Rehabilitering

Motion 2002/03:Sf275 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av rehabilitering för alla.

Motivering

I FN:s standardregler, regel 3, sägs att alla människor med en funktionsnedsättning som behöver rehabilitering, bör ha tillgång till en sådan. Vidare sägs att begreppet ”rehabilitering” avser en process som syftar till att människor med funktionsnedsättning skall uppnå och behålla bästa möjliga fysiska, intellektuella, psykiska eller sociala funktionsförmåga. I dag är olikheterna stora runt om i landet vad gäller såväl ekonomiska resurser för rehabilitering som utbud av rehabiliteringsinsatser.

De som i dag står utanför, eller bedöms ha små möjligheter att återvända till arbetsmarknaden, ska ha samma rätt till insatser som övriga medborgare. Det är därför angeläget att rehabiliteringsbegreppet ges en definition som innefattar både social, medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering.

Rehabilitering måste också ses i ett livslångt perspektiv och inte bara som en insats för yrkesverksamma eller de som kan rehabiliteras tillbaka till yrkeslivet. Det finns stora samhällsekonomiska vinster att göra genom till exempel minskat behov av läkarkontakt, mediciner, hjälpmedel etc. Dessutom tillkommer de vinster som ligger i en ökad livskvalitet för den enskilde.

Det är viktigt med en sammanhållen rehabiliteringsprocess där insatserna finns som en helhet och inte som från varandra skilda insatser. Vikten av utvärdering och uppföljning av insatserna kan inte nog understrykas. Individens behov och önskemål skall vidare ha stort inflytande i valet av rehabiliteringsinsatser och inte bara utbud och/eller ekonomiska möjligheter på den ort man bor.

Stockholm den 20 oktober 2002

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)