Religionsfrihet i utrikespolitiken

Motion 2009/10:U265 av Elisabeth Svantesson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att genomföra en aktiv integrering av religionsfrihetsfrågor i utrikespolitiken och utvecklingssamarbetet.

Motivering

För oss i Sverige har den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna stark ställning. Konventionen är en del av EU-lagstiftningen och benämnd i lag om trossamfund. I artikel 9 regleras tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Där fastställs tydligt att ”var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.” Religionsfrihet är också en av rättigheterna i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Religionsfrihet är en grundläggande frihet som gäller alla. I likhet med de andra grundläggande friheterna är religionsfrihet något som alla tjänar på eftersom den skapar förutsättningar för fred, demokratisering, utveckling och de andra mänskliga rättigheterna.

Det är lätt att ta religionsfriheten för given och det kan det vara svårt för oss som bor i Sverige att sätta oss in i de förhållanden som miljontals människor upplever varje dag; förföljelse på grund av sin religiösa tillhörighet. Internationellt är brotten mot religionsfriheten massiva och utbredda, och i flera världsdelar är trenden att de ökar. Över hälften av världens befolkning antas leva i länder där staten kraftigt begränsar eller förbjuder medborgarnas frihet att tro, lära sig om tro och utöva tro.

Det är därför uppenbart att religionsfriheten behöver försvaras, och svensk utrikespolitik bör i högre grad än idag prioritera frågor gällande religionsfrihet. Eftersom bristande religionsfrihet hotar människors rätt till liv och privatliv, yttrandefrihet och till sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter måste kampen för religionsfrihet sättas högt på dagordningen. Genom att arbeta för religionsfrihet bidar vi som nation till att främja de mänskliga rättigheterna i stort.

Att i högre grad än idag prioritera religionsfrihetsfrågor ger också bättre förutsättningar för att nå resultat i övriga utrikespolitiska prioriteringar. Redan idag sägs religionsfrihet vara en integrerad del av arbetet för de mänskliga rättigheterna. Men det är i praktiken svårt att se. Ett sätt att på allvar integrera frågorna är att skapa förutsättningar för, genomföra och rapportera resultaten av en aktiv integrering av religionsfrihetsfrågor i utrikespolitiken och utvecklingssamarbetet. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 30 september 2009

Elisabeth Svantesson (m)