Transport i Västsverige

Motion 2001/02:T300 av Lisbet Calner m.fl. (s)

Sammanfattning

Infrastrukturen har varit ett eftersatt område det senaste decenniet. Uteblivna investeringar och anslag till underhåll har satt sina tydliga spår i hela landet, inte minst i Västra Götaland. För att kunna svara upp mot de nya transportbehoven och för att Västra Götaland ska kunna fortsätta att bygga ett samhälle för välfärd krävs det en kraftfull satsning på vägar och järnvägar.

Infrastrukturen är ett nationellt problem. Många regioner i Sverige skulle få en mer effektiv arbetsmarknad, bekvämare resor, större utvecklingsmöjlighet samt säkrare järnvägar och vägar om infrastrukturen förbättrades. Det handlar om s k regionförstoring, om att knyta ihop olika geografiska områden för att skapa en mer dynamisk arbetsmarknad.

Vägarna i Västsverige är generellt av bristfällig standard, det gäller såväl riksvägarna, länsvägarna som det så kallade finmaskiga vägnätet. En upprustning och utbyggnad av vägnätet är nödvändigt för att göra det möjligt för person- och godstrafiken att överhuvudtaget ta sig fram på vissa vägar. Dalsland har t ex procentuellt fler kilometer tjälskadade vägar än hela Norrland. Men framför allt fungerar den bristfälliga västsvenska vägstandarden som en flaskhals för utvecklingen, både på nationell och regional nivå. Inte minst måste det ske en upprustning för att öka trafiksäkerheten.

Infrastrukturen handlar inte bara om järnvägar och vägar. I Västra Götaland finns det ett beräknat infrastrukturbehov när det gäller flyg och sjöfart på 5–7 miljarder kronor (inkl ny landningsbana på Landvetters flygplats). Det handlar om att bygga ut flygplatsterminaler, om att fördjupa samt bredda farleder till Göteborgs hamn samt att upprusta infrastrukturen i Trollhättans kanal.

Behovet av investeringar i en bättre infrastruktur för kommunikationer i Västsverige är väldokumenterat. Motiven är klara och entydiga och återspeglas bland annat i den omfattande utvecklingsstrategi (RUS) som Västra Götalands-regionen har tagit fram för den närmaste tioårsperioden med stor enighet. I strategin beräknar Västra Götalands-regionen att omkring 50 miljarder kronor behöver investeras i infrastrukturen de närmaste 10 åren. Därtill ska läggas kostnaderna för ett färdigställande av tunneln genom Hallandsåsen, fortsatt utbyggnad av Västkustbanan i Halland och järnvägen Varberg–Borås.

Det motsvarar kostnaden för de nödvändiga infrastruktursatsningar som regionens olika delar är beroende av för att kunna utvecklas, både vad gäller enskilda människor och näringslivets situation. Det är mycket pengar, men även med den summan kommer prioriteringar att bli nödvändiga.

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om Europaväg 20.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om Europaväg 6.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om riksvägarna 40 och 45.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om tjälsäkring och bättre bärighet på Västsveriges grusvägar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ny älvförbindelse över Göta älv och andra mindre vägprojekt.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om Göteborgstunneln och hamnbanan.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om järnväg mellan Göteborg–Landvetter–Borås och Jönköping.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om Västkustbanan och tunneln genom Hallandsåsen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om Västra stambanan och Älvsborgsbanan.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om Nordlänken.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om snabbtågsförbindelse mellan Halland–Sjuhärad och Stockholm.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om hamnarna i Västsverige.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om Landvetter som internationell flygplats.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en hållbar miljö och trafiksäker framtid.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om finansieringsalternativ.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen i övrigt anförs.

Motivering

Västra Götalands-regionen är en strategiskt belägen transportregion mellan tillväxtområdena runt Nordens huvudstäder. Med sina närmare 1,5 miljoner invånare är Västra Götaland Sveriges näst folkrikaste län och ett av Sveriges mest befolkningstäta. Befolkningen är dock ojämnt fördelad. 1996 bodde 83 % av invånarna i någon av regionens 311 tätorter, och cirka hälften av befolkningen var bosatt i Göteborgsregionen – Göteborg som är Sveriges andra största stad. Det innebär att stora delar av regionen utgör relativt glesbefolkad jordbruksbygd och skogsmark, men inte desto mindre viktig ur näringssynpunkt.

Regionens näringsliv är omfattande och mångsidigt. Närmare 70 % av de förvärvsarbetande får sin utkomst från tjänstenäringar. Trots detta är regionen ur sysselsättningsperspektiv landets viktigaste industrilän med sin för Sverige betydelsefulla bilindustri och tillsammans med Skåne landets viktigaste jordbrukslän.

Även animalieproduktionen är mycket omfattande i Västra Götalands-regionen. Här finns det flest nötkreatur, mjölkkor och får. Hälften av regionens areal utgörs dessutom av produktiv skogsmark och bidrar som en viktig inkomstkälla för en stor del av regionens lantbrukare, speciellt i de norra och södra delarna. Västra Götaland är vidare landets viktigaste län vad avser fiske. Näringsgrenen som bidrar med cirka hälften av de totala fångsterna i landet, bedrivs huvudsakligen i Bohuslän, men även insjöfisket i Vänern har stor betydelse.

Transporter är också en betydande näringsgren, och i Västsverige jobbar över 30 000 personer inom transportnäringen. Till detta kommer industri och tjänster med nära koppling till transporter. Transporternas betydelse stärks av den väl utvecklade forskning inom området som finns i Västsverige.

Näringslivet i Västsverige är internationellt inriktat och transportberoende. Pendlingsströmmarna är stora. Här finns storstadsregionen med betydande person- och godsflöden, flera av Sveriges viktigaste väg- och järnvägsstråk, Nordens största hamn och Sveriges näst största flygplats. I Västsverige finns också ett vitt förgrenat mindre vägnät som är viktigt både för företag och boende. Totalt svarar Västsverige för över en femtedel av landets person- och godstrafik.

I en alltmer internationaliserad värld med information som hårdvaluta och regionala tillväxtcentrum som drivkrafter för ekonomin blir tillgång till kommunikationer alltmera avgörande. Med informationsteknikens utveckling har det motsägelsefullt nog blivit ännu tydligare att människor har ett stort behov av att mötas. För invånarna i Västra Götaland är möjligheterna till att resa en förutsättning för ett gott liv. Resande möjliggör arbete, trygghet, utbyten, studier på annan ort och skapar nya erfarenheter. Ökade möjligheter att ta sig fram på järnvägar och vägar gör att företag kan rekrytera fler människor från olika delar av regionen och att varor och gods kan distribueras runt om till kunder och verksamheter. Det bidrar till livskraftiga företag.

Analys och problem

Infrastrukturen i Västra Götaland har idag sådana brister att en positiv ekonomisk utveckling hämmas. Bristerna begränsar också möjligheterna till en hållbar utveckling inom transportområdet. Kapacitetsproblemen på järnvägssidan i och runt Göteborg är de mest omfattande i landet, vilket försvårar och hindrar en utbyggnad av miljöanpassat transportsystem. Vägnätet har inte byggts ut i takt med trafikens tillväxt och förändringar. Standarden släpar efter både på det nationella och det regionala vägnätet. Det mer finmaskiga vägnätet har för låg bärighet med frekventa och omfattande avstängningar som följd. Landvetters flygplats har ingen järnvägsanknytning vilket försämrar tillgängligheten. Sjöfarten behöver för sin utveckling en förbättrad, anslutande landinfrastruktur som möjliggör effektiva transportflöden.

En kraftigt förbättrad infrastruktur och ett utvecklat trafikutbud betraktas som avgörande förutsättningar för den regionala utvecklingen med målsättningarna om tillväxt, en positiv utveckling i hela regionen och en hög livskvalitet för invånarna. Tillgänglighet till arbete, utbildning och offentlig service måste förbättras. Näringslivet måste kunna rekrytera personal med efterfrågad kompetens från ett större område. Det är beklagansvärt att det idag inte finns en naturlig arbetspendling mellan flera av regionens större städer. Godstransporter måste kunna ske effektivt. Kombinerade transportlösningar inkluderande järnväg och sjöfart måste utvecklas.

Ett bra transportsystem måste innehålla såväl järnvägs-, sjö-, flyg- som vägtransporter av hög kvalitet. Det är dessutom nödvändigt med en samverkan mellan olika trafikslag när det gäller person- och godstransporter. Inom Europeiska unionen skall en sammanhängande och effektiv infrastruktur för hela Europa, det s.k. Trans European Network, TEN, utvecklas. Ett av de högst prioriterade projekten inom TEN är den nordiska triangeln, som bland annat rymmer väg- och järnvägssatsningar Oslo–Göteborg–Köpenhamn. Det är viktigt att regering och riksdag tar ansvar fullt ut för Sveriges del i denna satsning.

Vi vill i den här motionen peka på trafikpolitiska satsningar vars genomförande är mycket betydelsefulla och angelägna för att i Västsverige skapa förutsättningar för en ekonomisk tillväxt och därmed säkra välfärden för västsvenskarna i framtiden. Vi är övertygade om att infrastrukturens tillstånd i Västsverige påverkar tillväxten i hela Sverige.

Den satsning vi föreslår på infrastrukturen ser såväl vikten av ett utbyggt vägsystem som ett järnvägssystem. Det är viktigt att påpeka att samordningen mellan de olika transportsystemen spelar stor roll för att skapa inte endast effektiva lösningar, utan även en hållbarhet ur ett miljöperspektiv.

Vi behöver satsa på vägarna

Vägarna i Västsverige är generellt av bristfällig standard, det gäller såväl riksvägarna, länsvägarna som det så kallade finmaskiga vägnätet. En upprustning och utbyggnad av vägnätet är nödvändigt för att göra det möjligt för person- och godstrafiken att överhuvudtaget ta sig fram på vissa vägar. Dalsland har t ex procentuellt fler kilometer tjälskadade vägar än hela Norrland. Men framför allt fungerar den bristfälliga västsvenska vägstandarden som en flaskhals för utvecklingen, både på nationell och regional nivå. Inte minst måste det ske en upprustning för att öka trafiksäkerheten.

Bygg ut Europaväg 6 i norra Bohuslän

E 6 är en viktig länk i det europeiska vägnätet. Vägen är den i särklass viktigaste vägen till och från Norge med en starkt ökande trafik. Cirka 50 procent av Norges alla utrikestransporter går i E 6-korridoren och sedan 1994 har transittrafiken ökat med hela 70 %. 1999 transporterades 5,3 miljoner ton gods med lastbil över Svinesund. Det innebär en lastbil per minut, dygnet runt, året runt. Sommartid medför ökande turism och personbilsåkande en närmast fördubblad trafik, vilket tillsammans med den undermåliga standarden gjort att vägsträckan är oacceptabelt hårt olycksdrabbad. Det torde därför vara få vägprojekt i Sverige som är så angelägna som en utbyggnad av E 6 i norra Bohuslän.

E 6:ans strategiska betydelse i den nordiska triangeln Köpenhamn–Stockholm–Oslo kan inte nog understrykas. Nordiska triangeln har av Europeiska unionen utpekats som 1 av 14 viktiga infrastrukturprojekt som anses särskilt angelägna. Det är viktigt att Sverige som medlemsland svarar upp mot denna prioritering. Förbättringsarbeten på den norska sidan av riksgränsen har gjorts upp till Oslo, bron över Sunningesund och Uddevallabron är klara, liksom Öresundsbron. Snart är det bara sträckan i norra Bohuslän som återstår innan vi skall få en bra vägförbindelse Oslo–Göteborg–Malmö–Köpenhamn. Det är därför nödvändigt att öka den nuvarande investeringstakten för en nödvändig standardhöjning av E 6.

Bygg ut Europaväg 20

E 20 spelar en viktig roll i det europeiska vägnätet genom sin betydelse som förbindelselänk mellan Stockholm och Göteborg. Den totala trafikvolymen är som störst kring Göteborg medan lastbilstrafiken har ett stort och jämnt flöde över hela sträckan. Under perioden 1993–1998 påvisades en kraftig ökning av den tunga trafiken med hela 30 %.

E 20 är mycket viktig för kommunerna och de många företagen längs stråket och binder samman orter i regionen som har stor industriproduktion. Den passerar delar av landet som brottas med svåra strukturproblem och har sitt tillflöde från områden med allvarlig regional obalans. Stora delar av Bergslagen möter genom Bergslagsdiagonalen (riksväg 60) E 20 i Örebro och är starkt beroende av en hög standard på E 20 för att nå Göteborg och dess
hamnområde. Därigenom har E 20 i högre utsträckning än många andra förbindelselänkar stor betydelse för den regionala balansen i landet som helhet. En förutsättning för en framgångsrik strukturomvandling i utsatta delar av landet är att staten genom trafikpolitiska prioriteringar bidrar till den regionala utvecklingen. E 20 mellan Stockholm och Göteborg måste därför ges status som stamväg.

Västsverige är mycket beroende av ett väl fungerande och säkert flöde på E 20. Som det ser ut idag har E 20 stora brister. Det finns alltför många plankorsningar där bland annat jordbruksmaskiner kör ut eller korsar vägen. Tung trafik blandas med snabb och utgör ett ständigt hot mot trafiksäkerheten. Vägbredden varierar från 13 ner till 8 meter på vissa sträckningar som dessutom är kurviga, mitträcke saknas och det finns gott om oskyddade trafikanter vid busshållplatser som saknar bussfickor för att nämna något. Vi ser med oro på den ökade olycksstatistiken som den bristfälliga vägstandarden för med sig.

Vi västsvenska socialdemokrater delar Vägverkets uppfattning att hela sträckan Göteborg–Örebro skall vara en trafiksäker fyrfältsväg, men kräver också att arbetet med att förverkliga detta påbörjas under planperioden. Detta ligger också i linje med god miljöpolitik och riksdagsbeslutet om nollvisionen för trafiksäkerhet.

Bygg ut riksvägarna 40 och 45

Riksväg 40 är en av tre internationella vägar in i regionen och den naturliga tvärförbindelsen i södra Sverige. Många tunga transporter till och från Danmark och Finland väljer denna väg, och lastbilstrafiken har mellan 1993 och 1998 ökat med hela 45 procent. Stora och ökande trafikflöden, många korsande vägar, kurvor och backkrön och en negativ olyckstrend skapar emellertid stora problem för trafiken. Dagens standard är på en stor del av sträckan inte anpassad till den trafik vägen bär.

Även på riksväg 45 är trafiken mycket omfattande. Särskilt på de södra delarna ökar volymen kraftigt år från år. Den tunga trafiken ökade från 1993 till 1998 med nära 30 procent. Många av de transporter som sker innehåller farligt gods. Det innebär, med den intensiva trafik och den täta bebyggelse som finns kring vägen, att det finns en ständig risk för trafikolyckor som också kan påverka omkringliggande områden.

I förhållande till sin funktion har riksväg 45 en oacceptabelt låg standard med alltför många plankorsningar, trafikljus och dåliga genomfartslösningar. Pendlingen är dessutom stor längs Göta älv-dalen i båda riktningarna, och både väg och järnväg är dåligt anpassade till dagens trafikuppgifter.

Riksvägarna 40 och 45 är av mycket stor betydelse för Västsverige. Kapaciteten, kvaliteten och trafiksäkerheten på dessa vägar är undermålig och kräver omedelbara åtgärder. Trafikflödet måste bli bättre. En breddning till åtminstone fyrfältsväg måste genomföras och planskilda korsningar måste byggas. Förbättringarna av riksvägarna 40 och 45 är mycket angelägna både för enskilda personer och för näringslivet. För att få bästa effekt bör förbättringarna av riksväg 45 samordnas med investeringarna i järnvägen vid Göta älv.

Tjälsäkring och bättre bärighet på Västsveriges grusvägar

De statliga vägarna i Västra Götaland är sammanlagt 12.100 km, vilket utgör 12 procent av landets vägnät. Därmed har Västra Götaland i särklass det mest omfattande vägnätet av samtliga län/regioner. Av landsbygdens 8.800 km vägar är 1.900 km grusvägar. Det är endast fyra län i Norrland som har fler km grusväg.

Nästan en tredjedel av Västra Götalands befolkning bor på ren landsbygd eller i orter med färre än 2000 invånare. Jordbruket, skogsbruket, industrier, turismen och landsbygdsbefolkningen är i stort behov av att det finmaskiga vägnätet fungerar.

Det finns idag stora behov av att satsa på Västra Götalands finmaskiga vägnät som är byggt för en lågfrekvent, dåtida trafik. I vissa delar av Västsverige är över hälften av grusvägarna avstängda under tjällossningen. Detta är naturligtvis oacceptabelt för de människor som bor på landsbygden. Också pappers-, massa- och träindustrin drabbas hårt då råvaran inte kan transporteras ut till större väg. Stora ekonomiska värden går till spillo varje år. Skogsindustrierna tvingas i många fall importera virke från utlandet. För att människorna på landsbygden skall kunna ges möjlighet att bo kvar och skogsindustrin skall ges rimliga förutsättningar är det viktigt att bärigheten på, och tjälsäkringen av, de västsvenska grusvägarna förbättras.

Övriga nödvändiga projekt

Det finns utöver nämnda vägprojekt ett angeläget behov av att få ett antal övriga trafikprojekt genomförda. Något som krävs både för att förbättra trafiksäkerheten och för att stärka person- och godstransporten.

I Göteborg behövs det en ny förbindelse mellan E 20 och riksväg 45, en ny förbindelse över Göta älv för att avlasta Tingstadstunneln samt några mindre trafikprojekt. Riksväg 48 och riksväg 64 behöver förbättras med en ny tillfart mellan Borgunda–Skövde och vägen mellan N Sjötorp och Spåsjön behöver rustas upp för 50 miljoner kronor. Ombyggnaden av riksväg 44 mellan Råsseröd och Båberg som påbörjats måste få en slutgiltig finansiering. Trafiken är idag intensiv på denna sträcka och vägen är olycksdrabbad.

Järnvägarna kan bli avgörande för utvecklingen

Västsverige och Västra Götalands-regionen har ett strategiskt läge mellan de nordiska huvudstädernas tillväxtområden. Som transportregion är det av vital vikt att Västsveriges transportsystem fungerar på ett sätt så att tillväxten i regionen, Sverige och Norden bibehålls och stärks.

Som det ser ut idag har de västsvenska järnvägarna på många sträckor ingen chans att konkurrera med vägarna. För att få ett modernt och effektivt järnvägssystem som klarar pendling, långväga persontrafik och godstrafik krävs en kraftfull utbyggnad av järnvägssystemet. Många linjer består idag av enkelspår och har en föråldrad standard som är oacceptabel och kapacitetsproblemen på järnvägssidan i och runt Göteborg är, enligt en studie från Banverket, de mest omfattande i landet.

Upprustningen av järnvägarna är också en nödvändighet för att kunna skapa en hållbar utveckling och en god miljö, nationellt som regionalt. Vi måste ge förutsättningar för varutransporterna att lastas på tåg istället för på lastbilar. En kraftfull utveckling av järnvägsnätet i Västra Götalands-regionen med snabbare förbindelser kommer även att öppna upp en betydligt vidare arbetsmarknadsregion än dagens. Något som kommer att gynna hela regionen.

Avgörande för framtiden är därför höjd kapacitet och standard för effektiva godsflöden till hamnarna i regionen och framför allt till Göteborgs hamn, tillräcklig kapacitet och standard för att persontrafiken ska kunna utvecklas internationellt, nationellt och regionalt, smidigare passage för person- och godståg via en tågtunnel under Göteborg samt en järnvägsförbindelse till Landvetters flygplats.

Tågtunneln i Göteborg och hamnbanan

Göteborg är den knutpunkt där tunga nationella järnvägsstråk möts, Norge/Vänerbanan, Kust-till-kust-banan, Västra stambanan och Västkustbanan. På dessa banor ska långväga persontåg, regional- och pendeltåg samt godståg samsas. Den trånga passagen där in- och utgående tåg möts samt det faktum att Göteborgs station är en säckstation begränsar idag kraftigt utvecklingen av den nationella, regionala och lokala tågtrafiken. Kapacitetstaket är redan nått.

Ett av målen är att kunna åka varje delsträcka mellan Oslo, Göteborg och Köpenhamn på ett par timmar. En del i denna målsättning är att en tågtunnel byggs under Göteborg. En tunnel skulle även ge attraktiva centrala målpunkter för pendeltågstrafiken samt skapa förutsättningar för genomgående pendlingstrafik mot såväl Trollhättan som Kungsbacka.

Göteborgs hamn är Nordens största och den enda med transocean direkttrafik. Till Göteborg kommer det varje dag omkring 100 godståg med bland annat stål-, olje- och pappersprodukter från övriga delar av landet för att sedan skeppas ut i världen.

Bansträckningen är enkelspårig och inte elektrifierad vilket innebär en kostsam, tidskrävande och miljöbelastande hantering innan godset kan köras ut till hamnen. Därför behövs det ett nytt järnvägsspår med elektrifiering samt en direktanslutning mellan Norge/Vänerbanan och Hamnbanan.

Järnväg Göteborg–Landvetter–Borås och därefter till Jönköping

En delvis ny järnvägsförbindelse Göteborg–Landvetters flygplats–Borås och vidare till Jönköping har varit föremål för utredningar och analys i många år. Sveriges andra flygplats, Landvetter, saknar järnvägsanslutning, vilket Arlanda numera har och snart också Malmöregionen. Idag kan den befintliga banan inte konkurrera vare sig med buss- eller biltrafiken, vilket medför att en stor del av pendlingstrafiken går via väg.

Med full utbyggnad av järnvägen med dubbelspår via Landvetters flygplats finns det möjlighet att nå ner till halva restiden mellan Göteborg och Borås, jämfört med dagens. Det skulle främja både arbetsmarknaden, tillväxten och miljön i regionen.

Just de dubbla behoven, att både stärka järnvägstrafiken och flygtrafiken, talar för att snabbt få en spårförbindelse Göteborg–Borås via Landvetters flygplats med fortsatt utbyggnad till Jönköping och norrut till Västra stambanan.

Bygg ut Västkustbanan och färdigställ tunneln genom Hallandsåsen

Utbyggnaden av Västkustbanan till dubbelspår har pågått i mer än 10 år och är fortfarande inte färdig. De fyra etapper som är kvar utgör ett stort hinder för att gjorda investeringar skall kunna utnyttjas till fullo. Det är av flera skäl mycket angeläget att banan blir färdig och den goda standard som är utlovad kan utnyttjas.

Miljön på västkusten är hårt belastad av luftföroreningar från bl.a. trafiken och ett större utnyttjande av järnvägen skulle minska den problematiska försurningen. Den regionala tillväxten är också beroende av snabba och effektiva transporter. Vi lever i en hård internationell konkurrens och det gäller för regionen att minimera de nackdelar vi har genom långa avstånd till kontinenten.

En av de svagaste länkarna i kedjan är naturligtvis problemen att komma igenom Hallandsåsen med en tunnel. Hela detta bygge skall betraktas som ett miljöprojekt. Det är för miljöns skull väldigt viktigt att transporterna av framför allt gods kan ske på järnväg genom åsen och inte på lastbil över den. Färdigställandet av Västkustbanans dubbelspårsutbyggnad är dessutom en viktig förutsättning för att broförbindelsen över Öresund skall kunna utnyttjas maximalt. En färdigbyggd västkustbana kommer att snabbare förverkliga visionen om bra förbindelser mellan Oslo och Köpenhamn.

Satsa på Västra stambanan och Älvsborgsbanan

Västra stambanan är en av de viktigaste järnvägssträckorna eftersom den binder samman Sveriges två största städer. Trängseln är emellertid stor på bansträckan där både nationella tåg, godståg samt interregional, regional och lokal trafik konkurrerar om utrymmet. Den svagaste länken är sträckan Göteborg–Alingsås där kapacitetstaket idag är nått. För att åtgärda detta skulle det behövas partiellt tre eller fyra spår på sträckan samt en totalupprustning. En anpassning av järnvägen till hastigheter på upp till 250 km/h kan minska restiden mellan Stockholm och Göteborg till två och en halv timma. Med den restiden kan tåget bättre konkurrera med flyget.

Det finns även andra angelägna behov att åtgärda på Västra stambanan. För att klara framtidens utmaningar med mer gods på järnvägen behövs möjligheter till omlastning från väg till järnväg på ett smidigt sätt.

Investeringar på Västra stambanan har en god samhällsekonomisk lönsamhet även på kort sikt. Arbetet med signalanpassning, ombyggnader av plankorsningar, banjusteringar, åtgärder för att minska bullerstörningar samt snabbtågsanpassning har kommit en god bit på väg.

Till detta bör läggas att Borås och Uddevalla kopplas till Västra stambanan med hjälp av upprustning av sträckan Borås–Herrljunga–Uddevalla. Älvsborgsbanan är en av de få stomjärnvägar i Sverige med skarvspår och den med lägst standard i hela Sverige. Det är viktigt att de spårbyten som nu påbörjats fortsätter så snabbt som möjligt och att hela banan rustas upp, vilket möjliggör snabbare och effektivare transporter. Här finns stora samordningsvinster att hämta.

Nordlänken

Järnvägsförbindelsen mellan storstäderna Oslo–Göteborg–Malmö–Köpenhamn är en länk av stor betydelse för svenskt och norskt näringsliv bl.a. med hänsyn till den pågående utvecklingen av ett sammanhängande transportsystem i övriga Europa. En viktig etapp av utbyggnaden ligger mellan Göteborg och Öxnered. Enligt gällande planer skulle dubbelspår där redan ha varit färdigställda. Idag är utbyggnaden inte ens påbörjad. En fördröjning av Nordlänken är allvarlig i ett läge när konkurrensen mellan regionerna blir allt hårdare.

För att klara denna inhemska och internationella konkurrens krävs goda kommunikationer. När Nordlänken har färdigställts kan tiden för persontåg mellan Oslo och Göteborg sänkas till två timmar. För miljöarbetet i Västsverige skulle det innebära mycket om Nordlänken blev verklighet inom en snar framtid. För Dalsland som har låg tillgänglighet avseende kommunikationer och hög arbetslöshet skulle Nordlänken kunna vara ett värdefullt tillskott.

Snabbtågsförbindelse Halland–Sjuhärad–Stockholm

En stor brist i dagens tågtrafiksystem är att det saknas direktförbindelse mellan Halland, Sjuhärad och Stockholm. En linje mellan Halmstad, Varberg, Borås, Herrljunga och Stockholm skulle vara något av kärnan i ett sådant system. Detta västra upptagningsområde, som har fler än 400 000 invånare, behöver denna förbindelse av många skäl. Näringslivet är i behov av snabba och bekväma transporter, och det är en konkurrensnackdel för denna del av landet att dessa inte har kommit till stånd som de gjort i andra områden med betydligt färre tänkbara resenärer.

Vi kan ändå med tillfredsställelse notera att SJ har tagit första steget och börjat köra Borås–Herrljunga–Stockholm. Detta koncept bör utvecklas i linje med våra tankegångar.

Av miljöskäl är det angeläget att så många som möjligt använder järnvägen då Västsverige är hårt ansatt av luftföroreningar som till stor del härrör från trafiken. Bandelen mellan Varberg och Herrljunga är i behov av en upprustning. Det är mycket gods som skall till Hallandskusten från Sjuhäradsbygden som i dag transporteras på vägarna. Både av transporttekniska skäl och av miljöskäl skulle bandelen bli mycket värdefull efter en upprustning.

Offensiv satsning på hamnarna i Västsverige

Som en följd av lång handels- och sjöfartstradition går större delen av den svenska transoceana utrikeshandeln över Göteborgs hamn och förutom handelshamnarna där finns viktiga hamnar i Lysekil och Uddevalla samt på Tjörn. Flera godshamnar finns också vid Vänern, främst vid Lidköping och Otterbäcken. Bland andra viktiga hamnar som har intresse av Vänersjöfarten återfinns Karlstad. Genom slussarna vid Lilla Edet och Trollhättan transporteras årligen 3,5 miljoner ton gods. Från Göteborg upprätthålls vidare regelbunden färjetrafik till Danmark, Tyskland och Storbritannien.

Nästan hälften av Sveriges sjöfartsgods lastas eller lossas i Västsveriges hamnar. Detta gör sjöfarten till ett profilområde för Västsverige. Hamnverksamheten i Västsverige bör i så stor utsträckning som möjligt samverka. Göteborgs hamn bör ges goda förutsättningar för att även fortsättningsvis vara knutpunkt i Norden för den transoceana sjöfarten.

Farlederna till Göteborgs hamn behöver utvidgas och fördjupas. En utvecklad Vänersjöfart spelar en viktig roll. Kapaciteten i Trollhättans kanal måste därför förbättras. Det är viktigt att Västsveriges hamnar utvecklas ifrån sina förutsättningar och specialområden. Investeringar i järnvägar till hamnarna för godstransporterna från Norge och norra Sverige krävs.

Stärk Landvetter som internationell flygplats

Västsverige har ett antal flygplatser av vilka Landvetter har såväl inrikes som utrikes linjetrafik samt chartertrafik och är landets mest trafikerade flygplats näst Arlanda. Vidare upprätthålls inrikestrafik från flygplatserna i Trollhättan och Skövde.

För att Västsverige även i fortsättningen skall kunna rymma storföretagens huvudkontor och ledningsfunktioner samt upprätthålla spjutspetskompetens inom forskning och utbildning är det viktigt att Landvetters flygplats görs mer tillgänglig. Järnvägsförbindelse bör etableras. Resande på fyra av fem stamvägar måste passera Göteborg för att nå flygplatsen. Ett helhetsgrepp för kommunikationerna till och från rikets näst största flygplats måste tas. Antalet internationella förbindelser bör öka.

Då Landvetters flygplats svarar för mycket av Luftfartverkets överskott är det angeläget att de planerade investeringarna i terminalbyggnader och uppställningsplatser för flygplan ryms inom verkets ekonomiska ramar.

Med hållbar miljö och trafiksäker framtid

Det ökande resandet och transporterandet av varor ökar belastningen på miljön och är med dagens fordon, bränslen m.m. inte förenligt med en långsiktigt hållbar tillväxt. Infrastrukturutbyggnaden kan i sig inte lösa denna problematik. Däremot kan och behöver besluten om en fortsatt utbyggnad av transportsystemet inklusive dess infrastruktur skapa bästa möjliga förutsättningar för att en ökad andel av resandet och transporterna kan ske med minsta möjliga miljöbelastning

Viljan att åstadkomma ett hållbart och miljövänligt samhälle leder ofrånkomligen till åtgärder som stärker kollektivtrafiken, järnvägsnätet och sjöfarten. För den skull ska inte värdet av effektiva trafikflöden på vägarna underskattas ur miljösynpunkt. Insatser för att utveckla bränslesnåla motorer och alternativ till nuvarande drivmedel spelar en helt avgörande roll för att reducera biltrafikens negativa påverkan på miljön. Ett strategiskt vägval i detta sammanhang gäller trafikslag för gods-/varutransporter inom och genom regionen. För närvarande ökar tunga varutransporter på vägarna istället för att lyftas upp på järnvägen på grund av stora kapacitetsbrister i järnvägsnätet. För att skapa sådana möjligheter fordras dels ökade möjligheter till långväga kombitransporter av gods på järnväg, dels investeringar i terminaler för omlastning av gods mellan olika trafikslag.

Kollektivtrafiken och bättre järnvägstransporter stärker tryggheten i trafiken i allmänhet. Problemen återfinns främst på vägarna, och här talar statistiken för Västra Götaland sitt tydliga språk. I Västsverige finns en tredjedel av de farligaste vägarna i hela landet. Ett nationellt program för ökad trafiksäkerhet gäller sedan i fjol, och nollvisionen utgör det långsiktiga målet. Investeringar i vägnätet blir då också ofrånkomliga delar av det samlade programmet.

Finansieringsalternativ

När det gäller finansieringen av infrastrukturen sker det oftast med traditionell anslagsfinansiering. Det vill säga att ett projekt finansieras av statsbudgeten direkt under själva byggnadstiden med direktavskrivning på investeringen. Den belastar därför statens budget de år som investeringen genomförs.

Vi menar att det är dags att omvärdera sättet att finansiera vägar och järnvägar. Det är rimligt att dessa projekt inte betalas på en gång och i sin helhet belastar årsbudgeten. De järnvägar och vägar som vi ska bygga nu kommer även nästa generation att kunna dra nytta av. Genom ett sådant synsätt skapas nödvändiga resurser till en snabbare utbyggnad. Vi ser positivt på att fler projekt kommer till stånd som helt eller delvis finansieras med alternativa finansieringslösningar.

Det är dags att tydligt ta ställning till alternativa lösningar för satsningar på infrastrukturen och att staten i sin budget ser satsningar på infrastruktur som en investering och inte enbart som en driftskostnad.

Stockholm den 20 september 2001
Lisbet Calner (s)
Urban Ahlin (s)	Mona Berglund Nilsson (s)
Jan Bergqvist (s)	Marianne Carlström (s)
Berndt Ekholm (s)	Alf Eriksson (s)
Sonja Fransson (s)	Hans Hoff (s)
Sven Hulterström (s)	Ingvar Johnsson (s)
Märta Johansson (s)	Arne Kjörnsberg (s)
Christina Nenes (s)	Lennart Nilsson (s)
Kjell Nordström (s)	Pär Axel Sahlberg (s)
Nils-Erik Söderqvist (s)	Siw Wittgren-Ahl (s)
Majléne Westerlund Panke (s)	Carina Ohlsson (s)