Uppföljning av minoritetspolitiken i Sverige och utveckling av vissa frågor inom utbildnings- och kulturområdet

Motion 2000/01:Kr341 av Siv Holma och Stig Eriksson (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om universitet och högskolor.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stöd till folkbildning/folkhögskolor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om presstödsregler. 2

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om textremsor på minoritetsspråk i SVT.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om litteraturstöd till de nationella minoriteterna.
6.
1 Yrkande 1 hänvisat till UbU.

2 Yrkande 3 hänvisat till KU.

Inledning

Riksdagen fattade ett historiskt beslut i december 1999 om att
erkänna de nationella minoriteterna. Grunden är lagd för en
samlad minoritetspolitik. Beslutet banade vägen för att
Sverige skulle kunna ratificera Europarådets ramkonvention
om skydd för nationella minoriteter och den europeiska
stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.

Det innebär att Sveriges nationella minoriteter och deras språk erkänns
samt att minoritetsspråken ges det stöd som behövs för att de skall hållas
levande. Härigenom läggs en grund för en samlad svensk
minoritetspolitik.

De grupper som utgör nationella minoriteter är samer, sverigefinnar,
tornedalingar, romer och judar. Minoritetsspråken är samiska, finska,
meänkieli (tornedalsfinska), romani chib och jiddisch. Av dessa har
samiska, finska och meänkieli en historisk geografisk bas, vilket innebär
krav på mer långtgående åtgärder till stöd för dessa språk.

Lagförslag läggs fram som ger enskilda rätt att använda samiska,
finska och meänkieli hos domstolar och förvaltningsmyndigheter med
verksamhet i de geografiska områden där språken använts av hävd och
fortfarande används i tillräcklig utsträckning. Förslagen innebär också
rätt att i dessa områden få förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller
delvis på dessa språk. För samiska föreslås området omfatta Arjeplogs,
Gällivares, Jokkmokks och Kiruna kommuner och för finska och
meänkieli Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå
kommuner.

Det handlar också om rikstäckande åtgärder för att stödja de
nationella minoriteterna och minoritetsspråken.

Det gäller utbildningsfrågor, kulturverksamhet, massmedierna,
arkivfrågor, äldreomsorg, översättning av vissa författningar, inflytande
och samarbete över nationsgränserna.

Lagen trädde i kraft den 1 april 2000.

En bra grund är lagd, men erkännandet innebär ett stort
ansvar för Sveriges riksdag och regering att också bevaka och
skapa fortsättningsvis goda förutsättningar för en mer
utvecklad samlad minoritetspolitik.

En särskild motion har avlämnats om nationalscen för Tornedalsteatern. I
denna motion koncentrerar vi oss på följande förslag inom utbildnings- och
kulturområdet:

1. Universitet och högskolor

2. Folkbildning/folkhögskolor

3. Massmedier

4. Litteratur

Universitet och högskolor

Redan i minoritetskommittén föreslogs att åtgärder skulle
vidtas för att säkerställa att utbildning och forskning i de
nationella minoritetsspråken bedrivs långsiktigt vid
åtminstone en högskola och ett universitet. De ursprungliga
förslagen var väl avvägda i syfte att uppfylla den europeiska
stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk artikel 8 i) och
g).

Propositionen skjuter fram de föreslagna åtgärderna och säger:

Ett närmare ställningstagande i fråga om högre utbildning och forskning i
minoritetsspråken och om de nationella minoriteterna kommer att
redovisas i samband med regeringens samlade bedömning när det gäller
ämnen som har få lärare, forskare och studenter.

Vi anser dock att det krävs en förstärkning för att vi ska vara
säkra på att Sverige infriar den europeiska stadgan i artikel 8
i) och g).

Vi anser att det kan ske genom konkreta åtgärder via t.ex. regleringsbrev,
på samma sätt som regeringen har med Umeå universitet för att säkerställa
samiskans ställning i utbildningen.

Staten ska säkerställa forskning och undervisning kring frågor som berör
skyddet av alla de erkända nationella minoriteterna. På detta sätt leder dessa
åtgärder till att forskning och undervisning i var och en av de nationella
minoriteternas kultur, historia, språk, religion, traditioner och samhällsliv
äger
rum vid minst ett universitet eller en högskola. Det är viktigt att medverka via
högskola/universitet med att kunskap om de nationella minoriteternas del i
historien och samhällslivet av i dag kan ges till både majoritetsbefolkningen
och till de nationella minoriteterna. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Oroväckande utveckling för
sverigefinnarnas möjligheter till
utbildning och forskning

Ovan nämnda krav har ytterligare aktualiserats genom att all
undervisning i finska lagts ner i Göteborg och att långtgående
planer finns att lägga ner den finsk-ugriska institutionen i
Lund. Detta bara drygt ett halvår efter det att lagen trädde i
kraft. Mot denna bakgrund är det viktigt att uppföljningen av
lagens intentioner påbörjas med det snaraste. Sverigefinnarna
som minoritet är till antalet den största och har ett särskilt
stöd i förvaltningsområdet i norra Sverige. De flesta till
antalet sverigefinnar bor dock utanför detta område. Inom
detta förvaltningsområde (Kiruna, Gällivare, Pajala,
Övertorneå och Haparanda) bor högst ca 10 % av denna
minoritet. Majoriteten bor företrädesvis i Mellan- och
Sydsverige.

Med anledning av detta så vill vi aktualisera kravet på en kartläggning av
hur sverigefinnar som nationell minoritet får sina behov av utbildning och
forskning tillgodosedda. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Folkbildning/folkhögskolor

Folkhögskolorna bedriver viktig folkbildning som vänder sig
till vuxna. När det gäller de nationella minoriteterna har
folkhögskolornas verksamhet en särskild uppgift att fylla. Av
de nationella minoriteterna saknar åtminstone romerna
anknytning till en folkhögskola. Vi anser det vara viktigt att
staten säkerställer ett långsiktigt statligt stöd till en
folkhögskola för var och en av de erkända minoriteterna. Vi
ser positivt på att respektive folkhögskola skulle kunna bli till
ett kulturcentrum för den nationella minoriteten som är
anknuten till skolan.

I konstitutionsutskottets betänkande 1999/2000 KU 6 om nationella
minoriteter i Sverige, skriver KrU i sitt yttrande om folkhögskolor och
kulturcentrum:

Den kartläggning som Folkbildningsrådet skall göra bör kunna ge en god
bild av vilket behov som finns hos de olika minoriteterna av ytterligare
insatser för att bredda deras deltagande i folkbildningsverksamheten.

Vi anser att efter det att Folkbildningrådet utfört sin
kartläggning bör regeringen återkomma med förslag på
åtgärder som tillgodoser vad som i motionen anförts om
folkhögskolan som ett kulturcentrum för respektive minoritet.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Massmedier

Förändrade presstödsregler

När det gäller att skapa långsiktigt bra minoritetspolitik är
språket en mycket viktig faktor. Utan en medveten politik för
att bevara språket är risken stor att intentionen om en bra
samlad minoritetspolitik skjuts i sank. Ett av de bästa sätten
att stärka språket är t.ex. genom dagstidningarna. Regeringen
gör i propositionen om nationella minoriteter i Sverige
bedömningen att nuvarande presstödsregler ger ett tillräckligt
stöd för samiska, finska och meänkieli.

Det finns i presstödsförordningen (1990:524) förmånligare villkor till
tidningar som vänder sig till minoriteter. I dag finns tre dagstidningar med
presstöd som vänder sig till finnar och tornedalingar nämligen Viikkoviesti,
Ruotsin Suomalainen och Haparandabladet.

Detta är bra men inte tillräckligt att på sikt bevara och öka kunskapen om
språket bland de nationella minoriteterna. Dessa tidningar är speciella och
utbredningen inte särskilt stor.

De flesta finnar t.ex. har större intresse av den tidning som finns där
vederbörande är bosatt. Det behövs ett riktat stöd till dessa dagstidningar som
tar in sidor på minoritetsspråk. Därför bör staten aktivt se till att
presstödsreglerna förändras med inriktning att tidningar som dagligen ger ut
en eller flera sidor på ett av minoritetsspråken får ett bättre generellt stöd,
samt särskilt stöd för distribution till dem som bor utanför själva
utgivningsområdet.

Vi anser att regeringen bör återkomma med förslag om hur
presstödsreglerna kan anpassas för att förverkliga motionens syfte vad gäller
att stimulera dagstidningar att publicera en eller flera sidor på
minoritetsspråk, i hela landet. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Textremsor på minoritetsspråk i SVT

Vi anser att funktionell eller fullständig analfabetism i
modersmålet inverkar negativt på individens
socioekonomiska status, oberoende om man är enspråkig
eller tvåspråkig.

En åtgärd för att motverka denna negativa utveckling är att ge SVT i
uppdrag att i nästa sändningstillstånd gentemot minoriteterna införa
textremsor på alla stora invandrarspråk för svenska program, vuxen-, barn-
och ungdomsprogram. Systemet skulle vara individuellt, dvs. det är tittaren
som själv väljer när han eller hon behöver översättning i form av en
textremsa. Idag finns en svensk översättning på alla engelsk-/fransk-
/tyskspråkiga filmer. Här borde samma möjlighet finnas för tittarna att själva
välja om de vill ha textremsa på sitt eget språk eller ej.

Dessa åtgärder kan bli till stor hjälp i språkundervisningen speciellt i
modersmålsundervisningen. Åtgärderna kan också bidra till ökad litteralitet
hos minoriteter och invandrare.

Vi vill att det i kommande sändningstillstånd för SVT skrivs på vilket sätt
textremsor kan tillgodoses, i enlighet med motionen. Dessutom bör SVT för
att få ett helhetsgrepp om hur behoven hos minoritetsgrupperna ser ut knyta
en referensgrupp till sig, i utarbetandet av förslaget. Detta förslag skall
inför
nästkommande avtalsperiod skrivas in som ett av SVT:s uppdrag och
genomföras under tillståndsperioden. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Litteratur

De nationella minoriteternas litteratur lever i dag ett mer eller
mindre begränsat liv. För t.ex. sverigefinsk litteratur finns två
förlag som hela tiden fått kämpa för sin existens p.g.a.
ekonomiska problem. Därutöver finns det flera sverigefinska
författare som självfinansierar produktionen,
marknadsföringen och försäljningen av sina böcker. Under
den senaste tiden har denna grupp minskat sin bokproduktion.
Författarna och skribenterna orkar inte bära de dyra
produktionskostnaderna.

Litteraturen är en av de kulturformer som stärker minoriteternas språkliga
utveckling, bär upp deras kultur och håller deras språk levande. I
propositionen 1989/99:43 står det på sidan 1 följande:

Det innebär (ratificering) att Sveriges nationella minoriteter och deras
språk erkänns samt att minoritetsspråken ges det stöd som behövs för att de
skall hållas levande.

Regeringen föreslår att vid fördelningen av det statliga stödet
till litteratur och kulturtidskrifter samt övrig
kulturverksamhet bör de nationella minoriteterna särskilt
beaktas. De nuvarande stöden föreslås att årligen öka med en
miljon kronor från och med år 2000. Vi anser detta vara en
betydelsefull satsning.

Regeringen bör återkomma i kulturrådets regleringsbrev, med förslag till
hur minoritetsspråken skall stärkas i enlighet med motionen. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 4 oktober 2000

Siv Holma (v)

Charlotta L Bjälkebring (v)

Stig Eriksson (v)