Vård i livets slutskede

Motion 1993/94:So410 av Margareta Viklund (kds)

När en människa inte kan få medicinsk bot för sin
sjukdom utan endast kan erbjudas symtombehandling
under resten av sitt liv bör hänsyn tas till den enskildes
önskemål om var och hur vården skall bedrivas. Det är
viktigt att framhålla människans värdighet och
okränkbarhet i livets olika skiften. Ett alternativ till den
traditionella sjukhusmiljön är hospiceverksamheten i både
offentlig och privat regi.

Den medeltida betydelsen av ordet hospice är ''en
viloplats för resenärer''. I Frankrike grundades år 1842 en
institution för vård av döende. Den fick benämningen
hospice. Det finns idag hospice över hela världen. En
pionjär i sammanhanget är St Christopher's Hospice i
Sydenham, London som firade 25-årsjubileum år 1992.

I Sverige startade den första hospiceverksamheten år
1982 på Ersta sjukhus i Stockholm. Ersta sjukhus erbjuder
svårt sjuka, som bor inom upptagningsområdet, att få sluta
sina dagar i hemmet och i kretsen av anhöriga i en trygg och
invand miljö. Patruller från sjukhuset erbjuder att i
patientens hem ge den vård och det stöd som i vanliga fall
skulle ha krävt inläggning på sjukhus. Patienterna erbjuds
också nödvändig medicinsk hjälp. De patienter som ingår i
hospiceverksamheten har en garanterad plats vid
sjukhus/sjukhem.

Ungefär samtidigt med Ersta sjukhus startade stiftelsen
Bräcke diakonigård ett liknande projekt. De kallar
vårdformen helhetsvård. Vården där avser omsorg, vård
och stöd när det gäller kroppsliga, psykiska, sociala och
andliga frågor.

Hospiceverksamhet innebär att vården inriktas på att
behandla människan, den enskilda individen, mer än
sjukdomen, vars symtom dock bekämpas.
Hospiceverksamheten avser att skänka värdighet, frihet
från ångest och smärta och därigenom förbättra kvaliteten
på det liv som återstår. Forskning, vetenskaplig utvärdering
och kvalitetskontroll är några av hospicens grundstenar.

Förutom en värdig vårdform innebär hospice även att
patienten bereds möjlighet att vårdas i hemmet av anhöriga
och/eller att vara gäst på ett vårdhem för längre eller kortare
perioder. Patienten får där all den symtombehandling som
är möjlig och som behövs för en dräglig tillvaro. Parallellt
med denna får hon också hjälp med hela sin existens och
bearbetning av sin situation. Även de anhöriga får hjälp
med att bearbeta sina känslor. För dem upphör inte
kontakten med hospice förrän de själva vill.

Efter att ursprungligen ha arbetat för omhändertagandet
av patienter med obotlig cancer i slutstadiet har
hospicerörelsen utvecklats i många riktningar. Det finns
specialiserade hospice som är riktade till en särskild
sjukdomsgrupp: neuron-sjukdomar, aids, cancer,
respiratoriska sjukdomar, MS, kardiovaskulära sjukdomar
osv. Det finns också integrerade hospice där man tar hand
om patienter i slutstadiet av varierande sjukdomar med
dödlig utgång.

Ur hospicerörelsen har den numera mångskiftande
palliativa (lindrande) vården vuxit fram. I England och nu
successivt också i Sverige har man börjat se till att patienter
i slutstadiet av en dödlig sjukdom får vård i hemmet. Man
börjar utbilda palliativvårdsenheter som är knutna till
hospice eller primärvård. Hospice bereder en ''back up-
service'' (respite care) för dem som förmår och vill vårda i
hemmet. Det finns speciella sjuksköterskor och annan
personal som är särskilt utbildade för denna uppgift.

Hospiceverksamheten i Sverige kan utvidgas och bli ett
alternativ och komplement till dagens sjukvård. Många
önskar vårda den sjuke hemma men är förhindrade på
grund av vårdtyngden och/eller ekonomisk situation. Det
finns idag alltför många människor som när livets slut
närmar sig är ensamma med sin ångest och sin smärta.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att verka för att den inriktning
av vård och omsorg som kännetecknar hospice skall ingå
som en naturlig del i den reguljära hälso- och sjukvården,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utbyggnad av
hospiceverksamhet i offentlig och privat regi,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att på lämpligt sätt sprida
information till kommuner och landsting om
hospiceverksamheten.

Stockholm den 14 januari 1994

Margareta Viklund (kds)