Sexualupplysning i biståndet

Motion 1997/98:U204 av Tomas Eneroth (s)

Både befolkningskonferensen i Kairo och kvinnokonferensen i Beijing gjorde mycket klart att frågor som rör sexuella och reproduktiva rättigheter kräver såväl politiska satsningar i varje land som att biståndsprojekt inriktas på att förändra och påverka individers möjligheter att styra sina liv också då det gäller sexualitet och reproduktion.

En kvinnas ställning och status i samhället påverkar starkt hennes möjlighet att fatta beslut om det som rör sexualitet och barnafödande. Ofta har andra, hennes man, svärmor eller annan släkt ett avgörande inflytande över denna del av hennes liv. Kvinnor i världen är, generellt och jämfört med män, fattigare, har sämre och kortare utbildning, får sämre hälsovård och har en tyngre arbetsbörda med sämre ekonomiska möjligheter och färre arbetstillfällen. I länder där kvinnors ställning är allmänt svag kan kvinnor ofta inte själva fatta beslut i frågor om preventivmedel och med vem, när och hur många barn de vill ha.

Ungdomar i världen

Okunskap och rädsla och tabun leder till att unga människor i dag dör eller skadas för livet därför att de inte får den hjälp som finns i form av preventivmedelsrådgivning eller får tillgång till den kunskap som finns. Unga människor lever i en föränderlig och krympande värld. De ser videor på byns bar eller hemma i sitt eget rum. Ungdom över hela världen lyssnar på samma musik och har samma idoler och i den världen är sex vid sidan av våld vanliga teman.

Samtidigt förändras samhällen över hela världen. Urbaniseringen medför i många kulturer att de gamla systemen för att överföra kunskap om sexualitet slås ut. Den utvidgade storfamiljen, där den traditionella sexualundervisningen hade sin bas, ersätts av en kärnfamilj som nu ska klara allt. Vanligen får de unga rådet att avstå från sexuella förbindelser. Vilket man vet av ett antal studier att de inte gör. De flesta studier från Afrika t.ex. visar att de flesta ungdomarna där, liksom i Europa och USA, debuterar sexuellt långt innan de gifter sig. Siffror som finns från Asien visar på liknande förhållanden.

De unga flickorna

När kvinnors ställning är svag, är unga flickors än svagare. UNFPA:s senaste rapport State of the World Population tar upp frågor om rätten till sexuell och reproduktiv hälsa. Rapporten lyfter fram att unga människor av båda könen har dålig kunskap kring sexualitet och reproduktion. Alltför många ungdomar vet alltför litet om hur man skyddar sig mot oönskad graviditet och mot sexuellt överförbara sjukdomar inklusive hiv/aids. Många av dem som har kunskap har stora svårigheter att få tag på preventivmedel. Flickor som inte är gifta eller har fått sitt första barn kan och får inte gå till en klinik och få preventivmedelsrådgivning. De har ofta dåligt förtroende för hälsovården och de behandlar sig själva, köper den medicin de anser sig behöva på marknaden.

I länder där abort illegalt eller sexualitet bland ungdom är mycket skuldbelagt gör unga flickor själva farliga aborter med droger de har dålig kunskap om eller med andra farliga metoder. Flickor som nekats preventivmedel och blir gravida utan att vara gifta, får i många länder lämna skolan för gott. På många håll i världen gifts flickor bort mycket tidigt oavsett om det finns lagar som förbjuder detta eller ej. Flickorna förväntas snabbt föda barn och visa att de kan ge sin man och hans familj barn. State of the World Population pekar på det faktum att tonårsmödrar löper en större risk både för att dö och för att få allvarliga skador i samband med graviditet. Också deras barn löper större hälsorisker och risker att dö än barn till kvinnor över 20 år. Flickors liv och hälsa är ofta mycket sämre ön pojkars eftersom deras status är lägre. I samhällen som Indien och Kina avspeglar sig detta i fasansfulla siffror som visar att flickor och kvinnor ”saknas” i alldeles för hög grad i befolkningen.

Projekt riktat till ungdomar

Under 90-talet har frågor om ungdomar och ungdomars behov av sexualupplysning tagits upp på flera konferenser och många organisationer säger sig vilja prioritera detta område. Det är glädjande, men fortfarande än det försvinnande få projekt som faktiskt har pågående aktiviteter som riktar sig till ungdomar och inte stannar vid att göra en studie av unga människor och deras behov. Vanligen är det frivilligorganisationer som startar sådana aktiviteter. Ofta genom samarbete mellan olika NGO:s i nätverk eller via institutionellt samarbete.

Utbyte, mellan länder och frivilligorganisationer, av erfarenhet och kunskap har visat sig vara en god grund för att arbeta med frågor som rör sexualitet och som i många länder och kulturer är känsliga. Samarbete med och mellan NGO:er och nätverk är en arbetsform som konferenserna i Kairo och Beijing ansåg viktigt att stödja.

De svenska erfarenheterna

Sverige har en lång tradition av god sexualupplysning och bra preventivmedelsrådgivning till både unga och vuxna. Men man behöver inte gå längre än till första delen av detta sekel för att finna både liknande livsbetingelser för människor och samma argument, mot kunskap om sexualitet och tillgång till preventivmedel, som man i dag kan möta i många av Sveriges biståndsländer.

Studier visar att det svenska sättet att satsa på prevention och öppenhet i sexualfrågor har varit framgångsrikt. Vi har låga siffror för oönskade tonårsgraviditeter, ungdomar vet var man kan få preventivmedel och de använder det. Sexuellt överförbara sjukdomar bland ungdomar går stadigt nedåt. De flesta unga människor har ett förhållande till sin sexualitet som inte bygger på skuld och skam och det gör att det ger dem större möjligheter att själva besluta om de vill eller inte vill ha sex. Även om det fortfarande finns mycket kvar att göra, så har vi kommit en bit på väg.

Dessa erfarenheter har, förutom ett samhälle med en öppen sexualsyn, givit en bred kunskap bland människor som arbetar med dessa frågor i hälsovård och skola, men även i t.ex. medierna. Där finns det resurser och kompetens som efterfrågas i många länder.

Sverige har kunskap och inga politiska, religiösa eller kulturella hinder för att driva frågor kring sexualitet och reproduktion, även om de är kontroversiella för andra i det s.k. givarsamhället. Sida har sexuell och reproduktiv hälsa och ungdomsfrågor som en viktig del sin hälsopolicy. Sverige gjorde inom detta område goda insatser i förhandlingarna i Kairo och Beijing.

Men nu är det dags att i större skala gå från ord till handling. Det finns i varje land människor och organisationer som är beredda att göra det som är obekvämt och arbeta med känsliga frågor. För att de ska kunna bedriva ett framgångsrikt arbete krävs det resurser både i form av utbildning, ekonomi och samarbete med andra som har liknande grundsyn.

Med hänsyn till vad som ovan anförts föreslås riksdagen besluta att Sida får i uppdrag att inte bara på hälsopolicynivå utan i konkreta projekt inom områden som t.ex. demokrati, utbildning och hälsa verka för projekt fokuserade på unga människors, särskilt flickors, behov av preventivmedelsrådgivning och sexualupplysning. Sådana projekt innehåller också komponenter för att påverka attityder och värderingar i frågor som rör sexualitet och reproduktion, men även frågor som könsstympning av kvinnor, könsselekterade aborter och prostitution.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att inom ramen för EU:s biståndsarbete påverka policy och beslut i motsvarande riktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att FN-organ, som t.ex. UNFPA, Unicef, UNDP, UN-aids, Unesco etc., inkluderar preventivmedelsrådgivning och sexualupplysning i sina projekt och program,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige verkar för att det inom FN och EU görs en genomgång av inriktning och projekt som rör ungdomar och deras rätt till sexualupplysning.

Stockholm den 1 oktober 1997

Tomas Eneroth (s)

Gotab, Stockholm 2002