Sekulariserad folkbokföring

Motion 2004/05:Sk421 av Martin Andreasson och Gunnar Nordmark (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att folkbokföring av personer inte skall styras av Svenska kyrkans territoriella indelning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av socken som territoriellt begrepp i folkbokföringslagen och övrig relevant lagstiftning.

Motivering

Sverige är indelat i län, kommuner och församlingar. Den territoriella indelningen i församlingar styrs av Svenska kyrkans församlingsindelning. Inte minst efter de förändrade kyrka-stat-relationerna får det anses principiellt betänkligt att rikets indelning i exempelvis folkbokföringssammanhang styrs av en fristående organisation.

År 2000 föreslog utredningen om folkbokföring i församling att det territoriella församlingsbegreppet skulle försvinna helt ur folkbokföringslagen (bet. SOU 2000:17). I stället skulle personer folkbokföras på fastighet (i vissa fall lägenhet) och direkt på kommun. Förslaget mötte berättigat hård kritik eftersom församlingsgränserna i många fall avspeglar en indelning som har medeltida eller rentav ännu äldre rötter. Att helt upphäva denna indelning skulle bryta en kontinuitet som är av stort värde, inte bara för hembygdsvänner och historieintresserade utan också för forskningen. Regeringen tog intryck av kritiken och meddelade i budgetpropositionen för år 2002 att folkbokföring även fortsättningsvis bör ske i territoriell församling inom Svenska kyrkan (prop. 2001/02:1, utg.omr. 3, s. 21).

Detta gör att Svenska kyrkan fortsätter att styra Sveriges indelning. Eftersom kyrkan just nu håller på med långtgående församlingssammanläggningar leder detta till att Sveriges indelning förändras i samma omfattning. Under perioden 1 januari 1990-1 januari 2002 har antalet församlingar i hela landet minskat från 2 563 till 2 225. Den proportionellt största minskningen av antalet församlingar har ägt rum i Lunds stift, där antalet minskat från 436 till 281, men även i exempelvis Skara skift har omfattande sammanslagningar skett. De församlingar som försvunnit är typiskt sett landsbygdsförsamlingar som ofta har existerat ända sedan medeltiden.

Förändringarna fortsätter i oförminskad takt. Enligt en kartläggning i Kyrkans Tidning (nr 39/2004) beräknas ytterligare ungefär 350 församlingar försvinna den 1 januari 2006. Det stift som nu står inför störst förändringar är Visby, där nästan varannan av de medeltida församlingarna väntas avskaffas. Ytterligare 70 församlingar i Lunds stift och 54 församlingar i Skara stift är också på väg att försvinna.

Vi har alltså just nu ett system som kombinerar det sämsta av två världar. Dels styrs indelningen inte av staten utan av en fristående organisation. Dels håller indelningssystemets historiska koppling på att försvinna till följd av alla församlingssammanläggningar - och det var just den historiska kopplingen som gjorde att regeringen valde att inte föreslå en utmönstring av församlingsbegreppet.

När riksdagens skatteutskott behandlade denna fråga i bet. 2003/04:SkU25 motiverade man dagens system utifrån ett intresse att värna om det kulturhistoriska arvet i indelningssammanhang. Dagens system innebär dock raka motsatsen. Det kulturhistoriska arvet eroderas i samma takt som landets geografiska indelning lösgörs från sin historiska bakgrund.

Sveriges indelning i folkbokföringssammanhang måste få en långsiktig lösning. Svenska kyrkan måste givetvis kunna ha vilken församlingsindelning den vill, men detta ska inte få konsekvenser för Sveriges indelning. De kulturhistoriska värden som utgörs av de ofta urgamla indelningsgränserna behöver värnas.

Lagstiftningen bör sekulariseras så att rikets territoriella indelning inte baseras på Svenska kyrkans indelning. I stället bör det civila församlingsbegreppet knytas till de församlingsgränser som gällde innan den nu pågående vågen av församlingssammanläggningar började. För att markera boskillnaden mellan kyrka och stat kan de civila församlingarna byta namn, förslagsvis till socken (eller, i Sveriges tidigare städer, annat lämpligt begrepp). Eftersom det äldre sockenbegreppet försvann ur lagstiftningen genom kommunalrättsreformen 1862 torde risken för förväxling vara låg.

Regeringen bör därför inleda ett arbete för en indelningsreform enligt de grundprinciper som beskrivs i denna motion. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 29 september 2004
Martin Andreasson (fp)	Gunnar Nordmark (fp)