Sexuella och reproduktiva rättigheter

Motion 2012/13:U285 av Annika Qarlsson och Abir Al-Sahlani (C)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter integreras i det reviderade och uppgraderade ramverket för global utveckling.

Motivering

År 2015 är det måldatum som är satt för FN:s millenniemål. Mycket har hänt men mycket kvarstår. Särskilt när det gäller de hälsorelaterade målen 4, 5 och 6 som handlar om att minska barnadödligheten och mödradödligheten men också att minska spridningen av hiv och aids. Det är fortfarande många hundratusentals kvinnor och barn som dör varje år. Kvinnors möjlighet till att utbilda sig, kunna försörja sig – att vara självständiga – förhindras för att de inte har tillgång eller tillåts tillgång av rådgivning, hälsovård, preventivmedel och säkra aborter.

Dessa frågor är avgörande för en hållbar utveckling. Trots det fanns det ett stort motstånd i förhandlingarna i Rio de Janeiro, i juni 2012, när det gäller flickors och kvinnors rättigheter att bestämma över sin egen kropp och sin reproduktiva hälsa. Rätten att bestämma om, när och hur många barn man vill ha, var något som flera länder vägrade gå med på. Så det ströks från deklarationstexten, trots att FN:s alla medlemsländer redan för 20 år sedan erkände att reproduktiva rättigheter är en del av de mänskliga rättigheterna.

I den internationella kommissionen som ska utarbeta de framtida globala utvecklingsmålen ingår Sveriges biståndsminister. Sverige tillsammans med Botswana ska leda ett särskilt arbete kring de hälsorelaterade målen. Där har Sverige möjlighet att lyfta fram de sexuella och reproduktiva rättigheterna eftersom vi vet att när kvinnor och män inte har tillgång till sexualundervisning, preventivmedel och säkra aborter, får det stora konsekvenser för både individer och samhällen.

Sverige bör i det kommande arbetet med att revidera och uppgradera millenniemålen arbeta för att sexuella och reproduktiva rättigheter får en tydlig roll och att delmål och indikatorer utformas så att alla människor kan åtnjuta sina mänskliga rättigheter oavsett kön, sexualitet och var i världen man bor.

Detta bör ges regeringen tillkänna.

Stockholm den 27 september 2012
Annika Qarlsson (C)	Abir Al-Sahlani (C)