Regler om hushållsgemenskap

Motion 1993/94:L207 av Chatrine Pålsson (kds)

Människans behov av gemenskap och omtanke är
otvivelaktigt ett av de mest grundläggande behoven för att
hon ska kunna känna sig trygg och kunna utvecklas. Genom
denna trygghet växer människan personligen och vågar ta
steg att möta påfrestningar i samhället och i omgivningen.

Denna trygghet byggs först upp i familjen och utvecklas
sedan genom livet i former av gruppbildning och
gemenskaper. Det vanligaste sättet att manifestera denna
trygghet och kärlek på är genom äktenskapet. Äktenskapet
har genom tiderna haft en särställning som
gemenskapskonstellation. Även i fortsättningen kommer
äktenskapet att inneha den mest framskjutna platsen som
konstellation i och med att äktenskapet erbjuder en
trygghet för barnen. Av denna anledning är äktenskapet
sanktionerat av staten genom lagar och regler.

En konsekvens av ett dynamiskt och föränderligt
samhälle är emellertid att människors sätt att finna trygghet
skiftar. En del finner inte äktenskapet lämpligt utan väljer
andra konstellationer för att uppnå trygghet, exempelvis
samboförhållanden eller liknande. I en demokrati ska
människor ha rätt att välja den samlevnadsform de finner
lämpligast.

Den grad av juridisk trygghet som samhället erbjuder
hushållsgemenskaper är dock begränsad. Äktenskapet
innefattar ett stort antal lagar, bland annat
egendomsordningen, ömsesidig försörjningsplikt, inbördes
arvsrätt och möjlighet att förvärva den andre partnerns
efternamn. För gifta par är reglerna även annorlunda när
det gäller pensionsformer, efterlevandeskydd,
föräldrapenningförmåner och föräldraledighet.

Det kan därför finnas ett behov av en kompensation i
vissa stycken, exempelvis i form av ett frivilligt avtal. Det är
i dag okänt hur de olika hushållsgemenskaperna ser ut och
därför omöjligt att fastslå behovet. Personer som delar
hushållsgemenskaper saknar möjligheten att driva sina
önskemål genom organisationer, bland annat på grund av
de olika strukturerna i hushållsgemenskaperna.

Mot bakgrund av detta finns det anledning att se över
vissa bestämmelser, framför allt på det sociala
trygghetsområdet, för människor som delar
hushållsgemenskaper på andra grunder än äktenskapets.

Alla typer av stadigvarande sammanboende bör
inkluderas i en översyn. Den bör omfatta såväl
sociallagstiftningen som förmånstagarbegreppet i
försäkringssammanhang eller annan berörd lag.

I detta sammanhang kan konstateras det beklagliga i att
majoriteten i partnerskapskommittén inte velat belysa
situationen för andra hushållsgemenskaper än för dem som
homosexuella har. I direktiven till partnerskapskommittén
sades bland annat att utredningen skulle se över behovet av
ökad trygghet för människor som lever tillsammans och på
olika grunder delar hushållsgemenskap. Denna inriktning
på arbetet ansåg tyvärr inte majoriteten det var nödvändigt
att fördjupa sig i.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av lagar och
bestämmelser som berör hushållsgemenskaper och behovet
av bättre trygghet för denna grupp.

Stockholm den 20 januari 1994

Chatrine Pålsson (kds)