Stopp för sexslavhandel

Motion 2006/07:Ju315 av Annelie Enochson och Eva Johnsson (kd)

Innehållsförteckning

Förslag till riksdagsbeslut2

Motivering3

Uppehållstillstånd och skadestånd till offren4

Skärp straffen för köp av sexuella tjänster5

Bilda opinion mot människohandel och prostitution5

Slopa kravet på ”otillbörliga medel”6

Stärk polis, tull och kustbevakning7

Ökat bistånd och företagsutveckling till kvinnor i ursprungsländer7

Bekämpa sexturismen8

Nolltolerans för köp av sexuella tjänster inom internationella organisationer8

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att straffskalan för köp av sexuella tjänster bör likställas med sexuellt utnyttjande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i de fall sexköpet rör en människa som fallit offer för människohandel bör brottet likställas med våldtäkt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utnyttjande av barn för sexuell posering via Internet bör med hänsyn tagen till den stora spridningen anses grov och minimistraffet höjas från böter till fängelse.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att personer som tjänar pengar på sajter som ansluter kunder till direktsända sexshower via webbkameror bör anses vara en ny form av koppleri och lagföras därefter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör verka för att öka trycket inom EU att straffbelägga köp av sexuella tjänster i EU:s ramlagstiftning mot människohandel.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kravet på ”otillbörliga medel” slopas även för vuxna över 18 år, eftersom människohandel annars kan justeras till koppleri.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge tull och polis ökade befogenheter för spaning, ingripande, utredning och straffåtgärder i kampen mot människohandel.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka Europol i kampen mot människohandel och satsa på polisiärt och rättsligt samarbete mellan EU:s medlemsländer samt med EU:s grannländer.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förenkla möjligheterna att frysa pengar som misstänks härröra från människohandel.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa nolltolerans för köp av sexuella tjänster för biståndsanställda och militär personal som arbetar inom internationella organisationer som t.ex. Sida, FN, OSSE och EU.1

1 Yrkande 10 hänvisat till UU.

Motivering

I hela världen köps, säljs, transporteras och hålls fyra miljoner människor tillfånga varje år. I Europa faller över 500 000 personer offer varje år för denna människohandel. 120 000 kvinnor och barn förs varje år in i EU från andra delar av världen för sexuellt utnyttjande. Till Sverige transporteras årligen mellan 400 och 600 kvinnor, därutöver ett okänt antal barn1.

I jämförelse med andra former av organiserad brottslighet växer sexslavhandeln snabbast. Detta mönster måste brytas. Hittills gjorda lagändringar och polisiära insatser har varit otillräckliga för att stoppa sexslavhandeln och sexturismen.

I Tyskland är prostitution sedan år 2002 laglig. Legalisering av prostitution ökar acceptansen och därmed efterfrågan på prostituerade, vilket skapar en lukrativ marknad för sexslavhandlare och ett enormt lidande för alla som faller offer för människohandeln.

Kampen mot prostitution, sexslavhandel och sexturism måste bedrivas på många fronter samtidigt. Det är lika viktigt att bekämpa den organiserade brottsligheten som att förändra synen på prostitution och könshandel.

Med politisk vilja och handlingskraft går det att göra skillnad. Det är parlamentariker William Wilberforce (1759–1833) ett gott exempel på. Wilberforce arbetade målmedvetet för att avskaffa dåtidens handel med slavar. En månad efter William Wilberforce död den 29 juli 1833 antog det brittiska parlamentet en ny lag (The Slavery Abolition Act) som gav alla slavar i det brittiska imperiet deras frihet. Vem kunde väl då ana att det 170 år efter att denna lag antogs skulle förekomma slavhandel? Det är dags att med kraft bekämpa den nya formen av handel med människor; sexslavhandeln. Handeln med människor är ett av vårt århundrades största övergrepp mot de mänskliga rättigheterna och en oacceptabel nedvärdering av människovärdet.

Skärp straffet för människohandel

Flickor och unga kvinnor utgör en majoritet av dem som faller offer för människohandel. De flesta som skeppas till Västeuropa kommer från desperata förhållanden i de före detta socialistiska öststaterna och från Asien. Många gånger vet kvinnorna inte var de befinner sig. De säljs i ett land och fraktas till ett annat. När de väl kommit till destinationslandet blir de berövade sin frihet. De fråntas sina pass, stängs in i lägenheter och tvingas till prostitution.

Människohandeln är lika välorganiserad som droghandeln, men billigare och mindre riskfylld och därför mer lukrativ. FN uppskattar att människohandeln omsätter 7 miljarder dollar varje år.

De åtgärder som hittills vidtagits för att hejda människohandeln har varit otillräckliga. Mot den bakgrunden måste kampen intensifieras. För att stoppa sexslavhandeln krävs kraftfulla åtgärder på flera nivåer.

Eftersom människohandel generellt sett inte ger lika långa straff som exempelvis narkotikabrott har det skett en överströmning från mer riskfylld brottslighet till människohandel. Därför måste Sverige och EU kraftfullt skärpa straffen.

Sedan juli 2002 har Sverige en lag som kriminaliserar människohandel, och förövarna straffas med mellan två och tio års fängelse. Med tanke på den grova kränkning av människovärdet och åsidosättandet av den fria viljan anser vi att straffsatsen måste skärpas. Vi menar att minimistraffet för människohandel för sexuella ändamål ska likställas med annan allvarlig brottslighet, som terroristbrott, mord, dråp, grov våldtäkt, grovt rån och grov mordbrand, och därför höjas från två till fyra års fängelse.

Uppehållstillstånd och skadestånd till offren

Enligt Europeiska rådets direktiv 2004/81/EG om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare ska offer för människohandel erbjudas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för att de ska kunna vittna mot sina förövare. Detta är en viktig del i kampen mot människohandel och organiserad brottslighet. För brottsoffret kan det tidsbegränsade uppehållstillståndet under en rättslig process dessvärre uppfattas som ännu ett utnyttjande. Vid hemkomsten riskerar de sedan att utsättas för repressalier, bli uppsökta av ligor och förskjutas av sina familjer när de inser vad som hänt i det främmande landet.

I dag har endast de offer som samarbetar med rättsväsendet i Sverige rätt till det stöd svenska myndigheter kan ge. Vi anser att brottsoffrets grundläggande rättigheter ska tillgodoses utan att rättigheterna villkoras. Kvinnor och barn som utnyttjats som sexslavar ska alltså kunna söka och få uppehållstillstånd som skyddsbehövande eller på humanitär grund. Sverige måste också förskottera skadestånd till brottsoffret i likhet med vad som gäller i merparten av EU:s medlemsländer. I många fall står brottsoffer utan det skadestånd som tilldömts dem eftersom gärningsmännen oftast visar sig sakna betalningsförmåga. För att undvika att brottsoffret återigen får lida vill vi att staten ska förskottera brottsoffer det skadestånd som dömts ut. Det blir särskilt viktigt i de fall då brottsoffret tvingas, eller väljer att, lämna landet efter rättsprocessen.

God man förordnas för ensamkommande flyktingbarn. Vi menar att det bör gälla också för dem som utsatts för människohandel. Den gode mannen ska hjälpa offret i kontakterna med svenska myndigheter. Detta kan vara mycket komplicerat att sköta själv, särskilt med tanke på den pressade situation offret befinner sig i. IOM (International Organization for Migration) har lanserat idén med en broschyr med ett enkelt telefonnummer, ”hjälplinje”, som offren kan ringa för att snabbt få hjälp. Denna idé har Turkiet anammat och genomfört med lyckat resultat på alla destinationsplatser in till Turkiet som färjelägen, flygplatser och andra gränsstationer. Telefonnumret är bemannat dygnet runt med kunnig personal som snabbt kan hjälp offren för människohandel.

Skärp straffen för köp av sexuella tjänster

Sexköparen avviker inte från genomsnittsmannen när det gäller yrke, ekonomi eller civilstånd men avviker när det gäller inställningen till sexualitet och kvinnor eller, i många fall, inställningen till barn och ungdomar av bägge könen. Trots den svenska sexköplagen finns det fortfarande svenska män som tycker att det är acceptabelt att köpa sex och utnyttja kvinnor och barn. Synen på köp av sex måste förändras, dels genom dialog och debatt, dels även genom skärpta straff.

För att bekämpa efterfrågan, som är grunden till all människohandel, måste det vara straffbart att köpa sexuella tjänster. Vi menar att minimistraffet i Sverige för köp av sexuella tjänster bör likställas med sexuellt utnyttjande (lägst 14 dagars fängelse, högst två år). I de fall där sexköpet rör en människa som fallit offer för människohandel ska brottet likställas med våldtäkt (lägst två år, högst sex år).

Enligt TV 4:s dokumentär Drevet (20 mars 2006) säljer hundratals unga svenska kvinnor direktsända sexshower via webbkameror. Denna nya form av direktsänd posering är allvarlig inte minst eftersom det är en potentiell inkörsport till prostitution. Lagstiftningen har inte hängt med utvecklingen. Att sexuellt posera på Internet är inte förbjudet när den som poserar är över 18 år. Straffet för s.k. utnyttjande av barn för sexuell posering är emellertid böter eller fängelse i högst två år. Vi menar att utnyttjande av barn för sexuell posering via Internet ska anses grov med hänsyn tagen till den stora spridningen. Minimistraffet bör därför höjas från böter till fängelse (lägst sex månader och högst sex år).

Det är dock inte bara personer som köper sexuella tjänster via webbkameror som ska ställas inför rätta. Personer som tjänar pengar på sajter som ansluter kunder till direktsända sexshower via webbkameror är en ny form av koppleri och ska lagföras därefter (lägst 14 dagar fängelse och högst fyra år). Dessa personer är i dag dock skyddade av lagen.

Bilda opinion mot människohandel och prostitution

Staten har som lagstiftare ett stort ansvar för normbildningen i ett samhälle där alla människor har rätt att mötas med respekt. Prostitution får aldrig behandlas som ett yrke bland andra. De fysiska och psykiska skador som en prostituerad får lämnar spår för resten av livet. Varje köp av sexuella tjänster är ett övergrepp.

Kvinnojourernas insatser måste i detta sammanhang uppmärksammas och uppvärderas. Kvinnojourerna arbetar dagligen med att fånga upp, stödja och skapa en fristad åt kvinnor som utsatts för våld. Här finns stor kunskap och erfarenhet som kan ligga till grund för utformningen av framtida stöd och hjälp. Kvinnojourerna har även en viktig roll att spela när det gäller människor som utsatts för människohandel. Genom sitt kontaktnät och samarbete kan de stödja de kvinnor som befinner sig i eller har sänts tillbaka till ursprungsländerna.

En av de största bidragande orsakerna till att det finns en marknad för människohandel är den liberala synen på prostitution. Legalisering av prostitution gör det mindre stötande att köpa sex, och dessutom riskerar legalisering att locka unga och naiva människor att sälja sexuella tjänster omedvetna om konsekvenserna. I Nederländerna har den legaliserade, reglerade och beskattade prostitutionen lett till att prostitutionen har vuxit. Det enda man lyckats att åstadkomma genom legaliseringen är ökad acceptans för sexuell exploatering.

Prostitution hör inte hemma i samhällen där man hyllar principen om alla människors lika värde. Man får aldrig tillåta en människa att köpa en annan. Sverige måste inom ramen för EU, och i andra internationella sammanhang, understryka sambandet mellan en liberal sexlagstiftning, synen på prostitution och människohandel.

År 2002 antog EU ett rambeslut angående arbetet mot människohandel som ska gälla i alla medlemsländer. I ramlagen har man straffbelagt hela kedjan; rekrytering, transport och upplåtelse av utrymmen för att hyra och sälja. Däremot har man inte straffbelagt sexkunderna. I Sverige är det förbjudet att köpa sexuella tjänster, men i andra europeiska länder är det tillåtet. Vi menar att Sverige inom EU med kraft ska verka för att köp av sexuella tjänster ska kriminaliseras.

Att kriminalisera handel med sexuella tjänster och därmed bekämpa efterfrågan är absolut nödvändigt för att bekämpa människohandeln. Efterfrågans del i människohandeln måste komma till klart uttryck i EG-rätten genom att komplettera ramlagstiftningen mot människohandel med att även kriminalisera sexköp.

Slopa kravet på ”otillbörliga medel”

Det krävs en förändring av lagstiftningen för att kunna komma åt gärningsmän som misstänks för människohandel. I dag finns det ett krav på att gärningsmannen ska ha använt sig av ”otillbörliga medel”, ett krav som emellertid inte gäller vid brott mot barn under 18 år.

Hittills har endast två fällande domar för människohandel för sexuella ändamål meddelats, trots att det transporteras 400–600 kvinnor till Sverige varje år. Kravet på ”otillbörliga medel” har medfört att åtal för människohandel i vissa fall har justerats till koppleri eftersom det inte har gått att styrka att ”otillbörliga medel” använts. Vi anser mot den bakgrunden att brottsrekvisiten för människohandel måste ses över. En möjlighet är att slopa kravet på ”otillbörliga medel” även då det gäller vuxna offer. Vidare måste kravet om frivillighet ändras till att det i lagtexten skall stå ”samtycke saknar relevans”.

Stärk polis, tull och kustbevakning

Handeln med sexslavar känner inga gränser. Därför måste polisen arbeta över nationsgränserna och utbyta information med kolleger från andra länder. Här är Europol ett effektivt samarbetsorgan, vilket resulterat i att de lyckats sätta stopp för flera internationella ligor. Vi vill att Europols arbete stärks och att kampen mot människohandel blir dess prioriterade uppgift.

Kriminalitet frodas i rättsligt svaga länder. Särskilda satsningar på polissamarbete och rättsligt samarbete med EU:s grannländer i öst och på Balkan är därför angelägna.

Den svenska tullen får i dag inte stoppa någon som man misstänker bedriver människohandel. Tullen får heller inte tipsa polisen eftersom det innebär att människor registreras. Tullen får heller inte utreda denna typ av brottslighet, något som är tillåtet vid misstanke om narkotika- eller vapensmuggling eller smuggling av uggleägg. Det är svårt att förstå varför tullen inte skulle ha samma befogenheter när det gäller bekämpningen av människohandel som den har vid narkotikasmuggling. Tullen bör få rätt att stoppa och kvarhålla personer som misstänks vara inblandade i människohandel.

Den fria rörligheten inom EU ökar möjligheten för människohandel, och risken för upptäckt minskar om inte motåtgärder sätts in. Människohandel kan hindras i större utsträckning om tullen kan få ökade befogenheter.

Vi menar också att pengar som misstänks härröra från människohandel enklare ska kunna frysas och efter fällande dom beslagtas.

Ökat bistånd och företagsutveckling till kvinnor i ursprungsländer

I många länder som tar emot svenskt bistånd saknar kvinnor i stor utsträckning ekonomiska tillgångar, egendom, utbildning och sjukvård. De kan dessutom vara utsatta för olika former av systematiskt våld och diskriminering. För att på allvar bekämpa sexuell exploatering krävs att bistånd i ökad omfattning riktas direkt till utsatta kvinnor i s.k. ursprungsländer för människohandel.

Bistånd riktat till kvinnor gagnar i allmänhet även barnen, och effekten är därför tvåfaldig. Det finns dessutom ett flertal exempel på hur kvinnor bidrar till effektivare utveckling på flera olika plan. Enligt Världsbanken är exempelvis finansiering av utbildning för flickor och unga kvinnor den mest kostnadseffektiva investering som finns i biståndssammanhang.

För att på lång sikt minska världsfattigdomen – som är intimt sammankopplad med människohandeln – måste särskilda insatser göras för att förbättra näringslivsutvecklingen. Här kan särskilda insatser göras för att stimulera kvinnligt företagande. Det behövs ett proaktivt arbete från regeringarna i väst för att stimulera företagare från väst att satsa i ursprungsländerna och då särskilt på kvinnor. Ett nytänkande som någon form av ”joint venture” mellan biståndsorganisationer och näringslivet behövs.

Bekämpa sexturismen

Sexturismen är utbredd. På många populära semesterorter behandlas barn och kvinnor som billiga handelsvaror av både semester- och affärsresenärer. Många som köper sexuella tjänster utomlands upplever det mer socialt accepterat att köpa en sexuell tjänst utanför landets gränser än i Sverige. Denna företeelse måste motarbetas på olika sätt.

Det är viktigt att med information och kampanjer öka allmänhetens kunskap när det gäller sexturism. Det är även viktigt att fördjupa samarbetet med resebranschen och utöka kontakterna med berörda länders myndigheter. Men mer måste till.

I och med den nya sexualbrottslagen som trädde i kraft den 1 april 2005 togs kravet på dubbel straffbarhet bort för allvarliga sexualbrott mot barn. Detta innebär att svenskar kan dömas i Sverige för sexualbrott mot barn begångna utomlands trots att handlingen inte är olaglig i gärningslandet2.

De allvarliga sexualbrott som omfattas av slopandet är bl.a. våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn och grovt utnyttjande av barn för sexuell posering.

Det är bra att kravet på dubbel straffbarhet har slopats för att man i Sverige ska kunna döma för allvarliga sexualbrott mot barn utomlands. För att med kraft bekämpa den storskaliga sexturismen bör slopandet vidgas och beröra flera sexualbrott.

Nolltolerans för köp av sexuella tjänster inom internationella organisationer

Under senare år har olika skandaler uppdagats bland FN-personal. I maj 2004 rapporterade FN exempelvis om 30 fall av sexuella övergrepp bland styrkorna i Kongo-Kinshasa. I november samma år fick FN på nytt utreda anklagelser om sexuella övergrepp begångna av FN-soldater och civil personal i Kongo-Kinshasa. Denna gång var det 150 fall som rörde pedofili, våldtäkt och prostitution.

Det är inte bara utländsk FN-personal som begår sexuella övergrepp. År 2002 dömdes tre svenska FN-befäl till dagsböter för att ha köpt sexuella tjänster i Makedonien. De tävlade om att under permissionen ha sex med så många prostituerade som möjligt. Liknande händelser får inte upprepas. Strikta och stränga regler måste gälla för biståndsanställda och FN-personal.

Svenska soldater är generellt sett välutbildade och vet vad som förväntar sig av dem och vilka etiska spelregler som gäller. Ändå köper somliga sex, vilket visar på brister i rekryteringen och i FN-soldaternas disciplin. FN-soldater är Sveriges ansikte utåt i krigshärjade och utsatta områden, och de etiska kraven måste därför vara mycket högt ställda. Nolltolerans mot köp av sexuella tjänster för biståndsarbetare och militär personal måste införas och efterföljas (i enighet med förslaget om slopandet av dubbel straffbarhet för sexualbrott).

Stockholm den 10 oktober 2006
Annelie Enochson (kd)	Eva Johnsson (kd)

[1]	Rikskriminalstyrelsen.
[2]	http://www.ecpat.se/pages.asp?r_id=298.