Sveriges regering och Irans kärntekniska program

Motion 2012/13:U217 av Annelie Enochson och Mikael Oscarsson (KD)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sveriges regering ska verka för att frågan kring Irans utvecklande av massförstörelsevapen snarast tas upp i FN:s säkerhetsråd för eventuellt införande av ytterligare sanktioner.

Motivering

Återkommande rapporter indikerar att Irans anrikningsprogram för uran tjänar syftet att på sikt framställa atomvapen. IAEA:s rapport från 2011 beskrev Irans arbete för att utveckla en ”nuclear explosive device”, vilken kan användas för kärnvapenkrigföring. De högnivåsamtal som förts mellan Irans representant Saeed Jalili och motparten, ledd av EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton, har efter många års förhandlingar under sommaren 2012 kollapsat till förmån för samtal på lägre tjänstemannanivå. Irans regering hävdar att det kärntekniska programmet ska tillgodose elbehov, men det finns skäl att tro att landet ämnar skaffa sig atomvapen.

USA och Israel var länder som tidigt vågade att kraftfullt uttrycka sin oro över utvecklingen. Men det är viktigt att minnas att inte bara Israel och USA hotas av utvecklingen i Iran. En fundamentalistisk regim i Iran kan mycket väl förse exempelvis fundamentalistiska terrorgrupper med kärnvapen och i dessas händer hotas alla demokratier i världen, inklusive Sverige.

Då USA och Israel inte har någon diplomatisk relation till Iran, har EU engagerat sig i förhandlingar kring ytterligare inspektioner. Förhandlingarna har i dess slutskede letts av Catherine Ashton fram till dess sammanbrott. Regeringen i Iran är givetvis orolig för att FN:s säkerhetsråd ytterligare ska skärpa de sanktioner som inletts gentemot landet. Vid fyra tillfällen har sanktioner införts och skärpts gentemot Iran. USA förklarade sig under juni 2012 villigt att ytterligare skärpa sanktionerna genom att få viktiga oljebolag att sälja av och flytta sin oljeproduktion från landet. För att ge en bred förankring bör även FN:s säkerhetsråd stå bakom skärpta sanktioner. De sanktioner som tidigare initierats mot oljesektorn har överträffat förväntningarna i effektivitet. Sanktionernas främsta uppgift är att köpa tid. Med utökad tid ges iranska frihetslängtande krafter möjlighet att vända utvecklingen mot fred istället för hat och ofrihet.

En given linje i Sveriges utrikespolitik måste vara att bekämpa terrorism, diktatur och allvarliga hot. Sverige ska stå för en progressiv utrikespolitik, för demokrati och frihet även när den hotas. Därför behöver Sveriges regering verka för att FN:s säkerhetsråd snarast tar upp frågan om ett eventuellt införande av sanktioner för att förhindra Irans utvecklande av massförstörelsevapen.

Stockholm den 27 september 2012
Annelie Enochson (KD)	Mikael Oscarsson (KD)