Ändrade regler för anmälan av företagsförvärv enligt konkurrenslagen

Proposition 1996/97:82



Regeringens proposition
1996/97:82

Ändrade regler för anmälan av företagsförvärv enligt konkurrenslagen

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 27 februari 1997

Göran Persson

Anders Sundström
(Närings- och handelsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt 37 § konkurrenslagen (1993:20) skall ett företagsförvärv anmälas till
Konkurrensverket för prövning, om de berörda företagen tillsammans har en
omsättning föregående räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor.
I propositionen föreslås att skyldigheten enligt 37 § att anmäla ett
företagsförvärv när omsättningen för de berörda företagen överstiger fyra
miljarder kronor avskaffas beträffande sådana förvärv där det förvärvade
företagets omsättning föregående räkenskapsår understiger 100 miljoner kronor.
Konkurrensverket skall dock kunna ålägga en part i ett förvärvsavtal att, trots
att förvärvsobjektets omsättning understiger detta belopp, anmäla förvärvet till
verket, när detta är påkallat av särskilda skäl. Vidare föreslås att en part
alltid skall ha rätt att frivilligt anmäla ett förvärv till Konkurrensverket.
Syftet med ändringen är att Konkurrensverket och företagen inte skall belastas
i onödan.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3

2 Lagtext.................................................... 4

3 Ärendet och dess beredning................................. 5

4 Gällande ordning........................................... 6

5 Ändrade regler för anmälan av företagsförvärv.............. 8

6 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser................... 14

7 Författningskommentar...................................... 14

Bilaga 1 Konkurrenslagsutredningens sammanfattning av sitt
förslag .........................................17
Bilaga 2 Konkurrenslagsutredningens lagförslag................18
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna...................19
Bilaga 4 Promemorians lagförslag..............................20
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag..........................22
Bilaga 6 Lagrådets yttrande...................................24

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 februari 1997.25

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen(1993:20).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

Härigenom föreskrivs att 34 och 37 §§ konkurrenslagen (1993:20) skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
--------------------------------------------------------------------
34 §
--------------------------------------------------------------------
Stockholms tingsrätt får på Stockholms tingsrätt får på
talan av Konkurrensverket talan av Konkurrensverket
förbjuda ett företagsförvärv som förbjuda ett företagsförvärv som
omfattas av anmälnings- omfattas av anmälnings-
skyldighet enligt 37 §. skyldighet enligt 37 § eller som
har anmälts frivilligt enligt
vad som anges där.
Förvärvet skall förbjudas, om
1. det skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar
eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv
konkurrens på den svenska marknaden i dess helhet eller på en avsevärd del av
den, och
2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.
Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en svensk
eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad
marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället får förvärvaren åläggas
att avyttra det som har förvärvats.

37 §
Ett företagsförvärv skall anmälas till Konkurrensverket av någon som är part i
förvärvsavtalet, om de berörda företagen tillsammans har en omsättning
föregående räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor.
Om förvärvaren ingår i en grupp som består av flera företag som har gemensamma
ägarintressen eller som hålls samman på något annat sätt, skall gruppens
sammanlagda årsomsättning anses som förvärvarens årsomsättning.
--------------------------------------------------------------------
Skyldighet att anmäla ett
företagsförvärv föreligger inte om
det förvärvade företagets
omsättning föregående räkenskapsår
understiger 100 miljoner
kronor. Trots att omsättningen
understiger detta belopp, får
Konkurrensverket i ett enskilt
fall ålägga en part i ett
förvärvsavtal att anmäla förvärvet,
när detta är påkallat av särskilda
skäl. En part i ett förvärvsavtal
har dessutom alltid rätt att
frivilligt anmäla ett förvärv till
Konkurrensverket.

____________________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om företagsförvärv som har
skett före ikraftträdandet.

3 Ärendet och dess beredning

Den 1 juli 1993 trädde konkurrenslagen (1993:20) i kraft (prop. 1992/93:56, bet.
1992/93:NU17, rskr. 1992/93:144). Lagen innehåller bl.a. regler för prövning av
företagsförvärv. Enligt 34 § får Stockholms tingsrätt på talan av
Konkurrensverket förbjuda ett företagsförvärv som omfattas av
anmälningsskyldighet. Enligt 37 § skall ett företagsförvärv anmälas till
Konkurrensverket av någon som är part i förvärvsavtalet om de berörda företagen
tillsammans har en viss omsättning.
Regeringen beslöt den 9 november 1995 att bemyndiga chefen för
Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
kartlägga och sammanställa erfarenheterna av den nya konkurrenslagen (dir.
1995:136). Enligt direktiven skall utredningen, som antagit namnet
Konkurrenslagsutredningen (N 1995:11), bl.a. kartlägga erfarenheter av och
synpunkter på hur reglerna för prövning av företagsförvärv har fungerat och
särskilt överväga om gränsen för skyldighet att anmäla förvärv är väl avvägd och
lämpligt utformad.
Utredningen har funnit det så angeläget att ändra reglerna i fråga om
anmälningsskyldigheten att den föreslagit förändringar beträffande dessa regler
redan nu, i avvaktan på utredningens slutliga ställningstaganden.
En sammanfattning av förslaget finns i bilaga 1. Utredningens förslag till
lagändring framgår av bilaga 2. Utredningens förslag har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning över
remissyttrandena finns tillgänglig i Närings- och handelsdepartementet
(N96/2693).
Härefter har förslaget beretts i Närings- och handelsdepartementet, vilket
lett fram till utarbetandet av en promemoria. Promemorians lagförslag framgår av
bilaga 4. Ett antal myndigheter och organisationer har fått tillfälle att
framföra synpunkter på promemorian vid ett remissmöte den 30 januari 1997. Dessa
är desamma som framgår av bilaga 3. Vad som härvid framkommit redovisas i ett
protokoll från mötet. Promemorian och protokollet finns tillgängliga i Närings-
och handelsdepartementet (N96/2693).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 13 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över
det lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga
6.

4 Gällande ordning

Enligt 37 § konkurrenslagen skall ett företagsförvärv anmälas till
Konkurrensverket av någon som är part i förvärvsavtalet, förutsatt att de
berörda företagen tillsammans har en omsättning föregående räkenskapsår som
överstiger fyra miljarder kronor. När så är fallet följer av bestämmelsen att
samtliga förvärv skall anmälas, oberoende av förvärvets storlek, och att anmälan
skall göras på parts eget initiativ, utan särskild anmodan. I den meningen är
anmälningsskyldigheten generell. Om förvärvaren ingår i en grupp som består av
flera företag som har gemensamma ägarintressen eller som hålls samman på något
annat sätt, skall gruppens sammanlagda årsomsättning anses som förvärvarens
årsomsättning.
Enligt 34 § får Stockholms tingsrätt, på talan av Konkurrensverket, förbjuda
ett företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 §. Förvärvet
skall förbjudas om det skapar eller förstärker en dominerande ställning som
väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en
effektiv konkurrens på den svenska marknaden eller på en avsevärd del av den och
detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt. Förbud får dock
inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en svensk eller utländsk börs,
en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller genom
inrop på exekutiv auktion. I stället får förvärvaren åläggas att avyttra det som
har förvärvats.
Om det är tillräckligt för att undanröja de skadliga effekterna av ett
företagsförvärv, får förvärvaren i stället för förbud enligt 34 § åläggas att
avyttra ett företag, en rörelse eller en del av en rörelse, eller att genomföra
någon annan konkurrensfrämjande åtgärd (36§).
En anmälan av detta slag medför att Konkurrensverket enligt 38 § får besluta
om att genomföra en särskild undersökning av företagsförvärvet. Ett sådant
beslut skall meddelas inom 30 dagar från det anmälan kom in till verket. Av 39 §
följer att en talan hos Stockholms tingsrätt om ingripande mot förvärvet får
väckas bara efter beslut om särskild undersökning enligt 38 §.
Enligt 3 § avses med företag en fysisk eller juridisk person som driver
verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur. Till den del sådan verksamhet
består i myndighetsutövning omfattas den dock inte av begreppet företag.
I 4 § anges att med företagsförvärv avses förvärv av företag som driver
verksamhet inom landet. Som företagsförvärv räknas också förvärv av en rörelse
samt fusion. Ett förvärv där äganderätten till ett företag eller en rörelse inte
övergår i sin helhet skall anses som företagsförvärv bara om förvärvet ger
möjlighet att utöva ett bestämmande inflytande på företaget eller rörelsen.
Av förarbetena till konkurrenslagen (prop. 1992/93:56 s. 40) framgår att man
bör se kontrollen av företagsförvärv som en undantagsåtgärd. Bara vissa större
företagsförvärv bör kunna bli föremål för samhällets prövning överhuvudtaget.
Ett ingripande med förbud bör ske endast när sådana förvärv får antas leda till
mer påtagliga skadliga effekter i ett långsiktigt perspektiv. Det avgörande för
prövningen bör vara om ett förvärv leder till väsentligt minskat konkurrenstryck
eller om konkurrensen sätts ur spel. Ytterligare framhålls att det är angeläget
att uppnå ett system med fasta och korta tidsfrister för prövningen av
förvärvsärenden, då det är viktigt för företagens planering att det inte under
för lång tid råder osäkerhet om ett företagsförvärv kommer att godkännas eller
inte. För att uppnå en objektiv utgångspunkt för när första tidsfristen börjar
löpa, bör det finnas en skyldighet att till Konkurrensverket anmäla sådana
förvärv som kan bli föremål för ingripande enligt lagen. Vidare anförs att en
ytterligare fördel som man uppnår med en anmälningsskyldighet är att det ökar
effektiviteten i förvärvskontrollen. Det förvärvande företaget kan inte
överraska konkurrensmyndigheten med att omedelbart integrera det förvärvade
företaget i sin egen verksamhet på så sätt att det verkar avhållande mot att
förbjuda förvärvet på grund av de stora skador en uppbrytning kan åstadkomma.
Under tiden 1 juli 1993 - 30 juni 1996 anmäldes enligt uppgift från
Konkurrensverket 659 företagsförvärv enligt 37 § till verket. I 625 av dessa
ärenden avslutades handläggningen under den angivna tiden. 579 förvärv lämnades
efter prövning i sak utan åtgärd av verket. Återstoden avskrevs t.ex. efter
återkallelse. I 30 av de anmälda ärendena fattade verket beslut om särskild
undersökning enligt 38 §. I 7 fall gjorde förvärvsparterna s.k. frivilliga
åtaganden, vilka i flertalet fall förenats med vite med stöd av 57 §.
Konkurrensverket har härutöver lämnat närmare uppgifter i fråga om de ärenden
om företagsförvärv som verket avslutade under tiden 1 mars -30 juni 1996. Under
den perioden avslutades 98 ärenden. 93 förvärv lämnades efter prövning utan
åtgärd. I 68 av dessa ärenden hade det förvärvade företaget en omsättning som
inte uppgick till 200 miljoner kronor. I 58 av dessa uppgick omsättningen inte
till 100 miljoner kronor.
I två ärenden har Konkurrensverket väckt talan vid Stockholms tingsrätt med
yrkande att tingsrätten skall förbjuda förvärvet med stöd av 34 §. I båda fallen
har det förvärvade företaget en omsättning under 100 miljoner kronor.

5 Ändrade regler för anmälan av företagsförvärv

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Den generella skyldigheten enligt 37 § att |
| utan åläggande anmäla ett företagsförvärv när omsättningen för de|
| berörda företagen överstiger fyra miljarder kronor avskaffas |
| beträffande sådana förvärv där det förvärvade företagets omsättning|
| föregående räkenskapsår understiger 100 miljoner kronor. I dessa|
| fall ersätts den nuvarande ordningen av att Konkurrensverket i |
| ett enskilt fall kan ålägga en part i ett förvärvsavtal att, trots|
| att förvärvsobjektets omsättning understiger detta belopp, anmäla|
| förvärvet till verket, när detta är påkallat av särskilda skäl. En|
| part i ett förvärvsavtal har dessutom alltid rätt att frivilligt|
| anmäla ett förvärv till Konkurrensverket. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: Omfattningen av skyldigheten att anmäla företagsförvärv
enligt 37 § begränsas. Skyldigheten att anmäla ett företagsförvärv gäller inte
för sådana förvärv där det förvärvade företagets omsättning för föregående
räkenskapsår uppgår till högst 100 miljoner kronor. Denna begränsning skall dock
inte gälla om förvärvet medför att förvärvaren eller, om denne ingår i sådan
grupp som anges i paragrafens andra stycket, gruppen av företag skapar eller
förstärker en dominerande ställning på den svenska marknaden eller en avsevärd
del av den. Utredningen uttalar bl.a. att det är sannolikt att dessa förvärv
oftare än andra kan hämma konkurrensen på ett sätt som är skadligt från allmän
synpunkt och att bestämmelsen innebär att förvärv som saknar betydelse för
marknadsdominansen inte behöver anmälas.
Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser är positiva till att
en inskränkning av den generella anmälningsskyldigheten sker i någon form.
Anmälningsskyldigheten i nuvarande omfattning anses bl.a. som betungande,
omfattande, resurskrävande och kostsam. De flesta har dock varit kritiska till
att - under en viss beloppsgräns - en anmälningsskyldighet skulle knytas till
att ett dominanskriterium uppfylls i det enskilda fallet. Det har bl.a.
hänvisats till svårigheterna att bedöma marknadsandel och den osäkerhet
regleringen därmed medför. Några har yttrat att skyldigheten helt borde upphöra
om förvärvsobjektets omsättning understiger 100 miljoner. En del vill därvid ha
en högre beloppsgräns. Andra har sett det som i någon mån bättre än ett
dominanskriterium om en anmälningsskyldighet i stället vore knuten till en viss
marknadsandel. Två remissinstanser har varit kritiska till att det
överhuvudtaget görs en temporär reglering och menar, att man bör avvakta
utredningens slutliga ställningsstagande beträffande anmälningsskyldigheten.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser är alltjämt positiva
till att en inskränkning av den generella anmälningsskyldigheten sker.
Åtskilliga är i princip positiva till promemorieförslaget. Flera remissinstanser
har dock ansett att Konkurrensverket endast bör kunna ålägga en part i ett
förvärvsavtal att anmäla förvärvet när det är påkallat av synnerliga skäl och
att beslut om åläggande skall kunna överklagas. Några remissinstanser har ansett
att en tidsgräns bör införas för när Konkurrensverket kan ålägga ett företag att
anmäla ett förvärv. Vidare har framförts att det bör förtydligas hur det
förvärvade företagets omsättning skall beräknas.

Skälen för regeringens förslag:

Allmänna överväganden

Den nuvarande anmälningsplikten vid företagsförvärv har medfört att ett stort
antal företagsförvärv anmäls till Konkurrensverket för prövning. Det är nu
väsentligt fler förvärvsärenden som granskas än vad som var fallet när 1982 års
lagstiftning gällde. I bara två fall av de anmälda förvärven har
Konkurrensverket hittills väckt talan om att förvärvet skall förbjudas. Av de
anmälda förvärven har endast ett fåtal gett upphov till några
konkurrensrättsliga anmärkningar eller invändningar från verkets sida. Enligt
Konkurrensverket har företagsförvärven i många fall lett till att konkurrensen
på marknaden skärpts. Som exempel nämns att utländska företag gått in på den
svenska marknaden genom förvärv av mindre och medelstora företag. De senare har
därmed kunnat få ökad finansiell styrka eller teknisk kompetens och därigenom en
starkare ställning på marknaden.
De första årens erfarenheter av den nya konkurrenslagen leder därför till
slutsatsen att ett mycket stort antal företagsförvärv som inte medför några
negativa effekter från konkurrenssynpunkt trots detta underkastas prövning
enligt lagen.
Den nuvarande ordningen medför således att Konkurrensverkets resurser tas i
anspråk för ärenden som saknar egentlig betydelse för konkurrensen. Den medför
också att företagen i många av dessa ärenden tvingas till omfattande arbete med
att ta fram uppgifter som krävs för verkets prövning och kan få betydande
kostnader för juridiska ombud m.m.
Konkurrenslagsutredningen har inte slutfört sitt arbete och har därmed inte
tagit slutlig ställning till regelsystemet för företagsförvärv. Utredningen har
dock redovisat att den anser en ändring av anmälningsskyldigheten så angelägen
att den funnit anledning att lämna ett förslag i den delen i avvaktan på
utredningens slutliga överväganden. De nyss redovisade starka olägenheterna av
nuvarande ordning ger fullgod anledning för regeringen att ansluta sig till
utredningens synsätt. Slutsatsen blir därmed den att nuvarande ordning i fråga
om den generella anmälningsskyldigheten har sådana följder, att förändringar i
regelsystemet i denna del nu bör övervägas särskilt, i syfte att begränsa denna
skyldighet.
Några remissinstanser har vid båda remissomgångarna ansett att
anmälningsskyldigheten bör upphöra vid gränsen 200 miljoner kronor. Man pekar
därvid på att detta belopp motsvarar Konkurrensverkets uppfattning om hur stora
företag kan vara utan att deras eventuellt konkurrensbegränsande avtal påverkar
konkurrensen på den svenska marknaden på ett märkbart sätt, enligt vad som
föreskrivs i 6 §, förutsatt att inte heller marknadsandelen överstiger en viss
gräns (jfr KKVFS 1993:2). Häremot får invändas att det är fråga om två skilda
prövningar. Gränsen 200 miljoner kronor avser förbudet i 6 § mot
konkurrensbegränsande avtal. Vad det rör sig om i det nu aktuella
lagstiftningsärendet är förvärv av företag som därmed upphör att vara fristående
aktörer på marknaden. De rättsliga förutsättningarna för ingripande enligt
förbudsbestämmelserna i 6 respektive 34 § är inte desamma. Regeringen bedömer,
med hänsyn till erfarenheterna i rättstillämpningen, det lämpliga valet vara att
följa utredningens förslag, vilket överensstämmer med promemorians förslag.
Detta innebär att den generella anmälningsskyldigheten slopas beträffande
förvärv där det förvärvade företagets omsättning föregående räkenskapsår
understiger 100 miljoner kronor.
Utredningen har vidare föreslagit att en anmälningsskyldighet trots detta
skall gälla under den nyss nämnda gränsen, om förvärvaren genom förvärvet skapar
eller förstärker en dominerande ställning på den svenska marknaden eller en
avsevärd del av den. I fråga om gränsdragningen för anmälningsskyldighet genom
begreppen marknadsdominans respektive marknadsandel har kritikerna pekat på
bl.a. svårigheter att avgränsa vad som är relevant marknad, risken för
felbedömningar respektive att anmälan sker för säkerhets skull samt osäkerhet
från rättssäkerhetssynpunkt om när anmälningsskyldighet inträder. Regeringen
finner denna kritik tungt vägande. I första hand bör därför en annan väg prövas.
Att som föreslagits i vissa remissyttranden över utredningens förslag, slopa
kontrollen helt beträffande förvärvsobjekt vilkas årsomsättning understiger viss
gräns framstår emellertid inte som den nu framkomliga eller lämpliga vägen. I
dag prövas alla förvärv oberoende av storlek, när gränsen fyra miljarder kronor
har passerats. Det saknas i nuläget beredningsunderlag som visar att det är
lämpligt att reducera det nuvarande kontrollområdet i fråga om förvärvsobjekt av
viss minsta storlek på så sätt att dessa avskärs från varje kontrollmöjlighet.
Inte heller finns det något underlag som gör det möjligt att bedöma var gränsen
i så fall skulle dras.
Samtidigt bör uppmärksammas att de fall där ingripande är påkallat säkerligen
blir alltmer sällsynta ju mindre förvärvsobjektets årsomsättning är. Detta får
anses följa av att förvärv av mindre företag mera sällan får sådana
samhällsekonomiska och andra konsekvenser som utgör de rättsliga
förutsättningarna för ingripanden på företagsförvärvsområdet vid prövningen
enligt konkurrenslagen.
Såsom framgår av promemorians förslag kan dock i mer sällsynta fall även
sådana mindre förvärv vara nog viktiga för att kvalificera för prövning, sett
utifrån de samhällsekonomiska och konsumentpolitiska intressen som
konkurrenslagen skall slå vakt om.
En sådan undantagssituation är s.k. successiva förvärv, där ett redan starkt
företag har som strategi att undan för undan köpa upp mindre konkurrenter eller
även utan en sådan strategi rent faktiskt gör sådana förvärv vid olika
tillfällen. På mer koncentrerade marknader, med marknadsdominans för ett eller
flera företag tillsammans eller med fåtalskonkurrens, kan detta i vissa fall få
särskilt negativa effekter från allmän synpunkt. Varje sådant förvärv kan
visserligen i sig vara av mindre betydelse, sett uteslutande ur synvinkeln att
det förvärvade företaget har en liten omsättning. Förvärv av detta slag
utsläcker dock konkurrenter som kan ha en potential för tillväxt som skulle ha
kunnat höja konkurrenstrycket i ett kortare eller längre perspektiv. Samtidigt
tillväxer förvärvaren i storlek, om än långsamt. Om marknaden är så koncentrerad
att det vid sidan om företaget med marknadsdominans, eller i ett läge med duopol
eller liknande, endast finns få små konkurrenter, kan ett visst förvärv av ett
litet företag vara starkt negativt från konkurrenssynpunkt.
Ett annat exempel är att ett starkt företag på en mer koncentrerad marknad,
med mycket få små företag, förvärvar en enstaka liten nyetablerare, för att
hindra att denne i framtiden kan komma att utmana förvärvarens ställning. Detta
kan inverka mycket negativt på andra presumtiva nyetablerares vilja att våga sig
in på marknaden, vilket kan över tid allvarligt skada konkurrenstrycket.
Om man - med inriktning på dessa mer sällsynta situationer - under nivån 100
miljoner kronor slopar den generella anmälningsskyldigheten men samtidigt, och
under vissa förutsättningar, tillåter en prövningsmöjlighet i enskilt fall,
tillgodoses skyddsbehovet för de berörda allmänna intressena. Samtidigt kan man
i troligen betydande omfattning undvika de problem som dagens system skapar.
En sådan prövningsmöjlighet kan skapas efter viss förebild av hur den tidigare
konkurrenslagen var utformad. Någon formell gräns för att undanta företag under
viss storlek från prövning infördes inte i 1982 års konkurrenslag. Inte heller
infördes regler om obligatorisk anmälan av företagsförvärv inom lagens
kontrollområde. I stället gällde att dåvarande Näringsfrihetsombudsmannen (NO)
snarast skulle besluta om att undersöka ett företagsförvärv, så snart han fann
anledning till detta. Om part i avtal om företagsförvärv anmält förvärvet till
NO för prövning av fråga om förbud m.m., skulle ombudsmannen snarast besluta
antingen att undersöka förvärvet eller att lämna det utan åtgärd såvitt avsåg
sådant förbud m.m. Om NO beslutat att undersöka förvärvet, och ville begära
prövning av frågan om förbud m.m., skulle han senast inom tre månader från
beslutet göra detta hos Marknadsdomstolen, om inte parterna i avtalet om
förvärvet samtyckte till en förlängning av denna frist.

Närmare om den lagtekniska utformningen

Vid en samlad bedömning framstår som lämpligast att, såsom föreslagits i
promemorian, avskaffa den generella anmälningsskyldigheten under nivån 100
miljoner kronor och att ersätta den med en föreskrift om att Konkurrensverket
under viss förutsättning kan ålägga en part i ett förvärvsavtal att anmäla ett
visst individuellt förvärv, när det förvärvade företagets omsättning understiger
100 miljoner kronor. Ett sådant system bör av bl.a. rättssäkerhetsskäl vara
kopplat med en möjlighet att anmäla ett förvärv av detta slag frivilligt, så att
nu gällande ordning med en frist för Konkurrensverket m.m. aktiveras. Denna
möjlighet bör finnas för att det skall gå att få rättslig visshet om ingripande
kommer att ske eller inte, i de mycket speciella situationer där ett företag,
som är part i fråga om ett litet förvärv av det aktuella slaget, kan känna en
befogad tveksamhet i frågan om huruvida förvärvet klarar en prövning enligt
konkurrenslagen. Systemet måste, i konsekvens därmed, medge, att tingsrätten, på
talan av Konkurrensverket, kan förbjuda också ett förvärv som har anmälts
frivilligt.
Systemet med anmälan och prövning i fråga om företagsförvärv under gränsen för
den generella anmälningsskyldigheten har en alldeles särskild undantagskaraktär,
på grund av de ekonomiska förhållandena som redovisats i det föregående. Denna
karaktär bör framgå av författningstexten.
Flera remissinstanser har, beträffande promemorieförslaget, i det avseendet
framfört som sin uppfattning att undantagskaraktären bör markeras genom att
verket ges befogenhet att ålägga part att anmäla ett förvärv endast när detta är
påkallat av synnerliga skäl. Regeringen anser att en så snävt utformad regel
skulle leda till att konkurrenslagens skyddsintressen eftersattes opåkallat. Vad
som bör få ett uttryck i själva bestämmelsen är bara det förhållandet att
anmälningsskyldigheten under den aktuella gränsen har en alldeles särskild
undantagskaraktär. Om det väl föreligger indikationer av viss styrka som talar
för att ett mindre förvärv vid närmare undersökning kan visa sig vara av sådan
angelägenhetsgrad som redovisats ovan, bör detta vara tillräckligt för att
ingripa med ett åläggande att anmäla förvärvet. Det anförda uppnås genom att det
i bestämmelsen anges att åläggande får meddelas endast när det är påkallat av
särskilda skäl.
Det förslag regeringen därmed stannat för kommer inte helt att undanröja
resursåtgång för de prövande allmänna organen. En del förvärv kommer att anmälas
frivilligt. Särskilt om undantagskaraktären markeras tydligt, måste det dock
antas att dagens problem reduceras påtagligt, samtidigt som de befintliga
resurserna kan användas på ett sätt som är mer ändamålsenligt.

Frågor om överklagande, uppgiftsskyldighet och vite m.m.

När det gäller frågan om huruvida ett åläggande av Konkurrensverket att anmäla
ett visst företagsförvärv skall få överklagas gör regeringen följande bedömning,
som ansluter till promemorians förslag. Beslut av Konkurrensverket enligt 38 §
om att genomföra en särskild undersökning av ett företagsförvärv, som har
anmälts enligt de obligatoriska reglerna i 37 § får, på sätt som följer av 62 §,
jämfört med 60 och 61 §§, inte överklagas. Enligt 1982 års konkurrenslag gällde
en liknande ordning. Visserligen kunde dåvarande NO enligt 27 § den lagen ålägga
viss näringsidkare att göra anmälan innan denne slöt avtal om företagsförvärv.
Ett sådant beslut kunde överklagas särskilt. Det rörde sig dock därvid i grunden
om vad som var en informationsskyldighet avseende framtida förvärv. Skyldigheten
i fråga kunde åläggas i bred omfattning och fick avse exempelvis vissa slags
företagsförvärv eller eventuella förvärv av vissa angivna företag.
Den skyldighet som det nu handlar om saknar, till skillnad mot de äldre
reglerna, samband med information som skall säkerställa att vissa förvärv inte
undgår prövning. I stället rör det sig här om att Konkurrensverket beträffande
ett för verket känt företagsförvärv skall kunna framtvinga en sådan anmälan
enligt 37 § som utgör den nödvändiga startpunkten för den enda rättsliga process
som kan leda till förbud m.m. mot ett visst företagsförvärv. Har väl en anmälan
skett enligt 37 §, ges nämligen verket, som berörts tidigare, enligt 38 § den
formella möjligheten att inom viss frist besluta om att genomföra en särskild
undersökning av det anmälda förvärvet. Ett sådant beslut är i sin tur en
förutsättning för att verket skall få väcka talan hos Stockholms tingsrätt
enligt 34 eller 36 § om förbud eller om annan i sistnämnda bestämmelse angiven
åtgärd. Ett beslut som har den beskrivna funktionen är inte något som påkallar
överklagbarhet. Samtidigt måste i sammanhanget framhållas att ett överklagande
av ett åläggandebeslut skulle kunna medföra betydande tidsförluster för
Konkurrensverket. En risk skulle då uppstå för att ett förvärv undandras
prövning på grund av den förut redovisade tvåårsregeln i 42 §.
Med hänsyn till den speciella karaktär och funktion som den nu aktuella
bestämmelsen får i systemet bedömer regeringen att det saknas tillräckliga skäl
för att göra Konkurrensverkets beslut om åläggande att anmäla visst
företagsförvärv överklagbart.
I sammanhanget kan tillfogas att det framdeles kan visa sig behövas en
liknande möjlighet som enligt den äldre konkurrenslagen att i generell
omfattning framtvinga information om eventuella framtida förvärv av vissa slag
eller avseende vissa företag. I detta lagstiftningsärende saknas dock det
erforderliga underlaget för att nu införa föreskrifter om en sådan befogenhet
för Konkurrensverket.
Om det behövs för att Konkurrensverket skall kunna fullgöra sina uppgifter
enligt konkurrenslagen, får verket enligt 45 § ålägga företag eller annan att
tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat. Särskilda föreskrifter finns
vidare om förhör m.m. Om Konkurrensverket behöver material m.m. av detta slag
som underlag för att pröva frågan om huruvida i ett visst fall åläggande att
anmäla ett företagsförvärv skall meddelas eller inte, får det enligt regeringens
mening anses uppenbart, att verket är i behov av materialet m.m. just för att
det skall kunna fullgöra uppgift enligt konkurrenslagen. Vid denna bedömning
krävs inte lagändring för att tillgodose detta behov.
Av 58 § framgår att verket får förelägga vite för fullgörande av skyldigheter
enligt 37 § att anmäla företagsförvärv. I den här föreslagna nyordningen, där
själva anmälningsskyldigheten beträffande ett visst företagsförvärv under
gränsen 100 miljoner kronor uppstår först efter det att verket ålagt parten,
har verket samma möjlighet att förelägga vite i samband med ett åläggande som
beträffande ett förvärv som omfattas av den generella anmälningsskyldigheten.
För den händelse att ett förvärv inte anmäls gäller en yttersta gräns för när
ett förbud eller åläggande får meddelas beträffande ett visst förvärv. Som
berörts inträder denna gräns två år efter det att förvärvsavtalet ingicks. Detta
följer av 42 §. Det finns vissa skäl som talar för att det kan vara till fördel
att införa en kortare tidsfrist, efter vilken Konkurrensverket inte får ålägga
part att anmäla ett förvärv. I detta sammanhang saknas ett tillräckligt
beredningsunderlag för att införa en sådan frist. En lagteknisk förändring
behöver dock göras redan nu för att minska dagens problem, och det är inte
nödvändigt att från början införa en kortare frist.
I författningskommentaren till 34 och 37 §§ redovisas förslaget närmare i
tekniska avseenden.

6 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

De nya reglerna bör komma i tillämpning så snart som möjligt. Därför föreslås
att de träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter bör fortfarande gälla
i fråga om företagsförvärv som har skett före ikraftträdandet.

7 Författningskommentar

7.1 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

34 §

Ändringen i paragrafens första stycke är föranledd av att möjligheten att
förbjuda ett företagsförvärv är knuten till anmälningsskyldigheten enligt 37 §.
Såsom tidigare föreligger enligt 37 § första stycket en generell
anmälningsskyldighet för samtliga förvärv där de berörda företagens gemensamma
omsättning överstiger fyra miljarder kronor. Enligt den ändrade lydelsen av 37 §
i form av ett nytt, tredje stycke, föreligger inte längre en sådan generell
skyldighet om det förvärvade objektets omsättning understiger 100 miljoner
kronor. Konkurrensverket får dock, trots att omsättningen understiger detta
belopp, i ett enskilt fall ålägga en part i ett förvärvsavtal att anmäla
förvärvet, när detta är påkallat av särskilda skäl. Därmed uppkommer en
anmälningsskyldighet för den parten. Därvid är det även möjligt för
Konkurrensverket att, såsom i fråga om den generella anmälningsskyldigheten,
väcka talan hos Stockholms tingsrätt om att tingsrätten skall förbjuda förvärvet
enligt 34 §. Mot bakgrund härav behövs ingen ändring av 34 § enbart av det
skälet att Konkurrensverket ges en möjlighet enligt 37 § att ålägga en part att
anmäla ett förvärv.
Däremot är situationen annorlunda när det gäller en parts möjlighet att
frivilligt anmäla ett förvärv. Utan en ändring i 34 § skulle Konkurrensverket
sakna möjlighet att väcka en förbudstalan beträffande frivilliga anmälningar.
Mot bakgrund härav görs ett tillägg i den nuvarande förbudsbestämmelsen i 34 §.
Härigenom får tingsrätten möjlighet att, på talan av Konkurrensverket, förbjuda
även ett förvärv som inte omfattas av anmälningsplikt men som har anmälts
frivilligt till verket.

37 §

Allmänt hänvisas till avsnitt 5. Här kan följande anföras.
Bestämmelserna i denna paragraf reglerar skyldigheten att anmäla
företagsförvärv. Sådan skyldighet föreligger enligt första och andra styckena om
de berörda företagen tillsammans har en omsättning föregående räkenskapsår som
överstiger fyra miljarder kronor. Ingår förvärvaren i en grupp som består av
flera företag som har gemensamma ägarintressen eller som hålls samman på något
annat sätt, skall gruppens sammanlagda årsomsättning anses som förvärvarens
omsättning.
Genom föreskrifterna i det nya tredje stycket begränsas den generella
anmälningsskyldigheten på så sätt, att denna inte gäller förvärv där
förvärvsobjektets omsättning föregående räkenskapsår understiger 100 miljoner.
Konkurrensverket får dock, trots att omsättningen understiger detta belopp, i
ett enskilt fall ålägga part i ett förvärvsavtal att anmäla förvärvet, när detta
är påkallat av särskilda skäl. Angående den närmare innebörden härav hänvisas
till vad som har anförts i avsnitt 5.
När det gäller frågan om hur omsättningen skall beräknas kan anföras följande.
Beträffande omsättningskriteriet i första stycket framgår i specialmotiveringen
i prop 1992/93:56 s. 102 att omsättningen skall i fråga om "de berörda
företagen" beräknas på deras totala omsättning i hela världen för samtliga varor
och tjänster. Av andra stycket följer att, om förvärvaren ingår i en grupp som
består av flera företag som har gemensamma ägarintressen eller som hålls samman
på något annat sätt, gruppens sammanlagda årsomsättning skall anses som
förvärvarens årsomsättning. I specialmotiveringen anges att det på säljsidan
däremot bara är det "säljande" företagets omsättning som skall medräknas. Detta
har av bl.a. Konkurrensverket tolkats som att endast det sålda företagets
omsättning skall medräknas på säljsidan.
I andra stycket preciseras således att hela gruppens omsättning skall
medräknas på köpsidan. Så har emellertid inte skett författningsmässigt såvitt
avser säljsidan. Vidare får det anses följa av det berörda uttalandet i
specialmotiveringen att en sådan medräkning inte skall ske beträffande det
sålda, dvs. beträffande det förvärvade företaget. Det anförda är tillämpligt
också på omsättningsgränsen i det nya, tredje stycket. På det sättet följs
således systematiken i förhållande till paragrafens första och andra stycken
samt specialmotiveringen till dessa. I konsekvens med vad som följer av det
anförda beräknas vidare omsättningen enligt tredje stycket på det förvärvade
företagets totala omsättning för samtliga varor och tjänster i hela världen. Det
saknas i detta lagstiftningsärende beredningsunderlag för att överväga en annan
ordning.
Mot bakgrund av den statistik beträffande anmälda förvärv som föreligger, samt
vad som är känt i övrigt, torde det mycket sällan finnas något allmänt intresse
av att ålägga en part att anmäla ett förvärv där objektets omsättning inte
uppgår till mer än 25-30 miljoner kronor.
Enligt den sista meningen kan en part i ett förvärv frivilligt anmäla
förvärvet till Konkurrensverket.

Konkurrenslagsutredningens sammanfattning av sitt förslag

Enligt 37 § KL skall ett företagsförvärv anmälas till Konkurrensverket för
prövning om de berörda företagen tillsammans har en omsättning föregående
räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor.

Genom vår kartläggning av anmälda företagsförvärv har framkommit att
Konkurrensverket med nuvarande ordning prövar ett stort antal företagsförvärv
som saknar egentlig betydelse från konkurrenssynpunkt. Lagens regel om
anmälningsskyldighet bör snarast möjligt ändras i syfte att begränsa denna
prövning, som onödigt belastar verket och företagen.

Vi föreslår därför att omfattningen av skyldigheten att anmäla företagsförvärv
enligt 37 § KL begränsas till att avse sådana förvärv där det förvärvade
företagets omsättning för föregående räkenskapsår överstiger 100 miljoner
kronor. Denna begränsning skall dock inte gälla om förvärvet medför att
förvärvaren eller, om denne ingår i en grupp av företag, gruppen av företag
skapar eller förstärker en dominerande ställning på den svenska marknaden eller
en avsevärd del av den.

--------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------

Konkurrenslagsutredningens lagförslag

Härigenom föreskrivs att 37 § konkurrenslagen (1993:20) skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------

Nuvarande lydelse
--------------------------------------------------------------------

Föreslagen lydelse

Ett företagsförvärv skall anmälas till Konkurrensverket av någon som är part i
förvärvsavtalet, om de berörda företagen tillsammans har en omsättning
föregående räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor.
Om förvärvaren ingår i en grupp som består av flera företag som har gemensamma
ägarintressen eller som hålls samman på något annat sätt, skall gruppens
sammanlagda årsomsättning anses som förvärvarens årsomsättning.

--------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------
Skyldighet att anmäla ett företagsförvärv föreligger inte om det
förvärvade företagets omsättning för föregående räkenskapsår uppgår till högst
100 miljoner kronor. Denna begränsning av anmälningsskyldigheten
gäller dock inte om förvärvet medför att förvärvaren eller, om denne ingår
i en sådan grupp som anges i andra stycket, gruppen av företag skapar
eller förstärker en dominerande ställning på den svenska marknaden eller
en avsevärd del av den.

____________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------

Förteckning över remissinstanserna i fråga om Konkurrenslagsutredningens förslag
till ändring av anmälningsskyldigheten vid företagsförvärv enligt 37 §
konkurrenslagen (1993:20)

1. Stockholms Tingsrätt
2. Marknadsdomstolen
3. Konkurrensverket
4. Närings- och teknikutvecklingsverket
5. Länsstyrelsen i Skaraborgs län
6. Sveriges Industriförbund
7. Grossistförbundet Svensk Handel
8. Sveriges Köpmannaförbund
9. Företagarnas Riksorganisation
10. Svenska Bankföreningen
11. Sveriges Försäkringsförbund
12. Lantbrukarnas Riksförbund
13. Juridiska fakulteten vid Stockholms Universitet
14. Sveriges Advokatsamfund
15. Lagerlöf & Leman Advokatbyrå
16. Advokatfirman Vinge
17. Mannheimer Swartling Advokatbyrå
18. Advokatfirman Delphi
19. Sveriges Akademikers Centralorganisation
20. Tjänstemännens Centralorganisation
21. Landsorganisationen i Sverige

Promemorians lagförslag

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 § Stockholms tingsrätt får på 34 § Stockholms tingsrätt får på
talan av Konkurrensverket talan av Konkurrensverket
förbjuda ett företagsförvärv som förbjuda ett företagsförvärv som
omfattas av anmälnings- omfattas av anmälnings-
skyldighet enligt 37 §. skyldighet enligt 37 § eller som
har anmälts frivilligt enligt
vad som anges där.
Förvärvet skall förbjudas, om
1. det skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar
eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv
konkurrens på den svenska marknaden i dess helhet eller på en avsevärd del av
den, och
2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.
Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en svensk
eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad
marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället får förvärvaren åläggas
att avyttra det som har förvärvats.

37 § Ett företagsförvärv skall anmälas till Konkurrensverket av någon som är
part i förvärvsavtalet, om de berörda företagen tillsammans har en omsättning
föregående räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor.
Om förvärvaren ingår i en grupp som består av flera företag som har gemensamma
ägarintressen eller som hålls samman på något annat sätt, skall gruppens
sammanlagda årsomsättning anses som förvärvarens årsomsättning.
--------------------------------------------------------------------

Skyldighet att anmäla ett
företagsförvärv föreligger inte om
det förvärvade företagets
omsättning för föregående
räkenskapsår understiger 100
miljoner kronor.
Konkurrensverket får dock,
trots att omsättningen
understiger detta belopp, i
ett enskilt fall ålägga part i
ett förvärvsavtal att anmäla
förvärvet, när detta är påkallat av
särskilda skäl. Vidare har
parten rätt att frivilligt
anmäla förvärvet till
Konkurrensverket.

____________________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om företagsförvärv som har
skett före ikraftträdandet.

Lagrådsremissens lagförslag

2.1 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

Härigenom föreskrivs att 34 och 37 §§ konkurrenslagen (1993:20) skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
--------------------------------------------------------------------
34 §
--------------------------------------------------------------------
Stockholms tingsrätt får på Stockholms tingsrätt får på
talan av Konkurrensverket talan av Konkurrensverket
förbjuda ett företagsförvärv som förbjuda ett företagsförvärv som
omfattas av anmälnings- omfattas av anmälnings-
skyldighet enligt 37 §. skyldighet enligt 37 § eller som
har anmälts frivilligt enligt
vad som anges där.
Förvärvet skall förbjudas, om
1. det skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar
eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv
konkurrens på den svenska marknaden i dess helhet eller på en avsevärd del av
den, och
2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.
Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en svensk
eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad
marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället får förvärvaren åläggas
att avyttra det som har förvärvats.

37 §
Ett företagsförvärv skall anmälas till Konkurrensverket av någon som är part i
förvärvsavtalet, om de berörda företagen tillsammans har en omsättning
föregående räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor.
Om förvärvaren ingår i en grupp som består av flera företag som har gemensamma
ägarintressen eller som hålls samman på något annat sätt, skall gruppens
sammanlagda årsomsättning anses som förvärvarens årsomsättning.
--------------------------------------------------------------------
Skyldighet att anmäla ett
företagsförvärv föreligger inte om
det förvärvade företagets
omsättning för föregående
räkenskapsår understiger 100
miljoner kronor. Trots att
omsättningen understiger detta
belopp, får Konkurrensverket i
ett enskilt fall ålägga en part
i ett förvärvsavtal att anmäla
förvärvet, när detta är påkallat av
särskilda skäl. En part i ett
förvärvsavtal har dessutom alltid
rätt att frivilligt anmäla ett
förvärv till Konkurrensverket.

____________________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om företagsförvärv som har
skett före ikraftträdandet.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-17

Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Bengt Lambe.

Enligt en lagrådsremiss den 13 februari 1997 (Närings- och handelsdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i konkurrenslagen (1993:20).

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Per Karlsson.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Närings- och handelsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 februari 1997

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Peterson, Tham, Blomberg, Andersson, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson, Klingvall, Åhnberg, Östros

Föredragande: statsrådet Sundström

________

Regeringen beslutar proposition 1996/97:82 Ändrade regler för anmälan av
företagsförvärv enligt konkurrenslagen.

Propositionen bereds i utskott

Händelser

Inlämning: 1997-03-05 Hänvisning: 1997-03-05 Bordläggning: 1997-03-05 Motionstid slutar: 1997-03-20