Ungdomsfrid

Motion 2001/02:K284 av Agne Hansson m.fl. (c)

av Agne Hansson m.fl. (c)

1 Sammanfattning

Att alla människor ges möjlighet att påverka sin vardag, sin närmiljö och samhällsutvecklingen i stort är en viktig demokratisk rättighet. Det är även nödvändigt för att olika perspektiv skall belysas innan beslut fattas. Framförallt är det viktigt att ungdomar ges möjlighet att påverka sin vardag inom den demokratiska processen utifrån sina förutsättningar och behov.

Att inte tas på allvar och utsättas för en negativ särbehandling på grund av sin ålder är kränkande för den enskilde individen och bidrar starkt till en känsla av utanförskap och vanmakt. På sikt riskerar detta att urholka demokratin.

Vi vill med denna motion lyfta upp ungdomars möjligheter att påverka i samhället. Det kan inte accepteras att ungdomar blir utsatta för kränkande bemötande eller att deras röst inte blir hörd innan beslut fattas. Ungdomar skall ses som en resurs idag och för framtiden. Ungdomar har även särskilda behov som måste tillgodoses. Det handlar om möjligheten att utveckla sin egen kultur utifrån sina egna villkor, av ungdomar, med ungdomar, för ungdomar.

När ungdomar ges lika möjligheter i samhället, utan att diskrimineras på grund av sin ålder, stärks deras självbestämmande och livskvalitet. Vi har valt att kalla detta för ungdomsfrid.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 23

2 Innehållsförteckning 24

3 Förslag till riksdagsbeslut 25

4 Inledning 27

5 Makt och inflytande 27

5.1 Skolan ger de grundläggande verktygen 28

6 Kulturen korsar alla gränser 30

7 Grundtrygghet viktig även för unga 31

7.1 Barn och ungdomar skall inte försörja sina föräldrar 32

8 Arbete 32

9 Ung företagsamhet måste stimuleras 33

10 Familjebildning 34

11 Sexualitet på lika villkor 34

12 Ungas hälsa 36

12.1 Fysisk ohälsa 36

12.2 Psykisk ohälsa 36

13 En trygg närmiljö 37

14 Bostaden – en grund för trygghet 38

14.1 Åldersdiskriminering 39

3 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till att genomföra förändringar i kommunallagen så att ungdomar under 18 år ges möjlighet att väcka kommunalbesvär.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till att underlätta för ungdomar att engagera sig i samhällsarbetet i större utsträckning än i dag utan att deras möjligheter till bra betyg försämras.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att permanenta försöken med lokala skolstyrelser med elevmajoritet i gymnasieskolan och införa detta i hela landet.1

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra möjligheten för skolledningen att i särskilda fall skilja utövarna av mobbning och trakasserier från den ordinarie undervisningen.1

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över utformningen av ansökningshandlingar som riktar sig till ungdomar.2

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till att förändra lagen om ekonomiskt bistånd så att barns inkomster inte ingår i beräkningsunderlaget för det ekonomiska biståndet.3

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med förslag som förbättrar möjligheten att komma tillbaka till arbetslivet för personer som i unga år blivit förtidspensionerade.4

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till en ändring av lagen så att alla myndiga personer har rätt att prövas för adoption.5

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till att lägga fram ett lagförslag som förbjuder hets mot transvestiter, bi-, trans- och homosexuella.6

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen tillsammans med Landstingsförbundet bör undersöka möjligheterna att införa subventionerade preventivmedel för både flickor och pojkar i samtliga landsting och regioner.3

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Folkhälsoinstitutet bör få ett förstärkt uppdrag att undersöka möjligheten att tillsammans med kommunernas ungdomsmottagningar förbättra sexualundervisningen i skolan.3

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Folkhälsoinstitutet bör undersöka möjligheterna att tillsammans med de kommunala ungdomsmottagningarna förbättra stödet till ungdomar från andra kulturer som riskerar könsstympning.3

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ytterligare studier kring området ungdom och sexualitet.3

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen tillsammans med Landstingsförbundet bör utforma en plan för hur en ökad kunskap kring ätstörningar och kortare väntetider till adekvat vård skall åstadkommas.3

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barns och ungdomars medverkan i samhällsplaneringen.7

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som förhindrar kommuner att införa utegångsförbud för ungdomar.

  17. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att se över ungdomars möjligheter att erhålla en bostad.7

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag om förbud mot åldersdiskriminering.

1 Yrkandena 2–4 hänvisade till UbU.

2 Yrkande 5 hänvisat till KrU.

3 Yrkandena 6 och 10–14 hänvisade till SoU.

4 Yrkande 7 hänvisat till AU.

5 Yrkande 8 hänvisat till LU.

6 Yrkande 9 hänvisat till JuU.

7 Yrkandena 15 och 17 hänvisade till BoU.

4 Inledning

Alla människors lika rätt och värde utgör grunden i en demokrati. För att demokratin var dag skall kunna återerövras och utvecklas måste alla människor, gamla som unga, oberoende av kön, sexuell läggning, etnisk bakgrund eller religiös övertygelse, kunna delta i samhället på lika villkor. Om det är de flesta överens.

Sverige är en utvecklad demokrati. Vi står upp för de demokratiska rättigheterna såväl nationellt som internationellt. Vi reagerar mot orättvisor som vi ser runt om i vårt land och vår värld. Vi är stolta över att vi är svenskar och att vi har kommit långt i vårt demokratiska arbete. Samtidigt måste vi för oss själva och för andra erkänna att inte heller vi har kommit tillräckligt långt i detta arbete.

Det finns strukturer i vårt samhälle som stänger ute grupper från det reella inflytandet. Invandrare, kvinnor och ungdomar har idag inte samma möjligheter till inflytande i vårt samhälle som medelålders män har. Detta påverkar vår samhällsutveckling och leder till utanförskap och vanmakt för stora grupper i samhället. Om samhället skall byggas demokratiskt underifrån måste alla ges tillträde till de arenor där beslut fattas och inflytande kan utövas. Det handlar om politiska församlingar likväl som näringslivets styrelserum.

För att livskraft och tillväxt skall komma hela landet till del är det viktigt att även barn och ungdomar ges möjlighet att delta i samhällsutvecklingsarbetet. Vi kan idag se en regional klyvning av landet som leder till avfolkning i glesbygden och överhettning i storstadsområden. De som står för den stora delen av utflyttningen är ungdomar. Detta är naturligt eftersom allt fler väljer att utbilda sig och arbeta på andra platser i landet och världen. Men bara för att många unga väljer att flytta får inte det unga perspektivet glömmas bort i den politiska debatten. Det är helt avgörande för att hela Sverige skall vara livskraftigt att de unga har en positiv bild av sin hembygd så att de kan tänka sig att återvända senare i livet. En sådan positiv bild innehåller en bra skola, ett bra fritidsutbud och möjlighet att påverka sin egen vardag.

Idag upplever många ungdomar ett utanförskap i samhället, att de inte ges möjlighet att vara med och påverka vare sig sin närmiljö eller den övergripande samhällsutvecklingen. Detta kan ta sig uttryck som visade sig under sommarens oroligheter i Göteborg och Stockholm. Om unga får möjlighet att delta i samhällsarbetet efter sina förutsättningar kan en upprepning av detta undvikas och demokratin utvecklas. Vi har valt att kalla detta ungdomsfrid.

5 Makt och inflytande

Enligt artikel 12 i barnkonventionen ska barn som är i stånd att bilda sig egna uppfattningar tillförsäkras rätten att uttrycka dessa i alla frågor som berör barnet. Barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Detta ska ske genom att barnet ges möjlighet att höras, direkt eller genom företrädare eller genom ett lämpligt organ.

I Sverige trädde barnkonventionen i kraft den 2 september 1990. Vi är således skyldiga att följa denna. Barnkonventionen ger barn upp till 18 år särskilda rättigheter. Det påpekas således vikten av att barn, och ungdomar, ges möjlighet att framföra sina synpunkter.

Barnombudsmannen, BO, konstaterar i Kompanjoner eller dekorationer? (februari 2000) att få beslutsfattare systematiskt tar till vara ungas tankar och idéer, inte ens när frågorna direkt rör barnen. BO konstaterar att detta får till följd att barnens och ungdomarnas egna kunskaper om sina livsvillkor genom detta saknas i många viktiga samhällsbeslut.

De flesta av besluten som berör barn och ungdomars vardag fattas i kommunen. Det kommunala självstyret ger kommunerna stor frihet i att organisera sitt arbete vad gäller att stärka ungdomars inflytande. Det kommunala självstyret ger dock inte kommuner möjlighet att bortse från barnkonventionen.

I många kommuner försöker man samla ungdomars åsikter genom olika typer av samrådsförfaranden. Det kan handla om att instifta ungdomsråd, ungdomsfullmäktige, ungdomsforum eller liknande. Detta är positivt förutsatt att detta inte används som alibi för att kunna hänvisa till att samråd har skett. Det är viktigt att beslutsfattare vid samråd klargör för de medverkande vad samrådet syftar till och hur de åsikter som framförs vid samrådet kommer att behandlas framgent.

Trots att många kommuner har genomfört åtgärder för att stärka ungdomars medverkan i den demokratiska processen finns fortfarande mycket att göra. Ett steg vidare bör vara att ge även ungdomar under 18 år möjligheten att väcka kommunalbesvär. Regeringen bör ta initiativ till att genomföra förändringar i kommunallagen så att ungdomar under 18 år ges möjlighet att väcka kommunalbesvär. Detta bör ges regeringen till känna.

När ungdomar flyttar för att studera i unga år påverkas även deras möjligheter att behålla förtroendeuppdrag i sin hemkommun. Det krav som idag finns på att studerande måste mantalsskriva sig på studieorten leder per automatik till att ungdomar med förtroendeuppdrag måste lämna sitt uppdrag. Vi har i vår demokratimotion (2001/02:K371) föreslagit att studerande inte skall tvingas att mantalsskriva sig på högskoleorten för att behålla möjligheten att vara politiskt engagerade i sin hemkommun under studietiden.

5.1 Skolan ger de grundläggande verktygen

Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på.

Läroplan för det offentliga skolväsendet, Lpo 94

Skolan har en viktig funktion att fylla för att utrusta dagens ungdomar med demokratiska verktyg. Kunskap, språk, sociala nätverk och en förståelse för den demokratiska processen är viktiga komponenter för att kunna utöva sina demokratiska rättigheter.

För att dessa verktyg skall kunna utvecklas är det viktigt att eleverna ges möjlighet att utöva dem praktiskt inom skolans verksamhet. Genom att redan i tidig ålder ge barn möjlighet till inflytande i skolans verksamhet och gradvis öka detta inflytande kan en ökad demokratisk förståelse och ett intresse för samhällsfrågor utvecklas.

Skolan klarar idag inte fullt ut att utrusta dagens ungdomar med den mest grundläggande demokratiska rättigheten: rätten att lära sig läsa och skriva. Statistik visar att var fjärde elev lämnade den svenska grundskolan år 2000 utan tillräckliga kunskaper inom kärnämnena. Detta är allvarligt och begränsar de enskilda individernas möjligheter att förverkliga sina olika livsprojekt, men bidrar även till att demokratin riskerar att urholkas. Centerpartiet har i sin skolmotion Lust att lära – vi ger möjligheten (2001/02:K371) presenterat tre reformförslag för att stärka individernas rätt till kunskap.

Även om skolan ger människan demokratiska verktyg kan skolan idag bromsa människors delaktighet i demokratiska processer. I stället för att uppmuntra elever till samhällsengagemang genom att exempelvis skriva in i slutbetygen vad eleven engagerat sig i för föreningar under skoltiden i form av förtroendeuppdrag eller annat arbete, riskerar ungdomar som väljer att aktivera sig i föreningar eller elevråd att få sämre betyg på grund av att deras engagemang upptar en del av skoltiden. Detta är olyckligt och leder till att unga människor drar sig för att engagera sig i samhällsarbetet, något som i sig kan vara en grund för mer kunskap än vad skolan kan erbjuda. Det bör vara kunskapen i ämnet som bör ligga till grund för det betyg som eleven erhåller, inte att eleven har deltagit vid samtliga undervisningstillfällen. Regeringen bör ta initiativ till att underlätta för ungdomar att engagera sig i samhällsarbetet i större utsträckning än idag utan att deras möjligheter till bra betyg försämras. Detta bör ges regeringen till känna.

För att förankra de demokratiska värden som finns i Sverige bör den förankring som omnämns i Lpo 94 även få praktiskt genomslag i styrningen av skolan. Skolorna bör därför styras lokalt genom lokala skolstyrelser där elever, föräldrar och personal tillsammans utformar skolans verksamhet utifrån läroplanens intentioner. I takt med ett eleverna blir äldre bör deras inflytande i den lokala skolstyrelsen stärkas. Detta pågår nu på försök i vissa av landets gymnasieskolor. Dessa försök bör nu permanentas och införas på samtliga gymnasieskolor i hela landet. Vad som ovan anförts om att permanenta försöken med lokala skolstyrelser med elevmajoritet i gymnasieskolan och införa detta i hela landet bör ges regeringen till känna.

En viktig del i skolans arbete är att skapa respekt för olikheter. Varje människa är unik och har ett okränkbart värde. Det är därför allvarligt att många känner en otrygghet inför att vara i skolan. Särskilt olyckligt är detta utifrån det faktum att vi har skolplikt i Sverige. Den sociala miljön i skolan är grundläggande för hur barns liv gestaltar sig. Kränkande behandling, eller mobbning, är därför ett stort problem. Skolledningens möjligheter att i särskilda fall skilja utövarna av mobbning och trakasserier från den ordinarie undervisningen måste därför förbättras. Detta bör ges regeringen till känna.

Unga med funktionshinder har ofta inte samma möjligheter i samhället som andra. Detta gäller även inom skolan. Skolan har ett uppdrag att skapa förståelse för människors olikheter. Detta kan ske inom den ordinarie undervisningen men även i form av speciella temaaktiviteter där elever får möjlighet att prova på hur det är att ha någon form av funktionshinder. Samtidigt är det viktigt att de erfarenheter som funktionshindrade barn och ungdomar besitter tas i anspråk av skolan. Ingen vet bättre än en funktionshindrad vilka svårigheter denne möter. Ett led i att skapa en större förståelse för exempelvis hörselskadade är att teckenspråk ges samma status som de nordiska språken i svenskundervisningen. Detta ökar förståelsen för hur detta funktionshinder kringskär de hörselskadades möjligheter att delta i olika verksamheter på lika villkor.

6 Kulturen korsar alla gränser

Varje generation måste ges utrymme att få skapa sin vision, sitt innehåll och sina former att nå målen. Det går inte bara att ärva från en generation till en annan... Den traditionella svenska kulturpolitiken är i dag på sin höjd anpassad till de äldre generationernas ideologi, livsvärden och preferenser men överensstämmer dåligt med ungdomars värderingar.

Riksteatern och framtiden

Kulturen utgör en viktig hörnsten i ett demokratiskt samhälle. Kulturen skapar mötesplatser där idéer kan utbytas, förståelse skapas och diskussioner äga rum. Särskilt för ungdomar är kulturen viktig för att de skall kunna skapa sig en egen identitet och få förståelse för andras. Inte minst från integrationssynpunkt fyller kulturen en viktig funktion.

Det är därför mycket olyckligt att kulturen är ett av de områden som först drabbas när besparingar skall göras i det offentliga. Problematiken hänger ofta samman med att det offentliga har tagit över det som det civila samhället en gång utförde genom föreningar eller andra organisationer. När det offentliga sedan drar sig undan finns inte föreningar och organisationer kvar som kan ta över den kulturella verksamheten och dess mötesplatser.

För att kulturen skall vara en av grunderna i det demokratiska samhället är det viktigt att ungdomar ges möjlighet att utforma innehållet i verksamheterna. Vuxna vet och förstår att ungdomar själva vill vara med och utforma sin egen kultur och olika kulturprojekt. Detta till trots glömmer vuxna allt som oftast bort detta. Ofta presenteras redan färdiga projekt för ungdomar. Syftet och formen på projektet är redan klart. Det enda som saknas är ungdomarna.

I takt med att en allt större del av kulturen övertagits av det offentliga har den även kommit att bli allt mer reglerad. Innehållet har allt mer kommit att formuleras efter vuxnas huvud och på vuxnas villkor, dem som kulturen riktat sig mot har inte haft möjligheter att i tillräckligt stor utsträckning påverka innehållet. Inte minst har detta drabbat flickor och verksamheter riktade till dessa. I stor utsträckning har ekonomiska bidrag och stöd vänt sig till pojkars aktiviteter inom kultur- och fritidsområdet.

Det är viktigt att stödet till ungdomar och ungdomars olika kulturprojekt formas på ungdomars egna villkor. Ungdomars egna initiativ till kultur- och fritidsverksamhet kräver ofta ganska låga belopp, men de har inte tid att vänta medan byråkratins långsamma kvarnar maler igenom deras ansökningar. Inte minst har statliga aktörer i form av länsstyrelse, ungdomsstyrelse och Allmänna arvsfonden fastnat i gamla byråkratiska spår som försvårar för ungdomar att erhålla ekonomiska resurser. Regeringen bör ge dessa aktörer i uppdrag att se över utformningen av ansökningshandlingar som riktar sig till ungdomar. Detta bör ges regeringen till känna.

För att underlätta möjligheterna för ungdomar att finna ekonomiskt stöd till olika kultur- och fritidsverksamheter bör ett KUL-bidrag inrättas. Bidraget skall rikta sig direkt till ungdomar genom ungdomsråd eller motsvarande och användas till att utveckla det kulturella utbudet för ungdomar, av ungdomar och med ungdomar i hela landet. Genom denna fördelning skulle även de byråkratiska inslagen i kulturverksamheten kunna minska till fördel för den faktiska verksamheten. Ungdomsstyrelsen bör få i uppdrag att fördela dessa pengar efter ansökan från ungdomsråd eller motsvarande. Vi har i vår motion om kultur och idrott (2001/02:Kr279) föreslagit att ett så kallat KUL-bidrag inrättas samt att 25 procent av det statliga kulturanslaget bör avsättas till barn och ungdomar.

Tillgången till samlingslokaler där ungdomar har möjlighet att forma sin egen verksamhet efter eget intresse är viktigt för att ungdomskulturen skall kunna utvecklas. Detta är inte minst viktigt i takt med att antalet fritidsgårdar minskar i kommunerna. Vi har i vår kulturmotion (2001/02:Kr279) föreslagit att stödet till samlingslokaler som drivs i föreningars regi skall ökas med 40 miljoner kronor.

7 Grundtrygghet viktig även för unga

En viktig demokratisk rättighet är vetskapen om att det finns en grundläggande trygghet för alla. Dagens socialförsäkringssystem missgynnar ungdomar som kommer i behov av tillfälligt ekonomiskt stöd. Detta ofta beroende på att de ännu inte hunnit kvalificera sig till en tillräcklig ersättning från socialförsäkringen utan enbart har rätt till de lägsta ersättningsnivåerna inom denna. Trygghetssystemen har olika ersättningsnivåer beroende på hur mycket man tidigare har tjänat. En förälder som är hemma med sitt barn och tidigare ej haft inkomst får en föräldrapenning motsvarande 120 kronor om dagen. En person med hög inkomst får däremot en ersättning motsvarande 640 kronor om dagen. Personer med studiemedel som blir sjukskrivna har möjlighet att få ersättning från sjukförsäkringen motsvarande 24 kronor om dagen.

För många ungdomar innebär detta att man får vända sig till det kommunala socialkontoret, med allt vad detta innebär. Enligt tillgänglig statistik från Socialstyrelsen var en stor del av biståndsmottagarna yngre människor. Av biståndsmottagare, 18 år och äldre, var nästan fyra av tio i åldern 18–29 år. Tio procent av samtliga invånare i åldern 18–29 fick ekonomiskt bistånd 2000. Andelen personer i denna ålder med ekonomiskt bistånd minskade däremot mer än motsvarande andel i övriga åldersgrupper under de senaste två åren. Detta kan till stor del förklaras med att arbetsmarknaden under senare delen av 1990-talet och början av 2000 hade en gynnsam utveckling. Detta undanröjer dock inte det faktum att var tionde ungdom mellan 18 och 29 år har varit tvungen att vända sig till socialtjänsten för att klara sin vardag rent ekonomiskt. Denna situation är inte acceptabel.

Den lägsta ersättningsnivån inom socialförsäkringssystemet bör vara lika för alla som står till arbetsmarknadens förfogande. Dagens utformning har brister i tydlighet och är inte överskådlig för den enskilde. Centerpartiet har föreslagit i sin motion om socialförsäkringen och motionen om arbetsmarknadspolitik (2001/02:Sf245, 2001/02:A259) att den lägsta ersättningsnivån inom socialförsäkringen – föräldrapenning, ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet – skall vara 200 kronor om dagen och det skall kopplas till den enskildes skyldighet att delta i aktivitet som syftar till att stärka dennes möjligheter att erhålla arbete.

7.1 Barn och ungdomar skall inte försörja sina föräldrar

Föräldrar har idag ett försörjningsansvar gentemot sina barn till 21 års ålder förutsatt att barnet studerar. Vad som däremot kan ifrågasättas är barnens försörjning av föräldrar som lever med små marginaler och är beroende av socialbidrag. Om familjen tar emot ekonomiskt bistånd genom kommunen räknas barnets inkomst med som grund för den samlade familjens inkomst. Detta leder till att barnet i praktiken bidrar till familjens försörjning under den tid som barnet har möjlighet att arbeta, exempelvis under sommarmånaderna. Detta ger fel signaler. Regeringen bör ta initiativ till att förändra lagen om ekonomiskt bistånd så att barns inkomster inte ingår i beräkningsunderlaget för det ekonomiska biståndet. Detta bör ges regeringen till känna.

8 Arbete

Att ha möjlighet att försörja sig själv genom arbete är viktigt för alla i det svenska samhället. Arbete bidrar inte bara till den egna försörjningen utan skapar även förutsättningar för sociala kontakter. Under en lång rad av år under 1990-talet hade ungdomar en besvärlig arbetsmarknad. En hög generell arbetslöshet i kombination med en svag konjunktur medförde att ungdomar stängdes ute från arbetsmarknaden. De ungdomar som precis hade fått arbete var de som först fick lämna sina arbeten på grund av lagen om anställningsskydd (LAS).

När konjunkturen sedan några år har vänt ser situationen betydligt ljusare ut än tidigare. Men samtidigt har arbetsmarknaden förändrats. De traditionella fasta anställningarna har ersätts med projektanställningar eller behovsanställningar. Företag hyr in personal från bemanningsföretag vid arbetstoppar.

Det är en välodlad myt att unga människor inte strävar efter ett fast jobb. Undersökningar visar att en betydande majoritet av dagens ungdomar anser att ett fast arbete före 35 års ålder är ett mål för många. Detta innebär inte att unga människor i framtiden kommer att byta jobb mer sällan än dagens arbetskraft. Snarare är det tvärtom så att arbetskraften i framtiden kommer att vara mer rörlig såväl geografiskt som inom olika yrken eller branscher.

För att möta detta är det viktigt att det skapas förutsättningar för det livslånga lärandet även i arbetslivet. Regeringen har under lång tid utrett möjligheterna att införa så kallade individuella kompetenskonton. Införandet av dessa är nödvändigt för att framtida behov på arbetsmarknaden, såväl för den enskilde som för arbetsgivaren, skall kunna mötas. Centerpartiet har i sin näringspolitiska motion (2001/02:N263) föreslagit att regeringen skyndsamt skall återkomma med förslag om att inrätta individuella kompetenskonton.

Alla människor måste ges möjlighet att finna ett arbete. Detta gäller även funktionshindrade ungdomar, som idag i stor utsträckning förtidspensioneras. Det är särdeles viktigt att alla nödvändiga insatser görs för att dessa grupper skall få möjlighet att bidra till vår gemensamma välfärd. Att redan i unga år bli förtidspensionerad är att berövas möjligheten och rätten till sociala kontakter på arbetsplatsen liksom möjligheten att finna en egen försörjning. Riksdagen beslöt våren år 2000 att inga personer under 30 år skall förtidspensioneras. Detta förbättrar dock inte situationen för dem som redan förtidspensionerats i unga år. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag som förbättrar möjligheten att komma tillbaka till arbetslivet för personer som i unga år blivit förtidspensionerade. Detta bör ges regeringen till känna.

9 Ung företagsamhet måste stimuleras

Unga människors kreativitet måste tas tillvara. Det är bland dagens unga som framtidens företagsledare återfinns. Tyvärr upplever många ungdomar svårigheter när de skall starta företag. Det handlar i första hand om att företagande idag kringgärdas av ett omfattande regelverk, men också om att ungdomar har svårare att finna riskkapital på marknaden.

Motsvarande problematik har många kvinnor upplevt. Detta föranledde regeringen i början av 1990-talet att inrätta en modell för att stimulera kvinnligt företagande. Modellen innebar att särskilda kvinnolån inrättades i kombination med kvinnliga affärsrådgivare och resurscentrum för kvinnor i regionerna. Denna modell har visat sig lyckosam och en ökning med 11 procent har skett vad gäller kvinnor som startar företag.

Denna modell skulle enligt utvärderingar även kunna användas för att stimulera fler ungdomar att starta företag. Centerpartiet har i sin näringspolitiska motion (2001/02:N263) föreslagit att denna modell skall anpassas för ungas företagande.

10 Familjebildning

Att bli föräldrar är för alla människor en stor händelse. Glädje kombineras med oro för hur framtiden skall bli. För unga förstagångsföräldrar är detta en än större händelse. Att bli förälder i unga år påverkar möjligheterna att forma sitt eget liv som man kanske hade tänkt sig. Samhället har därför en särskild uppgift när det gäller att stödja unga föräldrar.

Runtom i landet är osäkerheten hos blivande mödrar stor på grund av att många förlossningsplatser har dragits in i syfte att spara pengar. För unga människor innebär detta en ökad osäkerhet. Inte minst beroende på att allt fler unga människor idag avstår från att skaffa körkort eller bil på grund av de allt högre kostnaderna.

För att minska oron hos unga föräldrar är det viktigt att de får besked om var förlossningen skall äga rum i god tid före beräknad nedkomst. Centerpartiet har i en vårdmotion (2001/02:So303) föreslagit att en förlossningsgaranti skall inrättas. Detta innebär att man 2 månader före beräknad förlossning skall ha klara besked om var man skall föda.

Möjligheten att bli prövad som adoptivförälder är idag begränsad om du är under 25 år. Undantag från denna åldersgräns kan ske om adoptionen avser eget barn, makes barn eller makes adoptivbarn eller om synnerliga skäl anses föreligga. Detta synsätt visar på en föråldrad syn på när människor är mogna att fostra ett barn. Det borde vara naturligt att samtliga myndiga personer har rätt att bli prövade som adoptivföräldrar på lika villkor. Regeringen bör ta initiativ till en ändring av lagen så att alla myndiga personer har rätt att prövas för adoption. Detta bör ges regeringen till känna.

11 Sexualitet på lika villkor

Sexualitet är en viktig fråga för unga människor. Nyfikenhet på den egna kroppen och den egna sexualiteten kombineras med fördomar om andras sexualitet. Under senare år har emellertid en större öppenhet för alternativa livsstilar lett till att fördomar om bland annat homosexualitet minskat. Inte minst har en ökad fokusering inom media bidragit till att många fördomar har försvunnit. Det blir allt vanligare att kända och okända människor öppet deklarerar sin homo- eller bisexualitet. I Folkhälsoinstitutets studie från 1997 framkommer även att dubbelt så många ungdomar jämfört med 10 år tidigare inte anser homosexualitet vara något onormalt.

Trots att allt fler inte anser homosexualitet vara något onormalt har andelen som utsätts för hot och våld beroende på sin sexuella läggning ökat. Kommittén om straffansvar för organiserad brottslighet föreslog i sitt betänkande Organiserad brottslighet, hets mot folkgrupp, hets mot homosexuella, m.m. (SOU 2001:88) att även hets mot homosexuella skulle vara straffbart. Detta är positivt men utelämnar ändå de grupper som har en annan sexuell läggning, exempelvis transsexuella, transvestiter och bisexuella. Regeringen bör ta initiativ till att lägga fram ett lagförslag som förbjuder hets mot homo-, trans- och bisexuella samt transvestiter. Detta bör ges regeringen till känna.

Folkhälsoinstitutet har i en rapport från 2000, Ungdomar och sexualitet – en presentation av aktuell svensk kunskap, konstaterat att trots att en ökning av preventivmedelsanvändningen har skett under de senaste åren har andelen fall av klamydia ökat med 9 procent. Denna ökning är oroväckande med tanke på de konsekvenser som klamydia kan leda till.

Vid en internationell jämförelse har Sverige mycket få tonårsgraviditeter. Men samtidigt som antalet tonårsgraviditeter ytterligare minskat något under 90-talet, väljer allt fler unga flickor att avbryta sin graviditet med abort. I de yngsta åldersgrupperna har aborterna under de senaste fem åren ökat med 15 procent. År 1999 stod ungdomar i åldern upp till och med 19 år för cirka 15 procent av alla aborter i landet. Högst är frekvensen av aborter i åldersgruppen 20–29 år, som står för 44 procent av aborterna.

Tillgången till preventivmedel och kostnaden för dessa har stor betydelse för antalet oönskade graviditeter, särskilt bland ungdomar. Studier visar att de landsting som infört subventionerade preventivmedel också kunnat notera en tydlig minskning av tonårsaborterna. Denna subvention har inriktat sig på p-piller vilket i sig är positivt och har lett till att antalet tonårsaborter minskat. Däremot skyddar som bekant p-piller inte mot könssjukdomar eller hiv/aids. Den ökning av antalet könssjukdomar som nu kan noteras i statistiken bör motverkas genom att även förbättra möjligheterna för unga pojkar att använda kondom, som är det enda preventivmedel som även skyddar mot könssjukdomar. För att förbättra tillgången till kondomer för både flickor och pojkar bör även kondomer vara föremål för en subvention, exempelvis genom försäljning eller utdelning via kommunernas ungdomsmottagningar. Regeringen bör tillsammans med Landstingsförbundet undersöka möjligheterna att införa subventionerade preventivmedel för både flickor och pojkar i samtliga landsting och regioner. Detta bör ges regeringen till känna.

Folkhälsoinsititutets studie visar även att skolans betydelse som kunskapskälla i frågor som rör sexualitet och samlevnad har minskat. Vidare är den undervisning som sker i skolan av mycket varierande kvalitet både inom och mellan skolor. I kombination med att man konstaterat att det finns brister i skolans sexual- och samlevnadsundervisning ökar konsumtionen av pornografi bland såväl pojkar som flickor. Folkhälsoinstitutet kan även konstatera att det finns ett samband mellan konsumtion av pornografi och viljan att pröva nya sexuella handlingar. Det är viktigt att en allsidig upplysning kommer sexuellt aktiva ungdomar till del i kontrast till den ensidiga bild som en stor del av dagens pornografi förmedlar.

Skolan har även en uppgift att förstärka kunskaperna om olika kulturers syn på sexualitet och samlevnad. Den skillnad som den kulturella bakgrunden innebär leder ofta till att fördomar skapas. Även funktionshindrades möjligheter att få en adekvat undervisning inom detta område måste förbättras. Folkhälsoinstitutet bör få ett förstärkt uppdrag att undersöka möjligheten att tillsammans med kommunernas ungdomsmottagningar förbättra sexualundervisningen i skolan. Detta bör ges regeringen till känna.

Alla måste få ha rätt till sin egen sexualitet och till sin egen kropp. Inom vissa kulturer har traditioner och i vissa fall även okunskap lett till ingrepp på såväl unga pojkar som flickor som leder till att de berövas möjligheten till ett fungerande och hälsosamt sexliv. Framförallt har detta drabbat många unga kvinnor som kommer från andra kulturer. Kvinnlig omskärelse påverkar möjligheterna till ett framtida normalt sexliv. Unga kvinnor från dessa kulturer har ofta väldigt lite stöd från samhället i dessa frågor, dels beroende på att det inte finns en omfattande kunskap i frågan men också beroende på att de inte har någon att vända sig till. Även i detta arbete bör Folkhälsoinstitutet undersöka möjligheterna att tillsammans med de kommunala ungdomsmottagningarna förbättra stödet till ungdomar från andra kulturer som riskerar könsstympning. Detta bör ges regeringen till känna.

Vidare framgår av Folkhälsoinstitutets rapport att det finns behov av ytterligare studier inom området ungdom och sexualitet. Folkhälsoinstitutet pekar särskilt ut behovet av studier i de områden som behandlar ungdom och sexualitet i det nya mångkulturellt präglade Sverige, hur ungdomar präglas av sexuellt färgade budskap och av pornografi, sexuella övergrepp, sexuellt språkbruk och sexuella trakasserier. Samtliga dessa studier måste behandla såväl pojkar som flickor och göra det möjligt att göra jämförelser mellan olika tidsperioder. Vad som ovan anförts om behovet av ytterligare studier kring ungdom och sexualitet bör ges regeringen till känna.

12 Ungas hälsa

12.1 Fysisk ohälsa

Ungdomars hälsa har under 1990-talet försämrats på områden som övervikt, fetma och allergiska besvär. Detta är oroväckande tendenser som kan få långtgående konsekvenser i framtiden. Skolans ansvar inom detta område är stort då ungdomar spenderar största delen av sin vakna tid där. Viktigt inom skolan är att man inte minskar tiden för och möjligheterna till rörelse. Den traditionella skolgymnastiken är kanske inte alltid den bästa lösningen för alla ungdomar. Variationen och flexibiliteten inom detta område måste öka så att gymnastiken passar fler. Skolgymnastiken skall locka fler unga att börja motionera, inte att få fler att avstå. Möjligheter för unga att komma i kontakt med idrott måste utökas. Viktigt i detta arbete är att man inte värderar vissa idrotter högre än andra.

12.2 Psykisk ohälsa

Allt fler unga utsätts för stress vilket leder till sömnproblem och huvudvärk. Dessa problem kan ses som banala, men kan i längden leda till långvarig psykisk ohälsa. En stor del av pressen kan härledas till en dålig arbetsmiljö i skolan med mobbning och trakasserier, men även de ideal som råder i samhället leder till en ökad press på dagens ungdomar.

Överallt blir vi överösta med affischer, reklam och filmer som berättar för oss hur vi skall se ut. En bild av idealkvinnans och idealmannens utseende målas upp. De som producerar reklammaterial tänker inte på att den idealbild de använder sällan stämmer med verkligheten. Retuscherade bilder, korrigerat ljus och professionella sminkörer som lagt sin hand vid modellerna bidrar till en falsk verklighetsbild.

Med dessa bilder och ideal formas ungdomarna till vuxna individer. Reklam kan verka oskuldsfull, men den är en bidragande orsak till att 10 procent av alla flickor har ätstörningar och att 1 procent lider av anorexi. Dessutom har var femte sjuåring någon gång bantat. Megarexi, när man tränar så mycket att det blir skadligt och att ett sjukligt behov av att träna utvecklas, är vanligast bland pojkar. Bulimi är ytterligare en form av ätstörning som drabbar många unga. Detta är en ny folksjukdom som växer fram och där unga i allmänhet, och flickor i synnerhet, är de värst drabbade.

Det är viktigt att man redan i tidig skolålder börjar arbeta med unga människors självbilder för att stärka deras självförtroende. I grunden beror dessa sjukdomar inte bara på reklamen utan problemen ligger djupare. Reklam och kroppsexploatering blir däremot en utlösande faktor. I strävan efter att nå ökade framgångar viker tyvärr en del kvinnliga förebilder ut sig. Hos unga tjejer skapar detta en bild och ett ideal som säger att du ska vara ett snyggt objekt för att nå framgång.

Den hjälp som unga flickor och pojkar kan få för att komma till rätta med sin ätstörning är idag begränsad. Kunskapen om hur ätstörningar skall behandlas är knapphändig och samlad till vissa sjukhus i landet. Väntetiderna för behandling är långa, inte sällan något år. Under tiden flickor och pojkar väntar på hjälp svälter de sig själva till döds. Detta är inte acceptabelt. Regeringen bör tillsammans med Landstingsförbundet utforma en plan för hur en ökad kunskap kring ätstörningar och kortare väntetider till adekvat vård skall åstadkommas. Detta bör ges regeringen till känna.

13 En trygg närmiljö

Många ungdomar upplever idag otrygghet i sin närmiljö. I antologin Barns och ungdomars välfärd (SOU 2001:55) redovisas statistik om hur barn och ungdomar uppfattar sin boendemiljö. Statistiken visar att 18 procent av barn och ungdomar känner sig otrygga i miljön i närheten av hemmet. Störst andel otrygga finns bland de barn och ungdomar som bor i lägenheter som ägs av allmännyttan, och tryggast är de som bor i villa. Den otryggaste situationen är enligt statistiken vägen till och från skolan. Detta visar att barn och ungdomar i allmänhet bör ges möjlighet att påverka samhällsplaneringen i större utsträckning än idag. Inte minst för att underlätta möjligheterna för funktionshindrade barn och ungdomar att röra sig ute på egen hand. Vad som ovan anförts om barns och ungdomars medverkan i samhällsplaneringen bör ges regeringen till känna.

Att ungdomar kan känna trygghet i sin närmiljö och kommun är en viktig demokratisk rättighet som inte får ifrågasättas. Tyvärr har det under senare åt förekommit en debatt i några kommuner som velat inrätta utegångsförbud för ungdomar under en viss tid på dygnet. Orsaken till detta är enligt kommunen att förekomsten av ungdomsgäng leder till skadegörelse eller att man inte kunnat garantera att dessa miljöer är trygga. Istället för att ta itu med problematiken väljer dessa kommuner att på ett negativt sätt särbehandla ungdomar genom att förbjuda dem att vistas i dessa offentliga miljöer under vissa klockslag. De kommuner som vill införa denna typ av restriktioner bör istället koncentrera sig på att ge ungdomar möjligheter att skapa sina egna miljöer där de kan vistas utan att behöva känna sig otrygga. Att införa utegångsförbud för alla ungdomar under en viss ålder vid vissa klockslag är ett stort ingrepp i deras rörelsefrihet och drabbar även de ungdomar som inte medverkar i skadegörelse. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som förhindrar kommuner att införa utegångsförbud för ungdomar. Detta bör ges regeringen till känna.

14 Bostaden – en grund för trygghet

Många ungdomar upplever även en otrygghet när det gäller det första egna boendet. Detta gäller inte minst ungdomar i storstäderna som har svårigheter att hitta ett eget boende i sin hembygd. Ett ständigt letande efter en bostad, med ständiga andra-, tredje- och fjärdehandskontrakt, inverkar avsevärt på ungdomars möjlighet till självbestämmande och livskvalitet. Uppskruvade prisnivåer på bostadsrätter i storstadsregionerna omöjliggör för ungdomar från normalinkomsttagarfamiljer att köpa sig en egen bostadsrätt. Allt mer utbredd blir den svarta marknaden för förstahandskontrakt där ungdomar olagligt måste betala stora summor för att erhålla ett hyreskontrakt.

Det motsatta förhållandet kan sägas gälla i mindre kommuner med stort överskott på bostäder. Den av staten inrättade Bostadsdelegationen som hjälper kommuner som har höga kostnader för tomma lägenheter ställer krav på att bostadsbeståndet skall anpassas. Detta innebär att kommuner som är i behov av ekonomiskt stöd från Bostadsdelegationen är tvungna att riva en del av sitt bostadsbestånd för att ta del av detta stöd. Det som rivs är det äldre bostadsbeståndet, där hyrorna är lägre, vilket leder till att ungdomar inte har möjlighet till ett första billigt boende.

Ungdomar som skall börja studera har ingen tillgång till bostad på studieorten. Detta leder till en stor osäkerhet och bidrar även till att den sociala snedrekryteringen inte kan bromsas. För den student som inte vet att man har tillgång till boende på studieorten krävs stort mod för att våga ta steget och börja studera, särskilt om man kommer från ett studieovant hem. Ingen student kan prestera goda resultat med en osäker boendesituation.

Exemplen på ungdomars utsatta boendesituation kan göras många fler. Sammantaget finns det anledning för regeringen att tillsätta en utredning för att se över ungdomars möjligheter att erhålla en bostad. Detta bör ges regeringen till känna.

14.1 Åldersdiskriminering

Det finns brister i dagens samhälle vad gäller allas våra lika rättigheter och skyldigheter. Dagligen bli människor diskriminerade i vårt samhälle. Det kan handla om att kvinnor får olika lön för ett likvärdigt arbete beroende på sitt kön. Personer med utländsk bakgrund blir inte kallade till anställningsintervju när de har utländska efternamn, och därigenom begränsas även möjligheterna till att försörja sig själv. Det är de vanligaste typerna av diskriminering på arbetsmarknaden och kring detta finns det en lagstiftning. Men även utanför arbetsmarknaden förekommer diskriminering. Ofta riktad mot invandrare, som utsätts för olikabehandling just för att de är invandrare. Lagstiftningen har tydligt lyft upp frågan om diskriminering på grund av kön, etnisk bakgrund, funktionshinder eller sexuell läggning. Genom detta skall dessa grupper ges lika möjligheter på framförallt den svenska arbetsmarknaden. När det gäller ålder finns det däremot ingen lagstiftning som garanterar framförallt ungdomars rätt till lika behandling på objektiv grund.

Många ungdomar idag blir utsatta för olikabehandling varje dag. Det handlar om att de på grund av sin ålder inte ges samma rättigheter som andra i vårt samhälle. Exempel på detta kan vara att man som ung blir utestängd från affärer under vissa klockslag. Det är naturligt att det finns åldersgränser, som bygger på en objektiv bedömning, i vårt samhälle. Dessa skall också respekteras. Däremot skall det inte accepteras att enskilda näringsidkare kan sätta upp egna åldersgränser baserade på subjektiva bedömningar.

Att frågan inte uppmärksammats mer beror på att det är just ungdomar som blivit drabbade av denna diskriminering. Och det är mer vanligt förekommande än många tror, mycket beroende på att det alltid har varit så. Det vanligaste exemplet är åldersgränser inom restaurangnäringen. Den lägsta gräns som finns för servering av alkohol idag är 18 år och ska behållas. Däremot är det är inte ovanligt att åldersgränsen på restauranger och krogar under kvällstid kan variera från 18 år och uppåt, ofta även differentierad mellan kvinnor och män. Ingen reagerar över detta. Om det däremot hade varit en åldersgräns som påtalat att ingen över 65 år hade varit välkommen in på serveringen hade många höjt sina röster och krävt en lagändring. Kränkningen är inte mindre bara för att man är ung. Den är lika stor för alla som utsätts för ett diskriminerande bemötande oavsett orsaken till detta.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag om förbud mot åldersdiskriminering. Detta bör ges regeringen till känna.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 2 oktober 2001

Agne Hansson (c)

Birgitta Carlsson (c)

Margareta Andersson (c)

Rolf Kenneryd (c)

Kenneth Johansson (c)

Lena Ek (c)

Birgitta Sellén (c)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Konstitutionsutskottet

Händelser

Hänvisningsförslag: 2001-10-05 Utskottsförslag: 2001-10-05 Granskning: 2001-10-05 Inlämning: 2001-10-05 Hänvisning: 2001-10-11 Bordläggning: 2001-10-11
Yrkanden (18)