all ge underlag för statsmakternas ställningstaganden om utformningen av vår säkerhets- och försvarspolitik, medan programansvar för dessa studier bör åläggas de myndigheter som har ansvar för perspektivplaneringen.

Civilförsvarsstyrelsen anser bl, a, att försvarets forskningsanstalt bör ha


 


Prop, 1973:88                                                                        29

ansvar för fortlöpande verksamhet av forskningskaraktär med anknytning till miljöstudier, medan överbefälhavaren i samråd med övriga myndighe­ter med ansvar för perspeklivplanering bör svara för fortlöpande studier av militärteknisk natur i anslutning till oUka angreppsfall. Därtill kan enligt civilförsvarsstyrelsen behövas periodiskt återkommande utredning­ar, vari bl, a, ingår företrädare för statsdepartementen.

EnUgt överstyrelsen för ekonomiskt försvar måste de erforderUga forskningsinsatserna för verksamhet av samhällsstudiekaraklär ledas och samordnas på ett sätl som närmare bör utredas för alt man skall få en meningsfull planering mellan olika samhällssektorer.

Frågan om ansvarsfördelningen inom forsknings­organisationen tas upp av försvarets forskningsanstalt, som betonar betydelsen av att som grund för forskningsplaneringen skapa en överblick över såväl forskningsbehov som möjligheter att tillgodose dessa. Långtgående ansvarsdelegering i forskningsverksamheten anses vidare nödvändig bl. a. för att skapa en gynnsam forskningsmiljö. Forskningsor­ganisationen bör enUgt anstalten ha så få nivåer som möjligt för alt ge snabba informationsvägar mellan ledning och forskare.

1 samband med ansvarsfördelningen inom forskningsorganisationen kommer flera remissinstanser även in på principerna för forskningens finansiering. Överbefälhavaren anser att fi­nansieringsfrågorna inte har blivit tillräckUgt belysta i betänkandet.

Försvarets forskningsanstalt framhåller all finansiering genom sekun­däruppdrag medför risk för att forskning som ger resultat på kort sikt i alltför hög grad föredras framför mer förnyande långsiktig forskning. För långsiktig forskning bör därför lämnas primäruppdrag till forskningsmyn­digheterna. Liknande synpunkter framförs av flygtekniska försöksanstal­ten som anser att finansiering över styrelser eller råd som inte själva utnyttjar forskningsresultaten knappast erbjuder några fördelar som uppväger de kostnader och nackdelar som är förenade med en sådan organisation.

Försvarets ralionaUseringsinslitut finner det angeläget att behålla och om möjUgt stärka forskningskonsumenternas programansvar.

Statskontoret finner att det i många fall är lämpligt från principiell synpunkt att skilda organ beställer och utför forskningen. Risker finns dock för att vissa forskningsplaneringsfunklioner i så fall dubbleras.

Försvarsforekningens samordning med övrig forsk­nings- och utvecklingsverksamhet inom landet ifråga­sätts inle av någon remissinstans. Som framgår av yttrandena anses det dock ofta vara en awägningsfråga, hur långt denna samordning skall drivas.

Försvarets forskningsanstalt anser i Ukhet med utredningen att produktionsekonomiska ralionaliseringsslrävanden måste vägas mot nack­delarna med ökad målspUllring. Forskningsanstalten påpekar alt samord­ning medför bl. a. att forskarna får mindre tid för forskning. Försvarets materielverk framhåller att samverkan med den civila sektorn för med sig väsentliga samordningsproblem, i synnerhet om forskningen har skilda


 


Prop. 1973:88                                                                        30

mål oeh tidsprogram. Materielverket kan inte godta all försvarsforskning­ens kontaktvägar och forskningsresultat försämras på grund av samord­ning med civil forskning, t, ex, sä alt tidsschemat för materielanskaff-ningsprocessen påverkas ogynnsamt. Liknande synpunkter framförs av försvarets rationaliseringsinstitut som menar alt samordningen inom försvarssektorn är avgörande för det totala resultatet. Från denna utgångspunkt gäller det sedan att hitta former för effektiv samordning av den samlade tekniska forskningsproduktionen inom statsförvaltningen.

Svenska teknologföreningen framhåUer att försvarsforskningens resur­ser och dess resultat bör utnyttjas även av andra samhällssektorer.

En ökad samverkan mellan miUtär oeh civil forsknings- och utveck­lingsverksamhet bör enligt Svenska utvecklingsaktiebolaget i princip ske genom att uppdrag i något ökad omfattning läggs ut på svenska industrier och forskningsorgan utanför försvaret. Härigenom kan industrins kon­kurrenskraft främjas samtidigt som försvarsforskningens effektivitet kan ökas. Ingenjörsvetenskapsakademien betonar betydelsen av ett välutveck­lat kontaktnät mellan försvarets materielverk, försvarsindustrierna och de forskningsproducerande organen och pekar därvid på den betydelse försvarets forsknings- och utveckUngsuppdrag tUl svensk industri har haft på kunskapsnivån i berörda företag.

Behovet av ökad samordning mellan den försvarsmedicinska och den fredsmedicinska forskningen understryks av försvarets sjukvårdsstyrelse oeh socialstyrelsen. Inom den medicinska forskningen är det enhgt socialstyrelsen svårt att särskilja försvarsmedicinsk forskning från annan forskning. Den försvarsmedicinska forskningen måste vara intimt knuten lill den fredsmedicinska forskningen både i fråga om organisation och grundläggande medicinska frågeställningar.

Flera remissinstanser, bl. a. överbefälhavaren, försvarets materielverk och Svenska utvecklingsaktiebolaget anser liksom utredningen alt vissa prioriteringsproblem mäste uppmärksammas vid en breddad samordning mellan olika samhällssektorers forskningsprogram.

Remissinstanserna är eniga med utredningen om alt huvudalter­nativ 1 till organisation av försvarsforskningen har övervägande nackdelar. Enligt överbefälhavaren blir samordningsmöjligheterna i detta fall t. o, m, sämre än f, n. även om alternativet skulle kunna ha vissa fördelar för det militära försvaret. Civilförsvarsstyrelsen finner alternati­vets starkare anknytning av forskningen tiU avnämarna intressant men anser sig inte f, n, kunna bedöma om del innebär en förbättring i förhållande till nuläget.

Inställningen till huvudalternativ 2 är mera positiv. Den närmare utformningen av alternativet är emellertid enligt civilförsvarssty­relsen inte tillräckligt belyst. Försvarets sjukvårdsstyrelse och socialstyrel­sen kan inte godta alternativet från medicinsk forskningssynpunkt. Övriga remissinstanser anser sig i huvudsak kunna godta huvudalternativ 2 som en tänkbar grund för fortsatt utredning. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar förordar alternativ 2, dock med vissa ändringar.

Det största antalet remissinstanser föredrar   huvudalternativ


 


Prop. 1973:88                                                                        31

3 som utgångspunkt för fortsatta överväganden. Övriga remissinstanser, med undantag av civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar, synes överlag kunna godta alternativet.

Beträffande huvudalternativ 4 är remissinstansernas reak­tion helt negativ. Utöver de nackdelar som utredningen har påtalat bör enligt överbefälhavaren sekretessfrågan uppmärksammas. Försvarets forskningsanstalt betonar särskilt att alternativet motverkar en ökad samverkan mellan teknisk-naturvetenskaplig, medicinsk och samhäUsve-tenskaplig forskning för försvarsändamål och försvårar samarbetet mellan forskningsanstalten och dess huvudavnämare inom försvaret.

Remissyttrandena ger utslag till förmån för huvudalternativen 3 resp, 2 i nämnd ordning. Remissinstansernas ställningstaganden följs dock av en rad reservationer. Dessa är delvis mycket långtgående och har närmast karaktären av helt nya förslag. Invändningarna frän de myndigheter som närmast berörs av organisationsförslagen har en gemensam grund. Utredningens förslag om en bättre samordning av forskningen såväl inom försvarssektorn som mot samhället i övrigt godtas. Myndigheterna ifrågasätter emellertid om inte dessa samordningsbehov kan tillgodoses i huvudsak genom förbättringar inom nuvarande organisation och ställer sig tveksamma tUl behovet av en serviceenhet för perspektivplaneunderlag och en styrelse för försvarsforskning,

I fräga om utredningens förslag om en för totalförsvaret gemensam serviceenhet för perspektivplaneunderlag knu-ten till forskningsorganisationen finner sålunda överbefälhavaren det var­ken nödvändigt eUer lämpligt att tillskapa en sådan enhet. Enhetens upp­gifter bör fördelas meUan forskningsorganen och övriga tolalförsvarsmyn-digheter. Därvid kan övervägas att knyta ett särskilt sekretariat för mUjö-och samhällsstudier till forskningsorganisationen. Liknande synpunkter framförs av försvarets materielverk. Inte heUer försvarets forsknings­anstalt finner en särskild serviceenhet klart motiverad. Forskningsanstal­ten anser att frågan bör övervägas ytterligare.

Civilförsvarsstyrelsen avvisar helt förslaget om en serviceenhet, bl. a. med hänvisning till att en sådan lösning skulle innebära att den egentUga planeringsverksamheten organisatoriskt skiljs från de planeringsansvariga myndigheterna. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar anser alt en serviceenhet bör finnas inom forskningsorganisationen, men all dess uppgifter bör begränsas till främst underlag av miljö- och samhällsstudie­karaklär. Arbetet på att ta fram och värdera alternativa utformningar för olika delar av totalförsvaret på lång sikt bör bedrivas inom de myndigheter som nu har planeringsansvar.

Försvarets rationaliseringsinstitut anser Uksom utredningen all mUjö-studier och studier av det svenska samhällets förändring bör bedrivas i en produktionsenhet som är fristående från de militära staberna. Sambandet mellan dessa studier och produktionen av underlag till perspektivplane­ringen är starkt och verksamheterna bör därför enligt institutet bedrivas vid samma produktionsenhet. Institutet förordar i likhet med utredning­en   att   en   serviceenhet   för   perspektivplaneunderlag   inrättas.   Även


 


Prop, 1973:88                                                                        32

riksrevisionsverket biträder förslaget om en serviceenhet. Verket pekar bl. a. på att perspeklivplaneringen är en planering som återkommer med avbrott och som främst lämnar underlag för statsmakternas poUtiska ställningstaganden i frågor om försvaret i framtiden. Riksrevisionsverket framhåller all enheten bör byggas upp på grundval av en fortlöpande utvärdering av effekten av en höjd ambitionsnivå för långsiktsplanering­en.

Socialstyrelsen stöder förslaget om en serviceenhel, bl, a, med hänvis­ning lill behovet av att samordna fredsmedicinsk och försvarsmedicinsk långsiktsplanering.

Statskontoret föreslär att en särskild utredning tillsätts med uppgift att undersöka behovet av ett organ för att ta fram underlag för långsiktspla­nering (perspektivplanering) för hela statsförvaltningen. Försvarssekloms omedelbara behov av sådant underlag föresläs bU tUlgodosett genom en tillfäUig arbetsgrupp. Enligt ingenjörsvetenskapsakademien måste man nu överväga att inrätta en central enhet för sådana långtidsstudier som är av intresse för flera organ inom statsförvaltningen. Liknande tankegångar kan utläsas av yttrandena från LO och TCO. Det finns enUgt dessa remissinstanser ett behov av framtidsstudier och prognoser även inom andra samhällssektorer. LO och TCO anser att möjligheterna att föra över delar av den allmänna prognosverksamhelen tiU ett gemensamt organ för departementen bör utredas närmare.

Flera remissinstanser ifrågasätter om inte de samordningsbehov som skall tiUgodoses av styrelsen för försvarsforskning kan lösas i huvudsak inom nuvarande organisation.

Enligt överbefälhavaren finns det inte några olösta samordningspro­blem inom försvarssektom som motiverar alt en styrelse för försvars­forskning inrättas. Överbefälhavaren föreslår i stället att försvarets forskningsanstalt får ett utökat programansvar för ej objektbunden forskning och att anstaltens styrelse ges bättre representation för all lösa de uppgifter som det ökade ansvaret kommer att medföra. Befintliga försvarsforskningsinstitul bör vidare enhgt överbefälhavaren behållas som självständiga myndigheter. I sin andra etapp bör utredningen enUgt överbefälhavaren ägna särskild uppmärksamhet åt samordningen inom de medicinska och beteendevelenskapliga områdena samt åt forskningens anknytning till malerielanskaffningen inom försvaret.

Försvarets sjukvårdsstyrelse ifrågasätter om inte de uppgifter som utredningen föreslår för styrelsen för försvarsforskning bör handläggas inom försvarsdepartementet.

Alternativen 2 och 3 får enligt försvarets forskningsanstalt ganska likartade konsekvenser för forskningen. Forskningsanstalten anser sig därför f, n, inte kunna ta någon entydig ställning tiU dessa alternativ. Innan ett nytt organ som styrelsen för försvarsforskning inrättas bör enligt forskningsanstalten undersökas om inte styrelsens uppgifter kan lösas inom nuvarande organisation, varvid vissa uppgifter skuUe kunna läggas på forskningsanstalten.

Försvarets materielverk anser att syftet med utredningens förslag kan


 


Prop, 1973:88                                                                        33

nås genom att fördela om program- och produktionsansvar. Härvid bör enligt materielverket den samordnande funktionen inom försvarssektorn läggas på forskningsanstaltens styrelse. Myndigheter med ansvar för perspektivplanering bör vidare fä programansvar för viss forskning med huvudsyfte 2 som har nära anknytning tUl malerielanskaffningen. Produktionsansvaret för denna forskning bör samtidigt läggas på materiel-anskaffande myndighet. Därigenom säkerställs enligt materielverket sambandet mellan perspektivplanering och programplanering rörande materielobjekt.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar föreslår ett något modifierat huvudalternativ 2, Ansvaret för samordning av forskningen inom totalför­svarssektorn och för samarbetet med forskningsorgan inom andra samhällssektorer bör enligt överstyrelsen Ugga hos försvarets forsknings­anstalt, vars styrelse då bör utökas med representanter för bl, a, överstyrelsen och vissa andra myndigheter med centralt planeringsansvar inom totalförsvaret. Också styrelsen för teknisk utveckling anser att man bör överväga utvidgat ansvar och utvidgade befogenheter för styrelsen för försvarets forskningsanstalt för att därigenom tillgodose behovet av en samordnad programplanering av försvarsforskningen.

Försvarets rationaliseringsinstitut anmäler svårigheter att tillgodogöra sig utredningen och att till alla delar inse konsekvenserna av utredningens förslag för berörda myndigheter. Institutet förordar att huvudalternativ 3 som ett principförslag läggs tiU grund för fortsatt utredningsverksamhet. Institutet föreslår dock att i stället för styrelsen för försvarsforskning ett forskningsråd tillskapas för avvägningsprogrammet Allmän försvarsforsk­ning. Rådets ansvar bör enUgt institutet koncentreras kring vissa programfunktioner, t, ex, granskning av programförslag och anslagsfram­ställningar avseende forskning, resursutveckUng m, m. samt rullning av planer inom avvägningsprogrammet. Serviceenheten för perspektivplane­underlag Uksom försvarets forskningsanstalt, militärpsykologiska institu­tet och flygtekniska försöksanstalten bör i en sådan lösning utgöra självständiga myndigheter med program- och produktionsansvar för resp, verksamheter. Utredningen bör - framhåller institutet - i sitt fortsatta arbete dels genomföra kostnadsbedömningar av olika alternativ, dels förtydliga ansvarsfördelningen mellan oUka myndigheter.

Riksrevisionsverket ställer sig tveksamt till en styrelse som lednings­organ för försvarsforskningen. Verket har för sin del inte kunnat finna att utredningen lagt fram tillräckUga motiv för att en sådan ändring av nuvarande organisation skulle medföra bättre resultat.

Socialstyrelsen och försvarsmedicinska forskningsdelegationen som båda godtar förslaget om en styrelse för försvarsforskning anser att en försvarsmedicinsk forskningsnämnd bör inrättas under styrelsen för försvarsforskning med representanter-för bl. a, sjukvårdsstyrelsen, social­styrelsen och universiteten.

Den översikt över försvarsforskningen i Sverige, som betänkandet innehåller, visar enligt försvarsmedicinska forskningsdelegationen att den försvarsmedicinska forskningen medelsmässigl sett utgör endast en Uten

3 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 88


 


Prop. 1973:88                                                                        34

del av den totala försvarsforskningen. Det framtida planeringsinstrumen­tet för försvarsforskningen måste därför utformas sä att det medicinska inflytandet inte minskas jämfört med nuvarande organisation. Den försvarsmedicinska forskningen konkurrerar i allmänhet inle med övrig försvarsforskning om industrins forskningspotential, forskningsresurser vid universitet och högskolor eller forskningsresurser inom försvaret. Däremot finns ett stort krav på samordning mellan försvarsmedicinsk och beteendevetenskaplig forskning.

Statens medicinska forskningsråd förutsätter Uksom försvarets sjuk­vårdsstyrelse att försvarsmedicinsk grundforskning även i fortsättningen finansieras och leds av forskningsrådet. Medicinska forskningsrådet, som förordar huvudalternativ 3, anser att behovet av samordning mellan den försvarsmedicinska grundforskningen och den tillämpade försvarsmedi­cinska forskningen väl kan tillgodoses genom att rådet har företrädare i lämpliga organ inom styrelsen för försvarsforskning och omvänt.

Direktiven för det fortsatta utredningsarbetet

På grundval bl, a, av remissyttrandena uppdrog Kungl, Maj:t åt försvarsforskningsutredningen att utarbeta förslag om försvarsforskning­ens framtida organisation inom ramen för det tidigare redovisade huvudalternativet 3 med vissa modifieringar,

EnUgt vad jag i samband därmed anförde tiU statsrådsprotokollet skulle utredningen i sitt fortsatta arbete utgå från att ett särskilt organ, motsvarande den av utredningen föreslagna styrelsen för försvarsforsk­ning, skulle inrättas för ledning och samordning av den försvarsinriktade forskningen. Samordningsuppgifterna inom försvarsforskningen skulle för delta organs vidkommande i allt väsentUgt begränsas till att centralt hålla samman forsknings- och resursplanering medan ansvaret för forskningens genomförande skulle Ugga på de forskningsproducerande organen.

Beträffande producenlsidan anförde jag att utredningen borde övervä­ga att samordna teknisk-naturvetenskaplig forskning med undanlag för objektbunden forskning och utveckUng under styrelsen för försvarsforsk­ning. På sikt kunde det bli fråga om att föra samman denna forsknings­verksamhet i ett produktionsorgan, I fråga om försvarsmedicinsk, beteendevelenskaplig och annan forskning av icke teknisk-naturveten­skaplig karaktär anförde jag att utredningen med utgångspunkt i sin principiella uppfattning borde söka nå fram till en lösning, som på enklaste sätt tillgodosåg samordningsbehovet och samtidigt främjade tvärvetenskapliga insatser.

Jag anförde vidare bl, a. att samspelet mellan försvarsforskningen och försvarsplaneringen borde säkerstäUas i den nya organisationen. En utgångspunkt för utredningens fortsatta arbete borde emellertid vara att


 


Prop. 1973:88                                                                       35

upprätthåUa en klar åtskillnad mellan å ena sidan ansvaret för att bedriva forskningsverksamhet och förvalta forskningsresurser och å andra sidan ansvaret för alt bedriva studier och utredningar som behövs för planeringsverksamheten inom oUka delar av totalförsvaret. Vidare anför­de jag att utredningen skulle utgå från att del sammanhållande ansvaret under Kungl, Maj:t för viss studie- och utredningsverksamhet, som föregår statsmakternas beslut om mål och riktlinjer för planeringen inom totalförsvaret Uksom för erforderUg forskning för detta ändamål, skulle komma att Ugga på ett särskUt organ med anknytning till försvarsdeparte­mentet. Det ankom inte pä utredningen att lägga fram organisationsför­slag beträffande den nu berörda verksamheten. Med prop, 1972:45 har Kungl, Maj:t berett riksdagen tiUfälle att ta del av förslag om inrättande av ett sekretariat för säkerhetspoUtik och långsiktsplanering inom försvarsdepartementet samt en beredning för långsiktig lotalförsvarspla-nering,

Kungl, Maj:t uppdrog vidare åt försvarsforskningsutredningen att i samråd med delegationen för lokaUsering av statUg verksamhet pröva frågan om den framtida lokahseringen av försvarets forskningsanstalt, Kungl, Maj:t uppdrog även ål försvarets ralionaUseringsinslitut att medverka i det fortsatta utredningsarbetet rörande försvarsforskningens organisation.

Försvarsforskningsutredningens organisationsförslag Försvarsforskningsorganisationens huvuduppgifter

Utredningen betecknar försvarsforskningen som s, k, sektoran-knuten forskning, dvs, sådan målbunden forskning som direkt syftar liU att tiUgodose behov inom en viss samhällssektor. Enligt utredningen består huvuduppgifterna för en sektoranknuten forsknings­organisation i att följa den internationella forskningen och att göra dess resultat tiUgängliga för tillämpningar inom sektorn, bl, a, genom komplet­terande egna forskningsinsatser. Den sektoranknulna forskningsorgani­sationen skall vidare bedriva eller låta bedriva s, k, riktad grundforskning inom områden där del är motiverat med hänsyn tiU de långsiktiga kunskapsbehoven inom sektorn och den nationella och internationella vetenskapliga utvecklingen. Forskningsorganisationen skaU slutligen med­verka i oUka former av utrednings- och utvecklingsarbete inom sektorn dels för att säkerställa kunskapsöverföringen frän forskningsorgan tUl avnämare, dels för att forskningsorganen skall få direktinformation om oUka avnämarbehov som underlag för sin egen planering. Nämnda uppgifter sammanfattar utredningen under begreppet forsknings­organisationens   rådgivande   funktion.

Omfattningen av och ambitionsnivån för den del av den rådgivande funktionen som avser forskningsorganens medverkan i avnämarnas studie-och utredningsverksamhet Uksom i objektbundel utvecklingsarbete får enligt utredningen fortlöpande avvägas genom samrådsförfaranden mellan


 


Prop. 1973:88                                                                        36

avnämare och forskningsorgan. Det åvUar därvid enligt utredningen ytterst de myndigheter som är ansvariga för planeringsbesluten inom totalförsvarets oUka delar all ange ambitionsnivån för vage enskild studie- och utredningsuppgift. Detta bör enhgt utredningen vara vägle­dande vid ansvarsfördelningen mellan forskningsorganisationen och de planeringsansvariga myndigheterna.

Försvarets behov av forsknings- och utvecklingskapacitet

Försvarsforskningens indelning i tillämpningsområden

Utredningen har funnit att totalförsvarets långsiktiga efterfrågan på forsknings- och utveckUngskapacitet kan anknytas tiU främst följande tillämpningsområden.

System och metoder för teknisk informations­behandling

TUlämpningsområdet innefattar insamling, bearbetning, överföring och presentation av information jämte därtill knutna molmedel. Närmast berörda militära funktioner är spaning, samband, målföljning och målavkänning, navigering m. m. samt därmed sammanhängande slridsled-ningsfunktioner.

Vapen   och   deras   verkan

Området innefattar bl, a, vapenkonstruktion, verkan på olika må! samt skydd mot vapenverkan. En skiljelinje bör därvid enligt utredningen dras mellan konventionella vapen som ingår eller avses ingå i krigsmaktens utrustning samt ABC-vapen, Något behov av forskning för anskaffning av sådana vapen föreligger inte. Behovet av forskningsinsatser avser enbart skyddsfrågor och därmed sammanhängande hotbildsunderlag jämte visst underlag i frågor som rör ruslningsbegränsning och kontroll.

Fordon   och   farkoster

Fordon och farkoster avses bl, a, för användning som vapenbärare eller s, k, systemplattformar. Hit hör markfordon av olika slag, fartyg och andra sjöfarkosler samt flygplan och andra luftfarkosler.

Människan   i   totalförsvaret

Detta område innefattar bl, a, människan som objekt för vapenverkan (ett gränsområde till området vapen och deras verkan), hälso- och sjukvård inom totalförsvaret saml individens och gruppens prestationsför­måga och beteende såväl i krigsmiljö som inom den arbetsmiljö som försvarets verksamhet i fred utgör.


 


Prop. 1973:88                                                                       37

Planerings- och  utredningsmetodik med angrän­sande områden

Området innefattar bl, a, system- och operationsanalys samt visst underlag för miljöstudier och studier av det svenska samhällets föränd­ring.

Behov av forskningskapacitet inom de föreslagna tillämpningsområdena

Försvarets efterfrågan på forsknings- och utveckUngskapacitet inom de primärt tekniska tillämpningsområdena teknisk infor­mationsbehandling, vapen och deras verkan samt fordon oeh farkoster hänger enligt utredningen nära sam­man med behovet av att upprätthåUa utvecklings- och tillverkningsmöjlig­heter för viss försvarsmateriel inom landet. Utredningen hänvisar därvid bl. a. till alt den aUiansfria politiken ställer krav på handlingsfrihet i fråga om materielanskaffning för försvaret. Kraven på forsknings- och utveck­Ungskapacitet avser främst objektbundel utvecklingsarbete förlagt tiU in­dustrin. För att kunna uppträda som kompetent beställare av detla arbe­te behöver försvaret enligt utredningen har viss egen forsknings- och ut­vecklingskapacitet. Utredningen konstaterar att de tekniska krav som ställs inom de nämnda områdena ofta är starkt försvarsspecifika. Vidare måste stor hänsyn tas tiU militära sekretesskrav för forskning som är di­rekt knuten till materielutveckling.

ABC-vapen utvecklas inte inom landet. Ett skydd mot sådana vapen skaU dock upprätthållas, vilket enUgt utredningen förutsätter grundläggande kunskap om hotbild och vapnens verkningar,

I fråga om försvarets efterfrågan på forskningskapacitet inom tillämp­ningsområdet människan i totalförsvaret pekar utred­ningen bl, a, på all försvarets personal skaU kunna arbeta i två organisa­tioner och miljöer - den krigstida och den fredslida. Dessa sammanfaller endast i begränsad utsträckning. De krav som krigsmUjön och krigsupp-gufterna ställer mäste därför enligt utredningen analyseras och omsättas i bl. a. lämpliga urvals- och utbildningsåtgärder i fredstid. Utredningen pe­kar därvid på att urvals- oeh utbildningverksamheten berör stora grupper av befolkningen bl. a. genom värnpliktssystemet. Därtill kommer den forsknings- och utvecklingskapacitet som behövs för att lösa bioteknolo­giska frågor i anslutning till materielulveckUngen saml för hälso- och sjukvårdsfrågor.

Försvarels efterfrågan pä forsknings- och utvecklingskapacitet inom tUlämpningsområdet planerings- och utredningsmeto-d i k hänger enhgt utredningen direkt samman med försvarets uppgifter alt inom ramen för begränsade personella och ekonomiska resurser i fred planera och investera i utbildning och materiel för krigsförbanden.

Utredningen går inte in på någon de täljawägning av insatserna inom de nämnda tUlämpningsomrädena, Utredningen framhåller med hänvisning till sitt första delbetänkande att de resurser som bör satsas på forskning


 


Prop. 1973:88                                                                        38

och utveckling iriom dessa områden i första hand är en fråga om en avvägning inom försvarssektorn med hänsyn lill de mål oeh resurser som har angetts för sektorns verksamhet. Utredningen bedömer dock alt även om volym och detaljinnehäU kan variera kommer försvarets grundläggan­de efterfrågan på forsknings- och utvecklingskapacitet inom de nämnda tUlämpningsomrädena att bestå på läng sikt, under förutsällning att riktUnjerna för säkerhets- och försvarspoUliken inte ändras, I denna bedömning har utredningen tagit hänsyn lill att omfattande forskningsin­satser görs internationellt inte minst inom de tekniska tillämpningsområ­dena, vUket fortlöpande förändrar den tekniska hotbild som det svenska försvaret ställs inför. Utredningen har vidare beaktat att det i oUka sammanhang har bedömts vara av stor betydelse att kunna utrusta försvaret med materiel som är särskilt anpassad till svenska förhållanden, DärtiU kommer efterfrågan på underlag i frågor som rör rustningsbegräns­ning och kontroU,

Utredningen pekar också på vissa drag i behovsbildens utveckUng som bl, a. berör samordningen av forskningsinsatserna i anslutning till försvarets perspektiv- och sy-slemplanering. Systemplaneringens inriktning mot förbandstyper och funktioner snarare än mot enskUda materielobjekt skärper enligt ut­redningen kraven pä en ökad samverkan meUan tekniska, medicinska och beteendevelenskapliga forskningsinsatser.

Det finns vidare enUgt utredningen ett ökat behov av metodikrekom­mendationer och annat underlag från forskningsorganisationen i anslut­ning till miljöstudier och studier av det svenska samhällets förändring samt alternativstudier på hög nivå. Utredningen anser sig kunna konsta­tera att det miUtära försvarets behov också framdeles sannoUkt bUr styrande för utvecklingen av kunskaperna inom ett antal teknikområden. Kraven från andra myndigheter inom totalförsvaret på medverkan i studier och utredningar kommer emeUertid enligt utredningen att öka i takt med ökade kvalitetskrav på planering vid olika myndigheter.

Följder av 1972 års försvarsbeslut

Särskilda följder av 1972 års försvarsbeslut på forskningssidan har, framhåller utredningen, bl, a, av tidsskäl kunnat inarbetas endast i begränsad utsträckning i det underlag som olika myndigheter inom totalförsvaret har redovisat till utredningen. Försvarsbeslutet föranleder dock enligt utredningens mening inga principiella förändringar i utred­ningens överväganden om riktlinjer i stort för forskningsresursernas organisation. Däremot kan beslutet enligt utredningen medföra att vissa faktorer i dessa överväganden och riktlinjer fär tillmätas särskild betydelse, därför att vissa problem framträder starkare i avvägningen mellan försvarsforskningens mål och resurstiUdelning, Sålunda bedöms samverkan mellan försvarsforskningsorganen och försvarsindustrin få ägnas stor uppmärksamhet, bl, a, med hänsyn till kraven på enkla och billiga system samt i anslutning till allmänna frågor om handUngsfrihel


 


Prop, 1973:88                                                                        39

för materielanskaffning och vidmakthållande av utveckUngskompetens härför inom landet. Vidare anses bl, a, kraven på korta utbildningstider för huvuddelen av de värnpUktiga ge ökad tyngd åt efterfrågan på kunnande inom tillämpningsområdet människan i totalförsvaret, främst avseende individens och gruppens prestationsförmåga och beteende.

Försvarsbeslutet kan sålunda enUgt utredningen medföra behov av ändringar men inte nödvändigtvis sänkning av ambitionsnivån för försvarsforskningen. Arten av dessa ändringar gör all försvarsbeslutet enligt utredningens mening förstärker behovet av en samlad avvägnings-procedur för all ej objektbunden försvarsforskning. Försvarsbeslutet medför vidare enligt utredningen alt mycket höga krav ställs på en rationell utförandeorganisation för försvarsforskningsprogrammet,

1972 års försvarsbeslut innebär sålunda enligt utredningens mening avsevärt förstärkta motiv för att överväga och genomföra även jämförelse­vis omfattande rationaUseringsåtgärder, särskilt sådana som skapar förutsättningar för att vidmakthålla försvarsforskningsorganisalionens fackkompetens och stärka dess anpassningsförmåga inom centrala forsk-ningsoinråden för försvaret, trots de beslut om personalminskningar som statsmakterna har fattat.

Samordning mellan försvarsforskningen oeh annan forskning

Utredningen anser sig kunna konstatera en tendens att målinriktad forskning i ökad utsträckning knyts till planering också inom andra samhällssektorer än försvaret. Delta understryker enUgl utredningen det angelägna i all främja en samordning av utveckUngen oeh utnyttjandet av landels totala forskningsresurser för behov inom skilda samhällssektorer. Betydande samordningseffekter bör enhgt utredningens mening kunna erhållas främst genom alt delar av försvarsforskningsprogrammet läggs ut som större, sammanhållna uppdrag med inplanerad flerårig löptid på forskningsorgan utanför försvarssektorn. På motsvarande sätt bör upp­dragsgivare utanför försvarssektorn kunna utnyttja försvarets forsknings­organ. En sådan s, k, programsamordning bör enUgt utred­ningen bl, a. förutsätta i viss utsträckning likartade tillämpningsmäl för forskningen hos olika beställare. Vidare bedöms programsamordningen förutsätta betydande samstämmighet i det tekniskt-velenskapliga sak­innehållet för ohka beställares forskningsprogram samt en utvecklad förmåga hos berörda beställare och forskningsorgan att administrera större program för tillämpad, måUnriklad forskning. Konkreta förslag i programsamordningsfrågor bör enUgt utredningen läggas fram genom samrädsförfarande mellan berörda beställare och forskningsorgan. Utred­ningen anser att förutsättningar finns för en sådan samordning i första hand inom stora delar av de medicinska och biovetenskapliga områdena (tiUämpningsområdet människan i totalförsvaret). Utredningen pekar därvid bl, a, pä sådana delområden som allmän hälso- oeh sjukvård, bioteknologi och miljötoxikologi.

Ett  annat  sätt att utnyttja försvarets forskningsorgan för ändamål


 


Prop, 1973:88                                                                        40

utanför försvaret ärs, k, diversifierad uppdragsforsk­ning. Detta innebär enUgt utredningen att en forskningsutförande enhet åtar sig mindre, kortfristiga forskningsuppdrag för ell stort antal beställare inom enhetens fackområden. Sådan diversifierad uppdrags­forskning bör enUgt utredningens mening utgöra endast en mindre del av tolalomsätlningen vid försvarets forskningsorgan, bl. a, därför att de negativa effekterna av att spUttra verksamheten annars överväger, inle minst från försvarets synpunkt. Utredningen hänvisar i sammanhanget tUl erfarenheter frän flygtekniska försöksanstalten. Industrin bedöms inte ha något större behov av alt utnyttja försvarssektorns forskningsorgan för diversifierad uppdragsforskning med tillämpningar utanför försvaret.

Däremot understryker utredningen, bl, a, mot bakgrund av vad som har anförts om följderna av 1972 års försvarsbeslut, behovet av oeh fördelarna med en nära samverkan mellan försvarssek­torns forskningsorgan, försvarels materielverk och industrin beträffande tekniskt utveckUngsarbete i anslutning tiU försvarets materielanskaffning. Utredningen påpekar att samarbetet mellan försvarets forskningsorgan och industrin därvid främst kommer att ske genom programsamverkan kring oUka materielutveckUngsfrågor, Denna samverkan skaU säkerstäUa att industrins och forskningsorganens samlade tekniska och vetenskapUga kunnande tas till vara på bästa sätt.

Samverkan mellan f ö r s v a r s s e k t o r n s forsk­ningsorgan och universitet oeh högskolor är enUgt utredningen av stor betydelse för att säkerställa informationsutbytet med den fria grundforskningen och den högre utbildningen. Sålunda bör enUgt utredningen samverkan ske kring gemensamma forskningsprojekt, främst av kunskapsuppbyggande karaktär, inom områden av betydelse för försvaret, varvid försvarels forskningsorgan bidrar med ekonomiskt och personellt stöd. Samverkan bör vidare omfatta forskarutbildning och köp av konsulttjänster från enskilda forskare vid universitet och högskolor. Smidigare former bör dessutom skapas för att föra över forskargrupper inom sådana vetenskapliga specialiteter som har funnit en alltmer vidgad avnämarkrets utanför försvarssektorn lill universitets- och högskoleorga­nisationen.

Förslag till ny ledningsorganisation för försvarsforskningen

Krav på ledningsorganisationen

En ny ledningsorganisation för försvarsforskningen bör enUgl utred­ningens mening utformas så att den

-       möjliggör en samordnad avvägning av all ej objektbunden forskning
inom försvarssektorn,

-       tillgodoser ökade krav på forekningsorganen i fråga om förmåga alt
anpassa sig tiU förändringar i behovsbild och ekonomiska förutsätt­
ningar för verksamheten.


 


Prop, 1973:88                                                                        41

—     främjar en effektiv medverkan frän forskningsorganen på alla nivåer
inom totalförsvarets studie- och utredningsverksamhet samt

-       underlättar ett samordnat utnyttjande av forskningsorgan inom och
utom försvarssektom med hänsyn till försvarets och andra samhällssek­
torers behov.

Utredningen uttrycker också dessa krav i den formen att ledningsorga­nisationen skall tillgodose behovet av en samordnad programplanering av den ej objektbundna försvarsforskningen saml behovet av en samordnad resursplanering avseende utnyttjandet av skilda forskningsresurser för olika forskningsprogram,

1 fråga om den samordnade programplaneringen erinrar utredningen om uttalandet i sitt principbetänkande att inrikt­ningen och dimensioneringen av insatserna för ej objektbunden försvars­forskning bör ske genom ett samrådsförfarande av förhandUngskaraklär mellan avnämarmyndigheler och forskningsorgan. Utredningen utvecklar i sitt andra delbetänkande kraven på detta samrådsförfarande närmare. Utredningen framhåller sålunda att myndigheter med centralt planerings­ansvar inom totalförsvaret måste — under statsmakterna — ha inflytande över de ekonomiska ramar som i försvarsplaneringen avsätts för ej objektbunden forskning och över hur motsvarande resurser kan användas för andra ändamål inom försvaret, Detla är enUgt utredningen nödvändigt för att samrådsförfarandet skaU resultera i en verklig awägning mellan insatser som syftar till styrka i försvarsorganisationen på lång resp, kort sikt. Forskningsorganisationen mäste för sin del enligt utredningen ha tillräcklig förhandlingsstyrka för all kunna hävda den långsiktiga kun­skapsuppbyggande forskningens intressen.

Vid avvägningen av forskningsinsatserna bör all berörd verksamhet som hänger samman med den långsiktiga försvarsplaneringen, dvs. studier, utredningar och ej objektbunden forskning, kunna överblickas i ett sammanhang för alt dessa verksamheter skall bU väl avstämda inbördes. Behovet av medverkan från forskningsorganen i objektbundel utveck­lingsarbete måste också beaktas för att främja ett effektivt resursutnytt­jande. En avvägning av sådant slag kan enligt utredningen endast göras mot bakgrund av en överblick på central nivå av utgångsförutsällningarna för såväl avnämar- som forskningssidan. Avvägningarna på central nivå fordrar därvid ett underlag som har lagils fram genom fortlöpande kontakter på flera nivåer mellan avnämarmyndigheler och forskningsor­gan.

Utredningen finner att de uppställda kraven på en samordnad programplanering är väl uppfyllda för den teknisk-naturvetenskapliga forskningen vid försvarets forskningsanstalt och med de militära myndig­heterna som huvudavnämare. Bl, a, som en följd av den fortlöpande utvecklingen av långsiktsplaneringen inom totalförsvaret har försvars­forskningen tillförts nya avnäraargrupper samtidigt som den vidgats till nya områden, Mol bakgrund av erfarenheterna från utvecklingen av forskningsanstaltens forskningsplanering anser utredningen att den sam-


 


Prop, 1973:88                                                                       42

ordnade programplaneringen bör omfatta också dessa nya avnäraargrup­per och forskningsområden.

Samordningen av resursplaneringen syftar enUgt utredningen till att göra det lättare att anpassa forskningsresurserna till varierande framtida avnämarbehov och verka för ett samordnat utnytt­jande av olika forskningsresurser över olika samhällssektorer. En samord­nad resursplanering är enligt utredningen nära förknippad med en sam­ordnad programplanering, eftersom den långsikliga resursulveckUngen i hög grad bestäms av de medel som ställs till förfogande inom program-planernas ram för kunskapsuppbyggande verksamhet inom olika ämnesområden och vid oUka forskningsorgan. En viktig uppgift från resursplaneringssynpunkt bUr därför att vid programplaneringen bevaka fördelningen av forskningsuppdrag inom olika ämnesområden för att samordna kunskapsuppbyggnaden vid oUka forskningsorgan inom och utom försvaret. Därtill kommer vissa krav pä att fortlöpande kunna anpassa användningen av befintliga resurser för olika slag av forsknings-, utrednings- och utvecklingsverksamhet. Utredningen pekar bl. a, på att den samordnade resursplaneringen därvid skall främja en jämn arbetsbe-läggning vid försvarels forskningsorgan oberoende av olika finansierings­vägar för objektbunden och ej objektbunden forskning och utveckUng.

Ansvarsfördelning  mellan  centralt  ledningsorgan,  avnämarmyndigheler oeh forskningsutförande organ

I enlighet med tilläggsdirektiven föreslär utredningen att en styrelse för försvarsforskning inrättas som centralt ledningsorgan med uppgift att bl. a. svara för en samordnad program- och resursplanering för den ej objektbundna försvarsforskningen. Uppgifts- och ansvarsfördelningen mel­lan den föreslagna styrelsen, de forskningsutförande organen och olika avnämarmyndigheler bör enUgt utredningen mot bakgrund av tidigare redovisade krav vara följande.

Styrelsen för försvarsforskning bUr programmyndighet och fär pro­gramansvar för all ej objektbunden försvarsforskning, dvs. forskning som redovisas under delproduktionsområdena 4.2 och 4.3 i försvarets planerings- och programbudgetsystem. Styrelsen blir också programmyn­dighet för ett delprogram (anslag) raed beteckningen Gemensam försvars­forskning under huvudprogrammet Geraensararaa myndigheter och funk­tioner. Utredningen påpekar all härigenom erhålls i huvudsak överens­stämmelse mellan ett organisatoriskt delprogram och det i utredningens första delbetänkande diskuterade avvägningsprogrammet Allmän försvars­forskning. Detta är en fördel eftersom anslagen på riksstaten då direkt återspeglar viktiga avvägningsfrågor i försvarsplaneringen.

Överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen tilldelas viss direktivrätt rörande storleken av planeringsramarna för delprogrammet Gemensam försvarsforskning. Avnämarmyndigheler inom totalförsvaret skall med­verka i de sararådsförfaranden som ingår i beredningen av programplaner­na för nämnda delprogram inför insändandet till Kungl, Maj:t, För dessa


 


Prop. 1973:88                                                                       43

sararådsförfaranden har styrelsen för försvarsforskning ledningsansvar. Avnämarna skall bl, a, prioritera oUka delar av forskningsprogrammet med utgångspunkt i en samlad bild av sina behov av underlag från forskningsorganen, TUl grund för dessa prioriteringar och samrådsförfa­randen skall ligga förslag till programplaner för den ej objeklbundna försvarsforskningen, som har utarbetats av forskningsorganen under sammanhållande ledning av styrelsen för försvarsforskning. Vid samråds­förfarandena skaU styrelsen och forskningsorganen särskilt bevaka beho­vet av långsiktig, kunskapsuppbyggande forskning.

Styrelsen för försvarsforskning får vidare ansvaret för att samordna resursplaneringen för forskningsorgan som erhåller uppdrag inom delpro­grammet Gemensam försvarsforskning. Detta innebär all styrelsen vid beredningen av uppdragsfördelningen inom delprogrammet Gemensam försvarsforskning skaU samråda med andra anslagsfördelande myndigheter för att åstadkomma en balanserad långsiktig utveckling av fackkunnandel vid olika forskningsorgan inom och utom försvarssektorn. Styrelsen har därvid enUgt utredningen ett särskilt ansvar för att samordna resursut­veckUng och resursbeläggning vid forskningsorgan inom försvaret. Delta ansvar omfattar forskningsorganens medverkan i t, ex, objektbunden utveckling inom försvaret och hur de skall utnyttjas för uppdrag utanför försvaret.

För att styrelsen för försvarsforskning skall fä befogenheter som svarar mot samordningsansvaret pä program- och resurssidan anser utredningen alt styrelsen i formell raening enligt programbudgelsystemet även skall vara produktionsmyndighet för uppdrag inora delprogrammet (anslaget) Gemensam försvarsforskning. Utredningen avser därmed huvudsakligen det ekonomiska redovisnings- och beslulsansvaret närmast under Kungl. Maj:t och pekar på att styrelsens formella produktionsansvar innebär redovisningstekniska fördelar, bl, a, genom att antalet anslag pä riksstaten minskar.

Styrelsens för försvarsforskning ansvar som programmyndighet skaU enligt utredningen främst bestå i att ange mål och planeringsramar i stort för uppdragen inom delprogrammet Gemensam försvarsforskning medan forskningsorganen bestämmer metoderna för att nå de uppsatta målen. Forskningsorganen har därvid bl, a, ansvaret för detaljplaneringen av det vetenskapliga sakinnehållet i forskningsprogrammet. Verksamhet som faller under delprogrammet Gemensam försvarsforskning bör budgeteras på ett fåtal större uppdrag till berörda forskningsorgan som bör få vidsträckt handlingsfrihet inom ramarna för dessa uppdrag. Denna handlingsfrihet är enligt utredningen nödvändig för all forskningsorganen skaU kunna smidigt styra sina insatser i förhållande till de problem som fortlöpande uppkommer i olika forsknings-, utrednings- och utveckUngs-projekt.

Styrelsen fär som programmyndighet ocksä samordningsansvar på central nivå för förevarsforskningens rådgivande funktion gentemot planeringsansvariga myndigheter, dvs, för forskningsorganens medverkan i avnämarnas studie- oeh utredningsverksamhet. Denna medverkan bör


 


Prop. 1973:88                                                                        44

dock liksom nu främst ske genom direktkontakter mellan avnämare och forskningsorgan. Formellt regleras medverkan genom att avnämarmyndig-heterna i sina instruktioner får rätt att anvisa forsknings- och utrednings­uppgifter till berörda forskningsorgan inom försvarssektom.

Styrelsens organisation

Utredningen föreslår att styrelsen för försvarsforskning leds av en generaldirektör som lilUka är ordförande i verksstyrelsen (styrelsen i plenum). Styrelsen bör i övrigt organiseras på en utredningsavdelning, en planeringsavdelning och en administrativ avdelning.

Styrelsen i plenum bör enUgt utredningen avgöra bl, a, långsiktiga frågor rörande program- och resursplaneringen för försvars­forskningen inom ramen för direktiv och anvisningar som meddelas av Kungl, Maj:t och perspektivplaneansvariga myndigheter. Styrelsen i plenum beslutar sålunda om riktlinjer i stort för programplaneringen vid olika forskningsorgan samt om årlig uppdragsfördelning till dessa. Sammansättningen av styrelsen i plenum bör enUgl utredningen återspeg­la styrelsens för försvarsforskning uppgifter att awäga avnämar- och forskarinlressen, I styrelsen bör därför — liksom i försvarets forskningsan-stalls nuvarande styrelse — ingå bl, a, företrädare för centralt planerings­ansvariga myndigheter inom försvarssektom, för försvarets materielverk, för forskningsorgan utanför försvarssektorn samt för industrin, SärskUd representation för personalen i berörda forskningsorgan inom försvaret bör även övervägas. Om cheferna för de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn skall ingå i styrelsen i plenum, beror enhgt utredningen på vilken organisationsmodell som väljs för dessa enheter, 1 det av utredningen förordade alternativet ingår cheferna för enheterna inte i styrelsen i plenum men har skyldighet att närvara vid dess sammanträden. Utredningen anser att enhetscheferna i stället bör ingå i en särskild rådgivande chefsnämnd som redovisas i det följande.

Med hänvisning till att styrelsen för försvarsforskning skall verka som högsta företrädare för forskningens rådgivande funktion för de plane­ringsansvariga myndigheterna inom totalförsvaret föreslär utredningen att styrelsens generaldirektör skall vara ledamot av militärledningen och där­vid medverka främst i handläggning av sådana ärenden som berör forsk­ningsorganens verksamhet. Vidare föreslås att en representation från sty­relsen för försvarsforskning på motsvarande nivå säkerställs i övriga myn­digheter med centralt planeringsansvar inom olika delar av totalförsvaret.

Utredningsavdelningens uppgifter och sammansättning bestäms enligt utredningen i hög grad av alt styrelsen för försvarsforsk­ning skall svara för en samordning på central nivå av forskningsorganens rådgivande funktioner, innefattande bl. a. deras medverkan i avnämar-myndigheternas studier och utredningar. Utredningen pekar bl. a. pä att avnämarnas utbyte av de resurser som satsas pä målinriktad forskning i hög grad bestäms av hur väl den rådgivande funktionen fullgörs. En samlad   överblick   över   den   rådgivande   funktionen   är   därför   enUgl


 


Prop, 1973:88                                                                        45

utredningen av stor betydelse för att styrelsen för försvarsforskning som programmyndighet skall kunna inrikta framtida forskningsinsatser och kontrollera måluppfyUelsen hos forskningsorganen m, ra. Mot bakgrund av erfarenheterna av nuvarande organisation anser utredningen att del råder ett nära samband mellan å ena sidan styrelsens för försvarsforskning forskningsplanerande och rådgivande funktioner och ä andra sidan de funktioner som åvilar de operationsanalytiska rådgivningsenheterna och vissa utredningsenheter vid nuvarande planeringsbyrån inom försvarets forskningsanstalt. Utredningen anför vidare all planeringsbyrån f, n, ansvarar också för forskning och utveckling inom planeringsmetodik med anknytande samhällsvetenskaper förutom att byrån tillhandahåller opera-tionsanalytisk expertis inom totalförsvaret. Mot bakgrund av vunna erfarenheter finns enligt utredningen starka skäl att behålla delta organisatoriska samband mellan forskning och tiUämpning,

Utredningen föreslår mot bakgrund av det anförda att huvuddelen av nuvarande planeringsbyrån vid försvarets forskningsanstalt utom byrå-administrationen och den för anstalten gemensamma cenlralplaneringen förs över till styrelsen för försvarsforskning och bildar styrelsens utredningsavdelning med i huvudsak oförändrade arbetsuppgifter. Inom utredningsavdelningen bör således finnas en central utredningsenhet, en enhet för system- och operationsanalys innefattande nuvarande opera­tionsanalytiska rädgivarenheter vid olika totalförsvarsmyndigheter samt en enhet för forskning och metodulveckUng.

Utredningsavdelningens verksarahet bör enhgt utredningen i huvudsak ha en entydig inriktning på försvarsproblem med hänsyn liU styrelsens för försvarsforskning ställning som centralt rådgivande organ i forsknings­frågor inom försvaret. Behoven av forskningsresultat inom planeringsme­todik och anknytande samhällsvetenskapliga områden är emellertid enUgt utredningen i stor utsträckning gemensamma för flera samhäUssektorer, De grundläggande utbildnings- oeh forskningsbehoven inom dessa områ­den bör därför pä sikt enUgt utredningens mening huvudsakhgen tillgodoses genom universitet och högskolor. Dessa behöver dock enligt utredningen ges bättre förutsättningar härför, 1 avvaktan på detta kan i den föreslagna utredningsavdelningens uppgifter behöva ingå visst arbete på grundläggande problem som inte är direkt försvarsanknulna i Ukhet med vad som sker vid nuvarande planeringsbyrån inom försvarets forskningsanstalt.

Styrelsens för försvarsforskning planeringsavdelning bör enligt utredningen bereda programplanerna för delprogrammet Gemen­sam försvarsforskning och därav betingad långsiktig resursplanering och ta fram styrelsens grundsyn på försvarsforskningens utveckling på längre sikt. Eftersom delta måste göras i nära samråd med övriga myndigheter bör arbetet enUgl utredningen ske i nämnd- eller rädsform. Till planeringsavdelningen bör därför knytas programnämnder med program­sekretariat samt en resursnämnd.

För programplanering föreslår utredningen att styrelsen för försvars­forskning använder en underindelning av försvarsforskningsprogrammet


 


Prop, 1973:88                                                                        46

som nära ansluter till den som f, n, tillämpas vid försvarets forsknings­anstalts programplanering och som också anknyter till de av utredningen angivna fem huvudsakliga tillämpningsområdena för försvarsforskningen. För varje sådan del av försvarsforskningsprogrammet föreslår utredningen att en prograranämnd inrättas inom styrelsen. Dessa program­nämnder fär bl, a, tiU uppgift att i samråd med berörda avnämarmyndig­heler och forskningsorgan och i enUghet med styrelsens riktlinjer bereda förslag till programplaner för berörd del av försvarsforskningsprogrammet saml kontroUera hur forskningsorganen uppfyller målen för gällande pla­ner. I programnämnderna bör ingå företrädare för planeringsansvariga och materielanskaffande myndigheter, företrädare för försvarsforsknings­organen, fristående lekniskt-vetenskaplig expertis samt en sekreterare ur styrelsens för försvarsforskning planeringsavdelning. Antalet ledamöter i en programnämnd bör enligt utredningen inte överstiga tolv. Ordförande och ledamöter i programnämnderna utses av styrelsen i plenum, i före­kommande fall på förslag av de myndigheter som skall företrädas i nämn­derna.

De nuvarande för svars medicinska och mUitär­historiska forskningsdelegalionernas uppgifter bör enligt utredningen föras över till nämndorganisationen.

Utredningen föreslär alt ansvaret för långsiktig kunskapsuppbyggande forskning med anknytning till psykologiskt försvar förs över till en programnämnd i vilken beredskapsnämnden för psykologiskt försvar är företrädd.

1 planeringsavdelningen föreslås vidare ingå ett programsekre­tariat som i huvudsak övertar de uppgifter som nu sköts av de s. k. programföredragande tjänstemännen inom försvarets forskningsanstalt. I programsekretarialel ingår sekreterarna i de oUka programnämnderna. Dessa sekreterare bör rekryteras från forskningsorganen och befallningar­na bör vara av genomgångskaraktär.

Utredningen föreslår också en r e s u r s n ä m n d för att samordna utvecklingen och utnyttjandet av olika forskningsresurser inom och utom försvarssektom i anslutning till verksamhet som budgeteras på delpro­grammet Gemensam försvarsforskning. Resursnämnden skall enUgt utred­ningen bl, a, handlägga personalfrågor, t, ex, riktlinjer för utbUdning och cirkulationstjänstgöring inom styrelsens ansvarsområde samt följa och bevaka lokal- och instrumentinvesteringar som är styrande för resursut­vecklingen eller för vilka någon form av samordnat utnyttjande bör övervägas.

Vidare föreslår utredningen att en chefsnämnd inrättas vid styrelsen för försvarsforskning. Chefsnämnden skall inför styrelsen i plenum svara för en mer övergripande beredning av olika avvägningsfrå­gor inom delprogrammet Gemensam försvarsforskning, t, ex, mellan oUka delområden av programmet. Chefsnämndens sammansättning beror enhgt utredningen på vilken modell som väljs för de forskningsutförande enheternas organisation, 1 den av utredningen förordade modellen föreslås att chefsnämnden består av chefen för styrelsen för försvarsforsk-


 


Prop, 1973:88                                                                        47

ning, tillika ordförande, cheferna för de av utredningen föreslagna forskningsorganen inom försvarssektorn samt ordförandena i program­nämnderna inom styrelsen. Dessa ordförande bör då hämtas ur avnämar-myndigheternas krets. Avdelningschefer inom styrelsen bör vidare vara skyldiga att närvara vid chefsnämndens sammanträden.

Nämndorganisationens arbetsformer vid programplaneringen bör enUgt utredningen kunna nära anknyta lill det förfarande som har utvecklats för rullningen av forskningsplanerna för försvarets forskningsanstalt.

Den administrativa avdelningen vid styrelsen för försvarsforskning skall enligt utredningens förslag bestå dels av en ekonomi- och förvallningsdetalj som svarar för beredning och handlägg­ning av de ekonomi- och förvaltningsfrågor som faller pä styrelsen som programmyndighet och forraell produklionsrayndighel för den ej objekt­bundna försvarsforskningen, dels av en detalj för styrelsens intema administration.

För en mer detaljerad beskrivning av styrelsens organisation oeh arbetsformer hänvisas till utredningens betänkande som också innehåller förslag till instruktioner och instruktionsändringar för berörda myndighe­ter.

Finansieringsformer

Utredningens förslag till ansvarsfördelning i försvarsforskningsorganisa-lionen innebär att styrelsen för försvarsforskning bUr program- och produktionsmyndighet för ett delprogram benämnt Gemensam försvars­forskning inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter och funk­tioner. Nämnda delprogram föreslås bU indelat i tre programelemenl, nämligen Styrelsen för försvarsforskning utom utredningsavdelningen. Styrelsen för försvarsforskning: Utredningsavdelningen samt Kunskaps­uppbyggande och tillämpad ej objektbunden forskning.

Utredningen föreslär alt verksamheten finansieras från ett förslagsan­slag benämnt Gemensam försvarsforskning. Av anslagsframställning och anslag bör framgå omfattningen av den andel för vilken överbefälhavaren resp. civilförsvarsstyrelsen ger direktiv samt den del av anslaget som avser sådan forskning som bedrivs bl. a. i anslutning till miljöstudier och studier av del svenska samhällets utveckUng.

Utredningen föreslår att anslaget Gemensam försvarsforskning skall beslå av tre delar — en för varje programelemenl. Den del av anslaget som faller på programelementel Styrelsen för försvarsforskning: Utredningsav­delningen bör föras upp raed 1 000 kr. eftersom verksamheten vid utredningsavdelningen bör vara självfinansierande genom att styrelsen, andra myndigheter inom försvaret liksom myndigheter, organisationer och företag utanför försvaret ger sekundäruppdrag lill avdelningen.

En balanserad inkomst/utgiftsslat för utredningsavdelningen bör enhgt utredningen bifogas den anslagsframställning med primäruppdragsförslag som styrelsen för försvarsforskning inlämnar till Kungl. Maj:t. Utredning­en föreslår vidare att verksamheten vid forskningsorgan inom försvarssek-


 


Prop. 1973:88                                                                        48

torn helt budgeteras på sekundäruppdrag från styrelsen för försvarsforsk­ning och andra uppdragsgivare. Härigenom skapas enligt utredningen förbättrade finansierings- och redovisningsmässiga förutsättningar för ett samordnat utnyttjande av forskningsorgan inom och utom försvaret både med hänsyn till försvarets och andra samhällssektorers behov. Forsk­ningsorgan inom försvaret som är självständiga myndigheter bör redovisas som organisatoriska delprogram. Inkomster och utgifter för sådana forskningsutförande myndigheter redovisas mot ett förslagsanslag pä driftbudgeten om 1 000 kr. TUl anslagsframställningen med primärupp­dragsförslag, som inges genom styrelsen för försvarsforskning, fogas en balanserad inkomst/utgiftsstat för verksamheten vid rayndigheten. Forsk­ningsenheter som ingår i myndigheter som även har andra uppgifter än forskning särredovisas med en balanserande inkomst/utgiftsstat mot en anslagspost om 1 000 kr. inom resp. myndighets anslag. Finansieringen från styrelsen utformas så att endast ett eller ett fåtal uppdrag behöver gå till varje forskningsorgan.

Utredningen föreslår att större investeringar i maskiner och instrument finansieras genom utnyttjande av fondprincipen. För investeringar i mark, byggnader och datamaskiner m. m, finns fonder inrättade. En utvidgning av fondprincipen till att omfatta även större investeringar i annan forskningsutrustning ter sig enligt utredningen önskvärd, 1 den tidigare nämnda promemorian (Ds Fö 1971:6) har försvarets rationalise­ringsinstitut föreslagit att en ny kapitalfond — benämnd försvarets forskningsfond — inrättas. Fonden bör föras upp på kapilalbudgeten under diverse kapitalfonder med styrelsen för försvarsforskning som fondförvaltande myndighet.

De forskningsutförande enheternas organisation

Utgångspunkter

Utredningen har funnit det lämpligt att vid sin översyn skilja mellan tre typer av s. k. specialistfunktioner för att beskriva arten av verksam­heten vid olika enheter inom forskningsorganen. Systeminrikta-de specialistfunktioner har sitt fackkunnande främst knu­tet tUl ett visst tillämpningsområde eller del av område. Verksamheten avser bl. a. att ur lekniskt-vetenskaplig synpunkt pröva möjligheterna att för­verkliga förslag tili system och systemkomponenter för olika delar av totalförsvaret. De systeminriktade specialistfunktionerna kan därvid be­höva biträdas av vetenskapligt inriktade specialist-funktioner med fördjupade forskningsinsatser inom vissa grundläg­gande tekniska eller vetenskapliga fackområden. Stödfunktioner svarar för teknisk och administrativ service. Hit hör bl. a. verkstäder, datorservice m. m. 1 försvarets forskningsanstalts nuvarande organisation svarar enligt utredningen avdelningarnas institutioner vanligen för en eller ett fåtal sädana specialistfunktioner.


 


Prop, 1973:88                                                                        49

Utredningen framhåller att mångfalden av funktionella samband mel­lan olika verksamheter är kännetecknande för tillämpad, tvärvetenskaplig forskning av den omfattning som försvaret bedriver. Det är knappast möjligt att entydigt ange något enskilt funktionellt samband som kan läggas lill grund för olika verksamheters organisatoriska gruppering utan denna måste enligt utredningens mening baseras på en kombination av flera typer av funktionella samband. Utredningen har funnit att följande tre typer av funktionella samband i första hand är av betydelse i delta avseende, nämUgen

-     samhörighet i fråga om gemensamma tillämpningsmål, särskilt med hänsyn till de av utredningen angivna fem grundläggande tillämpnings­områdena,

-     samhörighet i fråga om metodiskt och annat kunnande inom grundläg­gande tekniska eller vetenskapliga fackområden liksom för dessa specifik mätutrustning m. m, samt

-       samhörighet i fråga om användning av vissa specialiserade stödfunk­
tioner.

Av särskUt intresse är enligt utredningen att undersöka vUka kopp­lingar som finns mellan de tre typerna av samhörighet. Dessa kopplingar är invecklade och förändras i viss utsträckning med den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Utvecklingen inom försvarsforskningen har dock enligt utredningens bedömning stabiliserats så att vissa kopplings­mönster med långsiktig styrka och stabilitet kan urskiljas. Därmed avses t, ex, all det torde vara svårt eller omöjligt att göra meningsfulla forskningsinsatser inom ett tillämpningsområde ulan att ha tillgång till ett visst minimikunnande inom vissa grundläggande tekniska eller veten­skapliga fackområden. För en närmare redovisning av dessa kopplings-mönster hänvisas lill utredningens slutbetänkande. Allmänt anser utred­ningen att försvarsforskningens målinriktning bäst främjas, om man organisatoriskt samlar systeminriktade specialistfunklioner efler ansvars-och kompetensområden som motsvarar de av utredningen angivna fem huvudsakliga tillämpningsområdena eller större delområden inom dessa. Vidare bör vetenskapligt inriktade specialistfunktioner inom närliggande fackområden om möjligt föras samman organisatoriskt och geografiskt/ lokalmässigt. Detta främjar en hög fackkompetens, bidrar till att skapa en god forskningsmiljö och underlättar gemensam användning av vissa stödfunktioner. Del nyss anförda utgör vikliga utgångspunkter för utredningens överväganden och förslag om förändringar i nuvarande organisation.

Behov av förändringar i nuvarande organisation

Utredningen har funnit alt försvarets efterfrågan på forskningskapa­citet har en sådan långsiklighet och karaktär att det är moiiverat all försvaret förfogar över egna forskningsutförande enheter inom de fem tillämpningsområden som utredningen har angett. Därför förordar ulred-

4 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 88


 


Prop, 1973:88                                                                        50

ningen  att  försvarets  nuvarande   forskningsutförande enheter behåller försvarsdepartementet som huvudman.

Utredningen anser att behov av förändringar i de forskningsutförande enheternas organisation föreligger främst beträffande försvarets forsk­ningsanstalt, militärpsykologiska institutet och viss medicinsk forekning. För övrig ej objektbunden försvarsforskning, däribland fortifika­torisk forskning, mililärhistorisk forskning och den forskning som bedrivs för det psykologiska försva­ret har utredningen inte funnit anledning att föreslå andra förändringar än de som tidigare har redovisats i fråga om finansieringen genom styrel­sen för försvarsforskning.

Vad gäller flygtekniska försöksanstalten hänvisar försvarsforekningsutredningen till tidigare utredningars bedömningar, som i stort har delats av statsmakterna (prop, 1968:109, SU 1968:124, rskr 1968:282), att ett vidmakthåUande av en kvalificerad flygteknisk verksamhet vid försöksanslaUen av ungefär hittillsvarande omfattning torde vara en av förutsättningarna för att nuvarande handlingsfrihet i frå­ga om inhemsk flygplanutveckling inte skaU minska. Utredningen finner det lämpligt alt söka tillföra försöksanstalten viss ytterligare försvars­forskning som dels anknyter till centrala områden för anstaltens fack­kunnande, dels kan utnyttja anstaltens omfattande erfarenheter av ett nära tekniskt samarbete med industrin. Detta bör enligt utredningen kunna le­da till ett bättre resursutnyttjande, särskilt i jämförelse med en ytterligare diversifierad uppdragsforskning vid anstalten. Utredningen har inte funnit skäl att ompröva försöksanstaltens inre organisation,

I fråga om medicinsk och beteendevelenskaplig forskning inom tillämpningsområdet människan i totalförsvaret anför utredningen bl, a, att den geografiska och organisatoriska sprid­ningen av verksamheten på oUka forskningsutförande enheter skapar behov hos avnämarna av en kanal för samlad redovisning dels av forskningens resultat och möjligheter att nå resultat, dels av olika avnämarproblem och deras inbördes prioritering. Särskilt synes detta enligt utredningen vara fallet med forskningen kring individens och gruppens prestationsförmåga och beteende. Därvid eftersträvas bl. a. en förbättrad helhetsbild av människans betingelser i totalförsvaret med hänsyn tUl förbands- och befattningsulformning i krigsorganisationen, utformning av utbildningssystem, materidulformning m. m, samt möjlig­heter att skapa en god arbetsmiljö inom förevaret. Utredningen finner det därför angeläget att, utöver den samordning av programplaneringen som förordas i förslaget till ny ledningsorganisation, pröva även vissa organisa­toriska åtgärder som bl, a, avser att främja en ökad samverkan mellan forskning inom de medicinska och beteendevelenskapliga fackområdena i linje raed den utveckling som har inletts vid vissa specialmedicinska forskargrupper. Anknytningen till rutinmässig medicinsk och psykologisk verksamhet inom försvaret, som urvals- och provningsverksamheten vid värnpliktsverkets inskrivningscentraler saml fysisk och psykisk hälsovård vid fredsförbanden, bör vara stark. Kopplingen mellan den bioteknolo-


 


Prop, 1973:88                                                                        51

giska forskningen och forskningen inom de primärt tekniska tillämpnings­områdena måste säkerställas liksom oUka forskningsutförande enheters tUlgång rill vissa lokalt bundna tekniska och kUniska resurser. Tillsam­mans talar dessa krav enligt utredningen för all behälla en relativt starkt decentraliserad organisation inom området med grupper som är placerade vid olika avnämarmyndigheler liksom nu. Dessa grupper bör dock i fråga om forskningsverksamheten och därmed sammanhängande fack­ansvar hållas samman i en fastare organisatorisk rara än f. n. En nära samverkan mäste vidare säkerställas mellan planerande och forskande organ i frågor rörande hälso- och sjukvård i krig och fred. Nära kontakter mellan i första hand socialstyrelsen och berörda myndigheter inom försvaret bör därför främjas både i medicinska forskningsfrågor och planeringsmetodiska frågor. De kontakter som har inletts genom att placera viss operationsanalytisk expertis ur försvarets forskningsanstalt vid socialstyrelsen bör enligt utredningen kunna utgöra ett viktigt led i den totala forskningsorganisationen pä den försvarsmedicinska sidan. Ut­redningen förutsätter vidare att socialstyrelsen och den föreslagna styrel­sen för försvarsforskning i samråd verkar för en samlad inriktning av den forskning om skyddet mot B-slridsmedel som bedrivs vid statens bakte­riologiska laboratorium, försvarels forskningsanstalt och övriga forsk­ningsorgan. Utredningen förutsätter slutligen att programmet för de specialmedicinska grupper som sorterar under statens medicinska forsk­ningsråd prövas i sedvanlig ordning vid uppkommande vakanser på chefstjänsterna, bl. a. mot bakgrund av den organisation som då finns inom försvaret för närliggande specialmedicinsk forskning. Dessa frågor diskuteras närmare i en särskild expertpromemoria som ingår som bilaga till utredningens slutbetänkande.

Beträffande organisationen av den verksamhet som bedrivs vid försva­rets forskningsanstalt har utredningens förslag om överföring av plane­ringsbyrån till en styrelse för försvarsforskning redovisats tidigare. I fråga om organisationen av verksamheten vid avdelningarna 1 —4 vid anstalten framhåller utredningen inledningsvis bl. a. all fördelar sannolikt kan vinnas genom en ytterligare ökad samverkan med försvarets materielverk och industrin om tekniska utvecklingsuppdrag. Utredningen anför vidare att avdelningarnas nuvarande verksamhetsområden inte kan betecknas som särskilt väl avgränsade, varken efter vetenskapsområden eller tillämp­ningsområden. Inom området konventionella vapen och deras verkan uppvisar sålunda vissa enheter vid avdelningarna 1 och 2 gemensamma intresse- och kunskapsområden, såväl avseende tiUämpningsmål som från lekniskt-vetenskaplig facksynpunkt. Likaledes finns för avdelningarna 2 och 3 gemensamma intresse- oeh kunskapsområden inom området tek­nisk informationsbehandling både i fräga om tillämpningsmål oeh frän tekniskt-vetenskaplig facksynpunkt. Dessa förhållanden belyses i följande tabeU.


 


Prop, 1973:88


52


 


c

I

5


 

 

c

+-<

 

«

a>

 

1

 

c c

1-,

X

S

"n


 


 ■«


D ;0

oe


q   I  o


 


c I


s

n. < O


C   o

O t: o o

u, ,S


 


■a c

"3


M   o   bti

.s 'z: c

o   5   C3


3

c


I


.2 =

 

 

C    &■  rt      -

 

 

s; gö-c

 

 

 

 

c    cd "O    "

 

 

OS.C-K

 

 

Qs 8 5;

.-H r*

\o

Ti-   U-,

 


 


i*,


u'


CJ

o


 


o

£ a.

S

o .c


c "2

ä i

 

«

D

■a

ii


u5

T3  O    C

,ii   O.

a c

.  c/3    M


s

a


 


i -


E

o   ,

t/3  nj

S S

i °

S «, o, c


jO        „

 

tn

bO

O

O

.M

a

 

< O

w

te.


 


Z,     OJ


—' 


te. >S T3 .


 


Prop. 1973:88                                                                        53

Bland orsakerna tiU denna fördelning av avdelningarnas verksamhet nämner utredningen utvecklingen på behovssidan och den vetenskapliga utvecklingen saml att forskningsanstaltens tillväxt under 1950- och börian av 1960-talel bl. a. har lett tiU en breddning av verksamheten så att oUka tillämpningsprojekt inom delvis näriiggande vetenskaps- och teknikområden i viss utsträckning har kunnat bearbetas parallellt vid olika avdelningar. Trots avdelningarnas delvis överiappande verksamhets­områden finns det enligt utredningen få exempel på egentligt dubbel­arbete tack vare olika interna samordningsåtgärder som forskningsanstal­ten har företagit. Utredningen konstaterar också att det betydelsefulla samarbetet mellan anstalten och dess avnämare i fråga om forskningens inriktning och forskningsresuUatens utnyttjande har byggts upp på ett säll som i mänga avseenden är planeringsmässigt föredömligt. Den nämnda överlappningen i avdelningarnas ansvarsområden på såväl veten­skaps- som tillämpningssidan ger dock enligt utredningen upphov liU förhållandevis invecklade samordningsförfaranden vid beredningen av vissa typer av ärenden som berör flera avdelningars ansvarsområden. Utredningen anser alt sådana problera blir mera framträdande i en period med oförändrade eUer krympande ekonomiska ramar när det gäller att skapa och mellan avdelningarna fördela utrymme för insatser inom delvis nya forsknings- och tillämpningsområden där angelägna behov föreligger.

Utredningen har sålunda funnit det motiverat att närmare undersöka om förändringar i nuvarande organisation kan ge totalt sett entydigare ansvarsområden för olika forskningsenheter på såväl tillämpnings- som vetenskapsomrädessidan i syfte alt bl, a, fä enklare berednings- och be­slutsvägar och bättre möjligheter hos organisationen alt skapa och vid­makthålla kunskapscentra av tillräcklig storlek inom en given ekonomisk planeringsram.

Alternativ till nuvarande organisation

Val av principiell organisationsmodell

De nyss anförda behoven av ändringar i nuvarande organisation av de forskningsutförande enheterna kan enligt utredningen i princip tillgodo­ses efter två vägar. Den ena vägen är alt fördela de s, k, specialistfunktio­nerna på organisationsenheter som är fler men till storleken mindre än de nuvarande avdelningarna vid försvarets forskningsanstalt och som vidare är mer specialiserade antingen till ett visst vetenskapligt fackområde eller lill systemfrågor inom ett visst tillämpningsområde. Dessa enheter är administrativt mindre självständiga än nuvarande avdelningar vid forsk­ningsanstalten och kompletteras därför av jämförelsevis starkare centrala enheter för planering, administration och teknisk service. Den andra vägen är all gruppera specialistfunklionerna i enheter av i huvudsak samma storlek som nuvarande avdelningar vid forskningsanstalten och med i stort sett samma självständighet avseende administration och teknisk service. De nya enheterna skulle dock ha sina ansvareområden i möjligaste  män  entydigt  avgränsade  lill  vissa  av de tidigare nämnda


 


Prop. 1973:88                                                                        54

tUlämpningsomrädena saml vetenskapsområden som närmast hänger sam­man med dessa. Utredningen förordar den senare vägen, dvs. en organisa­tionsmodell som anknyter till tillämpningsområden. Utredningen anför bl, a, att denna modell bör ge de enklaste kontakt- och beslutsvägarna inom forskningsorganisationen och gentemot avnämarmyndighelerna samt att modellen sannolikt medför de minsta övergångsproblémen i förhållande till nuvarande organisation.

Gruppering av de forskningsutförande enheterna i tillämpnings­områdesanknutna block

Utredningen framlägger och diskuterar tre olika alternativ tUl delaljut-formning av en tillämpningsområdesanknuten forskningsorganisation för försvarssektorn. Samtliga tre alternativ ulgår frän sex block av specialist­funklioner och däremot svarande organisationsenheter. Blocken är bUda-de genom att specialistfunktionerna samgrupperats med hänsyn till samhörighet i fråga om tillämpningsmål, gemensamma krav pä kunnande inom vissa grundläggande vetenskaps- och teknikområden samt gemen­samma behov av vissa specialiserade stödfunktioner. De sex blocken är följande.

Block 1 eUer ABC-skyddsblocket har sitt ansvarsområde avgränsat främst till människan som objekt för vapenverkan med tyngd­punkt pä skyddet mot ABC-stridsmedel, Blocket har sin vetenskapliga tyngdpunkt inom områden som biofysik, biokemi, loxikologi, mikrobio­logi, radiofysik, radiokemi och radioekologi. Blocket byggs upp av institutioner främst ur nuvarande avdelning 1 vid försvarets forsknings­anstalt. De enheter som utredningen har fört lill blocket omfattade den 1 juli 1972 ca 260 personer, varav ca 140 i stödfunktioner för teknisk och administrativ service m, m.

Block 2 eller vapen- och verkansblocket har sitt ansvarsområde avgränsat främst till konventionella vapensystem och deras verkan jämte vissa frågor rörande verkan av kärnvapen och skyddet häremot (inkl, vissa detekteringsfrägor). Blocket har sin vetenskapliga tyngdpunkt inom områden som X)rganisk kemi (särskilt explosivämnes-kemi) och anknytande kemisk teknik, vidare gas- och termodynamik, förbränningsdynamik, högtrycksfysik och tUlämpad mekanik med sär­skild anknytning lill ballistik. Därtill koramer vissa specialområden som kärnfysik, den kondenserade materiens fysik och seismologi. Blocket byggs upp av institutioner ur de nuvarande avdelningarna 1, 2 och 4 vid forskningsanstalten. De enheter som utredningen har fört till blocket omfattade den 1 juli 1972 ca 500 personer, varav ca 210 i stödfunk­tioner.

Block 3 eller tekniska informalionsbehand-lingsblockel har sitt ansvarsområde avgränsat främst tiU området teknisk informationsbehandling (spaning, samband m, m,). Blocket har sin vetenskapliga tyngdpunkt inom områden sora eleklroraagnelisk vågut­bredning, elektronisk, akustisk oeh optisk teknik (inkl, oplronik), kom-


 


Prop. 1973:88                                                                       55

munikations- och signalbehandlingsteori m. m. Blocket byggs upp av nuvarande avdelning 3 vid forskningsanstalten jämte vissa institutioner ur bl, a. nuvarande avdelning 2, De enheter som utredningen har fört liU blocket omfattade den 1 juli 1972 ca 430 personer, varav ca 140 i stöd­funktioner. Härtill kommer försvarets teletekniska laboratorium med ca 60 personer.

Block 4 eller F F A-b locket har samraa ansvarsorarädesav-gränsning sora flygtekniska försöksanstalten i nuläget, dvs, flygteknik med vissa angränsande områden. Blocket har sin teknisk-vetenskapliga tyngdpunkt föriagd till områden sora aerodynamik, flygmekanik och hällfasthetslära jämte därraed sammanhängande mätteknik. Blocket be­står av nuvarande flygtekniska föreöksanstallen jämte vissa delar ur nuvarande försvarels forskningsanstalt (materialforskning saml viss styr-och reglerteknik). De enheter som utredningen har fört tUl blocket omfattade den 1 juli 1972 ca 300 personer inkl, stödfunktioner för administration, drift och service.

Block 5 eUer M P I-b 1 o c k e t har sitt ansvarsområde avgränsat främst till individens och gruppens psykiska prestationsförmåga och beteende jämte tillhörande urvalsproblem oeh bioleknologiska frågor. Blocket har sin vetenskapliga tyngdpunkt förlagd till områden som psykologi, pedagogik och sociologi. Blocket består främst av nuvarande militärpsykologiska institutet, TUl blocket förda enheter omfattade den 1 juli 1972 ca 55 personer inkl, administration, drift och service.

Block 6 eller de specialmedicinska forskar­grupperna används som en sammanfattande beteckning på de för-svarsgrensanknulna speeialmedicinska forskargrupper som delvis finansie­ras av försvarsmedicinska forskningsdelegationen. Dessa är armémedi­cinska forskargruppen som har viss anknytning lill arméstaben, navalme­dicinska forskargruppen som är knuten till marinstaben, flygmedicinska institutionen i Malmsläll som är knuten till försvarets materielverks försökscenlral samt militärmedicinska undersökningscentralen som är knuten lill försvarels sjukvårdsstyrelse. Gruppernas ansvarsområden har anknytning främst lill individens och gruppens fysiska prestationsför­måga i speciella markstrids-, marina resp, flygmiljöer saml därmed sammanhängande urvals- och prövningsfrågor. Till blocket har vidare förts institutionen för miljöfaktorer vid försvarets forskningsanstalt, TiU blocket förda enheter omfattade den 1 juli 1972 ca 35 personer, varav huvuddelen (ca 25) var arvodesanställda pä anslag från försvarsmedi­cinska forskningsdelegalionen. Vidare tillkommer ett mindre antal perso­ner sora är redovisade på personalstater för värdmyndigheterna (staber och förvaltningar).

Utredningen redovisar i slutbetänkandel i detalj vUka enheter (forsk­ningsinstitutioner eller motsvarande) vid försvarets forskningsanstalt och andra forskningsorgan sora har förts till de sex blocken. De alternativa utformningar av en tillämpningsområdesanknuten forskningsorganisation som utredningen diskuterar skiljer sig främst genom alt de sex blocken har getts olika förvaltningsrättslig ställning mol varandra och mot de


 


Prop. 1973:88                                                                        56

centrala ledningsfunktioner som ingår i den föreslagna styrelsen för försvarsforskning. En utgångspunkt har därvid varit att utredningen - mot bakgrund av erfarenheter från nuvarande organisation ~ funnit starka skäl för en administrativ grundstruktur bestående av förvaltnings­mässigt förhållandevis självständiga enheter av ungefär samma storlek som nuvarande avdelningar vid försvarels forskningsanstalt, dvs. 200-400 personer. En decentralisering av huvuddelen av de löpande ärendena i forskningsorganisationen till enheter av denna storlek ger enligt utredningen betydande fördelar eftersom långa formella bered­nings- och beslutsvägar vanligen allvarligt försvårar den tekniskt-velen­skapliga informationsöverföringen inom forskningsorganisationen och mellan denna och dess avnämare. Utredningen anför vidare att enheter av denna storlek i flertalet fall också är en tillräcklig bas för vissa tekniska och administrativa stödfunktioner. De vinster som kan nås genom alt ytterligare samordna sådana funktioner är i många fall begränsade. Utredningen hänvisar därvid bl. a. lill den översyn av olika stödfunktio­ner i forskningsorganisationen som försvarets rationaliseringsinstitut har utfört pä utredningens uppdrag. Utredningen påpekar att angivna gränser för enhetsstorleken inte får betraktas som absoluta. Bl. a. påverkas de av enheternas behov av särskilt personalkrävande service.

Alternativ med i huvudsak oförändrad lokalisering

Utredningen lägger fram tvä alternativ till en tillämpningsområdes­anknuten organisation med i huvudsak oförändrad lokalisering av de forskningsutförande enheterna.

Organisationsallernativ 1 innebär att de forskningsut­förande enheterna under styrelsen för försvarsforskning är organiserade på tre myndigheter, nämligen försvarets forskningsanstalt, flygtekniska försöksanstalten och militärpsykologiska institutet. Därtill kommer vissa medicinska forskargrupper som är knutna till staber och förvaltningar.

Försvarets forskningsanstalt är i detta alternativ en sammanhållen myndighet för främst teknisk-naturvetenskaplig försvarsforskning. An-stallen är organiserad pä tre forskningsavdelningar, en för ABC-skydd (block 1), en för vapensystem och deras verkan (block 2) och en för teknisk informationsbehandling (block 3) samt på verksledning och centraladminislration.

Flygtekniska försöksanstalten (block 4) har i stort oförändrad organi­sation och oförändrade uppgifter jämfört med vad som f, n, är fallet. Viss verksamhet som nu bedrivs vid försvarets forskningsanstalt, främst materialforskning, förs dock över till försöksanstalten.

Militärpsykologiska institutet (block 5) har i stort oförändrad organisa­tion i förhållande lill nuläget men får ett utökat ansvar för bioteknolo­gisk forskning med beteendevetenskaplig anknytning inom försvaret. Bl, a, skall institutet ha viss bioteknologiskt utbUdad personal stationerad vid andra forskningsorgan enligt samma principer som nu gäller för operalionsanalylisk personal.


 


Prop, 1973:88                                                                        57

De speeialmedicinska grupper som f, n, delvis finansieras med medel från försvarsmedicinska forskningsdelegationen (block 6) organiseras i princip enligt följande. Nuvarande armémedicinska forskargruppen, mUi-tärmedicinska undersökningscenlralen och institutionen för miljöfaktorer vid försvarets forskningsanstalt förs samman till en enhet för armé- och allmän försvarsmedicin, Enheterns verksamhet inriktas företrädesvis på fysiologisk, ergonomisk oeh psykiatrisk forskning av intresse för totalför­svaret med ett specieUt ansvar för markstridsmiljöns problem. Nuvarande navalmedicinska forskargruppen knyts lämpligen lill marinens föreslagna dykericenlral i Sjödal vid Hårsfjärden under förutsättning att förslaget om en sådan central förverkligas. För den flygmedicinska institutionen vid försvarets materielverks försökscenlral i Malmslätt föreslås inga större förändringar. Chef för varje grupp är en försvarsläkare som samtidigt har till uppgift att vara rådgivare ät resp, försvarsgrenschef i specialmedi­cinska frågor som faller inom gruppens verksamhetsområde. Personal som avlönas av styrelsen för försvarsforskning är dock liksora nu administra­tivt underställd de staber oeh förvaltningar där grupperna är placerade. Försvarets sjukvårdsstyrelse fär berednings- oeh samordningsansvar mol styrelsen för försvarsforskning i fräga om programplaneringen av grupper­nas forskning.

En fortsatt sammanhållen lokalisering av försvarets forskningsanstalt till Stockholmsområdet förutsätts i detta aUernaliv. Avdelningarna 1 och 2 förläggs huvudsakligen till Ursviksområdel med Grindsjön som försöks­station, Pä sikt kan övervägas att helt eller delvis flytta övriga delar av forskningsanstalten till ursviksområdel, om anstalten och byggnadsstyrel­sen finner det lämpligt, bl, a, med hänsyn till del samlade statliga lokalbehovet på Östermalm, Mililärpsykologiska institutet och sjukvårds­styrelsen förutsätts bli lokaliserade lill Karlstad i enlighet med tidigare riksdagsbeslut. För de specialmedicinska grupperna liksom för flygtek­niska försöksanstalten förutsätter utredningen oförändrad lokalisering.

Beträffande alternativ 1 lar utredningen särskilt upp fördelningen av ansvar och uppgifter mellan styrelsen för försvarsforskning, verksled­ningen vid försvarels forskningsanstalt och de enskUda avdelningarna vid anstalten. Utredningen finner därvid att del föreligger risk att en ambitiös verksledning strävar efler att utvidga sina arbetsuppgifter så att vissa av styrelsens för försvareforskning funktioner dubbleras och att de positiva effekterna av en eftersträvad decentralisering av beslutsansvaret till avdelningsnivån minskar. Del bör därför enligt utredningen närmare undersökas om det är möjligt att gä ytteriigare ett steg i decentralisering. Detta skulle innebära att uppgifterna för forskningsanstaltens verksled­ning fördelas mellan styrelsen för försvarsforskning och avdelningsled­ningsnivån och att avdelningarna i samband därmed bildar institut som formellt är fristående myndigheter. Ännu en orsak tUl att undersöka möjligheterna alt ytterligare decentralisera det formella förvaltnings­ansvaret är lokaliseringsdelegationens förslag om en omlokalisering av vis­sa delar av försvarets forskningsanstalt. Framför aUt frågor rörande perso­nalcirkulation och samordning av serviceresurser fär i omlokaliseringsfal-


 


Prop, 1973:88                                                                        58

let ökad lokal anknytning, vUket försvagar motiven för en särskUd verks­ledningsfunktion för anstalten. Omlokaliseringsförslaget motiverar enligt utredningen det formella avsteg från utredningsdirektiven som en under­sökning av alternativ med fristående institut innebär, Omlokaliseringsför­slaget har också vissa följdverkningar för den organisatoriska gruppering­en av de sex blocken av specialistfunktioner. Utredningen har därför valt alt belysa två alternativ som innefattar fristående institut, nämligen ett alternativ med den enligt utredningen lämpligaste lokaliseringen av forsk­ningsresurserna från funktioneU synpunkt (organisationsallernativ 2) och ett alternativ som beaktar lokaliseringsdelegalionens förslag att förlägga viss försvarsforskning liU Linköping resp, Umeå (organisationsalternativ 3),

Organisationsallernativ 2 innebär att huvuddelen av de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn under styrelsen för försvarsforskning organiseras på fyra administrativt självständiga institut enligt följande.

Forskningsanstalten för vapenteknik (FOA-V) består av vapen- och verkansblocket samt ABC-skyddsblocket (blocken 1 och 2),

Forskningsanstalten för informationsbehandlingsteknik (FOA-1) om­fattar det tekniska informalionsbehandlingsblockel (block 3).

Flygtekniska försöksanstalten (block 4) har i slort samma organisation och uppgifter som nu. Liksom i alternativ 1 tillföre dock försöksanstalten viss materialforskning m, m, som nu bedrivs vid försvarets forskningsan­stalt.

Jämfört med organisationsallernativ 1 las i alternativ 2 ytterligare ell steg mot en starkare organisatorisk sammanhållning och samordning av medicinsk och beteendevelenskaplig forskning inom försvarssektorn. Detta sker genom att berörda enheter (huvuddelen av blocken 5 och 6) ställs under en gemensam chef och organisatoriskt inordnas i en försva­rets medicinsk-beteendevetenskapliga forskningsanstalt (FOA-MB), I FOA-MB ingår en lednings-, planerings- och utredningsenhet med ett fåtal handläggare. Denna enhet bör ta över bl, a, vissa uppgifter rörande de specialmedicinska grupperna från nuvarande specialmedicinska sektionen i försvarets sjukvårdsstyrelse. Del kan i samband därmed övervägas att låta FOA-MB helt ta över sektionens uppgifter, varvid FOA-MB skall ställa expertis i specialmedicinska frågor lill generalläkarens förfogande. I FOA-MB ingår vidare en försvarspsykologisk enhet till vilken förs de forskande funktionerna vid nuvarande railitärpsykologiska institutet med tillhörande delar av institutets administrativa stödfunktioner samt vissa bioteknologiska enheter vid nuvarande försvarets forskningsanstalt. Mili­tärpsykologiska institutets återstående rutinmässiga uppgifter i fråga om prövningspsykologisk verksamhet i samband med inskrivning av värnplik­tiga tas över av värnpliktsverket, I FOA-MB ingår slutligen en enhet för armé- och allmän försvarsmedicin, en navalmedicinsk enhet samt en flygmedicinsk enhet. De sistnämnda försvarsgrensanknutna enheterna har i huvudsak samma uppbyggnad och placering vid värdmyndigheter som i alternativ 1.   Det   bör  dock  övervägas  alt   redovisa  enhetscheferna  på


 


Prop. 1973:88                                                                        59

personalförteckning för FOA-MB och i instruktion för resp, tjänst föreskri­va delat huvudmannaskap mellan FOA-MB och värdmyndigheten för fors­kargruppen, FOA-MB bör på uppdrag av värnpliktsverket ha ansvar för metodutveckling och utbildning av medicinsk och psykologisk personal vid inskrivningscentralerna. FOA-MB bör också medverka i rutinmässig medicinsk och psykologisk urvals- och prövningsverksamhet, t. ex. för flygande personal och dykare. FOA-MB bör vidare ha vissa bioteknolo­giska specialister placerade vid FOA-l och FOA-V.

Med hänsyn enbart till arbetsförhållandena inom försvarsforsknings­organisationen finner utredningen alt en i huvudsak samlad lokalisering av instituten tiU Stockholmsområdet är lämpligast. Utredningen föreslär därför alt FOA-V placeras i Ursvik med Grindsjön som försöksstation, att FOA-l förläggs till kvarteret Garnisonen, varvid utflyttning lill Ursvik kan övervägas pä sikt samt alt flygtekniska försöksanstalten ligger kvar i nuva­rande lokaler i Bromma. För FOA-MB föreslär utredningen att lednings­enheten och den försvarspsykologiska enheten lokaliseras till Ursvik. Det­ta främjar en önskvärd nära samverkan med övriga institut liksom sara­bruk av vissa specialiserade stödfunktioner, bl. a. dalorservice och kvalifi­cerad dokumentations- och biblioteksservice inom det medicinska områ­det. De specialmedicinska enheterna är i övrigt lokaliserade som i alterna­tiv 1,

Den centraladminislration jämte vissa stabsfunktioner som ingår i den sammanhållna myndigheten försvarels forskningsanstalt i alternativ 1 fördelas i alternativ 2 mellan de fristående instituten och styrelsen för försvarsforskning. Till instituten förs främst löpande ekonomi- och personalärenden, medan styrelsen bl, a, fär hand om vissa gemensamma utbildnings- och informalionsärenden för instituten.

För samordning av bl, a, forsknings- och utredningsuppdrag samt remisser som berör flera instituts verksamhetsområden föreslär utred­ningen att en s, k, liten c h e f s n ä ra n d inrättas. Denna består av chefen för styrelsen för försvarsforskning, som samtidigt är ordförande, Oeh instituteheferna. Vidare bör avdelningscheferna inom styrelsen ha skyldighet all närvara vid behandlingen av frågor som rör resp. avdelningars ansvarsområden. Chefsnämnden är rent rådgivande och begränsar inle chefens för styrelsen och inslilulschefernas beslutsbe­fogenheter. Den lilla chefsnämnden, kompletterad med ordförandena i programnämnderna och eventuellt även resursnämnden inom styrelsen, bildar ens, k, stor chefsnämnd för att bereda vissa övergripan­de avvägningsfrågor inom försvarsforskningsprogrammet i enlighet med vad som tidigare har redovisats i samband med utredningens förslag till styrelsens organisation.

Omlokaliseringsalternativel

Organisationsallernativ    3    har utformats med utgångs­punkt i de förslag delegationen för lokalisering av statlig verksamhet har


 


Prop, 1973:88                                                                        60

lämnat i sin slutrapport (SOU 1972:55) om omlokalisering av vissa delar av nuvarande försvarets forskningsanstalt till Umeå och Linköping, För­svarsforskningsulredningen har uppfatlat delegationens förslag så all del anger huvudsaklig inriktning och omfattning pä de verksamheter vid forskninganslalten vars omlokalisering bör övervägas, om hänsyn tas ock­så till regionalpolitiska faktorer. Delegationen framhåller i sin slutrapport att organisationen för och avgränsningen av de enheter som delegationen föreslår skall omlokaliseras bör utredas av försvarsforskningsulredningen,

I nämnda organisationsfrågor anför försvarsforskningsutredningen i sitt slutbetänkande bl, a, alt de omlokaliserade delarna bör sättas samman så att de i fråga ora storlek, ansvarsområde, ledning och administration saml tillgång till viss service m. m, kan bilda förhållandevis självständiga enheter dit detaljplanering och genoraförande av större delar av försvars­forskningsprogrammet kan decentraliseras. Med hänsyn till omlokalise­ringens följder för kontaktnätet inom försvarsforskningsorganisationen är delta enligt utredningen nödvändiga förutsättningar för att kunna bedriva försvarsforskning i Linköping och Umeå. Näranda förutsättningar pekar sålunda enligt utredningen mot en organisation med frislående institut av samma typ som i alternativ 2 men med vissa ändringar, som beror pä delegationens val av Umeå som lokaliseringsort för försvarsforskning med medicinsk och beteendevetenskaplig anknytning.

Omlokaliseringsalternativel innebär alt det s. k, blocket för teknisk informationsbehandling förläggs tUl Linköping och bildar en försvars­forskningsanstalt för informationsbehandlingsteknik. Lokaliseringen av försvarets teletekniska laboratorium bör enUgt utredningen prövas i särskild ordning, Slorieken på det omlokaliserade blocket ~ f, n, ca 430 personer — kan enligt utredningen påverkas bl, a, av vilka servicetjänster som kan köpas lokalt, Omlokaliseringsalternativet innebär vidare att det s, k, vapen- och verkansblocket bildar en försvarsforskningsanslalt för vapenteknik. Anstalten lokaliseras tiU Stockholmsområdet, varvid Urs­viksområdel utryms och en huvuddel av i första hand den experimentella verksamheten förläggs lill Grindsjön.

Utredningen har funnit det omöjligt att uppfylla minimikrav pä sam­ordning av medicinsk-beteendevetenskaplig forskning för försvarsändamål och samtidigt tillgodose vad som anförts om personalantal i olika oralokaliserade rayndighetsblock som riksdagen beslutat om i lokalise­ringsetapp I och som lokaliseringsdelegationen föreslagit för utflyttning i etapp 2. Försvarsforskningsulredningen skisserar därför två underallerna-tiv för organisationen och lokaliseringen av viss medicinsk och beteende­vetenskaplig forskning i omlokaliseringsfallet, I underalterna­tiv 3 a förs en huvuddel av resursblocken 1 (ABC-skydd), 5 (militär­psykologiska institutet m, m,) och 6 (vissa specialmedicinska grupper) samman till en medicinsk-beteendevetenskaplig försvarsforskningsanstalt i Umeå, Härigenom tillgodoses enligt utredningens mening åtminstone vissa minimikrav på samlokalisering av medicinsk-beteendevetenskaplig forskning för försvarsändamål. Det innebär vidare att Umeå-enheten kan ges den av delegationen föreslagna slorieken (ca 300 pereoner). Under-


 


Prop. 1973:88                                                                        61

alternativ 3 a innebär emellertid också att vissa funktioner vid nuvarande militärpsykologiska institutet inte följer institutet till Karlstad ulan i stället förläggs lill Umeå,

I underalternaliv 3 b omlokaliseras endast block 1 (ABC-blockel) lUl Uraeå, Med hänsyn tUl den inriktning och omfattning verksamheten i Umeå då fär föreslås ABC-blockel underställas chefen för forskningsanstalten för vapenleknik (FOA-V), Umeäenheten skall därvid vara förhållandevis självständig filialenhet till anstalten för vapenteknik. En försvarsforskningsanstalt för medicin och beteendevetenskap organise­ras som i alternativ 2 raen med ledningsenhel och försvarspsykologisk enhet i Karistad oeh övriga enheter i Stockholm och Linköping (flyg-medicin). Underalternaliv 3 b innebär alt antalet anställda i Umeå rains­kar med 60-80 personer i förhållande lill delegationens förslag. Under­alternaliv 3 b innebär i gengäld ingen överflyttning av personal från Karistad till Umeå, Det är enligt utredningens raening tveksamt om underalternativ 3 b uppfyller minimikraven på samlokalisering och där­med sammanhängande möjligheter att bl, a, uppnå en önskvärd ökad samverkan mellan medicinsk och beteendevetenskaplig forskning. Beho­vet av samlokalisering med avnämarmyndigheler är dock bättre liUgodo-sett än i underalternaliv 3 a.

De omlokaliseringsalternativ som har redovisats är enligt utredningen två möjliga detaljutformningar av förevarsforskningsorganisationen inom de lokaliseringsramar som delegationen har föreslagit. Som grund för ett ställningstagande lill omlokaliseringsalternativet redovisar utredningen olika följdverkningar av en omlokalisering för försvarsforskningen,

I fråga om samverkan mellan de forskningsut­förande enheterna och avnämarna pekar utredningen på den omfattande överföringavspeeialistkunnande och forskningsresultat som äger rum genom direkta kontakter mellan personal vid försvarets forskningsanstalt och avnämarmyndigheler under arbetet pä olika forsk­nings- och utredningsprojekt. Dessa kontakter är spridda över forsknings­anstaltens samtliga avdelningar och enheter. Utredningen framhåller att säväl avnämare som forskningsorgan har tillmätt bredden och rörligheten i detta kontaktnät synnerligen stort värde. Forskningsorganens kontakter med främst centrala staber oeh förvaltningsmyndigheter inom förevaret måste därför enhgt utredningen få myckel stor betydelse vid prövning av lokahseringsfrågan, Omlokaliseringsalternativet innebär i förhållande till nuläget och övriga alternativ avsevärt större geografiska avstånd mellan omlokaliserade delar av forskningsanstalten och dessas huvudavnämare. Nuvarande konlaktlinjer måste dock upprätthållas för att säkerställa forskningsorganens aktiva medverkan på alla nivåer inom totalförsvarels studie- och utredningsverksamhet. Omlokaliseringsalternativet kommer därför att medföra bl. a, direkta merkostnader i form av ökade teleavgif-ter, rese- och Iraktamenlsersättningar samt produktionsbortfall i form av ökad spilllid i samband med resor. Utredningens beräkning av dessa merkostnader  redovisas  längre   fram.   Av  större  betydelse  än   direkta


 


Prop. 1973:88                                                                        62

merkostnader är emeUertid enligt utredningen de långsiktiga struktu­rella förändringar som de ökade geografiska avstånden kan medföra för kontaktnätet och arbetsfördelningen mellan avnämarmyndigheler, om­lokaliserade enheter och andra forskningsorgan. Om avnämarmyndig­helerna finner alt de geografiska avstånden medför att det från deras synpunkt blir avsevärt svårare att målinrikta forskningen och tUlgodogöra sig dess resultat kommer detla enligt utredningen att leda till en benägenhet att förstärka egna ulredningsorgan och/eller anlita geografiskt raer näraliggande forsknings- och konsultorgan, Ätgärder sora syftar till att skapa en god forskningsmiljö, som kan dra till sig kvalificerad personal och som i övrigt ger omlokaliserade forskningsorgan en hög kvalitetsmässig konkurrenskraft, blir i dessa sammanhang viktiga men kan inle ersätta behovet av direktkontakter mellan forskare och avnämare, framhåller utredningen.

Behoven av samverkan mellan olika delar av för­svarsforskningsorganisationen är enligt utredningen stora både i nuvarande organisation och i de alternativ som utredningen lägger fram, Saraverkansbehoven avser främst planering av verksamheten i anslutning till den årliga rullningen av programplaner m, m., löpande samarbete kring systemutredningar m, ra. samt samarbete i vissa veten­skapliga fackfrågor och sambruk av vissa serviceresurser. Dessa behov kan enligt utredningens mening tiUgodoses av de forskningsutförande enheter­na även vid en administrativt decentraliserad organisation, t, ex, i form av institut, om enheterna ligger nära varandra och avnämarmyndighelerna, eftersom detla främjar informeUa samarbetskontakler, I omlokaliserings­alternativet begränsas möjligheterna lill ett nära samarbete mellan de olika forskningsinstituten av de ökade geografiska avstånden. Därför kan bl, a, vissa specialistfunktioner inom försvarsforskningsorganisationen behöva dubbleras.

När det gäller samverkan med andra forskningsor­gan och industrin framhåller utredningen alt en omlokalisering innebär nackdelar för berörda försvarsforskningsenheter, även om positi­va effekter kan erhållas på lokaliseringsorterna, särskilt för universiteten och högskolorna. Därtill kommer de aUmänna regionalpolitiska effekter­na. Bland nackdelarna nämner utredningen att nuvarande kontakter med universitet och högskoleinstitutioner i Stockholmsområdet försvåras och endast i begränsad utsträckning kan kompenseras genom att dessa efter hand flyttas över till de nya lokaliseringsorterna. Stockholmsområdet er­bjuder enligt utredningen bl. a. de bästa möjligheterna tiU vetenskapliga kontakter på grund av en mera allsidig täckning av olika vetenskapsom­råden. Inte heUer från rekryteringssynpunkl eller i fråga om möjligheter att lokalt köpa vissa specialiserade servicetjänster är de nya lokaUserings-orterna järaförbara med Stockholmsområdet,

Utredningen framhåller att det finns betydande skillnader mellan de föreslagna lokaliseringsorterna Umeå och Linköping när det gäller kontaklavstånden lill avnämare och övriga delar av forskningsorganisationen och därmed också i fråga om


 


Prop. 1973:88                                                                        63

möjligheterna att tiUgodose olika behov av samverkan. Utredningen pekar bl. a. på alt Linköpingsenheten torde få sina kontakter utanför regionen starkt koncentrerade till Stockholm, medan Umeäenheten har sina avnä­mar- och forskningskontakter fördelade på Stockholm, Karlstad och Lin­köping, vilket ger mycket länga sammanlagda kontaktavstånd. SärskUt för den enhet som omlokaliseras liU Umeå bedöms del ocksä bli svårare att upprätthålla nuvarande industrikontakter och all knyta nya sådana, eftersora huvuddelen av de aktueUa industrierna finns i södra och mel­lersta Sverige.

Utredningen pekar vidare pä all en omlokalisering erfarenhetsmäs­sigt innebär stora påfrestningar på berörd personal oeh också leder till vissa personalavgångar och därmed samman­hängande produktionsslörningar. Utredningen erinrar om att en effektivt bedriven, målinriktad försvarsforskning i hög grad kräver samverkan mellan en rad olika specialistfunklioner, där väletablerade personliga kontakter utgör ett väsentligt inslag. En samtidig avgång av några personer i nyckelställning inom ett fätal specialistfunklioner i samband med en omlokalisering kan därför leda lill avsevärda störningar i resultat-avtappningen till avnäraama genom att förutsättningar för en effektiv samverkan mellan olika specialistfunktioner och med avnämarna inte längre föreligger. Det kan ta upp till ett tiotal år att återställa kunskaps­nivån inom en specialistfunklion, särskilt om erfarna handledare saknas. Minskad effektivitet i forskningsverksamheten på grund av personalborl-faU av nämnd art har, påpekar utredningen, förevarets forskningsanstalt bedömt kunna medföra väl sä stora kostnader för försvaret som andra följder av en omlokalisering.

Vissa av de redovisade följdverkningarna för förevarsforekningen av omlokaliseringsalternativet förorsakar enligt utredningen merkost­nader för försvaret. Dessa kostnader är enligt utredningen svära att uppskatta, bl. a. genom att vissa verkningar, vilkas storlek inle kan beräknas, ändå kan ha mycket stor betydelse. Som exempel på delta nämner utredningen att eventuellt försämrade forskningsresultat som följd av flyttningen kan leda till sämre beslutsunderlag i materielanskaff-ningsfrågor med avsevärd ekonomisk räckvidd. Utredningen har emeller­tid, bl. a, med utgångspunkt i lokaliseringsdelegationens uppskattade schablonbelopp, gjort vissa överslagsberäkningar av de merkostnader som i första hand kan uppstå i anslutning till omlokaliseringsalternativet. Dessa är dels engångskostnader i samband med själva flyttningen, dels bestående åriiga merkostnader för den löpande verksamheten efler en omlokalisering.

Utredningens beräkning av engångskostnaderna i samband raed en oralokalisering upptar tre poster. Den första utgörs av merinvesteringar i byggnader och fasta anläggningar. Dessa merinvesteringar skulle under vissa förutsättningar kunna begränsas lill omkring 6 milj, kr, av en total nyanläggningskostnad på ca 110 milj.


 


Prop, 1973:88                                                                        64

kr,' Marknadsvärdet av de fastigheter i stockholmsregionen som frigörs för andra ändamål vid en utlokalisering uppskattas alltså till ea 104 milj, kr. Den andra posten avser direkta flyttningskostnader inkl, särskilda ersättningar till berörd personal m, m. Denna post uppskattas till ca 20 milj, kr. Den tredje posten är kostnader för produktionsbortfall i samband med att den kvalificerade personalen måste montera ned, montera upp och trimma in komplicerad experimentell utrustning i stället för att arbeta med avnämarnas problem. Denna post uppskattas enligt grova bedömningar som försvarels forskningsanstalt har redovisat för utredningen till mellan 15 och 25 milj, kr. Av de tre kostnadsposterna kommer enligt utredningen sannolikt endast de båda förstnämnda att föranleda direkta merutgifter på berörda myndigheters budget i samband raed utflyttningen.

De uppskattade raerkoslnaderna för den löpande verksamheten efter omlokaliseringen upptar dels en post om 3,5-4 milj, kr, per år för att upprätthålla del person­liga kontaktnätet, dels en post om ca 3 milj, kr, per år för att dubblera vissa specialistfunktioner inom försvarsforskningsorganisationen, I dessa två poster ingår bl, a. lönekostnader för ytterligare ett 70-lal heltidstjäns­ter som enligt utredningen behövs i omlokaliseringsalternativel.

Personalbehov m. m.

Utredningens överväganden rörande personalbehov m, m, har i princip skett med utgångspunkt i målen enligt gällande programplaner när del gäller behovet av underlag lill avnämarna under programplaneperioden och fackkunskaper i forskningsorganen vid periodens slut. Utredningen har i enlighet med sina dhekliv särskUl uppmärksammat möjligheter till personalminskningar.

Utredningen anser alt förslaget om utformningen av de centrala ledningsfunktioner som ingår i styrelsen för försvars­forskning inte medför något behov av ytteriigare personal. Utred­ningen anser att styrelsens personalbehov, åtminstone i utredningens alternativ 2 till organisation av de forskningsutförande enheterna, antals­mässigt helt kan tillgodoses genom att befattningar i motsvarande funktioner inom nuvarande organisation fördelas om, 1 sill andra delbe­tänkande uppskattar utredningen att styrelsen bör ha en personalstyrka pä omkring 120 personer, I utredningens alternativ 2 och 3 till organisa­tion av de forskningsutförande enheterna förs ytterligare ett 30-lal befattningar över till styrelsen. Dessa avser främst personal som i utredningens alternativ 1 liksom i nuvarande organisation ingår i vissa centrala stabsfunktioner vid försvarets forskningsanstalt. Utredningen redovisar en jämförelse av antalet chefstjänstemän pä verkslednings- eller institutchefsnivå (motsvarande) i nuvarande organisation och i utred­ningens tre alternativ till organisation av de forskningsutförande enheter-

' 1971 års priser. De framtida kostnaderna är bl, a, beroende av hur markpriserna i Stockholm utvecklas i förhällande till byggnadskostnadsindex. Osäkerheten i kostnadsuppskattningarna är satt till 20 %,


 


Prop, 1973:88                                                                        65

na med en styrelse för försvarsforskning som ledningsorgan. Jämförelsen finns inlagen i en sammanställning i del följande (s, 66),

Utredningens förslag rörande organisation av försvars­medicinsk forskning innebär ur personalredovisningssyn-punkt vissa omfördelningar av befattningar vid de stabs- och förvaltnings­anknutna forskargrupperna mellan resp, värdmyndigheter och försvars­forskningsorganisationen. För att tillgodose personalens berättigade krav på anställningstrygghet och för att ge verksamheten viss långsiktig stadga anser utredningen att ell begränsat antal av de arvodesbefatlningar vid grupperna som f, n, avlönas genom medel frän försvarsmedicinska forsk­ningsdelegalionen bör kunna ombildas tUl extra tjänster. Därtill bör liksom f, n, kunna komma arvodes- och konsultbefattningar av mer tidsbegränsad karaktär,

1 samband raed en omorganisation av övriga forskningsutförande enheter enligt någol av alternativen 1 oeh 2 uppkommer enligt utred­ningen möjligheter till personalminskningar. Sålunda bedömer utred­ningen att det sararaanlagda resultatet av rationaliseringar inom stödfunk­tioner och strukturförändringar i organisationen bör kunna medföra en personalminskning om ca 180 personer fram tUl budgetåret 1977/78 vid de enheter som ingår i nuvarande försvarels forskningsanstalt, ulan alt i programplanen angivna mål för försvarsforskningen påverkas nämnvärt. Jämfört med den minskning pä mellan 100 och 150 personer under samma period som forskningsanstalten diskuterar i annat sammanhang innebär detta således en minskning med ytterligare ett 30-tal personer. Dessa ingår huvudsakligen i stödfunktioner som teknisk oeh administrativ service och minskningen möjliggörs genom tekniska rationaUseringar och sänkta serviceambitioner. Inom ramen för minskningarna har dock behov av främst kvalitativ förstärkning av vissa personalfunktioner tillgodo­setts. Utredningen hänvisar beträffande stödfunktionerna tUl den under­sökning som försvarets rationaliseringsinstitut har gjort på uppdrag av ut­redningen. I rapporten har institutet pekat på möjligheter att minska per­sonalen med ytterligare ea 140 personer, huvudsakligen inom funktioner för administrativ och teknisk service. Denna minskning sker huvudsakli­gen genom en övergång från egenproduktion till köp av tjänsterna i fråga. TiUkomsten av styrelsen för försvarsforskning underlättar enligt utred­ningens mening dessa från flexibililelssynpunkt önskvärda personal­minskningar. Med användande av sedvanliga personalpolitiska medel (nor­mala avgängar, eventuellt kompletterade med bestämmelser om avgång vid den nedre pensioneringsgränsen) kan dock dessa ytterligare personal­minskningar genomföras endast över en längre lidsperiod. När del gäller möjligheterna till personalminskningar pä forskningssidan pekar utred­ningen bl. a. pä att fackkunnandet inora vissa områden i större utsträck­ning än f. n. samlas till ett institut eller en avdelning främst i alternativen 1 och 2. Därför är det enligt utredningen rimligt att anta alt detta fack­kunnande i stort kan upprällhäUas med något minskad bredd pä den kun­skapsuppbyggande forskningen. Detta kan göra vissa personalbesparingar

5 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 88


 


Prop, 1973:88


66


 


bO

ert

C

£

E

 

3

3

.«

CP

c

x>

 

 

C

(U

D

J=

»—

C

c

O)          T3 I      I     I

Ö .s

 

c    ou

iM

3

&<

CU   c

 

:0

;0

   C

0

ti;

c;

 

1*-

(4-H

t-i     tZl

1-

(U

0)

0

> 

CJ

X! 0

■ 0

 

 

 

c/5 t*-.

<

l-H

-—i

-   _   rt   _   te.


C T5

D. rt ,

>    tD rt XI

k.     t/3   .

V    C

a  o ;

I-I -j-

ta

.'O  i; r

E

u .3

Vi

> =

:  Sx.

15  >

Ils

C   lU   c4

I XI »-   3 i


00

c

(U   X) ,y5  r

00 C rt 3 E E -3 OS

00 -—'


C -O

O. rt X: rt X O >   o   O


.      'ri      -T

S   -3

 

 

 

 

 

 

 

 

11 :0

 

.b o

> 

1

 

c

 

 

(4-1

 

g

.s

C

 

Uh

 

I-I :0

 

c

c

Ö

*C

0 (4-1

 

Um

 

a

K

c

rt

'£

t/l

 

C

DO

 

3

■a

ta

-t-» I-I

ra

Wh

OJ

C

 

 

M

•-I

,

C

i2

a

e

 

0

 

•ä

 

s

 

> 

a

>.

Q>

j:

j:

Ä

Uh

 

> 

0

0

0

:0

 

C/3

0

 

 

T-H

 

C

ra


u  c   o

eS

:Q   u   -4-.

"'S S-S

g.s s JS

B.|f S

O   -4-2    bo  <1>


BO .S

C


 


O       a

"V      (11        TTl

 

 

t>0

 

c

 

 

:0

'c

 

 

1

OJ

o

.ti

> rt

a

v.

E   .c   c   t;  

 

 

 

Ul

Ci

ra

B

 

 

 

T3

tM

"3

"Hh

ed

 

 

t~,

Uh

:0

o

;P


 

 

 

 

 

bb

 

 

 

 

c

C

 

 

 

 

.rt

'c

,

 

 

 

>> 

 

:/n

 

 

 

X3

J

 

 

rt

ci

 

:0

 

 

,M

 

 

 

 

 

Vi

 

 

 

 

 

 

 

 

Uh

 

 

 

a

c

:0

 

 

M

c

U~i

 

 

0

'.s

B

T3

 

ra

 

 

0

 

 

 

 

 

P3

12

Uh

i2

U4

C

OJ

0

:S2

 

 

hf

ra

.1

 


 


-        >      O

*- o

c/3   ti-i        1-H        H


te. rt


OJ    .,

E S  ii .S rt


 


'H    "

o

M

 

 

 

 

 

U)

:0

 

>i

 

c

C

g>

.0

 

 

.:>!

'2

rt

s:

c

.2

>> 

s

.>

0

,i

3

■S

c

rt

1 5

 

"3

.I"

J2 a

tfl

0

c

 

1

'c

a

 

 

C

c

1

 

.4-,

-.'

D

•0

IM            I-I         t

i2 a  !-

u     o;     a>     u

=0   c

U«  ra


■.O

o

 

 

 

M

 

c 0

 

 

bO

 

 

s—'

C

C

t-l

u

<1> ra

■4-»

 

60

 

> 

 

> 

C

ti'

ra

 


3 Vi


 


Prop, 1973:88                                                                        67

möjliga på sikt. Till dessa kan också bidra att viss specialiserad tekniker­personal kan utnyttjas gemensamt i ökad omfattning. Områden som bör uppmärksammas i delta samraanhang är bl, a, elektroniska och optronis-ka komponenter, detonik och explosivämnen samt raketteknik.

De här diskuterade möjligheterna till personalbesparingar vid de forskningsutförande enheterna är i stort lika för alternativen 1 och 2. Det behov av ytterligare personal som uppkommer i omlokaliseringsalternati­vel har som tidigare redovisats uppskattats tUl ett 70-tal anställda.

Utöver de här redovisade möjligheterna till personalminskningar kan antalet anställda i försvarsforskningsorganisationen rainskas genom att vissa enheter förs över tiU annan huvudman. Inom forskningsorganisatio­nen har sålunda enligt utredningen viss verksamhet med tiden fått en sä vid krets av avnämare inom och utom försvaret att försvarels roll som huvudman för verksamheten kan sättas i fråga. Som exempel pä sådana verksamheter nämner utredningen försvarets teletekniska laboratorium som främst bedriver typprovning av ohka telekomponenter och viss anknytande tiUförlillighetsforskning, Kung. Maj :l bör enligt utredningens mening ge lämplig myndighet i uppdrag alt utarbeta förslag om laboratoriets framtida stäUning, uppgifter och lokalisering mol bakgrund av den nya organisatoriska situationen vid försvarets forskningsanstalt och försvarels materielverk. Ett annat exempel är jonosfärobservatoriet i Uppsala där forskningsanstalten i oUka sammanhang har föreslagit att verksamheten bör föras över tiU universitetsorganisationen. Verksam­heten finansieras redan i dag tiU omkring hälften genom anslag från forskningsråd m. fl.

Utredningens val av organisation för försvarsforskningen

L o kaliseringsfrågan

Utredningen konstaterar sammanfattningsvis all del omlokaliserings­alternativ som har redovisats kommer att innebära betydande merkostna­der och påfrestningar både för försvarsforskningsorganisationen och för försvaret som helhet. Utredningen hänvisar framför allt lUl behovet av att upprätthålla nära kontakter dels inbördes meUan olika delar av för­svarsforskningsorganisationen, dels meUan dessa delar och olika av­nämarmyndigheler inom försvaret. Härtill kommer att avgängar av kvalificerad personal i vissa nyckelbefattningar i samband med en omlokalisering kan få långvariga negativa effekter pä forskningsverksam­heten. Från försvarets och försvarsforskningens synpunkt finns enligt utredningen starka skäl för en fortsatt samlad lokaUsering av försvarets forskningsorgan till Sloekholrasorarådet. Utredningen förordar därför or­ganisationsaltemativ som innebär en sädan lokalisering framför omlokali­seringsalternativet.


 


Prop. 1973:88                                                                        68

Organisationen av de forskningsutförande enheterna

Utredningen anser alt en organisationsmodell med anknytning till tillämpningsområden visar påtagliga fördelar i förhållande lill nuvarande organisation. Fördelarna hänför sig främst till att denna modeU på samma organisatoriska nivå, dvs. i stort motsvarande avdelningsnivån vid nuvarande försvarets forskningsanstalt, ger klarare avgränsning av ansvar för och därmed bättre sammanhållning av verksamhet som dels har gemensamma tillämpningsmål, dels visar en betydande grad av teknisk-vetenskaplig samhörighet. En organisationsmodell med anknytning till tillämpningsområden bör enligt utredningen ge korta kontakt- och beslutsvägar både mot avnämarna och inom forskningsorganisationen samt underlätta alt personal med Ukartad tekniskt-vetenskaplig fack­utbildning kan växla mellan systeminriktade och vetenskapligt inriktade arbetsuppgifter. En sådan struktur bör därför ge bättre förutsättningar än nuvarande organisation all vid givna resursramar vidmakthåUa ett högt faekkunnande både i fräga om försvarsspeeifika tillämpningar och inom grundläggande vetenskaps- och teknikområden. Detta är av betydelse inle minst med de ekonomiska och personella ramvUlkor som f. n. gäller för försvaret. Som närmare har redovisats i det föregående ger den här diskuterade organisationsmodellen enligt utredningens mening också möjligheter till personalminskningar inom ramen för i stort oförändrade mål för forskningsprogrammet som helhet. Eftersom försvarels långsikti­ga efterfrågan på forskningskapacitet mer är knuten till tillämpnings­områden än till enskilda vetenskapsområden skapar den tUlämpnings-omrädesanknutna modellen ocksä förutsättningar för långsiktig stadga hos organisationen. Detta har enligt utredningen stor betydelse bl. a. för att undvika avbrott i informationsöverföringen mellan avnämare och forskningsorgan inom och utanför försvarssektorn. En sådan stadga är också till fördel för de anställda.

Svagheterna i strukturen med anknytning till tillämpningsområden hänger enligt utredningen främst samman med kvarstående behov av samverkan mellan forskningsenheterna inbördes samt mellan enheterna och andra forskningsorgan. Dessa behov blir dock inte större än i nuvarande organisation och bör kunna tillgodoses genom de former för samarbetet sora utredningen har beskrivit.

Utredningen anser att övergång tUl en organisation med anknytning lill tillämpningsområden kan medföra vissa omställningsproblem och kost­nader, eftersom en sådan övergång innebär förhållandevis stora föränd­ringar både för försvarets forskningsanstalt och för den medicinsk-beleendevelenskapliga forskningen. Utredningen pekar dock i samman­hanget på alt utredningens organisationsallernativ för huvuddelen av forskningsanstaltens personal innebär ändrade lydnadsförhållanden huvudsakligen för stora och f. n. ganska väl sammanhållna grupper av forskningsinstitutioner (motsvarande) medan verksamhetens sakinnehåll knappast berörs. Utredningen erinrar också om att försvarsforskningen -liksom försvaret som helhet - med stor sannolikhet kommer att ställas


 


Prop. 1973:88                                                                        69

inför betydande omställningsproblem, bl.a. mol bakgrund av 1972 års försvarsbeslut. Med hänsyn tiU detta är del svårt alt bedöma om del ena eller andra organisalionsalternativet ger större eller mindre totala övergångskostnader, t. ex. under en femårsperiod. 1 detta läge blir däremot sådana egenskaper hos organisationen som anpassningsförmåga och möjligheter att vidmakthålla kunskapscentra av tillräcklig storlek av stor betydelse. Övergångskostnader bör därför enligt utredningens me­ning inte vara ett tungt vägande skäl mot en organisation med anknytning till tillämpningsområden. Med hänvisning lill det anförda förordar utredningen en övergäng lill en tillämpningsområdesanknuten organisa­tion för de forskningsutförande enheterna inom försvaret.

Utredningen gär därefter in på valet mellan alternativen 1 och 2 och framhåUer bl. a. all frågan om organisationen av medicinsk-beteende­vetenskaplig forskning i detta sammanhang kan behandlas oberoende av frågan om försvarets forskningsanstalts organisation,

I fräga om den medicinsk-beleendevetenskapliga forskningen för totalförsvarsändamål anser utredningen att säväl områdets betydelse som avnämarnas uttryckta behov starkt talar för en lösning enligt alternativ 2 i form av en sammanhållen organisation under en chef. Detta alternativ bör därför sättas som mål för utvecklingen av organisationen inom området och förverkligas stegvis. Ett första steg utgörs lämpligen av de ätgärder som föresläs inom ramen för alternativ 1, dvs. fastare anställ­ningsform för vissa arvodesanställda vid nuvarande specialmedicinska forskargrupper.

1 fråga ora organisationen av de enheter som ingår i nuvarande avdelningarna 1—4 vid försvarets forskningsanstalt framhåller utred­ningen att fördelarna med en administrativ sammanhåUning av enheterna inom sarama myndighet i enlighet med alternativ 1 bör vägas mot nackdelarna med en särskild berednings- och beslutsnivå för just dessa enheter i förhållande till styrelsen för försvarsforskning. Det behov av ytterligare samordning av institutens verksamhet som kan uppstå i alternativ 2 jämfört med alternativ 1 bör enligt utredningen kunna tiUgodoses genom styrelsen och den chefsnämnd som ingår i alternativ 2. Risken för ökat administrativt arbete blir därvid mindre än i alternativ 1. Utredningen hänvisar bl. a. till tidigare redovisade behov av personal i centrala ledningsfunktioner för resp. alternativ. I alternativ 1 kan vidare finnas risker för kompetenslvisler om programansvaret mellan styrelsen oeh forskningsanstaltens verksledning. Detta innebär enligt utredningen alt man i valet raellan alternativen 1 och 2 måste la hänsyn lill förslagen om utformning av försvarsforskningens centrala ledning, dvs. styrelsen för försvarsforskning. Utredningen har i detta sammanhang betonat betydelsen av en stark programfunktion som är opartisk i förhällande till olika forskningsutförande enheter. Mot denna bakgrund förordar utred­ningen alternativ 2. De forskningsutförande enheterna bör sålunda under styrelsen för försvarsforskning organiseras på fyra forskningsinstitut, nämligen ell för vapenteknik inkl. skydd raot ABC-slridsmedel, ett för inforraalionsbehandlingsteknik, ett för flygteknik samt ett för medicin


 


Prop. 1973:88                                                                        70

och beleendevetenskap. Huvuddragen i utredningens förslag lill ny försvarsforskningsorganisation framgår av en tablå som torde fä fogas till stalsrådsprotokoUel i delta ärende som bilaga 2.

Utredningen föreslår att övergången tiU den nya organisationen sker stegvis under ledning av en organisationskommitté. Styrelsen för försvars­forskning föreslås bh inrättad den 1 juli 1973 och omorganisationen vara helt slutförd den 1 juU 1975,

Alternativa förvaltningsrättsliga lösningar

1 en sararaanfattning av sina förslag bedömer utredningen alt främst följande förändringar i förhållande till nuvarande organisation är viktiga. För det första skapas en gemensam programfunktion för all ej objektbunden försvarsforskning. Detta innebär all all sådan forskning inriktas och dimensioneras i ell gemensamt awägningsförfaran-de. 1 den gemensamma programfunktionen ingår vidare ansvaret för forskningsorganens s, k, rådgivande funktion mot myndigheter med centralt planeringsansvar.

Vidare bUr de forskningsutförande enheterna or­ganiserade efter tillämpningsområden. Enheterna får ett självständigt ansvar för utförandet av större, sammanhållna delar av försvarsforskningsprogrammet, vilket bl, a, innebär ansvar för verksam­hetens detaljerade tekniskt-velenskapliga sakinnehäU och för resultatöver­föringen tUl avnämarna.

Slutligen dras en klar förvaltningsrätlslig gräns mel­lan programfunklion och utförandefunktion. Det är därvid enligt utredningens mening viktigt all denna gräns dras på samma sätt för alla tiUämpningsomräden och forskningsutförande enhe­ter för att programfunklionen skall kunna vara opartisk i avvägnings­frågor. Det är vidare viktigt att programfunklionen får en stark ställning men att dess uppgifter begränsas lill forskningens inriktning och dimensionering i slort.

Den förvaltningsrättsliga avgränsningen sker i utredningens förslag genom alt den gemensamma programfunklionen för ej objektbunden försvarsforskning hänförs till styrelsen för försvarsforskning. Samspelet mellan programfunktion oeh utförandefunktion regleras dels i form av vissa direktiv- och anvisningsrätter, dels genom alt vissa samrådsförfaran­den som f, n, tillämpas vid rullningen av försvarets forskningsanstalts forskningsplaner organisatoriskt och inslruktionsmässigt knyts lill de s. k, programnämnderna i styrelsen för försvarsforskning. Genom program­nämnderna avser utredningen att skapa balans meUan avnämarinflytande och forskningsinflytande på forskningens inriktning. Vidare underlättas enligt utredningen möjligheterna för företrädare för forskningsorgan utanför försvarssektorn att medverka vid programberedning och uppfölj­ning. Härigenom skapas bl, a, goda förutsättningar för ett samordnat utnyttjande av olika forskningsorgan inom och utom försvarssektorn och för en allsidig vetenskaplig kvalitetsprövning av verksamheten. Samtidigt


 


Prop, 1973:88                                                                        71

behålls enligt utredningen i huvudsak nuvarande forraer för forskningens måUnriktning, som bygger på kontakter på alla nivåer mellan forsknings­organen och oUka myndigheter inom totalförsvaret.

Utredningen går avslutningsvis in pä hur de föreslagna förändringarna kan förverkligas i organisationsmodeller med olika typer av förvalt­ningsrätlslig koppling raellan centralt led­ningsorgan och forskningsutförande enheter. Utredningen erinrar i detla sammanhang om den järaförelse som gjordes mellan principalternativen 2 oeh 3 i utredningens första delbetänkande. Utredningen konstaterar därvid att dess förslag tUl ny forskningsorganisa­tion och principalternativen 2 och 3 i det första delbetänkandet i huvudsak bUr likvärdiga under förutsättning att den centrala lednings­enhetens uppgifter bhr desamma som utredningen föreslår skaU tilldelas styrelsen för försvarsforskning samt att ansvaret för forskningens utförande decentraUseras till förhållandevis självständiga enheter som är organiserade efter tillämpningsområden. Eventuella skUlnader mellan alternativen beror främst på vilka förvaltningsrättsliga medel som anses lämpliga för alt avgränsa programfunklionen från ulförandefunktionen och för all säkerställa samverkan inom forskningsorganisationen, 1 princip är därvid flera lösningar möjliga utöver den som utredningen har förordat, Sora exempel på en sådan nämner utredningen ett alternativ där program- och uiförandefunktion samlas inora en rayndighel under Kungl, Maj:t, I instruktionen för myndigheten anges emellertid ansvarsfördel­ningen mellan olika enheter inom myndigheten så att bl, a, avgränsningen mellan programfunktion och uiförandefunktion samt andra myndig­heters inflytande pä programfunktionen ges en förvaltningsrätlslig förankring. Utredningen har emellertid inte kunnat finna några förvall-ningsrättsliga eller andra fördelar med en sådan organisationsutformning. En modell med fristående institut bör bl, a, ge bättre möjligheter att anpassa olika delar av forskningsorganisationen tUl de skUlnader i arbetsförhållanden som finns mellan olika faekområden. Enligt utred­ningens mening bör därför dess slutförslag med styrelsen för försvars­forskning och instituten som myndigheter vilka är formellt fristående men kopplade med vissa direktiv- och anvisningsrätter i första hand läggas till grund för den framtida försvarsforskningsorganisationen. Utredningen anser sålunda att denna lösning ger de totalt sett bästa möjligheterna att tillgodose fyra väsentliga vetenskapliga och demokratiska krav på försvarsforskningsorganisationen ur såväl avnämarnas som forsknings­producenternas synpunkt. För det första säkerställer denna lösning tolalförsvarsmyndigheternas inflytande pä forskningens inriktning oeh dimensionering i enlighet med de säkerhetspoUtiska mål som har angetts av statsmakterna. För det andra medger den förordade lösningen insyn i proceduren för forskningens inriktning bl. a, för att säkerställa all den vetenskapliga kvaUleten upprätthålls och att behoven av samverkan med forskning inom andra samhällssektorer tillgodoses. För det tredje medger lösningen decentraliserade och nära kontakter meUan forskningsorganen oeh olika avnämare tUl forskningsresultaten inom totalförsvaret. För det


 


Prop, 1973:88                                                                        72

fjärde säkerställer utredningens lösning totalförsvarets tillgång till forsk­nings- oeh ulveckUngsresurser med högt fackkunnande och god forsk-ningsmUjö,

Särskilt yttrande och reservation

I utredningens andra delbetänkande ingår ett särskUl yttrande av ledamoten Lundquist, I detla ställer han sig tveksam tUl möjligheten att på dåvarande utredningsstadium avge en entydig rekommendation beträffande uppgifter och organisation för styrelsen för försvarsforsk­ning. Vid ärendets fortsatta behandUng borde enligt Lundquist även en alternativ organisationsmodell uppmärksammas. Denna modell skulle kännetecknas av mindre omfattande uppgifter och befogenheter för styrelsen, bl, a, i fräga om forskningsorganens medverkan i avnämarnas studier och utredningsverksamhet. Som en följd härav borde i denna modell nuvarande planeringsbyrån vid forskningsanstalten inte föras över till styrelsen,

1 utredningens slutbetänkande reserverar sig Lundquist mot den av utredningen förordade organisationslösningen med en särskUd styrelse för försvarsforskning och fyra fristående institut, Lundquist förordar en förvaltningsrätlslig lösning, där huvuddelen av försvarets forskningsorgan ingår i en sammanhållen produktionsmyndighel för försvarsforskning. Styrelsen för denna myndighet svarar därjämte, med biträde av vissa mindre stabsorgan, för den samlade programfunktionen för aU ej objektbunden försvarsforskning. Grupperingen av de forskningsutförande enheterna i avdelningar inom den sammanhållna forskningsmyndigheten kan enligt Lundquist i huvudsak ske pä samma sätl som i de institut utredningen har föreslagit. De enheter inom planeringsbyrån vid nuvaran­de försvarets forskningsanstalt som enligt utredningens förslag ingår i en utredningsavdelning inom styrelsen för försvarsforskning bör enligt Lundquist bilda en särskild avdelning inom den sammanhållna forsknings­organisationen. Den särskUda karaktären på denna avdelnings arbets­uppgifter kan enligt Lundquist behöva komma lill förvallningsrättsligt uttryck i instruktion eller dyUkt, Även enheten för medicinsk och beteendevelenskaplig forskning samt enheten för flygteknisk forskning (nuvarande flygtekniska försöksanstalten) kan enligt Lundquist behöva ges en särskUd förvaltningsrättslig stäUning, dock med behållet program­ansvar för styrelsen för den sammanhållna produklionsmyndigheten,

Lundquist anför all den av honom förordade lösningen ger större effektivitet och entydigare ansvarsförhållanden såväl vid planeringen som genomförandet av försvarsforskningsprogrammel, bl, a, genom att de forskningsutförande enheterna ingår i en sammanhäUen linjeorganisation med reguljära ordervägar meUan samtliga nivåer, Övergångsproblémen i samband med en omorganisation bör också bli mindre.


 


Prop. 1973:88                                                         73

Remissyttrandena Allmänna synpunkter

Remissinstanserna är allmänt eniga om att del behövs ökad samord­ning av den ej objektbundna försvarsforskningen, främst inom de medicinska och beleendevetenskapUga områdena. De biträder utred­ningens syn pä vissa allmänna principer för denna samordning. Utred­ningens organisationsförslag kritiseras dock starkt. Det bedöms av flertalet remissinstanser innebära alltför omfattande förändringar i förhällande till de redovisade samordningsbehoven. Framför aUt försva­rets myndigheter anser att samordningsbehoven kan tillgodoses genom smärre förändringar inom nuvarande organisation. Många remissinstanser framhåller att 1972 ärs försvarsbeslut innebär alt organisationsändringar som kan medföra ökade adrainistrativa kostnader måste undvikas.

Överbefälhavaren biträder utredningens syn pä vissa grundläggande principer, t. ex. att myndigheter raed centralt planeringsansvar bör ha ett starkt inflytande på försvarsforskningens inriktning och omfattning och att kontaktvägarna till de forskningsutförande enheterna bör fungera väl. Överbefälhavaren anser emellertid all utredningens förslag innebär så slora organisatoriska förändringar att effektiviteten hos de berörda forskningsorganen kommer all minska under en lång omställningsperiod och även på längre sikt vara lägre än nu. Överbefälhavaren kan inte godta förslag som innebär ökad eller oförändrad belastning på det militära försvarets anslag utan att förbättra möjligheterna lill effektiv samordning av forskningsinsatserna och forskningsresursernas utnyttjande. Överbefäl­havaren förordar liksom dvilförsvarsstyrelsen begränsade åtgärder för att förbättra samordningen.

Försvarets civilförvaltning framhåller att utredningens organisations-alternativ kan medföra en svårbemästrad organisation med en omfattan­de samordningsapparal för att planlägga de föreslagna forskningsinstitu­tens och de materielanskaffande myndigheternas beläggning med både objektbundna och ej objektbundna forsknings- och utvecklingsuppdrag m, m. Den föreslagna decentraliseringen av forskningsverksamheten gör det inte heller lättare att genomföra tilläggsdirektivens tanke att på sikt föra samman den ej objektbundna forskningen till ett produktionsorgan.

Försvarets materielverk ser positivt på grundtanken att samordna forskning både inom försvarssektorn och mellan denna och övriga samhällssektorer, om del inle innebär så omfattande administrativa åtgärder att samordningen försvårar oeh fördröjer handläggningen, ökar kostnaderna oeh medför försämrad motivation för berörda parter inom försvarssektom.

Försvarets forskningsanstalt instämmer i flera av utredningens princi­piella uttalanden. Anstalten understryker framför allt utredningens synpunkter pä sektoransvarel för försvarsforskningen, vikten av den rådgivande funktionen, kontaktnätets betydelse för ett gott resultat och för avnämarnas medverkan i planeringsprocessen, vikten av att program-funktionens uppgifter begränsas till forskningens inriktning och dimen-


 


Prop, 1973:88                                                                        74

sionering i stort samt främjandet av samverkan över sektorgränserna. Forskningsanstaltens uppfattning om hur kraven på försvarsforskningen kan tillgodoses i form av konkreta organisationslösningar skiljer sig emellertid i hög grad från utredningens. Den utredningsmetod som har använts visar enligt anstalten allvarliga brister. Utredningen har dessutom inle analyserat erfarenheterna från nuvarande organisation lillräckligt. Detta medför stor risk att de värdefuUa egenskaper hos forskningsanstal­ten som utredningen har intygat helt kan gå förlorade i den föreslagna organisationen. Forskningsanstalten finner vidare att utredningen delvis har gått ifrån sina allmänna principer i de konkreta förslagen till ledning och genomförande av försvarsforskningen. Delta har medfört bristande sammanhang i de framlagda betänkandena.

Forskningsanstalten anser att utredningen har överbetonat program­planeringen på bekostnad av den myckel viktiga långsiktigare strategiska forskningsplaneringen. Den rådgivande funktionen och de systeminrikta­de specialistfunktionerna har fått en otillfredsställande behandling. Detta gäller också samordningen med andra sektorer, som utredningen föreslär skall lösas bara genom att inrätta resursnämnden. Forskningsanstalten saknar slutligen i redovisningen försök att åskådliggöra följderna av framlagda förslag.

Försvarets forskningsanstalts företagsnämnd kan inle godta det av utredningen framlagda materialet som enda underlag för ell beslut om organisationen av försvarsforskningen. Förelagsnämnden bedömer emel­lertid all materialet, tillsammans med de erfarenheter av försvarsforsk­ning som forskningsanstalten redovisar i sitt remissvar och de uppfatt­ningar som överbefälhavaren framför samt det underlag som nämnden lägger fram, utgör ett lillräckligt underlag för beslut.

Statens bakteriologiska laboratorium beklagar frän total samordnings­synpunkt all endast forskningsenheter som redovisas under fjärde huvudtiteln berörs av utredningens förslag.

Universitetskanslersämbetet ansluter sig tiU utredningens förslag om en centralt sammanhållen planering och produktion av målinriktad forsk­ning för försvarets behov och om ett fast organiserat samspel mellan planeringsansvariga myndigheter och forskningsorganisationen.

Åtgärderna för att förbättra samordningen bör enligt överstyrelsen för ekonomiskt försvar inte medföra att bestående kontaktvägar och invanda rutiner måste läggas om i sådan omfattning att både avnämare och forskningsorgan belastas med kostnader, vilkas utbyte i ökad effekt kan sättas i fråga. Överstyrelsen anser att vissa av utredningens förslag medför risk för detta.

Enligt styrelsen för teknisk utveckUng har utredningen ulfört ett omfattande arbete. Värdet av detta har dock minskat därför att utredningen inte behandlar försvarels totala forsknings- och utvecklings­verksamhet. Alt en annan utredning har bedrivits delvis samtidigt beträffande verksamheten vid försvarets materielverk minskar enUgt styrelsen inte skälen till kritik på denna punkt.

Ingenjörsvetenskapsakademien  anser att utredningen har presenterat


 


Prop, 1973:88                                                                        75

ett ambitiöst och principiellt viktigt material som är av intresse inte bara för försvarssektorn utan ocksä för andra samhällssektorer där en satsning pä forskning och utveckling närmare bör knytas till sektorns behov och planering. Enligt akademien hade del varit värdefullt om utredningen närmare hade belyst frågan om kostnaderna för planering och administra­tion jämförda med de totala försvarsforskningskostnaderna.

SACO anser att utredningen har valt en felaktig metod, när den först har utarbetat ett förslag till ledningsorganisation och först därefter undersökt hur forskningsresurserna lämpUgen bör sättas samman och grupperas för att skapa ökad effektivitet i forskningsarbetet. Enligt SACO:s mening borde problemen ha angripits i omvänd ordning, eftersom det rimligen är ledningsfunktionernas uppgift att betjäna en ändamålsenlig forskningsorganisation,

Avgränsningen av forskningsorganens uppgifter

En utgångspunkt för utredningen har varit att en klar åtskillnad skall upprätthållas mellan ansvaret för att bedriva forskningsverksamhet och förvalta forskningsresurser samt ansvaret för att bedriva studie- och utredningsarbete i anslutning tiU planeringsverksamheten inom olika delar av totalförsvaret. Denna syn är enligt överbefälhavaren riklig. De perspektivplaneansvariga myndigheternas planerings- och studieverksam­het bör ansvarsmässigt hällas klart åtskUd från forskningsverksamheten vid forskningsanstalten m. fl, forskningsorgan.

Den gränsdragning mellan objektbunden och ej objektbunden forsk­ning som utredningen har föreslagit med utgångspunkt i syslemplane-ringen är enligt försvarets forskningsanstalt olämplig, eftersom formerna för systemplanering fortfarande är under utredning. Gränsen kommer alltid att vara flytande. Forskningsanstalten delar därför utredningens uppfattning att omfattningen av oeh ambitionsnivån för forsknings­organens medverkan i avnämarnas studie- och utredningsverksamhet bör avvägas i en förhandlingsprocedur mellan avnämare och forskningsorgan. Liknande synpunkter framförs av civilförsvarsstyrelsen som därutöver upprepar sin kritik mot utredningens indelning av försvarsforskningen efter tre huvudsyften. Styrelsen anser all det är tillräckUgt alt dra gränsen mellan objektbunden forskning och övrig forskning för att det av utredningen föreslagna avvägningsprogrammet Gemensam försvarsforsk­ning skall vara avgränsat. Styrelsen framhåller att en bestämd avgränsning av den objektbundna forskningen är betydelsefull för att forskningens ansvars- och finansieringsförhällanden skall framstå som klara. Den gräns som utredningen föreslär innebär enligt styrelsen all övergången liU objektbunden forskning skuUe ske tidigare än vad som nu är fallet i planeringsarbetet. Detta är enligt styrelsen olyckligt, eftersom det kan få till följd att färre handlingsalternativ hålls öppna och blir belysta.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar anser alt utredningen i sitt andra delbetänkande har behandlat gränsdragningen mellan forskning och planering pä ett tillfredsställande sätt och biträder utredningens upp­fattning i dessa frågor.


 


Prop. 1973:88                                                                      76

Försvarets behov av forskningskapacitet

Överbefälhavaren anser i likhet med utredningen att försvarsforsk­ningens inriktning oeh omfattning i första hand bestäras av försva­rets behov av forskning för att kunna uppfyUa gällande mål för säkerhets- och försvarspolitiken och att efterfrågan på forsknings­resultat och forskningskompetens inom krigsmakten kan hänföras tUl de områden som utredningen har redovisat. Med hänsyn tiU rådande utvecklingsläge inom försvarstekniken saml perspektiv- och program­planeringens krav pä ökal underlag bedömer överbefälhavaren att kraven pä forsknings- och studieresultat inte kommer alt minska inom överskåd­lig tid. Den tekniska utvecklingen medför all forsknings- och utvecklings­verksamheten blir allt dyrare. Detta gäller inte minst det industriella utvecklingsarbetet. De ökade kostnaderna i förening med en ekonomisk åtstramning gör det angeläget att om möjligt undersöka flera alternativ vid val av utvecklingslinjer. För detla behövs enligt överbefälhavaren i ökande grad vetenskapligt underlag. Detta gäller både tekniska vetenska­per och humanvetenskaper. Liknande synpunkter fraraförs av TCO.

Enligt statskontoret kan det ifrågasättas om inte de unika inslagen i försvarsforskningen har minskat under senare år och om de inte kan vän­tas minska ytterligare i framliden. Delta beror enligt statskontoret bl. a. pä den forskningsutveckling sora har skett inom den civila sektorn både i fråga ora teknisk forskning och planerings- och ulredningsraetodik. Dessa förhållanden har enligt statskontorets mening inle belysts tillräckligt av utredningen.

197 2 ärs försvarsbeslut innebär enligt överbefälhavaren kraftigt sänkta ekonomiska ramar för försvaret. En hell förändrad planeringssituation har inträtt efter det utredningen fick sina direktiv. Överbefälhavaren anser att den nya ekonomiska situationen för försvaret medför behov av förändringar i forskningsprogrammets inriktning och omfattning. Detta kräver stor anpassningsförmåga och effektivitet hos forskningsorganisationen. Liknande synpunkter framförs av försvarets forskningsanstalt och forlifikalionsförvaltningen.

Samordning mellan försvarsforskningen och annan forskning

De flesta remissinstanserna instämmer i att del finns ett behov av ökad samordning mellan försvarsforskningen och   andra   sektorers   forskning.

Enligt överbefälhavaren bör försvaret dra nytta av det underlag som finns inom andra delar av samhället och självt endast komplettera detta vid behov. Omvänt är del ett stort samhälleligt intresse alt resultaten frän försvarsforskningen komraer andra sarahällsseklorer till del. För att effektivisera denna verksamhet bör forskningsprogrammet i möjlig utsträckning kunna anpassas även till andra sektorers behov. Överbefäl­havaren anser att det är möjligt alt utvidga denna verksamhet men att den   kan   komma   all   ställa   betydande   krav  på  de  nytillkommande


 


Prop, 1973:88                                                                        77

avnämarnas planering. Enligt överbefälhavaren måste avnämare utanför försvaret, Uksora försvarsmyndighelerna, binda sig för alt finansiera forskningsorganen under behovsplanens löptid. Överbefälhavaren påpekar ocksä att en ökad forskning för avnämare utanför totalförsvaret medför antingen att forskningsresurserna måste ökas eller att försvarets möjlighe­ter att få sina forskningsbehov tillgodosedda rainskar,

I likhet med utredningen anser försvarets forskningsanstalt all sam­verkan med andra samhällssektorer bör ske genom programsam­verkan som är den effektivaste samverkansformen. Forskningsanstal­ten anser all ytterligare förbättrade medel för samverkan bör övervägas och omfatta bättre överblick över både behovs- och resurssidan hos andra sektorer.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar understryker särskilt behovet av en ökad samordning mellan forskningen inom försvarssektorn och övrig forskning inom samhället. Överstyrelsen betonar behovet av vidgade kontakter med annan forskningsverksamhet än den som f. n. bedrivs inom försvarssektorn, eftersom det ekonomiska försvaret omfattar väsentligt flera faekområden än dem som f. n. är företrädda inom t. ex. försvarets forskningsanstalt.

Ingenjörsvetenskapsakademien framhåller att det ur samhällets syn­punkt är mycket önskvärt att försvarsforskningsorganens kompetens utnyttjas för civila ändamål. För alt kunna bli attraktiva uppdragsmotta­gare mäste forskningsorganen ha en god ledning och ett intresse av att marknadsföra sina resurser.

Sektionen för fysik vid tekniska högskolan i Stockholm finner synpunkterna om samverkan med universitet och högskolor riktiga. Särskilt för de tekniska högskolorna skulle det vara av slort intresse all ha en aktiv kontakt med de tekniskt-velenskapliga problemen inom försvaret, efiersom dessa ofta ur vissa synpunkter är mycket avancerade. En sådan kontakt borde också kunna ha positiv effekt från försvarsforsk­ningens synpunkt.

Enligt TCO har försvarets forskningsorgan i dag väl utvecklade kontakter med olika civila forskningsorgan bl. a. genom att forsknings­uppdrag har lagts ut på ett stort antal universitets- och högskoleinstitu­tioner, industrier och institut. Enligt TCO finns del anledning all överväga en begränsning av antalet utlagda uppdrag. Dessa binder kapacitet för formulering av uppdragen, styrning och uppföljning av verksamheten samt värdering av resultaten. Enligt direktiven fick utredningen i uppdrag alt ange i vilken utsträckning försvarels forsknings­organ skulle kunna åla sig forskning för andra samhällssektorer. TCO beklagar att detta inte har skett. Ell sådant underlag skulle bl. a. ha gjort det möjligt all fortlöpande skola om och eventuellt föra över personal lill den civila sektorns forskningsorgan. Detla skulle enligt TCO ha avlägsnat ett eventuellt framtida behov av personalminskningar. Liknande syn­punkter framförs av Statsanställdas förbund.

Bl. a. försvarets sjukvårdsstyrelse lar särskilt upp samordningen inom   det  medicinska  området. Sjukvårdsstyrelsen instäm-


 


Prop, 1973:88                                                                         78

mer i utredningens syn pä behovet av ökad samordning mellan den försvarinriklade forskningen och del civUa samhällets forskningsverksam­het. Behovet av samverkan på genomförandenivån inom det medicinska fältet bedömer sjukvårdsstyrelsen vara särskilt angeläget.

Flertalet remissinstanser med medicinsk fackinriktning, bl. a. försvars­medicinska forskningsdelegationen, vitsordar betydelsen av att den för­svarsmedicinska forskningen har en mycket nära anknytning till medi­cinsk forskning vid universitet och högskolor.

Krav på ledningsorganisationen

Utredningens principiella krav på ledningsorgani­sationen för försvarsforskningen biträds i huvudsak av remissinstan­serna.

För att samordna försvarets behov av forskning och utnyttjandet av dess egna forskningsresurser fordras enligt överbefälhavaren dels en saralad programplanering för all kunskapsuppbyggande och tUlämpad, ej objektbunden försvarsforskning, dels möjligheter all effektivt samordna forskningsinsatserna och forskningsresursernas utnyttjande i genomföran­dearbetet. Av väsentlig betydelse är att försvarsforskningsorganisationen utformas sä att dessa båda krav kan tillgodoses effektivt. Ocluså försvarets forskningsanstalt finner del vUctigt all dessa krav tillgodoses och anser att all ej objektbunden försvarsforskning bör samordnas hos en programmyn­dighet som har ansvar och resurser för forskningens långsiktiga inriktning och resursuppbyggnad. Likartade synpunkter framförs av flygtekniska försöksanstalten.

En ökad samordning inom den försvarsanknutna forskningen och mellan denna och civU forskning kan enligt civilförsvarsstyrelsen bäst uppnäs genom att skapa en gemensam programfunktion för all ej objektbunden försvarsforskning. Styrelsen framhåller i likhet raed bl. a. överbefälhavaren särskilt vikten av att de human- och beteendevetenskap­liga områdena inordnas i en samordnad programplanering.

Hänsynen till avnämarna och det växande behovet av tvärvetenskapliga forskningsinsatser ställer enligt mililärpsykologiska institutet klart ökade krav på en övergripande ledning och samordning av insatserna.

Statskontoret anser det ändamålsenligt att programansvaret för ej objektbunden försvarsforskning förs över tUl en myndighet och att därmed utnyttjandet av forskningsresurserna samordnas under ett gemen­samt program. Liknande synpunkter läggs fram av överstyrelsen för ekonomiskt försvar.

Styrelsen för försvarsforskning

Behovet  av  en  styrelse med föreslagna uppgifter ifrågasätts av flertalet remissinstanser.


 


Prop. 1973:88                                                                        79

Överbefälhavaren delar utredningens syn pä samordningsbehoven men anser att dessa kan tUlgodoses genom begränsade ätgärder. Den föreslagna ledningsorganisationen anses inte nödvändig för den marginella ökning av samordningen som behövs. Den framstår som än mindre motiverad, om man ställer utredningens förslag mot den kraftigt försämrade ekonomiska situation försvaret har all arbeta i framöver. En styrelse för försvarsforsk­ning med organisation och uppgifter enligt utredningens förslag kommer enligt överbefälhavaren att utgöra ett mellanled mellan avnämare och forskningsorgan som bl. a. leder tUl förlängda konlaktlinjer. Detta medför stor risk för negativa återverkningar pä forskningsplanering och samordning hos avnämare och forskningsorgan. Avnämarna kommer att behöva uppehålla en forraell kontaktväg lill styrelsen och en informell med forskningsorganen. Detla innebär ökade personal- och arbetsinsatser. Överbefälhavaren anser vidare att det finns risk för dubbelarbete samt ökade administrativa rutiner och därmed sammanhängande dokumen-tionsarbete med åtföljande kostnadsökning. Enligt överbefälhavaren kommer den föreslagna styrelsen inte att ha den förankring i forsknings­verksamheten som är en förutsättning för effektiv ledning av verksamhe­ten. Överbefälhavaren avstyrker att en särskild styrelse för försvarsforsk­ning med organisation, ansvar och uppgifter enligt utredningens förslag inrättas. Liknande synpunkter framförs av försvarets materielverk, civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar, vilka ocksä avstyrker förslaget.

Förslaget att inrätta en särskUd styrelse för försvarsforskning avstyrks eller ifrågasätts vidare av fortifikationsförvaltningen, försvarets forsk­ningsanstalt, militärpsykologiska institutet, riksrevisionsverket, sektionen för fysik vid tekniska högskolan i Stockholm, styrelsen för teknisk utveckling, ingenjörsvetenskapsakademien, försvarets forskningsanstalts personalorganisationers representantskap och SACO. Även bland de remissinstanser som tillstyrker eller godtar förslaget all inrätta en särskild styrelse — försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets rationaliseringsinstitut, flygtekniska försöksanstalten, försvarsmedicinska forskningsdelegationen, socialstyrelsen, statens bakteriologiska laboratorium, statskontoret, sek­tionen för teknisk fysik vid Lunds universitet. Statsanställdas förbund och TCO - finns invändningar, bl. a. mot styrelsens uppgifter och stor­lek.

Att behovet av en styrelse för försvarsforskning sätts i fråga hänger i många yttranden samman med att remissinstanserna har invändningar mot den föreslagna ansvars- och uppgiftsfördelningen i första hand inom forskningsorganisationen.

I fråga om fördelningen av program- och produk­tionsansvar påtalar flera remissinstanser, bland dem överbefälhava­ren, försvarets civilförvaltning, försvarets materielverk och civilförsvars­styrelsen, alt utredningens förslag om all styrelsen för försvarsforskning skall ha s. k. formellt produktionsansvar för den ej objektbundna försvarsforskningen innebär ett avsteg från vad som avses med produk­tionsansvar i försvarets planerings- och programbudgetsystem. Enligt/ö>-


 


Prop. 1973:88                                                                         80

svarets rationaliseringsinstitut ger den delning av begreppet produktions­ansvar som utredningen har gjort en klarare bild av vad som avses.

Överbefälhavaren anför att styrelsen för försvarsforskning saknar den anknytning till produktionen, som är nödvändig för all kunna vara produklionsansvarig myndighet. Om inte de forskningsutförande enheter­na tilldelas ekonomiskt ansvar inför Kungl. Maj:l för sin produktion finns det enligt överbefälhavaren stor risk för försämrad motivation och sämre resultat. För alt avnämarna skall ha möjlighet all lämna anvisning­ar till forskningsorganen krävs vidare produktionsansvar hos det enskilda forskningsorganet. Överbefälhavaren anser all styrelsen för försvarsforsk­ning inte bör lUldelas produktionsansvar i någon form. Detta bör ligga på de forskningsutförande enheterna. Liknande synpunkter framförs av försvarets materielverk. Verket anser att styrelsen för försvarsforskning varken skall ha program- eller produklionsansvar för den ej objektbundna försvarsforskningen, eftersom styrelsen bl. a. komraer att utgöra ett effektivitetsnedsättande mellanled mellan avnämare och producenter.

Ett särskUt problem är enligt materielverket program- och produk­tionsansvaret för den ej objektbunda forskningen och utvecklingen inom områdena skepps- och flygteknik. Denna forskning är särskilt nära förbunden med den objektbundna utvecklingen inom dessa teknikområ­den. Därför bör materielverket och inte forskningsorganen vara program-och produktionsmyndighel för ej objektbunden forskning och utveckling inom dessa teknikområden.

1 fräga om försvarsmedicin och beteendevetenskap bedömer försvarets sjukvårdsstyrelse att del är möjligt att en styrelse för försvarsforskning kan åläggas programansvar för ej objektbunden försvarsforskning. Sjuk­vårdsstyrelsen betonar all det är nödvändigt att det finns medicinsk representation i ett sådant ledningsorgan som dock enligt styrelsen inle bör ha produktionsansvar. Produktionsansvaret för försvarsmedicinsk och beteendevelenskaplig forskning bör i stället ligga pä försvarsmedicinska forskningsdelegationen, vars kompelens bör breddas.

Försvarers forskningsanstalt anser att en organisation med angiven ansvarsfördelning inte medför god förmåga till långsiktig inriktning och dimensionering av försvarsforskningen. Detla beror enligt anstalten dels pä alt styrelsen för försvarsforskning i alltför hög grad mäste engagera sig i detaljstyrning av planerings- och genomförandeverksamhet, dels på att effektiva organ och procedurer för behandling av långsiktigare element i forskningsplaneringen saknas. En klarare ansvarsfördelning mellan styrel­sen och de forskningsutförande enheterna mäste göras. Delta bör innebära all styrelsen koncentrerar sig på forskningens inriktning på lång sikt och har ansvaret för alt leda perspektivplaneringen, medan huvudde­len av programplanering, remissverksamhet ra. m. ligger på de forsknings­utförande enheterna. Produktionsansvaret bör enligt forskningsanstalten ligga hos de myndigheter som utför forskningen.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar ställer sig tveksam till att ansvaret för långsiktig, kunskapsuppbyggande forskning med anknytning lill psykologiskt försvar skall läggas pä styrelsen för försvarsforskning. Nämnden har inga principiella invändningar mot detta, men kan inte inse


 


Prop. 1973:88                                                                         81

att en sådan ansvarsfördelning medför några positiva effekter.

Riksrevisionsverket anser alt en uppdelning av program- och produk­tionsansvar pä skilda myndigheter enligt utredningens förslag medför oklara ansvarsgränser och en isolering av planeringen från genomförandet. Riksrevisionsverket konstaterar sammanfattningsvis all utredningen inte klart har visat att ett pä olika forskningsmyndigheter uppdelat program-och produktionsansvar skuUe vara att föredra. Varken avnämarnas behov av inflytande över forskningsprogrammet eller effektiviteten i samarbetet forskningsorgan-avnämare förbättras jämfört med att samla program- och produktionsansvar till en myndighet.

Socialstyrelsen och statens bakteriologiska laboratorium ansluter sig i fråga om sina resp. verksamhetsområden i stort lill utredningens uppfattning om vilka uppgifter som bör vUa pä styrelsen för försvars­forskning som ledningsorgan.

Karolinska institutet finner det ändamålsenligt att inordna den tillärapade försvarsmedicinska forskningen under en myndighet med hänsyn tUl att de resurser som satsas pä denna forskning i första hand mäste vägas mol satsningar på annan försvarsforskning. Enligt institutet bör det vidare vara medicinska forskningsrådets uppgift att även i fortsättningen samordna avvägningen mellan försvarsändamål och civila ändamål när det gäller medicinsk grundforskning.

De flesta remissinstanser som har tagit upp frågan är kritiska mol utredningens förslag att föra över forskningsorganisationens s. k, råd­givande funktion och därmed försvarels forskningsanstalts pla-neringsbyrä till styrelsen för försvarsforskning. Bara försvarets rationalise­ringsinstitut stäUer sig helt positiv till en sådan överföring.

Överbefälhavaren framhåUer att styrelsens utredningsavdelning enligt förslaget blir ett forskningsorgan för metodikforskning, prognoser ra. m. vid sidan av teknisk-vetenskapliga och andra forskningsorgan. Metodik-rådgivning förekommer enligt överbefälhavaren på alla nivåer i organisa­tionen. Rådgivningens karaktär varierar med tillämpningsomräde och organisatorisk nivå. Behovet av samordning är mot bakgrund av dagens erfarenheter stort mellan den del av försvarels forskningsanstalt som företräder programelementet Övergripande studier och utredningar och övriga delar av forskningsanstalten. Den rådgivande funktionen mäste därför ligga kvar pä olika nivåer inom forskningsorganisationen. Det sammanhållande ansvaret för den rådgivande funktionen bör enligt överbefälhavaren åvUa det forskningsorgan som ansvarar för huvuddelen av rådgivningen. Behovet av en särskUd utredningsenhet vid styrelsen för försvarsforskning och av all föra över ansvaret för operationsanalysorga-nisationen faUer därmed bort. Överbefälhavaren anser all utredningen inte fullständigt har analyserat denna organisations uppgifter och sätt alt verka. Organisationen för operationsanalys är främst tUl för avnämarna. Dess personal skall vara drivande i avnämarnas studier och utredningar och därvid svara för sludiemetodikfrågor. Överbefälhavaren finner alt den forraella uppgiften all verka som kontaktlänk i samband med forskningsplanering inte bör åläggas organisationen. Liknande synpunkter framförs av försvarets materielverk och civilförsvarsstyrelsen.

6 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 88


 


Prop, 1973:88                                                                         82

Enligt försvarets forskningsanstalt kan utredningsavdelningens föreslag­na roll som serviceorgan utan eget handläggningsansvar försvåra eller omöjliggöra en effektiv samordning av de rådgivande funktionerna i en försvarsforskningsorganisation som består av en styrelse för försvarsforsk­ning och ett antal fristående institut. Utrednings- och systemstudieverk­samheten bör ha nära kontakt med den tekniskt-velenskapliga forsknings­verksamheten. För att förbättra utbytet i de rådgivande funktionerna bör produktionsorganen enligt forskningsanstalten häUas samman inom en myndighet, vars chef deltar i militärledningen i frågor som rör försvars­forskningen. Vidare bör utredningsavdelningen ingå i forskningsmyndig­heten och ges sammanhåUande ansvar för de rådgivande funktionerna inom hela forskningsorganisationen. Utredningsavdelningen bör därför tillföras resurser för alt leda och saraordna tekniska systemutredningar. Utredningsavdelningen bör i övrigt ha samma organisatoriska stäUning som fackavdelningarna.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar anser att det centrala ansvaret för den rådgivande funktionen bör förläggas tUl det forskningsorgan som ansvarar för huvuddelen av rådgivningen frän de olUca forskningsniväerna inom vederbörligt fackområde. Överstyrelsen är sålunda tveksara tiU att hela den rådgivande funktionen lUldelas ett samordningsorgan som är fri­stående från forskningsorganen. Överstyrelsen anför i huvudsak samma skäl för denna uppfattning som överbefälhavaren och försvarets forsk­ningsanstalt.

Enligt statskontoret bör ledningsorganet vara neutralt i förhällande till de forskningsutförande enheterna. Det är därför lämpligt att begränsa styrelsens verksamhetsområde till all omfatta enbari ledningsuppgifter. Statskontoret förordar att huvuddelen av dé föreslagna uppgifterna för utredningsavdelningen förs över frän styrelsen för försvarsforskning rill andra befintliga organ eller tUl ett särskUt utredningsinstitut. Statskonto­ret diskuterar därvid oUka lösningar, bl. a. överföring till avnämarmyndig­heler eller tUl försvarets rationaliseringsinstitut.

Ingenjörsvetenskapsakademien avstyrker att ren produktion av forsk­ning och studier förs över till styrelsen för försvarsforskning. Akademien anser att utredningsavdelningens uppgifter bör begränsas till vad som är absolut nödvändigt för styrelsens funktion men att övrig verksamhet skall ligga kvar vid de forskningsutförande organen.

TCO anser att det i dag finns mycket goda samarbets- och samverkans­former som ombesörjer informationsutbytet både mellan de olika forskningsorganen och mellan dessa och de för inriktnings- och utveck-Ungsverksamheten ansvariga myndigheterna. Ell överförande av stora delar av ansvaret för denna kontaktverksamhet till styrelsen för försvars­forskning kan enligt TCO inte förbättra ulan snarare försämra de konlaktfunktioner som i dag säkerstäUer forskningsorganens aktiva medverkan på alla nivåer inom totalförsvarets studie- och utredningsverk­samhet.

Också när det gäller formerna för programplanering-e n riktas kriiik mot utredningens förslag. Många remissinstanser anser att arbetet med programplaneringen inom de programnämnder som


 


Prop, 1973:88                                                                        83

föresläs vid styrelsens planeringsavdelning kommer att bli tungrott och personalkrävande. Vissa instanser, bland dem överbefälhava­ren, påpekar all chefsnämnderna blir överflödiga oeh att deras uppgifter kan lösas effektivare, om de forskningsutförande enheterna hålls samman i en myndighet. Överbefälhavaren framhåller att nämndor­ganisationen troligen kommer att kräva en väsentligt ökad arbetsinsats från avnämarna samtidigt som ansvarsförhållandena blir oklara. Överbe­fälhavaren avstyrker därför att särskilda programnämnder inrättas.

Programnämnderna kommer enligt försvarets materielverk all omfatta ett stort antal ledamöter, totalt något hundratal, varav verket har en ledamot i varje nämnd. Denna form förefaller otymplig. Ur verkets synvinkel är del dessutom svårt att med en ledamot i de mest omfattande programmen nå den mångsidighet som är nödvändig för att ell godtagbart resultat skaU uppnås i avvägningen mellan varje programs delar inbördes. Ännu större svårigheter väntas uppslå alt åstadkomma en awägning mellan programmen.

Materielverket har ocksä invändningar mot all programnämnderna i samråd med materielverket och andra materielanskaffande myndigheter skall samordna planläggningen av forskningsorganens beläggning med både objektbundna och ej objektbundna forsknings- och utvecklingsupp­drag. Anknytningen mellan objektbunden forskning och malerielanskaff-ningsprocessen i övrigt måste från kostnads-, tids- och prestandasynpunkt vara stark för att resultaten av forskningen skaU tUlgodogöras optimalt. Programnämnderna kan enligt materielverkels mening inte medverka lUI att den objektbundna forskningens effektivitet höjs. Nämnderna är personalkrävande och ger inte den anknytning mellan forskning och materielframtagning som är nödvändig. Programnämnder bör därför enligt verket inle inrättas. Materielverket förordar att avvägningen raellan olika tUlämpningsområden liksom f. n, sker vid en prioriteringskonferens i närvaro av representanter för avnämare och forskningsenheter.

Försvarets forskningsanstalt finner det olämpligt att en myndighets totalbehov av forskning uttrycks samlat i ett dokument i samband med perspeklivplaneringen och all detta dokument används som det vägande underlaget i en sluten awägningsprocess i programnämnderna. Perspektiv­planeringen sker erfarenhetsmässigt i sådana former och termer att forsk­ningsbehovet i allmänhet inte framgår direkt. Forskningsanstalten anser all de goda egenskaperna i anstaltens nuvarande planeringssystem inte kan bevaras i programnämndskonstruklionen. Genom programnämnder­nas begränsade storlek kommer deras sammansättning att bli ofullständig eUer att sakna balans. Viktiga avnäraargrupper kommer att sakna företrä­dare eller representeras av ombud för annan avnämargrupp. Planernas för­ankring i forskningsorganen kommer ocksä att bli svag med de incitament till konflikter som detla kan medföra. Programnämnderna är enligt forsk­ningsanstalten inte heUer bra instrument för insyn i något avseende. Ve­tenskaplig insyn i proceduren för forskningens inriktning kan säkerställas bl, a, genom att vetenskapliga ledamöter i forskningsorganisationens sty­relse aktivt deltar i t, ex, prioriteringskonferenserna samt genom veten­skapliga råd som är knutna till produktionsorganen. Enligt forsknings-


 


Prop. 1973:88                                                                         84

anstalten bör programnämnder inte inrättas. Programplaneringen bör i stället bedrivas under former som innebär en vidareutveckling av anstal­tens nuvarande systera. Detta bör bl, a, vidgas till att omfatta all ej objektbunden försvarsforskning. För all säkerstäUa samordningen med den objektbundna forskningen bör rullning av prograraplanerna ske i sararåd med försvarets materielverk. En resursnämnd, en behovsnämnd och en enhet för s, k, strategisk forskningsplanering bör dock tUlkoraraa och tillföras styrelsen för försvarsforskning, om en sädan inrättas. Sådana organ ingår också i anstaltens eget förslag till en sammanhållen försvars­forskningsorganisation.

Enligt militärpsykologiska institutet är det knappast möjligt att ge programnämnderna den för deras viktiga funktioner nödvändiga represen­tativiteten och samtidigt göra dem arbetsdugliga. De blir lätt otympliga konstruktioner som kommer all fä ägna stor del av sin tid och energi ät att finna former för sin egen verksamhet, vUket raedför att kontakterna med forskningsverksamhet och avnämare blir Udande, Institutet anser också att deltagandet i programnämndernas arbete skulle kräva en oproportionerligt stor arbetsinsats frän säväl avnämarna som forsknings­organen. Institutet är inte berett att tUlstyrka inrättandet av program­nämnder,

Civilförsvarsstyrelsen har svårt att se alt programnämnder skulle förbättra raöjlighelerna till samverkan mellan styrelsen och forskningsor­ganen jämfört med dagsläget.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar biträder de former för samord­ning av forskningsverksamhetens aUmänna inriktning och forskningen inom olika program som kommer till uttryck i programnämnderna. Överstyrelsen är beredd att medverka i de föreslagna nämnderna med beaktande av de olika programmens betydelse för det ekonomiska försvarets planeringfunktioner. Enligt försvarets ralionaUseringsinslitut förefaller den föreslagna programnämndsorganisationen med ett mindre, fast sekretariat all vara ett smidigt alternativ tUl planeringsarbete i större grupper.

Statskontoret förordar att program nämndernas antal begränsas till en nämnd per block av tUlämpningsområden. Statskontoret anser ocksä att programnämndernas karaktär av referensgrupper bör markeras genom att de som stabsorgan knyts tUl generaldirektören. Även ingenjörsvetenskaps­akademien anser att en minskning av antalet nämnder bör möjliggöra en naturligare och mer direkt koppling lill de tUlämpningsområden eller de block som anges i det tredje delbetänkandet. Akaderaien stöder helt förslaget om alt inrätta en resursnämnd.

Enligt TCO bör programnämndernas uppgifter som kontaktorgan mellan avnämare och forskningsorgan kunna skötas bättre genom nuvarande kanaler.

Finansiering

Remissinstansernas syn pä de former som föresläs för försvarsforsk­ningens finansiering hänger nära samman med deras tidigare redovisade


 


Prop. 1973:88                                                                        85

synpunkter på fördelningen av program- och produktionsansvar.

Överbefälhavaren anser att forskningsenheterna som svarar för den egentliga produktionen också bör ha det fulla ansvaret för de ekonomiska frågorna. Överbefälhavaren konstaterar vidare att det finns vissa oklarhe­ter i utredningens förslag tUl forskningens finansiering och i samband därmed tillämpningen av programbudgetsystemet. Enligt överbefälhava­ren bör en översyn ske, varvid främst de ekonomiska frågorna bör analyseras ytterligare och konsekvenserna av olika beslut klarläggas.

Civilförsvarsstyrelsen biträder utredningens förslag om att de perspek­tivplaneansvariga myndigheterna skaU anvisa försvarsforskningsorganisa­tionens ledningsorgan raraar i stort för programmet Gemensam försvars­forskning. Enligt styrelsen är utredningens redovisning av de ekonomiska frågorna inte fullt klarläggande och entydig. Bl, a, framgår inte närraare hur kostnaderna för det gemensamma försvarsforskningsprogrammel skall fördelas mellan överbefälhavarens och civUförsvarsstyrelsens m, fl, myndigheters planeringsramar. Styrelsen påpekar vidare att ett system med sekundäruppdragsfinansierad forskning medför risker för att tyngd­punkten förskjuts mol kortsiktiga forskningsuppgifter.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar förutsätter all de perspektivpla­neansvariga myndigheternas inflytande över de ekonomiska ramarna blir föremål för särskUda överväganden i samband med att den nya ordningen för försvarsforskningen införs.

Försvarets materielverk instämmer i utredningens förslag, att utred­ningsavdelningen vid styrelsen för försvarsforskning liksom flygtekniska försöksanstalten, militärpsykologiska institutet och fortifikationsförvalt­ningens forskningsbyrå görs självfinansierande, dock endast i fråga om tUlämpad forskning, oeh att verksamheten bedrivs genom sekundärupp­drag. Den kunskapsuppbyggande forskningen, utom skepps- och flygtek­nisk forskning, bör dock som hittills finansieras genom primäruppdrag.

Försvarets civilförvaltning är tveksam tUl utredningens sammankopp­ling av självfinansiering genom I 000-kronorsanslag och sekundärupp­drag. Sekundäruppdrag kan enligt civUförvaltningen mycket väl ges utan alt den mottagande myndigheten har något eget anslag att redovisa mol. Det är också möjligt att redovisa intäkter utan I 000-kronorsanslag, Civilförvaltningen föreslär att de berörda forskningsorganen var för sig fär produktionsansvaret för sin del av den ej objeklbundna försvarsforskning som styrelsen för försvarsforskning har programansvar för. För finansie­ring och redovisning av forskningsproduklion ät uppdragsgivare utanför försvaret föresläs särskUda programelemenl (1 000-kronorsanslag) för varje produktionsmyndighet.

De föreslagna finansieringsformerna för de forskningsutförande enhe­terna och utredningsavdelningen inom styrelsen för försvarsforskning anses av försvarets rationaliseringsinstitut innebära att principer för s, k, självbärande drift skaU tUlämpas i större utsträckning än f, n. Detta bedöms innebära bl, a, en övergång frän förvaltningsekonomisk effektivi­tetsbedömning till mera förelagsekonomisk effektivitetsbedömning. Insti­tutet finner att utredningen har behandlat begreppet sekundäruppdrag


 


Prop. 1973:88                                                                         86

och dess roU i försvarsforskningens marknadsprocess något för ytligt,

I fråga om försvarsforskningens redovisning i försvarels planerings- och programbudgelsystem anser rationaUseringsinslilulel alt man pä grund av forskningens betydelse bör inrätta ell särskUt organisatoriskt huvudpro­gram med samma innehåll som ett avvägningsprogram för den ej objeklbundna forskningen. Härigenom avvägs insatserna för forsknings-programrael mot andra försvarsinsatser pä högsta nivå. De fem tUlämp­ningsomrädena bör utgöra delprogram inom det föreslagna huvudpro­grammet. Ett sjätte delprogram, förslagsvis benärant Gemensam plane­ring, skulle avse styrelsens samordnande verksamhet. Styrelsen för försvarsforskning skulle sålunda enligt rationaliseringsinstitutet få programansvar och formeUt produktionsansvar för ett huvudprogram som kaUas Allmän försvarsforsknmg. På riksstaten skulle huvudprogram­met fä en egen huvudrubrik. Forskningsinstituten bör enligt rationalise­ringsinstitutet betraktas som redovisningsmässigt avgränsade resultaten­heter med egen ekonomisk redovisning. De bör på riksstaten redovisas raot ett gemensamt förslagsanslag om 1 000 kr. Ett sådant gemensamt anslag understryker sammanhåUningen i en försvarsforskningskoncern,

Riksrevisonsverket anser det missvisande att beteckna finansieringen genom sekundämppdrag som självfinansiering. Vad som åsyftas är snarare alt den interna budgeteringen och redovisningen inom forskningsorgani­sationen skaU vara sä upplagd att de enskUda forskningsorganen får karaktären av resultatenheter, som internt arbetar efter en koslnads-intäktsbudget. Riksrevisionsverket framhåller att det viktigaste styrinstru­mentet, intern kostnads-intäklsbudgetering och -redovisning, inte är beroende av vare sig interndebitering inom försvarskoncernen eller 1 000-kronorsanslag ulan kräver tillgäng lill ett kostnadsredovisningssyslem som är anpassat till verksamheten. Påbörjat arbete med alt införa system S vid försvarels forskningsanstalt bör inriktas pä alt möta dessa krav i en framtida organisation. Riksrevisionsverket kan i övrigt biträda systemet med att forskningsproduktionen baseras på att avnämarna ställer uppgif­ter och betalningsmedel för dessa tUl forskningsorganens förfogande. Del bör enligt riksrevisionsverkets mening skapa ett kund—leverantörsför-hållande med kostnadssänkande effekt. Verket är emellertid inte berett alt tillstyrka all den föreslagna redovisningen raot 1 000-kronorsanslag införs i hela forskningsorganisationen.

Förslaget om att finansiera forskningsutruslning över en kapital­fond biträds i princip av försvarets materielverk, flygtekniska försöks­anstalten, försvarets rationaliseringsinstitut och riksrevisionsverket, men raan erinrar om att budgetutredningen diskuterar andra former för förmögenhetsredovisning vid myndigheter. Förslagets genomförande bör därför anstå t. v.

De forskningsutförande enhetemas organisation

Merparten av remissinstansema synes dela utredningens uppfattning att det finns behov av förändringar i de forskningsutförande enhetemas


 


Prop. 1973:88                                                                        87

organisation. Behovet av ändring gäller främst de nuvarande avdelningar­na 1 -4 vid försvarets forskningsanstalt samt den medicinska och beteendevelenskapliga forskningen. Meningama är dock starkt delade om hur omfattande dessa förändringar bör vara, främst vad gäUer forsknings­anstaltens organisation.

Fortifikatorisk och flygteknisk forskning

1 likhet med utredningen anser fortifikationsförvaltningen att den fortifikatoriska forskningen även fortsättningsvis bör bedrivas inom förvaltningen. Om styrelsen för försvarsforskning inrättas, bör de organisatoriska formema för fortifikationsförvaltningens samver­kan med styrelsen närmare klarläggas. Också ingenjörsvetenskapsaka­demien anser all fortifikationsförvallningens forskningsbyrä kan stå kvar i nuvarande organisation.

Överbefälhavaren anser att flygtekniska försöksanstal­ten på sikt bör inordnas i en sammanhäUen forskningsorganisation. Försvarets materielverk finner däremot att försöksanstalten alltjämt bör utgöra ett självständigt forskningsinstitut med myndighetsstäUning. Ock­sä flygtekniska försöksanstalten anser att den bör stä kvar som självständig myndighet. Försöksanstalten pekar i delta sammanhang bl. a. på att den är landets centrala flygtekniska forskningsinstitution med uppgifter även utanför försvaret. Försöksanstalten ställer sig i princip positiv tiU förslaget att tillföra anstalten viss ytterligare forskningsverk­samhet men anser alt frågan kräver ytterUgare utredning.

Enligt ingenjörsvetenskapsakademien lyder utveckUngen pä att ande­len civila uppdrag vid flygtekniska försöksanstalten kommer att öka i framtiden. Ur samhällets synpunkt är det ett betydande intresse att anstalten stöder den civila flygforskningen. Sverige är ett av de fåtal mindre industriländer som har en inhemsk flygplanstillverkning. Akade­mien anser att försöksanstalten inte bör ingå i försvarsforskningsorganisa­tionen. Akademien föreslär att flygtekniska försöksanstalten förs över till industridepartementet, bl. a. med hänvisning till den ökande andelen civUa uppdrag.

Medicinsk och beteendevelenskaplig forskning

SärskUd uppmärksamhet bör enUgt överbefälhavaren ägnas åt samord­ning inom områdena medicin och beteendevetenskaper med bioteknolo­gi. Överbefälhavaren biträder i huvudsak utredningens förslag att föra samman försvarsforskningen inom dessa områden tiU en organisations­enhet. Denna bör dock utgöra en avdelning inom en sammanhållen forskningsorganisation.

Försvarets sjukvårdsstyrelse delar utredningens uppfattning att det på lång sikt är fördelaktigt med ett organisatoriskt samgående mellan den försvarsmedicinska och -beleendevetenskapUga forskningen. Ett saraman-förande   bör   ske   etappvis,   bl. a.   under   beaktande   av  formema  för


 


Prop. 1973:88                                                                        88

samverkan mellan försvarspsykiatri och -psykologi.

Försvarets materielverk konstaterar med tillfredsställelse att de special­medicinska gruppema samlas i ett block, vilket ger en organisation som bör innebära att programplaneringen av den medicinska forskningen får fastare form.

/MUitärpsykologiska institutet delar utredningens uppfattning att en samordning av den humanvetenskapliga verksamheten behövs. Ett organi­satoriskt samgående leder säkrast tiU önskad samordningseffekt. Sam­manförandet bör ske etappvis. Även om det skulle innebära uppgivande av vissa fördelar som är förenade med arbetet i ett Utet och självständigt organ, ställer institutet sig positivt inle bara till att dess verksamhet inordnas under ett övergripande ledningsorgan utan även tiU att detta sker inom ramen för en organisation av typ nuvarande försvarets forskningsanstalt. Även försvarsmedicinska forskningsdelegationen till­styrker ett samgående på sikt mellan medicinsk och beteendevetenskapUg forskning.

Socialstyrelsen vitsordar i egenskap av centralt planeringsansvarig myndighet för hälso- och sjukvård i krig den betydelse utredningen har gett samordningen av forskningsinsatser och avnämarbehov inom områ­det försvarsmedicinsk och beteendevetenskaplig forskning. Styrelsen biträder utredningens organisationsförslag Uksom statens medicinska forskningsråd.

Ingenjörsvetenskapsakademien anser att del är väsentUgt att den human- och samhällsvetenskapliga forskningen samordnas med övrig försvarsforskning. Delta bör ske genom att medicinsk och beteendeveten­skapUg forskning utgör en enhet i försvarsforskningsorganisationen.

MiUtärpsykologiska institutet och försvarels sjukvårdsstyrelse påpekar att vissa frågor, bl. a. rörande det fackmässiga ansvaret för den specialmedicinska resp. beleendevetenskapUga forsknings- och tillämpningsverksamheten inom försvaret, raåste uppmärksammas vid övergång tiU en ny organisation.

Vissa remissinstanser går in på en ganska detaljerad diskussion av den försv arsmedi c insk a forskningens inre organi­sation. Grundinställningen är därvid övervägande positiv tiU de organisationsprinciper som läggs fram i utredningens slutbetänkande och den särskilda expertpromemoria som ingår i betänkandet. Bl, a, berörs samordningen med grupper under statens me­dicinska forskningsråd. Försvarets sjukvårdsstyrelse anser all vissa av rådet administrerade försvarsmedicinska forskargrupper bör föras samman med övriga försvarsmedicinska forskningsenheter pä sikt. Me­dicinska forskningsrådet avstyrker dessa förslag med hänsyn tiU de betydande fördelar, bl, a, för rekrytering av försvarsmedicinskt verk­samma forskare, som erhålls genom en organisatorisk anknytaing av dessa forskargrupper tiU universitetssektom, EnUgt karolinska institutet är del angeläget att dessa forskargrupper vid en eventuell omorganisation får en fast organisatorisk anknytning till institutet.

Medicinska fakulteten vid högskolan i Linköping är mycket positiv tiU


 


Prop. 1973:88                                                                        89

att   en   institution   för   flygmedicin   förläggs   tiU   Linköpmg   med   de organisatoriska förutsättningar som anges.

Vad gäller avgränsningen av den försvarspsykolo­giska enheten anser mUilärpsykologiska institutet att någon ytterUgare överföring av uppgifter till vämpUklsverkel inte bör ske, eftersom det skulle medföra ett försämrat samband mellan forskning oeh tillämpning, MiUtärpsykologiska institutet anser vidare att det finns ett ömsesidigt behov av samverkan mellan den pedagogiska forskning och tillämpning som bedrivs av försvarels brevskola och övrig beteendeveten­skaplig verksamhet, EnUgt mstitutets uppfattning bör därför i den beleendevetenskapUga enheten inrymmas även huvuddelen av brevsko­lans nuvarande verksamhet. Förslaget att bioteknologpersonal ur den försvarspsykologiska enheten skall placeras vid de tekniska forsknings­enheterna biträds av miUtärpsykologiska institutet.

Försvarets forskningsanstalts organisation m. m.

Förslaget om en organisation som i princip är uppbyggd efter tillämpningsområden får ett övervägande positivt mottagande av de instanser som har yttrat sig i frågan.

Försvarets materielverk delar utredningens uppfattning att en block­struktur som är anknuten till tillämpningsområden bör ge bättre samraanhållning av verksarahet som visar samhörighet i fräga om tillämpningsmål oeh teknik/vetenskap. Detta bedöms vara liU fördel för avnämaren och bör visa sig i enklare kontaktvägar. Därmed har materielverket inte sagt att den blockstruktur som utredningen föreslär är den som bäst passar verkets nuvarande struktur. Likaså kan blockbild­ningen behöva anpassas Ull ändringar i den tekniska miljön och i avnämarnas behov.

Försvarets forskningsanstah påpekar att nödvändiga förändringar av anstaltens organisation har fått anstå medan försvarsforskningsutred­ningen pågätt. Anstalten förordar en lösning som inte innebär så stora organisationsförändringar alt kontinuiteten i verksamheten allvarUgt skadas. Detta innebär att forskningsanstaltens nuvarande verksamhet i ett första steg organiseras pä tre forskningsenheter utöver planeringsbyrån. Därvid bör beaktas samhörigheten mellan verksamheter inom å ena sidan A-, B- oeh C-skyddsforskningen och ä andra sidan forskning beträffande konvenlioneUa vapen och skydd mot dessa Uksom sambandet mellan informationsteknik och vapenteknik. Senare kan anledning uppkomma att minska totala antalet enheter inora forskningsorganisationen som mäste ha stor anpassningsförmåga. Därvid kan enligt anstalten reservan­tens förslag övervägas. Detta uppvisar liksom utredningens förslag forskningsenheter som är uppbyggda efter tillämpnmgsområden. Forsk­ningsanstaltens företagsnämnd är mer kritisk och anser att utredningen inte övertygande har visat att den förordade indelningen av forsknmgs-resurserna efter stabila tillämpningsområden är överlägsen en indeUiing efter   andra  grunder.   Likartad  kritik   framförs  även  av SACO.   Både


 


Prop. 1973:88                                                                         90

forskningsanstalten och dess företagsnämnd anser att utredningen utför-Ugare kunde ha behandlat den alternativa modellen med en samman­häUen systemavdelning och hur forskningsavdelningar kunde byggas upp i anslutning härtiU,

Civilförsvarsstyrelsen biträder i princip att forskningsorganisationen omforraas mot en struktur som är mera anpassad till tiUämpningsomrä­den, Särskilt värdefullt anses det vara att föra ihop all forskning som rör vapenverkan och skydd mot vapenverkan till samma enhet,

EnUgt försvarets rationaliseringsinstitut är de skäl som utredningen anför tillräckUgt vägande för att en raodeU sora knyter an till tillämpningsområden skaU Ugga liU grund för en detaljutformning av forskningsorganen. Utredningen antyder dock möjligheten till handUngs­frihel för en långsiktig utveckUng mol alternativ med en sammanhållen systemavdelning och mer vetenskapsorienterade forskningsavdebiingar. En sådan förändring kan enUgl institutels mening möjUgen vara intressant i samband med en utveckling mol ökat samutnyttjande av forsknmgs-resurserna.

Socialstyrelsen finner indeUiingen av forskningen i sex organisatoriska block lämplig med hänsyn till styrelsens behov.

Styrelsen för teknisk utveckUng anför att dess intresse av forsknings­resurser med tillämpad inriktning gör alt den föreslagna indelningen troUgen är alt föredra framför ett större antal vetenskapsinriktade enheter. Den föreslagna organisationen kommer alt fä ett större systemkunnande som i flera fall har direkt civU anknytning.

Ingenjörsvetenskapsakademien anser att den av utredningen föreslagna förändringen av försvarets forskningsanstalts nuvarande indelning är fördelaktig ur funktioneU synpunkt.

TCÖ biträder utredningens förslag om att block som knyter an till tillärapningsomrädena bör bilda utgångspunkt för organisationen av de forskningsutförande enhetema.

Utredningens   altemativ   tiil   organisation   av  de   forskningsutförande enhetema

Valet mellan utredningens tre alternativ liU organisation av de forskningsutförande enheterna hänger samman med frågan om den föreslagna styrelsens för försvarsforskning uppgifter och organisation. De invändningar som många reraissinstanser riktar mot det av utredningen förordade altemativet är i flertalet faU korabinerade med förslag till förändringar i styrelsens uppgifter och förvaltningsrättsUga stälhiing. Valet mellan alternativen innebär även ett stäUningstagande till lokaUse-ringsdelegationens förslag om en utflyttning av delar av forsknings­anstalten.


 


Prop, 1973:88                                                                         91

AUernaliv 1

De nackdelar som utredningen har påtalat för alternativ 1 kombinerat med den föreslagna styrelsen vitsordas i huvudsak av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Överbefälhavaren avvisar alternativet med hänvisning tiU att det kan komma alt försvära kontaktema meUan avnämarna och de forskande organen, bl, a, genom att oklara ansvarsför­hållanden kan uppstå. Alternativet Innebär vidare risk för dubblering av vissa funktioner. Behovet av saraordning inom det medicinsk-beteende-vetenskapUga området tillgodoses bara delvis i alternativet. Liknande synpunkter fraraförs avförsvarets materielverk.

Utredningens alternativ I har enUgt försvarets forskningsanstalt den avgörande nackdelen att det, med hänsyn tiU den roU som styrelsen för försvarsforskning har tiUdelats med både program- och produktionsan­svar, erbjuder avsevärda svårigheter att avgränsa verksledningsniväema inom styrelsen och forskningsanstalten frän varandra.

Försvarets rationaliseringsinstitut avstyrker alternativ 1 pä i huvudsak samraa grunder som utredningen.

Medicinska forskningsrådet finner att även altemativ 1 har betydande förtjänster, som bl, a, består i att förändringarna av forskningsanstaltens nuvarande organisation är mindre än i alternativen 2 och 3,

Alternativ 2

Fierlalet remissinstanser godtar inte det av utredningen förordade altemativet 2, vilket innebär att de forskningsutförande enheterna Organiseras pä fyra institut under styrelsen för försvarsforskning. Vad man framför allt vänder sig mot är - som tidigare har redovisats — ansvars- och uppgiftsfördelningen meUan den föreslagna styrelsen och de forskningsutförande enheterna samt att de forskningsutförande enheter­na skaU bUda fyra självständiga myndigheter, I linje härmed förordas andra organisatoriska lösningar sora delvis ansluter tiU reservantens förslag om en sammanhållen produktionsmyndighel för försvarsforskning under en chef, I fråga om den förvaltnings­rättsliga avgränsningen av pro gramfunk t i on Och utförandefunktion är därvid uppfattningama delade, Gmpperingen av de forskningsutförande enheterna i block organiserade efter tillämpningsområden synes, som tidigare har redovisats, i huvudsak godtas av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan med undantag av försvarets forskningsanstalt,

Enhgt överbefälhavaren visar erfarenheterna frän den nuvarande forskningsorganisationen att det finns ett slort behov av kontakter mellan oUka forskningsenheter. Detta behov bedöms i huvudsak kvarstå oavsett vUken indehiing i forskningsenheter som väljs. Överbefälhavaren anser att en institutsstruktur av föreslagen art försvårar denna samverkan både mellan instituten inbördes och meUan instituten och utredningsav­delningen i styrelsen för försvarsforskning. Överbefälhavaren anser vidare i likhet med reservanten att den föreslagna chefsnämnden och styrelsens


 


Prop. 1973:88                                                                         92

direktiv- och anvisningsrätter utgör alltför svaga samordningsinstrument. Överbefälhavaren avstyrker att nuvarande forskningsproducerande en­heter inom försvarssektom organiseras om till fyra självständiga forsk­ningsinstitut med ansvar och uppgifter enhgt utredningens förslag. En förutsättning för effektiv samordning är att planerings- och genomföran­deverksamheten håUs samman inom en myndighet, dvs, att de oUka forskningsorganen ställs under en chef med direkt Unjemässig orderrätt tiU ingående enheter. Överbefälhavaren delar i detta avseende reservan­tens uppfattning.

Överbefälhavaren anser att en effektiv och ekonomisk lösning kan erhållas genom att förstärka försvarets forskningsanstalts möjhgheter att samordna forskningen inom ett utvidgat fält, varvid man bl, a, bör sträva efter att begränsa de organisatoriska förändringarna. Det är vUctigt att kostnadsaspekten särskilt beaktas i det fortsatta organisationsarbetet.

Överbefälhavarens förslag till försvarsforsk-ningsorganisation innebär att program- och produktionsansva­ret för all tillämpad, ej objektbunden forskning oeh kunskapsuppbyggan­de forskning samlas i en organisation under en chef och en styrelse oeh att nuvarande ledningsorganisation i aUt väsentUgt utnyttjas för att leda och samordna den försvarsinriktade forskningen, 1 försvarsforsknings­organisationen bör ingå vetenskapliga råd, resursnämnd och stabsorgan. Försvarels forskningsanstalts nuvarande avdehiingar bör stegvis organise­ras om. Härvid bör i ett första steg avdehiing 4 delas upp pä övriga produktionsorgan och planeringsbyrån organiseras som en avdelning, I ett andra steg bör en försvarsforskningsorganisation med totalt fem avdel­ningar övervägas. Mot bakgmnd av de erfarenheter som finns bör härvid beaktas alt en lämpUg avdelningsstorlek kan vara 200—400 personer. Den medicinska och beteendevetenskapliga forskningen inom försvarssektom bör enUgt överbefälhavaren organisatoriskt hällas samman i huvudsak i enUghet med utredningens förslag och inordnas i försvarsforskningsorga­nisationen som en av avdelningarna. Flygtekniska försöksanstalten bör pä sikt ocksä inordnas som en avdelning i den sammanhållna försvarsforsk­ningsorganisationen,

I förslaget förutsätts att Kungl, Maj:l utfärdar instruktion för försvarsforskningsorganisationen, bl. a. i fråga om fördelning av program-och produktionsansvaret meUan styrelse, chef och forskningsavdelningar.

Försvarets materielverk förordar pä i huvudsak liknande gmnder som överbefälhavaren följande utformning av den framtida försvarsforsknings­organisationen. En myndighet med både program-och produklionsansvar bör leda och genomföra aU kunskapsuppbyggande oeh ej objektbunden tillämpad försvarsforskning med undantag för skepps- och flygteknisk forskning. Myndigheten förutsätts ledas av en styrelse under vilken den direkta ledningen av verksamheten utövas av en generaldirektör som tiU sitt förfogande fär vissa stabsorgan. De forskningsproducerande enheter­na bör utgöras av avdelningar med i stort sett nuvarande organisatoriska stälhiing men baserade på den av utredningen föreslagna blockstmkturen. Vidare bör ingå en utredningsavdelning. Flygtekniska försöksanstalten


 


Prop. 1973:88                                                                         93

bör bestå som självständig myndighet.

Försvarets forskningsanstalt avvisar utredningens förslag till organisa­tion av de forskningsutförande enheterna. Förslaget innebär en aUtför genomgripande organisationsförändring som inte kan genomföras i ett steg utan risk för avsevärda störningar i verksamheten. Vidare bör undersökas i vad män möjUgheterna till prograrasamverkan med forsk­ning för andra samhällssektorer bör påverka organisationen.

Försvarets forskningsanstalts förslag till för­svarsforskningsorganisation utgår Uksom överbefälhava­rens från nuvarande organisation. Enligt förslaget, som förutsätter en samlad lokaUsering, utgör försvarsforskningsorganisationen en myndighet under en styrelse och en chef. Den är programmyndighet för aU ej objektbunden försvarsforskning oeh produktionsmyndighet för större delen härav. Försvarsforskningsorganisationens styrelse ges en breddad sammansättning, sä att totalförsvarsmyndigheter med centralt planerings­ansvar bUr representerade och sä att ytterligare samordning med andra samhäUssektorer främjas. En av styrelsens viktigaste uppgifter bUr den långsiktiga planeringen. Chefen för försvarsforskningsorganisationen har tvä organ för inriktning av försvarsforskningen, en planeringsstab och en grupp för strategisk forskningsplanering.

Planeringsstaben bör svara för sammanhålliung och samordning av produktionsorganens program- och produktionsplanering, bl, a, handlägg­ningen av kontakter med avnäraare. Gruppen för strategisk forsknings­planering skall ägna sig åt försvarsforskningens verkUgt långsiktiga planering oeh organisationsutveckUng med beaktande av samordningen med andra samhäUssektorer, Gruppen bör stödjas av en resurs- och en behovsnämnd med företrädare för försvarssektorn och andra samhälls­sektorer. Styrningen av försvarsmedicinsk forskning som utförs utanför försvarsforskningsorganisationen bör ske efter hörande av en särskild enhet i resursnämnden. Denna enhet ersätter försvarsmedicinska forsk­ningsdelegationen.

En särskild samordningsenhet för administrativt och tekniskt stöd bör skapas. Detta innebär bl. a. en stärkt samordning av vissa stödfunktioner, bland dem personalfunktionen.

En avdelning för utredningar och tekniska systemanalyser bör byggas upp av nuvarande planeringsbyrån utom centralplaneringen och av utredningsresurser som bryts ut ur forskningsanstaltens nuvarande avdelningar och ur andra forskningsorgan inom försvaret.

Flygtekniska försöksanstalten bör - dock mte frän början - inordnas i försvarsforskningsorganisationen som en avdetaing. En medicinsk-beleen-devetenskapUg enhet, uppbyggd som i utredningens alternativ 2, bör utgöra en annan avdelning. Övriga forskningsresurser vid den nuvarande forskningsanstalten bör föras samman till tre avdelningar, som byggs upp med kärnor frän nuvarande avdelningama 1, 2 och 3. På längre sikt kan ytterligare strukturförändring ske varvid reservantens förslag i detta avseende kan övervägas.

Försvarets forskningsanstalts personalorganisationers representantskap


 


Prop. 1973:88                                                                        94

ansluter sig i princip till forskningsanstaltens organisationsförslag.

Militärpsykologiska institutet anser all man bör välja en lösning som är baserad på försvarets forskningsanstalt. Institutet stäUer sig positivt tiU att dess verksamhet inordnas i en sådan organisation.

Civilförsvarsstyrelsen anser på i huvudsak samma gmnder som överbe­fälhavaren att utredningens huvudförslag inte är en lämpUg utgångspunkt för försvarsforskningens framtida utformning. Lösningar föreslås i stället sökas längs de riktUnjer som reservanten har anvisat. Det är väsenthgt att de förändringar som kan komma att beslutas inte reglerar frågor i detalj utan bara ger ramar och inriktning i stort, så att den närmare utformningen kan klarläggas av forskningsorgan och avnämarmyndigheler i samverkan.

Försvarets rationaliseringsinstitut anser i Ukhet med utrednmgen att det är väsentligt att åstadkomma en klar åtskillnad mellan programfunk­tionen och ulförandefunktionen. EnUgt institutels mening finns annars vissa risker för att de korlsUctiga och dagUga problemen hos forsknings­organen kommer att föras upp tiU styrelsen för försvarsforskning. För att undvika detla bör styrelsen för försvarsforskning och de oUka forsknings­utförande enhetema ha instruklionsenUgt skilda uppgifter. Pä sä sätt åstadkoras en klar förvallningsrättsUg precisering och förankring av den för försvarsforskningen gemensamma programfunklionens stäUning i förhållande till de oUka forskningsorganen. Detta innebär att institutet förordar utredningens alternativ 2, om försvarsforskningsorganisationen lokaUseras i stockholmsområdet. Enligt rationaUseringsinstitutet bör forskningsorganisationen ha en gemensam personalstat. Institutet lägger fram en modell för denna.

Om något av utredningens alternativ skall genomföras, anser flygtek­niska försöksanstalten alt dess egen erfarenhet som fristående institut mest talar för en organisation enUgl alternativ 2.

Socialstyrelsen bedömer att alternativ 2 är det bästa sett mot de behov av samordning av den medicinska och beleendevetenskapUga forskningen som har uttalats av utredningen och i styrelsens remissvar.

Riksrevisionsverket erinrar om att verket i yttrande över utredningens första delbetänkande avstyrkte att program- och produktionsansvar för försvarsforskningen skulle förläggas till skilda myndigheter. Trots utred­ningens noggranna analys i senare betänkanden av arbets- och ansvarsför­delning och därpå gmndade förslag om uppgifts- och befogenhetsfördel­ning mellan de oUka myndigheterna kan den valda lösningen enUgl verket fortfarande innebära betydande risker för friktioner och störningar raellan berörda myndigheter. Sädana risker kan aUmänt sett föreligga när kontakt- och beslulsUnjer förlängs och framför allt när ansvarsfördel­ningen mellan myndigheter grundas på de något oklara befogenheterna direktivrätt och anvisningsrält. På de grunder som utredningen anför biträder emellertid riksrevisionsverket utredningens förord för alternativ 2 som organisationsstruktur för forskningsresurserna, om styrelsen för försvarsforskning inrättas.

Enligt statskontoret innebär den av utredningen förordade utform-


 


Prop. 1973:88                                                                         95

ningen av försvarsforskningsorganisationen totalt sett en förbättring i jämförelse med nuvarande organisation. Statskontoret är dock tveksamt till om den föreslagna organisationen av de forskningsutförande enheter­na — som självständiga institut — medger en tUlräckligt rörlig anpassning till väntade förändringar. Enligt statskontorets mening bör styrelsen för försvarsforskning vara chefsmyndighet för de föreslagna instituten som därmed inte ges ställning som självständiga myndigheter under Kungl. Maj:t.

Styrelsen för teknisk utveckUng stöder utredningens värdering att förvaltningsmässigt jämförelsevis självständiga enheter av måttUg storlek och med ett för enheten gemensamt lönsamhetstryck ger god effektivitet i verksamheten. Styrelsen erinrar vidare om att man i yttrande över utredningens första delbetänkande föreslog en lösning som i huvudsak innebar att försvarets forskningsanstalts styrelse skuUe ges stäUning som programorgan med uppgifter motsvarande dem som nu har föreslagits för styrelsen för försvarsforskning. Forskningsanstaltens styrelse skulle i egenskap av programorgan stödja sig på de inom anstalten befintliga resurserna för långsiktig planering av försvarsforskning i samverkan med övriga forskningsorgan inom försvaret. 1 konsekvens härmed föreslår styrelsen för teknisk utveckling alt del särskilda ledningsorganet, som i princip har beslutats, ges möjligheter, resursraässigt och i instruktionen, att häUa en nära kontakt med och ansvara för forskningsresurserna. Av denna bedömning följer att styrelsen inte anser att det finns skäl för en särskild sammanhållande chefsfunktion vid försvarets forskningsanstalt vid sidan av ledningsorganet.

Ingenjörsvelenskapsakademien föreslär alt man vidtar sädana åtgärder inom försvarsforskningsorganisationen att program- och produktions­funktion får en klar avgränsning. Detta kan ske inom ramen för en myndighet genom särskilda instruktioner lill forskningsorganet och dess styrelse. Styrelsen för försvarsforskningsorganet bUr det programansvari­ga organet. Erfarenheterna av detta arrangemang blir av slort värde om en övergäng till den av utredningen rekommenderade självständiga försvars­forskningsstyrelsen senare aktualiseras.

Statsanställdas förbund avvisar alternativ 2. Kontaktbehovet motive­rar enUgt förbundels uppfattning en forskningsanstalt under en verksled­ning. Dessutom anser förbundet att utredningen inle nog har beaktat risken för administrativa nackdelar till följd av storleken pä instituten i alternativ 2. Liknande synpunkter framförs av TCO. För båda personal­organisationerna kombineras dessa stäUningstaganden med förslag om alt styrelsens för försvarsforskning uppgifter och storlek väsentUgt begränsas i förhällande tiU utredningens förslag. SACO avvisar altemativ 2 och biträder försvarets forskningsanstalts förslag till organisation.

Alternativ 3 (omlokaliseringsalternativet)

Alla remissinstanser som har uttalat sig om detta altemativ, utom försvarets rationaUseringsinslilut, statskontoret och universitetskanslers-


 


Prop. 1973:88                                                                         96

ämbetet, anser att försvarsforskningen bör vara lokaliserad tUl Stock­holmsområdet.

Remissinstanser som överbefälhavaren, försvarets materielverk, försva­rets forskningsanstalt, militärpsykologiska institutet, civilförsvarsstyrel­sen, socialstyrelsen, statens bakteriologiska laboratorium, statens me­dicinska forskningsråd, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, styrelsen för teknisk utveckUng, ingenjörsvelenskapsakademien saml personalorga­nisationerna instämmer i utredningens överväganden i lokahseringsfrågan och understryker omlokaliseringsaltemativets negativa verkningar för samverkan inom försvarsforskningsorganisationen och mellan denna och dess avnämare.

Överbefälhavaren och försvarels forskningsanstalt påpekar all en omlokalisering skulle medföra en nedgång i försvarsforskningsorganisa­tionens effektivitet under en period dä kraven på underlag för försvars­planeringen är synneriigen stora beroende pä den omstrukturering som det miUtära försvaret står infor på grund av 1972 ärs försvarsbeslut.

Överbefälhavaren, försvarets materielverk, mUilärpsykologiska institu­tet, civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen, statens bakteriologiska labora­torium, statens medicinska forskningsråd och ingenjörsvetenskaps­akademien framhåller i likhet med utredningen att en omlokalisering av den medicinska och beteendevetenskapliga forskningen bör undvikas därför att den försvårar den ökade samverkan som eftersträvas meUan medicinsk, beteendevelenskaplig oeh teknisk försvarsforskning. Bl. a. enligt överbefälhavaren bör därför beslutet all lokalisera mUilärpsykolo­giska institutet till Karlstad omprövas.

Försvarels rationaUseringsinslilut anser att en omlokalisering innebär betydande olägenheter för försvaret men att den är möjlig. I fråga om den medicinsk-beteendevetenskapliga forskningen förordar institutet en i huvudsak samlad lokaUsering till Umeå trots att detta innebär en justering av tidigare riksdagsbeslut.

1 lokahseringsfrågan gär statskontoret mot den av utredningen föreslag­na lokaliseringen av försvarsforskningen tUl Stockholmsområdet. Verket delar dock utredningens uppfattning att flera skäl, bl. a. kraven pä rörlighet i organisationen, talar för en relativt samlad lokalisering av de forskningsutförande enheterna. Det bör därför övervägas att i större utsträckning samla den tiU utflyttning föreslagna försvarsforskningen — inkl. medicinsk och beteendevetenskaplig forskning - tiU en ort. I första hand kraven pä kontakter med en teknisk högskola oeh speciell industri talar enUgt statskontorets mening för en lokaUsering tiU Linköping. På längre sikt kan också en överföring av flygtekniska försöksanstalten till Linköping tänkas.

Många remissinstanser hänvisar för ytterligare synpunkter i lokalise­ringsfrågan till sina yttranden över lokaliseringsdelegationens slutbetän­kande (SOU 1972:55) DecentraUsering av statUg verksamhet — ett led i regionalpoUtiken, del 2, slutrapport. Dessa yttranden redovisas i prop. 1973:55.


 


Prop. 1973:88                                                                      97

Personalbehov m.m.

Flera remissinstanser tar upp personalfrågor. Kritik riktas främst mot försvarets rationaliseringsinstituts rapport om organisation och dimensionering av vissa stödfunktioner i försvars­forskningsorganisationen.

Enligt överbefälhavaren har institutet ulfört sill uppdrag med utred­ningens förslag som grund. En motsvarande undersökning har inle genomförts beträffande nuvarande forskningsorganisation. Någon värde­ring mellan den av utredningen' föreslagna organisationen och en organisation som t. ex. bygger på en utveckling av försvarets forsknings­anstalt kan alltså inte utföras med institutets rapport som grund.

Försvarets civilförvaltning kan i princip ansluta sig tUl de anförda synpunkterna om stödfunktioner i en ny försvarsforskningsorganisalion. Möjligheter bör emellertid föreligga att redan i nuvarande organisation nä rationaliseringsvinster i de av försvarets rationaUseringsinstitut angivna hänseendena.

Försvarets forskningsanstalt begränsar sig i sitt yttrande över rationaU-seringsinstitutels rapport lUl att behandla vissa principieUa frågor där anstalten hävdar att rapporten delvis bygger pä felaktiga fömtsättningar. EnUgt forskningsanstalten kan stödfunktionerna bl. a. inte dimensioneras proportionellt mot forskningsverksamhetens volym pä det sätt som antas i rapporten. Hänsyn mäste också tas liU karaktären på forskningsverksam­heten. Försvarets forskningsanstalt godtar i huvudsak den modell för bedömning av resurser för viss teknisk service som framförs av rationalise­ringsinstitutet. Det gäller enligt forskningsanstalten att minimera summan av kostnader för stödfunktionerna samt kostnader för väntande forskare och kostnader förknippade med informationsöverföring raeUan forskare och serviceleverantörer. Med bl. a. denna raodell som utgångspunkt finner forskningsanstalten att försvarets rationaUseringsinstiluts förslag genereUt är klart underdimensionerat. Försvarets forskningsanstalt delar dock institutets uppfattning att vissa rationaliseringsvinster kan göras.

Försvarets forskningsanstalt finner det ändamälsenUgt att i viss utsträckning köpa tjänster. Rationaliseringsinslilutet har dock i sin utredning inte tagit tillräcklig hänsyn till de faktiska möjligheterna all köpa tjänster med hänsyn lill gällande begränsningar som t. ex. lokalise­ring och sekretess. Det är ocksä beklagUgt att försvarsforskningsutred­ningen inle har gjort en ekonomisk analys av förslagen i rationaliserings­institutets rapport. Forskningsanstalten anser slutligen all rationalise­ringsinstitutet har gett vissa frågor som hänger samman med personal­funktionerna en aUtför ytlig behandling.

Enligt försvarets rationaliseringsinstitut bör del uppmärksammas att institutets förslag innebär en grov organisationsstmktur och en grov dimensionering. Enligt institutets mening kan de i rapporten föreslagna förändringama genomföras inte enbari vid en omorganisation enligt utredningens alternativ utan ocksä i andra organisationssammansätt­ningar, t. ex. sädana som närmare anknyter till den nuvarande organisa-

7Riksdagen 1973. 1 saml Nr 88


 


Prop. 1973:88                                                                        98

tionen.

EnUgt institutets uppfattning bör en ram för personal- och kostnads­minskningar faslstäUas samtidigt som beslut om genomförandet fallas. Institutets rapport om stödfunktioner bör kunna användas som ett riktvärde vid fastställande av denna rara. En läraplig ram för stödfunk­tionerna kan vara en mmskning med 200 personer under programplane­perioden vid lokalisering lill Stockholmsområdet. Minskningen innefattar övergäng tUl köp av tjänster. Vid omlokalisering kan det vara nödvändigt att minska personalreduceringen och justera kostnadsramen uppåt, bl, a, beroende på alt möjligheterna att köpa tjänster kan antas vara mindre.

Riksrevisionsverket understryker vikten av att personaUesursema fortlöpande anpassas tiU forskningsverksamhetens omfattning. Verket är därför positivt till utredningens förslag om en främst kvalitativ förstärk­ning av den personaladministrativa funktionen. Riksrevisionsverket un­derstryker dessutom vikten av att ekonomienheterna inte underdimen-sioneras.

Statens medicinska forskningsråd har granskat institutets förslag till service för ABC-blockel avseende uppfödning och skötsel av försöksdjur genom samarbete med djuruppfödningen vid Åkers kmlbmk. Forsknings­rådet finner att den av institutet gjorda bedöraningen inte är realistisk och avstyrker bestämt del framlagda förslaget. En försämrad tiUgång tiU försöksdjur av hög kvalitet kan, påpekar rådet, avsevärt försvära den nya organisationens verksamhet.

Det förslag tiU reducering eller aweckUng av den centrala skydds­tjänsten vid försvarets forskningsanstalt, som försvarets rationaUserings­institut redovisar i sin rapport, kan sprängämnesinspektionen inte biträda.

Försvarets forskningsanstalts personalorganisationers representantskap kan inte godta fömtsättningarna för rationaliseringsinstitutets beräk­ningar av personalbehovet i stödfunktioner. Representantskapel påtalar vidare att det saknas en ekonomisk kalkyl där rationaliseringsvinster eller förluster kan utläsas. Detta gäller även kostnaderna för köp utifrån jämfört med kostnaderna för egna resurser, Representantskapel hävdar att institutets förslag inle fär läggas till gmnd för ett framtida beslut om personalminskningarvid försvarets forskningsanstalt.

Statsanställdas förbund konstaterar att institutets bedömningar är grova oeh överslagsraässiga samt att kostnadema för köp av tjänster utifrån som regel inte har uppskattats. De beräknade rationaliseringsmöj­ligheterna finns det därför anledning all starkt ifrågasätta.

Överbefälhavaren finner att antalet chefstjänstemän rimligen koraraer att överstiga del antal som har angetts av utredningen. Försvarets forskningsanstalt har en likartad uppfattning och erinrar om att en storlek om 200—400 personer enligt anstaltens erfarenhet är mest ändamålsenlig för en forskningsavdelning. En ökning utöver denna storlek medför förändrade krav på ledningsfunktionen. Utredningen har inte belyst sambandet mellan ledningsfunktionens utformning oeh institutens storlek.


 


Prop. 1973:88                                                                       99

Genomförande

Överbefälhavaren anser att förändringar i nuvarande försvarsforsk­ningsorganisation till det av överbefälhavaren förordade altemativet bör ske stegvis och under ledning av försvarsforskningsorganisationens sty­relse.

Försvarets sjukvårdsstyrelse understryker vikten av snara insatser avseende de försvarsmedicinska institutionemas organisation och är beredd att medverka i en organisationskommittés arbete.

Försvarets forskningsanstalt anser att när beslut har fattats om den kommande försvarsforskningsorganisationen bör genomförandet av de­taljutformningen och därvid möjUga rationaliseringar uppdras ät den nya organisationen med anUtande av erforderlig expertis, bl. a. försvarels rationaliseringsinstitut, och i samråd med berörda företagsnämnder.

MiUtärpsykologiska institutet anser att förändringama bör genomföras under ledning av en särskild organisationskommitté. För detla talar inle minst de i oUka avseenden speciella förhåUanden som råder inom det humanvetenskapliga området.

EnUgt försvarets rationaliseringsinstitut bör del hänskjutas tiU en särskild organisation att i detalj utforma en ny forskningsorganisation. Det är därför med tUlfredssläUelse institutet konstaterar att utredningen har föreslagit en organisationskommitté som skall leda genomförande­verksamheten.

Flygtekniska försöksanstalten ser betydande svårigheter beträffande möjligheterna att realisera den föreslagna lidsplanen, även om stora delar av den nya organisationen består av redan nu fungerande enheter inom försvarels forskningsanstalt.

Den omstmkturering som kan fömtsättas äga rum vid forskningsanstal­ten bör enligt försvarets forskningsanstalts personalorganisationers repre­sentantskap genomföras så att den fortlöpande verksamheten inte allvarligt störs och att personalens viUkor och arbetsförhåUanden inte försämras. Det är ur personalens synpunkt synnerligen angelägel att övergången tiU en ny organisation sker efter en noggrann planering och med beaktande av personalens medinflytande. Representantskapel under­stryker starkt kravet på att personalen bUr representerad i ledningsorga­net för genomförande av organisationsförändringar. I huvudsak likartade synpunkter framförs av StatsanstäUdas förbund som finner det angeläget alt detaljerna i den nya organisationen utarbetas i samråd med personalen. Detta bedöms vara en förutsättning för att den nya organisationen och dess verksamhet till alla delar skaU mötas av ett positivt gensvar hos hela personalen.

Övriga frågor

Enligt försvarets rationaUseringsinstitut bör Kungl, Maj.t uppdra åt försvarels forskningsanstalt och försvarets materielverk att tillsätta en arbetsgmpp för att utreda  försvarets  teletekniska  labo-


 


Prop. 1973:88                                                                       100

ratoriums ställning, främst formerna för en eventueU anslutning till försvarets materielverk. Institutet kan tänka sig att laboratoriet omlokaU-seras till Linköping även om forskningsinstitutet för informationsbehand-Ung inte flyttas dit. Utredningen bör bedrivas skyndsamt sä att en eventuell omlokalisering av laboratoriet kan ske samtidigt med den beslutade flyttningen av försvarets materielverks provningsenheler.

Departementschefen Nuvarande förhållanden

Forskning och utveckling är ett av medlen för all uppnå de säkerhetspolitiska mål som har angetts av statsmakterna. I försvarets planerings- och programbudgetsystem delas försvarsforskningen in i de tre delproduktionsområdena Tillämpad, objektbunden forskning, utveck­ling oeh försök. Tillämpad, ej objektbunden forskning oeh Kunskaps­uppbyggande forskning. Ansvaret för de två sistnämnda delproduktions­områdena, den ej objektbundna forskningen, är i dag delat.

Försvarets forskningsanstalt svarar för huvuddelen av den ej objektbundna försvarsforskningen. Forskningsanstalten har enUgl sin instruktion till uppgift all bedriva forskning för försvarsändamål, främst inom de naturvelenskapUga, tekniskl-vetenskapliga och medicins­ka forskningsgrenarna i den män sädan forskning inte ankommer på andra myndigheter och institutioner.

Försvarets forskningsanstalt leds av en styrelse. Ledamöter av denna är anstaltens generaldirektör, som är styrelsens ordförande, och högst älta andra ledamöter som Kungl. Maj:t utser särskilt. Forskningsanstalten har f. n. 1 547 anställda. Av dessa avlönas 100 genom intäkter av uppdrags­forskning och nio från anslaget Vissa åtgärder för rustningsbegränsning och kontroU. Huvuddelen av anstaltens verksamhet är förlagd till Stockholmsområdet.

Verksamheten vid forskningsanstalten är fördelad pä fyra avdelningar och två byråer. Avdelning 1 forskar huvudsakligen inom kemi, medicin och biologi. Avdelning 2 bedriver företrädesvis fysikalisk forskning som har anknytning till optik, detonik samt styr- och reglerteknik. Avdelning 3 forskar främst inom teleteknik och elektronik. Avdelning 4 bedriver forskning inom fysik och kemi, främst med anknytning lill verkningar av oeh skydd mot kärnladdningar samt avseende materialfrågor. Vidare finns en planeringsbyrå, i vars uppgifter ingår operations- och system­analys samt forskning och metodutveckling som hänger samman därmed. Planeringsbyrån håller också samman forskningsplaneringen samt kon­takt- och informationsverksamheten. Slutligen finns en administrativ byrå vid anstalten.

Avdelningarna är indelade i institutioner. Dessa har vanligen sitt kunnande inom faekområden som omfattar olika grundläggande veten­skaps- och teknikområden.


 


Prop. 1973:88                                                                       101

Flygtekniska försöksanstalten skall enligt sin instruk­tion främja utvecklingen av flygtekniken inom landet och bedriva flygteknisk forsknings- och försöksverksamhet mot ersättning. Huvud­delen av försöksanstaltens verksamhet för försvarsändamål består av tillämpad, objektbunden forskning som är direkt knuten till utvecklings­arbetet på beslutade flygplanprojekt. Endast omkring en fjärdedel av anstaltens försvarsforskning utgörs av ej objektbunden forskning. Om­kring en fjärdedel av verksamheten består av forsknings- och provnings­uppdrag utan försvarsanknytning.

Flygtekniska försöksanstalten leds av en styrelse. Ledamöter av denna är anstaltens generaldirektör, som är styrelsens ordförande, och sex andra ledamöter som Kungl. Maj:t utser särskilt. Försöksanstalten har f. n. omkring 250 anställda. Anstalten Ugger i Bromma,

Flygtekniska försöksanstalten är organiserad pä ell kansU och fyra avdelningar, nämUgen aerodynamiska avdelningen, hållfasthets-avdelningen, mätlekniska avdelningen och driftavdelningen.

Fortifikationsförvaltningens forskningsbyrå bedriver främst byggnadsleknisk forskning som skall ge underlag för projekterings- och konstruktionsverksamheten vid förvaltningens befäst­ningsavdelning,

Forskningsbyrän har f, n, 32 anstäUda, Den ligger liksom förvaltningen i övrigt i Stockholm och har en försöksplats i Rosersberg,

Mililärpsykologiska institutet leder under över­befälhavaren den mUilärpsykologiska verksaraheten inom krigsmakten oeh bedriver den forskning och tiUämpningsverksamhet sora hör till detta område.

Chef för miUtärpsykologiska institutet är en miUtäröverpsykolog, Institutet är organiserat på fyra avdelningar, en administrativ, en allmän, en prövnings- och en psykoteknologisk avdelning. Institutet har f, n, 32 fast och ett 20-tal tiUfäUigl anstäUda, Det ligger i Stockholm men skall enligt beslut av riksdagen (prop, 1971:29, InU 1971:15, rskr 1971:196) flyttas tiU Karistad är 1976,

Ansvaret för planering, samordning och finansiering av den tillämpade försvarsmedicinska forskningen utanför försvarets forskningsanstalt är delat mellan två organ, nämligen försvarsmedicinska forskningsdelega­tionen som lyder under försvarsdepartementet oeh försvarsmedicinska sektionen inom statens medicinska forskningsråd som lyder under utbildningsdepartementet,

I försvarsmedicinska forskningsdelegationen ingår generalläkaren, civUförsvarsöverläkaren samt företrädare för över­befälhavaren, socialstyrelsen, försvarets forskningsanstalt och den allmän­medicinska forskningen. Delegationen stöder försvarsmedicinsk forskning dels i form av projektanslag lill forskare och forskargrupper vid universitet och högskolor m, m,, dels i form av anslag tiU fyra forskargrupper som är knutna till staber och förvaltningsmyndigheter inom krigsmakten. Grupperna är armémedicinska forskargruppen i Stockholm, navalmedicinska forskargruppen vid marinens dykerikontor i


 


Prop. 1973:88                                                                       102

Stockholm, flygmedicinska institutionen vid försvarets materielverks försökscenlral i Malmslätt samt militärmedicinska undersöknings­cenlralen i Stockholm som lyder under försvarets sjukvårdsstyrelse. Delegationens anslag finansierar ett 25-lal arvodestjänster vid de nämnda grupperna inom försvaret och ett 30-tal tjänster vid andra forskargrupper, huvudsakligen vid universitet och högskolor,

I statens medicinska forskningsråds försvars­medicinska sektion ingår bl, a. generalläkaren och företrädare för CivUförsvarsstyrelsen, försvarets forskningsanstalt, försvarsmedicinska forskningsdelegationen samt för rådels allmänmedicinska seklion. Forsk­ningsrådets försvarsmedicinska sektion och försvarsmedicinska forsk­ningsdelegationen har ett gemensamt arbetsutskott för beredning av samarbets- och samordningsfrågor.

Statens medicinska forskningsråd stöder viss försvarsmedicinsk grund­forskning. För detta ändamål har rådet inrättat fasta forskargrupper med sammanlagt ett 40-tal anstäUda. Därutöver finansierar forskningsrådet genom projektanslag försvarsmedicinsk forskning vid olika universitets-och högskoleinstitutioner m. m.

Utora den försvarsmedicinska forskning som bedrivs med stöd frän forskningsrådet och delegationen saml vid försvarets forskningsanstalt svarar statens bakteriologiska laboratorium, som lyder under socialdepartementet, för tillämpad forskning kring skydd och beredskap mot epidemier, bl. a. med anknytning till skydd mol B-slrids­medel. För verksamheten finns f. n, tvä enheter vid laboratoriet raed saramanlagt tio tjänster,

MUitärhistorisk forskning bedrivs vid militärhistoriska avdelningen vid mUitärhögskolan i Stockholm och vid universitet och högskolor med slöd av mililärhistoriska forskningsdelegationen.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar bedriver och stöder viss forskningsverksamhet med anknytning till problera inom opinionsbildning och -mätning samt masskommunikation och propagandaanalys.

Försvarels brevskola bedriver viss tillämpad forskning inom det ulbildningsteknologiska området i samband med att skolan utvecklar och framställer utbUdningshjälpmedel för försvaret.

Enligt gällande instmktion skall överbefälhavaren i samråd med försvarels forskningsanstalt och andra berörda myndigheter planlägga den huvudsakliga inriktningen av forskningen vid krigsmakten. Samord­ning av den långsiktiga f o r s k n i n g s p 1 a n e r i n g e n sker främst genom överläggningar mellan berörda myndigheter i samband med de s, k, stora mUningarna av försvarets långsiktsplaner, dvs, i anknytning till den stora rullning av försvarets perspektivplaner som normalt avses ske vart fjärde år. Med ledning av vad som har kommit fram under dessa överläggningar meddelar överbefälhavaren i samråd med civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar rekom­raendationer till anstalten för inriktning av försvarsforskningen under den närmaste programplaneperioden. Försvarets forskningsanstalt inger an­slagsframställning genom överbefälhavaren.


 


Prop, 1973:88                                                                       103

På i princip samma sätt som forskningsanstalten har miUtärpsykologis­ka institutet att följa överbefälhavarens direktiv med allmänna riktlinjer för verksamheten, när institutet planlägger sin verksamhet och upprättar anslagsframställning.

Den försvarsmedicinska forskning som finansieras av statens medicins­ka forskningsråd och försvarsmedicinska forskningsdelegationen priorite­ras och inriktas bl, a, på grundval av fleråriga behovsplaner som utarbetas av försvarets sjukvårdsstyrelse enligt överbefälhavarens direktiv och i samarbete med staber och förvaltningar.

Den objektbundna forskning och utveckling som bedrivs i anslutning till malerielanskaffningen för försvaret samordnas till sin huvuddel av försvarets materielverk. Materielverket har därvid att följa de direktiv och anvisningar som utfärdas av överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna. Försvarets materielverk svarar också för samord­ningen av viss flygteknisk, robotteknisk och skeppsteknisk försvarsforsk­ning Uksom av forskning om markfordon med försvarsanvändning. Främst inora del flygtekniska orarådet har därvid genom materielverket finansierats även periodiska insatser för forskning av ej objektbunden karaktär.

Civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och överstyrelsen för ekonomiskt försvar ansvarar för erforderlig forsk­ning inom sina resp. verksamhetsområden. Samordning med krigs­maktens forskning sker bl, a, genom att dessa myndigheter, utom beredskapsnämnden, deltar i de samråd som ingår i planeringen av forskningsanstaltens verksamhet.

Försvarsforskningsutredningen

Med stöd av Kungl, Maj:ts bemyndigande tillkallade jag i april 1969 fem sakkunniga för att se över försvarsforskningens inriktning, ledning, organisation, samordning och ansvarsförhållanden. De sakkunniga, som antog benämningen 1969 ärs försvarsforskningsutredning, avlämnade i juni 1970 delbetänkandet (SOU 1970:54) Forskning för försvarssektorn.

Försvarsforskningsutredningen betonar i sitt första delbetänkande det starka sambandet mellan försvarsforskning och försvarsplanering. Som en utgångspunkt för sina överväganden har utredningen därför funnit det lämpligt att skilja mellan tre huvudsyften för försvarsforskningen enligt följande,

1,   Forskning som syftar till att ge underlag för att närmare bestämma totalförsvarels mål,

2,   Forskning som syftar till att ange och åskådliggöra olika handlings­linjer för all nå dessa mål och lUl att ge underlag för val mellan handlingslinjerna,

3,   Objektbunden forskning och utveckling för att säkerställa att målen kan förverkligas i enlighet med beslutade handlingslinjer.

Enligt utredningen finns det anledning att vid awägningen av insatser för olika verksamheter inom försvaret skilja på forskningsuppgifter som syftar till ökad anpassningsförmåga och handUngsfrihel på läng sikt, dvs.


 


Prop, 1973:88                                                                       104

forskning med huvudsyftena 1 och 2, och objektbunden forskning och utveckling med huvudsyfte 3, Utredningen finner starka skäl för att studie-, utrednings- och forskningsverksamhet med huvudsyftena 1 och 2 förs samman till ett särskilt avvägningsprogram med benämningen Allmän försvarsforskning.

Hur avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning avgränsas frän planeringsverksamheten har stor betydelse, EnUgt utredningens mening bör i awägningsprogrammet ingå alt ta fram huvuddelen av underlag och metoder för- perspektivplaneringen. Slutlig värdering och samman­ställning av detta underlag i samband med att perspektivplaner för totalförsvarels olika delar utarbetas räknas till planeringsverksamhet och faller därför utanför programmet. Utredningen anser att avgränsningen av avvägningsprogrammet mot den objektbundna forsknings- och utveck­lingsverksamheten kan anknytas till vissa beslutspunkter vid beredningen av materielanskaffningsärenden.

Utredningen finner alt inriktningen och omfattningen av avvägnings­programmet Allmän försvarsforskning liksom nu behöver fastställas genom ett samrädsförfarande av förhandUngskaraklär mellan berörda avnämarmyndigheler och forskningsorgan. En myndighet kan därvid enligt utredningen tiUdelas ansvaret för att hålla samman sararådsför­farandet, dvs, rullningen av awägningsprogrammet, Detla kan förenas med att myndigheten har organisatoriskt programansvar för större eller mindre delar av den verksamhet som ingår i avvägningsprogrammet.

Utredningen lägger fram fyra huvudalternativ till principlösning av försvarsforskningens organisation. Utredningen behandlar därvid ocksä de organisatoriska formerna för att ta fram visst underlag till perspektiv-planeringen inom totalförsvaret.

Huvudalternativ 1 innebär att de nuvarande forsknings­enheterna inordnas under andra förvaltningsmyndigheter så att försvarets materielverk får den teknisk-naturvetenskapliga forskningen och för­svarets sjukvårdsstyrelse den medicinsk-beteendevetenskapliga. Vidare inrättas en central delegation för försvarsforskning med främsta uppgift att ta initiativ till och finansiera viss forskning av långsiktig, kunskaps­uppbyggande karaktär vid universitet, högskolor och andra forsknings­organ,

I huvudalternativ 2 förs större delen av försvarets forsk­ningsorgan samman liU en myndighet, en utvidgad försvarels forsknings­anstalt, I alternativet ingår två underalternaliv som skiljer sig åt i fråga om formema för att ta fram underlag för perspektivplaneringen, I del ena underaltemativet förstärks överbefälhavarens, civUförsvarsstyrelsens m, fl. myndigheters resurser för forskningsplanering, systemanalys m, ra. Dessa rayndigheter tar själva frara huvuddelen av del underlag sora behövs för perspektivplaneringen inom sina verksamhetsområden. De kan i samband därmed tilldelas program- och produklionsansvar för tillhöran­de forskningsverksamhet som dä läggs ut i form av uppdrag på olika forskningsorgan, I det andra underalternativet tillskapas i forsknings­organisationen en särskild serviceenhet för perspektiv­planeunderlag.


 


Prop. 1973:88                                                                       105

För verksamhet som faller under avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning fär forskningsanstalten åtminstone i det senare av de nänmda underalternativen ett samlat program- och produktionsansvar. Inom anstalten inrättas ell starkt centralt stabsorgan för produktions­planering och produktionsledning. I stabsorganet ingår projektledare och vetenskapliga råd samt representanter för olika tolalförsvarsmyndigheler.

Huvudalternativ 3 kännetecknas enligt utredningen — liksom huvudalternativ 2 — av en strävan till ökad samordning av såväl program-som produktionsfunktionen för försvarsforskningen. Program- och pro­duktionsansvar förläggs dock lill skilda myndigheter. Som programorgan inrättas en styrelse för försvarsforskning med anslags­fördelande, beredande och samordnande uppgifter. De nuvarande forsk-ningsheterna behålls inom försvarssektorn. En närmare organisatorisk samordning av dessa enheter är tänkbar pä sikt.

Huvudalternativ 3 innebär vidare att en för totalförsvaret gemensam serviceenhet för perspektivplaneunderlag inrättas och knyts tiU försvars-forskningsorganisationen. De planeringsansvariga myndigheterna har an­svar för att ta fram underlag för perspektivplaneringen. Denna verksam­het läggs dock tiU sin huvuddel ul i form av sekundäruppdrag pä serviceenhelen. Denna svarar ocksä på uppdrag av Kungl. Maj:t för miljöstudier och studier av det svenska samhällets förändring. Service­enheten och dess studiegrupper samt forskningsorganen analyserar gemensamt forskningsbehov i anslutning till perspektivplanearbetet och tar fram förslag till forskningsprogram. Den slutliga avvägningen av forskningsprogramrael sker i samråd mellan perspektivplaneansvariga myndigheter samt forskningsorganen och serviceenhelen. Styrelsen för försvarsforskning håller samman detta arbete.

Huvudalternativ 4 ger enligt utredningen uttryck för en strävan till långtgående organisatorisk samordning av i första hand statlig teknisk forskning och utveckling. Organisatoriskt innebär alternativet enligt utredningen att forskningsenheterna förs samman till ett enda produklionsorgan som bör vara inordnat under ett annat departement än försvarsdepartementet. Detta organ betjänar forskningsprogram inom ett flertal samhällssektorer, bl, a, försvarssektom. Inom försvaret finns i huvudsak endast en programmyndighet för försvarsforskning i form av en styrelse. Till denna styrelse kan knytas en sådan serviceenhet för perspektivplaneunderlag som nyss har beskrivits.

Enligt utredningen uppfyller varken huvudalternativ 1 eller 4 de krav som i första hand myndigheter inom försvarssektorn kan ställa pä den framtida försvarsforskningsorganisationen. Med en lämplig detalj­utformning kan däremot både huvudalternativ 2 och 3 uppfylla huvuddelen av dessa krav. Utredningen anser dock alt altemativ 2 har aUvarliga nackdelar jämfört med altemativ 3, Utredningen bedömer nämligen alt samlandet av huvuddelen av resursema för försvarsforskning tUl ett centralt ämbetsverk med både program- och produktionsansvar medför risker för all befintlig resurssammansättning vid oförändrade eller krympande ekonomiska ramar för försvarsforskningsprogrammet blir alltför styrande även på den långsiktiga programutformningen. Utred-


 


Prop. 1973:88                                                                       106

ningen anser vidare att det i huvudalternativ 2 finns en större risk att forskningsorganet bygger ut egna resurser i stället för alt lägga ut uppdrag pä andra forskningsorgan inom och utanför försvarssektom.

Utredningen finner att invändningar också kan riktas mot huvudalter­nativ 3, Alternativet kan, bl, a, genom att en särskUd programmyndighet skapas, leda lill föriängda kontakt- och beslutsvägar i olika planerings­frågor i jämförelse med i första hand huvudalternativ 2, Utredningen finner dock att en lämplig detaljutformning av huvudalternativ 3 i huvudsak kan avlägsna de nackdelar som alternativet kan innebära. Enligt utredningen ger ett val av huvudalternativ 3 ocksä erforderlig handlings­frihet beträffande den långsiktiga utvecklingen av försvarsforsknings­organisationen och dess samordning med annan forsknings- och utveck­lingsverksamhet inom landet.

Remissyttrandena över försvarsforskningsutredningens principförslag ger utslag till förmån för huvudalternativen 3 resp. 2 i nämnd ordning. Remissinstansernas stäUningstaganden följs dock av en rad reservationer. Dessa är delvis mycket långtgående och har närmast karaktären av hell nya förslag. Invändningarna från de myndigheter som närmast berörs av förslagen har en gemensam grund. Utredningens förslag om en bättre samordning av forskningen både inom försvarssektorn och mot sarahället i övrigt godtas. Myndigheterna ifrågasätter emellertid om inte dessa samordningsbehov kan tillgodoses i huvudsak genom förbättringar inom nuvarande organisation. De ställer sig därför tveksamma lill behovet av en serviceenhet för perspektivplaneunderlag och en styrelse för försvars­forskning,

Pä grundval av belänkandet och remissyttrandena fick försvarsforsk­ningsutredningen i april 1971 tilläggsdirektiv att utarbeta förslag om försvarsforskningens framtida organisation inom ramen för huvudalterna­tiv 3 med vissa modifieringar. Bl. a. skulle ansvaret under Kungl. Maj:l för all hälla samman miljöstudier och studier av det svenska samhällets förändring ligga pä ett särskilt organ med anknytning till försvarsdepar­tementet. 1 juni 1971 uppdrogs vidare ät utredningen att i samråd med delegationen för lokaUsering av statlig verksamhet pröva frågan om den framtida lokaliseringen av försvarets forskningsanstalt.

Försvarsforskningsulredningen avlämnade i december 1971 delbetän­kandet (Ds Fö 1971 ;5) Försvarsforskningens ledning och i oktober 1972 slutbetänkandel (SOU 1972:8) Forskningen inom försvaret.

Utredningen finner att totalförsvarets myndigheter har en långsiktig efterfrågan på forsknings- och utvecklingskapacitet inom främst följande tiUämpningsomräden,

-    Syslem och metoder för teknisk inforraationsbehandling,

-    Vapen och deras verkan,

-    Fordon och farkoster,

-  Människan i totalförsvaret samt

-  Planerings- och utredningsmetodik med angränsande områden.

En    ny    ledningsorganisation    för   försvarsforskningen   bör   enligt utredningens mening utformas så att den möjliggör en samordnad


 


Prop. 1973:88                                                                       107

programplanering av den ej objektbundna försvarsforskningen. Den samordnade programplaneringen bör omfatta alla avnämarmyndig­heler och tillämpningsområden för denna forskning. Ledningsorgani­sationen bör vidare möjliggöra en samordnad resurs­planering avseende utnyttjandet av skilda forskningsresurser för olika forskningsprogram med hänsyn både lill försvarets och andra samhällssektorers behov. Utredningen föreslär all en styrelse för försvars­forskning inrättas som centralt ledningsorgan med uppgift att bl, a. svara för en sädan samordnad program- och resursplanering för den ej objektbundna försvarsforskningen.

Styrelsen för försvarsforskning blir programmyndighet och får programansvar för aU ej objektbunden försvarsforskning. Överbefäl­havaren och civilförsvarsstyrelsen tilldelas viss direktivrätt rörande storleken av planeringsramarna för delprogrammet Gemensam försvars­forskning. Avnämarmyndigheler inom totalförsvaret bör medverka i de samrådsförfaranden som ingår i beredningen av programplanerna för delprogrammet. Styrelsen för försvarsforskning har ledningsansvar för dessa samrådsförfaranden. Styrelsen fär vidare ansvaret för att samordna resursplaneringen för forskningsorgan som får uppdrag inom delpro­grammet Gemensam försvarsforskning. För att styrelsen för försvars­forskning skall få befogenheter som svarar mot samordningsansvaret pä program- och resurssidan anser utredningen att styrelsen i formeU mening också skaU vara produktionsmyndighel för uppdrag inom delprogrammet (anslaget) Gemensam försvarsforskning. Utredningen avser därmed huvudsakligen del ekonomiska redovisnings- och besluts­ansvaret närmast under Kungl, Maj:t,

Styrelsens ansvar som programmyndighel bör enligt utredningen främst bestå i all ange mål och planeringsramar i slort för uppdrag inom delprogrammet Gemensam försvarsforskning, medan forskningsorganen bestämmer metoderna för att nä de uppsatta målen. Styrelsen får också samordningsansvar på central nivå för forskningsorganisationens s, k. rådgivande funktion gentemot planeringsansvariga myndigheter, dvs, för forskningsorganens medverkan i avnämarnas studie- och utredningsverk­samhet.

Utredningen föreslär all styrelsen för försvarsforskning leds av en generaldirektör som samtidigt är ordförande i verksslyrelsen. Styrelsen bör enligt utredningen organiseras på en utredningsavdelning, en plane­ringsavdelning och en administrativ avdelning,

I verksslyrelsen bör enligt utredningen ingå bl, a. företrädare för centralt planeringsansvariga myndigheter inom försvarssektom, för för­svarets materielverk, för forskningsorgan utanför försvarssektorn samt för industrin.

Med hänvisning lill att styrelsen för försvarsforskning skall verka som högsta företrädare för forskningsorganens rådgivande funktion mol de planeringsansvariga myndigheterna inom totalförsvaret föreslår utred­ningen att styrelsens generaldirektör skaU vara ledamot av mUilärled-ningen och därvid medverka i handläggning främst av sådana ärenden som


 


Prop. 1973:88                                                                       108

berör forskningsorganens verksamhet. Vidare föreslås att styrelsen för försvarsforskning på motsvarande sätt representeras i övriga myndigheter med centralt planeringsansvar inom olika delar av totalförsvaret.

Utredningsavdelningens uppgifter och sammansättning bestäms enligt utredningen i hög grad av att styrelsen för försvarsforsk­ning skall svara för alt forskningsorganens rådgivande funktion sam­ordnas pä central nivå. Utredningen föreslår därför att huvuddelen av nuvarande planeringsbyrån vid försvarets forskningsanstalt förs över till styrelsen för försvarsforskning och bildar styrelsens utredningsavdelning med i huvudsak oförändrade arbetsuppgifter.

Planeringsavdelningen inom styrelsen för försvarsforsk­ning skall enligt utredningen bereda programplanema för delprogrammet Gemensam försvarsforskning och därav betingad långsiktig resursplane­ring och ta fram styrelsens grundsyn på försvarsforskningens utveckling pä längre sikt. Till planeringsavdelningen bör knytas programnämnder med programsekretariat samt en resursnämnd.

För programplaneringen föreslår utredningen att styrelsen för försvars­forskning använder en indelning av försvarsforskningsprogrammet som anknyter lill de av utredningen angivna huvudsakliga tillämpnings­områdena för försvarsforskningen. För varje sädan del av försvarsforsk­ningsprogrammet föreslår utredningen att en p r o g r a m n ä m n d inrättas inom styrelsen. Programnämnderna bör fä till uppgift att bl. a. bereda förslag tiU programplaner för berörd del av försvarsforsknings­programmet. Nämnderna bör vidare kontrollera hur forskningsorganen uppfyller målen för gällande planer. 1 programnämnderna bör enligt utredningen ingå företrädare för planeringsansvariga och materiel­anskaffande myndigheter, företrädare för försvarsforskningsorganen, fristående tekniskt-vetenskaplig expertis saml en sekreterare ur ett program sekretariat inom styrelsens planeringsavdelning, Pro­gramsekretarialel övertar i huvudsak de uppgifter som nu sköts av de s, k, programföredragande tjänstemännen inom försvarets forskningsanstalt. De nuvarande försvarsmedicinska och militärhistoriska forskningsdelega­lionernas uppgifter bör enligt utredningen föras över till nämndorganisa­tionen.

Utredningen föreslär också en resursnämnd för att samordna utvecklingen och utnyttjandet av olika forskningsresurser inom och utom försvarssektorn.

Vidare föreslår utredningen att en chefsnämnd inrättas vid styrelsen för försvarsforskning. Chefsnämnden skall inför styrelsen i plenum svara för en övergripande beredning av olika avvägningsfrågor inom delprogrammet Gemensam försvarsforskning.

Den administrativa avdelningen vid styrelsen för försvarsforskning bör enligt utredningens förslag bestå dels av en ekonorai- och förvaltningsdetalj som svarar för beredning och handlägg­ning av de ekonomi- och förvaltningsfrågor som faller pä styrelsen som programmyndighet och formell produklionsrayndighel för den ej objekl­bundna   försvarsforskningen,  dels  av  en   detalj   för  styrelsens  interna


 


Prop. 1973:88                                                                       109

administration.

Utredningen föreslär att ell förslagsanslag benämnt Gemensam försvarsforskning förs upp på riksstatens driftbudget. Anslaget föresläs bestå av tre delar, nämligen Styrelsen för försvarsforskning utom utredningsavdelningen. Styrelsen för försvarsforskning: Utredningsavdel­ningen samt Kunskapsuppbyggande och tUlämpad, ej objektbunden forskning. Utredningen föreslär vidare all verksaraheten vid forsknings­organ inom försvarssektom och vid utredningsavdelningen helt budgete­ras pä sekundäruppdrag frän styrelsen för försvarsforskning och andra uppdragsgivare inora och utanför försvaret. Inkomster och utgifter för forskningsorganen bör redovisas mot förslagsanslag på driftbudgeten om 1 000 kr. Till anslagsframställningarna från dessa organ, som inges genom styrelsen för försvarsforskning, bör fogas en balanserad inkomst/utgifts­stat för verksamheten.

Utredningen föreslär att större investeringar i maskiner och forsknings­instrument finansieras genom utnyttjande av fondprincipen. En ny kapitalfond — benämnd Försvarets forskningsfond - bör inrättas med styrelsen för försvarsforskning som fondförvaltande myndighet.

Utredningen förordar att de forskningsutförande en­heterna organiseras efter tillämpningsområden. Alternativa utform­ningar av en forskningsorganisation enligt denna modeU läggs fram. Samtliga utgår från sex block. Blocken är bildade genora all forsknings­enheterna har grupperats med hänsyn tUl samhörighet i fräga om tillämpningsmäl, gemensamma krav pä kunnande inom vissa grundläggan­de vetenskaps- och teknikområden samt gemensamma behov av vissa specialiserade stödfunktioner. Block 1 eUer ABC-skyddsblocket har sitt ansvarsområde avgränsat främst till människan som objekt för vapenver­kan med tyngdpunkt pä skyddet mot ABC-slridsmedel, Ansvarsområdet för block 2 eUer vapen- och verkansblocket berör främst konventionella vapensystem och deras verkan saml vissa frågor som rör verkan av kärnvapen och skydd mol sådana. Block 3 eller tekniska informalions­behandlingsblockel har sitt ansvarsområde avgränsat främst till området teknisk informationsbehandling. Block 4 eller FFA-blocket har samma ansvarsområde som flygtekniska försöksanstalten f. n. har, dvs. flyg­teknik med vissa angränsande områden. Block 5 eller MPl-blocket har sitt ansvarsområde avgränsat främst till individens och gruppens psykiska prestationsförmåga och beleende samt tillhörande urvalsproblem och bioteknologiska frågor. Block 6 eller de specialmedicinska forskar-gmpperna används sora en sammanfattande beteckning på de försvars­grensanknutna specialmedicinska forskargrupper som delvis finansieras av försvarsmedicinska forskningsdelegationen. Gruppernas ansvarsområden har anknytning främst till individens och gruppens fysiska prestationsför­måga i särskUda miljöer samt därmed sammanhängande urvals- och prövningsfrågor.

Utredningen föreslår att huvuddelen av de forskningsutförande enheterna inom försvarssektom under styrelsen för försvarsforskning organiseras på fyra administrativt självständiga institut enligt följande.


 


Prop, 1973:88                                                                       110

— Forskningsanstalten för vapenteknik består av vapen- och verkans­blocket samt ABC-skyddsblocket (blocken 1 och 2).

— Forskningsanstalten för informalionsbehandUngsteknik omfattar det tekniska informationsbehandlingsblocket (block 3).

— Flygtekniska försöksanstalten (block 4) häri stort samma organisation och uppgifter som nu. Försöksanstalten tillförs dock viss material­forskning m. m. som nu bedrivs vid försvarels forskningsanstalt.

— Försvarets medicinsk-beteendevetenskapliga forskningsanstalt består av en lednings-, planerings- och utredningsenhet. Vidare ingår en försvars­psykologisk enhet tiU vilken förs de forskande funktionerna vid nuvarande mililärpsykologiska institutet med tillhörande delar av institutets administrativa stödfunktioner saml vissa bioleknologiska enheter vid nuvarande försvarets forskningsanstalt. Slutligen ingår en enhet för armé- och allmän försvarsmedicin, en navalmedicinsk enhet samt en flygmedicinsk enhet. Dessa enheter organiseras ur befintliga specialmedicinska forskargrupper.

Utredningen finner att en samlad lokalisering av institu­ten till Stockholmsområdet är lämpUgast. För de specialmedicinska enheterna liksora för flygtekniska försöksanstalten förutsätter utred­ningen oförändrad lokalisering.

Utredningen lägger ocksä fram två alternativ till organisation av de forskningsutförande enheterna, om delar av försvarets forskningsanstalt omlokaliseras enligt de förslag som har lagts fram av delegationen för lokalisering av statlig verksamhet. Båda altemativen innebär att forsk­ningsanstalten för informationsbehandlingsteknik förläggs tUl Linköping. Lokaliseringen av försvarets teletekniska laboratorium bör enligt utred­ningen prövas i särskild ordning. Alternativen skiljer sig ät i fräga om lokaUseringen av viss medicinsk och beteendevelenskaplig forskning, 1 det ena alternativet förs en huvuddel av blocken 1 (ABC-skydd), 5 (militär­psykologiska institutet m. ra.) och 6 (vissa specialmedicinska grupper) samman till en medicinsk-beteendevetenskaplig försvarsforskningsanstalt i Umeå. Alternativet innebär bl. a. att vissa funktioner vid nuvarande mililärpsykologiska institut inte följer institutet till Karlstad utan i stället förläggs till Umeå. I det andra alternativet lokaliseras endast block 1 (ABC-blockel) till Umeå. Med hänsyn till den inriktning och omfattning verksamheten i Umeå dä får föreslås ABC-blockel underställas chefen för forskningsanstalten för vapenleknik som ligger kvar i Stockholmsom­rådet. Umeäenheten bör därvid vara en förhållandevis självständig filialenhet liU anstalten för vapenleknUc. En försvarsforskningsanstalt för medicin och beleendevetenskap organiseras som i utredningens huvud­förslag men med ledningsenhel och försvarspsykologisk enhet i Karlstad och övriga enheter i Stockholm och Linköping (flygmedicin).

Utredningen beräknar engångskostnaderna i samband med en omloka­lisering till mellan 40 och 50 milj. kr. Merkostnaderna för den löpande verksamheten efter omlokaliseringen uppskattar utredningen lill mellan 6,5 och 7 milj. kr. för år.


 


Prop. 1973:88                                                                       111

Utredningen bedömer att bl, a, rationaUseringar inom stödfunktioner och strukturförändringar i organisationen kan medföra en personalminsk­ning fram tiU budgetåret 1977/78 vid de enheter som ingår i nuvarande försvarets forskningsanstalt om ca 180 personer ulan att de mål som anges i gällande programplan för anstalten påverkas nämnvärt. Det behov av ytterligare personal som uppkommer i omlokaliseringsalternativet har uppskattats tiU ett 70-tal anställda.

Utredningens organisationsförslag utsätts för stark kritik av remiss­instanserna. De är visserligen eniga med utredningen om att det behövs en ökad samordning av den ej objektbundna försvarsforskningen, särskilt inom de medicinska och beleendevetenskapUga områdena, men framför aUt försvarets myndigheter anser att samordningsbehoven kan tillgodoses genom förändringar i huvudsak inom ramen för nuvarande organisation.

Behovet av en styrelse för försvarsforskning med de uppgifter som utredningen föreslår förnekas eller ifrågasätts av flertalet remissinstanser. Främst försvarets myndigheter anser att styrelsen kommer att utgöra ett meUanled mellan avnämarna och forskningsorganen som för med sig förlängda kontaktvägar samt risk för dubbelarbete och ökade admmistra­tiva mtiner. Man vänder sig särskilt mol all styrelsen skall ha någon form av produktionsansvar och anser att — om styrelsen inrättas — dess programansvar bör inskränka sig till inriktning och ledning av den långsiktiga forskningsplaneringen. Mänga remissinstanser anser vidare att forskningsorganens rådgivande funktion helt bör ligga på de forsknings­utförande enheterna och att forskningsanstaltens planeringsbyrå därför inte bör föras över tiU styrelsen.

Flertalet remissinstanser godtar inle den av utredningen förordade organisationslösningen som innebär all de forskningsutförande enhe­terna bildar fyra institut under styrelsen för försvarsforskning. Utom mot uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan styrelsen och de forsknings­utförande enheterna, sora nyss har berörts, vänder man sig mot att de forskningsutförande enheterna skall utgöra fyra självständiga myndig­heter, I linje därmed förordas andra organisatoriska lösningar som delvis ansluter sig till ett inom utredningen reservationsvis framfört förslag om en sammanhållen produktionsmyndighel för försvarsforskning under en chef, I fråga om den förvaltningsrättsUga avgränsningen av programfunk­tion och uiförandefunktion är därvid uppfattningarna delade.

Grupperingen av de forskningsutförande enheterna i block som är organiserade efter tillämpningsområden godtas i huvudsak av remiss­instanserna utom försvarets forskningsanstalt, dess företagsnämnd och SACO.

Alla remissinstanser utom försvarets rationaliseringsinstitut, statskon­toret och universitetskanslersärabetet avvisar tanken all lokalisera ora delar av försvarets forskningsanstalt. Detla raoliveras av behovet av samverkan inom forskningsorganisationen och mellan denna och av­nämarna.

Flera remissinstanser tar upp personalfrågor. Kriiik riktas främst mot rationaliseringsinstitutets rapport om organisation och dimensionering av vissa stödfunktioner i försvarsforskningsorganisalionen.


 


Prop, 1973:88                                                                    112

Utgångspunkter för försvarsforskningens organisation

Underlag för att utforma och genomföra vär försvarspolitik erhålls bl, a, genom försvarsforskning, UtveckUngen har lett tUl att försvarsforsk­ningen har breddals mot andra områden än de tekniska och naturveten­skapliga. Försvarsforskningen inom de nya områdena har i vissa fall inle fått fasta organisatoriska former. Vidgningen raot andra delar av totalför­svaret än det mUitära försvaret och civilförsvaret och mot nya forsknings­områden samt behovet av ökad samordning med den civUa forskningen har aktualiserat en översyn av verksamheten vid försvarels forskningsor­gan.

Försvarsforskningsutredningen lade i sitt första delbetänkande fram fyra alternativ lill principlösning av försvarsforskningens organisation. Utredningen fann alt tvä av dessa hade alltför stora nackdelar för att komma i fråga. Valet stod enligt utredningen mellan en sammanhållen myndighet för den ej objektbundna försvarsforskningen och en lösning där program- och produktionsansvaret för denna forskning delas mellan olika myndigheter. Utredningen förordade den sistnämnda lösningen. Enligt förslaget skuUe inrättas en styrelse för försvarsforskning som programmyndighet, medan produktionsansvaret skulle ligga pä de fors­kande enheterna. För arbetet med att ta fram visst underlag till perspektivplaneringen skulle skapas en särskild serviceenhet.

Remissinstanserna stäUde sig positiva till principerna i utredningens förslag. Mänga ifrågasatte dock behovet av en särskild styrelse för programsamordningen och av den föreslagna serviceenheten.

I tilläggsdirektiv lill utredningen anförde jag bl. a. alt ett särskilt organ som motsvarade den av utredningen föreslagna styrelsen för försvars­forskning borde inrättas för att leda och samordna den försvarsinriktade forskningen.

Utredningen har sedermera lämnat förslag till detaljutformning av forskningsorganisationen med den nyss nämnda styrelsen som program­myndighel. Enligt förslaget skall styrelsen också ha produktionsansvar i formell mening för den ej objektbundna försvarsforskningen som skall ulföras vid fyra fristående institut. Utredningen belyser också hur forskningsorganisationen skulle kunna utformas om program- och pro­duktionsansvar lades på en myndighet som ocksä skulle ulföra huvudde­len av forskningen. Utredningen konstaterar all de flesta fördelarna med del förordade alternativet skulle kunna uppnås ocksä med denna lösning. Utredningen står sålunda inte främmande för tanken att styrelsen och de forskande enheterna inordnas i en myndighet. Förutsättningen härför är enligt utredningen alt man inom en sädan myndighet gör åtskillnad raellan ansvar för att inrikta och dimensionera forskningsprogrammet och ansvar för all genomföra forskningen.

Förslaget om en särskild styrelse för försvarsforskning har utsatts för hård kritik vid remissbehandlingen. EnUgt flertalet reraissinstanser inne­bär förslaget att kontaktvägarna mellan forskningsenheter och avnämare


 


Prop. 1973:88                                                                      113

förlängs och att de administrativa kostnaderna ökar utan att motsvarande fördelar uppnäs.

Innan jag redovisar mina ställningstaganden lUl utredningens förslag, vill jag erinra om ett uttalande jag gjorde vid anmälan av prop. 1972:75. Beträffande del railitära försvarets fortsatta inriktning anförde jag dä bl. a. att de fasta kostnaderna, t. ex. för förvaltningsorganisationen, måste begränsas. Överbefälhavaren har mot denna bakgrund fått i uppdrag att vidta eller föreslå ätgärder för att minska antalet anställda inom det militära försvaret. Dessa riktlinjer, som gäller för bl. a. huvud­programmet Gemensamma myndigheter och funktioner, har tillkorarait sedan försvarsforskningsutredningen fick sina direktiv. Beträffande fömt­sättningarna att inom försvarets forskningsorganisation genomföra de åsyftade åtgärderna är det enUgt min mening så att anpassningsförmågan och därigenom raöjligheterna lill personalbesparingar är större inom en administrativt sammanhållen organisation, även om denna inte i sin helhet är förlagd lill en och samma ort.

Utredningen har enligt min mening inte på ett övertygande sätt kunnat visa att några fördelar totalt sett uppnås genom att en särskUd styrelse för försvarsforskning inrättas. Denna uppfattning delas av flertalet remissin­stanser, I Ukhet med utredningen anser jag att kraven på försvarets forskningsorganisation kan tillgodoses inom ramen för en myndighet. Mot denna bakgrund och med hänsyn till vad jag nyss har anfört om möjligheterna till personalbesparingar förordar jag all programansvaret för i princip all ej objektbunden försvarsforskning och produklionsan-svaret för huvuddelen av denna forskning häUs samman inora en myndig­het, försvarets forskningsanstalt. Jag återkommer i det följande till frågorna om forskningsanstaltens uppgifter och huvuddragen av anstaltens organisation.

Den ej objektbundna försvarsforskningens avgränsning

Jag vill härefter någol beröra frågan om den ej objektbundna forsk­ningens avgränsning mot försvarsplaneringen och mot det objektbundna forsknings- och utvecklingsarbetet.

Utredningen anser alt det inle är möjligt att dra en skarp gräns mellan forskning samt studier och utredningar. Omfattningen av oeh ambitions­nivån för forskningsorganens medverkan i avnämarnas studie- och utred­ningsverksamhet bör därför enligt utredningen fortlöpande avvägas ge­nom ett samrådsförfarande mellan avnämare och forskningsorgan. Det åvilar enligt utredningen de myndigheter som är ansvariga för planerings­besluten inom totalförsvarets olika delar alt ange ambitionsnivån för varie enskild studie- och utredningsuppgift. De planeringsansvariga myn­digheter sora har yttrat sig i frågan biträder utredningens uppfattning. Även jag är av samma mening som utredningen i denna fräga. Jag vill i detta sammanhang erinra om att ett sekretariat för säkerhetspolitik och långsiktsplanering har inrättats inom försvarsdepartementet den 1 juli 1972 (prop, 1972:45, FöU 1972:15, rskr 1972:184), Sekretariatet leder

8 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 88


 


Prop, 1973:88                                                                       114

bl. a. miljöstudierna och studiema av det svenska samhäUets förändring. Ansvaret för övrig studie- och utredningsverksamhet vilar pä överbefäl­havaren, civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonoraiskt försvar enligt gällande instruktioner.

Utredningen anser att gränsen mellan den ej objektbundna försvars­forskningen och den objektbundna skall dras vid en viss beslutspunkt vid beredningen av vissa anskaffningsärenden m, m. Även om man drar gränsen på detta sätt, uppstår enligt utredningen gränsfall som måste lösas genom samråd mellan berörda myndigheter i det enskUda fallet. Jag delar i princip utredningens uppfattning i denna fräga. Liksom utred­ningen anser jag nämligen att en forraell gräns raåste dras för all vissa finansieringsfrågor skaU kunna lösas. Frågan om gränsdragningen hänger samman med formerna för systemplanering. Föreskrifter för syslempla-nering har ännu inte fastställts. Med hänsyn till det anförda är jag inte beredd att nu ange hur gränsen bör dras.

Ansvars- och uppgiftsfördelning

Jag kommer sä tillbaka tUl frågan om forskningsanstaltens uppgifter, Utrednirigen föreslår att ansvaret för att genomföra den verksamhet som nu bedrivs av försvarels forskningsanstalt, mililärpsykologiska institutet, railitärmedicinska undersökningscentralen, armé- och navalmedicinska forskargrupperna, flygmedicinska institutionen och flygtekniska för­söksanstalten skaU övertas av fyra fristående forskningsinstitut. Motsva­rande ansvar för den fortifikatoriska forskningen bör enligt utredningen ligga kvar på fortifikationsförvaltningen. Som jag har nämnt tidigare föresläs program- och produktionsansvarel ligga på en särskUd myndig­het, styrelsen för försvarsforskning. Styrelsen föresläs ocksä få sådant ansvar för den militärhistoriska forskning som f, n, finansieras genom railitärhistoriska forskningsdelegalionen och för viss kunskapsuppbyggan­de forskning för del psykologiska försvaret.

Jag har tidigare förordat att programansvaret för i princip all ej objektbunden försvarsforskning skall hällas samman inom en myndighet, försvarets forskningsanstalt, som också skall ha produklionsansvar för huvuddelen av denna forskning. Som en följd härav bör militärpsykolo­giska institutet, militärmedicinska undersökningscentralen, armé- och navalmedicinska forskargrupperna och flygmedieinska institutionen in­ordnas i försvarets forskningsanstalt, 1 samband därmed bör forsknings­anstalten överta program- och produktionsansvarel för den ej objekt­bundna forskning som bedrivs vid dessa forskningsorgan. Anstalten bör vidare överta program- och produktionsansvarel för övrig försvarsmedi­cinsk-forskning som finansieras genom försvarsmedicinska forskningsdele­gationen. Militärpsykologiska institutet och försvarsmedicinska forsk­ningsdelegationen bör därvid upphöra som självständiga myndigheter.

Flygtekniska försöksanstalten intar i viss mån en särställning inom försvarets forskningsorganisation. Försöksanstaltens verksamhet för för­svaret består lill övervägande del av objektbunden forskning och utveck-


 


Prop. 1973:88                                                                       115

Ung. Anstaltens finansieringsförhåUanden avviker också frän övriga berör­da myndigheters. Den största delen av anstaltens verksamhet utgörs av uppdrag som betalas av beställarna. Huvuddelen av anstaltens objekt­bundna och en stor del av dess ej objektbundna forskning finansieras sålunda genom sekundäruppdrag frän försvarets materielverk. Ej objekt­bunden flygteknisk forskning bedrivs också vid högskolor och vissa industriföretag. Materielverket har produklionsansvar för denna forsk­ning, raedan prograraansvaret utövas av chefen för flygvapnet. Program­ansvaret för den ej objektbundna flygtekniska försvarsforskningen bör enligt min raening överläs av försvarels forskningsanstalt. Produktions­ansvaret bör fortfarande ligga hos försvarels materielverk. Motsvarande bör gäUa ej objektbunden försvarsteknisk forskning inom områdena robotteknik, skeppsteknik och fordonsteknik.

Jag förordar vidare all programansvaret för den ej objektbundna fortifikatoriska forskningen övertas av forskningsanstalten. Produktions­ansvarel för denna verksamhet bör ligga kvar hos forlifikalionsförvalt­ningen.

Den militärhistoriska forskning som bedrivs vid mUitärhögskolan, delvis med slöd av militärhistoriska forskningsdelegalionen, syftar främst tUl alt ge underlag för utbildningen vid högskolan. Forskning om krigsförelag ra. ra. under äldre tid som bedrivs med stöd av delegationen kan dessutom betraktas som en kulturaktivitet. Enligt min mening bör försvarets forskningsanstalt inte tilldelas program- eller produktionsan­svar för denna forskning. Den övriga forskning av samhällsvetenskaplig karaktär som bedrivs eller kan komma all bedrivas vid mUitärhögskolan bör ses i samband med aktuella säkerhetspolitiska studier och samhälls­studier.

Långsiktig, kunskapsuppbyggande forskning i melodfrågor för det psykologiska försvarets behov skall inte heller i fortsättningen ligga pä beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Program- och produklions­ansvar för denna verksamhet bör enligt min raening ligga på försvarets forskningsanstalt. Beredskapsnämnden bör aUtjämt ha ansvaret för de forsknings- och undersökningsprojekt som följer av nämndens instruk­tionsenliga uppgifter rörande krigsplanläggning och studier av svensk opinionsutveckling m. m.

Den ulbildningsteknologiska forskningen vid försvarets brevskola be­drivs i samband med att brevskolan utvecklar och framställer utbildnings­hjälpmedel för försvaret och har i allt väsentligt karaktär av objektbun­den forskning. Program- och produktionsansvaret för denna verksamhet bör därför ligga kvar pä brevskolan.

Finansiering

Utredningens ställningstaganden i fråga om försvarsforskningens finan­siering hänger samman raed förslaget att program-och produklionsansvar resp. ansvar för att utföra forskningen skall ligga hos skilda myndigheter. Jag har tidigare förordat att program ansvaret för den ej objektbundna


 


Prop, 1973:88                                                                       116

försvarsforskningen skall ligga hos försvarets forskningsanstalt och pro­duktionsansvaret hos fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk och forskningsanstalten. Utredningens förslag om den ej objektbundna försvarsforskningens finansiering kan därför inte i sin helhet läggas till grund för mina ställningstaganden. Den ej objektbundna försvarsforsk­ningen spelar stor roll för den framtida utforraningen av försvaret. Del är därför angeläget alt statsmakterna tar ett uttryckligt ansvar för omfatt­ningen och inriktningen av denna forskning. Inom försvarets planerings-och programbudgetsystem indelas verksamheten genom program och delprogram i bestämda, avgränsbara resursawägningsområden, I likhet med utredningen anser jag att ett nytt delprogram med benämningen Gemensara försvarsforskning bör skapas inom huvudprogrammet Geraen­sarama myndigheter och funktioner. Delprogrammet kommer i aUt väsentligt att ha samma omfattning som avvägningsprogrammet AUmän försvarsforskning. Delprogrammet Gemensam försvarsforskning bör en­ligt min mening delas upp i programelemenl enligt följande, nämligen ett för den fortifikatoriska forskning som fortifikationsförvaltningen har produktionsansvar för, ett för den flygtekniska och övriga försvarstek­niska forskning som försvarels materielverk har produktionsansvar för samt ett mindre antal programelement för den forskning som forsknings­anstalten har produklionsansvar för. Ett förslagsanslag raed samma namn som delprogrammet bör föras upp på riksstatens driftbudget, varvid anslagen Försvarels forskningsanstalt, MiUtärpsykologiska institutet och Försvarsmedicinska forskningsdelegationen kan utgå. Det nya anslaget bör innehålla medel för all ej objektbunden försvarsforskning, aUlsä även den forskning av delta slag som fortifikationsförvaltningen och försvarets materielverk har produktionsansvar för. Anslaget bör innehåUa ett pri­märuppdrag till vardera fortifikationsförvallningen, försvarels materiel­verk och försvarets forskningsanstalt. Del ankommer pä Kungl. Maj:l att meddela närmare bestämmelser om formerna för finansiering och redovis­ning av verksamheten inom delprogrammet och av betald uppdragsverk­samhet vid berörda forskningsorgan för beställare inom och utanför totalförsvaret.

F. n. anvisas utanför utgiftsramarna för det militära försvaret och civilförsvaret ett anslag tUl flygtekniska försöksanstalten för grundläggan­de flygteknisk forskning av allmän karaktär. Anslaget avses främst för all täcka försöksanstaltens kostnader i samband raed dess uppgifter som centralt organ inom landet för flygteknisk forskning och provning. Anslaget bör enligt min mening inte föras över tiU Gemensam försvars­forskning.

Utredningen framhåller att myndigheter med ansvar för perspekliv­planering inom totalförsvarets olika delar bör tillförsäkras inflytande över forskningsprogrammets inriktning och dimensionering. De remissinstan­ser som har yttrat sig i frågan stöder utredningen. Även jag biträder utredningens uppfattning. Försvarets forskningsanstalt bör alltså liksom nu ha att följa överbefälhavarens direktiv, när anstalten gör upp förslag till programplan och anslagsframställning för delprogrammet Gemensara


 


Prop. 1973:88                                                                      117

försvarsforskning. Även om myndigheter inom det militära försvaret förbUr de dominerande avnämarna för verksamheten inom delprogram­met, kommer detta liksom f, n, alt omfatta också viss forskning för andra delar av totalförsvaret. Överbefälhavaren bör därför utfärda sina direktiv i samråd med myndigheter som har ansvar för perspektivplanering inom övriga delar av totalförsvaret,

Försvarsforskningsulredningen föreslär att forskningsutrustning skall finansieras över en kapitalfond. Bl, a, frågan om förmögenheisredovisning vid rayndigheter övervägs f, n, av budgetutredningen. Jag är därför inte beredd att nu ta ställning till försvarsforskningsutredningens förslag i denna del.

Jag vUl i detta saramanhang erinra om att den forsknings-, övervak­nings- och utredningsverksamhet som försvarets forskningsanstalt bedri­ver i samband med förhandlingarna om rustningsbegränsning och -kon­troll inte ingår i delprogrammet Gemensam försvarsforskning. Enligt förslag i prop. 1973:1 (bil. 6 s. 42) bör medel för denna verksamhet anvisas under tredje huvudtiteln.

Försvarets forskningsanstalts organisation m, m.

Jag går så över till frågan ora försvarels forskningsanstalts organisation. Jag vill därvid till en början framhålla att vissa grunder i utredningens organisalionsförslag kan användas även vid den av mig förordade lösning­en med en sammanhållen prograra- och produktionsmyndighel för huvuddelen av den ej objeklbundna försvarsforskningen. Jag är eraellertid inte beredd all nu lägga fram ett detaljerat organisationsförslag beträffan­de forskningsanstalten. Förslagen i det följande fär därför ses sora principer för utformningen av forskningsanstaltens organisation. Huvud­dragen av principförslaget till forskningsanstaltens organisation framgår av en tablå, vilken lorde få fogas till statsrädsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

Ledningen av försvarets forskningsanstalt bör utövas av en styrelse och under denna av en verkschef. Bortsett frän verkschefen bör det inte finnas några självskrivna ledamöter i styrelsen. Vissa centrala myndighe­ter inom totalförsvaret bör dock vara företrädda. Vidare bör forskningsanstalten genom styrelsen tUlföras sakkunskap frän olika veten­skapsområden, bl. a. för att underlätta samordningen med forskning utanför försvaret. Verkschefen bör vara styrelsens ordförande. Det ankomraer pä Kungl. Maj:t alt besluta om styrelsens sammansättning.

Som jag har nämnt tidigare diskuterar utredningen raöjlighelerna att avgränsa program- och utförandefunklionerna från varandra inom en sammanhållen forskningsmyndighet. Detta bör enligt utredningen vara möjligt, om Kungl. Maj:t i instruktion för myndigheten anger en bestämd ansvarsfördelning mellan olika enheter och ger anvisningar om handlägg­ningen av vissa ärenden. Remissinstansernas meningar är delade i fråga om önskvärdheten av och möjligheten att avgränsa de nämnda funktio-


 


Prop, 1973:88                                                                       118

nerna frän varandra. Enligt min mening bör forskningsanstaltens styrelse ha till huvuduppgift att pä grundval av direktiv som Kungl. Maj:t kan komma att meddela ange allmänna riktlinjer för inriktningen av delpro­grammet Gemensam försvarsforskning och för utnyttjandet av tUlgängliga resurser.

Utredningen föreslår att vissa stabsorgan för beredning av program-planeärenden ra. ra, skaU ingå i styrelsen för försvarsforskning. Remiss­instansernas uppfattning om behovet och den närmare utformningen av dessa organ går starkt isär. Framför allt försvarets myndigheter avstyrker att programnämnder inrättas för beredning av programplaneärenden, medan förslaget om en resursnämnd för beredning av frågor om utveck­Ungen och utnyttjandet av forskningsresurserna får ett positivt mottagan­de. Enligt min mening finns det i den av mig förordade organisationslös­ningen behov av vissa gemensamma organ för planering och administra­tion. Jag förordar alt forskningsanstaltens gemensamma funktioner föx planering och administration samlas i ett centralt kansli. Det ankommer på Kungl. Maj:t alt närmare utforma dess organisation. Därvid bör följande riktlinjer gälla.

För att bereda verksledningens ställningstaganden i frågor som rör forskningsprogramraets inriktning och resursernas utveckling på lång sikt bör finnas en raindre enhet. Beredning av anslagsframställningar och sammanställning av förslag till programplaner för delprogrammet Gemen­sam försvarsforskning bör ligga pä en annan enhet. Denna bör även bereda frågor som rör forskningsanstaltens interna produktionsplanering. Jag anser i hkhet med utredningen att ansvaret för all detaljplanera verksaraheten i huvudsak bör vUa pä anstaltens forskningsenheter och övriga berörda rayndigheter. En förhållandevis långtgående beredning av underlag till programplaner m, m, bör således ske på forskningsenheter­nas nivå inom forskningsanstalten och vid övriga berörda myndigheter. En sådan uppgiftsfördelning bör enligt min mening skapa fömtsättningar att förenkla handläggningen av planeringsärenden och möjliggöra ett effektivt informationsutbyte mellan avnämarmyndigheler och forsknings­organ.

Arbetsbelastningen vid de nämnda centrala planeringsenhelema lorde komma alt skifta högst avsevärt under olika perioder. Planeringsarbetet bör bedrivas i nära samarbete med berörda avnämarmyndigheler, anstal­tens forskningsenheter och övriga forskningsorgan. Antalet fasta tjänster för handläggande personal vid de centrala planeringsenheterna bör kunna begränsas tiU ca tio. Vid behov kan enheterna förslärkas med tillfäUigt tjänstgörande personal bl. a. frän forskningsenheterna.

Forskningsanstaltens styrelse bör kunna inrätta de expertnämnder som den anser erforderUga. Särskilt bör beaktas alt utomstående expertis kan knytas till anstalten med uppgift att verka för all forskningsorgan inora och utanför försvaret utvecklas och utnyttjas samordnat med hänsyn både lill försvarels och andra samhällssektorers behov.

Sora jag nyss har förordat bör det centrala kansliet också innehålla de adrainistrativa funktioner m. m. som är geraensarama för forskningsan-


 


Prop, 1973:88                                                                      119

stallen. Hur stor del av dessa funktioner som skall anses vara gemensam­ma beror emellertid pä om anstalten förläggs till en eUer flera orter. Frågan om hur stor del av de administrativa funktionerna som bör ligga i det centrala kansliet resp. hos anstaltens forskningsenheter bör lösas vid del fortsatta arbetet med detaljutformningen av anstaltens organisation. Oavsett storleken bör det enligt min mening finnas enheter för handlägg­ning av personal- och utbildningsärenden, ekonomi- och inköpsärenden och allmänt adrhinislrativa ärenden. Vidare bör resurser finnas för central kontakt- och informationsverksamhet samt viss service.

Strävan bör vara att hålla antalet tjänster för det centrala kansliet lågt. Personalbehovet för kansUet kan enligt min mening tillgodoses genom att tjänster vid nuvarande administrativa byrån och planeringsbyrån vid forskningsanstalten fördelas om.

Utredningen föreslär att de forskningsutförande enhe­terna skall organiseras i första hand efter forskningens tillämpningsom­råden inom totalförsvaret. Samtidigt strävar utredningen efter att i möjligaste män föra samman verksamhet som uppvisar samhörighet i fråga om gemensamma krav pä kunnande inom vissa grundläggande vetenskaps- och teknikområden. Nästan alla remissinstanser har samma Uppfattning som utredningen i denna fräga. I likhet med utredningen anser jag att en organisation som är uppbyggd i första hand efter tillämpningsområden främjar forskningens målinriktning, bl. a. genom all den ger enkla kontakt- och beslutsvägar både inom forskningsorganisa­tionen och mellan denna och avnämarna. En sädan organisation ger också, som utredningen framhåller, goda förutsättningar att vidmakthålla ett högt fackkunnande för tiUärapad forskning inom områden som är centrala för försvaret även med de krav på personalbesparingar som finns inora försvarels område. Jag anser att den föreslagna organisationen bör möjliggöra ett effektivt arbete inom anstalten. Med hänsyn till det anförda förordar jag att forskningsverksamheten vid försvarets forsk­ningsanstalt organiseras på fem huvudenheter med i huvudsak följande ansvarsområden.

Huvudenhet 1 bör svara för forskning inom tillämpningsområdet planerings- och utredningsmetodik för totalförsvaret, vUket område bl. a. innefattar viss samhällsvetenskaplig forskning. Huvudenheten bör vidare svara för samordning på central nivå av forskningsanstaltens medverkan i studier och utredningar vid myndigheter inom totalförsvaret. Huvuden­heten bör slutligen tillhandahälla personal för den operationsanalyliska verksamheten inom totalförsvaret.

Huvudenhet 2 bör svara för forskning främst inom tillämpnings­området för konventionella vapensystem, deras verkan och skydd mot denna, samt vissa frågor sora rör verkan av kärnvapen. Huvudenhetens vetenskapliga inriktning berör främst områden av fysiken oeh kemin.

Huvudenhet 3 bör svara för forskning främst inom liliämpnings­områdel för teknisk informalionsbehandhng. Huvudenhetens vetenskap­liga  inriktning  berör  främst   områden av fysiken, huvudsakhgen med


 


Prop. 1973.88                                                                       120

anknytning till elektromagnetiska och akustiska vågor och därmed sammanhängande tekniker.

Huvudenhet 4 bör svara för forskning främst inom tUlärapnings-området människan som objekt för vapenverkan med tyngdpunkt pä skyddet mot ABC-stridsmedel. Huvudenhetens vetenskapliga inriktning berör främst områden inora kemin, biologin oeh medicinen.

Huvudenhet 5 bör svara för forskning främst kring människans betingelser i totalförsvaret. Huvudenhetens vetenskapliga inriktning berör främst områden inom medicinen saml inom beteendevetenskaper som pedagogik, psykologi och sociologi. Huvudenheten bör kunna ha viss expertis placerad lUl tjänstgöring bl. a. vid andra huvudenheter inom anstalten. Huvudenheten bör i enlighet med utredningens förslag organi­seras på en ledningsenhel, en försvarspsykologisk enhet, en enhet för armé- och allraän försvarsmedicin, en enhet för navalmedicin och en enhet för flygmedicin.

Jag beräknar att huvudenheterna kommer att omfatta följande an­tal anställda, nämligen huvudenhet 1 ca 120, huvudenhet 2 ca 550, huvudenhet 3 ca 400, huvudenhet 4 ca 250 och huvudenhet 5 ca 100. Dessa personalberäkningar bygger på uppgifter i utredningens organisationsförslag och antalet f, n, anställda vid de myndigheter och organ som föreslås ingå i den nya organisationen. Därvid har jag mte fördelat ca 150 anstäUda i funktioner för planering oeh administration samt vissa stödfunktioner som är gemensamma för nuvarande försvarets forskningsanstalt, Kungl, Maj:t bör uppdra ät forskningsanstalten att i samråd med försvarets rationaliseringsinstitut utarbeta förslag tUl detalj­utformning av anstaltens organisation och att därvid föreslå hur vissa funktioner för administration och service skall fördelas mellan central och lokal nivå. Dessa förslag kan i viss mån komma att påverka den nyss angivna fördelningen av antalet anstäUda mellan huvudenheterna.

Utredningens överväganden om forskningsanstaltens personalbehov vid slutet av gällande programplaneperiod har utsatts för stark kriiik av många remissinstanser. Enligt min mening bör del finnas förutsättningar alt minska personalen under den närmaste femårsperioden minst i den utsträckning utredningen har beräknat. Försvarels forskningsanstalt har vid oförändrad lokalisering och organisation bedömt det vara möjligt och nödvändigt att minska antalet anställda vid anstalten den 1 oktober 1971 med 100-150 personer under programplaneperioden. Det är osäkert hur personalbehovet påverkas av en omlokalisering. Jag är därför inle beredd att nu ange några bestämda riktvärden för personalminskningen vid forskningsanstalten, Kungl, Maj:t bör uppdra åt forskningsanstalten alt utarbeta förslag i detta avseende i samband med arbelet på anstaltens det alj organisation,

Jag vill här också något beröra vissa frågor om hur huvudenheternas verksamhet bör avgränsas inbördes och i förhåUande till vissa andra myndigheter.

Forskning kring skydd mot kärnvapen kommer att bedrivas huvudsakhgen vid huvudenheterna 2 och 4, Ansvar för att håUa


 


Prop. 1973:88                                                                      121

samman denna forskning och tillhörande utredningsverksamhet bör läggas på en huvudenhet, Kungl. Maj:t bör uppdra ät forskningsanstalten att utarbeta förslag om vUken av huvudenheterna som bör åläggas detta ansvar.

Huvudenhet 5 bör, liksom f. n. militärpsykologiska institutet och de speeialmedicinska forskargrupperna, medverka bl. a. i viss tillämpad medicinsk och psykologisk prövnings- och ur-valsverksarahel. Denna medverkan bör normall finansieras ge­nom sekundäruppdrag från berörda myndigheter, TUlkomsten av huvud­enhet 5 aktualiserar också vissa ansvarsfrågor ra, m, som rör den nyss­näranda verksamheten. Enligt min mening bör försvarets forskningsan­stalt överta mUilärpsykologiska institutets ansvar för metoder oeh tillärapningsföreskrifter för den försvarspsykologiska verksaraheten. Det ankommer pä Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser om fackansvar för olika verksamheter inora försvaret. Hithörande frågor, bl. a, avseende ansvaret för den medicinska verksamheten, är f, n, under beredning inom försvarsdepartementet.

Tillkomsten av huvudenhet 5 aktualiserar vidare vissa frågor som rör personalen vid de specialmedicinska forskargrupperna. Jag delar utred­ningens uppfattning att ett mindre antal arvodesbefattningar som f, n, finansieras av försvarsmedicinska forskningsdelegalionen bör ombildas till fasta tjänster inom forskningsanstalten för att tUlgodose personalens krav pä anställningstrygghet. Detta bör enligt min mening kunna ske genom all vakanta tjänster vid försvarets forskningsanstalt fördelas om,

I avvaktan pä förslag från forskningsanstalten om anstaltens detaljor­ganisation finner jag inle anledning att nu ta ställning till förslaget om att föra över materialforskningen vid försvarets forskningsanstalt till flygtekniska försöksanstalten. Enligt min raening bör dock strävan vara att försöksanstalten i största möjliga utsträckning utnyttjas för hällfasthetsteknisk provning och utvärdering av nya material för s, k, lättkonslruktioner.

Samordning med annan forskning

Förslaget lill ny organisation för försvarets forskningsanstalt är i första hand utformat med utgångspunkt i totalförsvarets efterfrågan på forsk­ningskapacitet, Försvarsforskningsulredningen påpekar emellertid ocksä alt samordning med annan forskning bör eftersträvas i största möjliga utsträckning. Den lämpligaste forraen härför är enligt utredningen att delar av försvarsforskningsprogrammel läggs ut pä forskningsorgan utanför försvaret sora större, sammanhåUna forskningsuppdrag med inplanerad, flerårig löptid samt att försvarels forskningsorgan på motsva­rande sätl ålar sig forskning för uppdragsgivare utanför försvaret. Därutöver bör försvarets forskningsorgan enligt utredningen kunna åta sig mer kortfristiga forskningsuppdrag. De remissinstanser som har yttrat sig i denna fräga har i huvudsak samma uppfattning sora utredningen. Som jag har nämnt tidigare anser även jag att del är en viktig uppgift för


 


Prop, 1973:88                                                                       122

forskningsanstalten att verka för en samordnad utveckUng och ett samordnat utnyttjande av forskningsorgan inom och utanför försvaret med hänsyn till både försvarets och andra samhällssektorers behov.

Övriga frågor

Jag går nu över till frågan om forskningsanstaltens lo­kalisering. Chefen för finansdepartementet koramer senare denna dag att föreslå Kungl, Maj:t att proposition läggs fram angående omloka­lisering av viss statlig verksamhet. Beträffande försvarets forskningsanstalt innebär förslagen i propositionen att huvudenhet 3 bör förläggas till Linköping och huvudenhet 4 rill Umeå. Huvudenheterna I och 2 bör ligga kvar i Stockholmsområdet. Lokaliseringen inom Stockholmsområ­det av de kvarvarande enheterna kommer att bli föreraål för särskilda överväganden. Enligt tidigare riksdagsbeslut (prop. 1971:29, InU 1971: 15, rskr 1971:196) skall miUtärpsykologiska institutet förläggas tUl Karlstad. Detta innebär att ledningsenheten och den försvarspsykologiska enheten vid huvudenhet 5 kommer att ligga i Karlstad. Av huvudenhet 5 bör slutligen enheterna för armé- och allmän försvarsmedicin samt navalmedicin ligga kvar i Stockholmsområdet och enheten för flygmedi­cin i Linköping.

Jag räknar med att genoraförandet av forskningsanstaltens omorganisation kommer att ta jämförelsevis lång lid. Forskningsanstal­tens styrelse bör tillsältas så att den kan börja sin verksamhet den 1 juli 1973. Militärpsykologiska institutet, mUitärmedicinska undersöknings­centralen, armé- och navalmedicinska forskargrupperna, flygmedicinska institutionen och försvarsmedicinska forskningsdelegationen bör inordnas i försvarets forskningsanstalt den 1 juli 1974, varvid militärpsykologiska institutet och försvarsmedicinska forskningsdelegationen kan utgå ur organisationen som självständiga myndigheter. Anslaget Gemensam för­svarsforskning bör första gången föras upp pä riksstaten budgetåret 1974/75. Som jag har nämnt tidigare bör detaljutformningen av organisa­tionen ske efter förslag av forskningsanstalten i samråd med försvarets ralionaliseringsinstilut. Forskningsanstalten bör också lämna förslag i de övriga avseenden som jag har nämnt. Omorganisationen bör i huvudsak vara genoraförd den 1 juli 1975. För enheter som skall omlokaliseras kan man dock med hänsyn lill ekonomiska och personella förhållanden överväga att uppskjuta vissa organisationsändringar till tidpunkten för omlokaliseringen. Jag avser att återkomma med förslag till åtgärder för att genomföra omorganisationen i samband med prövningen av de ärliga anslagsframställningarna.

Jag vill i detta sammanhang nämna att jag avser alt senare föreslå Kungl. Maj:t att försvarets teletekniska laboratoriums organisationstUl-hörighet och lokalisering skall utredas av forskningsanstalten i samråd med försvarets materielverk.


 


Prop, 1973:88                                                                       123

Hemställan

Under  åberopande  av  det  anförda hemställer jag all Kungl,  Maj:t föreslår riksdagen att

1,  godkänna de av mig förordade riktlinjerna för organisation m, m, av den ej objektbundna försvarsforskningen,

2,  besluta att militärpsykologiska institutet och försvarsmedi­cinska forskningsdelegationen skall upphöra vid utgången av juni 1974,

3,  bemyndiga Kungl, Maj:t alt vidta de övergångsålgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Ko­nungen att till riksdagen skall aviätas proposition av den lydelse bilaga till detla protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten


 


Prop, 1973:88


124


 


o 1%

Z ji 2


«,   £ = =     •" § "-i I ij-j i; o  " n - :


 

] o: :


o


Bi/flga 1

Uh

u-    -ti-Hbo

'oo - -g  -  -

'S2- ™ §■

■)  (u   ra  C   - \ r-l   ra   w f—I

12 > ? >

■ •—•  «3   c   rt


 


i f .11

c a

00


Z ~3

< i?


't'

n  C -a E      <


u E

..SS        

c "5

■c

s=.s|j».gas  s =-å å g, > < 5 s 11 g >■ =-S f g-S ii s £


 


■K 5 a    c

c2E5'<»i2tS5

: = Q < i< w j*'".-° -= «"

> 


 


Q i"


; = ■= : ! E-S:

I T3 Wl

: <    J


■S c

Pllll

L É       »i »S      E -g

 

F e5? = ä>


c o

Ja:

 


t/1   u


f Si

 

v a

:0


z E3 z-52

<: r.

-1 r


"-12

l|i

E      <

: = •§■£;


2a-.3 a SE    55    ;eu.jS.= |ir

1    g

Isa.!

= .S i: u s «i £■ 05 suo-ssSjsSS-e i 5 5 5 .2 1 I ö = .| ' S c g -B S- .| Ii

KujSaiaQi- SuJHcSi-fviS ot-m

VI o H  c -J o

ii-        «       E       i.

o E

C O  -a t;


•-       rt

c            1

S :0      jO

O   U      .

ra =«    '5

'  ra        o

ra   on

(«      c; c

rt t<-i  ■ lyi   fw

 Ä       O y

I-I   rt ti:;   O


 


< CQ —I


5 .

£•=53 2 SS

"I

å 13 = § 58;

£5=ÄHa


•a ■> '

■>           "g S

    2 M S

> >   u   "

« M   c —

M   u.   C    1

ra            n  » -es

> >o£

— r» ro  


 


Prop. 1973:88


125 Bilaga 2


 


 

H

CL <

z

z

r/l

 

 

 

 

 

q:

u

F-

n

 

U

il.

S >


e


(3 v

:0    "


 


 

£

e

 

o

c

> 

OJ

ed

00

e

C

 

a

1

o

01)

?

.id

.1

c

i"

.

o

ti o

V)

 

 

a

 

> 

s

■0

>.

Uh

c


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

a.

 

 

 

O

 

 

E "a

'z

 

 

■   - " -S

SSi

 

 

■&,ä «i

 

 

 

 

 

 

 

 

éf

 

 

■slN'!

UJ z

 

£

 

f-<

 

 

>■ u

-J:0

0)

e

s

nhet nam

lära mätt och

 

:

tu

qU

u. z z J

UJ Q H Z

-: <:

VI CO

Z V3

< z

V) o

si;

gz


o


 


I---


 

W5

 

 

V

< 

ni

tn

H

O

 

X.

 

z

5

 

> 

a: Eli

0:0

Ll. O.


w  o

£ 5

sis.

".g .c 3

c «

UJ


 


d ;0

zO

UJ Z

f-p


e £


ii

il

Ii


■it  as

2l     -g.S


5- -ö c - >> 2  E

1 ES

S        o '"   ■


»2 E-: e E :

S 3 :


OJ   :0 C    C

D XI

TT  ra o


 


Prop, 1973:88


126 Bilaga 3


 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

 

 

 

 

 

 

.y

f,

.5

s z

 

o

■§

1

1  

" E

•i !a

E  (3 'O

•o

1

 E

= "o

.a

UJ

 

 

a     rt

 

■o 5

k.  o.

Q

D X

 

bi)

&„5 ill

 

i-H    \

u

 

 

 

 

ö

J

£"-

UJ

5-

 


c o

a

en O


 

 

 

O

 

 

 

i"

1-<

o: 1-

V5

 

w .

< 

z <

o!

i

< 

Z

K I

iJO ■ou.

8


E       c      jj

£ -S j -o i:              - c

£   3   «   c   «5          5   o

ra        ' « ■?            O -5

 

 - 1 :0 I       I   i

S Q 'S .S -rt                c .s

 2 g E        =Ä E

ji:  1) .= 'O a  .:  o s


S E>


E|2


-S-c.E g S i EjS >


 


Of  ca

os

e

a

dl

t; s *"   i.


 

 

 

 

 

 

 

o

y

 

 

G

■i

UJ

O

-1

 

 

 

t

 

rr:

ta

 

>.

> 

t/l

1

 


I    u

ni

.i .5 . 1>  c ii .S

>- E:o §

•g .S o .£ :§

 

 

 

 

 

 

.E . s 1 o 0, 5

1-

 

.B o

Enheter för forskn inom tillämpning området för vape system, deras ver och skydd härem jämte anknytanc vetenskapsområd

UJ

a:

 

S.2

i

 

 

2 >

X

e

UJ


 


Prop. 1973:88                                                        127

Innehåll

Sid,

Inledning   ..................................................................... ........ 2

Försvarsforskningens nuvarande organisation m, m..... ........ 4

Försvarsforskningsutredningens principförslag.............. ...... 13

Remissyttrandena    ...................................................... ...... 24

Direktiven fÖr det fortsatta utredningsarbetet   ........... ...... 34

Försvarsforskningsutredningens organisalionsförslag... ...... 35

Remissyttrandena    ......................................................        73

Departementschefen     ................................................ .... 100

Bilagor

1,  Försvarets forskningsanstalts nuvarande organisation

2,  Försvarsforskningsutredningens förslag lill ny försvarsforskningsorgani­salion

3,  Departementschefens förslag till organisation av försvarets forsknings­anstalt


 


Göteborgs Offsetlryckeri AB, Sthlm 73.2 535 S


 

Tillbaka till dokumentetTill toppen