Tillsyn vid badanläggningar

Motion 2002/03:Fö265 av Kent Härstedt och Annika Nilsson (s)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Fristående motion
Tilldelat
Försvarsutskottet

Händelser

Inlämning
2002-10-23
Hänvisning
2002-10-30
Bordläggning
2002-10-30

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av säkerheten vid allmänna badanläggningar.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på lämpliga åtgärder.

Motivering

Det finns i dag inga särskilda rättsregler för säkerhetsfrågor för badanläggningar utomhus eller inomhus, inte heller för hur tillsynen skall gå till eller vem som skall utföra densamma. Det som gäller är samma rättsliga regler som för resten av samhället. Det kan finnas lokala föreskrifter och ordningsstadgar, men Sveriges Livräddningssällskap (SLS) har inte stött på några sådana i någon större omfattning. Det finns alltså inga föreskrifter som klart uttalar att man är skyldig att ha badvakter vid sin badanläggning. När SLS i dag arbetar för att stärka säkerheten och förebygga olyckor finns det endast en paragraf som SLS kan stödja sig på i argumentationen för livräddningsutrustning och kunskap i vattensäkerhet och det är 41 § räddningstjänstlagen, som egentligen är skriven för brandsäkerhet. Där står: ”Ägare/innehavare av byggnader eller andra anläggningar skall i skälig omfattning hålla utrustning för släckning av brand och för livräddning vid brand eller annan olycka.” I konsekvensens namn bör man då kunna hantera en sådan utrustning.

Räddningstjänstlagen reglerar egentligen bara den enskildes, kommunens och räddningsnämndens ansvar samt statliga myndigheters räddningstjänstansvar. Detta har gjort att det förekommer alternativa lösningar till badvakter, som skyltar med texten ”här badar ni på egen risk” eller liknande. Inte minst Stockholm använder sig av denna metod. Man ska då känna till att svenska domstolar brukar vara restriktiva vid bedömningar av liknande friskrivningsklausuler, men det existerar inga rättsfall som åberopat detta. Numera finns även en trend att så långt som möjligt göra badanläggningar till ”kliniska inrättningar” utan personkontakt. In i ena ändan och ut i nästa utan att ha träffat någon badpersonal. Ett exempel är Stockholm där man t.o.m. automatiserar in- och utpasseringen till badanläggningar för att minska behovet av personal, ett sätt som gör att kontakten mellan besökare och personal minskar ytterligare. Möjligheten att förebygga ett tillbud minskar ytterligare då riskbedömning av badgästen uteblir utan kontakttillfället, d.v.s. ingen snabbkoll på standard, hälsoläge eller liknande för att förebygga en eventuell olycka.

Under den gångna sommaren har vi erfarit flera tragiska drunkningsolyckor där barn förolyckats: en i Fittja, på utebadet där en 5-åring drunknade, en annan på sensommaren i Tensta simhall, där en icke simkunnig 7-årig pojke från fritids lämnat sina kamrater och fritidsledare och sökt sig till den större bassängen i simhallen och efter ett tag återfanns på bassängbotten. Räddningen kom för sent. Denna simhall bevakas i likhet med Stockholms övriga simhallar sedan många år med övervakningskameror och inte av personal i hallen. Erfarenheter av detta slag borde genast leda till förändring. Tempot på svenska badanläggningar kommer att öka som på många andra ställen i samhället. Man kan inte bygga bort alla risker som kommer i takt med att alltfler upplevelseutrustningar uppfinns för bad. Utbildad personal i form av badvakter som klarar denna utveckling är ett måste.

Därför är det angeläget att vi i Sverige får en lag som gör det till ett obligatorium att det skall finnas badvakter vid alla badanläggningar där allmänheten har tillträde, att vi slår fast att det skall finnas krav på utbildningsnivå för badvakter där vattensäkerheten skall ligga i paritet med de krav som håller på att införas i övriga Europa samt att det skall finnas krav på uppdatering av badvaktskompetensen.

Stockholm den 23 oktober 2002

Kent Härstedt (s)

Annika Nilsson (s)


Yrkanden (2)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av säkerheten vid allmänna badanläggningar.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på lämpliga åtgärder.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.