Svanskupering

Motion 1994/95:Jo501 av Sigrid Bolkéus (s)

av Sigrid Bolkéus (s)
Den 1 januari 1989 infördes generellt förbud i Sverige mot
att kupera svansar på hundvalpar. Bakomliggande motiv var
att svanskupering ansågs plågsamt för valparna och att dessa
som vuxna individer inte kunde använda sina svansar som
det naturliga signalredskapet i den sociala samvaron med
andra hundar.
Förbudets alla följder för olika raser var i januari 1989 helt
omöjliga att förutsäga. Några undersökningar om eventuella
oönskade följder av svanskuperingsförbudet utfördes inte
heller innan förbudet trädde i kraft.
Det skall framhållas att vissa av de kontinentala
jakthundsraserna, som har sitt ursprung cirka 100 år tillbaka
i tiden, under hela sin utveckling har haft kuperade svansar
enbart av djurvänlighetsskäl. Man fann nämligen redan från
början att dessa hundar, som har ett ovanligt livligt
temperament och en kraftfullare aktion än hundar i
allmänhet, lätt skadade sina svansar. Rasernas historiska
bakgrund innebär således att man i aveln inte har tagit någon
hänsyn till hundarnas svansformat. Detta har i sin tur medfört
att de hundar av kontinentala raser, som nu växer upp med
okuperade svansar, mycket ofta har svansar som är av
mycket opassande format för jakthundar. Jämförelser av
skadefrekvenser på svansar kan därför inte göras med andra
raser, som alltid har haft okuperade svansar.
Svenska Kennelklubben har delegerat ansvaret för de
aktuella kontinentala raserna till en av sina associerade
specialklubbar, Svenska Vorstehklubben, som på ett
ingående sätt har studerat frekvensen av svansskador med
följande resultat:
Inför studien skickades förfrågan ut till samtliga 50
registrerade kullar av rasen strävhårig vorsteh.
Av 26 kullar med 191 stycken individer konstaterades år
1990 således skador i 16 av kullarna hos 72 individer. Ett
år senare konstaterades i samma 26 kullar med 179 stycken
individer i livet skador i 23 av kullarna hos 92 individer.
Under hösten 1990, då den första generationen av hundar
av kontinentala raser med okuperade svansar hade nått
åldern 1,5 år och började användas för jakt, fann man att
dessa hundar med stor frekvens (38 %) drabbades av
svårläkta skador i den yttersta tredjedelen av svansen. Ett år
senare hade skadefrekvensen i den aktuella
undersökningsgruppen ökat till 51 %.
För att över huvud taget kunna använda de hundar som
uppvisat mera omfattande svansskador för jakt har det i
många fall blivit nödvändigt att amputera svansarna på
hundarna i vuxen ålder. Amputation av svansen hos en vuxen
hund är ett omfattande ingrepp, drar förhållandevis höga
kostnader och innebär, i vart fall under en övergångstid,
problem för hunden.
Sveriges lantbruksuniversitet har på uppdrag av
Jordbruksverket kritiskt granskat Svenska Vorstehklubbens
undersökning samt ytterligare två undersökningar med
samma frågeställning. Lantbruksuniversitetets försiktiga
slutsats är att ungefär en fjärdedel av vorstehhundarna
sannolikt drabbas av någon typ av svansskada under sitt
första levnadsår. Trots detta har Jordbruksverket föranstaltat
om ytterligare undersökningar om svansskador hos vorsteh.
Ärendet riskerar att hamna i långbänk. De tre utredningar
som gjorts angående svansskador bör räcka för att se effekten
av svanskuperingsförbudet, vilket var Jordbruksverkets
uppdrag. En enkät till djursjukvården angående
erfarenheterna av förbudet skulle ge ytterligare underlag för
en bedömning.
Det är ovidkommande om skadefrekvensen är 25 % eller
38 %. Jämfört med det obetydliga ingrepp en rätt utförd
svanskupering utgör på valpens andra levnadsdag är de
svansskador som uppstår på vuxna hundar att betrakta som
djurplågeri.
Svenska Kennelklubben, Svenska Vorstehklubben och
Svenska Jägareförbundet ställer sig helt bakom kravet på ett
omedelbart upphävande av svanskuperingsförbudet för
vorsteh.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbudet mot att kupera svansar på
vorsteh.

Stockholm den 17 januari 1995

Sigrid Bolkéus (s)
1990
1991

Antal undersökta kullar
26
26
Antal skadade kullar
16
23
Antal individer totalt
191
179
Antal skadade individer
72
92
Skadade individer %
38
51
Motionskategori: - Tilldelat: Jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 1995-01-25 Bordläggning: 1995-02-07 Hänvisning: 1995-02-08
Yrkanden (2)