Totalförsvaret

Motion 1988/89:Fö203

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Fö203

av
Totalförsvaret

Utgångspunkter för försvarsplaneringen

De nordiska länderna har som gemensamt mål att åstadkomma stabilitet och
avspänning i norra Europa, även om vi valt olika säkerhetspolitiska
lösningar. Vi kan konstatera att vår gemensamma strävan varit framgångsrik.
Sveriges neutralitetspolitik måste fullföljas med fasthet och konsekvens.
Att vi i vår del av Europa under senare tid varit befriade från allvarliga kriser
betyder inte att situationen varit statisk.

Nordeuropa är ett strategiskt viktigt område. Vi kan tyvärr också
konstatera ökad militär aktivitet i Östersjön. Ubåtskränkningarna fortsätter
i betydande omfattning. Det är allvarligt och oacceptabelt.

Centern medverkade under 1988 till att förstärka resurserna till ubåtsbevakning
och incidentberedskap. Vi har i partipolitisk enighet medverkat till
uppstramning av IKFN-förordningen om bestämmelser för ingripande mot
främmande ubåtar.

Vi måste ha kraft att i varje läge hävda vår integritet. Omvärlden måste ha
klart för sig, att vi både har vilja och förmåga att hävda vår neutralitetspolitik.
Spekulationer om motsatsen måste tillbakavisas. Den nation som
kränker vårt territorium ska vara medveten om att det är den som får ta
konsekvenserna.

Den svenska neutralitetspolitiken är den främsta garanten för vår fred och
vårt oberoende. Nyckeln till framgång ligger i vår förmåga att upprätthålla
trovärdigheten kring våra strävanden. Den bästa förutsättningen för att
uppnå trovärdighet är om vi kan visa omvärlden att Sveriges folk och de
politiska partierna står enade kring värnet av vårt lands oavhängighet och
frihet.

Vårt försvar skall vara fredsbevarande, stabiliserande och krigsavhållande.
Förmågan att upprätthålla ett trovärdigt invasionsförsvar är härvid av
grundläggande betydelse. Utrustning, organisation och utbildning måste
anpassas så att försvarsmaktens förmåga uppfattas som trovärdig i omvärlden.

Ett decentraliserat samhälle är målet för centerns arbete. Det skulle bl a
vara en viktig tillgång för såväl det civila som militära försvaret.

Samhällets struktur och sårbarheten

Det moderna samhället är sårbart, men det kan bli mindre sårbart genom
decentralisering. Ett grundläggande krav på åtgärder är att beredskapshänsyn
skall beaktas i fredstid. I dag byggs ofta sårbarheten in i samhället istället
för att vi skapar flexibla och hållbara system.

Centerns strategi för hur energiförsörjningssystemet bör byggas upp utgår
ifrån ett decentralistiskt synsätt och nödvändigheten av hushållning med
tillgängliga resurser och energianvändningens anpassning efter de krav
miljön ställer. Energiförsörjningen bör baseras på effektivare energianvändning
och utnyttjande av i huvudsak inhemsk, förnybar och miljövänlig
energi.

Att trygga en god beredskap ifråga om livsmedel har allt sedan andra
världskriget utgjort en av grunderna i svensk jordbruks- och försvarspolitik.
Men i det försvarspolitiska beslutet 1987 var livsmedelsförsörjningen av
underordnad betydelse. Försvarsbeslutet innebar dessutom att planeringshorisonten
minskades till en krisperiod på två år och därtill en tid av total
isolering. Centern reserverade sig mot detta.

Storstadslän som Stockholm, Göteborgs och Bohus län har en självförsörjningsgrad
kring 20 procent. Blir storstäderna avskurna från övriga delar av
landet i en krissituation kan stora problem med försörjningen uppstå. I
Norrlandslänen ligger självförsörjningsförmågan på mellan en tredjedel och
hälften. Försörjningen av övre Norrland utgör ett speciellt problem. Redan i
fredstid behövs kontinuerlig tillförsel av förnödenheter motsvarande 50
långtradare per dygn.

Den ökade datoranvändningen skapar nya former av sårbarhet. Allt fler
system i vårt samhälle är beroende av datorer för att alls fungera. Det kan
gälla kommunikationssystem, produktionssystem, informationssystem och
olika former av service till människorna. Datasystemen är utsatta för en rad
hot i kris- och krigssituationer. Det är nödvändigt att alternativa system
behålls och byggs upp inom för samhället väsentliga områden.

Det ökande beroendet av omvärlden har ett försvarspolitiskt pris. En god
försörjningsberedskap är en förutsättning för ett väl fungerande totalförsvar.
En försörjning med tillfredsställande tillgång på livsmedel måste kunna
garanteras såväl under avspärrning som krig om neutralitetspolitiken skall
vara trovärdig. Kostnaden för detta är en försäkringspremie.

S- och fp-majoritetens planeringsförutsättningar i 1987 års beslut innebar
ett ettårigt s k förkrigsskede med en gradvis minskande handel, med ett
några månaders neutralitets- eller krigsskede och ett därefter följande
efterkrigsskede med gradvis återgång till normal handel. Ett sådant synsätt
präglas i hög grad av en strävan att söka leda i bevis att genom större import
motivera sänkt lagerhållning m m på väsentliga områden. Majoritetens
resonemang leder till att det blir möjligt att sälja ut fredskrislager, banta ner
vårt ekonomiska försvar och allmänt reducera vår uthållighet.

Detta är ett betydande risktagande, när sårbarheten samtidigt tillåts öka.
Det kan inte vara rimligt att först fastslå ekonomiskt utrymme som anpassas
till detta. Det finns inget som tillkommit 1987 eller 1988 och som skulle tala
för minskande risker jämfört med bedömningarna 1982.

Mot. 1988/89

Fö203

6

1987 års försvarsbeslut med fortsättning

1987 års försvarsbeslut havererade redan i starten. Ett kompletterande beslut
blev snabbt nödvändigt. Vid ingången av försvarsbeslutsperioden 1987—92
saknades ändå ca 300 milj kr, då armén hade överskridit sitt anslag från
föregående år. Regeringen senarelade då materielbeställningar och nybyggnationer
samt förkortade grundutbildningen inom armén och begränsade
årets repetitionsövningar. Men ÖB kunde redan i sin programplan konstatera
att detta inte skulle komma att räcka. Materielanskaffningen beräknades
bli dyrare och lönekostnaderna stiga mer än tidigare beräkningar. Det
fattades flera miljarder kronor under perioden. Till detta kommer att
materielanskaffningen i försvarsbeslutet skars ned med ca 800 milj kr under
perioden.

Centerpartiet föreslog i augusti 1987 att en parlamentarisk utredning
skulle tillsättas för att förbereda ett nytt beslut. De områden som vi då angav
som nödvändiga att behandla var bl a:

arméns grundorganisation och utbildning
samordningen av försvarets centrala myndigheter

- ledningsfrågor

- försvarsindustriella frågor

- befolkningsskyddet och övriga civila totalförsvarsfrågor.

Efter ett försök med en snabbutredning om arméns situation beslöt
regeringen i november, efter förnyade krav från centerpartiet, att tillsätta en
parlamentarisk försvarsutredning. Centerpartiet anser att utgångspunkten
för det arbetet måste vara att:

- den allmänna värnplikten ska ligga fast

- såväl freds- som krigsorganisationen ska vara decentraliserad

- ubåtsskyddsförmågan och incidentberedskapen ska vara prioriterade
områden.

De militära delarna av totalförsvaret

En fortsatt omstrukturering av fredsorganisationen är nödvändig. Men
centern accepterar inte att stora delar av landet mister sin fredsorganisation.
Det är vår uppfattning att det bör finnas minst ett förband och i vart fall en
militär myndighet i varje län också i framtiden. I Norrbottens län och på
andra håll krävs t ex flera förband/myndigheter.

Arméförbandens krigsorganisation måste vara styrande för hur fredsorganisationen
utformas. Ett decentraliserat militärt försvar talar för ett stort
antal förband över landets hela yta. Samhällets struktur, teknikutveckling
m m kräver att våra soldater är väl utbildade och väl utrustade med modern
materiel.

Krigsorganisationens närmare inriktning måste övervägas inför kommande
försvarsbeslut.

Luftförsvaret

Ett starkt luftförsvar är nödvändigt. För att tillgodose den allt viktigare
incidentberedskapen bör möjligheterna tas till vara att i ökad utsträckning

Mot. 1988/89

FÖ203

7

utnyttja Draken-systemet. Överbefälhavaren har prövat möjligheterna att
modifiera fler flygplan J 35 Draken än vad som tidigare beslutats och har
föreslagit att samtliga byggs om till den s k J-versionen. Detta innebär en
utökning med tolv flygplan. Enligt ÖB skapar en sådan åtgärd handlingsfrihet
att på 1990-talet organisera ytterligare en jaktdivision.

Centerpartiet föreslog i samband med försvarsbeslutet 1987 att ytterligare
flygplan JA 37 borde anskaffas så att ytterligare en halv division kunde
organiseras under perioden. Möjligheterna skulle därmed öka att kunna
gruppera flygförband på Gotland. Vi fick inte majoritet för detta, men anser
att ÖBs förslag om modernisering av J 35 är acceptabelt.

JAS 39-systemets kvalitet, främst vad gäller motmedel och beväpning, bör
utökas. Den närmare inriktningen bör övervägas i den parlamentariska
utredningen.

Marin kapacitet

Ubåtsförbanden har stor betydelse för såväl invasionsförsvaret som ubåtsskyddet
i fred. Vi anser att ytterligare resurser ska avdelas för ubåtsförbanden.
Det är nödvändigt att marinens materielanskaffning fullföljs och om
möjligt förstärks.

Det krävs också ett snabbare och effektivare rapporteringssystem och en
bättre insatsberedskap. Följande bör beaktas i den parlamentariska utredningen
och/eller i det fortlöpande arbetet för att förbättra rapportering och
insatsberedskap:

1. Bevakningen måste förbättras bl a genom ett samarbete med yrkesfiskare
och bofast skärgårdsbefolkning. Utbildning och ersättningsmöjligheter
bör skapas för dessa.

2. En bättre samordning av den statliga skärgårdspolitiken krävs, så att
inte långa kuststräckor blir utan militära eller civila posteringar. Planerna på
neddragningar av kustartilleriet hotar ytterligare att försämra bevakningen
av våra kuster.

3. De olika försvars- och bevakningsområdena längs kusterna bör få
resurser att snabbt följa upp rapporterade kränkningar.

4. Utbildning och bemanning för den centrala ubåtsjaktstyrkan bör
planeras så att den är tillgänglig för insatser under hela året.

Främmande underrättelseverksamhet

Sverige är ett öppet samhälle som i princip ger utländska medborgare samma
rätt som svenska att fritt vistas i landet, utom i sådana områden som är av
särskild betydelse för försvaret. De bestämmelser som reglerar otillbörlig
insyn är den s.k. skyddslagen och förordningen om skyddsområden och
kontrollområden. Utredningen om tillträdesskydd överlämnade sitt betänkande
Militära skyddsområden (SOU 1986:7), i april 1986.1 den föreslås en
ny reglering av skyddsområden och en översyn av skyddslagen. Regeringen
har ännu inte lagt fram något förslag med anledning av utredningen. Vi anser
mot denna bakgrund att riksdagen bör begära förslag till åtgärder.

Riksdagen beslöt 1987 skärpa reglerna för kontroll och registrering av
utländsk lastbilstrafik i Sverige. Riksdagen underströk också att tullverket

Mot. 1988/89

FÖ203

8

har möjlighet att ålägga misstänkta TIR-bilar att utnyttja viss angiven
vägsträcka inom viss tid. Vi anser att det är viktigt att misstankar om olovlig
underrättelseverksamhet noggrant följs upp av tull, polis och militära
myndigheter. En vaksam allmänhet är också en viktig förutsättning för att
motverka främmande underrättelseverksamhet i vårt land.

Säkerhetspolitisk forskning

ÖBs utredning om FU 88 och perspektivplanen för försvaret gav förutsättningar
för en debatt om försvarets framtida utformning. Debatten kom att
koncentreras till utbildningsorganisationen och värnpliktens roll. Den säkerhetspolitiska
debatten är däremot begränsad i vårt land. Inte minst mot
bakgrund av det ökade intresset för Nordeuropa och de initiativ som
framfördes av Sovjetledaren Gorbatjov i hans FN-tal om bl a begränsningar
av landstigningstrupper, är det nödvändigt att stimulera en bredare diskussion
om säkerhetspolitiken. En djupare säkerhetspolitisk diskussion kan
både skapa underlag för framtida försvarsbeslut och nedrustningsinitiativ.

För Sverige, som ett alliansfritt land, är det utomordentligt angeläget att ha
tillgång till inhemsk säkerhetspolitisk expertis. Detta gäller naturligtvis i
första hand analyser av närområdet, Norden och övriga Europa, men måste
självfallet också ses i ett vidare perspektiv.

Det är därför angeläget att ett samlat grepp tas för att utreda den
säkerhetspolitiska forskningens framtid. Det är angeläget att möjliggöra och
slå vakt om en på en gång oberoende och kritisk, relevant och solid forskning.
På lång sikt ska ett sådant centrum skapa kompetens för att kunna formulera
alternativ för ett aktivt svenskt säkerhetspolitiskt agerande. Möjligheterna
att skapa ett centrum för säkerhetspolitisk forskning i landet bör klarläggas.
Centerpartiet har i en motion om fred och avspänning föreslagit att
regeringen bör återkomma med förslag om ett säkerhetspolitiskt centrum,
gärna knutet till ett från försvarsmakten fristående, befintligt forskningsinstitut.

Försvarsmateriel och export

Export av krigsmateriel är i princip förbjuden, men kan ske efter dispens från
regeringen.

En krigsmaterielexport möjliggör ett bibehållet svenskt kunnande och
oberoende och gör att kostnaderna för svensk krigsmateriel kan nedbringas.
Exporten ska vara förenlig med svensk säkerhetspolitik.

Utredningen om krigsmaterielexport bör lägga fram förslag om gränsdragning
mellan civil och militär materiel. Ansvarsfördelningen mellan regering
och riksdag måste utredas, inklusive den rådgivande nämndens roll. Utredningen
bör också föreslå åtgärder för att förbättra insynen och pröva om en
inofficiell lista kan upprättas över länder som uppfyller kraven för svensk
vapenexport. Syftet ska vara att minska exportens omfattning och antalet
länder till vilka marknadsföring kan ske.

Samarbetsavtal ska endast få utnyttjas för att samutveckla svensk försvarsmateriel
och självfallet inte för att kringgå förbud mot krigsmaterielexport.
Handel med svensk krigsmateriel måste underkastas en rigorös kontroll, helt
på företagens bekostnad.

Mot. 1988/89

FÖ203

9

Centerpartiet vill starkt understryka att det aldrig får råda någon tvekan
om att reglerna för svensk vapenexport och tillämpningen av dem fullt ut ska
harmonisera med den svenska säkerhets- och utrikespolitiken. Stor vikt
måste dessutom läggas vid totalbedömningen av köparlandets utrikes- och
inrikespolitiska förhållanden. Vi har i motionen om fred och avspänning
också fört fram förslag till internationella åtgärder för att begränsa vapenhandeln.

Totalförsvarsplikten

Grunden i det militära försvaret skall utgöras av allmän värnplikt för män.
Den allmänna värnplikten är av avgörande betydelse för att svenska folket
skall känna delaktighet i försvarssträvandena. De signaler som framförts om
radikalt nedkortad värnpliktsutbildning är en utmaning mot detta synsätt.
Det bör starkt understrykas, att det är uppgifterna i krig som ska avgöra
utbildningstidernas längd liksom krav på erfarenhet och mognad, inte
ekonomiska ramar eller teoretiskt önsketänkande. Centerpartiet kan inte
godta förslaget om 2,5 månaders utbildning. Vi anser att det är viktigt att
utbildningen ger bredd och flexibilitet.

Utöver den allmänna värnplikten för män finns i dag en rad pliktlagar för
både män och kvinnor. Det är viktigt att varje medborgare skall ha möjlighet
att delta i försvaret av vårt land inom ramen för totalförsvaret. Den som inte
gör värnpliktstjänstgöring bör ges möjlighet till civilförsvarsutbildning.
Dagens vapenfria tjänstepliktiga måste också ses som en resurs för totalförsvaret
och ges meningsfull utbildning, som ska leda till en relevant uppgift
inom totalförsvaret.

Den allmänna värnplikten och civilförsvarsplikten är den bästa garantin
för nära kontakt mellan totalförsvaret och det övriga samhället. Den måste
vara grunden också i det framtida försvaret.

Hemvärnet och de frivilliga försvarsorganisationerna har stor betydelse
och verksamheten där måste stödjas. Samarbetet mellan frivilligorganisationerna
och förbanden är viktigt för totalförsvaret.

Värnpliktsfrågor

Centerpartiet har tidigare motionerat om att de värnpliktigas ekonomiska,
sociala och andra villkor bör utredas. En sakkunnig utarbetade med
anledning av centermotionen en förberedande studie inför ett sådant
utredningsarbete. Någon utredning tillsattes inte med hänvisning till tidpunkten.
Försvarsministern ansåg dock att frågan ånyo bör ”aktualiseras
som ett led i förberedelserna för nästa försvarsbeslut”. Eftersom en
försvarsutredning nu har tillsatts anser centerpartiet att tiden är mogen för att
tillsätta en värnpliktssocial utredning. Utredningsbehov finns vad gäller de
ekonomiska villkoren, försäkringsskyddet, hälso- och sjukvården, kulturoch
fritidsutbudet, arbetsmiljön, trafiksäkerhetsfrågor, arbetsförmedling
och medinflytandefrågor.

Idag saknas försäkringsskydd för hela dygnet för de värnpliktiga. Informationen
om detta är dessutom bristfällig. Försvarsutskottet konstaterade i sitt
yttrande över en centermotion om detta att vissa kompletteringar kan

Mot. 1988/89

FÖ203

10

behövas. Förslag till lagändringar och kostnadsberäkningar för ett heltäckande
försäkringsskydd bör utarbetas.

Reglerna för kontant arbetsmarknadsstöd, KAS, för värnpliktiga är inte
jämförbara med den ersättning som utgår för motsvarande tids förvärvsarbete.
Vi anser att tjänstgöringen bör jämställas med fem månaders förvärvsarbete
vid ansökan om KAS.

Trafikolyckorna ökar i försvaret. Utbildningen av fordonsförare har stora
brister. Ett sätt att förbättra utbildningen kan vara att ge de värnpliktiga
möjlighet att ta civilt körkort på de fordon som de utbildas på i försvaret.
Såväl personal som värnpliktiga måste göras uppmärksamma på säkerhetsfrågorna.
De värnpliktiga skyddsassistenterna måste få rätt att stoppa förare
om de t ex inte är tillräckligt utvilade efter en övning. Erfarenheterna av de
åtgärder för att förbättra trafiksäkerheten som vidtagits av bl a chefen för
armén bör utvärderas för att ge underlag för vidare åtgärder.

Värnpliktsresandet ökar pga befolkningsomflyttningar, förbandsnedläggningar
och av beredskapsskäl. Ett sätt att minska kostnaderna är den
försöksverksamhet med s k 10/4-utbildning som prövas vid vissa Norrlandsförband.
Det innebär att utbildningen koncentreras till tio arbetsdagar och
fyra fridagar. Vi anser att utvärdering av detta bör göras för att om möjligt
utöka systemet till flera förband.

Försvarets Fferculesplan kan förbättra transportmöjligheterna. Idag saknas
besättningar för att göra detta möjligt. Den ökande tillgången av piloter
öppnar nu möjligheter att öka transporterna med dessa plan. Försvaret bör
utnyttja möjligheten till utbildning av fler besättningar för Herculesplan.

De värnpliktiga bör fortlöpande få del av den standardökning som sker i
samhället. Vi anser att värnpliktsförmånerna återkommande måste räknas
upp. Den värnpliktssociala utredningen bör utarbeta ett system för detta.

Det civila kunnande som de värnpliktiga och vapenfria har, måste bättre
tas till vara i tjänstgöringen. Det ökar såväl motivationen som resultatet. Vi
anser att utredningen bör lägga fram förslag om hur detta kan förbättras.

Informationen om vapenfri tjänst bör förbättras. Lagen säger att den som
har en allvarlig personlig övertygelse mot bruk av vapen mot annan har rätt
till vapenfri tjänst. Om denna möjlighet och rätt som den enskilde har, måste
ges tydlig information i samband med mönstringen.

Repetitionsutbildning

Endast hälften av krigsförbanden har genomfört krigsförbandsövningar
under senare år. Ett stort antal förband behöver vid en mobilisering därför
kompletterande utbildning för att bli stridsberedda. Ett krigsförband som
inte övas och samtränas med andra förband får en lägre kvalitet. Häri kan
ligga ett ökat politiskt risktagande.

Centern anser att det måste bli balans mellan uppgifter och resurser.
Regeringen måste i februaripropositionen redovisa resursförstärkningar till
repetitionsutbildning inom främst armén och marinen.

Mot. 1988/89

FÖ203

11

Personalutveckling

Försvarsmaktens viktigaste resurs är personalen. Försvaret har under senare
år haft stora avgångar. Det är viktigt att personalfrågorna betonas inom
försvaret. För att åstadkomma en gynnsam personalutveckling krävs att den
enskilde upplever en överensstämmelse mellan mål, resurser och personliga
insatser. Planerad förstärkning av utbildningsområdet medför förbättrade
förutsättningar för att den enskilde skall uppleva en sådan överensstämmelse.
Det stora ansvar, som det innebär att vara militär ledare, måste också
märkas i personalpolitiken.

Det är bl a nödvändigt att se över chefers befogenheter. Framtiden
kommer att innebära ökade krav i detta avseende.

Befolkningsskydd

I Sverige finns drygt 60 000 skyddsrum med plats för 6,3 miljoner människor.
Majoriteten i 1987 års försvarsbeslut halverade nära nog de ekonomiska
ramarna för skyddsrumsbyggande. De allvarligaste bristerna i dag finns i de
större städerna.

Sammantaget konstaterar statens räddningsverk i sin programplan för
1987-92 att stora inskränkningar kommer att göras. Nya byggnader kommer
att uppföras utan skyddsrum, trots behov. Bristtäckning kommer att ske i
begränsad omfattning och enbart i särskilt utsatta regioner. Behovet av
modernisering är stort men måste till stor del skjutas på framtiden. Många
äldre skyddsrum saknar godtagbara skydd mot kemiska vapen. Besiktningsoch
underhållsverksamheten kan inte bedrivas i önskvärd takt. Det är
allvarligt om tilltron till skyddsrumssystemet sviktar, vilket statens räddningsverk
skriver i programplanen.

En parlamentarisk utredning gör f n en översyn rörande behov av och
principer för befolkningsskyddet. Vi avvaktar därför utredningens förslag
om resursförstärkningar.

Resurser till det civila försvaret

Överstyrelsen för civil beredskap, ÖCB, har anmält att det behövs ytterligare
ca 1 800 milj kr under femårsperioden för att nå målen enligt 1987 års
försvarsbeslut. Resursbehovet avser endast neutralitets-/och krigsskedet,
inte förkrigsskedet.

Budgetförslaget för 1989/90 innebär bl.a.

- att behovet av samband och signalskydd inom det civila försvaret inte kan
tillgodoses

- att de av ÖCB föreslagna säkerhetsåtgärderna på ADB-området inte kan
genomföras

- att skyddsrumsbristerna kvarstår

- att försörjningsberedskapen endast kan tillgodoses till ca 75 %, vid några
månaders krigssituation. Bristen gäller bl a proteinfoder, elektronikkomponenter
och vissa kemikalier. Medlen till beredskapslagring och industriella
åtgärder minskar med ca 6 milj kr, medan driften ökar med ca 4
milj kr. Försvarsministern avdelar mer pengar för drift av beredskapslager
än vad ÖCB anser nödvändigt

Mot. 1988/89

FÖ203

12

- att bidragen till frivilligorganisationerna minskar med 3 milj. kr. Mot. 1988/89

Centerpartiet anslår 96 milj kr ytterligare till beredskapslagring och FÖ203
industriella åtgärder. Vi avvisar däremot höjning av anslaget för drift av
beredskapslager.

Frivilligorganisationerna fyller en viktig roll och vi ser därför ingen
anledning att minska anslagen till dessa. Vi föreslår därför att ytterligare 3
milj kr anvisas.

Riksdagen har ålagt ÖCB betydande uppgifter för att förbättra samhällets
ADB-säkerhet. ÖCB har föreslagit att en säkerhetsbyrå och ett säkerhetsråd
på ADB-området bör inrättas. Statskontoret ställer sig bakom ÖCBs förslag,
som dock avvisas av regeringen. Istället föreslås en engångsanvisning.

Regeringen föreslår också en nedskärning av medlen för extern information.
Riksdagen underströk i 1987 års försvarsbeslut behovet av information
för att skapa beredskapshänsyn i samhällsutvecklingen. Vi föreslår att 1 milj
kr ytterligare anvisas för information och datasäkerhet.

Regeringens förslag till medel till civilförsvaret innebär vidare att resurserna
till hemskydd, för materielinköp inklusive andningsskydd blir begränsade.
Med hänsyn till att den förrådsställda materielen till stor del är starkt
föråldrad anser vi att ytterligare 4 milj kr bör avsättas för detta ändamål.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställes

1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om inriktningen av parlamentariska försvarsutredningens arbete,

2. att riksdagen hos regeringen begär förstärkta åtgärder mot
främmande underrättelseverksamhet i enlighet med motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär att en värnpliktssocial utredning
tillsätts i enlighet med motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder att förbättra trafiksäkerheten
inom försvaret,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om åtgärder för att förbättra transportmöjligheterna,

6. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att förbättra
informationen om vapenfri tjänst,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om resurser till repetitionsutbildningen,

8. att riksdagen anslår 197,37 milj kr, 96 milj kr utöver regeringens
förslag, till beredskapslagring och industriella åtgärder,

9. att riksdagen anslår 227 milj kr till drift av beredskapslager, en
minskning med 4 milj kr,

10. att riksdagen anslår 3 milj kr utöver regeringens förslag till
frivilligorganisationerna,

13

11. att riksdagen anslår 50,5 milj kr, 1 milj kr utöver regeringens Mot. 1988/89
förslag, till datasäkerhet och extern information i enlighet med FÖ203
motionen.

Stockholm den 19 januari 1989
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)

14