Uppfinnares villkor

Motion 1997/98:L801 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)

Sverige har sedan flera år en alltför låg tillväxt; i synnerhet de små och medelstora företagen saknar, generellt sett, tillräckligt goda existensvillkor. Många regleringar, skatter och avgifter bromsar initiativ, arbetslust och expansionsvilja.

De flesta bedömare tycks vara ense om att det är inom den privata sektorn som huvuddelen av sysselsättningsökningen skall ske. Det räcker då inte med att, som regeringen, hysa allmänt fromma förhoppningar om att en bättre konjunktur skall bota den höga arbetslösheten, utan det fordras en målmedveten, strukturell strategi inom flera områden för att skapa goda, konkurrenskraftiga förutsättningar för näringsverksamhet och företagande.

Konjunkturer, vet vi av erfarenheten, svänger och Sverige är med sitt extremt höga skattetryck extra känsligt för konjunktursvängningar. Ett generellt lägre skattetryck är därför en viktig faktor, bland flera, för att dämpa de ekonomiska och arbetsmarknadsmässiga påfrestningarna vid en lågkonjunktur. Ett led i att stimulera uppfinnare och innovatörer vore t ex att öppna möjligheten för beskattning av royaltyinkomster såsom för kapital i stället för som nu inkomst av arbete.

Även kvalificerade utbildningsmöjligheter i kombination med gynnsamma forskningsbetingelser – inte minst grundforskning med breda kontaktytor till olika företags produktutveckling – är därtill omisskännliga förutsättningar för ett allmänt gott tillväxtklimat.

Uppfinnare och innovatörer bör ha generellt bättre villkor med tanke på deras stora betydelse för näringsliv, affärsutveckling och sysselsättning. Alltför många svenska patent säljs årligen till utlandet, dels p g a de höga kostnader som är förenade med patentsökning och patentbevakning, dels
p g a slumrande och ”oupptäckta” marknadsförings- och affärsutvecklingsmöjligheter här i Sverige. Detta i sin tur till någon del beroende på företagsamhetens allmänt njugga villkor och bristen på tillräckligt med riskvilligt kapital.

Patentvärde och status har urholkats med tiden varför svensk företagsamhet skulle ha mer att vinna på att arbeta mer patentinriktat och att kunna öka den industriella tillväxten. Staten som aktör, bl a genom dess olika bolag, bör här föregå med gott exempel, inte minst när det gäller att skapa respekt för patentet som rättsskydd och innovationsvärde.

Idag är det framför allt storföretagen som står för ökningen av antalet nya svenska patent till Patent- och registreringsverket (PRV). För många enskilda uppfinnare är patentkostnaden alltför hög. Det gäller då dels ersättningen till patentombud, som ofta erfordras som biträde, dels de olika avgifter som skall erläggas till patentverket. En totalkostnad runt 100.000 kr är inte ovanlig. Tillkomsten av Stiftelsen InnovationsCentrum har i någon mån förbättrat möjligheterna, men täcker inte på långt när behoven.

Enligt Moderata samlingspartiet bör ett system med differentiering av olika patentkostnader för olika sökarkategorier snarast övervägas. I USA finns ett sådant system redan etablerat. Enskilda uppfinnare och småföretag (<500 anställda) behöver där inte betala lika höga avgifter som storföretag.

I samband med att den för Sverige tämligen unika patentintrångsförsäkringen upphörde vid årsskiftet 1995/96 försvann också en ekonomisk trygghetsgaranti för många mindre bemedlade uppfinnare och innovatörer. Det är därför angeläget att någon form av liknande försäkringsskydd, bl a för juridiskt biträde, vid patentintrång skapas med skyndsamhet.

Vidare bör en förlängning av det s k prioritetsåret övervägas. En förlängning från nuvarande 12 till förslagsvis 24 månader skulle bl a underlätta för den sökande att hitta olika lämpliga samarbetspartners inom- och/eller utomlands, att finna lämpliga produktions- och finansieringsformer, att ta ställning till om patent skall sökas även i andra länder (vilket medför extra kostnader för översättningar och bevakning av patentet) m m.

I samband med en förlängning av prioritetsfasen måste givetvis tiden för offentliggörande av patent också utsträckas från f n 18 månader till minst samma period, d.v.s. 24 månader. Sverige bör i konsekvens härmed verka för att en harmonisering av sådana ändringar i internationella patenträttskonventioner kommer till stånd (bl a genom PCT, Patent Community Treaty).

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbättra villkoren för uppfinnare och innovatörer som söker patent,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behoven av att höja patentets rättsliga skydd och status,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om konkreta ändringar i patentlagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör verka för att konsekvensändringar kommer till stånd i internationella patenträttskonventioner.

Stockholm den 26 september 1997
Rolf Dahlberg (m)
Stig Rindborg (m)	Henrik S Järrel (m)
Tomas Högström (m)	Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Eva Björne (m)	Lennart Fridén (m)