Transpersoners mänskliga rättigheter och tillgång till könskorrigerande vård

Motion 2010/11:So466 av Hillevi Larsson (S)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förändring av lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öka tillgången till könskorrigerande vård för alla transpersoner.

Motivering

Den svenska lag som reglerar de krav som ställs för att en person ska få ändra sitt juridiska kön tillkom 1972 och speglar den tidsanda som då fanns och de lagar som då var gällande. För att ändring av den juridiska könstillhörigheten ska få göras krävs att den sökande är över 18, ogift, svensk medborgare och steril. Sedan 1972 har mycket hänt i den svenska lagstiftningen. Bland annat har vi sedan maj 2009 könsneutralt äktenskap. Att då i lag ställa krav på att en människa ska vara ogift för att få ändra juridiskt kön är förlegat, och det får närmast betraktas som ett misstag av lagstiftaren att detta inte konsekvensändrades när det könsneutrala äktenskapet blev verklighet.

Som en konsekvens av den rådande lagstiftningen är också transpersoner den enda kategori människor i Sverige idag som fortfarande är föremål för tvångssteriliseringar. Detta är år 2010 ovärdigt ett demokratiskt samhälle där respekten för mänskliga rättigheter anses vara central.

Sommaren 2009 offentliggjorde Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm och överdirektör Håkan Ceder att de avsåg att göra en översyn av vården för transpersoner i Sverige – detta för att de genom kontakter med olika organisationer som arbetar för transpersoners rättigheter blivit uppmärksammade på en mängd brister i vården. Den 30 juni i år presenterade så utredaren Karin Lindell sin utredning Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar – Rättsliga villkor för fastställelse av könstillhörighet samt vårdstöd. Utredaren föreslår där att kraven på att vara svensk medborgare, ogift och steril ska tas bort och att kravet på att vara över 18 ska utredas vidare. Hon konstaterar också att den könskorrigerande vården i Sverige har många brister och att en mängd åtgärder behövs för att komma tillrätta med bristerna. Utredaren föreslår också att diagnoskoden ”transsexualism” inte längre ska vara ett krav för att kunna komma i fråga för behandling. Behandling ska ges även till personer som har ospecificerad könsidentitetsstörning och inte vill genomgå en fullständig könskorrigering.

De förslag på åtgärder och lagändringar som framförs i Socialstyrelsens utredning skulle dramatiskt förbättra livet för transpersoner i Sverige. De bör därför skyndsamt bli verklighet.

Stockholm den 25 oktober 2010

Hillevi Larsson (S)