Sverige och Europa

Motion 2000/01:U513 av Bo Lundgren m.fl. (m)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 55

2 Förslag till riksdagsbeslut 56

3 Våra förslag 58

3.1 Det svenska ordförandeskapet 58

3.2 EU-utvidgningen 58

3.3 Regeringskonferensen 58

3.4 Institutionella reformer 58

3.5 En effektiv gemensam utrikes- och säkerhetspolitik 59

3.6 Ett svenskt euromedlemskap 59

3.7 Fri rörlighet 60

3.8 En gemensam marknad 60

3.9 Frihandel och EU:s jordbrukspolitik 61

3.10 Budget 61

3.11 En ändamålsenlig strukturpolitik 61

3.12 Gemensamma initiativ för miljön 61

3.13 Bekämpa narkotika och organiserad brottslighet 61

3.14 Stadga om grundläggande rättigheter 62

3.15 En stark och avgränsad union 62

3.16 Flexibel integration 62

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hur Sverige under ordförandeskapet skall säkerställa ett politiskt genombrott i utvidgningsförhandlingarna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU skall ha beredskap att välkomna nya medlemsstater fr.o.m. Slutet av 2002.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen under det svenska ordförandeskapet kommer att ha den snabbinsatsförmåga som krävs för att ha kapacitet att agera inom 30 dagar om det uppstår en ny krissituation på Balkan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör söka delta i valutasamarbetet fr.o.m. den 1 januari 2002.1

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en grundläggande översyn av ECHO.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skapa en gemensam invandrings- och flyktingpolitik inom EU.2

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bekämpande av brott inom EU.3

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU bör verka för en regelrevision.4

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att undanröja de kvarvarande hindren som leder till inskränkningar i den inre marknadens funktionssätt.4

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en rätt att söka sjukvård inom hela EU.5

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att upprätta en gemensam livsmedelsmyndighet inom EU.6

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa EU:s TV-direktiv.7

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att reformera om EU:s regionalpolitik.4

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av initiativ för att minska EU:s beroende av olja och andra fossila bränslen.6

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU bör ansluta sig till Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.7

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förhindra att stats- och regeringschefer vid toppmöten fattar beslut som inte beretts och vars konsekvenser inte övervägts.7

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en fortsatt reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik.6

1 Yrkande 4 hänvisat till FiU.

2 Yrkande 6 hänvisat till SfU.

3 Yrkande 7 hänvisat till JuU.

4 Yrkandena 8, 9 och 13 hänvisade till NU.

5 Yrkande 10 hänvisat till SoU.

6 Yrkandena 11, 14 och 17 hänvisade till MJU.

7 Yrkandena 12, 15 och 16 hänvisade till KU.

3 Våra förslag

3.1 Det svenska ordförandeskapet

Den 1 januari 2001 övertar Sverige ordförandeskapet för EU:s ministerråd. Detta kommer att ställa höga krav på Sverige. Huvuduppgiften är att uppnå ett politiskt genombrott i utvidgningsförhandlingarna. Andra prioriterade uppgifter är att stärka den säkerhets- och försvarspolitiska dimensionen av EU-samarbetet, att EU tar initiativ i WTO för att stärka frihandeln och att ta initiativ att minska det höga och ökande beroendet av fossila bränslen.

3.2 EU-utvidgningen

Det finns nu en historisk möjlighet att ena Europa och läka det sår som järnridån utgjorde mellan Väst- och Östeuropa. Resultatet blir ett större, alleuropeiskt EU. De nya medlemmarna har en annorlunda historisk bakgrund med en väsentligt lägre levnadsstandard. I gengäld har de en mycket snabbare utveckling. Utvidgningen kommer i snäv mening att kosta mer för EU:s egen budget, men vinsterna i form av en mer dynamisk utveckling och ett stabilare och tryggare Europa är enormt mycket större. Utvidgningen är en vinst för kandidatländerna, för det nuvarande EU och för Europa i dess helhet.

EU har gjort ett bestämt politiskt åtagande att nya medlemsstater skall kunna välkomnas från och med slutet av 2002. Denna tidtabell måste efterlevas.

Genom medlemskapet får de nya medlemmarna bättre och stabilare villkor för att växa ikapp. EU är ingen transfereringsunion utan en union som ger medlemsländerna goda möjligheter att utvecklas av egen kraft.

3.3 Regeringskonferensen

Den pågående regeringskonferensen måste avslutas senast i december i år för att inte fördröja utvidgningen. Kommissionen bör effektiviseras. Det räcker med en komissionär per medlemsland. Det är rimligt att förändra röstviktningen i ministerrådet så att den i högre grad motsvarar befolkningsstorleken. Det kan också ske genom s.k. dubbel majoritet. Utökad användning av kvalificerad majoritet är också viktigt när antalet medlemsstater ökar från dagens femton till uppemot trettio.

3.4 Institutionella reformer

En framtida regeringskonferens bör ges mandat att grundligt överarbeta fördragen för att göra dem mer klara och stringenta. Den bör inte börja arbeta förrän det finns ett antal nya medlemsländer från Central- och Östeuropa. Det ligger ett värde i att inte bara ha ett västeuropeiskt utan även ett central- och östeuropeiskt perspektiv på EU:s framtida utveckling.

3.5 En effektiv gemensam utrikes- och säkerhetspolitik

EU:s högsta prioritet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken bör vara att bidra till säkerhet och stabilitet i första hand i det europeiska närområdet med särskild betoning på Balkan, Ryssland och Medelhavsregionen.

Sverige bör aktivt medverka till att driva på arbetet med den säkerhets- och försvarspolitiska dimensionen i EU. Erfarenheterna från Balkan visar tydligt att EU:s krishanteringsförmåga måste stärkas. Ytterst handlar detta arbete om att utveckla en direkt relation mellan EU och Nato. Militära EU-insatser kommer endast att bli aktuella i situationer där Nato som helhet valt att inte agera. Därmed säkerställs att det inte uppstår konkurrens mellan EU och Nato.

EU:s förmåga till militär och civil krishantering byggs ut med nya beslutsinstanser, lednings- och analysfunktioner. Det avgörande är dock att medlemsländerna ställer tillräckliga resurser till förfogande. Tyvärr har Sverige sammantaget för liten kapacitet. Sverige måste satsa mer på det militära försvaret och även på vissa andra komponenter för att fullt ut kunna fullgöra sitt ansvar.

Handeln med krigsmateriel är undantaget från EU:s inre marknad. Vi menar att tiden nu är mogen att införa gemensamma EU-regler för export av krigsmateriel och en gemensam myndighet som hanterar regelverket. Det skulle göra det lättare att bibehålla en livskraftig europeisk försvarsindustri.

EU:s katastrofbistånd måste organiseras bättre och samordnas med medlemsländerna. Det bör genomföras en grundläggande översyn av ECHO, som är EU:s myndighet för katastrofbistånd.

EU främjar kontakterna och samarbetet med och mellan länderna vid Medelhavets södra och östra kust. Syftet är att skapa ett frihandelsområde år 2010. EU bör utnyttja möjligheten av ett fredsavtal i Mellanöstern för att intensifiera sin medelhavspolitik. Förutom handel och ekonomi bör EU fokusera på Medelhavets miljöproblem och på mänskliga rättigheter och demokrati.

3.6 Ett svenskt euromedlemskap

Sverige bör snarast ansluta sig till de tolv länder som nu genomför den gemensamma valutan – euron. Regeringen bör presentera en tidtabell över processen för beslut om euron. Så snart ett beslut om en svensk euroanslutning är fattat bör Sverige ansluta sig till ERM2. En informationsinsats om euron i syfte att öka kunskapen och intresset hos svenska folket behöver genomföras.

3.7 Fri rörlighet

Den fria rörligheten för medborgare i EU-länder är central. Det är naturligt att successivt avveckla gränskontrollerna och därmed göra rörligheten fullständig. I det perspektivet behöver EU en gemensam invandrings- och flyktingpolitik. Flyktingpolitiken bör baseras på en gemensam ansvarsfördelning. Det land som tar emot fler flyktingar skall ersättas från det gemensamma för detta.

3.8 En gemensam marknad

EU skall arbeta för att utvidga den inre marknaden och få bort offentliga monopol. Post, el, järnväg, flyg, buss- och landsvägstransporter får inte stoppas av nationsgränser. Det finns fortfarande alltför många inskränkningar i den inre marknadens funktionssätt. EU skall med kraft undanröja de kvarvarande hindren.

Vi menar att det skall finnas en rätt att söka sjukvård inom hela EU. Genom en vårdgaranti skall svenskar få sådan sjukvård finansierad med de skatter eller avgifter som måste garantera en god sjukvård. Det skulle vara en stor hjälp för alla som inte får sjukvård i tid och som får vänta olidligt länge på en behandling.

Den inre marknaden måste öppnas för skattefinansierade tjänster som utbildning, social service och hälso- och sjukvård. Det faktum att de sociala systemen och betalningsskyldigheten beslutas i varje medlemsland får inte hindra rätten att söka en offentligfinansierad tjänst även i andra länder. En sådan rätt skulle stärka situationen inte minst för dem som nu har svårt att få sina behov tillgodosedda.

EU behöver utveckla en gemensam livsmedelsmyndighet, i likhet med den amerikanska FDA. Det skulle bättre garantera en hög standard och att det inte av nationalistiska skäl uppstår hinder på den gemensamma livsmedelsmarknaden.

TV-bolagen skall fritt förfoga över programinnehållet i enlighet med ländernas tryckfrihetsförordningar. Det kan inte accepteras att EU ställer krav på en viss sammansättning av programmen. EU:s s.k. TV-direktiv bör avskaffas.

EU:s regionalpolitik behöver reformeras. I stället för att ge riktade bidrag till svaga regioner i medlemsländer bör det i stället ske en avräkning på medlemsavgiften för länder som ligger väsentligt under genomsnittet av EU:s medelinkomst. Medlemsländerna kan själva bättre utforma sin egen regionalpolitik under förutsättning att det sker i överensstämmelse med konkurrensreglerna på den inre marknaden. EU skall däremot kunna ge stöd till regionalt samarbete över nationsgränser. Här finns det ett mervärde i en europeisk regionalpolitik. Särskilt viktigt är det regionala samarbetet mellan länder som tidigare kanske har varit i konflikt eller har spända relationer. Det gäller inte minst kandidatländerna och gränsen mellan kandidatländer och länder längre österut, som t.ex. Ryssland.

3.9 Frihandel och EU:s jordbrukspolitik

EU måste vara öppet mot omvärlden. Den inre marknaden får inte skyddas mot import. Därför bör EU under Sveriges ordförandeskap tillsammans med USA:s nyvalda administration ta initiativ till att avveckla i-ländernas tullar på industri och råvaror. Därmed kan processen i WTO få en ny start, vilket är av särskilt stor betydelse för u-länderna. En världsmarknadsanpassning av den europeiska jordbrukssektorn är angelägen också med hänsyn både till EU-utvidgningen och till vikten av att skapa en sund världsmarknad för jordbruksprodukter.

3.10 Budget

Budgetens tak om högst 1,27 procent av BNI skall ligga fast.

3.11 En ändamålsenlig strukturpolitik

I likhet med många medlemsländer har EU utvecklat alltför omfattande regler. Därför behövs en regelrevision med syfte att avskaffa onödiga regler och göra kvarvarande enklare och mer tydliga. En gemensam marknad behöver gemensamma regler, men de skall vara enkla och överskådliga. Rätten att utfärda regler för den inre marknaden får inte överlåtas på medlemsländerna. Det skulle resultera i protektionism och en ökning av regelmängden.

3.12 Gemensamma initiativ för miljön

EU ska motverka miljöföroreningar över gränserna. Utsläpp i vatten och luft känner inga gränser. Under det svenska ordförandeskapet bör initiativ tas för att minska EU:s beroende av olja och andra fossila bränslen. Den senaste tidens utveckling visar att det är en ohållbar politik att göra Europa mer beroende av fossila bränslen, vilket för närvarande sker i många länder, inklusive Sverige.

3.13 Bekämpa narkotika och organiserad brottslighet

EU:s polissamarbete behöver förstärkas. De enskilda medlemsländerna är idag för små för att klara den grova, organiserade internationella brottsligheten. Särskilt viktigt är att bekämpa narkotikan och handeln med människor.

3.14 Stadga om grundläggande rättigheter

Det finns behov av ett stärkt skydd för individens rätt i EU:s institutioner och regelverk. Dessa områden bör identifieras och föras in i respektive institutions eget regelverk. Medborgaren får inte ha ett svagare skydd gentemot EU och dess institutioner än man har på nationell nivå. EU bör ansluta sig till Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Det förslag till stadga för grundläggande rättigheter inom EU som nyligen har utarbetats är inte ändamålsenligt och skall inte vara bindande.

3.15 En stark och avgränsad union

EU skall även i fortsättningen vara en avgränsad union, d.v.s. inte ha rätt att ge sig in på nya områden utan uttryckligt stöd i fördragen som beslutas enhälligt av medlemsländerna. EU:s styrka ligger i att koncentrera samarbetet till de områden där det ligger ett mervärde i att utföra arbetet på europeisk nivå.

Även fortsättningsvis bör det råda enhällighet vid beslut om skatter. EU skall inte ha någon egen beskattningsrätt.

Stats- och regeringscheferna får på toppmötena inte fatta beslut som inte är beredda och vars konsekvenser inte har övervägts. Beslutet om sanktioner mot Österrike visar hur illa det kan gå när stats- och regeringscheferna i praktiken kringgår EU:s fördrag. Det får inte ske igen.

EU är en avgränsad union och det är viktigt att unionen fungerar effektivt på de områden där den har ansvar. Besluten om effektivisering av EU:s beslutsförmåga måste dock ta hänsyn till principen om maktdelning. Europaparlamentet, Ministerrådet och kommissionen skall balansera varandra.

3.16 Flexibel integration

Med större möjligheter till flexibla arrangemang inom EU riskerar Sverige att hamna i ett förstärkt utanförskap. För den som tror på värdet av europeiskt samarbete finns det ingen anledning att underlätta en sådan utveckling. Sveriges förhandlare bör därför slå vakt om nuvarande strikta regler, som medger särlösningar endast i undantagsfall.

Det är viktigt att svenska politiker engagerar sig mer i debatten om EU:s framtid. Sverige bör konstruktivt förhandla om en lösning på de tre Amsterdamresterna fram till toppmötet i Nice. Öppenhet måste finnas för att därefter tillsätta en ny regeringskonferens som – utan att fördröja EU:s utvidgning – får i uppdrag att konsolidera de idag svåröverskådliga fördragstexterna till vad som mycket väl kan kallas en konstitution.

Elanders Gotab, Stockholm 2000

Stockholm den 2 oktober 2000
Bo Lundgren (m)
Per Unckel (m)	Beatrice Ask (m)
Anders Björck (m)	Carl Fredrik Graf (m)
Chris Heister (m)	Gun Hellsvik (m)
Gunnar Hökmark (m)	Henrik Landerholm (m)
Göran Lennmarker (m)	Fredrik Reinfeldt (m)
Inger René (m)	Per Westerberg (m)